Sök i Ratio Lex

Angående utbildningen av lärare på det husliga området m. m

1960-03-11 · 122 sidor, varav 118 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 118 av 122 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:95, Angående utbildningen av lärare på det husliga området m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds ''proposition nr 95 år 1960

1

Nr 95

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående utbildningen

av lärare på det husliga området m. m.; given Stockholms

slott den 11 mars 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med utgångspunkt i 1953 års lärarinneutbildningskommittés betänkande

»Lärarutbildningen på det husliga området» (SOU 1957:28) framlägges i

propositionen förslag om en omorganisation av nämnda lärarutbildning.

Denna omorganisation, som avses träda i kraft från och med budgetåret

1961/62, berör sex nuvarande lärarinnekategorier och därjämte utbildningen

av ekonomiföreståndarinnor. Med viss omläggning av såväl utbildningens

utformning som kompetensområden och benämningar föreslås, att i

fortsättningen följande lärarkategorier utbildas, nämligen hushållslärare,

textillärare, yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare. Inom hushållslärarutbildningen

skall vidare enligt propositionen förekomma en lanthushållsinriktad

gren och inom textillärarutbildningen en vävinriktad gren.

Den årliga utbildningskapaciteten föreslås komma att omfatta ungefär 180

hushållslärare, 170—180 textillärare, 12 yrkeslärare i klädsömnad och 24

barnavårdslärare. Inom seminarieorganisationen avses också utbildning av

omkring 24 ekonomiföreståndare förekomma.

Lärarutbildningsverksamheten, som nu bedrives vid tio olika utbildningsanstalter,

varav endast en statlig, föreslås i fortsättningen bli koncentrerad

till fyra statliga seminarier för huslig utbildning, förlagda till Göteborg,

Stockholm, Umeå och Uppsala. Härjämte förutsättes för en begränsad tid

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt Nr 95

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

en provisorisk linje för textil utbildning bli anordnad med anknytning till

annan lärarutbildningsanstalt. I samband med att den föreslagna omorganisationen

genomföres avses vissa nuvarande utbildningsanstalter successivt

nedlägga sin verksamhet, medan utbildningen vid vissa andra föreslås

övergå i statlig regi från och med budgetåret 1961/62. Vissa riktlinjer för

personalorganisationen vid seminarierna framlägges.

De årliga kostnaderna för den nya seminarieorganisationen beräknas vid

full utbyggnad komma att uppgå till omkring 5,7 miljoner kronor, innebärande

en ökning i förhållande till statsverkets nuvarande kostnader för

ändamålet med i runt tal 2,5 miljoner kronor. Engångskostnaderna för

inventarier uppskattas till ungefär 2 miljoner kronor. Härtill kommer också

engångskostnader för den byggnadsverksamhet, som beräknas successivt

komma till stånd.

I ett andra avsnitt av propositionen framlägges förslag om anslag för

budgetåret 1960/61 i hittillsvarande former till statens skolköksseminarium,

fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i

Umeå, Göteborgs skolköksseminarium, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium

och Nordenfeltska skolans handar betsseminarium. Därjämte

föreslås för nämnda budgetår anvisande av medel till den förut nämnda

provisoriska linjen, som avses bli upprättad redan från och med nästa

budgetår, och till förberedelseåtgärder för den föreslagna omorganisationen.

Pa driftbudgeten äskas sålunda anslag för nästa budgetår med sammanlagt

3 089 900 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 95 år 1960

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, håller inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, frågor angående

utbildningen av lärare på det husliga området m. m. och anför därvid följande.

Vid anmälan av punkten 182 under åttonde huvudtiteln i årets statsverksproposition

anförde jag, att i samband med behandlingen av frågor

om anslag för budgetåret 1960/61 till vissa seminarier för huslig utbildning

borde upptagas åtskilliga spörsmål om lärarutbildningen på det husliga området

i anslutning till 1953 års lärarinneutbildningskommittés betänkande

(SOU 1957: 28) samt att jag senare ämnade framlägga förslag om proposition

till 1960 års riksdag angående riktlinjer för en omorganisation av

nämnda lärarutbildning från och med budgetåret 1961/62. Med anledning

härav har Kungl. Maj:t pa min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1960/61 beräkna

till Statens skolköksseminarium: Avlöningar ett förslagsanslag av 510 000

kronor,

till Statens skolköksseminarium: Omkostnader ett förslagsanslag av

59 600 kronor,

till Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala ett förslagsanslag

av 1 128 000 kronor,

till Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå ett förslagsanslag

av 585 000 kronor,

till Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium ett förslagsanslag av

182 000 kronor,

till Bidrag till vissa handarbetsseminarier ett förslagsanslag av 450 000

kronor samt

till Vissa åtgärder beträffande lärarutbildningen på det husliga området

ett förslagsanslag av 173 000 kronor.

Sedan beredningen av frågorna rörande såväl omorganisationen av berör
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 95 år 1960

da lärarutbildning som nyss nämnda medelsanvisningar numera avslutats,

anhåller jag att få ånyo anmäla desamma.

I det följande behandlas i ett första avsnitt frågor rörande en omorganisation

med utgångspunkt i 1953 års lärarinneutbildningskommittés föreliggande

betänkande och i ett andra avsnitt frågor om anslag för budgetåret

1960/61 till vissa seminarier för huslig utbildning m.m. Senare denna dag

kommer att av chefen för jordbruksdepartementet anmälas frågan om

anslag för nästa budgetår till lanthushållningsseminariet på Rimforsa.

I. Omorganisation av lärarutbildningen

på det husliga området

A. Inledning

I samband med att 1942 års riksdag fattade beslut om att nedlägga

högre lärarinneseminariet (prop. 255, SU 177, Rskr 406) prövades också

frågan om den framtida ställningen för statens skolköksseminarium och

hushållsskola, som dittills varit samorganiserat med högre lärarinneseminariet.

Propositionen 1942: 255, som även innehöll en översikt över den vid

olika privata läroanstalter med statsunderstöd bedrivna utbildningen av

lärare i hushållsgöromål och i kvinnlig slöjd, utmynnade i förslag om att

det vid tidpunkt, som framdeles bestämdes, skulle upprättas ett statens

skolköks- och handarbetsseminarium samt att statens skolköksseminarium

i avbidan härpå från och med budgetåret 1943/44 skulle erhålla en viss

provisorisk organisation. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

Något beslut om seminariets definitiva organisation har emellertid inte

senare fattats, ehuru flera utredningar behandlat frågor om utbildningen av

lärarinnor inom det husliga området. Sedan hithörande problem berörts av

såväl 1941 års befolkningsutredning som den s. k. norrlandsutredningen,

tillkallades i juli 1945 en särskild sakkunnig för att verkställa utredning och

avge förslag rörande organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga

området och därmed sammanhängande utbildnings- och lokalfrågor. Den

sakkunniges betänkande, som framlades i december 1950 och därefter remissbehandlades

i vanlig ordning, ansågs emellertid — med hänsyn bland

annat till de föreslagna kostnadsökningarna — böra göras till föremål för

en översyn.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 9 oktober 1953 bemyndigades chefen

för ecklesiastikdepartementet att tillkalla sakkunniga för att med utgångspunkt

i det år 1950 framlagda betänkandet i frågan verkställa fortsatt

utredning och avge förslag rörande organisationen av lärarinneutbildningen

på det husliga området och därmed sammanhängande utbildnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

och lokalfrågor. Såsom sakkunniga utsågs den 20 november 1953 dåvarande

byråchefen i ecklesiastikdepartementet, numera överdirektören i överstyrelsen

för yrkesutbildning Birger Öhman, ledamoten av riksdagens första

kammare, lantbrukaren Rudolf Boman, rektorn vid fackskolan för huslig

ekonomi i Uppsala Karin Holmvall, professorn vid lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök Ivar Johansson, fil. lic. Karl Lindegren och ledamoten

av riksdagens andra kammare, fru Tekla Torbrink. Åt Öhman uppdrogs

att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Utredningen, som antog

benämningen 1953 års lärarinneutbildningskommitté, har vidare biträtts av

vissa experter.

Utöver de direktiv för utredningsarbetet, som lämnades i departementschefens

anförande till statsrådsprotokollet den 9 oktober 1953, har lärarinneutbildningskommittén

under arbetets gång genom olika beslut av

Kungl. Maj:t erhållit vissa ytterligare utredningsuppdrag, bland annat

rörande undervisningen i barnavård (jfr SU 1953: 183), beträffande åtgärder

för forskning och högre utbildning på näringslärans område och därmed

sammanhängande spörsmål (jfr SU 1953: 184 och 1954: 8 p. 187) samt angående

utbildning av ekonomiföreståndarinnor.

Lärarinneutbildningskommittén har den 17 juli 1957 avlämnat betänkandet

Lärarutbildningen på det husliga området (SOU 1957: 28). Kommittén

har därmed slutfört sitt utredningsuppdrag i vad avser organisationen av

lärarinneutbildningen på det husliga området och utbildningen av ekonomiföreståndarinnor

samt med denna organisation sammanhängande utbildnings-

och lokalfrågor. I särskilda skrivelser av den 17 juli 1957 respektive

den 1 och den 5 oktober 1957 har kommittén vidare dels hemställt om

föranstaltande av viss utredning rörande utbildningen av personal på barnavårdens

område, dels framlagt förslag om vissa åtgärder för att öka möjligheterna

till fortbildning för lärare i husliga ämnen, dels framlagt förslag

om anslag för budgetåret 1958/59 till seminarier för huslig utbildning.

Övriga delar av utredningsuppdraget avser kommittén att redovisa i ett

kommande betänkande.

Över lärarinneutbildningskommitténs nu föreliggande betänkande har

infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen — som inhämtat yttranden

från kollegierna vid statens skolköksseminarium, fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala, Göteborgs skolköksseminarium, seminariet för

huslig utbildning i Umeå, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium

och Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium — överstyrelsen för yrkesutbildning,

som hört vissa yrkesskolstyrelser, lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, kommerskollegium, statens institut för folkhälsan, statens

institut för konsumentfrågor, överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms

stad, länsstyrelsen i Uppsala län efter hörande av Uppsala läns landsting

och Uppsala stad, länsstyrelsen i Östergötlands län efter hörande av

Norrköpings stad, länsstyrelsen i Malmöhus kin efter hörande av Hälsing
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

borgs stad, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län efter hörande av Göteborgs

stad, länsstyrelsen i Västerbottens län efter hörande av Västerbottens

läns landsting och Umeå stad, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

rektor för lärarhögskolan i Stockholm, styrelsen för socialinstitutet

i Stockholm, styrelsen för socialinstitutet i Göteborg, styrelsen för sydsvenska

socialinstitutet, textilinstitutet i Borås, Lennings textil tekniska

institut i Norrköping, 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala

ledning och viss lärarutbildning, jordbruksupplysningskommittén, lokaliseringsutredningen

beträffande statlig verksamhet samt kompetensutredningen.

Vidare har yttranden över betänkandet avgivits av Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Hushållningssällskapens förbund,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska

socialvårdsförbundet, Svenska yrkesskolföreningen, Tjänstemännens centralorganisation,

Svenska facklärarförbundet, föreningen Sveriges vävlärarinnor,

Svenska ekonomiföreståndarinnors förening, Sveriges agronom- och

lantbrukslärareförbund, Sveriges psykologförbund, Andrea Eneroths högre

handarbetsseminarium, Fredrika Bremer-förbundet, Föreningen handarbetets

vänner, Johanna Brunssons vävskola, Slöjdföreningens skola i Göteborg,

Svenska slöjdföreningen, Sällskapet Uppsala enskilda läroverk,

Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Yrkeskvinnornas samarbetsförbund,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Svenska

landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

och Blivande lärares riksförbund.

Härjämte har i ärendet inkommit skrifter från försvarets inten den turförvaltningar,

Sveriges allmänna linodlingsförening, stiftelsen Västkustens

ungdomsskola i Ljungskile, Läroverkslärarnas riksförbund, Kopparbergs

läns landstings yrkesutbildningsnämnd, drätselkammaren i Ystad, Centralkommittén

för kvinnoorganisationer i Göteborg, Blivande lärares riksförbund,

de politiska ungdomsförbunden, de politiska kvinnoorganisationerna

m. fl., föreningen Sveriges vävlärarinnor och Örebro läns landstings förvaltningsutskott.

Inledningsvis har nämnts vissa tidigare utredningar i ämnet. I det följande

kommer emellertid min redogörelse för föreliggande material endast att

omfatta den utredning och de förslag, som framlagts av 1953 års lärarinneutbildningskommitté,

och yttrandena häröver. Vid det arbete med hithörande

frågor, som efter remissbehandlingen av betänkandet ägt rum inom

ecklesiastikdepartementet, har åtskilliga överläggningar förekommit med

representanter för myndigheter, organisationer m. fl., som beröres av förslagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Jag vill här slutligen erinra om att riksdagen i skrivelsen 1959: 246 (SU

88) i anledning av vissa motioner anhållit om förslag rörande ytterligare

förbättring av lärarutbildningen m. m. på det husliga området, så snart det

från olika synpunkter befunnes möjligt.

B. Hittillsvarande förhållanden

Utbildning av lärarinnor på det husliga området sker för närvarande vid

tio olika utbildningsanstalter. Av dessa är en statlig, tre kommunala

och sex enskilda. Den statsägda anstalten är statens skolköksseminarium

i Stockholm. Göteborgs stad är huvudman för Göteborgs skolköksseminarium

och Nordenfeltska skolan; den sistnämnda skolan omfattar

handarbetsseminarium och vissa yrkesskolavdelningar. Seminariet för huslig

utbildning i Umeå har Västerbottens läns landsting som huvudman. De

enskilda utbildningsanstalterna är fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala,

ägd av Sällskapet Uppsala enskilda läroverk, Fredrika Bremer-förbundets

lanthushållningsseminarium på Rimforsa, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium

i Stockholm med en enskild person som ägare, Fredrika

Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning i Stockholm,

föreningen Handarbetets vänners vävskola i Stockholm och Slöjdföreningens

skola i Göteborg. En elfte utbildningsanstalt, som kommer att beröras i

förevarande sammanhang, är Västkustens ungdomsskola i Ljungskile.

Sex olika lärarinnekategorier utbildas för närvarande, nämligen

skolkökslärarinnor, lanthushållslärarinnor, handarbetslärarinnor, yrkeslärarinnor

i sömnad, vävlärarinnor och barnavårdslärarinnor. En sjunde

kategori, nämligen skolköks-handarbetslärarinnor har tidigare utbildats,

men denna utbildning har under senare år varit nedlagd. Såsom en åttonde

kategori, vilken skall behandlas i detta sammanhang, tillkommer ekonomiföreståndarinnorna.

Skolkökslärarinnor utbildas vid statens skolköksseminarium, fackskolan

i Uppsala, Göteborgs skolköksseminarium och seminariet i Umeå. Göteborgs

skolköksseminarium har fram till år 1956 endast tagit in elever vartannat

år till skolkökslärarinnekursen och seminariet i Umeå startade sin första

lärarinnekurs år 1948. Antalet nyutexaminerade skolkökslärarinnor under

tiden 1950—1959 fördelar sig på de olika seminarierna på följande sätt:

Seminarium

1950

1951

1952

1953

1954

1955

195G

1957

1958

1959

Statens skolköks- seminarium ..........

IG

24

15

17

24

IG

25

24

24

23

Fackskolan i Uppsala ..

16

17

IG

15

17

30

15

31

33

32

Göteborgs skolköks- seminarium ..........

_

IG

_

14

_

IG

—

IG

16

IG

Seminariet i Umeå.....

14

—

15

12

12

12

IG

10

24

24

Summa utexaminerade

per är ..............

40

57

4G

58

53

74

50

87

97

95

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Lanthushållslärarinnor utbildas vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala

och lanthushållningsseminariet i Rimforsa. Den årliga examinationen

vid de båda seminarierna under tiden 1950—1959 var följande:

Seminarium

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

Fackskolan i Uppsala ..

31

18

17

18

17

17

17

18

18

18

Lanthushållningssemina-

riet på Rimforsa ....

16

14

14

10

15

13

12

17

16

16

Summa utexaminerade

per år ..............

47

32

31

28

32

30

29

35

34

34

Vid Rimforsa-seminariet är utbildningen uppdelad på tre linjer, nämligen

lanthushållslinjen, skolkökslinjen samt trädgårds- och slöjdlinjen. Examinationen

vid samtliga tre linjer har här medräknats.

Handarbetslärarinnor utbildas vid Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium,

Nordenfeltska skolan, fackskolan i Uppsala och seminariet i

Umeå. Vid det sistnämnda seminariet påbörjades utbildning av handarbetslärarinnor

först år 1954 och eleverna i denna första kurs utexaminerades

år 1956. Vid fackskolan för huslig ekonomi har utbildning av handarbetslärarinnor

tidigare förekommit endast sporadiskt. Examinationen av

handarbetslärarinnor vid respektive seminarier under perioden 1950—1959

var följande:

Seminarium

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

Eneroths handarbets-

seminarium..........

25

26

27

28

27

27

28

26

26

28

Nordenfeltska skolan ...

15

12

14

14

13

14

14

14

14

16

Fackskolan i Uppsala ..

14

—

—

1

—

17

14

13

24

24

Seminariet i Umeå.....

—

—

—

—

—

—

12

24

23

24

Summa utexaminerade

per år ..............

54

38

41

43

40

58

68

77

87

92

Härjämte bör beaktas de lärarinnor, som utexaminerats från trädgårdsoch

slöjdlinjen vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa, de lärarinnor

som utexaminerats från skolöverstyrelsens ett-årskurser för utbildning av

handarbetslärarinnor åren 1953/54 och 1954/55 samt de vä vlärarinnor som

genomgått en ett-årig kurs i sömnad. Vid den första av skolöverstyrelsens

kurser utexaminerades 22 och vid den andra 24 lärarinnor. I yrkeskursen

i sömnad har i regel deltagit omkring 13 vävlärarinnor.

Skolköks-handarbetslärarinnor har utbildats endast vid fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala. Sedan januari 1953 har inga elever antagits för

denna utbildning. Examinationen var 1950 tio, 1952 elva, 1953 tretton och

1955 nio.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Yrkeslärarinnor i sömnad utbildas dels vid Nordenfeltska skolan och dels

vid Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning.

Examinationen vid de båda seminarierna under perioden 1950—1959 var

följande:

Seminarium

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

Nordenfeltska skolan ...

17

12

9

10

8

6

8

11

9

11

Fredrika Bremer-förbun- dets skola...........

14

13

12

11

11

11

14

14

14

14

Summa examinerade

per år ..............

31

25

21

21

19

17

22

25

23

25

Vävlärarinnor utbildas vid Handarbetets vänners vävskola och Slöjdföreningens

skola i Göteborg. Tidigare har utbildning av vävlärarinnor förekommit

även vid Nordenfeltska skolan, Johanna Brunssons vävskola i

Stockholm och Katrineholms stads praktiska skolor. Examinationen under

tiden 1950—1959 vid de olika skolorna fördelade sig på följande sätt:

Skola

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

Handarbetets vänners

vävskola ............

Johanna Brunssons väv-

29

20

21

14

15

19

20

19

20

18

skola ...............

20

23

21

23

15

22

22

21

26

14

Slöjdföreningens skola . .

8

3

9

4

4

7

4

4

8

6

Nordenfeltska skolan . ..

Katrineholms praktiska

23

7

9

—

9

skolor ..............

15

16

16

14

16

7

—

—

—

—

Summa examinerade

per år ..............

95

69

76

55

59

55

46

44

54

38

Barnavårdslärarinnor utbildas endast vid fackskolan för huslig ekonomi

i Uppsala. Antalet nyutexaminerade lärarinnor under perioden 1950—1959

fördelar sig på följande sätt på de olika åren:

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959

8 5 8 9 12 9 12 11 12 10

Utbildning av ekonomiföreståndarinnor sker för närvarande vid statens

skolköksseminarium i Stockholm, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala

och Västkustens ungdomsskola i Ljungskile. Examinationen utgör per år

vid vartdera av seminarierna i Stockholm och Uppsala omkring 12 samt vid

Västkustens ungdomsskola 10—15.

Det sammanlagda antalet platser vid intagningen av nya elever i olika

kurser läsåren 1958/59 och 1959/60 har uppgått till ungefär följande:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

1958/59 1959/60

skolkökslärarinnekurs ............................ 144 138

lanthushållslärarinnekurs ......................... 32 32

handarbetslärarinnekurs.......................... 118 158

yrkeslärarinnekurs............................... 28 28

vävlärarinnekurs ................................ 20 20

barnavårdslärarinnekurs.......................... 12 24

Under innevarande läsår har vidare vid fackskolan i Uppsala såsom en

engångsåtgärd anordnats en ettårig lärarutbildningskurs för ekonomiföreståndarinnor,

omfattande 10 deltagare (jfr prop. 1959: 48 s. 12).

Regler om behörighet till lärartjänster inom det husliga området

återfinnes beträffande flertalet skolformer i övningslärarstadgan. Stadgan

äger tillämpning beträffande övningslärare vid, bland andra, följande slag

av undervisningsanstalter, nämligen folkskoleseminarier, allmänna läroverk,

högre kommunala skolor (flickskolor, realskolor, praktiska realskolor och

högre folkskolor), privatläroverk, folkskolor, folkhögskolor, vissa specialskolor

för döva och blinda m. fl. samt beträffande »facklärare» vid statens

skolköksseminarium, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet

för huslig utbildning i Umeå, Göteborgs skolköksseminarium och lanthushållningsseminariet

i Rimforsa. I stadgan föreskrivna krav i fråga om utbildning

för behörighet till ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning

är i huvudsak följande.

För behörighet i hushållsg öromål fordras att ha genomgått skolkökslärarinnekurs

(lärarinnekurs i huslig ekonomi) vid något av de fyra tidigare

nämnda seminarierna i Stockholm, Uppsala, Umeå och Göteborg. Utbildning

vid lärarinnekursen i huslig ekonomi med lanthushållning vid fackskolan

i Uppsala eller vid skolköks- eller lanthushållslinjen vid Rimforsaseminariet

ger numera också behörighet i nämnda ämne vid flertalet av de

i stadgan avsedda skolformerna, dock inte vid folkskoleseminarium eller

husligt seminarium. Beträffande tjänst vid de sistnämnda slagen av utbildningsanstalter

och vid kommunal flickskola äger vidare skolöverstyrelsen

föreskriva ytterligare krav på utbildning utöver lärarexamen.

För behörighet i hushållsgöromål med lanthushållning fordras genomgång

av lärarinnekurs i huslig ekonomi med lanthushållning vid fackskolan i

Uppsala eller genomgång av lanthushållslinjen vid Rimforsa-seminariet.

För behörighet i ämnet kvinnlig slöjd fordras genomgång av handarbetslärarinnekurs

(slöjdlärarinnekurs, lärarinnekurs i kvinnlig slöjd) vid något

av de tidigare nämnda fyra seminarier, där sådan utbildning förekommer.

Beträffande tjänst vid folkskoleseminarium, husligt seminarium, kommunal

flickskola (flickskollinje) äger dock skolöverstyrelsen föreskriva ytterligare

krav på utbildning.

I fråga om vävning — som dock förekommer såsom självständigt ämne

endast vid ett fåtal av de skolformer stadgan avser, t. ex. folkhögskolor och

vissa specialskolor — gäller att sökanden skall ha erhållit en grundlig praktisk

och pedagogisk utbildning och av skolöverstyrelsen förklarats behörig

att söka och inneha tjänst i ämnet vid den skolform, som ansökningen avser.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

För behörighet i barnavård krävs genomgång av kursen för utbildning av

barnavårdslärarinnor och barnhemsföreståndarinnor vid fackskolan i

Uppsala.

Ifråga om behörighet att inneha lärartjänster inom yrkesskolväsendet

har tidigare inga avlagda kunskapsprov formellt krävts utan behörighet har

meddelats av överstyrelsen för yrkesutbildning i varje särskilt fall. Sedan

en ny yrkesskolstadga utfärdats år 1955 har överstyrelsen för yrkesutbildning

med stöd av bestämmelserna i denna meddelat föreskrifter (28/8 1956,

21/9 1959) rörande generell behörighet att undervisa vid statsunderstödda

yrkesskolor i vissa undervisningsämnen. Vad beträffar behörighet för lärarinnor

inom det husliga området gäller numera enligt dessa föreskrifter

följande.

Genomgången utbildning till skolkökslärarinna eller lanthushållslärarinna

ger behörighet att i skolor och kurser inom industri och hantverk vid yrkesavdelning

för kokerskor i storkök och för kockar undervisa i material- och

verktygslära, matlagningslära, närings- och födoämneslära samt yrkesekonomi.

Vid skolor och kurser inom husligt arbete ger den nämnda utbildningen

(dock ej trädgårds- och slöjdlinjen vid Rimforsa-seminariet) behörighet

att undervisa i närings-, födoämnes- och matlagningslära (kostlära),

hälsolära och hemsjukvård, hemmets ekonomi, hemvårds- och bostadslära,

material- och verktygslära, tvättlära samt hithörande praktiska ämnen.

Genomgången lanthushållslärarinneutbildning (dock ej skolkökslinjen vid

Rimforsa-seminariet) ger dessutom behörighet att undervisa i trädgårdsskötsel.

Genomgången utbildning till barnavårdslärarinna ger behörighet att inom

skolor och kurser för husligt arbete undervisa i barnavårdshira, uppfostringslära,

hälsolära och hemsjukvård, praktisk spädbarns- och småbarnsvård

(1—4 år); i barnsköterskekurs även familjekunskap samt kost- och

hemvårdslära med hithörande praktisk undervisning.

Genomgången utbildning till handarbetslärarinna medför numera, under

förutsättning att vederbörande under förutbildningen genomgått tvåårig

verkstadsskola för klänningssömmerskor, behörighet att inom skolor och

kurser för husligt arbete undervisa i sömnad, mönsterformning, verktygsoch

materiallära i kurser om högst 180 timmar samt i sömnad med sömnadsteori

i husmodersskola.

Genomgången utbildning till yrkeslärarinna i sömnad ger behörighet att

i skolor och kurser inom industri och hantverk vid yrkesavdelning för klänningssömmerskor

undervisa i yrkesarbete med verktygslära, mönsterkonstruktion

och mönsterformning, textil materiallära och stillära samt vid

skolor och kurser inom husligt arbete i sömnad, mönsterformning, verktygsoch

materiallära.

Genomgången utbildning till vävlärarinna ger behörighet att vid skolor

och kurser inom husligt arbete undervisa i vävning, vävteori och materiallära.

En efter vävlärarinneutbildning genomgången ettårig yrkeskurs i sömnad

vid föreningen Handarbetets vänner i Stockholm ger därutöver behörighet

att undervisa i sömnad med sömnadsteori i husmodersskola.

För behörighet till ämneslärartjänst vid lanthusliållsskolorna krävs att ha

avlagt avgångsexamen vid statsunderstött lanthushållningsseminariums

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

lärarinnekurs; lantbruksstyrelsen äger dock, som särskilda skäl föreligger,

medge undantag från detta villkor. Lanthushållslärarutbildning ger även

behörighet att inneha tjänst som hemkonsulent hos hushållningssällskap.

U t b i 1 d ningsgången för de olika lärarinnekategorierna kan i stort

sett uppdelas i förutbildning, praktik och seminariestudier. För tillträde till

de olika lärarinneseminarierna gäller vissa krav på skolunderbyggnad, praktik

m. m. Dessa krav uppvisar vissa olikheter de skilda typerna av utbildningsanstalter

emellan. I fråga om den teoretiska förutbildningen uppställes

som krav för inträde i skolkökslärarinnekurserna avlagd realexamen eller

genomgången högre flickskola med normalskolekompetens och kvalificerade

betyg i vissa ämnen eller motsvarande. För inträde i lärarinnekurserna på

övriga utbildningslinjer kräves enligt gällande föreskrifter i regel normalskolekompetens,

realexamen eller motsvarande; i något fall anges att särskilt

avseende fästes vid vitsorden i vissa angivna ämnen. Vid lärarinnekurserna

för vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad kan dock inträde vinnas av

elev, som genomgått 2-årig folkhögskola. Ett särskilt undantag utgör vävlärarinneutbildningen

vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. För att antagas

till elev vid denna skola kräves inga formella examensmeriter, endast avgångsbetyg

från folkskola. Däremot måste den inträdessökande äga särskild

konstnärlig fallenhet och anlag för konstindustriella yrken; skolans uppgift

är att ge högre utbildning för sådana yrken. Vävlärarinneutbildningen

där utgöres av en pedagogisk påbyggnad på utbildningen i textilarbete.

Kraven på praktik inom det ämnesområde, inom vilket vederbörande

sökande ämnar avlägga lärarinneexamen, är i allmänhet formulerade så, att

sökanden skall ha förvärvat vana vid praktiskt arbete genom praktikanttjänstgöring.

I praxis har emellertid kraven i regel blivit så utformade, att

de inträdessökande måste ha utfört praktiskt arbete under viss minimitid.

I vissa fall är praktikens minimilängd angiven i inträdesfordringarna, ibland

har också vissa kurser angivits som obligatoriska. År antalet sökande till

en viss utbildningslinje mycket stort, kommer de sökande merendels att

ägna sig åt praktisk tjänstgöring under längre tid än som i och för sig kräves.

Förpraktiken för de olika utbildningsvägarna har i huvudsak följande

uppläggning.

För inträde i skolkökslärarinnekurs kräves att ha förvärvat vana vid

praktiskt arbete genom praktikanttjänstgöring såväl i stads- som lanthushåll

»helst anvisad och under ett år kontrollerad av seminariets ledning».

Därutöver anses det önskvärt med ett par månaders praktik i storhushåll,

socialpraktik o. dyl.

Sökande till lanthushållslärarinnekurs skall ha genomgått lanthushållsskola

(huvudkurs under minst 5 månader) samt förskaffat sig praktik i

arbeten, som berör ett hem på landet. Praktiken anses helst böra omfatta

följande: lanthushåll under cirka ett år, trädgårdsskötsel under 6 månader,

ladugårdsskötsel under 2 å 3 månader samt smådjursskötsel under 2 å 3

månader. Dessutom är en aspirantkurs om 3 månader vid något av lant
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

hushållningsseminarierna obligatorisk. Det är till fördel, om den sökande

dessutom har tjänstgjort som hospitant vid lanthushållsskola eller husmodersskola

och vidare ägnat sig någon tid åt socialt arbete, t. ex. inom hemvårdarinne

verksamheten.

Blivande handarbetslärarinnor skall ifråga om förpraktiken ha förvärvat

vitsordad färdighet i sömnadsarbeten av olika slag samt i vävning. Kravet

på färdighet i vävning är dock icke obligatoriskt vid alla handarbetsseminarier.

De flesta sökande har genomgått den icke obligatoriska förberedande

seminariekurs om en termin, som tidigare regelmässigt anordnats vid seminarierna

i Stockholm och Göteborg men numera inställts för att bereda

plats för ökad intagning i lärarinnekurserna. Praktiktiden torde för flertalet

elever omfatta ett och ett halvt å två år och i vissa fall ännu längre tid.

Många sökande till handarbetslärarinneseminarierna har genomgått tvåårig

verkstadsskola för klänningssömmerskor.

Den som vill utbilda sig till yrkeslärarinna i sömnad skall ha genomgått

tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor samt vidare ha minst tre

års välmeriterad ateljépraktik. Sökande, som icke genomgått verkstadsskola,

skall styrka sig äga motsvarande yrkesutbildning.

Vävlärarinneut bildningen har under senare tid omlagts och i fråga om

förpraktik kräves nu vid Handarbetets vänners vävskola minst ett år.

Denna kan fullgöras på olika sätt, t. ex. genom bevistande av antingen en

ettårig kurs för affärsanställda inom hemslöjden eller en vävkurs på en termin,

kompletterad med ett halvt års praktik inom den organiserade hemslöjden,

vid något större väveri eller liknande. Sökande, som vill genomgå

vävlärarinneutbildning vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, måste ha förvärvat

kunnighet i vävning, motsvarande en 5 veckors förberedande kurs

i vävning, som årligen anordnas vid skolan under sommaren. För erhållande

av avgångsbetyg från vävlärarinnekursen fordras dessutom intyg över

minst 6 månaders obligatorisk praktiktjänst inom hemslöjden, textilindustrien

eller andra textila företag.

Vad slutligen barnavårdslärarinnorna beträffar måste sökande till kurs

för utbildning av dylika ha genomgått barnsköterskekurs, en husmoderskurs

eller styrka sig äga vana vid hushållsarbete samt ha förvärvat praktik

i barnavård i hem under minst tre månader.

För inträde i seminarierna fordras dessutom, att den sökande genom

läkarintyg kan styrka, att hon är fri från sjukdom eller lyte, som gör henne

olämplig för läraryrket. Minimiåldern för inträde växlar mellan 19 och 22

är, beroende på vilken utbildningslinje det är fråga om.

Efter den förberedande teoretiska och praktiska utbildningen följer så

seviinariestudierna, som leder fram till lärarinneexamen. Seminariestudiernas

längd varierar för de olika utbildningslinjerna.

För blivande skolkökslärarinnor omfattar seminarieutbildningen en tid

av tre år, fördelad på en förbererande lärarinnekurs om ett år och en lärarinnekurs

om två år. Undervisningen i båda kurserna omfattar såväl teoretiska

som praktiska ämnen. Fn der den förberedande kursen lägges dock

huvudvikten vid de praktiska ämnena.

För den utbildning till skolköks-handarbetsliirarinna, som iigt rum vid

fackskolan i Uppsala men som för närvarande är nedlagd, bär krävts fyra

års seminariestudier, nämligen först den ettåriga förberedande lärarinne
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

kursen för blivande skolkökslärarinnor samt sedan en treårig lärarinnekurs.

Sökande till denna utbildningslinje skulle ha genomgått i stort sett samma

förpraktik som krävs på såväl skolkökslärarinne- som handarbetslärarinnelinjen.

Seminariestudierna för blivande lanthushållslärarinnor omfattar en tid

av två år. Någon annan förberedande lärarinnekurs, än den förutnämnda

obligatoriska aspirantkursen vid lanthushållningsseminarium förekommer

inte. Vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala tillbringar eleverna i lanthushållslärarinnekursen

den första terminen, som alltid är en hösttermin,

vid huvudanstalten i Uppsala och sedan ett helt läsår med 4 veckors ferier

under sommaren och 3 veckors ferier vid jultiden på skolans lantgård Brogård

samt den därpå följande vårterminen åter i Uppsala. Även vid lanthushållningsseminariet

i Rimforsa är lärarinnekursen tvåårig. Kursen vid

Rimforsa är, som redan nämnts, organiserad på tre speciallinjer, för vilka

undervisningen är gemensam under första läsåret. Under andra året differentieras

undervisningen på en linje för skolkök och djurvård (lanthushållslinjen),

en linje för skolkök (skolkökslinjen) och en linje för trädgårdsskötsel

och slöjd (trädgårds- och slöjdlinjen).

Vid handarbetsseminarierna omfattar lärarinnekursen en tid av två

läsår. För blivande yrkeslärarinnor i sömnad pågår lärarinnekursen under

ett läsår. Seminariestudierna för blivande vävlärarinnor omfattade tidigare

en ettårig lärlingskurs och en ettårig lärarinnekurs men omfattar numera

vid Handarbetets vänners vävskola en tvåårig lärarinnekurs, som kallas

Kurs för utbildande av vävlärarinnor och yrkesväverskor. Vid Slöjdföreningens

skola i Göteborg är utbildningstiden för vävlärarinnor fyraårig,

först en ettårig grundkurs och därefter den treåriga högre konstindustriella

skolan. För erhållande av avgångsbetyg erfordras ett godkänt examensarbete

samt för erhållande av vävlärarinnekompetens även godkända betyg

i psykologi och pedagogik, bokföring och kalkylation samt undervisningsövningar.

Barnavårdslärarinnekursen omfattar en tid av tre år, som tillbringas dels

på fackskolan i Uppsala och dels vid olika barnavårdande institutioner och

barnsjukhus i Uppsala och på andra orter.

Träning för sina kommande pedagogiska arbetsuppgifter erhåller eleverna

i lärarinnekurserna genom hospitering och undervisningsövningar vid

olika skolformer.

Beträffande ekonomi öreståndarinneutbildning en uppställes såsom krav

på teoretiska förkunskaper avlagd realexamen eller erhållen normalskolekompetens

från kommunal flickskola eller motsvarande kunskaper. I praktiken

kräves för inträde i ekonomiföreståndarinnekurs vid de båda lärarinneseminarierna

kvalificerade betyg i skriftligt prov i modersmålet samt

i matematik, kemi, fysik och biologi. Inträde i ekonomiföreståndarinnekurs

kan vinnas endast av aspirant, som genomgått viss föreskriven förpraktik.

Inträdesföreskrifterna anger husmodersskola eller jämförbar kurs samt väl

vitsordad praktik i såväl privat hushåll som olika typer av anstaltskök.

Praktiken anses böra omfatta 5—6 månader i hushåll (privathem), 12 månader

som elev i sjukhuskök samt 3 månader som elev i militärkök (regementskök),

tillsammans alltså minst 1 år 8 månader. Utöver den föreskrivna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

förpraktiken genomgås vanligen en kurs vid någon av vederbörande utbildningsanstalter,

innan inträde i ekonomiföreståndarinnekurs sökes. Denna

kurs, som omfattar en eller två terminer, kräves dock icke obligatoriskt för

inträde i kursen. Ekonomiföreståndarinnekursen är ettårig och inträdesåldern

utgör 23 år.

De här berörda utbildningsanstalternas ekonomiska

förhållanden är sinsemellan ganska skiftande.

Löner och omkostnader vid statens skolköksseminarium, den enda statsägda

utbildningsanstalten på detta område, betalas givetvis helt av statsverket

(statsliggaren s. 672 f). Seminariets lärarpersonal är inordnad i det

statliga lönesystemet. Elevavgifter erlägges icke av elever i lärarinnekursen

men väl av dem som deltager i den förberedande lärarinnekursen.

Till samtliga övriga utbildningsanstalter lämnas statsbidrag från olika

anslagstitlar och efter varierande grunder. I fråga om de kommunägda seminarierna

har givetvis huvudmannen att i första hand ansvara för vederbörande

seminariums ekonomi. Även de flesta seminarier i enskild ägo

åtnjuter i någon utsträckning kommunala bidrag.

Till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, till seminariet för huslig utbildning

i Umeå och till Göteborgs skolköksseminarium lämnas statsbidrag

under en särskild anslagsrubrik för vart och ett av seminarierna under

åttonde huvudtiteln i riksstaten (statsliggaren s. 674 ff). Statsbidrag utgår

med 90 procent av kostnaderna för löner och pensionsavgifter till lärarna;

vidare utgår ett mera skönsmässigt avvägt bidrag till driftkostnader. Lärarpersonalen

vid dessa seminarier är inordnad i det statliga lönesystemet på

så sätt, att statens allmänna avlöningsreglemente tillämpas ifråga om rektorer

och vissa ämneslärare och avlöningsreglementet för övningslärare för

övriga lärare. Arvoden till timlärare utgår enligt gällande statliga bestämmelser

för ersättning åt timlärare. — Efter liknande grunder utgår statsbidrag

till lanthushållningsseminariet på Rimforsa från ett särskilt anslag

under nionde huvudtiteln (statsliggaren s. 877).

Statsbidrag till Andrea Eneroths handarbetsseminarium och Nordenfeltska

skolans handarbetsseminarium utgår från ett gemensamt anslag

under åttonde huvudtiteln. Som villkor för bidrag från detta anslag gäller

bland annat att lärarnas löner utgår med vissa minimibelopp, vilka sedan

lägges till grund för beräkningen av bidragsunderlaget. Även till dessa seminarier

utgår numera, utöver bidrag till lärarkostnader, ett bidrag till driftkostnader

i övrigt.

Vid samtliga de här angivna seminarierna pågår nu en successiv avveckling

av terminsavgifterna för elever i lärarinnekurserna — i den mån sådana

avgifter hittills förekommit — varvid enligt beslut av 1959 års riksdag

(prop. 48, SU 88, Rskr 246) de statliga driftbidragen i motsvarande mån

höjes.

För utbildning av vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad liksom för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

utbildning av ekonomiföreståndarinnor vid Västkustens ungdomsskola i

Ljungskile utgår statsbidrag enligt de bestämmelser som gäller inom yrkesskolväsendet,

i regel såsom för enskild yrkesskola av A-typ. Även för den

tidigare nämnda ettåriga kursen i sömnad för vävlärarinnor utgår statsbidrag

i denna form.

Slutligen må nämnas, att eleverna vid de i det föregående angivna lärarutbildningsanstalterna

kan erhålla statlig studiehjälp i olika former enligt

gällande bestämmelser.

Av den lämnade redogörelsen för behörighetskraven har indirekt framgått,

att de husliga ämnena förekommer i ett stort antal skolformer och på

skiftande åldersstadier inom skolväsendet. För en utförligare redovisning av

de husliga ämnenas förekomst inom olika skolformer torde få hänvisas till

kommitténs betänkande (s. 28—37).

C. Lärarkategorier m. m. Utbildningsbehov

1. Kommittén

Kommittén anför, som en bakgrund till de konkreta förslagen, vissa

allmänna synpunkter på den husliga utbildningen och framhåller

därvid, att en god sådan utbildning är av utomordentlig betydelse icke

endast för de enskilda hemmens utan för hela samhällets ekonomi. För att

belysa detta påstående har kommittén lämnat en del sifferuppgifter.

Det totala antalet hushåll i vårt land utgjorde år 1950 cirka 2 385 000,

av vilka cirka 1 553 000 var familjehushåll. Den sammanlagda privata konsumtionen

beräknades år 1954 utgöra cirka 26 182 miljoner kronor. Av

denna summa belöpte sig 10 526 miljoner kronor på livsmedel, 2 251 miljoner

kronor på bostadskostnader, 1 195 miljoner kronor på bränsle och lyse,

3 636 miljoner kronor på beklädnadsvaror, 1 874 miljoner kronor på inventarier

och 1 588 miljoner kronor på sjukvård, hygien och hemvård. Värdet

av de svenska hemmens textilförråd uppskattas till ungefär 10 000 miljoner

kronor och materialkostnaderna för underhåll av kläder, skodon och inventarier

till cirka 30 miljoner kronor per år. Enbart tvätten inom hushållen

är av mycket betydande storlek, bostadskollektiva kommittén har beräknat

tvättmängden per person och år till 130 kg., vilket gör drygt 900 000 ton

sammanlagt per år. Ungefär 95 procent av all tvätt sker i hemmen.

Kommittén framhåller, att huvuddelen av den privata konsumtionen är

av sådan art, att husmödrarna måste bära det omedelbara ekonomiska

ansvaret för den. Det är således enorma ekonomiska värden dessa har att

förvalta och hur de sköter denna uppgift är en angelägenhet, som intimt

berör hela samhällsekonomien. En riktig skötsel av hemmet och dess inventarier,

kläder in. m. innebär minskade utgifter för de enskilda hushållen. En

nedskärning av kostnaderna för konsumtionen ger i sin tur möjlighet till

ökat enskilt sparande, vilket är betydelsefullt för näringslivets utveckling

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

och höjandet av den ekonomiska standarden för alla folkgrupper. De yrkesarbetande

husmödrarnas speciella problem måste också enligt kommitténs

mening ägnas stor uppmärksamhet vid planläggningen av lärarinneutbildningen.

Kommittén säger sig vidare känna behov av att med skärpa framhålla

vikten av att den äldre, många gånger nedvärderande synen på den

husliga utbildningen radikalt ändras.

