Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas organisation, in. m

1960-03-11 · 111 sidor, varav 107 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 107 av 111 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:96, Angående vissa ändringar i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas organisation, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

1

Nr 96

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas

organisation, in. m.; given Stockholms slott den

11 mars 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas åtskilliga ändringar i lantbruksstyrelsens och

lantbruksnämndernas organisation i syfte att anpassa personaluppsättningen

efter utvecklingen samt till ändringarna i arbetsuppgifternas inriktning och

beräknade framtida omfattning. Avsikten är att ytterligare effektivisera organisationen,

så att den på bästa sätt skall kunna fullgöra sin uppgift att på

rationaliseringens väg medverka till en fortsatt höjning av jordbruksnäringens

standard inom landet. Bland annat förordas en betydande överflyttning

av personal inom nämnderna från inre till yttre rationaliseringsverksamliet.

Lantbruksdirektörerna föreslås samtidigt erhålla en mera fristående, ledande

ställning inom respektive lantbruksnämnder för att härigenom i större

utsträckning kunna ägna sig åt bland annat den allmänna planeringen av

nämndernas aktiva rationaliseringsinsalser. Den omedelbara ledningen av

den yttre rationaliseringsverksamheten överlåtes på lantbrukskonsulenter i

Ao 24.

En ej oväsentlig ändring i nuvarande ordning innebär slopandet av lantbruksingenjörsavdelningarna

vid lantbruksnämnderna. Antalet lantbruksingenjörer

minskas till sju mot för närvarande enligt personalförteckningen

23. De till denna personalkategori hänförliga uppgifterna avses i den mån

I Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 96

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ilungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

de ej kan övertagas av lantbruksnämndernas avdelningar för inre rationalisering

skola åvila expertis sorterande under det centrala organet. De sju

lantbruksingenjörerna bör överföras till lantbruksstyrelsens personalstat,

men sex av dem bör tills vidare vara utstationerade å de orter, som lantbruksstyrelsen

bestämmer.

I samband med nu angivna förslag förordas en förhållandevis kraftig reducering

av lantbruksnämndernas personalkader med ty åtföljande besparingar.

Ävenså bär föreslagits löneregleringar för en rad tjänster inom såväl

nämnderna som lantbruksstyrelsen.

I propositionen förordas vidare att de två lantbruksnämnderna i Kalmar

län sammanslås den 1 juli 1960 och hushållningssällskapen i samma län den

1 januari 1961. Det skall därvid föranstaltas så att befolkningen i norra länsdelen

i stort sett får oförändrade möjligheter till kontakt med personal

inom respektive organ. En arbetsgrupp förutsättes därför tills vidare bli förlagd

i Västervik. Det beräknas att vid ett fullt genomförande av omorganisationsåtgärderna

inom Kalmar län de statliga utgiftsminskningarna uppgår

till omkring 315 000 kronor per år.

Omorganisationen av lantbruksstyrelsen rör dels rationaliseringsavdelningen,

dels kansli- och kameralbyråerna. Antalet byråer inom rationaliseringsavdelningen

minskas från fyra till två. En byrå avses för yttre och en

för inre rationaliseringsuppgifter. Till den förstnämnda byrån skall utom

en arbetsenhet för den allmänna verksamheten hänföras en sektion för skogliga

uppgifter. Inom den andra byrån inrättas två sektioner för särskilda

uppgifter, nämligen en för torrläggningsverksamheten och en för handläggning

av byggnadsfrågor.

Personaluppsättningen inom rationaliseringsavdelningen har anpassats

till vad som kräves för att centralt kunna handha ledningen av lantbruksnämndernas

angelägna verksamhet för jordbrukets inre rationalisering

samt för yttre rationalisering av jordbruks- och skogsfastigheter.

Förslaget rörande kansli- och kameralbyråerna avser en sammanslagning

av dem den 1 juli 1960 till en administrativ byrå. Till denna hänförliga arbetsuppgifter

skall härvid fördelas på tre sektioner, en för organisationsoch

personalärenden, en för kamerala ärenden samt en för allmänt administrativa

ärenden.

Slutligen äskas i propositionen medel under lantbrukstyrelsens och lantbi

uksnämndernas olika anslag. Därvid föreslås bland annat minskning av

nämndernas avlönings- och omkostnadsanslag med sammanlagt något mer

än 1 000 000 kronor och ökning av styrelsens avlöningsanslag — på grund av

överflyttning av personal från nämnderna — med 493 000 kronor. På längre

sikt beräknas de i propositionen framförda förslagen medföra besparingar,

bortsett från kostnadsminskningar i fråga om rörligt tillägg, å totalt minst

1 350 000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 är 1960

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, förslag

om vissa ändringar i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas organisation

m. m. samt anför följande.

I. Inledning

Lantbruksstyrelsen har i sin anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61 framlagt

förslag om vissa ändringar i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas

organisation, över ifrågavarande skrivelse har yttrande avgivits av

statens organisationsnämnd, statens sakrevision, statskontoret, styrelsen för

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök och lantbruksdirektörernas

förening.

Vidare har en på grundval av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 januari

1958 särskilt tillkallad utredningsman den 28 oktober 1959 avlämnat betänkande

rörande frågan om sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna

i Kalmar län, m. m. I anledning av sagda betänkande har yttrande inkommit

från lantbruksstyrelsen efter hörande av Hushållningssällskapens förbund,

skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen efter hörande av vederbörande

överlantmätare, riksräkenskapsverket, statskontoret, länsstyrelsen i Kalmar

län, lantbruksnämnderna i Kalmar läns norra och södra områden, Kalmar

läns norra och södra hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelserna i Kalmar

läns norra och södra områden, länsbostadsnämnden i Kalmar län, länsarbetsnämnden

i Kalmar län, förvaltningsutskotten i Kalmar läns norra landsting

och i Kalmar läns södra landsting, Sveriges lanfbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk efter hörande av Kalmar läns norra och södra

länsförbund, Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Svenska landskommunernas

förbund, Kalmar läns norra Föreningsnämnd och södra Föreningsnämnd

samt jordbruksupplysningskommittén.

Härjämte har kompetensulredningen den 21 december 1959 överlämnat

redogörelse för vissa undersökningar jämte förslag till inrättande av kanslisttjänster

hos lantbruksstyrelsen. Häröver har lantbruksstyrelsen avgivit

yttrande.

Slutligen har 1958 års besparingsutredning i sitt den 6 augusti 1959 dag
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

tecknade betänkande framfört vissa synpunkter på de nuvarande lantbruks-

och skogsstyrelserna med tillhörande lokala organ. Yttranden över

förslag i detta ämne har avgivits av lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens

jordbruksnämnd, lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen, statens organisationsnämnd,

veterinärstyrelsen, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges

lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Skogvårdsstyrelsernas

förbund, Sveriges skogsägareförbund, länsstyrelserna i Stockholms,

Älvsborgs och Norrbottens län samt av lantbruksnämnden och hushållningssällskapet

i Norrbottens län.

II. Lantbruksstyrelsens förslag beträffande lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas

organisation och anslag

l. Förslaget beträffande omorganisation av lantbruksstyrelsen

1 eu inledande mera allmän motivering erinrar lantbruksstyrelsen,

att rationaliseringsavdelningen inom styrelsen tillkom år 1948 i samband

med att lantbruksnämnderna inrättades. Dess huvudsakliga uppgift

är att inom styrelsen svara för ledningen av verksamheten vid nämnderna

och sammanhänger sålunda med den statliga verksamheten för jordbrukets

yttre och inre rationalisering samt den statliga sociala jordbruksegnahemsverksamlieten.

Särskilt på den yttre och inre rationaliseringens områden har

denna verksamhet efter hand undergått ändringar. Det är därför enligt styrelsen

naturligt att avdelningens organisation nu underkastas en översyn

i syfte att anpassa densamma till den utveckling som ägt rum. Efter de beslut

som fattades vid 1959 års riksdag angående jordbrukets rationalisering

m. m. är en sådan översyn även helt ofrånkomlig för att besluten skall kunna

genomföras med avsedd effekt.

För rationaliseringsavdelningens nuvarande organisation lämnar styrelsen

följande redogörelse.

Rationaliseringsavdelningen står under ledning av en överdirektör och

består av fyra byråer, nämligen planläggningsbyrån, jordförbättringsbyrån,

fryggnatJsbyrån och sociala byrån. Den fördelning av arbetsuppgifterna mellan

byråerna som fastställdes år 1948 består i huvudsak alltjämt. Till planläggningsbyrån

hör sålunda bl. a. ärenden rörande översiktlig utredning

och individualplanering på jordbrukets område, förvärv, förvaltning och

försäljning av för rationaliseringsändamål avsedd fast egendom ävensom

låne- och bidragsgivning samt verksamhet i övrigt för jordbrukets yttre rationalisering.

På jordförbättringsbyrån handlägges ärenden rörande lån och

bidrag ur statens avdikningslånefond resp. statens avdikningsanslag samt

ärenden i övrigt rörande jordbrukets inre rationalisering, dock icke ärenden

rörande husbyggnad. På byggnadsbyrån handlägges ärenden av övervägande

husbyggnadsteknisk natur, däri inbegripet ärenden angående gödselvårdsoch

siloanläggningar. På sociala byrån handlägges ärenden angående social

låne- och bidragsverksamhet och annan social verksamhet på jordbrukets

område samt ärenden i övrigt av övervägande social natur.

Beträffande jordförbättringsbyrån må här framhållas att dess arbetsuppgifter

enligt beslut av 1958 års riksdag ökats med handläggningen av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

vissa erosions- och markvårdsfrågor. Fr. o. m. innevarande budgetår kommer

byråns arbetsuppgifter å andra sidan att minska i följd av att enligt

beslut av årets riksdag statens avdikningslånefond skall avvecklas per den

1 juli 1959 samt bidragsgivningen ur statens avdikningsanslag upphöra

fr. o. m. samma dag.

Enligt det av lantbruksstyrelsen inom ramen för styrelsens avlöningsanslag

för innevarande budgetår beräknade personalbehovet för rationaliseringsavdelningens

byråer avses antalet befattningshavare uppgå till sammanlagt

47. Personalens fördelning å de olika byråerna framgår av följande

sammanställning.

1 överdirektör Bp 4

1 kanslibiträde Ao 7

Planläggningsbijrån

1 byråchef Bo 1

1 jägmästare Be 1

1 byrådirektör Ao 24

1 byrådirektör Ae 24

1 förste aktuarie Ao 23

2 jägmästare Ae 23

1 tjänsteman Ag 23

1 lantbrukskonsulent Ae 21

4 lantbruksassistenter Af 15—Ae 19

1 kansliskrivare Ao 10

1 kontorist Ae 9

1 kanslibiträde Ae 7

2 kontorsbiträden Ao 5

1 ritbiträde Af 3—Ae 7

3 kontorsbiträden Af 1—Ae 5

Sociala byrån

1 byråchef Bo 1 (vakant)

1 byrådirektör Ao 23 (övergångsstat)

1 kanslibiträde Ae 7

1 kontorsbiträde Ae 5

Jordförbättringsbyrån

1 byråchef Bo 1

1 lantbruksingenjör Ao 25

1 byrådirektör Ae 24

1 förste byråsekreterare Ae 23

1 byråingenjör Ao 19

1 byråingenjör Ae 19

1 kontorist Ae 9

1 kontorsbiträde Ao 5

Byggnadsbyrån

1 byråchef Bo 1

1 förste byråingenjör Ao 23

1 förste byråingenjör Ae 23

1 byggnadskonsulent Ae 21

1 byråingenjör Ao 19

1 byråingenjör Ae 19

1 amanuens Af 13—Ae 19

1 ingenjör Ae 15

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

1 tekniker Ae 12

1 kanslibiträde Ao 7

1 tjänsteman Ag 3

Avlöningskostnaderna för rationaliseringsavdelningens personal beräknas

för innevarande budgetår uppgå till sammanlagt ca 850 000 kr., varav

ca 365 000 kr. för ordinarie tjänstemän, ca 475 000 kr. för icke-ordinarie

tjänstemän samt ca 10 000 kr. för tillfällig personal, vikariatsersättningar

för icke-ordinarie personal och övertidsersättningar.

Med anledning av att revisionskontoret inom styrelsens kameralbyrå beröres

av förslaget till omorganisation av rationaliseringsavdelningen redovisar

styrelsen även dess personal. Enligt denna redovisning skall den bestå

av 1 förste revisor i Ao 23, 1 förste revisor i Ao 21, 1 revisor i Af 13—

Ae 19, 1 kontorsskrivare i Ae 13, 1 kontorist i Ae 9, 1 kanslibiträde i Ae 7

och 1 kontorsbiträde i Af 1—Ae 5. Avlöningskostnaderna beräknas till ca

110 000 kr., varav ca 47 000 kr. för ordinarie tjänstemän och återstoden för

icke-ordinarie personal.

Vid den översyn av rationaliseringsavdelningen, vilken

—- såsom redan framhållits — nu måste göras, bör tillses att avdelningen

organiseras så att den på bästa sätt kan tjäna sin huvuduppgift

att leda verksamheten vid lantbruksnämnderna. De ändringar i denna verksamhets

inriktning, som beslutats vid årets riksdag, måste härvid särskilt

beaktas. Rörande den närmare innebörden av dessa beslut torde få hänvisas

till propositionen 1959: 148 och jordbruksutskottets utlåtande nr 30. Här

må blott erinras om att man genom besluten avser, bl. a., att möjliggöra

eu — såsom synnerligen angelägen ansedd — intensifiering av rationaliseringsverksamheten,

särskilt på den yttre rationaliseringens område. Samtidigt

härmed vidgas den statliga stödverksamheten till att omfatta även

s. k. tvåfamilj sjordbruk. I fråga om stöd till inre rationalisering understrykes

med kraft att investeringarna skall vara räntabla och åtgärderna av bestående

nytta för jordbruket. Upplysningsverksamheten skall ökas. Rådgivning,

innefattande i mån av behov även planering och teknisk projektering,

skall bedrivas oavsett om statligt stöd påräknas eller ej och utvidgas

till att omfatta även upprättande av investeringskalkyler. Som en viktig

förutsättning för att en sådan intensifierad verksamhet skall kunna åstadkommas

har särskilt framhållits nödvändigheten av ett intimt och fast

organiserat samarbete —- såväl lokalt som centralt — mellan de myndigheter,

som är verksamma på jordbrukets område.

Förverkligandet av de beslut som fattats av fjolårets riksdag rörande rationaliseringsverksamheten

m. m. ställer stora krav på fasthet och styrka i

ledningen av densamma. Delvis torde dessa krav kunna tillgodoses genom

att arbetet på rationaliseringsavdelningen koncentreras till färre enheter än

f. n. I det väsentliga måste det dock ske genom att avdelningen tillföres

erforderlig expertis på alla viktigare avsnitt av dess verksamhetsområde.

Uppdelningen av ärenden på olika arbetsenheter är i hög grad beroende av

hur sistnämnda fråga kan lösas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

Styrelsen föreslår att rationaliseringsavdelningen organiseras på tre enheter,

varav två byråer. Den ena av dessa — rationaliseringsbyrån bör i huvudsak

svara för de med den yttre rationaliseringen förenade arbetsuppgifterna,

den andra — investeringsbyrån — bör svara för den sida av verksamheten

som i det följande betecknas som investeringsverksamhet, d. v. s.

väsentligen frågor rörande ekonomisk och teknisk bedömning avseende investering

i jord och byggnader. Till sistnämnda byrå bör knytas ett byggnadskontor

med personal delvis gemensam med byrån men med en i övrigt

i huvudsak självständig ställning. Den tredje enheten bör organiseras såsom

ett överdirektörens kansli, till vilket handläggningen av frågor av mera

allmän innebörd bör förläggas.

Styrelsen lämnar härefter en redogörelse för de viktigare avsnitt av verksamheten,

där en intensifiering av arbetet är påkallad, ävensom för vissa

andra frågor, som är av särskild betydelse för utformningen av avdelningens

organisation. Styrelsen anför i huvudsak följande.

Lantbruksnämndernas främsta hjälpmedel då det gäller att taga initiativ

till och genomföra yttre rationalisering är individualplanering, aktiv inköps-

och bytesverksamhet, rådgivning och upplysning samt stöd i form av

bidrag och lånegaranti. Dessa hjälpmedel används med olika intensitet av

olika lantbruksnämnder. Vid en del nämnder är aktiviteten stor, vid andra

av mindre omfattning. En kraftfull insats från lantbruksstyrelsens sida

torde här vara påkallad och behövlig även på längre sikt. I synnerhet den

aktiva inköpspolitiken har under senare år varit föremål för stor uppmärksamhet;

särskilt har påtalats att omsättningen av fastigheter varit för liten,

Det är angeläget att en ökad omsättning åstadkommes, så att nämndernas

fastighetsinnehav med måttligt dröjsmål användes för byten eller förstärkning

av svaga brukningsenheter eller ock — i den mån fastigheternas användning

för sådana ändamål blir inaktuell — för säl] es.

Ledningen av verksamheten för den yttre rationaliseringen måste givetvis

liksom hittills till en del utövas genom utfärdande av föreskrifter och

anvisningar men det är därjämte helt nödvändigt att den i kraftigt ökad utsträckning

skall ske i form av överläggningar och inspektioner å lantbruksnämnderna

samt aktivt samarbete med andra myndigheter. En på dylikt sätt

utformad ledning av verksamheten blir en huvuduppgift för chefen å den

byrå, som skall handha ärenden rörande yttre rationalisering, ävensom —

såvitt angår skogsbruket — för den tjänsteman, som inom denna byrå skall

handha skötseln av skogliga ärenden.

Som exempel på områden av den yttre rationaliseringen, där samarbete

och samråd med andra myndigheter framdeles måste ske i väsentligt ökad

utsträckning, må här i korthet framhållas följande. Eu intensifierad individualplanering

kräver gemensamma åtgärder av lantbruks- och lantmäteristyrelserna.

Ej minst gäller detta beträffande fastighetsreglering i

skogsmark. I samband med sådan fastighetsreglering torde i avsevärd utsträckning

även frågor om skogsodling å sämre jordbruksmark komma att

bli aktuella, vilket påfordrar samarbete med skogsvårdsmyndigheterna.

Möjligheterna att bedriva individualplaneringen i ökad takt främjas av att

lantmäteriet i viss utsträckning skall avdela särskild personal för att handha

förrättningar för yttre rationalisering, varvid lantbruksslyrelsen måste

verka för att viktigare förrättningar kommer till utförande så snabbt och

smidigt som möjligt. Den aktiva inköpspolitiken skall i viss utsträckning

avse all åstadkomma tillräckliga fastighetsinnehav för genomförande av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

fastighetsregleringar. Var och i vilken omfattning mark skall reserveras för

sådana ändamål måste bedömas i samråd med lantmäteriet. Rådgivningsoch

upplysningsverksamheten skall på den yttre rationaliseringens område

bedrivas i nära samråd med lantmäteriet, hushållningssällskapen och skogsvårdsmyndigheterna.

Bidragsgivning i samband med fastighetsreglering,

vilken hittills skötts av lantmäteristyrelsen men nu överflyttats till lantbruksnämnderna,

kommer att kräva intimt samråd mellan lantbruksstyrelsen

och lantmäteristyrelsen bl. a. vid utfärdande av anvisningar. Lantbruksnämndernas

beslut i dylika ärenden skall i stor utsträckning underställas

lantbruksstyrelsen, som då bär att besluta efter samråd med lantmäteristyrelsen.

I praktiken torde detta kräva att lantbruksstyrelsen får möjlighet att

genom en kvalificerad befattningshavare följa de större regleringarna från

ett tidigt stadium i nära kontakt med lantmäteristyrelsen.

Handläggningen inom styrelsen av jordförvärvs- och bolagsförbudsärenden

torde få beräknas komma att kräva arbetsinsatser av ungefär samma

omfattning som hittills. Den nu eftersträvade intensifieringen av nämndernas

bytesverksamhet kan dock antagas komma att medföra en viss ökning.

Det torde vara angeläget att styrelsen håller fortlöpande översikt över rättspraxis

på detta område och att viss befattningshavare inom styrelsen får sig

ålagt härmed förenat arbete, bl. a. att föra förteckning över av Kungl. Maj :t

eller lantbruksstyrelsen i dylika ärenden fattade viktigare beslut. Likaså

torde få tillses att förteckning föres på lämpligt sätt över sådana förvärv,

vartill tillstånd lämnats under villkor av kompensation i form av överlåtelse

av mark till det allmänna eller liknande.

Beträffande den inre rationaliseringen eller investeringsverksamheten, vilken

benämning synes vara ett mera adekvat uttryck för arbetet inom denna

gren av lantbruksnämndernas verksamhet än inre rationalisering, kräver

uppenbarligen den nu anbefallda ökade upplysnings- och rådgivningsverksamheten

på detta område ökade insatser från lantbruksstyrelsens sida. Detsamma

gäller den strängare ekonomiska bedömningen i ärenden rörande investering

i jord och byggnader. Arbetet med att upprätta investeringskalkyler

måste ägnas stor uppmärksamhet. Liksom på den yttre rationaliseringens

område måste samarbetet med andra på jordbrukets område verksamma

organ, framförallt hushållningssällskapen och skogsvårdsmyndigheterna,

drivas med kraft.

De frågor som uppkommer i samband med investeringsverksamheten blir

ofta svårbedömda. Av denna anledning och för åstadkommande av en enhetlig

bedömning behöver lantbruksnämnderna fast ledning. Vad gäller arbetet

med investeringskalkyler torde åtskilliga frågor av grundläggande betydelse

icke kunna lösas utan att styrelsen för ändamålet tillkallar särskild expertis.

Det är emellertid alldeles uppenbart att det inom styrelsen måste finnas

tillgång till en högt kvalificerad befattningshavare för den löpande handläggningen

av hithörande ärenden och för handledning av nämnderna på

dessa områden.

Jämväl i fråga om teknisk utformning och bedömning av olika åtgärder

avseende inre rationalisering är en intensifiering av styrelsens verksamhet

påkallad. Byggnadskonsulenterna vid lantbruksnämnderna avses mera än

hittills inrikta sin verksamhet på upplysning och rådgivning, vilket även

medför att deras medverkan i projekteringsarbetet kommer att öka. Andra

områden där teknisk vägledning är behövlig är åtgärder för jordförbättring

och vägbyggnad. På vattenvårdens område är viktiga tekniska frågor ännu

olösta. Det torde vara av vikt att utvecklingen här följes med uppmärksamhet

inom styrelsen.

Det finns i detta sammanhang anledning att särskilt understryka att ef
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

9

fektuerandet av de beslut som fattals vid årets riksdag angående rationaliseringsverksamheten

medför ökade uppgifter ej minst för byggnadskonsulenterna

och att som följd härav även kraven på vägledning av dessa befattningshavare

från styrelsens sida kommer att växa. Från början bestod byggnadskonsulenternas

arbetsuppgifter huvudsakligen i handläggning av låneoch

bidragsärenden och därmed förenad rådgivningsverksamhet. Den projektering,

som erfordrades för ekonomisk och teknisk bedömning av ansökningar

om statligt stöd till byggnadsföretagen, skulle utföras av LBF och andra

enskilda projektorer. Under de senaste åren liar dock — samtidigt med att

LBF:s verksamhet på området minskat — projektering i växande utsträckning

måst utföras genom byggnadskonsulenternas försorg. Byggnadskonsulenterna

projekterar numera 75—80 procent av alla sådana företag avseende

ekonomibyggnader, till vilka statligt stöd utgår. Till förekommande av missförstånd

måste emellertid framhållas att det arbete, varom här är fråga, icke

innefattar total projektering utan stannar vid vad inom lantbruksorganisationen

betecknas som grundprojektering, d. v. s. — förutom rådgivning och

uppmätning på platsen — upprättande av skisser och kostnadskalkyl samt

de ritningshandlingar som erfordras för låne- och/eller bidragsärendets behandling.

Det är således som regel icke fråga om upprättande av entreprenadhandlingar.

I de fall sökanden önskar mera omfattande bygghandlingar hänvisas

han normalt till att anlita enskild projektor. Fn grundprojektering av

den omfattning som ovan angivits har emellertid visat sig som regel vara tillräcklig

i fråga om mindre om- eller tillbyggnadsföretag; i synnerhet gäller

detta om den kunnat kompletteras med standardhandlingar (beskrivning och

detaljer) och rådgivning av byggnadskonsulenten under pågående byggnadsarbete.

Den utveckling, som sålunda medfört att byggnadskonsulenterna numera i

betydande omfattning även ägnar sig åt projektering, har emellertid gått

i olika takt inom olika lantbruksnämndsområden och har därför icke nått

lika långt överallt. Detta sammanhänger väsentligen med att byggnadskonsulenterna

på grund av olika omfattning av dem i övrigt åvilande arbetsuppgifter

helt enkelt icke haft möjlighet att i lika utsträckning ägna sig åt denna

verksamhet.

Besluten vid fjolårets riksdag innebär, att byggnadskonsulenternas projekteringsverksamhet

vidgas till att omfatta ekonomibyggnader jämväl å s. k.

tvåfamiljsjordbruk, varjämte de kommer att tagas i anspråk för projektering

även av sådana företag, till vilka statligt ekonomiskt stöd icke sökes

eller kan påräknas. Skall de ökade uppgifterna avseende projektering av

ekonomibyggnader kunna fullgöras med i huvudsak samma personaluppsättning

som f. n., har styrelsen funnit det vara nödvändigt alt en viss omorganisation

av byggnadskonsulenternas verksamhet genomföres. Utgångspunkten

härvid har styrelsen ansett böra vara att alla lantbruksnämnder alltjämt

måste ha tillgång till byggnadsteknisk expertis i erforderlig omfattning

för sådana uppgifter, vilka år 1948 avsågs för byggnadskonsulenterna.

Styrelsen har räknat med att delta behov skall kunna fyllas av sammanlagt

20 konsulenter, av vilka då några avses skola vara verksamma i mer än ett

lantbruksnämndsområde. Dessa konsulenter bör även kunna medhinna enklare

projekteringsarbeten. För projektering av nybyggnader och även mera

omfattande ombyggnader anses deras arbetskraft däremot icke vara tillräcklig.

För sådan projektering har styrelsen därför funnit erforderligt att

vid tre lantbruksnämnder insätta en särskild byggnadskonsulent, vilken avses

betjäna ett distrikt bestående av flera nämndsområden. En förutsättning

för att eu sådan organisation skall kunna fungera är dock att det därjämte

insältes eu särskild arbetsgrupp för upprättande av standardhand
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

lingar (byggnads- och inredningsdetaljer samt beskrivningar in. in.). Numera

finnes icke någon organisation, som ägnar sig åt sådan verksamhet.

Den ifrågavarande arbetsgruppen bör anknytas till det byggnadskontor, som

föreslås skola inrättas i styrelsen. Det må emellertid framhållas att det i

och för sig icke finnes något hinder mot att arbetsgruppen i stället förlägges

till någon lantbruksnämnd. Från vissa synpunkter skulle en sådan anordning

tvärtom kunna vara förenad med fördelar. Enär den emellertid med

hänsyn till den då behövliga något större personalutrustningen skulle ställa

sig icke oväsentligt dyrare än vid en centra] placering, har stvrelsen stannat

för att förorda alt byggnadskontoret tills vidare får till uppgift att svara

för sådant standardiserings- och typiseringsarbete, som erfordras för byggnadskonsulenternas

proj ekteringsverksamhet.

Rörande de frågor av mera allmän natur, som enligt det av styrelsen framlagda

organisationsförslaget bör handläggas på överdirektörens kansli, vill

styrelsen framhålla följande.

Den snabba strukturförändringen inom jord- och skogsbruk har medfört

att det för den centrala ledningen av lantbruksnämndernas arbete blivit

ett- alltmer trängande behov av överblick över skeendet i landet som helhet

saväl som i de skilda regionerna. Kraven på ökad intensitet i den yttre

rationaliseringen i såväl jordbruk som skogsbruk och på strängare ekonomisk

inriktning av investeringsverksamheten leder till att styrelsen måste

ägna ökad uppmärksamhet åt avvägningen av resurserna mellan olika län,

verka för ökade insatser inom sådana områden där den yttre rationaliseringen

släpar efter samt tillse att investeringsverksamheten bedrives i överensstämmelse

med givna direktiv. Behovet av en överblick gör sig således gällande

såväl i den yttre rationaliseringen som i investeringsverksamheten. Förutom

från lantbruksnämnderna kan material härför erhållas från statistiska

centralbyrån och andra för insamling och bearbetning av statistik verksamma

organ. Även sammanställning och bearbetning av materialet kan i viss

utsträckning ske genom dylika institutioners försorg. Men styrelsen behöver

likväl tillgång till särskild personal för speciella undersökningar på grundval

av sålunda erhållet eller genom styrelsens egen försorg insamlat material.

Sadana undersökningar behövs som underlag ej blott för utredningar rörande

verksamheten och dess bedrivande utan även för saklig upplysning om

densamma. Styrelsen måste vidare kunna gå lantbruksnämnderna till handa

med rådgivning och biträde för uppläggning och genomförande av översiktliga

undersökningar, som nämnderna kan behöva som sakligt underlag

för inriktning av verksamheten inom vissa områden. Effektuerandet av de

beslut som fattats vid 1959 års riksdag torde göra behovet av sådana utredningar

alltmer framträdande. Framhållas må att de undersökningar, varom

här är fråga, ofta är av den art att de bör ske i samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna

eller i anslutning till dessa myndigheters egna utredningar

rörande befolknings- och arbetskraftsutvecklingen.

Den personal, som behövs på rationaliseringsavdelningen för ovan berörda

utredningsarbete, bör enligt styrelsens mening stå till överdirektörens direkta

förfogande, överdirektören bör även ha personal till sitt förfogande för

att kunna övertaga handläggningen av andra ärenden av allmän natur, som

icke lämpligen kan eller bör tilldelas befattningshavare på byråerna, avsedda

för skötseln av den löpande verksamheten, så i synnerhet om ärendet är

av principiell innebörd eller mera omfattande och kräver ingående undersökningar

eller utredningar.

Det är vidare av synnerlig vikt att vissa frågor, som sammanhänger med

information av befattningshavarna inom lantbruksorganisationen, ägnas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

större uppmärksamhet än som hittills kunnat ske. Betydelsen härav ökar i

samma mån som kraven på intensifiering av verksamheten vid lantbruksnämnderna

skärpes. Frågan har en sådan permanent karaktär att den måste

beaktas vid en översyn av rationaliseringsavdelningens organisation. Det

torde åligga överdirektören att följa behovet på dessa områden. För denna

uppgift behöver han biträde av en kvalificerad befattningshavare, helst med

ingående kunskap om och erfarenhet av lantbruksnämndernas verksamhet

och god kännedom om deras personal.

Bland de hjälpmedel, som står till buds för styrelsen vid ledningen av

verksamheten vid lantbruksnämnderna, har ovan nämnts föreskrifter och

anvisningar, konferenser och överläggningar samt inspektion. Inspektionen

torde i största utsträckning få utövas genom de ansvariga befattningshavarna

på byråerna. En dylik inspektion skall givetvis avse tillsyn av att

verksamheten bedrives med rätt inriktning och i önskvärd omfattning. Den

måste av naturliga skäl koncentreras på fältarbetet med stor vikt på vägledning

och rådgivning i aktuella ärenden, som är mera svårbedömda. Däremot

kan den som regel icke avse granskning ur sakliga och formella synpunkter

av redan handlagda ärenden på grundval av material, som finnes

tillgängligt på nämndens kansli. En sådan granskning har under senare år

i viss utsträckning utövats genom befattningshavare å det till styrelsens

kameralbyrå knutna revisionskontoret och har visat sig vara synnerligen

värdefull. De vid granskningen gjorda iakttagelserna har sammanfattats i

rapporter, vilka föredragits för överdirektören. Granskningen har i en del

fall givit anledning till utfärdande av ny anvisning eller ändring i redan

utfärdad eller företagande av inspektion vid vederbörande nämnd av facktjänsteman.

Styrelsen har sedan länge ansett att en vidare utveckling av

detta system skulle vara av värde och har även i detta syfte övervägt om

icke revisionen borde inordnas såsom en fristående sektion direkt under

överdirektören för rationaliseringsavdelningen.

1956 års rationaliseringsutrednings förslag (SOU 1959: 22) i fråga om

specialrevisionen inom lantbruksstyrelsen har väsenlligen grundats på att

lantbruksnämndernas förvaltningsåtgärder enligt utredningens mening icke

är av sådan storleksordning eller av sådan särpräglad beskaffenhet att ett

bibehållande av denna revision kan anses motiverat. Låt vara att verksamheten

icke har sådan omfattning som de affärsdrivande verkens — den är

dock av betydande storleksordning, rikt differentierad och föga lämpad för

schablonmässig handläggning. Här må blott erinras om den omfattande bidrags-

och lånegivningen, det stora innehavet av fast egendom och härmed

förenade inköp, byten, försäljningar och andra förvaltningsåtgärder. Därtill

är verksamheten vid nämnderna decentraliserad så långt över huvud

låter sig göra, vilket snarare ökar än minskar behovet av löpande tillsyn av

åtgärderna genom personal, som är väl förtrogen med verksamheten och

dess syften. Gentemot utredningen måste styrelsen sålunda hävda att den

ansvariga centrala ledningen av och tillsynen över en verksamhet sådan

som lantbruksnämndernas rimligtvis även måsle omfatta fortlöpande

granskning ur sakliga och då särskilt ekonomiska synpunkter. Från styrelsens

synpunkt framstår en saklig granskning av verksamheten vid nämnderna,

bedriven efter sådana linjer, som följts av styrelsens rcvisionskontor

under senare år, även som helt oumbärlig för ledningen av verksamheten.

Skulle revisionskontoret överflyttas från styrelsen till det tilltänkta riksrevisionsverket

skulle detta medföra en förlust, vilken svårligen skulle kunna

ersättas. För upprättande av det härför erforderliga intima samarbetet mellan

olika befattningshavare i styrelsen och riksrevisionsverket skulle nämligen

förutsättningar icke kunna antagas komma att föreligga ens under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

mycket gynnsamma förhållanden. Styrelsen föreslår därför att den sakliga

granskningen av verksamheten vid nämnderna kvarstannar inom styrelsen

och att denna granskning för att på bästa sätt kunna tjäna ledningen av

verksamheten förlägges till rationaliseringsavdelningen, inom vilken det för

ändamålet hör bildas en särskild sektion, som direkt underställes överdirektören.

Vad härefter angår den kamerala revisionen av verksamheten vid lantbruksnämnderna

föreligger icke samma starka skäl för densammas bibehållande

inom styrelsen som beträffande den sakliga. Å andra sidan finns

knappast heller några verkliga skäl, som talar för en överflyttning av denna

verksamhet till riksrevisionsverket eller, om detta icke skulle inrättas, riksräkenskapsverket.

Den kostnadsbesparing, som skulle vinnas genom en

sådan överflyttning, skulle därtill — som framgår av det följande — bli helt

obetydlig eller ingen alls. Den på räkenskapsbanden grundade kamerala

lör- och eltergranskningen har å styrelsens revisionskontor målmedvetet

eller hand nedbringats så alt den numera omfattar endast ca 45 resp. 35

procent av full granskning. Det härför erforderliga arbetet beräknas årligen

taga en befattningshavare i anspråk under elva resp. fyra månader. Om föroch

eftergranskningen i enlighet med rationaliseringsutredningens rekommendation

nedbringas till 15—20 procent — varemot från styrelsens sida

intet synes vara att invända — torde tidsåtgången, om arbetet stannar inom

styrelsen, kunna minskas till fyra resp. två månader. Med hänsyn till statsverkets

intresse av att spara personal torde således några större fördelar icke

stå att vinna genom överflyttning av den kamerala revisionen till annat verk.

Den kamerala revisionen inom styrelsen är emellertid förbunden med jämförelsevis

omfattande rådgivningsverksamhet i kamerala frågor, vilken

allmänt vitsordas vara av stort värde för befattningshavarna vid nämnderna.

Ett verk sådant som det tilltänkta riksrevisionsverket med hela statsförvaltningen

som arbetsfält skulle av praktiska skäl icke kunna ägna sig

åt dylik rådgivning med samma omsorg som i styrelsen placerade revisorer

med en klart begränsad uppgift kan göra. Skulle den kamerala revisionen

överflyttas till riksrevisionsverket torde den rådgivning, varom här är

fråga, få förmedlas genom andra befattningshavare i styrelsen. Styrelsen

vill i detta sammanhang även framhålla, att styrelsen icke förmärkt några

olägenheter av att behöva fungera som domstol i anmärkningsmål. Styrelsen

finner på grund av vad anförts övervägande skäl tala för att jämväl

den kamerala revisionen av verksamheten vid nämnderna kvarstannar inom

styrelsen. Hur detta skall ordnas rent praktiskt torde få övervägas i annat

sammanhang. Den personal som skall omhänderha den kamerala revisionen

hör dock alltjämt vara knuten till kameralbyrån, varvid det torde kunna

uppdragas åt särskild befattningshavare på denna byrå eller åt en av de

revisorer, som föreslås skola överflyttas till rationaliseringsavdelningen, att

vara föredragande i anmärkningsmål.

Revisionskontorets nuvarande personal omfattar sex heltidsarbetande och

en deltidsarbetande tjänsteman. Enligt det förslag som här framlagts till

revisionsverksamhetens ordnande skulle åtgå fyra befattningshavare, nämligen

på överdirektörens kansli en förste revisor i Ao 23, en förste revisor i

Ao 21 och en kontorist i Ae 9 samt å kameralbyrån del i en kontorsskrivare

och —- förslagsvis — ett kanslibiträde, motsvarande sammanlagt ett halvt

arbetsår. Härvid är att märka att den för överdirektörens kansli avsedda personalen

är avsedd jämväl för uppgifter, som måste tillhöra ledningen av lantbruksnämndernas

verksamhet och därmed rationaliseringsavdelningen alldeles

oavsett om styrelsens specialrevision indrages och överflyttas till annat

verk eller ej. Som jämförelse må förtjäna påpekas, att 1956 års rationalise
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts pri position nr 96 år 1960

13

ringsutredning beräknat den personalstyrka, som inom riksrevisionsverket

skulle erfordras enbart för revision av arbetsmarknadsstyrelsens och lantbruksstyrelsens

specialrevisioners »sandade räkenskapsmaterial», till sju befattningshavare,

nämligen en förste revisor, fyra revisorer, ett kanslibiträde

och ett kontor sbiträde.

Styrelsen övergår härefter till att behandla frågan om behovet av personal

inom rationaliseringsavdelningen enligt den föreslagna organisationsplanen

(se s. 14). Fördelningen av personalen å de båda byråerna, rationaliseringsbyrån

resp. investeringsbyrån, samt å överdirektörens kansli framgår

av sammanställningen ås. 15.

Inom rationaliseringsbyrån skall enligt styrelsens förslag den centrala uppgiften

bli att handlägga ärenden angående individualplanering och aktiv inköps-

och bytesverksamhet samt viktigare ärenden rörande statligt stöd till genomförande

av yttre rationalisering. Dessa ärenden bör handläggas av byråchefen,

vilken härför beräknas behöva biträde av två kvalificerade medhjälpare

— varav en lantbrukskonsulent — med erfarenhet av lantbruksnämndernas

verksamhet inom dessa områden. Byråchefen måste även själv

förutsättas vara en i denna verksamhet väl orienterad befattningshavare

samt väl förtrogen med jordlagstiftningen och formerna för överlåtelse av

fast egendom. Han bör därtill äga goda förutsättningar att medverka i förhandlingar.

I enlighet med 1959 års riksdagsbeslut har till rationaliseringsbyrån knutits

en sektion för handläggning av skogsärenden.

I övrigt har arbetet inom byrån avsetts skola uppdelas på två grenar, den

ena för handläggning av ärenden rörande bidrag och lånegaranti till yttre rationalisering,

vanhävdsärenden in. in., den andra för jordförvärvs- och bolagsförbudsärenden

samt övriga ärenden av jordpolitisk natur. Arbetet inom

dessa grenar kommer väsentligen att bestå i handläggning av besvärs-, underställnings-

eller remissvägen till styrelsen inkomna ärenden på dessa områden,

i samband härmed erforderliga inspektioner, besiktningar och utredningar

samt upprättande av förslag till anvisningar och meddelande av råd

och upplysningar. De befattningshavare, som skall förestå dessa grenar av

verksamheten, föreslås, med hänsyn till den jämförelsevis självständiga

ställning de bör intaga, vara placerade i byrådirektörsgraden. Bägge bör vara

väl förtrogna med verksamheten vid nämnderna. Den ene bör vara jordbruksekonom

med praktisk blick för jordbruksdriften och specialist på rationaliseringskungörelsen

i vad avser den yttre rationaliseringen. Den andre

bör vara väl hemma i fastighetsteknik och fastighetsekonomi. För skötseln

av ärenden inom dessa verksamhetsgrenar erfordras härutöver biträde av

två kvalificerade befattningshavare med praktisk erfarenhet av fältarbetet.

En av dessa bör vara lantbrukskonsulent.

De ärenden som skall tillhöra rationaliseringsbyrån har ett starkt juridiskt

inslag. För biträde med handläggning av juridiska frågor behövs därför en

kvalificerad jurist i byrådirektörs ställning. Denne befattningshavare skall

därjämte kunna anförtros att handha handläggningen av frågor rörande

nämndernas fastighetsförvaltning i samråd med övriga fackmän inom by
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

Rationaliseringsavdelningens organisation och personaluppsättning

enligt styrelsens förslag

Rationaliseringsbyrån

Skogsärenden

©---©-

Individualplanering; aktiv inköps- och bytes

verksamhet; viktigare frågor rörande statligt

stöd, m. m.

©■

-®—®-

Bidrag och lånegaranti till yttre rationalisering;

vanhävdsärenden, m. m.

-®—

—CD-©-

och bolagsförbuds- samt

av jordpolitisk natur

Överdirek
törens
kansli
-

Jordförvärvsövriga

ärenden

-®—

Juridiska ärenden, fastighetsförvaltning,

m. m.

-©-

Utbildning, rekrytering, information, organisation av upplysningsverksamheten,

m. m.

-®-

Uppsamling och bearbetning av statistik

för speciella undersökningar rörande verksamheten

vid lantbruksnämnderna

-®-

Utredningar av administrativ natur, m. m.

--©-©-

-®-®-

Andra utredningar av mera allmän innebörd
©.

....................................................

Ekonomisk granskning av lantbruksnämndernas

verksamhet, m. m.

--©-®-

Invesleringsbyrån

Juridiska ärenden, fjäll- och lapplägenheter, skördeskadehjälp, arealbidrag,

m. m.

-©-

Ekonomisk rådgivning, kalkylverksamheten,

bidrag och lånegaranti till inre rationalisering,

jordbruksegnahems- och driftslån,

bostadsremisser, m. m.

©-®-®-

Teknisk bedömning och vägledning avseende

dikning, vägbyggnad, markvård, vattenvård,

m. m.

---©—

®-

Byggnadskontor

Byggnadsrådgivning, avseende även driftens organisation;

standardisering, byggnadskonstruktion,

planlösning, byggnadskostnader, byggnadsmaterial,

m. m.

—©-©-©-©-©-

-®-©-

Bp 4

B 1

A 26

A 24 A 23 A 21 A 19 A 10

A 9

A 7 A 5—1

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

15

Lantbruksstyrelsens förslag: Befintliga eller

nyinrättade tjänster

1 överdirektör Bp 4

Rationaliseringsbyrån

1 byråchef Bo 1

1 jägmästare Be 1

1 byrådirektör Ao 24

1 byrådirektör Ae 24

1 byrådirektör Ae 24

2 jägmästare Ae 23

2 lantbrukskonsulenter Ae 23

2 byråagronomer Ae 21

1 kansliskrivare Ao 10

1 kontorist Ae 9

2 kontorsbiträden Ao 5

1 kontorsbiträde Af 1—-Ae 5

Investeringsbyrån

1 byråchef Bo 1

1 chef för centralt byggnadskontor Bo 1

1 lantbruksingenjör Bo 1

1 civilingenjör Ae 26

1 byrådirektör Ao 24

1 byrådirektör Ae 24

1 civilingenjör el. arkitekt Ae 24

1 lantbrukskonsulent Ae 23

1 byråagronom Ae 21

1 byggnadskonsulent Ae 21

1 byggnadskonsulent Ae 21

1 byråingenjör Ao 19

2 byråingenjörer Ae 19

1 kontorist Ae 9

1 kanslibiträde Ao 7

1 ritbiträde Af 3—Ae 7

1 kontorsbiträde Ao 5

2 kontorsbiträden Af 1—Ae 5

Överdirektörens kansli

1 byrådirektör Ae 24

1 förste aktuarie Ao 23

1 förste revisor Ao 23

1 förste byråagronom el. förste byråsekreterare

Ae 23

1 förste revisor Ao 21

1 förste byråsekreterare Ae 21

1 kontorist Ao 9

1 kontorist Ae 9

1 kanslibiträde Ae 7

2 kontorsbiträden Af 1—Ae 5

1 kontorsbiträde Af 1—Ae 5

Arvodesavlönad expertis

Befintliga tjänster, vilka indrages eller föres

å övergångsstat

Indrages:

1 byråchef Bo 1 (lön ej beräknad 1959/60)

4 lantbruksassistenter Af 15—Ae 19

1 ingenjör Ae 15

1 tekniker Ae 12

1 kanslibiträde Ae 7

övergångsstat

1 byråingenjör Ao 19 (innehavaren tjänstledig)
1

förste byråingenjör Ao 23

Tjänstens placering i organisationen enligt

nuvarande ordning m. m.

