Sök i Ratio Lex

Angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan

6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:10, Angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1961

1

Nr 10

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse i vissa

fall från betalningsskyldighet till kronan; given

Stockholms slott den 30 december 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1960.

Närvaran de:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler framställningar

om befrielse från betalningsskyldighet till kronan samt anför därvid.

1 :o

I skrift den 20 januari 1960 anhåller Alma Hedlund, Kalix, att hennes

makes, Hjalmar Hedlund, skuld till domänverket å 1 697 kr. jämte ränta

och lagsökningskostnad må efterskänkas samt uppger, att hon erbjudit sig

att till domänverket utbetala 1 500 kr. mot att återstående delfordran efterskänkes.

Av till skriften fogat intyg, utfärdat i landsfiskalskontoret i Kalix

den 21 januari 1960 framgår, att såvitt kunnat utrönas efter företagen undersökning,

som omfattat förfrågningar hos häradsskrivaren i Kalix fögderi

och Kalix domsagas häradsrätt ävensom i Kalix tjänstgörande polismän,

Hjalmar Hedlund saknar utmätningsbar tillgång.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1961

Domänstyrelsen anför i remissyttrande den 4 mars 1960, att byggmästare

Hjalmar Hedlund, Kalix, den 17 oktober 1927 inköpte från dåvarande östra

Korpilombolo revir 910 st. träd på rot å två kr. Köpeskillingen, 1 820 kr.,

skulle enligt avlämnad förbindelse, varå borgen tecknats av Oskar Eliasson,

överkalix, och Elof Hedlund, Svartbyn, betalas senast den 15 december 1927.

Då betalning inte erlades inom föreskriven tid, sökte domänstyrelsen utfå

kronans fordran genom utmätning hos köparen och dennes borgensmän. Såväl

Hjalmar Hedlund som Elof Hedlund saknade utmätningsbara tillgångar.

Vid utmätning av i en Oskar Eliasson tillhörig fastighet intecknat ägarhypotek

erhölls 123 kr., vilka avfördes från kronans fordran.

Styrelsen sökte därefter upprepade gånger, senast den 30 maj 1956, utfå

kronans fordran. Enligt vederbörande landsfiskalers utlåtanden saknade

Hjalmar Hedlund och Elof Hedlund fortfarande utmätningsbara tillgångar.

Oskar Eliasson hade avlidit utan att efterlämna någon egendom.

Hjalmar Hedlund erkände den 23 juli 1956 och Elof Hedlund den 27

juni 1956, att de erinrats om sin fortfarande betalningsskyldighet för ifrågavarande

fordran.

Hjalmar Hedlunds skuld uppgick den 15 februari 1960 till 5 014 kr 1 öre,

utgörande virkesskuld 1 697:— kr., lagsökningskostnad 18:— kr. samt

räntekostnad 3 299: 01 kr.

I skrivelse den 12 februari 1959 och under hand till jägmästaren i Torneå

revir meddelade Alma Hedlund, att hon var villig att till domänverket

utbetala 1 500 kr. såsom betalning på Hjalmar Hedlunds skuld mot att

återstående del av kronans fordran efterskänktes.

Domänstyrelsen, som för sin del saknar befogenhet att antaga Alma Hedlunds

erbjudande, finner sig med hänsyn till föreliggande omständigheter

böra tillstyrka, att Kungl. Maj :t och riksdagen på föreslaget sätt efterskänker

kronans fordran på Hjalmar Hedlund.

Statskontoret vill med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter

inte motsätta sig bifall till förevarande ansökan.

Riksräkenskapsverket har inte något att erinra mot bifall till framställningen.