Kommittén anser det vara en angelägenhet av största vikt, att en förbättrad

och fördjupad utbildning av lärarinnorna inom det husliga området

snarast genomföres. Det framstår därvid som det kanske allra viktigaste,

att lärarinnorna under sin utbildningstid bibringas en allmänbildning och

föres till en allmän kunskapsnivå, som sätter dem ännu bättre i stånd att

själva i fortsättningen följa med utvecklingen inom sitt område.

Den inre reformeringen, d. v. s. förbättringen, moderniseringen och rationaliseringen

av seminariestudierna, har varit kommitténs första huvudsynpunkt.

Den omläggning till mera självständiga studier, som i de flesta

seminarier redan pågått i flera år, anses böra sättas mera i system och bli

ännu mera allmän. En koncentration och fördjupning i samband med självständiga

arbetsuppgifter i något ämne under seminarietiden synes också

böra prövas. Naturligtvis är det, framhåller kommittén, lika viktigt vid

de nu ifrågavarande seminarierna som vid alla andra läroanstalter, att timplaner

och kursplaner tid efter annan genomgås och bearbetas. En starkt

pådrivande orsak till omarbetning måste ju vara industrialiseringens ökade

omfattning och betydelse inom det husliga området. I paritet med annan

lärarutbildning bör också den nu förevarande förstärkas ifråga om utbildningen

i psykologi och pedagogik.

En förbättring av själva utbildningen vid lärarinneseminarierna förutsätter

dock, framhåller kommittén, som ett absolut villkor, att seminarierna

erhåller tillräckliga och för sitt ändamål lämpliga lokaler. Enligt kommitténs

mening torde det icke vara överdrift att säga, att de nu ifrågavarande

lärarinneseminarierna — med ett undantag — har sämre och mindre ändamålsenliga

lokaler än någon annan lärarutbildning i vårt land. Innan lokalfrågan

lösts, kan ingen egentlig reformering av utbildningen ske. Detta är

kommitténs andra huvudsynpunkt.

Lokalfrågan är emellertid av direkt avgörande betydelse även i ett annat

hänseende. Kommittén anser, att dess undersökningar med övertygande beviskraft

klarlagt, att seminariernas elevkapacitet snarligen måste ökas till

ungefär det dubbla, om icke den redan uppkomna och ytterst kännbara

lärarinnebristen skall bli rent katastrofal. För kommittén framstår det

därför som det allra viktigaste att försöka visa på möjligheter att snabbt

åstadkomma de nödvändiga lokalerna för lärarinneutbildningen. Det är

inot, bakgrunden av det mycket allvarliga läget och lokalfrågans dominerande

plats i reformprogrammet som kommitténs förslag i det följande

bör ses.

2 — llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 95

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Slutligen har kommittén funnit, att en tredje huvudsynpunkt i reformprogrammet

måste vara att söka ge lärarinneseminarierna bättre utbildade

lärarkrafter. Kommittén har erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utreda frågan

dels om en professur i näringslära och dels om högre utbildning inom

det husliga området. Detta uppdrag kan kommittén slutföra först senare.

Med hänsyn till frågans vikt lämnar kommittén emellertid redan i nu förevarande

betänkande ett förslag till en provisorisk lösning av frågan om

bättre utbildning för de lärarinnor som skall undervisa vid seminarierna.

För kommittén framstår det som mest ändamålsenligt att utbildningsgången

för de skilda lärarinnekategorierna i så stor utsträckning som möjligt

blir gemensam eller åtminstone i huvudsak likvärdig. Från denna synpunkt

har kommittén funnit det lämpligast och mest rationellt, att varje fas

av utbildningen diskuteras endast en gång i betänkandet och då med tilllämpning

på alla lärarinnekategorierna.

Efter att ha erinrat om tidigare utredningars förslag om lärarinnekategorier

på det husliga området och efter egna resonemang i frågan kommer

kommittén — som i sammanhanget också förordar att termen »lärarinna»

utbyts mot »lärare» — fram till att föreslå, att följande fem lärarkategorier

på det husliga området skall utbildas i fortsättningen, nämligen

hushållslärare, lantgårdslärare, textillärare, yrkeslärare i klädsömnad och

barnavårdslärare.

För hushållslärarnas del tänker sig kommittén, att en differentiering av

utbildningen på två linjer skall förekomma, nämligen en hushållslärarlinje

och en hushållslärarlinje med lanthushållsinriktning. Oavsett vilken linje

som väljes skulle dock kompetensen bli densamma. Vid sidan av den linjedifferentierade

hushållslärarutbildningen skulle anordnas utbildning av

lantgårdslärare. Dessa nya lärarkategorier skulle tillsammans ersätta de

nuvarande kategorierna skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor. Om

skälen för dessa nya lärarkategorier och kompetensområdena för dem inhämtas

av betänkandet (s. 49—56) bland annat följande.

Vid sina överväganden har kommittén funnit, att den nuvarande skillnaden

i utbildning av skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor icke

längre kan anses motiverad. Även om lanthushållslärarinnornas utbildning

i första hand är inriktad på tjänstgöring vid lanthushållsskolorna, läser de

dock i stor utsträckning samma ämnen som skolkökslärarinnorna under sin

seminarietid. Ett undantag utgör speciallinjen för trädgårdsskötsel och slöjd

vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa, från vilken bortses i detta sammanhang.

Kursplanerna skiljer sig dock från varandra, därför att de blivande

lanthushållslärarinnorna måste inrikta sig på förhållandena i producenthushållen.

Trots att några väsentliga olikheter i utbildningen icke föreligger, har

den formella kompetensen för de båda lärarinnegrupperna tidigare varit

olika. Frånvaron av gemensam kompetens för de båda grupperna har givit

upphov till vissa olägenheter. Genom den ändring av övningslärarstadgan,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 05 år 1060

som företagits år 1956, har de olägenheter, som följt av den begränsade

kompetensen hos lanthushållslärarinnorna, kunnat elimineras. Numera äger

lanthushållslärarinnor, som utexaminerats från fackskolan för huslig ekonomi

i Uppsala samt från skolköks- och lanthushållslinjerna vid lanthushållningsseminariet

i Rimforsa, generell behörighet att inneha lärartjänster

i hushållsgöromål även vid de allmänna läroverken, de högre kommunala

skolorna och privatläroverken. Skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor

äger numera samma generella behörighet att inneha tjänster

inom yrkesskolväsendet, med det undantaget att behörighet att undervisa

i trädgårdsskötsel endast tillkommer lanthushållslärarinna.

Då således olikheterna i utbildningen av respektive skolkökslärarinnor

och lanthushållslärarinnor icke kan anses vara av väsentlig art och då den

formella kompetensen numera är i stort sett lika för båda grupperna, utgör

detta ett vägande argument för att skapa en enda, enhetligt utbildad lärarkategori

med behörighet att undervisa i hemkunskap och hushållsgöromål

vid alla de skolor och all den kursverksamhet, där undervisning i dessa och

motsvarande ämnen förekommer. Lärare, tillhörande en sådan ny kategori,

bör enligt kommitténs uppfattning bli behöriga att undervisa i skolor såväl

i städer och tätorter som på landsbygden. Bortser man från jordbrukarhushållen,

torde man icke kunna påvisa några väsentliga skillnader mellan

arbetet inom hushållen i tätorterna och hushållen på landsbygden. Det kan

också diskuteras, om det finns dylika skillnader mellan å ena sidan jordbrukarhushållen

och å andra sidan alla övriga hushåll. I fråga om det

egentliga hushållsarbetet kan man knappast påstå, att dylika skillnader

existerar. En väsentlig skillnad existerar emellertid mellan jordbrukarhusliållen

och övriga hushåll och den ligger däri, att husmodern i ett jordbrukarhem

ofta deltar i arbetet inom själva jordbruksföretaget. Hon sysslar

icke endast med hushållsgöromål utan arbetar också på åkern, i ladugården,

i trädgården o. s. v. Så är visserligen ingalunda fallet inom alla jordbrukarhem

men inom det mindre jordbruket kan det sägas vara regel, och de flesta

jordbruk i vårt land tillhör alltjämt kategorien »mindre jordbruk».

En husmor i ett jordbrukarhem måste tillägna sig kunskaper på djurvårdens,

mjölkhushållningens och trädgårdsskötselns områden och i viss

utsträckning även på jordbruksekonomiens område. Husmodersutbildningen

inom jordbrukets kvinnliga yrkesskolor, d. v. s. kinthushållsskolorna och

vissa folkhögskolors sommarkurser för flickor, måste alltså läggas upp på

ett annat sätt än undervisningen inom yrkesskolväsendet i allmänhet. De

lärare, som skall undervisa i de direkt jordbruksbetonade ämnena i de

nämnda skolorna och med dessa jämförbara andra skolor, måste fördenskull

äga speciella kvalifikationer för att på ett rätt sätt kunna sköta denna

undervisning.

Efter att ha vägt fördelar och nackdelar hos olika lösningar av frågan mot

varandra har kommittén kommit till den uppfattningen, att två kategorier

av liirare bör framdeles utbildas inom det område, som kommittén tidigare

har kallat hushållsarbetet. Dessa två kategorier bör alltså tillsammans motsvara

de båda nuvarande kategorierna skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor,

ehuru utbildning och delvis kompetens blir annorlunda än för de

nuvarande kategorierna. Den ena lärarkategorien — hushållslärarna —

bör, med moderniserad utbildning, få samma kompetens som de lärarinnor,

som avlagt den nuvarande skolkökslärarinneexamen, samt dessutom behö
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

righet att vid lanthushållsskolor undervisa i »husliga ämnen» utom djurvård

och trädgårdsskötsel.

Kommittén föreslår emellertid en differentiering av hushållslärarutbildningen

på två olika linjer — icke undergrupper. De elever, som vill utbilda

sig till hushållslärare, får välja mellan två olika linjer, nämligen en

hushållslärarlinje och en hushållslärarlinje med lanthushållsinriktning.

Kompetensen blir densamma för lärarinnor på båda utbildningslinjerna,

men utbildningen blir i viss mån differentierad. Under den praktiska förutbildningen

bör blivande hushållslärare, oavsett vilken linje de sedan

väljer, erhålla kännedom om hushållsarbetet såväl inom konsumenthushåll

som inom producenthushåll. Under seminarietiden är undervisningen i praktiska

ämnen huvudsakligen koncentrerad till två terminer, det s. k. »praktiska

året». För de elever, som valt den lanthushållsinriktade linjen, skulle

denna undervisning ske vid ett internat på landet, knutet till ett av seminarierna.

Den andra lärarkategorien, lantgårdslärarna, skulle bli behöriga att inneha

tjänster i ämnena hemvård, djurvård och trädgårdsskötsel vid lanthushållsskolor,

vid folkhögskolor, där dessa ämnen förekommer, inom enhetsskolans

klass.9 y med jordbrukslinje eller lanthushållslinje, vid yrkesskolor

och vid specialskolor där de nämnda ämnena förekommer. Inom enhetsskolan

skulle de bli behöriga att undervisa i trädgårdsskötsel i alla klasser,

där detta ämne förekommer. På grund av den begränsade kompetensen

skulle lantgårdslärarna icke bli behöriga att inneha tjänster inom det allmänna

skolväsendet. Kompetensen att undervisa i hemvård ger således

icke behörighet att undervisa i ämnesgrenen hemkunskap vid folkskolor

och läroverk m. fl. Lantgårdslärarna skulle erhålla en relativt grundlig utbildning

i ekonomi, såväl av allmänt orienterande karaktär som speciellt

inriktad både på hemmets och jordbrukets ekonomi.

Liksom ifråga om lärarinnorna på hushållsarbetets område finns, framhåller

kommittén, ifråga om lärarinnorna på det textila området ett starkt

framträdande behov av gemensam utbildning, som leder fram till en examen,

som ger samma kompetens för alla. Denna gemensamma kompetens,

som kommittén föreslår för den nya kategorien textillärare, bör avse undervisningen

i sömnad och vävning inom det allmänna skolväsendet, yrkesskolväsendet,

folkhögskolor, lanthushållsskolor och specialskolor, där dessa

ämnen förekommer, men däremot icke utbildningen av yrkesfolk inom

sömnadsfacket eller av yrkesväverskor och textilkonstnärer.

Om de nuvarande olägenheterna med olika lärarkategorier och om fördelarna

med de föreslagna textillärarnas vida kompetensområde anför

kommittén bland annat följande.

Handarbetslärarinnorna har kompetens att undervisa endast i sömnad

och vävlärarinnorna endast i vävning. Såväl inom det allmänna skolväsendet

som inom yrkesskolorna, däri inräknat lanthushållsskolorna, förekommer

i större eller mindre utsträckning undervisning i både sömnad och

vävning. Då de båda lärarinnekategorierna har sin kompetens begränsad

till etldera ämnet, blir det svårt att organisera undervisningen på ett ändamålsenligt

sätt. Undervisningen i sömnad respektive vävning måste handhas

av lärarinnor ur olika kategorier. Endast i den mån de båda ämnena

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

är förenade i ämnet kvinnlig slöjd såsom t. ex. inom det obligatoriska skolväsendet,

blir handarbetslärarinnorna behöriga att sköta undervisningen.

Olägenheterna av den begränsade kompetensen gör sig för närvarande särskilt

starkt gällande, därför att det råder utpräglad brist på handarbetslärarinnor,

medan motsatsen är fallet med vävlärarinnor. Dessa senare lärarinnor

har överhuvudtaget mycket svårt att erhålla läraranställning inom

sitt ämnesområde. De nödgas ofta söka annat verksamhetsområde och

får ej sällan nöja sig med i förhållande till sin utbildning mindre kvalificerat

arbete. Däremot måste flertalet skolformer för undervisning i sömnad

anlita lärarkrafter, som icke har kompetens, i varje fall icke full kompetens,

för denna uppgift. Inom sömnadsundervisningen i skolorna är klädsömnaden

en av de viktigaste grenarna. Blivande husmödrar har stor praktisk nytta

av att få lära sig klädsömnad. Emellertid får icke de blivande handarbetslärarinnorna

under sin utbildning den färdighet i klädsömnad, som är önskvärd

med tanke på deras kommande arbete i olika skolformer, företrädesvis

inom yrkesskolorna. Genom att utbilda en enhetlig lärarkategori med kompetens

att undervisa, förutom i ämnet kvinnlig slöjd, i såväl sömnad som

vävning vid de förut uppräknade skolformerna skulle de nuvarande olägenheterna

ifråga om organisation av undervisningen i de nämnda ämnena

kunna elimineras. Det blir i så fall väsentligt lättare att samordna tjänster

inom samtliga skolformer, som upptar ämnena kvinnlig slöjd, sömnad

och vävning i sina undervisningsplaner. Under förutsättning att lärarna

erhåller denna utvidgade och gemensamma kompetens, blir de nämligen

behöriga att undervisa i samtliga dessa ämnen. Deras användbarhet inom

skolväsendet ökas således väsentligt. De nuvarande missförhållandena med

underskott på handarbetslärarinnor och överskott på vävlärarinnor kan

i viss grad elimineras. I organisatoriskt avseende kommer detta att få sin

största betydelse för skolväsendet på landsbygden och i mindre tätorter,

där det nu är svårt att upprätta tjänster med full tjänstgöring enbart i ettdera

av de två ämnena sömnad och vävning liksom att erhålla kompetenta

lärarkrafter för undervisning i ämnet kvinnlig slöjd i de allmänna skolorna.

Textillärarnas utbildning, såsom den här redovisats, skulle dock enligt

kommitténs mening inte bli tillräcklig för den undervisning, som avser att

ge kvalificerad yrkesutbildning på det textila området. Det är diirför enligt

kommitténs uppfattning nödvändigt att bibehålla den nuvarande kategorien

yrkeslärarinnor i sömnad samt att för de textillärarinnor, som skall

handha den mera avancerade vävundervisningen vid fackseminarier och i

yrkesskolor anordna en kompletterande utbildning i form av en särskild påbyggnadskurs.

Den nuvarande kategorien yrkeslärarinnor i sömnad utbildas för lärartjänstgöring

främst inom verkstadsskolorna i beklädnadsfacket samt för

uppgiften att fungera som arbetsledare i sömnadsateljéer. Yrkeslärarinnorna

är därjämte kompetenta att undervisa i sömnad och därmed sammanhängande

ämnen i skolor och kurser för huslig utbildning inom yrkesskolväsendet.

Kommittén föreslår, att yrkeslärarinnorna även i fortsättningen

erhåller denna kompetens. Då deras huvudsakliga uppgift skulle bli att

undervisa i klädsömnad, föreslår kommittén, att namnet på denna lärarinnekatcgori

ändras till yrkcslärarc i klädsömnad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

En konsekvens av kommitténs förslag om utbildning av en ny kategori

lärarinnor med kompetens att undervisa i såväl sömnad som vävning skulle

bli, att den nuvarande utbildningen av vävlärarinnor nedlades och att

som särskild utbildning för dessa endast skulle finnas nyssnämnda kompletteringskurs.

Kommittén förordar beträffande barnavårdslärare att en särskild utredning

kommer till stånd i syfte, bland annat, att åstadkomma en samordning av utbildningen

av olika personalkategorier på barnavårdens område. Till dess att

en dylik utredning prövat vissa i betänkandet (s. 59—62) närmare angivna

spörsmål, bör barnavårdslärare utbildas vid seminarier för huslig utbildning.

För att icke i onödan lägga hinder i vägen för en eventuell samordning

framdeles med utbildningen av annan personal med kvalificerade uppgifter

på barnavårdens område föreslår kommittén vidare, att barnavårdslärarutbildningen

för de närmaste åren får i allt väsentligt samma innehåll

och samma målsättning som för närvarande. Ilarna vårdslärarinnornas kompetens

bör således förbli oförändrad. Detta innebär, att barnavårdslärarna

bör äga behörighet att undervisa i barnavård och därmed sammanhängande

ämnen i alla skolor och kursformer, där sådan undervisning förekommer,

samt att inneha de tjänster vid olika barnavårdande institutioner, som de

enligt nu gällande författningar är behöriga att inneha.

I ett särskilt kapitel om utbildningen av ekonomijöreståndare förordar

kommittén, närmast av praktiska och organisatoriska skäl, att sådan utbildning

alltjämt i viss utsträckning — men ej uteslutande — skall vara

förlagd till lärarseminarier.

På grundval av gjorda beräkningar och överväganden rörande lärarbehovet

inom olika skolformer föreslår kommittén en årlig examination

under tiden fram till år 1970 av följande antal lärare:

176 hushållslärare, varav cirka 20 med lanthushållsinriktning

8—10 lantgårdslärare

168 textillärare

12 yrkeslärare i klädsömnad

24 barnavårdslärare

Därjämte föreslås att vid seminarierna årligen skall utbildas 32 ekonomiföreståndare.

Ur betänkandets avsnitt om utbildningsbehovet beträffande olika kategorier

torde här i övrigt följande uppgifter böra återges.

Även om yrkesaktiviteten, främst på grund av de föreslagna vidgade

kompetensområdena, för framtiden kan väntas bli något högre än för närvarande,

bjuder försiktigheten att man kalkylerar med en ganska betydande

avgång från detta läraryrke. Kommittén har vid sina beräkningar

angående lärarbehovet utgått från att i genomsnitt för samtliga kategorier

60 procent av de utexaminerade lärarna kvarstannar i yrket under hela

sin yrkesverksamma tid.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Under förutsättning att kommitténs antaganden rörande behovet av

hushållslärare visar sig överensstämma med den faktiska utvecklingen, och

om det vidare förutsättes, att lärarbehovet skulle vara täckt först år 1972,

skulle det erfordras en årlig examination av närmare 200 hushållslärare

under hela perioden 1960—1970. Beräkningarna av lärarbehovet är emellertid

osäkra. Härtill kommer, att bristen på lokaler och andra svårigheter

torde verka hämmande på utvecklingen av undervisningen i hemkunskap

och hushållsgöromål, varför det finns anledning antaga, att det nu angivna

lärarbehovet i verkligheten kommer att bli lägre. Av bland andra dessa

skäl anser kommittén befogat, att man inriktar sig på en utbildning av

något lägre antal hushållslärare (inklusive hushållslärare med inriktning pa

lanthushåll) än 200 per år under perioden 1960—1972. Mindre examinationskapacitet

än 175 per år kan dock enligt kommitténs mening absolut

ej tillrådas, framför allt av det skälet att här redan föreligger en utpräglad

brist, som snarast bör fyllas.

I fråga om behovet av lärare på det textila området visar kommitténs

beräkningar en kulmen redan läsåret 1957/58, varefter behovet skulle kontinuerligt

sjunka fram till läsåret 1970/71 för att sedan troligen stiga något

återigen. För att tillgång och efterfrågan pa lärare inom det textila området

skall väga ungefär jämnt år 1972 erfordras enligt de gjorde beräkningarna

en årlig examination under tiden från och med läsåret 1959/60 och fram till

år 1972 av minst 140. Med hänsyn till den rådande mycket stora bristen på

examinerade lärare inom området anser kommittén det emellertid inte vara

tillrådligt att hålla den årliga examinationen vid en så pass låg siffra som

den angivna. Vidare måste man ta hänsyn till det förhållandet, att lärarbehovet,

under förutsättning att de gjorda beräkningarna visar sig vara

hållbara, kommer att minska kontinuerligt under 1960-talet. Det synes därför

kommittén riktigast att under större delen av 1960-talet halla en högre

årlig examinationssiffra samt därefter från och med slutet av detta artionde

minska densamma. Med utgångspunkt i dessa överväganden föreslår kommittén,

att den årliga examinationen av lärare på det textila området under

tiden 1960—1968 skall utgöra 180, däri inberäknat yrkeslärare i klädsömnad.

Av sist nämnda lärarkategori bör ärligen utbildas 12, varför den årliga

examinationen av textillärare blir 168. kran och med läsaret 1969/70 förutser

kommittén, att den årliga examinationen bör nedbringas.

Det antal lärartjänster, för vilkas innehav bör fordras genomgången

påbyggnadskurs i vävning utöver textillärarexamen, är enligt kommitténs

uppskattning relativt ringa. Cirka 40 lärarinnor skulle vid tiden för kommitténs

beräkningar enligt uppgift vara anställda vid längre heltidskurser i

vävning inom yrkesskolväsendet. 1 denna siflra är antalet lärarinnor vid

de nu verksamma vävlärarinneseminarierna inräknade. Vid de seminarier

på det husliga området, som efter en reform av utbildningen i enlighet med

kommitténs förslag skulle komma att utbilda textillärare, erfordras sex a

åtta ämnesliirare i vävning. Huruvida behovet av yrkeslärare i vävning vid

de längre heltidskurserna inom yrkesskolväsendet framdeles kommer att

öka, är svårt att bedöma. En viss ökning torde man kanske böra räkna med,

men den kommer sannolikt icke att bli av sä stor omfattning. En försiktig

kalkyl torde ge vid handen, att antalet lärartjänster av den nu ifrågavarande

karaktären torde komma att begränsa sig till högst cirka 60.

Bristen på barnavårdslärarc anses för närvarande vara mycket slor. Med

stöd av ett på begäran lämnat yttrande i frågan från överstyrelsen för

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

yrkesutbildning föreslår kommittén en fördubbling av examinationskapaciteten

till minst 24 barnavårdslärare per år med möilighet att öka detta

antal till 28.

Kommittén har icke ansett sig ha möjlighet att göra några specialundersökningar

eller noggranna beräkningar av det årliga examinationsbehovet

beträffande ekonomiföreståndare. Någon större brist på utbildade sökande

till lediga platser synes icke föreligga. Efterfrågan på ekonomiföreståndare

ar emellertid betydande och torde knappast komma att minska framdeles.

Kommittén räknar därför för framtiden med ett årligt utbildningsbehov av

minst samma antal som för närvarande utexamineras.

2. Remissyttranden

I yttrandena över lärarinneutbildningskommitténs betänkande har man

genomgående starkt betonat vikten av att en omorganisation och en upprustning

av lärarutbildningen på det husliga området, såväl kvalitativt som

kvantitativt, kommer till stånd. Betydelsen av snabba åtgöranden har

också från åtskilliga håll understrukits. Denna allmänt omfattade inställning

till frågan om behovet av åtgärder har lett till att knappast något remissorgan

tvekat om att en reform på området bör bli så genomgripande

och omfattande, som kommittén föreslagit. Statskontoret anser sig dock

böra avstyrka, att betänkandet överhuvudtaget lägges till grund för en

proposition till riksdagen.

När det gäller enskildheter i de föreliggande förslagen skiljer sig å andra

sidan remissinstansernas uppfattningar på vissa punkter ganska väsentligt

från kommitténs, såsom kommer att närmare framgå av den följande redovisningen.

I det föregående har redogjorts för lärarinneutbildningskommitténs förslag

ifråga om vilka kategorier av lärare m.fl., som i fortsättningen bör

utbildas, och till vilket antal det bör ske.

Förslagen om lärarkategorierna möter kritik från remissinstansernas

sida huvudsakligen i vad gäller lantgårdslärare och beträffande

lärare för undervisning i vävning.

I ett betydande antal remissyttranden avstyrkes eller ifrågasättes mer

eller mindre eftertryckligt införandet av kategorien lantgårdslärare med

hänsyn till det starkt begränsade kompetensområdet och till det ringa årliga

examinationsbehovet. I denna riktning går yttrandena från, bland andra,

arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens jordbruksförsök, hushållningssällskapens förbund, styrelsen

för lanthushållning sseminariet i Rimforsa, styrelsen för fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Folkpartiets

kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. I

remissyttrandena antyds i vissa fall möjligheter till andra lösningar än den

de sakkunniga på denna punkt förordat. Med en ändrad uppläggning av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

timplanen för lantgårdslärarutbildning och efter viss kompletterande utbildning

anser t. ex. lantbruksstyrelsen, att lantgårdslärarna bör kunna få

sin kompetens vidgad till att avse även undervisning i hemkunskap och

hushållsgöromål i folkskola, enhetsskola och läroverk. Arbetsmarknadsstyrelsen,

styrelsen för lantbrukshögskolan m. fl. framhåller, att lanthushållsskolornas

behov av lärare i lantbruksinriktade ämnen bör kunna tillgodoses

genom att såsom speciallärare anlitas t. ex. agronomer och trädgårdskonsulenter

från lantmannaskolor och hushållningssällskap.

Den för textillärarna föreslagna dubbla kompetensen, avseende såväl

sömnad som vävning inom så gott som alla skolformer, framhålles allmänt

av remissmyndigheterna såsom en betydande vinst särskilt i organisatoriskt

hänseende. Detta hindrar emellertid inte, att man samtidigt från åtskilliga

håll, ibland med emfas, uttalat farhågor för att omläggningen skulle innebära

en allvarlig och beklaglig försämring av vävundervisningen i skolformer,

där denna undervisning har en mera betydande omfattning, och som

följd härav en tillbakagång för landets vävkultur och vävtraditioner över

huvudtaget med återverkningar långt utanför skolundervisningens område.

Några exempel på uttalanden av denna art torde här böra lämnas.

Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, till vars yttrande kommerskollegium

i stort sett anslutit sig, anför bland annat följande.

Riksförbundet måste ställa sig synnerligen kritiskt till det sätt, på vilket

den ur såväl kulturell som ekonomisk synpunkt så viktiga utbildningen i

vävning blivit tillgodosedd i det nu föreliggande förslaget.

Den vävutbildning det här är frågan om har betydelse ej endast för skolundervisningen.

Hela hemslöjdsrörelsen i vårt land bygger på den. För

denna rörelse står riksförbundet som målsman. Utan överdrift torde kunna

sägas, att hemslöjden haft och alltjämt har en mycket stor betydelse för

textiltillverkningen i Sverige. Medan i många andra länder industrialismen

tidigt utrotat all traditionell vävkonst och sömnadskonst, lever denna tack

vare museernas och hemslöjdsrörelsens gemensamma tidiga insats nu i

vårt land praktiskt taget lika stark som förr trots ökad och förbättrad

industriell produktion av textilier, och vi har bland befolkningen i Sverige

ett kunnande på det textila området, som torde sakna motstycke i något

annat land. I stället för att avtaga har hemvävningen de senare åren alltmera

tilltagit. Intresset för hemvävning är under tillväxt inom den del av

befolkningen, som är bosatt i städer och industriorter. Hemvävningen spelar

en mycket större roll för hemmen både i ekonomiskt och estetiskt hänseende,

än kommittén synes föreställa sig. Det finns fortfarande många lanthem,

som köper textilier endast för vissa beklädnadsbehov men tillverkar

allt övrigt själva. Dessa hem får i regel betydligt högre standard än de,

som inreds med köpta industrivaror, utan att kostnaden blir större. Därtill

kommer det icke ringa kulturvärde, som ligger däri att vävningen ger husmodern,

som ägnar sig åt hemmets skötsel och omvårdnaden av barnen,

möjligheten att utföra ett skapande arbete, ett arbete som hon kan utforma

efter egen uppfattning om vad som är iindamålsenligt och vackert. Även

för den industriella produktionen av textilier har hemslöjden en betydelse,

som icke bör underskattas, framför allt därigenom att det kvalitetsmedve
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

tande som tack vare bland annat hemslöjdsrörelsen finnes hos en stor del

av den köpande allmänheten utgör ett gott stöd för en industriell produktion

av goda textilvaror. Slutligen kan erinras om att vävningen i lanthemmen

spelar en stor roll för bibehållande av den kvinnliga arbetskraften på

landsbygden, och följaktligen är undervisningen i vävning av vital betydelse

för landsbygdens befolkning.

Riksförbundet kan acceptera den föreslagna kombinationen av lärare i

sömnad och vävning för lärare på lågstadiet, d. v. s. enhetsskolan och därmed

jämförliga läroanstalter. För undervisning på högre stadier, exempelvis

folkhögskolor, lanthushållsskolor etc. anser riksförbundet den föreslagna

textillärarutbildningen i vävning helt otillräcklig.

Föreningen handarbetets vänner yttrar bland annat följande.

Förhållandet är ju att textilkonsten i Sverige intar en ställning som icke

har sitt motstycke i något annat västerländskt land. Därom vittnar å ena

sidan den i våra museer samlade skatten av textil folkkonst, tekniskt och

konstnärligt ännu mera artrik än t. o. m. i våra nordiska grannländer, å

andra sidan en modern produktion, som med anpassning till nutidens formspråk

dock bygger på en praktiskt taget obruten tradition. Tack vare såväl

hemslöjden som den konsthantverkliga textilproduktionen har vi i Sverige

en allmän yrkesskicklighet på det textila området som torde sakna motstycke

i något annat land. Det är kännedomen om och respekten för denna

yrkesskicklighet, som årligen för hit studerande från olika länder. Många

svenska insatser i främmande länder vilar på samma förutsättningar. I

Förenta Staterna — som saknar all ordnad undervisning på detta område

— finns ett betydande antal privata vävskolor, vilka praktiskt taget alla

ledes av svenskor.

Den smakfostrande undervisning som vävlärarinnorna har meddelat runt

om i vårt land har återverkat på den svenska textilindustrien, som sedan

många år hämtar inspiration, mönster och färger från handvävningen och

även berett vägen för en marknad inom landet för goda textilier. I en tid

då Sverige ur marknadssynpunkt är föremål för utlandets stora intresse, är

det endast genom att våra egna varor är vackrare och bättre än de billigare

utländska som de kan finna köpare ävenledes i andra länder. Även ur exportsynpunkt

gäller att de svenska textilierna, som genom våra höga arbetslöner

ställer sig relativt dyra, endast kan exporteras på grund av att de

är vackrare och av högre kvalitet.

Det synes föreningen uppenbart att det arbete, som här i största korthet

karakteriserats, fordrar lärare med mångsidig yrkeskunnighet och träning

och att den planerade lärarutbildningen i textilslöjd, framför allt vävning

men även i prydnadssöm, knyppling m. m. ej på någon punkt får stå den

nuvarande efter i kvalitet.

Föreningen Sveriges vävlärarinnor delar helt kommitténs åsikt om de

olägenheter, som är en följd av den rådande begränsningen av vävlärarinnornas

kompetensområde. Av detta skäl hälsar föreningen med tillfredsställelse

kommitténs förslag att sammanföra vävlärarinnorna med övriga

lärarinnor på det textila området till en kategori. I fortsättningen av sitt

yttrande uttalar emellertid föreningen bland annat följande.

Detta innebär dock icke att föreningen även delar kommitténs uppfattning

om gemensam utbildning för samtliga lärare inom denna kategori.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Föreningen har med bestörtning och oro konstaterat den synnerligen styvmoderliga

behandling som vävningen och vissa andra därmed sammanhängande

ämnen rönt i kommitténs förslag. Föreningen anser sig ha skäl

till antagande att åtminstone en av orsakerna till kommitténs diskriminering

av vävutbildningen är att söka i det förhållandet att kommittén, av

vars ledamöter ingen torde kunna betraktas såsom sakkunnig på vävningens

område, endast i mycket obetydlig omfattning anlitat experter

inom denna del av den textila verksamheten.

Det står fullt klart för föreningen att textillärarna efter seminariekursens

avslutande icke på långt när kommer att äga de kunskaper i här åsyftade

ämnen som fordras för fortsatt verksamhet inom de arbetsområden, som

enligt kommittén i första hand är avsedda för textillärarna.

Det torde icke kunna bestridas och har icke heller av kommittén ifrågasatts

att goda kunskaper i vävning — även mera kvalificerade sådana —

erfordras på åtskilliga områden. Det säger sig självt att inhämtandet av

sådana kunskaper framför allt förutsätter att det finnes kompetenta lärarkrafter,

som kan meddela erforderlig undervisning — även högre sådan _—

i ifrågavarande ämnen. Hittills ha möjligheter att erhålla sådan undervisning

stått yrkesfolk och andra till buds i en utsträckning och av en kvalitet, mot

vilken inga anmärkningar med fog torde kunna riktas. Icke minst härigenom

har den svenska vävningen sedan lång tid tillbaka varit en betydelsefull

faktor såväl ekonomiskt som kulturellt. Sålunda har den svenska vävningens

höga standard framkallat ett mycket stort intresse för densamma

från utlandets sida. Detta har tagit sig uttryck i bland annat dels en betydande

efterfrågan på svenska vävnader — icke endast från turisternas sida,

vilkas inköp redan de årligen tillför landet högst avsevärda belopp — dels

en strävan att genom deltagande i svensk vävundervisning eller anlitande

av svensk expertis på vävningens område höja det egna landets standard i

detta avseende.

Skulle den av kommittén föreslagna tim- och kursplanen för textillärarnas

seminariekurs genomföras är det uppenbart att detta kommer att medföra

en väsentlig försämring av de seminarieutbildade lärarnas kunskaper

och färdigheter i vävning och därmed sammanhängande ämnen. Detta leder

med nödvändighet till att undervisningens kvalitet efter en kortare övergångstid

kommer att försämras högst avsevärt i förhållande till den nuvarande,

med en sänkning av hela den svenska vävningens standard som en

oundviklig följd. Föreningen och dess medlemmar torde ingalunda vara ensamma

om den uppfattningen att en sådan utveckling saväl av ekonomiska

som av kulturella skäl skulle vara mycket olycklig. Även de företag och enskilda.

som ägnar sig åt produktion, där handvävning förekommer, liksom

även konsumenterna — hit hör icke blott den köpande allmänheten utan

även företag av olika storlek och beskaffenhet, som i betydande och under

senare år alltmer ökad omfattning brukar inköpa handvävda produkter

såväl för praktisk användning som för dekorativa ändamål — skulle förvisso

beröras av den kvalitativa försämringen. Att denna standardsänkning

skulle påverka den svenska vävkonstens anseende i utlandet i ofördelaktig

riktning är även odiskutabelt.

I de yttranden över betänkandet, som lämnats av olika kvinnoorganisationer,

uttalas överlag farhågor för vävningens framtid. Som ett exempel

ur denna grupp återges slutligen följande ur yttrandet från Högerns kvinnoförbwid.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1960

Den föreslagna sammanslagningen av nuvarande handarbetslärarinnor

och vävlärarinnor finner vi rationell ur den synpunkten, att den ökar yrkesgruppens

användbarhet inom skolväsendets olika former. Men undervisningen

i vävning har beskurits så hårt att om förslaget går igenom vi säkerligen

har att emotse en ödesdiger standardsänkning av vår anrika och högtstående

vävkultur. Denna anses vara den främsta i världen och är föremål

för ett livligt studieintresse från utlandets sida. Man kan också peka på

dess betydelse som tongivande för smakriktningen på det textila området,

märkbar också inom textilindustrien, som i stor utsträckning hämtar sina

förebilder från det handvävda. Vi har här en förnämlig tradition att vårda

och en stor nationell tillgång, som inte får förspillas. Från dessa utgångspunkter

synes oss förslaget inte godtagbart, vad det gäller vävundervisningen.

Vi vill för vår del föreslå att frågan om dennas ställning i utbildningen

tages upp till förnyad prövning och vi hoppas att om så sker man

skall kunna finna en lösning, som medger inte blott ett upprätthållande av

vävkulturens nuvarande standard utan också ett främjande av dess vidare

utveckling.

Kritiken mot vävutbildningens omfattning enligt kommitténs förslag

kombineras i remissyttrandena ofta med förslag om ändringar i kommitténs

uppläggning. Påbyggnadskurs i vävning för ett större antal textillärare per

ar än kommittén räknat med jämte uppställande av krav på sådan påbyggnadsutbildning

för behörighet att undervisa i vävning vid flera skolformer

än enligt förslaget i betänkandet, t. ex. även folkhögskolor och lanthushållsskolor,

förordas från flera håll. Så sker exempelvis i utlåtandet från

skolöverstyrelsen, som föreslår både en kortare och en längre påbyggnadskurs.

En ökad vävutbildning före seminariestudierna förordas av bland

andra överstyrelsen för yrkesutbildning och Svenska facklärarförbundet.

Det vanligaste förslaget, som återfinnes i yttrandena från framför allt en

rad olika organisationer, är emellertid att textillärarutbildningen differentieras

på två linjer, den ena med speciell inriktning på vävning.

I enstaka fall avvisas kommitténs grundtanke att varje textillärare skulle

ha »vävlärarkompetens». Kompetensutredningen, som hävdar denna åsikt,

framhåller bland annat, att det med hänsyn till föreliggande betydande

överskott på vävlärarinnor synes mindre trängande att staten för närvarande

övertar de nuvarande vävskolornas verksamhet. Kompetensutredningens

avvisande hållning till förslaget om textillärarkategorien sammanhänger

dock i första hand med utredningens allmänna syn på uppläggningen

av utbildningen för lärare på det husliga området. Det anses sålunda

från utredningens sida naturligt och angeläget att man inriktar sig på att

i första hand tillgodose behovet av de stora utbildningsgrupperna hushållslärare

och textillärare inom folkundervisningens olika skolformer och att

lärarnas utbildning därvid anpassas efter just dessa skolformers väsentligen

lika målsättning för undervisningen i ifrågavarande ämnen. Fn på så sätt

inriktad bottenutbildning skulle sedan i mån av behov påbyggas för att

tillgodose andra skolformers behov av lärare med mera speciell eller grund
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

lig utbildning på något område. Utredningen, som på denna punkt förordar

en omarbetning av kommitténs förslag, räknar enligt sina riktlinjer med

att lärarutbildningen på det husliga området skulle innefatta en mera differentierad

kursverksamhet och en rikare linjefördelning än vad kommittén

förutsatt; vidare skulle de praktiska färdigheterna i huvudsak vara inhämtade

före inträdet i seminariet och seminarieutbildningens längd avsevärt

begränsas.

Mot kommitténs förslag om lärarkategorier i övrigt och kompetensen för

dessa har vid remissbehandlingen i regel ej riktats några invändningar. Här

kan dock noteras, att arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasatt behovet av en

lanthushållsinriktad linje, och vidare att skolöverstyrelsen och överstyrelsen

för yrkesutbildning framhållit, att behovet av lärare för utbildning av storhushållspersonal

bör tillgodoses. Skolöverstyrelsen har därvid förordat, att

några hushållslärare med speciell storhushållsinriktning får utbildas vid

sådana seminarier, som också har utbildning av ekonomiföreståndare, eller

att påbyggnadskurser anordnas i detta syfte.

I viss utsträckning råder bland remissinstanserna delade meningar om

till vilket eller vilka slag av utbildningsanstalter utbildningen av ekonomiföreståndare

i fortsättningen bör vara förlagd. I något fall anses denna utbildning

helt böra hänföras till yrkesskolväsendet. Vanligare är dock att

man vänder sig mot kommitténs förslag, att sådan utbildning även för framtiden

skall kunna förekomma vid andra utbildningsanstalter än lärarseminarier.

Särskilt starkt hävdas kravet på seminarieutbildning av Svenska

ekonomiföreståndarinnors förening. Styrelsen för stiftelsen västkustens ungdomsskola

i Ljungskile gör däremot gällande att fullgod utbildning av ekonomiföreståndare

väl kan ske utanför seminarierna och poängterar den egna

skolans möjligheter i detta hänseende.

Svårigheter att bedöma den behövliga utbildningskapaciteten

uttalas på sina håll vid remissbehandlingen. I allmänhet riktas dock

inga erinringar mot kommitténs förslag i detta avseende. En försiktig utbyggnad

av organisationen förordas av statskontoret, medan arbetsmarknadsstyrelsen

tillstyrker vad kommittén föreslagit. De föreslagna examinationssiffrorna

förefaller facklärarförbundet låga med hänsyn till den rådande

lärarbristen.

Skolöverstyrelsen framhåller, att kommitténs uppskattning av yrkesaktiviteten

är för låg. Beräkningarna har här påverkats av att särskilt under

1930-talet men även de första åren av 1940-talet en avsevärd arbetslöshet

rådde bland såväl skolköks- som slöjdlärarinnor, vilket medförde att en del

av dessa lärarinnor bytte yrke. Å andra sidan synes ej vikariebehovet ha

beaktats av kommittén. Överstyrelsen betraktar den föreslagna examinationen

av 17G hushållslärare per år som ett absolut minimum, då kommittén

synes ha underskattat enhetsskolans och folkskolans lärarbehov. Vidare

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

finner överstyrelsen, att den årliga utbildningen av textillärare bör höjas till

176, till dess lär ar bristen på detta område blivit hävd.

Den nuvarande utbildningskapaciteten beträffande yrkeslärare i sömnad

bör enligt överstyrelsen för yrkesutbildning ej, såsom kommittén föreslagit,

minskas utan omfatta 24 per år. Liknande synpunkter i fråga om denna

kategori förekommer i ytterligare ett par yttranden. Behovet av en ökad

examination av barnavårdslärare vitsordas av bland andra överstyrelsen för

yrkesutbildning.

En relativt ofta återkommande kritik möter kommitténs beräkning av

behovet av textillärare med påbyggnadskurs i vävning, vilket av de organisationer

m. fl., som särskilt uppehållit sig vid frågorna om lärare för vävundervisningen,

anses ligga betydligt över de i betänkandet angivna två

per år; härvid kritiseras också att kommittén ej beaktat hemslöjds verksamhetens

behov av vävlärare.

En oförändrad examination av ekonomiföreståndare är enligt Svenska

ekonomiföreståndarinnors förening ej tillfyllest.

D. Utbildningens utformning

1. Kommittén

Utbildningsgången för de olika lärarkategorierna

bör enligt kommitténs mening även framdeles innefatta teoretisk förutbildning,

praktisk förutbildning och seminariestudier, men kraven på teoretisk

förutbildning bör något skärpas, så att teoretisk undervisning av mera

elementär natur kan undvikas under seminariestudierna. I fråga om den

praktiska förutbildningen föreslås en koncentration och rationalisering för

att vinna en förkortning av denna del av utbildningen. Vad slutligen seminariestudierna

beträffar, föreslår kommittén, att uppdelningen av dessa i

förberedande kurs och lärarkurs skall upphöra i de fall, då en sådan uppdelning

nu förekommer. För blivande lantgårdslärare och hushållslärare

med inriktning på lanthushåll föreslås ett s. k. praktiskt år inlagt i seminariestudierna,

vilket dock skulle bli av annorlunda karaktär än de nuvarande

förberedande lärarinnekurserna.