Rationaliseringsavdelningen

Planläggningsbyrån

»

Ny

Planläggningsbyrån

» Nu i lgr. Ae 21

Nya

Planläggningsbyrån

»

>

Jordförbättringsbyrån

Byggnadsbyrån

Jordförbättringsbyrån. Nu i lgr. Ao 25

Byggnadsbyrån. Nu f. byråing. i Ae 23

Sociala byrån. Nu i Ao 23 å övergångsstat

J ordförbättringsbyrån

Byggnadsbyrån. Nu f. byråing. i Ao 23

Överflyttas från lantbruksnämnderna

Ny

Byggnadsbyrån

Överflyttas från lantbruksnämnderna

Byggnadsbyrån

Jordförbättringsbyrån resp. byggnadsbyrån

J ordförbättringsbyrån

Byggnadsbyrån

Planläggningsbyrån

Jordförbättringsbyrån

Sociala byrån resp. planläggningsbyrån

Jordförbättringsbyrån. Nu f. byråsekr. i

Ae 23

Planläggningsbyrån

Kameralbyrån

Ny

Kameralbyrån

Byggnadsbyrån. Nu amanuens i Af 13—Ae 19

Rationaliseringsavdelningen. Nu kanslibitr.

i Ao 7

Kameralbyrån

Sociala byrån

Planläggningsbyrån resp. byggnadsbyrån

Ny

Ny

Sociala byrån

Planläggningsbyrån

Byggnadsbyrån

Planläggningsbyrån

Jordförbättringsbyrån

Byggnadsbyrån

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

rån. Vidare bör det bl. a. uppdragas åt honom att följa praxis rörande tilllämpningen

av jordförvärvs- och bolagsförbudslagsliftningen samt föra erforderliga

anteckningar härom.

De centrala uppgifterna inom investeringsbyrån kommer att vara knutna

till den ekonomiska rådgivningen och kalkylverksamheten. Styrelsen har

därför ansett naturligt att handläggningen av ärenden angående bidrag och

lånegaranti för inre rationalisering samt rörande den sociala jordbruksegnahemsverksamheten

även skall ankomma på denna byrå. Byråchefen bör vara

väl förtrogen med ekonomisk planering av jordbruksföretag, särskilt i vad

avser investeringsfrågor och därmed sammanhängande frågor om omställning

av jordbruksdriften. Han bör vid sin sida ha en befattningshavare i byrådirektörs

ställning (Ae 24) med särskild sakkunskap om kalkylverksamhet

och ekonomisk bedömning av investeringar i jordbruket. För biträde åt byråchefen

och byrådirektören i skötseln av byråns centrala uppgifter beräknas

två kvalificerade befattningshavare med agronomutbildning vara erforderliga,

den ene av dessa bör vara lantbrukskonsulent och avses även för vissa uppgifter

å byggnadskontoret sammanhängande med byggnadsrådgivningen, särskilt

med avseende på driftens organisation. För tillgodoseende av avdelningens

behov av sakkunskap för teknisk bedömning och vägledning i frågor

avseende dikning, vägbyggnad, markvård och vattenvård m. m. bör inom

byrån placeras en lantbruksingenjör, vilken bör vara placerad lägst i den

lönegrad, till vilken övriga ordinarie lantbruksingenjörer i annat sammanhag

föreslås bli uppflyttade eller Bo 1. Som biträde åt lantbruksingenjören

beräknas två byråingenjörer vara erforderliga.

I samband med inrättande av investeringsbyrån i enlighet med här framlagt

förslag uppkommer en särskild övergångsfråga rörande nuvarande chefens

för jordförbättringsbyrån ställning inom verket. Inrättas den föreslagna

lanibruksingenjörstjänsten i lönegrad Bo 1 synes styrelsen lämpligt att han

överföres till denna tjänst. Skulle lantbruksingenjörstjänsterna däremot komma

att placeras i en lägre lönegrad torde vara lämpligast att chefstjänsten

å investeringsbyrån övergångsvis får uppehållas av honom, varvid det behov

av sakkunskap på det ekonomiska området, som eljest skulle ha tillgodosetts

å byråchefstjänsten, i stället får fyllas genom tillfällig anställning av en

extra befattningshavare med denna kompetens. I bägge fallen torde den föreslagna

lantbruk singenjör stjänsten, förutsatt att den placeras i högre lönegrad

än som nu gäller för ordinarie lantbruksingenjör, tills vidare böra hållas

obesatt.

På det till investeringsbyrån knutna byggnadskontoret bör enligt styrelsen

ankomma att svara för de uppgifter, som sammanhänger med ledningen av

byggnadskonsulenternas arbete. En viktig uppgift blir härvid att bistå konsulenterna

vid mera krävande arbetsuppgifter rörande konstruktioner, planlösning,

material och kostnadsjämförelse m. m. samt svara för den standardisering,

som är en nödvändig förutsättning för att byggnadskonsulenterna

i vidgad omfattning skall kunna åtaga sig att utföra grundprojektering.

Byggnadskontoret måste även tillhandahålla byggnadskonsulenterna material

för rådgivningsverksamheten samt svara för erforderligt samarbete med

andra myndigheter och institutioner, som är verksamma på hithörande om
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

råden, särskilt statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader. Kontoret

bör vidare bl. a. avge utlåtanden till styrelsen i frågor av husbyggnadsteknisk

natur samt i mån av tid kunna anlitas av styrelsen för granskning och kontroll

av byggnadshandlingar och kostnadsberäkningar för byggnader, lantbruksundervisningsanstalter,

lagerhus m. in.

För ledning av arbetet inom kontoret erfordras en husbyggnadsteknisk

expert, vilken föreslås placerad i lönegrad Bo 1. Kontorets kärna bör i övrigt

bestå av en civilingenjör (Ae 26) för konstruktionsarbete, byggnadstekniska

utredningar in. in., en civilingenjör eller arkitekt (Ae 24) för planlösningsfrågor

och omedelbar ledning av standardiseringsarbetet samt en ingenjör

(Ao 19) för kvalificerat ritningsarbete, arbets- och materialbeskrivningar

m. m. Därjämte måste kontoret ha tillgång till sådan arbetskraft som

byggnadskonsulenterna representerar. Styrelsen räknar med att — i varje

fall på längre sikt — tre byggnadskonsulenter bör avses för arbete inom byggnadskontoret.

En av dem bör helt avses för uppgifter sammanhängande med

standardisering av byggnadsdetaljer. Av de övriga, vilka jämväl i viss utsträckning

bör kunna utnyttjas för dylikt arbete, bör en avses som biträde åt

byråchefen, särskilt i vad avser upprätthållandet av den för byggnadskonsulenternas

rådgivnings- och projekteringsverksamhet nödvändiga kontakten

mellan kontoret och lantbruksnämnderna. Den andre beräknas i huvudsak

erforderlig som biträde åt befattningshavare i lönegrad Ae 26.

De tre byggnadskonsulenterna skall ej vara fast knutna till kontoret. Genom

tjänsternas anknytning till kontoret på sätt som föreslagits blir det

enligt styrelsen möjligt att åstadkomma ett i hög grad önskvärt utbyte av

tjänstemän mellan kontoret och nämnderna och därmed även möjligt att

på bättre sätt än hittills kunnat ske tillgodogöra sig erfarenheter från fältet.

En placering av ett mindre antal byggnadskonsulenter centralt i styrelsen

motiveras även av behovet av tillgång till personal, som kan sättas

in som vikarie åt byggnadskonsulent vid lantbruksnämnd vid längre ledighet

eller som tillfällig förstärkning vid anhopning av göromål. Möjlighet

härtill föreligger inte inom nuvarande organisation. Tills vidare räknar

styrelsen med att högst två byggnadskonsulenter skall kunna tjänstgöra i

styrelsen.

Chefen för nuvarande byggnadsbyrån bör enligt styrelsen överflyttas till

tjänsten som chef för byggnadskontoret. Tjänsten som ingenjör eller arkitekt

i Ae 24 bör inte besättas så länge den nuvarande tjänsten som förste

byråingenjör i Ao 23 uppehälles. Sistnämnda tjänst bör föras på övergångsstat.

Styrelsen framhåller slutligen, att det enligt styrelsens mening bör

övervägas om inte för de tre tjänsterna som chef för kontoret i Bo 1 resp.

civilingenjör i Ae 26 och civilingenjör eller arkitekt i Ae 24 någon form av

kontraktsanställning borde prövas i stället för anställning å löneplan. Styrelsen

förmenar att besättandet av tjänsterna därigenom skulle kunna väsentligt

underlättas.

För överdirektörens kansli bör enligt styrelsen till en början beräknas

eu byrådirektör (Ae 24) och en byråsekreterare (Ae 21) för utredningar

2 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 96

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

av administrativ natur och liknande. För speciella, på statistiskt underlag

grundade undersökningar rörande verksamheten vid lantbruksnämnderna

bör avses en förste aktuarie (Ao 23). Vidare bör medel finnas för anställande

av högt kvalificerad arbetskraft för utredningar av allmän innebörd.

De utredningar, varom här blir fråga, kommer att vara av skiftande karaktär

och ställa krav på i viss mån växlande kompetens. För uppgiften

bör därför icke inrättas någon särskild tjänst. I stället bör möjlighet finnas

att bestämma anställningsvillkoren från fall till fall med hänsyn till

uppdragets beskaffenhet och vederbörandes kompetens. Det för ändamålet

erforderliga beloppet bör beräknas såsom motsvarande lön i högst löneklass

A 26 eller till ca 30 000 kr. För uppgifter sammanhängande med utbildning,

rekrytering och information av lantbruksnämndernas tjänstemän

samt biträde med skötseln av vissa uppgifter rörande upplysningsverksamheten

bör avses en befattningshavare (Ae 23), som bör vara någorlunda

väl förtrogen med verksamheten vid nämnderna. Uppgiften att under överdirektörens

ledning svara för ekonomisk granskning av verksamheten vid

nämnderna beräknas kräva att två revisorer (Ao 23 och Ao 21) överflyttas

från revisionskontoret till överdirektörens kansli.

Vad härefter angår rationaliseringsavdelningens biträdespersonal upptar

styrelsens förslag till en början en kansliskrivare (Ao 10), avsedd för

rationaliseringsbyrån. Befattningshavaren skall tjänstgöra som sekreterare

åt byråchefen och skall därjämte kunna anförtros att relativt självständigt

sköta vissa rutinmässiga arbetsuppgifter (byråstatistik m. in.), som

eljest finge åläggas personal med akademisk utbildning. Av de föreslagna

fyra kontoristerna (A 9) avses en vara sekreterare åt överdirektören, en

motsvara den ritkunniga kontorist, som enligt propositionen 1959: 148, s.

249 ansetts böra ingå i den skogliga sektion, som anknutits till rationaliseringsbyrån,

och en placeras på investeringsbyrån med uppgifter i huvudsak

liknande dem som föreslagits skola ankomma på kansliskrivaren å rationaliseringsbyrån.

Den fjärde kontoristen avses som biträde åt revisorerna

för utförande av förberedande undersökningar m. in. Kanslibiträdet på

överdirektörens kansli avses bl. a. för en centraliserad diarieföring av avdelningens

ärenden. Av de två kanslibiträdena på investeringsbyrån beräknas

det ena helt erfordras för ritningsarbete; det andra torde även det

böra vara ritkunnigt men torde också behöva utnyttjas för mera kvalificerade

räkneuppgifter och andra liknande göromål. Kontors-, skriv- och räknebiträdespersonalen

i övrigt, omfattande sammanlagt nio befattningshavare,

har beräknats gemensamt för hela avdelningen. För anställande av tillfällig

biträdeshjälp, bestridande av vikariatsersättningar åt icke-ordinarie

personal samt övertidsersättningar torde för rationaliseringsavdelningen

böra beräknas ett belopp av samma storlek som det av styrelsen för innevarande

budgetår beräknade eller i runt tal 10 000 kr.

Avlöningskostnaderna för rationaliseringsavdelningens personal beräknas

enligt styrelsens förslag uppgå till sammanlagt 995 665 kr. Detta innebär

en ökning med 145 662 kr. i förhållande till de samlade avlöningskost
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

naderna för den personal, som enligt styrelsens beräkningar kan avses för

avdelningen inom nuvarande anslagsram. Av denna ökning hänför sig

emellertid ett belopp av 60 336 kr. till de tre tjänstemän — en förste revisor

i Ao 23, en förste revisor i Ao 21 och en kontorist i Ae 9 — vilka föreslås skola

överflyttas till avdelningen från kameralbyrån. Vidare motsvaras lönekostnaderna

för en av de tre lantbrukskonsulenttjänsterna och en av de två

byggnadskonsulenttjänsterna, tillhopa 41 604 kr., av en kostnadsminskning

på lantbruksnämndernas avlöningsanslag. Hänsyn bör därjämte enligt styrelsen

bl. a. tagas till att styrelsens förslag om inrättande av en förste byråinspektörstjänst

i Ae 23 å undervisningsbyrån utan yrkande om anslagshöjning

kunnat möjliggöras endast genom att den nuvarande av styrelsen

för samma ändamål inrättade extra tjänsten avlönas med medel, vilka eljest

enligt gällande personalplan är avsedda för avlöning åt icke-ordinarie personal

å rationaliseringsavdelningen.

Avslutningsvis anför styrelsen följande beträffande möjligheterna till ytterligare

omorganisation inom styrelsen, berörande framförallt kansli- och

kameralbyråerna.

Styrelsen har i annat sammanhang framhållit att frågan om möjligheterna

att sammanslå kameralbyrån och kanslibyrån borde tagas upp i samband

med eller i anslutning till en översyn av rationaliseringsavdelningens

organisation. Genomföres styrelsens förslag i avseende å revisionen av

verksamheten vid lantbruksnämnderna medför det att det nuvarande till

kameralbyrån knutna revisionskontoret kan indragas. En sammanslagning

av kameral- och kanslibyråerna till en enda administrativ byrå bör då enligt

styrelsens mening kunna genomföras utan någon större svårighet. Styrelsen

är dock icke beredd att nu framlägga förslag härom. Bl. a. är det för

beräkning av personalbehovet å den sammanslagna byrån nödvändigt att

göra en tämligen ingående undersökning av vilka arbetsuppgifter, som bör

ankomma på en sådan administrativ byrå inom styrelsen. Trots att vissa

uppgifter av kameral natur efter hand överflyttas från fackbyråerna - särskilt

undervisningsbyrån och lantbruksbyrån — kan icke uteslutas att på

dessa byråer alltjämt finnes uppgifter som bättre lämpar sig för handläggning

å en administrativ byrå. Likaså påverkas beräkningen av personalbehovet

av i vilken mån det kan visa sig möjligt att förenkla de arbetsmetoder

som nu tillämpas särskilt i det kamerala arbetet. En undersökning rörande

dessa förhållanden har igångsatts. Den kommer att bedrivas parallellt

med en motsvarande undersökning beträffande de kamerala och administrativa

göromålen vid nämnderna och skall även uppmärksamma frågan

om en lämplig fördelning av särskilt de kamerala göromålen mellan

styrelsen och nämnderna. Förhållandet mellan styrelsen och nämnderna utinärkes

i detta liksom i andra avseenden av en långt gående decentralisering.

Det kan enligt styrelsens mening icke utan vidare tagas för givet att

ett sådant system på det kamerala området medför mindre administrationskostnader

än ett mindre decentraliserat. En särskild anledning till att icke

nu forcera fram ett förslag rörande de kamerala ärendenas skötsel inom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

lantbruksorganisationen är även att statsmakternas beslut i den av 1958

års besparingsutredning väckta frågan om gemensam kameral organisation

för lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna

torde böra avvaktas innan sådant förslag framlägges. Därest Kungl.

Maj :t icke annorlunda bestämmer avser styrelsen att emellertid bedriva undersökningen

i sådan takt att därpå grundat förslag skall kunna framläggas

i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1961/62. I avvaktan

härpå har styrelsen icke ansett sig böra föreslå någon förändring av personaluppsättningen

å de berörda byråerna. De revisionskontoret tillhörande

befattningshavarna, vilka icke överflyttas till rationaliseringsavdelningen,

föreslås salunda fr. o. m. budgetåret 1960/61 tills vidare skola vara placerade

på kamrerarkontoret eller tagas i anspråk för andra lämpliga uppgifter inom

styrelsen.

2. Remissyttranden i fråga om ändring av lantbruksstyrelsens organisation

över lantbruksstyrelsens förslag till omorganisation av styrelsens rationaliseringsavdelning

har yttrande avgivits av statskontoret, statens organisationsnämnd,

statens sakrevision samt lantbruksdirektörernas förening. Av

yttrandena torde följande få återgivas.

Statens organisationsnämnd biträder lantbruksstyrelsens förslag om indelning

av rationaliseringsavdelningen i två byråer, rationaliseringsbvrån och

investeringsbyrån, samt ett kansli under chefen för avdelningen. Organisationsförslaget

synes nämnden lämpligt bl. a. på grund av den nära överensstämmelsen

med lantbruksnämndernas indelning.

Beträffande den föreslagna personalens numerär anser sig nämnden icke

kunna uttala sig utan närmare undersökningar. Nämnden anser dock, att

personalförstärkning bör anstå tills organisation och arbetsuppgifter prövats

vid en mera omfattande översyn av den statliga administrationen på

jordbrukets och skogsbrukets område.

I fråga om lantbruksstyrelsens förslag om att revisionsverksamheten skall

bibehållas vid verket och icke, såsom 1956 års rationaliseringsutredning föreslår,

överföras till ett centralt revisionsverk, hänvisar nämnden till att den

i sitt yttrande över rationaliseringsutredningens betänkande i denna fråga

icke anfört någon erinran mot utredningens förslag. Även om detta förslag

medför visa nackdelar, som lantbruksstyrelsen framhåller, finner organisationsnämnden

att övervägande skäl talar för utredningens förslag.

Statens sakrevision uttalar alt förslaget till omorganisation av rationaliseringsavdelningen

i princip överensstämmer med vad som förordats av riksdagens

revisorer i deras år 1958 avgivna berättelse (s. 261) samt vad chefen

för jordbruksdepartementet framhållit vid anmälan av proposition 1959: 148

angående statligt stöd till jordbrukets rationalisering m. m. (s. 246). Det av

1959 års riksdag fattade beslutet om intensifiering av rationaliseringsverksamheten

inom jordbruket innebär, påpekar ämbetsverket, en delvis ändrad

målsättning, vilken får förutsättas komma att inverka på arbetsuppgifterna för

lantbruksstyrelsens rationaliseringsavdelning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

21

Sakrevisionen har i och för sig icke något att erinra mot den föreslagna

omorganisationen av nämnda avdelning men vill dock starkt ifrågasätta, om

det från organisatorisk synpunkt kan anses välbetänkt och påkallat att på

en och samma byrå inom avdelningen placera flera befattningshavare i byråchefs

lönegrad. Vad gäller rationaliseringsbyrån erinrar dock sakrevisionen

om att chefen för jordbruksdepartementet uttalat, att den fr. o. m. den

1 juli 1959 inrättade skogliga sektionen — under ledning av en jägmästare

i Be 1 — bör inordnas i den byrå, som handhar ärenden rörande yttre rationalisering

(prop. 1959: 148 s. 249). Inom investeringsbyrån skall enligt

lantbruksstyrelsens förslag finnas tre befattningshavare i Bo 1.

Den nuvarande byggnadsbyrån avses skola ingå i investeringsbyrån såsom

ett byggnadskontor med viss biträdespersonal gemensam med nämnda

byrå. I övrigt skall byggnadskontoret intaga en i huvudsak självständig ställning.

Enligt sakrevisionens mening är den föreslagna organisationen i denna

del oklar. Byggnadskontoret torde enligt revisionen i organisatoriskt hänseende

böra antingen redovisas såsom lydande direkt under överdirektören

eller ock vara fastare knutet till investeringsbyrån än som framgår av styrelsens

förslag.

Det skulle enligt sakrevisionens mening ha varit värdefullt, därest frågan

om en sammanslagning av kameral- och kanslibyråerna inom lantbruksstyrelsen

tagits upp i samband med den nu verkställda översynen av rationaliseringsavdelningens

organisation. Bevisionen framhåller i förevarande sammanhang

angelägenheten av att den av lantbruksstyrelsen påbörjade utredningen

av möjligheterna att föra samman nämnda byråer bedrives i sådan

takt, att styrelsen kan lägga fram förslag i frågan i samband med sina anslagsäskanden

för budgetåret 1961/62.

Med hänsyn till ovissheten om i vilken grad rationaliseringsverksamheten

enligt 1959 års nya riktlinjer i ämnet kommer att belasta rationaliseringsavdelningen

finner sakrevisionen att den organisation, som föreslås för avdelningen,

oaktat den innebär endast obetydliga personalinskränkningar, bör

godtagas att gälla försöksvis under några år och därefter omprövas med beaktande

av vunna erfarenheter.

Statskontoret, som även tagit del av statens sakrevisions utlåtande i förevarande

ärende, anmäler inledningsvis att statskontoret delar den uppfattning,

som däri kommit till uttryck. Härutöver anför statskontoret följande.

Som en följd av den vid årets riksdag beslutande omläggningen av rationaliseringsverksamheten

på jordbrukets område har lantbruksstyrelsen

föreslagit en genomgripande omorganisation, som berör såväl styrelsen själv,

enkannerligen dess rationaliseringsavdelning, som lantbruksnämnderna.

Från att f. n. vara organiserad på fyra byråer skulle nyssnämnda avdelning

inom styrelsen enligt förslaget i fortsiitlningen vara organiserad på

tre enheter. Med den ur beslutandesynpunkt något oklara ställning byggnadskontoret

skulle få, synes en sådan ändring dock närmast inskränka sig

till en reform på papperet. På investeringsbyrån, till vilken byggnadskontoret

förväntas bli knutet, förordar styrelsen, vilket även påtalats i sakrevisionens

utlåtande, upptagande av ej mindre än tre tjänster i lönegrad Bo 1.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

En sådan ordning skulle strida mot hittills tillämpade allmänna grunder för

byråorganisation inom statsförvaltningen och kan, då tillräckligt vägande

skäl ej synes ha anförts för en undantagsställning, icke tillstyrkas av statskontoret.

För de två tjänster, vars innehavare avses skola svara för de lantbrukstekniska

resp. byggnadstekniska uppgifterna, förordar statskontoret

placering i lönegrad A 26 i stället för som styrelsen föreslagit i lönegrad

Bo 1. Skulle i samband med omorganisationen svårigheter uppstå med

placeringen av vissa högre befattningshavare inom lantbruksstyrelsen, torde

övergångssystemet kunna tillgripas.

Statskontoret vill vidare understryka angelägenheten av att frågan om

sammanslagning av kameral- och kanslibyråerna snarast prövas. I detta sammanhang

anser sig ämbetsverket också böra erinra om att det i sitt utlåtande

den 19 september 1959 över 1956 års rationaliseringsutrednings betänkande

angående den statliga centrala rationaliserings- och revisionsverksamhetens

organisation uttalat sig för en överföring av lantbruksstyrelsens speciella

revisionsenhet till ett i betänkandet föreslaget riksrevisionsverk. Statskontoret

kan sålunda icke stödja styrelsens förordande av ett kvarliggande

hos styrelsen av den verksamhet, varom nu är fråga.

Förutom av vad här tidigare sagts rörande investeringsbyråns personalbesättning,

anför statskontoret följande beträffande denna byrå och överdirektörens

kansli.

Med en placering av byggnadskontorets främsta befattning i lönegrad A 26

bör följa, att tjänsten avseende konstruktionsarbete, byggnadstekniska utredningar

m. m., som av styrelsen upptagits i lönegrad Ae 26, placeras i lönegrad

A 24. Med prövning av kontraktsanställning för de högre befattningshavarna

på byrån torde i vart fall tills vidare böra anstå.

överdirektörens kansli synes, om styrelsens förslag följes, få en alltför

stor omfattning. Inrättande vid kansliet av en befattning i lönegrad Ae 23,

som föreslagits för fullgörande av uppgifter sammanhängande med utbildning,

rekrytering och information av lantbruksnämndernas tjänstemän och

för skötsel av vissa andra uppgifter rörande upplysningsverksamheten, bör

enligt statskontorets uppfattning icke ifrågakomma. Utbildnings- och upplysningsverksamheten

och därtill hörande uppgifter bör det ankomma å undervisningsbyrån

att handhava. Av det föregående framgår vidare, att statskontoret

icke räknar med att den speciella revisionsverksamheten skall kvarligga

å lantbruksstyrelsen. En decimering av kansliets personalstat skulle

följaktligen uppstå, om de med sistnämnda verksamhet förknippade göromålen

överflyttades på annat organ. Överhuvud förefaller det statskontoret

som om biträdespersonalen på kansliet tilltagits väl rikligt i förslaget.

Någon kansliskrivarbefattning lärer med den arbetsbeskrivning, som lämnats

av styrelsen, icke böra inrättas.

Lantbruksdirektörernas förening uttalar vad gäller rationaliseringsavdelningens

organisation bl. a. följande.

Till de två byråerna, rationaliseringsbyrån och investeringsbyrån, har i

huvudsak hänförts ärenden, som kan handläggas med känd metodik och till

kansliet har bl. a. hänförts uppgifter, som till en del måste lösas efter nya linjer.

Det synes i princip riktigt att tillskapa fasta arbetsenheter, byråer, för

ärenden av känd omfattning och art och att förlägga nya och delvis svårana
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

lyserade frågor till en öppen arbetsenhet, vars personaluppsättning och omfång

kan varieras efter uppkommande behov. Föreningen har ingen erinran

mot en sådan uppdelning.

Beträffande vissa detaljer i förslaget anför föreningen följande.

Den sociala lånegivningen har hänförts till investeringsbyrån. I lantbruksnämndernas

verksamhet råder som regel ett närmare samband mellan jordbruksegnahemsverksamheten

och den yttre rationaliseringen än mellan denna

och den inre rationaliseringen. Detta förhållande talar närmast för att

den centrala ledningen av den sociala lånegivningen bör handhas av rationaliseringsbyrån

och ej av investeringsbyrån.

Frågan om jordbrukets ekonomibyggnader är mycket betydelsefull. Det är

väsentligt, att byggnadskonsulenterna vid lantbruksnämnderna fortlöpande

förses med material från den forsknings- och försöksverksamhet på området,

som förekommer både inom och utom landet. Det är eljest stor risk för att

verksamheten på länsplanet stagnerar i traditionella former. Byggnadskonsulenten

har vanligen ej möjlighet att utan stöd och ledning följa utvecklingen.

Utan ständig förnyelse kan byggnadskonsulenterna ej fungera som

rådgivare. Såsom framhålles i lantbruksstyrelsens organisationsförslag är det

också väsentligt, att de i fältet verkande byggnadskonsulenterna — för att

kunna medhinna grundprojekteringar — förses med standardhandlingar rörande

byggnads- och inredningsdetaljer. Föreningen kan ej avgöra, huruvida

det föreslagna byggnadskontoret inom investeringsbyrån kommer att få tillräckliga

förutsättningar att lösa nämnda uppgifter. Skulle tveksamhet råda

därom, torde ytterligare utredning och överläggningar med forskningsinstitutionerna

på byggnadsområdet — särskilt syftande till att skapa goda förbindelser

mellan konsulenterna och forskningen -—- böra komma till stånd

före ett definitivt ställningstagande.

Upplysnings- och rådgivningsverksamheten är ett delvis nytt medel för

främjandet av den inre och yttre rationaliseringen. Enligt principen att nya

uppgifter förlägges till en jämförelsevis öppen arbetsenhet är det riktigt,

att hithörande frågor handlägges inom överdirektörens kansli. Material av

olika slag måste anskaffas och sammanställas för att de yttre och inre rationaliseringsfrågorna

på ett riktigt och effektivt sätt skall kunna belysas.

Här blir fråga om en nära samverkan mellan forskningsinstitutionerna på

området och statistikproducenter m. fl. å ena sidan och lantbruksstyrelsens

rationaliseringsavdelning å andra sidan. Till en början blir denna uppgift

sannolikt mycket krävande och omfattande för att så småningom övergå till

mer rutinartad karaktär. Denna länk mellan forskningen och de bland jordbrukarna

direkt verkande organen är emellertid ej unik för den yttre och

inre rationaliseringen. Den har sin motsvarighet på byggnadsområdet, såsom

framhållits i föregående stycke, och behovet av ett dylikt mellanled torde

också finnas på driftrationaliseringens område.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

3. Förslaget beträffande lantbruksnämndernas organisation

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår framhöll lantbruksstyrelsen

nödvändigheten av att lantbruksnämndernas organisation anpassades

efter de till följd av utvecklingen på jordbruksområdet ändrade förutsättningarna

för jordbruksrationaliseringens bedrivande. Styrelsen hade

därför igångsatt en utredning rörande nämndernas organisation in. m. Utredningen

skulle bl. a. syfta till att skapa förutsättningar för en intensifiering

av arbetet med den yttre rationaliseringen genom att till detta arbetsområde

överföra personal som förut varit verksam på den inre rationaliseringens

område. Bland andra spörsmål, som i samband därmed behövde

lösas, nämndes särskilt vissa frågor rörande indelningen av landet i

lantbruksingenjörsdistrikt och rådande uppdelning av arbetet på den inre

rationaliseringens område vid nämnderna på en avdelning för i huvudsak

uppgifter rörande torrläggning och en för annan inre rationalisering.

Lantbruksstyrelsen har nu fullföljt sin utredning rörande personalorganisationen

vid lantbruksnämnderna såvitt angår den fältarbetande personalen.

Effektuerandet av de beslut, som fattats vid 1959 års riksdag rörande

jordbruksrationaliseringens bedrivande (prop. 1959: 148, JoU 30, rskr. 284),

kommer att ställa stora krav på lantbruksnämndernas personal. För att

dessa krav skall kunna tillgodoses inom en i stort sett oförändrad kostnadsram

har styrelsen funnit nödvändigt att föreslå en något mera genomgripande

omorganisation än styrelsen tidigare ansett påkallad. Styrelsen har

dock härvid även eftersträvat att söka åstadkomma en besparing av kostnaderna

på personalsidan. Vad angår personalen för kamerala arbetsuppgifter

har styrelsen under utredningens gång funnit en närmare undersökning

av arbetsmetoder m. in. än som hittills kunnat medhinnas vara nödvändig

innan ställning kan tagas till personalbehovet. En sådan undersökning

är nu igångsatt och skall bedrivas i sådan takt att förslag rörande den

kamerala personalen kan framläggas i samband med anslagsäskandena för

budgetåret 1961/62. Styrelsen har vidare vid utredningen utgått från nuvarande

indelning i lantbruksnämndsområden och har sålunda icke tagit

hänsyn till i vad mån indragning av personal kan ske, därest pågående särskild

utredning rörande de båda lantbruksnämnderna i Kalmar län skulle

leda till att dessa nämnder sammanslås.

Innan styrelsen övergår till att framlägga utredningens resultat lämnas

bl. a. följande redogörelse för lantbruksnämndernas nuvarande

organisation.

Sedan 1947 års riksdag fattat principbeslut om lantbruksnämndernas

inrättande uppdrogs åt en särskild kommitté, 1947 års centrala

lantbrukskommitté, att utarbeta detalj förslag rörande nämndernas inrättande

m. m. Kommitténs i betänkandet 1948: 2 framlagda förslag

ligger alltjämt väsentligen till grund för organisationen. I regel finns

det en lantbruksnämnd i varje län. Nämnden utgöres av sju ledamöter,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

av vilka tre utses av Kungl. Maj:t och två av hushållningssällskapet, varjämte

såsom självskrivna ledamöter i nämnden ingår lantbruksdirektören

hos nämnden och sekreteraren i hushållningssällskapet. Ordförande —

som utses av Kungl. Maj :t — är regelmässigt landshövdingen i länet. Inom

varje län skall som regel finnas två delegationer, en för yttre och en för

inre rationalisering. Därjämte kan, om så ur arbetssynpunkt är erforderligt,

inrättas även andra permanenta eller tillfälliga delegationer. Delegation

består, om icke annat föreskrivits, av tre ledamöter. Lantbruksdirektören

är självskriven ledamot i den yttre delegationen och hushållningssällskapets

sekreterare i den inre delegationen. Nämnden äger bestämma, att tjänsteman,

som föredrager ärende i delegation, därvid skall ingå som ledamot av

delegationen. Nämndens ärenden handlägges i plenum, i delegation eller av

vissa i instruktionen särskilt angivna befattningshavare. I plenum skall

handläggas alla ärenden av större vikt, såsom mera omfattande individualplaneringar,

viktigare ärenden rörande köp och försäljning av fast egendom,

beslut i frågor enligt jordförvärvslagen, viktigare ärenden rörande

nämndens personal och organisation samt ärenden, som av delegation eller

nämndens ordförande hänskjutits till avgörande i plenum. Lantbruksdirektör,

lantbruksingenjör, biträdande lantbruksdirektör, konsulent och kamrer

äger envar inom sitt arbetsområde handlägga vissa ärenden, såsom att

besvara förfrågningar, meddela råd och upplysningar, infordra för verksamheten

erforderliga uppgifter och för beredning överlämna ärenden till underställd

personal. Lantbruksnämnd kan också till nu nämnda befattningshavare

delegera beslutanderätten i visst ärende eller viss grupp av ärenden,

som annars skulle ha prövats i plenum eller i delegation. I den mån

ärende icke skall handläggas i plenum eller av särskild befattningshavare,

skall ärendet handläggas i delegation.

Enligt den för lantbruksnämnderna ursprungligen gällande organisationen

skulle personalen vid lantbruksnämnderna vara fördelad på fyra avdelningar,

nämligen en för yttre och en för inre rationalisering, en lantbruksingenjörsavdelning

samt en administrativ avdelning. Med hänsyn till

vissa olägenheter, som var förenade med en sådan obligatorisk uppdelning

av personalen, har på förslag av lantbruksstyrelsen föreskrifterna därom

utgått ur instruktionen fr. o." in. 1957 och ersatts av en bestämmelse, som

endast medgiver lantbruksnämnd att, om sa finnes påkallat, inrätta avdelning

för handhavandet av vissa arbetsuppgifter. Dock skall inrättande av

lantbruksingenjör savdelning ankomma på Kungl. Maj:t, eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen. Systemet med obligatoriska avdelningar

blev emellertid under den tid av nio ar det var föreskrift fast

rotat och i stor utsträckning är det de facto alltjämt rådande.

På avdelningen för yttre rationalisering, som förestås av lantbruksdirektören

och därutöver i regel består av en konsulent eller lantbruksassistent

samt eu eller två instruktörer, handlägges ärenden rörande yttre rationalisering,

däri inbegripet köp och försäljning av jord för rationaliscringsändamål

samt förvärvs-, bolags- och uppsiktsärenden ävensom frågor rörande

förvaltningen av nämndens fastigheter. Där handlägges som regel även ärenden

rörande den sociala kreditgivningen.

På avdelningen för inre rationalisering, vilken står under ledning av en

konsulent, handlägges i allmänhet endast ärenden rörande inre rationalisering;

i vissa fall handlägges på dessa avdelningar även ärenden rörande

jordbruksegnahemslån och driftslån. Huvuduppgiften är f. n. täckdikning

samt mindre omfattande dikning. En avdelning för inre rationalisering består,

förutom av nyssnämnde konsulent, av två eller flera instruktörer, pa

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

en del håll därjämte av en lantbruksassistent. Avdelningen har ofta sin

särskilda kontorspersonal och kartriterska.

På lantbruksingenjörsavdelningen handlägges i huvudsak sådana torrläggningsärenden,

som ej tillhör den inre avdelningen, samt i vissa fall vägbyggnadsärenden.

Avdelningen består av en eller två lantbruksingenjörer,

en eller två förste assistenter och en eller flera tekniker och är dessutom i

regel utrustad med egen kontorspersonal och kartriterska. I de län där

lantbruksingenjör ej finnes är avdelningens personal direkt underställd

lantbruksdirektören.

På den kamerala avdelningen, som står under ledning av kamreraren,

handlägges, förutom rent kamerala uppgifter, alla mera rutinmässiga verkställighetsåtgärder

i fråga om beviljade lån och bidrag liksom producentbidrags-

och stödlåneärenden. Här sker också debitering och indrivning

av räntor, amorteringar och taxeavgifter m. m. Den kamerala avdelningen

består av kamrer, kassörska, kassabiträde och registrator samt det antal

kontors- och skrivbiträden, som erfordras för expeditionsarbetet, i medeltal

5—6 heltidsanställda.

Vid vissa nämnder har systemet med uppdelning av personalen på avdelningar

efter hand frångåtts i viss utsträckning och delvis ersatts med

en fördelning på distrikt. Ett sådant distrikt förestås då av viss därtill utsedd

befattningshavare, i regel en lantbrukskonsulent. I princip handlägger

distriktsföreståndaren alla distriktet tillhörande rationaliseringsärenden

och handhar som regel även projektering av vissa åtgärder till inre rationalisering.

Ärenden rörande större dikning, byggnadsverksamhet o. d. har

dock icke omfattats av distriktsindelningen.

I detta sammanhang må erinras om att 1947 års principbeslut rörande

lantbruksnämnderna även innebar att den dåvarande lantbruksingenjörsorganisationen

skulle inordnas under nämnderna. Den vid 1948 års riksdag

beslutade indelningen av riket i lantbruksingenjörsdistrikt för handläggning

bl. a. av sådana syneförrättningar, som enligt vattenlagen (jfr 10 kap.

32 § 1 och 2 mom.) må anförtros åt lantbruksingenjör, består i princip alltjämt.

I denna indelning, omfattande 25 distrikt, och i huvudsak sammanfallande

med länsindelningen, har sålunda formellt icke gjorts annan ändring

än att det distrikt, som utgjordes av norra delen av Västerbottens och

södra delen av Norrbottens län — jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 30 december

1952 — indragits fr. o. m. den 1 januari 1953.

Styrelsen övergår härefter till en redogörelse för sina förslag i anledning

av den nu verkställda utredningen.

Förslagen bygger i huvudsak på följande principer. De nuvarande avdelningarna

för yttre rationalisering slopas. Arbetet med den yttre rationaliseringen

och vad därmed sammanhänger fördelas vid större och vissa

mellanstora lantbruksnämnder på distrikt. Verksamheten med den inre

rationaliseringen omorganiseras. Lanthruksingenjörsavdelningar skall finnas

inrättade endast vid de lantbruksnämnder, där lantbruksingenjör är

stationerad. Vid nämnd där lantbruksingenjörsavdelning inrättas skall den

i princip övertaga alla till inre rationalisering hänförliga göromål. I övrigt

skall avdelning för inre rationalisering endast finnas inrättad vid de nämnder,

där arbetsuppgifter på den inre rationaliseringens område föreligger i

mera betydande omfattning. Vid återstående nämnder underställes den för

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

dessa uppgifter erforderliga personalen lantbruksdirektören. Lantbruksingenjörsdistrilctens

antal minskas till elva. Vid lantbruksnämnder, där det

finnes erforderligt att placera skogsmästare, skall dessa vara direkt underställda

lantbruksdirektören. Varje lantbruksnämnd, som kan bereda full

eller i det närmaste full sysselsättning för en byggnadskonsulent med sådana

uppgifter, för vilka byggnadskonsulenttjänsterna från början inrättades

— d. v. s. i huvudsak rådgivnings- och upplysningsverksamhet samt

granskning av tekniska förslag till byggnadsföretag, vartill statligt stöd sökes

— skall tilldelas en sådan tjänsteman. Denne skall icke tillhöra visst

distrikt eller avdelning utan stå till lantbruksdirektörens förfogande. Lantbruksnämnder,

som icke får tillgång till egen byggnadskonsulent, hänvisas

till att anlita byggnadskonsulenten i ett grannlän. För fullgörande av arbetsuppgifter

sammanhängande med byggnadsprojektering placeras särskilda

byggnadskonsulenter vid vissa nämnder. Det för genomförandet av

en sådan ordning erforderliga standardiseringsarbetet förutsättes skola utföras

på ett inom lantbruksstyrelsen inrättat byggnadskontor.

Beträffande organisationen av arbetet med den yttre

rationaliseringen anför styrelsen i huvudsak följande.

Utvidgningen och intensifieringen av den yttre rationaliseringen medför

vad lantbruksdirektören beträffar att denne måste beredas tid och möjlighet

att ägna erforderlig uppmärksamhet åt rationaliseringsverksamhetens

principiella uppläggning och planläggning i stort. Härvid torde det för

verksamheten synnerligen betydelsefulla samarbetet med övriga myndigheter

inom länet (främst lantmäteriet, skogsvårdsstyrelsen och hushållningssällskapet)

komma att taga avsevärd tid i anspråk. Den upplysnings- och

rådgivningsverksamhet vid nämnden, för vilken lantbruksdirektören i

första hand måste ansvara, kommer därjämte att fordra mycket arbete och

stor omsorg. Det är vidare uppenbart, att den nu av styrelsen föreslagna

organisationen är starkt beroende av en väl genomtänkt och smidig, men

samtidigt med fasthet utövad ledning och samordning av arbetet inom

nämnden. Särskild omtanke måste därför av lantbruksdirektören ägnas denna

del av hans åligganden som chefstjänsteman. Härtill kommer skötseln

av åtskilliga andra administrativa göromål.

Skall det vid större och vissa mellanstora lantbruksnämnder över huvud

taget hli möjligt att ernå en intensifiering av den yttre rationaliseringen, är

det därför enligt styrelsens mening nödvändigt att ansvaret för denna verksamhet

fördelas på flera händer. Detta torde enklast och med utsikt till

bästa resultat kunna ske om de lantbruksnämndsområden, varom här är

fråga, i vad avser den yttre rationaliseringen och därmed sammanhängande

arbetsuppgifter uppdelas på distrikt, vilka vart och ett ställes under

ledning av en för uppgiften kvalificerad lantbrukskonsulent såsom distriktsföreståndare.

Samtidigt som man med ett dylikt arrangemang bibehåller

lantbruksdirektörens ledande och övervakande funktion, skapar man möjligheter

till en kraftigt vidgad initiativverksamhet och en snabb handläggning

av arbetsuppgifterna.

På lantbrukskonsulent, som är föreståndare för distrikt, bör ankomma

att i första band svara för all till yttre rationalisering hänförlig verksamhet

inom distriktet. Han bör därjämte vara föredragande i alla inom distriktet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år J960

förekommande ärenden rörande individualplanering, köp och försäljning

av rationaliseringsfastiglieter, jordförvärv av bolag och enskilda, ekonomibyggnad61''.

social kreditgivning, bostadssociala remisser och liknande. Det

bör åvila honom att i nämnden anmäla de möjligheter att genomföra yttre

rationalisering, som yppas inom distriktet. Han bör därjämte medverka vid

bedömning och föredragning av ärenden rörande statligt stöd till inre rationalisering,

särskilt i den mån samband finnes med ifrågakommen eller

väntad yttre rationalisering eller där eljest beslut är beroende av, huruvida

viss brukningsenhet kommer att bestå på lång sikt eller jord bli nyttjad

som jordbruksjord under överskådlig tid. Han bör vidare svara för rådgivnings-

och upplysningsverksamheten inom distriktet. Vid fullgörandet av

sina uppgifter bör han upprätthålla intim kontakt med inom distriktet verksamma

befattningshavare hos bl. a. hushållningssällskapet, skogsvårdsstyrelsen

och lantmäteriet.

I första hand bör distriktsledning införas vid sådana lantbruksnämnder,

där antalet brukningsenheter är stort och besvärliga fastighets- och arronderingsförhållanden

råder eller där eljest så motiveras av särskilda förhållanden,

såsom kraftig avfolkningstendens o. d. I dylika län torde det för ett

resultatrikt arbete vara av stor betydelse att de ansvariga tjänstemännen

äger god person- och lokalkännedom. Det är ur denna synpunkt även angeläget,

att den som skall tjänstgöra som föreståndare för distrikt kan beredas

tillfälle att under en icke alltför kort tid följa utvecklingen inom distriktet.

De kvalificerade arbetsuppgifter, som skall åvila här ifrågavarande befattningshavare,

ävensom hänsyn till nyssnämnda förhållanden bör rimligen

medföra att de som regel beredes en något bättre löneställning än övriga

konsulenter. Styrelsen föreslår att de placeras i lönegrad Ao 24.

Enligt styrelsens undersökningar av arbetsförhållandena vid lantbruksnämnderna

bör 14 lantbruksnämndsområden uppdelas på sammanlagt 33

distrikt. I regel torde en uppdelning av området på två distrikt vara tillräcklig;

endast vid de allra största nämnderna har utrymme ansetts föreligga

för en längre gående distriktsindelning. F. n. har dock icke något lantbruksnämndsområde

ansetts böra uppdelas på fler än tre distrikt.

Vid de lantbruksnämnder, där tillräckliga skäl icke ansetts föreligga för

att genomföra en distriktsindelning, avses göromålen med den yttre rationaliseringen

och vad därmed sammanhänger alltjämt böra åvila lantbruksdirelctören

såsom dennes viktigaste uppgift. Vid en mindre del av dessa

nämnder har dock dessas göromål en sådan omfattning, att skäl för en viss

mindre omfattande distriktsindelning i och för sig skulle kunna anses föreii§Sa-

Vid dessa nämnder bör därför kunna placeras en lantbrukskonsulent,

uppfyllande samma kvalifikationskrav, som skall gälla för föreståndare för

distrikt, och med samma löneställning. Denna fråga bör enligt styrelsens

mening kunna lösas utan ökning av antalet lantbrukskonsulenter i Ao 24.