Departementschefen

Med hänsyn till vad som blivit upplyst om Hjalmar Hedlunds ekonomiska

förhållanden och övriga i ärendet föreliggande omständigheter finner jag

mig i likhet med remissmyndigheterna böra förorda, att ifrågavarande kronans

fordran, under förutsättning att Alma Hedlund till kronan kontant erlägger

1 500 kronor, avskrives. Härtill erfordras emellertid riksdagens medgivande.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

medgiva

att kronans förevarande fordran å 1 697 kronor jämte

ränta och ersättning för lagsökningskostnad må avskrivas

under förutsättning, att Alma Hedlund till kronan kontant

erlägger 1 500 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1961

3

2 :o

Lantbruksstyrelsen (skr. 19/2 1960) hemställer, att lantbruksstyrelsen

måtte bemyndigas att intill ett sammanlagt belopp av 50 000 kr., efter framställning

från lantbruksnämnd efterge den statsverkets rätt till vissa fordringar,

vilka uppkommit i anledning av felaktig utbetalning av bidrag enligt

kungörelsen den 12 december 1952 (nr 787) om producentbidrag.

Som grund för sin framställning anför lantbruksstyrelsen bl. a. följande.

Med stöd av beslut vid 1956 års riksdag bemyndigade Kungl. Maj:t den

11 maj 1956 lantbruksstyrelsen att intill ett belopp av högst 300 000 kr.

efter framställning av lantbruksnämnd efterge den statsverkets fordringsratt,

som i vissa i proposition nr 115 och jordbruksutskottets utlåtande nr

23 angivna fall uppkommit i anledning av felaktig utbetalning av bidrag

enligt kungörelsen 1948:323 om producent- och kontantbidrag till vissa

innehavare av mindre jordbruk. Beslutet föregicks av en utredning, som

styrelsen verkställt i samband med den omläggning av småbrukarstödet

som genomfördes fr. o. in. år 1953.

I den fortsatta stödverksamheten på området jämlikt kungörelsen 1952:

787 om producentbidrag har det likaledes visat sig, att felaktiga bidragsutbetalningar

ägt rum, enligt vad som framgått av en undersökning, som

styrelsen nu företagit sedan även denna stödform omlagts genom kungörelsen

1959:256 om arealtillägg, m. m. Ifrågavarande bidragsgivning har

omfattat åren 1953—1958 och kan numera anses vara avslutad. Fr. o. m.

år 1959 kommer i stället stöd till innehavare av mindre jordbruk att utgå

i form av arealtillägg.

För ifrågavarande sex verksamhetsår har lantbruksnämnderna genom

mejerierna utlämnat tillhopa 806 441 bidrag med sammanlagt 256 395 627

kr. eller i genomsnitt per år 134 407 bidrag med 42 732 604 kr. Antalet under

samma tidrymd indragna bidrag utgjorde ca 31 000. I ca 7 000 av dessa

fall tillerkändes nytillträdande brukare bidrag. Liksom när verksamheten

med 1948 års producent- och kontantbidrag hade avslutats, har styrelsen

ansett sig böra framlägga en utredning rörande kvarstående fordringsanspråk

på grund av felaktiga utbetalningar av producentbidrag. Enligt''från

nämnderna införskaffade uppgifter skulle antalet dylika fall,''som nu återstår

oreglerade — sedan övriga bidragstagare återbetalt vad de kan ha

uppburit för mycket — utgöra 131 och gälla 51 597 kr. Beträffande 17 fall

bar nämnderna ansett vissa utsikter till ytterligare återbetalning av 8 033

kr. förefinnas men å andra sidan bör räknas med att nva fall kan påträffas.

De slutliga felaktigheterna torde emellertid inte överstiga 130 fall och

50 000 kr. I relation till det genomsnittliga årliga antalet bidragstagare och

till den utkvitterade totalsumman utgör de nu redovisade felaktigheterna

0,1 procent resp. 0,02 procent, vilka siffror måste betecknas såsom synnerligen

ringa och vittna om att verksamheten handhafts med omsorg.