Utbildningstiden vid seminarierna — efter avslutad teoretisk och praktisk

förutbildning — skulle enligt kommitténs förslag komma att omfatta

tre år för hushållslärare, textillärare, lantgårdslärare och barnavårdslärare

samt ett år för yrkeslärare i klädsömnad mot nu respektive tre, två, två,

tre och ett år för närmast motsvarande lärarinnekategorier.

Den praktiska förutbildningen — d. v. s. praktik, som av kommittén inte

inräknas i den egentliga utbildningstiden — skulle för hushållslärare och

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

textillärare omfatta 1 år samt för lantgårdslärare och barnavårdslärare

1,5 år. Anledningen till att den för lantgårdslärarna och bamavårdslärarna

blir förlängd med ett halvt år är att dessa lärare måste erhålla en mera

omfattande praktisk erfarenhet för att på ett tillfredsställande sätt kunna

sköta sina kommande undervisningsuppgifter. Undervisningen vid lanthushållsskolorna

och i än högre grad vid barnsköterskeskolorna är nämligen

mera yrkesbetonad än den undervisning, varåt de flesta hushållslärare

och textillärare kommer att ägna sig, framhåller kommittén.

Seminariestudierna skulle alltså, som tidigare nämnts, ta i anspråk tre

läsår för samtliga de angivna kategorierna utom för yrkeslärarna i klädsömnad.

Utökningen av seminarietiden motiveras för textillärarna av den

vidgade kompetens utbildningen är avsedd att ge och för lantgårdslärarna

av det stora behovet av väsentligt fördjupad utbildning i de direkt lanthushållsbetonade

ämnena trädgårdsskötsel, djurvård och lanthushållsekonomi.

Utbildningstiden vid seminarierna för yrkeslärarna i klädsömnad,

kortare än för övriga kategorier, föranledes av att det här är fråga om utbildning

av lärare för yrkesutbildning; följaktligen måste den praktiska

utbildningen med inövande av en synnerligen god manuell färdighet bli det

väsentliga. Den praktiska förutbildningen föreslås för denna grupp komma

att omfatta en tid av fem år, varav tre års betald praktik i ateljé eller

liknande, varefter skulle följa pedagogisk utbildning under ett avslutande

seminarieår.

Kommittén har särskilt inriktat sina ansträngningar på att inom en

sammanlagd utbildningstid av ungefär nuvarande omfattning kunna åstadkomma

en fördjupad teoretisk utbildning och en kortare men mera effektiv

praktisk utbildning. För hushållslärarna skulle den sammanlagda utbildningstiden

bli densamma som för de nuvarande skolkökslärarinnorna, för

lantgårdslärarna avkortad med cirka ett halvt år och för textillärarna förlängd

med cirka ett halvt å ett år. För yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare

skulle utbildningstiden bli oförändrad. En förlängning av studietiden

inträder således endast för kategorien textillärare, av skäl som nyss

angivits.

I fråga om den teoretiska förutbildningen framhåller

kommittén, att lärarna på det husliga området, liksom andra lärare, måste

äga en god allmänbildning. Utvecklingen på hemarbetets område, inte

minst den rent tekniska, har gått så snabbt och nått så långt, att en lärare

på förevarande område måste ha en god allmänbildning, om hon skall

kunna följa utvecklingen.

Vid bedömningen av frågan om kraven på teoretisk förutbildning måste

man enligt kommitténs uppfattning ta fasta på den förskjutning uppåt av

inträdesfordringarna, som faktiskt ägt rum på grund av konkurrensen om

elevplatserna. Eu realexamen eller ett avgångsbetyg från högre flickskola

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

med B som medelbetyg kan enligt kommitténs mening icke anses ge en hållbar

grund för de fortsatta seminariestudierna.

De av kommittén föreslagna kraven på teoretisk förutbildning innefattar

dels realexamens kunskapsmått som grundval, dels minst betyget Ba i

genomsnitt i realexamen eller i avgångsbetyg från flickskola, dels minst

betyget Ba i ämnena modersmålet, engelska, matematik, fysik och kemi,

dels vissa kunskaper utöver realexamensnivån i ämnena modersmålet,

engelska, matematik, fysik och kemi. För elev, som genomgått enhetsskola,

bör krävas betyg från den linje och dessutom sådana betygspoäng, som kan

anses motsvara den angivna teoretiska grundutbildningen.

För att meddela inträdessökande till seminarierna de kunskaper, utöver

realexamen eller normalskolekompetens, som kommittén anser skola gälla

som obligatorisk teoretisk förutbildning, föreslår kommittén, att särskilda

preparandkurser skall anordnas vid seminarierna. Preparandkurs skulle omfatta

18—20 arbetsveckor och utformas enligt i betänkandet angivna timoch

kursplaner.

Efter avslutad teoretisk förutbildning skall enligt den föreslagna utbildningsgången

följa praktisk förutbildning i form av genomgång

av kurser och praktiktjänstgöring. Denna praktiska förutbildning föreslås

för de olika lärarkategorierna få följande uppläggning.

För blivande hushållslärare:

1. Husmoderskurs om en termin (5 månader), alternativt vid fackseminarium,

lanthushållsskola eller yrkesskola.

2. 6 månaders praktik i hem, antingen i stadshushåll eller i lanthushåll,

beroende på var husmoderskursen genomgåtts. Elever, som genomgått

kurs vid lanthushållsskola, skall praktisera i stadshushåll och de, som

genomgått kurs vid fackseminarium eller yrkesskola, i lanthushåll.

3. 1 månads praktik i storhushåll, t. ex. inom skolmåltids verksamhet.

Sammanlagt 12 månaders praktisk förutbildning.

Kommittén föreslår vidare, att aspiranter till lärarlcurs vid hushållslärarseminarium

skall skaffa sig någon form av socialpraktik under cirka 6 veckor,

i regel förlagd till ferierna mellan två seminarieår.

Elev, som genomgått husmoderskurs vid lanthushållsskola eller yrkesskola,

får följa vid vederbörande skolor gällande timplan. För husmoderskursen

vid fackseminarium föreslås en särskild timplan.

För blivande lantgårdslärare:

1. Kurs vid lanthushållsskola om minst 5 månader.

2. 4 månaders allmän praktik i lanthushåll.

3. 6 månaders kurs eller praktik i trädgårdsskötsel.

4. 2 månaders praktik i ladugårdsskötsel.

5. 2 månaders praktik i smådjursskötsel.

Sammanlagt 19 månaders praktisk förutbildning.

Därjämte bör vederbörande ha fullgjort någon form av socialpraktik

under cirka 6 veckor, förlagd till ferierna mellan två läsår på seminariet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

För blivande textillärare:

1. Sömnadskurs om 1 termin. 40 veckotimmar under 18—20 veckor. Denna

kurs kan genomgås antingen vid fackseminarium eller vid yrkesskola.

2. Vävkurs om 1 termin. 40 veckotimmar under 18—20 veckor. Denna

kurs kan genomgås antingen vid fackseminarium, vid yrkesskola eller

vid organiserad hemslöjd.

Sammanlagt ett läsårs praktisk förutbildning.

För sömnadskursen och vävkursen vid seminarierna föreslås särskilda

timplaner, sona av kommittén torde avses bli tillämpade även vid motsvarande

kurser vid yrkesskolor.

För blivande yrkeslärare i klädsömnad:

1. Tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor.

2. Tre års kvalificerad yrkespraktik, avslutad med godkänt gesällprov.

Sammanlagt fem års praktisk förutbildning.

Förslaget om praktisk förutbildning för yrkeslärare i klädsömnad innebär

ingen annan förändring gentemot nu gällande fordringar än att praktiken

bör kunna till en del fullgöras även på en större konfektionsindustris

egen mönster- eller tillskärningsateljé.

För blivande barnavårdslärare:

1. 5 månaders husmoderskurs, alternativt vid yrkesskola, lantliushållsskola

eller fackseminarium.

2. 3 månaders praktik i barnavård i hem med småbarn.

3. 3 månaders praktik i barnavård vid barnavårdande institution.

4. 6 månaders barnsköterskekurs.

Sammanlagt 17 månaders praktisk förutbildning.

Kommittén föreslår, som redan framgått, att själva seminarieutbildningen

blir treårig för hushållslärare, lantgårdshirare, textillärare

och barnavårdslärare, samt ettårig för yrkeslärare i klädsömnad. Beträffande

grunddragen i den föreslagna uppläggningen av seminariestudierna i

jämförelse med nuvarande förhållanden anför kommittén i huvudsak följande.

I de förslag till timplaner för de olika utbildningslinjerna, som framliigges,

utgår kommittén ifrån, att icke alla där angivna timmar skall användas

för katederundervisning. Seminariernas ledning bör äga en viss frihet att

välja mellan egentliga lektioner och undervisning i friare form i fråga om

användningen av det antal veckotimmar eller undervisningstimmar, som

enligt kursplanen anslås till ett visst ämne. Koncentrationsundervisning bör

också få anlitas, när möjlighet härtill finns och det i övrigt kan anses lämpligt.

Redan genom den valfrihet, som här åsyftas, kommer väsentliga

moment av friare studier att inläggas i undervisningen. Kommittén anser,

att man bör gå vidare på denna väg.

Enligt kommitténs mening måste ökat utrymme beredas den teoretiska

undervisningen på seminariernas schema. Det är av väsentlig vikt, att

seminarieeleverna är kunskapsmässigt viil rustade för sin kommande pedagogiska

gärning. Då kommittén icke anser sig kunna förorda någon för
3

— Ii ilning till riksdagens protokoll 1900. 1 saml. Nr 95

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

langning av utbildningstiden vid seminarierna, måste ett vidgat utrymme

för den teoretiska undervisningen åtminstone delvis ske på bekostnad av

den praktiska undervisningen. Det blir ofrånkomligt att i viss omfattning

inskränka de praktiska övningarna. Detta betyder emellertid inte, att kommittén

vill försämra den praktiska utbildningen. Kommittén är väl medveten

om dennas stora betydelse och har sökt kompensera inskränkningen

i de praktiska övningarna vid seminarierna genom att låta eleverna arbeta

i mindre grupper och med bättre utrustning samt genom en effektiviserad

praktisk förutbildning.

y issa ämnen är för närvarande icke tillgodosedda i önskvärd grad och

bristande enhetlighet framträder också i kursplanerna. Undervisningen

måste bättre anpassas efter de arbetsuppgifter, lärarna kommer att möta,

och kursplanerna i olika ämnen vid de seminarier, som utbildar samma

lärarkategorier, bör göras enhetliga. Kommitténs förslag syftar härtill.

Sådana för den pedagogiska utbildningen grundläggande ämnen som

psykologi, pedagogik samt allmän och speciell metodik måste erhålla ett

ökat antal veckotimmar. Detta gäller för alla lärarkategorier, även om det

faktiska timantalet kan variera de olika utbildningslinjerna emellan. Kunskap

om det moderna samhällets byggnad och funktioner, de sociala förhållandena

samt speciellt familjens ställning och uppgifter i samhället är

nödvändig för lärare ur samtliga kategorier, även om de i regel inte skall

eller bör undervisa i samhällslära i egentlig mening. Såväl i fråga om de

pedagogiska ämnena som i fråga om samhälls- och familjekunskaper föreslår

kommittén vidgat utrymme i vissa timplaner samt en moderniseringav

kursplanerna. Kommittén har i fråga om såväl tillmätt tid som kursernas

innehåll sökt bereda de ämnen en stark ställning, som enligt kommitténs

mening bör bedömas som särskilt betydelsefulla för varje utbildningslinje.

Ett sådant betydelsefullt ämne har emellertid icke alltid fått ökat

utrymme på schemat. När så icke har skett, beror det därpå, att eleverna

under den teoretiska förutbildningen förutsättes erhålla så pass ingående

kunskaper i ämnet, att seminariestudierna i detsamma kan förkortas. Detta

är t. ex. fallet med kemi och fysik för lärare på hushållslinjerna. Ämnen,

som icke lästs under den förberedande teoretiska skolutbildningen, har i

stället bättre tillgodosetts under seminariestudierna. I vissa fall har nya

ämnen tillkommit. Det är vidare enligt kommitténs uppfattning av vikt.

att de ansvariga skolmyndigheterna och seminarierna själva ägnar frågan

om läroböckerna vid seminarierna uppmärksamhet. Detsamma gäller också

undervisningsmateriel i övrigt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Kommittén har utarbetat förslag till tim- och kursplaner för de olika

utbildningslinjerna (s. 105—140). Följande timplaner torde här få återges.

Hushållslärare

Läroämnen

l:a

term.

H.T.

2:a

term.

V.T.

3:e

term.

H.T.

4:e

term.

V.T.

5:e

term.

H.T.

6:e

term.

V.T.

Summa

timmar

totalt

Psykologi .............

4

—

—

2

2

i

168

Pedagogik och allmän

metodik .............

—

—

—

3

—

i

80

Speciell metodik med till-

lämpningsövningar ...

1

1

1

2

—

i

116

Näringslära ...........

4

—

—

3

2

—

168

Varukunskap (livsmedel)

4

1

1

—

—

—

no

Kemi .................

6

—

—

5

—

—

208

Bostads-, hemvårds- och

redskapslära .........

—

2

2

Tvättlära .............

—

1

1

3‘

3''

31

326

Arbetsteknik och arbets-

organisation .........

—

1

1

Ekonomilära ..........

i1/»

1

1

2

2

—

141

Samhällslära ..........

2

—

’-

—

i*/»

—

63

Familjekunskap........

—

—

—

—

2

2

76

i Fysiologi, liälsolära ....

3

—

—

—

—

—

54

Mikrobiologi ..........

1

—

—

—

17»

—

45

Fysik .................

27»

—

—

—

—

—

45

Matlagningslära .......

—

2

2

—

—

—

76

Röstvård och muntlig

framställning ........

2

—

—

—

—

—

36

Elevföredrag ..........

1

—

1

—

—

1

56

Matlagning (tillämp-

ningsövn.) ..........

—

20/14*

20/14*

6

8

6

1 144/1 000’

Hemvård (tillämp-

ningsövn.) ..........

—

4

4

—

—

—

152

Tvätt (tillämpningsövn.)

—

4

4

—

—

—

152

Studiebesök ...........

1

1 veckas studieresa

1

—

1

58

Undervisningsövningar .

—

3/2*

3/2*

4

4

4

346/320*

Demonstrationer .......

—

2

2

2

2

1

172

Arbetsfysiologi med

gymnastik ..........

2

—

—

—

—

—

36

Trädgårdsskötsel och

djurvård2 ...........

—

10*

10*

—

—

—

440*

Summa veckotimmar

35

42/45*

43/46*

33

28

21 |

1 Med tillämpningsövningar.

3 Hushållslärare med lanthushållsinriktning.

Läsårets längd = 38 effektiva veckor, höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.

Praktiska året på Julia — 44 veckor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

T extillärare

Läroämnen

l:a

term.

H.T.

2:a

term.

V.T.

3:e

term.

H.T.

4:e

term.

V.T.

5:e

term.

H.T.

6:e

term.

V.T.

Summa

timmar

totalt

Psykologi .............

Pedagogik och allmän

2

2

—

—

2

2

152

metodik ............

Speciell metodik med till-

1

1

—

—

1

—

56

lämpningsövningar ...

1

1

1

1

V»

1

105

Allmän konsthistoria ...

2

2

—

—

—

_

76

Textil- och dräkthistoria

—

—

1

1

1

1

76

Materiallära ...........

2

2

—

—

_

—

76

Kemi .................

2

2

—

—

_

_

76

Fysik m. tillämpningsövn.

2

—

—

—

—

—

36

Textilvård ............

—

—

2

—

_

_

36

Ekonomi- o. samhällslära

—

17*

—

_

_

1

50

Hygien ...............

—

—

—

—

1

—

18

Vävteori ..............

—

—

(1)''

—

2

2

76 + 18 = 94

Skolarbeten ...........

Mönsterkonstruktion m.

6

6

2

2

—

—

304

mönsterformning.....

2

2

3

3

_

1

210

Klädsömnad ..........

6

6

22

24

4

4

1256

Linnesömnad ..........

Prydnadssöm och knypp-

3

3

3

3

—

—

228

ling ................

2

2

2

2

4

4

304

Vävning ..............

—

—

(5)1

(5)1

7

7

456

Växtfärgning ..........

—

—

(D1

CD*

—

—

38

Teckning..............

Röstvård och muntlig

2

2

2

2

2

2

228

framställning ........

2

—

—

—

—

—

36

Elevföredrag ..........

Arbetsfysiologi med

1

—

—

1

—

i

58

gymnastik ..........

—

—

1

1

—

—

38

Studiebesök ...........

1

—

1

—

1

_

54

Undervisningsövningar .

—

3

3

3

3

3

288

Summa veckotimmar

37

357a

43

(+7)1

43

(+6)''

287*

29

Under sommaren mellan första och andra läsåret skall 6 veckors vävnadsundervisning läggas in.

Sammanlagt 40 veckotimmar.

Vävning 31 vt. cirka 186 timmar sammanlagt.

Vävteori 3 vt. cirka 18 timmar.

Växtfärgning 6 vt. cirka 36 timmar.

Läsårets längd = 38 effektiva veckor, varav höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960 37

Yrkeslärare i klädsömnad

Läroämnen

l:a term.

H.T.

2:a term.

V.T.

Summa

timmar

totalt

Psykologi .......................................

2

2

76

Pedagogik och allmän metodik ....................

2

1

56

Speciell metodik med tillämpningsövningar ........

2

2

76

Dräkthistoria....................................

2

2

76

Materiallära ....................................

2

2

76

Kemi ..........................................

2

2

76

Fysik med tillämpningsövningar ..................

1

1

38

Ekonomi- och samhällslära .......................

2

2

76

Hygien .........................................

1

—

18

Yrkesarbete:

a) mönsterkonstruktion med mönsterformning ....

3

3

114

b) uppsättning och provning....................

1

1

38

c) klädvård ..................................

1

1

38

d) arbetsorganisation ..........................

1

1

38

e) tillämpningsövningar ........................

5

5

190

Teckning .......................................

3

4

134

Röstvård och muntlig framställning ...............

1

1

38

Elevföredrag ....................................

1

—

18

Arbetsfysiologi ..................................

1

1

38

Studiebesök .....................................

1

—

18

Undervisningsövningar ...........................

4

4

152

Summa veckotimmar

38

35

Läsårets längd = 38 effektiva veckor, höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

B arnavårdslärare

Vid seminariet

På insti-

Läroämnen

l:a term.

5:e term.

16/10—

term. slut

6:e term.

tution

under

»praktiska

perioden»

Summa

18 veckor

9 veckor

20 veckor

Allmän psykologi ....................

2

2

_

54

Barnpsykologi........................

2

2

2

20 tim.

94 + 20

Mentalhygien ........................

2

2

2

20 tim.

94 + 20

Pedagogik och allmän metodik ........

2

2

—

47

Speciell metodik med tillämpningsövn. .

1

2

2

1

76

Fysiologi, hemsjukvård ...............

2

—

—

40 tim.

36 + 40

Barnavårdslära, medicinsk ............

1

—

—

i

18

Bamavårdslära, praktisk ..............

1

—

—

i

18

Kostlära.............................

2

—

—

36

Matlagningslära med tillämpningsövn. ..

1

—

—

18

Bostads- och hemvårdslära inkl. material

och tvättlära ......................

1

1

1

i

47

Ekonomilära med bokföring ...........

—

1

1

29

Arbetsorganisation ....................

Socialvårds- och författningskunskap . ..

_

1

2

20

40

Samhälls- och familjekunskap .........

—

2

2

58

Textil materiallära ...................

—

2

—

18

Röst- och talvård ....................

1

—

1

38

Elevföredrag .........................

0,5

1

0,5

28

Matlagning m. m.....................

10

—

—

180

Sömnad .............................

4

—

—

i

72

Tvätt och hemvård ..................

2

—

—

36

Småbarnsslöjd........................

—

3

3

87

Sång, lekar, rytmik ..................

—

—

2

20 tim.

20 + 40

Studiebesök..........................

0,5

1

0,5

1

28

Auskultering med observationsövning,

daghem ...........................

2

2

2

1

94

D:o vid barnträdgård .................

—

3

2

1

67

Undervisningsövningar ................

—

2

3

1

Summa veckotimmar

37

28

27

Ämnet förekommer i samband med praktiska arbetet och som enskild handledning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Barnavårdslärarnas utbildning under den 3-åriga seminariekursen föreslås

ske dels vid seminariet (sammanlagt 11 månader), dels vid olika typer

av barnavårdande institutioner (sammanlagt 20 Va månader) enligt följande

uppdelning:

l:a året

2:a året

3:e året

HT.

V .T.

H.T. V.T.

H.T.

V.T.

Teoretisk kurs vid

seminarium (se

timplan)

4 mån.

Bamavårdande

institutioner (se

nedan)

6 mån.

Barnavårdande

institutioner (se

nedan)

It mån.

juli—14/10 insti- tutioner 3% mån.

16/10—termms

slut teoretisk kurs

vid seminarium

2 mån.

Teoretisk kurs vid

seminarium (se

timplan)

5 mån.

Tiden vid barnavårdande institutioner bör fördelas sålunda:

8 mån. vid barnsjukhus

2 mån. vid barnepidemi

1 mån. vid B.B .-a vdelning

2 mån. vid upptagningshem

% mån. vid barnavårdscentral

7 mån. vid seminariets daghem

Kommittén framhåller i samband med frågorna om övningsundervisningens

organisatoriska utformning, att det för ett lärarseminarium

av vilket slag det vara må givetvis är bäst, om seminariet förfogar över en

egen övningsskola, för vars lärartjänster kan uppställas som kompetenskrav

också lämplighet och skicklighet som handledare. Det torde emellertid,

fortsätter kommittén, vara uteslutet att kunna förse lärarseminarierna på

det husliga området med egna övningsskolor, bortsett från vissa speciella

kurser. Eleverna vid seminarierna måste deltaga i övningsundervisning

inom skilda skolformer, såväl inom det allmänna skolväsendet som inom

yrkesskolväsendet. Undervisningen måste fördelas på olika klasser och

kurser inom dessa skilda skolformer och kan inte koncentreras till en enda

övningsskola av enhetlig typ. Det är alltså nödvändigt att för varje seminarium

säkerställa tillgång till erforderligt antal övningsklasser och kurser

på den ort, där seminariet är beläget. Vidare framhåller kommittén, att

det måste finnas ett tillräckligt antal lärare, som inte bara är lämpliga utan

också skyldiga att tjänstgöra som handledare för seminarieeleverna.

Såsom redan framgått av redogörelsen för kommitténs förslag rörande

den praktiska förutbildningen, avser kommittén att vissa yrkeskurser —

husmoderskurser, sömnadskurser och vävkurser — skall organiseras vid

seminarierna för att kunna anlitas vid övningsundervisningen. För att behovet

av övningsklasser i övrigt skall bli tillgodosett, förordar kommittén, att

»övningsskollärare» anställes vid seminarierna men får sin tjänstgöring helt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

eller delvis förlagd till skolor utanför seminariet. Seminarierna skulle alltså

få lärare för övningsundervisningen anställda hos sig och genom överenskommelser

mellan seminarierna och ledningen för olika skolor på seminarieorten

få erforderligt antal övningsklasser och kurser knutna till seminariet.

Kommittén föreslår, att tjänsterna för lärare för övningsundervisningen

betraktas som tjänster med full tjänstgöring vid seminarierna och att således

hela lönen för dessa lärare utbetalas från anslaget till avlöning av

lärarpersonal vid seminarierna.

1 den mån de direkt till seminariet anknutna yrkeskurserna icke räcker

till för övningsundervisningen, bör kurser inom yrkesskolor på seminarieorten

anlitas för övningsundervisningen. Lärare vid dessa kurser skulle då

mot handledararvode få åtaga sig att leda övningsundervisningen. På samma

sätt skulle vid behov övningsklasser inom det allmänna skolväsendet

få anlitas. Särskilt arvode för handledningen skulle utgå.

Kommittén har framlagt utarbetade förslag rörande övningsundervisningens

omfattning och fördelning för de olika lärarkategorierna. Redovisningen

av förslagen i dessa delar torde lämpligen kunna begränsas till de

delar, som rör behovet av övningsklasser i olika fall.

Behovet av övningsklasser, disponibla för seminariets övningsundervisning,

för en årskurs med 16 blivande hushållslärare har beräknats till:

22 klassavdelningar (barnklasser) i olika skolformer

2 husmoderskurser (dagkurser) per termin

2 husmoderskurser (kvällskurser) per termin jämte vissa avdelningar i

t. ex. yrkesskola för ämnena tvätt och hemvård.

Kvällskurserna och eventuellt en av dagkurserna kan vara förlagda utanför

seminariet.

Behovet av övningsklasser, disponibla för seminariets övningsundervisning,

för en årskurs med 24 blivande textillärare har beräknats till:

48 klassavdelningar (barnklasser) i olika skolformer

2 husmoderskurser per termin

2 förberedande sömnadskurser per termin

1 vävkurs per termin.

Övningsundervisningen för en årskurs med 12 blivande yrkeslärare i

klädsömnad kräver tillgång till 1 två-årig verkstadsskola samt 1 eller eventuellt

2 klasser av 9 y. I

I ett särskilt avsnitt av betänkandet (s. 151—156) utvecklar kommittén

närmare sitt förslag om en särskild påbyggnadskurs i vävning

för textillärare.

Med hänsyn till det av kommittén framräknade, ringa behovet av textillärare

med denna påbyggnadsutbildning — två per år — anser sig kommittén

inte kunna tillstyrka, att särskilda kurser inrättas. Kommittén har

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

funnit att det ur många synpunkter skulle vara en fördel, om nämnda

påbyggnadsutbildning kunde äga rum vid slöjdföreningens skola i Göteborg.

Efter överläggningar bär underhandsöverenskommelse kunnat träffas, enligt

vilken Slöjdföreningens skola som elever i sina vanliga kurser skulle mottaga

textillärare, som vill genomgå påbyggnadsutbildning i vävning. De förslag

till tim- och kursplaner m. m. för en sådan utbildning, som framlägges i

betänkandet, har utarbetats i samråd med rektor och lärare vid skolans

avdelning för textilkonst. Utbildningen föreslås omfatta en tid av 30 veckor

(ett läsår vid Slöjdföreningens skola) med i medeltal 40 veckotimmar. Den

skulle avslutas med ett examensarbete.

I samband med frågorna om utformningen av lärarutbildningen för olika

kategorier förordar kommittén även införande av möjligheten att undergå

efterprövning i lärarexamen m.m. Beträffande detaljerna i

dessa delar av förslaget torde här få hänvisas till betänkandet (s. 157 f.).

Utöver den här behandlade lärarutbildningen skall enligt kommitténs

förslag vid seminarierna även förekomma utbildning av ekonomiföreståndare.

Beträffande denna kategori förordar kommittén väsentliga

förändringar i den nuvarande utbildningen och anför som motivering härför

bland annat följande.

Trots den relativt långa utbildningstiden är enligt mångas mening den

nuvarande utbildningen av ekonomiföreståndarinnor icke i allo tillfredsställande.

Den motsvarar icke helt de krav, som måste ställas på yrket

under rådande förhållanden. Den främsta svagheten i den nuvarande utbildningen

torde vara, att den teoretiska skolningen för yrket blir otillräcklig.

En seminariekurs om endast ett år ger icke eleverna tillräckliga kunskaper

i de ämnen, som är särskilt viktiga för deras kommande yrkesverksamhet,

såsom näringslära, dietik, fysiologi, arbetsorganisation m. m. Kursplanerna

för ekonomiföreståndarinnekursen har inte heller anpassats efter

moderna krav.

Ekonomiföreståndarinnor har som chefer för storkök att bära ansvar för

förvaltningen av de stora värden, som investeras i verksamheten vid sjukhus-

och regementskök, i skolmåltidsverksamheten och i åtskilliga andra

typer av storhushåll. Ekonomiföreståndarinnorna blir i betydande omfattning

arbetsledare och detta kräver en utbildning i arbetsledarpsykologi,

socialpsykologi och arbetsorganisation av vida större omfattning än vad

som nu ges vid utbildningsanstalterna. Övningar i arbetsledning måste anses

särskilt viktiga.

För att ekonomiföreståndarinnorna skall kunna följa utvecklingen på de

näringsfysiologiska och dietiska forskningsområdena och tillgodogöra sig de

praktiska rön, som där vinnes, kräves grundligare studier i biokemi,

näringslära, dietik, fysiologi och mikrobiologi. Det måste också anslås tillräcklig

tid till experimentell matlagning, så att eleverna kan lära sig att

praktiskt tillämpa de teoretiska kunskaperna i dessa ämnen.

För att produkter från jordbruk och livsmedelsindustri skall kunna utnyttjas

på ett riktigt och ekonomiskt försvarbart sätt inom olika slag av

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

storhushåll, kräves ingående varukännedom om dessa produkter jämte

vana vid kalkyleringsarbeten rörande priser och arbetskostnader. Ett speciellt

viktigt område utgör också de nya metoderna för livsmedlens förvaring

bland annat djupfrysning och emballering.

De många nya maskinella hjälpmedel vid matlagning i stor skala, som

numera står till buds, fordrar också att en blivande chef för ett storkök

under sin utbildningstid erhåller tillfälle att ingående lära sig inte bara att

sköta dessa maskiner utan också att kunna göra jämförelseförsök mellan

olika typer, tidsstudier, kalkyler över driftkostnader och över arbetskraftsbesparing

genom maskinella hjälpmedel o. dyl.

Vid omorganisationen av utbildningen är det enligt kommitténs meningönskvärt,

att väsentligt större tid än hittills ägnas åt den teoretiska delen

av utbildningen och åt arbetsledarutbildning. Den nuvarande ettåriga ekonomiföreståndarinnekursen

är så arbetstyngd och pressande för eleverna,

att några ytterligare kursmoment ej kan inrymmas däri. En förlängning av

kurstiden synes kommittén därför vara ofrånkomlig. Efter noggrann genomgång

av vad som måste tillkomma har kommittén funnit, att den enda

möjligheten att vinna en tillfredsställande utbildning är att utöka kurstiden

till 2 år.

Emellertid framstår det såsom synnerligen önskvärt, att den oundgängliga

utökningen av kurstiden icke skall medföra någon förlängning av den

sammanlagda utbildningstiden, framhåller kommittén. Tvärtom måste det

sägas vara önskvärt, att den nuvarande sammanlagda utbildningstiden av i

realiteten fem år förkortas. I detta syfte bör tiden för den praktiska förutbildningen

minskas, samtidigt som denna förutbildning ordnas på ett mera

rationellt sätt.

Kommittén föreslår följande utbildningsgång för ekonomiföreståndare:

a) Inträdesålder: lägst 21 år.

b) Teoretiska förkunskaper: Realexamen eller avgångsbetyg från kommunal

flickskola med minst Ba som genomsnittsbetyg samt minst Ba i vart

och ett av ämnena matematik, fysik, kemi och engelska. I dessa angivna

ämnen bör även kompletteringsbetyg kunna godtagas.

För elev, som genomgått enhetsskola, bör krävas betyg från den linje och

dessutom sådana betygspoäng, som kan anses motsvara nyssnämnda teoretiska

utbildning.

c) Praktisk förutbildning:

1. husmoderskurs om en termin.

2. 8 månader som elev i sjukhuskök (helst undervisningssjukhus).

3. 3 månader som elev i militärkök (regementskök).

d) Ekonomiföreståndarkurs om 2 år.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960 43

Kommittén föreslår följande timplan för ekonomiföreståndarutbildningen.

Läroämnen

l:a term.

H.T.

2:a term.

V.T.

3:e term.

H.T.

4:e term.

V.T.

Summa

timmar

totalt

Näringslära ..........................

2

2

—

2

116

Varukunskap ........................

2

2

2

—

112

Dietik ..............................

—

2

2

2

116

Mikrobiologi .........................

—

2

—

1

60

Kemi ...............................

4

2

2

—

148

Fysiologi ............................

3

—

—

—

54

Hygien ..............................

—

2

—

—

40

Arbetsteknik och -organisation ........

1

1

1

1

76

Ekonomikunskap med bokföring .......

—

2

2

2

116

Fysik med maskin- och redskapslära . ..

4

2

—

2

132

Arbetspsykologi med arbetsledning ....

—

2

—

2

80

Författningskunskap ..................

—

—

2

1

56

Matlagningslära ......................

2

1

1

—

74

Matlagning (inkl. dietmatlagning) och

demonstrationer ....................

14

15

12

10

968

Studiebesök .........................

i

1

1

56

Röst- och talvård ....................

1

—

—

—

18

Arbetsfysiologi med gymnastik ........

2

—

—

—

36

Arbetsledningsövning och auskultationer

2

2

2

2

152

Summa veckotimmar

37

38

27

26

Läsårets längd — 38 effektiva veckor varav höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.

Under sommarferierna 6 ä 8 veckors praktik genom vikariat som ekonomiföreståndare vid storkök,

vilka i denna fråga samarbetar med utbildningsanstalten.

Kommitténs förslag till kursplan återfinnes i betänkandet på sid. 163—

170.

2. Remissyttranden

Redan i samband med frågorna om lärarkategorierna har framhållits, att

kompetensutredningen förordar en annan uppläggning av utbildningen

för lärarna på det husliga området än den kommittén

föreslagit. Utöver vad tidigare nämnts om kompetensutredningens synpunkter,

kan här tilläggas, att utredningen anser, att som en riktpunkt bör sättas,

att seminarieundervisningen icke för någon lärarkategori överstiger två

år. Den av kompetensutredningen skisserade utvägen med ett större mått

av yrkesträning före inträdet i seminariet och en kortare pedagogisk utbildning

som avslutning antyds även i remissyttrandena från överstyrelsen för

yrkesutbildning, Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet,

vilka dock synes finna en sådan lösning möjlig först på längre

sikt, sedan utvecklingen inom yrkesskolväsendet nått längre än för närvarande.

Också 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

och viss lärarutbildning är inne på en liknande tankegång men har inte

någon erinran mot den totala utbildningstiden för de olika lärarkategorierna.

Nämnda sakkunniga anför i detta sammanhang följande.

Omfattningen och karaktären av den för var och en av de fem lärarkategorierna

erforderliga utbildningen, både i fråga om yrkesutbildning på det

husliga området och pedagogisk utbildning, är i förslaget väl genomtänkt

och motiverad. Därmed har enligt de sakkunnigas mening en fast och

ändamålsenlig grund lagts för en snar omorganisation av den husliga lärarutbildningen,

så att den bättre kan motsvara de krav, som dagens skolsituation

ställer. I frågan om ordningsföljden mellan de olika momenten i

lärarutbildningen och den därmed sammanhängande frågan om den rent

husliga yrkesutbildningens förläggning synes doek vissa fortsatta överväganden

önskvärda.

Den av utredningen föreslagna totala utbildningstiden torde krävas för

dessa lärarkategorier. Bland annat av kostnadsskäl har de sakkunniga dock

ställt sig tveksamma till en treårig seminarieutbildning och vill därför föreslå,

att man prövar möjligheten att förlägga en större del än den nu föreslagna

av yrkesutbildningen före själva seminarietiden, utan att utbildningen

därigenom bleve mindre effektiv, och vilka kostnadsbesparingar som

härigenom eventuellt skulle kunna uppnås för stat och kommun.

I övrigt torde kunna sägas att den allmänna uppläggningen av studiegången

enligt betänkandet i allt väsentligt accepteras av remissinstanserna. I

I enstaka fall förordas en höjning av framför allt hushållslärarutbildningen

till högskolenivå genom bland annat införande av studentexamen

som krav på teoretisk förutbildning. Så sker i yttrandet från

Alnarpsinstitutet. Vanligare är dock att remissinstanserna finner de av

kommittén uppställda kraven på teoretiska förkunskaper alltför höga. I

denna riktning går bland andra yttrandena från statskontoret, 1955 års

sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning in. in., kompetensutredningen,

Göteborgs stad och dess allmänna skolstyrelse. Kompetensutredningen

anför i detta sammanhang följande.

I fråga om teoretiska förkunskaper bör för inträde vid seminarium formellt

ej uppställas krav på högre kunskaper än avlagd realexamen eller

motsvarande betyg från enhetsskola. Kompetensutredningen kan sålunda

icke biträda kommitténs förslag beträffande krav på dels genomgång av

särskild teoretisk preparandkurs, som skulle anordnas av statsverket, dels

betyget Ba i vissa angivna ämnen i realexamen ävensom i genomsnitt vid

denna examen. Däremot synes befogat att betygen i de angivna ämnena

tillmätes särskild vikt vid antagandet av elever och att betygen i dessa

ämnen alltid skall vara lägst godkänd. Betygens nivå utöver godkänd blir

självfallet av stor betydelse vid avgörande av konkurrensen mellan olika

sökande och med nuvarande tillströmning är det väl troligt att Ba-nivån i

allmänhet uppnås eller överskrides men den bör icke göras till ett formellt

inträdeskrav. I den mån utöver realexamenskunskaperna särskilda insikter

anses nödvändiga för den blivande läraren, torde erforderlig utbildning böra

meddelas vid seminariet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarlcnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen

förordar, att också genomgång av tvåårig folkhögskola skall

kunna godtagas för tillträde till preparandkurs. Inom överstyrelsen för

yrkesutbildning har tveksamhet röjts i fråga om inrättandet av preparandkurser

och det anses kunna diskuteras, om dessa kurser nödvändigtvis

måste förläggas direkt till de husliga seminarierna. Tveksamheter beträffande

anordnandet av preparandkurser vid seminarierna kommer till uttryck

också i andra yttranden.

Skolöverstyrelsen biträder ej kommitténs förslag om B a som medelbetyg

och om överbetyg i vissa ämnen. Däremot förordar överstyrelsen krav på

ökade kunskaper i vissa ämnen men vill för den skull ej tillstyrka anordnandet

av särskilda preparandkurser vid seminarierna. Överstyrelsen anför

härom i huvudsak följande.

Överstyrelsen vill framhålla, att redan nu fordras vid realexamen eller i

avgångsbetyg från kommunal flickskola lägst vitsordet Ba i modersmålet,

matematik, fysik och kemi för inträde i skolkökslärarinnekurs, men kommittén

har ställt dessa krav på samtliga linjer och även skärpt dem. Vårterminen

1957 var medelbetyget i teoretiska ämnen i muntlig realexamen

för samtliga elever ej högre än 1,51, således obetydligt över Ba. Av en

stickprovsundersökning av 269 flickors medelbetyg i teoretiska ämnen vid

realexamen vårterminen 1957 vid ett högre allmänt läroverk och tre samreal

skolor framgick att 161 flickor ej nådde 1,5 i medelbetyg. Endast 108

hade minst detta medelbetyg. Överstyrelsen anser sig därför icke kunna

stödja kommitténs förslag om Ba som medelbetyg i teoretiska ämnen.

Överstyrelsen finner sig ej heller kunna förorda, att överbetyg kräves i

vissa ämnen. Genom yrkesrådgivningen kan eleverna få veta, vilka ämnen

som är av vikt vid utbildning på detta område och att de bör skaffa sig

goda kunskaper däri. Givetvis bör eleverna ha godkända vitsord från avslutningsklassen

för respektive ämnen. Till samtliga utbildningslinjer vid

seminarierna har antalet sökande under många år varit stort. Våren 1957

var det sålunda 227 inträdessökande till skolköksseminarierna, varav 96

antogs, och vid Andrea Eneroths handarbetsseminarium var motsvarande

siffror 130 och 28. Man kan förmoda, att antalet sökande ej kommer att

sjunka. Konkurrensen kommer att medföra, att endast sökande med jämförelsevis

goda skolbetyg vinner inträde. Överstyrelsen delar emellertid

kommitténs mening, att kunskaper utöver de vid avgång från realskola,

kommunal flickskola eller enhetsskola redovisade behövs i vissa ämnen, för

att undervisningen vid seminarierna ej skall behöva bliva alltför elementär.

Som exempel kan nämnas, att förkunskaper i kemi fordras för undervisningen

i näringslära och varukunskap, ämnen, som bör förekomma under

den första seminarietiden.

Överstyrelsen finner det vidare angeläget, att de olika kategorierna av

elever vid seminariet i stort sett står på samma nivå i sådana ämnen, som

är av speciell betydelse för deras utbildning. Det är åtskilliga elever, som

har gymnasiestudier. Som exempel kan nämnas, att under cn femårsperiod

17 av de 80 i statens skolköksseminarium intagna eleverna avlagt studentexamen.

Överstyrelsen finner således, att de sökande till ifrågavarande seminarier,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

som genomgått realskola, kommunal flickskola eller enhetsskola, bör i vederbörlig

ordning komplettera sina kunskaper i vissa för seminariestudierna

särskilt viktiga ämnen. I vilka ämnen detta bör ske för vinnande av inträde

i de olika linjerna eller kunskapernas omfattning synes icke behöva i detta

sammanhang fixeras. Att för ändamålet upprätta preparandkurser vid

seminarierna synes icke vara vare sig erforderligt eller lämpligt. Möjligheterna

att genomföra betygskomplettering har underlättats avsevärt under

senare år. Sådan komplettering kan exempelvis ske med anlitande av de

kurser, som anordnas på olika håll i landet av statens kompletteringsgymnasium,

eller av korrespondensinstituten.

Beträffande den praktiska förutbildningen framlägges i

remissyttrandena en del förslag om justeringar av detaljer i kommitténs

uppläggning, något som dock ej här torde behöva närmare redovisas. Tämligen

allmänt vitsordas lämpligheten av att den praktiska förutbildningen

genom föreskrifter om genomgång av vissa kurser m. m. blir rationellt och

enhetligt upplagd.

I ett par yttranden, bland andra statskontorets, avvisas förslaget om

anordnande vid seminarierna av sådana yrkeskurser, som skulle ingå i den

praktiska förutbildningen. Vidare framhåller skolöverstyrelsen och överstyrelsen

för yrkesutbildning, att vid dylika yrkeskurser bör tillämpas

samma normalundervisningsplaner, oavsett om kursen är förlagd till seminarium

eller till yrkesskola. Skolöverstyrelsen räknar med att till seminarierna

behöver knytas, utöver de av kommittén föreslagna husmoders-,

sömnads- och vävkurserna, även barnsköterskekurs.

I fråga om de egentliga semina riestudier nas längd har vissa

vid remissbehandlingen framkomna synpunkter förut redovisats, huvudsakligen

i samband med inställningen till den allmänna uppläggningen avstudiegången

enligt betänkandet. Här torde endast böra tilläggas att skolöverstyrelsen,

Facklärarförbundet och Fredrika Bremer-förbundet funnit

ett års seminariestudier för yrkeslärare i sömnad vara alltför kort. En förlängning

till 1 V2 eller 2 år förordas i dessa yttranden.

Kommitténs förslag till tim- och kursplaner för de olika lärarkategorierna

lämnas givetvis inte utan erinringar från remissinstansernas

sida. Någon detaljredo visning av remissyttrandena torde i detta sammanhang

ej erfordras, men vissa i yttrandena framförda synpunkter skall

återges.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att undervisningen i psykologi,

pedagogik och speciell metodik bör ha samma omfattning för de olika

utbildningsgrenarna och att viss grundläggande undervisning i familjekunskap

och teckning om möjligt bör tillgodoses i de olika utbildningarna.