Av rent praktiska skäl torde det nämligen icke vara möjligt att genomföra

distriktsindelningen —— vilken för övrigt icke skall vara en gång för alla

fastlåst utan smidigt bör kunna anpassas till växlande behov''— på sådant

sätt att alla distrikt blir likvärdiga i avseende å arbetsuppgifternas omfatt
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kiingl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

ning och art. En del distrikt måste göras något mindre än de övriga, och

bör då kunna förestås av en lantbrukskonsulent i lägre lönegrad, något som

för övrigt även torde kunna underlätta rekryteringen och utbildningen av

distriktskonsulenttjänsterna. Ett mindre antal för distriktskonsulent avsedda

tjänster torde på så sätt kunna användas för förstärkning av personalen

vid icke distriktsindelade nämnder.

Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att bestämma vilka lantbruksnämndsområden

som skall vara distriktsindelade ävensom vid vilka nämnder

lantbrukskonsulenterna i Ao 24 skall vara placerade.

För att distriktsföreståndaren icke skall bli för betungad med arbete är

det nödvändigt att han får biträde av minst en assistent. Arbetsfördelningen

mellan konsulenten och assistenten kan icke bestämmas generellt utan

bör i det enskilda fallet ske under hänsynstagande till de inom distriktet

föreliggande arbetsuppgifterna, assistentens erfarenhet m. m. Assistent bör

besitta erforderliga kvalifikationer för att kunna effektivt biträda konsulenten

vid handläggning av sådana arbetsuppgifter, som i allmänhet skall tillhöra

distriktet. Som regel torde han böra vara lantbruksutbildad. Det är härvid

önskvärt att han har ett kunskapsmått motsvarande det som erhålles

vid utbildning till lantmästare. Avgörande vid befordran till assistent måste

dock alltid vara vederbörandes lämplighet för arbetsuppgiften, tidigare erfarenhet

av arbetet inom lantbruksnämnds verksamhetsområde, genomgångna

fortbildnings- eller omskolningskurser m. m. Även tekniker, som

tidigare varit verksam hos lantbruksingenjör, bör efter erforderlig kompletterande

utbildning kunna komma i fråga som distriktsassistent. I områden,

där skogsfrågorna är av särskilt stor betydelse och omfattning, bör

det i en del fall vara lämpligt att skogsmästare utses till befattningen.

Även vid lantbruksnämnd, där distriktsindelning icke skall införas, kommer

behov att föreligga av att avlasta direktören och hans närmaste medhjälpare

handläggning av en del enklare eller mera rutinmässiga arbetsuppgifter

av de slag, som enligt vad nyss sagts avses för assistent åt distriktsföreståndare.

Med hänsyn härtill beräknar styrelsen antalet behövliga

tjänster av denna typ till 45, varav en del extra ordinarie. Antalet bör

dock icke fastlåsas vid viss siffra utan bör kunna varieras något såväl uppåt

som nedåt. Detta beror bl. a. på att det även måste sörjas för rekrytering

av högskoleutbildad personal. För detta ändamål har, såsom av det följande

framgår, beräknats normalt vara behövligt 28 tjänster i reglerad befordringsgång.

Därest detta antal tillfälligtvis skulle behöva överskridas

bör extra ordinarie assistenttjänst kunna tagas i anspråk för ändamålet.

Därest — å andra sidan — nämnda rekryteringsbehov skulle vid något tillfälle

vara mindre än det angivna, bör antalet extra ordinarie assistenter

tillfälligtvis kunna ökas i motsvarande grad.

Med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter, som kommer att åvila distriktsassistent,

den jämförelsevis höga graden av självständighet, varmed

han avses biträda vid ärendenas handläggning, samt hans ställning inom

organisationen föreslår styrelsen att tjänsten placeras i lönegrad A 17.

Beträffande det erforderliga antalet skogligt utbildade assistenter vill

styrelsen framhålla, att den nuvarande uppsättningen endast fyller de i

nuvarande läge mest trängande behoven. Redan med hänsyn til! den intensifiering

av omarronderingsverksamheten på det skogliga området och till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

den ökade rådgivningsverksamhet, som skall äga ram beträffande överföring

av sämre jordbruksmark till skogsmark m. m., föreligger behov av

förstärkning av skogsmästarpersonalen. Härtill kommer att det biträde, som

skall lämnas lantmäteri^ i fråga om skogsvärderingar m. m., torde komma

att kräva ett antal befattningshavare med skoglig utbildning. Styrelsen har

för avsikt att under loppet av innevarande budgetår i samråd med lantmäteristyrelsen

söka bedöma, i vilken omfattning skogligt utbildad personal

kan behöva ställas till lantmäteriets förfogande samt att i nästkommande

års anslagsäskanden framlägga härav föranlett förslag. Styrelsen har emellertid

preliminärt ansett sig böra räkna med ett behov under nästa budgetår

av minst 25 skogligt utbildade asistenter.

Skogsmästarna måste företrädesvis placeras vid lantbruksnämnder i

landets skogrika områden och där stora arbetsuppgifter möter i fråga om

skoglig arrondering. Vid några sådana nämnder kommer dock endast en

skogsmästare att kunna placeras. Styrelsen vill understryka det stora ansvar,

som kommer att åvila dessa befattningshavare såsom experter åt lantbruksnämnden

i skogliga frågor. Arbetsuppgifterna är även i övrigt sådana

att tjänsterna endast torde kunna besättas med dugande krafter. Då det

därjämte är av största betydelse att befattningshavarna har erfarenhet av

de speciella frågor, som möter inom lantbruksnämnden, är det angeläget att

de skall kunna behållas i lantbruksnämndernas tjänst under längre tid.

Starka skäl talar därför enligt styrelsens mening för att ett visst antal, förslagsvis

åtta, av de för skogsmästare avsedda assistenttjänsterna placeras

i lönegrad Ae 19, d. v. s. den lönegrad, som nu är slutlönegrad i befordringsgång

för rekryteringspersonal med högskoleutbildning. Samma lönegrad

tillämpas redan för förste assistent åt lantbruksingenjör.

Vad härefter beträffar organisationen av arbetet med

den inre rationaliseringen anför styrelsen i huvudsak följande.

Arbetsuppgifterna avseende den inre rationaliseringen gäller tekniska utredningar,

investeringskalkyler, projektering, kostnadsberäkning m. in. samt

rådgivnings- och upplysningsverksamhet avseende bl. a. täckdikning, dikning,

vägbyggnad och andra till inre rationalisering hänförliga åtgärder

utom husbyggnad. Arbetsuppgifternas sammansättning varierar i hög grad

de olika nämnderna emellan. I vissa delar av landet har dikning och annan

torrläggning liksom syneförrättningar för dylika åtgärder en betydande omfattning,

i andra delar återigen är behovet av dylika åtgärder mera begränsat.

Dessa olikheter i arbetsuppgifternas omfattning och art måste givetvis

inverka på sammansättningen av den för arbetet erforderliga personalen,

liksom på utformningen av arbetets organisation och ledning. I vissa län

har ärendena en sådan omfattning att särskild avdelning måste finnas inrättad

för skötseln av dem. I län där lantbruksingenjör finnes bör sådan

avdelning förestås av honom. Detta gäller främst sådana län, oftast de utpräglade

jordbrukslänen, där komplicerade frågor beträffande hushållning med

grundvatten, vattenreglering m. in. gör att behovet av syneförrättningar

enligt vattenlagen är störst. I andra län åter, där exempelvis täckdikningen

är huvuduppgiften på den inre rationaliseringens område, torde ledningen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

31

böra anförtros åt särskild lantbrukskonsulent, speciellt utbildad på det hvdrotekniska

området. Är uppgifterna av mera obetydlig omfattning och inrättande

av särskild avdelning därför icke kan anses påkallat, kan ledningen

lämpligen överlämnas till en jämväl för andra arbetsuppgifter avsedd

lantbrukskonsulent eller till eu assistent med god erfarenhet av och i övrigt

tillräckliga kvalifikationer för en sådan uppgift. Syneförrättningar enligt

vattenlagen av enklare beskaffenhet inom län, där lantbruksingenjör

icke finnes stationerad, bör utföras av en vid vederbörande lanbruksnämnd

placerad agronom eller assistent. Lantbrukskonsulent eller assistent, som i

sådant län avses som ledare för uppgifter sammanhängande med den inre

rationaliseringen, bör därför vara behörig att handlägga dylika syneförrättningar.

Enligt nuvarande ordning utgöres den tekniska biträdespersonalen vid en

lantbruksingenjörsavdelning uteslutande av tjänstemän med teknisk utbildning,

kompletterad i de flesta fall med viss lantbruksutbildning. Vid

en avdelning för inre rationalisering består den däremot med något undantag

endast av lantbruksutbildade tjänstemän. Denna ordning har styrelsen sedan

länge ansett vara irrationell. Enligt det förslag, som nu framlägges, avses

den för fältarbete på förevarande område erforderliga personalen skola

utgöras av dels tekniskt utbildade och dels lantbruksutbildade assistenter.

I enlighet med den huvudprincip styrelsen följt vid fördelningen av arbetsuppgifter

mellan de olika befaltningshavarkategorierna inom organisationen

bör dessa assistenter å ena sidan kunna tilldelas mera ansvarsfulla

arbetsuppgifter än som nu fullgöres av tekniker och lantbruksinstruktörer.

Å andra sidan bör de i görligaste mån avlastas sådant arbete, som med fördel

kan utföras av kontorspersonal, särskilt kartbiträden. Arbetsuppgifterna

kommer att i stort sett bli likvärdiga för tekniker och lantbruksutbildade.

För den tekniska biträdespersonalen har nyligen genomförts en befordringsgång,

Af 10 (ett år) — Ae 12 (ett år) •— Ae 13 (två år) — Ae 15.

Styrelsen föreslår att denna befordringsgång i princip skall tillämpas jämväl

å de lantbruksutbildade assistenterna. Styrelsen vill emellertid här framhålla

nödvändigheten av en noggrann prövning av vederbörandes lämplighet

i varje särskilt fall innan inplacering i befordringsgången sker.

Beträffande arbetsuppgifter för ifrågavarande assistenter må, utöver vad

ovan anförts, framhållas följande. Vad till en början beträffar fältarbetet

bör det åvila sådan assistent att självständigt utföra kartläggning, avvägning,

jordundersökning och andra dylika arbeten, erforderliga för planering av

åtgärder till inre rationalisering. Han bör ock i mån av tid tillhandagå med

arbetsledning. Verkställande av kontroller och besiktning bör kunna uppdragas

åt honom att utföra självständigt och under eget ansvar. Han bör givetvis

dessutom deltaga i rådgivnings- och upplysningsverksamheten i mån

av förmåga och i den utsträckning vederbörande förman bestämmer. Han

bör även kunna biträda med upprättande av enklare investeringskalkyler.

Styrelsen räknar med alt assistent regelmässigt skall ha vunnit erforderliga

erfarenheter och bibringats erforderlig vidareutbildning för handhavande

av dessa arbetsuppgifter under angivet ansvar senast då han kan vinna befordran

till slutlönegraden inom befordringsgången. Framhållas må att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

här delvis är fråga om arbetsuppgifter som enligt gällande instruktion åvilar

lantbrukskonsulent (jfr instruktionen 1956: 553, § 27 andra attsatsen,

se även § 40 under d).

Vad härefter angår kontorsarbetet torde det böra ankomma på dessa assistenter

att utarbeta planer till täckdikning och andra enklare företag av

hydroteknisk natur inom jordbruket. De bör vidare kunna utföra vissa andra

härmed sammanhängande arbeten, såsom dimensionering, konstruktion,

mera kvalificerade kostnadsberäkningar och kostnadsfördelningar m. m. För

att medhinna dessa arbetsuppgifter är det uppenbarligen nödvändigt att de

om möjligt helt avlastas från rit- och rutinarbete.

Styrelsen ingår härefter på b e h o v et av byggnadsteknisk arbetskraft

inom lantbruksorganisationen och anför därvid i huvudsak

följande.

I sin verksamhet på såväl den yttre som den inre rationaliseringens område

behöver lantbruksnämnd sakkunnigt biträde för handläggning av byggnadsfrågor.

För att täcka detta behov har hittills som regel en byggnadskonsulent

ingått i lantbruksnämndens personal. Vid lantbruksnämnderna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län har därjämte funnits en byggnadskontrollant,

vilken bl. a. biträtt med handläggning av byggnadsfrågor

rörande fjäll- och lapplägenheter.

Såsom styrelsen tidigare anfört kommer effektuerandet av de beslut rörande

rationaliseringsverksamhetens framtida utformning och inriktning,

som fattats vid årets riksdag, att medföra ökade uppgifter ej minst för byggnadskonsulenterna.

Såsom styrelsen vidare framhållit bestod byggnadskonsulenternas

arbetsuppgifter huvudsakligen i handläggning av låne- och bidragsärenden

och därmed förenad rådgivning. Projektering skulle icke ingå

i deras åligganden utan tänktes skola utföras av enskilda projektorer, i

främsta rummet LBF. Utvecklingen har dock lett till att byggnadskonsulenterna

projekterar upp till fyra femtedelar av alla företag avseende ekonomibyggnader,

vartill lantbruksnämnderna beviljar statligt stöd. Anledningen

härtill är att LBF:s verksamhet på området kraftigt minskat eller — vad

beträffar mindre företag — helt upphört. Den projektering, som utföres av

byggnadskonsulenterna omfattar endast s. k. grundprojektering, vari ingår

— förutom rådgivning och uppmätning på platsen — upprättande av skisser

och kostnadskalkyl samt de rithandlingar, som behövs för ärendets behandling

inom nämnden. I de fall då sökanden önskar mera omfattande

bygghandlingar, hänvisas han normalt till att anlita enskild projektor. En

grundprojektering av denna omfattning har emellertid visat sig som regel

vara tillräcklig i fråga om mindre om- och tillbyggnadsföretag; i synnerhet

gäller detta om den kunnat kompletteras med standardhandlingar och rådgivning

på platsen under pågående byggnadsarbete. Det bör här framhållas,

att byggnadskonsulenterna icke överallt kunnat ägna sig åt projektering i

den utsträckning som varit motiverad av efterfrågan. Så har i synnerhet

varit fallet i län där byggnadskonsulenten i större utsträckning än normalt

anlitats som medarbetare i hushållningssällskapets upplysningsarbete i form

av kurser, föredrag m. m., ävensom såsom lärare vid lantmannaskolor.

Besluten vid årets riksdag innebär att byggnadskonsulenternas verksamhet

mer än hittills måste inriktas på upplysning och rådgivning. Ett vidgat

samarbete mellan lantbruksnämnd och hushållningssällskap utgör en förutsättning

härför. Det kommer även att medföra en ökad medverkan från

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

byggnadskonsulenternas sida i projekteringsarbetet. Härtill kommer att projekteringsverksamlieten

kommer att omfatta ekonomibyggnader jämväl å

s.k. tvåfamilj sjordbruk. Rådgivning och projektering skall också — liksom

beträffande inre rationaliseringsåtgärder i övrigt — ske oberoende av om

för företaget statligt stöd kan påräknas eller ej. Skall dessa vidgade uppgifter

kunna fullgöras inom ramen för nuvarande personaluppsättning, har

styrelsen funnit nödvändigt att en viss omorganisation av byggnadskonsulenternas

arbetsuppgifter genomföres.

Härvid måste i första hand tillses att alla lantbruksnämnder får tillgång

till byggnadsteknisk expertis i erforderlig omfattning för sådana arbetsuppgifter,

vilka från början avsågs för byggnadskonsulenterna. Häri ingår då

även samarbetet med hushållningssällskapet som en viktig uppgift. Styrelsen

räknar med att dessa uppgifter skall kunna fullgöras av sammanlagt

20 konsulenter, av vilka några alltså måste avses för mer än ett lantbruksnämndsområde.

Dessa konsulenter bör även kunna medhinna enklare projekteringsarbeten.

För projektering av nybyggnader och mera omfattande

ombyggnader räcker deras arbetskraft däremot icke till. För sådan projektering

torde vara lämpligt och nödvändigt att avse särskilda befattningshavare.

Varje sådan befattningshavare bör kunna betjäna ett distrikt bestående

av flera lantbruksnämndsområden och bör inom distriktet placeras

vid den lantbruksnämnd lantbruksstyrelsen bestämmer. Antalet sådana befattningshavare

beräknas behöva utgöra tre eller på något längre sikt möjligen

fyra. De bör alltjämt benämnas byggnadskonsulenter men torde med

hänsyn till arbetsuppgifternas art, deras ställning och ansvar inom organisationen

böra vara placerade i en något högre lönegrad än övriga byggnadskonsulenter.

De föreslås skola placeras i lönegrad Ae 23.

De återstående byggnadskonsulenterna avses enligt det förslag till omorganisation

av rationaliseringsavdelningen, som lantbruksstyrelsen framlagt

under styrelsens avlöningsanslag, skola så småningom överföras till ett inom

styrelsen inrättat byggnadskontor, där deras huvudsakliga arbetsuppgift

skall vara att biträda med sådant standardiseringsarbete, vilket ansetts vara

en förutsättning för ordnandet av projekteringsverksamheten på sätt som

nyss föreslagits.

Behovet av särskilda byggnadskontrollanttjänster i Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län torde efter hand upphöra i samma mån som

dessa lantbruksnämnders befattning med byggnadsverksamheten å fjälloch

lapplägenheterna avtager. I stället för dessa tjänster bör efter hand inrättas

assistenttjänster avsedda för biträde åt de byggnadskonsulenter, som

skall handha den mera komplicerade projekteringsverksamheten. Enär det

behövliga antalet sådana tjänster f. n. kan beräknas till fyra, torde dock eu

sådan tjänst böra inrättas redan från början. Tjänsten bör avlönas på samma

sält som i det följande föreslås för assistenter i reglerad befordringsgång.

Beträffande förslaget till ändrad indelning i lantbruksingenjörsdistrik

t anför styrelsen i huvudsak följande.

,‘5 llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 96

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

Såsom styrelsen uttalat i sina anslagsäskanden för innevarande budgetår

(jfr prop 1959: 148, s. 196) torde det vara påkallat, att det i varje län skall

tinnas en lantbruksingenjör att tillgå för verkställande av syneförrättningar,

som kräver full behörighet. Det torde vidare vara önskvärt att särskilt lantbruksnämnderna

men även andra länsmyndigheter har tillgång till en rådgivare

på hithörande tekniska områden, icke minst med tanke på frågeställningarna

om vattenförorening på landsbygden. Å andra sidan är det numera

icke möjligt att tillhandahålla en särskild lantbruksingenjör för varje

län, eftersom arbetsvolymen på en del håll är för liten. Det har på grund härav

sedan lång tid tillbaka visat sig icke vara möjligt eller lämpligt att upprätthålla

den indelning i lantbruksingenjörsdistrikt, som fastställdes i samband

med lantbruksnämndernas inrättande. Detta förhållande har lantbruksstyrelsen

bringat till Kungl. Maj :ts kännedom bl. a. i skrivelse den 29

oktober 1955 angående förslag till vissa ändringar i 1948 års instruktion

för lantbruksnämnderna.

De betydande förändringar och förskjutningar, som ägt rum på den inre

rationaliseringens och ej minst på torrläggningens område, har bl. a. medfört

en så kraftig minskning inom vissa lantbruksnämndsområden av arbetsuppgifter,

som fordrar lantbruksingenjörskompetens, att full sysselsättning

inom dessa områden ej numera kan beredas en lantbruksingenjör. Det har

på grund av denna utveckling sedan lång tid tillbaka visat sig icke vara

möjligt eller lämpligt att upprätthålla den indelning i lantbruksingenjörsdistrikt,

som fastställdes i samband med lantbruksnämndernas inrättande.

Inom andra lantbruksnämndsområden, särskilt de mera jordbruksbetonade,

förekommer å andra sidan syneförrättningar enligt vattenlagen och andra

göromål rörande torrläggning av mera kvalificerad art i betydande omfattning.

Vid den ändring av indelningen i lantbruksingenjörsdistrikt, som nu —

framtvingad av utvecklingen — måste göras, är det därför enligt styrelsens

mening angeläget att i främsta rummet de mera jordbruksbetonade områdena

tillföres lantbruksingenjörer. Samtidigt måste tillses att distrikten blir

av sådan omfattning att de kan ge full sysselsättning åt en befattningshavare

med den kompetens och de kvalifikationer, som företrädes av lantbruksingenjörerna.

Styrelsen räknar med att distriktens antal bör kunna nedbringas

till elva, varav tio inom södra och mellersta Sverige. I det elfte bör

lantbruksingenjören vara placerad vid lantbruksnämnden i Västerbottens län

med huvudsaklig uppgift att verkställa förrättningar inom övre Norrland.

Distriktsindelningen bör ej vara fastlåst utan bör kunna smidigt anpassas

efter växlande förhållanden. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att

bestämma distriktens omfattning ävensom den ort inom varje distrikt, varest

lantbruksingenjören skall vara stationerad.

Eu förutsättning för en så beskuren distriktsindelning som den nu föreslagna

är att verkställande av syneförrättningar rörande" företag av enklare

beskaffenhet skall överlämnas åt befattningshavare med begränsad behörighet.

Detta medför att det även å lantbruksingenjörsavdelning måste finnas

tillgång till personal med sådan behörighet/1 de mest jordbruksbetonade

länen måste lantbruksingenjörsavdelning därjämte tillföras agronomiskt

utbildad arbetskraft för skötseln av de med den inre rationaliseringen i övrigt

sammanhängande uppgifterna. Inom vissa distrikt beräknas omfattningen

av förrättningsverksamheten bli av sådan storleksordning att biträdande

extra ordinarie lantbruksingenjör bör placeras där. För rekrytering

av lantbruksingenjörskåren torde det vara nödvändigt att ett mindre antal

sådana tjänster finnes.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

Beträffande arbetsuppgifter in. in. för den för fältarbete avsedda biträdespersonalen

på lantbruksingenjörsavdelning bör gälla i stort sett samma som

för motsvarande personal1 å avdelning för inre rationalisering. Enligt lantbruksstyrelsens

erfarenhet bör den fältarbetande biträdespersonalen, till den

del den huvudsakligen avses för uppgifter sammanhängande med lantbruksingenjörens

förrättningsverksamhet, vara placerad å lantbruksingenjörsavdelningen

och sålunda icke fördelas på de olika lantbruksnämndsområden,

som ingår i distriktet. En sådan koncentration av personalen har funnits

kunna i avsevärd grad underlätta arbetsledning m. m.

Den enligt styrelsens förslag som regel väsentligt utökade omfattningen

av lantbruksingenjörsdistrikten, de vidgade arbetsuppgifterna för lantbruksingenjörerna

ävensom utrensningen av enklare göromal från deras verksamhet

och koncentrationen av uppgifterna på de mera komplicerade förrättningarna

motiverar enligt styrelsens mening i och för sig en icke ringa

förbättring av lantbruksingenjörernas anställnings- och avlöningsvillkor.

Styrelsen vill förorda att de lantbruksingenjörer, som skall vara föreståndare

för distrikt enligt den föreslagna distriktsindelningen, alla placeras i

lönegrad Bo 1. Härför talar även de betydande svårigheter som föreligger

att i lantbruksorganisationens tjänst behålla skickliga lantbruksingenjörer.

Sedan länge har lantbruksingenjörskåren utgjort rekryteringsbas för

de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörstjänsterna vid vattendomstolarna.

Under det sista året har särskilt distriktsingenjörsorganisationen utövat

stor dragningskraft på lantbruksingenjörerna, sannolikt beroende på de goda

framlidsutsikter denna organisation väntas komma att bjuda hydrotekniskt

utbildade tjänstemän. Den kraftiga avgången under senare år från lantbruksingenjörskåren

inger styrelsen allvarliga bekymmer för framtiden.

Om det överhuvudtaget skall bli möjligt att rekrytera och behålla det erforderliga

antalet skickliga lantbruksingenjörer torde den av styrelsen ovan

föreslagna lönelyftningen vara ofrånkomlig.

Vad härefter särskilt angår behovet av högskoleutbildad

personal anför lantbruksstyrelsen, att det — utöver lantbruksdirektörer,

lantbrukskonsulenter såsom föreståndare för distrikt samt lantbruksingenjörer

såsom distrikts- och avdelningsföreståndare — enligt styrelsens beräkningar

erfordras 49 befattningshavare med högskoleutbildning för handläggning

av speciella arbetsuppgifter eller såsom biträdande konsulenter eller

ingenjörer. Häri ingår dels i det föregående berörda behovet av lantbrukskonsulenter

i lägre lönegrad för tjänstgöring som föreståndare för vissa mindre

omfattande distrikt eller som ledare för verksamheten med den inre rationaliseringen

vid lantbruksnämnder, där lantbruksingenjörsavdelning icke finnes

inrättad, samt av personal med lanlbruksingenjörsutbildning för biträdande

uppgifter vid vissa lantbruksingenjörsavdelningar. Härutöver beräknas

vissa lantbruksdirektörer behöva biträde av tjänsteman med agronom- eller

lantmätarulbildning. Av de 49 tjänsterna har styrelsen ansett att 23 bör vara

placerade i befordringsgång för fyllande av rekryteringsbehovet. För att an
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

talet tjänster avsedda för å ena sidan agronomer och lantmätare, å andra

sidan lantbruksingenjörer icke onödigtvis skall låsas fast har styrelsen ansett

önskvärt att det behövliga antalet tjänster i viss utsträckning skall beräknas

gemensamt för bägge kategorierna. Detta medför den fördelen att,

om exempelvis rekryteringsbehovet till lantbruksingenjörstjänst tillfälligtvis

skulle vara större än normalt, detta ökade behov kan fyllas genom att

tjänster, vilka eljest skulle varit avsedda för agronomer eller lantmätare,

tages i anspråk för ändamålet och vice versa.

Den första befordringstjänsten för såväl agronomer och lantmätare som

lantbruksingenjörer bör enligt styrelsen vara placerad i lönegrad Ae 23.

Styrelsen har därvid bl. a. utgått från att befordringsgången för högskoleutbildad

personal förr eller senare måste för här ifrågavarande befattningshavares

del reformeras bl. a. så att slulsteget inom befordringsgången når

fram till lönegrad Ae 21. Även andra sakliga skäl talar emellertid enligt stvrelsen

för den föreslagna lönelyftningen. Hela organisationsförslaget innebär

en rationalisering av verksamheten bl. a. på det sätt att högskoleutbildad

personal skall avses endast för de mera kvalificerade uppgifterna.

Behovet av fältarbetandé personal vid lantbruksnämnderna vid fullt genomförd

omorganisation enligt föreliggande förslag framgår av en av lantbruksstyrelsen

i anslagsskrivelsen redovisad sammanställning, vilken återges

å s. 37. Enligt vad sammanställningen utvisar skulle det av styrelsen

framlagda organisationsförslaget innebära, att den vid lantbruksnämnderna

med fältarbete sysselsatta personalen nedbringas från 384 befattningshavare

den 1 juli 1959 till 334 vid fullt genomförd omorganisation. Vidare minskas

den högskoleutbildade personalen med sammanlagt 30 befattningshavare.

Övrig här avsedd personal minskas med sammanlagt 22 befattningshavare.

Proportionellt sett är minskningen avsevärt mycket större för den förra

gruppen än för den senare med hänsyn till alt den förra f. n. endast omfattar

149 befattningshavare av sammanlagt 384. Förslaget medför ytterligare att

den med arbetsuppgifter på den inre rationaliseringens område helt eller

huvudsakligen sysselsatta personalen, vilken f. n. kan beräknas uppgå till

ett antal av omkring 240, skall nedbringas till 148 (lantbruksdirektörer och

byggnadskonsulenter ej medräknade). För arbetsuppgifter på den yttre rationaliseringens

område medför omorganisationen en förstärkning med

drygt 40 befattningshavare. Den f. n. med arbetsuppgifter på detta område

sysselsatta personalen uppgår till ca 120.

I sin helhet beräknas omorganisationen ej vara genomförd förrän tidigast

inom en femårsperiod. I fråga om särskilda avsnitt kan dock ännu längre

tid komma att behövas.

För budgetåret 1959/60 beräknar styrelsen avlöningskostnaderna för nu

ifrågavarande personalgrupper uppgå till ca 6 896 000 kr. Motsvarande kostnader

vid fullt genomförd omorganisation har beräknats till omkring

6 261 000 kr., eller ca 635 000 kr. lägre än de nuvarande avlöningskostna
-

s. 1959 Kontrollera mot PDF

Den för fältarbete avsedda personaluppsättningen vid lantbruksnämnderna

Avlöningskostnaderna har beräknats enligt ortsgrupp 3, löneklass 3, Inom vederbörande lönegrad. Beträffande personal i reglerad befordringsgång

har dock beräkningen gjorts enligt första löneklassen inom vederbörande slutlönegrad.

I II _ ___

III

Den 1 juli 1959

Enligt styrelsens principförslag

Antall

Benämning

Lönegrad

Avlön.- kostnad

-3

26

lantbruksdirektörer ....

Bo 1

816 192

26

22

lantbruksingenjörer ....

Ao 25

569 976

11

8

bitr. lantbruksdirektörer

Ao 24

195 840

33

37

lantbrukskonsulenter . .

Ao 23

856 032

22

22

lantbrukskonsulenter (2

4

hålles ohesatta för kon-

sulenter på övergångs-

stat) ................

Ae 21

413 520

3

4

lantbruksingenjörer ....

Ae 21

82 704

20

25

byggnadskonsulenter . .

Ae 21

516 900

21

31

förste assistenter......

Ao 19

572 136

8

28

lantbruksassistenter (3

1 regi. bef.

skogsmästare)........

igång Af 15

461 664

23

2

lantbruksingenjörer ....

(—Ae 19

32 976

20

assistenter............

Ao 15

294 480

17

e. o. assistenter (skogs-

Iregl. bef.

23

mästare) ............

gång Af 12

223 380

22

|—Ae 15

17

47

e. o. assistenter och tek-

|regl. bef.

niker................

;gång Af 10

617 580

1— Ae 15

30

förste lantbruksinstruk-

101

törer ................

Ao 13

394 200

5

lantbruksinstruktörer . .

Ao 12

62 100

334

57

lantbruksinstruktörer (1

hålles obesatt för in-

struktör på övergångs-

stat) ................

Ae 12

695 520

3

byggnadskontrollanter . .

Ae 12

37 260

Tjänstemän på övergångs-

stat

2

lantbrukskonsulenter ..

Ao 21

41 352

1

lantbruksinstruktör ....

Ao 12

12 420

6896 232

Antalet tjänster, för vill

a lön beräkn

ats, upp-

går till 384

Benämning

Lönegrad

Avlön.-

kostnad

Under budgetåret 1960/61

Benämning

Lönegrad

Avlön.-

kostnad

lantbruksdirektörer . .

lantbruksingenjörer . .

lantbrukskonsulenter

lantbrukskonsulenter

lantbrukskonsulenter

el. lantbruksingenjörer

..............

byggnadskonsulenter

byggnadskonsulenter

assistenter (tekniker). .

assistenter (skogsmäs
tare)

..............

lantbruksingenjörer el.

lantbrukskonsulenter

distriktsassistenter . .

distriktsassistenter . .

assistenter (skogsmästare)

..............

assistenter

Bo 1

Bo 1

Ao 24

Ae 23

Ae 23

Ae 23

Ae 21

Ao 19

Ae 19

Iregl. bef.

gång Af 15

I—Ae 19

Ao 17

Ae 17

Iregl. bef.

gång Af 12

I—Ae 15

Iregl. bef.

gång Af 10

I—Ae 15

Minskning i förhållande till kol. I

816 192

26

345 312

11

807 840

23

508 992

22

12

92 544

69 408

4

413 520

387 576

5

1

147 648

23

21

379 224

8

24

379 224

362 736

23

223 380

7

20

1 327140

17

6 260 736

52

635 496

lantbruksdirektörer .

lantbruksingenjörer .

lantbrukskonsulenter

lantbrukskonsulenter

lantbrukskonsulenter (2

hålles obesatta f. konsulenter

på övergångsstat)

lantbrukskonsulenter el.

lantbruksingenjörer

lantbrukskonsulenter

byggnadskonsulent .

byggnadskonsulenter

assistenter (tekniker)

assistenter (skogsmästare)

lantbruksingenjörer el.

lantbrukskonsulenter

assistenter..........

assistenter..........

assistenter..........

assistenter (skogsmästare)

assistenter............

Jgång Af 10

1—Ae 15

förste lantbruksinstr. ..

Ao 13

lantbruksinstr. (1 hålles

obesatt för instruktör

på övergångsstat) ....

Ae 12

byggnadskontrollanter. .

Ae 12

Tjänstemän på överg.-stat

lantbruksingenjörer . . . .

Ao 25

lantbruksingenjör......

Ao 25

lantbrukskonsulenter . .

Ao 21

förste assistenter ......

Ao 19

lantbruksinstruktörer . .

Ao 12

lantbruksinstruktör ....

Ao 12

Bo 1

Bo 1

Ao 24

Ao 23

Ae 23

Ae 23

Ae 21

Ae 23

Ae 21

Ao 19

Ae 19

regi. bef.

gång Af 15

—Ae 19

Ao 17

Ae 17

Ao 15

[regi. bef.

gång Af 12

l—Ae 15

Iregl. bef.

Minskning i förhållande till kol. I

816 192

345 312

563 040

508 992

231 360

92 544

103 380

23136

475 548

387 576

147 648

395 712

379 224

115 416

294 480

223 380

683 280

91980

447 120

37 260

207 264

41352

147 648

12 420 SS

6 771 264

124 968

Antalet tjänster, för vilka lön beräknats, uppgår

till 362

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

derna. Vid bedömning av detta resultat bör hänsyn tagas till att de inledningsvis

omnämnda indragningarna av personal vid lantbruksnämnderna

fr. o. m. innevarande budgetår redan medfört en minskad belastning å avlöningsanslaget

med ca 373 000 kr. På grund av övergångssvåriglieter ävensom

med skälig hänsyn till nuvarande befattningshavares berättigade intressen

av trygghet i anställningen kan den angivna kostnadsbesparingen

dock icke i sin helhet uttagas från början. För den personaluppsättning styrelsen

finner nödvändigt att under alla förhållanden räkna med för nästa

budgetår uppgår avlöningskostnaderna till ca 6 771 000 kr. Detta betyder

att av nämnda besparing å 635 000 kr. endast ca 125 000 kr. kan uttagas under

det första budgetåret.

Beträffande de särskilda befattningshavarkategorierna torde i detta sammanhang

böra framhållas följande.

Av de f. n. vid lantbruksnämnderna placerade 22 lantbruksingenjörstjänsterna

(hela antalet lantbruksingenjörstjänster utgör 23, men för en av dessa

är medel beräknade å styrelsens stat) bör två indragas fr. o. m. budgetåret

1960/61. Innehavarna av dessa tjänster avgår under innevarande budgetår.

Av de återstående bör nio föras på övergångsstat. Medel för avlöning torde

dock endast behöva beräknas för åtta sådana tjänster, enär minst en lantbruk

singenjör torde övergå till annan verksamhet.

Av de i principförslaget ingående 33 tjänsterna såsom lantbrukskonsulent

i Ao 24 bör endast 23 inrättas under nästa budgetår; större antal beräknas

till en början icke kunna besättas med befattningshavare i besittning av

erforderliga kvalifikationer. I samband härmed bör åtta tjänster som biträdande

lantbruksdirektör i Ao 24 och 15 tjänster som lantbrukskonsulent i

Ao 23 indragas. Av de nuvarande 37 lantbrukskonsulenttjänsterna i Ao 23

kommer följaktligen 22 att tills vidare kvarstå oförändrade i personalförteckningen.

Av de å personalförteckningen upptagna 24 lantbrukskonsulenttjänsterna

i Ae 21 bör 15 uppflyttas till Ae 23, fem bör tills vidare kvarstå oförändrade

i Ae 21 och fyra, vilka beräknas bli lediga under innevarande budgetår, indragas.

Av de 15 till Ae 23 uppflyttade tjänsterna är tre avsedda för befattningshavare

med tjänstgöring i lantbruksstyrelsen. För två av dessa har

medel tidigare överflyttats till styrelsens anslag; så bör nu ske även med

den tredje. För ytterligare två tjänster i Ae 23, vilka icke bör tillsättas, så

länge två f. n. å övergångsstat uppförda lantbrukskonsulenttjänster i Ao 21

är besatta, behöver medel tills vidare icke beräknas. Den vid lantbruksnämndernas

personalförteckning fogade bestämmelsen att en tjänst som

lantbrukskonsulent i Ae 21 ej må tillsättas så länge den i personalförteckningen

för styrelsen upptagna tjänsten som byråassistent i Ao 21 å övergångsstat

är besatt, torde böra utgå.

Å personalförteckningen bör vidare upplagas fyra tjänster som lantbruksingenjör

eller lantbrukskonsulent i Ae 23. Detta sker genom utbyte mot

fyra tjänster som lantbruksingenjör i Ae 21.

Antalet tjänster för rekrytering av lantbruksingenjörer och lantbrukskonsulenter

bör tills vidare utgöra 24. Det nuvarande antalet tjänster beräknas

sålunda f. n. icke kunna minskas med mer än sex. Tre av de bortfallande

tjänsterna omvandlas till assistenttjänster i Ae 19 (jfr nedan), de övriga indrages.

Även på rekryteringsstadiet bör tjänstetiteln lantbruksingenjör resp.

lantbrukskonsulent användas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

En byggnadskonsulenttjänst i Ae 21 uppflyttas till Ae 23. övriga till inrättande

föreslagna byggnadskonsulenttjänster i sistnämnda lönegrad torde

icke kunna besättas med tillräckligt kompetenta befattningshavare under

första året efter omorganisationens ikraftträdande. Antalet byggnadskonsulenttjänster

i Ae 21 minskas härigenom till 25. För en av dessa är medel redan

beräknade på lantbruksstyrelsens avlöningsanslag. Nu bör medel överföras

till styrelsens stat för avlönande av ytterligare en byggnadskonsulent,

som skall tjänstgöra i styrelsen.

Av de nuvarande 31 tjänsterna som förste assistent i Ao 19 indrages två

tjänster till följd av befattningshavarnas avgång med pension. Åtta av tjänsterna

föres på övergångsstat. De återstående omvandlas till assistentljänster

i Ao 19.

Åtta tjänster som assistent i Ae 19 avsedda för skogligt utbildad personal

inrättas, därav fem genom nybildning och tre genom utbyte mot de tre

tjänster som lantbruksassistent i Af 15—Ae 19, vilka f. n. innehaves av

skogsmästare (jfr ovan).

Av de sammanlagt 45 tjänsterna såsom assistent i lönegrad A 17 (de s. k.

distriktsassistenttjänsterna) räknar styrelsen endast med att 23 ordinarie och

sju extra ordinarie skall kunna inrättas från början. De förstnämnda bör inrättas

i utbyte mot ett motsvarande antal tjänster som förste lantbruksinstruktör

i~Ao 13, de senare i utbyte mot sju assistentbefattningar i Ae 15.

Antalet tjänster i den för tekniskt eller lantbruksutbildad personal gemensamt

föreslagna befordringsgången torde på grund av rekryteringssvårigheter

till eu början böra begränsas till sammanlagt 52. Detta bör ske

genom utbyte mot 32 tjänster som assistent i Ae 15 eller tekniker i Af 10—

Ae 13 och 20 tjänster som lantbruksinstruktör i Ae 12. Åtta tjänster som

tekniker i Af 10—Ae 13, vilka beräknas vara lediga vid ingången av nästa

budgetår, samt fem tjänster som lantbruksinstruktör i Ao 12 torde böra indragas.

Sistnämnda tjänster föres dock på övergångsstat med föreskrift om

att så länge tjänsterna uppehälles motsvarande antal tjänster som assistent i

Af 10—Ae 15 skall vara obesatta. På personalförteckningen måste vidare

alltjämt finnas uppförda sju tjänster som förste lantbruksinstruktör i Ao 13.

Därjämte torde böra räknas med att 36 lantbruksinstruktörer i Ae 12 tills

vidare måste kvarstanna i denna lönegrad. Antalet dylika tjänster bör dock

upptagas till 37, av vilka en icke skall få tillsättas så länge en f. n. å övergångsstat

uppförd lantbruksinstruktör kvarstår i tjänst. Även de tre byggnadskontrollanttjänsterna

torde tills vidare böra bibehållas oförändrade i

lönegrad Ae 12.

Helt allmänt bör gälla att innehavare av ordinarie tjänst, som icke kan

erhålla sådan tjänst enligt organisationsförslaget, placeras på övergångsstat.

Avslutningsvis framhåller styrelsen, att den framlagda personalplanen

måste förutsättas bli föremål för fortlöpande omprövning och jämkning

med hänsyn såväl till utvecklingen av arbetsuppgifterna som erfarenheterna

rörande planens effektivitet under övergångstiden. I den mån personalbehovet

skulle visa sig felbedöint och utökning av personalen utöver

planen påkallad, bör en förstärkning i första hand ske genom utökning av

de icke högskoleutbildade personalgrupperna. Styrelsen anför vidare alt

personalbehovet enligt planen beräknats med hänsyn i huvudsak endast till

de arbetsuppgifter vid nämnderna, som sammanhänger med den yttre och

inre rationaliseringen samt den sociala jordbruksegnahemsverksamheten.

För arbetsuppgifter av mer eller mindre tillfällig natur har särskilda tjäns
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

ter sålunda icke tagits i beräkning. Till sådana uppgifter räknar styrelsen

i detta sammanhang även handläggningen av arealbidragen. I viss utsträckning

beräknas det för nästa budgetår yrkade anslaget medge anställning av

tillfällig arbetskraft för detta ändamål. Styrelsen har därför icke f. n. ansett

påkallat att begära särskilda medel härför.

4. Remissyttranden i fråga om ändring av lantbruksnämndernas organisation

Över lantbruksstyrelsens förslag om ändring av lantbruksnämndernas

organisation har yttrande avgivits av statens organisationsnämnd, statens

sakrevision, i vars yttrande statskontoret instämt, lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök samt lantbruksdirektörernas förening.

Statens organisationsnämnd anför inledningsvis att de uppgifter som

åligger lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna kräver enligt styrelsen

intimt och omfattande samarbete med andra myndigheter såväl centralt som

regionalt. Avgränsning av kompetensområden och fördelning av arbetsuppgifter

mellan främst lantbruksstyrelsens, lantmäteristyrelsens och

skogsstyrelsens förvaltningsområden synes enligt nämndens mening motivera

en allsidigare prövning än den, som nu företagits inom lantbruksstyrelsen.

Detta behöver dock ej utgöra något hinder för att en intern omorganisation

inledes i avvaktan på en sådan mera omfattande översyn av den

statliga administrationen på jordbrukets och skogsbrukets område, som

senast aktualiserats av 1958 års besparingsutredning och som tillstyrkts av

organisationsnämnden i yttrande över utredningens betänkande den 15

september 1959.

I fråga om den inre rationaliseringsverksamheten uttalar nämnden i huvudsak

följande.

Lantbruksstyrelsen avser att organisera personalen för den inre rationaliseringsverksamheten

på i huvudsak tre olika sätt beroende på arbetsuppgifternas

omfattning och art i skilda län, nämligen såsom en lantbruksingenjörsavdelning,

en avdelning för inre rationalisering eller att viss personal

ställes under lantbruksdirektörens direkta ledning. Vidare föreslår

lantbruksstyrelsen, att antalet lantbruksingenjörsdistrikt minskas till elva.

Den strävan, som ligger bakom dessa förslag, att utan att ge avkall på önskemålet

om en viss grad av specialisering anpassa organisationen efter föreliggande

arbetsuppgifter, anser nämnden vara riktig. Kravet på snabb anpassning

synes nämnden kunna motivera, att frågan om gränsdragning

mellan lantbruksingenjörsdistrikten i enlighet med styrelsens förslag avgöres

av lantbruksstyrelsen.

Vad den yttre rationaliseringsverksamheten beträffar motsätter sig icke

nämnden, att en geografisk uppdelning av arbetsområdet tillämpas. Då här

som regel torde bliva fråga om distriktsenheter på endast två eller tre befattningshavare,

synes emellertid enligt nämndens uppfattning behovet av

anpassning och utjämning mellan enheterna vara så betydande och dessutom

icke sällan så kortsiktigt, att distriktsindelningen bör bestämmas av

vederbörande lantbruksdirektör. Dock bör för varje lantbruksnämndsområde

antalet distrikt vara maximerat av lantbruksstyrelsen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

Statens sakrevision uttalar att revisionens möjligheter att bedöma ändamålsenligheten

av förslaget till omorganisation av lantbruksnämnderna är

starkt begränsade. Det synes dock klart, att den av 1959 års riksdag fastställda

målsättningen för jordbrukets rationalisering måste innebära ändrade

arbetsuppgifter även för lantbruksnämnderna. Då förslaget torde taga

hänsyn till förändringarna så långt dessa är möjliga att bedöma på förhand

samt icke torde föregripa ett eventuellt genomförande av mera radikala

organisationsändringar av det slag statsrevisorerna ifrågasatt, synes

det sakrevisionen godtagbart i nu rådande läge. I likhet med vad som förordats

i fråga om lantbruksstyrelsens rationaliseringsavdelning torde den

nya organisationen för lantbruksnämnderna böra tillämpas försöksvis under

några år och därefter omprövas.