Av lantbruksnämndernas redogörelser framgår, att flertalet felutbetalningar

eller 98 fall avser bidragstagare, som till annan överlåtit jordbruket

men underlåtit att underrätta nämnden härom. De härigenom felaktigt

uppburna beloppen uppgår till 37 084 kr. Likaså lantbruksnämnden ovetande

har i tre fall jordbruket nedlagts och bidrag ändock utgått för dessa

med tillhopa 1 009 kr. 17 bidragstagare bar avlidit utan att ej heller detta

bringats till lantbruksnämndens kännedom. Det för dem felaktigt utbetalda

beloppet uppgår till 7 481 kr. Underlåtenheten att underrätta nämnden om

de inträffade förändringarna kan ba berott på att bidragstagaren eller hans

dödsbo förbisett åläggandets innebörd eller att bidragets karaktär av ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1961

övergångsstöd missuppfattats. Systemet för utbetalningen — över mejerierna

— kan ha varit ägnat att medverka till att bidraget förväxlats med pristillägg

till mjölklikviden. Ej heller mejerierna har i omförmälda fall blivit

underrättade om de ändrade förhållanden, som bort föranleda bidragsrättens

upphörande. I elva fall har uppburet belopp, 5 265 kr., återkrävts i

samband med att bidraget indragits, sedan det framkommit, alt jordbrukaren

haft för stor inkomst. I ett fall har bidraget, 234 kr., utbetalats till fel

person på grund av namnförväxling och i ytterligare ett fall har dubbelt

bidrag kommit att utgå, varav 524 kr. kvarstår att återbetala. I förekommande

fall har nämnderna riktat upprepade anmaningar till bidragsmottagarna

att återbetala beloppen. Bland de anmälda fallen ingår ett där bidragstagaren

sökt befrielse från återbetalningsskyldigheten hos Kungl. Maj :t

som den 21 februari 1958 beslutat överlämna ärendet till lantbruksstyrelsen

för att tagas i övervägande i samband med prövningen framdeles av ärenden

av samma natur.

Nämnderna synes ha utgått från att det skulle föreligga en kronans fordringsrätt

hos bidragsmottagarna för de felaktigt utbetalda eller eljest för

mycket uppburna beloppen. Vad angår rättsfrågan hyser styrelsen den uppfattningen,

att man ej bör ingå på en rättslig prövning av varje enskilt fall

för sig utan nöja sig med samma bedömningssätt som förra gången när det

var fråga om avveckling av liknande bidragsärenden. Detta skulle innebära.,

att man med hänsyn till vad förut anförts ej rimligen kan göra de nämnder

och deras tjänstemän, som handlagt bidragsärendena, ansvariga, ej heller

de mejerier, som ombesörjt utbetalningarna, och vidare att staten avstår

från att domstolsvägen söka utverka betalningsåläggande för dem, som

uppburit bidragsbeloppen. De sistnämnda torde endast undantagsvis ha utmätningsbara

tillgångar och detta är huvudorsaken till att indrivningsåtgärder

ter sig meningslösa. Dylika åtgärder bör också helst undvikas i en

stödverksamhet som denna men kan vara påkallade när vederbörande måste

anses ha sådana resurser att göra rätt för sig, att hans vägran verkar stötande.

Kostnaderna för ett rättsligt förfarande skulle dessutom kunna komma

att ådraga statsverket utgifter, vilka inte skulle stå i skälig proportion

till de belopp, som möjligen kunde utdömas och erläggas. För övrigt är det

tveksamt om ett krav mot bidragstagarna kan anses ha rättslig täckning,

eftersom det torde förhålla sig så, att dessa med viss framgång kan åberopa,

att de uppburit beloppen — som i föreskriven ordning tillsänts dem tillsammans

med mjölklikviden — i tro att de varit berättigade därtill.

Statskontoret anför i remissyttrande den 16 mars 1960, att föredragande

departementschefen vid anmälan till 1956 års riksdag av propositionen nr

115 angående eftergivande av viss återbetalningsskyldighet till statsverket

avseende av vissa innehavare av mindre jordbruk felaktigt uppburna producent-

och kontantbidrag för mjölk framhöll (s. 9—10), att de fordringsanspråk,

som kunde ha uppkommit för kronan, i princip borde göras gällande

med mindre särskilda skäl föranledde till annat. I de fall, varom då

var fråga, syntes dock avsevärda praktiska svårigheter föreligga att — i den

mån laga grund därtill funnes — vidtaga åtgärder för att av bidragstagarna

återfå de felaktigt uppburna beloppen. Därjämte torde kostnaderna för ett

dylikt förfarande inte komma att stå i skälig proportion till de belopp, som

kunde beräknas inflyta. Ej heller syntes ersättningsanspråk böra göras

gällande mot lantbruksnämnderna eller deras tjänstemän eller mot mejerierna.