Från medicinskt håll framlägges vissa synpunkter på utformningen av barnavårdslärarutbildningen

och på undervisningen i näringslära för hushållslärare

samt beträffande psykologiens ställning på timplanerna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Timplanen för textillärarutbildningen torde vara den i remissyttrandena

mest omstridda, vilket främst sammanhänger med att vävutbildningen,

såsom närmare redovisats i samband med frågorna om lärarkategorierna, av

många remissinstanser anses ha blivit alltför litet tillgodosedd i kommitténs

förslag över huvud taget. Det framhålles vidare av bland andra skolöverstyrelsen

och föreningen Handarbetets vänner, att de estetiska ämnena erhållit

allt för knappt utrymme i nämnda timplan. Skolöverstyrelsen förordar

sålunda relativt omfattande förändringar, nämligen ökade timtal främst

för konsthistoriens olika grenar, konstnärligt handarbete och teckning, men

också för pedagogik, allmän och speciell metodik med tillämpningsövningar,

för materiallära, textilvård, ekonomi- och samhällslära samt undervisningsövningar,

å andra sidan nedskärningar av timtalen främst beträffande

mönsterkonstruktion och mönsterformning, klädsömnad och linnesömnad

samt i mindre utsträckning för psykologi och studiebesök. Överstyrelsen

förordar också vissa mindre ändringar i timplanerna av innebörd att samundervisning

bör ske i större utsträckning än som föreslagits samt att vissa

ämnen och veckotimmar bör fördelas jämnare över utbildningstiden.

Kommitténs förslag om att övningsundervisningen skall erhålla

ökad omfattning hälsas med särskild tillfredsställelse av kollegierna

vid de nuvarande seminarierna för huslig utbildning. Området för övningsundervisningen

anses av överstyrelsen för yrkesutbildning och ytterligare

ett par remissinstanser böra breddas till att i högre grad än kommittén

föreslagit omfatta yrkesundervisning; det anses därför angeläget att seminarierna

förlägges till orter med väl utvecklad yrkesutbildning inom det husliga

arbetsområdet. Sällskapet Uppsala enskilda läroverk framhåller i detta

sammanhang, att åtgärder från statens sida bör vidtagas för att underlätta

samarbetet med ortens skolor och att vissa övningsklasser bör bli

direkt knutna till seminariet.

Remissorganens inställning till kommitténs förslag om påbyggnadskurs

i vävning har i viss utsträckning redan berörts. Lämpligheten

av att förlägga denna utbildning till Slöjdföreningens skola i Göteborg har

ibland ifrågasatts, varvid i regel en förläggning till Handarbetets vänners

vävskola eller konstfackskolan förordats.

Den i betänkandet föreslagna omläggningen av ekonomiföreståndarutbildningen,

innefattande bland annat en förlängning av

seminariestudierna från ett till två år, synes allmänt accepteras och anses

välbehövlig av de remissmyndigheter, som närmare behandlat denna utbildning.

Statskontoret har på denna punkt ingen erinran och överstyrelsen

för yrkesutbildning tillstyrker varmt kommitténs förslag men förordar vissa

justeringar beträffande uppläggningen av den praktiska förutbildningen.

Försvarets intendentur förvaltningar, Svenska ekonomiföreståndarinnors

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

förening m. fl. framför också förslag av denna innebörd. Härutöver framhålles

i sistnämnda båda yttranden bland annat, att pedagogik bör ingå i

utbildningen, då ekonomiföreståndare i sin verksamhet har att utbilda och

instruera personal. Nämnda förening hävdar vidare, att den teoretiska

förutbildningen bör ligga på samma nivå som för hushållslärare enligt kommitténs

förslag. Skolöverstyrelsen, som beträffande hushållslärarna förordat

vissa avvikelser från de av kommittén föreslagna kraven på teoretiska förkunskaper,

anser att i detta hänseende samma krav bör gälla för hushållslärare

och ekonomiföreståndare, vilket bland annat skulle öka möjligheterna

till samundervisning i vissa ämnen.

E. Seminarieorganisationen. Lokalfrågor

1. Kommittén

När lärarinneutbildningskommittén i sitt betänkande kommer in på

frågan om huvudmannaskapet för seminarierna, erinrar kommittén

inledningsvis om förslag från tidigare utredningar om förstatligande

helt eller delvis av lärarutbildningen på det husliga området. Kommittén

erinrar också om att i direktiven för dess utredningsarbete uttalats, att det

kommunala och enskilda initiativet på detta område vore av så stor betydelse,

att ett förstatligande av läroanstalter borde ifrågasättas endast om

särskilt påtagliga fördelar därmed skulle vinnas.

Efter vissa överväganden stannar kommittén för att föreslå förstatligande

av samtliga de seminarier, som enligt kommitténs förslag skall ingå i den

framtida seminarieorganisationen. Detta förslag säges dock ha till utgångspunkt

den av kommittén antagna förutsättningen att vederbörande kommuner

verkställer nybyggnader och ombyggnader för seminarierna. Kommittén

motiverar detta ställningstagande med bland annat följande.

Kommittén anser sig icke kunna finna, att »påtagliga fördelar» av ett

förstatligande föreligger annat än i fråga om de privata lärarutbildningsanstalterna.

Vid bedömningen av frågan om förstatligande av utbildningen

har kommittén emellertid av skäl, som i det följande angives, bortsett från

de principiella synpunkterna och lagt uteslutande praktiska synpunkter på

problemet.

En mycket viktig del av den reform på förevarande område, som nu med

det snaraste måste ske, är anskaffande och iordningställande av nya, tillräckligt

stora och för sitt ändamål lämpade lokaler. Om man undantar

Umeå-seminariet — som av Västerbottens läns landsting försetts med nybyggda,

utmärkta lokaler — måste alla seminarier erhålla nybyggnader

redan på grund av att de nuvarande är så omoderna och otillräckliga.

Härtill kommer, att en nybyggnad eller tillbyggnad måste ske för att möjliggöra

den ökade examination, som visat sig ofrånkomlig. För alla seminarierna

tillsamman kommer de nödvändiga nyinvesteringarna att uppgå till

mycket betydande belopp. Skall hela investeringsprogrammet genomföras

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

av staten och belasta ecklesiastikdepartementets byggnadskvot och kapitalbudget,

måste tyvärr förutses, att reformens genomförande kommer att

nödgas ske under en lång följd av år. Det har synts kommittén, som om

en kommunal medverkan och insats på denna del av reformprogrammet

skulle vara särskilt betydelsefull. Kommittén har därför fört överläggningar

med vederbörande kommuner om möjligheterna av att de erforderliga nya

byggnaderna uppfördes och bekostades av vederbörande kommun. Dessa

överläggningar har enligt kommitténs mening givit goda resultat.

Det har emellertid vid överläggningarna visat sig, att kommunerna i de

flesta fall varit mycket bestämda i sin åsikt om att utbildningen nu borde

förstatligas och staten alltså bära hela kostnaden för även denna lärarutbildning.

I vissa fall har man preliminärt förklarat sig villig att åstadkomma

nya lokaler endast under det uttryckliga förbehållet, att seminariet

sedan förstatligades.

I detta läge och under trycket av den utbredda uppfattning, som blivit

en följd av tidigare utredningars konstaterande av att även denna utbildning

principiellt är en statlig uppgift, har kommittén funnit sig böra föreslå

förstatligande av samtliga de seminarier, som enligt kommitténs förslag

skall ingå i den framtida seminarieorganisationen.

Kommittén anser sig böra avböja tanken på att inrätta seminarier, där

utbildning av samtliga lärarkategorier skulle förekomma. Kommittén har

den bestämda uppfattningen, att det är lämpligare med ett flertal seminarier

av ungefär samma storlek — och kanske något eller några av speciella

skäl större eller mindre än »normalstorleken». Den »normalstorlek», som

kommittén valt — ett sammanlagt elevantal i lärarkurserna av mellan

200 och 300 — ger enligt kommitténs mening i huvudsak de önskade fördelarna

med ett stort seminarium utan att vara behäftat med dettas nackdelar.

Vid bestämmandet av seminariernas storlek anser emellertid kommittén

det vara nödvändigt att också beakta intresset av att seminarierna

1''örlägges till olika delar av landet.

Kommittén föreslår, att antalet seminarier blir fem och att dessa

förlägges till Uppsala, Göteborg, Umeå, Hälsingborg och Norrköping.

I Uppsala, Göteborg och Umeå finns redan nu seminarier, medan Hälsingborg

och Norrköping skulle bli nya seminarieorter. Till Uppsala-seminariet

skall vidare enligt förslaget för viss del av utbildningen knytas en internatanläggning

vid Jälla utanför Uppsala. Beträffande alla fem orterna gäller,

att kommittén anser sig ha grundad anledning antaga, att vederbörande

kommun (för Umeå Västerbottens läns landstingskommun; för Uppsala staden

och i fråga om viss del av utbildningen Uppsala läns landstingskommun)

är villig att utan dröjsmål ställa provisoriska lokaler till förfogande

och snarast möjligt bygga nya lokaler för seminariet i fråga. Vid en förläggning

till dessa orter skulle alltså enligt kommitténs mening det trängande

behovet av utökning av årsexaminationen snabbast bli tillgodosett.

Enligt kommitténs förslag skulle inte något seminarium förläggas till

Stockholm, trots att det för närvarande enda statliga seminariet på det

4 — llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 95

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

husliga området finns där. Av betänkandet framgår bland annat följande

beträffande kommitténs ställningstagande på denna punkt.

Vid de preliminära överläggningar, som kommittén fört med representanter

för Stockholms stad, har dessa förklarat, att staden med hänsyn till

sitt ansträngda finansiella läge icke ansåg sig kunna tillmötesgå kommitténs

önskemal. Med hänsyn till saväl Stockholms stads avböjande som övriga

kommuners positiva inställning till byggnadsfrågorna har kommittén icke

kunnat förorda bibehållande av det statsägda seminariet i Stockholm. I ett

särskilt yttrande har ledamoten Karin Holmvall förklarat sig icke kunna

ansluta sig till kommitténs majoritets förslag på denna punkt men funnit

sig å andra sidan inte ha möjlighet att framlägga ett alternativt förslag; i

yttrandet framlägges vidare vissa skäl för fortsatt förläggning av ett seminarium

till Stockholm.

Kommittén föreslår, att de olika lärarutbildning slinjerna placeras och

att den förordade examinationskapaciteten fördelas på sätt som framgår av

följande sammanställning.

Lärarkategori

Årlig exami- nation i

hela landet

Därav vid seminariet i

Uppsala

Göteborg

Hälsing-

borg

Umeå

Norr-

köping

Hushållslärare .........

176

48

48

48

32

Lantgårdslärare ........

8 k 10

8 ä 10

Textillärare ...........

168

24

48

24

24

48

Yrkeslärare i klädsömnad

12

12

Barnavårdslärare ......

24

12

12

Summa årlig examination

388 ä 390

92 å 91

96

84

56

60

Summa samtidigt närva-

rande seminarieelever

1140 å 1 146

276 å 278

288

252

168

156

Dessutom föreslås, att utbildning av ekonomiföreståndare skall äga rum

vid seminarierna i Uppsala och Umeå med en årlig examination av 16 vid

vartdera seminariet.

Enligt kommitténs förslag skulle vid seminarierna vidare förekomma preparandkurser

med 24 å 32 elever per termin samt vissa yrkeskurser. I fråga

om yrkeskurserna föreslås, att vid vart och ett av seminarierna i Göteborg,

Umeå och Hälsingborg skall anordnas 2 husmoderskurser, 2 sömnadskurser

och 1 vävkurs, allt per termin, samt att vid seminariet i Uppsala skall

anordnas 3 husmoderskurser, 2 sömnadskurser och 1 vävkurs. Antalet elever

per kurs bör enligt förslaget uppgå till 12. Vid seminariet i Norrköping

föreslås att årligen anordnas 2 sömnadskurser och 1 vävkurs, även de med

en längd av 1 termin med 12 elever i varje.

Det totala elevantalet per termin vid vart och ett av seminarierna anges

av kommittén — som härvid ej redovisar någon preparandkurs vid seminariet

i Norrköping — till följande:

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

Uppsala........................ 404 ä 418

Göteborg....................... 372 å 380

Umeå ......................... 284 ä 292

Hälsingborg .................... 336 ä 344

Norrköping..................... 192

Kommitténs förslag innebär, att staten skulle erlägga hyra för de s e in i - narielokaler vederbörande kommun ställer till förfogande. I betänkandet

(s. 207—217) anges för vart och ett av de föreslagna seminarierna

det beräknade behovet av lokaler av olika slag, varvid beträffande seminarierna

i Umeå och Uppsala även anges vilka av dessa lokaler, som redan

finns. Beträffande de utfästelser om uppförande av seminarielokaler, som

kommittén efter överläggningar med representanter för berörda städer och

landsting erhållit, och om lokalsituationen vid vissa av de befintliga seminarierna

m. m. inhämtas av betänkandet i huvudsak följande.

Hälsingborgs stad har preliminärt lovat bygga ett nytt seminarium för

de tre lärarutbildningslinjer kommittén föreslagit på denna ort. Verksamheten

beräknas starta i provisoriska lokaler.

Norrköpings stad har preliminärt utfäst sig att anskaffa lokaler för det

seminarium, som enligt kommitténs förslag skulle nyinrättas i denna stad.

Kommittén räknar med att nybyggnad behöver komma till stånd men att

verksamheten kan starta i provisoriska lokaler.

Kommitténs förslag om ett statligt seminarium i Göteborg innebär en

sammanslagning av Göteborgs skolköksseminarium och Nordenfeltska skolans

handarbetsseminarium, vilka nu drives av Göteborgs stad. Seminariet

i Göteborg bör bli en organisatorisk enhet under samma ledning. Lokaler

för det nya seminariet kommer enligt preliminära besked efter överläggningar

med stadens myndigheter att ställas till förfogande av Göteborgs

stad. De torde till en början bli provisoriska, men nybyggnad för seminariets

räkning planeras längre fram.

Det nuvarande seminariet i Umeå har, som tidigare framhållits, grundats

av landstinget i Västerbottens län och äges alltjämt av detta. Kommittén

föreslår i enlighet med sitt principiella ståndpunktstagande, att staten övertar

verksamheten vid seminariet. Seminariet har nyligen flyttat in i en

nyuppförd byggnad med moderna och välutrustade lokaler. Då kommitténs

förslag innebär en utökad årlig examination med motsvarande ökat antal

elever i de olika årskurserna, måste även ökning av lokalutrymmena ske

genom tillbyggnad till den nuvarande seminariebyggnaden. Västerbottens

läns landsting har preliminärt åtagit sig att på egen bekostnad genomföra

detta byggnadsföretag.

I Uppsala finns den för närvarande största lärarutbildningsanstalten på

det husliga området, nämligen fackskolan för huslig ekonomi. Detta seminarium

är icke endast det största utan också ett av de äldsta och mest

traditionsrika; det grundades år 1895. Ett förstatligande av fackskolans

verksamhet i enlighet med kommitténs förslag överensstämmer med ägarens

önskemål. Seminariets ägare, Sällskapet Upsala Enskilda Läroverk, har

nämligen i en skrivelse till kommittén hemställt om att staten måtte helt

övertaga fackskolan. Styrelsen för sällskapet framhåller i nämnda skrivelse,

att dess ekonomiska resurser är synnerligen begränsade och att fackskolans

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

verksamhet i realiteten är helt beroende av utgående statsanslag. För

budgetåret 1953/54 täcktes icke mindre än två tredjedelar av de samlade

utgifterna för fackskolan av statsbidrag. Detta förhållande innebär enligt

styrelsen, att sällskapets verksamhet icke kan fortsätta utan statsmakternas

stöd men att detta å andra sidan icke är stort nog att möjliggöra en fortsatt

och ytterst välbehövlig förbättring av fackskolans utrustning.

Fackskolan för huslig ekonomi förfogar för närvarande över egen fastighet,

Trädgårdsgatan 14 i Uppsala, för vilken hyra erlägges till skolans

ägare, Sällskapet Upsala Enskilda läroverk. Fastigheten består av två

byggnader; ett hus, uppfört av sten, och i vinkel mot detta ett hus, uppfört

av trä. Dessutom förhyr fackskolan tre våningar i huset Trädgårdsgatan 12,

som äges av samma organisation, som är ägare av fackskolan. Lokalerna i

stenhuset, som är uppfört i tre våningar, är relativt goda, men de i detta

hus placerade undervisningsköken m. fl. lokaler måste genomgå en grundlig

renovering. Även vissa andra renoveringsarbeten torde bli nödvändiga.

Trähuset, som är över 100 år gammalt, är uppfört i två våningar, varjämte

en övervåning senare uppförts. Huset befinner sig i ett mycket dåligt skick,

varför det måste rivas och ersättas av en ny byggnad. Utrymmet på tomten

är så pass stort, att en relativt väl tilltagen markyta för nybyggnaden är

möjlig.

Möjligen kan nybyggnad för seminariet i Uppsala bli ekonomiskt fördelaktigare

än en modernisering av det nuvarande byggnadsbeståndet. Enligt

av kommitténs expert för byggnadsfrågorna gjorda beräkningar skulle

byggnadskostnaderna härvid kunna reduceras, om annat tomtområde kan

ställas till förfogande och helt nya byggnader för seminariets behov uppföras.

Uppsala stad har efter överläggningar med kommittén lämnat preliminärt

besked om att den åtar sig ansvaret för att seminariets lokalproblem blir

lösta. På grund av stadens utfästelse att svara för byggnadskostnaderna

tar kommittén ej ställning till hur byggnadsfrågan för seminariet i Uppsala

bör lösas.

Vid fackskolan förekommer utbildning av den nuvarande kategorien lanthushållslärarinnor.

För den direkt praktiska delen av denna utbildning förfogar

fackskolan över egendomen Brogård, ett par mil norr om Uppsala.

Byggnaderna vid Brogård är gamla och kan icke i sitt nuvarande skick

användas för en moderniserad och effektiviserad lärarutbildning. En genomgripande

renovering av byggnadsbeståndet vid egendomen blir i så fall

nödvändig. Då en sådan ombyggnad blir dyrbar och även ur andra synpunkter

måste anses mindre tillfredsställande — det relativt långa avståndet

mellan Brogård och Uppsala är ett handicap — har kommittén ansett

det olämpligt att bibehålla Brogård som förläggningsplats för den praktiska

utbildningen av lantgårdslärare. Ett ännu mer avgörande skäl mot ett

bibehållande av Brogård utgör det förhållandet, att Uppsala läns landsting

beslutit nedlägga sin lanthushållsskola vid Ivumla — som sedan gammalt

fått vara övningsskola åt eleverna på Brogård — och bygga en ny lanthushållssskola

vid Jälla, strax utanför Uppsala. Då det ur flera synpunkter

skulle vara till fördel att ordna den praktiska utbildningen av lantgårdslärare

och hushållslärare med inriktning på lanthushåll i samarbete med

lantmanna- och lanthushållsskolorna vid Jälla och då Jälla dessutom ligger

så nära Uppsala, att kontakt kan upprätthållas med fackskolan och med

lantbrukshögskolan i Ultuna utan större svårigheter, har kommittén upp
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts ''proposition nr 95 år 1960

tagit förhandlingar med representanter för landstinget angående en förläggning

av den nämnda praktiska utbildningen dit. Kommittén utgår

ifrån, att för denna utbildning skall uppföras dels en skolbyggnad och dels

en byggnad för elevbostäder. Vidare skall bostäder åt tre eller eventuellt

fyra lärare anskaffas. För den praktiska undervisningen i husdjursskötsel

anlitas lantmannaskolans ladugård och svinstall samt för fjäderfäskötseln

en egen avdelning för den praktiska kursens behov i det hönshus, som skall

byggas för lanthushållsskolans undervisning. För undervisningen i trädgårdsskötsel

anlitas dels den trädgård, som skall anläggas för lanthushållsskolans

undervisning, dels en speciell avdelning med större sortiment. I

avvaktan på färdigställandet av nya lokaler på Jälla beräknas här ifrågavarande

utbildning tills vidare bli förlagd till Brogård.

Kommittén, vars förslag framlades i juli 1957, räknade med att den nya

seminarieorganisationen skulle kunna träda i funktion redan från och med

höstterminen 1958, även om stora svårigheter då måste uppstå i fråga om

lokaler. Lärarutbildning enligt de föreslagna nya tim- och kursplanerna

skulle då ta sin början vid de föreslagna fem seminarierna. Kommitténs

förslag innebär vidare, att samtidigt med den nya seminarieorganisationens

framväxande ett — beträffande flerårig utbildning successivt — nedläggande

skall ske av lanthushållningsseminariet på Ilimforsa, av vävlärarinneutbildningen

vid Handarbetets vänners vävskola i Stockholm

(och den numera redan nedlagda Johanna Brunssons vävskola i Stockholm)

och Slöjdföreningens skola i Göteborg samt av utbildningen av

yrkeslärare i sömnad vid Fredrika Bremer-förbundets högre skola för

kvinnlig yrkesutbildning i Stockholm. Även statens skolköksseminarium

och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, båda i Stockholm,

skulle enligt förslaget nedläggas, men med hänsyn till lärarbristen förordar

kommittén, att vid omorganisationen det statliga skolköksseminariet fortsätter

att verka ytterligare något år och Eneroths seminarium fortsätter

sin verksamhet tills vidare, till dess bristen på lärare i kvinnlig slöjd och

sömnad i stort sett hävts. Dessa båda seminarier skulle vid denna fortsatta

verksamhet bedriva utbildningen enligt hittills gällande regler. Beträffande

Eneroths seminarium föreslår kommittén en ökning av utgående statsbidrag.

Beträffande ledningen av de seminarier, som enligt förslaget

skall ingå i den framtida organisationen, föreslår kommittén att varje

seminarium skall ha eu styrelse, bland vars ledamöter skall finnas bland

andra företrädare för pedagogisk sakkunskap och representanter för seminariekommunen.

I styrelsens uppgifter skall ingå bland annat att anställa

timlärare och viss annan personal, att utöva tillsyn över lokalernas underhåll

och skötsel och att göra framställning om anslag till seminariet.

Kommittén föreslår vidare, att intagningen av elever vid seminarierna

skall ske centralt och elevplatserna fördelas av en central intagning snämnd.

Den centrala ledningen av och tillsynen över seminarierna bör enligt kom
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

mittens mening anförtros åt överstyrelsen för yrkesutbildning. Kommittén

anser, att detta förutsätter en förstärkning av överstyrelsen med viss personal,

som äger såväl pedagogisk sakkunskap som fackkunskap inom det

husliga arbetsområdet. Vid sina överväganden rörande valet av tillsynsmyndighet

har kommittén anfört bland annat följande.

Den centrala ledningen av den nuvarande utbildningen av lärarinnor på

det husliga området är splittrad. Under skolöverstyrelsen sorterar skolköksoch

handarbetsseminarierna samt utbildningslinjerna för lanthushålls- och

barnavårdslärarinnor vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, under

överstyrelsen för yrkesutbildning sorterar anstalterna för utbildning av

vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad och under lantbruksstyrelsen

sorterar Fredrika Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium i Rimforsa.

Vissa skäl talar för att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet för utbildningen

av lärare på det husliga området. Den utövar för närvarande den

centrala ledningen av utbildningen av flertalet lärargrupper. Då utbildningen

vid seminarierna på det husliga området avser utbildning av lärare,

alltså pedagoger och icke utövare av manuella yrken, kan det te sig naturligt,

att skolöverstyrelsen får befogenhet att utöva den centrala ledningen

av denna utbildning. Av de två centrala skolmyndigheterna har skolöverstyrelsen

onekligen de längsta och största erfarenheterna av pedagogisk

utbildning. Det förhållandet, att flertalet lärare på det husliga området

tjänstgör och även i framtiden kommer att tjänstgöra vid skolor, som

sorterar under skolöverstyrelsen, talar också till förmån för en sådan lösning

av frågan om utövandet av tillsynsbefogenheterna. Härtill kan läggas, att

den övningsundervisning, som eleverna måste fullgöra, till övervägande del

kommer att bli förlagd till skolor under skolöverstyrelsens överinseende.

Vägande skäl kan emellertid också anföras mot den uppfattningen, att

skolöverstyrelsen bör erhålla befogenhet att utöva den centrala ledningen

av all lärarutbildning på det husliga området. Det kanske främsta skälet är

detta ämbetsverks storlek. Skolöverstyrelsen är ett av våra största och

mest arbetstyngda ämbetsverk. Det kan fördenskull finnas viss risk för

att ärendena rörande lärarutbildningen på det husliga området icke kommer

att beaktas på önskvärt sätt. Om skolöverstyrelsen skall bli tillsynsmyndighet,

kan detta ske endast under den förutsättningen, att avsevärd

förstärkning av dess husliga sektion kommer till stånd. Man kan emellertid

befara, att det kommer att resas starkt motstånd mot ytterligare utbyggnad

av skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning är, jämförd med skolöverstyrelsen, ett

relativt litet ämbetsverk. Man kan fördenskull antaga, att ärendena rörande

lärarutbildningen kommer att intaga en mera central plats i ämbetsverkets

arbete än vad fallet skulle bli i skolöverstyrelsen. Det, är sålunda

troligt, att frågorna rörande lärarutbildningen inom det husliga området

inom överstyrelsen för yrkesutbildning skulle bli en väsentlig och uppmärksammad

ärendesgrupp. Detta måste enligt kommitténs uppfattning anses

vara ett skäl, som väger tungt i vågskålen till förmån för överstyrelsen för

yrkesutbildning. Ett annat viktigt skäl är, att överstyrelsen för yrkesutbildning

redan nu förfogar över en talrikare personal med sakkunskap på det

husliga området än vad skolöverstyrelsen gör. En tjänsteman med speciella

kvalifikationer i fråga om lärarutbildningen på det husliga området måste

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

dock — om överstyrelsen för yrkesutbildning skall bli tillsynsmyndighet

för denna utbildning — anställas på den byrå det skulle komma att bli

fråga om. En sådan förstärkning av personalen på någon av byråerna inom

överstyrelsen för yrkesutbildning torde dock av såväl organisatoriska som

statsfinansiella skäl bli lättare att genomföra än inrättande av en särskild

huslig rotel inom skolöverstyrelsen.

Såsom redan av det föregående framgått, skall enligt kommitténs förslag

i viss utsträckning utbildning på här ifrågavarande område förekomma även

utanför seminarieorganisationen. Den påbyggnadskurs i

vävning för textillärare, som kommittén förordat, skall sålunda i första

hand anordnas vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Vidare bör enligt

kommitténs mening ekonomiföreståndarutbildning även fortsättningsvis

anordnas vid Västkustens ungdomsskola i Ljungskile. Då det i sistnämnda

fall icke är fråga om lärarutbildning, bortfaller enligt kommitténs åsikt de

flesta skälen för att utbildningen bör vara statlig eller kommunal. Med

hänsyn till den nära likheten med hushållslärarutbildningen och främst till

att utbildningen i Ljungskile kommer att vara den enda i södra och västra

Sverige, förutsätter kommittén, att statsbidrag av minst samma storleksordning

som till central yrkesskola skall utgå till utbildningen i Ljungskile.

A andra sidan måste förutsättningen för att ekonomiföreståndarutbildningen

får kvarbli i Ljungskile och åtnjuta statens stöd vara, att skolan i

Ljungskile upprätthåller samma inträdeskrav, samma kursfordringar och

samma lärarkrav, som kommer att fastställas för ekonomiföreståndarutbildningen

vid de statliga seminarierna. Kommittén förordar även beträffande

denna utbildning i Ljungskile central elevintagning, vilken bör ske

genom den för seminarierna föreslagna intagningsnämnden, kompletterad

med en representant för skolan i Ljungskile. 2

2. Remissyttranden

Kommitténs förslag om förstatligande av utbildningen

vinner nästan undantagslöst anslutning från remissinstansernas sida. I åtskilliga

yttranden framhålles det såsom »principiellt riktigt» eller »självfallet»

att staten på detta område, liksom när det gäller folkskollärare,

läroverkslärarc m. fl., står som huvudman för utbildningen. Ingen av huvudmännen

eller företrädarna för de nuvarande icke-statliga utbildningsanstalterna

på området tvekar om att ett förstatligande bör ske. Statskontoret

och Sveriges lantbruksförbund är de remissorgan, som på denna punkt ställer

sig mest negativa till kommitténs förslag. Lantbruksförbundet anser

sig inte utan vidare kunna ansluta sig till förslaget om helt förstatligande

av seminarierna. I nu rådande statsfinansiella liige skulle, framhåller förbundet,

kostnaden utgöra en avsevärd ansvällning av budgeten, varför

den bör undvikas om så är möjligt. Förbundet ifrågasätter om inte ytter
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

ligare ansträngningar bör göras för att intressera vederbörande kommuner

att ställa sig som huvudmän för seminarierna. Statskontoret framhåller i

detta sammanhang bland annat följande.

Kommitténs allmänt hållna motivering för förstatligande utgör enligt

statskontorets uppfattning icke tillräckligt stöd för den förordade genomgripande

omvandling, som bland annat innebär nedläggande av lärarinneutbildningeii

vid sex enskilda läroanstalter.

I ett utlåtande år 1951 över 1945 års utredning i ämnet uttalade statskontoret

att bland andra seminarierna i Göteborg och i Umeå borde fortsätta

i samma regi som förut. När statskontoret vidhåller denna uppfattning

vill ämbetsverket emellertid samtidigt understryka — vilket även gäller

de privata utbildningsanstalterna — att statskontoret därmed icke tager

definitiv ställning till, om i det ena eller andra fallet huvudmannaskapet

bör ändras eller verksamheten nedläggas.

Frågan om antalet seminarier väcker i och för sig knappast någon diskussion

bland remissorganen. Kommitténs förslag om förläggningen

av seminarierna tillsammans med den av kommittén uppställda principen

att vederbörande kommuner skall åtaga sig att uppföra byggnader

för seminarierna har däremot praktiskt taget genomgående mött invändningar

och inte sällan häftig kritik vid remissbehandlingen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i detta sammanhang följande.

Även om kommittén vid valet av förläggningsorter för seminarierna synes

ha tagit hänsyn till vissa lokaliseringsfaktorer, kan man ur dess betänkande

icke utläsa, om någon mera ingående prövning skett av olika

alternativ inom de regioner, kommittén uppdragit för seminarierna. Som

en viktig förutsättning för att en ort skulle komma ifråga som förläggmngsplats

för seminarium har kommittén uppställt, att vederbörande kommun

skulle kunna ställa lokaler till förfogande. Att kommunala insatser

av detta slag skall bli utslagsgivande vid lokaliseringen av statliga institutioner

strider enligt styrelsens uppfattning mot de riktlinjer, som bör

gälla, för lokaliseringsverksamheten. Beträffande förläggningsorterna i södra

Sverige uppger kommittén, att den i valet mellan olika möjligheter stannat

för Hälsingborg. Vilka övriga orter, som diskuterats i kommittén, anges

icke i dess betänkande. Möjligheterna att förlägga de föreslagna seminarierna

i södra och västra Sverige till andra, mindre expansiva orter bör

emellertid undersökas. Mot förslaget till förläggningsorter för övriga seminarier

har styrelsen ingen erinran. (Vid handläggningen av ärendet har

två ledamöter reserverat sig och i stället velat förorda att en allsidig

utredning göres beträffande lokaliseringen av seminarierna; även föredraganden

och två andra tjänstemän har anmält avvikande mening i enlighet

med reservationen).

Även styrelsen för Svenska landsting sförbundet tar upp kommitténs uttalande,

att utgångspunkten för förslaget om förstatligande av utbildningsverksamheten

är den av kommittén antagna förutsättningen, att vederbörande

kommuner verkställer nybyggnader och ombyggnader av seminarierna.

Styrelsen anför i anslutning härtill följande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Om detta uttalande är föranlett av frivilliga åtaganden, som underhand

avgivits i frågan av respektive kommuner, finner sig styrelsen icke böra

göra någon erinran i ämnet. Om detta däremot bör så förstås, att ett

förstatligande — oavsett kommunernas önskemål — förutsätter kommunala

engagemang i fråga om byggnadsverksamheten, måste förbundsstyrelsen

rent principiellt uttala sin gensaga häremot. Styrelsen kan icke finna,

att några bärande skäl föreligger att beträffande dessa seminarier intaga

en annan ställning än i fråga om den allmänna seminarieorganisationen,

där staten anskaffar erforderliga byggnader.

Det må vara riktigt, som kommittén uttalar, att om hela investeringsprogrammet

skall genomföras av staten och belasta ecklesiastikdepartementets

byggnadskvot och kapitalbudget, det måste förutses, att reformens

genomförande kommer att ske under en lång följd av år och att därför

en kommunal medverkan härvidlag skulle te sig särskilt betydelsefull.

Detta förhållande kan dock icke tagas till intäkt för krav på primärkommuner

och landsting, att de skall avstå något av sin byggnadskvot, vilken

befunnits uppenbart otillräcklig redan för ändamål, där obligatoriskt kommunalt

huvudmannaskap föreligger. Med hänsyn till det skärpta läget

på kapitalmarknaden är det för övrigt osäkert om kommunerna kan erhålla

lån för ändamålet, varför byggnaderna torde få uppföras med uttaxerade

medel. En höjning av de kommunala skattesatserna torde därvid bli nödvändig.

Det torde emellertid bli svårt att övertyga kommunmedlemmarna

om nödvändigheten av ökat skatteuttag för att tillgodose denna uppgift.

Den för Svenska landskommunernas jörbund och Svenska stadsförbundet

gemensamma skoldelegation, till vars yttrande båda förbundsstyrelserna

ansluter sig, finner sig föranledd att från principiella synpunkter

resa en bestämd gensaga mot kommitténs tillvägagångssätt. Delegationen

påpekar »det principiellt betänkliga och ur allmän kommunal synpunkt

föga tilltalande i att en statlig utredning låter sina förslag i visst avseende

bli avhängiga av ett slags auktionerande mellan kommunerna». Stadsförbundets

styrelse utvecklar i sitt yttrande vidare dessa synpunkter.

Styrelsen har med stor förvåning konstaterat, att kommittén ej —

i varje fall inte konsekvent —- låtit förläggningen av de mot examinationsbehovet

svarande utbildningsanstalterna bestämmas av sådana kriterier

som ur objektiva lokaliseringssynpunkter i första hand bör få vara avgörande,

nämligen hänsynen till vad som ur utbildningsmässiga och pedagogiska

aspekter är lämpligast.

Kommittén har emellertid uppenbarligen ej förfarit på det sättet. Att

kommittén kortfattat berör sådana aspekter på lokaliseringsproblemet är

av föga värde, då den ändå inte låter synpunkterna få den avgörande

betydelsen. Kommittén har i stället låtit statens ekonomiska intressen bli

i sista hand avgörande för seminariernas förläggning. Kommittén har nämligen,

i syfte att avbörda staten de betydande kostnaderna för nödvändiga

nyinvesteringar, hos vissa städer efterhört deras villighet att ekonomiskt

engagera sig för uppförande och bekostande av byggnad för ett seminarium.

Detta märkliga auktionsförfarande har kommittén motiverat med

statsfinansiella synpunkter. Dessa har också fått bli de slutgiltigt utslagsgivande

i lokaliseringsfrågan; kommittén har låtit förläggningen av seminarierna

bli beroende av varifrån de för statskassan gynnsammaste svaren

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

erhållits. Att en statlig utredningskommitté anser sig böra lansera den

formen av lokaliseringspolitik när det gäller en uppgift, som kommittén

själv betecknar som rent statlig, finner styrelsen icke blott anmärkningsvärt

utan också i princip förkastligt. I själva verket synes man kunna

ifrågasätta, om ej kommittén härigenom överskridit gränsen mellan utredningsarbete

och verkställighet. Styrelsen måste i varje fall med skärpa

reagera häremot. Från sina utgångspunkter finner styrelsen det ofrånkomligt

att frågan om förläggningen av de husliga seminarier, som med

hänsyn till skolväsendets behov bedömes erforderliga, göres till föremål

för en skyndsam omprövning med beaktande av den år 1951 av utredningen

angående näringslivets lokalisering uttalade principen, att statliga myndigheter

inte under några omständigheter bör göra sitt ställningstagande

i lokaliseringsfrågor beroende av olika kommuners större eller mindre

villighet till ekonomiskt engagemang.

Statskontoret framhåller i sitt utlåtande bland annat de hyreskostnader,

som enligt kommitténs förslag skulle uppkomma för staten och vilka statskontoret

uppskattar till omkring 1 400 000 kronor årligen. Statskontoret

anför vidare följande.

En dylik ordning minskar ju icke statens utgifter på längre sikt och,

sett ur synpunkten att åstadkomma begränsning av investeringsverksamheten

i landet — statlig, kommunal och enskild — synes det sakna betydelse,

om stat eller kommun är byggherre. Beträffande Stockholms-seminariet

har kommittén uttalat, att den, med hänsyn till såväl Stockholms

stads avböjande som övriga kommuners positiva inställning till byggnadsfrågorna,

icke kunnat förorda bibehållande av seminariet ifråga. Mot bakgrunden

av det nyss anförda synes detta argument ensamt icke bärande

för beslut om nedläggning, och det förefaller statskontoret nödvändigt att

närmare överväga, om seminariet verkligen bör nedläggas och Stor-Stockholm

med dess en miljon invånare bli utan utbildningsanstalt på området.

Byggnadsstyrelsen uttalar också betänkligheter inför principerna för

lokaliseringen och nedläggandet av utbildningsverksamheten i Stockholm

samt berör vidare vissa förvaltningstekniska svårigheter, som skulle uppkomma

på grund av det förutsatta hyresförhållandet.

Styrelsen vill framhålla att hyresförhållandet kommer att omfatta även

sådan fast inredning och utrustning såsom kylskåp, frysboxar, spisar och

bänkinredning m. m. i laboratorier och demonstrationssalar, för vilken

avskrivningstiden är beroende av undervisningens krav på modernitet,

art och omfattning. En eventuell framtida förändring av undervisningens art

eller omfattning kan sålunda komma att medföra behov av en ändring

eller utvidgning såväl av byggnaden som av dess fasta inredning och utrustning.

Ett genomförande av kommitténs förslag förutsätter sålunda dels

ett statens godkännande av byggnadsprogrammet och byggnadskostnaden,

dels en klar gränsdragning mellan kostnader för byggnader och för utrustning,

dels ock ett klarläggande av vilkendera parten som skall verkställa

och bekosta underhåll av de olika inrednings- och utrustningsdetaljerna

liksom också framtida förändringar av byggnad eller fast utrustning samt

hur detta skall påverka hyresförhållandet.

Med hänvisning härtill vill styrelsen framhålla att det ur förvaltnings
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

teknisk synpunkt skulle bli mindre komplicerat om antingen kommunen

eller staten helt svarade för seminarielokalernas underhåll och drift. Frågan

om det föreslagna hyresförhållandet synes därför böra tagas under förnyat

övervägande.

Lokaliseringsutredningen har med hänsyn till arten av sitt uppdrag

begränsat sitt utlåtande till frågan om förläggningen av det seminarium,

som närmast torde komma att betjäna Stockholms-området. Utredningen

anför följande.

Med hänsyn till befolkningstyngdpunkten synes vissa skäl tala för att

ett seminarium, som närmast avses betjäna Mellan-Sverige, förlägges till

Stockholm, och det torde principiellt kunna ifrågasättas, om kommunal

obenägenhet att engagera sig i ett byggnadsföretag för ändamålet bör tillmätas

avgörande betydelse i lokaliseringsfrågan. Med hänsyn till bland

annat kommunikationerna torde emellertid ett seminarium i Uppsala få

anses välbeläget och några allvarligare olägenheter för elever från Stockholms-området

kan knappast följa av en sådan placering. Lokaliseringsutredningen

har därför intet att erinra mot förslaget att koncentrera seminarieutbildningen

på det husliga området för Mellan-Sveriges del till en

läroanstalt i Uppsala.

Såsom i viss mån redan framgått av de återgivna yttrandena, gäller

kritiken beträffande lokaliseringen i första hand det förhållandet att seminarieverksamheten

i Stockholm föreslagits bli nedlagd och de skäl som

angivits för detta förslag. Invändningar mot just detta förslag är synnerligen

vanliga i remissyttrandena. Därvid framhålles de förmåner Stockholm eller

Stor-Stockholm som seminarieort har att erbjuda i fråga om underlag för

övningsundervisning, möjligheter till samarbete med högre utbildningsanstalter,

forsknings- och specialorgan på området samt särskilt för den

textila utbildningen tillgången till museer och liknande; det sistnämnda

betonat inte minst av förespråkarna för en mer avancerad vävutbildning

än den av kommittén förordade. Vidare understrykes betydelsen av att i

Stockholm finns kvalificerade och erfarna lärare och att dessa lärare i

många fall av olika skäl är bundna till orten. Bland andra överstyrelsen för

yrkesutbildning, överståtliållarämbetet och Stockholms stad anser det angeläget,

att en omprövning sker av frågan om förläggning av ett seminarium

till Stockholm.

I samband med att Stockholm förordas som seminarieort är det inte

ovanligt att Norrköpings-seminariet i stället föreslås utgå ur den planerade

seminarieorganisationen; förutsättningarna på sistnämnda ort anses enligt

en del yttranden inte särskilt goda. Förslagen om fortsatt förläggning av

utbildningsverksamhet av ifrågavarande slag till Göteborg och Umeå möter

— utöver den tveksamhet som nyss redovisats från arbetsmarknadsstyrelsens

sida beträffande placeringen av seminarierna i södra och västra Sverige

— inte några invändningar vid remissbehandlingen. Lämpligheten av att

även i fortsättningen ha ett seminarium i Uppsala synes ej heller vara

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

ifrågasatt, ej ens i de fall då förord ges för ett seminarium också i Stockholm.

Behovet av ett nytt seminarium i södra Sverige betonas i många remissyttranden.

Förläggningen enligt kommitténs förslag av detta till Hälsingborg

anses däremot ofta diskutabel, ibland t. o. m. olämplig. Länsstyrelsen

i Malmöhus län finner således att denna fråga behöver ytterligare klarläggas,

medan andra remissorgan klart förordar Lund och i något fall Malmö

framför Hälsingborg, varvid betonas bland annat möjligheterna att få

lärare, särskilt i vissa specialämnen, och förutsättningarna beträffande underlaget

för övningsundervisningen. De tre medicinska fakulteterna ger

med sikte främst på barnavårdslärarutbildningen Lund företräde framför

Hälsingborg. Karolinska institutet, som finner Hälsingborg olämplig som

förläggningsort, anser att nämnda utbildning helst bör helt förläggas till

Stockholm.

Lantbruksstyrelsen, den särskilda styrelsen för lanthushållningsseminariet

i Rimforsa och flera andra företrädare för lantbruks- och lanthushållsintressena

förordar, att utbildningen under det praktiska året för lantgårdslärare

och hushållslärare med lanthushållsinriktning förlägges till den redan

befintliga anläggningen på Rimforsa i stället för till Jälla, där nybyggnad

skulle behöva komma till stånd. Fredrika Bremer-förbundet, som är seminariets

huvudman, anser sig enligt remissyttrandet ej för närvarande kunna

ta ställning till ett dylikt förslag; frågan om en sådan lösning säges vara

avhängig av den ekonomiska uppgörelse, som kan nås.

I samband med remissorganens inställning till frågan om förläggningen

av seminarierna är också att notera, att från stadsfullmäktige i Lidingö,

drätselkammaren i Ystad och Örebro läns landstings förvaltningsutskott

inkommit förslag om förläggning av seminarier för huslig utbildning till

Lidingö respektive Ystad och Örebro, varvid framförts vissa med olika villkor

förknippade erbjudanden om lokaler.

Skolöverstyrelsen, som anser att lärarutbildning för inom olika skolformer

obligatorisk undervisning bör vara en statens angelägenhet och

därför delar kommitténs uppfattning att ifrågavarande seminarier skall

vara statliga, finner i princip, att även seminariebyggnaderna bör vara

statliga. Det är emellertid, framhåller överstyrelsen, synnerligen angeläget,

att nybyggnader respektive ombyggnader för dessa seminarier snarast

kommer till stånd. Om detta kan påskyndas genom kommunal medverkan

vid uppförande av seminariebyggnader, vill överstyrelsen inte rikta invändning

däremot. Överstyrelsen anser dock, att kommunernas inställning

till byggnadsfrågan icke får vara avgörande för seminariernas förläggning.