Sakrevisionen vill betona vikten av att den av lantbruksstyrelsen utlovade

utredningen rörande behovet av kameral personal vid nämnderna bedrives

så skyndsamt, att förslag kan läggas fram i lantbruksstyrelsens förslag

till anslagsäskanden för budgetåret 1961/62. I samband med ifrågavarande

utredning synes den av 1958 års besparingsutredning väckta frågan

om gemensam kameral organisation för lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen

och skogsvårdsstyrelserna böra övervägas närmare.

Styrelsen för lantbrukshöyskolan och statens lantbruksförsök tillstyrker

lantbruksstyrelsens förslag om en väsentlig förstärkning av nämndernas personalresurser

för den yttre rationaliseringen. Styrelsen erinrar om att den

pågående utvecklingen mot ökade arbetskostnader och ökad mekanisering

gör en omläggning av jordbrukets fastighetsbestånd och en ökning av fastigheternas

storlek allt angelägnare. Dessa förhållanden i förening med

den rådande åldersfördelningen inom jordbruksbefolkningen gör att man

under de närmaste åren måste räkna med en starkt ökad yttre rationaliseringsverksamhet.

En liknande utveckling kan väntas även inom skogsbruket

där de ökade kraven på förbättrad skogsvård och ett mera mekaniserat

skogsbruk ökar behovet av fastighetsregleringar. Inför den genomgripande

strukturomvandlingen beträffande jordbrukets och skogsbrukets fastigheter,

som sålunda kan beräknas komma att äga rum, är det synnerligen

viktigt att lantbruksnämnderna står väl rustade och att de till sitt förfogande

bär en tillräckligt stor och för arbetsuppgifterna väl kvalificerad personal.

Styrelsen anmäler betänkligheter mot att lantbruksnämndernas personella

möjligheter när det gäller att på olika sätt bistå jordbruket i den inre

rationaliseringen avsevärt beskäres och anför därom följande.

Det är uppenbart alt jordbrukets behov av nyinvesteringar i fasta anläggningar

såsom byggnader, diken, ägovägar och betesanläggningar är utomordentligt

stort. Den omständigheten att investeringsvolymen under det senaste

decenniet starkt minskat så att exempelvis nybyggnadsverksamheten

nu är mindre än hälften av vad den var för ett tio-tal år sedan får sålunda

icke tydas som om investeringsvolymen tidigare varit onödigt stor,

utan mera som ett utslag av att jordbrukets ekonomi f. n. icke tillåter ett

fullgott vidmakthållande av dess fasta anläggningar. Om icke jordbruks
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

näringens fortbestånd skall äventyras på längre sikt måste utrymmet för

investeringar ökas inom den närmaste framtiden. Det är då av ''största betydelse

att jordbruket genom lantbruksnämnderna i tillräcklig omfattning

beredes tillgång till fackkunnig personal för planering och vägledning i

arbetet. För att investeringarna skall bli utförda så att de bäst tjänar sitt

syftemål är det ävenledes av största vikt att denna personal är välutbildad

och yälkvalificerad. Följaktligen får högskolestyrelsen — som icke anser

sig böra närmare ingå på frågan om lantbruksnämndernas inre organisation

— framhålla angelägenheten av att nämnderna i största möjliga utsträckning

kan bibehålla välutbildade tjänstemän för den inre rationaliseringen.

Det förtjänar att framhållas i sammanhanget att om personalen för

den inre rationaliseringen nu skulle delvis indragas kan en framtida förstärkning

komma att kräva lång tid, emedan det här rör sig om personal

med en i vissa hänseenden långt gående specialutbildning.

Lantbruksdirektörernas förening stöder i allt väsentligt lantbruksstyrelsens

förslag till omorganisation av lantbruksnämnderna. Emellertid kan

enligt föreningen starkt ifrågasättas, huruvida tidpunkten för genomföiandet

av en betydande omorganisation nu är lämplig. Ett antal utredningar

arbetar f. n. med frågeställningar, som nära berör den statliga lantbruksorganisationens

arbetsuppgifter. Inom de närmaste åren kan resultatet härav

väntas föreligga. Starka skäl synes sålunda tala för ett uppskov med

organisalionsförslagets genomförande under något eller några år.

I fråga om lantbruksnämndernas organisation framhåller föreningen, afl

många skäl talar för uppbyggnaden av sådana arbetsenheter, som lantbruksstyrelsen

föreslår. De kan anses utgöra en förutsättning för att en

lokal fasthet och homogenitet i verksamheten skall ernås samtidigt som

verksamheten tillföres arbetsinsatser av tekniska specialister såsom lantbruksingenjörer,

byggnadskonsulenter och skogsassistenter. Förslaget ger

också lantbi uksdirektörerna en mera obunden ställning, som ger dessa befattningshavare

möjlighet att i ökad utsträckning ägna sig åt samverkan

med andra länsorgan, råd och upplysningsverksamhet samt planering och

ledning av nämndens verksamhet. Dessa synpunkter har motiverat lantbruksdirektörernas

principiellt positiva inställning till organisationsförslaget

rörande lantbruksnämnderna.

Föreningen anser vidare att de 33 kvalificerade lantbrukskonsulenttjänsterna

x lönegrad Ao 24, som föreslås böra inrättas, i stället bör placeras i

Ao 2o, bl. a. med hänsyn till kravet på en betydande initialverksamhet från

dessa befattningshavares sida.

Lantbruksingenjörerna ges i organisationsförslaget, framhåller föreningen,

en betydande ställning. Föreningen delar styrelsens uppfattning, att så

bor vara. Utvecklingen på området och behovet av att väl hushålla med

denna specialistgrupps arbetsinsatser motiverar också en distriktsindelning

tor denna kategori av befattningshavare, som i många fall spänner över

tlera lan. Arten av deras arbetsuppgifter synes också motivera en lönegradsuppflyttnmg.

°

Minskningen av den för fältarbete avsedda personaluppsättningen vid

lantbruksnämnderna med 50 befattningshavare förefaller föreningen mycket

kraftig mot bakgrunden av att statsmakterna samtidigt eftersträvar en

intensifiering på vissa väsentliga områden av lantbruksnämndernas verksamhet.

En viss minskning av nämndpersonalen tack vare organisationsförslagets

goda hushållning med specialister och på grund av en väntad ned
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

gång i antalet inre rationaliseringsärenden är sannolikt möjlig. En fixering

av nedskärningen i länsorganisationen redan på detta stadium anser föreningen

dock ej realistisk; nedskärningen bör ske steg för steg och i den takt

förändringar av arbetsvolymen kan motivera detta.

5. Lantbruksstyrelsens anslagsäskanden

A. Lantbruksstyrelsen: Avlöningar

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) hemställer, att anslaget

höjes med 150 200 kr. enligt följande beräkning.

Ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkningar

a) 1 byrådirektör Ae 24 ..................................... + 27 173

b) 1 förste byråagronom eller förste byråsekreterare Ae 23 ..... + 25 814

c) 1 förste byråinspektör Ae 23 .............................. + 1 444

d) 1 lantbrukskonsulent Ae 23 ............................... + 25 814

e) 3 byråagronomer Ae 21 .................................. + 69 837

f) 1 byggnadskonsulent Ae 21 ............................... + 23 279

g) 1 kontorsbiträde Af 1—Ae 5.............................. + 9 190

h) arvodesavlönad utredningspersonal......................... + 30 000

2. Personalminskningar

a) 1 byråchef Bo 1......................................... —

b) 1 byråingenjör Ao 19 på övergångsstat.................... — 20 999

c) 4 lantbruksassistenter Af 15—Ae 19 ....................... — 68 251

d) 1 ingenjör Ae 15 ........................................ — 17 063

e) 1 tekniker Ae 12 ........................................ — 14 627

f) 1 kanslibiträde Ae 7..................................... — 13 197

g) 1 arvodesavlönad inspektris............................... — 3 000

3. Löneregleringar

a) 1 chef för byggnadskontor i st. f. 1 byråchef Bo 1.......... —

b) 1 lantbruksingenjör Bo 1 i st. f. Ao 25 .................... + 3 625

c) 1 byrådirektör Ae 26 i st. f. 1 förste byråagronom Ae 23 ... + 4 318

d) 1 civilingenjör Ae 26 i st. f. 1 förste byråingenjör Ae 23 ...... + 4 318

e) 1 byrådirektör Ao 24 i st. f. 1 byrådirektör Ao 23 på övergångsstat

..................................................... + 1 601

f) 1 byrådirektör Ae 24 i st. f. 1 förste byråsekreterare Ae 23 ... + 1 515

g) 1 byrådirektör Ae 24 i st. f. 1 förste byråagronom Ae 23...... + 1 515

h) 1 byrådirektör Ae 24 i st. f. 1 förste byråsekreterare Ae 23 ... + 1 515

i) 2 statskonsulenter Ao 24 i st. f. Ao 23 .................... + 3 045

j) 1 civilingenjör eller arkitekt Ae 24 i st. f. 1 förste byråingenjör

Ao 23.................................................. + 1 515

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

ökning

eller

minskning

k) 2 lantbrukskonsulenter Ae 23 i st. f. Ae 21 ................ + 2 535

l) 1 förste byråsekreterare Ae 21 i st. f. amanuens Af 13—Ae 19 + 4 347

m) 1 kontorist Ao 9 i st. f. 1 kanslibiträde Ao 7.............. + 694

n) 2 kontorsbiträden Ao 5 i st. f. Ae 5...................... —

4. Omräkning

a) 1 jägmästare Ae 23 ...................................... + 12 907

b) 1 byråagronom Ae 23 i st. f. 1 byråchef ABp 25 å övergångsstat — 11 229

c) 1 byrådirektör Ao 26 å övergångsstat..................... — 35 188

d) ordinarieposten.......................................... — 20 000

e) tjänstetidsbefordringar, löneklassförändringar, reglerad beford
ringsgång

m. m.......................................... + 21 905

f) rörligt tillägg............................................ + 42 366

g) kompensation för höjda folkpensionsavgifter................ + 33 474

+ 150 192

Av de i sammanställningen å s. 43—44 förtecknade tjänsteförändringarna

avser yrkandena under punkterna 1 a)—b), 1 d)—2 f), 3 a)—b),

3 d)—f) samt 3 j)—m) rationaliseringsavdelningen. Vad lantbruksstyrelsen

härom anfört, hänvisas till punkten 1 s. 4—20.

Styrelsens motiv för övriga under förevarande anslagspunkt framförda

yrkanden redovisas härefter.

1 c och 2 g). Förevarande yrkande, som avser inrättande av en förste

byråinspektörstjänst vid styrelsens undervisningsbyrå för handläggning av

ärenden rörande lanthushållsskolan och hemkonsulentverksamheten, har

framförts i anslagsskrivelserna under en följd av år. Beträffande motiveringen

torde få hänvisas till prop. 1959: 148 s. 188, p. A 1 a) och 2. Det

yrkade beloppet avser skillnaden mellan lönen i lönegrad 23 och kostnaden

för den extra tjänst i lönegrad A 21, som enligt styrelsens beslut inrättats

för ifrågavarande arbetsuppgifter med anlitande av under anslaget tillgängliga

medel.

Beträffande den under föregående år föreslagna förste byråinspektörstjänsten

för ärenden rörande hushållningssällskapens undervisnings- och

kursverksamhet m. m. anför lantbruksstyrelsen, att den — med hänsyn

till att jordbruksupplysningskommittén vid sin behandling av förevarande

frågor även torde komma att ingå på spörsmålet om styrelsens tillsyn och

ledning av denna verksamhet — ansett sig böra i anslagsäskandena för budgetåret

1960/61 avstå från yrkanden i detta hänseende.

3 c). Den sakkunskap, som erfordras för handläggning av stuteriärenden,

har hittills varit väl företrädd inom styrelsen, som därvid haft att tillgå

den förutvarande, numera å övergångsstat uppförde, stuteribyråchefen.

Denne kommer emellertid att redan med utgången av april 1960 avgå från

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

sin befattning med pension och svårigheter kommer då att uppstå att erhålla

kompetent efterträdare till honom. För att befattningshavaren skall

kunna tillfredsställande svara för de uppgifter, varom här är fråga, bör

han antingen ha avlagt agronomexamen på husdjurslinjen vid lantbrukshögskolan

och dessutom tjänstgjort som husdjurskonsulent samt förskaffat

sig speciell utbildning beträffande hästaveln och därmed sammanhängande

frågor eller ock ha på annat sätt erhållit motsvarande kompetens.

Med det under senare år alltmer avtagande intresset för hästar och hästavel

torde numera endast finnas ett fåtal, som besitter erforderlig kompetens

på förevarande område. Bland lämpliga sökande till ifrågavarande befattning

hade tidigare kunnat tänkas en eller annan husdjurskonsulent,

men då dessa befattningshavare redan nu är placerade i lönegrad Ao 23,

torde det icke finnas någon inom denna kategori, som är villig att utbyta

sin befattning mot den nu på styrelsens stat upptagna tjänsten i Ae 23.

3 g). Förslag om uppflyttning av förevarande tjänst, vilken är placerad

på lantbruksbyrån, framlades första gången i styrelsens anslagsäskanden

för budgetåret 1955/56 och har därefter återkommit varje år. Beträffande

motiveringen torde få hänvisas till IX ht 1955 s. 8—9 och prop. 1959: 148

s. 189, p. 3 b).

3 h). I sina anslagsäskanden för budgetåret 1956/57 föreslog styrelsen

att sekreterareänsten hos jordbrukets upplysningsnämnd skulle uppflyttas

från den för tjänsten då gällande lönegraden Ce 27 till Ce 31 (IX ht

1956, s. 282). I sin motivering härför framhöll styrelsen, att den fann de

viktiga arbetsuppgifter och det stora ansvar som åvilade sekreteraren mer

än väl motivera en placering i sistnämnda lönegrad. Härtill kommer nu att

sekreteraren, enligt beslut av fjolårets riksdag (prop. 1959: 148, s. 251, JoU

30, rskr. 284) jämväl skall vara pressombudsman i styrelsen.

3 i). I anslagsäskandena för budgetåret 1958/59 (jfr IX ht 1958 s. 9—10,

p. 5) föreslog styrelsen, att i personaluppsättningen för den samtidigt föreslagna

husdjursbyrån skulle ingå, bl. a., två statskonsulenter i lönegrad

Ao24.

I 1958 års statsverksproposition föreslogs emellertid, att statskonsulenterna

skulle vara placerade i lönegrad Ao 23. Förslaget bifölls av riksdagen.

Som motiv för sitt ånyo framförda förslag anför styrelsen.

Det har allt från början stått klart för styrelsen, att den gjorda lösningen

icke varit tillfredsställande. Statskonsulenternas uppgift är att under

byråchefens överinseende handha vissa grupper av ärenden samt att som

specialister vägleda utvecklingen på resp. områden. Under husdjursbyråns

nu tilländalupna första verksamhetsår har den ene statskonsulenten handlagt

ärenden rörande djurens utfodring och skötsel samt har därjämte biträtt

vid utredningsarbete i vissa andra frågor. Den andre statskonsulenten

har handlagt ärenden rörande svinskötsel. Den i samband med husdjursbyråns

tillkomst å övergångsstat uppförde byrådirektören i lönegrad Ao

26 liar ombesörjt ärenden rörande hnsdjurskontrollen, medan byråchefen

vid sidan av sina åligganden som hvråchef handlagt ärenden rörande aveln

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

av övriga husdjur utom hästen. Med utgången av november 1959 avgår

ifrågavarande byrådirektör med pension. Handhavandet av ärendena rörande

husdjurskontrollen överflyttades då på byråchefen eller någondera av

statskonsulenterna. De kompetenskrav, som måste ställas på statskonsulenterna

för att de skall kunna verksamt bidraga till att husdjursskötseln

utvecklas i rätt riktning, är utan tvekan betydligt större än de som fordras

exempelvis av husdjurskonsulenterna, vilka nu är placerade i samma lönegrad

som statskonsulenterna. Det är därför enligt styrelsens mening rättvist

och billigt, att statskonsulenterna erhåller en högre löneställning än

den nuvarande och placeras i lägst lönegrad Ao 24.

3 n). För detta förslag åberopar styrelsen grunderna för reglerad befordringsgång

för kontorsbiträdespersonal.

4 a), ökningen motiveras av att under anslaget för innevarande budgetår

lön för tjänsten beräknats endast för halvt år (prop. 1959: 148, s. 252).

4 b). Innehavaren av byråchefstjänsten i ABp 25 å övergångsstat avgår

med pension under innevarande budgetår. Eftersom tjänstemannen uppbär

vikariatslön enligt lönegrad Bo 1 kan anslaget minskas med ett belopp

motsvarande lönen i denna lönegrad. Å andra sidan bör avlöningsmedel

beräknas för den förste byråagronomtjänst i lönegrad Ae 23, som inrättades

i samband med tillkomsten av den nuvarande husdjursbyrån fr. o. m.

den 1 juli 1958, men som så länge byråchefstjänsten uppehölles skulle hållas

obesatt. Se även p. 3 c).

4 c). Innehavaren av förevarande tjänst avgår med pension under innevarande

budgetår.

4 d). Verkställd omräkning av ordinarieposten visar att den — bl. a. till

följd av att ett ordinarie kontor sbiträde uppehåller högre ordinarie tjänst

— kan nedräknas med 20 000 kronor.

4 e)—g). Ökningarna är av automatisk karaktär.

Yttrande. Statskontoret avstyrker förslaget om inrättande av ytterligare

en förste byråinspektörstjänst i lönegrad Ae 23 å undervisningsbyrån.

B. Lantbruksstyrelsen: Omkostnader

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959)

slaget höjes med 28 000 kr. enligt följande beräkning.

Utgifter

1956/57 1957/58 1958/59

hemställer,

Anslag

1959/60

att an-

Ökning

1. Sjukvård.........

. 9 819

10185

11 089

9 000

1 000

2. Reseersättningar .

3. Bränsle, lyse och

. 129 485

116 749

128 745

137 000

21 000

vatten...........

4. Upplysnings-

. 31 564

26 073

25 045

23 000

1 000

verksamhet .....

60 000

5 000

28 000

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

47

Motiv. 1 och 3. Höjningarna motiveras av medelsförbrukningen under

de senaste två budgetåren.

2. Ökningen föranledes till ett belopp av ca 6 000 kr. av den höjning av

resetraktamentena, som genomförts fr. o. m. innevarande budgetår. Vidare

bör posten uppräknas med minst 15 000 kr. i anledning av det ökade behov

av tjänsteresor, som blir en följd av den omorganisation av ledningen av

verksamheten vid lantbruksnämnderna, varom förslag framlagts av styrelsen

under föregående anslagspunkt. Särskilt erinras om att inrättandet

av två jägmästartjänster i styrelsen fr. o. m. innevarande budgetår för i huvudsak

arbete utom stationeringsorten icke åtföljts av en däremot svarande

uppräkning av reseersättningsanslaget.

4. Lantbruksstyrelsen har räknat med att av årets anslag 15 000 kr. skall

kunna disponeras för särskilda upplysningskampanjer och 45 000 kr. för

täckande av omkostnaderna för jordbrukets upplysningsnämnd. För nästa

år räknas med ett med 5 000 kr. höjt anslag. Höjningen är främst avsedd

för att kunna tillgodose behovet av upplysningskampanjer för nästa budgetår.

Yttrande. Statskontoret kan icke biträda förslaget om höjning av posten

till upplysningsverksamhet. Till följd av omläggningen torde en viss

intensifiering av reseverksamheten bliva erforderlig. Statskontoret anser

emellertid en höjning av anslagsposten till reseersättningar böra stanna

vid 13 000 kronor och posten sålunda komma att upptagas till 150 000

kronor.

C. Lantbruksnämnderna: Avlöningar

Yrkande. Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) framlägger förslag

till viss omorganisation av lantbruksnämnderna och hemställer att anslaget

höjes med avrundat 183 000 kr. enligt följande beräkning.

ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkning

5 assistenter Ae 19......................................... _j- 97 279

2. Personalminskningar

a) 3 lantbruksingenjörer Ao 25.............................. . 97 067

b) lön till 1 byggnadskonsulent Ae 21 och 1 lantbrukskonsulent

Ae 21 överföres till styrelsens stat........................ — 48 951

c) 4 lantbrukskonsulenter Ae 21............................. — 95 534

d) 2 förste assistenter Ao 19................................ . 46 105

e) 3 lantbruksassistenter Af 15—Ae 19....................... — 69 157

f) 8 tekniker Af 10—Ae 15................................. .110 947

g) 5 lantbruksinstruktörer Ao 12 ............................. — 82 694

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

ökning

eller

minskning

3. Löneregleringar

a) 12 lantbruksingenjörer Bo 1 i st. f. Ao 25................. + 69 342

b) 8 lantbrukskonsulenter Ao 24 i st. f. 8 bitr. lantbruksdirektörer

Ao 24.................................................. —

c) 15 lantbrukskonsulenter Ao 24 i st. f. Ao 23 ............... + 25 106

d) 15 lantbrukskonsulenter Ae 23 i st. f. Ae 21 ............... + 14 631

e) 4 lantbruksingenjörer eller lantbrukskonsulenter Ae 23 i st. f.

4 lantbruksingenjörer Ae 21.............................. + 5 611

f) 1 byggnadskonsulent Ae 23 i st. f. Ae 21.................. + 1 487

g) 21 assistenter Ao 19 i st. f. 21 förste assistenter Ao 19..... —

h) 3 assistenter Ae 19 i st. f. 3 lantbruksassistenter Af 15—Ae 19 —

i) 24 lantbruksingenjörer eller lantbrukskonsulenter Af 15—

Ae 19 i st. f. 2 ingenjörer och 22 lantbruksassistenter Af 15—

Ae 19...................................................

j) 23 assistenter Ao 17 i st. f. 23 förste lantbruksinstruktörer

Ao 13.................................................. + 24 143

k) 7 assistenter Ae 17 i st. f. 7 assistenter Ae 15 .............. + 7 321

l) 32 assistenter Af 10—Ae 15 i st. f. 32 assistenter Ae 15 och

tekniker Af 10—Ae 13................................... —

m) 20 assistenter Af 10—Ae 15 i st. f. 20 lantbruksinstruktörer Ae 12 + 32 664

4. Omräkning

a) ordinarieposten.......................................... — 60 000

b) överföring från ordinarie till icke-ordinarieposten............ —

c) tjänstetidsbefordran, löneklassförändringar, reglerad beford
ringsgång

m. m.......................................... +193 611

d) rörligt tillägg............................................ +192 540

e) kompensation för höjda folkpensionsavgifter................ +129 718

+ 182 998

Motiv. I fråga om yrkandena under punkterna 1—3 hänvisas till vad

lantbruksstyrelsen därom anfört under punkten 3 s. 24—40.

Vad angår de under punkten 4 i sammanställningen å s. 47—48 föreslagna

anslagsförändringarna lämnar styrelsen härför följande motiv.

4 a). Verkställd omräkning av ordinarieposten visar att den kan nedräknas

med i runt tal 60 000 kr.

4 b). Omföring från ordinarie till icke-ordinarieposten bör ske för anställande

av ersättare i reglerad befordringsgång för ytterligare sex ordinarie

kontorsbiträden som uppehåller högre icke-ordinarie tjänster (jfr prop.

1959: 148, s. 254; se även bl. a. IX ht 1956 s. 19 p. 8).

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

D. Lantbruksnämnderna: Omkostnader

Yrkande. Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) föreslår, att anslaget

uppräknas med 8 000 kr.

1956/57

1. Bränsle, lyse

Utgifter

1957/58

1958/59

Anslag

1959/60

ökning

och vatten......

2. Kostnader i sam- band med projek-

28 208

27 378

32 675

26 000

+ 3 000

teringsverksamhet

60 628

54 763

63 298

60 000

+ 5 000

+ 8 000

Motiv. 1. Höjningen motiveras av medelsförbrukning under de senaste

tre åren.

2. Höjningen motiveras dels av den stigande medelsförbrukningen, dels

av förväntad ökning av projekteringsverksamheten.

E. Lantbruksnämnderna: Utrustning

Yrkande. Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) föreslår, att anslaget

upptages med ett belopp av 60 000 kr.

Motiv. Den redovisade kassamässiga reservationen vid utgången av

budgetåret 1958/59 har i sin helhet disponerats. Av det för innevarande

budgetår disponibla anslaget å 70 000 kr. beräknas omkring 30 000 kr. behöva

användas till att komplettera inventarieutrustningen vid lantbruksnämnderna

i Örebro och Hallands län i samband med att dessa nämnder

inflyttar i nya lokaler hösten 1959 samt till att utöka telefonväxeln vid

lantbruksnämnden i Västerbottens län i anledning av att lantbruksingenjörsavdelningen

i början av budgetåret 1960/61 får lokaler i samma byggnad

som nämnden i övrigt. Vidare räknar styrelsen med att minst 15 000 kr.

måste användas till nyanskaffning av instrument och annan fältutrustning.

Återstoden, eller ca 25 000 kr., avser styrelsen att i huvudsak använda till

inköp av apparater som behövs i upplysningsverksamheten, kopieringsapparater

o. d. Någon reservation beräknas icke finnas vid utgången av innevarande

budgetår.

Det belopp som under nästa budgetår oundgängligen erfordras till bestridande

av flyttningskostnader och andra därmed sammanhängande utgifter

har av vederbörande nämnder beräknats till sammanlagt 22 000 kr.

I anledning av lantbruksingenjörsavdelningens vid lantbruksnämnden i Västerbottens

län flyttning uppkommer kostnader för iordningställande av källararkiv

samt anskaffning av möbler och andra inventarier åt avdelningen.

Kostnaderna härför har av nämnden beräknats till sammanlagt ca It 000 kr.

Enligt av byggnadsstyrelsen träffat preliminärt avtal kommer lantbruksnämnden

i Älvsborgs läns södra område att under nästa budgetår inflytta

i en fastighet som nu är under uppförande. I samband härmed uppkommande

kostnader för flyttning av linjeväljaresystem, anskaffning av inven
4

Uihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 96

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

tarier m. in. liar av nämnden preliminärt uppskattats till ca 11 000 kr. För

lantbruksnämnderna i Älvsborgs läns södra område och i Västerbottens län

bör kostnaderna enligt styrelsens mening kunna begränsas till sammanlagt

omkring 20 000 kr.

För att effektivisera arbetsmetoderna vid lantbruksnämnderna torde särskilda

medel för nyanskaffning av instrument och apparater böra anvisas

under förevarande anslag jämväl för budgetåret 1960/61. Styrelsen föreslår,

att det härför erforderliga beloppet beräknas till 40 000 kr.

Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1960/61 uppgår sålunda

till 60 000 kr.

F. Lantbruksnämnderna: Utbildningskurser för viss personal

Lantbruksstyrelsen (skr. 28/8 1959) hemställer, att anslaget för nästa

budgetår höjes med 10 000 kr. till 30 000 kr.

Enligt propositionen 1959: 148 borde förevarande anslag i första hand

avses för information av sådan personal vid nämnderna, som skall ha att

tillämpa de nya reglerna för statlig ekonomisk medverkan i jordbrukets rationalisering,

samt för fortbildning av tjänstemän som skall överflyttas från

lantbruksnämndernas avdelningar för inre rationalisering till sysselsättning

med den yttre rationaliseringen. I andra hand borde anslaget utnyttjas

till kurser anordnade av lantbruksstyrelsen bl. a. för byggnadskonsulenterna

samt för föredragandena i låne- och bidragsärenden. Lantbruksstyrelsen

söker nu i enlighet med riksdagens intentioner att ernå en intensifiering av

den yttre rationaliseringen. I detta syfte samt för att åstadkomma möjligast

effektiva utnyttjande av personalen vid lantbruksnämnderna har styrelsen

under lantbruksnämndernas avlöningsanslag framlagt förslag till vissa organisatoriska

förändringar vid lantbruksnämnderna. Förändringarna kommer

att medföra nya arbetsuppgifter för många befattningshavare. Det kommer

därför att föreligga stort behov av fortbildningskurser för befattningshavare

vid lantbruksnämnderna även under budgetåret 1960/61. Kostnaderna

härför har beräknats till 30 000 kr. III.

III. Frågan om sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna

i Kalmar län, m. m.

1. Utredningsmannens betänkande

Efter att ha givit en historik avseende lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen

och skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län samt ha lämnat en redogörelse

för bl. a. vissa länsorgans verksamhet, vissa ekonomiska organisationer,

länets kommunikationsförhållanden, tidigare framlagda synpunkter i

ämnet liksom också för de skilda lantbruksnämndernas, hushållningssällska
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:Is proposition nr 96 år 1960

pens och skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden, organisation och omkostnader

in. in. har den särskilt tillkallade utredningsmannen redovisat sina

överväganden och förslag. I ett första avsnitt har utredningsmannen redovisat

vissa allmänna synpunkter och därvid anfört bl. a. följande.

Enligt den senaste jordbruksräkningen utgjorde summan åkerjord inom

länet vid brukningsenheter med mera än 2 hektar ca 173 000 hektar. Antalet

sådana brukningsenheter uppgick för hela länet till ca 10 900, varav

ca 5 500 enheter om "2—10 hektar och ca 3 200 om 10—20 hektar. Såväl

summan brukningsenheter med mera än 2 hektar som åkerarealen vid dylika

enheter är i stort sett ungefär dubbelt så stor inom södra som i norra

länsdelen. Jordbrukets tyngdpunkter inom länet ligger särskilt på de norra

och södra möreslätterna samt på Öland. Den produktiva skogsmarksarealen

under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt utgör 612 000 hektar. Härav ligger

omkring hälften inom ettvart av de båda styrelsernas verksamhetsområden,

dock med någon övervikt för det norra området.

Strukturutvecklingen inom jordbruket mellan jordbruksräkningarna 1951

och 1956 utvisar, att inom länet en minskning av åkerarealen vid brukningsenheter

med mera än 2 hektar skett under denna tidsperiod med ungefär

2 600 hektar. Antalet brukningsenheter av angiven storleksordning minskade

under samma period med 739 enheter. Resultatet av lokaliseringsutredningens

undersökning rörande väntade förändringar i jordbrukets struktur inom

länet tyder på att det är anledning att räkna med en fortgående avsevärd

minskning av antalet brukningsenheter och samtidigt fortsatt nedläggning

av sämre jordbruksjord och därmed en viss ökning av skogsmarksarealen.

En jämförelse med förhållandena inom andra län i ovan berörda avseenden

visar, att enligt 1956 års jordbruksräkning summan åkerareal vid jordbruk

med mera än 2 hektar åker är högre än i Kalmar län inom Malmöhus,

Kristianstads, Älvsborgs, Östergötlands och Skaraborgs län samt mindre

inom övriga län. Antalet brukningsenheter av angiven storlek är större icke

blott i de nyss nämnda länen, med undantag av Östergötlands län, utan också

i Jönköpings, Kronobergs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Arealen produktiv skogsmark under skogsvårdsstyrelseuppsikt

för hela länet, eller 612 000 hektar, är enligt den tidigare omnämnda

statistiken den största i södra Sverige. Närmast i storleksordning

kommer, enligt motsvarande statistiska material, Älvsborgs län med en areal

av sådan skogsmark å 605 000 hektar och Jönköpings län med en areal å

603 500 hektar. Inom Kalmar län är sålunda arealen produktiv skogsmark

under uppsikt av skogsvårdsstyrelse något större än i vartdera av sistnämnda

två län.

De berörda faktorerna — jorden, skogen och arbetskraften, eller närmare

bestämt arealen jordbruksjord, arealen skogsmark i enskild ägo, antalet företag

i jordbruk och enskilt skogsbruk samt brukningsenheternas storlek —

är grundläggande för omfattningen av de här ifrågavarande organens verksamheter.

Hushållningssällskapens verksamhet med dess inriktning på upplysning

och försök in. in. beror främst av antalet jordbrukare och jordbruksarealen,

och för skogsvård sstyrelserna med dess uppgifter på skogsvårdens

område bestäms omfattningen främst av skogsmarksarealen i enskild ägo och

antalet skogsägare. Lantbruksnämndernas verksamhet, inriktad särskilt på

strukturrationalisering i jord och skog, är beroende av såväl antalet företagare

som jordbruks- och skogsarealerna, och särskilt inverkar bristerna i

de nuvarande brukningsenhcterna och behovet av förändringar i avseende å

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år i960

storlek, sammansättning och arrondering i syfte att möjliggöra ekonomiskt

utnyttjande av produktionsmedlen.

Vad beträffar arten av verksamhetsgrenar är hushållningssällskapens viktigaste

uppgift att bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet, sålunda

en initiativverksamhet, och denna har huvudsakligen varit inriktad på

driftsrationaliseringen inom jordbruket. I södra länsdelen har under senare

är inom sällskapets verksamhet beretls utrymme för upplysning i samarbete

med lantbruksnämnden rörande yttre och inre rationalisering. Hushållningssällskapen

bedriver jämväl försöksverksamhet ävensom sådan serviceverksamhet

som markkartering och upprättande av driftsplaner. — Skogsvårdsstvrelsernas

verksamhet, syftande till att främja god skogsvård, har i båda

länsdelarna till mycket övervägande del utgjorts av stämpling och planläggning

av återväxtåtgärder m. in., d. v. s. arbeten på beställning av skogsägare.

Självfallet har i samband härmed regelmässigt individuell rådgivning bedrivits.

De båda skogsvårdsstyrelsernas insatser för allmän upplysning i

skogsvårdsfrågor har på senare år alltmer ökats. Det bör här nämnas, att

1955 års skogsvårdsulredning föreslagit att verksamheten med upplysning i

skogsvårdsfrågor — såväl allmän upplysning som personlig rådgivning —

skall intensifieras. — Lantbruksnämnderna har dels en administrativ verksamhet,

jordpolitiska ärenden och lån- och bidragsärenden, dels initiativverksamhet

rörande jord- och skogsbrukets strukturfrågor och vidare serviceverksamhet

såsom projektering av byggnader, vägar och jordförbättringar.

Genom 1959 års riksdagsbeslut har föreskrivits att de olika organ, som

sysslar med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering, skall stärka samarbetet

för att tillgodose de krav, utvecklingen ställer på en samlad effektiv

insats. Länsstyrelsen har härvid en samordnande uppgift. Vikten av en intensifierad

rådgivnings- och upplysningsverksamhet har understrukits. Detta

innebär bl. a. alt hushållningssällskapens verksamhet vidgas till ökad medverkan

i upplysning i jordbrukets strukturfrågor, och att skogsvårdsstyrelsernas

uppgifter vidgas till upplysning om förbättrad fastighetsindelning i

skogsmark, allt givetvis hand i hand med lantbruksnämnd och lantmäterimyndigheter.

Samtidigt har lantbruksnämnd och lantmätare anvisats att intensifiera

verksamheten för yttre rationalisering, inte minst i skogsmark.

För lantbruksnämndernas defhar särskilt framhållits, att de i ökad utsträckning

skall bistå med råd och anvisningar i fråga om investeringar för inre

rationalisering och likaså i avseende å yttre rationalisering samt i frågor huruvida

mark bör utnyttjas för jordbruk eller skogsproduktion.

Enligt utredningsmannens mening slår det klart, att de produktiva arealerna

samt antalet företagare i jord- och skogsbruk — även med beaktande av

de nyss berörda arbetsuppgifterna — inte i och för sig motiverar mer än ett

för länet gemensamt organ av varje slag (hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse,

lantbruksnämnd). Frågeställningen är därför, huruvida de speciella

förhållandena i länet bör föranleda att uppdelningen består. Utredningsmannen

anför därom följande.

Från länets invånare — och då huvudsakligen från norra länsdelen — har

i tidigare sammanhang och under den nu företagna utredningen uttalats

starka farhågor för att en sammanslagning av organen skulle medföra en

försvårad personlig kontakt mellan organens befattningshavare och befolkningen

samt en avsevärt försämrad service. Vidare har den synpunkten framkommit

från företrädare för norra länsdelen, att efter eu sammanslasnina

O O

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

53

de beslutande organen kunde komma alt domineras av ledamöter, som inte

är så väl insalta i norra länsdelens förhållanden eller införstådda med bygdens

synpunkter.

I sådant sammanhang har med kraft framhållits att den norra länsdelen

i olika avseenden är i hög grad inriktad mot Östergötland. Att så är fallet beträffande

jord- och skogsbrukets ekonomiska förbindelser har belysts särskilt.

Även i kulturellt avseende är kontakterna med Östergötland starka.

Sålunda tillhör icke blott norra landstingsområdet utan också en betydande

del av södra området Linköpings stift. Vid åtskilliga tillfällen har anförts

att en större eller mindre del av norra länsområdet, i varje fall grannsocknarna

till Östergötland, borde överföras till Östergötlands län. Frågan om

en revision av länsgränserna har också väckts under senare år och en utredning

därom har tillstyrkts av länsstyrelsen i länet. Det har under utredningen

från olika håll i norra länsdelen framhållits att de nu aktuella sammanslagningsfrågorna

borde slutligt övervägas först i samband med frågan

om ändrad länsindelning.

Den rådande administrativa tudelningen har uppkommit till följd av länets

oformliga geografiska kontur med stora avstånd och har synbarligen

särskilt föranletts av att kommunikationerna varit ytterligt bristfälliga. Såsom

framgår av historiken var frågan om delning av länet av sådana orsaker

aktuell i mitten på 1800-talet. Som en kompromiss inrättades istället två

landsting, och dessa har följts av dubblerade organ på jordbrukets och skogsbrukets

område. På senare årtionden inrättade organ i övrigt har däremot

blivit gemensamma för länet.

Vad kommunikationerna beträffar är järnvägsförbindelserna mellan norra

och södra länsdelarna alltjämt otillfredsställande. Det torde inte kunna

förväntas att kontaktfrågan mellan länsdelarna i nämnvärd grad skall lösas

genom ändrade järnvägsförbindelser. Däremot har vägnätet avsevärt förbättrats

och den fortsatta omläggningen av riksväg nr 4 beräknas förkorta

avståndet mellan Kalmar och Västervik (Oskarshamn—Västervik) med

omkring 15 km. Vidare kommer den förbättrade standarden på vägen att

ytterligare förkorta tidsavståndet. Detta bör kunna medföra att kontakten

och samhörigheten mellan länsdelarna, som på de senaste åren avsevärt

förbättrats, ytterligare stärkes. Å andra sidan kommer de långa avstånden

till residensstaden alltjämt att innebära olägenheter för invånarna i den

nordligaste delen av länet. Det må nämnas att regelbundna direkta bussförbindelser

mellan Västervik och Kalmar icke nu är inrättade.

Länsstyrelsen har på olika sätt sökt överbrygga den klyfta som avståndet

m. in. skapat mellan länsdelarna. Sålunda tillämpas sedan en följd av år att

länsstyrelsen regelbundet håller överläggningar i Västervik.

Som en målsättning för de överväganden, som i det följande kommer att

göras, bör enligt utredningsmannens mening uppställas en organisation, som

har förutsättning att betjäna länets norra och södra delar i lika utsträckning

och som beaktar alla möjligheter till ett rationellt utnyttjande av personella,

ekonomiska och andra resurser. Inte minst får därvid intresset av

goda kontaktmöjligheter i skilda hänseenden tillmätas betydelse.

Kontaktbehov finns i två avseenden: dels mellan vederbörande organ ocli

allmänheten, i första hand då de enskilda jordbrukarna och skogsägarna,

dels mellan ledningarna av de olika organen sinsemellan och med andra

samverkande organ. Möjligheterna att hålla personlig kontakt och att ge god

service bör bedömas mot bakgrunden av arbetets fördelning och organisation

inom de olika organen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

Det har genom den tekniska och ekonomiska utvecklingen uppkommit ett

ökande behov av specialister på olika grenar av jord- och skogsbruket. Detta

belyses bl. a. av överblicken över hushållningssällskapens verksamhet

och personalkategorier. Det är emellertid av olika skäl begränsade möjligheter

att inom små verksamhetsområden på längre sikt hålla specialister av

olika slag. Små enheter har ofta alltför begränsade ekonomiska resurser.

Det är inte heller förenligt med god hushållning med de personella resurserna

att låta befattningshavare med hög specialutbildning arbeta i små områden

med arbetsuppgifter, som i väsentlig utsträckning kunde skötas av icke

specialutbildad personal. Utvecklingen går också i den riktningen, att den

högskoleutbildade expertisen får relativt stora verksamhetsområden — i en

del fall utöver länsgränserna — och att huvuddelen av de löpande arbetsuppgifterna

läggs på allroundarbetande befattningshavare med lokalt mera

begränsade arbetsfält. Specialistens uppgift blir då att följa utvecklingen

inom sitt fack. att bedriva viss allmän upplysning, att förmedla kunskap

och nyheter till de lokala befattningshavarna, medverka till deras fortbildning

samt härutöver att ge sitt utlåtande i viktigare och mer svårbedömbara

ärenden.

En så ordnad verksamhet på jordbrukets och skogsbrukets område innebär

att beställningsarbeten (planläggning av stämpling och skogsvårdsåtgärder,

av jordförbättring och byggnader, uppläggande av driftsplaner etc.) samt

den individuella rådgivningen ute på fältet i stort sett utföres av allroundarbetande

personal, som inom sitt område bör kunna hålla god kontakt med

sina klienter och med bygdens utveckling. Denna kontakt — och det blir

givetvis huvuddelen av direktkontakten — blir föga beroende av var kansliorten

för organet ligger.

Det kvarstår givetvis ett behov från befolkningens sida att i speciella

problem få personlig kontakt med den ene eller andre specialisten. Möjligheterna

härtill blir givetvis mindre om specialisterna får stora verksamhetsområden

och för bygder, som får långa avstånd till stationeringsorten för specialisten.

Detta är emellertid en följd av att man, såsom nyss sagts, är nödsakad

att hushålla med den specialutbildade personalen.

Det föreligger naturligtvis också ett behov för länets invånare att i en

del ärenden få rådgöra personligen med vederbörande chefstjänsteman. Möjligheterna

härtill kommer givetvis att begränsas vid en minskning av antalet

förvaltningsenheter och därmed också antalet chefstjänster. Detta förhållande

kan emellertid ej undvikas, då en god hushållning med den specialutbildade

och högst kvalificerade arbetskraften skall göras samtidigt som

allmänhetens krav på service tillgodoses. Frågan, som har många paralleller

inom andra förvaltningsområden, synes emellertid ej ha sådan storleksordning,

att den kan anses på ett mera avgörande sätt böra inverka på övervägandena

om eventuell sammanslagning av här behandlade länsorgan.

Ur här berörda synpunkter ter sig ordningen vid de ifrågavarande organen

på följande sätt.

Vad beträffar lantbruksnämnderna i länet — de senast tillkomna organen

— har utvecklingen visat att de i fråga om olika specialfack lämpligen

bör betjänas av expertis med hela länet som verksamhetsfält. Expertisen har

stationerats i residensstaden och tillhör administrativt södra lantbruksnämnden.

Sålunda finns alltsedan starten lantbruksingenjörsavdelning endast i

Kalmar. Byggnadskonsulenttjänsten i Västervik har indragits, och likaså en

lantbrukskonsulenttjänst. När skogsassistentljänster inrättades, kunde endast

en sådan placeras i länet, och innehavaren av denna befattning är stationerad

i Kalmar och har att verka även i grannlän. För arbetet i fältet finns nu vid

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. DIaj:ts proposition nr 96 år 1960

norra lantbruksnämnden — förutom lantbruksdirektören — en lantbrukskonsulent

och två instruktörer.

En sammanslagning av lantbruksnämnderna skulle innebära att kansliverksamheten

samlades till Kalmar. Detta torde i och för sig icke ha avsevärd

inverkan på servicen och allmänhetens kontaktmöjligheter. För fältpersonal,

förlagd till Kalmar, försvårar avstånden de personliga kontakterna

med jord- och skogsbrukets folk i norra delen av länet. Olägenheterna torde

dock kunna motverkas genom anordnande av ett kontaktställe eller förläggande

av en arbetsgrupp av nämndens personal inom länsdelen. Det må här

erinras om att lantbruksstyrelsens nyligen redovisade överväganden utmynnat

i ett organisationsförslag, grundat på distriktsindelning i större län.

Vad angår de båda hushållningssällskapen bedrives rådgivnings- och

upplysningsverksamheten under direkt ledning av driftsgrenskonsulenter,

verksamma inom resp. hushållningssällskaps hela områden. Vardera sällskapet

har enligt Kungl. Maj:ts personalförteckning, förutom annan personal,

sex konsulenter representerande lika många fack. Bland »övrig personal» finnes

inom norra sällskapet härutöver en hemslöjdskonsulent. Inom det södra

sällskapet är en indelning i distrikt beträffande instruktörer i viss mån införd.

Öland har sålunda en särskild jordbruksinstruktör och särskild trädgårdsinstruktör.

Därtill bör beaktas, att sällskapen i hushållningsgillena och

gillesombuden har lokala kontaktställen.

Vid en ändring till en administrativ-kameral enhet för länet med i övrigt

bibehållen organisation torde kontakt mellan rådgivare och jordbrukare icke

i avsevärd grad förändras. En sammandragning av konsulenterna eller vissa

av dem till en kansliort med länet som tjänstgöringsort skulle däremot, genomförd

fristående, försämra allmänhetens kontaktmöjligheter med rådgivarna.