Departementschefen förordade därför, att riksdagens bemyndigande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1961

5

utverkades för Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, lantbruksstyrelsen

att eftergiva statsverkets ifrågavarande rätt. Riksdagen gjorde

ingen erinran mot vad departementschefen föreslagit (JoU 23; rskr. 214).

Enligt statskontorets mening äger angivna av statsmakterna år 1956 godtagna

skäl för ett eftergivande av statsverkets fordringsrätt giltighet även

i nu förevarande fall. Statskontoret vill därför inte motsätta sig, att Kungl.

Maj :t utverkar riksdagens medgivande att den statsverkets fordringsrätt,

som i nu avsedda fall uppkommit i anledning av felaktig utbetalning av

bidrag enligt kungörelsen den 12 december 1952 (nr 787) om producentbidrag,

må genom beslut av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande,

lantbruksstyrelsen eftergivas intill ett sammanlagt belopp av högst

50 000 kr. Ämbetsverket förutsätter emellertid, att kronan gör gällande sina

fordringsanspråk i de fall där vederbörandes förmögenhetsförhållanden är

sådana, att det med hänsyn till bidragets karaktär av stödverksamhet måste

anses stötande att eftergiva kraven.

Enligt statskontorets mening bör lantbruksstyrelsen i lämpligt sammanhang

anmäla för Kungl. Maj :t, hur stort belopp som åtgått för förevarande

ändamål.

Riksräkenskapsverket anför i remissyttrande den 23 mars 1960, att ämbetsverket

— som i utlåtande den 27 januari 1956 angående efterskänkande

av producentbidrag tillstyrkt, att det skulle få bero vid de felaktigt beslutade

eller utbetalade bidragen enligt kungörelsen den 11 juni 1948 om producent-

och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk — tillstyrker

bifall till lantbruksstyrelsens förevarande hemställan.

Departementschefen

Enligt min mening bör givetvis de fordringsanspråk, som kan ha uppkommit

för kronan på grund av felaktig utbetalning av ifrågavarande producentbidrag,

göras gällande. I de fall, varom här är fråga, synes emellertid

avsevärda praktiska svårigheter föreligga att vidtaga åtgärder för att av bidragstagarna

återfå de felaktigt uppburna beloppen. Därjämte torde kostnaderna

för ett dylikt förfarande inte komma att stå i skälig proportion till

de belopp, som kan beräknas inflyta. Jag förordar därför, att riksdagens

bemyndigande utverkas för Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande,

lantbruksstyrelsen att eftergiva statsverkets rätt, såvitt nu är i fråga.

Skulle det framdeles visa sig, att det i nu ej kända fall av liknande art,

som de i lantbruksstyrelsens skrivelse återgivna, blir aktuellt med eftergivande

av statsverket tillkommande rätt, torde eftergift även i dessa fall få

beslutas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen.

Sammanlagt torde dock riksdagens bemyndigande till eftergifter

i anledning av felaktiga utbetalningar av producentbidrag i förevarande

ärenden böra begränsas till ett belopp av högst 50 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 10 år 1961

att bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande,

lantbruksstyrelsen att intill ett sammanlagt belopp

av högst 50 000 kronor efter framställning från lantbruksnämnd

eftergiva den statsverkets fordringsrätt, som

uppkommit i anledning av felaktig utbetalning av bidrag

enligt kungörelsen den 12 december 1952 (nr 787) om producentbidrag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Siöalth

601846 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:57 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. s. 1 i texten
  2. JoU 1961:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. s. 1 i texten