Fem seminarier på det husliga området finner överstyrelsen kunna vara

tillräckligt. I förläggningsfrågan anför överstyrelsen vidare bland annat

följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Mciy.ts proposition nr 95 år 1960

Överstyrelsen anser, att seminarierna i Uppsala, Göteborg — där två

seminarier föreslås sammanslagna till ett — och Umeå bör finnas kvar

även framdeles. Men överstyrelsen vill hävda, att lika starka skäl finnes

för att det statliga skolköksseminariet i Stockholm bibehålies och utökas

med ännu någon utbildningslinje. Likaså anser överstyrelsen att ett seminarium

bör förläggas till södra Sverige.

Det måste anses oriktigt, om alla de ungdomar i Stor-Stockholm, som

önskar utbilda sig till lärare på det husliga området, skulle behöva resa

till annan ort för att få sin utbildning. Denna skulle avsevärt fördyras för

dem. Det kan nämnas, att statens skolköksseminarium brukar locka så

många behöriga sökande från Stor-Stockholm, att kurserna skulle helt

kunna fyllas med dessa elever. I lärarinnekursen vid Eneroths seminarium

har under de tre senaste åren 08 procent av de intagna sökandena varit

stockholmare. Vidare har Stockholm de allra bästa möjligheterna att bereda

lärarinneelevema en allsidig övningsundervisning. I Stockholm finns

redan förutom seminarielärarinnorna ett stort antal lärarinnor, som under

årens lopp erhållit god vana och goda kunskaper i att handleda elever vid

övningsundervisning. Statens skolköksseminarium anlitar 22 lärarinnor

inom olika skolformer härför. Erfarenheten har också visat, att det på en

ny seminarieort alltid är mycket svårt att ordna övningsundervisningen

på ett tillfredsställande sätt. — Stockholm är vidare rikt försett med

vetenskapliga och kulturella institutioner och där finns forskningsinstitut

med anknytning till det husliga området. — Under årens lopp har seminariets

huvudavdelning flyttat till olika förhyrda lokaler men aldrig till

någon lokal, där hela seminariet kunnat inrymmas. I den nuvarande

huvudlokalen, en före detta privat flickskola, inflyttade seminariet år 1942.

Denna lokal är ej alls lämplig till skolköksseminarium och skulle också betraktas

som ett kortvarigt provisorium. 1942 års riksdag beslöt i princip

att statens skolköksseminarium skulle omorganiseras till ett statens skolköks-

och handarbetsseminarium, sedan lokalfrågan lösts på ett tillfredsställande

sätt. — Lärarna vid statens skolköksseminarium, vilka i stor

utsträckning väl utnyttjat fortbildningsmöjligheterna inom och utom landet,

bör givetvis utnyttjas, särskilt som det inom landet finns ytterst få

hushållslärarinnor som fullbordat dylika studier. Vid de andra läroanstalterna

i Stockholm med utbildning i sömnad och vävning finns även lärare

med stor erfarenhet av lärarinneutbildning och god fortbildning. — Överstyrelsen

föreslår för sin del, att Lidingö stads erbjudande om tomt in. in.

accepteras och att ett seminarium förlägges till Lidingö.

Hälsingborgs stad har skolformer av olika slag, men det kan ifrågasättas,

om där finns tillräckliga möjligheter att ordna övningsundervisningen.

Innan beslut definitivt fattas, om var i södra Sverige seminariet skall förläggas,

anser överstyrelsen, att frågan bör övervägas med representanter för

Lunds stad. Där har tidigare funnits intresse för ett seminarium. I Lund

finns institutioner, som det vore av värde för seminariet att samarbeta

med. Närheten till Malmö, skulle bidraga till alt lösa det alltid svåra problemet

med övningsundervisningen.

Överstyrelsen finner däremot inte, att starkare skäl talar för att förlägga

ett seminarium för utbildande av textillärare till Norrköping. Det enda

motivet härför iir, att Lennings textiltekniska institut finnes i staden. Att

Norrköping iir en textilstad synes vara av mindre betydelse, helst som ett

par textilindustrier där slutat sin verksamhet. Om ett jämförelsevis litet

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1960

seminarium, där endast i mindre utsträckning heltidsanställda lärare kan

anställas, skall inrättas, bör det enligt överstyrelsens mening förläggas till

en ort, där det finns ett folk- och småskoleseminarium. Det är t. ex. av

utomordentlig vikt, att det nya seminariet får tillgång till kunniga lärare

i sådana ämnen som pedagogik och psykologi. Kommittén framhåller också,

att behovet av textillärare kontinuerligt kommer att minska under 1960- talet och föreslår en minskning av utexaminationen från och med år

1969/70. Detta är ett skäl till att inte inrätta ett seminarium uteslutande

för utbildning av textillärare och yrkeslärare i klädsömnad. Det torde

även erbjuda utomordentliga svårigheter, att i Norrköping ordna övningsundervisning

för 48 textillärare. Om, såsom överstyrelsen föreslår, ett seminarium

förlägges till Lidingö, synes ej heller Norrköpingsseminariet bliva

behövligt.

Överstyrelsen anser, att utbildningen vid Ljungskile hittills skötts på

ett tillfredsställande sätt men ifrågasätter, om det icke nu, då större krav

ställes på utbildningen, vore motiverat att förlägga den till Göteborg.

Skolöverstyrelsen föreslår följande fördelning av den årliga examinationen

mellan olika seminarier:

Hushålls-

lärare

Lantgårds-

lärare

Textil-

lärare

Yrkeslärare i

klädsömnad

Barnavårds-

lärare

Ekonomi-

föreståndare

Stor-Stockholm ..

36

_

36

_

_

16

Uppsala ........

36

8—10

36

—

12

—

Umeå ..........

32

—

32

—

—

16

Göteborg .......

36

—

36

12

—

16

Södra Sverige ...

36

—

36

—

12

—

Summa

176

8—10

176

12

24

48

Yttrandena från de städer och landsting, som enligt kommitténs förslag

skulle svara för nybyggnader och ombyggnader för seminarierna, är givetvis

av särskilt intresse i sammanhanget. Såsom framgår av de uttalanden,

som redovisas i det följande, är åtagandena i regel gjorda med vissa förbehåll.

Stadsfullmäktige i Göteborg ställer sig mycket kritiska till kommitténs

tankegångar rörande den kommunala medverkan. Avslutningsvis anför fullmäktige

följande.

Så länge det planerade husliga seminariet i Göteborg kan arbeta i de

provisoriska lokaler, som nu användes, eventuellt med en viss utvidgning,

kan staden ställa lokaler till förfogande mot skälig hyra. När det gäller

nybyggnad, måste man bestämt hävda, att det är statens uppgift att uppföra

och bekosta den seminariebyggnad, som kommer att behövas samtidigt

som staden ställer tomt till förfogande. Om det emellertid av statsfinansiella

skäl skulle vara omöjligt för staten att göra den erforderliga investeringen,

bör man kunna tänka sig att staden uppför byggnaden, men endast

under den uttryckliga förutsättningen, att vid den tidpunkt då detta

blir aktuellt, staden har möjlighet att i skälig omfattning uppta fasta lån

för investeringar.

Stadsfullmäktige i Uppsala anför, att fullmäktige är beredda att vid

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

ett eventuellt förstatligande av faekskolan för huslig ekonomi i Uppsala

efter förhandlingar med statsmakterna träffa överenskommelse om anskaffande

och iordningställande av för en utbildningsanstalt av ifrågavarande

slag erforderliga lokaler, under förutsättning att staden för upplåtelsen

av dessa lokaler åt statsmakterna erhåller en hyra, som helt täcker av

staden vidkända kostnader, därvid stadsfullmäktige tillika förutsätter att

lån för byggenskapen kan erhållas.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att utskottet vid

muntliga överläggningar med kommitténs ordförande förklarat sig berett

att hos landstinget tillstyrka upplåtelse av mark för seminariets lokaler

i anslutning till landstingets nyuppförda lanthushållsskola vid Jälla. Däremot

hyser förvaltningsutskottet den principiella uppfattningen att seminariets

fastigheter skall uppföras av staten och på statens bekostnad, vilket

också av utskottet framförts vid nämnda överläggningar. Förvaltningsutskottet

har emellertid icke velat motsätta sig en utredning av frågan

om ett uppförande av lokalerna på landstingets bekostnad på vissa villkor.

Detta förutsätter emellertid dels överläggningar mellan vederbörande statliga

myndigheter och representanter för landstinget och dels landstingets

slutliga ställningstagande till ett eventuellt förslag om landstingets ekonomiska

medverkan; därest landstinget skulle besluta åtaga sig kostnaderna

för lokalernas uppförande, kan detta ske endast med det uttryckliga förbehållet

att skälig hyra utgår till landstinget, innefattande ränta och amortering

på nedlagt kapital.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott anför bland annat: Då

staten är huvudman för folkskoleseminarierna, synes det förvaltningsutskottet

naturligt, att staten övertar huvudmannaskapet för seminarierna

för den husliga utbildningen. Den av kommittén föreslagna utbyggnaden

av seminariet i Umeå är förvaltningsutskottet berett att i huvudsak tillstyrka

under förutsättning att övriga berörda kommuner gör liknande

åtaganden. Förvaltningsutskottet tar därvid fasta på kommitténs uttalande,

att kompensation skall lämnas i form av årlig lokalhyra från statsverket.

Denna hyra bör, förutom ersättning för landstingets kapitalkostnader,

även inkludera kostnaderna för byggnadernas underhåll.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg tillstyrker förslaget om ett hushållslärarseminarium

i Hälsingborg på av kommittén angivna förutsättningar och

av den omfattning, kommittén föreslagit.

Stadsfullmäktige i Norrköping förklarar Norrköpings stad vara beredd

att — i den omfattning och på de villkor, som kan vid direkta överläggningar

närmare utformas — tillhandahålla lokaler för ett statligt seminarium

i staden av den art och storleksordning, som angivits i det remitterade

betänkandet. I

I samband med frågorna om ledningen av se m inarierna

framhåller skolöverstyrelsen, att överstyrelsen inte funnit bärande skäl

framförda för att styrelser skulle tillsättas för seminarierna på det husliga

området. Överstyrelsen erinrar om att lokala styrelser ej förekommer

vid folkskoleseminarierna. I fråga om den centrala ledningen av och tillsynen

över seminarierna för huslig utbildning hävdar skolöverstyrelsen

bestämt, i motsats till kommittén, att skolöverstyrelsen även i fortsättningen

bör anförtros denna uppgift. Skolöverstyrelsen föreslår härvid, att

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

jämte överstyrelsen lantbruksstyrelsen erhåller inspektionsrätt vid utbildningen

av lantgårdslärare och yrkesöverstyrelsen vid utbildningen av yrkeslärare

i klädsömnad.

De skäl kommittén anfört för sitt förslag att överstyrelsen för yrkesutbildning

skall utöva inseendet över seminarierna förefaller däremot yrkesöverstyrelsen

övertygande. Statskontoret och ett par andra remissorgan

anser att frågan om den centrala ledningen av seminarierna bör anstå till

dess utredningen om yrkesutbildningens centrala ledning slutförts. Av övriga

remissinstanser, som yttrat sig i frågan, förordar det stora flertalet

att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet.

F. Personalorganisationen

1. Kommittén

Kommittén erinrar om att heltidstjänster som lärare vid seminarierna

på det husliga området hitintills, med ett eller annat undantag,

varit inrättade endast för undervisningen i de egentliga fackämnena. Undervisning

i övriga ämnen har bestritts av timlärare eller speciallärare.

Detta gäller även ifråga om för lärarinneutbildningen så viktiga ämnen

som psykologi och pedagogik, kemi m. m.

I fråga om facklärarna framhåller kommittén, att för behörighet till

sådan tjänst vid seminarierna enligt övningslärarstadgan för närvarande

ej krävs någon högre examen än den, till vilken seminarieläraren skall leda

fram sina elever. Däremot har skolöverstyrelsen bemyndigats att föreskriva

ytterligare krav på utbildning för dylik tjänst. Med stöd av detta

bemyndigande har överstyrelsen utfärdat vissa föreskrifter och rekommendationer.

Skolöverstyrelsens beslut innehåller i huvudsak skärpta krav på vitsorden

i avlagd lärarinneexamen, varjämte anges att sökanden skall ha

väl utnyttjat de möjligheter till fortbildning, som står till buds. Sålunda

uppställes som krav för behörighet att inneha ordinarie tjänst eller extra

ordinarie anställning i hushållsgöromål (hemkunskap) vid statens skolköksseminarium,

fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för

huslig utbildning i Umeå och Göteborgs skolköksseminarium att vederbörande

vid avlagd lärarinneexamen i undervisningsskicklighet erhållit vitsord,

motsvarande lägst medelvärdet 2 och vid värdering av examensbetyget

enligt fastställda normer når visst poängtal. Såsom särskilt meriterande

skall anses, att ha avlagt akademisk examen eller tentamen i ett eller flera

ämnen, som är av betydelse för tjänsten vid seminariet, att ha specialiserat

sin utbildning på något ämne eller ämnesgrupp, vari undervisning meddelas

vid seminariet, att ha företagit studieresor och att ha publicerat skrifter

av värde för undervisningen. Sökande till ordinarie tjänst bör vidare ha

tjänstgjort minst 10 terminer, såvitt gäller tjänst i lönegrad Ao 19, och

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

eljest minst 6 terminer inom skolform, som anges i § 16 i övningslärarstadgan,

samt därvid undervisat inom olika skolformer och på olika åldersstadier.

Kommittén, som enligt sina direktiv även har att utreda frågan om

högre huslig utbildning, avser att i ett senare betänkande framlägga förslag

till dylik utbildning. Med hänsyn till önskvärdheten av att snarast

möjligt erhålla lärare i de egentliga husliga ämnena med ett kunskapsmått,

som överstiger vad som inhämtas under lärarutbildningen, har kommittén

emellertid, i avvaktan på en mera fast ordnad utbildningsgång, redan

i förevarande betänkande upptagit frågan om lärarnas kompetens till

övervägande i syfte att framlägga ett provisoriskt förslag i ämnet.

Kommittén har vid sina överväganden rörande lärarnas kompetens funnit

det önskvärt, att det inom varje större fackämnesgrupp framdeles finnes

en lärare med högre utbildning vid varje seminarium. För behörighet

till sådan tjänst skulle föreskrivas krav på genomgången vidareutbildning

efter avlagd lärarexamen. Innehavare av sådan tjänst skulle benämnas

lektor i fackämne. Övriga lärartjänster i de rent husliga ämnena kallar

kommittén ämneslärartjänster.

För undervisningen i specialämnen — psykologi och pedagogik, näringslära,

kemi och fysik m. fl. — bör enligt kommitténs mening inrättas heltidstjänster,

i den mån timantalet vid varje seminarium i dessa ämnen

räcker till härför. Kommittén räknar med såväl lektorer som adjunkter

i specialämnen.

Utöver dessa grupper av lärare fordras lärare för handhavande av övningsundervisningen.

Kommittén har, såsom redan av det föregående

framgått, föreslagit, att till seminariernas förfogande skall ställas erforderligt

antal undervisningstimmar för elevernas övningsundervisning i olika

skolformer, så att seminarierna skall kunna få tillgång till övningsklasser

i erforderlig utsträckning. Lärarna i dessa klasser föreslås erhålla anställning

vid seminarierna och således bli övningsskollärare.

Enligt kommitténs förslag skall bland lärarna med fasta tjänster förekomma

teckningslärare samt arvoderade tillsynslärare, speciallärare och

timlärare.

Beträffande rektorerna framhåller kommittén, att dessa bland annat

måste vara väl meriterade ifråga om kunskaper samt äga en långvarig

erfarenhet av pedagogisk verksamhet. Med hänsyn till den höjning av de

teoretiska studierna, som kommittén föreslår, utgår kommittén ifrån att

rektorstjänsterna i regel kommer att besättas med lektorer i fackämnen.

Kommittén har emellertid ansett, att urvalet av för rektorsbefattningarna

lämpliga personer icke bör helt begränsas till nämnda lärarkategori utan

omfatta även ämneslärarna vid seminarierna. Möjlighet torde också böra

lämnas öppen att i undantagsfall till rektorsbefattning förvärva någon särskilt

dugande lärare av annan kategori. I förekommande fall bör Kungl.

5 — Biharuj till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. AV 95

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Maj:t äga att medge dispens från det allmänna villkoret, att rektor skall

vara behörig att inneha lektorstjänst i fackämne vid seminarium på det

husliga området. Undervisningsskyldigheten föreslås bli 5—10 veckotimmar

för rektorerna. Kommittén föreslår vidare, att rektorerna vid seminarierna

på det husliga området i fortsättningen förordnas för en tid av sex

år samt att rektorstjänsterna konstrueras på samma sätt som gäller för

rektorstjänster vid andra läroanstalter.

Med hänsyn till mångfalden av arbetsuppgifter för rektorerna bör enligt

kommitténs mening tillsynslärare anställas för att biträda dem vid ledningen

av seminarierna. Särskilt anses det motiverat att tillsätta tillsynsIärare

som biträde inom sådan utbildningsgren, för vilken rektor icke är

fackutbildad. Emellertid är rektors arbetsbörda så omfattande, att tillsynslärare

enligt kommitténs mening bör tillsättas för varje utbildningsgren,

även i sådan, där rektor är fackutbildad. Speciella tillsynslärartjänster anses

ej böra inrättas utan det förutsättes att till tillsynslärare förordnas lämplig

lärare mot arvode.

Enligt kommitténs mening bör lektorstjänster i jaclcämnen inrättas i följande

ämnen och kombinationer.

På hushållslärarlinjen bör inrättas en tjänst i experimentell matlagning,

tillämpad näringslära och tillämpad kemi, en tjänst i hemvårdslära samt

tvättlära och arbetsteknik (arbetsorganisation), en tjänst i ekonomilära

(ekonomikunskap och familjekunskap) samt en tjänst i speciell metodik

och undervisningsövningar, alltså sammanlagt 4 tjänster.

På textil- och yrkeslärarlinjerna bör inrättas en tjänst i materiallära

och något av sömnads- eller vävnadsfackämnena samt en tjänst i speciell

metodik och undervisningsövningar, alltså sammanlagt 2 tjänster. Innehavaren

av den förstnämnda tjänsten bör vara kompetent att undervisa i

textilkemi.

_ På barnavårdslärarlinjen bör inrättas en tjänst i barnpsykologi och speciell

metodik.

På lantgårdslärarlinjen bör inrättas en tjänst i trädgårdsskötsel.

På ekonomiföreståndarlinjen bör inrättas en tjänst i experimentell matlagning,

inklusive dietmatlagning, tillämpad näringslära och tillämpad kemi.

Enligt kommitténs förslag skulle lektorernas huvudsakliga arbetsuppgifter

bli att ombesörja den mera kvalificerade undervisningen i sina respektive

ämnen, att ansvara för elevernas fördjupade studier, att stå de övriga

lärarna till hjälp vid behov, att leda ämneskonferenserna inom sina områden,

att svara för kontinuiteten i undervisningen och för att seminariet

i sin utbildningsverksamhet följer den aktuella, litteraturen. Lektorerna

föreslås få en undervisningsskyldighet av 22—24 veckotimmar.

Ifråga om kunskapsmeriter för behörighet till dylik lektorstjänst kan,

framhåller kommittén, icke gärna för närvarande uppställas avlagd akademisk

examen. Någon sådan examen, som kan anses lämpad just för innehavare

av de lektorstjänster det här är fråga om, finns icke. För vinnande

av behörighet till lektorstjänst bör i stället tills vidare, såsom ett proviso
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

rium i avvaktan på att en fast utbildningsgång för högre huslig utbildning

kan skapas, krävas fördjupad utbildning utöver avlagd lärarinneexamen.

Kommittén framlägger utförliga förslag om hur denna fördjupade utbildning

för lektorstjänster i olika ämnen och kombinationer skulle kunna förvärvas.

För närmare kännedom härom torde få hänvisas till kommitténs

betänkande.

Antalet tjänster för ämneslärare skulle enligt kommitténs förslag bli

väsentligt större än för lektorst jänsterna. Genom inrättande av lektorstjänster

skulle ämneslärartjänsternas karaktär bli något förändrad gentemot

de tjänster, som för närvarande motsvarar dessa, eftersom de mest

kvalificerade arbetsuppgifterna skulle ankomma på lektorerna i fackämnen.

De allmänna behörighetsvillkoren för erhållande av ämneslärartjänst bör

enligt kommitténs mening bli desamma som enligt nu gällande bestämmelser.

Sökande till dylik tjänst måste alltså ha avlagt lärarexamen på vederbörande

utbildningslinje vid något av seminarierna på det husliga området

samt vidare ha tjänstgjort som lärare under minst den tid, som föreskrives

i övningslärarstadgan för att erhålla ordinarie tjänst. Därjämte föreslår

kommittén att såsom krav uppställes, att genomsnittsbetyget i examen

utgör lägst AB och att lärartjänstgöringen omfattar minst fyra år. Kommittén

förordar för dessa lärare en undervisningsskyldighet av 24—27 veckotimmar.

Jämte ämneslärarna skulle enligt förslaget övningsskollärarna komma att

utgöra den talrikaste lärargruppen vid seminarierna. Deras tjänstgöring

förlägges dels till övningsklassema och övningskurserna, dels till seminariets

egen undervisning. Behörighetsvillkor, tjänstgöringsskyldighet och

löneställning bör enligt kommitténs mening bli densamma som för ämneslärare

i motsvarande ämnen vid seminarierna.

För lektorer och adjunkter i specialämnen föreslår kommittén samma

kompetensregler, samma tjänstgöringsskyldighet och samma löneställning

som för lektorer och adjunkter vid de högre allmänna läroverken. En lektorstjänst

i psykologi och pedagogik med allmän metodik föreslås bli inrättad

vid varje seminarium utom vid seminariet i Norrköping, där timantalet

blir för litet för att medge inrättande av heltidstjänst. Kommittén

förordar vidare inrättande av lektorstjänst i kombinationen kemi-näringslära

vid varje seminarium med undantag för seminariet i Norrköping, där

undervisningen i textilkemi förutsättes komma att ombesörjas av lektorn

i materiallära jämte något sömnadsfackämne. Vidare förordas inrättande

av en adjunktstjänst i kemi och fysik, vars innehavare skall undervisa i

båda dessa ämnen i preparandkurserna samt därjämte i fysik i seminariekursen.

Kommittén föreslår, att vid varje seminarium inriittas en tcckningslärartjänst.

Vid undervisningen i teckning är det enligt kommitténs mening

lämpligt, att lärarkursema delas upp i grupper med omkring 12 elever

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

i varje grupp. Det sammanlagda antalet lärartimmar i teckning blir så

pass högt, att underlag erhålles för inrättande av fasta lärartjänster i detta

ämne.

För undervisning i övriga specialämnen bör liksom hittills engageras

special- eller timlärare, som erhåller arvode för sin tjänstgöring enligt

bestämmelserna i timlärarkungörelsen.

Beträffande behovet av övrig personal vid seminarierna framhåller

kommittén, att det på grund av de speciella förhållanden, under

vilka seminarierna på det husliga området arbetar, behövs förhållandevis

mera kontors- och ekonomipersonal vid dessa än vid andra liknande utbildningsanstalter.

Kommittén föreslår, att vid varje seminarium utom Norrköpingsseminariet

anställes en husmor. Som kompetensvillkor för sådan tjänst anses

böra uppställas t. ex. hemföreståndarinneutbildning samt väl vitsordad

praktisk tjänstgöring som husmor. Husmors väsentliga arbetsuppgifter

skulle bli följande:

Central upphandling av vissa livsmedel och redskap. Förvaring och

distribuering av livsmedel till olika kök.

Inköp, vård och tillsyn av inventarier, t. ex. linneförråd, möbler m. m.

till matsalar, hemvårdslägenhet, elevrum, samlingslokal, expedition m. m.

Tillsyn över samtliga lokaler.

Organisation och kontroll av städpersonalens arbete samt anställning av

dylik personal.

Ekonomibiträden måste, anför kommittén vidare, anställas för daglig

städning inom vissa lokaler, för diskhjälp och handräckning åt seminarieeleverna

i samband med demonstrationer, experimentell matlagning och

prov m. m. Ett fast anställt ekonomibiträde vid varje seminarium bör

finnas.

Vid rektorsexpeditionerna på seminarierna förekommer så pass kvalificerat

kontorsarbete, att inrättande av en ordinarie kansliskrivartjänst vid

varje seminarium enligt kommitténs mening är motiverat. Vidare förordar

kommittén, att vid varje seminarium inrättas en ordinarie tjänst som

kontorsbiträde. Vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala — som har

och även i fortsättningen kommer att få de flesta utbildningslinjerna och

största antalet elever — erfordras enligt kommitténs uppfattning minst en

eller två befattningshavare till, därav en kassör. Vid skolan finns för närvarande

en kontorspersonal av tre personer. Kommittén föreslår samma

antal för framtiden.

Vid varje seminarium bör vidare enligt förslaget finnas en ordinarie vaktmästartjänst.

Det av kommittén framräknade behovet av fasta tjänster

— ordinarie och extra ordinarie lärartjänster samt tjänster för övrig perso
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960 69

nal — vid vart och ett av de fem seminarierna framgår av följande sammanställning.

I

Seminariet i

Totalt

Befattningshavare

Uppsala

Göteborg

Umeå

Hälsing-

borg

Norr-

köping

Rektorer .................

1

1

1

1

1

5

Lektorer i fackämnen .....

9

6

7

7

2

31

Ämneslärare på hushållslärar- linjen, varav en tillsyns- lärare ..................

11

11

6

11

39

Ämneslärare på textillärar- linjen, varav en tillsyns- lärare ..................

9

14

9

9

41

Ämneslärare på textil- och

yrkeslärarlinjen, varav två

tillsynslärare ...........

_

_

_

16

16

Ämneslärare för praktiska

året på Jälla, varav en till- synslärare ..............

4

_

_

_

_

4

Ämneslärare på bamavårds- lärarlinjen, varav en till- synslärare ..............

2

_

_

2

_

4

Ämneslärare vid ekonomifö- reståndarkursen, tillika till- synslärare ..............

1

1

2

Övningsskollärare .........

16

17

12

14

8

67

Lektor i psykologi och peda- gogik ..................

1

1

1

1

—

4

Lektor i kemi och närings- lära ...................

1

1

1

1

—

4

Adjunkt i kemi och fysik ..

1

1

1

1

—

4

Teckningslärare ...........

1

1

1

1

1

5

Kassör ...................

1

—

—

—

—

i

Kansliskrivare ............

1

1

1

1

1

5

Kontorsbiträden ..........

1

1

1

1

1

5

Husmor ..................

1

1

1

1

—

4

Ekonomibiträden .........

1

1

1

1

1

5

Vaktmästare..............

1

1

1

1

1

5

Summa

63

58

! 45

53

| 32

! 251

I samband med behandlingen av frågor rörande övergångsanordningar

framhåller kommittén, att nedläggningen helt eller delvis av nu verksamma

seminarier medför, att personal friställes. I de flesta fall måste nyanställningar

beredas den berörda personalen. Överflyttning till de föreslagna

nya seminarierna blir i viss utsträckning möjlig. Kommittén förutsätter,

att tillsynsmyndigheten kommer att ta de initiativ som erfordras för att

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

dessa frågor skall kunna lösas i samarbete med huvudmännen för de seminarier,

som nedlägges.

Kommittén förutsätter också, att det vid den nya organisationens ikraftträdande

blir nödvändigt att tillsätta de föreslagna lektorstjänsterna i fackiimnen

på förordnande tills vidare eller i vissa fall meddela sökande dispens

från de kunskapskrav kommittén uppställt. Likaså bör dispens kunna

medges sådana sökande till ämneslärartjänst, som icke uppfyller de av

kommittén uppställda kraven på betyg i lärarexamen och tjänstgöringstidens

längd.

Omorganisationen förutsättes vidare kräva en översyn av de såväl i stadgan

för övningslärare som övriga författningar, vilka reglera lärartjänster

i husliga ämnen, inskrivna behörighetsvillkoren för erhållande av dylika

tjänster. Övergångsstadganden bör därjämte utfärdas, som medger att

lärare, som utexaminerats enligt nu gällande bestämmelser för lärarutbildning

på det husliga området, kan erhålla lärartjänster även i fortsättningen.

2. Remissyttranden

Det största intresset när det gällt personalorganisationen har ägnats förslaget

om lektorer i fack ämnen. Många remissinstanser har funnit

lektorstiteln olämplig för dessa lärare. Behovet av lärare med högre utbildning

i vissa betydelsefulla ämnen eller ämnesgrupper inom det husliga

området synes inte ha ifrågasatts, men de av kommittén föreslagna provisoriska

kompetenskraven för fackämneslektoraten har mött invändningar

i relativt många yttranden.

Universitetskanslern finner det inte lämpligt att särskilda författningsbestämmelser

utfärdas om tillträde till universitetsstudier för den kategori

lärare, som här avses. Han anser att dispens i vanlig ordning bör sökas och

att gängse normer vid bedömningen av de individuella fallen alltjämt bör

tillämpas. Kanslern finner också beteckningen lektorstjänst olämplig för

den föreslagna nya typen av lärartjänster. Han framhåller vidare, att de

kompetenskrav, som provisoriskt föreslagits för ifrågavarande lektorstjänster,

överhuvudtaget synes vara så oklart formulerade att ett sakligt

bedömande försvåras. I likhet med flertalet av kanslern hörda universitetsoch

högskolemyndigheter anser han därför, att hela denna fråga kräver en

förnyad utredning och att de nu av kommittén föreslagna åtgärderna icke

bör vidtagas, innan det fortsatta utredningsresultatet kan överblickas.

Kommitténs förslag till provisoriska kompetensregler förutsätter, att de

högre studierna skall kunna bedrivas inte bara vid universitet och högskolor

inom och utom landet utan även vid socialinstituten, statens institut

för folkhälsan, Alnarpsinstitutet samt textilinstituten i Borås och Norrköping.

Dessa institut synes av remissvaren att döma vara villiga att medverka

i utbildningen — beträffande institutet för folkhälsan »i den mån

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 95 tv 1960

institutets resurser det medger och erforderliga medel ställes till förfogande»

___men från socialinstitutet i Göteborg, Alnarpsinstitutet och även textilinstitutet

i Borås föreslås vissa mer eller mindre väsentliga avvikelser från

kommitténs förslag beträffande kraven på högre utbildning.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ifrågasätter, om inte de av kommittén

föreslagna kompetenskraven för lektorer i fackämnen borde ersättas med

en allmän bestämmelse, att en sådan speciallärare, utöver att ha avlagt för

vissa tjänster föreskriven lärarexamen, genom föregående pedagogisk

verksamhet samt vetenskapliga studier och författarskap eller ock

på annat sätt skulle styrka sig vara särskilt lämplig för tjänsten.

Överstyrelsen finner det också kunna ifrågasättas, om man ej bör

avvakta resultatet av utredningen rörande den högre husliga utbildningen,

innan man tar ställning till inrättandet av de föreslagna lektorstjänsterna.

Liknande synpunkter anföres också i yttrandet från 1955 års

sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning.

Statskontoret anser det ej böra ifrågakomma, att man i nuvarande

läge binder sig för lektorstjänster i fackämnen med provisoriska kompetensföreskrifter

för dessa tjänster.

Skolöverstyrelsen anser förslaget om lektorer i fackämnen i huvudsak

tillfredsställande.

Överstyrelsen anser dock, att de tjänster av detta slag, som tillsättes med

lärare, vilkas kompetens endast under en övergångsperiod kan godtas, icke

bör benämnas lektorer. Överstyrelsen föreslår i stället benämningen adjunkter.

När sedermera kompetensvillkor för lektorer i fackämnen uppställts

och behöriga sökande finnes till ledigförklarade tjänster, kan det

ånyo tagas under övervägande huruvida tjänstebeteckningen lektor bör

användas.

Kollegiet vid statens skolköksseminarium är väl införstått med att inom

seminarieorganisationen föreligger behov av tjänster av den typ, som avsetts

med förslaget om lektorer i fackämnen, men uttalar tveksamhet beträffande

tjänstebenämningen. Om kompetenskraven uttalar kollegiet

följande.

Kollegiet anser sig böra kraftigt understryka olämpligheten av att, såsom

skett i betänkandet, kompetenskraven fastlåses, innan den högre utbildningen

ännu ens kunnat skisseras. Såsom ett allmänt omdöme rörande de

provisoriska kompetenskraven vill kollegiet framhålla, att de olika alternativen

sinsemellan företer relativt stor ojämnhet. De av kommittén anvisade

vägarna för vinnande av denna kompetens finner kollegiet i vissa

fall diskutabla. För lektorstjänster i näringslära och experimentell matlagning

anges som en alternativ utbildningslinje studier vid universitet i

Amerikas förenta stater. Dessa studier kan, om icke speciella krav ställes,

komma att utformas så att experimentell matlagning ej alls ingår i den

åsyftade Master of Science-examen. Ett annat alternativ för denna tjänst

är'' specialstudier vid Statens institut för folkhälsan med avlagd godkänd

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

tentamen för någon av professorerna vid institutet. Detta alternativ förefaller

vagt och svårt att genomföra. Ej heller har kompetensföreskriftema

för lektor i hemvård, tvätt och arbetsteknik fått önskad utformning. Kollegiet

ställer sig tveksam inför behovet av kemistudier, då med den föreslagna

timplaneringen stor del av såväl tvätt- och hemvårdskemin kommer att

ingå i elevernas kemikurser. Däremot synes kompetensen för sistnämnda

lektor böra omfatta även konsthistoria, sociologi och bostadslära. Av lektor

i ekonomilära (ekonomikunskap och familjekunskap) bör förutsättas någon

utbildning motsvarande det vedertagna begreppet familjekunskap. Vidare

bör krävas någon psykologikurs till stöd för familjekunskapen.

Med avseende å de fall där för vinnande av kompetens för lektorstjänst

uppställas krav på godkänd tentamen för ett betyg vid universitet, vill

kollegiet framhålla som sin åsikt, att en dylik kompetens är otillräcklig.

Kurserna för ett betyg är på intet vis till sin omfattning nog djupgående

för de kunskaper, som med rätta krävs av en vid seminariet undervisande

s.k. lektor.

Facklärarförbundet betecknar de föreslagna kompetenskraven som synnerligen

ojämna och vill avvakta den fortsatta utredningens resultat, innan

ställning tas till kompetenskraven och den därmed förenade namnfrågan.

För att lösa detta frågekomplex under övergångstiden föreslår förbundet,

att ett individuellt och tidsbegränsat dispensförfarande får förekomma.

Agronom- och lantbrukslärarförbundet, som över huvudtaget finner den

föreslagna läraruppsättningen klart otillfredsställande, hävdar att lektorstjänster

med krav på lektorskompetens bör inrättas i samtliga huvudämnen.

Sveriges psykologförbund anser, att frågan om kompetenskraven och

lönesättningen för lektorstjänsterna i barnpsykologi och speciell metodik

med hänsyn till den kvalificerade undervisning, som kommer att åvila

tjänstinnehavarna, bör bli föremål för omprövning, och hävdar därvid att

fil. lic.-examen bör uppställas som krav.

Beträffande kommitténs förslag om lärarpersonal i övrigt och

annan p e r s o n a 1 är uttalandena och framför allt invändningarna mer

sparsamt förekommande i remissyttrandena. I regel accepteras här mer

eller mindre uttryckligt kommitténs förslag.

Skolöverstyrelsen går närmare in på frågan om övningsundervisningen

och finner det mycket lämpligt och önskvärt att seminarielärarna har hand

om denna. Det påpekas dock, att förslaget på denna punkt kan genomföras

endast successivt. Härom anför överstyrelsen vidare bland annat följande.

För närvarande praktiseras detta system vid högre allmänna läroverket

statens normalskola, där lärarinnor från statens skolköksseminarium sköter

all undervisning i hemkunskap-hushållsgöromål, för närvarande cirka 80

veckotimmar. Lärarinnor vid fackskolan har också hand om undervisning

vid några skolor i Uppsala under sammanlagt cirka 200 veckotimmar. I

övrigt fullgör, utom när det gäller övningsundervisning förlagd till seminariernas

yrkeskurser, lärarinnor vid olika skolformer uppgiften att vara

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 95 år 1960

handledare. Det torde dock bli förenat med stora svårigheter att inom den

närmaste framtiden genomföra, att alla handledare är anställda vid seminarierna.

En kommun eller en skola synes icke kunna påtvingas lärare, som är

anställda vid seminariet. I den utsträckning det låter sig göra, anser överstyrelsen,

att det är till fördel för lärarutbildningen, om särskilda övningsskollärartjänster

successivt inrättas.

Tillsynslärarnas undervisningsskyldighet enligt förslaget finner kollegierna

vid statens skolköksseminarium och Göteborgs skolköksseminarium alltför

hög i förhållande till de avsedda arbetsuppgifterna i övrigt. Det förstnämnda

kollegiet anser även att undervisningsskyldigheten för lektorerna

i fackämnen bör nedbringas.

Facklärarförbundet anser det angeläget, att de föreslagna tillsynslärartjänstema

inrättas, men kan inte acceptera det förslag till undervisningsskyldighet

som föreslås för denna lärarkategori. En väsentlig nedskärning

i undervisningsskyldigheten anses sålunda nödvändig för att de av kommittén

föreslagna arbetsuppgifterna skall kunna fullgöras. Vad kommittén

föreslagit beträffande tjänsterna som ämneslärare och övningsskollärare anser

sig facklärarförbundet i allt väsentligt kunna tillstyrka. Det måste enligt

förbundets mening anses som en stor fördel ur undervisningssynpunkt

om de föreslagna övningsskollärarna blir anställda vid seminarierna.

G. Kommitténs kostnadsberäkningar

Till engångskostnaderna för den nya seminarieorganisationen

är att hänföra bland annat kostnader för byggnadsarbeten. Kostnaderna

för nybyggnader eller ombyggnader för seminarierna samt för fasta inventarier

skall emellertid, som tidigare nämnts, enligt kommitténs förslag bäras

av vederbörande kommuner, landsting eller städer, mot att staten till dessa

erlägger årlig hyra. Då kommuneni a således i sista hand avgör byggnadsfrågoma,

anser sig kommittén icke kunna framlägga några definitiva beräkningar

över de engångskostnader, som blir förbundna med anskaffandet

av lokaler åt seminarierna. För att kunna bilda sig en uppfattning om den

ungefärliga storleken av dessa kostnader har kommittén emellertid låtit

en expert utföra vissa preliminära beräkningar av byggnadskostnaderna för

ett par seminarier. Dessa beräkningar redovisas som ett exempel på sannolika

engångskostnader.

Sålunda har för eu ny seminarieanläggning i Uppsala, uppförd på fackskolans

nuvarande tomt, i dåvarande kostnadsläge beräknats en kostnad

av 4 730 000 kronor, vari inberäknats även kostnad för rivning av de befintliga

byggnaderna. Om byggnadsarbetet måste försiggå i två etapper,

beräknas detta medföra en kostnadsökning av cirka 100 000 kronor. Om

annat tomtområde kan ställas till förfogande antas kostnaderna kunna

minskas med omkring 1 miljon kronor, avseende huvudsakliga kostnader

för rivnings- och pålningsarbete, till 3 739 000 kronor.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 95 år 1960

Kostnaderna för den föreslagna anläggningen vid Jälla, innefattande

skolbyggnad och elevbostadsbyggnad samt yttre ledningsplaneringsarbeten

för dessa byggnader, har beräknats till 1 058 000 kronor.

Även för seminariet i Göteborg har en beräkning av byggnadskostnaderna

framlagts av kommittén. Kostnadskalkylen slutar på 8 812 000 kronor.

Engångskostnaderna för inventarier uppskattas av kommittén till sammanlagt

1 980 000 kronor, fördelade mellan seminarierna på följande sätt:

Uppsala inklusive praktiska kursen vid Jälla.................. 550 000

Göteborg ................................................. 490 000

Umeå .................................................... 270 000

Hälsingborg............................................... 450 000

Norrköping ................................... 220 000

Om dessa kostnader anför kommittén i huvudsak följande.

I samband med den utökning av lärarutbildningen på det husliga området,

som kommittén föreslår, och med tillkomsten av nya seminarielokaler

måste nya inventarier i viss omfattning anskaffas. Som utgångspunkt

vid kostnadsberäkningarna har, då så kunnat ske, tagits förhållandena vid

det nuvarande seminariet i Umeå, det enda nya i vårt land. Det beräknade

värdet av nu befintliga och i gott skick varande inventarier har avdragits

från ny anskaffningskostnaderna.

Kommittén är emellertid medveten om att inventariebeståndet — och

därmed också engångsbehoven för nyanskaffningen — kommer att skifta

icke oväsentligt de olika seminarierna emellan. Bland annat av detta skäl

har kommittén icke funnit det motiverat att redovisa några specificerade

uppgifter rörande behovet av nya inventarier. I de angivna beloppen ingår

icke kostnaderna för exempelvis kylskåp, frysboxar, spisar, bord och

bänkar i kemilaboratorier och bänkinredning i demonstrationssalar, vilka

ansetts tillhöra den fasta inredningen. I uppgifterna för seminarierna i Uppsala

och Hälsingborg ingår icke kostnaderna för utrustning av daghem.

Vid beräkningen av de årliga kostnaderna för statsverket har

kommittén icke medtagit hyresavgifterna utan förutsätter, att hyran skall

fastställas för varje särskilt seminarium genom förhandlingar mellan staten

och vederbörande kommun.

De årliga kostnaderna i övrigt för de föreslagna fem seminarierna uppgår

enligt de beräkningar, som närmare redovisas i betänkandet (s. 231—235),

till följande belopp:

Seminarium

Avlöningar

Omkostnader

Materiel

och böcker

Summa

Uppsala .............

1 273 100

190 000

25 000

1 488 100

Göteborg ............

1 197 600

131000

18 500

1 347 100

Umeå ...............

941 300

134 000

18 500

1 093 800

Hälsingborg .........

1 063 600

134 000

18 500

1 216 100

Norrköping .........

623 500

94 000

11 000

728 500

Summa

5 099 100

683 000

91 500

5 873 600

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 95 år 1960 75

Beträffande avlöningskostnaderna är att observera, att dessa beräknats

efter de lönebelopp, som under år 1956 utgick enligt tillämpliga lönegrader

i den till och med den 30 juni 1957 gällande statens löneplan nr 1. Om

avlöningskostnaderna anför kommittén i övrigt i huvudsak följande.

Genom ett förstatligande av verksamheten vid seminarierna kommer personalen

vid dessa att automatiskt inordnas i det statliga lönesystemet.

Kommittén har icke ansett sig böra framlägga förslag om inplacering av

vare sig lärarpersonal eller annan personal i olika lönegrader, men för att

kunna beräkna de årliga kostnaderna för seminarieorganisationen har det

givetvis varit ofrånkomligt för kommittén att göra en uppskattning av de

samlade lönekostnaderna. Vid denna uppskattning har kommittén utgått

från, att de nuvarande lönegradsplaceringarna för personal vid statens skolköksseminarium

blir normgivande för lönesättningen även framdeles. Ifråga

om de föreslagna nya tjänsterna vid seminarierna har kommittén vid beräkningarna

utgått från lönegradsplaceringarna av tjänster med motsvarande

arbetsuppgifter inom annan statlig verksamhet.

Vid beräkningen av de årliga lönekostnaderna har i regel beträffande

nya tjänster räknats med lön enligt lägsta löneklassen i vederbörande lönegrad

och i övrigt med lön enligt näst högsta löneklassen i lönegraden.