I skogsvårdsstyrelsens verksamhet är arbetsfördelningen grundad på indelning

i länsskogvaktardistrikt. Det är främst länsskogvaktaren, som inom

sitt distrikt svarar för personlig rådgivning och allmän upplysning i skogsvårdsfrågor,

och hans befogenheter omfattar bl. a. stämpling och åtgärdsplanläggning,

som beställes av skogsägare. Den personliga rådgivningen sker

f. ö. i stor utsträckning i samband med sådana förrättningar ute på fältet. De

länsjägmästaren underställda jägmästarna har icke särskilda distrikt utan

torde arbeta som specialister särskilt inom den skogliga undervisningens

område.

En sammanslagning av de båda styrelserna torde inte böra medföra att systemet

med länsskogvaktardistrikt frångås. Kontakterna mellan allmänheten

och länsskogvaktarorganisationen torde inte vara beroende av om den administrativa

ledningen utövas från en eller två kansliorter.

Det ligger i sakens natur att en sammanslagning av de ifrågavarande

institutionerna skulle komma att medföra, att de beslutande församlingarnas

nuvarande förankring i bygden i viss mån försvagades. Södra länsdelens

företrädare skulle få medinflylande på avgörandet av frågor berörande norra

länsdelen liksom också norra länsdelens representanter få medinflytande i

södra länsdelen. För att icke någon länsdel med fog skall känna sig eftersatt

är det av vikt att eu för länet gemensam nämnd eller styrelse får en väl avvägd

sammansättning från de båda länsdelarna.

Beträffande lantbruksnämndernas sammansättning gäller f. n. att landshövdingen

i länet är ordförande i båda nämnderna. Vid utseendet av leda
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

möter i en för hela länet gemensam lantbruksnämnd bör lämpligen kunna

tillses att genom de ledamöter, förutom ordföranden, som utses av Kungl.

Maj:t, båda länsdelarna blir företrädda i nämnden. På motsvarande sätt

synes representationen i nämnden kunna anordnas i fråga om de två ledamöter,

som utses av hushållningssällskap, detta oavsett om ett eller två

sällskap kommer att finnas inom länet.

Vid ett sammanförande av hushållningssällskapen till en enhet kommer

det sammanlagda antalet lantbruksombud och dessas fördelning inom länet

sannolikt icke att förändras med hänsyn till bestämmelserna i kungörelsen

om val av lantbruksombud, vilken kungörelse berörts i samband med framställningen

rörande hushållningssällskapens organisation. De fyra ledamöter

i förvaltningsutskottet, som sällskapet har att utse, kan givetvis väljas

så, att två ledamöter utses från vardera länsdelen. Landstingen får därjämte

utse vardera två ledamöter i stället för som nu är fallet fyra ledamöter i

resp. sällskap.

Om endast en skogsvårdsstyrelse och ett hushållningssällskap kommer att

finnas i länet utser det sammanslagna sällskapet en ledamot i skogsvårdsstyrelsen.

Beträffande landtingens representation i en sådan skogsvårdsstyrelse

bör varje landsting kunna tillerkännas rätt att utse en ledamot i styrelsen,

på motsvarande sätt som den situation är reglerad i förordningen

angående skogsvårdsstyrelser, att flera hushållningssällskap finnes inom ett

landstingsområde. I fall de bägge hushållningssäflkapen bibehålies, medan

skogsvårdsslyrelserna sammanslås till en enhet, torde den författningsändringen

kunna genomföras, att sällskapen enligt samma grunder finge utse

vardera en ledamot i den sammanslagna skogsvårdsstyrelsen. Representationen

inom skogsvårdsstyrelsen skulle för landstingens del sålunda bli oförändrad

och i sistnämnda fall även för hushållningssällskapens vidkommande.

Vid sammanslagna enheter av de skilda organen bör dessas styrelser, delegationer

o. d. förlägga sammanträden m. m. icke blott till kansliorten utan

även till andra platser inom länet för att därigenom söka öka kontaktmöjligheterna

och knyta länsdelarna närmare samman. Det bör här vara goda

möjligheter att bygga vidare på den tradition, som länsstyrelsen utbildat med

regelbundna mottagningar i Västervik en gång i månaden. I

I den allmänna upplysningsverksamheten har såväl hushållningssällskap

som skogsvårdsstyrelser fått betydelsefulla och ökade arbetsuppgifter. Efter

riksdagsbeslutet i år har lantbruksnämnderna fått upplysning som ett delvis

nytt medel i sin verksamhet. Upplysningsverksamheten kräver att en

nära kontakt kan hållas mellan ledningarna av de nämnda tre organen och

även andra länsorgan, särskilt då lantmäteriet och länsarbetsnämnden. Lantmäteriets

medverkan avser här givetvis särskilt den yttre rationaliseringen.

Länsarbetsnämndens medverkan är given med hänsyn till den undervisning

i arbetslöshetsbekämpande syfte och den planläggning av arbetsobjekt för tider

med ojämn sysselsättning, som bedrives inom hushållningssällskap och

skogsvårdsstyrelse. Omskolningen av arbetskraft, som tidigare kunnat få sin

utkomst i lanthushållningen, samt överföring till andra delar av näringslivet

av sådan arbetskraft är andra vägande motiv för länsarbetsnämndens

medverkan.

_ Ett gott studium av hur upplysningsverksamheten kan byggas upp erbjuder

utformningen i Kalinar läns södra område. Upplysningsverksamhe
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

ten på jordbrukets område bedrives av hushållningssällskap och lantbruksnämnd

i samråd. Hushållningssällskapets undervisningsnämnd har med sig

adjungerat lantbruksdirektören. Efter undervisningsnämndens planläggning

svarar hushållningssällskapet för anordnandet av kurser och jordbrukardagar

m. in. och utfärdar kallelser till dessa. Lantbruksnämndens befattningshavare

medverkar som föreläsare och diskussionsledare. Där ämnet så motiverar,

samlas vid ett och samma tillfälle fackmän från såväl hushållningssällskap

och lantbruksnämnd som lantmäteri och skogsvårdsstyrelse. ^

Ett nära samarbete på länsplanet behöver ske inte blott i avseende på upplysningsverksamheten

utan också i andra viktiga avseenden, inte minst i

samband med strukturrationaliseringen. Eftersom både takten i strukturförändringarna

och deras omfattning och lokalisering i hög grad beror på

möjligheterna för bortflyttande att få försörjning i andra näringsgrenar är

det angeläget, att arbetsmarknadsmyndigheterna medverkar redan vid de

grundläggande övervägandena. Omvänt har strukturrationaliseringen också

återverkningar på lokaliseringen av arbetskraft m. m.

En fortlöpande intim samverkan mellan lantbruksnämnd och lantmäteri

är nödvändig. I enlighet med statsmakternas direktiv utbygges samverkan

i organiserad form, som i avseende å skogsmark innefattar jämväl skogsvårdsstyrelserna.

Sålunda gäller bl. a. att lantbruknämnden skall samråda

med överlantmätaren i ärenden rörande fastighetsbildning och att överlantmätaren

ävensom länsjägmästaren äger deltaga i nämndens överläggningar

i ärenden som rör deras verksamhetsområden. — Specialorganisationer under

s. k. förfogandelantmätare avdelas för jord- och skogsbrukets strukturrationalisering.

Såväl planläggning av fastighetsreglerande åtgärder som beredning

av frågor om statligt stöd sker i nära samråd.

Kalmar län är indelat i sex lantmäteridistrikt. Förslag föreligger om minskning

till fem distrikt. Därjämte finns dels en i Kalmar stationerad specialorganisation

för planarbeten, dels en i Västervik förlagd särskild skiftesorganisation,

föranledd av att i länet finns omfattande områden, som endast undergått

storskifte. Dess verksamhetsområde har hittills haft tyngdpunkten inom

norra lantbruksnämndens område. Det har i åtskilliga sammanhang omvittnats,

att ett mycket nära och fruktbärande samarbete utvecklats mellan

skiftesorganisationen och lantbruksnämnden resp. skogsvårdsstyrelsen i Västervik.

Som ett skäl för bibehållande av den norra lantbruksnämnden resp.

skogsvårdsstyrelsen har förutom annat åberopats förekomsten av skiftesorganisationen

och behovet av fortsatt samverkan. Det kan också nämnas,

alt när skiftesorganisationen skulle inrättas, Kalmar, Västervik och Hultsfred

utgjorde alternativ för dess förläggningsort. Att Västervik blev stationeringsort

torde bero på att den skiftesverksamhet, som man da i första hand

väntade, mest rörde den norra länsdelen.

Det är angeläget att samarbetet vid skiflesverksamheten kan fortgå ostört.

Så länge denna verksamhet övervägande berör norra lantbruksnämndsområdet

bör detta i skälig utsträckning återverka på de samverkande organens

organisation. Det bör emellertid här anmärkas, att lantbruksorganisationens

medverkan till en väsentlig del nu sker genom specialister (skogsmästare,

lantbruksingenjör, byggnadskonsulent), stationerade i Kalmar.

Samverkan på länsplanet omfattar givetvis även andra myndigheter, däribland

länsbostadsnämnd, vägförvaltning och länsarkitekt. En samordnande

uppgift i olika hänseenden åvilar länsstyrelserna i länen, som nu bl. a. fått

till uppgift att genom utbyggda länsråd föra de olika verksamhetsgrenarna

i ökad kontakt med varandra. En samordning och ctl samarbete försvåras

i viss mån genom den nuvarande organisatoriska splittringen inom Kalmar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

län med vissa organ tudelade och delvis förlagda på annan ort än residensstaden.

Det bör slutligen omnämnas, att vid det sammanträde som den 22 september

1959 hållits i Västervik under ordförandeskap av landshövdingen med

representanter för olika länsmyndigheter, enskilda organisationer m. fl.

har såsom ett tänkbart alternativ i framtiden nämnts, att en sammanslagning

genomfördes helt eller i kameralt hänseende av lantbruksnämnd och hushållningssällskap

inom vardera länsdelen. Den uppfattningen framfördes även

Irån företrädare för den norra länsdelen, att, därest de olika grupperna av

organen nu sammansloges, skulle detta komma att medföra en begäran från

befolkningen i denna länsdel om en revision av länsgränserna. En sammanfattning

av vad som vid sammanträdet förekom har upptagits i särskilt protokoll,

som fogats såsom bilaga till utredningen.

Utredningsmannen övergår härefter till att beröra vissa för lantbruksnämnderna,

hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna speciella

spörsmål samt de besparingar, som skulle kunna vinnas

genom en sammanslagning av varje grupp av de olika organen. Vad

de båda lantbruksnämnderna i Kalmar län angår, uttalar utredningsmannen

i huvudsak följande.

yid de båda lantbruksnämnderna tenderar ärenden rörande o''ika inre

rationaliseringsåtgärder att minska. För den yttre rationaliseringen är tendensen

motsatt. De nya riktlinjer för rationaliseringsverksamheten, som

uppdragits av innevarande års riksdag, samt den sannolika strukturutvecklingen

inom jordbruket i länet kan väntas leda till en ytterligare ökad yttre

rationaliseringsverksamhet.

Arbetsvolymen för lantbruksnämndsorganisationen inom länet b''ir dock

enligt utredningsmannens mening icke sådan att omfattningen i och för sig

motiverar en uppdelning på längre sikt av länet i två förvaltningsområden.

Beträffande lantbruksnämnds sammansättning gäller f. n., bl. a., att två

ledamöter utses av hushållningssällskapet samt att såsom självskrivna

ledamöter ingår lantbruksdirektören och sällskapets sekreterare. Om endast

en lantbruksnämnd kommer att finnas, medan de två hushållningssällskapen

bibehålies, synes sällskapens representation i nämnden kunna så anordnas,

att varje sällskap utser vardera en ledamot. Sällskapens sekreterare

kan ingå i nämnden alltefter ärendenas anknytning till de olika sällskapens

verksamhetsområden. Vid ärenden av mera allmän beskaffenhet torde

den sekreterare lämpligen böra tjänstgöra, som är stationerad å nämndens

kansliort.

Förslag till lantbruksnämndens personalorganisation vid en för hela länet

gemensam nämnd lämnas av utredningsmannen i en särskild sammanställning.

Denna återgives jämte viss jämförelsestatistik i en tablå å s. 66.

Förslaget innebär en minskning av personalen, jämfört med nuvarande organisation,

med en lantbruksdirektör, en lantbruksinstrnktör, en kamrerare

— vilken sistnämnda befattning redan provisoriskt indragits — en kontorist,

ett kanslibiträde och ett kontors- och skrivbiträde. Betydande besparingar

i avlöningskostnader för personalen kan sålunda ske genom en sammanslagning.

Om en sådan genomföres kan man nämligen räkna med att

arbetskraften kan mera rationellt utnyttjas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kiingl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

Utgifterna för arvoden till lantbruksnämndsledamöter kommer även att

minska, enär antalet ledamöter reduceras. Sammanträden med nämnd och

delegationer blir till antalet mindre, vilket totalt bör medföra någon minskning

av resekostnaderna, detta även med beaktande av att det för de enskilda

ledamöterna i en del fall blir längre resor än f. n. och att en del sammanträden

förlägges till norra länsdelen. Ersättningarna till ortsombuden torde

icke i någon nämnvärd mån påverkas av en sammanslagning. Konferenser

med ortsombuden borde utan olägenhet kunna hållas distriktsvis såsom i

viss utsträckning redan skett i södra länsdelen.

Förändringarna beträffande resekostnads- och traktamentsersättningar

till lantbruksnämndspersonalen är mera vanskligt att förutsäga. De resor

som företages kommer självfallet att i viss utsträckning bli längre än tidigare

samt öka resekostnaderna och medföra större tidsspillan. A andra sidan

torde plan''äggning och samordning av resorna kunna ske så att resekostnaderna

delvis reduceras. Särskilt gäller detta resor till de trakter, som

f. n. utgör gränsområden för de båda lantbruksnämndernas verksamheter.

Totalt sett torde det dock vara anledning att räkna med en ökning av ifrågavarande

kostnader för personalen. Det är emellertid att märka, att resorna

blir längre än f. n. endast för lantbruksdirektören och någon annan befattningshavare,

medan övrig fältpersonal redan har hela länet till verksamhetsområde.

Härtill kommer att de angivna befattningshavarna enligt förslaget

minskas med, bland andra, en lantbruksdirektör och en lantbruksinstruktör.

Icke obetydliga besparingar vinnes genom att vid en sammanslagning

kostnaderna för lokaler och övriga expenser minskar. En sammanslagen

nämnd kan inrymmas i de lokaler som nu förhyres för den södra lantbruksnämnden.

En minskning av torrläggningsverksamheten och därmed av den

personal, som handlägger dessa ärenden, möjliggör detta.

I nedanstående sammanställning har försök gjorts att ungefärligen beräkna

den kostnadsbesparing, som en sammanslagning av lantbruksnämnderna

kan medföra. Beräkningarna hänför sig till budgetåret 1958/59. Beloppen har

avrundats nedåt till närmaste hela hundratal kronor. När det gäller kamrerarbefattningen

har det bortsetts från den tillfälliga anordningen med en

kamrerare från lantbruksnämnd utom länet. Befattningen har i stället upptagits

i lönegrad Ao 21, ortsgrupp 3, och i löneklassen närmast över lönegraden

samt har resekostnaderna för kamreraren under budgetåret 1958/59

inte medräknats, övrig under samma budgetår arvodesavlönad personal har

ej heller medtagits.

Beräknad årlig

minskning

ökning

A. Kostnader för sammanträden med nämnd och

delegationer

Budgetåret 1958/59: ......................

Vid en sammanslagning: ..................

Beräknad kostnadsminskning ..............

10 800: —

7 300:

3 600::—

B. Avlöningar till personalen (arvodesavlönad personal

ej medräknad)

Budgetåret 1958/59: ......................

Vid en sammanslagning: ..................

Beräknad kostnadsminskning ..............

479 000: —

376 700:—

102 300: —

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

(Besparingar; beräknat medeltal:

Lantbruksdirektör ........................

Kamrerare ..............................

Lantbruksinstruktör ......................

Kontorist................................

Kanslibiträde ............................

Kontors- och skrivbiträde (A 5)............

C. Resekostnads- och traktamentsersättningar till

personaten

Budgetåret 1958/59: ......................

Vid en sammanslagning: ..................

Beräknad kostnadsökning..................

D. Hyra och övriga expenser

1. Hyra

Budgetåret 1958/59:....................

Vid en sammanslagning:................

Beräknad kostnadsminskning............

2. Övriga expenser:

Budgetåret 1958/59: ....................

Vid en sammanslagning:................

Beräknad kostnadsminskning............

E. Övriga utgiftstitlar:

Sammanslagningen beräknas icke medföra några

nämnvärda kostnadsändringar.

Beräknad årlig

minskning ökning

32100: —

23 000: —

15 300: —

11 700: —

11300: —

8 900:—)

72 700: —

75 400: —

2 700: —

36 600: —

29 500: —

7100: —

26 700: —

22 700: —

4 000: —

Summa kronor 116 900: — 2 700: —

De besparingar, som vinnes genom en sammanslagning av lantbruksnämnderna,

skulle enligt ovanstående beräkningar — bortsett från ändringar i

lönenivån m. m. — röra sig om ungefär 115 000 kronor årligen.1 Besparingarna

är av den storleksordning, att desamma får anses utgöra ett vägande

skäl för en sådan sammanslagning.

Ett sammanförande enbart av lantbruksnämnderna medför, bl. a., att den

blivande lantbruksnämnden liksom andra länsorgan får samarbeta med två

hushållningssällskap och två skogsvårdsstyrelser. Det bör härvid erinras om

att den södra lantbruksnämnden redan haft att samverka med två skogsvårdsstyrelser,

vad angår Aspelands härad som ingår i den norra skogsvårdsstyrelsens

verksamhetsområde. Svårigheterna att på ett tillfredsställande

sätt ordna samarbetet med två hushållningssällskap kan ej anses

vara så stora, att de bör hindra en sammanslagning endast av lantbruksnämnderna.

Såsom tidigare omnämnts har lantbruksstyrelsen till Kungl. Maj :t överlämnat

förslag till omorganisation av landets lantbruksnämnder i samband

med anslagsäskandena för budgetåret 1960/61. Utredningsmannen hänvisar

i övrigt härtill.

Beträffande hushållningssällskapen anför utredningsmannen följande.

Hushållningssällskapen har ett vittomfattande verksamhetsfält. De främ
1

Besparingarna blir under en övergångstid reducerade.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

jar på olika sätt särskilt driftsrationaliseringen beträffande såväl jordbruket

som fisket, trädgårdsnäringen och hemarbetet. Deras verksamhet bedrives

i olika former. Den sker dels ■— och i största utsträckning — såsom

allmän upplysning, verkande på bred front, dels ock som personlig rådgivning.

Den personliga rådgivningen och upplysningen lämnas vid besök

hos enskilda näringsidkare och husmödrar och vid andra kontakttillfällen,

t. ex. i samband med sällskapens försöksverksamhet m. in. Den allmänna

upplysningen bedrives genom särskilt anordnade kurser, föredrag,

utställningar och möten, fä.tvandringar och demonstrationer in. m. Den

sker vidare genom artiklar i tidskrifter och i dagspressen. Hushållningssällskapen

bedriver därjämte försöksverksamhet, projekteringsverksamhet

m. m. samt förmedlar vissa statliga lån och bidrag.

Att draga några större slutsatser av det statistiska materialet, när det

gäller övervägandet om en sammanslagning av hushål ningssällskapen, låter

sig knappast göra. Såsom förut framhållits är sällskapens verksamhet till

sin natur väsentligen eu initiativverksamhet. Avgörande för denna är huvudsakligen

de personella och ekonomiska resurser som står till sä lskapens

förfogande. Härtill kommer, att omfattningen av den enskilda rådgivningen

och upplysningen inte låter sig tillfullo belysas genom statistiska

uppgifter. En rättvisande jämförelse med andra hushå Iningssällskap kan

därjämte svårligen göras på grund av den delvis olika uppläggningen av

verksamheten inom skilda sällskap.

Av skäl, som nedan beröres, har den efterföljande kostnadsjämförelsen

begränsats till att belysa förhållandet me lan å ena sidan nuvarande indelning

och å andra sidan ett alternativ, innebärande sammanföring av ledning

jämte kansli till en enhet utan förändring av konsulent- och instruktörspersonalen

i fråga om antal eller placering. Kans.iorten bör vara densamma

som för lantbruksnämnden.

Hushållningssällskapens förvall ningsutskott består vart för sig av elva

ledamöter, därav fyra i varje utskott utses av respektive landsting. Vid ett

sammanförande av sällskapen ti 1 en enhet synes den författningsändringen

kunna genomföras, att landstingen i stället utser vardera två ledamöter.

Personalorganisationen vid ett sammanslaget hushållningssällskap skulle

med nyssnämnda förutsättningar utformas i enlighet med en å s. 66 återgiven

sammanställning, som även upptager de båda sällskapens nuvarande

heltidsanställda, av Kungl. Maj :t personalförtecknade befattningshavare. I

sammanställningen är sålunda personalen vid vetcrinäravdelningen, varav

del endast finns en inom länet, inte medtagen och ej heller de återstående

såsom »övrig personal» betecknade befattningshavarna, vilken personal inte

upptagits i av Kungl. Maj:t fastställd förteckning.

Personalen torde enligt utredningsmannen kunna minskas med en chefstjänsteman,

en kamrerarc och en kontorist.

Antalet lantbruksombud torde av skäl som förut behandlats förbli oförändrat

vid eu sammanslagning. Så kan antagas bli fallet även med antalet

hushå Iningsgillen och gillesombud. De nämnder som är tillsatta för handh

a van de av särskilda grenar av hushållningssällskapens verksamhet eller

för beredning av vissa ärenden kommer däremot att minska i antal, så att

troligen endast en nämnd av varje slag bibehålies.

Utgifterna för resekostnads- och traktamentsersältningar åt personalen

vid ett sammanslaget hushållningssä lskap, sammansatt i enlighet med ovanstående

förteckning, torde bli oförändrade utom i det avseendet, alt direktörens

resekostnader knappast torde gå upp till summan av motsvarande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

kostnader för de nuvarande sällskapens båda direktörer. Resekostnads- och

traktamentsersättningarna till förvaltningsutskottets ledamöter, nämnder

m. fl. kommer att sammanlagt bli lägre, enär antaget ledamöter, sammanträden

etc. blir mindre, även om kostnaderna för den enskilde ledamoten i

en del fall blir högre.

Vad angår tjänstelokalerna kan det nämnas, att det norra sällskapet planerat

att utöka sina lokaler. En sammanslagning av hushållningssällskapen

till en enhet torde kunna medföra, att denna utökning icke blir erforderlig.

Det är därför anledning att räkna med att kostnaderna för hyra,

bränsle etc. icke kommer att påverkas av en sammanslagning, om ovannämnda

anordning med en filial realiseras.

Bland övriga kostnader kan utgifterna för publikationstryck, allmänna

expenser samt siffergranskning och revision antagas minska. Kostnaderna

för ersättningar åt deltagarna i sällskapets ordinarie sammanträden kommer

att något öka. Verkningarna av en sammanslagning har befunnits icke

medföra några beräkningsbara kostnadsändringar i övriga utgiftstitlar.

De försök som gjorts att beräkna de kostnadsförändringar, som enligt

ovan skulle bli följden av en sammanslagning utav hushål ningssällskapen,

redovisas i nedanstående uppställning. Denna grundar sig på förhållandena

kalenderåret 1958 samt anknyter även till sådan organisation av ett för hela

länet gemensamt sällskap som nyss nämnts. Avrundning av beloppen har

skett till närmast lägre hela hundratal kronor.

Beräknad årlig

minskning ökning

A. Avlöningar till av Kungl. Maj:t personalför
-

tecknad personal

År 1958: ................................

484 900: —

Vid en sammanslagning: ..................

420 100: —

Beräknad kostnadsminskning:..............

64 800: —

(Besparingar; beräknat medeltal:

Direktör (sekreterare)......................

33 500: —

Kamrerare ..............................

18 500: —

Kontorist................................

12 800: —)

Resekostnads- och traktamentsersåttningar

1. Förvaltningsutskott, vissa nämnder m. fl.

År 1958:..............................

18 500: —

Vid en sammanslagning:................

14 000: —

Beräknad kostnadsminskning: ..........

4 500: —

2. Personalen:

År 1958:..............................

137 100: —

Vid en sammanslagning:................

134 100:—

Beräknad kostnadsminskning: ..........

3000: —

Vissa allmänna omkostnader

År 1958: ................................

129 900: —

Vid en sammanslagning: ..................

126 900: —

Beräknad kostnadsminskning:..............

3 000: —

D. Övriga utgiftstitlar

Sammanslagningen anses icke medföra några

beräkningsbara kostnadsändringar.

Summa kronor 75 300: —

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

63

För statsverket skulle en sammanslagning sålunda kunna medföra •—

frånsett skedda förändringar i lönenivån — en minskning i avlöningsanslaget

med omkring 65 000 kronor.

För de nuvarande sällskapens del innebär resultatet en besparing å ca

3 000 kronor (10 500—7 500). Sammanslagningen föranleder nämligen en

minskning av de s. k. grundbeloppen — på grund av bestämmelserna i

kungörelsen den 28 maj 1959 angående fördelning av anslagsmedel till bestridande

av hushållningssällskapens omkostnader — med ett sådant belopp

å 7 500 kronor, avseende en direktör som bortfaller. Till någon del

skulle emellertid sistnämnda belopp återgå till sällskapet i enlighet med övriga

föreskrifter i berörda kungörelse. Med hänsyn till svårigheterna att beräkna

de förändringar, som en sammanslagning skulle innebära, när det

gäller omkostnaderna för ifrågavarande verksamhet, är det möj igt, att

sammanslagningen icke skulle medföra någon besparing för sällskapens

(sällskapets) vidkommande.

Ett sammanförande av hushållningssällskapen till en enhet medför vissa

särskilda ekonomiska verkningar, vi.ket slutligen bör påpekas. De båda

sällskapen har, såvitt av utredningen framgår, olika ekonomiska förutsättningar,

i det att norra sällskapets ekonomiska resurser nu är svagare än

södra sällskapets. Detta innebär, att en sammanslagning i viss mån torde

medföra förbättrade möjligheter i norra området men samtidigt verka i motsatt

riktning för södra området. Det synes nämligen självklart att efter en

sammanslagning länet skall betraktas som en enhet vid dispositionen av

tillgängliga medel. Ett undantag utgör dock givetvis de förefintliga fonder,

som enligt donationsföreskrifter e. dyl. är bundna vid visst ändamål eller

vid att disponeras endast inom visst område.

De här redovisade kalkylerna avser endast sammanförande av ledning

och kans ier till en enhet för länet. Under allmänna synpunkter har spörsmålet

med en mera genomgripande omorganisation berörts.

Därefter går utredningsmannen in på frågan om ett eventuellt sammanförande

av skogsvårdsslyrelserna i länet. Vad han därom anför redovisas

i den särskilda propositionen angående skogsvårdsstyrelsernas organisation

och verksamhet.

Efter att ha redovisat de i det föregående framförda synpunkterna framlägger

utredningsmannen sina förslag sålunda.

Utredningsmannen har — vad först angår lantbruksnämnderna — funnit

att länets landareal, dess fördelning å olika ägoslag, antalet brukningsenheter

och enheternas storlek inte kan, med beaktande även av den väntade

strukturutvecklingen inom jordbruket i länet, i och för sig motivera

ett bibehållande av de två lantbruksnämnderna. De nu gemensamma tjänsterna

för norra och södra länsdelen visar att länet ej är ett alltför stort

förvaltningsområde. En sammanslagning skulle möjliggöra än mera rationellt

utnyttjande av arbetskraften och leda till besparingar av betydande

storlek.

Mot inrättandet av en för hela länet gemensam lantbruksnämnd, förlagd

till en ort, talar å andra sidan delvis försvårade kontaktmöjligheter. Denna

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

olägenhet synes emellertid i viss mån såsom förut berörts kunna elimineras.

Avståndet mellan länets norra och södra delar samt kommunikationsförhållandena

inom länet får fortfarande anses utgöra skäl mot en sammanlagning.

Med hänsyn till de fortgående förbättringar, som sker i vägnätet, samt

till biltrafikens utveckling har nämnda skäl dock något förlorat i styrka.

Inrättandet av endast en lantbruksnämnd med ett samtidigt bibehållande

av, förutom skogsvårdsstyrelserna, de två hushållningssällskapen kommer

att göra samarbetet mel an dessa organ mera omständligt, men svårigheterna

kan inte anses vara så stora, att de bör hindra att enbart lantbruksnämnderna

sammanslås.

Vid övervägandet av frågan om en sammanslagning av lantbruksnämnderna

har utredningsmannen funnit, att betydligt starkare skäl talar för än

emot en sådan sammanslagning. Utredningsmannen föreslår sålunda, att en

sammanslagning av lantbruksnämnderna i Kalmar län genomföres.

Vid val av förläggningsort för en för hela länet gemensam lantbruksnämnd

bör residensstaden Ka mar obetingat ges företräde. Det torde vara

tillräckligt att såsom skäl härför åberopa, att den organisatoriskt mest utbyggda

lantbruksnämnden redan är förlagd i Kalmar, att jordbruket inom

länet har sin tyngdpunkt i den södra länsdelen samt att flertalet andra

länsorgan har sitt säte i residensstaden. Såsom i det följande beröres bör

under en övergångstid lantbruksnämnden ha ett kontaktstäLe eller en arbetsgrupp

av nämndens personal placerad i Västervik.

I varje fall under en övergångstid efter lantbruksnämndernas sammanslagning

torde såsom ovan omnämnts en arbetsgrupp av lantbruksnämndens

personal böra vara förlagd till Västervik. Denna grupp kan lämp igen

utgöras av lantbruksdirektören vid den norra lantbruksnämnden, såvida

denne inte önskar förflyttning, med instruktörs- och skrivpersonal till hans

förfogande. Därest nämnde lantbruksdirektör kvarblir i tjänst med placering

i Västervik synes han med bibehållen tjänstestä lning lämpligen böra

bereda och föredraga ärenden, som berör den nuvarande norra lantbruksnämndens

område, samt äga rätt att i samma ärenden anteckna sin mening i

protokollet. Han bör under samma förutsättning lämpligen under ifrågavarande

övergångstid ingå som ledamot i det norra hushållningssällskapet.

De skäl som ovan anförts för och emot en sammanslagning av lantbruksnämnderna

äger i viss utsträckning sin tillämpning också på hushållningssällskapen.

En sammanslagning av sällskapen med en filial på den ort, som

icke blir kansliort för ett för hela länet gemensamt sällskap med ovan angiven

personaluppsättning, får anses medföra bibehål na kontaktmöjligheter

och en i huvudsak oförändrad service. Kansliorten för ett sådant sällskap

bör av samma skäl, som framhållits beträffande lantbruksnämnderna,

vara Kalmar. De besparingar, som skulle vinnas genom en sådan sammanslagning

av de båda sällskapens kanslier, är inte obetydliga. Större besparingar

skulle emellertid sannolikt kunna ernås genom en mera genomgripande

förändring av organisationen, som bl. a. beaktar möjligheterna att

omfördela arbetsuppgifterna mellan olika kategorier av befattningshavare.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

Anledning att här ingå på närmare överväganden härom saknas emellertid,

enär en särskild utredning pågår rörande upplysnings- och rådgivningsverksamheten

på jordbrukets område.

Enligt utredningsmannens mening föreligger med hänsyn till de förhållanden,

som nu kan överblickas, övervägande skäl •— om ock av mindre

styrka än beträffande lantbruksnämnderna — för att även de båda hushållningssällskapen

vid lämplig tidpunkt sammanslås. Såväl organisationen av

ett för länet gemensamt hushållningssällskap som tidpunkten för omorganisation

torde dock böra anslutas till övervägandena rörande den framtida

upplysnings- och rådgivningsverksamheten. Med hänsyn härtill anser sig utredningsmannen

föranlåten att i dagens situation föreslå, att det skall anstå

med avgörandet huruvida statsmakterna såsom förutsättning för statsbidrag

till hushållningssällskapen i Kalmar län skall föreskriva, att de båda

sällskapen sammanföres till en enhet.

I fråga om utredningsmannens förslag angående skogsvårdsstyrelserna

hänvisas till den i det föregående nämnda särskilda propositionen rörande

skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet.

Antalet brukningsenheter, areal åker och skogsmark samt folkmängd i Kalmar, Jönköpings

oeh Hallands län

Län

Antal bruk- ningsenheter

Areal åker,

ha

Areal skogs- mark, ha

Folkmängd,

antal

1

2

3

4

5

10 905

174 737

691179

236 677

13 755

125 304

643 571

281 558

Halland ~.....................

10116

140 778

204 460

167 653

Antalet ärenden inom vissa ärendesgrupper vid lantbruksnämnderna i Kalmar, Jönköpings oeh

Hallands län

Ärendegrupp

Antal ärenden

Kalmar län

Jönköpings län

Hallands län

1957

1958

1957

1958

1957

1958

1

2

3

4

5

6

7

Rekvirerade förrättningar avseende inre ratio-

871

40

301

28

19

30

59

66

4 333

564

67

238

21

26

29

57

67

4 142

693

197

172

22

24

15

48

59

7 739

448

152

181

17

22

13

30

46

7 477

390

54

150

13

8

19

66

43

4 961

317

47

164

23

31

20

68

41

4 774

Remitterade ärenden från länsbostadsnämnd ..

Ansökningar om jordförvärvstillstånd........

Fastighetsförvärv..........................

Fastighetsförsäljningar ....................

Beviljade lånegarantier till yttre rationalisering

Ansökningar om jordbruksegnahemslån......

» » drifts ån..................

Producentbidrag (antal för föreg. år bidrags- berättigade) ............................

5 llihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 96

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 dr 1960

Antalet befattningshavare hos lantbruksnämnderna i Kalmar, Jönköpings och Hallands län

Befattningshavare

Kalmar län

Jön-

köpings

län

Hal-

N:a

område

S:a

område

Utrednings-

mannens

förslag

lands

län

Lantbruksdir.....................

1

l

Lantbrukskonsulenter ..............

1

2

1

Byggnadskons.....................

i

2

1

Kamrerare........................

1

a)1 ■

1

1

Assistent..........................

1

l:e lantbruksinstr.................

t

1

O

1

Lantbruksinstruktör................

2

1

1

Kontorist ........................

1

z

2

Kanslibiträde ....................

1

l

Kontorsbiträde ....................

2

3

A

Lantbruksing.....................

1

1

4

l:e assistent ......................

t

a

Assistent ......................

2

o

1

Kontorist ........................

l

1

1

ä

Kanslibiträde......................

1

Kontorsbiträde....................

2

20

9

1

22

S:a personal

9

23

21

1 Kamrersgöromålen handhas f. n. av kamreraren i Blekinge län mot arvode (200 kr. imånad).

Antalet befattningshavare å personalstat hos hushållningssällskapen i Kalmar, Jönköpings

och Hallands län

Befattningshavare

Kalmar län

Jön-

köpings

län

Hal-

lands

län

N:a

område

S:a

område

Utrednings-

mannens

förslag1

Direktör..........................

1

1

1

1

t

Jordbrukskonsulent................

1

1

2

1

1

Husdjurskonsulent ................

1

1

2

1

1

Maskinkonsulent ..................

1

1

2

1

1

Trädgårdskonsulent................

1

1

2

1

1

Hemkonsulent ....................

1

1

2

1

1

Kamrerare........................

1

1

1

1

l

Fiskerikonsulent ..................

1

1

2

1

1

l:e jordbruksinstruktör ............

_

1

1

1

1

Jordbruksinstruktör................

1

1

2

2

2

Kontorist ........................

1

1

1

1

l

Skriv- o. kontorsbiträden ..........

1

2

3

2

2

S:a personal

11

13

21

14

14

1 Utredningsmannen har ej prövat behovet av fältarbetande personal vid en helt genomförd

sammanslagning.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

67

2. Remissyttranden

I anledning av utredningen rörande frågan om sammanslagning av de

båda lantbruksnämnderna i Kalmar län m. m. har yttrande inkommit från

lantbruksstyrelsen efter hörande av Hushållningssällskapens förbund, skogsstyrelsen,

lantmäteristyrelsen efter hörande av vederbörande överlantmätare,

riksräkenskapsverket, statskontoret, länsstyrelsen i Kalmar län, lantbruksnämnderna

i Kalmar läns norra och södra områden, Kalmar läns norra

och södra hushållningssällskap, Kalmar läns norra och södra skogsvårdsstyrelser,

länsarbetsnämnden och länsbostadsnämnden i Kalmar län, Kalmar

läns norra och södra landstings förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk efter hörande av Kalmar läns

norra och södra länsförbund, Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Svenska

landskommunernas förbund, Kalmar läns norra och södra föreningsnämnder

samt jordbruksupplysningskommittén.

Vad de olika remissinstanserna anfört angående frågan om en sammanslagning

av de båda skogsvårdsstyrelserna i Kalmar län, hänvisas till förutnämnda

proposition rörande skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet.

Lantbruksstyrelsen finner i likhet med utredningsmannen att helt övervägande

skäl talar för att lantbruksnämnderna i Kalmar län sammanslås

till en nämnd. Styrelsen tillstyrker fördenskull att en sådan sammanslagning

— under nedan angivna förutsättningar -— genomföres fr. o. m. nästa

budgetår. Även vad hushållningssällskapen beträffar finner styrelsen övervägande

skäl tala för en sammanslagning och tillstyrker i princip att även

dessa sammanslås till ett för hela länet gemensamt organ. En sådan sammanslagning

bör dock ej ske förrän man tagit ställning till den framtida utformningen

av upplysnings- och rådgivningsverksamheten på jordbrukets

område. I avvaktan på ställningstagandet i denna fråga bör därför t. v. anstå

med att uppställa ett sammanförande av de båda sällskapen till en enhet

såsom villkor för fortsatt statsbidrag. Det sist sagda bör även gälla skogsvårdsstyrelserna

i Kalmar län. Beträffande dessa ansluter sig styrelsen i

övrigt till utredningsmannens uppfattning att för dagen anledning inte föreligger

att göra en sammanslagning. Lantbruksstyrelsen anför beträffande

föreliggande spörsmål följande.

Vad angår såväl hushållningssällskap som skogsvårdsstyrelserna måste

vid en eventuell sammanslagning beaktas att de enskilda organen beredes

skälig tid att därförinnan träffa erforderliga uppgörelser rörande sina ekonomiska

förhållanden.

Med hänsyn till de olägenheter, som på grund av länets struktur och

kommunikationsväsende vid en sammanslagning uppenbarligen kommer att

föreligga framförallt för allmänheten särskilt i den norra länsdelen att nå

kontakt med de på kansliorten stationerade tjänstemännen, förutsätter styrelsen,

att man före beslutets fattande också föranstaltar om att minst två

dagliga förbindelser med buss eller annorledes upprättas i vardera riktningen

mellan residensstaden och Västervik samt alt kommunikationsförhållandena

även i övrigt är fullt tillfredsställande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

08 Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

Styrelsen finner det nr kontaktsynpunkt vidare nödvändigt att under en

övergångstid av 5—G år efter sammanslagningen förlägga en arbetsgrupp

från varje organ i Västervik. Hur kontakten med den norra länsdelen därefter

skall ordnas, synes böra göras beroende av de beslut rörande de skilda

organens organisation, vari nu pågående överväganden kan komma att resultera,

samt av de under övergångstiden vunna erfarenheterna.

Beträffande personalorganisationen vid en för hela länet gemensam lantbruksnämnd

skulle densamma — med hänsynstagande till principerna i det

förslag rörande lantbruksnämndernas organisation, som av styrelsen framlades

i anslagsäskandena för budgetåret 1960/61 — såtillvida böra avvika

från utredningsmannens förslag, att länet såvitt angår på lantbrukskonsulent

ankommande göromål bör uppdelas på två distrikt, att av lantbrukskonsulenttjänsterna

med hänsyn härtill två bör placeras i lönegrad A 24

samt att vid nämnden bör, i stället för föreslagna en förste lantbruksinstruktör

och två lantbruksinstruktörer, placeras två assistenter i lönegrad Ae 17,

med uppgift att vara distriktskonsulenternas närmaste biträden, och en assistent

i den av styrelsen för instruktionen föreslagna reglerade befordringsgången.

Sistnämnda tjänst bör avses för lantbruksingenjörsavdelningen, å

vilken det i enlighet med de principer, som ligger till grund för styrelsens

förslag till omorganisation av lantbruksnämnderna, bör ankomma att svara

jämväl för sådan projekteringsverksamhet, som hittills ankommit på avdelning

för inre rationalisering. Styrelsen vill i sammanhanget jämväl påpeka,

att den gemensamma nämnden — med hänsyn till sin storlek och i anslutning

till riksdagens beslut 1958 rörande inrättandet av kontoristbefattningar

vid vissa större och medelstora nämnder (jfr IX ht 1958, s. 26) — bör utrustas

med två kontoristbefattningar, en för kassagöromålen med uppgift

att under kamrerarens ledning handha kassa och postgirorörelse samt journal-

och titelbokföring in. in. och en för handhavande av nämndens registratur

m. m. och med uppgift jämväl att vara lantbruksdirektörens sekreterare.

Den av utredningsmannen föreslagna kanslibiträdesbefattningen skulle

under nämnda förhållanden utgå.

Hushållningssällskapens förbund anser att ett avgörande om en sammanslagning

av hushållningssällskapen i Kalmar län bör anstå till dess att pågående

utredning rörande upplysnings- och rådgivningsverksamheten slutförts.

I jordbruksupplvsningskommitténs uppdrag ingår även att utreda

frågan om samarbetet mellan hushållningssällskap och lantbruksnämnder

framförallt på upplysningsverksamhetens område. När det gäller att finna

formerna för detta samarbete kan svårigheter tänkas uppstå i ett län med

två hushållningssällskap men endast en lantbruksnämnd. Enligt förbundsstyrelsens

mening kan det därför vara skäl att ävenledes uppskjuta frågan

om en sammanslagning av lantbruksnämnderna i Kalmar län i avvaktan på

resultatet av nämnda utredning.

Skogsstyrelsen anser att utredningsmannen visat övertygande skäl för att

de båda lantbruksnämnderna i Kalmarlänet bör slås ihop. Anledning synes

jämväl föreligga att i anslutning härtill vid lämplig tidpunkt vidta motsvarande

åtgärd i fråga om de båda hushållningssällskapen. Även för skogsvårdsstyrelsernas

vidkommande synes vägande motiv för en sammanläggning

förefinnas.

Lantmäteristyrclscn anför att för lantmäteriverksamheten innebär in
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

dragningen av lantbruksnämnden i den norra länsdelen nackdelar framför

allt därigenom att samverkan mellan lantmäleriets skiftesorganisation i

Västervik och lantbruksorganisationen i viss mån försvåras. En sådan samverkan

torde vara av väsentlig betydelse för jordbrukets yttre rationalisering

i de norra delarna av länet. Å andra sidan underlättas en samverkan

på länsplanet mellan lantbruksnämnden och flertalet övriga länsmyndigheter,

bl. a. överlantmätaren. Med hänsyn därtill och till styrkan i de övriga

skäl som anförts för en sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna

vill lantmäteristyrelsen inte motsätta sig utredningsmannens förslag att länets

två lantbruksnämnder sammanslås till en nämnd med Kalmar som

kansliort.

Riksräkenskapsverket finner sig ur de synpunkter ämbetsverket har att

företräda böra förorda sammanslagning inte endast av de båda lantbruksnämnderna

utan även av de båda skogsvårdsstyrelserna och de båda hushållningssällskapen.

Statskontoret finner förslaget välbetänkt, varför detsamma tillstyrkes.

Ämbetsverket har däremot inte blivit övertygat om nödvändigheten av att

lantbruksdirektören i den norra lantbruksnämnden även efter en sammanslagning

av nämnderna under en övergångstid skulle kvarstå i Västervik

med bibehållen tjänsteställning.

Frågan om personaluppsättningen inom en sammanslagen lantbruksnämnd

synes böra prövas på grundval av de förslag till omorganisation av

lantbruksnämnderna, som lantbruksstyrelsen framlagt i sina petita för

nästkommande budgetår, över vilka petita statskontoret avgivit utlåtande

den 5 november 1959.

Enligt utredningsmannens mening föreligger övervägande skäl för att även

de båda hushållningssällskapen i Kalmar län vid lämplig tidpunkt sammanslås.

Avgörandet i denna fråga anses dock böra anstå för att anslutas till

övervägandena rörande den framtida upplysnings- och rådgivningsverksamheten,

som är föremål för utredning av jordbruksupplysningskommittén.

Statskontoret är av den principiella uppfattningen, att på grund av det

nära samarbete, som bör äga rum mellan lantbruksnämnd och hushållningssällskap,

en sammanslagning av lantbruksnämnderna jämväl bör som konsekvens

påkalla ett sammanförande av de båda hushållningssällskapen. Utredningen

har undersökt, hur ett för länet gemensamt hushållningssällskap

borde organiseras, samt framlagt förslag härom, bl. a. innebärande, att en

filial skulle förläggas till Västervik. Frågan om upprättandet av en sådan

filial liksom personalorganisationsfrågorna i övrigt lär bliva beroende av

de förslag, som må komma att framläggas av jordbruksupplysningskommittén.

Länsstyrelsen i Kalmar lön är av den uppfattningen att de av utredningsmannen

anförda skälen för ett beslut om en sammanslagning av lantbruksnämnderna,

innan ställning lages till hushållningssällskapens och skogsvårdsstyrelsernas

eventuella sammanslagning, inte är av den styrka att

statsmakterna redan nu bör forcera fram ett beslut i enlighet med utredningsmannens

förslag. Tvärtom synes det länsstyrelsen klokast att samtliga

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

på frågan inverkande omständigheter upptages till bedömande i ett sammanhang.

Såvitt nu kan förutses kan redan om ett eller annat år klarhet

vinnas beträffande hushållningssällskapens och skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter

och organisation. Sedan så skett bör frågan om de tre tudelade

organens inom detta län sammanslagning upptagas till förnyat övervägande

i ett sammanhang.

Lantbruksnämnden i Kalmar läns norra område avstyrker på anförda

skäl förslaget och framhåller härvid bl. a. följande.

Det motiv, som framförts i utredningen för sammanslagning av lantbruksnämnderna,

nämligen att de båda lantbruksnämndernas verksamhetsområden

ej är större än att de skulle kunna handhavas av en nämnd, vill ej

lantbruksnämnden frånkänna viss relevans. Länets oformliga struktur, residensstadens

belägenhet, kommunikationer och vissa demografiska förhållanden

talar däremot bl. a. för att den nuvarande ordningen bibehålies.

De framräknade besparingarna anser nämnden ej vara av den storleksordningen

att de motsvarar den försämrade service, vilken otvivelaktigt blir

följden av sammanslagningen, en service som nämnden menar vara av mycket

stor betydelse i dessa brytningstider för jordbruket.

Lantbruksnämnden ifrågasätter vidare om tidpunkten är den rätta eller

om tiden är mogen för en sammanslagning. Ett förtroendefullt samarbete

med de klienter nämnden skall tjäna har under den relativt korta tid nämnden

verkat så småningom uppbyggts. Detta samarbete är i viss mån i farozonen

om en sammanslagning nu skall ske.

Enligt lantbruksnämndens mening är alltså tidpunkten ej lämplig, utan

anser nämnden att en revision av länsindelning, som efter allt att döma kommer

att omfatta Kalmar län, borde avvaktas.

Lantbruksnämnden i Kalmar läns södra område tillstyrker bifall till utredningsmannens

förslag att genomföra en sammanslagning av lantbruksnämnderna

i Kalmar län med Kalmar som kansliort, då ett sammanförande

av de båda lantbruksnämnderna i länet till en förvaltningsenhet — med inrättande

av en distriktsorganisation i Västervik på sätt såväl utredningsmannens

uttalande i betänkandet som lantbruksstyrelsens organisationsförslag

i anslagsäskandena för nästa budgetår synes medge — dels innebär en

icke obetydlig besparing och dels icke i någon betydande grad synes försämra

kontakten mellan allmänheten och lantbruksnämnden. Beträffande

hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna anser lantbruksnämnden

till skillnad från utredningsmannen, att frågan om deras sammanförande

till länsomfattande enheter ej passivt bör bordläggas i avvaktan på de ställningstaganden,

som jordbruksupplysningskommitténs och skogsvårdsutredningens

arbeten kan ge anledning till. Ett sammanförande av lantbruksnämnderna

kan nämligen ej väntas ge fullgod effekt förrän en omorganisation

av sistnämnda organ också kommer till stånd, och utvecklingen på

jord- och skogsbruksområdet aktualiserar dessutom i och för sig denna organisationsfråga.

Hushållningssällskapets i Kalmar läns norra område förvaltningsutskott

framhåller som sin åsikt att övervägande skäl talar för att en sammanslagning

av omförmälda organ icke bör ske vare sig nu, som föreslagits beträf
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

71

fande lantbruksnämnderna, eller framdeles beträffande hushållningssällskap

och skogsvårdsstyrelser. En mer än 100-årig erfarenhet har visat ändamålsenligheten

med dubblerade institutioner i Kalmar län och några anmärkningar

mot vederbörande institutioners sätt att sköta sina uppgifter

har veterligen icke någon gång framförts. En sammanslagning skulle däremot

medföra minskade möjligheter till produktionsbefrämjande åtgärder

inom norra länsdelen och förorsaka ett allmänt missnöje bland jordbruksbefolkningen

därstädes. Härutöver påpekar utskottet följande.

Frågan om länsindelningen i riket har aktualiserats och en reglering av

gränserna för det geografiskt oformliga Ivalmarlänet blir säkerligen inom

en icke alltför avlägsen tidpunkt nödvändig. Detsamma torde även gälla

landstingsindelningen. Att med en dylik gränsreglering inom synhåll nu

företaga en omgripande organisationsändring, som säkerligen i en snar

framtid åter behöver korrigeras, synes varken lämplig eller önskvärd, och

utskottet vill alltså även på denna grund helt avstyrka sammanslagningarna

i fråga.

Hushållningssällskapets i Kalmar läns södra område förvaltningsutskott

biträder med stöd av anförda skäl utredningsmannens förslag om uppskjutande

av ställningstagandet till frågan om sällskapens sammanslagning. På

motsvarande sätt bör man enligt utskottets åsikt uppskjuta avgörandet av

frågan om skogsvårdsstyrelsernas sammanslagning.

Beträffande lantbruksnämnderna föreligger icke samma skäl för uppskov

med sammanslagningsfrågans avgörande som beträffande hushållningssällskap

och skogsvårdsstyrelser. Förvaltningsutskottet anför därom följande.

Såsom skäl för ett uppskov — vilket, om det skall ske, bör ha samma längd

som uppskovet beträffande sällskapen — kan åberopas den av utredningsmannen

påpekade mera omständliga karaktär, som komme att utmärka

samarbetet mellan lantbruksnämndsorganisationen i länet och hushållningssällskapen,

om nämnderna sammanslås men ej hushållningssällskapen.

Huruvida detta skäl är tillräckligt, låter utskottet vara osagt; inom utskottet

har höjts röster såväl för som emot ett uppskov. Med avseende å själva

sakfrågan gäller, att man beträffande lantbruksnämnderna icke har — såsom

i fråga om hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser — anledning

att ställa frågan i relation till resultatet av andra utredningar på området.

Främst av denna anledning är sammanslagningsfrågan för nämnderna lättare

att bedöma än för de båda andra organen.

Vid övervägande av utredningsförslaget har förvaltningsutskottet fått den

uppfattningen, att en sammanslagning av nämnderna icke synes kunna avstyrkas,

även om tidpunkten för en dylik åtgärd kan diskuteras.

Länsarbetsnämnden i Kalmar län uttalar sig sålunda.

Länsarbetsnämnden ville icke göra gällande att den nuvarande ordningen

med eu lantbruksnämnd i Kalmar och en i Västervik för länsarbetsnämnden

inneburit några mera påtagliga olägenheter. Detta hindrar dock uppenbarligen

inte, alt ett sammanförande av de båda lantbruksnämnderna till

en enhet med Kalmar som stationeringsorl skulle medföra ett underlättande

av samarbetet mellan länsarbetsnämnden och lantbruksnämndsorganisationen.

Man torde böra utgå från att behovet av samarbete i de frågor, som

ovan sagts, under de närmaste åren kommer alt öka, bl. a. till följd av

arets riksdagsbeslut beträffande lantbruksnämndernas verksamhet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

Länsbostadsnämnden i Kalmar län anför.

Ur nämndens synpunkt skulle det vara till fördel med endast en lantbruksnämnd,

då behövligt samarbete härigenom kunde ske på ett enkelt

och smidigt sätt. Länsbostadsnämnden är dock fullt medveten om att det

finns andra faktorer som påverkar bedömningen av sammanslagningsfrågan

och däribland synes kommunikationerna och den på olika sätt aktualiserade

frågan om en ändrad länsindelning jämte förslaget om en sammanslagning

av jämväl de båda hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna

förtjäna beaktande. Enligt länsbostadsnämndens uppfattning bör därför

frågan om en sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna i länet

lämnas öppen till dess hela problemkomplexet kring en ändrad länsindelning

och samtliga dubblerade länsorgan blivit utredd.

Kalmar läns norra landsting avstyrker bifall till de av utredningsmannen

framlagda förslagen, medan Kalmar läns södra landsting intet har att erinra

gentemot de synpunkter, som i förslaget anförts.

Sveriges lantbruksförbund framhåller att en sammanslagning onekligen

skulle innebära kostnadsbesparingar för det allmänna. Mot detta måste

emellertid vägas kostnadsfördyringar och försämrad service för den enskilde.

De förra må icke undervärderas men den försämrade servicen för jordbruksbefolkningen

i norra delen av länet måste anses uppenbar. Med hänsyn

härtill och då en ny länsindelning, som kan skapa helt andra förutsättningar

för föreliggande fråga, torde vara på väg, anser sig lantbruksförbundet

icke böra nu tillstyrka förslaget i vad avser sammanslagning av de båda

lantbruksnämnderna.

Förutsättningen för att statsbidrag skall utgå till de båda hushållningssällskapen

i Kalmar län föreslås med hänsyn till pågående utredning rörande

upplysnings- och rådgivningsverksamheten på jordbrukets område

bliva oförändrad.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner det i och för sig önskvärt och

nödvändigt att alla möjligheter till förenkling och kostnadsbesparing tillvaratages

inom den statliga förvaltningen. Riksförbundet delar även utredningsmannens

uppfattning att en uppdelning av Kalmar län i två lantbruksnämndsområden,

resp. hushållningssällskaps- och skogsvårdsstyrelseområden,

inte är rationell. Samtidigt måste emellertid riksförbundet konstatera,

att en sammanslagning enligt det sätt som föreslås i utredningen inte heller

är från alla synpunkter lämplig. Förhållandena gör att en omorganisation

nu inte kan anses innebära någon definitiv lösning. Det synes riksförbundet

ofrånkomligt att frågan om ändrad länsindelning snarast blir föremål för allsidig

prövning, och att de olika områdenas naturliga kontakter därvid särskilt

beaktas. En utredning av detta slag skulle med säkerhet inte utmynna

i förslag om bibehållande av nuvarande länsgränser inom här aktuellt område.

Riksförbundet finner det naturligt att man i samband med en dylik

gränsjustering omorganiserar samtliga de länsorgan, som berörts i detta

betänkande.

Svenska landskommunernas förbund har icke ur de synpunkter förbundet

har att företräda någon erinran mot den sakkunniges förslag.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

Kalmar läns norra föreningsnämnd avstyrker bestämt förslaget att sammanslå

lantbruksnämnderna i Kalmar län och yrkar att nuvarande två lantbruksnämnder,

två hushållningssällskap och två skogsvårdsstyrelser bibehålies

inom länet.

Kalmar läns södra föreningsnämnd vill icke avstyrka en sammanslagning

av lantbruksnämnderna i Kalmar län. Däremot avstyrkes en sammanslagning

av hushållningssällskapen inom länet.

Jordbruksupplysningskommittén uttalar bl. a. följande. Sedan hushållningssällskapens

omorganisation 1947 har deras väsentligaste uppgift varit

att bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet på jordbrukets och

vissa angränsande områden. Vid en bedömning av frågan om sammanslagning

mellan de båda ifrågavarande hushållningssällskapen bör därför särskilt

beaktas i vad mån ifrågavarande verksamhet kommer att påverkas

därav. Jordbruksupplysningskommittén har ingående studerat frågan om

den lämpligaste organisationen av en sådan upplysningsverksamhet och

därvid kommit till den slutsatsen, att en väsentligt ökad effektivitet härutinnan

skulle kunna uppnås därest man hade att göra med i allmänhet större

organisationsenheter än de nuvarande mindre hushållningssällskapsområdena

i landet. Kommittén tillstyrker därför bestämt en sammanslagning av

de båda hushållningssällskapen.

I fråga om tidpunkten för en sammanslagning mellan de båda sällskapen

anser kommittén att uppgiften skulle betydligt underlättas om principbeslut

rörande sammanslagningen kunde fattas redan av 1960 års riksdag. Jordbruksupplysningskommittén

skulle då bli i tillfälle att i samband med avgivande

av sitt förslag till effektivisering av upplysnings- och rådgivningsverksamheten,

vilket beräknas komma att ske under första halvåret 1960,

framlägga förslag bl. a. rörande den rådgivande personalens fördelning samt

fördelning av hushållningssällskapens omkostnadsanslag m. m. med utgångspunkt

från endast ett hushållningssällskap i Kalmar län.

I särskild ordning har Kalmar norra länsförbund av RLF inkommit med

skrivelse i ämnet och har därvid anfört likartade synpunkter som huvudorganisationen.

IV. Kompetensutredningens förslag

Sedan kompetensutredningen jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 6 februari

1959 angående viss utvidgning av utredningens uppdrag numera slutfört

däri anbefalld undersökning hos lantbruksstyrelsen bar utredningen

överlämnat en sammanfattande redogörelse för densamma. På grundval

av utredningsmaterialet bar kompetensutredningen ansett sig kunna draga

den slutsatsen, att åtminstone ett 10-tal kanslisttjänster bör — i den män

avgång sker bland den nuvarande akademiskt utbildade personalen eller en

omfördelning av arbetsuppgifter kan äga rum i samband med omorganisation

eller nya arbetsuppgifter för verket — inrättas vid lantbruksstyrelsen.

Utredningen anför till en början bl. a. följande.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

Undersökningen vid lantbruksstyrelsen har i likhet med de tidigare av

kompetensutredningen utförda undersökningarna hos socialstyrelsen, bostadsstyrelsen,

pensionsstyrelsen, domkapitlen och länsskolnämnderna

främst åsyftat att klargöra, i vad mån personalens kompetens kan anses riktigt

avpassad efter arbetsuppgifternas svårighetsgrad samt i vilken utsträckning

olika ärendegrupper och arbetsmoment utgör lämpliga arbetsuppgifter

för tjänstemän av kanslisttyp. Uppmärksamheten har sålunda i enlighet med

Kungl. Maj:ts uppdrag den 6 februari 1959 särskilt varit inriktad på spörsmålet,

om amanuens- och byråsekreterarpersonalen eller därmed jämförliga

personalgrupper fullgör arbetsuppgifter som lämpligen borde ligga på kanslister.

Utredningen har dock samtidigt siktat till att klargöra förekomsten

av fall, där hiträdespersonal fullgjort arbetsuppgifter av sådan karaktär,

att de enligt utredningens tidigare framlagda och av statsmakterna godkända

riktlinjer lämpligen bör anförtros kanslister.

Utredningen vill såsom en utgångspunkt erinra om föreskriften i 6 § i allmänna

verksstadgan, att verksamheten hos myndighet skall bedrivas så enkelt,

snabbi och ekonomiskt som är möjligt utan att säkerheten eftersättes

samt att det skall eftersträvas att ärende icke handlägges av mera kvalificerad

personal än ärendets beskaffenhet kräver.

För bedömningen huruvida överflyttning av handläggning eller beredning

av ärenden från amanuenser och byråsekreterare till kanslister eller biträdespersonal

kan ske har utredningen ansett påkallat att för varje särskild

tjänstebefattning, som blivit föremål för undersökning, göra en detaljgenomgång

av väsentligare tjänsteuppgifter under arbetsåret. Av en till utredningens

redogörelse fogad tabellpromemoria framgår att de ärendesgrupper,

som bedömts böra överflyttas till kanslist- eller hiträdespersonal, ägnats en

mera detaljerad belysning än grupper av ärenden, som icke ansetts böra

delegeras till dylik personal. Beskrivningen av ärendesgrupperna har i övrigt

självfallet blivit i viss mån beroende av den redovisning, som befattningshavaren

själv givit rörande sina arbetsuppgifters art och omfattning.

Med hänsyn till befattningshavarens personliga benägenhet eller förmåga

att mer eller mindre detaljerat och adekvat framlägga sina prestanda kan

de i tabellpromemorian lämnade redogörelserna därför icke utan vidare läggas

till grund för jämförelser olika befattningshavare emellan. För utredningens

syfte har en redovisning som ger en inbördes helt rättvisande bild

av uppgifterna för olika befattningshavare icke erfordrats. Av tidsskäl har

redogörelserna för arbetsuppgifterna stundom icke utmejslats så att de i

detalj blivit adekvata och precisa. Dylika ojämnheter saknar emellertid

egentlig betydelse för den allmänna bedömning, vartill utredningen syftar.

Tabellpromemorian utgör endast det konkreta, grova arbetsmaterialet för

utredningens helhetsbedömning av arbetsuppgifternas art.

Av den verkställda undersökningen har utredningen dock ansett sig kunna

draga den slutsatsen, att arbetsuppgifter för minst elva kanslister föreligger

vid lantbruksstyrelsen och att en i stort sett motsvarande minskning bör

uppkomma i behovet av akademiskt utbildad personal. Utredningen uttalar

att, även om olika meningar i enskildheter kan göras gällande, det huvudsakliga

utredningsresultatet — att utrymme inom den nuvarande lantbruksstyrelsen

finns för åtminstone ett 10-tal kanslister — svårligen lär kunna

jävas. Möjligheterna att åstadkomma en sådan rationalisering inom icke

alltför lång tid ökas uppenbarligen genom den nu aktuella omorganisationen

av ämbetsverket. De tjänster, beträffande vilka enligt utredningens mening

något tvivel icke kan råda om att utbyte kan ske av amanuens- eller byråsek
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:is proposition nr 96 år 1960

reterarpersonal mot kanslister, anges vara följande, nämligen en förste

byråsekreterare i Ao 21 och en byråsekreterare i Ae 19 å kanslibyrån, en

tjänsteman i Ao 21 (kamrer vid lantbruksnämnd), en revisor i Ao 19 och

en revisor i Ae 19 å kameralbyrån, en byråagronom i Ao 21 och två amanuenser

i Af 15—Ae 19 å lantbruksbyrån, en förste byråsekreterare i Ae 21

å undervisningsbyrån samt en tjänsteman i Ag 15 å jordbruksekonomiska

byrån.

Härefter uttalar sig utredningen sålunda.

Utredningen har vid sina bedömanden sålunda bl. a. beaktat, huruvida

för arbetsuppgiftens utförande kräves speciell agronomisk eller juridisk

utbildning, om beredningen eller handläggningen av arbetsuppgiften vanligen

endast innebär tillämpning av en relativt enkel lagstiftning eller berör

verksamhet inom ett relativt begränsat område eller om det erfordras

behärskande av ett större och mera komplicerat författnings- eller verksamhetsområde,

där omfattande juridiska eller agronomiska kunskaper är nödvändiga.

Utredningen har vid bedömande av det principiellt befogade i en

överflyttning av ärenden vidare beaktat, om avgörandena är av större eller

mindre betydelse för den enskildes rättssäkerhet samt huruvida fråga är om

stora ekonomiska värden för det allmänna. I sistnämnda avseendet är det av

betydelse, om tjänstemannen har ensam beslutanderätt eller om på honom

endast skall ankomma att granska och bereda ärenden för annan tjänsteman,

som i sin tur såsom föredragande har att ansvara för det slutliga avgörandet.

Av vikt för bedömandet har även ansetts vara, om möjlighet finns att utfärda

tillräckliga skriftliga anvisningar till ledning för den personal, till vilken

överflyttning av ärendena avses skola ske. Då aspiranter i amanuenskarriären

i utbildningssyfte — under en kortare tid — även bör fullgöra arbetsuppgifter,

som eljest skall åvila kanslistpersonal, torde den erfarenhet

en amanuens eller byråsekreterare i sådant syfte förvärvat med fördel även

kunna nyttiggöras av kanslisten.

Promemorior med anvisningar för behandlingen av vissa ärendesgrupper

bör vidare kunna upprättas av amanuens- eller byråsekreterarpersonalen

till ledning för kanslisterna.

Vid utredningens bedömanden huruvida överflyttning av ärenden kan

ske inom lantbruksstyrelsen har den arbetsfördelning, som sedan länge med

god erfarenhet tillämpats inom länsstyrelserna, tjänat till vägledning. Vissa

av de arbetsuppgifter, som utredningen i föreliggande undersökning föreslagit

skola överflyttas till kanslister, har bedömts som praktiskt taget likvärdiga

i svårighetsgrad med de arbetsuppgifter, som inom länsstyrelserna

med framgång fullgjorts av kanslist- och biträdespersonal.

Vid undersökningen har direkta jämförelser kunnat utnyttjas med de

arbetsuppgifter, som utredningen i tidigare avgivna betänkanden och yttranden

föreslagit överflyttade till kanslistpersonal vid andra centrala verk,

vilka förslag i betydande grad godtagits av dessa verk.

Av den i tabellpromemorian framlagda redogörelsen framgår, att eu mångfald

av de arbetsuppgifter, som på lantbruksstyrelsen utföres av akademiskt

utbildad personal, kan fullgöras och på vissa andra håll främst inom landsstaten

regelmässigt ombesörjes av icke akademiskt skolad arbetskraft. Då

nu möjligheter öppnas att inom ccntralförvallningcn anlita eu administrativt

utbildad mellangradsgrupp, bör en successiv överflyttning av ifrågavarande

arbetsuppgifter verkställas inom lantbruksstyrelsen.

Utredningen vill dock betona, att avvikelsen från den i och för sig mest

lämpliga arbetsfördelningen självfallet i ett eller annat fall kan betingas av

rådande speciella förhållanden med avseende på personaluppsättningen

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kangl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

inom styrelsen. Men frånsett nu anförda omständigheter måste det enligt

utredningens uppfattning konstateras, att man i viss utsträckning arbetar

med arbetskraft, som är mer eller mindre överkvalificerad för sina arbetsuppgifter.

Till belysande av vad nyss sagts anför utredningen i huvudsak följande.

De administrativa arbetsuppgifterna har eu jämförelsevis rutinmässig karaktär

och är icke av sådan vikt, att handläggningen och föredragningen av

ärendena behöver förbehållas jurister. Den omsorg beträffande ärendenas

handläggning, som erfordras, bör även kunna iakttagas av erfarna och pålitliga

icke-jurister. Av de ur arbetssynpunkt mera betydande uppgifter, som

sålunda skulle kunna överföras till kanslister, märkes biträdande med uppsättande

av protokoll och skrivelser i personalärenden, beredning och föredragning

av ärenden angående ledigheter, vikariatsförordnanden o. dyl. å

tjänster inom styrelsen och vid lantbruksnämnderna, beredning av ärenden

rörande personalärenden i övrigt, redaktörskapet för lantbruksstyrelsens

förteckning över styrelsens och lantbruksnämndernas tjänstemän. På en

kanslist bör vidare överflyttas handläggning och föredragning av ärenden

rörande lantbruksnämndernas avlönings- och omkostnadsanslag och övriga

anslagsärenden. Kanslist bör vidare kunna biträda vid arkivvården och gallringen

av styrelsens arkivhandlingar. I betydande omfattning bör kanslist

kunna utnyttjas vid petitaarbetet inom lantbruksavdelningen, exempelvis i

fråga om kontroll av anslagsberäkningar, upprättande av sammanställningar,

statistiskt arbete och annat dylikt utredningsarbete.

Vid länsstyrelser brukar uppgifter liknande de här nämnda beredas och

handläggas av landskanslist. Landskanslist föredrager sålunda ärenden rörande

uppflyttningar i reglerad befordringsgång och löneklassplaceringar

samt besvarar förfrågningar rörande tillämpning av bestämmelserna i Saar

och utövar tillsyn över att avlöningar uträknats riktigt och rätta anslagsposter

belastas. Landskanslist har vidare att enligt givna föreskrifter granska

tjänstematriklar. Flertalet förberedande åtgärder för länsstyrelses petitaframställning

brukar ofta ombesörjas av landskanslist. Denne uppsätter

bl. a. skrivelser till information för de underlydande myndigheterna om

vad de har att iakttaga vid avgivande av sina beräkningar, han upprättar

sammanställningar och gör beräkningar för länsstyrelsens egna anslagsbehov,

utformar motiveringar för en del anslagsäskanden etc.

De arbetsuppgifter, som f. n. handlägges av följande personal, nämligen

tjänstemannen (kamreraren vid lantbruksnämnd) i Ao 21, revisorn i Ao 19,

revisorn i Ae 19 och kontorsskrivaren i Ae 13, är likaledes av natur att

höra anförtros kanslistpersonal. Helt andra faktorer än akademiska meriter

spelar vid prövningen av dessa ärenden en avgörande roll, såsom exempelvis

personlig läggning, omdöme och noggrannhet. Fn jämförelse kan här

göras med vad i utredningens betänkande om kanslister i administrativ

tjänst angivits i fråga om den inom riksräkenskapsverket bedrivna revisionsverksamheten.

Erinras må även om att landskanslister hos länsstyrelserna

haft all granska omfattande statsbidragsrekvisitioner från kommuner,

andra samtäiligheter och olika institutioner i fråga om avlöningar och

omkostnader in. in., särskilt i fråga om bidragen till undervisningsverksamheten

in. in.

Kanslist bör även kunna medverka vid inventeringsförrättningar hos lantbruksnämnderna

på sätt sker vid länsstyrelsernas motsvarande inventeringar

hos landsfiskaler, vilkas medelsförvaltning får anses vara delvis mera komplicerad

än lantbruksnämndernas. Då det gäller granskning av låne- och fastighetsärenden

hos lantbruksnämnderna, har lantbruksstyrelsen i viss mån redan

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

77

delegerat denna arbetsuppgift till en befattningshavare i lönegrad Ae 13.

Enligt utredningens uppfattning lär denna granskningsuppgift i svårighetsgrad

icke kunna anses större än de uppgifter landskanslister anförtros i

fråga om upprättande av borgenärsförteckningar beträffande exekutiva auktioner,

upprättande av auktionsprotokoll samt protokoll över köpeskillingslikvider,

beredning av ärenden rörande fastställande av tomtindelning och

tillstånd för bolag, förening eller stiftelse att förvärva fast egendom. För

beredning eller handläggning av senast angivna ärenden fordras på samma

sätt som för nämndernas fastighetsförvaltning främst en i vissa delar god

kännedom om fastighetsväsendet i allmänhet.

Vad beträffar arbetsuppgifterna för den till lantbruksbyrån hänförliga

personalen må till en början mera allmänt framhållas, att såsom grundläggande

princip även för denna byrå självfallet bör upprätthållas, att man

ieke arbetar med större personalstyrka eller personal med högre utbildning

och löneställning än som förhållandena oundgängligen påkallar. Utredningen

har icke undgått intrycket, att man i betydande utsträckning här arbetar

med arbetskraft, som måste anses vara mer eller mindre överkvalificerad

för åtskilliga av de arbetsuppgifter befattningshavarna å byrån uppgivit

sig syssla med. Även om invändningar kan göras mot en allmän beskrivning

av ärendes uppdelning efter svårighetsgrad mellan olika bcfattningshavargrupper

under åberopande av att undantag i form av svårare ärenden

i större eller mindre antal förekommer, står det dock för utredningen

tydligt, att de arbetsuppgifter, som nu fullgöres av berörda amanuenser med

agronomexamen, bör kunna överflyttas för beredning och föredragning till

kanslister. Användandet av agronomer till utförande av tjänstematrikelarbete,

handläggning av ärenden rörande pensionsförmåner och bilersättningsärenden,

utsändande av kravbrev, bokföring och annat rutinmässigt statistiskt

och kameralt arbete kan enligt utredningens mening icke betecknas

som god hushållning, om lämpligare personalkategorier finns att tillgå för

ändamålet.

Även ett antal andra å byrån förekommande ärendesgrupper är enligt utredningens

uppfattning av den karaktär, att de bör överflyttas till kanslistpersonal.

I många fall rör det sig här om ett jämförelsevis tidsödande och

rutinmässigt granskningsarbete, som blockerar de nuvarande befattningshavarnas

arbetstid alltför mycket och hindrar dem att ägna sig åt sådana

initiativuppgifter, där deras fackutbildning bättre skulle komma det allmänna

till godo. Till kanslistpersonal bör därför överföras sådana arbetsuppgifter

som granskning av redovisningar från hushållningssällskap beträffande

dispositioner av avlöningsanslagen, granskning av matrikeluppgifter,

detaljgranskning av från hushållningssällskap mottagna redovisningar

över utbetalade lån, samlande och arkiverande av handlingar, upprättande

av register över handlingar, förande av diarium över låneärenden,

beredning och handläggning av ansökningar om licenser för import och export

av fröer in. in. Utredningen har emellertid icke förbisett att besvärliga

frågor därvid undantagsvis kan uppkomma, vilka kanske ej kan lösas av

vare sig kanslisten eller den överordnade byråagronomen utan i sista hand

får hänskjutas till byråchefen eller överdirektören.

Det är icke uteslutet att det efter eu tid kan förväntas att eu del ytterligare

frågor genom direktiv från överordnades sida kan klarläggas så alt kanslistpersonal

efter band kan betros med relativt mera krävande uppgifter än

de bär sagda.

Den inom nu berörda byrå rådande differentieringen av förefintliga arbetsuppgifter

är sålunda enligt utredningens mening i betydande utsträckning

otillfredsställande avvägd i förhållande till den befintliga personalens teore
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

tiska kompetens och en omfördelning av arbetsuppgifterna från agronomer

till kanslistpersonal är påkallad.

Beträffande de för den berörda, å undervisningsbyrån befintliga personalen

angivna arbetsuppgifterna anser utredningen, att samtliga ärendesgrupper

på två undantag när (beredningen och föredragningen av enstaka remisser

samt granskningen av undervisningsplaner) är av beskaffenhet att med

fördel kunna överflyttas till kanslistpersonal. I den mån förste byråsekreterarens

matrikel -— en dubblettmatrikel — även i fortsättningen anses böra

föras, bör uppgiften överflyttas till ett kanslibiträde. Utredningen kan i fråga

om förste byråsekreterarens arbetsuppgifter i övrigt icke finna att dessa är

av sådan art, att det är påkallat att handläggningen och föredragningen av

ärendena ankommer på en juris kandidat.

Mot bakgrunden av det anförda räknar kompetensutredningen således

med att behovet av kanslister vid lantbruksstyrelsen under föreliggande

omständigheter uppgår till minst ett tiotal.

Utredningen utgår från att införandet av kanslisttjänster vid lantbruksstyrelsen

sker på sådant sätt, att arbetslöshet icke uppkommer för redan

anställda amanuenser, byråsekreterare eller byråagronomer. Arbetsöverflyttningen

får därför ske successivt, allt efter inträffande ledigheter eller

omplaceringar inom lantbruksverket. Kanslisttjänsterna vid lantbruksstyrelsen

bör enligt utredningen vara placerade i samma reglerade befordringsgång

som landskanslisttjänsterna vid länsstyrelserna eller i lönegraderna

Af 9 — Ae 10 — Ae 12 — Ae 13 (1 1/2 +11/2+1 år). I den mån rekrytering

sker bland biträdespersonalen i högre lönegrader, kan givetvis en snabbare

gång ifrågakomma. Uppkommande inplaceringsfrågor torde, anför utredningen,

liksom för länsstyrelsernas del i varje särskilt fall få underställas

Kungl. Maj :ts prövning. Det bör i sinom lid ankomma på styrelsen att

äska erforderligt antal ordinarie tjänster i Ao 15. Innan fast placering i

ordinarie tjänst — efter ansökningsförfarande -— kan ifrågakomma, skall

vederbörande ha genomgått en särskilt anordnad utbildningskurs för

kanslister.

Utredningen erinrar att vid uttagning till kanslist bör skickligheten •— ej

anciennitet — vara avgörande. Rekryteringen kan självfallet även ske utifrån.

Över kompetensutredningens redogörelse rörande möjligheterna att hos

lantbruksstyrelsen överföra arbetsuppgifter från amanuens- och byråsekreterarpersonal

till kanslister har yttrande avgivits av lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen erinrar inledningsvis om att styrelsen den 30 september

1957 avgivit yttrande till statsrådet och chefen för civildepartementet

över kompetensutredningens betänkande angående kanslister i administrativ

tjänst (SOU 1957: 23). Därav framgår att förslaget att det även inom de

centrala verken skulle bli möjligt att inrätta tjänster av den typ länsstyrelsernas

1 andskanslister representerar av styrelsen hälsades med tillfredsställelse.

I yttrandet framhöll styrelsen bl. a. att en arbetsfördelning mellan

högre och lägre tjänstemän liknande den som förordades av utredningen på

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

79

vissa områden redan hade prövats inom styrelsen med mycket goda resultat.

De därvid vunna erfarenheterna tydde på att det jämväl på andra områden

inom styrelsen borde vara möjligt att överflytta en del göromål från personal

med juridisk, agronomisk eller annan akademisk examen till personal

utan sådan utbildning. Såvitt styrelsen då utan närmare undersökning kunde

bedöma syntes efter hand utrymme kunna beredas för fem till sex tjänstemän

av kanslisttyp.

Efter att ha tagit del av kompetensutredningens utredningsmaterial framhåller

styrelsen till en början, att den för sin del alltjämt inte är beredd att

uttala någon bestämd uppfattning om det antal kanslister som skulle kunna

beredas arbete hos styrelsen. På grundval av föreliggande material är det

inte möjligt att sammanföra de för kanslister lämpliga arbetsuppgifterna

till med hänsyn till arbetets art och mängd väl avpassade tjänster. För sådant

ändamål erfordras — såsom utredningen även framhåller — en mera

ingående kvantitativ bedömning än som kan göras med ledning av det sammanställda

materialet. En sådan bedömning, vilken dock att döma av direktiven

för utredningen varit huvudändamålet med undersökningen, har

utredningen ansett ligga utanför dess verksamhetsfält. Styrelsen hävdar vidare

att samråd mellan utredningen och lantbruksstyrelsen ej ägt rum i

förutsatt omfattning.

Även beträffande vissa detaljer har styrelsen funnit anledning till erinringar

mot det framlagda utredningsmaterialet. I betydande omfattning

är enligt styrelsens mening beskrivningen av arbetsuppgifterna felaktig eller

eljest behäftad med vissa brister. Vidare framhåller styrelsen att det

näppeligen går att med ledning av diarierna göra en volymmässig bedömning

av de arbetsinsatser som krävs för olika arbetsuppgifter eller — än

mindre — olika arbetsmoment.

Även om undersökningen inte utförts på sådant sätt att den omedelbart

kan läggas till grund för de fortsatta organisatoriska undersökningarna inom

styTelsen kan den dock enligt styrelsen tjäna till viss ledning härvid. Styrelsen

uttalar att i det skede, vari nu pågående utredning rörande kanslioch

kameraluppgifternas organisation och handläggning befinner sig, det

inte är möjligt att ge en uppskattning av personalbehovet på den berörda

administrativa byrån.

Det torde vara lämpligt att, sedan berörda utredning slutförts, i första

hand de byråer, inom vilka enligt kompetensutredningens undersökning arbetsuppgifter

lämpliga för kanslister förekommer i större mängd, blir föremål

för mera ingående undersökningar rörande bl. a. möjligheterna att

ersätta högskoleutbildad arbetskraft med dylik personal. Det är enligt styrelsens

mening önskvärt att biträde av experter från organisationsnämnden

kan erhållas jämväl vid dessa undersökningar. Emellertid bör möjligheterna

att ersätta byråagronomer och liknande tjänstemän med kanslister dock

inte från början överdrivas. Dessutom tillkommer behovet av rekryteringspersonal

för vissa högre tjänster inom styrelsen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

V. 1958 års besparingsutredning

1. Utredningens förslag

Besparingsutredningen har i sitt den 6 augusti 1959 dagtecknade betänkande

anfört följande i fråga om lantbruks- och skogsstyrelserna med tillhörande

lokala organ.

Lantbruksstyrelsens nuvarande organisation är uppbyggd bl. a. med hänsyn

till de arbetsuppgifter, som beräknades bli följden av 1947 års jordbruksbeslut.

Man torde få förutsätta, att den år 1948 gjorda avvägningen

av organisationen i viss grad påverkades av önskemålet att säkerställa erforderlig

kapacitet för att kunna bemästra de med alla större reformer förenade

initialsvårigheterna. Sedan den centrala och lokala organisationen numera

stabiliserats, torde redan härigenom en inte oväsentlig lättnad ha inträtt

för styrelsen i förhållande till läget de första åren efter nyordningen.

Därtill kommer att utvecklingen medfört, att styrelsens arbetsuppgifter på

vissa områden under senare år väsentligt nedgått. Dels har en viss decentralisering

av ärenden skett och dels har antalet ärenden vid den lokala

organisationen minskat. Dessa förhållanden belyses i riksdagsrevisorernas

förut berörda redogörelse. I vad mån denna nedgång motvägts av ökade

arbetsuppgifter på strukturrationaliseringens område är svårt att bedöma.

Det förhållandet att lantbruksstyrelsen för sin del ansett en översyn påkallad

inte endast av rationaliseringsavdelningen utan även av kansli- och

kameralbyråerna tyder på att en viss nedgång i anspråken på insatser från

styrelsens sida inträtt.

Föremålet för skogstyrelsens verksamhet är det enskilda skogsbruket.

Lantbruks- och skogsstyrelserna är i allt väsentligt inriktade på samma

krets av näringsidkare. Sambandet mellan jordbruk och skogsbruk har på

senare år blivit påtagligt markerat bl. a. genom att strukturrationaliseringen

även kommit att innebära en omfördelning av skog mellan olika brukningsenheler.

Vad därefter angår lokalorganen — lantbruksnämnder, hushållningssällskap

och skogsvårdsstyrelser -— må till en början framhållas, att utvecklingen

i fråga om hushållningssällskapen visar, att såväl lantbruksnämndernas

som skogsvårdsstyrelsernas uppgifter delvis en gång handhafts av sällskapen.

Av naturliga skäl föreligger, trots den numera inträdda organisatoriska

uppdelningen, många beröringspunkter. Det nära sambandet mellan

den av nämnderna handhavda inre rationaliseringen och den till hushållningssällskapen

förlagda driftsrationaliseringen är påtagligt. En fullt rationell

och klar avgränsning mellan dessa två led i rationaliseringen torde vara

svår att uppnå. Det synes också i någon mån vanskligt att låta den inre

rationaliseringen, som bl. a. omfattar åtgärder för brukningsenhetens försörjning

med vägar och byggnader, omhänderhas av nämnderna men

åt sällskapen överlåta att rationalisera själva driften, vid vilken vägarna

och byggnaderna skall utnyttjas. Beträffande skogsvårdsstyrelserna och

deras beröring med lantbruksnämnder och hushållningssällskap må erinras

om att ett stort antal lantbrukare driver både jordbruk och skogsbruk. På

senare tid har som förut antytts framkommit en tendens att vid strukturrationaliseringen

tillmäta skogsbruket allt större vikt vid det åt lantbruksnämnderna

anförtrodda bildandet av nya brukningsenheter.

Vid en diskussion av den nuvarande ordningens för- och nackdelar, bör

vidare uppmärksammas den ur besparingssynpunkt betydelsefulla frågan

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

om administrationskostnaderna. I fråga om lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen

torde på erfarenhetsmässiga grunder kunna antagas, alt verksamheten

genom uppdelningen på två verk ställer sig dyrare än om den

vore förlagd till ett. Den nuvarande lokala organisationen innebär i princip,

att i varje län finnes tre separata organ. Denna uppdelning torde inte

kunna undgå att påverka möjligheterna att rationellt utnyttja personalen.

Utredningen vill härvid erinra om att det sammanlagda antalet konsulenter,

assistenter och instruktörer och därmed jämförlig personal vid lantbruksnämnderna

och hushållningssällskapen närmar sig 700. För arbetsuppgifterna

av kameral och mera allmän administrativ karaktär finnes tre personaluppsättningar.

Lönekostnaderna för kansli- och kameralpersonalen

uppgår enligt en inom besparingsutredningen gjord undersökning till omkring

7 milj. kronor, varav för kameral personal ca 3 milj. kronor. En vid

några lokala organ stickprovsvis gjord undersökning i syfte att ungefärligen

uppskatta omfattningen av det kamerala arbetet tyder på att arbetsbelastningen

i detta hänseende allmänt sett knappast kan vara tillräcklig

för att den härför avsedda personalen skall kunna utnyttjas i tillfredsställande

omfattning.

Besparingsutredningen har kommit till den uppfattningen, att en översyn

i besparingssyfte av det nu berörda förvaltningsområdet är påkallad i

fråga om både den centrala och den lokala organisationen. Utredningen har

för sin del inte haft möjlighet att framlägga några utformade rationaliseringsförslag.

Ett förstahandsmål synes dock böra vara att — i de fall

detta av lokala skäl är möjligt — sammanföra den kamerala förvaltningen

och även vissa personalärenden o. dyl. till ett av de ifrågavarande organen i

resp. län, som sålunda skulle komma att fungera som serviceorgan åt de

andra. Härvid bör även övervägas i vilken utsträckning vissa ärenden och

göromål kan övertagas av riksbankens avdelningskontor. Emellertid anser

utredningen möjligheterna till besparingar inom de nu berörda delarna av

förvaltningen så uppenbara att det bör uppdragas åt en särskild utredning

att snarast verkställa en översyn av administrationen på jordbrukets och

skogsbrukets område.

2. Remissyttranden

Över besparingsutredningens uttalande angående lantbruks- och skogsstyrelserna

med tillhörande lokala organ har yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,

skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, lantmäteristyrelsen,

domänstyrelsen, statens organisationsnämnd, veterinärstyrelsen, Hushållningssällskapens

förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Skogsvård sstyrelsernas förbund, Sveriges skogsägareförbund,

länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Norrbottens län samt av lantbruksnämnderna

och hushållningssällskapet i Norrbottens län. Av yttrandena

torde följande få återgivas.

Lantbruksstyrelsen framhåller i anslutning till utredningens förslag, att

den allmänna utvecklingen på jordbrukets område under de tio år, som nu

förflutit eller lantbruksreformens genomförande, har medfört, alt förutsättningarna

för rationaliseringsverksamheten ändrats. Bl. a. må nämnas,

att flyttningen från jordbruk till andra näringar gått snabbare än man

(> Ilihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 96

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

räknade med vid 1947 års beslut om de framtida riktlinjerna för jordbrukspolitiken.

Jordbruket står nu inför en omställning, som torde leda till betydande

strukturförändringar i snabbare takt än man tidigare räknat med,

och den fortsatta rationaliseringen torde få genomföras med utgångspunkt

bl. a. från att produktionsapparaten kommer att undergå viss krympning. Arbetsuppgifterna

för lantbruksnämnderna har på grund av denna utveckling

förskjutits väsentligt. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 12 maj 1958 anmälde

styrelsen, att den mot bakgrunden av dessa förhållanden igångsatt

viss utredning rörande lantbruksnämndernas organisation m. m. Denna

utredning har sedermera även omfattat lantbruksstyrelsens byråindelning

och personaluppsättning.

I propositionen nr 148 till 1959 års riksdag angående statligt stöd till

jordbrukets rationalisering m. m. har vederbörande departementschef, efter

att ha erinrat om denna utredning, framhållit, att en begränsning av antalet

byråer inom styrelsen syntes möjlig. Beträffande rationaliseringsavdelningen

borde bl. a. prövas, om ej en ändrad ärendesindelning kunde leda till

att behandlingen av frågor rörande yttre och inre rationalisering kunde

koncentreras till två särskilda byråer med underordnade sektioner och avdelningens

övriga ärenden till en allmän rationaliseringsbyrå. Jordbruksutskottet

(uti. nr 30) ansåg det angeläget att resultaten av översynen redovisades

så snart ske kunde.

Den i det föregående angivna utredningen har hittills givit till resultat, att

styrelsen i förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1960/61 framlagt ett

genomgripande förslag till omorganisation av rationaliseringsavdelningen

inom styrelsen, vilket delvis berör även kameralbyrån. I övrigt pågår inom

styrelsen undersökning av möjligheterna att sammanslå kansli- och kameralbyråerna

samt jämsides härmed utredning i syfte att åstadkomma förenklingar

och besparingar i lantbruksnämndernas kontorsorganisation. Dessa

utredningar torde bliva färdiga i så god tid, att resultaten av desamma

kan redovisas i styrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1961/62.

Vad nu beträffar besparingsutredningens som förstahandsmål angivna

förslag att sammanföra den kamerala förvaltningen och vissa personalärenden

till ett av de ifrågavarande organen i resp. län — lantbruksnämnd,

skogsvårdsstyrelse och hushållningssällskap —• vill styrelsen framhålla, att

det i och för sig icke skulle föreligga något hinder för en sammanslagning

av lantbruksnämndens och hushållningssällskapets kamerala organ inom

resp. län (område), då dessa sorterar under samma centrala myndighet,

nämligen lantbruksstyrelsen. Sällskapen och nämnderna har därjämte i

allmänhet sina lokaler i samma fastighet. En dylik sammanslagning förutsätter

emellertid en ingående utredning. Det torde däremot enligt styrelsens

mening icke vara lämpligt att låta även skogsvårdsstyrelsens kameralförvaltning

omfattas av en sådan sammanslagning. Bland de skäl, som kan

anföras häremot, må särskilt framhållas, att i dylikt fall skulle utom lantbrukstsyrelsen

även skogsstyrelsen ha att i egenskap av central myndighet

giva direktiv till det gemensamma kamerala organet, vilket icke kan vara

ägnat att befordra enhetlighet och effektivitet vid ärendenas handläggning.

Styrelsen vill icke motsätta sig att en utredning göres om en sammanslagning

av lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens kameralförvaltningar,

varvid bör uppställas som villkor, att förvaltningarna inrymmes i

samma fastighet.

Skogsstyrelsen anser inte de skäl, som besparingsutredningen förebragt

för en sammanslagning av organen på lantbrukets och skogsbrukets område

med varandra, vara övertygande. Att några väsentliga vinster ur kostnadssynpunkt

skulle stå att ernå genom ett sådant sammanförande har skogs
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

styrelsen svårt att föreställa sig. Ur rationaliseringssynpunkt framstår åtgärden

som direkt olämplig och ägnad att komplicera och tynga arbetsmaskineriet.