Arvode åt tillsynslärare har upptagits med 1 000 kronor. Vid beräkningen

av de årliga kostnaderna för arvoden till timlärare och speciallärare har

kommittén för enkelhetens skull utgått från ett medeltal, dels för timlärararvode

åt lärare med ämneslärarkompetens och dels för timlärararvode åt

lärare i specialämnen. Som medeltal har i förra fallet använts timlärararvodet

enligt TC 25 och i det senare fallet arvodet enligt TA 29.

Kommittén förutsätter, att driftkostnaderna vid de barnavårdsanstalter,

som blir knutna till seminarierna i Uppsala och Hälsingborg, skall erläggas

av respektive städer.

Kommittén framhåller vidare, att genom förslaget att övningsskollärarna

skall vara anställda vid seminarierna, kommer dessa seminariers avlöningsstater

att belastas med icke så obetydliga lönekostnader, som eljest skulle

ha bestritts av andra skolor.

H. Departementschefen

Frågan om en omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området

har varit föremål för utredning vid åtskilliga tillfällen under de två

sista decennierna. Något tillfredsställande förslag till lösning har emellertid

tidigare inte ansetts föreligga och förhållandena på området har under en

avsevärd följd av år förblivit i stort sett oförändrade. Förklaringen kan till

en del vara att söka i att det gällt att lösa en mängd starkt skiftande problem,

som dock i olika hänseenden visat sig vara så intimt sammanknutna,

att dellösningar eller etappvisa reformer inte varit möjliga. Redan antalet

berörda lärarkategorier, som verkar inom ett stort fält av skolformer av

både allmänbildande och yrkesutbildande slag, ger i och för sig upphov till

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

åtskilliga frågeställningar. Vilka lärarkategorier behövs för framtiden, hur

skall de olika lärargruppernas verksamhetsområden avgränsas och vilka

kompetensregler bör gälla för de olika fallen?

Vid den närmare utformningen av utbildningen, vilken är av stor

betydelse för ekonomi, hälsa och trivsel i varje enskilt hem och därmed

för samhället, måste vidare beaktas, att det gäller ett område, där

genom nya vetenskapliga och tekniska rön förändringar skett och sker i

snabb takt. Därtill kommer, för att endast antyda ytterligare några delar

av problemkomplexet, svårigheterna vid bedömningen av utbildningsbehovets

storlek under en period av väsentliga och ännu ej helt överblickbara

förändringar inom skolorganisationen och frågan om det framtida huvudmannaskapet

för en hittills starkt splittrad utbildningsorganisation, som

därtill ifråga om materiella resurser i vissa fall blivit alltmer nedsliten och

vid ett ökande utbildningsbehov åtskilligt för trång. Det är under sådana

omständigheter kanske inte ägnat att alltför mycket förvåna, att meningarna

om de under det gångna skedet framlagda förslagen ofta gått starkt

isär och att definitiva åtgärder på området kommit att dröja. De under

senare tid allt större anspråken på statsbudgeten har också haft betydelse

för dröjsmålet med reformeringen av denna utbildning, då en sådan givetvis

inte kan genomföras utan ökade kostnader för statsverket.

Läget inom den här aktuella utbildningsverksamheten har emellertid numera

utvecklats dithän, att en omorganisation enligt min mening inte längre

kan anstå. Under senare år har man såväl inom ecklesiastikdepartementet

som inom de närmast berörda två överstyrelserna allt oftare fått besvärande

bevis för bristerna i den nuvarande organisationen; detta gäller

framför allt resursernas otillräcklighet under den rådande lärarbristen och

nackdelarna med att vara beroende av ett flertal enskilda och kommunala

huvudmäns villighet och ekonomiska förmåga att tillhandahålla en utbildning

för det offentliga skolväsendet. Det är numera inte möjligt att motivera,

varför denna utbildningsverksamhet, som en gång vuxit fram genom

beundrandsvärda pionjärinsatser av enskilda personer och organisationer,

inte skall betraktas som en statlig uppgift. För egen del anser jag det naturligt

och riktigt att staten nu övertar ansvaret för denna lärarutbildning.

Detta synes också vara en första förutsättning för att få till stånd en i

många hänseenden behövlig uppordning över hela linjen och därmed nå

fram till en enhetlig och funktionsduglig organisation.

Frågan om utbildningsverksamhetens förstatligande betraktar jag alltså

som en kärnfråga i detta sammanhang, men jag avser också att så långt

möjligt här draga upp riktlinjer för organisationens närmare utformning

och utbildningens uppläggning. Först sedan sådana riktlinjer fastslagits,

kan det omfattande förberedelsearbete, som reformen kräver, startas på

allvar. Jag anser, att en förberedelsetid av omkring ett år är nödvändig.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960 77

Följaktligen kommer de åtgärder, jag här ämnar föreslå, att kunna träda

i kraft först från och med budgetåret 1961/62.

Jag övergår så till att i tur och ordning behandla de olika hithörande

frågorna med utgångspunkt i de förslag lärarinneutbildningskommittén

framlagt.

Kommittén har föreslagit, att följande lärarkategorier i fortsättningen

skall utbildas, nämligen hushållslärare, lantgårdslärare, textillärare,

yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare. Inom seminarieorganisationen

skulle vidare i viss utsträckning förekomma utbildning av ekonomiföreståndare.

Kommitténs förslag om kompetensområden för de nämnda

lärarkategorierna har i det föregående närmare redovisats.

Hushållslärarna och lantgårdslärarna skulle enligt förslaget tillsammans

ersätta de nuvarande skolkökslärarinnorna och lanthushållslärarinnorna.

Lantgårdslärarna skulle erhålla kompetens att undervisa främst i djurvård

och trädgårdsskötsel samt i begränsad utsträckning också i hemvård.

Examinationsbehovet av dessa lärare har de sakkunniga beräknat till 8 å 10

årligen. Lantgårdslärarna skulle få sin verksamhet förlagd huvudsakligen

till lanthushållsskolorna. Mot förslaget om denna lärarkategori har vid remissbehandlingen

rests allvarliga invändningar, främst med hänsyn till det

starkt begränsade kompetensområde dessa lärare skulle få. Förslaget om

utbildning av hushållslärare med ett vidsträckt kompetensområde och även

den därvid förordade möjligheten till en viss specialisering för lanthushåll

inom denna utbildning utan särskiljande kompetensregler har däremot från

remissinstansernas sida mött allmän tillfredsställelse. Efter de överväganden,

som i denna fråga skett inom jordbruks- och ecklesiastikdepartementen,

har jag för egen del funnit, att utbildning av hushållslärare, i allt väsentligt

anordnad enligt kommitténs förslag, bör komma till stånd, men att

den avsedda kategorien lantgårdslärare bör utgå ur planen. Jag har därvid

också blivit övertygad om att det för den framtid, som nu kan överblickas,

är motiverat att inom hushållslärarutbildningen anordna en gren med speciell

lanthushållsinriktning. Vid den mera definitiva utformningen av utbildningen

på en sådan lanthushållsinriktad gren bör, som jag senare kommer

att närmare beröra, möjligen övervägas att göra vissa mindre justeringar

i kommitténs förslag med hänsyn till bortfallet av kategorien lantgårdslärare.

Vad gäller tillgodoseendet av lanthushållsskolornas särskilda

behov av lärare för undervisning i djurvård och trädgårdsskötsel torde vid

de fortsatta övervägandena i denna fråga dock i första hand böra beaktas

den vid remissbehandlingen påpekade möjligheten att som timlärare anlita

specialister från andra verksamhetsgrenar, t. ex. lantmannaskolor och hushållningssällskap.

I samband med frågan om hushållslärarutbildningen har skolöverstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning framhållit behovet av lärare för

utbildning av storkökspersonal. Jag anser mig inte böra biträda skolöver
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kiingl. May.ts proposition nr 95 år 1960

styrelsens förslag att differentiera hushållslärarutbildningen för att tillgodose

detta ändamål. Däremot anser jag det angeläget, att så långt möjligt i

hushållslärarutbildningen beaktas även storhushållets speciella problem.

Vidare bör som komplement till hushållslärarutbildningen fortbildningsverksamhet

tillfälligt kunna anordnas för att tillgodose det behov av utbildning

för storkök, som kan föreligga.

Vad som vid remissbehandlingen och även i andra sammanhang anförts

mot det knappa utrymmet för vävutbildningen i kommitténs förslag och

de befarade följderna härav även på områden utanför det egentliga undervisningsfältet,

har övertygat mig om att vissa avvikelser från kommitténs

förslag i denna del är nödvändiga. Förhållandena har också hunnit ändras

i vissa hänseenden, sedan förslagen framlades. Det betydande överskott på

vävlärarinnor, som förelåg då betänkandet skrevs och som även vitsordats

i remissyttrandena, har numera, sedan utbildningen av vävlärarinnor på

vissa håll nedlagts av olika skäl, kommit att vändas i en begynnande brist.

Därtill kommer att intresset för vävning synes vara under fortsatt tillväxt.

Samtidigt tyder emellertid tillströmningen till de under senare år av föreningen

Handarbetets vänner anordnade särskilda sömnadskurserna för

vävlärarinnor på att en utbildning, inriktad enbart på kompetens i vävning,

ger mycket begränsade möjligheter till fast anställning, något som

också verifieras av erfarenheterna i övrigt. Efter åtskilliga överväganden

i frågan har jag ansett mig böra stanna för följande lösning. Den nuvarande

utbildningen av handarbetslärarinnor och vävlärarinnor ersättes av textillärarutbildning,

för det stora flertalet i huvudsak upplagd enligt kommitténs

förslag. Dessa textillärare erhåller den vidsträckta behörighet för

undervisning i såväl sömnad som vävning, som kommittén föreslagit. För

en till antalet starkt begränsad grupp anordnas vid ett av seminarierna en

utbildningsgren med speciell inriktning på vävning. Vid denna gren bör i

mycket stor utsträckning, framför allt i fråga om de teoretiska ämnena,

samundervisning kunna ske med övriga lärarkandidater på textillinjen. Den

vävinriktade grenen skall giva full kompetens för undervisning i vävning

— sålunda även för sådan kvalificerad vävundervisning, som förekommer

vid längre heltidskurser inom yrkesskolväsendet — och därjämte en viss

behörighet att undervisa i sömnad. Denna behörighet för sömnadsundervisning

bör kunna få minst den omfattning, som för närvarande medges

vävlärarinnor med en ettårig sömnadskurs, men bör måhända liksom i sistnämnda

fall av praktiska skäl huvudsakligen inriktas på sådan sömnadsundervisning,

som avser vuxna elever. Intagningen av kandidater för den

vävinriktade grenen bör avvägas med sikte på att tillgodose behovet av

lärare för kvalificerad vävundervisning; antalet platser bör således ej vara

större än att de som utexamineras kan räkna med att erhålla en tjänst, som

helt avser vävundervisning. Den sömnadskompetens, som utbildningen

också skall ge, ökar emellertid lärarnas användbarhet inom olika skolformer

och kommer därigenom att ge betydligt bättre utkomstmöjligheter än

opaginerad Kontrollera mot PDF

7!)

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

den hittillsvarande vävlärarinneutbildningen. Om en differentiering av textillärarutbildningen

på här föreslaget sätt kommer till stånd, räknar jag

med att den påbyggnadskurs i vävning, som kommittén föreslagit som ett

komplement till textillärarutbildningen, inte skall bli erforderlig.

Från remissinstansernas sida har ibland kritiserats, att kommittén i sitt

utbildningsprogram ej beaktat hemslöjdens behov av personal med kvalificerad

vävutbildning, ett behov som hittills i betydande omfattning tillgodosetts

genom tillgången på vävlärarinnor. Jag finner det för min del

principiellt riktigt att, såsom kommittén gjort, här hålla isär lärarutbildningen

och yrkesutbildning för hemslöjdspersonal, även om också arbetet

inom hemslöjdsverksamheten inrymmer vissa undervisande eller instruerande

moment. I detta sammanhang kan för övrigt nämnas, att man för närvarande

inom överstyrelsen för yrkesutbildning överväger olika möjligheter

att tillgodose behovet av mera kvalificerad utbildning för hemslöjdspersonal,

utöver den ettårskurs, som redan förekommer.

I enlighet med kommitténs förslag bör yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare

också i fortsättningen utbildas, och det torde därvid vara lämpligt

att även utbildningen av yrkeslärare i klädsömnad i enlighet med förslaget

förlägges till seminarierna för huslig utbildning. Kommitténs förslag

om en särskild utredning av frågan om samordning av utbildningen för

olika slag av personal på barnavårdens område torde böra ytterligare övervägas

innan det kan bli föremål för ställningstagande.

Kommittén har vidare föreslagit, att utbildning av ekonomiföreståndare

liksom hittills skall ske såväl vid seminarium som utanför seminarieorganisationen.

Jag anser mig böra godtaga, att ekonomiföreståndarutbildning

även i fortsättningen anordnas inom lärarutbildningsorganisationen, dock

inte i större utsträckning än för närvarande. I likhet med kommittén anser

jag vidare, att sådan utbildning alltjämt bör kunna bedrivas inom yrkesutbildningens

ram, såsom nu sker vid Västkustens ungdomsskola i Ljungskile.

Härvid förutsätter jag, att utbildningen lägges på samma nivå och utformas

på samma sätt som vid seminarium. Det synes skäligt att statsbidrag

till dylik utbildningsverksamhet utanför seminarieorganisationen i

fortsättningen kan utgå i samma utsträckning som om utbildningen varit

förlagd till central yrkesskola. Om förutsättningar för att erhålla statsbidrag

enligt reglerna för central yrkesskola inte föreligger — vilket är fallet

beträffande Ljungskileskolan — torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att

efter särskild prövning medge statsbidrag i den avsedda ökade omfattningen.

I

I fråga om den erforderliga utbildningskapaciteten på olika

linjer har kommittén framlagt vissa beräkningar och förslag. Det är givetvis

angeläget, att på detta liksom på andra områden prognoser rörande utbildningsbehovet

i fortsättningen regelmässigt göres. Ett sådant prognosarbete

torde avsevärt underlättas genom den omorganisation och förbätt
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

ring av den löpande skolstatistiken, som föreslagits i årets statsverksproposition.

Vid den dimensionering av seminarieorganisationen, som nu måste

övervägas, torde kommitténs förslag om utbildningskapaciteten i stort sett

kunna följas. Beträffande utbildningen av hushållslärare torde den årliga

examinationen böra hållas vid omkring 180, varav 20—30 på den lanthushållsinriktade

grenen. Med beaktande av vad skolöverstyrelsen anfört om

examinationsbehovet beträffande textillärare vill jag förorda, att man ifråga

om denna linje inriktar sig på att under 1960-talet försöka hålla en intagning

på i medeltal ungefär 180 lärarkandidater per år. För tiden därefter

synes, såvitt nu kan bedömas, intagningen kunna minskas till omkring 170.

Inom den nu angivna ramen för intagningen på textillärarlinjen är utrymme

också beräknat för intagning på linjens vävinriktade gren. Jag räknar med

att högst tolv lärarkandidater åt gången behöver intagas på denna gren.

Variationer i intagningen med hänsyn till behovet av lärare kan förutsättas

bli särskilt vanliga på denna gren. I likhet med kommittén räknar

jag vidare med att behovet av yrkeslärare i klädsömnad skall komma att

nedgå i samband med att de nya textillärarna övertar en del av sömnadsundervisningen

inom yrkesskolväsendet. Yrkeslärarna i klädsömnad kommer

därigenom nämligen att i större utsträckning än hittills kunna reserveras

för den speciella yrkesundervisning, som deras utbildning syftar

till. En stadigvarande examination av omkring tolv lärare av denna kategori

per år torde böra beräknas. Vid behov bör det vara möjligt att något

år fördubbla intagningen. I fråga om barnavårdslärare synes det angeläget

att snarast uppnå den av kommittén föreslagna årliga examinationen av

24. Vad slutligen gäller ekonomiföreståndarna förordar jag, att intagningen

till sådan utbildning inom seminarieorganisationen liksom hittills skall omfatta

omkring 24 elever årligen.

De årliga variationerna i elevintagningen, som förekommit under senare

tid i syfte att i största möjliga utsträckning och på snabbaste sätt öka utbildningskapaciteten,

måste givetvis under en övergångstid inverka på omfattningen

av intagningen på de olika linjerna inom den nya organisationen.

Av detta skäl och av skäl, som sammanhänger med lokalfrågornas

lösning och förändringar i fråga om utbildningstidens längd, kommer under

ett övergångsskede den årliga intagningen och examinationen på framför

allt de två dominerande utbildningslinjerna inte att kunna hållas så jämna

och konstanta, vare sig totalt sett eller för det enskilda seminariets del,

som avses bli fallet på längre sikt. Det blir för överblickens skull nödvändigt,

att man i samband med de årliga anslagsäskandena redovisar intagningsmöjligheterna

vid seminarierna inte endast för det närmaste läsåret

utan för åtminstone ett par läsår framåt. Med ett visst mått av tillmötesgående

från kommunala skolmyndigheters sida i fråga om de tillfälliga tillskott

av undervisningslokaler, som på sina håll kan behövas, torde det

emellertid, med hänsyn till de värdefulla och uppskattade insatser som de

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

centrala och de lokala seminarieledningarna hittills gjort för att öka utbildningskapaciteten,

finnas goda skäl att förvänta, att man skall närma sig

de medeltal för intagning och examination, som här angivits för de olika

linjerna i den framtida organisationen, redan innan nya permanenta lokaler

kan tagas i bruk.

Liksom kommittén förutsätter jag att intagning på de olika linjerna skall

ske endast en gång varje läsår. I någon mindre utsträckning förekommer

nu elevintagning även till vårterminen; denna förskjutning torde successivt

och, i den mån så är möjligt, utan förlust av utbildningsplatser böra rättas

till.

Vid remissbehandlingen har i ett yttrande relativt ingående och i ett par

andra yttranden mer i förbigående upptagits tanken att utforma utbildningen

efter ett mönster, som ganska väsentligt avviker från den

mera traditionella seminariemodell kommittén i sitt förslag följt. Man har

i dessa fall, huvudsakligen i analogi med uppläggningen av yrkeslärarutbildningen

och den nyligen beslutade slöjdlärarutbildningen, närmast tänkt

sig en etappvis anordnad utbildning med endast en kortare del förlagd till

lärarutbildningsanstalt; i ett av yttrandena anses att även själva lärarutbildningen

skulle läggas upp såsom en bottenutbildning med olika påbyggnadsmöjligheter.

En utbildningsgång av här antytt slag har jag för

egen del funnit mindre lämplig och i vissa fall omöjlig att genomföra för

utbildningen av lärare inom det husliga området.

I fråga om de tre faserna teoretisk förutbildning, praktisk förutbildning

och seminarieutbildning har jag vissa erinringar att göra mot kommitténs

förslag, vilka i första hand hänför sig till den teoretiska förutbildningen

men i viss mån också till den praktiska förutbildningen. När det gäller

seminarieutbildningens längd på de olika linjerna ansluter jag mig emellertid

helt till vad som föreslagits i betänkandet och förordar sålunda treåriga

seminariestudier för hushållslärare, textillärare — även på den vävinriktade

grenen — och barnavårdslärare samt ettårig seminarieutbildning för yrkeslärare

i klädsömnad. Jag tillstyrker också, att ekonomiföreståndarutbildningen,

som nu är ettårig, utökas till att omfatta två år.

De av kommittén uppställda kraven på teoretisk förutbildning är enligt

min mening allt för höga. Jag anser mig i fråga om de formella inträdeskraven

i detta hänseende inte böra förorda krav på mer än avlagd realexamen

på allmän eller huslig linje eller motsvarande utbildning i enhetsskola.

Detta innebär ett bibehållande av den utbildningsnivå, som krävs

enligt nuvarande inträdesbestämmelser. Huruvida man, såsom nu är föreskrivet

för tillträde till skolkökslärarinneutbildning, skall uppställa krav på

att den avlagda examen skall innefatta överbetyg i vissa angivna ämnen

torde, med beaktande av vad skolöverstyrelsen anfört härvidlag, få närmare

övervägas vid bestämmelsernas slutliga utformning. Krav på Ba som

6 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1900. 1 saml. Nr 95

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

medelbetyg i realexamen bör, bland annat av de skäl, som skolöverstyrelsen

anfört, ej heller uppställas. Mitt ställningstagande beträffande kraven på

teoretiska förkunskaper — vilket avser samtliga utbildningslinjer — innebär

också, att kommitténs förslag om anordnande av preparandkurser vid

seminarierna bortfaller.

Den rationalisering av förpraktiken, som kommittén velat åstadkomma

genom att för varje utbildningsväg uppställa preciserade krav på genomgång

av kurser och fullgjord yrkespraktik, synes angelägen att få till stånd.

Det torde också numera, med den utveckling yrkesskolväsendet nått, finnas

helt andra förutsättningar än tidigare att genomföra en sådan uppläggning.

Vilka typer av kurser m. m., som skall krävas eller godkännas som praktisk

förutbildning för de olika linjerna, får givetvis senare mera i detalj prövas

— lämpligen av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i

samråd — men beträffande omfattningen och uppläggningen i stort torde

här några synpunkter böra framhållas. I fråga om yrkeslärare i klädsömnad,

vilkas utbildning av naturliga skäl nu är och även enligt förslaget kommer

att förbli upplagd på annat sätt än för de övriga lärarkategorierna, har

kommittén föreslagit, att den praktiska förutbildningen även i fortsättningen

skall omfatta fem år, innefattande bland annat genomgång av tvåårig

verkstadsskola för klänningssömmerskor. Mot detta förslag torde inte

vara något att erinra. Jag har inte heller något att invända emot att för

tillträde till hushålls- och textillärarutbildning uppställes krav på högst ett

års praktisk förutbildning, med i huvudsak den utformning kommittén

föreslagit. Frågan rörande förpraktik för hushållslärare med lanthushållsinriktning

kan behöva ytterligare övervägas. När det gäller den praktiska

förutbildningen för barnavårdslärare och ekonomiföreståndare, vilken

enligt kommitténs förslag i båda fallen skulle omfatta ungefär ett och ett

halvt år, anser jag mig böra förorda, att de fordringar som kommer att

slutligen fastställas blir mer begränsade, så att även för dessa kategorier

den föreskrivna praktiken kan rymmas inom ett år. För min inställning i

detta avseende talar, förutom angelägenheten av att utbildningstiden inte

bör göras onödigt lång, att en viss risk för dubbelutbildning skulle uppstå

utan nämnda begränsning. Mot bakgrunden av erfarenheterna av vilka

krav på förpraktik, som i dagens läge de facto gäller för tillträde till de

här aktuella utbildningsvägarna — inte minst handarbetslärarinneutbildningen

— synes det vidare böra allvarligt övervägas om det inte vid bedömningen

av de inträdessökandes meriter i fortsättningen bör bortses från

sådan förpraktik, som faller utanför de föreskrivna inträdeskraven.

Kommittén har i dubbelt syfte föreslagit, att det vid varje seminarium

skall anordnas ett antal yrkeskurser, nämligen sådana husmoderskurser,

sömnadskurser och vävkurser, som skulle krävas som praktisk förutbildning

för lärarkandidaterna. Dessa kurser skulle alltså dels kunna tjäna som

förpraktik för dem, som siktar till utbildning vid seminarierna, och dels

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1960

utnyttjas som underlag för lärarkandidaternas övningsundervisning. För

egen del anser jag mig inte böra biträda detta förslag, då enligt min mening

såväl förutbildning som övningsundervisning av nu avsett slag regelmässigt

bör förläggas till yrkesskola. Yrkeskurser, och då i första hand husmoderskurser,

bör kunna förekomma inom seminarieorganisationen men

endast såsom en ren undantagsföreteelse, om och i den mån så under en

övergångstid oundgängligen krävs för att tillgodose behovet av övningsunderlag

på en seminarieort, där yrkesskolväsendet inom den husliga sektorn

ännu inte nått erforderlig omfattning. Den byggnation, som fordras

för seminariernas behov, bör således enligt min uppfattning inte planeras

med sikte på att ge utrymme även för yrkeskurser.

I samband med den närmare utformningen av bestämmelserna om inträdeskrav

torde också lämpliga föreskrifter om ålder och hälsotillstånd få

övervägas.

Jag har redan nämnt, att jag ansluter mig till kommitténs förslag om

seminariestudiernas längd för de olika utbildningsvägarna. I fråga om

längden av dessa studier innebär förslaget i jämförelse med motsvarande

eller närmast motsvarande nuvarande kategoriers utbildningstid en förlängning

endast i vad avser textillärare och ekonomiföreståndare. I fråga

om samtliga kategorier gäller dock, om både förutbildning och seminarieutbildning

beaktas, att den sammanlagda utbildningstiden enligt den av

mig förordade uppläggningen inte blir förlängd. I jämförelse med de nu i

praktiken rådande förhållandena torde ett bifall till mina förslag till och

med i viss utsträckning medföra förkortning av utbildningstiden, samtidigt

som omläggningen möjliggör en effektivisering av studierna och ett ekonomiskt

utnyttjande av lärotiden.

När jag härefter går närmare in på spörsmålen om seminariestudiernas

uppläggning, vill jag först beröra en speciell fråga, som avser textillärarutbildningen

under de första åren i den nya organisationen. Vid de seminarier,

där handarbetslärarinneutbildning förekommer, har under de sista åren i

allt större utsträckning förekommit att eleverna under sin förpraktik bland

annat genomgått tvåårig verkstadsskola för klänningssömmerskor och därigenom,

redan före seminarieutbildningen, skaffat sig en mycket omfattande

färdighet i klädsömnad. Enligt införskaffade uppgifter om förhållandena

under innevarande läsår vid seminarierna har 6G av andra årskursens 118

elever och 122 av första årskursens 158 elever genomgått sådan verkstadsskola.

Ytterligare praktik i sömnad och vävpraktik, ofta av betydande

omfattning, har dessutom förvärvats, ibland före, ibland efter verkstadsskoleutbildningen.

Det är vidare bekant, att en mycket stor del av de

elever, som för närvarande genomgår utbildning i verkstadsskola, siktar på

lärarutbildning. Ett undantagslöst genomförande av den treåriga textillärarutbildning,

som här föreslagits och som avses innefatta ett betydande mått

av utbildning i klädsömnad, skulle i ett övergångsskede för en betydande

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 95 år 1960

grupp komma att innebära en troligen sexårig studiebana med åtskillig

dubbelutbildning och det skulle vidare komma att medföra att lärarexaminationen

under ett läsår — med undantag för en kull på högst 24 lärare

vid slutet av höstterminen — skulle utebli. Mot bakgrunden av dessa omständigheter

har jag funnit mig böra föreslå, att de kandidater, som påbörjar

sin seminarieutbildning läsåren 1961/62 och 1962/63, bör beredas

en möjlighet att nå textillärarkompetens efter två års seminariestudier, om

de har den grundliga förutbildning, innefattande bland annat tvåårig verkstadsskola,

som jag här talat om. Vissa förberedande undersökningar rörande

möjligheterna att genomföra en sådan tvåårig utbildning har redan gjorts

och de synes kunna leda till ett tillfredsställande resultat. Vid intagningen

av lärarkandidater de angivna båda läsåren får en avvägning mellan antalet

nybörjarklasser på två- och treårig linje göras med hänsyn till de sökandes

förutbildning. Ett närmare angivande av relationerna mellan dessa klasser

torde för närvarande inte vara möjligt, men jag vill framhålla, att jag anser

det angeläget, att intagningen inte ens det första året enbart koncentreras

till tvåårig utbildning. Jag vill också framhålla, att det förslag, som nu

framlagts om en övergångsvis avkortad textillärarutbildning, inte är avsett

att stimulera dem, som siktar på textillärarbanan, att i meriteringssyfte nu

påbörja verkstadsskoleutbildning. Jag har endast av olika skäl funnit det

ofrånkomligt att hänsyn vid omorganisationen tages till den aktuella faktiska

situationen.

Mina ställningstaganden i fråga om kraven på teoretisk förutbildning och

i vissa fall även praktisk förutbildning liksom de av mig förordade avvikelserna

från kommitténs förslag beträffande vissa lärarkategorier och

utbildningsgrenar medför, att de i betänkandet framlagda tim- och kursplanerna

inte helt kan följas. Även med hänsyn till påpekanden vid remissbehandlingen

och av andra skäl behöver givetvis undervisningsplanerna

underkastas en detaljprövning, innan de slutligt fastställes. Det är min

avsikt att det erforderliga arbetet med tim- och kursplaner skall utföras

under det närmast följande budgetåret. Jag förutsätter, att det skall ankomma

på Kungl. Maj:t att fastställa timplaner och att kursplaner bör

fastställas av tillsynsmyndigheten. Då den lärarutbildning, det här är fråga

om, i regel berör undervisningen vid skolformer inom såväl skolöverstyrelsens

som yrkesöverstyrelsens verksamhetsområden, förutsätter jag, att timplaneförslag

och kursplaner utarbetas i visst samråd mellan överstyrelserna.

Även beträffande ekonomiförest åndarutbildningen kan ett sådant samråd

vara lämpligt. I vissa hänseenden bör givetvis samråd äga rum också med

lantbruksstyrelsen.

Även om sålunda detaljerna beträffande undervisningsplanerna ej bör

prövas i detta sammanhang, torde vissa ytterligare synpunkter på utbildningens

uppläggning här få anföras. Jag anser det väsentligt, att sådana för

läraryrket betydelsefulla inslag i utbildningen som psykologi, pedagogik,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

metodik och undervisningsövningar erhåller en starkare ställning än för

närvarande. I fråga om undervisningsträningens uppläggning måste särskilt

beaktas, att för flertalet lärarkategorier det blivande verksamhetsfältet

kommer att omfatta många olika skolformer och skiftande åldersstadier. En

viss allmän förskjutning i timplanerna i riktning mot ökad teoriundervisning

med anknytande tillämpningsövningar och minskat utrymme för rent

praktiska träningsmoment torde böra eftersträvas, inte minst i fråga om

hushållslärarutbildningen, för att därigenom bland annat skapa bättre förutsättningar

för den blivande läraren att under sin yrkesutövning kunna

följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde. När det gäller uppdelning

på mindre grupper vid de praktiska övningarna för att kompensera ett

minskat utrymme i timplanen, torde det dock knappast bli möjligt att gå

fullt så långt som kommittén synes ha räknat med. En koncentration av

färdighetsövningarna i hushållslärarutbildningen till ett »praktiskt år» i

enlighet med kommitténs förslag torde bli erforderlig för att möjliggöra den

speciella lanthushållsinriktningen, som avses komma till stånd under ett

internatår. Beträffande textillärarutbildningen bör ges akt på, att de estetiskt

betonade momenten inte erhåller ett för knappt utrymme. I denna

utbildning synes det vidare bli nödvändigt att, såsom kommittén föreslagit,

förlägga en del av vävutbildningen till en sommarkurs. En allmän modernisering

av kursuppläggning och arbetsmetoder bör naturligtvis komma till

stånd och sådana friare arbetsformer, som i olika utbildningssammanhang

numera eftersträvas, bör i lämplig utsträckning möjliggöras. Vad särskilt

gäller det av kommittén föreslagna obligatoriska »enskilda arbetet» kanske

det dock inte är oberättigat, att anordningen först prövas i begränsad omfattning.

Vid övervägandena om timplanernas utformning måste vidare

självfallet beaktas, att veckotimtalen ej blir alltför höga för lärarkandidaterna.

Jag vill också understryka vikten av att timplaner och kursplaner

tid efter annan omprövas.

I den föregående redogörelsen för betänkandet har endast i korthet

erinrats om att kommittén föreslagit införande av institutet efterprövning

i lärarexamen. En närmare prövning av denna fråga bör lämpligen ske i

samband med utfärdande av stadgebestämmelser för seminarierna. I

I den för seminarieorganisationen mycket väsentliga frågan

om huvudmannaskapet för seminarierna har jag redan redovisat mitt ställningstagande.

Enligt mitt förslag skall utbildningen i fortsättningen bli

statlig. Den av kommittén uppställda förutsättningen för ett förstatligande,

nämligen att vederbörande kommuner verkställer nybyggnader och ombyggnader

för seminarierna, liksom konsekvenserna av detta villkor i fråga

om lokaliseringen av seminarierna har, såsom framgått av min redogörelse

för remissyttrandena, väckt en mycket kraftig opposition. De berörda kommunernas

grad av villighet att verkställa erforderliga byggnadsarbeten och

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

därmed utsikterna att på denna väg få till stånd den avsedda snabba upprustningen

har också belysts av de återgivna remissvaren. Jag har för min

del inte funnit anledning att söka fullfölja kommitténs linje i byggnadsfrågan.

Därmed kommer också lokaliseringsfrågan i ett annat läge.

Vad först gäller frågan om antalet seminarier är att beakta, att organisationens

omfång enligt vad jag föreslagit skulle bli väsentligt mindre än

kommittén räknat med, genom att preparandkurserna skulle helt bortfalla

och yrkeskurser förekomma vid seminarierna endast i undantagsfall, huvudsakligen

som en övergångsföreteelse. Med hänsyn bland annat härtill synes

det ej finnas anledning att räkna med mer än fyra seminarier, ett antal för

övrigt, som kommittén funnit tillräckligt för utbildning av sammanlagt 176

hushållslärare, medan den avsett att fördela utbildningen av till en början

168 och sedermera färre textillärare på fem seminarier, varav ett för utbildning

enbart på det textila området. En koncentration av ifrågavarande

utbildning till färre seminarier än fyra synes däremot inte vara lämplig

eller ens möjlig.

När det sedan gäller förläggningen av seminarierna måste givetvis hänsyn

tagas till en mängd olika omständigheter, bland annat till möjligheterna

att på respektive ort tillgodose behovet av klasser och kurser för övningsundervisning.

Då det vidare gäller en verksamhet som inte skall byggas upp

från grunden, kan man i förläggningsfrågan inte gärna bortse från den nuvarande

lokaliseringen och de resurser, som på olika orter står till buds i

fråga om lokaler, utrustning och inte minst erfarna lärare. Inte heller bör

man bortse ifrån att verksamheten under ett övergångsskede, i avvaktan

på att nya lokaler färdigställes och organisationen stabiliseras och medan

själva utbildningen omlägges, måste fungera tillfredsställande och dessutom

om möjligt få en ökad kapacitet. Om vidare, såsom kommittén räknat med,

vissa av de seminarier, som skulle nedläggas, likväl för obestämd tid skulle

fortsätta sin verksamhet parallellt med framväxande nya seminarier på

andra orter, så skulle onekligen mycket besvärliga problem uppstå, bland

annat i fråga om lärarpersonalen. En så långt möjligt bibehållen kontinuitet

vid omorganisationen och så begränsad spridning av verksamheten som

möjligt även under övergångsskedet jämte ett noggrant tillvaratagande av

de nuvarande resurserna i fråga om såväl personal som materiel synes avgjort

böra eftersträvas vid den nu avsedda omorganisationen. Med beaktande

av dylika synpunkter och då jag inte heller med sikte på utbildningens

framtida bästa eller från allmänna lokaliseringssynpunkter kan

finna att några avgörande erinringar kan göras mot att utbildningsverksamheten

för den framtid, som nu kan överblickas, förlägges till de fyra

orter, där den för närvarande huvudsakligen bedrives, nämligen Göteborg,

Stockholm, Umeå och Uppsala, vill jag förorda att så sker. Härjämte bör

enligt min mening som en tidsbegränsad förstärkning av utbildningskapaciteten

på den textila sidan — där den hittillsvarande markant låga kapa
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

citeten och övergången till en förlängd seminarieutbildning skapar speciella

svårigheter — anordnas en provisorisk linje, som av praktiska skäl organisatoriskt

bör anknytas till en lärarutbildningsanstalt av annan art och pa

annan ort än de nyss angivna. Jag återkommer senare i min framställning

till frågan om denna provisoriska linje.

Jag är väl medveten om att behovet av nya lokaler är trängande pa flertalet

av de nuvarande seminarieorterna. Större lokalresurser är en förutsättning

för den erforderliga examinationsökningen och den i vissa fall förlängda

utbildningstiden; mera ändamålsenliga lokaler kan också med rätta

sägas vara en förutsättning för en modernisering och effektivisering av

själva utbildningen. Samtidigt är det klart att nybyggnader inte omedelbart

kan komma till stånd på alla de orter, där detta i och för sig kunde

vara önskvärt.

Läget är för närvarande minst bekymmersamt vid seminariet i Umea.

Den byggnad, som seminariet nu disponerar, och den tillbyggnad, som är

under uppförande, synes i vart fall tills vidare vara tillräckliga för den utbildningskapacitet,

som med hänsyn till övningsunderlagets storlek kan

placeras på orten. Enligt preliminär överenskommelse med representanter

för Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott kommer vid verksamhetens

förstatligande de nämnda byggnaderna att mot hyra upplåtas

till staten, varjämte seminariets inventarier med undantag för vissa konstföremål

utan ersättning kommer att överlåtas.

I Göteborg uppgår för närvarande den årliga utbildningskapaciteten av

skolkökslärarinnor endast till 16. Bland berörda fyra seminarieorter är

Göteborg den, där den största ökningen av examinationen av hushållslärare

skulle kunna ske utan svårigheter beträffande underlaget av övningsklasser.

Samtidigt torde de lokaler Göteborgs skolköksseminarium disponerar utan

tvekan vara de mest bristfälliga inom denna utbildningsgren och därtill

utan utvidgningsmöjligheter. Situationen för Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium

i Göteborg torde vara något bättre än för skolköksseminariet,

men bland annat splittringen på olika lokalenheter och det ökade

lokalbehov övergången till treårig textillärarutbildning medför, gör att inte

heller handarbetsseminariets nuvarande lokalresurser kan användas annat

än under en kort övergångstid. Enligt min bedömning är läget alltså sådant,

att byggnadsfrågan omedelbart måste lösas för Göteborgs-seminariets del.

Då ianspråktagande av någon befintlig byggnad inte synes vara möjligt,

räknar jag med att nybyggnad måste komma till stånd. Från Göteborgs

stads sida har bekräftats, att staden i enlighet med det uttalande staden

gjort i sitt remissyttrande är beredd att utan ersättning upplata tomt för

ett seminarium. Det är angeläget, att frågorna om tomtmark för ändamalet

och byggnadsprogram löses och att utredningsarbetet bcdrives så att frågan

om anslag för detta byggnadsarbete kan prövas vid budgetarbetet hösten

1960.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, vilken äges av Sällskapet

Uppsala enskilda läroverk, disponerar, såsom närmare framgått av det föregående,

för sin verksamhet vissa av sällskapet ägda fastigheter. För Uppsala-seminariet

föreligger ett klart behov av nya och mer ändamålsenliga

lokaler. Behovet av omedelbar byggnation kan dock inte vare sig med tanke

på lokalresursernas kvantitet eller kvalitet anses vara fullt så påträngande

som i Göteborg. I anslutning till de i betänkandet uppdragna riktlinjerna

för lokalfrågornas lösande hade sällskapets styrelse tidigare planerat att

överlåta de av fackskolan disponerade byggnaderna jämte tomtmarken till

Uppsala stad mot att staden övertog ansvaret för den skuld, som åvilar

fastigheterna. Sedan såväl fackskolan som gymnasiet vid enskilda läroverket

förstatligats och läroverkets realskola avvecklats, avser sällskapet enligt

uPPgift att inskränka sin verksamhet till att omfatta endast förvaltningen

av vissa fonder. Da förstatligandet av lärarutbildningen och lokaliseringen

av sådan verksamhet till en viss ort enligt min mening inte bör bli beroende

av kommunala ataganden att verkställa erforderliga ny- eller ombyggnader

utan byggnadsfrågorna bör lösas genom statliga insatser, i den mån inte

speciella omständigheter skulle göra det lämpligare att välja ett annat tillvägagångssätt,

har det synts mig naturligt, att ett förstatligande av fackskolan

får innebära också en överlåtelse till staten av byggnader och tomtmark

för den nuvarande huvudanläggningen, som ännu några år måste

utnyttjas för utbildningsverksamheten. Överläggningar härom har upptagits

med sällskapets styrelse. Jag anser mig ha anledning utgå ifrån att en

sådan överlåtelse, om den slutligen prövas lämplig, kan komma till stånd

pa tillfredsställande villkor. Denna uppfattning har givetvis också varit av

betydelse för mitt ställningstagande i lokaliseringsfrågan, och det förord

jag därvid givit för förläggning av ett statligt seminarium till Uppsala.

Det redan statliga skolköksseminariet i Stockholm har sin verksamhet

inrymd i förhyrda lokaler dels vid Götgatan, dels vid Stora Nygatan, med

en fördelning av ungefär lika stor yta på vartdera stället. De förstnämnda

lokalerna är bristfälliga. De övriga lokalerna är nyinredda och har tagits i

bruk våren 1959. Lokalerna är i båda fallen givetvis att betrakta som provisorier

och deras splittring på två håll liksom den osäkerhet, som följer av

ett hyresförhållande, och svårigheten att i längden inhysa en verksamhet,

som kräver speciell och relativt dyrbar fast inredning, i mer eller mindre

tillfälligt förhyrda lokaler, talar för att en slutlig lösning av lokalfrågan

genast bör tagas under övervägande. Kvantitativt sett medger lokalerna

en utbildning av 48 hushållslärare och 12 ekonomiföreståndare årligen.

När det gäller utbildningen på den textila sidan är vissa omedelbara åtgärder

ofrånkomliga. De lokaler, som nu disponeras för motsvarande utbildning

hos tre olika enskilda huvudmän i Stockholm, torde inte ens

övergångsvis kunna erbjuda någon lösning av lokalproblemet för den statliga

utbildningsverksamhet på det textila området, som avses träda i stället

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

för den nuvarande. En möjlighet har emellertid yppat sig att redan från

och med läsåret 1961/62 disponera en i början av 1950-talet uppförd skolbyggnad

på Lilla Essingen, som skulle kunna inrymma en textilutbildning

av relativt stor omfattning. En årlig examinationskapacitet av 48 textillärare

och 12 yrkeslärare i klädsömnad skulle man kunna räkna med. Vissa

möjligheter kan även finnas att i anslutning till denna skolbyggnad uppföra

tillbyggnader, som skulle medge, att även utbildningen av hushållslärare

och ekonomiföreståndare kunde förläggas till samma plats; med hänsyn till

det begränsade tomtområdet in. m. kräves dock i denna fråga en ingående

undersökning innan ställning kan tagas. Efter överläggningar med representanter

för Stockholms stad har preliminär överenskommelse kunnat träffas

med staden om förhyrande av Lilla Essingens folkskola från och med läsåret

1961/62. Från stadens sida har man också förklarat sig beredd att,

om det efter gjorda undersökningar visar sig möjligt och lämpligt att uppföra

tillbyggnader för att få till stånd ett fullständigt husligt seminarium

på platsen, till staten överlåta ifrågavarande skolbyggnad och tomt på de

villkor, varom överenskommelse kan träffas.

Ett specialproblem i lokalhänseende erbjuder det internatår, som föreslagits

ingå i utbildningen av hushållslärare med lanthushållsinriktning.

Enligt kommitténs förslag skulle denna del av utbildningen förläggas till

en av Uppsala läns landsting numera färdigställd lanthushållsskola strax

utanför Uppsala, benämnd Källgården. Särskilda byggnader för seminarieutbildningen

skulle enligt förslaget uppföras av landstinget. Vid övervägande

av denna lokalfråga har, bland annat med anledning av förslag i

remissyttrandena, även andra förläggningsalternativ diskuterats. Det av

kommittén framlagda förslaget har dock hittills förefallit vara det mest

tillfredsställande. Något definitivt ställningstagande från min sida i frågan

har dock ännu inte kunnat ske, men jag har för avsikt att fullfölja de

underhandlingar, som hittills förekommit. Det står härvid fullt klart, att

den nu av fackskolan i Uppsala för lanthushållslärarutbildningen använda

lantegendomen Brogård inte kan komma i fråga för undervisningsändamål

annat än möjligen för ett par övergångsår och då under förutsättning att

lokalfrågan är löst.