Lantbruksmyndigheternas och skogsmyndigheternas uppgifter bildar

nämligen var för sig naturligt avgränsade arbetsområden, som väl på

vissa punkter — exempelvis i fråga om strukturrationaliseringen och undervisningen

— kan tangera varandra men ej går in i varandra. Med bortseende

från vissa kamerala göromål kräver arbetet inom de båda verksamhetsfälten

oundgängligen sin särskilda personal. Något djupare administrativt-organisatoriskt

samband mellan de jordbrukspolitiska, jordbruksekonomiska

och jordbrukstekniska uppgifter, som handhas av lantbruksstyrelsen,

lantbruksnämnder och hushållningssällskap, och de skogspolitiska,

skogsvårdsbefrämjande och skogligt tekniska funktioner, som utövas av

skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna, föreligger ej. Tvärtom utgör jordbruket

och skogsbruket, även om de har ett näringspolitiskt samband med varandra,

emedan jord och skog ofta bildar en fastighetsekonomisk och driftsmässig

enhet, var för sig naturligt avgränsade områden ur administrativtorganisatorisk

synpunkt. Ett sammanförande av myndigheterna på hithörande

båda områden — vare sig de centrala eller de lokala — skulle enligt

skogsstyrelsens mening medföra alltför otympliga och heterogena förvaltningsenheter

och i själva verket innebära ett steg tillbaka i utvecklingen,

som säkerligen skulle vara till avsevärt förfång för båda näringsgrenarna.

Ämbetsverket kan alltså inte ansluta sig till utredningens uttalade uppfattning

att verksamhetens uppdelning på skilda organ för de båda verksamhetsområdena

skulle vara till nackdel ur arbets- och kostnadssynpunkt utan

vill tvärtemot göra gällande, att en dylik uppdelning icke blott faller sig

naturlig och lämplig med hänsyn till arbetsuppgifternas avgränsning och

omfattning ulan även ställer sig — allmänt sett — billigast och effektivast.

Självfallet är det emellertid betydelsefullt att myndigheterna — såsom redan

nu sker — söker att samordna sitt arbete på områden, som berör bägges

verksamhetssfär, och att frågorna om formerna för samgående och samverkan

ägnas fortlöpande uppmärksamhet, så alt onödig omgång i handläggningen

och fördyrade kostnader för det allmänna och sakägare undvikes.

Vad angår förslaget att på det lokala planet sammanföra vissa kamerala

uppgifter av liknande natur till ett av de lokala organen, vilket skulle tjänstgöra

som serviceorgan åt de övriga, synes fördelarna av ett sådant sammanförande,

i de fall detta över huvud taget skulle gå att praktiskt genomföra,

tämligen tvivelaktiga. Kansliarbetet bildar nämligen icke något i sig självständigt

arbetsområde utan sammanhänger intimt med det fäll- och organisationsarbete,

som den fackligt utbildade personalen hos de olika lokalorganen

har att utföra. Varje lokalmyndighet behöver under alla förhållanden

eu viss uppsättning av kanslipersonal dels för att handha åtskilliga med den

nyssnämnda verksamheten direkt förknippade uppgifter dels för att föra

personal- och andra liggare, vilka skall tjäna som underlag för bokföring,

utbetalningar in. in. vare sig dessa göromål skall handhas av den egna

myndigheten eller av annat organ. Då del material, som skulle sammanföras

till ett organ, ändock inte är av den omfattning att det torde vara lönsamt

att för (less behandling använda moderna personalbesparande s. k.

datamaskiner, torde några nämnvärda sammanlagda personalreduceringar

icke kunna åstadkommas genom sönderbrytande av den nuvarande kontorsorgnisationen

till förmån för det föreslagna sammanförandet. Helt säkert

skulle emellertid eu viss tungroddhet i arbetsrutinen inte kunna undvikas

vid ett dylikt sammanförande, som förutsätter ett tämligen omfattande rapportsystem.

Liknande anmärkningar, som utredningen i annat sammanhang

framfört mot den nuvarande formen för samordningen mellan de slats
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

anställdas sjukförmåner och förmånerna från den allmänna sjukförsäkringen

synes alltså med fog kunna framställas mot den tilltänkta ordningen

för sammanförande av kamerala göromål hos de lokala organen. Utredningens

uppfattning att den med dylika uppgifter sysselsatta personalen f. n. "inte

skulle kunna utnyttjas i tillfredsställande omfattning synes åtminstone vad

skogsstyrelsens ämbetsområde angår bottna i eu missuppfattning beträffande

arbetskraftens utnyttjande. Vederbörandes åligganden avser ju i själva

verket merendels ej endast kamerala göromål utan många andra skiftande

uppgifter. Mycket vanligt är att samma person sysslar med såväl rena

kamerala uppgifter som med andra kontorsgöromål, varvid arbetsuppgifterna

tillsammantagna lämnar full sysselsättning.

Såsom i det föregående anmärkts bär 1955 års skogsvårdsutredning nyligen

företagit en noggrann genomgång av skogsvårdsstyrelseorganisationen

och framlagt därav betingade förslag (SOU 1958: 30). Anledning synes knappast

finnas att ovanpå denna grundliga undersökning verkställa någon förnyad

omprövning av den ifrågavarande organisationen.

Statens jordbruksnämnd erinrar om att nämnden haft tillfälle att taga

ställning till vissa av de under senare år framkomna förslagen om ändrad organisation

på jordbruksadministrationens område. Nämnden har sålunda i

yttrande till jordbruksutskottet den 26 mars 1957 bl. a. uttalat tveksamhet

i fråga om möjligheterna att under en enhetlig ledning effektivt hålla samman

de omfattande och mångskiftande arbetsuppgifter, som vid en sammanslagning

av lantbruksstyrelsen med jordbruksnämnden skulle komma att

sammanföras i ett och samma verk. Nämnden har vidare i utlåtande den

20 januari 1959 över vissa förslag av riksdagens revisorer framfört betänkligheter

mot ett överförande av lantbruksnämndernas rationaliseringsverksamhet

till lantmäteriorganisationen.

De organisationsfrågor, som besparingsutredningen har berört, torde såväl

med hänsyn till sina ekonomiska konsekvenser för statsverket som med

hänsyn till effekten av de berörda organens verksamhet ha sin största

betydelse inom den lokala organisationen. Sålunda är det lokalorganen,

som drar den avgjort övervägande delen av kostnaderna för verksamheten

och samtidigt är det också de lokala organens direkta insatser, som i sista

band blir avgörande för vilka resultat, som kan erhållas genom den statliga

verksamheten på här ifrågavarande områden.

Med hänsyn till de mycket stora uppgifter, som här kan väntas komma

att föreligga under de närmaste decennierna, icke minst den pågående strukturrationaliseringen

i jordbruket och den ännu blott i begränsad omfattning

påbörjade omarronderingen inom skogsbruket, är det uppenbarligen

av stor vikt, att de lokalorgan, som med statsmakternas stöd står till förfogande

för främjande av utvecklingen på jordbrukets och skogsbrukets område,

skall vara effekiivt organiserade. Då lämpligheten av den nuvarande

organisationen från flera håll dragits i tvivelsmål. vill jordbruksnämnden

för sin del — utan att därmed ta ställning till de förslag om ändringar, som

framförts från skilda håll — i princip förorda att en allsidig och förutsättningslös

utredning skall företagas av hela frågan om den lokala administrationen

på jordbrukets och skogsbrukets område. Nämnden vill dock betona,

att den vägledande synpunkten vid en sådan översyn enligt nämndens

uppfattning, med hänsyn till de utomordentligt stora värden, som här står på

spel, måste vara att finna den organisationsform, som ger största möjliga

effektivitet och sålunda ej i första hand att åstadkomma besparingar.

Vad därefter angår den centrala administrationen på jordbrukets och

skogsbrukets områden torde frågan om dennas organisation ytterst bli beroende

av de resultat, som framkommer vid översynen av den lokala orga
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

nisationen. Enligt nämndens uppfattning är det därför lämpligt att den nyss

förordade utredningen även skall omfatta den centrala administrationen

på ifrågavarande område.

Lantmäteristyrelsen understi-yker att övervägandena om en mera rationell

organisation av den statliga verksamheten för jordbrukets och skogsbrukets

rationalisering måste ske med beaktande av lantmäteriets verksamhet

på området. Angelägenheten av att de statliga insatserna blir så effektiva

som möjligt och att besparingsmöjligheterna tillvaratagas fullt ut talar enligt

lantmäteristyrelsens mening med styrka för att den översyn av administrationen

på jordbrukets och skogsbrukets område, som besparingsutredningen

föreslagit bör avse alla de nämnda myndigheter som verkar för jordbrukets

och skogsbrukets rationalisering i skilda hänseenden.

Domänstyrelsen ■— som anser sig ej böra närmare ingå på ett bedömande

av utredningens synpunkter, då berört verksamhetsfält ligger vid sidan

av styrelsens arbetsområde — vill dock ej underlåta att framhålla, att utredningens

motivering i väsentliga delar är felaktig. Utredningen synes

bl. a. ej vara medveten om, att skogsvårdsstyrelserna inrättades för i allt

väsentligt nya uppgifter. Domänstyrelsen vill, utan att motsätta sig en översyn

av organisationen på berörda område, bestämt framhålla, att den finner

varje sammanförande av organen för statens befattning med det enskilda

jord- och skogsbruket, vare sig på det centrala eller det lokala planet, helt

uteslutet.

Organisationsnämnden tillstyrker att en översyn av den statliga administrationen

på jordbrukets och skogsbrukets område kommer till slånd. Därvid

torde också lantmäteriets insatser för jord- och skogsbrukets rationalisering

böra uppmärksammas.

Veterinärstyrelsen anser att uppslaget om ett sammanförande för statliga

eller statsunderstödda lokala organisationer, t. ex. lantbruksnämnder och

hushållningssällskap, av dem åvilande kameralt-administrativa arbetsuppgifter

till en av dessa organisationer i orten är värt att närmare prövas.

Hushållningssällskapens förbund erinrar om att liknande förslag under

senare år gång på gång väckts inom riksdagen. Senast aktualiserades frågan

av riksdagens revisorer. I det med anledning härav av förbundsstyrelsen

den 21 januari 1959 avgivna utlåtandet tillstyrktes en allmän översyn

av hela den regionala länsorganisation, som är verksam på berörda områden.

Även om utgångspunkterna för besparingsutredningens förslag till en

översyn i väsentliga avseenden ej är desamma som för riksdagens revisorer,

får styrelsen instämma i det nu framlagda förslaget.

Sveriges lantbruksförbund har icke något att erinra vad beträffar angivet

förstahandsmål för besparingar. Däremot ställer sig förbundet frågande inför

tanken på att sammanslå dels centralt lantbruks- och skogsstyrelserna,

dels lokalt lantbruksnämnder, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser.

I betänkandet föreslås icke några omedelbara åtgärder i nu nämnd riktning

utan endast att det bör uppdragas åt en särskild utredning alt »snarast

verkställa en översyn av administrationen på jordbrukets och skogsbrukets

område». Förbundet saknar under sådana omständigheter anledning att nu

närmare ingå på detta spörsmål.

Lanthruksförbundct vill emellertid till eu början framhålla, att genom

sammanslagning av lantbruks- och skogsstyrelserna skulle bildas cl t stort

och tungrott verk med arbetsuppgifter, som förbundet, i motsats till vad

utredningen förmodar, anser vara ganska olikartade och därför icke bör

sammanföras i samma verk. De besparingar, som skulle stå all vinna genom

sammanslagning av två redan nu ganska stora ämbetsverk torde också

vara begränsade. Några olägenheter av nuvarande organisatoriska förhållan
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

den föreligger förbundet veterligen icke. Skulle en ökad kontakt mellan de

båda verken eftersträvas, torde en sådan kunna erhållas genom att skogsstyrelsens

chef får rätt deltaga i lantbruksstyrelsens sammanträden och omvänt,

ett system som tillämpas inom andra områden av den statliga förvaltningen.

Med vad nu sagts har förbundet inte motsatt sig en översyn av de

båda verkens inre organisation.

I fråga om den lokala lantbruksorganisationen instämmer lantbruksförbundet

i lantbruksstyrelsens i betänkandet redovisade uppfattning såtillvida,

att förbundet icke nu anser skäl föreligga att ändra nuvarande organisation.

Förbundet vill här tillägga, att skälen för sammanslagning av

skogsvårdsstyrelserna med de båda andra lokala organen synes vara mindre

tungt vägande än de skäl, som kunnat andragas för att sammanföra nämnderna

och sällskapen. Skogsvårdsstyrelsernas uppgifter får betecknas som

ganska särpräglade. Den omständigheten att alla tre lokala organen i stor

utsträckning betjänar samma krets av näringsinnehavare är enligt förbundets

mening av underordnad betydelse. Sådant förhållande torde existera

beträffande ett flertal förvaltningar med eljest olika uppgifter. Avgörande

lör en bedömning av lämpligheten att sammanslå berörda lokalorgan är

givetvis främst arbetsuppgifternas art.

Riksförbundet Landsbygdens folk uttalar att det enligt förbundets uppfattning

är tvivelaktigt om man genom att sammanföra på länsplanet de

enligt utredningen likartade kamerala frågorna och även vissa personalärenden

ur administrativ förenklingssynpunkt till ett av de berörda organen

kan uppnå en besparingseffekt. Snarare torde det vara risk, att man skapar

en administrativt otymplig apparat. Vad däremot utredningen säger om en

allmän översyn av administrationen på jordbrukets och skogsbrukets områden

finns inget att erinra mot.

Skogsvårdsstyrelsernas förbund erinrar om att 1955 års skogsvårdsutredning

nyligen framlagt sitt betänkande med bl. a. förslag till skogsvårdsstyrelsernas

organisation och arbetsuppgifter. Utredningens förslag utmynnar

i en förstärkt organisation och en väsentlig utbyggnad av personalkåren.

Skogsvårdsstyrelseorganisationen har med andra ord nyligen blivit

föremål för en ingående prövning och dess herättigade ställning "som länsorgan

har därvid i många sammanhang understrukits. Skogsvårdsstyrelserna

har under flera år fått arbeta under synnerligen besvärliga förhållanden

inte minst i fråga om personal, lokaler etc. framför allt när det

gäller den skogliga yrkesutbildningen — en av huvuduppgifterna inom

skogsvårdsstyrelsernas mångskiftande verksamhet. En förnyad utredning

skulle obestridligen innebära en ytterligare förhalning av en i hög grad

aktuell utveckling.

En jämförelse mellan de tre berörda organisationerna visar, att skogsvårdsstyrelsernas

arbetsuppgifter i hög grad skiljer sig från de båda övrigas.

Biträdes- och bidragsverksamheten inom skogsbrukets område, skogsplantskolor,

skoglig yrkesutbildning och skogslagstiftning är verksamhetsfält av

särpräglad art, som samtliga numera kräver specialister med skoglig fackutbildning,

medan de båda andra organisationerna till övervägande delen

har tjänstemän med jordbruksutbildning. Ett länsorgan som helt kan ägna

sig åt skogsfrågorna synes därför både lämpligt och ändamålsenligt. Detsamma

gäller även beträffande skogsvårdsstyrelsernas kamerala personal

och deras utbildning, där förbundet likaledes bestämt tar avsteg från utredningens

uppfattning, att denna icke effektivt utnyttjas.

Förbundet kan därför icke finna några skäl, som talar för en förändring

av skogsvårdsstyrelsernas nuvarande ställning som självständiga länsorgan.

De besparingar, som ev. rent teoretiskt skulle kunna redovisas exempelvis

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

genom centralisering av vissa enklare kamerala ärenden, uppväges mer än

väl av den tungroddhet och försämrade service, som därigenom skulle

uppstå.

Lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens arbetsuppgifter griper

onekligen på ett helt annat sätt in i varandra. Förbundet anser det emellertid

ligga utanför dess uppgift att upptaga deras organisation och administration

till behandling. Endast i ett fall vill förbundet peka på en efter

förbundets uppfattning påtaglig möjlighet till besparing av statsutgifterna,

den skogsvårdsorganisation som nu bygges upp inom lanbruksstyrelse och

lantbruksnämnder.

Det synes förbundet uppenbart, att den skogsvårdsorganisation, som redan

finnes inom länet, borde i samarbete med lantbruksnämnden kunna

fullgöra denna uppgift. Minskat dubbelarbete och resekostnader samt ett

effektivare utnyttjande av personalen skulle bl. a. ernås. Förbundet rekommenderar

därför en omprövning i dessa hänseenden.

Vad slutligen beträffar ett sammanförande av skogsstyrelse och lantbruksstyrelse

vill förbundet bestämt motsätta sig detta under framhållande av, att

skogsstyrelsen såsom självständig organisation visat sig på ett utomordentligt

sätt bevaka det enskilda skogsbrukets tidigare tillbakasatta men berättigade

intressen. Det har dessutom varit i hög grad värdefullt som samordnande

organ för de vitt skilda skogliga problemen i norra och södra Sverige.

Det skulle innebära en tillbakagång för skogsbruket, om utredningens förslag

härvidlag vunne beaktande.

Förbundet avstyrker därför de av utredningen framförda förslagen i vad

de berör skogsvårdsstyrelsernas lokala och centrala organisation och administration.

Sveriges skogsägareförbnnd anser att besparingsutredmngens argument

för en eventuell sammanslagning av lantbrukets och skogsbrukets lokala organ

— det att »ett stort antal lantbrukare driver både jordbruk och skogsbruk»

— tämligen intetsägande. Faktum torde vara, att skogsbruket från

att tidigare betecknats som en binäring till jordbruket numera är en från

detta så artskild och självständig näring, att båda näringarna tarvar sin centrala

statliga förvaltning liksom vissa lokala organ ute i länen. Detta utesluter

givetvis icke att en översyn göres över förvaltningens och organens

organisation och arbetsuppgifter. Lantbruksstyrelsen har, som utredningen

anger, i yttrande över riksdagsrevisorernas berättelse 1958 även anfört att

vissa avdelningar inom styrelsen borde överses, närmast med anledning av

att en viss begränsning i deras arbetsuppgifter inträtt.

Beträffande skogsstyrelsen åter ifrågasätter förbundet om något står att

vinna med en översyn. Skogsstyrelsen tillkom så sent som 1941 och någon

risk för att detta ämbetsverk överorganiserats synes inte föreligga utan har

verket av allt att döma funnit en tillfredsställande ram för sin verksamhet.

Samma torde vara förhållandet med skogsstyrelsens lokala organ, skogsvårdsstyrelserna,

ehuru där, som utredningen antyder, en viss rationalisering

måhända skulle kunna åvägabringas genom att den kamerala förvaltningen

sammanfördes för skogsbrukets och jordbrukets lokala organ till ett

av dessa organ i varje län, som sålunda skulle komma att fungera som

serviceorgan åt de andra. Förbundet ifrågasätter, om icke även andra statliga

organ av lokal karaktär med fördel kunde inbegripas i ett dylikt samgående

på det kamerala området.

De organ, för vilka en översyn torde vara påkallad, är enligt förbundets

mening i första hand jordbrukets lokala organisationer, lantbruksnämnderna

resp. hushållningssällskapen. Oaktat att lantbruksnämnderna icke ännu

verkat i mer än elva år har frågan om en sammanslagning av dessa båda or
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

gan vid upprepade tillfällen varit före i riksdagen senast vid såväl 1957 som

1958 års riksdagar. Riksdagens revisorer har i sin förutnämnda berättelse

år 1958 förordat en översyn av dessa lantbrukets lokala organ. Förbundet

får för sin del likaledes rekommendera att en sådan översyn snarast utföres,

enär förbundet är av den bestämda uppfattningen, att mycket står att

vinna, såväl administrativt som ur samhällsekonomiska synpunkter, med

ett sammanförande av de båda organen. Förbundet förutsätter, att det enskilda

storskogsbruket blir representerat om en utredning tillsätts för detta

ändamål.

Länsstyrelsen i Stockholms län vill icke motsätta sig att organisationen av

nämndernas verksamhet blir föremål för de undersökningar som besparingsutredningen

föreslagit.

Länsstyrelsen i Ätvsborgs län anser det angeläget att den föreslagna undersökningen

beträffande organisationen av lantbruksnämnder, hushållningssällskap

och skogsvårdsstyrelser snarast kommer till stånd. Här bör det vara

möjligt att nå inte bara kostnadsbesparingar utan samtidigt en effektivare

organisation. Utredningen bör i viss omfattning avse också de centrala verken

på området. I stor omfattning bör man nämligen kunna decentralisera

handläggningen av ärendena till länsorgan och uppnå motsvarande besparingar

vid de centrala verken. Under senaste tid har utvecklingen tyvärr delvis

gått i motsatt riktning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker att administrationen på jordbrukets

och skogsbrukets område underkastas en allsidig översyn.

Lantbruksnämnden i Norrbottens län kan för sin del icke biträda besparingsutredningens

uppfattning att den för de kamerala arbetsuppgifterna

avdelade personalen hos nämnden icke kan utnyttjas i tillfredsställande omfattning.

Under senare år har på föranstaltande av lantbruksstyrelsen och

efter utredning av statens organisationsnämnd arbetet med medelsredovisningen

väsentligt förenklats och rationaliserats, varigenom den med dessa

arbetsuppgifter sysselsatta personalen kunnat minskas för att i stället sysselsättas

med de arbetsuppgifter, som härleder sig från de alltmer ökande

köpen och försäljningarna av fastigheter hos nämnden. Den med de kamerala

arbetsuppgifterna sysselsatta personalen torde icke vara större än vad

arbetsuppgifternas omfattning kräver.

Vad beträffar frågan om överflyttning av en del ärenden och göromål till

riksbankens avdelningskontor har viss erfarenhet därom för lantbruksnämndens

vidkommande redan vunnits i och med att nämnden till riksbankens

förvaltning överlämnat omkring 9 800 stödlån. Nämnden har dock forttarande

mycket arbete med skötseln av dessa lån i vad avser frågor som ankommer

på nämnden att behandla och pröva. Med den kännedom lantbruksnämnden

har av riksbankens förvaltning av icke blott stödlånen utan

även av alla de lån, som överlämnades från egnahemsnämnden till riksbanken

vid lantbruksnämndernas tillkomst, ifrågasätter nämnden, om icke den

sammanlagda arbetsbelastningen vid båda inrättningarna blir större på

grund av det remissförfarande, som tydligen måste förekomma när arbetsuppgifterna

uppdelas, än när de i sin helhet handlägges av endast den ena

institutionen.

Hushållningssällskapet i Norrbottens län anser att den omfattande bidragsgivning,

som genomförts på olika områden sedan lantbruksnämndernas

tillkomst, säkerligen kunde ha åstadkommits med lika stor effekt, och

med väsentligt mindre omkostnadsanslag om hushållningssällskapen eventuellt

med obetydligare personalförstärkning fått att ombesörja dessa uppgifter.

Man kan ej heller rättvisligen underlåta att framhålla att antalet

tjänsteman på jordbrukets område i många fall är orimligt högt i förbål
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

89

lande till de vunna resultaten. Huruvida däremot nu kan tänkas att besparingar

lämpligen kan ske genom en ifrågasatt, åtminstone partiell sammanslagning

av de på jordbrukets område verksamma institutioner, hushållningssällskap,

skogsvårdsstyrelse och lantbruksnämnd, är nog svårt att

bedöma. Inom Norrbottens län synes det dock olyckligt att nämndens lantbruksinstruktörer

och hushållningssällskapets jordbruksinstruktörer arbetar

inom samma, men stora distrikt då helt säkert tidigare anordning med

mindre distrikt och allround-verksamma instruktörer, skulle ge bättre resultat

och även medföra lägre resekostnad. Med en begränsad bidragsgivning,

som synes vara realistisk, torde arbetsuppgifterna, i vart fall inom

det statliga rationaliseringsorganet, komma att bli ytterligare beskurna.

Hushållningssällskapet vill däremot framhålla att den undervisande och

rådgivande verksamheten måste upprätthållas i minst nuvarande omfattning

för att ge jordbrukarna möjligheter att själva vidtaga i och för sig

lönsamma åtgärder för att göra jordbruket mer bärkraftigt. Vidare synes det

skäligt att om beslut fattas om en särskild utredning för att »snarast verkställa

en översyn av administrationen på jordbrukets och skogsbrukets områden»,

ej utan vidare förutsättes att eventuellt ifrågasatt sammanslagning

genomföres samtidigt i alla län utan att i så fall lämpligen något eller några

försökslän uttages. Den framkastade tanken på en sammanslagning måste

nämligen kunna få utomordentligt stor inverkan på jordbruket och skogsbruket

och framförallt på befattningshavarnas serviceverksamhet till brukarna.

Skulle ett försök misslyckas synes en återgång till nuvarande system

bli en än svårare sak att åstadkomma. Lämpligt synes då också vara att innan

eventuell utredning genomföres, de olika berörda institutionerna inom resp.

län själv fick komma med eventuella förslag till besparingsåtgärder. Skall

en sammanslagning ske lokalt bör detta också ske centralt. Det torde ej heller

kunna underlåtas att framhållas att den mera obundna verksamheten

vid en ej helt statlig organisation, åtminstone tidigare, medfört större förutsättningar

för en högre effektivitet och alltså ett bättre utnyttjande av de

omkostnadsmedel, som ställes till förfogande.

VI. Departementschefen

Inledning. De strukturella förändringarna på jordbrukets område sedan år

1948 har medfört att förutsättningarna för lantbruksorganisationens verksamhet

successivt ändrats. Sagda struklurutveckling utgjorde motiv för de

ändrade riktlinjer för den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering,

soin fastställdes av 1959 års riksdag. Samma riksdag vidtog på mitt

förslag även vissa åtgärder i syfte att delvis anpassa organisationens personaluppsättning

— vilken i allt väsentligt hållits oförändrad från dess tillkomst

år 1948 —- efter utvecklingen samt till de beslutade ändringarna i arbetsuppgifternas

inriktning och till de framtida uppgifternas beräknade omfattning.

Riksdagsbeslutet år 1959 innebar bland annat att en successiv överflyttning

skulle ske av såväl teknisk som annan arbetskraft från nämndernas

avdelningar för inre rationalisering till avdelningarna för yttre rationalisering.

Erforderlig omskolning av berörda personalkategorier skulle samtidigt

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungi. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

ske. I avsikt att förstärka personalen för yttre rationaliseringsuppgifter

utbyttes tolv lantbruksinstruktörstjänster i Ae 12 mot 17 assistenttjänster

i Ae 15 för befattningshavare med skogsmästarkompetens. På grund av den

påtagbara nedgången i ärendeomslutningen vad gäller lantbruksingenjörsavdelningarna

indrogs ett antal å nämnda avdelningar befintliga tjänster.

Sålunda avvecklades från och med den 1 juli 1959 två lantbruksingenjörstjänster

i Ao 25, sex lantbruksingenjörstjänster i Ae 21, fyra ingenjör stjänster

i reglerad befordringsgång samt sex tekniker i lönegrad A 10. För att

handha den centrala ledningen av den skogliga verksamheten inom organisationen

inrättades hos lantbruksstyrelsen tre jägmästartjänster, varav en i

Be 1 och två i Ae 23. Innehavarna av sistnämnda befattningar skulle jämte

erforderlig biträdespersonal bilda en skoglig sektion inom planläggningsbyrån.

Samtidigt härmed indrogs en förste byråingenjörstjänst i Ae 24 å

jordförbättringsbyrån och en byggnadskontrollanttjänst i Ae 19 å byggnadsbyrån.

I olika sammanhang har under senare år uppmärksamheten riktats mot

lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas organisation. Bland annat uttalade

sig 1958 års riksdagsrevisorer för en organisatorisk översyn av berörda

organ. Även 1958 års besparingsutredning föreslog i sitt i augusti 1959

avgivna betänkande (SOU 1959: 28) en översyn ej blott av organen i fråga

utan även av hushållningssällskapen samt skogsvårdsmyndigheterna. I första

hand borde enligt utredningen prövas förutsättningarna för att sammanföra

de olika lokalorganens kamerala förvaltning och handläggning av personalärenden.

Det av mig för riksdagen tidigare redovisade utredningsarbetet rörande

möjligheterna att effektivisera lantbruksorganisationen har numera avslutats

och lantbruksstyrelsen har i sin anslagsskrivelse för budgetåret 1960/61

framlagt sina av utredningen föranledda förslag. Jag har visserligen i årets

statsverksproposition uttalat min avsikt att begära Ivungl. Maj :ts bemyndigande

att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa översyn av den

statliga och statsunderstödda organisationen inom hela det område, som

rör jordbrukets samt skogsbrukets rationalisering och därmed sammanhängande

spörsmål. Det torde emellertid dröja åtskillig tid, innan någon ny organisationsform,

grundad på sistnämnda utredning, kan komma till stånd.

Ett uppskov med erforderliga anpassningar av lantbruksorganisationen efter

de numera ändrade förutsättningarna för dess verksamhet bör därför inte

ske.

Lantbruksstyrelsens nu redovisade utredningsförslag ligger enligt min

mening väsentligen i linje med vad utvecklingen kräver. Jag har därför tagit

detsamma till utgångspunkt för de förslag till organisationsändringar, som

jag avser att framlägga i det följande.

Lantbruksnämnderna. Nämndernas nuvarande organisation grundas i allt

väsentligt på av 1947 års centrala lantbrukskommitté i betänkande SOU

1948: 2 framlagda förslag rörande organisationen av verksamheten för jord
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

brukets yttre och inre rationalisering. Som regel finns en näinnd i varje län.

Kalmar och Älvsborgs län är dock uppdelade på två områden. Nämnd består

av sju ledamöter, av vilka tre utses av Kungl. Maj :t och två av hushållningssällskapet,

varjämte som självskrivna ledamöter ingår lantbruksdirektören

och hushållningssällskapets sekreterare. Vid handläggning av

fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbetsområde, skall

jämväl representant för sagda myndighet beredas tillfälle att deltaga i överläggningarna.

I ärende rörande fastighetsbildning skall samråd ske med

överlantmätaren och i ärende, som rör skogliga frågor av större vikt, med

länsjägmästaren. Inom varje nämnd finns en delegation för yttre och en för

inre rationalisering. Vid vissa nämnder finns därutöver särskilda delegationer

för permanenta eller tillfälliga uppgifter.

Enligt gällande instruktion ankommer det på lantbruksnämnderna att

själva bestämma om arbetets och personalens uppdelning på avdelningar,

dock att inrättande av lantbruksingenjörsavdelning ankommer på Kungl.

Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande på lantbruksstyrelsen. För

närvarande är personalen vid nämnderna, med undantag för dem i de

mindre länen, fördelad på en avdelning för yttre och en för inre rationalisering

samt en avdelning för administrativa uppgifter. Därjämte finns vid

flertalet nämnder en lantbruksingenjörsavdelning.

För lantbruksstyrelsens utredningsförslag har lämnats en uttömmande

redogörelse i det föregående. Här må dock givas en sammanfattning av desamma,

i vad de rör lantbruksnämnderna.

Enligt sagda utredningsförslag skall de nuvarande avdelningarna för yttre

rationalisering slopas och åtgärder samtidigt vidtagas så att lantbiuksdirektören

bättre än nu skall beredas tid och möjlighet att ägna erforderlig

uppmärksamhet åt rationaliseringsverksamhetens uppläggning i stort. Lantbruksdirektörens

ledande funktion vill styrelsen över huvud framhäva starkare

än nu. Ävenså betonas betydelsen av att lantbruksnämndernas

chefstjänstemän gives vidgade möjligheter till samarbete med andra länsorgan.

Arbetet med den yttre rationaliseringen och vad därmed sammanhänger

skall i de stön-e länen och vissa mellanstora län fördelas pa distrikt.

Dessa angives av styrelsen böra uppgå till sammanlagt 33, fördelade på

14 lantbruksnämndsområden. Ledare för verksamheten inom distrikten avses

vara eu lantbrukskonsulent-distriktsföreståndare, som samtidigt skall

vara föredragande inför nämnden i ärenden, som angår vederbörande distrikt.

Vidare föreslås ändring av organisationen för den inre rationaliseringen.

Lantbruksingenjörsavdelningar förutsättes endast skola finnas inrättade vid

de lantbruksnämnder, där lantbruksingenjör är stationerad. Indelningen av

riket i lantbruksingenjörsdistrikt skall enligt styrelsen ändras så att antalet

dylika distrikt minskas till elva mot för närvarande 20. Om lantbruksingenjörsavdelning

finns i ett län, skall denna enligt förslaget i princip

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

övertaga alla till den inre rationaliseringen hänförliga göromål. Beträffande

övriga län avses särskild avdelning för inre rationalisering finnas endast

vid de nämnder, där arbetsuppgifter som kan hänföras till detta slag av rationalisering

föreligger i mera betydande omfattning. Därest så ej är fallet

skall sistnämnda arbetsuppgifter handläggas av personal direkt underställd

lantbruksdirektören.

De vid lantbruksnämnderna placerade skogsmästarna anses av styrelsen

böra direkt underställas vederbörande lantbruksdirektör. Varje lantbruksnämnd,

som kan bereda tillfredsställande sysselsättning för en byggnadskonsulent

med sådana uppgifter för vilka konsulenttjänsterna från början

inrättats, föreslås skola tilldelas dylik befattningshavare. Denne bör inte

tillhöra visst distrikt eller viss avdelning utan stå till lantbruksdirektörens

förfogande. Lantbruksnämnd, som inte befinnes ha behov av egen byggnadskonsulent,

bör enligt lantbruksstyrelsen disponera sådan i ett angränsande

län. För viss projektering av nybyggnader och mera omfattande ombyggnader,

hänförlig till vad som tekniskt benämnes grundprojektering, föreslås

särskilda byggnadskonsulenter placerade vid vissa nämnder. Erforderligt

standardiseringsarbete förutsättes enligt lantbruksstyrelsen skola utföras

vid ett byggnadskontor inom styrelsen, vilket avses ersätta den nuvarande

kyggnadsbyrån. Antalet byggnadskonsulenter inom lantbruksorganisationen

vill styrelsen bibehålla oförändrat, det vill säga vid 26.

Lantbruksstyrelsen har härjämte förordat ändrad löneställning för en

rad olika grupper befattningshavare vid lantbruksnämnderna. Ingående redovisning

av de föreslagna lönegradsförändringarna har givits i ett föregående

avsnitt.

Med utgångspunkt från förenämnda principer för ändrad organisation har

lantbruksstyrelsen framlagt förslag om en successiv minskning av den med

fältarbete —- såväl yttre som inre rationaliseringsuppgifter ■— sysselsatta personalen

från 384 befattningshavare till 334. Den största minskningen faller

härvid på högskoleutbildad personal, som styrelsen vill reducera med sammanlagt

30 befattningshavare. Personalen för inre rationaliseringsuppgifter

avses skola minskas från för närvarande 240 befattningshavare till 148, varvid

en väsentlig del av minskningen väntas uppkomma genom överföring

av tjänstemän till verksamhet med yttre rationalisering. Byggnadskonsulenterna

är ej innefattade i förenämnda beräkning av personal för inre rationaliseringsverksamhet.

I fråga om arbetskapaciteten för yttre rationalisering

medför styrelsens förslag en förstärkning med drygt 40 befattningshavare.

För närvarande uppgår de inom detta område sysselsatta befattningshavarna

till 120, lantbruksdirektörerna ej medräknade.

Styrelsen utgår från att omorganisationen i sin helhet skall vara genomförd

inom en tidrymd av fem år. Den totala minskningen av kostnaderna

för grundlöner har styrelsen beräknat till cirka 635 000 kronor. För budgetåret

1960/61 begränsar sig emellertid minskningen av sagda kostnader enligt

styrelsen till cirka 125 000 kronor.

I anslutning till omorganisationsförslaget har lantbruksstyrelsen anmält,

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

att den avser att till nästa års riksdag framlägga förslag beträffande personalbehovet

för kamerala och dylika uppgifter vid nämnderna.

För egen del vill jag först framhålla, att jag inte kan ansluta mig till det

av lantbruksstyrelsen framförda förslaget beträffande en ny princip om indelning

av vissa län i två eller flera distrikt för verksamhet med yttre rationalisering.

En distriktsindelning av föreslagen typ kan hindra ett ändamålsenligt

utnyttjande av tillgängliga arbetskraftsresurser och motverka rörlighet

i organisationen. Lantbruksstyrelsen bör dock alltjämt ha rätt att för viss

tid bestämma annan stationeringsort för förrättningspersonal än den ort, där

nämndens kansli är beläget. Det torde få förutsättas att sistnämnda bemyndigande

ej kommer att utnyttjas annat än i de fall starka, arbetsorganisatoriska

skäl föreligger därtill.

Enligt min mening torde hädanefter, liksom för närvarande är fallet, vid

lantbruksnämnderna i regel komma att finnas inrättade en särskild avdelning

för yttre rationalisering och en särskild för inre rationalisering. Dock bör den

organisatoriska ändringen vidtagas att lantbruksdirektören fortsättningsvis

ej skall fungera som direkt ledare för den yttre rationaliseringsavdelningen

utan i denna egenskap bör ersättas av en lantbrukskonsulent i 24:e

lönegraden. Jag vill i anslutning härtill föreslå att 23 ordinarie befattningar

i sagda lönegrad inrättas, en i varje ifrågakommande län. Samtidigt härmed

bör åtta tjänster som biträdande lantbruksdirektör i Ao 24 och 15 tjänster

som lantbrukskonsulent i Ao 23 indragas. De nuvarande innehavarna av biträdande

lantbruksdirektörsbefattningar bör, så länge som de kvarstår i

tjänst, alltjämt få bibehålla den tjänstebenämning de nu har. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga beslut om uppförande

på övergångsstat och om andra eventuella övergångsanordningar i samband

med tillsättande av de nya lantbrukskonsulenttjänsterna. Såsom direkta

ledare för de inre rationaliseringsavdelningarna bör alltfort fungera

lantbrukskonsulenter i lönegrad 23 eller 21. Därest en i enlighet med det

följande å övergångsstat uppförd lantbruksingenjör anses lämpligen böra

placeras som avdelningschef för rationaliseringsuppgifter av sistnämnda

slag, torde lantbruksstyrelsen böra få förordna om dylik placering.

Lantbruksdirektören bör, anser jag, verka som chef över de båda avdelningarna

för yttre och inre rationalisering liksom över den administrativa

avdelningen. Genom denna mera fristående ställning hör lantbruksdirektören

kunna i större utsträckning än för närvarande ägna sig åt handläggning

av mera komplicerade ärenden, exempelvis vissa fall då fråga är om

förhandlingar med bolag om byte av skogsmark, samt åt allmän planering

av nämndens aktiva och — vilket är viktigt -— intensifierade rationaliseringsinsatser.

Ävenså torde han därigenom kunna beredas tillfälle att mera

än nu samordna nämndens planer samt förrättnings- och rådgivningsverksamhet

med andra länsorgans såsom hushållningssällskapens, lantmäterioch

skogsvårdsmyndigheternas.

Vad beträffar de nuvarande lantbruksingenjörsavdelningarnas verksam
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

het har denna successivt minskat i omfattning. Arbetet med avdikningsåtgärder

har för övrigt alltmer kommit att avse sådana hydrotekniska uppgifter,

som allmänt hänföres till inre rationalisering. I överensstämmelse

med de allmänt jordbruksekonomiska strävandena för närvarande bör åtgärder

för utvinnande av jordbruksmark genom större torrläggningsföretag

avsevärt begränsas. Med hänsyn till angivna förhållanden föreligger enligt

min uppfattning ej anledning att bibehålla en organisation för berörda uppgifter

av den omfattning lantbruksstyrelsen föreslår. Den avdikningsverksamhet,

som är att betrakta som inre rationaliseringsarbete i gängse bemärkelse,

bör uteslutande handhas av de därför avsedda avdelningarna vid nämnderna.

Återstående delen av de uppgifter, som nu handlägges av de särskilda lantbruksingenjörsavdelningarna,

torde med hänsyn till sin karaktär lämpligen

böra åvila expertis sorterande under det centrala organet. Jag vill i enlighet

härmed föreslå att nämndernas lantbruksingenjörsavdelningar skall slopas

från och med den 1 juli 1960 och att i stället sju lantbruksingenjörer nu i

Ao 25 överföres till lantbruksstyrelsens personalstat. 14 tjänster såsom lantbruksingenjör

i sagda lönegrad bör samtidigt föras på övergångsstat under

lantbruksstyrelsen och två dylika, nu vakanta befattningar indragas. Å andra

sidan bör den lantbruksingenjörerna för närvarande underställda personalen

kvarstå under lantbruksnämnderna, dock reducerad på sätt jag ämnar

förorda i det följande.

De principer i fråga om organisationen för handläggning av den fortsatta

torrläggnings- och avdikningsverksamheten, som jag nyss föreslagit, bör

såsom antytts träda i tillämpning vid ingången av nästa budgetår. Emellertid

bör de inom olika län stationerade lantbruksingenjörerna omflyttas först i

samband med att de för närvarande aktuella arbetsuppgifterna gör detta möjligt

eller vakanser uppstår. Jag ämnar ånyo beröra detta spörsmål i ett följande

avsnitt. Det torde kunna antagas att omställningsprocessen kommer

att spänna över en förhållandevis lång tid.

Beträffande hittills ej behandlade personalfrågor rörande de olika avdelningarna

inom lantbruksnämnderna vill jag till att börja med biträda lantbruksstyrelsens

förslag att överföra ett angivet antal tjänstemän från inre

till yttre rationaliseringsverksamhet. Vidare vill jag förorda att 23 assistenttjänster

i Ao 15 inrättas för uppgifter med yttre rationalisering. Innehavarna

av dessa nya tjänster bör kunna i ej ringa mån övertaga arbetsuppgifter,

som nu åvilar lantbrukskonsulenter och därmed friställa dessa för mer kvalificerade

uppdrag. Tjänsterna i fråga skall besättas med personal, som har

lägre agrar eller teknisk utbildning och som därjämte genomgått vissa fortbildningskurser

i fråga om yttre rationaliseringsverksamhet. Samtidigt med

tjänsternas inrättande bör 23 befattningar som förste instruktör i Ao 13

indragas eller i nödvändig utsträckning föras å övergångsstat.

Ehuru jag är medveten om att en ökad insats för skogliga markbyten och

kompletteringar i enlighet med 1959 års riksdagsbeslut om riktlinjer i ämnet

ställer krav på god tillgång på skogligt utbildad personal inom lant
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

bruksorganisationen, vilken för övrigt i detta avseende skall biträda lantmäterimyndigheterna,

är jag ej beredd att tillstyrka att antalet tjänster för

sådan personal ökas. Jag vill i sammanhanget erinra om att av de två jägmästarbefattningar

i Ae 23, som av 1959 års riksdag inrättades vid lantbruksstyrelsen

för handhavande av mera kvalificerade samt allmänt planläggande,

skogliga uppgifter, den ena tjänsten har besatts för kort tid sedan medan den

andra alltjämt är vakant. Erfarenheterna av den nya skogliga organisationen

inom styrelsen och nämnderna torde böra avvaktas innan ytterligare personalförstärkningar

överväges.

Utöver vad jag nyss uttalat i fråga om överflyttning av personal från

lantbruksnämndernas avdelningar för inre rationalisering till avdelningarna

för yttre rationalisering vill jag bland annat förorda den ändringen beträffande

tjänster hänförliga till förstnämnda slag av avdelningar att ytterligare

fyra befattningar som lantbruksingenjörer i Ae 21 utbytes mot samma

antal lantbruksingenjörs- eller lantbrukskonsulenttjänster i Ae 23. Härjämte

föreslår jag att sju konsulentbefattningar i Ae 21 indrages från och

med den 1 juli 1960 varvid dock samtidigt tre tjänster som förste byråagronom

eller förste byråingenjör i Ae 23 bör uppföras på lantbruksstyrelsens

personalstat.

I anslutning härtill föreslår jag att 16 förste lantbruksinstruktörstjänster

i Ae 13 inrättas vid lantbruksnämnderna i utbyte mot motsvarande antal

tjänster såsom lantbruksinstruktör i Ae 12. I enlighet med lantbruksstyrelsens

framställning torde fem ordinarie befattningar som lantbruksinstruktör

i sistnämnda lönegrad böra föras på övergångsstat. Innehavarna av sist angivna

befattningar tjänstgör för närvarande å högre extra ordinarie tjänster

inom nämnderna. Härutöver kan indragning ske av fem förste assistenttjänster

i Ao 19 samt 13 befattningar som tekniker i Af 10—Ae 15, samtliga

tjänster nu placerade på lantbruksingenjörsavdelningar. Ifrågavarande förste

assistentbefattningar måste dock uppföras å övergångsstat i avvaktan på innehavarnas

avgång eller förflyttning till annan befattning. Lantbruksstyrelsens

förslag om att tjänstebenämningen förste assistent skall utbytas mot

assistent kan jag inte biträda.

Omfattningen av byggnadskonsulenternas primära eller ordinarie arbetsuppgifter

nedgick något under åren närmast före år 1959. Vid sidan av berörda

arbetsuppgifter — huvudsakligen avseende låne- och bidragsansökningar

i byggnadsärenden och i samband därmed rådgivning — har konsulenterna

i fråga utfört visst projekteringsarbete. De nya riktlinjer för den

statliga medverkan i jordbrukets inre rationalisering, som fastställdes av

1959 års riksdag, torde ej nämnvärt ha förändrat omfattningen av byggnadskonsulenternas

arbetsuppgifter, även om dessa i viss mån fått ett annat innehåll.

Med utgångspunkt härifrån har jag funnit att vid nämnderna erfordras

sammanlagt 20 byggnadskonsulenter, fortfarande i lönegrad A 21. Jag har

därvid förutsatt att vissa län, huvudsakligen de minsta, skall ha gemensam

konsulent med ett angränsande län. Vidare har jag utgått från att angeläget

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

standardiseringsarbete kommer att utföras inom lantbruksstyrelsen. I detta

sammanhang vill jag även erinra om den verksamhet som bedrives av statens

forskningsanstalt för lantmannabyggnader. För sådant projekteringsarbete

som tekniskt benämnes grundprojektering och som byggnadskonsulenternas

verksamhet även i fortsättningen kan ge anledning till bör uttagas ersättningar

jämlikt självkostnadsprincipen. Därest riksdagen inte har något att

erinra mot här angivna förslag, bör normerna för ersättningarna införas i

lantbruksnämndstaxan.

Av de sex byggnadskonsulenter, som nu finnes inom lantbruksorganisationen

utöver de nyss nämnda 20, bör enligt inin mening två inplaceras å lantbruksstyrelsen

för handhavande av bland annat det förut berörda standardiseringsarbetet.

Återstående fyra befattningar som byggnadskonsulenter bör

indragas fr. o. m. den 1 juli 1960 eller den senare tidpunkt då tjänsteinnehavarna

kunnat omplaceras i annan verksamhet.

Inom lantbruksorganisationen befintliga tre befattningar som byggnadskontrollant

placerade inom de nordligaste länen, torde tills vidare böra bibehållas

och härvid alltjämt i lönegrad A 12. De uppgifter för vilka de närmast

är avsedda motiverar nämligen ej att antalet tjänster minskas. I och

med att berörda nämnders befattning med byggnadsverksamheten å fjälloch

lapplägenheter avtar, bör dock frågan omprövas.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit att agronomer och lantmätare respektive

lantbruksingenjörer skall likställas vid besättandet av tjänster inom lantbruksorganisationen,

24 till antalet mot för närvarande 30, i den reglerade

befordringsgången Af 15—Ae 19. Någon uppdelning av sagda antal på respektive

kategorier avses sålunda ej längre ske. Lantbruksstyrelsens avvägning

av det fortsatta behovet av tjänster i sagda befordringsgång har gjorts utifrån

förutsättningen att högskoleutbildad personal skall finnas endast för

de mera kvalificerade arbetsuppgifterna. För egen del vill jag tillstyrka en

sådan gemensam befordringsgång, som nyss angivits, avseende totalt 28

tjänster. Möjligheten att erhålla dessa tjänster bör emellertid kunna stå

öppen även för ej högskoleutbildad personal, som befinnes särskilt skickad

därför. Skälet till att jag förordat ett högre antal befattningar i befordringsgången

är bland annat att jag inte anser mig kunna biträda att tre lantbruksassistenttjänster

i nämnda befordringsgång i enlighet med styrelsens

förslag omvandlas till assistenttjänster i Ae 19. De skall alltså kvarstå i nuvarande

löneställning. Härtill kommer att jag i anledning av vad jag i det

följande kommer att föreslå i fråga om sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna

i Kalmar län förordar att en lantbrukskonsulenttjänst i Ao

23 utbytes mot en tjänst som lantbruksassistent. Så länge nuvarande innehavaren

av sagda ordinarie befattning i 23 :e lönegraden uppehåller tjänsten

i fråga bör denna vara placerad å övergångsstat och en lantbruksassistenttjänst

hållas vakant.

Vad beträffar personalen å de administrativa avdelningarna vid lantbruksnämnderna

är jag för närvarande ej beredd att föreslå annan änd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

ring än att 18 biträdestjänster i reglerad befordringsgång, nu placerade å

lantbruksingenjörsavdelningar -— med hänsyn till vad jag förut föreslagit

beträffande sistnämnda avdelningar — indrages från och med den 1 juli

1960. Emellertid pågår inom lantbruksstyrelsen viss översyn av behovet av

kontorspersonal vid lantbruksnämnderna och det är min avsikt att återkomma

till spörsmålet sedan styrelsen redovisat resultatet av översynen.

I samband härmed vill jag erinra om att jag i årets statsverksproposition anfört,

att såsom ett led i den tillämnade utredningen rörande organisationen

inom området för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering undeisökningar

och försök bör göras i syfte att nedbringa kostnaderna föi den kamerala

verksamheten vid berörda statliga och statsunderstödda oigan. 1 avvaktan

på resultatet av omförmälda delutredning bör ett återbesättande av ledigblivna

kamerala tjänster undvikas. Nämnas bör att lantbruksstyrelsen

redan prövar frågan om möjligheter föreligger att till styrelsen centralisera

vissa nu lokalt handlagda kamerala uppgifter.

Här ej särskilt behandlade, av lantbruksstyrelsen framförda förslag i

fråga om tjänste- och lönegradsförändringar berörande lantbruksnämnderna

kan jag inte biträda.

Jag övergår härefter till den av en särskilt tillkallad sakkunnig utredda

frågan om eu sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna i Kalmar

län ävensom av de båda hushållningssällskapen i länet.

Enligt utredningsmannen motiverar arbetsvolymen vid Kalmar läns två

lantbruksnämnder, de produktiva arealerna jordbruksmark samt antalet

företagare i jord- och skogsbruk inom länet inte mer än en för länet gemensam

nämnd. Utredningsmannen har dock angivit vissa omständigheter som

kan anföras mot en sammanslagning. Dessa är norra länsdelens inriktning

i flera avseenden på Östergötland, kommunikationerna i länet och länets

uppdelning på två landsting. I fråga om kommunikationerna påpekar emellertid

utredningsmannen att en förbättring och utbyggnad av vägnätet skett

och kan beräknas fortgå under de närmaste åren. Utöver först angivna skal

talar enligt utredningsmannen bland annat följande för en sammanföring av

de båda lantbruksnämnderna. Arbetskraftsresurserna kan, därest nämndpersonalen

sammanföres till ett kansli, utnyttjas bättre än för närvarande

om man beaktar arbetsuppgifternas omfattning, karaktär samt geogi afiska

fördelning inom länet. Genom en sammanslagning kan också besparingar av

betydande storlek åstadkommas främst i avseende å löner. Den slutliga besparingseffekten

beräknar utredningsmannen till cirka 1 15 000 kronor per

år. Som jämförelse angives de årliga utgifterna för avlöningar och omkostnader

vid de två lantbruksnämnderna till sammanlagt omkring 600 000 kronor.

Samarbetet med övriga länsorgan skulle underlättas, om enbart eu lantbruksnämnd

fanns i länet. Helt övervägande antalet länsorgan har hela länet

som arbetsområde och är belägna i Kalmar.

Utredningsmannen framhåller, alt det föreligger ett behov för länets invånare

alt i eu del ärenden få rådgöra personligen med vederbörande näinnd
7

Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 06

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

tjänstemän. Möjligheterna härtill kommer enligt utredningsmannen givetvis

att begränsas vid en minskning av antalet förvaltningsenheter och därmed

antalet befattningshavare. Frågan, som har många paralleller inom

andra förvaltningsområden, synes emellertid ej ha sådan storleksordning,

att den kan anses på ett mera avgörande sätt böra inverka på övervägandena

om sammanslagning av berörda länsorgan.

Enligt utredningsmannens uppfattning talar betydligt starkare skäl för än

emot en sammanslagning av lantbruksnämnderna i Kalmar län. Han föreslår

därför att en dylik organisationsändring genomföres från och med den

1 juli 1960, varvid Kalmar skall vara nämndens kansliort och ett kontaktställe

eller en arbetsgrupp övergångsvis finnas i Västervik. Jämlikt utredningsmannens

förslag kan genom successiva personalförändringar sammanlagt

sex befattningar indragas. Förslaget innebär också att den nuvarande

lantbruksdirektören vid lantbruksnämnden i Västervik tills vidare, om han

så önskar, skall leda den till staden förlagda arbetsgruppen och därvid i

huvudsak bibehålla sina nuvarande funktioner.

Utredningsmannen redovisar fortsättningsvis att han kommit till den slutsatsen

att han, med hänsyn till de förhållanden som nu kan överblickas, funnit

enahanda skäl som nyss nämnts — om ock av mindre styrka än beträffande

lantbruksnämnderna — föreligga för att även de båda hushållningssällskapen

i Kalmar län vid lämplig tidpunkt sammanföres till ett organ.

I avbidan på resultatet av övervägandena rörande den framtida upplysningsoch

rådgivningsverksamheten föreslår han emellertid att det skall anstå med

avgörandet om en sammanföring av länets hushållningssällskap.

De i ärendet hörda centrala statliga myndigheterna har samtliga tillstyrkt

att en sammanslagning kommer till stånd av lantbruksnämndsorganisationerna

inom Kalmar län. Ifrågavarande myndigheter har jämväl i princip biträtt

tanken på en sammanföring av länets båda hushållningssällskap. Flertalet

remissinstanser inom södra Kalmar län har likaså tillstyrkt utredningsförslagen.

Däremot har alla de till norra länsdelen hänförliga remissorganen

avstyrkt nämnda förslag. Länsstyrelsen i Kalmar har ansett, att ett

avgörande i ärendet bör anstå till dess slutlig ställning kan tagas till hushållningssällskapens

och skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och organisation.

Jordbruksupplysningskommittén, som utreder frågor rörande hushållningssällskapens

rådgivningsverksamhet, uttalar att principbeslut bör

fattas vid 1960 års riksdag om en sammanslagning av de två hushållningssällskapen.

Efter ingående bedömning av de olika skäl som av utredningsmannen liksom

av berörda myndigheter och organisationer anförts emot eller för ett

sammanförande av lantbruksnämnderna respektive hushållningssällskapen

i Kalmar län har jag kommit till den slutsatsen att sistnämnda skäl överväger.

De besparingar, som kan göras vid ifrågavarande sammanslagningar

har jag för lantbruksorganisationens del beräknat till totalt 129 000 kronor

och beträffande hushållningssällskapen till sammanlagt 185 000 kronor, allt

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

på sikt. Liksom utredningsmannen anser jag det önskvärt att vissa åtgärder

vidtages för att bibehålla i stort sett oförändrade möjligheter för befolkningen

i norra länsdelen till kontakt i erforderlig utsträckning med omförmälda

båda länsorgan. Lantbruksorganisationen kan tillgodose detta önskemål

genom tillämpning av de förut angivna reglerna i fråga om utstationering

under vissa förutsättningar av nämnden tillhörig förrättningspersonal.

Sålunda kan Västervik tills vidare bibehållas som stationeringsort för dylik

personal. Hushållningssällskapet i Kalmar torde böra överväga motsvarande

åtgärd. Omorganisationen torde böra genomföras vad gäller lantbruksnämnderna

den 1 juli 1960 och beträffande hushållningssällskapen den 1

januari 1961. För de senare innebär alltså det sagda, att från och med den 1

januari 1961 den enligt de allmänna grunderna för hushållningssällskaps

organisation gällande huvudregeln, att sällskaps verksamhetsområde skall

omfatta helt län, skall gälla även Kalmar län. Det må påpekas att ett uppskov

med omorganisationen till den 1 januari 1961 för de båda hushållningssällskapens

del är nödvändigt för att de skall ha möjlighet att vidtaga erforderliga

övergångsåtgärder.

Även de båda skogsvårdsstyrelserna i här berörda län bör enligt min mening

den 1 januari 1961 sammanslås till en förvaltningsenhet. Till detta

spörsmål återkommer jag senare denna dag i samband med anmälan av

särskild proposition angående skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet,

in. in.

Under antagande att såväl lantbruks- som hushållningssällskapsorganisationerna

kommer att tills vidare hålla viss personal i Västervik men centralisera

kanslierna till Kalmar har jag kommit fram till att småningom

14 tjänster kan indragas. Vid lantbruksorganisationen kan en minskning

ske med en lantbruksdirektör i Bo 1, en lantbrukskonsulent i Ao 23, vilken

dock bör ersättas med en ny tjänst såsom lantbruksassistent i Af 15—Ae 19,

en kamrerare i Ao 21, en lantbruksinstruktör i Ae 12, en kontorist i Ao 9, ett

kanslibiträde i Ae 7 och ett kontors- och skrivbiträde i reglerad befordringsgång

i Af 1—Ae 5. Personalminskningen vid länets hushållningssällskap kan

avse en sekreterare i Ao 26, en jordbrukskonsulent i Ao 23, en husdjurskonsulent

i Ao 23, en maskinkonsulent i Ao 23, en trädgårdskonsulent i Ao 23,

en hemkonsulent i Ao 18, en kamrerare i Ao 17 och en kontorist i Ao 9. Jag

har vid beräkningen av personalbehovet inom respektive organ uppmärksammat

omfattningen i verksamheten och dess speciella inriktning i länet samt

gjort jämförelse med personaluppsättningen inom andra län med i huvudsak

motsvarande förhållanden. Självfallet kommer omställningsprocessen att

taga relativt lång tid i anspråk. Nyss uppräknade ordinarie tjänster vid respektive

länsorgan bör övergångsvis bibehållas till dess nuvarande innehavare

avgått från befattningen eller övergått till annan tjänst. För ifrågavarande

befattningshavare vid hushållningssällskapen gäller till 5 § statens

allmänna avlöningsreglemente hänförliga särskilda bestämmelser. Besparingarna

under nästkommande budgetår räknar jag med kan uppgå till 73 000

kronor vid lantbruksorganisationen medan inga omedelbara statliga kost
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

nadsminskningar uppkommer beträffande hushållningssällskapen med hänsyn

till att statsbidraget för budgetåret 1960/61 avser verksamhetsåret 1960.

I sagda belopp å 73 000 kronor ingår 6 000 kronor som hänför sig till besparingar

å omkostnadssidan.

Ett spörsmål, som måste särskilt beaktas är förfarandet vid utseende av

ledamöter i det sammanslagna hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

För närvarande utser varje landsting fyra ledamöter i respektive hushållningssällskap.

Efter sammanslagningen av sällskapen synes landstingen i

Kalmar län böra utse två ledamöter vardera. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att göra erforderliga författningsändringar med anledning

härav.

Vid fullt genomförd omorganisation beträffande lantbruksnämnderna i

landet på sätt i detta avsnitt förordats kan den sammanlagda besparingen

för statsverket, exklusive sådan kostnadsminskning som hänför sig till lörligt

tillägg, antagas komma att uppgå till åtminstone 1 150 000 kronor beträffande

den fältarbetande personalen vid samtliga nämnder samt till omkring

200 000 kronor i fråga om kontorsbiträdespersonalen. Förslaget i sin

helhet beräknas sålunda leda till en anslagsminskning, väsentligen på avlöningssidan,

av totalt minst 1 350 000 kronor jämte ett belopp för rörligt tilllägg.

Den omedelbara besparingseffekten framgår av efterföljande beräkningar

av anslagen för budgetåret 1960/61.

För att åstadkomma en så snabb anpassning som möjligt av personaluppsättningen

inom lantbruksorganisationen till de av mig framlagda förslagen

bör lantbruksstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna på olika

sätt verka för att den av reduceringarna berörda personalen får nya anställningar.

Viss överflyttning av lägre teknisk personal torde, såsom jag anfört

vid framläggandet av särskild proposition angående bland annat viss omorganisation

av lantmäteriväsendet, omgående kunna ske till lantmäteriorganisationen,

där brist råder på mätningstekniker. Lantbruksstyrelsen bör

anmodas att halvårsvis inkomma till Kungl. Maj :t med uppgift om avgången

av den personal, som enligt förslaget skall avvecklas.

Lantbruksstyrelsen. Enligt instruktionen utgöres lantbruksstyrelsen av en

generaldirektör och chef, två överdirektörer, varav en tillika är souschef,

samt fyra av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år förordnade särskilda ledamöter.

överdirektörerna förestår var sin avdelning, nämligen lantbruksavdelningen

och rationaliseringsavdelningen. Till rationaliseringsavdelningen

hör för närvarande jordförbättringsbyrån, planläggningsbyrån, byggnadsbyrån

och sociala byrån. Lantbruksavdelningen består av lantbruksbyrån,

husdj ursbyrån, undervisningsbyrån och jordbruksekonomiska byrån. Därjämte

finns inom lantbruksstyrelsen en kanslibyrå och en kameralbyrå, vilka

nu är direkt underställda generaldirektören.

Rationaliseringsavdelningen, som här närmast skall behandlas, har som

huvudsaklig uppgift att inom lantbruksstyrelsen handha ledningen av

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

nämndernas verksamhet med den yttre och inre rationaliseringen samt med

den sociala kreditgivningen. Till den under avdelningen hörande planläggningsbyrån

hänföres sådana ärenden som översiktliga utredningar och individualplaneringar

på jordbrukets område, köp och försäljning av fastigheter

för rationaliseringsändamål, lån- och bidragsgivning för jordbrukets yttre rationalisering

ävensom därmed sammanhängande uppgifter. På jordförbätlringsbyrån

handlägges ärenden rörande lån och bidrag till inre rationalisering,

utom byggnader, samt torrläggningsärenden. Byggnadsbyrån ägnar sig

åt frågor rörande jordbrukets ekonomibyggnader och sociala byrån åt ärenden

rörande jordbruksegnahemslån och driftslån samt sociala bidragsärenden

angående exempelvis stöd åt innehavare av fjäll- och lapplägenheter.

Lantbruksstyrelsens förslag till omorganisation av rationaliseringsavdelningen

innebär sammanfattningsvis följande. Avdelningen skall bestå av

tre enheter, varav två byråer och ett kansli. Den ena byrån skall i huvudsak

svara för de med den yttre rationaliseringen förenade arbetsuppgifterna

och den andra byrån för ärenden rörande ekonomisk och teknisk bedömning

avseende investering i jord och byggnader. Till sistnämnda byrå anslutes ett

byggnadskontor med personal delvis gemensam med byrån men med en i

övrigt i huvudsak självständig ställning. Den tredje enheten organiseras såsom

ett överdirektörens kansli, till vilket handläggningen av frågor av mera

allmän innebörd förlägges.

I samband härmed har lantbruksstyrelsen även behandlat 1956 års rationaliseringsutrednings

förslag om att överföra styrelsens specialrevision

till det av utredningen föreslagna riksrevisionsverket. Styrelsen anser, att

den sakliga granskningen av verksamheten vid nämnderna bör kvarstanna

inom styrelsen och förläggas till rationaliseringsavdelningen men finner

inte samma starka skäl för alt inom styrelsen bibehålla den rent kamerala

revisionen.

Härjämte anmäler lantbruksstyrelsen att den ämnar upptaga frågan om

en eventuell sammanslagning av kameral- och kanslibyråerna i sin anslagsskrivelse

för budgetåret 1961/62.

Ett genomförande av styrelsens förslag till omorganisation av rationaliseringsavdelningen

skulle innebära att antalet befattningar inom avdelningen

ökades från för närvarande 47 till 50 samt en merkostnad för styrelsen,

bortsett från rörligt tillägg, å cirka 45 000 kronor.

Vid framläggandet av propositionen nr 148 till 1959 års riksdag anförde

jag bland annat, att en begränsning av antalet byråer inom lantbruksstyrelsen

syntes möjlig. Beträffande rationaliseringsavdelningen borde prövas

om ej en ändrad ärendeindelning kunde leda till att behandlingen av

frågor rörande yttre respektive inre rationalisering kunde koncentreras

till två särskilda byråer med underordnade sektioner och avdelningens övriga

ärenden till eu allmän rationaliseringsbyrå. Ett övervägande på grundval

av det utredningsmaterial styrelsen nu redovisat ger enligt min mening

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1900

vid handen att nyssnämnda synpunkter bör revideras såtillvida att den åsyftade

ärendekoncentrationen bör förstärkas ytterligare. Jag finner det för min

del vara mest ändamålsenligt och giva ytterligare effektivitet och stadga åt

verksamheten, om ärendena å rationaliseringsavdelningen uppdelas på allenast

två byråer. Den ena byrån bör handlägga de frågor, som rör yttre rationalisering

av jordbruks- och skogsfastigheter, den andra bör handha ärenden

avseende inre rationalisering av jordbruket och vad därmed hör samman.

Chef för rationaliseringsavdelningen bör alltjämt vara en överdirektör

med de särskilda kvalifikationer, som fordras för att leda lantbruksorganisationens

angelägna verksamhet för rationalisering i skilda former av vårt

jordbruk samt för byten in. m. av skogsmark. För att avlasta sagda överdirektör

arbetet med hland annat vissa undersökningar samt med utformande

av anvisningar och dylikt, varav behov uppkommit ej minst i samband med

tillämpningen av de nya riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten, bör

vid sidan av de två nyssnämnda byråerna en befattningshavare med byrådirektörs

ställning och i lönegrad Ae 24 ställas till överdirektörens förfogande.

I den mån det kan befinnas behövligt för fullgörande av vissa utredningsuppgifter,

för handläggning av visst ärende av speciell natur eller för

avarbetande av eventuellt uppkommande ärendebalans, må styrelsen med anlitande

av lantbruksnämndernas anslag kunna därtill tillfälligt disponera befattningshavare

vid nämnderna. Erinras må i sammanhanget om det samarbete,

som på senare tid förevarit mellan lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans

driftsekonomiska institution i fråga om vissa undersökningar

samt informations- och kursverksamhet för i rationaliseringsarbetet verksamma

befattningshavare.

Till den yttre rationaliseringsbyrån — YR-byrån — bör vara knuten den

nu inom rationaliseringsavdelningen befintliga skogliga sektionen. Chefen

för denna sektion bör alltjämt vara självständig föredragande i de till sektionen

hörande ärenden. Jag förutsätter, att den nu vakanta jägmästarbefattningen

i Ae 23 å sektionen kommer att vara besatt under hela nästkommande

budgetår.

I YR-byrån bör inordnas två av de lantbrukskonsulenttjänsler som i enlighet

med vad jag förut föreslagit bör överföras från lantbruksnämndernas

personalförteckning till lantbruksstyrelsens. I samband härmed bör löneställningen

för befattningarna i fråga höjas från Ae 21 till Ae 23 och tjänstebenämningen

ändras till förste byråagronom eller förste byråingenjör. Vad

lantbruksstyrelsen i övrigt föreslagit i fråga om personaluppsättningen inom

omförmälda byrå, bland annat beträffande inrättande av två bvråagronomtjänster

i Ae 21, kan jag tillstyrka utom i vad avser tillskapande av ytterligare

en byrådirektör stjänst i Ae 24. I stället härför vill jag förorda en ny

tjänst som förste byråagronom eller förste byråingenjör i Ae 23 vars innehavare

skall ha särskild erfarenhet på den yttre rationaliseringens område.

Till byrån bör vidare hänföras den inom rationaliseringsavdelningen nu befintliga

tjänsten som förste aktuarie i Ao 23 samt befattningarna för de biträden

som medverkar i utarbetandet av statistik beträffande bland annat lant
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

bruksnämndernas med flera organs verksamhet rörande jordbrukets rationalisering.

Jag vill i detta sammanhang omnämna att chefen för finansdepartementet

i särskild proposition framlagt förslag angående riktlinjerna

för den statliga statistikens organisation. Ett avgörande av huruvida den statistikbearbetning,

som nu utföres vid lantbruksstyrelsen, i framtiden skall

handhas av styrelsen eller statistiska centralbyrån torde få anstå i avvaktan

på utformandet av de konkreta åtgärder, som anses böra vidtagas vid genomförandet

av sagda riktlinjer.

Vad beträffar den inre rationaliseringsbyran — IR-byrån bör under

denna inordnas två särskilda sektioner, nämligen en byggnadssektion samt

en sektion för torrläggningsfrågor. Chef för förstnämnda sektion bör vara

en chefsarkitekt i Bo 1. Byråchefstjänsten å nuvarande byggnadsbyrån bör

nämligen utbytas mot sistnämnda befattning. Vidare bör a sektionen inrättas

en byrådirektör stjänst i Ae 26, vars innehavare skall vara högskoleutbildad

arkitekt eller civilingenjör. De byggnadskonsulentbefattningar i Ae 21,

som jag tidigare förordat skall överflyttas från lantbruksnämnderna till

stvrelsen, bör placeras å denna sektion, varvid tjänstebenämningen bör ändras

till byråingenjör. Å andra sidan bör en tjänst som förste byråingenjör

i Ae 23, avsedd för byggnadstekniska uppgifter, indragas liksom även, i

överensstämmelse med lantbruksslyrelsens förslag, en ingenjör i Ae 15 och

en tekniker i Ae 12. Samtidigt därmed bör emellertid ett belopp av 20 000

kronor ställas till förfogande för anlitande av tillfällig expertis samt extra

biträden å sektionen. Styrelsens förslag att där inrätta en tjänst som civilingenjör

eller arkitekt i Ae 24 i stället för en förste byråingenjörstjänst i Ao

23 kan jag inte biträda utan förordar att sistnämnda tjänst uppföres på övergångsstat.

I detta sammanhang torde jag få nämna att byggnadsstyrelsen i skrivelse

den 17 november 1959 hemställt att till annan myndighet få överflytta

granskningen av ritningar m. m. till byggnadsarbeten vid lantmanna- och

lanthushållskolor. Härvid bär anmälts att tillräckliga resurser för ändamålet

torde finnas hos lantbruksstyrelsen. Med hänsyn till att detta ämvetsverks

byggnadssektion handlägger frågor uteslutande angående jordbrukets ekonomibyggnader

och vad därmed sammanhänger samt att någon förändring

härutinnan ej bör ske kan jag inte förorda någon överflyttning till verket

av nyssnämnda å byggnadsstyrelsen ankommande arbetsuppgifter.

I ett tidigare avsnitt bar jag föreslagit att sju lantbruksingenjörstjänster,

för närvarande avsedda för chefer å lantbruksingenjörsavdelningar vid lantbruksnämnder,

skall inordnas i lantbruksstyrelsen. De bör ingå i personaluppsättningen

för torrläggningssektionen men sex av dem bör tills vidare

vara utstationerade å de orter i landet som lantbruksstyrelsen beslutar. Stationeringsorterna

bör bestämmas utifrån föreliggande behov av ifrågavarande

kvalificerade arbetskraft för torrläggningsföretag i egentlig bemärkelse.

Omflyttning bör ske, även till styrelsen, därest växlingarna i arbetsuppgifternas

omfattning och innehåll så motiverar. Å de skilda stationeringsorterna

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

utanför Stockholm bör lantbruksingenjörerna såsom biträde i sin verksamhet

äga anlita personal vid lantbruksnämnden i det län, där vederbörande

stationeras. Samtliga sju ifrågavarande lantbruksingenjörstjänster bör alltjämt

vara placerade i lönegrad Ao 25.

Byråchefsbefattningen å den nuvarande jordförbättringsbyrån bör i samband

med inrättande av torrläggningssektionen föras på övergångsstat. Så

länge ifrågavarande tjänst i Bo 1 uppehälles, bör innehavaren av densamma

vara chef å nämnda sektion. Emellertid bör å personalförteckningen uppföras

en ny tjänst som lantbruksingenjör i Ao 26, avsedd såsom chefsbefattning

å sektionen vid vakans å nyss angivna, på övergångsstat förda byråchefstjänst.

I samband med att sagda tjänst i 26:e lönegraden besättes, bör

en av styrelsens lantbruksingenjörstjänster indragas.

Jag vill i anslutning härtill tillstyrka lantbruksstyrelsens förslag att en å

nuvarande jordförbättringsbyrån placerad byråingenjörstjänst i Ao 19 föres

på övergångsstat. Samtidigt vill jag uttala, att vissa av de arbetsuppgifter,

som nu handlägges av en likaledes till jordförbättringsbyrån hänförlig förste

byråsekreterare i Ae 23 fortsättningsvis torde kunna utföras av befattningshavare

i motsvarande tjänsteställning å den av mig i det efterföljande

föreslagna nya administrativa byrån.

Beträffande personaluppsättningen i övrigt inom IR-byrån vill jag förorda

att en av de tre lantbrukskonsulenttjänster, som i enlighet med vad jag

tidigare anfört skall uppföras på lantbruksstyrelsens personalförteckning,

inplaceras å denna byrå. Därvid bör tjänstebenämningen ändras till förste

byråagronom eller förste byråingenjör samt löneställningen från Ae 21 till

Ae 23. Vidare bör för vissa uppgifter av huvudsaklig administrativ karaktär

å IR-byrån disponeras en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång som nu

finnes upptagen å byggnad sbyrån. Lantbruksstyrelsens förslag om inrättande

vid IR-byrån av eu byråagronomtjänst i Ae 21 kan jag inte biträda. Personaluppsättningen

å byrån bör — med bibehållande av tjänster som byrådirektör

i Ao 23 på övergångsstat — i övrigt överensstämma med vad styrelsen föreslagit.

I fråga om rationaliseringsavdelningen vill jag härutöver föreslå att fyra

befattningar som lantbruksassistenter i Af 15—Ae 19 indrages liksom även

en förste byråsekreterartjänst i Ae 23 och en kanslibiträdestjänst i Ae 7. I

stället för sistnämnda tjänst bör en befattning som biträde i Af 1—Ae 5 tillkomma.

En kanslibiträdestjänst i Ao 7 torde slutligen böra utbytas mot en

tjänst som kontorist i Ao 9 med uppgift att vara överdirektörens sekreterare.

I samband härmed vill jag framhålla såsom önskvärt att den jordbruksekonomiska

byråns uppgiftsinsamlande och uppgiftsbearbetning anpassas så

att materialet i fråga kan utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt även för rationaliseringsavdelningens

och lantbruksnämndernas syften.

Vidare bör enligt grunderna för den reglerade befordringsgången antalet

ordinarie kontorsbiträden ökas med två.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

Här ej särskilt behandlade förslag från lantbruksstyrelsens sida angående

löneregleringar av vissa tjänster samt personalförstärkningar såväl vid rationaliseringsavdelningen

som hos styrelsen i övrigt kan jag inte tillstyrka.

Som jag tidigare anfört har lantbruksstyrelsen anmält sin avsikt att i nästa

petitaskrivelse framlägga förslag i fråga om sammanslagning av kansli- och

kameralbyråerna inom styrelsen. I likhet med vissa remissinstanser och med

beaktande av vad riksdagens revisorer tidigare uttalat i ämnet har jag emellertid

funnit, att nämnda spörsmål bör avgöras samtidigt med frågan om

omorganisation av rationaliseringsavdelningen. För min del anser jag att

eu sammanslagning av de båda byråerna till en administrativ byrå bör ske

redan den 1 juli 1960. De för mig avgörande skälen har därvid varit att ernå

eu rationellare ordning vid ärendenas handläggning samt besparingar, särskilt

vad gäller den kamerala verksamheten, som en koncentration av ärendena

till en byrå bör kunna medföra.

Till den nya byrån bör samtliga förekommande uppgifter av administrativ

och kameral natur i görligaste mån samlas. En betydelsefull uppgift för

byrån bör vara att handha frågor rörande ytterligare effektivisering av verkets

organisation. Vidare bör där handläggas samtliga personalärenden. De

kamerala ärendena bör lämpligen sammanföras till en särskild sektion under

byrån. Organisations- och personalärendena bör hänföras till en likaledes

särskild sektion och övriga uppgifter å hyrån till eu allmän administrativ

sektion.

I enlighet med vad chefen för finansdepartementet i särskild proposition

den 4 mars 1960 förordat bör revisionsverksamheten vid lantbruksstyrelsen

per den 1 juli 1961 överföras till ett centralt revisionsorgan. Vid

nämnda tidpunkt bör ur lantbruksstyrelsens personalstat utgå de tjänster

som då innehas av befattningshavare, sysselsatta med ifrågavarande revisionsverksamhet.

De berörda befattningarna är en förste revisorstjänst i Ao

23 och en i Ao 21, en revisorstjänst i Ae 19, en kontoristtjänst i Ae 9, en

kanslibiträdestjänst i Ae 7 samt en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång.

Med hänsyn till den stora betydelsen av att genom inspektion och

ekonomisk granskning kunna följa lantbruksnämndernas fortlöpande rationaliseringsverksamhet

för att därigenom vinna ej blott ökad effektivitet utan

även större enhetlighet i verksamheten och alt på grundval av granskningsresultaten

kunna utforma erforderliga anvisningar åt nämnderna bör emellertid

samtidigt med överflyttningen av revisionen en förste byråinspektörstjänst

i Ao 23 och eu byråinspeklörstjänst i Ao 21 uppföras på lantbruksstyrelsens

personalförteckning. Behovet av sistnämnda båda tjänster har

framträtt särskilt i samband med tillämpningen av de nya riktlinjer för jordbrukets

rationalisering som 1959 års riksdag fastställt och de striktare ekonomiska

bedömanden som i enlighet därmed numera skall anläggas. Dessa

tjänster, som hör hänföras till rationaliseringsavdelningen, kommer förvisso

att ha en ej oväsentlig betydelse i strävandena att öka omsättningen av jord
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kangl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

bruks- och skogsfastigheter som lantbruksnämnderna innehar samt i fastighetsförvaltningen.

Såsom omnämnts pågår för närvarande vissa undersökningar inom lantbrukstyrelsen

rörande det framtida personalbehovet inom den nu föreslagna

administrativa byrån liksom angående de uppgifter som framgent bör tillföras

byrån från andra byråer inom styrelsen eller från lantbruksnämnderna.

Utöver indragningen av förenämnda med revisionsverksamheten förknippade

befattningar den 1 juli 1961 är jag emellertid redan nu beredd förorda

att tjänsten som byråchef i Bo 1 för den nuvarande kameralbyrån, en

kamrerartjänst i Ao 23 och en revisorstjänst i Ao 19 föres på övergångsstat

den 1 juli 1960. Därvid bör samtidigt inrättas en byrådirektörstjänst i Ao 24

och en kamrerartjänst i Ao 21. Dessa båda befattningar får dock ej besättas

så länge nyssnämnda byråchef stjänst respektive kamrerartjänst uppehälles.

En kontorsbiträdes- samt en amanuenstjänst bör också indragas vid sistnämnda

tidpunkt.

Kompetensutredningen har framlagt en rad förslag rörande utbyte av

tjänster inom lantbruksstyrelsen. Allt eftersom vakanser å omförmälda

tjänster uppkommer bör övervägas att inrätta kanslisttjänster för ifrågavarande

arbetsuppgifter. Härjämte vill jag föreslå, att ytterligare en amanuenstjänst

i reglerad befordringsgång indrages per den 1 juli 1960.

De totala kostnadsförändringarna i anledning av mina omorganisationsförslag

beträffande lantbruksstyrelsen innebär en minskning av avlöningskostnaderna,

frånsett rörligt tillägg, vilken kan beräknas slutligt uppgå till

cirka 10 000 kronor trots de framförda förslagen till omföringar av personal

från lantbruksnämnderna till styrelsen.

Anslagsfrågor. Innan jag ingår på en närmare behandling av anslagsfrågorna

vill jag anmäla, att de av mig i detta anförande framlagda förslagen

till lönegradsplacering för tjänster — efter överläggningar mellan företrädare

för jordbruks- och civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer

— godtagits av organisationerna.

Vad angår lantbruksstyrelsens avlöningsanslag torde

detta vid bifall till de föreslagna personalförstärkningarna, -minskningarna

och -omföringarna ävensom lönegradsförändringarna böra för budgetåret

1960/61 minskas med 37 000 kronor. Jag har därvid förutsatt, att

medel finns tillgängliga för avlöningar till en nyinrättad tjänst som förste

byråagronom i Ae 23 och en biträdestjänst i Af 1—Ae 5.

Vid framräknandet av förenämnda minskningsbelopp har beaktats att

medel ej erfordras för en på övergångsstat förd bvråingenjörsbefattning, vilken

i styrelsens anslagsskrivelse förutsättes vara vakant. Vidare har iakttagits

att enär innehavarna av två å övergångsstat placerade tjänster som byråchef

i lönegrad ABp 25 och som byrådirektör i lönegrad Ao 26 avgår med pension

under innevarande budgetår, anslagsbehovet minskar med ytterligare

46 400 kronor. I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag har ordinariepos
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

ten nedräknats med 20 000 kronor. Å andra sidan liar vid beräkningarna

anslaget uppräknats med 520 900 kronor med anledning av överföring av

lantbruksingenjörstjänster från lantbruksnämndernas personalstat till styrelsens.

Medelsanvisningen under posterna till rörligt tillägg och till kompensation

för höjda folkpensionsavgifter bör jämlikt lantbruksstyrelsens beräkningar

föranleda en höjning av dessa poster med sammanlagt 75 800 kronor. Däremot

bör kostnadsökningarna för löneklassförändringar, tjänstetidsbefordran

m. in. rymmas inom ramen för den sammanlagda medelsanvisningen

under anslaget, som totalt bör upptagas till 3 429 000 kronor.

Å lantbruksstyrelsens personalförteckning bör uppföras en chefsarkitekt

i Bo 1, en lantbruksingenjörstjänst i Ao 26, sju lantbruksingenjörer i Ao 25,

en kontorist i Ao 9, två kontorsbiträden i Ao 5, en byrådirektör i Ae 26, en

byrådirektör i Ae 24, fyra förste byråagronomer eller förste byråingenjörer

i Ae 23, två byråagronomer i Ae 21 samt två byråingenjörer i Ae 21.

Från personalförteckningen bör föras en byråchef i Bo 1, ett kanslibiträde

i Ao 7, en förste byråingenjör i Ae 23 och en förste byråsekreterare i

Ae 23.

Förande på övergångsstat av tjänster bör ske i överensstämmelse med

vad tidigare anförts.

Under lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag bör med

hänsyn till medelsförbrukningen under de senaste två budgetåren anslagsposterna

till sjukvård samt bränsle, lyse och vatten uppräknas med respektive

1 000 kronor och 1 500 kronor. Vidare bör anslagsposten till reseersättningar

höjas med 10 000 kronor i anledning av förutsatt ökad resefrekvens

till följd av omorganisationen. Dessutom bör posten till reseersättningar

höjas med 100 000 kronor på grund av lantbruksingenjörernas överföring

till styrelsen. Någon ökad medelsanvisning för upplysningsverksamheten finner

jag ej skäl biträda. Anslaget bör sålunda höjas med ett sammanlagt belopp

av 112 500 kronor.

Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit bör lantbruksnämndernas

avlön ingsanslag beräknas enligt följande. Förordade lönegradsförändringar

föranleder en uppräkning av anslaget med 67 000 kronor

under det att personalminskningar beräknas för budgetåret 1960/61

medföra en sänkning av anslagsbehovet med 809 000 kronor. Härvid har antagits

att en viss avgång jämlikt förenämnda omorganisationsförslag kommer

att ske i fråga om icke-ordinarie personal. I enlighet med det tidigare

anförda föranleder överföringen av ett antal lantbruksingenjörstjänster från

lantbruksnämndernas personalstat till styrelsens en nedräkning av detta

anslag med 520 900 kronor. Vidare bör enligt styrelsens förslag anslagsposten

till ordinarie personal kunna minskas med 60 000 kronor.

Lantbruksstyrelsens beräkning av medel för tjänstetidsbefordran, löneklassförändringar,

reglerad befordringsgång in. in., rörligt tillägg samt kom
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1960

pensation för höjda folkpensionsavgifter till ett sammanlagt belopp av

515 900 kronor ger ej någon anledning till erinran från min sida.

Lantbruksnämndernas avlöningsanslag bör i enlighet härmed minskas

med i runt tal 807 000 kronor till 11 702 500 kronor.

Å lantbruksnämndernas personalstat bör följande befattningar utbytas,

nämligen åtta biträdande lantbruksdirektörstjänster i Ao 24 mot samma

antal lantbrukskonsulenttjänster i Ao 24, 15 lantbrukskonsulenttjänster i

Ao 23 mot samma antal lantbrukskonsulenttjänster i Ao 24, fyra lantbruksingenjörstjänster

i Ae 21 mot samma antal lantbruksingenjörs- eller lantbrukskonsulenttjänster

i Ae 23 samt 23 förste lantbruksinstruktörstjänster i

Ao 13 mot samma antal assistenttjänster i Ao 15.

Från personalförteckningen bör avföras 23 lantbruksingenjörstjänster i

Ao 25, sju lantbrukskonsulenttjänster i Ae 21 samt sex byggnadskonsulenttjänster

i Ae 21.

I överensstämmelse med vad förut anförts bör vissa tjänster föras på

övergångsstat.

Vad lantbruksnämndernas omkostnadsanslag angår vill

jag med anledning av lantbruksstyrelsens yrkanden föreslå att anslagsposten

till bränsle, lyse och vatten med hänsyn till föreliggande medelsförbrukning

uppräknas med 1 600 kronor. Vidare bör anslagsposten till kostnader

i samband med projekteringsverksamheten höjas med 5 000 kronor.

De i det föregående föreslagna personalminskningarna vid lantbruksnämnderna

får förutsättas i hög grad påverka behovet av omkostnadsmedel.

De anslagsposter under omkostnadsanslaget, som härvid närmast torde

komma att beröras, är posterna till reseersättningar och till övriga expenser.

Jag föreslår därför att förstnämnda post minskas med 75 000 kronor och

den sist angivna posten med 25 000 kronor. Härutöver bör expensposten

kunna minskas med ytterligare 6 000 kronor som följd av sammanslagningen

av de båda lantbruksnämnderna i Kalmar län. Med anledning av överföringen

av lantbruksingenjörerna till lantbruksstyrelsen bör posten till reseersättningar

minskas med 100 000 kronor utöver vad nyss föreslagits.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör lantbruksnämndernas ornkostnadsanslag

sänkas med sammanlagt 199 400 kronor och alltså för nästa budgetår

uppföras med ett belopp av 2 772 100 kronor.

Under lantbruksnämndernas utrustningsanslag bör för

nästa budgetår bibehållas en oförändrad medelsanvisning av 70 000 kronor.

Medelsanvändningen bör härvid koncentreras på att tillföra organisationen

en sådan kontors- och övrig utrustning att arbetsmetodernas effektivisering

underlättas.

Lantbruksnämndernas anslag till utbildningskurser för viss

personal bör uppräknas med 5 000 kronor till 25 000 kronor. För dis
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

positionen av under detta anslag anvisade medel har jag angivit vissa regler

i propositionen 1959: 148. Det ökade medelsbehovet bör ses mot bakgrunden

av nu föreslagna organisationsändringar vid lantbruksnämnderna.

Dessa ändringar medför för många befattningshavare att de kommer att

ställas inför ändrade arbetsuppgifter. Medel bör därför i erforderlig omfattning

finnas tillgängliga för anordnande av fortbildningskurser för berörda

personalkategorier.

VII. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de framlagda förslagen till vissa organisationsändringar

inom lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna,

m. m.;

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna

för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna,

vilka angivits i det föregående;

3) fastställa följande avlöningsstat för lantbruksstyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

....................................... 1 586 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 18 400

3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis .... 21 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 1 235 100

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 508 000

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis................................. 59 600

3 429 000

4) fastställa följande avlöningsstat för lantbruksnämnderna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/

61:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.

...................................... 4 918 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis

174 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1960

3. Arvoden till ortsombuden, förslagsvis........ 276 000

4. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis .... 95 000

5. Ersättningar till täckdiknings- och cemente
ringsförmän,

förslagsvis .................. 100 000

6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 4 300 800

7. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 646 200

8. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis................................. 192 300

Summa kronor 11 702 500

5) å riksstaten för budgetåret 1960/61 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av 3 429 000 kronor;

b) till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 514 500 kronor;

c) till Lantbruksnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag

av 11 702 500 kronor;

d) till Lantbruksnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 2 772 100 kronor;

e) till Lantbruksnämnderna: Utrustning ett reservationsanslag

av 70 000 kronor; samt

f) till Lantbruksnämnderna: Utbildningskurser för viss

personal ett reservationsanslag av 25 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Siöalth

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1960

111

Innehållsförteckning

Propositionen ............................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 mars 1960 ............................ 3

I. Inledning ........................................................ 3

II. Lantbruksstyrelsens förslag beträffande lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas

organisation och anslag.......................... 4

Förslaget beträffande omorganisation av lantbruksstyrelsen ........ 4

Remissyttranden i fråga om ändring av lantbruksstyrelsens organisation

............................................................ 20

Förslaget beträffande lantbruksnämndernas organisation ............ 24

Remissyttranden i fråga om ändring av lantbruksnämndernas organisation

............................................................ 40

Lantbruksstyrelsens anslagsäskanden .............................. 43

III. Frågan om sammanslagning av de båda lantbruksnämnderna i Kalmar

län, m. m.......................................................... 50

Utredningsmannens betänkande.................................... 50

Remissyttranden .................................................. 67

IV. Kompetensutredningens förslag .................................. 73

V. 1958 års besparingsutredning...................................... 80

Utredningens förslag .............................................. 80

Remissyttranden .................................................. 81

VI. Departementschefen .............................................. 89

Inledning ........................................................ 89

Lantbruksnämnderna .............................................. 96

Lantbruksstyrelsen ............................................... 100

Anslagsfrågor...................................................... 166

VII. Departementschefens hemställan ................................... 109

Ö91675

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 27 § 1 mom. och 29 § 1 mom. värnpliktslagen den 30 de a1 i texten
  2. JoU 1960:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa ändringar i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas organisation, m. m. jämte i ämnet a2 i texten