Förberedelsearbetet för byggnation i Göteborg bör, som jag tidigare

framhållit, omedelbart påbörjas. Samtidigt härmed bör enligt min mening

de undersökningar, som avser tillbyggnadsmöjligheterna vid Lilla Essingens

folkskola, genomföras. Med dessa planeringsåtgärder bör också samordnas

en prövning av Uppsala-seminariets nybyggnadsbehov, så att en samlad

överblick kan ges över byggnadsbehovets totala omfång och åtminstone

ungefärliga kostnader, varvid även fördelningen av den erforderliga utbildningskapaciteten

mellan seminarierna för framtiden samtidigt kan mera

definitivt fastslås.

För att ge en uppfattning om hur organisationen kan tänkas bli utfor
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

mad, vill jag redovisa följande plan för den årliga intagningen på längre

sikt, en plan som dock med hänsyn till de ytterligare överväganden, som

fordras i samband med byggnadsplaneringen, får ses blott som ett alternativ.

Hushålls-

lärare

Textil-

lärare

Yrkeslärare

i kläd- sömnad

Barnavårds-

lärare

Ekonomi-

föreståndare

Totalt

antal elever

Göteborg .......

48

48

_

12

__

324

Stockholm ......

48

48l * 3 4

12J

—

12

324

Umeå ..........

36

36

—

—

—

216

Uppsala ........

**

1

OO

"tf

36

—

12

12

312

Summa

180-186

168*

12

24

24

1176

De i fråga om antalet lärarkandidater mera betydande förändringar i

denna plan, som kan behöva göras i samband med byggnadsplaneringen,

synes i första hand gälla de stora utbildningsgrupperna hushållslärare och

textillärare. Härvid är dock att märka, att det övningsunderlag, som Umeå

och Uppsala erbjuder, är så knappt, att större utbildningskapacitet där ej

torde vara att räkna med. Ett överförande av utbildningen av yrkeslärare i

klädsömnad från Stockholm till Göteborg liksom en överflyttning av ekonomiföreståndarutbildningen

från Stockholm till någon annan av orterna

skulle kunna tänkas, om därmed sammanförandet av olika utbildningsgrenar

i Stockholm till Lilla Essingen skulle underlättas. Förläggningen i

den framtida organisationen av barnavårdslärarutbildningen, vilken för

övrigt inte kräver något större utrymme i själva seminarieanläggningarna,

torde i och för sig knappast behöva omprövas. En förutsättning för framtida

barnavårdslärarutbildning i Uppsala är dock att ett av Uppsala stad

planerat nytt spädbarnsdaghem kommer till stånd och vid lärarutbildningen

kan ersätta det av fackskolan nu drivna daghemmet.

Genomförandet av den här förordade omorganisationen från och

med budgetåret 1961/62 bör enligt min mening tillgå på i huvudsak följande

sätt.

Vid de statliga seminarierna intages läsåret 1961/62 lärarkandidater i

första årskursen av hushållslärarlinjen, textillärarlinjen, barnavårdslärarlinjen

och ekonomiföreståndarlinjen samt i den enda årskursen på yrkeslärarlinjen

för utbildning enligt ny utbildningsgång. Vid denna första intagning

kan vissa modifieringar behöva göras beträffande de tidigare förordade

kraven på förutbildning. Vid dessa seminarier sker nämnda läsår också in
-

1 Inklusive vävinriktad gren.

3 Intagningen fördubblas vissa år vid behov.

3 Inklusive lanthushållsinriktad gren.

4 Under ett antal år tillkommer en intagning av 24 kandidater på en provisorisk linje.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

tagning enligt hittillsvarande regler i första årskursen av den tvååriga skolkökslärarinnekursen.

Härjämte övertager samma läsår de statliga seminarierna

på respektive ort den ej avslutade utbildningen i skolköks-, handarbets-

och barnavårdslärarinnekurser samt, i ett fall, även i ekonomiföreståndarinnekurs

från de tidigare icke-statliga seminarierna. Om och i vad

mån yrkeskurser skall anordnas vid något av seminarierna prövas i samband

med anslagsäskandena.

Denna uppläggning innebär, att Göteborgs skolköksseminarium och Nordenfeltska

skolan i Göteborg, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium

i Stockholm, seminariet för huslig utbildning i Umeå och fackskolan

för huslig ekonomi i Uppsala upphör med sin verksamhet i nuvarande regi

med utgången av budgetåret 1960/61 och därvid avlöses av det nya respektive

— i vad gäller Stockholm — det omorganiserade statliga seminariet

på orten. I fråga om lokaliteterna beräknas vid tidpunkten för omorganisationen

i huvudsak ingen annan förändring inträda än att den textila

utbildningen vid Stockholms-seminariet flyttar in i de förutnämnda lokalerna

på Lilla Essingen. Hushållslärarlinje och textillärarlinje startar läsåret

1961/62 vid samtliga fyra seminarier. Uppsala-seminariet förutsattes

fortsätta med utbildning av barnavårdslärare och ekonomiföreståndare.

Seminariet i Stockholm utbildar tills vidare alltjämt även ekonomiförestandare.

Huruvida utbildning av yrkeslärare i klädsömnad redan läsåret

1961/62 skall börja vid Stockholms-seminariet eller möjligen detta första år

förläggas till seminariet i Göteborg torde av skäl, som jag strax skall närmare

ange, böra närmare övervägas i samband med anslagsäskandena för

budgetåret 1961/62. Vidare bör om möjligt utbildning av barnavårdslärare,

eventuellt som en mera tillfällig anordning, komma till stånd vid ytterligare

något av seminarierna från och med läsåret 1961/62.

Omorganisationen kommer också att beröra vissa nuvarande lärarutbildningsanstalter,

vilka ej som de nyss nämnda uppgår i den framtida statliga

seminarieorganisationen. Lärarutbildningen vid Fredrika Bremer-förbundets

lanthushållningsseminarium i Rimforsa bör sålunda i samband med

omorganisationen nedläggas. För att nå en lämplig samordning med den

successiva avvecklingen av den nuvarande skolkökslärarinneutbildningen,

vill jag för min del förorda, att elevintagning vid Rimforsa sker sista

gången hösten 1961, varvid den sista lärarexaminationen skulle äga rum i

september 1963.

Vid Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning

i Stockholm bedrives nu utbildning av yrkeslärare i sömnad. Motsvarande

utbildning — även i fortsättningen ettårig — beräknas, som jag nyss

nämnt, förekomma inom den statliga seminarieorganisationen redan läsåret

1961/62, dock endast med en grupp på omkring 12 lärarkandidater.

Då nedgången i den årliga utbildningskapaciteten från för närvarande 24

till 12 lärare av denna kategori egentligen är berättigad först då examina
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

tion av textillärare kommit till stånd, vilket kan beräknas ske första gången

våren 1963, är det önskvärt, att yrkeslärarutbildningen vid Fredrika Bremer-förbundets

skola nedlägges först med utgången av läsåret 1961/62. Om

så blir fallet skulle också vinnas att avvecklingsperioden inte bleve alltför

kort, vilket torde vara en fördel också för skolans och huvudmannens del.

Det är främst med hänsyn till denna under ett år fortsatta yrkeslärarutbildning

i Stockholm, som jag nyss uttalat tvekan om förläggningen likaså

till Stockholm av motsvarande statliga utbildning under läsåret 1961/62.

Även vävlärarinneutbildningen vid Handarbetets vänners vävskola bör

i samband med omorganisationen nedläggas. Detta bör ske successivt och

samordnas med examinationen av textillärare. Nyintagning av elever i den

tvååriga vävlärarinnekursen bör sålunda komma till stånd i vart fall hösten

1960 och, med tanke på att examination av textillärare på den vävinriktade

grenen kan beräknas äga rum först våren 1964, helst även hösten

1961. Jag räknar alltså med att nedläggandet av vävlärarinneutbildningen

vid Handarbetets vänners vävskola skall komma att ske tidigast med utgången

av läsåret 1961/62 och senast med utgången av läsåret 1962/63.

Det extra årliga bidrag av statsmedel, som i årets statsverksproposition

föreslagits till verksamheten vid denna vävskola, torde böra utgå till och

med det budgetår, då examination av vävlärarinnor sista gången sker vid

skolan. Vävlärarinnekompetens meddelas för närvarande, om också i mycket

ringa omfattning, även vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Möjligheten

att vid denna skola avlägga vävlärarinneexamen bör ej kvarstå efter

läsåret 1961/62. Vad slutligen gäller Västkustens ungdomsskola i Ljungskile

måste givetvis, om ekonomiföreståndarutbildning även i fortsättningen

skall bedrivas där, den tidigare berörda omläggningen av utbildningen ske

från och med budgetåret 1961/62.

Jag har tidigare i min framställning i korthet angivit, att jag utöver fyra

seminarier räknar också med en provisoriskt anordnad textillärarlinje.

Förslag om upprättande av ett provisoriskt handarbetsseminarium och om

anslag till ett sådant har av skolöverstyrelsen upptagits i anslagsäskandena

för budgetåret 1960/61. I ett följande avsnitt om anslagsfrågor för nästa

budgetår ämnar jag närmare redogöra för detta skolöverstyrelsens förslag,

som jag funnit mig böra biträda. Eftersom frågan emellertid har samband

också med omorganisationen vill jag här ange huvuddragen i projektet.

Det provisoriska seminariet eller kanske riktigare den provisoriska linjen

bör, såsom överstyrelsen föreslagit, starta redan nästa budgetår och den

kan beräknas vara behövlig under en period av omkring åtta år. Det första

årets intagning på linjen kommer att avse handarbetslärarinneutbildning

enligt nuvarande regler, men därefter skulle textillärarutbildning enligt de

föreslagna nya riktlinjerna vidtaga. Den årliga intagningen beräknas omfatta

24 lärarkandidater. Eftersom det är fråga om en anordning för begränsad

tid och av mindre omfattning har det ansetts lämpligt att organi
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

satoriskt anknyta linjen till någon annan statlig läroanstalt, för att på så

sätt lättare kunna erhålla lärarkrafter för undervisningen i vissa teoretiska

ämnen och tillgång till vissa institutionslokaler. Med hänsyn till att det blir

fråga om undervisning i bland annat sådana ämnen som psykologi och pedagogik

samt tal- och röstvård är givetvis ett folkskoleseminarium eller en

annan liknande lärarutbildningsanstalt lämpligast. Jag förutsätter, att det

skall få ankomma på Kungl. Maj:t att slutligt bestämma till vilken utbildningsanstalt

linjen skall anknytas, men vill här nämna, att skolöverstyrelsen

vid sina undersökningar om förläggningsmöjligheterna funnit det praktiskt

möjligt och lämpligt att knyta linjen till lärarhögskolan i Malmö, som

startar sin verksamhet läsåret 1960/61 i provisoriska lokaler, där också

utrymme kan beredas för den här ifrågavarande utbildningsverksamheten.

Samarbete skulle enligt överstyrelsens planering också etableras med två

folkhögskolor i Skåne i vad gäller vävundervisningen.

Till spörsmålen om seminarieorganisationen hör också vissa frågor om

seminariernas ledning. Enligt kommitténs förslag skulle varje

seminarium ha en styrelse. Jag finner i likhet med skolöverstyrelsen en

sådan anordning onödig. Av praktiska skäl kan det möjligen finnas anledning

att beträffande Umeå-seminariet överväga att inrätta ett kontaktorgan

mellan det statliga seminariet och Västerbottens läns landsting för

frågor rörande seminariets byggnader, vilka även för framtiden avses kvarstå

i landstingets ägo.

Den centrala ledningen av och tillsynen över seminarierna borde enligt

kommitténs förslag i fortsättningen anförtros åt överstyrelsen för yrkesutbildning.

Vad kommittén anfört till stöd för detta förslag har jag emellertid

inte funnit övertygande. Jag förordar för egen del, att skolöverstyrelsen,

som för närvarande har huvudparten av ifrågavarande lärarutbildning inom

sitt verksamhetsområde, blir tillsynsmyndighet. Såsom redan i viss mån

framgått i samband med övervägandena om timplanerna m. m., anser jag

att ett intimt samarbete måste komma till stånd mellan de båda överstyrelserna

i många frågor rörande denna organisation. Likaså bör samverkan i

vissa hänseenden ske med lantbruksstyrelsen och andra centrala ämbetsverk.

Uppgiften att utöva tillsynen över den nya utökade seminarieorganisationen

kommer att medföra en viss ökning av skolöverstyrelsens arbetsbörda,

i första hand för sektionen för husligt arbete och skolmåltidsverksamhet.

Frågan huruvida en viss förstärkning av personalen på denna

sektion är nödvändig torde få prövas i samband med anslagsäskandena

för budgetåret 1961/62. Någon organisatorisk förändring i vad gäller den

husliga sektionen torde ej vara erforderlig. Det får anses självfallet, att vid

sektionens arbete med frågor rörande seminarieorganisationen den byrådirektör,

som förestår sektionen, i första hand bär ansvaret och därvid i

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1960

erforderlig utsträckning biträdes av den konsulentpersonal med inriktning

på olika specialområden, som ämbetsverket förfogar över.

Den centrala elevintagning till seminarierna, som kommittén förordat,

har i viss utsträckning redan kommit till stånd och ombesörj es av skolöverstyrelsen

i samarbete med seminariernas rektorer. Denna anordning

torde även i fortsättningen vara behövlig beträffande de två stora lärarkategorierna,

hushållslärare och textillärare, i synnerhet under en övergångstid,

men det torde behöva ytterligare övervägas om och i vad mån

detta arrangemang skall utvidgas till att omfatta även övriga mindre utbildningskategorier

inom seminarieorganisationen.

Personaluppsättningen vid vart och ett av de statliga seminarierna

för huslig utbildning blir givetvis, i synnerhet i vad gäller antalet

fasta lärartjänster av olika slag, beroende av linjeorganisationen och antalet

utbildningsplatser vid seminariet och av timplanernas utformning för

de olika utbildningslinjerna. I dessa hänseenden kan något slutligt ställningstagande

ännu ej ske. Personalorganisationen kan alltså inte i detalj

fastslås för närvarande, men riktlinjer beträffande typer av tjänster, behörighetskrav,

undervisningsskyldighet m. m. torde redan i detta sammanhang

böra dragas upp.

Med vissa avvikelser — inte minst i fråga om terminologien — från vad

kommittén föreslagit, vill jag förorda, att det inom seminarieorganisationen

skall finnas fasta tjänster i behövligt antal för följande slag av lärare,

nämligen rektorer, lektorer i psykologi och pedagogik, lektorer i kemi och

näringslära, adjunkter i kemi och fysik, speciallärare, varav vissa tillika

huvudlärare, samt för facklärare i hemkunskap (hushållsgöromål; även lanthushållning),

sömnad, vävning och barnavård ävensom för lärare i teckning.

Vid undervisningen kommer naturligtvis också att behöva anlitas

timlärare och föreläsare och troligen även lärare i läroämnen i reglerad

befordringsgång.

Rektorstjänst vid seminarium bör, liksom vid flertalet andra läroanstalter,

tillsättas genom förordnande på sex år. I fråga om lönesättningen tillstyrker

jag placering i lönegrad ABp 26. Såsom kompetenskrav torde böra

uppställas behörighet till facklärartjänst vid seminarium för huslig utbildning.

Undervisningsskyldigheten bör bestämmas till 5—10 veckotimmar.

Jag förordar, att vid vart och ett av seminarierna inrättas en lektorstjänst

i kemi och näringslära, vilka ämnen är centrala och synnerligen betydelsefulla

i utbildningen av hushållslärare. Om timunderlaget berättigar

härtill, bör också kunna inrättas en adjunktstjänst i kemi och fysik. Varje

seminarium bör vidare ha en lärartjänst i psykologi och pedagogik med

allmän metodik. Dessa ämnen är givetvis alltid centrala, när det gäller

lärarutbildning. Vid varje seminarium av här ifrågavarande slag blir det

fråga om utbildning av åtminstone två lärarkategorier med olika inriktning.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

De lärare, som där skall utbildas, kommer att verka inom många olika skolformer

med skiftande utbildningsmål. De kommer att få hand om elever

på alla åldersstadier, såväl barn och ungdom som vuxna. Framför allt hushållslärarna

skall i sin verksamhet både inöva praktiska färdigheter hos

eleverna och meddela teoretisk undervisning. Dessa omständigheter medför

att den undervisning, som skall meddelas i psykologi, pedagogik och allmän

metodik vid seminarierna, måste spänna över ett stort fält och kunna

ge en stabil grund för lärarverksamhet under mycket skiftande förhållanden.

De lärare, som skall handha denna undervisning, måste uppfylla relativt

höga krav, och jag förordar fördenskull, att det inrättas lektorat i

psykologi och pedagogik. De här föreslagna lektorstjänsterna bör inrättas

som ordinarie tjänster med alternativ lönegradsplacering i A 24 eller A 26

alltefter innehavarens kompetens på samma sätt som gäller beträffande

lektorat vid högre allmänt läroverk. Till lektor i psykologi och pedagogik

bör därjämte utgå en särskild ersättning motsvarande timarvode för två

veckotimmar. Adjunktstjänsterna torde böra placeras i lönegrad A 23.

Undervisningsskyldigheten för lektorer och adjunkter bör bestämmas till

21 veckotimmar, vilket gäller såsom medeltal för läroverkens lärare i läroämne

med tjänstgöring på det högsta stadiet.

De av mig förordade speciallärartjänsterna motsvarar i stort sett betänkandets

lektorat i fackämnen. Jag ansluter mig nämligen till kommitténs

grundtanke, att varje seminarium bland sina lärare i de husliga ämnena

bör ha några lärare, som utöver den vanliga lärarexamen förvärvat ytterligare

utbildning med specialisering på ett visst ämne eller en viss ämnesgrupp.

En sådan lärare skulle alltså så långt möjligt själv ta hand om den

mer kvalificerade undervisningen på sitt specialområde och dessutom genom

sin sakkunskap och genom att bevaka utvecklingen på området stödja och

stimulera övriga lärare vid deras undervisning inom just detta fält. Specialläraren

får genom att bland annat svara för undervisningsmaterielen inom

sitt ämnesområde också i viss mån ställning som institutionsföreståndare.

Det synes vidare naturligt att på vissa av dessa specialister lägga även

uppgiften att under rektor ansvara för en viss linje, en uppgift, som kommittén

däremot ansett att man mot särskilt arvode och viss nedsättning

av undervisningsskyldigheten borde ålägga någon lärare utanför denna

krets. Den speciallärare, som således enligt mitt förslag blir också huvudlärare

för en viss linje (vissa linjer eller viss undervisning), skall i sistnämnda

egenskap ha till särskild uppgift att åhöra övningslektioner, biträda

vid uppgörandet av arbetsordning och schema för övningslektioner, vara

medbedömare vid dessa lektioner m.m. I viss anslutning till kommitténs

förslag om lektorer i fackämnen bör enligt min mening följande typer av

speciallärare finnas, niimligen

1) i speciell metodik och övningsundervisning, tillika huvudlärare för

hushållslärarlinjen;

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

2) i speciell metodik och övningsundervisning, tillika huvudlärare för

textillärarlinjen och för yrkeslärarlinjen, där sådan förekommer;

3) i barnavård och tillämpad barnpsykologi, tillika huvudlärare för

barnavårdslärarlinjen;

4) i storköks- och dietmatlagning, tillika huvudlärare för ekonomiföreståndarlinjen;
5)

i lanthushållning, tillika huvudlärare för internatundervisningen på

den lanthushållsinriktade grenen;

6) i experimentell matlagning, tillämpad näringslära och tillämpad kemi;

7) i bostads- och hemvårdslära samt arbetsteknik;

8) i ekonomilära och familjekunskap;

9) i textil materiallära och sömnad eller vävning.

Vid ett och samma seminarium avses inte förekomma mer än en speciallärare

av varje här angiven typ, med det undantaget att det seminarium,

som på textillärarlinjen har såväl allmän som vävinriktad gren, bör ha två

speciallärare av den under punkten 9 angivna typen, den ena med kombinationen

textil materiallära och sömnad samt den andra med kombinationen

textil materiallära och vävning. Speciallärare av de typer, som upptagits

under punkterna 3—5, skall givetvis förekomma endast om seminariet

har utbildning av barnavårdslärare respektive ekonomiföreståndare

eller hushållslärare med lanthushållsinriktning. För samtliga fyra seminarier

bör enligt dessa grunder beräknas 30 speciallärartjänster.

Kommittén har för de i betänkandet föreslagna lektoraten i fackämnen,

i avvaktan på att frågan om högre utbildning på det husliga området löses,

föreslagit vissa provisoriska kompetenskrav i fråga om kunskapsmeriter.

Förslaget om provisoriska utbildnings vägar har, såsom framgått av den

föregående redovisningen, kritiserats tämligen skarpt vid remissbehandlingen.

I likhet med flera remissinstanser anser jag att kompetenskraven

ej för närvarande bör i detalj fastlåsas. Den extra meritering, som skall

krävas för behörighet till speciallärartjänst, bör i stället i kommande föreskrifter

anges i mera allmänt hållna ordalag och det bör sedan vid tillsättningsförfarandet

i det enskilda fallet prövas om tillräcklig meritering för

tjänsten skall anses föreligga. Speciallärartjänsterna bör tills vidare endast

inrättas som extra ordinarie. Jag föreslår vidare, att tjänsterna hänföres till

statens allmänna avlöningsreglemente och placeras i lönegrad A 21 samt att

undervisningsskyldigheten för sådana speciallärare, som också är huvudlärare,

fastställes till 21 veckotimmar och för övriga till 24 veckotimmar.

För undervisningen i övrigt i husliga ämnen eller fackämnen vid seminarierna

bör liksom hittills vara anställda facklärare, för vilka gäller bestämmelserna

i övningslärarstadgan och i avlöningsreglementet för övningslärare.

För behörighet till ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning som

facklärare bör ej uppställas krav på särskild utbildning utöver lärarexamen

men väl på goda betyg i lärarexamen, lärartjänstgöring av ej alltför obe
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kiingl. Majds proposition nr 95 år 1960

tydlig omfattning och liknande. Jag förordar, att samtliga facklärare hänföres

till lönegrad A 19 och att undervisningsskyldigheten bestämmes till

27 veckotimmar.

På sätt hittills tillämpats vid statens skolköksseminarium och fackskolan

i Uppsala, bör vid seminariet anställda facklärare i viss utsträckning ha sin

tjänstgöring förlagd till andra skolformer för att där handleda lärarkandidaterna

vid övningsundervisningen. Den ungefärliga omfattningen av sådan

extern tjänstgöring för seminariets lärare bör årligen prövas i samband med

anslagsäskandena. Ersättning för den undervisning seminarielärarna meddelar

i andra skolor bör utgå enligt vissa normer. Jag har sålunda, bland

annat av de skäl skolöverstyrelsen anfört, inte ansett mig böra biträda

kommitténs förslag om inrättande av särskilda övningsskollärartjänster, för

att därigenom åstadkomma, att praktiskt taget all handledning skall komma

att skötas av seminariets egna lärare. Arvoderade handledare, knutna

till andra skolor, bör enligt min mening i stället förekomma i större utsträckning

än kommittén förutsatt. Vid full utbyggnad av de fyra seminarierna

kan hela antalet facklärartjänster beräknas komma att uppgå till

sammanlagt omkring 90.

Jag vill i detta sammanhang ytterligare något beröra det samarbete, som

måste förekomma med skolor av skilda slag för att bereda lärarkandidaterna

möjlighet till auskultationer och undervisningsövningar. Det torde i

och för sig inte finnas anledning att betvivla, att seminarierna i denna

angelägenhet skall möta villighet och förståelse från skolornas och skolledningarnas

sida. Då emellertid dessa seminarier kommer att sakna egna

övningsskolor och helt bli beroende av samverkan med andra, torde det

vara lämpligt att föreskriva en viss allmän skyldighet att lämna den medverkan,

som krävs för att övningsundervisningen skall kunna ordnas på ett

ändamålsenligt sätt. Samverkan skall självfallet kunna komma till stånd

med statliga läroanstalter men kommer också att i stor utsträckning erfordras

beträffande den obligatoriska skolan, högre kommunala skolor och

kommunala lokala yrkesskolor. De kommunala skolstyrelserna kommer

således att behöva kopplas in på dessa frågor. Det torde också bli aktuellt

att i någon mån anlita landstingskommunala yrkesskolor och lanthushållsskolor,

statsunderstödda enskilda yrkesskolor och statsunderstödda folkhögskolor.

Samverkan kommer att behövas i olika former. Det kan sålunda

vara fråga om att låta vid seminariet anställda lärare ta hand om undervisning

vid skolan eller att få anlita lärare vid skolan som arvoderade

handledare. I båda fallen kommer alltså lärarkandidater att i viss utsträckning

deltaga i undervisningen. Då systemet med arvoderade handledare

tillämpas, är det av betydelse att någon hänsyn tas härtill, när lärare nyanställes

och samråd med seminariet är givetvis önskvärt därvidlag. Vid

de närmare överenskommelser om samverkan, som kan träilas, får å andra

sidan givetvis tillses, att verksamheten vid skolan i fråga inte oskäligt be
7

— Ilihang till riksdagens protokoll 1900. 1 sand. AV 90

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

tungas eller hindras. I förra årets statsverksproposition behandlades ett

liknande problem beträffande folkskoleseminarierna. Jag finner det lämpligt,

att Kungl. Maj:t nu bemyndigas att utfärda föreskrifter om skyldighet

för huvudman för statsunderstödd läroanstalt att lämna den medverkan,

som kan befinnas erforderlig, för att åstadkomma en ändamålsenligt ordnad

övningsundervisning för utbildning vid nu ifrågavarande seminarier och

liknande anstalter för lärarutbildning, såsom slöjdlärarseminariet i Linköping

och anstalter för utbildning av lärare i yrkesämnen.

För att härefter återgå till frågan om lärartjänster vid seminarierna, så

har bland de fasta tjänsterna också nämnts teckningslärartjänster. Inrättande

av en ordinarie övningslärartjänst i teckning kommer med hänsyn till

timunderlaget i ämnet kanske inte att bli befogat vid vart och ett av de

fyra seminarierna. Ämnet är emellertid av stor betydelse i textillärarutbildningen.

Jag föreslår, att tjänsten placeras i lönegrad A 19. Undervisningsskyldigheten

torde böra omfatta 27 veckotimmar.

Vid seminarierna bör, såsom kommittén framhållit, också vara inrättade

vissa fasta tjänster för annan personal än lärare. Jag räknar med att varje

seminarium skall ha en ordinarie tjänst för husmor i Ao 10, en ordinarie

kontoristtjänst i Ao 9 och en ordinarie vaktmästartjänst i Ao 7. Vidare beräknar

jag för varje seminarium en tjänst som ekonomibiträde i lönegrad

A 2/3 enligt de bestämmelser, som gäller för dylik personal. Vid något seminarium

kan möjligen ytterligare ett ekonomibiträde behövas. Utöver den

nämnda kontoristen torde ytterligare någon biträdeshjälp på rektorsexpeditionen

bli erforderlig. Omfattningen härav torde få bedömas i samband

med de årliga anslagsäskandena. Vid den internatanläggning, som avses

komma till stånd för den lanthushållsinriktade grenen, får beräknas visst

behov av personal för ekonomibiträdesgöromål och för gårdskarlssysslor.

Övergångsvis kan på grund av splittrade lokalförhållanden ett extra behov

av personal för kontors-, vaktmästar- och ekonomibiträdesgöromål uppkomma.

Av det föregående har framgått, att vid seminarierna kommer att behövas

arvodesanställda handledare. Längre fram i min framställning avser jag

att föreslå, att handledararvodenas storlek inom den nuvarande organisationen

skall få fastställas av skolöverstyrelsen. Så bör även bli fallet efter

omorganisationen. Utöver handledararvoden och timarvoden enligt timlärarkungörelsen

kommer vissa andra typer av arvoden att bli aktuella, såsom

arvoden till föreläsare och bibliotekarier samt — då förebyggande hälsovård

torde böra anordnas för lärarkandidaterna — till läkare och sköterska.

Normerna för dylika arvoden torde senare få upptagas till prövning av

Kungl. Maj:t. Ytterligare ett par speciella anordningar blir att beakta vid

kommande medelsanvisningar för seminarierna. I barnavårdslärarut bildningen

har lärarkandidaterna viss del av sin utbildning förlagd till olika

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

institutioner och i samband därmed uppkommer vissa ersättningsfrågor och

längre fram torde få prövas huruvida och i vilken utsträckning ersättningar

till lärarkandidaterna i samband med resor under utbildningen skall komma

i fråga.

I vad gäller tillsättningen av tjänster av olika slag vid seminarierna förutsätter

jag, att rektorer skall förordnas av Kungl. Maj:t och att övriga

tjänster i regel skall tillsättas av skolöverstyrelsen.

De framlagda förslagen till lönesättningar och undervisningsskyldighet

har — efter överläggningar mellan företrädare för ecklesiastik- och civildepartementen

samt vederbörande personalorganisationer — godtagits av

organisationerna.

I samband med omorganisationen, som enligt mitt förslag skulle ske vid

budgetårsskiftet den 1 juli 1961, uppkommer vissa övergångsproblem beträffande

personalen vid de nuvarande seminarierna. För lösningen av dessa

problem, som för sin slutliga lösning kräver ingående överväganden främst

från skolöverstyrelsens sida, torde vissa riktlinjer här böra anges.

Det stora flertalet av de tjänster, som beräknas bli erforderliga vid full

utbyggnad av seminarierna, torde behöva inrättas från och med budgetåret

1961/62, enär organisationen redan från början får en betydande omfattning.

Det torde egentligen endast bli Göteborgs-seminariet, som under

de första åren får en avsevärt mindre volym än den för framtiden planerade.

I relativt stor utsträckning bör ordinarie statliga tjänster besättas med

ordinarie lärare vid de nuvarande icke-statliga seminarierna utan ledigförklarande,

men även sedvanligt tillsättningsförfarande bör tillämpas. Reglerna

för icke-ordinarie anställning enligt övningslärarstadgan torde för

övrigt möjliggöra en smidig anpassning till den nya situationen. Då organisationen

vidare i sin helhet kommer att utökas, synes risk för att nuvarande

seminarielärare skall bli överflödiga knappast föreligga. I fråga om

den föreslagna nya typen av lärartjänster, speciallärartjänsterna, synes

ledigförklarande alltid böra tillämpas, om ej alldeles speciella omständigheter

i något enstaka fall bör föranleda annat. Vid tillsättandet första

gången av dylika tjänster torde vid kompetensprövningen, särskilt i fråga

om de med huvudlärarskap förenade tjänsterna, böra beaktas att möjligheterna

till fortsatt utbildning på vissa områden hittills varit begränsade;

även andra för tjänsten värdefulla meriter än teoretisk utbildning bör kunna

tillmätas vikt. Det torde dock vara att förutse, att i vissa fall tillsättandet

av speciallärartjänst kan få anstå i brist på kompetenta sökande.

I vad gäller andra tjänster än lärartjänster torde skolöverstyrelsen från

fall till fall få pröva, huruvida nu vid seminarierna anställd personal skall

äga övergå till statlig tjänst utan att den ledigförklaras.

När det gäller seminarierna i Umeå och Uppsala, vid vilka statliga av
-

7* — Bihang till riksdagens ''protokoll 1960. 1 samt. AV 95

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

löningsreglementen redan tillämpas för lärarpersonalen, torde övergångsproblemen

ej bli alltför svårlösta.

Vid Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, som enligt mitt förslag

bör nedläggas med utgången av budgetåret 1960/61, är lärartjänsterna

ej såsom vid Uppsala- och Umeå-seminarierna reglerade genom föreskrifter

av Kungl. Maj:t. En prövning av frågan vilka lärare, som kan anses ha en

anställning närmast motsvarande ordinarie tjänst vid andra icke-statliga

seminarier, får förutsättas ske. Också här bör i viss utsträckning möjlighet

ges till direkt övergång på statlig tjänst.

T Göteborg avses de två nuvarande kommunala seminarierna från och

med budgetåret 1961/62 sammanslås till ett statligt seminarium, som dock,

i avvaktan på nya lokaler, under ett par år torde komma att verka under

i stort sett samma förhållanden som nu. Ordinarie lärare eller — beträffande

Nordenfeltska skolan — lärare med anställning, som kan anses motsvara

ordinarie tjänst, bör givetvis beredas möjlighet att direkt övergå på statlig

lärartjänst.

Omorganisationen torde komma att i hög grad beröra också lärarpersonalen

vid lanthushållningsseminariet på Rimforsa samt vid Handarbetets

vänners vävskola och Fredrika Bremer-förbundets högre skola för kvinnlig

yrkesutbildning i Stockholm. Såsom framgått av det föregående, anser jag

det angeläget, att verksamheten vid dessa läroanstalter ej nedlägges omedelbart.

Vid dessa seminarier eller skolor finns skicklig och erfaren lärarkraft,

som alltså kanske ej omedelbart men senare kommer att friställas och

som det givetvis är angeläget att den nya seminarieorganisationen kan tillgodogöra

sig. Det är naturligtvis också för de nuvarande huvudmännen och

för lärarna själva av stor vikt, att lärarnas fortsatta anställning tryggas.

Dessa problem måste ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid besättandet av

de nya statliga lärartjänsterna. Jag vill här i första hand fästa uppmärksamheten

på dels det förhållandet att inte alla de för den nya seminarieorganisationen

erforderliga lärartjänsterna kommer att inrättas redan det

första året, dels möjligheten att bereda en lärare, som förvärvat en statlig

lärartjänst, ledighet helt eller delvis från denna nya tjänst för att i sin dittillsvarande

anställning deltaga i avslutandet av verksamheten vid här

berörda läroanstalter. Vid det sist angivna förfarandet bör erforderliga avvikelser

från gällande föreskrifter om förening av tjänster m. m. få göras.

En omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området i enlighet

med av mig här förordade riktlinjer kommer att föranleda ökade

kostnader för statsverket. Härtill medverkar i första hand den omständigheten,

att staten i fortsättningen helt skall bära kostnaderna för

verksamheten och ej såsom hittills i regel endast lämna vissa bidrag. Andra

till kostnadsökningen bidragande orsaker är den förordade ökningen av

utbildningskapaciteten, vissa omläggningar av utbildningen och en för
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

bättrad personaluppsättning samt inte minst en förutsatt allmän upprustning

beträffande lokaler, inventarier och materiel. Undervisningen har

vidare avsetts bli avgiftsfri på samtliga utbildningslinjer vid seminarierna.

De årliga kostnaderna för den förordade seminarieorganisationen vid full

utbyggnad — inneslutande jämväl den planerade provisoriska textillärarlinjen

— beräknar jag i nuvarande löne- och kostnadsläge till i runt tal 5,7

miljoner kronor. I jämförelse med de statliga kostnaderna för ändamålet

under innevarande budgetår innebär detta en kostnadsökning med omkring

2,5 miljoner kronor. För anskaffning av inventarier m.m. beräknas vidare

en engångskostnad, dock fördelad på flera budgetår, av ungefär 2 miljoner

kronor. Kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten och eventuella fastighetsförvärv

kan, av skäl som anförts i det föregående, ej nu närmare anges.

Ett visst begrepp om storleksordningen av dylika investeringar kan dock

erhållas genom de kostnadsberäkningar, som lärarinneutbildningskommittén

i ett par fall låtit utföra. I betänkandet anges sålunda kostnaderna för

uppförande av en seminarieanläggning i Göteborg till 3 812 000 kronor och

för en motsvarande anläggning i Uppsala — under olika alternativa förutsättningar

— till 3 739 000 eller 4 739 000 kronor. Kostnader för anskaffande

av tomtmark har härvid ej inräknats.

Med den uppläggning av omorganisationens genomförande, som här förordats,

kommer verksamheten vid nuvarande utbildningsanstalter under

det närmaste läsåret inte att påverkas. Frågan om anslag till dessa läroanstalter

för nästa budgetår kan därför behandlas i vanlig ordning och den

kommer — i den mån medel ej utgår från anslag till yrkesskolväsendet —

att behandlas dels i ett härefter följande avsnitt, dels i fråga om Rimforsa-seminariet

av chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag.

I det följande avsnittet upptages också till närmare prövning frågan om

anslag till en provisorisk utbildningslinje för nästa budgetår.

För att den föreslagna omorganisationen skall kunna förberedas krävs

emellertid, att medel i någon utsträckning står till förfogande under nästa

budgetår. Kostnader beräknas sålunda uppkomma för en viss tillfällig

personalförstärkning hos skolöverstyrelsen, för anlitande av experter i samband

med utarbetande av tim- och kursplaner, för anordnande av vissa

centrala konferenser, för förberedelsearbete på det lokala planet in. m. Jag

förordar fördenskull, att för nästa budgetår på riksstaten uppföres ett förslagsanslag

av 75 000 kronor till vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation

av lärarutbildningen på det husliga området. Eu särskild hemställan

om ett dylikt anslag ämnar jag upptaga i samband med de i det följande

behandlade anslagsfrågorna.

Vid bifall till mina förslag om en omorganisation av lärarutbildningen på

det husliga området och vad därmed flänger samman torde det böra ankomma

på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig

här uppdragna riktlinjerna meddela erforderliga närmare föreskrifter.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att från och med budgetåret 1961/62 dels tre

nya statliga seminarier för huslig utbildning skall inrättas

på de orter och med i huvudsak den organisation jag i det

föregående förordat, dels ock statens skolköksseminarium

skall ombildas till ett seminarium för huslig utbildning med

i huvudsak den organisation jag förordat;

b) godkänna av mig i det föregående i övrigt förordade

grunder för här ifrågavarande utbildning;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående angivna riktlinjer

fatta de beslut och vidtaga de åtgärder, som fordras för

genomförandet av den av mig förordade omorganisationen

av lärarutbildningen på det husliga området.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 95 år 1960

103

II. Anslag till seminarier för huslig utbildning

för budgetåret 1960/61

A. Ele vin tagningen vid seminarierna läsåret 1960/61 m. m.

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen upptar i sina anslagsäskanden för de husliga seminarierna

inledningsvis vissa för dessa seminarier gemensamma frågor. Allmänt

om lärar behovet och utbildningen vid seminarerna anför

överstyrelsen därvid bland annat följande.

Överstyrelsen har undersökt, i vilken omfattning undervisningen i hemkunskap

och hushållsgöromål under läsåret 1958/59 handhafts av icke

behöriga lärare vid skolor sorterande under länsskolnämnderna. Icke behöriga

lärare har undervisat i ämnet cirka 124 000 timmar. Detta timantal

utgör cirka 8 procent av det beräknade totala timtalet under läsaret

1958/59. Detta sistnämnda timantal har hämtats ur den utredning, som

framlagts av skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora barnkullarna.

Därtill kommer, att klasslärare undervisat i ämnesgrenen hemkunskap

i folkskolans sjunde klass under 520 veckotimmar eller cirka 13 procent

av hela antalet timmar.

Skolöverstyrelsen beräknar, att 119 lärare i hemkunskap-hushållsgöromål

tjänstgjort hela läsåret 1958/59 utan att inneha föreskriven behörighet.

Vidare hade 77 dylika lärare tjänstgjort endera av läsårets terminer.

Överstyrelsen framhåller, att de nuvarande seminarierna icke kan öka sin

kapacitet så, att lärarbristen kan avhjälpas. Denna blir i stället större för

varje år. Skolöverstyrelsen anser det därför synnerligen angeläget, att proposition

om ifrågavarande seminariers omorganisation förelägges 1960 års

riksdag.

Överstyrelsen förutsätter, att i samband med propositionens utformning

även lönefrågan för seminarielärarna upptages till behandling. I detta sammanhang

framhåller överstyrelsen, att styrelsen för seminariet för huslig

utbildning i Umeå vid upprepade tillfällen framlagt yrkande om placering av

samtliga facklärare vid seminariet i lönegrad 19 samt om bestämmande av

undervisningsskyldigheten till 27 veckotimmar. I avvaktan på proposition i

ämnet framhåller skolöverstyrelsen angelägenheten av en mera enhetlig

lönegradsplacering än den nuvarande. Särskilt angeläget finner överstyrelsen

det vara, att facklärarna i slöjd och barnavård erhåller en med facklärarna

i hushållsgöromål mer likvärdig lönegradsplacering. Denna fråga

bör enligt överstyrelsens mening snarast bli föremål för förhandlingar.

Med anledning av att styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala

i sina framställningar om statsbidrag för såväl budgetåret 1959/60 som

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

1960/61 framhållit, att ekonomiföreståndarinnekursen snarast bör göras tvåårig,

understryker skolöverstyrelsen vikten av att denna utbildning effektiviseras.

Då överstyrelsen emellertid utgår ifrån att proposition om utbildningen

vid seminarierna förelägges 1960 års riksdag, har överstyrelsen icke

framlagt något förslag i ämnet.

Överstyrelsens förslag till elevintagning läsåret 1960/61 i seminariernas

lärarinnekurser, förberedande skolkökslärarinnekurser och ekonomiföreståndarinnekurser

framgår av följande sammanställning. Siffrorna inom

parentes anger intagning 1959/60.

Seminarium

Skolköks*

lärarinne- kurser

(2 år)

Lanthus- hållslära- rinnekurser

(2 år)

Slö j dlära - linnekurser

(2 år)

Bamavårds- lärarinne- kurser

(3 år)

Förberedande

skolkökslära-

rinnekurser

(lår)

Ekonomi- förestånda- rinnekurser

(lår)

Statens skolköksseminarium ...

48

48

12

Fackskolan för huslig ekonomi i

(38)

(56)1

(12)

Uppsala ....................

32

18

36

14

34

14

Seminariet för huslig utbildning

(48)

(18)

(24)

(24)

(24)1

(14)

i Umeå .....................

36

36

48

(36)

(36)

(32)

Göteborgs skolköksseminarium

16

16

Nordenfeltska skolans handar- betsseminarium i Göteborg ....

(16)

56

(16)

Eneroths högre handarbetssemi-

(56)

narium i Stockholm ..........

42

Provisoriskt seminarium för ut-

(42)

bildande av slöjdlärarinnor ....

24

Summa nyintagna elever 1960/61

132

18

194

14

146

26

(138)

(18)

(158)

(24)

(128)

(26)

Överstyrelsen framhåller, att beträffande elevintagningen i skolkökslärarinnekurserna

hänsyn måste tagas till antalet elever, som genomgått och

beräknas genomgå förberedande lärarinnekurser, då genomgång av sådan

kurs är obligatorisk för inträde i lärarinnekurs. Överstyrelsen framhåller härom

bland annat följande.

Intagningen av elever till 1959/60 års skolkökslärarinnekurser har slutförts

i och med att de elever intagits till den lärarinnekurs, som tager sin

början vid fackskolan i januari 1960. Då torde av elever, som hittills ge
-

'') Genom kungl. brev den 30 juni 1939 har medgivits viss utökning av elevantalet utöver vad

som beräknats i propositionen 1959: 48.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

nomgått förberedande kurs, ej mer än 5 återstå. Under läsåret 1959/60

kommer emellertid 128 elever att genomgå sådan kurs, varför högst 133

behöriga sökande kan beräknas till de kurser, som läsåret 1960/61 tager sin

början vid seminarierna. Således har en intagning av 132 elever föreslagits.

Beträffande elevintagningen vid den förberedande skolkökslärarinnekursen

vid seminariet i Umeå hade skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden

ursprungligen beräknat, att 32 elever skulle kunna intagas. Sedermera har

skolöverstyrelsen i skrivelse den 10 oktober 1959 föreslagit, att ytterligare

en elevavdelning med 16 elever anordnas i den förberedande kursen, vilket

förslag beaktats i den nyss redovisade sammanställningen. Statsbidragskostnaden

för avdelningen har skolöverstyrelsen beräknat till 31 800 kronor.

I sin motivering för förslaget framhåller överstyrelsen, att styrelsen för seminariet

meddelat, att den påbörjade nybyggnaden vid seminariet beräknas

bli tagen i bruk hösten 1960, varvid det blir möjligt att bereda plats för

ytterligare en elevavdelning.

I fråga om det i sammanställningen upptagna provisoriska seminariet

framhåller skolöverstyrelsen att någon speciell utredning för närvarande

ej gjorts beträffande bristen på slöjdlärarinnor. Enligt överstyrelsens

uppfattning är emellertid denna minst lika stor som beträffande lärarinnorna

i hemkunskap-hushållsgöromål. Utbildning av slöjdlärarinnor kan

ordnas i lokaler, som ej fordrar dyrbar fast inredning. Överstyrelsen har

därför undersökt möjligheterna att förlägga ett statligt provisoriskt seminarium

för årlig utbildning av 24 slöjdlärarinnor till ett folkskoleseminarium

eller annan lärarutbildningsanstalt. Skolöverstyrelsens förslag i detta

hänseende upptages till närmare behandling i det följande under avsnittet

H.

Under erinran om att samtliga seminarier i sina skrivelser med anslagsberäkningar

för budgetåret 1960/61 påtalat, att arvodena till handledare

av seminariernas övningsundervisning är för

låga, framlägger skolöverstyrelsen förslag om revidering av dessa arvoden.

Överstyrelsen anser för egen del dels att arvodena är för låga, vilket

medfört stora svårigheter att ordna övningsundervisningen, dels att det här

bör råda överensstämmelse med det från och med läsåret 1960/61 startande

slöjdlärarseminariet i Linköping. Av överstyrelsens framställning inhämtas

härom i övrigt bland annat följande.

Sedan budgetåret 1957/58 utgår högst följande arvoden åt handledare

vid sådan övningsundervisning, som icke handhaves av vid seminarierna

anställda lärare, nämligen

för teoretisk undervisningstimme 3 kronor och 75 öre,

för praktisk undervisningstimme 2 kronor och 50 öre,

för undervisning med auskultation 1 krona och 25 öre.

Enligt kungl. brev den 6 juni 1957 har överstyrelsen att utfärda anvisningar

rörande dispositionen av de belopp, som för folkskoleseminarierna

står till förfogande till arvoden åt sådana handledare, vilka är anställda vid

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

kommunala skolor och ej är förordnade såsom extra ordinarie övningsskollärare.

Överstyrelsen har med anledning härav föreskrivit, att ersättning till

dessa handledare skall från och med budgetåret 1957/58 utgå såsom arvode

för undervisningstimme med följande belopp:

för serier och gruppövningar 7 kronor och 50 öre,

för auskultering 5 kronor.

Överstyrelsen får föreslå, att från och med budgetåret 1960/61 följande

arvoden, vilka överensstämmer med dem, som föreslagits av de flesta seminarierna,

måtte få utgå till handledare av sådan övningsundervisning, som

icke handhaves av vid seminarierna anställda lärare:

för teoretisk undervisningstimme 7 kronor och 50 öre,

för praktisk undervisningstimme och för teoretisk undervisningstimme

med auskultation 5 kronor,

samt för praktisk undervisningstimme med auskultation 3 kronor.

Dessa arvoden är jämförelsevis lågt beräknade i avvaktan på det förslag

till handledararvoden, som kan komma att framläggas i samband med seminariernas

omorganisation.

Kostnaden för den här föreslagna höjningen av arvodena vid de husliga

seminarierna beräknar skolöverstyrelsen till sammanlagt 68 400 kronor. Av

beloppet avser 15 500 kronor statens skolköksseminarium och 28 600 kronor

seminariet i Umeå.

Skolöverstyrelsen framhåller, att experimentell matlagning,

d. v. s. systematiskt upplagd utprovning av metoder, livsmedel, redskap,

tekniska hjälpmedel m. m., under senare år delvis lagts upp som forskningsarbete.

Med hänsyn till den utveckling som ägt rum anser överstyrelsen,

att goda skäl föreligger att uppräkna statens skolköksseminariums omkostnadsstat

och samtliga övriga berörda seminariers driftkostnadsbidrag med

25 kronor per elev i kurser för skolkökslärarinna, lanthushållslärarinna och

ekonomiföreståndarinna. Beloppet skulle avse materiel för experimentell

matlagning. Förslaget innebär en sammanlagd kostnadsökning med 8 200

kronor.

Departementschefen

I det föregående har jag förordat en genomgripande omorganisation av

utbildningen på det husliga området från och med budgetåret 1961/62.

Härigenom kommer utbildningen i fortsättningen att kunna bedrivas under

avsevärt gynnsammare förhållanden än för närvarande.

Verksamheten under nästa budgetår påverkas dock endast i begränsad

utsträckning av den förestående omorganisationen. Mot bakgrunden av rådande

brist på behöriga lärare framstår det fortfarande som synnerligen

angeläget att inom de tillgängliga resursernas ram åstadkomma en så omfattande

utbildning som möjligt.

Beträffande elevintagningen till skolkökslärarinne utbildning eu

anser jag mig kunna godtaga den av skolöverstyrelsen gjorda beräkningen

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

av antalet elevplatser i lärarinnekurserna. Detta antal motsvarar det antal

elever, som kan beräknas ha genomgått den ettåriga förberedande utbildningen

och torde således inte kunna ytterligare ökas.

Som i det föregående nämnts har skolöverstyrelsen i särskild framställning

föreslagit en utvidgning av den förberedande lärarinneutbildningen vid

seminariet i Umeå utöver vad som kunde förutses vid avgivandet av överstyrelsens

anslagsäskanden. Utvidgningen, som innebär att ytterligare eu

avdelning med 16 elever anordnas, har blivit möjlig genom att den påbörjade

nybyggnaden vid seminariet beräknas kunna tagas i bruk hösten 1960.

För egen del vill jag tillstyrka den föreslagna ökningen av elevantalet och

de därmed förenade kostnaderna. Jämfört med läsåret 1959/60 kommer

härigenom elevantalet i de förberedande kurserna att stiga från 128 till 146.

Elevintagningen i handarbetslärarinnekurserna har för innevarande läsår

varit väsentligt högre än tidigare. För läsåret 1960/61 föreslår skolöverstyrelsen

en ytterligare utvidgning av utbildningsverksamheten. Bland annat

har överstyrelsen föreslagit, att ett statligt provisoriskt seminarium för utbildande

av slöjdlärarinnor skulle inrättas. Intagningskapaciteten skulle

härigenom kunna ökas med 24 elever. Jag har redan berört denna fråga i det

föregående och återkommer till den senare i samband med beräkningen av

anslag för denna utbildning. Jag kommer därvid att förorda inrättande

redan från och med budgetåret 1960/61 av en provisorisk utbildningslinje,

organisatoriskt anknuten till annan lärarutbildningsanstalt. Med inberäknande

av elevintagningen vid en sådan provisorisk linje skulle den sammanlagda

intagningen komma att uppgå till 194 elever, vilket jämfört med

läsåret 1959/60 skulle innebära en ökning med 36 elever. Jag vill för egen

del tillstyrka att elevintagningen får denna omfattning, men det är möjligt

att denna höga intagningssiffra inte helt kan uppnås, beroende på att svårigheter

synes föreligga att genomföra den för Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium

i Göteborg beräknade intagningen av 56 elever. Jag återkommer

till denna fråga i samband med anslagsberäkningen.

Mot skolöverstyrelsens beräkning av elevintagningen vid lanthushållslärarinnekurser,

barnavårdslärarinnekurser och ekonomiföreståndarinnekurser

har jag ingen erinran.

Jag vill i detta sammanhang erinra om det av riksdagen föregående år

lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att särskilt beträffande handarbetslärarinnekurser

dels vidtaga erforderliga åtgärder för genomförande av

sådana ytterligare ökningar av elevintagningen i anslutning till befintliga

seminarier, som kunde visa sig möjliga, dels medge omfördelning mellan

seminarierna av de beräknade intagningsavdelningarna och särskilda medelsanvisningar

härför, om så skulle visa sig erforderligt för ett genomförande

av högsta möjliga totala intagningskapacitet. Med hänsyn till angelägenheten

att under rådande lärarbrist på bästa sätt utnyttja de tillgängliga

resurserna torde sådana befogenheter få förutsättas föreligga även bud
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

getåret 1960/61 och därvid avse hela den här behandlade utbildningsverksamheten

på det husliga området.

I sina anslagsäskanden har skolöverstyrelsen föreslagit en omreglering av

arvodena till handledare av seminariernas övningsundervisning.

Arvodenas storlek torde här, liksom vid annan liknande lärarutbildning,

i fortsättningen böra fastställas av överstyrelsen.

Med anledning av de av skolöverstyrelsen framförda yrkandena i lönefrågan

samt den av överstyrelsen berörda frågan om en reform av utbildningen

av ekonomiföreståndarinnor får jag hänvisa till vad jag anfört i det

föregående i samband med frågan om omorganisationen av lärarutbildningen

på det husliga området.

Jag är icke beredd att föreslå någon särskild medelsanvisning för kostnader

i samband med experimentell matlagning.

Med beaktande av vad jag här i olika hänseenden anfört och förordat

beräknar jag i det följande behovet av medelsanvisningar till seminarierna

för huslig utbildning för budgetåret 1960/61.

B. Statens skolköksseminarium: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................... 384 000 374 995

1959/60 (statsliggaren s. 672)............ 446 000

1960/61 (förslag) ...................... 510 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget höjes med 64 000 kronor enligt

följande sammanställning.

1. Automatiska löneökningar ............................... 23 750

2. Ökad elevintagning i förberedande skolkökslärarinnekursen ... 23 750

3. Höjning av handledararvodena .......................... 15 500

4. Höjt belopp till tillfälliga föreläsare . . ...................... 1 000

Summa ökning kronor 64 000

Av överstyrelsens framställning inhämtas om dessa anslagsförändringar

bland annat följande.

2. I förslaget till elevintagning för seminarierna på det husliga området

har överstyrelsen förordat ökad intagning. Jämfört med förslaget i propositionen

1959:48 innebär denna en ökning med 10 elever i lärarinnekursen

och med 8 elever i förberedande skolkökslärarinnekursen. Den ökade intagningen

i första årskursen av lärarinnekursen motsvaras av en minskning av

elevantalet i andra årskursen. Kostnaderna för denna ökning respektive

minskning uppväger varandra, varför de icke medtagits i sammanställningen

beträffande anslagsförändringarna. Rektor hade emellertid i sin skrivelse

icke räknat med denna elevökning men har medgivit, att, trots stora

svårigheter, 48 elever antages hösten 1960. Den föreslagna ökade elevintagningen

i den förberedande lärarinnekursen medför emellertid en kostnadsökning

av 23 750 kronor.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

4. Rektor har vid upprepade tillfällen anhållit om en uppräkning av det

belopp på 1 000 kronor, som disponeras till tillfälliga föreläsare. Rektor anhåller

nu om ytterligare 1 000 kronor. Då dessa föreläsningar visat sig mycket

betydelsefulla vid utbildningen av lärarinnor och ekonomiföreståndarinnor

och då beloppet visat sig alltför lågt, tillstyrker överstyrelsen bifall till

denna rektors framställning.

Departementschefen. De av skolöverstyrelsen beräknade automatiska

kostnadsökningarna, som hänför sig till löneklassuppflyttningar, höjda timarvoden,

allmän lönehöjning och höjda folkpensionsavgifter, föranleder

ingen erinran från min sida. Med hänsyn till önskvärdheten att öka elevintagningen

i den förberedande skolkökslärarinnekursen är jag vidare beredd

att godtaga den kostnadsökning med 23 750 kronor som beräknas uppkomma

genom det högre elevantalet. Då jag icke heller i övrigt har nagot

att erinra mot överstyrelsens medelsberäkning torde anslaget i dess helhet

böra ökas med 64 000 kronor till 510 000 kronor. Anslaget bör fördelas på

olika poster i enlighet med avlöningsstaten i efterföljande hemställan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna följande avlöningsstat för statens skolköksseminarium,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.................................... 157 400

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t...... 1 100

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 289 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 53 200

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ............... 8 800

Summa kronor 510 000

b) till Statens skolköksseminarium: Avlöningar för budgetåret

1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 510 000 kronor.

C. Statens skolköksseminarium: Omkostnader

Anslag

Nettoutgift

1958/59 ...........................

...... 40 000

41 375

1959/60 (statsliggaren s. 673) ......

...... 68 000

1960/61 (förslag) .................

...... 62 600

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta förslagsanslag för nästa budgetår

minskas med 3 000 kronor enligt följande sammanställning.

8 — It ihan g till riksdagens protokoll 1!)G0. 1 samt. Nr 95

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

1. Bortfall av anslagsposten till reseersättningar............ — 1 000

2. Minskning av engångsbelopp till inventarier i ny lokal .... — 15 000

3. Ökade kostnader för vakt- och städpersonal in. in......... -f 7 000

4. Materielkostnader vid experimentell matlagning.......... -f- 2 500

5. Höjning av kostnader för bränsle, lyse, vatten in. m....... + 3 500

Minskning kronor 3 000

Av skolöverstyrelsens motivering för anslagsförändringarna framgår

bland annat följande.

1- För att lärarinnekandidaternas praktikanttjänstgöring skulle bli ändamålsenligt

ordnad, har möjlighet funnits för en seminarielärarinna att besöka

praktikanthem, speciellt sådana, som icke förut haft praktikanter.

Ett belopp på 1 000 kronor får disponeras till resor i samband härmed.

Genom den ökade utbildningskapaciteten har endast ett jämförelsevis litet

antal hem kunnat besökas. Det har även visat sig svårt för en lärarinna att

erhålla kvalificerad vikarie under bortovaron från seminariet på grund av

resorna. Övriga seminarier, som utbildar skolkökslärarinnor, saknar denna

möjlighet till hembesök. Seminariets rektor har förklarat, att hon icke har

något att erinra emot att överstyrelsen föreslår, att denna övervakning

upphör och att anslagsposten till reseersättningar slopas.

2. Rektor äger under budgetåret 1959/60 disponera ett engångsbelopp

av 20 000 kronor till anskaffning av inventarier i samband med att seminariet

delvis erhållit nya lokaler. Rektor framhåller, att seminariet för nyanskaffning

av inventarier till dessa lokaler behöver ytterligare 5 000 kronor.

Rektor har väl motiverat denna hemställan, varför överstyrelsen föreslår,

att anslaget minskas med endast 15 000 kronor.

3. Anslaget höjdes för budgetåret 1959/60 med 7 000 kronor för beräknade

ökade kostnader för städning genom flyttning av en del av seminariet.

Överstyrelsen förutskickade, att större belopp till vakt- och städpersonal

torde komma att behövas. Rektor har nu konstaterat, att ytterligare 7 000

kronor erfordras för bland annat dylika kostnader. De nya lokalerna är cirka

500 m2 större än de seminariet tidigare disponerade. Én i hög grad bidragande

orsak till ökade kostnader är, att antalet elever så avsevärt ökats

vid seminariet, varför lokalerna måste utnyttjas i större utsträckning än

tidigare. Överstyrelsen finner det således motiverat, att anslaget höjes med

7 000 kronor för ändamålet.

Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit, att elevavgifterna i ekonomiföreståndarinnekursen

avskaffas och anför därom följande.

Styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi har anhållit om att elever i

ekonomiföreståndarinnekursen såsom elever i lärarinnekurserna befrias från

elevavgifter. Utbildningen av ekonomiföreståndarinnor vid fackskolan och

statens skolköksseminarium är jämförbar med den i skolkökslärarinnekursen.

Samma timlärararvoden utgår exempelvis vid undervisning i båda

typerna av kurser. Överstyrelsen finner det således befogat, att elevavgifterna

slopas från och med läsåret 1960/61 för elever i ekonomiföreståndarinnekursen.

Då avgiften per termin är 50 kronor, blir inkomstbortfallet för

staten 1 200 kronor vid det statliga skolköksseminariet. Detta inverkar

emellertid icke på seminariets omkostnadsanslag, då detta belopp skall inlevereras

till statsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 95 år 1960

Departementschejen. Skolöverstyrelsens förslag att avskaffa anslagsposten

till reseersättningar synes böra godtagas såtillvida, att posten ifråga

nedräknas till ett belopp av 100 kronor, vilket innebär en minskning med

900 kronor.

Övriga förändringar i detta anslag sammanhänger i huvudsak med den

under år 1959 företagna flyttningen till nya lokaler. Således uppkommer för

nästa budgetår en minskning med 20 000 kronor motsvarande det för innevarande

budgetår anvisade engångsbeloppet för anskaffning av nya inventarier.

Överstyrelsen har emellertid yrkat på att ett ytterligare engångsbelopp

av 5 000 kronor anvisas för detta ändamål under nästa budgetår. I

övrigt har överstyrelsen äskat en anslagsökning med 7 000 kronor på grund

av ökade löpande kostnader för bland annat vakt- och städpersonal samt

med 3 500 kronor för ökade bränslekostnader m. m. De angivna beräkningarna

föranleder ingen erinran från min sida. Som jag uttalat i ett tidigare

sammanhang, är jag däremot icke beredd att förorda särskild medelsanvisning

till materielkostnader för experimentell matlagning.

Det av 1959 års riksdag fattade beslutet om successivt avskaffande av

elevavgifterna i lärarinnekurserna på det husliga området innefattade icke

avgifterna i ekonomiföreståndarinnekurserna. Skolöverstyrelsen har nu föreslagit,

att även dessa avgifter borttages från och med läsåret 1960/61. Jag

ansluter mig till det framförda förslaget. Åtgärden påverkar inte medelsberäkningen

för statens skolköksseminarium, eftersom de uttagna avgifterna

inte tillgodoförts seminariet utan inlevererats direkt till statsverket.

Däremot medför avskaffandet av elevavgifterna vid ekonomiföreståndarinnekursen

vid fackskolan i Uppsala ett direkt inkomstbortfall för skolan. Jag

återkommer till denna fråga under följande anslagspunkt.

Den förordade medelsberäkningen under förevarande anslag innebär, att

detsamma för nästa budgetår bör upptagas med (68 000 — 900 — 20 000 +

+ 5 000 + 7 000 + 3 500 =) 62 600 kronor, vilket innebär en minskning

med 5 400 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Statens skolköksseminarium: Omkostnader för

budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 62 600 kronor.

D. Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................. 907 100 865 862

1959/60 (statliggaren s. 674) .......... 1 030 600

1960/61 (förslag) ..................... 1 127 800

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta förslagsanslag för nästa budgetår

höjes med 107 400 kronor på sätt framgår av följande sammanställning.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1960

Bidraget till avlönande av lärare:

1. Automatiska löneökningar...........................

2. Minskning på grund av bortfall av särskild lärarutbildningskurs

för ekonomiföreståndarinnor................

3. Minskning på grund av lägre kostnader för en extra barna
vårdslärarinnekurs.

.................................

4. Ökad elevintagning i förberedande skolkökslärarinnekursen

5. Ökad elevintagning i handarbetslärarinnekursen........

6. Höjning av handledararvodena.......................

Bidraget till driftkostnader:

7. Slopande av vissa elevavgifter........................

8. Bidrag till materielkostnader vid experimentell matlagning

9. Ökade utgifter av automatisk natur..................

10. Erforderlig nyanskaffning ...........................

+

27

000

—

22

700

_

21

100

+

30

400

+

27

000

+

3

600

+

43

000

+

3

250

+

1

950

+

15

000

Summa ökning kronor 107 400

Av skolöverstyrelsens framställning inhämtas vidare bland annat följ ande.

2. Under budgetåret 1959/60 ordnas såsom en engångsåtgärd en ettårig

lärarutbildningskurs för ekonomiföreståndarinnor vid fackskolan. Bidraget

för budgetåret 1960/61 kan minskas med kostnaderna för denna kurs, således

med 22 700 kronor.

3. Hösten 1959 startade en extra barnavårdslärarinnekurs. Då eleverna

i denna kurs under sitt andra utbildningsår praktiserar vid institutioner och

endast har ett mindre antal teoretiska undervisningstimmar, kan bidraget

nedräknas med 21 100 kronor.

4. I det föregående har föreslagits intagning av elever i två förberedande

lärarinnekurser mot en sådan enligt propositionen 1959: 48. 90 procent av

löner och arvoden till lärare vid denna andra kurs uppgår till 30 400 kronor.

5. I det föregående har för läsåret 1960/61 beräknats intagning av elever

i ytterligare en handarbetslärarinnekurs. 90 procent av löner och arvoden

beräknas uppgå till 27 000 kronor. Vidare har föreslagits minskad intagning

i skolkökslärarinnekursen. Elevantalet i andra årskursen av denna utbildningslinje

är emellertid större än budgetåret 1959/60. Den härav föranledda

kostnadsminskningen respektive ökningen är av samma storlek, varför

de icke upptagits var för sig.

7.1 sin skrivelse framhåller fackskolans styrelse önskvärdheten av att även

eleverna i ekonomiföreståndarinnekursen befrias från elevavgifter. Fackskolan

har emellertid icke inräknat det statsbidrag, som skulle behövas såsom

ersättning för dessa terminsavgifter i sin beräkning av bidraget till

driftkostnader. Överstyrelsen finner, att det kan anses väl motiverat, att

elevavgifterna slopas även för denna kurs. Detta skulle medföra ett med

8 540 kronor ökat statsbidrag. Den övriga här beräknade bidragsökningen,

34 460 kronor, är på grund av vad som anförts i propositionen 1959: 48 av

automatisk karaktär.

9. Det belopp på 1 950 kronor, som här anges såsom ökade utgifter av

automatisk natur utgör hyreskostnader och ofrånkomliga höjda löner till

förvaltnings- och städpersonal.

10. Fackskolans lokaler är i många avseenden bristfälliga. Det är därför

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

så mycket mera angeläget, att inredningen är ändamålsenlig och inventarierna

tillräckliga. De förbättringar, som är möjliga att genomföra med tillgängliga

medel, företages emellertid av styrelsen. Det är dock ej möjligt för

fackskolan att med nuvarande bidrag till driftkostnader i erforderlig omfattning

nyanskaffa viss modern för undervisningen erforderlig apparatur

såsom frysboxar, spisar, symaskiner, tvättmaskiner samt hjälpmedel för

audiovisuell undervisning.

Departementschef en. Skolöverstyrelsens medelsberäkning i vad avser

bidraget till avlönande av lärare (p. 1—6) föranleder ingen erinran från min

sida. Bidraget bör således uppräknas med sammanlagt 44 200 kronor.

Vid behandlingen av anslaget till Statens skolköksseminarium: Omkostnader

har jag förordat, att elevavgifterna avskaffas jämväl för ekonomi - föreståndarinnekurserna. För fackskolans i Uppsala del uppkommer därvid

ett inkomstbortfall som beräknats till 8 540 kronor. Liksom skolöverstyrelsen

förordar jag, att fackskolan kompenseras härför genom att statsbidraget

ökas i motsvarande mån. Den totala kompensationen för slopade elevavgifter

kommer därigenom att uppgå till 43 000 kronor (p. 7).

Som jag tidigare uttalat, kan jag inte tillstyrka någon särskild medelsanvisning

till materielkostnader vid experimentell matlagning (p. 8). Beträffande

yrkandena under punkterna 9 och 10 anser jag, att medelsökningen

bör begränsas till sammanlagt 10 000 kronor. Enligt mitt förslag bör således

bidraget till driftkostnader höjas med (43 000 + 10 000 =) 53 000 kronor.

Sammanlagt beräknar jag en ökning av anslaget med (44 200 -j+

53 000 —) 97 200 kronor till 1 127 800 kronor.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala

för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 1 127 800 kronor.

E. Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................... 378 000 405 161

1959/60 (statsliggaren s. 675)............ 430 600

1960/61 (förslag) ...................... 585 200

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden föreslagit, att anslaget höjes

med 124 400 kronor. Av den föreslagna ökningen hänför sig ett belopp av

57 000 kronor till automatiska utgiftsförändringar på grund av dels ökat

elevantal såsom en följd av tidigare beslutad ökad intagning i första årskursen,

dels höjda löner samt kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

Överstyrelsen har vidare räknat med ett belopp av 28 600 kronor för höjda

handledararvoden, 1 800 kronor i bidrag till undervisningsmateriel vid expe
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

rimentell matlagning samt 37 000 kronor i bidragshöjning på grund av

ökade fastighetskostnader. Som motivering för sistnämnda höjning anför

överstyrelsen följande.

I propositionen 1959: 48 redovisas, att Västerbottens läns landsting beslutat

en tillbyggnad av seminariet för huslig utbildning i Umeå. Denna tillbyggnad

är i hög grad behövlig. Den möjliggör, enligt uppgift i seminariets

nu föreliggande framställning, att antalet elevplatser vid seminariet ökas

från 136 till 216. Tillbyggnaden har kostnadsberäknats till 1 300 000 kronor

exklusive inredning och utrustning. För den befintliga seminariebyggnaden

uppgår de årliga kostnaderna — ränta, amortering, avskrivning och

underhåll — till 75 000 kronor. Genom tillbyggnaden beräknas de årliga

fastighetskostnaderna öka med cirka 97 000 kronor. Styrelsen hemställer

därför om ett från 78 000 till 115 000 kronor höjt bidrag till driftkostnaderna.

Höjningen skulle alltså uppgå till 37 000 kronor. Visserligen torde

enligt skrivelse från arbetsmarknadsstyrelsen den 3 juli 1959 Västerbottens

läns landsting erhålla 30 procent av den nämnda byggnadskostnaden i statsbidrag.

Likväl vill överstyrelsen förorda, att seminariet erhåller detta höjda

bidrag, vilket bereder täckning för endast en del av de höjda fastighetskostnaderna.

I särskild skrivelse den 10 oktober 1959 har skolöverstyrelsen framlagt

förslag om anordnande av ytterligare en avdelning med 16 elever i den förberedande

skolkökslärarinnekursen. Det sammanlagda elevantalet i den

förberedande kursen skulle härigenom stiga från 32 till 48. Statsbidragskostnaderna

för den nya elevavdelningen har för budgetåret 1960/61 beräknats

till 28 800 kronor för lärarlöner och 3 000 kronor för driftkostnader.

Det i överstyrelsens anslagsäskanden föreslagna anslaget skulle således

behöva uppräknas till 586 800 kronor, varav 467 000 kronor skulle utgå till

avlönande av lärare och 119 800 kronor till driftkostnader.

Departementschefen. De i skolöverstyrelsens anslagsäskanden beräknade

ökningarna av bidraget till avlönande av lärare med sammanlagt (57 000 +

+ 28 600 =) 85 600 kronor föranleder ingen erinran från min sida. Under

hänvisning till att jag förut i samband med behandlingen av elevintagningen

till seminarierna läsåret 1960/61 uttalat mig för att ännu en avdelning

med 16 elever anordnas i den förberedande skolkökslärarinnekursen,

föreslår jag en ytterligare ökning av lärarlönebidraget med 29 000 kronor

och en höjning av bidraget till driftkostnader med 3 000 kronor. Med anledning

av att tillbyggnaden av seminariet föranleder ökade fastighetskostnader

förordar jag vidare, att bidraget till driftkostnader ökas med 37 000

kronor. Sammanlagt bör således förestående anslag uppräknas med

(85 600 -j- 29 000 -f- 3 000 -j- 37 000 =) 154 600 kronor till 585 200 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå

för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 585 200 kronor.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

F. Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium

Anslag

1958/59 ............................... 167 000

1959/60 (statsliggaren s. 676)............ 187 000

1960/61 (förslag) ...................... 182 200

Nettoutgift

134 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta förslagsanslag för nästa budgetår

minskas med 4 000 kronor enligt följande sammanställning.

Bidraget till avlönande av lärare:

1. Minskning på grund av lägre elevantal i andra årskursen av

lärarinnekursen ...................................... — 19 900

2. Automatiska lönehöjningar ............................ + 4 600

3. Ökning på grund av höjda handledararvoden............ + 6 500

Bidraget till driftkostnader:

4. Automatisk höjning på grund av slopande av elevavgifter . . + 4 000

5. Bidrag till undervisningsmateriel vid experimentell matlagning

.............................................. 4~ 800

Minskning kronor 4 000

Av överstyrelsens framställning inhämtas i övrigt bland annat följande.

1. Enligt överstyrelsens förslag till elevintagning vid seminarierna för

utbildning av lärarinnor på det husliga området skulle intagningen hösten

1960 vara densamma som hösten 1959. Under läsåret^l959/60 har seminariet

emellertid 32 elever i andra årskursen av den tvååriga skolkökslärarinnekursen

men under läsåret 1960/61 endast 16 elever i denna årskurs. Detta

innebär, att anslaget kan minskas med 19 900 kronor.

Departementschefen. I det föregående har jag behandlat vissa för den

husliga utbildningen gemensamma frågor rörande elevintagningen läsåret

1960/61 m. m. Med beaktande av vad jag därvid anfört har jag här ingen

annan invändning mot skolöverstyrelsens medelsberäkning än att jag i

anslaget icke inräknar något bidrag till undervisningsmateriel vid experimentell

matlagning. Anslaget kommer härigenom att uppgå till (187 000 —

— 19 900 + 4 600 + 6 500 + 4 000 =) 182 200 kronor, vilket innebär en

minskning med 4 800 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium för budgetåret

1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 182 200 kronor.

G. Bidrag till vissa handarbetsseminarier

Anslag Nettoutgift

246 400 221 766

357 600

449 600

1958/59 ...................

1959/60 (statsliggaren s. 676)

1960/61 (förslag) .........

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Skolöverstyrelsen föreslår att anslaget höjes med 92 000 kronor enligt

följande sammanställning.

Bidraget till avlönande av lärare:

1. Automatiska höjningar för Nordenfeltska skolan på grund

av ökat elevantal och höjda löner...................... -f 26 200

2. Automatiska höjningar för Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium

på grund av ökat elevantal och höjda löner -f 25 400

3. Höjning av handledararvodena......................... 14 200

Bidraget till driftkostnader:

4. Automatisk höjning på grund av slopande av elevavgifter. . -f 30 200

5. Minskning av bidraget till Eneroths seminarium ........ — 4 000

Summa ökning kronor 92 000

Beträffande de olika anslagsförändringarna framhåller skolöverstyrelsen

bland annat följande.

1. Den automatiska höjningen för Nordenfeltska skolan beror huvudsakligen

pa att antalet elever i andra årskursen av den tvååriga lärarinne^rs.

^n ^ran läsaret 1959/60 till 1960/61 höjts med 14. Kostnadsökningen

härför uppgår till 23 700 kronor. Ökningen med ytterligare 2 500 kronor

beror främst på de från och med den 1 juli 1959 gällande totallönerna.

2.. Den automatiska höjningen för Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium

har samma orsaker som höjningen för Nordenfeltska skolan.

Ökat elevantal i andra årskursen fordrar en uppräkning med 22 500 kronor

och höjda löner uppräkning med 2 900 kronor.

4. Enligt bestämmelserna i kungl. brev den 28 maj 1959 skall elevavgifterna

successivt slopas för elever i ifrågavarande seminariers lärarinnekurser

med början för nyintagna elever under läsåret 1959/60. Seminarierna

skulle erhålla kompensation för minskade inkomster på grund av

slopade elevavgifter. För budgetåret 1960/61 innebär detta en ytterligare

minskning av Nordenfeltska skolans inkomster med 5 000 kronor och av

Eneroths seminariums med 25 200 kronor, där beslutet för detta år medför

bortfall av terminsavgifterna i såväl första som andra årskursen. Detta

innebär således en automatisk höjning av driftkostnadsbidragen med 30 200

kronor.

5. I bidraget till driftkostnader budgetåret 1959/60 för Eneroths seminarium

ingår ett engångsbelopp av 6 000 kronor till anskaffande av inventarier

till en vävsal. Detta bidrag har överstyrelsen dock icke minskat med

liela detta belopp för budgetåret 1960/61 utan med 4 000 kronor. Seminariets

styrelse anser nämligen, att ytterligare lokaler kan behöva hyras detta

ar för att möjliggöra utbildningen av det föreslagna elevantalet. Ett med

2 000 kronor ökat bidrag till hyra erfordras.

Departementschejen. Skolöverstyrelsens medelsberäkning innebär med

avseende på den i anslaget ingående posten till Bidrag till avlönande av

lärare en ökning med 65 800 kronor till 330 400 kronor. Av sistnämnda belopp

har 180 000 kronor beräknats utgå till Nordenfeltska skolan och

150 400 kronor till Eneroths seminarium. Posten till Bidrag till driftkost
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

nader föreslås ökad med 5 000 kronor till 53 000 kronor för Nordenfeltska

skolan och med 21 200 kronor till 66 200 kronor för Eneroths seminarium.

Sammanlagt innebär detta en anslagshöjning med 92 000 kronor till

449 600 kronor.

För egen del har jag ingen erinran mot den ifrågavarande medelsberäkningen.

Den nyssnämnda anslagsberäkningen utgår i enlighet med vad jag i ett

tidigare sammanhang förordat bland annat från förutsättningen att elevintagningen

vid Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium hösten 1960

skulle vara densamma som hösten 1959, nämligen 56 elever. Jag framhöll

dock i samband med frågan om elevintagningens storlek, att möjligheterna

att genomföra denna intagning vid skolan i viss mån var ovissa. Detta sammanhänger

med att styrelsen för skolan efter det att skolöverstyrelsen

avgav sina anslagsäskanden under hand meddelat, att Göteborgs stad icke

synes vara beredd att åtaga sig den ökning av driftkostnaderna, som blir

en följd av att 1959 års höga intagningsnivå bibehålies. Enligt styrelsens

mening måste därför en avsevärd minskning ske i antalet intagna elever

hösten 1960, såvida inte staten ökar det till skolan utgående driftbidraget

i erforderlig omfattning.

Jag är för egen del icke beredd att förorda att på grund av denna omständighet

medelsanvisningen under förevarande anslag ökas utöver vad överstyrelsen

i sina anslagsäskanden föreslagit. Jag förutsätter härvidlag att

Kungl. Maj:t inom den beräknade anslagsramen skall äga rätt medge den

omfördelning av medel mellan posterna till avlöningskostnader och till

driftkostnader, som kan visa sig nödvändig för att hålla största möjliga

intagning till läsåret 1960/61 vid seminariet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa handarbetsseminarier för budgetåret

1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 449 600 kronor.

H. Provisorisk handarbetslärarinnelinje

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1960/61 har skolöverstyrelsen

föreslagit, att under rubriken »Provisoriskt handarbetsseminarium» i riksstaten

uppföres ett nytt förslagsanslag av 97 500 kronor. Frågan har i viss

utsträckning redan berörts i det föregående avsnittet om lärarutbildningens

omorganisation och vid behandlingen av frågorna om elevintagningen vid

seminarierna läsåret 1960/61.

Överstyrelsens förslag innebär, att ett statligt provisoriskt seminarium för

en årlig utbildning av 24 slöjdlärarinnor skulle inrättas för en tid av 8 år.

Seminariet skulle anknytas antingen till lärarhögskolan i Malmö eller till

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. May.ts ''proposition nr 95 år 1960

något folkskoleseminarium. Då undervisningen i vävning fordrar stora utrymmen,

har överstyrelsen räknat med att denna undervisning skulle koncentreras

och förläggas till två folkhögskolor, som vardera skulle mottaga

12 elever. Rektorerna vid Östra Skånes folkhögskola vid Tomelilla och Önnestads

folkhögskola har förklarat, att vävsalarna vid dessa skolor årligen

kan disponeras från mitten av juli till slutet av september och att lärarinneeleverna

kan inackorderas vid skolorna. Rektor vid den planerade lärarhögskolan

eller vid ett folkskoleseminarium skulle vara chef för denna avdelning.

En föreståndarinna skulle dock ha hand om utbildningen av slöjdlärarinnorna.

Undervisningen i de flesta teoretiska ämnen anses lämpligen

kunna meddelas av lärarhögskolans eller folkskoleseminariets lärare mot

timlärararvoden.

I särskild skrivelse den 12 oktober 1959 har skolöverstyrelsen redovisat,

att goda möjligheter synes föreligga att disponera lokaler för ett provisoriskt

handarbetsseminarium i den byggnad i Malmö, den s. k. Åbergska skolan,

där lärarhögskolans verksamhet provisoriskt kommer att förläggas. Överstyrelsen

framhåller även, att stadskollegiet i Hälsingborg erbjudit sig att

ställa lokaler till förfogande för ett provisoriskt handarbetsseminarium. För

egen del anser skolöverstyrelsen, att de för seminariets verksamhet mera

ändamålsenliga förutsättningarna finns i Malmö.

Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för ett provisoriskt handarbetsseminarium

under läsåren 1960/61 och 1961/62 på följande sätt.

Läsåret Läsåret

1960/61 1961/62

Årliga kostnader:

1. Avlöningar och arvoden........................ 61 000 125 600

2. Sjukvård m.m................................ 100 100

3. Expenserm. m................................ 11400 20 400

4. Hyra (approximativt) ......................... 10 000 14 000

Summa kronor 82 500 160 100

5. Engångskostnader för inköp av inventarier ...... 25 000 10 000

Summa kronor 107 500 170 100

Beträffande de olika beloppen anför överstyrelsen i sin anslagsframställning

följande.

1. Seminariets föreståndarinna beräknas under läsåret 1960/61 ha en

undervisningsskyldighet av 24 veckotimmar. Därpå följande år har undervisningsskyldigheten

beräknats till 18 veckotimmar. Hon har liksom övriga

facklärare i kvinnlig slöjd vid motsvarande seminarier placerats i lönegrad

Ae 17. Det har beräknats att stadgan och avlöningsreglementet för övningslärare

skulle gälla facklärarna. Därtill har för föreståndarinnan beräknats

samma arvode, 660 kronor, som utgår till huvudlärarinnorna vid handarbetslärarinnekurserna

vid Fackskolan för huslig ekonomi och seminariet

för huslig utbildning i Umeå. Timlärararvodena har beräknats på samma

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is ''proposition nr 95 år 1960 119

sätt som vid dessa seminarier. Arvode till skolläkare har beräknats för förebyggande

hälsovård med 200 kronor.

3. I de beräknade expenserna ingår till materiel och böcker 2 000 kronor

för budgetåret 1960/61 och 4 000 kronor för följande budgetår.

4. Då det ännu är ovisst, var detta seminarium skall förläggas, är det

givetvis omöjligt att annat än approximativt beräkna ett hyresbelopp. Då

det icke torde bli fråga om nybyggda lokaler, synes hyreskostnaderna första

året högst behöva uppgå till 10 000 kronor. I hyra för budgetåret 1961/62

har inräknats 1 500 kronor för hyra för vävlokaler vid de folkhögskolor,

dit vävundervisningen torde kunna förläggas. I anslagsberäkningen har endast

upptagits ett belopp för bränsle, lyse, vatten m. in., då den egentliga

hyran bör utgå från statens allmänna fastighetsfond.

5. Engångskostnaderna är beräknade för inköp av inventarier till undervisningslokaler

och andra lokaler.

Departementschefen. Jag har redan i det föregående redovisat mitt positiva

ställningstagande till överstyrelsens förslag om en från och med nästa

budgetår provisoriskt anordnad utbildning av handarbetslärarinnor i anknytning

till annan lärarutbildningsanstalt. Från och med budgetåret

1961/62 bör verksamheten vid en sådan provisorisk linje, som beräknas

böra upprätthållas under åtta år, avse utbildning av textillärare enligt den

förordade nya utbildningsgången. Därigenom kommer utbildningen vid

linjen att längre fram bli treårig. Jag förutsätter, som tidigare nämnts, att

det skall få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om förläggningen av

denna provisoriska linje.

Mot vad överstyrelsen föreslagit beträffande lönesättningar och medelsanvisningar

till olika ändamål vid denna provisoriskt anordnade utbildning

för nästa budgetår har jag inte något att erinra. I samband med den nya

seminarieorganisationens ikraftträdande budgetåret 1961/62 får vissa justeringar

givetvis vidtagas även beträffande den provisoriska linjen. Jag föreslår,

att för nästa budgetår i riksstaten upptages ett förslagsanslag av

97 500 kronor under rubriken »Provisorisk handarbetslärarinnelinje». Anslaget

torde böra fördelas på olika poster på sätt framgår av staten i efterföljande

hemställan.

Under åberopande av vad jag nu och i föregående avsnitt av min framställning

härvidlag anfört och förordat, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad

jag i det föregående förordat skall från och med budgetåret

1960/61 anordnas en provisorisk linje för utbildning av

lärare på det textila området, organisatoriskt anknuten till

en statlig lärarutbildningsanstalt;

b) godkänna följande stat för den provisoriska handarbetslärarinnelinjen

att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1960/61;

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis........................ 54 200

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... 5 800

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis................ 1 000

Omkostnader

1. Sjukvård m. m., förslagsvis......... 100

2. Expenser, förslagsvis .............. 36 400

Summa kronor

61 000

36 500

97 500

c) till Provisorisk handarbetslärarinnelinje för budgetåret

1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 97 500 kronor.

I. Vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation av lärarutbildningen

på det husliga området

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat rörande

medelsanvisning för nästa budgetår till vissa förberedande åtgärder för

den av mig föreslagna omorganisationen av lärarutbildningen på det husliga

området hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation

av lärarutbildningen på det husliga området för budgetåret

1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 75 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under I och under

II B—I hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämmer, bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Linden

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1960 121

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Omorganisation av lärarutbildningen på det husliga området........ 4

A. Inledning...............................................->•••• 4

B. Hittillsvarande förhållanden ................................... 7

C. Lärarkategorier m. m. Utbildningsbehov........................ 16

1. Kommittén ............................................... 16

2. Remissyttranden ........................................... 24

D. Utbildningens utformning ..................................... 30

1. Kommittén ............................................... 30

2. Remissyttranden ...........................................43

E. Seminarieorganisationen. Lokalfrågor........................... 48

1. Kommittén ............................................... “18

2. Remissyttranden........................................... 55

F. Personalorganisationen........................................ 64

1. Kommittén ............................................... 64

2. Remissyttranden........................................... 70

G. Kommitténs kostnadsberäkningar.............................. 73

H. Departementschefen ...........................................75

II. Anslag till seminarier för huslig utbildning för budgetåret 1960/61 .... 103

A. Elevintagningen vid seminarierna läsåret 1960/61 m. in...........103

Skolöverstyrelsen............................................. 103

Departementschefen .......................................... 106

B. Statens skolköksseminarium: Avlöningar........................ 108

Skolöverstyrelsen............................................. 108

Departementschefen .......................................... 109

C. Statens skolköksseminarium: Omkostnader...................... 109

Skolöverstyrelsen............................................. 109

Departementschefen .......................................... 111

D. Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.............. 111

Skolöverstyrelsen............................................. 111

Departementschefen .......................................... 113

E. Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå.............. 113

Skolöverstyrelsen............................................. 113

Departementschefen .......................................... 114

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj ds ''proposition nr 95 år 1960

F. Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium....................... 115

Skolöverstyrelsen............................................. 115

Departementschefen .......................................... 115

G. Bidrag till vissa handarbetsseminarier.......................... 115

Skolöverstyrelsen............................................. 116

Departementschefen .......................................... 116

H. Provisorisk handarbetslärarinnelinje............................ 117

Skolöverstyrelsen............................................. 117

Departementschefen .......................................... 119

I. Vissa förberedelseåtgärder för en omorganisation av lärarutbildningen

på det husliga området........................................ 120

Ivar Hfeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1960

600463

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar om anslag för budgetåret 1960/61 till arkiv, bibliotek, museer och akademier m. m. samt til a1 i texten
  2. SU 1960:132 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående utbildningen av lärare på det husliga området m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten