Sök i Ratio Lex

Angående ökad utbildning av läkare och tandläkare m. m

1961-03-23 · 222 sidor, varav 219 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 219 av 222 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:108, Angående ökad utbildning av läkare och tandläkare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

1

Nr 108

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökad utbildning

av läkare och tandläkare m. m.; given Stockholms

slott den 83 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt läkarprognosutredningens betänkande »Om läkarbehov och läkartillgång»

kommer behovet av läkare att från nuvarande cirka 6 400 heltidsarbetande

läkare växa till 11 000 ä 11 500 år 1970 och 15 000 ä 16 000 år

1980. Med utgångspunkt i dessa bedömningar av det framtida läkar behovet

förordas i propositionen en väsentlig ökning av läkarutbildningskapaciteten.

Som en första etapp föreslås att den årliga intagningen vid de medicinska

lärosätena ökas från 453 till 560 nybörjare i de teoretiska ämnena. Med

hänsyn till storleken av läkarbehovet anses det emellertid angeläget, att

erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete redan nu påbörjas

i syfte att en ytterligare utökning av läkarutbildningens kapacitet

skall kunna genomföras utöver höjningen av nybörjarintaget till 560. Detta

arbete bör inriktas på att i första hand planera för en ökning av utbildningskapaciteten

upp till åtminstone omkring 650.

Förslaget om en första utbyggnadsetapp till 560 nybörjare per ar innebär

bland annat att medicinska högskolan i Umeå bygges ut till ett fullständigt

medicinskt lärosäte. Utbildningskapaciteten föreslås bli höjd från för närvarande

40 till 60 nybörjare per år i de kliniska ämnena. Så snabbt ske kan

bör teoretiska institutioner uppföras i Umeå. De första medicinsk-teoretiska

kurserna i Umeå beräknas kunna pabörjas läsaret 1965/66.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 108

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Vidare innebär den föreslagna första utbyggnadsetappen, att utbildningen

i Stockholm i de teoretiska ämnena redan från och med vårterminen

1962 ökas från 138 till 168 nybörjare per år och i Lund — likaledes från och

med vårterminen 1962 — från 110 till 120 nybörjare per år. För Uppsalas

och Göteborgs del innebär denna etapp endast mindre ökningar.

Sedan denna första utbyggnadsetapp genomförts kommer det att bli

möjligt för samtliga studerande att genomgå hela sin läkarutbildning på en

och samma studieort.

Statsverkets löpande årliga kostnader vid full utbyggnad av den i propositionen

förordade första utbyggnadsetappen har beräknats till drygt 6,2

miljoner kronor. Därtill kommer engångskostnader med cirka 28 miljoner

kronor samt eventuella kostnader för ianspråktagande av vissa kliniker. I

den förordade utbyggnadsetappen ingår bland annat inrättande av ett

femtontal professurer och laboraturer (motsvarande). Av professurerna

förutsättes komma på Umeå en i vart och ett av ämnena anatomi, histologi

och fysiologi, pa Lund en i klinisk fysiologi och en i ortopedi, den senare

med placering vid Malmö allmänna sjukhus samt på Stockholm en i klinisk

epidemiologi och en i socialmedicin.

Med utgångspunkt i en prognos om det framtida tandläkarbehovet uttalas

i propositionen att planeringen för odontologisk utbildning och forskning

bör inriktas på att, sa snart omständigheterna det medger, uppnå en

sammanlagd årlig intagningskapacitet av omkring 360 studerande mot för

närvarande 240. Det förordas, att tandläkarinstitutet i Umeå bygges ut till

ett fullständigt lärosäte för odontologisk utbildning och forskning. Intagmngskapaciteten

föreslås bli ökad till 60 nybörjare per år med början

1962/63. Statsverkets löpande årliga kostnader vid full utbyggnad av den i

propositionen förordade utbyggnaden i Umeå har beräknats till drygt 2

miljoner kronor. Därtill kommer för statsverkets del vissa engångskostnader

bland annat cirka 3,8 miljoner kronor för inredning och utrustning.

Vidare förordas i propositionen att erforderligt förberedelsearbete sker för

anordnande i Göteborg av odontologisk utbildning för 100 nybörjare per år.

Slutligen förordas i propositionen att tandteknikerutbildning anordnas i

Umeå från och med läsåret 1963/64.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler —

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om

ökad utbildning av läkare och tandläkare m. m. och anför därvid följande.

I. Läkarbehov och läkartillgång

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1959 tillkallade

chefen -för inrikesdepartementet den 31 juli 1959 sju sakkunniga för att

verkställa en utredning av det framtida läkarbehovet och därmed sammanhängande

spörsmål.

A. Läkarprognosutredningen

Utredningen1, som antog benämningen läkarprognosutredningen, överlämnade

den 27 december 1960 sitt betänkande »Om läkarbehov och läkartillgång»

(SOU 1961: 8) Till betänkandet har fogats särskilda yttranden av

ledamöterna Biörck och Hjern.

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,

kanslern för rikets universitet efter hörande av de medicinska fakulteterna

(motsvarande), statens medicinska forskningsråd, statistiska centralbyrån,

medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, försvarets sjukvårdsstyrelse, centrala sjukvårdsberedningen,

1955 års universitetsutredning, 1957 ars epileptiker
-

1 Generaldirektören A. Engel, ordförande, professorn G. Biörck, medicine licentiaten B. Hjern,

juris doktorn Å. Larsson, professorn B. Rexed, lönedirektören W. Romberg och generaldirektören

R. Sterner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

utredning, mentalsjukvardsberedningen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms län, Uppsala län, Östergötlands län, Malmöhus län, Göteborgs

och Bohus län, Älvsborgs län, Örebro län, Gävleborgs län, Västernorrlands

län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. Till

överståthållarämbetets och berörda länsstyrelsers utlåtanden har fogats

yttranden från vederbörande kommunala myndigheter.

Vidare har vissa kommunala myndigheter samt organisationer och sammanslutningar

beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning

härav har yttranden avgivits av samtliga läns landstings förvaltningsutskott,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska

landskommunernas förbund, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska läkaresällskapet,

Sveriges läkarförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Svenska landsbygdens ungdomsförbund samt dess

studentförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund,

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Sveriges socialdemokratiska

studentförbund samt Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för

cp-barn.

Av betänkandet inhämtas i huvudsak följande. 1

1. Nuvarande läkartillgång m, m.

Efter en kort redovisning av nuvarande förhållanden ifråga om läkarutbildningens

omfattning och effektivitet m. m. och efter att ha granskat

tidigare gjorda läkarprognoser uttalar utredningen, att sjukvårdens expansionskraft

betydligt oftare underskattats än bedömts rätt. Framtidens

läkarbehov har, sa långt verkligheten givit ett facit till räkneexemplen,

ännu aldrig överskattats. I något fall har man kommit ganska nära i sin

bedömning — detta gäller framförallt f. d. generaldirektören Axel Höjers

utredning år 1948 om den öppna vården — men i de flesta fall har man

grovt underskattat utvecklingen.

Under de senaste hundra åren har läkarkårens storlek i relation till folkmängden

ökat mycket kraftigt. Medan läkartätheten år 1860 utgjorde 1

läkare på mer än 8 000 invånare har vi i dag en läkartäthet, som motsvarar

1 läkare på cirka 1 000 invånare. Särskilt har utvecklingen efter år 1920

varit mycket accentuerad och under denna tid har läkartätheten mer än

tredubblats. I slutet av 1950-talet var antalet invånare per läkare följande

i olika länder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

År

Land

Antal invånare

per läkare

År

Land

Antal invånare

per läkare

1958

Sovjetunionen

601

1956

Norge

850

1958

Österrike

607

1957

Danmark

853

1958

Tjeckoslovakien

615

1956

Australien

854

1958

Schweiz

688

1958

Nederländerna

880

1958

Västtyskland

725

1958

England och Wales 900

1958

USA

790

1958

Sverige

1 130

1958

Nya Zeeland

796

1957

Finland

1 695

1958

Belgien

835

Utredningen understryker, att läkartätheten i och för sig inte utgör nagot

adekvat mått på hälso- och sjukvårdens standard i olika länder. Läkartätheten

måste bl. a. bedömas med hänsyn till utbildningens mål och innehåll,

tillgången på annan sjukvårdspersonal och dess kvalifikationer liksom

tillgången på andra hjälpkrafter och på teknisk utrustning samt den arbetsfördelning,

som följer av detta. Med hänsyn härtill får de redovisade uppgifterna

inte pressas men ger ändå en översiktlig bild av läget internatio
-

nellt sett.

Av särskilt intresse är givetvis läkarkårens ökning under de senare decennierna

och en redovisning härför sedan år 1940 lämnas i följande tabell.

Tillskott

genom

Döda

Bestånd vid

periodens slut

Utländska

År

legitimation

resolution1

Total

Därav

kvinnor

läkare2

1940

1

42

3 436

41

1

47

3 522

42

144

1

56

3 601

43

174

—

40

3 687

44

155

1

40

3 879

1945

194

—

50

4 089

46

176

6

47

4 244

337

47

161

15

57

4 354

353

103

48

182

35

58

4 497

372

169

49

177

40

59

4 719

413

327

1950

218

47

52

4 915

445

263

51

206

73

55

5134

493

243

52

186

29

52

5 285

528

255

53

166

74

62

5 452

572

148

54

209

34

68

5 619

623

181

1955

234

42

48

5 840

671

191

56

259

29

59

6 045

721

167

57

293

58

56

6 333

782

258

58

302

36

55

6 602

841

375

59

298

45

67

6 870

908

413

1/1—30/9

419

1960

192

30

46

7 043

953

1 Utländska läkare, som jämlikt Kungl. Maj:t resolution fått generell behörighet att utöva

läkarkonsten i riket. Ett antal av dessa läkare har sedermera legitimerats och ingar da i tillskottet

av legitimerade. .. .

2 Läkare med utländsk examen som utan generell behörighet förordnats av medicinalstyrelsen

som vakansvikarie m. m. Från och med år 1958 ingår i antalet en grupp läkare som fatt tidsbegränsad

behörighet att utöva läkarkonsten i riket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Av de utländska läkarna utan generell behörighet eller utan legitimation

var 323 nordiska och 213 (samtliga nordiska) innehade tidsbegränsad behörighet.

Tabellen belyser också de kvinnliga läkarnas andel av kåren sedan

år 1946. Den procentuella andelen uppgick detta år till 8 procent och ökade

till 9 procent år 1950, 11 procent år 1955 och utgör idag 14 procent. Det

ökade kvinnliga inslaget i läkarkåren har bl. a. inneburit, att bland de

kvinnliga läkarna åldersfördelningen visar en tydligare övervikt för de yngre

årsklasserna än bland de manliga läkarna.

När det gäller läkarnas åldersfördelning inom olika verksamhetsområden

konstaterar de sakkunniga, att tjänsteläkarkåren till övervägande del omfattar

äldre läkare, medan hälften av läkarna vid kroppssjukhusen är under

40 år. Läkarna vid mentalsjukhusen uppvisar däremot en mera jämn åldersfördelning.

Antalet läkartjänster vid kroppssjukhusen har under de senare decennierna

ökat mycket kraftigt i förhållande till de övriga tjänstegrenarna. Expansionen

har till övervägande del ägt rum vid lasaretten. Utredningen framhåller,

att detta bl. a. är en följd av den ökade specialisering av vården, som

erfarenhetsmässigt medför krav på en ökad läkartäthet. Under femårsperioden

1953—1958 har ökningen vid lasaretten uppgått till 32 procent medan

läkarantalet vid sjukstugor, epidemisjukhus och sanatorier varit så gott som

oförändrat. Ökningen inom mentalsjukvården har utgjort 14 procent och

inom tjänsteläkarväsendet 6 procent. Utredningen konstaterar emellertid

att antalet läkartjänster på grund av vakanser inte motsvaras av samma

antal läkare. Den största andelen vakanser återfinns vid mentalsjukhusen,

där ungefär en fjärdedel av tjänsterna saknar vikarie eller uppehälles av

vikarie utan föreskriven kompetens. Antalet vakanser har här liksom vid

kroppssjukhusen ökat under förra året, medan man kan märka en viss nedgång

av vakanserna inom provinsialläkarväsendet. Med hänsyn till den relativa

andelen vakanta tjänster, är läget sämst vid de statliga mentalsjukhusen

och därnäst vid sanatorier och odelade lasarett. Av samtliga vakanser

inom den slutna vården finns två tredjedelar vid de delade lasaretten. De

största svårigheterna synes föreligga inom specialiteterna anestesi, epidemiologi

och radiologi.

Utredningen har avstatt från att bestämma storleken av den föreliggande

läkarbristen, eftersom vakansuppgifterna inte ger något säkert underlag för

sadana beräkningar. Detta beror bl. a. på systemet med förordnanden på

viss tid, som ur utbildningssynpunkt inte kan förlängas. Detta medför,

att tjänsterna ledigförklaras med täta mellanrum. Dessutom influeras inrättandet

av nya tjänster av läkarbristen på så sätt, att myndigheterna avstar

från att inrätta nya tjänster, som endast skulle bli tjänster på papperet.

Det föreligger alltså en dold brist, som består av skillnaden mellan antalet

inrättade tjänster och ett okänt behov av tjänster.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Enligt utredningen är kännedomen om läkarnas yrkesverksamhets- och

arbetstidsförhållanden en viktig faktor från prognossynpunkt. Läkarkårens

samlade framtida arbetsinsats påverkas nämligen framför allt dels av den

gradvis skeende föryngring av kåren, som äger rum på grund av den ökade

utexaminationen, dels av att andelen kvinnliga läkare omkring 1980 kan

väntas ha ökat till drygt 20 procent av de yrkesverksamma läkarna mot

9 procent år 1950 och 14 procent år 1959. Genom en enkät till samtliga

läkare har utredningen infordrat uppgifter om arbetstidsförhållandena år

1959. De sakkunniga understryker dock, att det material, som pa detta sätt

inkommit, inte objektivt mäter arbetsinsatsen i tid eller andra måttenheter

utan endast belyser vad de tillfrågade läkarna subjektivt angivit som sin

arbetstid. Av utredningens redogörelse för undersökningen inhämtas bl. a.

följande.

Enkäten omfattade alla läkare med legitimation eller generell behörighet

och antalet tillfrågade läkare var 6 535, varav 838 kvinnor. Bearbetningsbara

svar inkom från 86,3 procent av de manliga och 82,3 procent av de

kvinnliga läkarna. För att avhjälpa de brister, som bortfallet kunde tänkas

medföra, kompletterades enkäten med hjälp av en urvalsundersökning. Materialet

visade, att andelen manliga, ej yrkesverksamma läkare utgjorde 5

procent av samtliga och för de kvinnliga läkarnas del 8 procent. Under 65

års ålder var endast 1 procent av de manliga mot omkring 7 procent av de

kvinnliga läkarna ej yrkesverksamma. I åldern över 65 år var andelen yrkesverksamma

66 procent för männen och 74 procent för kvinnorna.

För beräkningen av tillgången på läkare är det, betonar utredningen, nödvändigt

att även veta i vilken utsträckning de yrkesverksamma läkarna

utövar yrket. Resultatet av denna del av undersökningen redovisas i följande

tabell.

Genomsnitt av redovisad arbetstid i

Veckotimmar per

Veckotimmar per

11 månaders

Ålder

Månader

Veckotimmar

arbetsår inkl.

arbetsår exkl.

forskning

forskning

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

—29

10,7

9,6

65

58

63

51

55

49

30—34

10,7

9,2

62

53

61

45

54

42

35—39

10,9

9,6

60

54

60

48

51

44

40—44

10,7

9,9

57

48

56

43

49

41

45—49

10,5

10,3

54

43

52

40

48

39

50—54

10,6

10,0

52

46

50

42

47

40

55—59

10,5

9,8

54

43

52

40

48

39

60—G4

10,4

10,3

50

47

48

43

46

42

65—69

9,4

9,8

35

30

31

27

30

25

70—74

9,5

8,6

25

24

22

19

22

19

75—

10,1

9,2

23

22

22

17

20

17

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

I fråga om den salunda företagna undersökningen anför utredningen i

huvudsak följande.

Fördelningen av arbetstid i månader räknat är i stort sett jämn upp till

65-arsaldern. Sedan sjunker talen något — ökningen i gruppen 75 år och

äldre far betraktas som uttryck för den felkälla, som ligger i att medeltal

beräknats på ett alltför litet antal individer. I stället kommer den minskade

arbetsprestationen till uttryck i mindre antal arbetstimmar per vecka. Den

genomsnittliga arbetstiden per vecka har sitt maximum i den yngsta åldersklassen

och sjunker sedan oavbrutet även om sänkningen blir mera påtaglig

först fr. o. m. 6o-årsåldern. Ett enkelt mått på arbetsinsatsen av samthga

läkare, som uppnått 65 ar eller mer, bör enligt utredningen vara att

läkna med dem till en tredjedel. Beträffande tiden före pensionsåldern föreligger

med hänsyn till kvalitetsfaktorn stora svårigheter att inbördes gradera

arbetsinsatsen för olika åldersgrupper. Utredningen anser dock, att

man med tillfredsställande sannolikhet kan uppskatta kvinnans arbetsinsats

upp till 65 ar till omkring 75 eller 80 procent av männens, beroende på om

man inräknar forskningstid eller inte. När det gäller läkarna inom olika

verksamhetsfält är privatpraktikernas arbetstid den lägsta medan tjänstelakarnas

ligger högst, så länge man inte inkluderar tid för forskning i sjukhusläkarens

arbetstid, da denne kommer i paritet med tjänsteläkarens i de

yngre åldersklasserna. Tjänsteläkarnas arbetstid ligger på ungefär samma

niva ända upp till pensionsåldern, medan sjukhusläkarnas sjunker från den

yngsta åldersklassen.

För att få ett underlag för beräkningen av den framtida läkartillgången

har utredningen fastställt vissa förutsättningar. De sakkunniga har sålunda

antagit, att inslaget av kvinnliga medicine studerande kommer att öka från

25 till SO procent fr. o.m. läsåret 1965—66. Läkarnas ålder vid legitimationstillfälle

förutsättes vidare sänkas från nuvarande 28 till 27 år enligt

den nya studieordningen. Studieavbrottsfrekvensen har antagits vara 5 procent

för manliga och 15 procent för kvinnliga studerande. De ej yrkesverksamma

har bland de manliga läkarna uppskattats till 5 procent "och bland

de kvinnliga till 8 procent. I antalet heltidsarbetande läkare har medräknats

alla manliga läkare under 65 år men av de kvinnliga endast 75 procent. Av

läkarna över 65 år har medräknats en tredjedel. Slutligen har dödligheten

bland läkarna beräknats efter senast tillgängliga uppgifter.

Mot denna bakgrund kan, framhåller utredningen, vid oförändrat intag

av cirka 453 medicinare per år antalet heltidsarbetande läkare beräknas öka

från 6 200 år 1959 till omkring 9 000 år 1970 och 11 200 år 1980. I dessa

siffror ingår utländska läkare med legitimation eller generell behörighet.

Däremot har inte i detta sammanhang medräknats de cirka 400 utländska

läkare utan sadan behörighet, som nu finns i landet. Med nuvarande intag

skulle läkarkåren sålunda öka ganska snabbt fram till år 1980 men likväl i

relativt långsammare takt än under de senaste decennierna. Läkartätheten

i Sverige skulle år 1970 bli likvärdig med den som i slutet av 1950- talet fanns i Danmark, Norge och Belgien och först under 1980-talet skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961 9

Sverige få samma läkartäthet, som redan nu finns i t. ex. Schweiz och Västtyskland.

Utredningen har slutligen i detta sammanhang framlagt vissa siffror, som

visar hur en förändring av antalet intagna studerande inverkar på läkarbeståndet

i slutet av åren 1970, 1975 och 1980. Om man t. ex. utgår från att

antalet medicine studerande ökas med 100 fr. o. m. läsåret 1963/64 och läsåret

1969/70 ökas med ytterligare 50, betyder detta en ökning med 47 läkare

år 1970, 508 läkare år 1975 och 965 läkare år 1980. Till dessa tal lägges

sedan hälften av motsvarande tal för 1969/70, d.v. s. 207 läkare för år

1980 eller tillsammans 47 läkare år 1970, 508 år 1975 och 1 172 år 1980.

Omräknat i heltidsarbetande innebär detta 44, 479 och 1 102 läkare.

2. Perspektiv på hälso- och sjukvårdens framtida utveckling

Utredningen har granskat hälso- och sjukvårdens utveckling under åren

1940—1958 från konsumtions-, arbetskrafts- och kostnadssynpunkt samt

försökt att med vissa antaganden ge ett perspektiv på utvecklingen fram

till år 1980. De sakkunniga understryker, att de ingående diskuterat värdet

av sådana framskrivningar av hittillsvarande tendenser men funnit det vara

av intresse för den fortsatta diskussionen att beskriva varthän de hittillsvarande

tillväxttendenserna på hälso- och sjukvårdens område leder under

vissa angivna förutsättningar.

Konsumtionsutvecklingen

Utredningen betonar, att begreppet konsumtionsvolym inom sjukvården

är utomordentligt svårdefinierat, men man har trots allt försökt att nå fram

till en metod att mäta och därigenom få möjlighet att prognosticera sjukvårdskonsumtionens

kvantitativa utveckling. Med hänsyn till det begränsade

syftet med den företagna mätningen har utredningen ansett det lämpligt

att i första hand uttrycka hälso- och sjukvårdskonsumtionen genom att

helt enkelt räkna det antal personer, som passerar genom hälso- och sjukvårdsapparaten.

Den tillgängliga statistiken räcker emellertid inte alltid till

för en sådan räkneoperation, framhåller utredningen, som i anslutning härtill

anför bl. a. följande.

Bäst är det ställt i fråga om den slutna vården, där uppgifter om antalet

varje år för vård intagna personer kan användas som ett mått med någorlunda

tillfredsställande approximation. Ett speciellt mätproblem inom den

slutna kroppssjukvården erbjuder den vårdgren, som går under benämningen

vård av långvarigt kroppssjuka. Ofta är uppgiften att tillfredsställa

ett permanent vårdbehov, som inte upphör förrän den vårdbehövande dör.

Antalet intagna per år är därför inte något mått på konsumtionens volym

på samma sätt som inom akutsjukvården. Då konsumtionen verkligen av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

ser vård och inte »bot», ger antalet vårddagar ett bättre uttryck för konsumtionsutvecklingen.

Inom den öppna vården finns det endast i undantagsfall

uppgifter om antalet behandlade personer, i andra fall finns uppgifter

om antal behandlingar eller dylikt. Det har emellertid inte varit möjligt

att enbart på basis av dessa uppgifter konstruera ett användbart mått.

Som ett kompletterande underlag för uppskattningen av konsumtionsutvecklingen

inom den öppna vården har därför använts antalet vid apoteken

varje år expedierade recipe, d. v. s. varje läkemedelspost på ett recept.

I fråga om den slutna kroppssjukvården (exkl. förlossningsvård

och långtidsvård) framhåller utredningen, att antalet intagningar ökat

från i runda tal 447 000 år 1940 till 689 000 år 1950 och 814 000 år 1958. Sedan

början av 1940-talet har alltså antalet intagningar i det närmaste fördubblats.

Ökningen har varit särskilt markant under tiden 1940—1945, vilket

torde sammanhänga med att medelvårdtiden inom sluten lasarettsvård

under denna femårsperiod minskade med 4,2 dagar. Motsvarande siffror för

perioden 1945—1950 var 2 dagar och för tiden 1950—1958 endast 1,3 dagar.

Det förhållandet, att ökningen i vårdkapaciteten omedelbart utnyttjades

för en ökad intagning, tyder enligt utredningen på ett efterfrågetryck,

som skulle ha tagit sig uttryck i en konsumtionsvolymkurva på en högre

nivå, om sjukvårdens resurser varit större.

När det gäller vården av långvarigt kroppssjuka har antalet

åldringar ökat samtidigt som en växande andel av detta klientel blivit intagna

vid vårdformer inom den slutna kroppssjukvården. Antalet vårddagar

har i det närmaste tredubblats sedan 1940-talets början.

Inom förlossningsvården har dels antalet förlossningar per år

ökat under perioden och dels har en genomgripande förskjutning skett i

relationen mellan hemförlossningar och anstaltsförlossningar, varjämte antalet

intagningar de senaste åren uppgått till 6 procent mer än hela antalet

födda barn. Med denna utgångspunkt och med ledning av tillgängliga prognoser

för antalet födda beräknar utredningen, att antalet intagningar i förlossningsvård

kommer att öka från 114 800 år 1960 till 134 000 år 1980.

Beträffande den slutna mentalsjukvården har utredningen

med hänsyn till det statistiska underlagets bristfällighet ur förevarande synvinkel

valt uppgifterna om antalet förstagångsintagna vid statens och de

tre storstädernas mentalsjukhus. Eftersom en betydande del av klientelet

emellertid består av kronikerpatienter, har utredningen stannat för att i

sina beräkningar också medtaga antalet vårddagar och har därefter företagit

en sammanvägning av de båda komponenterna. Antalet förstagångsintagningar

har ökat från 4 800 år 1940 till 10 840 år 1958, och antalet

vårddagar har under samma tid ökat från 9 843 000 till 12 051 000.

För den öppna sjukvården är uppgifterna om antalet behandlade

personer ytterst sporadiska men utredningen anser, att antalet konsultationer

och vid apoteken expedierade recipe, som avser enskilda förbrukare,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

ger en viss — låt vara osäker — möjlighet att uppskatta hur antalet behandlingar

har utvecklats. När det gäller konsultationerna har antalet beräknats

på grundval av uppgifter av och i samråd med riksförsäkringsanstalten.

Antalet konsultationer per 100 sjukförsäkrade har under tiden 1944

—1958 ökat från 157 till 280 och motsvarande siffror för antalet recipe per

100 invånare under samma tid uppskattas till 254 respektive 399.

Efter genomgången av de refererade delområdena, för vilka även särskilda

indexvärden redovisats, har utredningen sammanfattat de erhallna resultaten

till en helhet för att i ett enda matt visa, hur den totala sjukvårdskonsumtionens

volym har utvecklats. Denna sammanvägning

har utförts som ett vägt totalindex, varvid som vägningstal (vikter)

för de delindices, som ingår i beräkningarna, använts vardomradenas

andel i procent av de sammanlagda sjukvårdskostnaderna. Med kraftiga

reservationer i metodfrågan och beträffande tillgängliga uppgifters kvalitet

framlägger utredningen följande totalindex för sjukvårdskonsumtionen (exklusive

förlossningsvård) under perioden 1940—1958.

År

Lasaretts-,

epidemi- och

lungtbe-vård

Vård av

långvarigt

kroppssjuka

Mental-

sjukvård

Öppen vård

Totalt

1940 .......

..... 77

83

90

1945 .......

..... 100

100

100

100

100

1950 .......

..... 118

145

114

125

121

1955 .......

..... 130

209

128

147

141

56 .......

..... 133

222

135

151

146

57 .......

..... 136

230

137

156

150

58 .......

..... 139

238

135

161

153

Av sammanställningen framgår, att ökningen av sjukvårdskonsumtionen

under perioden 1945—1958 skulle ha uppgått till 53 procent eller cirka 3,3

procent per år. Denna ökning förklaras enligt utredningen delvis av befolkningsutvecklingen,

vilken lett till att folkmängden under samma period ökat

från 6,7 till 7,4 miljoner. Utredningen framhåller dessutom, att befolkningens

ändrade ålderssammansättning förklarar en del av ökningen. Vid traditionella

konsumtionsundersökningar är det, anför utredningen vidare, vanligt

att undersöka konsumtionen per konsumentenhet i stället för per capita,

eftersom konsumtionen varierar för olika åldrar. Man undersöker i sådana

fall konsumtionens storlek för olika åldersklasser och uttrycker alderstrukturen

och befolkningsstorleken i konsumentenheter. Pa liknande sätt har

utredningen gått tillväga i detta sammanhang. Genom denna konstruktion

har man fått möjlighet att mäta, hur mycket sjukvårdskonsumtionen har

ökat, bortsett från folkmängdsökningen och ålderstruktursförskjutningen,

kvantitetsmässigt sett. Under perioden 1945—1958 finner utredningen, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1961

den totala sjukvårdskonsumtionen per konsumentenhet har stigit med 31

procent. Utredningen analyserar inte närmare vad som kan ligga bakom

denna volymmässiga ökning men räknar upp en rad faktorer, som var för

sig kan förklara en del av den, såsom kommunikationernas utveckling och

urbaniseringen, den fulla sysselsättningen och levnadsstandardens höjning i

övrigt, den socialpolitiska upprustningen och den medicinska forskningen.

Utredningen har vidare gjort vissa beräkningar av vad som skulle bli följden,

därest den iakttagna ökningen av konsumtionen per konsumentenhet

skulle fortsätta under åren 1958—1980 i samma takt som hittills — d. v. s.

antingen i oförändrad absolut takt (alt. A) eller med fortsatt procentuell

stegring (alt. B). Härvid erfordras också uppgifter om det framtida antalet

konsumentenheter. Enligt en av statistiska centralbyrån utförd befolkningsprognos

framgar, att folkmängden mellan 1960 och 1980 kan beräknas öka

från 7,5 miljoner till omkring 8,5 miljoner, eller med 12,5 procent. Under

samma period skulle, enligt utredningen, antalet konsumentenheter öka med

cirka 19 procent. Med utgångspunkt i nyssnämnda antaganden beträffande

konsumtionen per konsumentenhet kan, framhåller utredningen vidare, den

totala konsumtionen av sjukvård därefter beräknas och uttryckas som en

fortsättning på det totalindex, som redovisats för perioden 1940—1958. De

tva alternativen, i vilka jämväl förlossningsvården medtagits, ger följande

resultat för den totala konsumtionsvolymen (1945 = 100).

År alt. A alt. B

1958 .............. iso 150

1960 .............. 160 161

1965 .............. 183 189

1970 .............. 208 218

1975 .............. 233 253

1980 .............. 258 290

Arbetskrafts- och kostnadsutvecklingen

Utredningen betonar, att under perioden 1945—1958 arbetskraften

inom sjukvården ökat från cirka 57 000 till omkring 98 000 år 1958

eller med t2 procent, d. v. s. med 4,3 procent per år. För det senaste året

fördelar sig arbetskraften på cirka 19 000 män och 79 000 kvinnor. För år

1960 har antalet sysselsatta inom sjukvården uppskattats till 109 000, vilket

innebär att, om man endast tar i beaktande de tre senaste årens utveckling,

ökningen skulle uppgå till inte mindre än 5,5 procent per år. I fråga

om de senaste årens exceptionellt starka ökning framhåller utredningen

huvudsakligen följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Ökningen sammanhänger bl. a. med ett ökat sjukhusbyggande, arbetstidsförkortningen

och ett gynnsammare rekryteringsläge i fråga om biträdesoch

ekonomipersonal. Dessutom är det sannolikt, att det under 1950-talet

blivit allt vanligare med deltidsarbete bland den kvinnliga sjukvårdspersonalen.

Därtill kommer, att sjukvårdspersonalen utgjort en växande andel av

hela befolkningen i motsvarande arbetskraftsåldrar (25—65 år för män och

20—60 år för kvinnor). Ökningen har uppgått från cirka 1,4 procent år 1940

till 2,8 procent år 1960. Härvid bör emellertid observeras, att kvinnorna

inom sjukvården representerar en betydligt större andel av den förvärvsarbetande

befolkningen än av de angivna åldrarna. Framförallt bör uppmärksammas,

att år 1960 inemot 10 procent av samtliga förvärvsarbetande

kvinnor var sysselsatta inom hälso- och sjukvården (jämfört med 4,5 procent

av kvinnorna i åldern 20—60 år). I fråga om männen utgjorde de sjukvårdsanställda

mindre än 1 procent.

Vid beräkningen av den framtida arbetskraftsutvecklingen

har utredningen använt fyra olika modeller. Den första modellen

bygger på antagandet, att sjukvården i framtiden skall få öka sin andel av

arbetskraften i ungefär samma takt som under de senaste åren. Dessa beräkningar

ger för åren 1970 och 1980 en personal av storleksordningen

150 000 respektive 190 000 personer mot omkring 110 000 år 1960. Enligt

den andra modellen har utredningen antagit en viss procentuell ökning för

att belysa vilken ökningstakt, som är nödvändig för att minska personalbristen.

De gjorda beräkningarna innebär en årlig ökning av 5,5 procent

under de närmaste 5 åren, varefter ökningen skulle avtaga och under aren

1966—1970 uppgå till 4,5 procent per år för att under 1970-talet stanna vid

3,5 procent per år. Härvid skulle personalen komma att uppgå till 250 000

personer år 1980. De övriga räknemodellerna anknyter till det nyss redovisade

perspektivet på sjukvårdskonsumtionens framtida volym enligt de

två redovisade alternativen och ger till resultat en sjukvårdspersonal på

209 000 respektive 234 000. Utredningen anser sammanfattningsvis, att nuvarande

utvecklingstendenser i olika avseenden pekar på en hälso- och sjukvårdspersonal

av storleksordningen 200 000—250 000 år 1980.

Utredningen betonar, att utbildnings- och yrkesstrukturen

hos de anställda är en mycket viktig faktor när man skall

bedöma den framtida arbetskraftsutveeklingen. Under tiden 1947—1958

har vårdpersonalen ökat med 4,5 procentenheter, medan ekonomipersonalen

genom rationaliseringsåtgärder minskat i ungefär samma grad. Utredningen

gör det antagandet, att vårdpersonalen kommer att öka i samma takt under

1960-talet och sålunda komma att utgöra omkring 80 procent av totalarbetskraften

år 1970 och därefter bibehållas vid denna procentandel. Läkarnas

andel har under perioden 1947—1958 varierat mellan 9,4 och 8,9 procent.

Andelen sjuksköterskor har ökat från 24,8 till cirka 27 procent, en ökning,

som enligt utredningen dock delvis är skenbar med hänsyn till deltidsarbetets

ökade omfattning. Andra grupper, som kan anses särskilt viktiga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

sasom medhjälpare till läkarna, nämligen läkarsekreterare, sjukgymnaster,

arbetsterapeuter och kuratorer, utgjorde endast 4,6 procent av vårdpersonalen

år 1958.

Med utgångspunkt i procenttalen för vårdpersonal (80 %) och läkare

%) erhålles — framhåller utredningen — enligt de båda beräkningsalternativ,

som angivits i fråga om konsumtions volymens framtida ökning, ett

läkarantal år 1970 av 11 100 respektive 11 700. År 1980 skulle läkarantalet

uppgå till 15 100 respektive 16 900. I anslutning härtill understryker utredningen

kraftigt den bristande tillgången på sådan kvalificerad sjukvårdspersonal,

som skulle kunna övertaga vissa uppgifter, vilka nu åvilar läkarna.

Utredningen föreslår, att en undersökning snarast kommer till stånd av rekryterings-

och utbildningsbehovet av sjuksköterskor, läkarsekreterare, kuratorer,

psykologer, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, laboratriser m. fl. De

sakkunniga menar också, att naturvetare och ingenjörer, statistiker och

databehandlare i ökad utsträckning kan komma att behövas i den framtida

sj ukvårdsorganisationen.

Utredningen behandlar även sjukvårdens kostnadsutveckling.

Därvid har, framhåller utredningen, utvecklingen av de totala offentliga

realkostnadema för sjukvård, i brist på en speciell prisindex för

sjukvården, beräknats med hjälp av samma prisindex som används för bruttonationalprodukten

(BNP). Under perioden 1946—1958 finner utredningen,

att kostnaderna ökat från cirka 620 miljoner till cirka 1 670 miljoner

kronor, mätt i 1954 års priser, motsvarande en årlig ökning av drygt 8,6

procent. För perioden 1948—1958 utgjorde den årliga ökningen 7,8 procent.

Under samma tid har sjukvårdskostnadernas andel av BNP ökat

från 1,82 till 3,30 procent eller med 0,123 procentenheter årligen. Efter sjukförsäkringsreformens

genomförande har ökningen varit än starkare och uppgått

till omkring 0,14 procentenheter. Sjukvårdskostnadernas ökade andel

av BNP under de senaste åren beror enligt utredningen också på de ökade

investeringarna. Vissa preliminära uppgifter tyder på att investeringarna

ökat särskilt kraftigt under de tre senaste åren.

Utredningen betonar, att den på grund av svårigheten att uppskatta de

enskilda konsumenternas utgifter, i sitt framtidsperspektiv beträffande

kostnadsutvecklingen begränsat sin bedömning

till de offentliga utgifterna. Utredningen ställer först upp ett antagande om

sjukvårdskostnadernas fortsatta tillväxt i förhållande till BNP för att i

grova drag ge en uppfattning om de ekonomiska resurser, som samhället

kan tänkas vilja disponera för hälso- och sjukvårdsändamål. Dessutom har

antagits, att BNP skall fortsätta att växa med 3,5 procent per år. Under

förutsättning att sjukvårdsutgifternas andel av BNP vidare kommer att

fortsätta att stiga med 0,14 procentenheter per år, skulle enligt utredningen

de offentliga hälso- och sjukvårdsutgifterna år 1980 motsvara cirka 6,4 pro
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1961

cent av BNP eller 7 000 miljoner kronor i 1954 års priser, vilket innebär

en dryg fyrdubbling jämfört med år 1958. Utvecklingen innebär samtidigt

en avtagande procentuell ökning av sjukvårdskostnaderna, från cirka 50

procent per femårsperiod under 1950-talet till omkring 35 procent per femårsperiod

under 1970-talet.

Enligt en andra modell har utredningen också gjort ett schematiskt överslag

beträffande den kostnadsmässiga innebörden av den i det föregående

redovisade konsumtions- och arbetskraftsutvecklingen. Under hänvisning

till de i det föregående redovisade alternativen för den framtida personalutvecklingen

och med antagande av att relationen mellan kostnadsökning och

personalökning kommer att bli bestående under de kommande 20 åren framhåller

utredningen, att beräkningarna enligt de olika alternativen ger starkt

varierande resultat i fråga om kostnaderna år 1980. Enligt det lägsta alternativet

skulle kostnaderna (mätt i fasta priser) bli ungefär 3,5 gånger större

än år 1958 och enligt det högsta alternativet skulle de bli cirka 5,5 gånger

större. Ett av alternativen, som anger 1980 års kostnader till 6 970 miljoner

kronor och som har till utgångspunkt ett antagande om den framtida relationen

mellan sjukvårdspersonalens storlek och konsumtionsvolymen (betänkandet

s. 95, alt. 3 a), stämmer väl överens med den nyss återgivna

kostnadsberäkningen, enligt vilken kostnaderna skulle fortsätta att öka sin

andel av BNP med genomsnittligt samma antal procentenheter per år som

under åren 1955—1958.

Utredningen understryker, att en sådan kostnadsstegring skulle innebära

att sjukvården ännu hårdare än hittills komme att konkurrera med andra

områden om utrymmet i nationalhushållet. Detta skulle säkerligen medföra

krav på kostnadsbegränsning genom rationalisering eller åtgärder för att

hämma expansionen, vilket skulle bryta sig mot önskemålet om fortsatta

standardstegringar. Enligt de sakkunnigas mening är det dessutom tvivelaktigt,

om man under de närmaste decennierna kommer att vara beredd att

i ökad grad använda priset som hämsko på efterfrågeutvecklingen. Man

synes därför enligt utredningen böra räkna med en fortsatt kraftig ökning

av totalkostnaden för hälso- och sjukvården.

3. Programmatisk beräkning av det framtida läkarbehovet

Enligt utredningen utgör framskrivningen av hittillsvarande utvecklingstendenser

inom hälso- och sjukvården en lämplig bakgrund, mot vilken en

på mera överlagda planer grundad utveckling av sjukvården kan betraktas.

Enligt direktiven har utredningen i detta avsnitt byggt på olika statliga utredningar

och av myndigheter fattade beslut men har också ansett det nödvändigt

att inom olika vårdområden, efter diskussioner med ett stort antal

experter, skapa sig en egen uppfattning om behovet av läkare. Så har varit

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

fallet inom åldrings- och kronikervården samt rehabiliteringsfrågorna, omgivningshygienen

och den förebyggande hälsovården. Även den snabba utvecklingen

av serviceorganen, d. v. s. laboratorier och andra institutioner

inverkar starkt på läkarbehovet liksom den medicinska forskningen och undervisningen,

som erhållit ett kraftigt ökat stöd under senare år. Utredningen

betonar också, att medicinen till sin natur är internationell och att

man i framtiden måste räkna med att läkarna i ökad omfattning kommer

att verka utomlands såväl i länder under utveckling som i internationella

organisationer.

Lasarettsvård

Enligt utredningen markeras utvecklingen av lasaretts vården under 1940- och 50-talen i stort sett av en eftersläpning jämfört med tidigare decennier.

Efter byggnadsregleringens upphävande har emellertid investeringsaktiviteten

ökat, vilket redan manifesterat sig i ett ökat vårdplatsantal. Att denna

expansion kommer att fortsätta framgår enligt utredningen av att huvudmännen

för perioden 1961—1965 anmält ett investeringsbehov av cirka

1,59 miljarder kronor, d. v. s. omkring 320 miljoner kronor per år mot en

årlig investering av cirka 175 miljoner kronor under tiden 1955—1959. Förklaringen

härtill kan till stor del sökas i den pågående kvalitetsförbättringen

av sjukvården, genom ökad specialisering och bättre och nya serviceavdelningar

av olika slag. De sakkunniga anser i likhet med regionvårdsutredningen,

att denna utveckling kommer att sätta sin prägel på sjukvården

under de närmaste decennierna i högre grad än utökningen av vårdplatsantalet.

Utredningen redogör för den enligt dess mening sannolika utvecklingen

under det närmaste decenniet inom skilda områden av lasarettsverksamheten

samt anför därvid huvudsakligen följande.

_ När det gäller regionvårdsspecialiteterna utgår de sakkunniga från regionvårdsutredningens

uppgifter om ett totalbehov av cirka 375 läkare vid

full utbyggnad av toppspecialiteterna. Därtill kommer 40 läkare för det beslutade

regionsjukhuset i Örebro. Med hänsyn till nu föreliggande befolkningsprognoser

bör totalantalet läkare uppräknas till sammanlagt cirka 430.

Vad angår sjukhusens laboratorieorganisation skall enbart vid respektive

regionsjukhus finnas följande laboratorier, nämligen fysiologiskt, virologiskt,

allergologiskt, cytologiskt och isotoplaboratorium samt inom vissa

regioner dessutom koagulations- och hormonlaboratorium. Dessa laboratorier

tillkommer alltså utöver dem, som bör vara företrädda vid varje centrallasarett,

nämligen kliniskt-kemiskt laboratorium, blodgivarcentral och patologisk

avdelning. Eftersom utvecklingen på senare tid gått mycket snabbt

inom de teoretisk-kliniska disciplinerna, har utredningen anordnat vissa

»hearings» med företrädare för en råd ämnen för att få deras synpunkter på

de sannolika utvecklingstendenserna. Utredningen är i stort sett enig med

de tillkallade experterna och beräknar, att laboratorieorganisationen vid

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

regionsjukhusen kominer att kräva cirka 230 läkare ar 1970, medan läkarbehovet

för centrallasarettens laboratorieorganisation beräknas till cirka

185 samma år.

I fråga om sjukhusens vårdavdelningar har de sakkunniga utgått från ett

önskvärt antal vårdplatser, som fått bestämmas av s. k. bäddkvoter. Genom

att applicera bäddkvoterna på den beräknade folkmängden år 1970 har utredningen

kommit fram till hur denna »ideala» sjukvårdsorganisation kan

komma att te sig i fråga om vårdplatser detta år. Eftersom den nuvarande

läkartätheten inom detta område inte är ett helt adekvat uttryck för läkarbehovet

med hänsyn dels till att myndigheterna måst hålla tillbaka inrättandet

av nya tjänster och dels till en allmän tendens att öka läkartätheten,

har utredningen ansett det försvarligt att antaga en viss ökning.

1 brist på tillfredsställande material för en exakt bedömning för framtiden,

har utredningen generellt antagit att läkartätheten kommer att öka med

10 procent fram till år 1970. Läkarbehovet har för detta ar uppskattats till

2 420, fördelat med 85 läkare för allmän vård, 650 för kirurgi inklusive uroiogi,

1 060 för intern medicin inklusive lungsjukdomar och epidemiologp

160 för öronsjukdomar, 110 för ögonsjukdomar, 170 för pediatrik och 185

läkare för ortopedi.

Beträffande förlossnings- och gynekologplatserna bör erinras om att utvecklingen

av medicinska skäl går mot förlossningsvård på specialanstalter.

Med en vårdtid av 8 dagar och en önskvärd beläggning av genomsnittligt

80 procent av platserna kan man beräkna cirka 35 patienter per vårdplats.

Eftersom antalet förlossningar på anstalt kan beräknas till omkring 123 500

år 1970 skulle vårdplatsbehovet då utgöra cirka 3 550. Platsbehovet för

Gynekologi har uppskattats till 40 per 100 000 invånare, vilket mnebar

3 200 vårdplatser år 1970. Eftersom antalet läkartjänster nu motsvarar 5,2

läkare per 100 platser skulle detta år 1970 — med en antagen ökning av

läkartätheten med 10 procent — innebära omkring 375 läkare år 1970 tor de

båda vårdgrenarna tillsammans.

Läkarbehovet för neurologi och dermatologi har beräknats enligt regionvårdsutredningens

normer, vilket innebär cirka 30 läkare för neurologi och

cirka 40 läkare för dermatologi år 1970.

Den öppna vården vid sjukhusen är för närvarande föremal föi utredning

och dess ökade omfattning är en faktor, som sedan länge drivit antalet

sjukhusläkare i höjden. Enligt utredningen finns det ingen anledning antaga,

att den nuvarande arbetsformen kommer att nämnvärt förändras.

Den öppna vården bör som hittills i huvudsak kunna ombesörjas av den

slutna vårdens läkare. .

Röntgenologiens frammarsch som självständig specialitet kan avläsas i

antalet nyinrättade lasarettsläkartjänster. Expansionen framgår också av

att antalet undersökningar ökat från 1 187 000 år 1953 till 1 907 000 ar

1959. Den genomsnittliga ökningen uppgick till 120 000 undersökningar

per år. Utredningen räknar med en fortsatt årlig ökning av detta slag, vaivid

antalet undersökningar avrundat nedat kan beräknas till cirka 3 miljoner

år 1970. Utredningen anser det rimligt att räkna med ett genomsnittligt

antal undersökningar av 4 500 per läkare, vilket skulle innebära

ett behov av cirka 670 läkare år 1970. Slutligen bör erinras om att det redan

nu föreligger ett starkt behov av ytterligare arbetskraft, eftersom mte

2 — Bihang till rikadagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 108

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

mindre än 15 procent av antalet tjänster är vakanta, varav ungefär hälften

utan vikarie.

För anestesiologi fanns den 30 september 1960 totalt 131 läkartjänster

varav 54 oyerlakartjänster. Enligt utredningen bör överläkare med eller

utan underläkare fmnas vid alla lasarett, som är delade eller där delning

kan förutses, och utredningen beräknar i första hand att 35 överläkartiänster

bor tillkomma. Eftersom totalantalet anestesier, som fordrar narkosläkares

medverkan kan beräknas till omkring 265 000, skulle utöver de

nyssnämnda oyer akartjänsterna ytterligare ett 30-tal biträdande överlakar-

eller underlakartjanster behöva tillkomma för att täcka verksamheten.

1 avrundat tal raknar utredningen med ett sammanlagt behov av

200 anestesiologer vid 1960-talets slut.

När det slutligen gäller ämnet patologi finns det för närvarande 54 tjänster

varav 25 inom stockholmsområdet. Av de 31 huvudmännen har endast

10 tillgång till patolog. Aven om ett par av de mindre sjukvårdsområna

sannolikt inte inom avsevärd tid torde komma att inrätta patologtiänster,

bor inan enligt utredningen dock räkna med ytterligare 18 överläkartjanster

och ett 10-tal underläkare. Efter samråd med patologförbundet har

de sakkunniga stannat för att en patolog bör utföra 300 obduktioner per

ar och gora mikroskopisk diagnostik på cirka 2 000 preparat, varför det för

narvarande skulle behovas minst 75 tjänster. På grund av bl. a. befolkningsökningen,

nagot stegrade dödlighetssiffror och att vissa tjänster är förenade

med undervisning beräknar utredningen antalet patologtjänster till

90 ar 1970. Med hansyn till att rättsmedicinarna rekryteras ur patologernas

krets uppskattas slutligen antalet rättsmedicinare till 15 år 1970.

Sammanfattningsvis understryker de sakkunniga, att den gjorda exposén

över lasarettsväsendets sannolika utveckling måste bli schematisk och att

den inte innebär kategoriska riktlinjer för den kommande utvecklingen.

De resultat, utredningen kommit fram till, redovisas i följande tabell, där

antalet läkare år 1960 jämföres med det beräknade läkarbehovet år 1970

inom skilda områden av lasarettsverksamheten.

Specialitet

Antal läkare

1960

Beräknat

läkarbehov

1970

Regionvårdsspecialiteter ......

240

430

Region laboratorier ..... 1

j- 135

230

Övriga Iasarettslaboratorier ...

185

Lasarettens vårdavdelningar .....

därav

2130

2 865

obstetrik och gynekologi . ..

375

neurologi på Iänsplanet.......

30

dermatologi på Iänsplanet ......

40

Röntgenologi .....

380

670

Anestesiologi .....

130

200

Patologi .......

55

90

Summa

3 070

4 670

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Långtidss jukvård

Utredningen erinrar om att statens sjukhusutredning i ett betänkande år

1947 föreslog, att lcronikervården skulle utbyggas intill 3 promille av folkmängden,

motsvarande 20 000 vårdplatser. I slutet av 1959 uppgick antalet

vårdplatser till något över 16 000 och antalet exspektanter utgjorde omkring

6 000. I relation till folkmängden respektive antalet personer över

70 år innebar detta 2,9 respektive 40 promille.

Enligt de sakkunniga har kronikerbegreppet under de senare decennierna

avsevärt utvidgats, bl. a. som följd av att de psykogeriatriska sjukdomarna

blivit föremål för allt större intresse. Härtill kommer att gränsen mellan

vården av långtidssjuka och åldringssjukvården är mycket flytande. Utredningen

använder därför begreppet långtidssjuk vare sig sjukdomstillståndet

är orsakat av det fysiologiska åldrandet eller av annan långvarig sjukdom.

Praktiska skäl talar enligt utredningen för att till denna kategori av sjukdomar

också hänföres de med senilitet sammanhängande kroniska mentala

sjukdomstillstånden. Hela detta sålunda avgränsade vårdområde benämner

utredningen långtidssjukvård.

Efter samråd med en rad olika experter förordar de sakkunniga en decentraliserad

organisation av långtidssjukvården i medvetandet om, att en

dylik organisation kommer att bidraga till kvalitetshöjning och ökad elasticitet

inom denna starkt expanderande vårdgren. Dessutom uttalar sig utredningen

i princip för en gemensam sjukvårdsorganisation för ifrågavarande

vårdkategorier samt framhåller i anslutning härtill huvudsakligen följande.

I den gemensamma organisationen bör också vara inbegripna vissa mentalt

sjuka åldringar, som nu vårdas på mentalsjukhus utan att vara i behov

av dess resurser. Organisationen måste tillika vara mera differentierad an

tidigare på grund av det växlande behovet av diagnostik, behandling och

tillsyn. Vidare måste organisationen utformas så, att den lämnar gott utrymme

för hemvård och möjliggör ett intimt samarbete mellan sluten och

öppen vård. Sjukvårdsområdena bör indelas i delområden med ett lasarett

som kärna och under ledning av en särskild läkare.

Utredningen har i sitt betänkande (s. 142 ff) lämnat en ingående redogörelse

för den tänkta organisationens olika element. De sakkunniga har

kommit fram till ett platsbehov av cirka 40 000 år 1970, motsvarande 55

promille av befolkningen över 70 år och anser, att 2 000 vårdplatser bör

finnas vid centrallasaretten för långvarigt kroppssjuka, 12 000 platser vid

centrala sjukhem i anslutning till lasaretten och 26 000 platser vid perifera

sjukhem. För hela organisationen beräknas läkarbehovet. till omkring 360

heltidsanställda läkare mot nu cirka 40. Utredningen räknar med att den

tänkta organisationen i stort sett skall vara genomförd omkring år 1970.

De sakkunniga understryker dock osäkerheten i beräkningarna med hän
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

syn till åldringarnas växande antal. Även inom hemsjukvården utnyttjas

tjänsteläkare och privatpraktiker, vilkas medverkan också är erforderlig

vid de perifera anstalterna.

CP-vård, vanförevård, vård av kroniskt sjuka barn, reumatikervård

Utredningen betonar, att nu ifrågavarande vårdgrenar har nära beröring

i medicinskt avseende och griper organisatoriskt in i varandra. Vidare ingår

rehabiliteringen som en mycket viktig del av vården, och denna blir därför

starkt socialt betonad samt förutsätter ett intimt samarbete med socialvårds-,

undervisnings- och yrkesutbildningsmyndigheter. Ett annat gemensamt

drag för dessa vårdgrenar är enligt utredningen den stora roll, som

tillkommer sjukgymnaster, arbets- och talterapeuter samt kuratorer och

lärarpersonal. Personalbristen på detta område har i hög grad verkat fördröjande

på utvecklingen liksom bristen på statistiskt underlag om hithörande

gruppers storlek och vårdbehov.

I fråga om de olika vårdgrenarna anför utredningen i huvudsak följande.

Endast beträffande cp-vården föreligger en tillfredsställande inventering

av vårdbehovet genom 1958 års cp-utrednings betänkande (SOU

196°: 14). Läkarprognosutredningen uppskattar läkarbehovet inom detta

vårdområde till cirka 10. När det gäller ortopedien, har 1955 års

riksdag förordat dess utbrytande ur vanförevården och inlemmande i den

ordinarie sjukvårdsorganisationen samt vanföreanstalternas omvandling till

arbetsvardsinstitut. I fråga om de senare har emellertid planeringen mer

eller mindre avstannat, och vanföreanstalternas verksamhet fortgår i stort

sett som tidigare.

I fråga om den medicinska rehabiliteringen har medicinalstyrelsen

redan 1954 uppdragit vissa allmänna riktlinjer, och även kommittén

för översyn av hälso- och sjukvården i riket (ÖHS-kommittén) har

framlagt vissa förslag i organisationsfrågan. Utredningen räknar med ett

allmänt utbyggande av rehabiliteringsorganisationen i huvudsak enligt de

uppdragna riktlinjerna och betonar starkt dess betydelse både för sjukvård

och socialvård. Inom medicinalstyrelsen utarbetas vidare en plan för såväl

den neurologiska rehabiliteringen som för talvården

och utredningen har tagit hänsyn härtill vid beräkningen av läkarbehovet.

Beträffande de kroniskt sjuka barnen bör enligt utredningen

erinras om en nyligen företagen inventering i Örebro län. Man framhåller

beträffande grupperna psykisk efterblivenhet och neuroser, att resurser eller

utarbetade planer redan finns inom mentalvården. De blinda och döva omhändertages

inom hörsel- och blindvården. Däremot saknas ännu planmässig

vård för vissa kongenitala missbildningar. Enligt utredningen torde, sedan

vårdbehovets storlek ytterligare undersökts, någon typ av region- eller

riksanstalt för långtidssjuka barn komma att anordnas. Behovet av läkares

medverkan är emellertid ganska litet tidsmässigt sett.

Reumatologien har genom beslut vid 1960 års riksdag godtagits

som regionvårdsspecialitet med den inskränkningen, att forsknings- och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

undervisningskliniker endast skall finnas vid de nuvarande undervisningsklinikerna,

medan reumatikervården vid övriga regionsjukhus tills vidare

anses kunna — liksom vid centrallasaretten — tillgodoses genom subspecialisering

inom intemmedicinen. Dessutom bör pensionsstyrelsens reumatikeravdelningar

överföras till de kommunala sjukvårdshuvudmännen, För

de sålunda förutsedda cirka 1 275 vårdplatserna räknar utredningen med

samma relativa läkarbehov som vid invärtesmedicinska kliniker varjamte

en biträdande överläkare bör tillkomma vid varje centrallasarett, som nu

saknar reumatologisk avdelning.

Mot bakgrunden av den sålunda lämnade redogörelsen för de olika verksamhetsgrenarna

beräknar de sakkunniga att organisationen i stort sett bör

vara genomförd 1970 och att härför krävs cirka 195 läkare.

Mentalsjukvård

Enligt mentalsjukvårdsdelegationens i tre olika betänkanden framlagda

beräkningar uppgår läkarbehovet — varvid delegationen utgått från invånarantalet

vid 1957 års ingång — till sammanlagt 1 836 läkare och med

följande fördelning på olika vårdkategorier.

Mentalsjukhus och in entals jukhem .................................

Psykiatriska lasarettsavdelningar...................................

Psykisk barna- och ungdomsvård ..................;...... ■ • • • ■ • • • •

Öppen vård vid mentalsjukhus, lasarett, mentalvardsdispensärer (hjälp
verksamhetsöverläkare)

........................................ • •

Vården av psykiskt efterblivna, familjerådgivning, rehabilitering, alkoholistvård

m. m. inom sjukvårdsområdena ........................

Psykiatrisk undervisning vid mentalsjukhus ........°......••;••• •<>" -

Statliga uppgifter för psykiskt efterblivna, psykopatvard, kriminalvård,

rättspsykiatri och alkoholistvård samt enskild verksamhet (företagspsykiatri

och privatpraktik)......................................

535

440

151

196

184

100

230

1 836

Läkarprognosutredningen utgår från att delegationens program borde

vara genomfört 1970 även om det är mindre sannolikt att så blir fallet.

Emellertid är det framhåller utredningen, här inte fråga om en tillgångsutan

om en behovsuppskattning. Utredningen framhåller vidare, att om

hänsyn tages till senaste uppgifter om befolkningsutvecklingen delegationens

siffra bör uppjusteras till i runt tal 2 000 läkare. Samtidigt maste enligt

utredningen vissa reduktioner göras av detta tal, dels därför, att ett

30-tal läkare för vården av senilklientelet av utredningen inräknats bland

långtidssjukvårdens läkare, dels ock därför att 86 av delegationen medräknade

privatpraktiserande specialister bör innefattas i gruppen allmänläkare

och specialister. Å andra sidan bör inom mentalsjukvården medräknas ett

50-tal internister och kliniska kemister och möjligen även andra representanter

för den kliniskt teoretiska medicinen. Slutsiffran bör därför enligt

utredningens mening reduceras med 66 läkare till omkring 1 930 läkare ar

1970.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Epilepsivård

1957 års riksdag fattade beslut om organisationen av epileptikervården.

Beslutet innebar, att värden skulle ombesörjas dels vid epileptikersjukhus

med särskilda observationsavdelningar och dels vid epileptikerhem. I fråga

om läkartätheten vid dessa sjukhus borde en läkare på 100 ä 125 patienter

tills vidare vara normgivande. För närvarande finns 12 epileptikeranstalter

med sammanlagt cirka 1 000 platser. Två av dessa är epilepsisjukhus med

vardera två heltidsanställda läkare. De övriga anstalterna är epileptikerhem

med en deltidsanställd läkare vid varje hem.

De sakkunniga anser, att utredningsarbetet beträffande epileptikerna i

huvudsak bör vara förlagt till de neurologiska klinikerna och ser också fram

mot en subspecialisering av neurologisk pediatrik. De stora epilepsisjukhusen

bör inte utbyggas ytterligare och anstalterna bör helt ges karaktär av

skolhem, yrkeshem och vårdhem för svårare fall. När det gäller ett planerat

sjukhus i Norrland är det enligt utredningen önskvärt, att detta ges en försiktig

dimensionering. Vidare anser utredningen, att den mera permanenta

värden bör decentraliseras till mindre hem av typen skolhem, yrkeshem etc.

I fråga om läkarbehovet framhåller utredningen, att 6 läkare bör tillkomma

vid centrallasarettens neurologiska kliniker och att ytterligare en läkare

för barnneurologi bör anställas vid regionsjukhusens pediatriska kliniker.

Vid epilepsisjukhusen bör beläggningen minskas så att läkarantalet ej behöver

ökas. De perifera hemmen bör kunna repliera på regionsjukhus

eller neurologiska kliniker. De nuvarande hemmen bör vidare kompletteras

med ett 10-tal smärre hem, belägna så, att samarbete kan etableras med

pediatrisk och neurologisk sakkunskap. Det sammanlagda läkarbehovet utgör

enligt utredningen 20 läkare.

Allmänläkare och privatpraktiserande specialister

Vad först angår flertalet tjänsteläkare — kommunalläkare i städer

över 40 000 invånare behandlas av utredningen i samband med hälsovården

och sadana privatpraktiker, som inte ägnar sig åt specialistverksamhet,

erinrar utredningen först om att öppen vård i stor utsträckning

också utövas vid sjukhusen. Endast vid vissa storstadspolikliniker

finns emellertid särskilda läkare anställda för denna vårdform. Den

öppna vårdens omfattning framgår av att sjukhus (och poliklinikläkare) år

1958 hade ett konsultationstal på cirka 7 250 000, medan tjänsteläkare och

privatpraktiker svarade för cirka 8 000 000.

Enligt utredningen kommer allmänläkarna att väl hävda sin ställning i

framtiden, inte minst med hänsyn till sjukhusvårdens stigande kostnader,

som framtvingar en orientering mot förbättrade öppnavårdsformer. Samtidigt

motverkas strävan mot öppen vård av att den slutna sjukvården sub
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ds ''proposition nr 10S år 1961

ventioneras genom sjukförsäkringen, varför en revision av sjukförsäkringens

förmåner enligt utredningen synes motiverad. Vidare betonar utredningen,

att långtidssjukvården kommer att bli ett stort arbetsfält för allmänläkarna,

varjämte man har att vänta ökade krav från företag, industrier och den

offentliga förvaltningen. I samma riktning pekar önskemålen om periodiska

hälsokontroller och ett ökat deltagande av allmänläkare i mentalsjukvården.

Utredningen har kommit fram till ett behov av 2 650 allmänläkare år

1970 samt anför härom i huvudsak följande.

När det gäller det framtida behovet av allmänläkare bör erinras om att

det för närvarande finns 600 provinsialläkartjänster och 260 kommunalläkartjänster.

Antalet privatpraktiker, som inte utövar specialistvård, kan

beräknas till 800 och det sammanlagda antalet allmänläkare kan sålunda

uppskattas till omkring 1 650. Flera utredningar har ställt behovet av allmänläkare

i relation till folkmängden och kommit fram till ett behov av en

läkare på 4 000 invånare för landsbygden och i städerna en läkare på 2 500

—3 000 invånare. Om man ser på tillgängliga data för besök i öppen vård,

finner man, att den årliga ökningstakten varit 2,5 procent. Utredningen

har extrapolerat denna tendens till år 1970 och har kommit fram till ett

behov av 2 150 läkare. Med hänsyn till det väntade behovet av regelbundna

hälsokontroller behöver detta tal ökas med 500 läkare till ett sammanlagt

behov av 2 650 läkare, vilket motsvarar en läkare per 3 000 invånare.

Antalet privatpraktiserande specialister uppgår till omkring

400. Enligt utredningen ligger det nära till hands att tro, att den

växande specialiseringen bland läkare i allmänhet också kommer att göra

sig gällande bland privatläkarna. Av riksförsäkringsanstaltens samplingsundersökningar

1955/56 och 1958 framgar, att konsultationsfrekvensen

för de privatpraktiserande specialisterna låg något högre än för allmänläkarna.

De sakkunniga framhåller, att det torde finnas särskilda förutsättningar

att förvänta sig en ökning av specialistgruppen inom sådana verksamhetsgrenar,

som inte fordrar större insatser i fråga om hjälppersonal,

laboratoriemöjligheter, diagnostisk apparatur m. in. Hit hör sådana specialiteter

som internmedicin, pediatrik, psykiatri, ögon, öron och dermatologi.

Utredningen antar därför, att specialistgruppen kommer att öka i minst

samma takt som allmänläkargruppen, vilket innebär, att antalet specialister

skulle bli drygt 525 år 1970.

Hälsovård

I samband med att sjukvården nått en relativt tillfredsställande nivå, har

hälsovårdsfrågorna fått ökat utrymme i den offentliga debatten. Exempel

härpå utgör, framhåller utredningen, frågorna om vatten- och luftföroreningar,

livsmedelsinfektioner, den radioaktiva strålningen och förebyggandet

av polio. I anslutning härtill anför utredningen i huvudsak följande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl, Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Under senare år har en rad viktiga författningar utkommit, reglerande

och befordrande saväl den humana som veterinärmedicinska hälsovården,

bl. a. 19o8 ars hälsovardsstadga. Vattenvård och strålskydd har tillgodosetts

genom_ särskilda statliga organ. Statens bakteriologiska laboratorium

och statens institut för folkhälsan har fått ökade resurser. Vidare har 1952

ars kommunindelning givit ökad effektivitet och auktoritet åt hälsovårdsnämndernas

verksamhet.

IN är det gäller omgivnings hygienen ligger ansvaret i första

hand hos primärkommunerna med länsstyrelsen som närmast överordnad

instans. OHS-kommittén har föreslagit en kraftig utbyggnad av förste provinsiailakarmstitutionen

och en inplacering av denna i det regionala hälsovardsorganet

länsstyrelsen. Länsläkare (förste provinsialläkare) föreslås få

saval biträdande länsläkare som hälso vårdskonsulent och länssköterska vid

sm sida. Kommittéförslaget har ännu inte prövats av statsmakterna, men

prognosutredmngen räknar in de föreslagna läkarna i sin behovskalkyl Detsamma

gäller förslaget, att städer över 40 000 invånare skall utrustas med

en stadshygieniker för omgivningshygienisk och socialmedicinsk verksamUtredningen

räknar inte med ökade uppgifter inom omgivningshygienen

för provinsialläkarna utan emotser i stället en avlastning för dem genom

den nya länsläkarorganisationen och bättre teknisk sakkunskap inom

halsovardsnämnderna.

Beträffande den individuella förebyggande vården, för

vilken ansvaret ligger hos landstingen och städerna utanför landsting, är

enligt utredningen ökad forskning påkallad, innan vården kan nå en tillredsstallande

niva. Redan nu torde emellertid tillgängliga resurser berättiga

tih en intensifiering av åtgärderna mot våra stora folksjukdomar såsom

cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, ämnesomsättningsrubbningar och reumatiska

sjukdomar. I första hand bör man därvid sikta på profvlaktiska åtgärder

men också på tidig diagnostik för att möjliggöra en effektivare behandling.

Medicinalstyrelsen arbetar för närvarande på att komma fram

till systematiska åtgärder av antytt slag beträffande cancer. Vidare bör beaktas,

att periodiska hälsokontroller, som i första hand är en uppgift för

allmanlakarna, i inte oväsentlig omfattning medför remisser för närmare

utredning av specialist och eventuell inläggning på sjukhus, något som givetvis

leder till en merbelastning för sjukhusen och dess specialister. I detta

sammanhang bör framhållas, att organ av typen cancercentraler och hjärtkarlstationer

i första hand enligt de sakkunnigas mening bör utprovas vid

regionsjukhusen. Utredningen upptar dock inte särskilda läkare för dessa

uppgiiter utan räknar med verksamheten som en form av målforskning, vilket

gor det berättigat att inrymma dess utövare i forskargruppen.

Till. hälsovårdens läkarpersonal räknar utredningen vidare läkarna vid

lnedifinalsljTekn, statens bakteriologiska laboratorium, statens institut för

olkhalsan, statens farmacevtiska laboratorium och statens rättskemiska

laboratorium. I fråga om yrkesmedicinen emotser utredningen en utveckling

mot yrkesmedicinska centraler med ett begränsat antal vårdplatser vid

centrallasaretten inom större sjukvårdsområden med starkt utvecklad industri

Vid varje yrkesmedicinsk central bör finnas 2—3 läkare. Utredningen

medtager slutligen under förevarande avsnitt behovet av rättsläkare och

läkare i den militära förvaltningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Det samlade läkarbehovet år 1970 för de av utredningen redovisade hälsovårdsuppgiftema

framgår av följande sammanställning.

Medicinalstyrelsen, statens farmacevtiska laboratorium, statens rätts
kemiska

laboratorium............................................

Statens bakteriologiska laboratorium ................................

Statens institut för folkhälsan ......................................

Länsläkare och biträdande länsläkare................................

Stadshygieniker ...................................................

Yrkeshygieniker-yrkesmedicinare ...................................

Rättsläkare .......................................................

Militär förvaltning ................................................

28

32

16

45

25

40

15

10

211

Forskning och undervisning

Den starka expansion, som forskningen över huvud taget företer i vårt

land, framgår — betonar utredningen — bl. a. av de statliga anslagens höjning

från 33,9 miljoner kronor för budgetåret 1946/47 till 214,6 miljoner

kronor budgetåret 1958/59. De totala statliga anslagen för budgetåret 1959/

60 uppgår enligt en inom utredningen av ledamoten Rexed gjord framräkning

till 231,7 miljoner kronor, varav 22 procent avser medicinsk forskning.

Utredningen redogör för vissa beräkningar avseende forskningskostnader,

antalet tjänster för forskning och undervisning m. m. samt anför därvid i

huvudsak följande.

År 1955 uppgick medelsförbrukningen inom medicinsk forskning till 29,8

miljoner kronor, varav 24,5 miljoner utgjorde statliga anslag. För år 1959

har anslagen beräknats till 50,7 miljoner kronor. Inberäknat privata anslag

och anslag från utlandet på 14,2 miljoner kronor beräknas den totala medelsförbrukningen

år 1959 till 64,9 miljoner. Medelsförbrukningen utgjorde

0,65 promille av bruttonationalprodukten år 1955 och 1,03 promille år 1959.

Häri ingår cirka 2,5 miljoner i utländska anslag. Med utgångspunkt från en

skisserad ökning av antalet tjänster och doktorander har forskningskostnadema

för år 1970 beräknats till 148 miljoner kronor motsvarande 1,61 promille

av den för år 1970 beräknade bruttonationalprodukten, allt i 1959 års

penningvärde. . , ,

Universitetsutredningen har framlagt förslag om förstärkning av forskarpersonalen

bl. a. i syfte att ge toppforskarna större möjlighet att ägna sig

åt forskning och forskarhandledning. Detta sker bl. a. genom ökning av antalet

professurer och laboraturer, inrättandet av personliga professurer, ökat

antal lärartjänster, vissa minimiresurser beträffande assistent- och amanuenspersonalen,

inrättandet av forskarassistentbefattningar, ökat antal e. o.

docentbefattningar och nya e. o. forskardocentbefattningar.

Antalet akademiska tjänster har ökat från 144 budgetåret 1945/46 till

709 budgetåret 1960/61. Den s.k. rekryteringsgruppen — innefattande assistenter,

amanuenser och doktorandstipendiater — har under denna tid

8-dubblats och den s. k. karriärgruppen — omfattande e. o. docent- och

forskardocenter samt särskilda forskartjänster — har 5-dubblats. Utvecklingen

belyses också av antalet disputationer, som oavbrutet ökat sedan

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

slutet av 1930-talet fram till senare år, då en relativ stabilisering skett och

da cirka 30 procent av licentiaterna disputerar. Detta innebär, att det finns

en bred bas för forskarrekrytering och att åtskilliga läkare efter avlagd

Ti-j i 6X?n™ mte omedelbart inträder i sjukvården. Enligt av Rexed

utiord beräkning kommer antalet forskare år 1970 att vara 1 035 varav

sluttjanster och docenttjänster uppgår till 620. En del av de senare torde

etter nagon tid återgå till sjukvården, medan andra för alltid kvarstannar

mom forskningen Rexed framhåller, att man sålunda under 1950-talet genom

de manga disputationerna fatt fram en bred forskarrekryteringsbas

som under 1960-talet måste medföra ett ökat antal karriärtjänster och under

1970-talet sluttjänster.

När det gäller den medicinska forskningen utanför den strängt akadennska

verksamheten har universitetsutredningen funnit, att 49 läkare tillhörde

denna grupp 1955/56. Samtidigt utgjordes den akademiska forskningskretsen

av 446 läkare. Lakarprognosutredningen framhåller, att den i sin

om t omiormalda enkät till läkarna funnit 526 läkare, som uppgivit, att de

uvudsakligen ägnar sig åt forskning. Denna siffra bör jämföras med antalet

akademiska tjänster år 1959 (568), vartill kommer 10 procent för den

utantor fakulteterna bedrivna forskningen, d. v. s. sammanlagt omkring 620

personer. Med hänsyn till att de akademiska tjänsterna också avser undervisning

och sjukvård, är det berättigat att antaga, att vissa läkare i enkäten

inte angivit forskning som huvudsakligt arbetsområde, varför de båda beräkningarna

är väl förenliga.

Enligt utredningens mening ägnar sig ett fåtal av de läkare, som hänförts

i forskargruppen, uteslutande åt forskning. Integrationen mellan undervisning

och forskning är i vårt land så fullständig, att en uppdelning inte

kan astadkommas. Därför har utredningen behandlat dem som en gemensam

grupp. Härtill kommer att praktiskt taget alla läkare vid undervismngssjukhusen

har undervisningsuppgifter, varför dessa helt redovisats

efter sm huvudsakliga arbetsuppgift, sjukvården. Vidare är vissa lärarbetattmngar

deltidstjänster förenade med läkarverksamhet, varför inte heller

dessa redovisats i detta sammanhang. Utredningen anser därför, att det

forut angivna antalet läkare, 1 035, täcker såväl forskningens som undervisningens

behov år 1970.

För beräkningen av antalet forskare år 1970 har utredningen utgått från

1960 års siffror. Den tidigare angivna siffran avseende antalet akademiska

tjänster (709) måste emellertid, anför utredningen, reduceras dels för att

undvika dubbelräkningar och dels emedan utredningen i sina jämförelser

med tillgången på läkare gjort beräkningarna på legitimerade läkare. Av sluttjänsterna

(professorer och laboratorer) har utredningen därför endast upptagit

100. Samtliga e. o. docenter och motsvarande docenter har medtagits.

I fråga om de s. k. rekryteringstjänsterna har utredningen vidare räknat

med att cirka 150 kan beräknas vara besatta av ej legitimerade läkare. Av

de sammanlagt 709 tjänsterna har utredningen därför antagit, att omkring

440 uppehälles av legitimerade läkare, som inte redovisats i andra avsnitt

i betänkandet. En motsvarande beräkning för år 1970 leder enligt utredningen

fram till att av de förut redovisade 1 035 tjänsterna endast 730

bör medtagas i detta sammanhang.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att resultatet av

den programmatiska beräkningen av det framtida läkarbehovet inom de

tre huvudområdena sjukvård, hälsovård samt undervisning och forskning

utvisar ett totalbehov av cirka 11 300 läkare år 1970 enligt följande sam
-

manställning.

Nuläge

Erforderligt

antal läkare

år 1970

A. Sjukvård

4 670

• 3 2001

360

Cp-vård, vanförevård, rehabilitering, vård av kroniskt

sjuka barn,

195

* V* . 1 • 1 O 1

1 930

1 570

20

2 050

3175

100

210

450

730

Summa

6 370

11 290

1 Den nuvarande statistiken medger ej specificering.

4. Slutsatser och förslag

Utredningen betonar, att den framtida hälso- och sjukvårdspolitiken givetvis

måste samordnas med övriga grenar av samhällets aktivitet samt

anför i anslutning härtill bl. a. följande.

Det är självklart, att en starkt expanderande hälso- och sjukvård inte

bara måste vägas mot andra behov utan även måste öka kraven pa en förnuftig

och ändamålsenlig organisation av densamma. Då utredningen ar

övertygad om att hälso- och sjukvårdspolitiken är en ytterligt viktig samhällets

angelägenhet och då man kan konstatera brister i nuet, anser utredningen

sig kunna räkna med att den i det framtida handlandet kommer^att

ges en hög prioritet. Det är självfallet, att takten i förverkligandet maste

bestämmas av ekonomiska och andra realiteter, men den bör inte få bestämmas

av bristande planläggning i t. ex. utbildningspolitiken.

Även om uppgiften inte har varit att föreslå ett generalprogram for den

totala hälso- och sjukvårdsapparatens utbyggnad och organisation under

de kommande decennierna, så innebär uppdraget dock, att utredningen skall

söka förutse utvecklingen. Denna måste ha sin utgångspunkt i nutidens värderingar

och standardmått men också i aktuella föreställningar om framtidens

samhälle och dess sociala och medicinska problem och om forskningens

sannolika inflytande pa formerna för hälsans främjande och sjukdomars

bekämpande i detta samhälle. Den bild av den framtida hälso- och

sjukvårdsorganisationen, som konstruerats som ett metodologiskt nödvändigt

underlag för prognosen, har givetvis fatt en sa realistisk prägel som

möjligt. All erfarenhet talar emellertid för att den, liksom andra prognoser,

skall visa sig vara ett inte särskilt långlivat barn av sin tid. Mot denna in
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

vändning star det lika självklara förhållandet, att man inte kan avvara

framtidsbedömningar. Varje beslut vi fattar, eller underlåter att fatta, är

grundat pa nagot slags uppfattning om framtida behov och möjligheter; vi

vet, att då det gäller läkartillgången, påverkar dagens handlande utvecklingen

på mycket lång sikt framåt.

Beträffande 1970 års läkarbehov — uppskattat till 11 300 läkare — uttalar

de sakkunniga, att de anser det både rimligt med hänsyn till samhällets

resurser och önskvärt, att det framlagda programmet är genomfört

detta år. Utredningen understryker, att den programmatiska bedömningen

av läkarbehovet stämmer väl överens med de beräkningsalternativ, som

konstruerats på grundval av den framtida konsumtion sutvecklingen.

_ I fråga om läkarbehovet år 1980 har utredningen endast sökt ange vissa

riktlinjer för utvecklingen under 1970-talet och därvid särskilt uppehållit

sig vid mentalsjukvården, omgivningshygienen, den förebyggande vården,

den öppna värden och en accelererad förstärkning av forskningens resurser.

När det gäller möjligheten att i ökad utsträckning överflytta arbetsuppgifter

från läkarna till annan kvalificerad vårdpersonal, måste man enligt utredningen

räkna med två mot varandra stridande utvecklingstendenser.

Å ena sidan anser utredningen det både angeläget och sannolikt, att en sådan

överflyttning sker och att sålunda »läkartätheten» skall sjunka inom

varje område för sig. Å andra sidan synes man säkerligen böra räkna med

att en växande del av hälso- och sjukvårdens expansion kommer att äga

rum inom de läkartäta områdena. Utredningen betonar, att den i detta läge

inte ansett sig kunna införa ett godtyckligt antagande om vilken tendens,

som kommer att överväga.

Enligt de av utredningen använda räknealternativen skulle ett antagande

om oförändrad läkarandel år 1980 innebära ett läkarantal om 15 100 respektive

16 900. Utredningen har, som en preliminär riktpunkt för utbildningsplaneringen,

stannat för att läkarbehovet år 1980 skulle komma att uppgå

till 15 000 ä 16 000 heltidsarbetande läkare.

I fråga om den jramtida läkartillgången framhåller utredningen, att det

inte har ingått i dess uppdrag att taga ställning till vilka åtgärder som

behovsprövningen bör föranleda. De sakkunniga lämnar emellertid några

upp^ift^r för att belysa situationen. Av denna redogörelse framgår i huvudsak

följande.

Vid oförändrat intag kommer läkarantalet att uppgå till 8 960 år 1970

och 11 220 år 1980, vilket skulle innebära ett underskott på 2 340 läkare

ar 1970 och 4 280 läkare år 1980. Om man räknar med en nettoinflyttning

av 50 utländska läkare under 1960-talet skulle underskottet för de nämnda

aren^ reduceras tih 1 795 respektive 3 760. För att uppnå balans mellan

tillgång och efterfrågan ar 1980 skulle det nuvarande intaget höstterminen

1961 behöva ökas till 800 medicine studerande. Utredningen anser det emellertid

orealistiskt att räkna med en sådan kapacitetsökning. Underskottet

skulle kunna reduceras till 1 575 respektive 1 590 läkare, om intaget hösten

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

1961 höjdes till cirka 550 och därefter ytterligare höjdes till omkring 700

fr. o. m. hösten 1965.

Eftersom åtgärder för att åstadkomma en rimlig balans mellan tillgång

och efterfrågan på läkare inte bör skjutas pa framtiden, föreslår de sakkunniga,

att en särskild utredning företages om möjligheten och lämpligheten

av att ett antal svenska studenter genom statlig medverkan under

1960-talet inskrives vid utländska lärosäten för att där antingen undergå

viss del av utbildningen eller avlägga läkarexamen i dess helhet. Enligt de

sakkunniga bör målsättningen därvid vara att på detta sätt utbilda något

eller några 100-tal studerande i början på 1960-talet. I detta sammanhang

pekar utredningen på att ett visst antal av våra egna utbildningsplatser

kan komma att reserveras för studenter från utvecklingsländerna och att

svenska läkare kan komma att tagas i ansprak för internationellt arbete.

Utredningen framhåller också, att en viss förkortning av läkarnas genomsnittliga

arbetstid torde ha skett under efterkrigstiden. Om en sådan

arbetstidsförkortning — trots de begränsade möjligheterna med hänsyn till

läkarbristen — skulle komma till stånd för cirka 80 procent av läkarna och

uppgå till exempelvis 10 procent, skulle detta enligt utredningen kalkylmässigt

innebära ett ytterligare läkarbehov av cirka 900 läkare år 1970

och ytterligare omkring 1 200 läkare år 1980.

De sakkunniga understryker, att dess beräkningar av läkarbehovet bör

betraktas som en inledning till en rullande jramtidsbedömning. Även om

ansvaret för den yrkes- och utbildningsprognostiska verksamheten genom

beslut av 1960 års riksdag lagts på arbetsmarknadsstyrelsen, är det enligt

utredningens mening nödvändigt att även medicinalstyrelsen, som har det

högsta inseendet över hälso- och sjukvården, ges möjlighet till en fortlöpande

prognosverksamhet. Med hänsyn till medicinalstatistikens ofta påtalade

bristfällighet finner utredningen det därför nödvändigt med en

snabb översyn av medicinalstatistikens olika grenar. En ökning av personella

och andra resurser för styrelsens statistiska avdelning bör enligt

utredningen dessutom snarast komma till stånd.

Beträffande arbetskrajtsutvecklingen i framtiden erinrar utredningen om

att den totala hälso- och sjukvårdspersonalens ökning under 1960-talet kan

väntas bli underlättad genom en gynnsam utveckling av de samlade arbetskraftsresurserna.

Under 1970-talet kan däremot utrymmet för en ökning

av den kvinnliga sjukvårdspersonalen förefalla trängre. Emellertid är det

utredningens uppfattning, att man synes tendera att underskatta den

kvinnliga arbetskraftens ökning under 1970-talet, eftersom de olika orsaker,

som reglerar kvinnornas deltagande i förvärvslivet, måste antas resultera i

en starkare ökning av kvinnornas yrkesintensitet än prognosen räknat med.

Härtill kommer, anför de sakkunniga vidare, att man bör uppmärksamma

möjligheterna att genom en medveten politik underlätta för kvinnorna att

kvarstå och efter avbrott återinträda i arbetslivet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

I fråga om kostnadsutvecklingen framhåller utredningen att en beräknad

bruttonationalprodukt av 110 miljarder år 1980, varav t. ex. 6 procent används

för hälso- och sjukvård, ger dubbelt så stort utrymme för andra

behov som en bruttonationalprodukt av cirka 51 miljarder år 1958, varav

3,3 procent används för hälso- och sjukvård. Dessutom förhåller det sig

enligt utredningen sa, att en fortsatt utveckling av medicinsk forskning,

hälsovård, sjukvård och rehabilitering i hög grad måste betraktas som produktionsfrämjande

och därmed också kommer andra områden tillgodo.

När det gäller fördelningen av de tillgängliga resurserna mellan den nu

dominerande, dyrare sjukhusvården och den öppna vården, understryker

de sakkunniga kraftigt, att den fortsatta utvecklingen kan väntas bli mera

balanserad. Starka skäl föreligger enligt de sakkunniga för en dämpning av

utbyggnadstakten inom vissa slag av sjukhusvård till dess att personaltillgången

blir mera tillräcklig. Strävandena bör, anför utredningen vidare,

inriktas sa, att det blir större utrymme för en expansion av den öppna vården

utanför sjukhus. Dessutom bör läkarna, vare sig de arbetar i sluten eller

öppen vård i största möjliga utsträckning få biträde av annan personal och

all kvalificerad personal få möjlighet att lasta av enklare arbetsuppgifter på

andra befattningshavare. För en rationell planering och drift av hälso- och

sjukvården krävs enligt utredningen biträde av vetenskapligt och praktiskt

skolad företagsekonomisk, administrativ och teknisk expertis.

Under hänvisning till de gjorde antagandena och beräkningarna föreslår

utredningen

att intaget av medicine studerande vid svenska läroanstalter snarast ökas

till det högsta möjliga utan avkall på undervisningens kvalitet;

att en skyndsam utredning företas om möjligheterna att vid utländska medicinska

läroanstalter organisera utbildning av svenska studerande;

att utbildningen av övrig personal inom hälso- och sjukvården omedelbart

blir föremål för utredning i syfte att fastställa de utbildningsbehov, som

kan föranledas av den förutsedda utvecklingen;

att åtgärder vidtages, så att utredningens beräkningar — vilka bör betraktas

som inledningen till en rullande prognosverksamhet — blir kontinuerligt

uppföljda och senast år 1965 blir föremål för en mera genomgripande

omräkning och korrigering;

samt att medicinalstyrelsen tillföres de ökade resurser, som kan vara erforderliga

för att förbättra, utvidga och intensifiera medicinalstatistiken,

bl. a. i syfte att medicinalstyrelsen i sin allmänna planerings- och

sin tillsynsverksamhet skall kunna verka för en så långt som möjligt

samordnad anpassning av personella och materiella resurser till hälsooch

sjukvårdens utveckling och inriktning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

5. Särskilda yttranden

Ledamöterna Biörck och Hjern har, såsom närmare framgår av betänkandet

(s. 198 ff) bl. a. framhållit, att tidsnöden under det starkt forcerade

arbetet tvingat utredningen att förbigå eller ofullständigt behandla många

viktiga frågor. Även om reservanterna delar kommittémajoritetens uppfattning,

att ett ökat antal läkare är nödvändigt, anser de, att det inte

varit möjligt att på grundval av utredningsmaterialet ta ställning till i vilken

takt detta behöver ske. De ställer sig också tveksamma till den prognosmetod,

som utredningen använt sig av genom att fortskriva rådande

trender, utan att tillräckligt allvarligt fråga sig, när dessa trender kommer

att brytas. — De pekar också på den gemensamma nordiska arbetsmarknaden

för läkare, som kan innebära en förbättrad läkartillgång för Sveriges del,

och som borde föranleda en gemensam nordisk prognosverksamhet och utbildningsplanering.

B. Yttranden

Läkarprognosutredningens synpunkter på den framtida

sjukvårdspolitikens utformning och dess förslag

om en omedelbar och snabb utökning av utbildningskapaciteten

tillstyrkes av det stora flertalet remissinstanser, som

antingen helt ansluter sig till utredningens förslag eller också biträder förslaget

med detaljinvändningar mot vissa avsnitt i utredningen. Till den

förra gruppen hör bl. a. statskontoret, överståthållarämbetet, statens medicinska

forskningsråd, 1955 års universitetsutredning, flertalet av länsstyrelserna,

de flesta landstings förvaltningsutskott, landskommunernas förbund,

LO, folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Sveriges

socialdemokratiska studentförbund och SFS.

Länsstyrelsen i Stockholms län hälsar sålunda med tillfredsställelse, att

utredningen genom ett forcerat arbete kunnat framlägga sina förslag så

snabbt och framhåller, att utredningen klart påvisat behovet av läkarutbildningens

utbyggnad intill den gräns som är möjlig med bibehållna

kvalitetskrav. Länsstyrelsen ifrågasätter t. o. m. — liksom länsstyrelsen i

Örebro län — möjligheten av att utredningens siffror för läkarbehovet ligger

i underkant.

iAnsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att den i olika sammanhang

understrukit att en ökning av läkarantalet är erforderlig. Enligt länsstyrelsens

uppfattning måste läkarbristen betecknas som katastrofal särskilt på

åldrings-, barn- och mentalsjukvårdens område men även när det gäller

tjänsteläkarväsendet. Även länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar allvarliga

bekymmer för läkarbristen och betonar, att verksamma åtgärder utan

dröjsmål måste vidtagas på detta område.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

Behovet av snabba och radikala åtgärder för att minska läkarbristen har

inte minst understrukits av landstingens förvaltningsutskott. Enligt landsting

ets förvaltningsutskott i Uppsala län måste statsmakterna sätta in sin

kraft på åtgärder för att öka läkartillgången, eftersom den nödvändiga utbyggnaden

av sjukvården f. n. riskeras på grund av personalbristen. Södermanlands

läns landstings förvaltningsutskott anser, att utredningens beräkningar

snarast är tilltagna i underkant och att Sverige, när det gäller

läkartillgangen, måste räknas till utvecklingsländerna. Förvaltningsutskottet

i Älvsborgs läns landsting betonar, att ett beslut om en utökad läkarutbildning

maste fattas omedelbart för att kunna få någon verkan under

1960-talet. Med hänsyn till de bristande resurserna för den kliniska utbildningen

föreslår utskottet en skyndsam utredning om möjligheterna att förlägga

klinisk utbildning till sådana större centrallasarett, som inte ligger

på för stort avstånd från universiteten. Örebro läns landstings förvaltningsutskott

framhåller, att redan föreliggande hälso- och sjukvårdsplaner inom

länet under 1960-talet kommer att ställa anspråk på cirka 140 nya läkartjänster,

vilket innebär något mer än en fördubbling av nuvarande antal

tjänster, vartill kommer ett starkt ökat behov inom olika vårdområden

under 1970-talet. Enligt utskottet talar därför mycket för att läkarbehovet

under dessa decennier kommer att vara större än det av utredningen framräknade.

Förvaltningsutskottet i Kopparbergs läns landsting framlägger

liknande synpunkter och beklagar, att dåvarande generaldirektören Axel

Höjers 1948 gjorda bedömningar om läkarbehovet inte beaktades i större

utsträckning. För Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ter det

sig närmast ofattbart, att man först nu fatt till stånd en allsidig bedömning

av läkarbehovet. Hittills har läkarkårens organisationer praktiskt taget

ensamma fått bestämma utvecklingstakten på detta område, och detta har

nu satt sådana spår på nästan alla sjukvårdsområden, som medfört allvarliga

skador för samhället. Enligt utskottets mening behövs ingen särskild

motivering för att statsmakterna nu med all kraft vidtar åtgärder för att

realisera läkarprognosutredningens förslag.

Av de övriga remissinstanser, som oreserverat anslutit sig till utredningens

förslag ma framhallas att Landsorganisationen i Sverige funnit utredningens

konklusioner väl underbyggda men betonar möjligheten av att det

framräknade läkarbehovet kan komma att visa sig otillräckligt. För att

möjliggöra, att en ytterligare höjning av levnadsstandarden kommer till

uttryck i en ökad konsumtion av hälso- och sjukvård fordras en särskilt

kraftig ökning av läkarkåren, vilket skulle medföra en rimligare avvägning

mellan värdet av läkarens tid och patientens. Folkpartiets kvinnoförbund

tillstyrker att utredningens förslag realiseras så långt det är möjligt. Även

folkpartiets ungdomsförbund är av samma mening och anser, att inte ens

den största genomförbara ökningen av läkarutbildningen kommer att täcka

läkarbehovet under de närmaste decennierna. Även om så skulle bli fallet,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

är därmed ingen skada skedd med hänsyn till att svenska läkare i ökad

utsträckning torde bli i tillfälle att tjänstgöra i underutvecklade länder och

internationella organisationer.

Enligt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund skulle läget inom sjukvården

ha varit helt ohållbart, om inte Sverige under efterkrigstiden kunnat

utnyttja utländska läkare. Enligt förbundet står det fullkomligt klart att

läkarbristen kommer att bestå också under de kommande decennierna om

inte omedelbara åtgärder nu vidtages pa utbildningssidan, och troligen har

de gjorda beräkningarna snarast tilltagits i underkant. Förbundet ansluter

sig emellertid till utredningens förslag under förutsättning att en sådan

ökning av läkarantalet kommer till stånd, att det framräknade behovet

helt kan tillgodoses. I annat fall kommer läkarbristen att gå ut över sådana

eftersatta områden som mentalsjukvården, tjänsteläkarväsendet, den förebyggande

vården och långtidssjukvården. Förbundet förutsätter, att ett

realiserande av utredningens förslag också innebär ett accepterande av därmed

förenade kostnader både när det gäller staten och de övriga sjukvårdshuvudmännen.

SSU hänvisar bl. a. till att tidigare gjorde prognoser vilat

på ett otillfredsställande material, som varit missvisande, och ansluter sig

helt till de grunder på vilka prognosutredningen byggt sina antaganden

för den närmaste 20-årsperioden. Sveriges socialdemokratiska studentförbund

är av samma mening och understryker, att det torde vara en allmänt

omfattad grundvärdering, att medborgarna skall kunna få erfordeilig

vård, oavsett de kostnader, som härigenom åsamkas samhället. Vidare

framhåller SFS, att den nuvarande svåra läkarbristen av allt att döma

ytterligare kommer att skärpas under de närmaste decennierna, varför

medel omedelbart måste ställas till förfogande för en omfattande läkarutbildning.

Såsom närmare framgår av det följande har också mentalsjukvårdsberedningen

i huvudsak tillstyrkt förslaget om en snabb utbyggnad av

läkarutbildningen och anser, att det för mentalsjukvården uppskattade

läkarantalet tills vidare bör kunna godtagas i princip.

Även den grupp remissinstanser, som diskuterat vissa grundläggande

avsnitt i utredningen, har med ett fåtal undantag betonat nödvändigheten

av snabba och radikala åtgärder för att komma till rätta med den nuvarande

och framtida läkarbristen. Diskussionen om utredningsmaterialet

har i dessa fall huvudsakligen koncentrerats till metodologi ska och

ekonomiska spörsmål. Till denna grupp hör bl.a. medicinalstyrelsen,

centrala sjukvårdsberedningen, arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska

centralbyrån, kanslern för rikets universitet, medicinska fakulteterna i Lund

och Göteborg, länsstyrelserna i Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands

län, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet samt några

landstings förvaltningsutskott.

;j — Bihang till riksdagens protokoll 1901. 1 saml. Nr 108

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Medicinalstyrelsen framhåller bl. a. följande.

En vägande invändning mot metodiken är, att den av utredningen anvanda

baspenoden kännetecknats av diverse konsumtionsinskränkande förhallanden

(byggnadsreglering, läkarbrist m.m.), som inte medgivit de inneboende

tendenserna att fritt utveckla sig. Kurvan över konsumtionen per

konsumentenhet för perioden 1945—1958 utsäger endast, att så snart en

utbyggnad av hälso- och sjukvården skett, har denna motsvarats av en

okad efterfrågan. Kalkylen bekräftar sålunda endast det kända förhållandet,

att efterfrågan på hälso- och sjukvården för närvarande icke är tillfredsställd.

Kxtrapoleras nu denna kurva framåt i tiden, måste både dess

form och dess stigningsgrad bli osäkra inom mycket vida gränser. Även

mot extrapoleringen av personalen per volymenhet av konsumtionen kan invändningar

göras. Aven om man har anledning vänta sig arbetstidsförkortningar

och dylikt i framtiden, synes det med tanke på hur dylika förändringar

kommer till, mer än eljest vanskligt att förutsätta en exakt upprepning

under perioden 1960—1980 av vad som inträffat 1945—1958. Kalkylerna

tjänar därför, som utredningen själv framhåller, närmast att demonstrera

ett räkneexempel. Den svagaste punkten, när det gäller det programmatiska

avsnittet, synes vara den av utredningen gjorda framskrivningen

av viss del av den öppna vårdens behov enligt utvecklingstendensen under

tiden 1955/56—1958, inte minst därför att den grundar sig på så kort observationstid

Vad man särskilt saknar är en bättre samordning av de önskemal

beträffande läkare och vårdplatser för skilda vårdgrenar, som redovisas

i början av programavsnittet. Sannolikt hade man därvid funnit att behovet

totalt sett kunnat minskas. Styrelsen beklagar även i detta sammanhang,

att utredningen icke funnit anledning eller tid att närmare analysera

det av mentalsjuk vårdsdelegationen framlagda programmet, enär så stor

del av det totala läkarbehovet beräknats falla inom mentalsjukvårdens

område.

Medicinalstyrelsen betonar dock att en kännbar läkarbrist föreligger, att

utredningens kalkyl av 1970 års läkarbehov torde ange en läkarkår av rimlig

storleksordning och att läkartillgången med nuvarande utbildningstakt

inte kommer att motsvara detta behov förrän omkring år 1980, varför

läkarutbildningen i möjligaste mån måste forceras.

Centrala sjukvårdsberedningen betonar — såsom utredningen själv framhållit

att det är utomordentligt svårt att göra en långsiktig prognos med

någon högre grad av säkerhet, eftersom den påverkas av en mängd olika

faktorer, såsom befolkningsutveckling, allmän standardstegring, kommunikationernas

utveckling, medicinska framsteg in. m. Vid vägningen av de

olika faktorerna mot varandra har utredningen nödgats göra så många

subjektiva bedömanden, att slutsatserna blir mycket osäkra, men ej därför

värdelösa. Även om sjukvårdsberedningen med viss tvekan godtar utredningens

motiv för det framtida läkarbehovet liksom när det gäller möjligheterna

att snabbt öka utbildningskapaciteten torde någon risk för överproduktion

av läkare knappast föreligga. Arbetsmarknadsstyrelsen understryker

den svåra uppgift, som förelagts utredningen, och finner det värde
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

fullt, att de sakkunniga ställt frågan om läkarbehovet mot bakgrund av

beräkningar av hela sjukvårdspersonalens storlek och sökt bedöma sjukvårdens

utvecklingstendenser i relation till de framtida ekonomiska och

arbetskraftsmässiga resurserna. Även om ännu underlag i stor utsträckning

saknas på dessa områden för en framtidsbedömning, delar styrelsen på allmänna

grunder utredningens uppfattning, att dess resultat ligger inom

rimliga och sannolika gränser.

Statistiska centralbyrån framhåller bl. a. följande.

Det är — såsom också utredningen framhåller — särskilt uppskattningen

av den s. k. konsumtionsvolymen, som innehåller betydande osäkerhetsmoment.

Centralbyrån är fullt medveten om den svåra situation, som utredningen

här befunnit sig i, men vill påpeka, att utredningen trots de

gjorda reservationerna tvingats grunda en del av sitt arbete på förhållandevis

bristfälliga förutsättningar. Utredningen har sålunda, när det gäller

kroppssjukvården i sina beräkningar använt uppgifter om antalet intagningar.

För den slutna mentalsjukvården har utredningen däremot använt

såväl siffrorna över antalet förstagångsintagna som antalet varddagar och

inom den öppna vården har beräkningarna grundats dels på antalet konsultationer

och dels på antalet expedierade recipe. Härefter har de sakkunniga

företagit en sammanvägning till ett vägt totalindex, varvid man har

valt att som vägningstal för de delindices, som ingår i beräkningarna, använda

de olika vårdområdenas andel i procent av de sammanlagda sjukvårdskostnaderna.

.... . .

Statistiska centralbyrån vill starkt ifrågasätta vad som skall tolkas in i

denna indexserie för den s. k. konsumtionsvolymen. Centralbyrån anser, att

möjligheter helt saknas att bedöma vilken grad av verklighetsöverensstämmelse

en sådan av helt disparata serier vägd totalindex har. Dessutom

ifrågasättes om dessa komplicerade beräkningar ger en bättre utgångspunkt

för framtidsbedömningen än vad en direkt prognos pa läkarantalet skulle ge.

Statistiska centralbyrån understryker emellertid, att det trots kritiken

av utredningens metodik inte finns någon rimlig anledning att anta, att de

felmarginaler, som omgärdar beräkningar av detta slag, skulle vara av den

storleksordningen att man genom att realisera den föreslagna utbyggnaden

av läkarutbildningen skulle få för stort läkarantal.

Kanslern för rikets ''universitet anser visserligen att eu schematisk pi ognos

för en tjugoårsperiod endast kan bli en lek med siffror, men framhåller, att

den programmatiska prognosen utgör en betryggande motivering för slutsatsen,

att en väsentlig ökning av läkarantalet snarast bör komma till stånd.

Även de medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg ifrågasätter värdet

av vissa av de beräkningsgrunder som utredningen använt, men anser det

fullt klarlagt, att en ökning av utbildningskapaciteten måste komma till

stånd.

Länsstyrelserna i V ästernorrlands, Gävleborgs och Jämtlands län anser

å sin sida, att utredningens bedömningar utgör ett godtagbart underlag

för de framlagda förslagen. Enligt 1955 års univcrsitetsutredning iir den av

utredningen använda metodiken den enda rimliga, da det gäller att söka

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

få ett underlag för en beräkning på relativt lång sikt, eftersom beräkningarna

ytterst vilar pa den uppfattningen, att människorna även i framtiden

kommer att se en förbättrad hälso- och sjukvård som ett mycket

väsentligt led i den välståndshöjning, som är att räkna med.

Svenska landsting sförbundet framhåller bl. a. följande.

Det är i hög grad tillfredsställande att en prognos på detta område nu

kommit till stånd, eftersom förbundet vid olika tillfällen efterlyst effektiva

åtgärder för en kraftig ökning av läkarutbildningen. Läget är f. n. sådant,

att sedan länge planerade utbyggnader av sjukvården hindras på

grund av personalbristen.

Den nu verkställda prognosen skiljer sig i väsentliga hänseenden från

sina föregångare. Den utgör ett allvarligt försök att på grundval av tillgängligt

statistiskt material skissera den framtida utvecklingen inom hälso- och

sjukvården och på basis därav beräkna det erforderliga läkarbehovet. Styrelsen

vill gärna ge sitt erkännande åt det sätt på vilket utredningen arbetat.

Detta betyder inte, att de företagna beräkningarna skulle i allo vara

invändningsfria. Men de brister, som eventuellt föreligger, har till väsentlig

del förorsakats av det bristfälliga statistiska underlaget.

Även om man kan ställa sig frågande inför detaljer i den schematiska

prognosen är det dock uppenbart, att beräkningarna har ett stort värde och

ger intressanta utblickar över utvecklingen. Den programmatiska delen av

prognosen är, såvitt styrelsen kan bedöma, verklighetstrogen. Snarast kan

man förmoda, att de angivna siffrorna för läkarbehovet är tilltagna i underkant,

förutsatt att utvecklingen far fortgå ostörd av yttre och inre omständigheter.

Kraftansträngningar måste därför göras för att så snabbt som

möjligt bygga ut läkarutbildningen.

Liknande synpunkter framföres av Svenska stadsförbundet, som finner

utredningens försök att bedöma utvecklingen som epokgörande. Den osäkerhet,

som helt naturligt måste prägla ett arbete av detta slag, har emellertid

omgärdats av sådana säkerhetsmarginaler, att det framräknade läkarantalet

snarast ter sig som en minimisiffra, något som också understrykes av

Folkpartiets ungdom sförbund.

Med hänsyn till läkarbristens allvarliga situation biträder det stora flertalet

remissinstanser utredningens förslag om en skyndsam utredning om

möjligheterna att organisera utbildning av svenska studenter

vid utländska medicinska läroanstalter. Karolinska

institutets lärarkollegium och Svenska läkaresällskapet avvisar dock

förslaget, under det att medicinska fakulteten i Göteborg och förvaltningsutskotten

i Skaraborgs och Östergötlands läns landsting ställer sig mycket

tveksamma till förslaget. Gävleborgs läns landstings förvaltningutskott kan

biträda förslaget endast såvitt gäller en utbildning i de övriga nordiska länderna.

— Däremot har endast ett fåtal remissinstanser föreslagit ett

fortsatt överförande av utländska läkare till Sverige.

Endast från ett fåtal remissinstanser har utredningens metodikresultat

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

blivit föremål för kraftig kritik. Sveriges läkarförbund avstyrker sålunda

att beslut fattas om en ökad intagning av medicine studerande på grundval

av utredningens beräkningar. Förbundet framhåller bl. a. följande.

Utredningens extrapoleringsmetodik får till konsekvens, att 1980 års beräknade

behov skulle blivit lägre om under 1950-talet byggnadsrestriktionerna

varit strängare och läkarbristen mindre uttalad, men högre om sjukvårdens

utbyggnad under det senaste decenniet kunnat fortgå snabbare.

Med samma metodik men med annat val av basår kan man komma till

helt andra resultat än utredningens. Varje analys, som i likhet med utredningens

icke underbyggs med en analys av de faktorer, som styr trenden,

blir emellertid helt godtycklig. Bakom måste ligga en föreställning, att de

senaste decenniernas snabba utbyggnad inom sjukvården inte förbättrat

relationen mellan resurser och behov. Detta förefaller märkligt med hänsyn

till betydelsen av exempelvis den allmänna sjukförsäkringen och förbättringen

av de allmänna kommunikationerna.

De sakkunniga har medgivit, att den av dem beskrivna trenden, utgående

från 40-talets förhållanden, någon gång måste böja av, men har icke i små

mekaniska prognosstudier funnit utrymme att närmare beakta detta iorhållande.

Den avmattning av utvecklingstakten inom vissa delområden,

som i dag föreligger, skulle emellertid påverka slutresultatet mycket kraitigt

i en tjugoårsprognos.

Enligt förbundet bör däremot utredningens programmatiska studier

utbyggas men under hänsynstagande till bl. a. de risker för dubbelräkningar,

som kan bli följden av att en rad parallella utbyggnadsprogram skisseras

fristående från varandra. Härtill kommer, att redan en förskjutning av utbyggnaden

på ett par år reducerar behovet med tusentalet läkare. Om programmet

skulle förverkligas år 1975, kan sålunda läkartillgången redan med

nuvarande intag förväntas bli tillräcklig. Framförallt är det emellertid

angeläget att nu genomföra sådana åtgärder, som kan medföra snabba lättnader

i nuvarande bristsituation. Därför bör bl. a. företagas en allmän

strukturrationalisering av hälso- och sjukvårdsorganisationen. Vidare bör

de s.k. »flaskhalsproblemen» analyseras närmare för att möjliggöra ett

maximalt utnyttjande av sjukhusens alla avdelningar. Andra åtgärder, som

kan medföra en lättnad är enligt förbundet rationalisering av formulär och

blanketter och dessutom bör utnyttjandet av läkararbetskraft för rent tekniska

uppgifter kunna minskas.

Även Svenska läkaresällskapet är synnerligen kritiskt mot väsentliga

delar av läkarprognosutredningens betänkande. Sällskapet ställer över

huvud frågan om den läkartäthet, som skulle bli följden av en årlig intagning

av 700—800 studerande är förenlig med vår traditionella sjukvårdsorganisation.

Sällskapets kritik riktar sig emellertid i första hand mot den

av utredningen använda metodiken och framhåller bl. a. följande.

Fn mekanisk prognos av (lön typ som utredningen framlagt kan inte användas

som underlag för bedömning av vare sig läkarbehovet eller den erforderliga

läkarutbildningskapaciteten. Med vissa modifierade antaganden,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1961

vilka är minst lika befogade som de av utredningen använda, kommer man

för övrigt till helt andra resultat än vad utredningen gjort. Jämförelsen

med tidigare prognoser vilket innebär ett påstående eller åtminstone en

antydan att utredningens prognos icke kan ge en överskattning, eftersom

tidigare prognoser inte gjort det — är oiogisk och uppenbart utan bärkraft.

Jämförelsen mellan läkartätheten i Sverige och läkartätheten i andra länder

är irrelevant; utredningen framhåller själv i olika sammanhang, att förhållandena

härvidlag maste bedömas med hänsyn till utformningen av

hälso- och sjukvårdsorganisationen i övrigt. Sverige har ett större antal

vårdplatser inom den slutna vården och sannolikt också en större sjukvårdspersonal

i förhållande till antalet invånare än flertalet andra länder. Utredningen

har på ett förtjänstfullt sätt sammanfattat ett program för utbyggnaden

av hälso- och sjukvården. Huvudsakligen på grundval av jämförelser

med resultaten av den mekaniska prognosen lokaliserar utredningen detta

utbyggnadsprogram till år 1970. Det torde icke ha ingått i utredningens

uppgift ätt undersöka i vilken utsträckning det över huvud taget är möjligt,

att programmet skall kunna genomföras till år 1970. Under sådana

omständigheter hade det emellertid varit i hög grad önskvärt att en uppskattning

även gjorts av det läkarbehov, som skulle föreligga, om programmet

realiseras först vid en senare tidpunkt. Det för programmet beräknade

antalet läkare utgör ca 11 300 år 1970; med programmets standard och med

vederbörlig hänsyn till förändringarna i befolkningens storlek och ålderssammansättning

skulle, enligt sällskapets beräkning, motsvarande antal bli

ca 12 300 år 1980. Sällskapet anser dock, att den med programmet åsyftade

standarden kan ernås med ett icke oväsentligt lägre antal läkare.

1 rogrammet beaktar nämligen inte i tillräcklig grad, att morbiditeten kan

forväntas fortsätta att minska, att genomförandet av en effektiv långtidssjukvård

kan förväntas möjliggöra rationaliseringar och arbetsbesparingar

pa andra områden samt att inom mentalsjukvården den förändrade vårdorganisationen

och de mera aktiva metoderna för terapi kan förväntas medföra

en åtminstone temporär men dock sannolikt ganska långvarig minskning

av vårdbehoven.

Utredningen har vidare i huvudsak underlåtit att undersöka de effekter,

som befolkmngsutvecklingen (utöver folkmängdens ökning och förskjutning

i åldersstrukturen), urbaniseringen, kommunikationernas utveckling, socialförsäkringens

fortgående reformering och de medicinska framstegen haft

och kan förväntas fa pa efterfrågan inom hälso- och sjukvårdens område.

Läkaresällskapet framhåller slutligen, att — om det föreligger en akut

läkarbrist — utredningen bort framlägga konkreta förslag om hur en bättre

balans mellan tillgång och efterfrågan skulle kunna åstadkommas under

1960-talet. Bland tänkbara åtgärder för att nå detta syfte nämner sällskapet

bl. a. ett bättre utnyttjande av de äldre läkarnas arbetskapacitet,

en temporär höjning av pensionsåldern för vissa Iäkarbefattningar, åtgärdei,

som garanterar fortlöpande tillträde till kurserna för medicine kandidater

och åtgärder, som minskar läkarnas arbete med uppgifter, vilka inte

tillhör den kvalificerade hälso- och sjukvården. Dessutom borde man ha

övervägt åtgärder, som främjar de kvinnliga läkarnas intresse och möjlig
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

het att utöva sitt yrke i full utsträckning liksom organiserandet av enklare

vårdformer i vissa fall.

SACO understryker, att någon allmängiltig definition av begreppet sjukvårdskonsumtion

inte existerar. Antalet intagningar i sluten vård kan t. ex.

inte ge någon uppfattning om konsumtionen av läkarnas tjänster i sluten

vård. Minst lika viktigt är det att ta hänsyn till vårdtidens längd, fallens

art samt omfattningen och intensiteten i vården. Det bristfälliga sambandet

mellan konsumtionsutvecklingen och det valda statistiska måttet är,

enligt SACO, ännu mera uppenbart i fråga om recipeserien. Denna serie mäter

nämligen varken läkemedelskonsumtionens utveckling eller konsumtionen

i öppen vård. För att behovet av läkare skall kunna fastställas med ledning

av en extrapolerad utveckling av sjukvårdskonsumtionen måste härutöver

krävas, att den under tidigare år registrerade konsumtionsutvecklingen

varit oberoende av läkarantalets utveckling. Om det faktiska läkarantalet

påverkat sjukvårdskonsumtionen sådan den är beräknad i utredningen,

kan den extrapolerade utvecklingen inte tillmätas någon självständig

innebörd. Uppenbarligen är detta fallet med den av utredningen beräknade

utvecklingstendensen. Extrapoleringen blir därför meningslös och

kan inte användas för att bestämma det framtida läkarantalet. Eftersom

man inte kan finna en sådan oberoende serie hade, om man överhuvudtaget

vill använda en schematisk metod, det mest korrekta varit att i absoluta

tal direkt extrapolera läkarantalets utveckling med korrigering för befolkningsutvecklingen.

Enligt SACO förefaller däremot den programmatiska prognosen vara utförd

enligt rimliga principer, även om det hade varit värdefullt om denna

prognos kunnat göras mera detaljerad och konkret samt kunnat föras fram

till år 1975. Emellertid torde den programmatiska prognosen berättiga till

slutsatsen, att utredningens beräkning av läkarbehovet är rimlig för en

enligt utredningens antaganden utbyggd hälso- och sjukvård år 1970.

De ekonomiska aspekterna på utredningens förslag har i första

hand uppmärksammats av sjukvårdshuvudmännen och deras organisationer.

Svenska landstingsförbundet t. ex. ställer sig frågande rörande möjligheten

för det allmänna att ekonomiskt bära en sådan belastning, som utredningen

skisserat. Förbundet år av den bestämda uppfattningen, att en utveckling

av den antydda omfattningen inte år möjlig, om landstingen skall

lita endast till sina nuvarande inkomstkällor. En retardering av utvecklingen

måste därför befaras, om inte särskilda åtgärder vidtages. Liknande

synpunkter har även framförts av några landstings förvaltningsutskott.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott framhåller emellertid, att erfarenheten

hittills visat, att både samhället och de enskilda både nu och

tidigare är villiga till betydande ekonomiska insatser på sjukvårdens område.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

Svenska stadsförbundet uttalar, att kostnadsperspektivet förvisso ter sig

överväldigande men att den av utredningen skisserade utvecklingen inte

kan bedömas som orealistisk. Kostnadsstegringen måste emellertid medföra,

att sjukvården ännu hardare än hittills får konkurrera med andra områden

inom samhällslivet. Detta kommer att medföra krav på rationaliseringsåtgärder,

och förbundet understryker i detta sammanhang utredningens uttalande,

att sjukvården kräver biträde av företagsekonomisk och administrativ

expertis i större utsträckning än som nu är fallet. Enligt centrala

sjukvårdsberedningen är det givetvis svårt att i nuläget avgöra, om samhället

om 20 år vill se de dåvarande ekonomiska resurserna ianspråktagna

för hälso- och sjukvårdsändamål i den ifrågasatta omfattningen. Under

alla omständigheter kommer den starka utbyggnaden av sjukvårdsanläggn

in garn a att ställa stora krav pa landets ekonomi samt projekterings- och

byggnadskapacitet. Svårigheter kan därför komma att uppstå för utbyggnaden

inte bara av sjukvardsanläggmngar utan även av de produktiva anläggningar,

som utgör en förutsättning för den väntade tillväxten av bruttonationalprodukten

.

En stark tveksamhet mot ett snabbt genomförande av prognosutredningens

förslag har av varierande skäl framförts av några remissinstanser. Mentalsjukvårdsberedningen

anser det sålunda otänkbart, att det skisserade

behovet av psykiater skall kunna vara tillgodosett år 1970. Lärarkollegiet

vid medicinska högskolan i Umeå framhåller, att kollegiet inte är övertygat

om att det föreslagna läkarantalet är önskvärt och eftersträvansvärt

med hänsyn till att redan nuvarande intag år 1980 medför en läkartäthet av

den storleksordning, som nu finns i de länder, där man nu talar om läkaröverskotL

Lärarkollegiet förordar därför endast, att intaget under tiden

fram till år 1965 utökas så mycket som är möjligt ur teknisk och ekonomisk

synpunkt utan att standarden i läkarutbildningen sänkes. Enligt länsstyrelsen

i Älvsborgs län bör ökningen av utbildningskapaciteten ske i en

jämnare takt än den, utredningen föreslagit, med hänsyn till kraven på de

sökandes lämplighet och undervisningens kvalitet. Tjänstemännens centralorganisation

framhåller, att organisationen på grund av osäkerheten i utredningens

material maste begränsa sig till att biträda en viss ökning av

läkarintaget, och ifrågasätter om inte de olika medicinska specialisternas

bedömningar lett till en viss överskattning av personalbehovet. Högerns

kvinnoförbund förordar en temporär ökning av läkarintaget i avvaktan på

en mera tillfredsställande läkarprognos.

I anslutning till den refererade diskussionen om metodspörsmål och ekonomiska

frågor torde böra framhållas, att praktiskt taget alla remissinstanser

understrukit nödvändigheten av rullande prognoser och av

en förbättrad medicinalstatistik.

Vad först angår det av läkarprognosutredningen framlagda förslaget, att

dess beräkningar kontinuerligt blir uppföljda genom rullande p r o g
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

no ser och senast år 1965 blir föremål för en genomgripande omräkning

och korrigering, har remissinstanserna betonat, att prognosverksamheten

måste avse såväl läkare som all annan sjukvårdspersonal för att utbildningsbehoven

och fördelningen av arbetsuppgifter de olika grupperna emellan

skall kunna bedömas. Medicinalstyrelsen understryker också, att kommande

prognoser bör uppmärksamma läkarkårens fördelning såväl yrkesmässigt

som geografiskt.

Centrala sjukvårdsberedningen uttalar, att samhället skyndsamt bor tillskapa

ett effektivt organ för prognosverksamhet, forskning, rådgivning och

effektivisering av insatserna på sjukvårdsområdet, varvid vetenskapligt och

praktiskt skolad personal med företagsekonomisk, administrativ och teknisk

utbildning bör engageras i betydligt större omfattning än hittills. Centrala

sjukvårdsberedningen torde med en rimlig utbyggnad kunna göra en

betydelsefull insats för att underlätta för sjukvårdshuvudmännen att så

effektivt som möjligt utnyttja de ekonomiska och personella resurserna.

Ett flertal av landstingens förvaltningsutskott understryker med skärpa,

att en ökning av läkarantalet ovillkorligen kräver en undersökning om behovet

av det behövliga antalet sjuksköterskor, läkarsekreterare, kuratorer,

arbetsterapeuter, sjukgymnaster, laboratriser in. in. for att uppna balans

mellan de olika grupperna av sjukvårdspersonal. Dessutom framhålles, att

utbildningen av de nämnda grupperna kan ske snabbare än utbildningen

av läkarna. En tillfredsställande tillgång på sådan personal skulle otvivelaktigt

också ge möjlighet att avlasta läkarna från en råd arbetsuppgifter

och därmed skulle läkarbristen bli mindre besvärande än vad som nu är

fallet. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att den redan i samband med

sin prognosverksamhet tagit upp hithörande fråga med medicinalstyrelsen.

I samband härmed aktualiseras, enligt styrelsen, också behovet av personal

med medicinsk grundutbildning, kombinerad med exempelvis teknisk, naturvetenskaplig

eller psykologisk utbildning.

SFS föreslår, att en särskild prognosgrupp inrättas för hälso- och sjukvården

med uppgift att kontinuerligt insamla och statistiskt bearbeta inkommande

uppgifter, så att personalbehovet ständigt är känt och utbildningens

omfattning kan anpassas därefter. Enligt Gävleborgs läns landstings

förvaltningsutskott bör en gemensam prognos- och utbildningsverksamhet

komma till stånd inom de nordiska länderna.

Svenska läkaresällskapet slutligen uttalar, att den föreslagna prognosverksamheten

inte bör grundas på beräkningar av den typ, som lakarprognosutredningen

använt.

Med hänsyn till att prognos verksamhet en måste bygga på en aktuell

och väl utformad medicinalstatistik, förordar remissinstanserna

praktiskt taget genomgående, att medicinalstyrelsen erhåller de personella

resurser, som erfordras i detta hänseende. Svenska läkaresällskapet förordar

dessutom, att en utredning sker beträffande omläggning och rationalisering

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

av statistiken sa, att de moderna databehandlingsmaskinernas möjligheter

kan utnyttjas samt uppgiftslämnande och primärbearbetning i görligaste

mån kan förenklas. Statistiska centralbyrån biträder i princip önskemålen

om en upprustning av medicinalstatistiken men vill i detta sammanhang

hänvisa till statsmakternas beslut om den svenska statistikens omläggning

och om tillsättandet av en delegation för statistikfrågor, som har till uppgift

att i samverkan med myndigheterna planlägga genomförandet av den

beslutade omläggningen och verka för en rationell statistikproduktion.

Slutligen må nämnas, att vissa remissmyndigheter starkt understrukit

betydelsen av en snabb upprustning och utökning av läkarantalet inom

speciella sjukvårdsgrenar.

Riksförsäkring sanstalten liksom flera andra remissinstanser biträder sålunda

med stort eftertryck utredningens uppfattning, att den p r o f y 1 a ktiska

medicinen i framtiden kommer att få en långt mera framträdande

plats än nu och därmed kommer att kräva ökade läkarresurser.

Även Landsorganisationen i Sverige understryker den förebyggande hälsovårdens

betydelse och framhåller att inte minst industrihälsovården måste

tillmätas en större vikt än tidigare. Pensionsstyrelsen uppehåller sig särskilt

vid betydelsen av den medicinska rehabiliteringen och betonar,

att läkaren har en nyckelställning inom detta område. Styrelsen anser,

att möjligheter bör tillskapas för en samordning och ytterligare utökning

av verksamheten, kombinerad med bl. a. fullgoda utbildningsmöjligheter

i anslutning till de medicinska fakulteterna.

Ett ganska stort antal remissinstanser betonar betydelsen av en väl utbyggd

öppen vård. Enligt länsstyrelsen i Västemorrlands län är det

särskilt angeläget att denna vårdform med det snaraste får tillgång till

erforderligt antal läkare, eftersom det nuvarande tillståndet med vakanser

och korttidsvikariat snarast maste brytas. Länsstyrelsen i Norrbottens län

framhåller, att det nuvarande tillståndet inom den öppna vården medfört

en onormal belastning för den slutna vården. Med hänsyn till de stigande

kostnaderna inom sluten vård bör, enligt Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott,

den öppna vården få prioritet framför en forcerad utbyggnad

och specialisering inom den slutna kroppssjukvården. Även förvaltningsutskottet

i Norrbottens läns landsting fastslår, att det rådande läget inom

den öppna vården framtvingat en onormal dimensionering av den slutna

vårdorganisationen. Svenska landskommunernas förbund uttalar, att avfolkningsbygdernas

behov av allmänläkare måste tillgodoses. Just i glesbygderna

finns förmodligen ett uppdämt läkarbehov, och det finns ingen

anledning att antaga, att behovet av läkare på landsbygden skulle vara

mindre än i tätorter och städer.

Beträffande vården av de långtidssjuka erinrar länsstyrel
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

sen i Uppsala län, att det tidigare förelegat vissa motsättningar mellan

kommunerna som huvudmän för ålderdomshemmen och landstingen som

huvudmän för kronikervården. Länsstyrelsen betecknar det som en trängande

angelägenhet, att frågan om vården av de långtidssjuka nu får en

tillfredsställande lösning, varigenom en väsentlig förbättring erhålles av

förhållandena på ålderdomshemmen. Länsstyrelsen förordar därför livligt

utredningens synpunkter på denna fråga och att åtgärder vidtages för att

trygga läkartillgången vid de nya vårdinstitutionerna. Östergötlands läns

landstings förvaltningsutskott å sin sida kan f. n. inte godtaga utredningens

förslag, om detta skulle innebära ett överförande på landstingen av samtliga

de åligganden, som nu ankommer på primärkommunerna. Däremot torde

det vara naturligt att vid en senare tidpunkt till landstingen överföra t. ex.

vården av de senilt dementa. Svenska landskommunernas förbund konstaterar

däremot med tillfredsställelse, att utredningen utgått ifran att de

långvarigt sjuka i princip bör beredas annan vård än den, som nu i ett stort

antal fall står till förfogande på ålderdomshemmen. Högerns ungdomsförbund,

slutligen, delar utredningens uppfattning, att ett organisationsprogram

för långtidssjukvården bör sikta på ett intimt samarbete mellan sluten

och öppen vård bl. a. för att underlätta vård i hemmen.

I fråga om mentalsjukvården framhåller mentalsjukvårdsberedningen

bl. a. följande.

Den statligt drivna mentalsjukvården är för närvarande föremål för en

omfattande materiell upprustning. En kraftig utbyggnad av de personella

resurserna måste emellertid komma till stand för att godtagbara vardförhållanden

även i detta hänseende skall kunna uppnås. Att utbyggnaden på

personalsidan inte såsom önskvärt varit kunnat ske jämsides med den materiella

upprustningen har till väsentlig del varit beroende på den rådande

kännbara läkarbristen. Även om läkartätheten under senare ar kunnat något

förbättras, måste den ännu betraktas som helt otillräcklig. Härtill kommer

det ökade behov som föranledes av nytillkommande sjukhus och vårdplatser.

Vid bedömningen av läkarbehovet måste självfallet även den största betydelse

tillmätas den snabba utvecklingen av olika psykiatriska behandlingsmetoder

under senare år, en utveckling som radikalt förändrat den

tidigare bilden av den slutna vården som ett i stort sett passivt omhändertagande

av patienterna med en jämförelsevis begränsad aktiv terapi. Denna

utveckling karakteriseras genomgående av en väsentligt ökad aktivitet inom

alla grenar av behandlingsverksamheten, de rent medicinska och psykoterapeutiska

liksom de på rehabiliteringens och socialterapiens område.

Läkarna har härigenom ställts inför nya och omfattande arbetsuppgifter.

Enligt vunna erfarenheter har detta en starkt stegrande inverkan på behovet

av läkare. Inte minst gäller det i fråga om de olika medicinska behandlingsmetodernas

utveckling. Psykofarmakologin kan här sägas ha

vuxit fram som en helt ny forskningsgren inom psykiatrin. Den har fort

med sig, att läkarna måste skaffa sig och vidmakthålla en ingående känne
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Knngl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

dom om och förtrogenhet med handhavandet och verkningarna av den

mångfald nya medicinska preparat, som redan ar att tillgå och som ständigt

ökar.

Pa den organisatoriska sidan har man vidare att emotse en förskjutning

av den psykiatriska verksamheten mot en alltmera utvecklad öppen vård.

Såväl ur patientsynpunkt som ur rent ekonomiska synpunkter får en sådan

linje anses eftersträvansvärd men också den kommer att ställa ökade ansprak

pa läkarnas medverkan. Även om patienterna på denna väg kommer

att i större omfattning kunna utskrivas från sjukhusen, och ökade förutsättningar

sålunda skapas för deras sociala återanpassning innebär detta

inte, att de ur psykiatrisk synpunkt alltid kan rubriceras som helt återställda,

Man måste räkna med att en betydande andel av klientelet även

fortsättningsvis måste stå under kontinuerlig läkarkontroll. Genom en utbyggd

öppen vård kommer också att skapas möjligheter att tillgodose det

behov av vård för lättare psykiska åkommor som i dag svårligen kan tillgodoses.

En stigande upplysning och kännedom om de ökade behandlingsmöjligheterna

måste därvid förutsättas komma att kraftigt öka efterfrågan

från allmänhetens sida på vårdåtgärder för psykiska besvär och sålunda

öka anspråken på läkarnas medverkan.

Vilka konsekvenser på den personella sidan som den sålunda fortskridande

utvecklingen kan komma att få och hur psykiaterbehovet med hänsyn

härtill kan tänkas gestalta sig är i dagens läge inte möjligt att bilda sig

en säker uppfattning om. Det program som i detta hänseende framlagts i

mentalsjukvårdsdelegationens huvudbetänkande kan emellertid anses i

stort sett atergiva de principiella riktlinjer, efter vilka en översiktlig behovsuppskattning

synes böra genomföras. Resultaten av en inom mentalsjukvårdsberedningen

pågående undersökning av de moderna vårdmetodernas

inflytande på det framtida behovet av sjukhusplatser torde kunna ge

ytterligare underlag för en sådan bedömning.

Särskilda åtgärder måste därför under alla förhållanden vidtagas i syfte

att göra psykiaterbanan mera attraktiv. Det synes också nödvändigt att

försöka astadkomma en väl avvägd fördelning av tillgängliga läkarresurser.

Vidare är det angeläget att söka råda bot på den bristande tillgången på de

för patientvården erforderliga hjälpkrafterna.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att läkarbristen trots de senare

årens upprustning fortfarande är akut. Det måste anses tvivelaktigt, om

bristen kommer att täckas även vid en utökning av läkarantalet i stort.

En av anledningarna härtill är säkerligen, att arbetet inom detta område

inte ger samma ekonomiska utbyte som inom andra sjukvårdsgrenar. Länsstyrelsen

anser det därför nödvändigt med sådana åtgärder, som kan medverka

till att stimulera läkarna att arbeta inom mentalsjukvården. Folkpartiets

kvinnoförbund poängterar särskilt behovet av utökade resurser

för barnpsykiatrien och Högerns ungdomsförbund påpekar, att rättspsykiatrien

befinner sig i ett nödläge på grund av psykiaterbristen, otillräckliga

behandlingsresurser och ofullständig medicinsk utrustning.

Betydelsen av en utökad forskning har betonats bl. a. av statens

medicinska forskningsråd. För att klara de ökade krav, som ett genom
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

förande av prognosutredningens förslag skulle medföra, är den viktigaste

uppgiften att en kraftig ökning av undervisnings- och forskningsresurserna

sker. Rådet instämmer helt med de synpunkter som framlagts i utredningen

av rådets sekreterare och som i stort sett innebär en fördubbling av antalet

forskartjänster under 1960-talet. Förvaltningsutskottet i bppsala läns

landsting understryker, att de väldiga belopp, som prognosutredningen

räknar med, ställer ett oavvisligt krav på att forskningen på allt sätt

utbygges och stödjes av det allmänna. Landsorganisationen i Sverige

betonar, att den arbetsfysiologiska forskningen, som är ytterst väsentlig

både för samhället och den enskilde, kommer att kräva ett växande antal

läkare. Folkpartiets kvinnoförbund erinrar om att all förbättring av hälsooch

sjukvården stöder sig på den medicinska forskningens resultat och befarar,

att de gjorda beräkningarna av antalet forskningsläkare är i knappaste

laget, inte minst med tanke på att forskningen också bör vara inriktad

på att ge en vetenskaplig grund för en sundare livsföring.

II. Tandläkarbehov och tandläkartillgång

Frågan om det framtida behovet av tandläkare har under 1950-talet

behandlats av'' flera offentliga utredningar. För den aktuella bedömningen

av frågan synes särskilt två av de utförda analyserna äga intresse. Den ena

har redovisats av 1951 års tandläkarkommitte (SOU 1953: 36), den andra

av 1957 års folktandvårdssakkunniga (SOU 1960: 1). Därjämte har under

sommaren och hösten 1960 utförts en samlad översyn rörande tandläkarbehovet

av den s.k. tandläkarprognosdelegationen 1960, vars resultat sammanfattats

i ett betänkande om »Behovet av tandläkare 1970—1990».

A. 1951 års tandläkarkommitte

Med anledning av folktandvårdens rekryteringssvårigheter tillsattes i

januari 1951 en utredning, benämnd 1951 års tandläkarkommitté. Denna

utredning fick i uppdrag att undersöka det framtida behovet av tandläkare

för att med ledning därav söka beräkna den behövliga examinationskapaciteten

samt bedöma huruvida behovet kunde täckas av de befintliga tandläkarhögskolorna

eller nödvändiggjorde inrättande av den tredje beslutade

högskolan. De sakkunniga skulle även pröva möjligheterna att i samband

med utbildningen främja rekryteringen av tandläkare till folktandvården

samt diskutera sådana uppslag i utbildningsfrågan, som avsag att tillgodose

folktandvårdens speciella behov inom landet i dess helhet eller en viss landsända,

t. ex. Norrland.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1961

Kommittén framlade i november 1953 ett betänkande rörande »Ökad

examination av tandläkare» (SOU 1953: 36). Häri redovisades vissa statistiska

undersökningar gjorda av ett inom kommittén verksamt statistikutskott.

Undersökningarna var utförda i avsikt att dels belysa det aktuella

tandvårdsbehovet, dels ge en uppfattning om den årliga behandlingstiden

för personer som åtnjutit regelbunden tandvård. Statistikutskottets arbetshypotes

innebar, att efter 25 års förlopp (omkring 1980) antalet årligen

återkommande fall skulle motsvara tre fjärdedelar av Sveriges befolkning

med följande fördelning:

80 procent av åldersgruppen 3—7 år,

100 procent av åldersgruppen 7—25 år,

80 procent av åldersgruppen 25—45 år,

60 procent av åldersgruppen över 45 år.

Antalet regelbundna fall i svensk tandvård år 1980 skulle därmed uppgå

till totalt 5,8 miljoner i åldrarna från 3 år och uppåt. För den reviderande

värden åt detta antal individer skulle vid en variation av behandlingstiden

per fall över 7 ar — från 1,25 timmar till 2,0 timmar — erfordras så många

effektiva tandläkare som anges i följande tabell. Re viderings tiden för behandling

av gruppen 3—7 år beräknade utskottet i anslutning till 1946 års

folktandvardssakkunniga till 2,8 timmar per fall; för dem som under skolåldern

varit regelbundna fall räknades med 1,5 timmar respektive 1,65

timmar årlig revideringstid under resten av livet.

Årlig revideringstid i

timmar för regelbundna

fall över 7 år

Erforderligt antal

»effektiva» tandläkare

år 1980

1,25

4 600

1,50

5 300

1,65

5 700

2,00

6 700

Statistikutskottet använde vid beräkningen av antalet »effektiva» tandläkare

år 1980 fyra alternativ beträffande examination vid tandläkarhögskoloma

från och med år 1960.

Alternativ

Årlig total intagnings- kapacitet vid

tandläkarhögskolorna

Årlig exami- nation

Beräknat antal »effektiva»

tandläkare år 1980

I ..........

180

162

4 610

II ..........

230

207

5 420

m ..........

280

252

6 240

IV ..........

330

297

7 050

För de prognoser som baserats på 1,5 timmar per fall fann utskottet, att

den önskade anslutningen till tandvården aldrig skulle uppnås vid intagningsalternativet

I; vid alternativ II skulle den uppnås år 1976; vid alternativ III

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

år 1971 och vid alternativ IV år 1968. Om prognoserna baserades på antagandet

om 1,65 timmar per fall, skulle den önskade anslutningen aldrig uppnås

vid alternativ I; däremot skulle den vid alternativ II uppnås år 1990,

vid alternativ III år 1975 och vid alternativ IV år 1971. Baserades prognoserna

på en revideringstid av 2,0 timmar per fall, skulle den beräknade anslutningen

till tandvård aldrig uppnås vid alternativen I och II, vid alternativ

III uppnås år 1978 och vid alternativ IV år 1974.

Tandläkarkommittén framhöll för sin del, att åtskilliga viktiga antaganden,

som legat till grund för de av statistikutskottet gjorda prognoserna, av

självklara skäl varit mer eller mindre osäkra. Den statistiska utredningen

hade därför endast kunnat bli vägledande för kommitténs ståndpunktstagande

beträffande ökad utbildning av tandläkare. Kommittén uttalade

vidare:

Det nuvarande nödläget inom folktandvården måste enligt kommitténs

mening anses kräva omedelbara kraftåtgärder för en snabb ökning av tandläkarnas

antal, och det är därför av stor vikt, att man söker pressa antalet

av de vid utbildningsanstalterna nyintagna eleverna i höjden under de närmaste

årtiondena. Så länge marknaden för de privatpraktiserande tandläkarna

icke är mättad, har kommittén ansett sig böra varna för åtgärder,

som endast innebär en mindre ökning av den nuvarande examinationskapaciteten.

Kommittén ansåg det önskvärt att söka så öka tandläkarutbildningen,

att ytterligare 150 tandläkare per år kunde utexamineras. Men då en dylik

utökning skulle kunna leda till en viss överproduktion av tandläkare, stannade

kommittén vid 120 såsom en godtagbar siffra i fråga om utökningen

av den årliga intagningen. Kommittén föreslog därför, att den årliga intagningen

vid de odontologiska utbildningsanstalterna skulle ökas från 180

till 300. Detta mål kunde nås genom inrättandet av en ny fullständig tandläkarhögskola

för västra Sverige samt en odontologisk läroanstalt i övre

Norrland, vilken kunde medverka till att behovet av tandläkare i den nordliga

delen av landet blev tillgodosett. Kommittén föreslog en årlig intagning

av 300 studerande, fördelade på tre tandläkarhögskolor, i Stockholm,

Malmö och Göteborg, och en högskoleklinik i Umeå, administrativt underordnad

tandläkarhögskolan i Stockholm och med undervisningen ingående i

denna högskolas utbildningsschema.

De synpunkter som framkom vid remissbehandlingen av betänkandet har

redovisats i propositionen 1955: 138.

1951 års tandläkarkommittés förslag om ökad examination av tandläkare

blev i november 1954 föremål för gemensam beredning mellan cheferna för

social-, finans-, ecklesiastik- och inrikesdepartementen. Vid denna beredning

var vederbörande departementschefer överens om att den odontologiska

utbildningsorganisationen borde utbyggas i sådan omfattning, att

sammanlagt 300 elever kunde intagas varje år. Denna utbyggnad borde i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

första hand ske genom inrättande av en tredje tandläkarhögskola i Göteborg

för intagning av 100 elever årligen. Ett förslag om ökad utbildning

i Malmö blev föremål för ingående diskussioner. I fråga om den föreslagna

Umeå-kliniken framfördes dels norrländska folktandvårdssynpunkter, som

talade till förmån för detta alternativ, dels invändningar mot den mycket

väsentliga merkostnad som Umeå-projektet skulle medföra i jämförelse med

Malmö-alternativet.

Med anknytning till denna diskussion lät chefen för ecklesiastikdepartementet

en särskild departementsberedning närmare undersöka de åtgärder,

som med hänsyn till föreliggande organisatoriska och ekonomiska förutsättningar

skulle kunna vidtagas för att snarast möjligt öka det odontologiska

undervisningsväsendets utbildningskapacitet. Nämnda beredning sammanfattade

sina förslag i en departementspromemoria, vilken överlämnades i

februari 1955.

Beredningen hade vid sitt arbete utgått från att det av arbetsmarknadspolitiska

och stat sfinansiella skäl icke vid den tidpunkten var möjligt att

förelägga riksdagen ett slutgiltigt förslag om inrättande av en ny tandläkarhögskola

i Göteborg. Beredningen föreslog dels att intagningen vid tandläkarhögskolan

i Malmö skulle utökas med 20 studerande per år, dels att en

odontologisk högskoleklinik i Umeå skulle inrättas med utbildning under

sex av de tio studieterminerna för 20 studerande per termin. De av beredningen

föreslagna åtgärderna skulle alltså tillsammans skapa 60 nya utbildningsplatser,

varav 20 vid Malmö-högskolan och 40 vid högskolekliniken i

Umeå. Den totala ökningen av antalet tandläkarstuderande från 180 till

240 föreslogs ske redan från och med höstterminen 1955.

I propositionen 1955: 138 angående ökad examination av tandläkare

framhöll departementschefen bland annat följande.

Jag har på anförda skäl funnit mig böra biträda den uppfattningen,

att det odontologiska undervisningsväsendet, som för närvarande årligen

kan mottaga 180 nya elever, bör så utbyggas, att ytterligare 120 eller sammanlagt

300 elever kan intagas varje år. Jag har vidare ansett mig böra tillstyrka

de i departementspromemorian föreslagna utbildningsanordningarna,

varigenom elevintagningen från och med nästa hösttermin (1955) kan ökas

med 60 till 240. För att sammanlagt 300 elever skall kunna intagas varje år,

erfordras alltså ytterligare 60 utbildningsplatser. Ett ökat antal utbildningsplatser

erhålles, då det från arbetsmarknadspolitiska och statsfinansiella

synpunkter befinnes möjligt att inrätta en till Göteborg förlagd tredje tandläkarhögskola.

Emellertid kan sägas att nämnda tandläkarhögskola, då den

kommer till stånd, lämpligen bör dimensioneras för intagning av ett större

antal elever än 60 per år. Vid nu avsedda tidpunkt bör enligt min mening

en omprövning ske av hur stort antal elever som i fortsättningen lämpligen

bör intagas vid Malmö-högskolan. Såvitt nu kan bedömas, synes i här förutsatta

läge närmast böra ifrågakomma att åter begränsa intagningen vid

denna högskola till 80 per år och dimensionera Göteborgs-högskolan för

intagning av ett lika stort antal elever per år.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Statsutskottet anslöt sig i sitt utlåtande 1955:148 till departementschefens

uppfattning beträffande intagningens omfattning. Utskottet underströk

angelägenheten av att åtgärder successivt vidtages för ernående av en intagningskapacitet

om 300 elever per år. Med anledning av motioner om

anordnande av tandläkarutbildning i Göteborg förordade utskottet, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om en plan för förverkligande

av förslaget om inrättande i Göteborg av den i princip beslutade

tredje tandläkarhögskolan. Förslaget om en ökning av Malmö-högskolans

utbildningskapacitet tillstyrktes av utskottet, som därjämte ansåg sig böra

biträda förslaget om en högskoleklinik i Umea. Riksdagen beslutade sedermera

i överensstämmelse med utskottets utlåtande (Rskr 1955: 326).

B. 1957 års folktandvårdssakkunniga

1957 års folktandvårdssakkunniga avgav i december 1959 ett betänkande

om »Folktandvården» (SOU 1960: 1). Häri redovisades bland annat folktandvårdens

hittillsvarande utveckling samt det beräknade framtida behovet

av tandläkare inom folktandvården. Vid slutet av ar 1959 fanns 22

centraltandpolikliniker, 24 polikliniker för tandreglering och 679 distriktstandpolikliniker.

På nämnda kliniker tjänstgjorde sammanlagt 1 597 tandläkare,

av vilka 473 hade utländsk men ej svensk examen.

Inom folktandvården erhöll år 1957 659 000 barn fullständig tandvård

och 64 000 partiell. Motsvarande siffror för vuxna var 184 000 respektive

274 000. De sakkunniga beräknade, att ytterligare 91 000 barn färdigbehandlats

inom den i kommunal regi bedrivna skoltandvarden.

Behandlingseffekten per tandläkare har ej utretts av de sakkunniga. I

fråga om tidsåtgången i timmar per fullständigt behandlade barn har de

sakkunniga hänvisat till publikationen »Allmän hälso- och sjukvård», där

vissa siffror sammanförts angående den organiserade barntandvården för

åren 1953—1957. Det erhållna medelvärdet av 2,1 timmar per barn beräknades

utgöra tidsåtgången för fullständig och årligen reviderande tandvård

av det permanenta bettet i åldrarna 7—15 år. Tidsåtgången per barn i

övriga åldersgrupper uppskattades till 3 timmar i åldrarna 3—5 år, 1,5

timmar för sexåringar och 2,5 timmar i aldrarna 16—19 ar. För mjölktandvården

i åldrarna 6—10 år beräknades en timme per barn och år. Dessa

siffror bygger dels på uppgifter från Stockholms stads folktandvårdsstyrelse

(1958), dels på material framlagt av 1951 års tandläkarkommitté.

Vad beträffar anslutningen till tandvård i de olika åldersgrupperna har

de sakkunniga funnit det motiverat att räkna med 70 procent i åldrarna

3—G år, 100 procent i skolåldrarna 7—15 år och — med hänsyn till ett

blivande nionde skolår — 100 procent även för sextonåringarna samt slutligen

50 procent i åldrarna 17—19 år.

4 — JHhang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 10S

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

För bedömning av det framtida behovet av tandläkare inom folktandvårdsorganisationen

har de sakkunniga utgått från en uppskattning av behandlingstiderna

inom olika åldersgrupper av barn samt av den procentuella

anslutningen till tandvård i dessa åldrar. Med förutsatt bibehållande

av nuvarande avvägning i distriktstandläkarnas tjänstgöringstid mellan

vuxentandvård och barntandvård — 45 respektive 55 procent — har följande

prognos uppgjorts för tjugoårsperioden 1960—1980.

År 1960 skulle ha krävts drygt 2 200 tandläkare för en hundraprocentig

tandvård i åldrarna 7—15 år. Under de följande åren väntas en minskning

— till ej fullt 2 000 år 1970. Behovet torde 1980 uppgå till cirka 2 070

tandläkare. För sexåringarnas tandvård hade 1960 behövts drygt ett hundratal

tandläkare. Antalet varierar fortsättningsvis endast obetydligt. För

sextonåringarna skulle 1960 ha behövts cirka 325 tandläkare. Detta antal

torde sjunka successivt till omkring 250 år 1980. Behovet av tandläkare

för de permanenta tändernas vård i åldrarna 6—16 år har sålunda beräknats

till 2 670 år 1960, något över 2 300 år 1970 och omkring 2 450 år 1980.

För årsgrupperna 17—19 år behövdes drygt 400 tandläkare 1960. Behovet

vantas bli ganska oförändrat 1970 och 1980. Mjölktand vården under förskoleåldern

och de första skolåren (upp till 10 år) skulle 1960 ha behövt

drygt 1 000 tandläkare. År 1970 fordras ett något mindre antal, 1980 ett

något större — cirka 1 150 tandläkare.

Av betänkandet framgår sålunda, att man för den angivna tandvården i

samtliga dessa åldrar beräknat ett behov av omkring 4 100 tandläkare 1960,

omkring 3 750 år 1970 och omkring 4 000 år 1980. Siffrorna anger endast

behovet inom den egentliga distriktstandvården. Därtill anges ett behov

av ytterligare inemot 300 tandläkare för lasarettstandvård och tandregleringsvård.

I samband med redogörelsen för folktandvårdens målsättning konstaterade

de sakkunniga, att verksamheten bör inledas i barnaåren och med hänsyn

till bristen på tandläkare koncentreras till de mest angelägna arbetsuppgdterna.

Folktandvårdens grundläggande uppgift bör därför enligt de

sakkunniga vara att ge tandvård åt barn i åldrarna 6—16 år eller i vart fall

7—16 år. Närmast därefter i angelägenhet sgrad bör vara ungdomar i åldrarna

17 10 ar. Denna ungdomstandvård bedömdes av de sakkunniga som

mer angelägen än den i och för sig betydelsefulla systematiska mjölktandvården.

Förslag att begränsa folktandvården till enbart barntandvård avvisades

i betänkandet, då folktandvården ansågs böra vara tillgänglig utan

behovsprövning även för vuxna.

Den av de sakkunniga framlagda utredningen visar sålunda ett mycket

betydande behov av tandläkare. Det är enligt de sakkunniga knappast troligt

att detta behov kan tillgodoses inom rimlig tid, även med den ökade

examination av tandläkare, som tillkomsten av en fjärde tandläkarhögskola

kan väntas medföra. De sakkunniga understryker angelägenheten av att

denna högskola — om vars inrättande statsmakternas principbeslut föreligger

— snarast kommer till stånd.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

Vid remissbehandlingen av folktandvårdssakkunnigas betänkande — såvitt

gäller frågan om utbildningskapaciteten — har bland annat följande

synpunkter framförts.

Universitetskanslern ansåg, att avvägningen av tandläkarhögskolornas

utbildningskapacitet bör ske med hänsyn icke blott till folktandvårdens

tandläkarbehov utan även till samhällets behov i övrigt av tandläkare.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm framhöll, att bristen

på tandläkare inom folktandvården icke kan tänkas bli täckt med mindre

än att examinationen av tandläkare ökas. Därför bör Umeå-institutet omgående

utbyggas till en fullständig tandläkarhögskola och tandläkarhögskolan

i Göteborg snarast förverkligas. Dock kommer återverkningarna härav

förmodligen ej att väsentligt påverka rekryteringen till folktandvården

förrän relativt sent.

Lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Malmö framförde krav på ett

omedelbart inrättande av en tandläkarhögskola i Göteborg.

Även socialstyrelsen fann en snabb och kraftig utbyggnad av tandläkarutbildningen

vara synnerligen angelägen, emedan folktandvården fortfarande

mer än 20 år efter starten icke kan arbeta med mer än halv kapacitet.

Medicinalstyrelsen instämde i kravet om ytterligare utbildningsplatser för

tandläkarstuderande. För att man snarast möjligt skall kunna åstadkomma

en ökning av den svenska tandläkarkåren, bör dels ökad intagning ske vid

de befintliga tandläkarhögskolorna, dels en ny tandläkarhögskola inrättas i

Göteborg. Vidare bör möjligheter beredas för svenska studenter att efter

odontologiska studier vid välrenommerad högskola i utlandet komplettera

utbildningen i Sverige och avlägga svensk tandläkarexamen.

Svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation delade de sakkunnigas uppfattning,

att det föreligger behov av ökad examination av tandläkare, samt

biträdde kravet på inrättande av en fjärde tandläkarhögskola.

Svenska landstingsförbundet fann, att den väsentligaste förutsättningen

för förbättrad tandläkarrekrytering till folktandvården är, att en utbyggnad

av utbildningskapaciteten kommer till stånd. Detta är nödvändigt inte

minst med hänsyn till att de sakkunniga vid beräkningarna av tandläkarbehovet

inom folktandvården angivit en siffra som väsentligt överstiger vad

som framkommit vid tidigare gjorda uppskattningar. Förbundet, som i annat

sammanhang uttalat, att ett årligt intag om 300 tandläkarstuderande

vore ett minimum, konstaterade att detta antal i dagens läge är helt otillräckligt.

Den till Umeå förlagda tandläkarutbildningen bör snarast utbyggas

till en fullständig tandläkarhögskola samt den i princip beslutade

tandläkarhögskolan i Göteborg förverkligas.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott ansåg mycket tala för att tandläkarbehovet

framdeles kommer att ytterligare öka. Att räkna med att

kariesförebyggande åtgärder av olika slag skulle kunna medföra någon

minskning i efterfrågan på tandläkarvård torde icke vara realistiskt. Med

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

hänsyn till utbildningstiden för tandläkare torde det därför finnas anledning

att redan nu undersöka framtida behov av eventuellt ytterligare en tandläkar

högskola.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott underströk, att den

nödvändigaste åtgärden för att klara den uppkomna krissituationen är en

utbyggnad av utbildningskapaciteten. Förvaltningsutskottet fann det därför

självklart, att omedelbara åtgärder vidtages för att det till Umeå förlagda

tandläkarinstitutet utbygges till en fullständig tandläkarhögskola.

Sveriges tandvårdsinspektörsförening biträdde förslaget att en fjärde

tandläkarhögskola snarast kommer till stånd i Göteborg. Om det i framtiden

mot förmodan skulle visa sig att examinationen av tandläkare blir

för stor, kan studerandeantalet vid högskolorna skäras ned till båtnad för

undervisningen och den vid högskolorna bedrivna forskningen.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund ansåg, att

det nuvarande underlaget för bedömning av tandvårdsbehovet under de

närmaste årtiondena ej är tillfredsställande, och uttryckte önskemål om en

särskild översyn rörande tandläkarhögskolornas erforderliga utbildningskapacitet.

Det slutliga ställningstagandet till förslaget om inrättande av en

tandläkarhögskola i Göteborg borde anstå till dess att denna utredning

föreligger.

1957 års folktandvårdssakkunnigas förslag har föranlett chefen för inrikesdepartementet

att i propositionen 1961: 1 XI ht, s. 341 ff., uttala bland

annat följande.

De sakkunniga har funnit, att den nuvarande målsättningen för folktandvården

alltjämt bör gälla. Folktandvården bör alltså även i fortsättningen i

princip stå öppen för alla. Även för egen del anser jag — särskilt med

hänsyn till de delar av landet där för närvarande endast få eller inga privata

tandläkare finns — att det icke skulle vara försvarligt att förbehålla folktandvårdens

knappa resurser för vissa patientkategorier.

I likhet med de sakkunniga anser jag vidare, att generell förtursrätt för

ungdom icke kan införas, eftersom detta skulle innebära att på många håll

ingen vuxentandvård alls skulle kunna meddelas. En sådan ordning skulle

strida mot folktandvårdens allmänna målsättning. Däremot vill jag förorda,

att medicinalstyrelsen bemyndigas medgiva förtursrätt för 16—19- åringar inom visst område. Förutsättning härför bör dock vara, att ytterligare

tandläkararbetskraft kan ställas till förfogande för detta ändamål,

t. ex. genom införandet av deltidstjänster eller eljest.

Ehuru de sakkunniga framlagt vissa förslag i rekryteringsfrämjande syfte,

anser de likväl att enda möjligheten att i längden skapa en bättre rekrytering

till folktandvården är att öka utbildningskapaciteten genom inrättande

av ytterligare en tandläkarhögskola. Denna fråga kommer emellertid att

prövas av Kungl. Maj:t i annat sammanhang.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

53

C. Behovsundersökningen 1960

I 1955 års universitetsutrednings sjätte betänkande, »Universitet och

högskolor i 1960-talets samhälle. Riktlinjer och förslag till utbyggnad»

(SOU 1959:45), behandlades frågan om det framtida behovet av tandläkare.

Utredningen framhöll i denna fråga bland annat följande.

Varje bedömning av tandvårdsbehovet är beroende .av värderingar, men

det torde råda enighet om att den folktandvårdsorganisation, på vars uppbyggnad

satsats åtskilligt, för framtiden måste bibehållas och i varje fall

när det gäller barntandvården utvecklas. Man kan emellertid konstatera,

att utvecklingen inom folktandvården de senaste åren varit mindre tillfredsställande.

Enligt uppgift från medicinalstyrelsen var den 1 mars 1959

antalet vakanser vid folktandvården 197, det största antal som dittills förekommit.

Av det totala antalet tandläkare i folktandvården — 1 565 —

skulle så många som 435 eller 28 procent utgöras av tandläkare utan svensk

legitimation. Av dem med svensk legitimation torde ett stort antal vara

sådana som tjänstgör inom folktandvården under en förhållandevis kort tid,

varefter de söker sig över till privat praktik.

Aled tanke på att det mycket stora omedelbara behovet snabbt måste

tillfredsställas och att man samtidigt måste överväga efterfrågan på tandläkare

på längre sikt, föreslår universitetsutredningen, att en särskild översyn

— analog med den som nyligen igångsatts för den medicinska utbildningen

— göres rörande tandläkarhögskolornas erforderliga utbildningskapacitet.

Även om man håller fast vid den behovsbedömning, som föranledde 1951

års tandläkarkommitté att förorda en sammanlagd intagning på 300 studerande,

så finns det förhållanden på forskningens och utbildningens områden

som talar för att utbildningskapaciteten bör höjas utöver vad som

föreslogs av kommittén. Det finns anledning räkna med att den vid tandläkarhögskolorna

forskande personalen kommer att öka väsentligt de närmaste

årtiondena. Vidare måste man för framtiden beakta att det under

senare år starkt ökade antalet kvinnliga odontologie studerande kommer

att leda till att den totala arbetsinsatsen från ett givet antal examinerade

tandläkare kommer att minska.

Ä andra sidan finns det faktorer som på längre sikt kan verka minskande

på tandvårdsbehovet. Hit hör tidigare och mera regelbundet omhändertagande

av patienten, förbättrade kostvanor, förbättrad munhygien, effektivare

arbetsmetoder, fluoridering och andra resultat av en intensifierad

forskning.

Under hänvisning till vad här anförts och till 1951 ars tandläkarkommittés

uttalanden vill universitetsutredningen för egen del understryka, att

ett genomförande av det år 1955 fattade principbeslutet om att en tredje

tandläkarhögskola skall upprättas och förläggas till Göteborg framstår som

synnerligen angeläget. Enligt det 1955 fattade beslutet avsåg man att åstadkomma

en årlig nyintagning av 300 elever. Vid den föreslagna utredningen

bör emellertid prövas vilken utbildningskapacitet som är erforderlig med

hänsyn till det framtida behovet av tandläkare.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

På grundval av universitetsutredningens sjätte betänkande framlades vid

1960 års riksdag propositionen 119 angående riktlinjer för utbyggande av

universitet och högskolor m. m. Beträffande tandläkarutbildningen uttalade

departementschefen därvid bland annat följande.

I fråga om tandläkarhögskolornas samlade utbildningskapacitet har utredningen

funnit anledning förorda att ett ställningstagande sker först sedan

en ny undersökning om det framtida tandläkarbehovet genomförts. Efter

samråd med chefen för inrikesdepartementet vill jag nu förorda, att en

snabb samlad översyn göres beträffande tandläkarbehovet, bland annat med

beaktande av 1957 års folktandvårdssakkunnigas betänkande om folktandvården

(SOU 1960: 1) och de synpunkter därpå som framkommit vid remissbehandlingen

av detta betänkande.

Sedan de odontologiska förhandlingssakkunniga av chefen för ecklesiastikdepartementet

anmodats att låta föranstalta om nämnda översyn beträffande

tandläkarbehovet uppdrog de sakkunniga åt ledamoten professor

Gösta Westin att verkställa densamma (tandläkarprognosdelegationen

1. Tandläkarprognosdelegationen

Oen av tandläkarprognosdelegationen 1960 verkställda översynen sammanfattades

i betänkandet »Behovet av tandläkare 1970—1990» (stencilerat),

vilket överlämnades den 17 oktober 1960.

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av statskontoret, kanslern för

rikets universitet efter hörande av tandläkarhögskolornas lärarkollegier och

organisationskommittén för den medicinska högskolan i Umeå, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, statistiska centralbyrån, medicinalstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Göteborgs

stad, Umeå stad, Svenska landstingsförbundet, Västerbottens läns landstings

förvaltningsutskott, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Sveriges förenade studentkårer (SFS), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund. Dessutom

har Sveriges socialdemokratiska studentförbund inkommit med särskild

skrift i ämnet. Medicinalstyrelsen har senare efter anmodan av statssekreteraren

i ecklesiastikdepartementet inkommit med en skrivelse, vari

vissa delar av ämnet särskilt belyses. Vidare har docent A. Åslander i en

särskild skrivelse framfört synpunkter i ärendet.

Prognosdelegationen har sedermera, den 8 mars 1961, inkommit med en

skrivelse, vartill fogats en kompletterande promemoria innehållande en

alternativ prognos över tandläkarbehovet.

1 Efter framställning från förhandlingssakkunniga tillkallades numera föreståndaren vid tandlakarmstitutet

i Umeå professor L. Lysell och docenten vid universitetet i Uppsala G. Eklund att

som experter biträda vid fullgörandet av ifrågavarande utredningsuppdrag.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961 55

Av betänkandet och därtill fogade tabellmaterial inhämtas i huvudsak

följande.

Den nuvarande tandläkarkårens omfattning, sammansättning och

behandlingskapacitet

Det totala antalet tandläkare med svensk legitimation den 1 januari

1960 uppgick till omkring 4 660. Av dessa tjänstgjorde 1 140 inom folktandvården

och omkring 200 vid tandläkarhögskolorna. Antalet tandläkare inom

militärtandvården — med anställning pa halvtid — beräknades motsvara

25 heltidsanställda tandläkare. 220 tandläkare var ej yrkesverksamma och

ytterligare 40 hade sin verksamhet förlagd utom riket. Av de återstående

omkring 3 035 tandläkarna beräknades minst 2 800 vara aktiva tandläkare

i heltid inom privat praktikutövning.

Inom folktandvården tjänstgjorde förutom de 1 140 tandläkarna med

svensk legitimation ungefär 450 tandläkare med utländsk examen, d. v. s.

28 procent av hela antalet. Av folktandvårdens tandläkare uppehöll omkring

1 500 distriktstandläkartjänster, medan de övriga innehade antingen

centraltandpolikliniktj änster eller ortodontitjänster. De vakanta distriktstandläkartjänsternas

antal uppgick till i runt tal 260.

Bland dem som uppehöll distriktstandläkartjänster vid denna tidpunkt

fanns 200 nyexaminerade tandläkare, vilka under studietiden innehaft medicinalstyrelsens

folktandvårdsstipendium. För varje termin med stipendium

är vederbörande skyldig att under ett halvt år fullgöra tjänst inom folktandvården.

Mer än 2/3 av distriktstandläkarna hade sin tjänstgöring fördelad med

55 procent barntandvård och 45 procent vuxentandvård. Det övervägande

flertalet av de övriga distriktstandläkarna ägnade sig åt enbart barntandvård.

Under 1950-talet har utbildningen av tandläkare varit den största hittills

(1955—1959 examinerades omkring 180 per år) och totalt uppgått

till nära 1 550. Om man bortser från de tjänstepliktiga tandläkarna — stipendiaterna

— har den sammanlagda rekryteringen av svenska tandläkare till

folktandvården uppgått till omkring 470. Detta antal utgör något över 30

procent av de under decenniet examinerade tandläkarna.

Tandläkartätheten varierar starkt mellan olika delar av landet. I medeltal

för riket uppgick den 1 januari 1959 antalet individer per tandläkare till

omkring 1 570. Under det att relationstalen i de större städerna låg på

nivån en tandläkare per 850—1 150 invånare, var patientunderlaget i glesbygderna

— län med relativt få och små städer — mer än 2 000 invånare

per tandläkare. I Norrbottens län fanns salunda en tandläkare per 2 500

invånare, i Gotlands län en per 2 650 invånare.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Delegationen har även redogjort för folktandvårdens behandling skapacitet

inom olika åldersgrupper år 1959. Andelen fullständigt behandlade

utgjorde inom åldersgruppen 3—5 år 1,7 procent, för sexåringarna 32,4

procent och inom åldrarna 7—15 år — med fri skoltandvård — 61,9 procent,

d. v. s. genomsnittligt 47,3 procent för barn i åldrarna 3—15 år.

Bland ungdomarna erhöll i åldersgruppen 16—19 år 9,0 procent fullständig

tandvård. I åldrarna över 20 år utgjorde andelen fullständigt behandlade

3,3 procent. Inom folktandvården kom år 1959 totalt 930 000

personer i åtnjutande av fullständig tandvård. Antalet motsvarar 13,0 procent

av befolkningen. Den partiella vården omfattade för barn i åldrarna

^ år 4,2 procent samt för sextonåringar och äldre inklusive vuxna 4,6

procent. Av landets befolkning erhöll 1959 sammanlagt 1 253 000 personer

eller 17,5 procent fullständig eller partiell behandling inom folktandvården.

En framräkning ger vid handen, att detta innebär omkring 790 patienter

per tandläkare.

Av uppgifterna från 1959 framgår, att skoltandvårdens behandlingskapacitet

varierade mycket starkt från län till län och inom olika åldersgrupper.

Procenttalen kulminerade vid åldern 8 år, nådde över 60-procentsnivån i

åldrarna 7—13 år, dock under stegvis sänkning av värdena. Den ledande

principen för skoltandvården — en systematiskt år från år fortsatt likvärdig

bettre vision under perioden 7—15 år — har alltså hittills ej kunnat realiseras.

Behandlingen av mjölktandsbetten synes vara synnerligen eftersatt

liksom vården av sexåringarnas permanenta tänder. Vidare är i nästan alla

län bettrevisionen för 14- och 15-åringarna ytterst ofullständig. Delegationen

fann läget oroande även med hänsyn till att inom ungdomsgruppen

16—19 år endast 9 procent givits fullständig vård inom folktandvårdens

behandlingsram.

De ytterligt små värdena för behandling av vuxna över 20 år bör enligt

delegationen bedömas mot bakgrunden av att den privata sektorn koncentrerar

sin behandlingskapacitet på tandsjukvård åt denna grupp. Om man

utgår från att de 2 800 tandläkarna i privat praktikutövning årligen hinner

med fullständig tandsjukvård åt samma antal individer per tandläkare som

inom folktandvården — här framräknat till 585 patienter — finner man,

att privatpraktikerna årligen skulle fullständigt behandla 23,0 procent av

befolkningen (d. v. s. omkring 1 645 000 personer). Medräknas även den

partiella vården, når man fram till att sammanlagt 30,6 procent av befolkningen

(d. v. s. omkring 2 190 000 individer) årligen behandlas inom privat

tandvård.

Folktandvårdens jämte den privata sektorns tandläkare skulle enligt delegationens

antaganden för närvarande årligen kunna meddela fullständig

behandling åt omkring 36 procent (13,0 + 23,0 procent) av Sveriges befolkning,

medan den totala kapaciteten — inklusive de partiellt behandlade

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961 57

fallen — skulle motsvara i runt tal 48 procent (17,5 + 30,6 procent) av

rikets hela folkmängd.

Om målet för de närmaste årtiondena vore att nå omkring 75 procent av

befolkningen med en tandsjukvård av nuvarande typ — fördelad på folktandvården

och den privata sektorn — borde enligt detta resonemang en

ökning ske av den totala tandläkarkåren från nuvarande antal av 4 400

yrkesverksamma tandläkare till 6 875 effektiva tandläkare (42 timmars

arbetstid per vecka, 1 900 bruttotimmar per ar, varav 1 800 effektiva) eller

i runt tal 7 000 tandläkare.

Det beräknade behovet av tandläkare 1970—90

Som förutsättningar för prognosberäkningarna har delegationen angivit

dels den procentuella anslutningen till tandvård inom olika åldersgrupper,

dels den behövliga behandlingstiden i timmar per fall. I båda dessa avseenden

har delegationen vad beträffar barn och ungdom i aldrarna 3—19 år

följt 1957 års folktandvårdssakkunnigas antaganden; dock har delegationen

räknat med en hundraprocentig anslutning till tandvård i åldrarna 17 19

år. Därjämte har delegationen sökt beräkna anslutningsprocent och behandlingstid

för den vuxna befolkningen över 20 år. I följande tabeller anges de

sålunda av delegationen gjorda antagandena.

T andsjukvård åt barn och ungdom inom folktandvårdens ram

Årsgrupp

Procentuell anslutning

Behandlingstid

i timmar per fall

3— 5 &r ........

.. 70

3,0

6 år ........

70 (mjölktänder + perm. tänder) 2,5

7—10 år ........

70 (mjölktänder)

1,0

7—15 år ........

. . 100 (perm. tänder)

2,1

16 år ........

.. 100

2,5

17—19 år ........

50

2,5

Tandsjukvård åt ungdom och vuxna inom

folktandvård och

privat praktikutövning

Årsgrupp

_ Behandlingstid i tim. per fall

Pr°ce,?t Alternativ

anslutning j jj jjj

17—19 år (privatpraktik) ..... 50 2,5

2,5 2,5

20 år och äldre ...

........... 70 1,5

1,7 2,0

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

I fråga om behandlingstiderna har delegationen nämnt, att enligt aktuella

folktandvårdsrapporter tidsåtgången per fall för fullständig och årligen

reviderande tandvård i åldrarna 7—15 år i medeltal är 2,14 timmar och för

sanerande och restituerande tandsjukvård åt vuxna (16 år och äldre) 2,93

timmar.

En anslutning till tandvården av 70 procent av landets vuxna befolkning

bör enligt delegationen kunna uppnås, under förutsättning att nödvändigheten

av tandvård inpräntas under skol- och ungdomsåren.

Med utgångspunkt i 1960 års befolkningssiffror har delegationen förutsatt

följande fördelning av befolkningen (3 år och äldre) och de regelbundna

vårdfallen på folktandvård och privatpraktik.

Antal fall

Procentuell fördelning

Befolkning

Regel-

bundna

Ej regelbundna

el. ej i behov

av vård

Regel-

bundna

Ej regelbundna

el. ej i behov

av vård

Folktandvård

3—6 ......

......... 425 000

300 000

125 000

70

30

7—16 ......

......... 1 220 000

1 220 000

—

100

_

17—19 ......

......... 155 000

155 000

—

100

__

20—co ......

......... 3 000 000

1 800 000

1 200 000

60

40

Privatpraktik

17—19 ......

150 000

—

100

_

......... 2 205 000

1 800 000

82

18

Totalt 7 155 000

5 425 000

1 730 000

80

20

Med de redovisade förutsättningarna som grund har delegationen sökt

beräkna det totala behovet av tandläkare under perioden 1970—1990 samt

fördela dessa på folktandvård och privat praktikutövning. I fråga om behandlingstid

per revisionsfall inom det vuxna klientelet (20 år och äldre)

har räknats med tre alternativ — 1,5 timmar, 1,7 timmar respektive 2,0

timmar. Folktandvårdens totala behov av tandläkare vid de olika alternativen

blir 4 100, 4 300 respektive 4 600, under det att den privata sektorns

tandläkarbehov beräknats till 1 700, 1 900 respektive 2 200. För undervisning,

forskning, administration m. m. har antagits ett behov av 600 tandläkare.

Det totala behovet — vilket närmare framgår av följande sammanställning

— har sålunda fixerats till lägst 6 400 och högst 7 400 med ett

mellanalternativ om 6 800 tandläkare.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

59

Behov av tandläkare

I

Alternativ

II

in

A. Antalet tandlä-

Folktandvården

kare för årlig

reviderande

tandsjukvård

enligt

Distriktstandläkare

Barn—ungdom ...........

Vuxna 20—co ............

2 300

1 500

2 300

1 700

2 300

2 000

redovisade

förutsättningar

Specialisttandläkare

Centraltandpolikliniker ....

300

i 100

300 i 300

300

i 600

Privatpraktik

Ungdom 17—19 ..........

Vuxna 20—co ............

200

1 500

1 700

200

1 700 1 900

200

2 000

2 200

Summa

5 800

6 200

6 800

B. Tandläkare för

undervisning,

forskning och

specialisttand- sjukvård vid

fyra tandläkar- högskolor

600

600

600

Totalt

6 400

6 800

7 400

Beräkningarna har utförts med hänsyn till enbart revisionsfallens vård.

Sålunda har ingen tid inräknats för akuta eller partiellt vårdade fall.

Här finnes alltså ett flexibelt utrymme, som kan beräknas motsvara ungefär

480 tandläkare. Delegationen har avsiktligt undvikit att höja totalantalen

med något skattat antal tandläkare för akut och partiell vård, emedan det

synts nödvändigt att inom beräkningens ram ha tillbörlig plats för den

minskning av tandläkarbehovet som inom de närmast följande årtiondena

förväntas bli resultatet av en framgångsrik, generell och individuell profylax

mot karies. Med hänsyn till den förväntade folkökningen 1960—1975 borde

enligt delegationen ha räknats med ett behov av ytterligare omkring 560

tandläkare. Ett sannolikt behov av omkring 1 000 tandläkare utöver prognosberäkningen

har sålunda enligt delegationen inte tillgodosetts. Delegationen

ansåg sig emellertid med denna underlåtenhet ha givit prognosen

behövlig säkerhetsmarginal främst med hänsyn till profylaktikens effekt.

I detta sammanhang har delegationen betonat, att den funnit sannolikheten

tala för att tandläkarbehovet för de närmaste 30 åren bäst bedömes

genom att man för det vuxna klientelet räknar med ett medelvärde av 2

timmar per behandling av revisionsfall. Hänsyn måste nämligen tagas till

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

dels ökad tid för reviderande tandvård åt äldre personer (parodontopatifallen),

dels tidsförlusten vid överförande av saneringsfall till revisionsfall

inom stora nu ej omhändertagna folkgrupper. Med beaktande av dessa synpunkter

har delegationen funnit det tillrådligt att räkna med att den högre

gränsen med ett totalt behov av omkring 7 400 tandläkare bör uppnås

senast 1990. Den lägre gränsen, 6 400 tandläkare, bör ha överskridits redan

omkring 1975, medan mellanlägets totalantal av 6 800 tandläkare bör ha

passerats före 1980.

Tillgången på tandläkare 1970—90 vid olika utbildningsalternativ

Tandläkarutbildningens omfattning under 1960-talet kan med ganska

stor säkerhet anges. Da utbildningen fordrar en studietid av fem år, är en

arlig examination av maximalt 240 tandläkare bestämd för perioden 1960

65. I betänkandet framhålles, att en ökning av antalet årligen intagna

tandläkarstuderande med 20 torde kunna ske tidigast kalenderåret 1963

eller läsåret 1963/64 genom utbyggnad av tandläkarinstitutet i Umeå

till tandläkarhögskola. Sålunda kan examinationen öka till maximalt 260

tidigast från och med kalenderåret 1967 eller läsåret 1967/68. Det större av

tidigare aktualiserade projekt, en tandläkarhögskola i Göteborg med högst

100 studerande, torde enligt delegationens mening ej möjliggöra ytterligare

ökning av intagningskapaciteten tidigare än kalenderåret 1965 eller läsåret

1965/66. Tandläkarexaminationen kommer därför att nå upp till maximalt

360 tidigast från och med kalenderåret 1969 eller läsåret 1969/70.

Prognosdelegationen har även gjort beräkningar rörande det framtida

antalet »effektiva» tandläkare vid olika intagningsalternativ alltifrån 260

vid tre högskolor till 360 vid fyra högskolor. Den tid som skulle åtgå för

att vid årlig intagning av 260 respektive 360 studerande täcka tandläkarbehovet

framgår av närslutna diagram. Vid en begränsning av intagningarna

till 260 studerande blir antalet effektiva tandläkare vid slutet av respektive

femårsperiod följande.

»Effektiva» tandläkare

1970 ................

1975 ...............

1980 ...........

1985 ..............

1990 ................

s. 61 Kontrollera mot PDF

effekti''

andldka

10 000 -

9 000 -

8 000

7 400

7 000

6 800

6 400

6 000

5 000

4 600

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Totala antalet tandläkare 1960—2000.

61

A = Utbildning av 360 tandl. i årlig intagning

från och med 1965.

B = Utbildning av 260 tandl. i årlig intagning

från och med 1965.

Behovet av tandläkare har beräknats med

hänsyn till tre alternativ för behandlingstiden

per revisionsfall inom det vuxna klientelet:

Alt. I. 1,5 timmar.

Alt. II. 1,7 timmar.

Alt. III. 2,0 timmar.

Alt. III

Alt. II

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Om det årliga antalet intagna från 1965 höjes till 360 genom tillkomsten

av en tandläkarhögskola i Göteborg, blir det totala antalet »effektiva»

tandläkare vid slutet av respektive femårsperiod följande.

År

»Effektiva» tandläkare

1970

1975

1980

1985

1990

5 620

6 370

7 230

8 050

8 700

Delegationen framhåller, att endast genom det senare alternativet nås en

sådan snabbhet i utvecklingen, att landets totala behov av tandläkare kan

tillgodoses under loppet av 1970-talet; folktandvårdens bristsituation kan

eljest ej beräknas bli hävd.

Då utvecklingen på tandsjukvårdens område under det närmaste årtiondet

kommer att kunna påverkas av en rad nu ej mätbara faktorer, t. ex.

profylaktiska åtgärder, har delegationen funnit det angeläget föreslå, att

en ny prognos utjöres år 1970. Från dagens utgångsläge har det tyckts delegationen

vara motiverat att räkna med att den nya prognosen skulle kunna,

tänkas påvisa skäl för en sänkning av antalet årligen intagna till omkring

200 studerande redan från år 1975. Om intagningen av odontologie studerande

vid denna tidpunkt reduceras från 360 till 200, torde en begränsande

effekt beträffande antalet tandläkare nås, sedan nivån 7 200 passerats omkring

år 1980.

Delegationens förslag till åtgärder

Från tandsjukvårdens synpunkt har delegationen funnit det oväsentligt,

om behandlingen utföres inom folktandvården eller inom den privata sektorn,

om blott det totala behovet av tandläkare är tillgodosett. Fördelningen

har däremot stor betydelse för folktandvården med dess uppgift att såsom

socialmedicinsk organisation särskilt för de breda folkskikten möjliggöra en

kvalificerad och specialiserad årlig tandsjukvård till överkomlig kostnad.

En fortsatt brist på tandläkare inom folktandvården måste liksom hittills

lägga hinder i vägen för dess betydelsefulla arbetsuppgifter i folkhälsans

tjänst. Om åtgärderna för utökning av utbildningskapaciteten begränsas till

att endast i langsam takt söka tillgodose samhällets behov av tandläkare,

kommer detta att resultera i en olämplig överbelastning av den privata sektorn.

Blir däremot tandläkarbehovet snabbt tillgodosett, kommer antalet

privata praktikutövare att rationellt regleras genom en selektion av de

tandläkare som äger personliga förutsättningar för uppgiften. Detta borde

enligt delegationen enbart medföra fördelar vid den privata sektorns rekrytering

och sannolikt även vara till gagn för det hjälpsökande klientelet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Delegationen har med hänsyn till här redovisade resultat funnit, att

endast en maximal utökning till 360 nyintagna tandläkarstuderande per ar

från 1965 ger möjlighet att inom loppet av 1970-talet tillgodose landets

behov av tandläkare.

De åtgärder som delegationen funnit nödvändiga i detta sammanhang

har sammanfattats i följande förslag.

1. Tandläkarinstitutet i Umeå bör utbyggas till högskola för utbildning

från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen enligt förslag, utarbetat

av den odontologiska nämnden inom organisationskommittén för den

medicinska högskolan i Umeå, men med en årlig intagning av 60 studerande

från och med kalenderåret 1963 eller läsåret 1963/64.

2. Den av statsmakterna principbeslutade tandläkarhögskolan i Göteborg

bör inrättas med årlig intagning av 100 studerande från och med kalenderåret

1965 eller läsåret 1965/66.

3. En ny prognos beträffande behovet av tandläkare — bland annat med

hänsyn till resultatet av de profylaktiska åtgärderna — bör upprättas 1970,

varvid tandläkarhögskolornas lämpliga utbildningskapacitet från och med

läsåret 1975/76 fixeras.

4. Vid eventuell stark sänkning av antalet intagna svenska studerande

från år 1975 bör undersökas, om möjlighet föreligger att bereda studerande

från övriga nordiska stater liksom från andra länder tillfälle till fullständig

tandläkarutbildning vid de svenska odontologiska lärosätena.

Delegationens kompletterande beräkningar

Tandläkarprognosdelegationen har, som tidigare framhållits, inkommit

med en särskild skrivelse till vilken fogats en promemoria med kompletterande

beräkningar rörande tandläkarbehovet. Denna promemoria har ej

varit föremål för remissbehandling.

Delegationen anger att syftet med de kompletterande beräkningarna av

tandläkarbehovet varit att möjliggöra säkrare jämförelser med läkarprognosutredningens

behovsberäkningar. I promemorian upptages till diskussion

dels den framtida tidsåtgången vid årlig revisionsbehandling av vuxna, dels

inverkan av en generell arbetstidsförkortning inom tandvårdssektorn, dels

därjämte effekten av profylaktiska åtgärder mot karies.

I fråga om tidsåtgången framhåller delegationen, att den patientbehandling,

som avser bettsanering och restitution, i medeltal kräver 4 timmar per

fall. Den därefter inträdande årliga bettrevisionen har i delegationens betänkande

antagits omfatta 2 behandlingstimmar per patient, ett medelvärde

för tidsåtgång konstaterat inom skoltandvården. Något material för

exakt bestämning av nuvarande behandlingstider i vuxentandvård finns ej

tillgängligt, men enligt delegationen är det sannolikt, att den årliga revi
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

sionsbehandlingen av vuxna genomsnittligt ej understiger 2 timmar. Vid en

framtidsbedömning bör hänsyn tagas bland annat till befolkningsförskjutningen

mot högre åldrar, anser delegationen, som förutser, att det åldrande

bettets sjukdomar kommer att träda i förgrunden. Dessa sjukdomar, främst

parodontopatierna, fordrar tidsödande behandling. Då den ekonomiska

standarden för de äldre befolkningsgrupperna successivt torde förbättras,

bör man enligt delegationen räkna med att 2,0 timmar per revisionsfall ej

kommer att vara tillräckligt inom vuxentandvård. För den kompletterande

prognosen har räknats med en genomsnittlig tidsåtgång av 2,5 alternativt

3,0 timmar vid tandvård åt vuxna.

En arbetstidsförkortning inom tandvårdssektorn med 15 procent är enligt

delegationen tänkbar. Detta skulle i folktandvården leda till sänkning

av tandläkarnas effektiva arbetstid från 1 800 till 1 500 timmar om året.

Vid den bedömning av tandläkarbehovet, som redovisas i följande sammanställning,

har delegationen förutsatt, att alla tandläkare tillämpar motsvarande

arbetstidsförkortning.

Alternativ för behandlingstid

Totalt tandläkarbehov vid

i timmar per patient i

15 procents arbetstids-

vuxentandvård

förkortning

2,0 (= betänkandet) ......

8 760

2,5 ......................

9 960

3,0 ..................

11 160

Om endast folktandvårdens tandläkare erhåller arbetstidsförkortning,

blir tandläkarbehovet vid behandlingsalternativet 3,0 timmar för vuxna

patienter totalt 10 640.

Effekten av profylaktiska åtgärder mot karies har av delegationen bedömts

bland annat mot bakgrunden av en undersökning inom grupper av

norrköpingsbam, som tillförts fluoriderat vatten under en sjuårsperiod. Undersökningen

visar, att effekt vinnes hos de 7-åringar, som alltsedan födelsen

åtnjutit fluoriderat vatten. En väsentligt mindre verkan utläses hos de 14- åringar, som alltsedan 7-årsåldern använt sådant vatten. Enligt delegationen

har hittills gjorda iakttagelser i fråga om profylaktiska åtgärder ej lämnat

bevisbart underlag för en så reducerad efterfrågan på tandsjukvård att

därmed ett avsevärt minskat tandläkarbehov inträder. Med hänsyn till

den möjliga effekten av profylaktiska åtgärder mot karies har delegationen

i sitt betänkande räknat med en marginal av omkring 1 000 tandläkare

under perioden 1970—90 utöver det angivna behovet. Delegationen accepterar

fortfarande marginalen som en säkerhetsåtgärd i syfte att göra sin här

redovisade bedömning av tandläkarbehovet realistisk.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

2. Yttranden

Bland remissinstanserna råder enighet om nödvändigheten av ökad tandläkarutbildning.

Vid bedömningen av delegationens behovsprognos har

emellertid vissa invändningar rests, bland annat med hänsyn till prognosmetodiken.

Sålunda framhåller statistiska centralbyrån, att betänkandet

ej kan anses innehålla en prognos över tandläkarbehovet utan

närmast utgöra en plan för anpassningen av nyintagningarna vid tandläkarhögskolorna

till en nivå, som skall ge ett pa vissa antaganden grundat

tandläkarantal under en trettioårsperiod.

Den av delegationen förutsatta anslutningen till tandvård

inom olika åldersgrupper diskuteras i ett flertal remissyttranden. Även pa

denna punkt framför statistiska centralbyrån reservationer. Enligt centralbyråns

uppfattning måste delegationens antaganden omgärdas med mycket

betydande osäkerhetsmarginaler, dels på grund av att antagandena saknar

statistiskt stöd, dels på grund av deras statiska karaktär.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm finner det utomordentligt

svårt att avgöra, huruvida de av delegationen antagna deltagarfrekvenserna

i årlig reviderande tandvård verkligen kan komma att vara

giltiga redan efter 10 å 20 år — förutsatt att tandläkarantalet till dess

blivit tillräckligt stort för att kunna möta en sådan efterfrågan. Avgörande

härför blir ej endast ekonomiska faktorer utan även i hög grad uppfostran

av folkets flertal till ett aktivt krav på regelbunden tandvård.

Lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Malmö erinrar om att det råder

skillnad mellan verkligt tandvårdsbehov och efterfrågan på tandvård. Kollegiet

finner det otroligt, att efterfrågan på regelbunden tandvård i dagens

läge skulle kunna nå upp till 75 procent. Det är dock möjligt, att förbättrad

ungdomstandvård, upplysning, urbanisering och sociala ambitioner under de

kommande decennierna kan driva upp efterfrågan på tandvård till denna

höjd.

Även medicinalstyrelsen ställer sig tveksam inför möjligheterna att uppnå

den beräknade deltagarfrekvensen inom den tid som nu någorlunda kan

överblickas.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarjörbund anser, att

antagandena rörande framtida deltagarfrekvens inom barn- och ungdomstandvård

på den offentliga sektorn i stort sett torde vara realistiska. I fråga

om anslutningen av vuxna till regelbunden tandvård år 1975 har organisationerna

gjort egna beräkningar, bland annat med hänsyn till skridningen

av den relativa anslutningen med tilltagande ålder men även med beaktande

av ökade vårdmöjligheter och förbättrad anslutning på grund av

propaganda. Resultaten av organisationernas bedömningar beträffande anslutningen

till såväl barn- och ungdomstandvård som vuxentandvård återges

i följande tabell.

5 — Iiiharuj till riksdagens protokoll 1001. t samt. Nr 108

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Åldersgrupp

Procentuell anslutning till tandvård

Delegationens

prognos

Organisationernas

prognos

Mjölktänder

3—5 ...................

70

6—10 ...................

70

Permanenta tänder

6 ...................

70

7—15 ...................

100

16 ...................

100

17—19 ...................

80

20—24 ...................

....... 70

80

25—34 ...................

75

35—44 ...................

65

45—59 ...................

55

60—69 ..................

40

70—co ....................

20

Delegationens antaganden beträffande genomsnittlig behandlingstid

för patienter inom olika åldersgrupper diskuteras av bland

andra statistiska centralbyrån, som påpekar att i de av delegationen omnämnda

folktand vårdsrapporterna den genomsnittliga vårdtiden för vuxna

(16 år och äldre) vid fullständig behandling var 2,93 timmar per fall. Delegationen

har med hänvisning till kvantitativt icke bekräftade förhållanden

och till antaganden i tidigare utredningar räknat med alternativen 1,5 respektive

1,7 och 2,0 för dem som är 20 år och äldre. Centralbyrån finner det

anmärkningsvärt, att delegationens maximialternativ är så mycket lägre än

den tid som anges i ett aktuellt empiriskt material.

Medicinalstyrelsen tar ävenledes upp frågan om behandlingstiderna för

det vuxna klientelet. Styrelsen accepterar delegationens alternativ in,

d. v. s. en behandlingstid om 2,0 timmar. Under en uppbyggnadsperiod,

innan majoriteten av de vuxna blivit s. k. revisionsfall, torde man helt

säkert få räkna med längre behandlingstid per individ än 2 timmar.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund hävdar, att

det av delegationen använda materialet beträffande tidsåtgång i barntandvård

ej håller måttet som prognosgrundande faktor. I gruppen barn med

regelbunden tandvård ingår nämligen många, som på grund av folktandvårdens

otillräckliga resurser ej erhållit årlig behandling och som därför vid

behandlingstillfället haft ett under flera år ackumulerat tandvårdsbehov.

Behandlingstiderna för vuxna har 1960 undersökts av Sveriges tandläkarförbund.

Undersökningen omfattade 69 slumpvis uttagna privatpraktiserande

tandläkare, som lämnade uppgifter för vardera 15 likaledes slumpvis

uttagna patienter, behandlade under minst tio år i följd. Undersökningen

gav vid handen, att de vuxna patienterna med nuvarande tandvårdsstan
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

dard i genomsnitt kräver en behandlingstid av cirka 1,7 timmar per år.

Organisationerna har sammanfattat sina bedömningar beträffande tidsåtgången

för olika åldersgrupper i följande tabell.

Åldersgrupp

Behandlingstid i

Delegationens

prognos

timmar per fall

Organisationernas

prognos

Mjölktänder

3 5 ..................

........ 3,0

2,0

6—10 ..................

........ 1,0

1,0

Permanenta tänder

6 ..................

........ 1,5

1,0

7—15 ..................

........ 2,1

2,1

16 ..................

........ 2,5

2,5

17 19 ..................

........ 2,5

2,0

20—co ..................

........ 2,0 (alt. III)

1,7

Frågan om de profylaktiska åtgärdernas betydelse för det

framtida behovet av tandläkare behandlas av ett flertal remissinstanser.

Allmänt förutsättes, att profylaxen på längre sikt kommer att minska tandvårdsbehovet,

åtminstone i de lägre åldrarna.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anför huvudsakligen

följande.

1. Under 1950-talet har enligt folktandvårdens statistik en nedgång i

kariesfrekvensen iakttagits, vilken bland sjuåringarna under de tre senaste

åren uppgått till cirka 2 procent om året. Under särskilt senare delen av

1950-talet har upplysnings- och propagandaverksamheten, byggd på kariesforskningens

resultat, varit relativt intensiv och nedgången i kariessiffrorna

kan vara en frukt härav.

2. Dagligt tillförande av små mängder fluor, särskilt till den växande organismen,

genom dricksvatten eller på annat sätt, har visat sig ge en relativt

stark kariesreduktion. Man kan räkna med en sänkning av kariesfrekvensen

i de permanenta tänderna hos barn, som under uppväxttiden erhållit sådant

vatten, med 50—60 procent, och man har även funnit, att denna reduktion

till icke oväsentlig del kvarstår hos äldre personer. Tillsättning av fluor till

dricksvatten har åtminstone tills vidare i Sverige stött på hinder beroende

på att åtgärden ännu icke av samtliga sakkunniga bedömts vara säkerställd

utan icke önskvärda biverkningar.

3. Lokal applikation av fluor på tandytorna har visat sig inrymma stora

möjligheter till kariesförebyggande. Mest lovande ter sig de metoder, som

inrymmer fluortillsats till tandpastor, eftersom man därvid eliminerar behovet

av specialutbildad personal för applikation av skyddsämnet. Flera

undersökningar tyder sålunda på att en pasta innehållande små mängder

tennfluorur kunnat medföra en kariesreduktion med 15—50 procent hos

barn och cirka 35 procent hos vuxna.

Stora möjligheter att avsevärt minska tandläkarbehovet i landet finnes

sålunda, om fortsatta undersökningar eller rekommendationer från expert
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

håll kommer att leda till att en liten daglig fluormängd mera allmänt kommer

att tillföras Sveriges barn under uppväxtåren. Forskningen efter dessa

linjer liksom åtgärder, föranledda av vunna resultat, synes vara värda

särskilt beaktande och understöd av statsmakterna.

Enligt lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö torde effekten av

en eventuell kariesprofylax närmast förflytta tandvårdsbehovet allt högre

upp i åldrarna och minska alltför tidiga bettstympningar genom onödiga

tandförluster. Vad detta kan komma att ha för inverkan på tandläkarbehovet

är svårt att säga, men troligen kommer det ej att väsentligt minska kravet

på tandsjukvård.

Medicinalstyrelsen framhåller i sitt yttrande, att styrelsen — dels med

hänsyn till det erfarenhetsmaterial som nu står styrelsen till buds, dels med

tanke på fluorprofylaxens senaste landvinningar — anser sig kunna uttala,

att förebyggande åtgärder samt eliminering av en del på behandlingstiden

ogynnsamt inverkande faktorer bör kunna medföra en reduktion av den

årligen erforderliga behandlingstiden med 20 procent. Behovet av tandläkare

inom distriktstandvården skulle därmed sjunka från av 1957 års folktandvårdssakkunniga,

genomsnittligt för tiden 1965—75, beräknade 3 800

till något över 3 000.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i detta sammanhang, att det finns två

motverkande komplex av tendenser, som påverkar framtidens behov av

tandläkare. Å ena sidan kommer en stigande realinkomst att kunna leda till

ökad efterfrågan på tandvård och därigenom också till ett ökat behov av

tandläkare, å andra sidan kan en förbättrad teknik och profylaktik leda till

en minskning.

Svenska landsting sförbundet erinrar om att delegationen vid sina beräkningar

arbetat med en säkerhetsmarginal på omkring 1 000 tandläkare med

hänsyn bland annat till den profylax mot karies som kan komma i fråga och

till att stora befolkningsskikt långsamt väntas komma till insikt om behovet

av årlig reviderande tandvård. Enligt landstingsförbundet kan emellertid

marginaler erfordras även av andra orsaker, exempelvis framtida generella

arbetstidsförkortningar, vilka kan medföra att fler tandläkare erfordras för

att tillgodose ett visst tandvårdsbehov.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund redovisar

ingående sina synpunkter beträffande betydelsen av förebyggande åtgärder

och framhåller därvid bland annat följande.

Åtskilligt material finnes för en skattning av profylaxens möjligheter.

Uppgiften underlättas av att karies är den tandsjukdom, som dels direkt

eller indirekt förorsakar huvuddelen av tandvårdsbehovet, dels också är

den, som hittills med största effekt kunnat förebyggas. En klar tendens i

kariesutvecklingen inom landet kan exempelvis utläsas ur folktandvårdens

statistik över kariesfrekvensen hos sjuåringar i hela landet. Denna statistik,

som anger det procentuella antalet kariesangripna permanenta tänder hos

sjuåringarna (de senaste åren dessutom också för sexåringarna), är visserli
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

K-ungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

gen icke helt invändningsfri men dock betydligt säkrare än många andra

1 prognossammanhang använda data och skattningar. Folktandvårdens statistik

grundar sig dessutom på ett mycket stort primärmaterial.

Medan kariesfrekvensen kraftigt steg efter krigets slut, har den under

1950-talet långsamt sjunkit. Det torde icke vara felaktigt att antaga, att

detta berott på kariesforskningens resultat och den därpå byggda upplysnings-

och propagandaverksamheten, som tagit kraftig fart just under

1950-talet, till större delen genom insatser av frivilliga krafter.

Under de tre senaste åren, då det material som ligger till grund för

statistiken varit homogenare än tidigare, har kariesfrekvensen bland sjuåringarna

reducerats med cirka 2 procent per år. Det är känt, att den form

av karies, som dominerar bland sjuåringarna (fissurkaries), likväl mindre

påverkas av profylaktiska åtgärder än andra kariesformer (ytkaries). Det

finns därför en viss grund för antagandet, att kariesminskningen varit minst

2 procent per år inom hela befolkningen. Om man gör den försiktiga uppskattningen,

att SO procent av tandvårdsbehovet direkt eller indirekt förorsakas

av karies, betyder varje tvåprocentig kariesreduktion en minskning

av tandläkarbehovet med cirka 70 av ett totalantal av 4 500.

På grund av det ovan anförda torde man kunna räkna med en kariesreduktion

fram till 1970-talet om i runt tal 10 procent genom upplysningbeträffande

kost och hygien samt minst 10 och högst 30 procent genom användande

av fluor. De väntade fortsatta framstegen genom den kariesprofylaktiska

målforskningen har därvid icke tagits med i beräkningen. Om

man alltså räknar med de båda gränsvärdena tjugoprocentig respektive

fyrtioprocentig kariesreduktion och med att karies i dagens läge direkt eller

indirekt förorsakar SO procent av tandvårdsbehovet, skulle en reduktion av

hela tandvårdsbehovet med i runda tal 15 respektive 30 procent kunna uppnås.

Denna skattning är givetvis ganska osäker, men den har i motsats till

utredningens skattning ett kalkylerat underlag.

Medicinalstyrelsen har i särskild skrivelse uttalat sig om den av tandläkarorganisationerna

åberopade statistiken beträffande kariesfrekvensen.

Styrelsen framhåller i huvudsak följande.

Med aktuell kariesprocent hos sjuåringar respektive sexåringar menas den

procentuella andelen av frambrutna permanenta tänder som vid undersökningstillfället

uppvisar obehandlad karies. Statistiken bygger på undersökningar

och registreringar utförda av ett betydande antal distriktstandläkare.

Det är därför uppenbart, att siffrorna ej kan anses äga stor vetenskaplig

precision. När det gäller prognoser, där vissa approximationer och skattningar

under alla förhållanden är nödvändiga, synes det emellertid vara av

stort intresse och värde att söka utröna de tendenser som kan utläsas ur

ett riksomfattande material.

I det aktuella materialet finner man för åren 1956—59 den av tandläkare

organisationerna påpekade sänkningen av riksmedelvärdet för aktuell karies

från 28,8 till 27,1 procent , vilken sänkning utgör 5,9 procent. Fm fråga, som

man ställer sig inför dessa siffror, iir om en under perioden ökad behandlingav

de permanenta tänderna hos sexåringar möjligen kunnat medföra, att

förekomsten av obehandlade kariesangrepp hos sjuåringarna relativt sett

minskats. Fn undersökning visar dock, att eu tydlig reduktion av sjuåringarnas

aktuella kariesprocent inträtt även i de områden, där inga eller

obetydliga förändringar i sexårstandvårdens omfattning inträffat. Studiet

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

av siffermaterialet tyder sålunda på att sänkningen av aktuell kariesprocent

under senare delen av 1950-talet berott på en verklig reduktion av kariesangreppet.

Denna kariesreduktion kan knappast ha varit begränsad till enbart

sex- och sjuåringar utan kan beräknas ha kommit alla yngre årgångar

tillgodo och med största sannolikhet även äldre barn och vuxna.

Eftersom fluorens användning för kariesförebyggande hittills varit ganska

obetydlig i Sverige och i huvudsak begränsad till ett fåtal städer och sjukvårdsområden,

ligger det närmast till hands att antaga, att kariesreduktionen

står i samband med de framsteg inom kariesforskningen, som gjorts

under 1940- och 1950-talen, och framför allt med de intensifierade ansträngningar

som under 1950-talet gjorts för att utnyttja dessa forskningsresultat.

Kariesreduktionen beror dock sannolikt främst på den under detta årtionde

starkt ökade förebyggande upplysningsverksamheten.

Folktandvårdens nuvarande brist på tandläkare och dess framtida behov

av ett större antal distriktstandläkare utgör för flertalet remissinstanser

motivering för krav på ökad tandläkarutbildning. Dock råder

delade meningar dels om den lämpliga storleken av utbildningskapacitetens

ökning, dels om åtgärderna för att åstadkomma denna ökning.

Statskontoret finner det önskvärt, att det odontologiska utbildningsväsendets

examinationskapacitet ökas i sådan grad, att bristen på tandläkare

kan hävas snarast möjligt. Om de av delegationen föreslagna åtgärderna

vidtages, torde dock risk föreligga, att man för undvikande av överproduktion

av tandläkare efter 1980 måste minska intagningen av studerande till

200 per år redan 1975. Mot denna bakgrund är det uppenbart, att starka

skäl talar emot förslaget om inrättande av en ny tandläkarhögskola i Göteborg.

Statistiska centralbyrån erinrar om att den av delegationen föreslagna

utbyggnaden av tandläkarundervisningen skulle medföra fullt utnyttjande

av de fyra högskolorna först från och med 1970. Om delegationens bedömning

av vad en prognosutredning år 1970 skulle komma fram till vore riktig,

skulle redan år 1975 utnyttjandegraden gå ned för att i början av

1980-talet ligga lägre än för närvarande. Även om man givetvis icke kan

bedöma tandläkarbehovet ännu längre fram i tiden, torde man likväl vara

berättigad att antaga, att belastningen på utbildningsresurserna även i

framtiden skulle komma att vara mycket ojämn på grund av den mycket

starka variation i nyintagningen som nu föreslås införd.

Lärarkollegiet vid tandläkar hög skolan i Stockholm ifrågasätter, huruvida

en intagning av 360 studenter per år kan vara rationell, om man har anledning

att räkna med en nedskärning efter tio år till 200 studenter per år.

Förutsatt att en ny prognosberäkning utföres 1970, har kollegiet emellertid

ingen invändning mot en kraftigt ökad intagning under åren 1965—71.

Under alla omständigheter är det ett starkt önskemål, att tandläkarutbildningen

sprides på fyra fullständiga högskolor; delegationens förslag i detta

hänseende tillstyrkes oreserverat. En något lägre totalintagning än den före
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

slagna, exempelvis 320 studerande per år, skulle emellertid icke innebära

större försening av målsättningen, 7 400 tandläkare, än att detta antal

skulle uppnås 1983—84 i stället för 1980. Om intagningen vid en tandlakarhögskola

överstiger 80 studerande per år äventyras, enligt lärarkollegiets

uppfattning, kontakten mellan lärare och elever. En sänkning av antalet

studenter vid landets tandläkarhögskolor leder däremot till höjd utbildningsstandard

genom utökning av den individuella undervisningen och

ökade möjligheter till personlig kontakt mellan lärare och elever.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Malmö finner liksom delegationen,

att det föreligger behov av ökad examination av tandläkare. Den brist

som är konstaterad kan ej täckas genom provisoriska anordningar \id de

existerande utbildningsanstalterna. Kollegiet hemställer i detta sammanhang,

att man vid planeringen av nya utbildningsanstalter överväger möjligheten

av en minskning till 80 studenter om året vid tandläkarhögskolan i

Malmö, d. v. s. det antal som högskolan ursprungligen byggdes för att mottaga.

Huruvida delegationens förslag om en årlig examination av 360 tandläkare

är riktigt grundat, kan kollegiet ej med bestämdhet avgöra till följd

av den osäkerhet som föreligger beträffande skillnaden mellan dagssituationen

på tandvårdsområdet och det uppsatta målet.

Universitetskanslern framhåller, att han i stort sett icke funnit anledning

till erinran mot de av delegationen gjorda beräkningarna rörande ökad intagningskapacitet

vid de odontologiska läroanstalterna. Om den nu rådande

tandläkarbristen skall kunna avhjälpas under tioårsperioden 1965—75,

krävs ofrånkomligt betydande insatser från det allmännas sida. I detta läge

framstår det såsom nödvändigt att riksdagens tidigare principbeslut avseende

tandläkarhögskola i Göteborg fullföljes. Kanslern ansluter sig därför

till delegationens förslag i denna fråga. Vidare erinrar kanslern om att han

redan tidigare förordat, att tandläkarinstitutet i Umeå ombildas till tandläkarhögskola,

samt tillägger, att den blivande tandläkarhögskolan i Umeå

bör dimensioneras för en intagning av 60 studerande årligen. För övervinnande

av tandläkarbristen måste man sannolikt under en övergångstid

räkna med en intagningskapacitet av årligen 100 studerande vid en var av

de tre högskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg, för Göteborgs-högskolans

vidkommande delvis i form av vissa provisoriska anordningar. På

längre sikt bör tandläkarhögskolorna dock dimensioneras för ett årligt

studerandeintag av högst 80.

Skolöverstyrelsen, som efterlyser en förbättrad skoltandvård, tillstyrker

delegationens förslag om en väsentlig ökning av antalet tandläkare såväl

inom folktandvården som inom den privata sektorn. Även arbetsmarknadsstyrelsen

finner klara belägg för att en kraftig och snar ökning av tandläkarkåren

är nödvändig. Styrelsen tillstyrker därför delegationens förslag, att

en tandläkarhögskola i Göteborg inrättas samt att Umea-institutet erhåller

utvidgade resurser och omorganiseras till högskola.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Medicinalstyrelsen, som kommit fram till samma behov av tandläkare

som delegationen, om än efter ett delvis annat beräkningssätt, anför huvudsakligen

följande.

Utöver det antal tandläkartjänster, som beräknats såsom erforderliga

inom folktandvården, cirka 3 350 eller längre fram eventuellt något mer,

torde krävas cirka 300 vikarierande tandläkare för att man skall uppnå

3 350 effektiva tandläkare. I distriktstandvården kommer barntandvården

att ägnas arbetstid motsvarande cirka 1 675 tandläkare; åt de vuxna skulle

ägnas arbete motsvarande ungefär 1 375 heltidsanställda tandläkare. Då

prognosdelegationen här angivit ett behov av 2 000 tandläkare inom folktandvården

men endast arbetskraft motsvarande 1 375 tandläkare står till

buds enligt styrelsens beräkningar, skulle i stället den privata tandvårdssektorn

behöva ökas med över 600 tandläkare och komma att uppgå till

mellan 2 800 och 2 900 effektiva tandläkare. Därmed skulle uppkomma ett

behov av sammanlagt omkring 6 800 effektiva tandläkare, motsvarande

enligt 1951 års tandläkarkommittés beräkningar 7 800 å 8 000 befintliga

tandläkare.

Medicinalstyrelsen är av den uppfattningen, att det är ett samhälleligt

intresse att söka uppnå erforderligt antal tandläkare, så snart detta lämpligen

lat er sig göra. Därefter bör tandläkarutbildningens omfattning avpassas

sa, att det uppnadda antalet upprätthålles respektive ökas i den

takt efterfrågan kan komma att ytterligare stiga. Med hänsyn till den eftersläpning,

som uppkommit genom att antalet intagningar vid tandläkarhögskolorna

etter år 1955 stannat vid 240, samt till kravet på en så snabb utökning

som möjligt av antalet tandläkare i landet bör en väsentlig ökning

av intagningarna ske. Detta bör främst astadkommas genom organiserande

nv en tandläkarhögskola i Göteborg för intagning av 100 studerande årligen.

Det bor undersökas, om denna högskola har möjlighet att mottaga de

forsta studenterna tidigare än under läsåret 1965/66, den tidpunkt delegationen

räknat med. Effekten av den ökade intagningen skulle då kunna göra

sig vållande fore 1970 eller i varje fall senast 1970 och det enligt styrelsens

menmg erforderliga antalet effektiva tandläkare vara uppnått 1975 eller

1976 Styrelsen anser vidare, att umeåinstitutet bör utvidgas till fullständig

hogskola, in eu finner det med hänsyn till patientunderlaget tveksamt, om

det later sig göra att öka antalet intagningar i den omfattning delegationen

föreslagit.

Svenska stadsförbundets sjukvardsdelegation tillstyrker prognosdelegationens

förslag beträffande utbildningen med hänsyn till olägenheterna av

en foitsatt bristsituation inom särskilt folktandvården. Den av statsmakterna

i princip beslutade tandläkarhögskolan i Göteborg bör sålunda inrättas

för årlig utbildning av 100 studerande från 1965/66 samt tandläkarutbildningen

i Umeå ökas till att omfatta 60 studerande per år från 1963/64.

Svenska landstingsförbundet ansluter sig i huvudsak till de slutsatser

prognosdelegationen dragit rörande den önskvärda utbyggnaden av utbildningskapaciteten.

Med hänsyn till att delegationen själv synes ha varit

något osäker vid sina bedömningar på längre sikt kan det ifrågasättas,

huruvida en ny tandläkarhögskola i Göteborg från början skall dimensioneras

för intagning av 100 studerande årligen. Alltför stora förändringar i

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1961

utbildningskapaciteten torde nämligen böra undvikas. De svårigheter som

härigenom kan uppstå får dock vägas mot de problem som uppkommer

genom att längre tid förflyter, innan tandläkarbehovet blir täckt.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott anser det vara ytterst

angeläget, att examinationen av tandläkare snarast bringas i nivå med de

ökade och berättigade kraven på tandvård. Förvaltningsutskottet tillstyrker,

att Umeå-institutet utbygges till tandläkarhögskola med ett årligt intag

av 60 studenter, samtidigt som en tandläkarhögskola tillskapas i Göteborg

med en årlig intagning av 100 studenter. Ett totalt årligt intag av 360 studenter

bör åstadkommas snarast möjligt. Med hänsyn till folktandvårdens

nuvarande läge kan det ifrågasättas, om de båda projekten till och med bör

påskyndas så, att delegationens tidsschema överträffas. Då tandläkarbrist

råder även i vissa områden inom Syd- och Västsverige, anser förvaltningsutskottet,

att detta behov måste täckas genom tillkomsten av en tandläkarhögskola

i Göteborg. Därigenom ökas Norrlands möjligheter att få behålla

där utbildade tandläkare.

SACO utgår i sitt yttrande från att tandläkarbristen kommer att bestå

under avsevärd framtid, om tandläkarhögskolornas nuvarande intagningskapacitet

bibehålies. Det torde sålunda från arbetsmarknadssynpunkt icke

kunna föranleda några erinringar, om intagningen av tandläkarstuderande

nu temporärt ökas. Delegationens förslag innebär emellertid, att intagningskapaciteten

utökas så sent, att den ökade examinationen inträder först

1970, då tandläkarbristen redan kan tänkas stå nära sitt slut. Delegationen

har också ansett det motiverat att räkna med att intagningen redan från

1975 skulle minskas till 200. Mot denna bakgrund synes det mindre ändamålsenligt,

att delegationen ej närmare övervägt andra intagningsalternativ

än ett lägsta och ett högsta. Enligt SACO:s mening är det vidare angeläget,

att en temporär höjning av intagningen kommer till stånd tidigare än vad

delegationen föreslagit.

TCO finner det utomordentligt angeläget, att bristen på tandläkare snarast

häves, och tillstyrker delegationens förslag om att den sammanlagda

intagningskapaciteten vid tandläkarhögskolorna höjes till 360 studerande

per år. Skulle senare prognoser visa, att behovet av nyexaminerade tandläkare

kommer att reduceras mot slutet av 1970-talet eller under 1980-talet,

kan givetvis intagningen anpassas därefter och de friställda lokalerna disponeras

för andra undervisnings- och forskningsändamål.

SFS avstyrker den av delegationen föreslagna dimensioneringen av intagningen

till tandläkarhögskolorna samt anför huvudsakligen följande.

En snabb höjning och cn därefter följande radikal sänkning av intagningen

vid tandläkarhögskolorna medför, att en mycket stor grupp av den

aktiva tandläkarkåren under slutet av 1900-talet kommer att befinna sig i

samma åldersskikt. Då denna grupp försvinner ur aktiv tjänst, kommer

man på nytt att ställas inför en bristsituation. Med hänsyn till de olägen
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

heter som vidlåder delegationens förslag anser SFS, att man kan och bör

tillåta sig en mindre starkt ökad utbildningskapacitet än den av delegationen

föreslagna. Enligt SFS:s mening bör intagningen vid de odontologiska

utbildningsanstalterna snarast höjas till 280 studerande per år. Även enligt

SFS:s förslag kommer behovet av 7 400 tandläkare att fyllas inom en rimlig

tidsperiod — med all sannolikhet redan inom fem år efter den tidpunkt då

behovet enligt delegationens beräkningar bör vara fyllt. SFS förordar, att

intagningen till vardera av tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö

nedskäres till 80 studerande per år från och med läsåret 1963/64, att tandläkarhögskolan

i Göteborg inrättas vid början av samma läsår, att tandläkarinstitutet

i Umeå utbvgges till högskola med fullständig utbildning och

i första hand för examination från och med år 1963, samt att fördelningen

mellan Göteborgs- och Umeå-högskolorna av de resterande 120 utbildningsplatserna

närmare överväges med hänsyn till bland annat patientunderlaget.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund betonar, att den framtida

efterfrågan på tandvård ej enbart kommer att påverkas av den förväntade

standardstegringen utan också av möjligheterna att erhålla tandvård till

rimligare pris än i dagens läge. Dessutom kommer de äldre samhällsmedlemmarna

tack vare den allmänna tjänstepensionen att i helt annan utsträckning

än för närvarande efterfråga tandvård. Delegationens beräkningar

innebär, att tre fjärdedelar av befolkningen skall kunna få regelbunden

tandvård först om tjugo år. Enligt betänkandet har ett sannolikt

behov av omkring 1 000 tandläkare icke tillgodosetts genom delegationens

prognosberäkning. Studentförbundet finner emellertid, att även detta behov

bör täckas, och föreslår därför, att ytterligare 80 studenter utöver vad

delegationen föreslagit årligen intages, fördelade med 20 studenter per

högskola.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund uttalar, att

det föreliggande betänkandet icke lämnat tillräcklig grundval för bedömning

av frågan om behovet av ökad tandläkarexamination. Organisationerna

förordar därför omedelbara undersökningar framför allt beträffande det

nuvarande och väntade tandvårdsbehovet hos vuxna samt uttalar i övrigt

huvudsakligen följande.

En företagen granskning^ och komplettering av betänkandet har givit

vid handen, att den nu rådande tandläkarbristen är på väg att hävas

och att bristen än mer kan minskas genom förebyggande åtgärder mot

tandsjukdomar. Behovet av en ytterligare utvidgad examination av

tandläkare är därför tvivelaktigt. Skulle statsmakterna likväl finna

en temporär utbildningsökning önskvärd, anser organisationerna, att

tandläkarinstitutet i Umeå snarast bör utbyggas till tandläkarhögskola för

fullständig utbildning från och med andra studieåret och efter tillkomsten

av teoretisk-medicinska institutioner i Umeå från och med första studieåret.

Med hänsyn till patientunderlaget tvekar organisationerna inför en ökning

av utbildningskapaciteten i Umeå till 60 studerande per år. Värdet av en

ny tandläkarhögskola, vilket från tandvårdssynpunkt behöver ytterligare

utredas, bör emellertid även bedömas med hänsyn till utbildningskvaliteten,

som bland annat kräver terminsgrupper om högst 40 studenter. Vidare tor
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts fr oposition nr 108 år 1961

de i detta sammanhang hänsyn böra tagas till behovet av en nybyggnad

för tandläkarhögskolan i Stockholm. Under en övergångsperiod om cirka tio

år skulle den nuvarande trånga och otidsenliga högskolan kunna fungera

jämsides med en nybyggd tandläkarhögskola. Sedan den tillfälliga bristsituationen

hävts, kunde den nuvarande högskolan i Stockholm nedläggas.

Om det befinnes ekonomiskt försvarligt att även uppbygga en helt ny högskola,

är Göteborg otvivelaktigt lämpligaste förläggningsort.

Förslaget om en ny prognos rörande tandläkarbehovet

tillstyrkes allmänt av remissinstanserna. Enligt statskontoret, lärarkollegiet

vid tandläkarhögskolan i Stockholm, lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Malmö och medicinalstyrelsen bör denna prognos utföras 1970. Även

universitetskanslern instämmer i detta förslag med hänsyn till att man vid

nämnda tidpunkt bör kunna bedöma effekten av de profylaktiska åtgärderna.

Arbetsmarknadsstyrelsen, SACO, SFS, Svenska tandläkare-sällskapet

och Sveriges tandläkarförbund anser däremot, att man kontinuerligt bör

följa upp prognoser, så att gjorda antaganden i tid kan korrigeras.

III. Organisationen av utökad läkarutbildning

Till följd av beslut av 1955 års riksdag framlade 1955 års läkarutbildningsutredning

i sitt betänkande »Kliniska utbildningsplatser för blivande

läkare» (SOU 1956: 34) två alternativ för att öka den medicinska utbildningskapaciteten

med omkring 65 propedeutiska och kliniska platser. Enligt

det ena alternativet, förordat av utredningens majoritet och benämnt

»Befintliga lärosäten», borde den avsedda utbildningskapaciteten åstadkommas

genom ökning av de propedeutiska och kliniska utbildningsplatserna

i Uppsala, Lund och Göteborg. Enligt det andra alternativet, förordat

av ledamoten Lundgren i utredningen och benämnt »Norrland», skulle

erforderliga propedeutiska utbildningsplatser kunna anordnas vid befintliga

lärosäten, medan av de behövliga kliniska utbildningsplatserna 25 borde

anordnas i Göteborg och 40 vid en ny läroanstalt i Norrland. Ledamoten

Lundgren föreslog också, att vid den nya läroanstalten efter en kortare

övergångstid även skulle anordnas propedeutisk undervisning. Riksdagen

fattade i anledning av propositionerna 1957:91 och 1957:188 beslut om

alternativet Norrland genom upprättande av en ny medicinsk högskola i

Umeå med 40 propedeutiska och kliniska utbildningsplatser. Den kliniska

utbildningen skulle enligt besluten ta sin början den 1 januari 1959 och den

propedeutiska utbildningen den 1 juli 1962.

Även det av majoriteten av 1955 års läkarutbildningsutredning förordade

alternativet »Befintliga lärosäten» har numera genomförts. 1959 års riksdag

beslöt nämligen i anledning av propositionen 1959: 93 — vilken baserades

på en utredning av utredningsmannen för vissa medicinska utbild
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

ningsfragor m. m. professor B. Rexed — att den årliga nybörjarintagningen

i Göteborg skulle höjas med 45 studerande från och med läsåret 1960/61.

Därigenom har det sammanlagda antalet ärligen tillgängliga nybörjarplatser

för medicine studerande ökat till 453. Höjningen av intagningen läsåret

1960/61 bygger på att från och med läsåret 1962/63 propedeutisk undervisning

för minst 40 studerande ärligen kan meddelas vid medicinska högskolan

i Umeå. Den sålunda beslutade höjningen av det årliga nybörjarintaget

skall tills vidare gälla för fem år, d. v. s. för intagningen till första

studieåret under perioden 1960/61—1964/65.

I nedanstående tabell anges den från och med budgetåret 1960/61 gällande

utbildningskapaciteten vid de medicinska lärosätena. Andra raden

visar den nettoomflyttning av studerande efter det andra studieåret, som

är en nödvändig konsekvens av den nuvarande utbildningskapaciteten på

skilda stadier vid de olika lärosätena.

Antalet utbildningsplatser vid de medicinska läroanstalterna 1960/61

_Uppsala Gote Stock- Umeå Totalt

Intagning av studerande till prekliniska

kurser (de två första studieåren) .. 90

Omflyttning av studerande inför det

propedeutiska året .............. — 5

Tillgängliga propedeutplatser (tredje

studieåret) ...................... 80

Tillgängliga kliniska platser ........ 80

1 Den propedeutiska utbildningen i Umeå är planerad att börja ht 1962.

1955 års universitetsutredning framhöll i sitt sjätte betänkande, »Universitet

och högskolor i 1960-talets samhälle. Riktlinjer och förslag till utbyggnad»

(SOU 1959: 45), att utredningen med hänsyn till att en särskild

läkarprognosutredning tillsatts ej funnit anledning att framlägga något konkret

förslag rörande utbyggnad av de medicinska läroanstalternas utbildningskapacitet.

I propositionen 1960:119 angående riktlinjer för utbyggande

av universitet och högskolor m. m. uttalade departementschefen, att

frågan om utökad intagningskapacitet vid de medicinska utbildningsanstalterna

borde prövas först sedan läkarprognosutredningen avslutat sitt

arbete.

Genom beslut den 23 september 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för ecklesiastikdepartementet att uppdraga åt högst fyra experter att inom

ecklesiastikdepartementet biträda med beredning av vissa frågor rörande

ökad läkarutbildning. Med anledning härav tillkallade departementschefen

samma dag en expertgrupp, vilken antagit namnet läkarutbildning sberedning

en.

no

115

138

—

453

-14

— 9

— 12

+ 401

90

100

120

401

430

90

100

120

40

430

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 är 1961

77

A. Läkarutbildningsberedningen

Läkarutbildningsberedningen1 har sammanfattat resultatet av sitt arbete

i ett betänkande rubricerat »Program för ökad läkarutbildning» (stencilerat),

vilket överlämnades den 19 januari 1961.

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,

kanslern för rikets universitet efter hörande av de medicinska fakulteterna

(motsvarande), skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, byggnadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, direktionen för

karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala,

ingeniörsvetenskapsakademien, statens institut för folkhälsan, statens medicinska

forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, organisationskommittén

för den medicinska högskolan i Umeå, lokaliseringsutredningen rörande

statlig verksamhet, farmaceututbildningskommittén, kommittén för

nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna, kommissionen för förhandlingar

rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. in., kommittén för

akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande, 1959 års statliga kommission

för förhandlingar om medicinsk undervisning i Lund och Malmö, 1958 års

statliga förhandlingskommission i Göteborg, utrustningskommittén för

Göteborgs universitet, 1955 års universitetsutredning, utrustningsnämnden

för universitet och högskolor, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande,

mentalsjukvårdsberedningen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms län, Östergötlands län, Malmöhus län, Göteborgs och

Bohus län, Örebro län samt Västerbottens län. Till överståthållarämbetets

och berörda länsstyrelsers utlåtanden har fogats yttranden från vederbörande

kommunala myndigheter.

Vidare har vissa kommunala myndigheter samt organisationer och sammanslutningar

beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning

härav har yttranden avgivits av Stockholms läns landstings förvaltningsutskott,

Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott, Malmöhus

läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse, Göteborgs och Bohus läns

landstings förvaltningsutskott, Örebro läns landstings förvaltningsutskott,

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott, styrelsen för Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, styrelsen för föreningen för bistånd

åt lytta och vanföra i Stockholm, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Sveriges förenade studentkårer (SFS), Landsorganisationen i Sverige (LO),

Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Sveriges läkarförbund, Svenska

läkaresällskapet, Konservativa studentförbundet, Sveriges socialdemokra
-

1 Professorn 15. Rexed, verkställande ledamot, t. f. avdelningschefen S. Moberg, t. f. budgetsekreteraren

S.-O. lledengren samt medicine licentiaten K. G. Wcnnström.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

tiska studentförbund, Sveriges liberala studentförbund samt Svenska landsbygdens

ungdomsförbunds studentförbund.

Dessutom har Överläkarföreningen för Linköpings lasarett samt vissa

kliniska lärare inkommit med särskilda skrifter i ämnet.

Av betänkandet inhämtas i huvudsak följande.

1. Föreliggande planer på utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen

m. m.

Beredningen har vid sin granskning av förutsättningarna för en ökad

läkarutbildning funnit, att en omfattande utbyggnad av de teoretiska institutionerna

och klinikerna pågår eller är planerad. Dessa utbyggnader, vilka

kommer att innebära kraftiga förstärkningar av förefintliga utbildningsresurser

förutsatt att lokalerna ges en ändamålsenlig utformning, innebär i

huvudsak följande.

I Uppsala är en generalplan för de teoretiska institutionernas utbyggnad

under utarbetande. Den fysiologiska institutionen står först i tur

till en nybyggnad. Kungl. Maj:t har genom beslut i juni 1960 beviljat medel

för projektering för nybyggnad av denna institution. Preliminära planer

föreligger vidare från fakultetens sida rörande en ny mikrobiologisk institution

samt rörande utbyggnader av den medicinsk-kemiska institutionen, den

farmakologiska institutionen och de patologiska institutionerna. Längre

fram i tidsprogrammet ligger slutligen nybyggnader för ämnena anatomi

och histologi.

Vad gäller de kliniska ämnena pågår för närvarande en utbyggnad av

akademiska sjukhuset i enlighet med en av riksdagen och Uppsala läns

landsting år 1958 antagen generalplan. Genom utbyggnaden beräknas vårdplatsantalet

vid sjukhuset öka från cirka 1 100 till omkring 1 600 platser.

Vissa i utbyggnadsprogrammet ingående byggnader är redan under uppförande

och hela utbyggnaden av sjukhuset beräknas vara i huvudsak slutförd

mot slutet av 1960-talet.

För den teoretiska undervisningen i Lund-Malmö föreligger planer

på nybyggnad av medicinsk-kemiska institutionen. En dylik nybyggnad

kommer att innebära utökade utrymmen jämväl för den farmakologiska

institutionen, som nu är inrymd i samma hus. En ny patologisk institution

i Lund är för närvarande under uppbyggnad och projekteringsarbetet för en

ny bakteriologisk institution i Lund har påbörjats.

Den kliniska undervisningen i Lund kommer att få starkt förbättrade

resurser genom den vid lasarettet pågående utbyggnaden. Enligt beslut av

Malmöhus läns landsting skall nämligen vid lasarettet i Lund uppföras ett

s.k. centralblock med olika byggnadsdelar för medicin, kirurgi, neurologi,

neurokirurgi och laboratorieenheter. Blocken beräknas vara färdigställda

år 1968. Vidare har beslut fattats om uppförande av en ny barnpsykiatrisk

klinik, varigenom även den psykiatriska kliniken kommer att erhålla förbättrade

lokalförhållanden, samt om en tillbyggnad till epidemisjukhuset.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Planer föreligger slutligen på att upprusta öronklinikens och — i ett senare

skede — hudklinikens lokalresurser.

För den kliniska undervisningen i Malmö erbjuder sjukhusen goda förutsättningar.

Klinikerna är stora och uppvisar ett rikhaltigt patientmaterial.

Till de goda förutsättningarna bidrager också stadens mycket snabba befolkningstillväxt.

Allmänna sjukhuset i Malmö är nu föremål för en omfattande

utbyggnad. I fråga om de kliniker och avdelningar, som upplåtits

för undervisningen, kan sålunda nämnas, att centrallaboratoriet nyligen erhållit

nya lokaler och att planer föreligger rörande ny- och ombyggnader

för kirurgiska kliniken med angränsande specialiteter, bland annat ortopediska

kliniken samt för röntgenologiska avdelningen och radioterapeutiska

avdelningen.

Vad de kliniker i Malmö beträffar, som icke för närvarande är ianspråktagna

för undervisning, kan följande nämnas. Nyligen har ögonkliniken

erhållit nya lokaler. En nybyggnad för den psykiatriska kliniken är vidare

under uppförande och en ny öronklinik är planerad i anslutning till det nya

kirurghuset. För epidemivården planeras likaså lokalökning.

I Göteborg är utbyggnaden av de teoretiska institutionerna i stort

sett slutförd. Utbyggnaden av Sahlgrenska sjukhuset är likaså i huvudsak

avslutad och därmed har ett stort utbyggnadsprogram genomförts — vissa

ny- och tillbyggnader återstår dock. Sålunda skall psykiatriska kliniken

förses med bland annat undervisnings- och forskningsutrymmen. En ombyggnad

av jubileumskliniken är vidare aktuell ävensom en tillbyggnad till

kvinnokliniken nr 1. För sjukhuset erforderliga laboratorie- (och undervisningslokaler

avses skola infogas i en planerad tillbyggnad till sjukhusets

centralkomplex.

Barnsjukhuset i Göteborg uppfyller icke de krav, som måste ställas pa

en modern undervisningsklinik. Planer föreligger därför på att i staden

uppföra ett nytt barnsjukhus. Vidare har stadens sjukvårdsmyndigheter

sedan länge planerat ett nytt sjukhus vid sidan om Sahlgrenska sjukhuset.

Staden med sin mycket snabba befolkningstillväxt (år 1970 beräknas folkmängden

uppgå till cirka 500 000) måste nämligen öka sin sjukhuskapacitet

och en ytterligare omfattande utbyggnad av Sahlgrenska sjukhuset torde av

många skäl inte vara aktuell. Den definitiva förläggningen av ett nytt sjukhus

är ännu inte fastställd, ehuru det nya sjukhuset erhållit arbetsnamnet

Östra sjukhuset. Enligt uppgift från stadens sida kommer projekteringen av

sjukhuset att påbörjas inom en snar framtid. Förutsättningar uppges föreligga

att vissa delar av sjukhuset kommer att vara färdigställda 1968.

I sammanhanget skall också erinras om att två sjukhus i Göteborgs

omedelbara närhet finns, vilka kan vara av intresse för en ökad läkarutbildning,

nämligen Mölndals lasarett med en kirurgisk, en medicinsk, en

obstetrisk-gynekologisk klinik, en öronklinik och en röntgenavdelning samt

Kungälvs lasarett med för närvarande en allmän avdelning och en röntgenavdelning.

Sistnämnda sjukhus utbygges nu. Huvudman för dessa båda

sjukhus är Göteborgs och Bohus läns landsting.

T Stockholm planeras vad giillcr de teoretiska institutionerna en

utbyggnad av farmakologiska institutionen vid karolinska institutet. Enligt

institutets egna planer pa utbyggnad av övriga teoretiska institutioner kommer

först i tur de anatomiska och histologiska institutionerna.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

För den kliniska undervisningen disponeras i första hand de statliga

undervisningssjukhusen i Stockholm, nämligen karolinska sjukhuset och

serafimerlasarettet. Dessutom har upplåtits för undervisning i klinisk epidemiologi

epidemisjukhuset i Stockholm, för undervisning i pediatrik Kronprinsessan

Lovisas barnsjukhus; för undervisning i obstetrik-gynekologi,

patologi och oftalmiatrik kvinnokliniken, patologiska institutionen och

ögonkliniken vid Sabbatsbergs sjukhus samt för undervisning i psykiatri

psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus. Även andra Stockholms stad

tillhöriga sjukhus har i begränsad omfattning upplåtits för anordnande av

viss undervisning.

Det snabbt ökande sjukvårdsbehovet inom Stockholms stad och län,

regionsjukvårdens utbyggande samt den medicinska undervisningens och

forskningens krav gör en skyndsam förstärkning av sjukvårdsorganisationen

inom staden och länet av behovet starkt påkallad. Omfattande planer på

en utbyggnad av sjukhusresurserna inom stockholmsområdet föreligger för

närvarande. Sålunda skall i enlighet med ett mellan staten och staden träffat

avtal (det s. k. sabbatsbergsavtalet) Sabbatsbergs sjukhus utbyggas till ett

fullständigt undervisningssjukhus. Huvudparten av den till serafimerlasarettet

förlagda undervisningen skall överflyttas till det nya sabbatsbergssjukhuset.

Ett lokalprogram för detta sjukhus har nyligen framlagts. I sammanhanget

. bör dock erinras om att finans- och sjukvårdsborgarråden i

Stockholm i skrivelse den 3 januari 1961 till chefen för inrikesdepartementet

— under åberopande av ett till skrivelsen fogat expertutlåtande, enligt vilket

en förläggning av det nya undervisningssjukhuset till ett av Stockholms

stad planerat nytt sjukhus i Enskede-Dalen vore avgjort överlägset placeringen

av sjukhuset vid Sabbatsberg — ifrågasatt förhandlingar om sabbatsbergsavtalets

eventuella tillämpning på Enskede-Dalen i stället för

på sabbatsbergsområdet.

Vad gäller Stockholms stads ut byggnad splaner i övrigt kan nämnas, att

en upprustning av S:t Görans sjukhus pågår och att nya sjukhus planeras i

stadens södra förorter. Det Stockholms läns landsting tillhöriga Mörby

lasarett är för närvarande föremål för en omfattande om- och tillbyggnad.

I Umeå pågår för närvarande i enlighet med i propositionen 1957: 188

uppdragna riktlinjer uppförandet av propedeutiska institutioner. Dessa

institutioner beräknas vara färdiga till hösten 1962, då den propedeutiska

utbildningen skall taga sin början. I en senare byggnadsetapp, som är planerad

vara avslutad senast år 1966, kommer bland annat de farmakologiska

och bakteriologiska institutionerna att erhålla ytterligare ökade utrymmen.

Lasarettet i Umeå är för närvarande föremål för en omfattande utbyggnad,

föranledd såväl av sjukhusets ianspråktagande för undervisning och

forskning som av dess ställning som regionsjukhus i Umeå-regionen.

I detta sammanhang torde vidare få nämnas, att beredningen även berört

möjligheterna att förlägga propedeutisk och fullständig klinisk utbildning

till ett sjukhus utanför de fem medicinska lärosätena. Beredningen framhåller,

att de sjukhus, som därvid kan komma i fråga, måste ha eller planeras

få ett tillräckligt antal specialavdelningar för att en fullständig klinisk

utbildning skall möjliggöras. De sjukhus utanför de nuvarande undervisningsorterna,

som på grund härav i första hand kan bli aktuella, är enligt

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

beredningen lasaretten i Linköping och Örebro, vilka båda är

avsedda att utbyggas till regionsjukhus. En omfattande upprustning av

dessa två sjukhus pågår eller är planerad.

2. Allmänna synpunkter på ökad läkarutbildning

Läkarutbildningsberedningen har undersökt förutsättningarna för en ökad

utbildning av läkare bland annat genom intervjuer med företrädare för den

medicinska undervisningen vid våra undervisningsanstalter. Ämnesföreträdarna

har därvid framlagt önskemål om de förstärkningar i fråga om

personal och materiel, vilka enligt deras mening är nödvändiga för en ökad

utbildningskapacitet. Beredningen har tagit ställning till vissa av de framförda

önskemålen och har i ett särskilt kostnadsavsnitt framlagt ett ramförslag

rörande förstärkningar för en begränsad ökning av läkarutbildningen

(alternativ C). Beredningen har emellertid ansett, att — då den rådande

läkarbristen kommer att vara mycket kännbar under innevarande decennium

— en återhållsamhet vad gäller inrättande av nya lärartjänster är

högst angelägen. De läkare, som måste engageras i undervisningen såsom

lärare, representerar nämligen en minskning av det nytillskott av läkare

som under 1960-talet tillföres sjukvården i vårt land. Beredningen har

inte heller ansett sig kunna beakta de olika krav på personalförstärkningar

vid nuvarande utbildningskapacitet, som från olika håll förts fram, utan har

i sina förslag begränsat sig till att ange kostnaderna för en ökad utbildning

vid nuvarande standard.

En ökad utbildning av läkare kräver, att ett betydande antal nya

lär arkrafter av olika grader utnyttjas för undervisningen. Läkarutbildningsberedningen

tar upp frågan hur den nödvändiga lärarförstärkningen

på lämpligaste sätt skall tillgodoses. Från ämnesföreträdarna har i

åtskilliga fall till beredningen anmälts behov av nya permanenta lärartjänster,

t. ex. laboraturer vars innehavare kan i olika avseenden företräda

och avlasta professorn i respektive ämnen. Undervisningen i huvudämnena

och vissa specialämnen för ett ökat antal kandidater innebär, har det sagts,

att institutionen eller kliniken skall svara för ett stort antal undervisningstimmar,

vilka endast till en mindre del täcks av de ordinarie lärarnas undervisningsskyldighet.

Det har framhållits, att undervisningen därigenom blir

svårorganiserad och tillfälliga lärarkrafter ej alltid star till buds. Fn ökning

av antalet lägre lärartjiinster belastar också enligt ämnesföreträdarna de

ordinarie lärarna genom de ökade kraven på forskningsundervisning och

-handledning.

Beredningen behandlar härefter de olika tjänstetyper, som kan komma i

fråga för lärare vid en utökad utbildning av läkare, samt anför därom i

huvudsak följande.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 108

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Enligt beredningens mening torde inrättande av laboraturer inte vara

det mest ändamalsenhga för att tillgodose behovet av en ökad och effektiv

undervisning, när fråga är om tillskott till en befintlig lärarstab i ett ämne.

Laboraturer är i hög grad forskartjänster och liksom professorstjänster motiverade,

där behov av subspecialisering föreligger. För forskningens behov

kan vidare kvalificerade befattningar av här aktuell nivå tänkas inrättade

genom de statliga forskningsråden. Vid inplaceringen i den lokala sjukvårdsorganisationen

blir också en ny laboratur för huvudmannen liktydig

med en ny överläkaravdelning, vilket ofta skapar svårigheter.

\ id de filosofiska fakulteterna samt vid de tekniska högskolorna finns en

ny tvp av ordinarie under visningst jänster benämnda universitetslektor åt.

Beredningen har övervägt införande av sådana tjänster även inom de medicinska

disciplinerna. Möjlighet torde föreligga att i vart fall inrätta lektorstjänster

mom teoretiska ämnen och inom vissa kliniska laborationsämnen

med omfattande övningsundervisning. Beredningen är å ena sidan medveten

om svårigheterna att vid tillsättning av en lektorstjänst erhålla garantier

för att tjänsteinnehavaren har ett sådant intresse och sådan fallenhet

för elementär undervisning, att han permanent kommer att ägna den sin

huvudinsats. Å andra sidan synes de skäl, som talar för att man vid en

växande undervisningsbörda inrättar tjänster med huvudvikten lagd på

undervisningen, vara så starka, att frågan om en ny typ av medicinska

undervisningstjänster nu bör aktualiseras. Professorn och laboratorn (motsvarande)

torde i de ämnen, där lektorstjänster införes, kunna meddela huvuddelen

av den katedrala undervisningen. Lektorn bör biträda professorn

vid organiserandet av undervisningen. Han bör instruera och övervaka

assistenter och övrig underordnad lärarkraft, övervaka och även leda vissa

kvalificerade laborationer, samt, där så lämpligt är, ge en viss katedral

undervisning. Undervisningsskyldighet, kompetenskrav m. m. för lektorat

vid de medicinska fakulteterna bör bli i huvudsak desamma som för lektorstjänsterna

vid de filosofiska fakulteterna och de tekniska högskolorna.

1948 års läkarutbildningskommitté föreslog i sitt betänkande om läkarutbildningen

(SOU 1953: 7) inrättande av en särskild klinisk lärartjänst i

Ce 30, förenad med en betydande undervisningsskyldighet (130 timmar)

för innehavaren. De tjänster, som sedermera inrättades, kom att få eu annan

konstruktion. Den katedrala undervisningsskyldigheten uppgår nämligen

endast till 65 timmar per år. Tjänsterna är extra ordinarie, placerade i

Ae 24 och mnehas under begränsad förordnandetid. Rätten till omförordnande

för innehavaren är dock icke begränsad. Den kliniska lärartjänsten är

vidare förenad med befattning som biträdande överläkare vid vederbörande

kommunala undervisningssjukhus.

Berörda kliniska lärartjänster förekommer endast vid de kommunala undervisningssjukhusen

i Lund-Malmö, Göteborg och Umeå samt Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn i Stockholm. De motsvaras vid

Övriga undervisningssjukhus av biträdande överläkare i Ae 24, som likaså

har 65 timmars undervisningsskyldighet. För de biträdande överläkartjänsterna

tillämpas begränsad förordnandetid, och önskemål har till beredningen

framförts om fastare anställningsförhållande för innehavarna av

dessa tjänster liksom för innehavarna av de kliniska lärartjänsterna.

För att de kliniska ämnenas behov av undervisningsförstärkning skall

kunna tillgodoses på ett fullt tillfredsställande sätt utan att antalet tjänster

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

ökar i icke önskvärd omfattning, räknar beredningen med att med innehav

av tjänst som klinisk lärare i Ae 24 skall följa skyldighet att vid behov

meddela katedral undervisning 130 timmar i stället för 65 timmar årligen.

Frågan i vad mån denna ökning av undervisningsskyldigheten skalHöranleda

ändrade lönevillkor torde få upptagas till förhandlingar i vanlig ordning.

Beredningen är inte redo att förorda en ordinariesättning av de föreslagna

kliniska lärarbefattningarna, då det enligt beredningens mening finns

skäl att bibehålla deras karaktär av meriteringstjänster. Fn mer tryggad

anställningsform kunde dock enligt beredningen erhållas, om tjänsteinnehavarna

medgavs omförordnande utan att tjänsten dessförinnan behövt

ledigförklaras. Beredningen finner det lämpligt, att kliniska lärartjänster av

föreslagen typ även inrättas i de större kliniska läroämnena i Stockholm och

Uppsala.

Beredningen berör härefter bland annat frågan om sjuksköterskep

erson a len samt framhåller, att en betydande sjuksköterskebrist för

närvarande råder vid vissa undervisningssjukhus, vilket ogynnsamt påverkar

undervisningsmöjligheterna. En ökad läkarutbildning innebär — anför

beredningen vidare — ett ökat utnyttjande av undervisningssjukhusens

resurser och en fortsatt sjuksköterskebrist skulle kunna äventyra en dylik

ökning. Beredningen betonar med eftertryck angelägenheten av fortsatta

åtgärder för avhjälpande av sjuksköterskebristen vid undervisningsklinikerna

och anför ytterligare följande.

Från skilda håll har till beredningen föreslagits att till sjuksköterskor vid

undervisningssjukhusen skulle utgå ett särskilt arvode för det merarbete,

som är föranlett av undervisningen och forskningen. Ett liknande arvode

utgår till sjukgymnaster, som vid utbildningssjukhusen deltar i handledningen

av sjukgymnastelever. Beredningen, som är medveten om att en

ökning av de kliniska utbildningsplatserna kommer att ställa ytterligare

krav på sjuksköterskepersonalen vad gäller såväl handledning av de studerande

som ökade arbetsinsatser i övrigt för undervisningen och forskningen,

anser i princip att ett genomförande av ifrågavarande förslag skulle vara

ägnat att väsentligt förbättra rekryteringssituationen. Beredningen är emellertid

medveten om att ett realiserande av förslaget är förenat med svårigheter,

men med hänsyn till vad tidigare framhållits är det nödvändigt, att

frågan om ett särskilt undervisningsarvode till sjuksköterskepersonalen vid

undervisningssjukhusen liksom andra personalproblem, sammanhängande

med en utbyggnad av undervisningssjukhusen, blir föremål för fortsatta

överväganden.

När beredningen behandlar förslag om ökad läkarutbildning vid de olika

läroanstalterna förklarar sig beredningen förutsätta, att undervisningen

kan läggas upp inom ramen för den nuvarande medicinska examensstadgan.

Beredningen säger sig emellertid vara medveten om att ett

genomförande av ökad läkarutbildning i vissa fall nödvändiggör vissa omläggningar

i nu tillämpade kurskombinationssystem.

För att i framtiden kunna tillförsäkra medicine studerande en obruten

studiegång även under det s. k. fria kliniska skedet är det enligt bered
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

ningens mening angeläget, att de resurser förstärkes, som gör det möjligt

att snabbt kunna vidtaga åtgärder mot hotande köbildning i studiegången.

Beredningen understryker betydelsen av det kontinuerliga prognosarbete

på kort sikt som utföres av undervisningsnämnderna. Nämndernas möjligheter

därvidlag bör enligt beredningen förbättras så att vid en ökad utbildningskapacitet

de redan i nuläget iakttagna tendenserna till köbildning

kommer att kunna bemästras. Beredningen förutsätter vidare, att även i

fortsättningen medel årligen ställs till universitetskanslerns disposition för

anordnande av extra kurser i kliniska ämnen.

3. Alternativ för ökad läkarutbildning

Beredningen redovisar ett antal av beredningen undersökta alternativ för

ökad läkarutbildning, benämnda alternativ A—H. I samtliga redovisade

alternativ ingår utbyggandet av den medicinska högskolan i Umeå till en

fullständig medicinsk läroanstalt. Beredningen anser, att en sådan utbyggnad

bör vara den första åtgärden vid varje ökning av läkarutbildningen.

Vid de av beredningen redovisade alternativen till ökning av läkarutbildningen

har avgången av elever mellan de teoretiska och propedeutiska kurserna

antagits uppgå till mellan 4 och 5 procent. Vidare har beredningen i

görligaste mån eftersträvat lösningar, som möjliggör för de studerande att

fullfölja sina medicinska studier på den studieort, vid vilken de intagits.

Beredningen anlägger även vissa allmänna synpunkter på utbildningskapaciteten

vid en medicinsk läroanstalt samt anför därom bland annat

följande.

Begränsningen i ett lärosätes utbildningskapacitet torde främst ligga på

den kliniska sidan, enär patienterna på undervisningsklinikerna inte i alltför

stor omfattning bör utnyttjas för demonstrationer eller i övrigt i undervisnmgssyfte.

Det är naturligtvis omöjligt att ange en exakt siffra för en

laroanstalts maximala utbildningsresurser. Erfarenheterna från såväl vårt

land som från utlandet talar emellertid för att årsintaget i huvudämnen per

undervisningssjukhus ej bör överstiga 100, om läkarutbildningens kvalitet

skall kunna, hållas på hög nivå och om det inom sjukhuset i övrigt skall

kunna bedrivas den sjukvård och den forskning samhället kräver. Där

speciella förutsättningar föreligger, exempelvis i form av dubbelkliniker,

måste utbildningskapaciteten dock anses kunna överstiga angivna siffra.

Beredningen har funnit, att den kliniska utbildningskapaciteten vid ett

lärosäte med två varandra kompletterande undervisningssjukhus under

vissa förutsättningar kan uppgå till omkring 160 intagna studerande årligen

i de kliniska ämnena, utan att utbildningskvaliteten behöver försämras.

Beredningen upptager härefter till behandling de olika alternativen för

ökad läkarutbildning.

Alternativ A. Samtidigt med att den medicinska högskolan i Umeå

u t bygges till en fullständig läroanstalt bör — för att umeålasarettets totala

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

kapacitet skall kunna utnyttjas — antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser

vid högskolan ökas från 40 till 60. De teoretiska institutioner,

som måste tillkomma för att göra den medicinska högskolan fullständig,

bör med hänsyn härtill och med beaktande av den beräknade avgången

dimensioneras för ett årligt nybörjarintag av 62 elever. Som en följd av

utökningen i Umeå bör antalet kliniska utbildningsplatser vid landets övriga

lärosäten ökas med 40 elever. De förändringar i förhållande till nuläget, som

ett genomförande av detta första alternativ leder till, framgår av följande

tablå.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ....

90

no

115

138

62 (+62)

515 (+62)

II ...

. . 86 (+6)

105 (+15)

no (+io)

132 (+12)

60 (+20)

493 (+63)

III ...

.. 86 (+6)

105 (+15)

no (+io)

132 (+12)

60 (+20)

493 (+63)

I — Intagning av studerande till de prekliniska kurserna.

II — Intagning av studerande till de propedeutiska kurserna.

III :_j Intagning av studerande till de kliniska kurserna.

Alternativ B. Beredningen konstaterar, att vid genomförande av

alternativ A vissa tröskelproblem i Lund-Malmö och Göteborg kommer att

uppstå. Dessa problem måste enligt beredningen lösas. Därvid uppkommer

vissa engångskostnader. Samtidigt blir det emellertid möjligt att utan mer

betydande kostnadsökningar höja intagningen med ytterligare 10 studerande

i Lund-Malmö och 5 i Göteborg.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

90

86 (+6)

120 (+10)

115 (+25)

120 (+ 5)

115 (+15)

138

132 (+12)

62 (+62)

60 (+20)

530 (+77)

508 (+78)

Alternativ C. I Stockholm föreligger enligt beredningen möjligheter

att vid karolinska institutet och dess nuvarande undervisningssjukhus öka

intagningskapaciteten till 168 elever årligen i de teoretiska ämnena och till

160 årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ...... 90

II o. III 86 (+6)

120 (+10)

115 (+25)

120 (+ 5)

115 (+15)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+20)

560 (+107)

536 (+106)

Alternativ D och E. Beredningen har funnit det möjligt att, om

Malmö allmänna sjukhus i sin helhet utnyttjas för undervisning, höja den

årliga intagningen i de teoretiska ämnena vid medicinska fakulteten i Lund

till 168 elever samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 160 elever

årligen. Samma utbildningskapacitet torde enligt beredningen kunna er
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

hållas i Göteborg genom utnyttjande för undervisning av ett nytt sjukhus

i staden eller dess omgivning.

En ytterligare ökning av utbildningskapaciteten utöver alternativ C

finner beredningen således vara fullt möjlig genom vissa anordningar antingen

i Lund-Malmö eller i Göteborg. Valet mellan berörda orter synes

beredningen främst vara en kostnadsfråga. Från utbildningssynpunkt torde

båda läroanstalterna ha samma förutsättningar. Beredningen framhåller, att

kostnaderna för ett genomförande av det ena eller det andra alternativet

delvis är beroende av förhandlingsuppgörelser mellan staten och vederbörande

sjukhushuvudman. Två likvärdiga alternativ har därför uppställts

av beredningen.

Alternativ D.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ......

II 0. III

90

86 (+6)

168 (+58)

160 (+70)

120 (+ 5)

115 (+15)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+20)

608 (+155)

581 (+151)

Alternativ E.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ......

II 0. III

90

86 (+6)

120 (+10)

115 (+25)

168 (+53)

160 (+60)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+20)

608 (+155)

581 (+151)

Alternativ F. Vid behov av en än större ökning av utbildningskapaciteten

synes det enligt beredningen naturligt att utnyttja möjligheterna

till ökad utbildning i såväl Lund-Malmö som Göteborg.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ...... 90

II o. III 86 (+6)

168 (+58)

160 (+70)

168 (+53)

160 (+60)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+20)

656 (+203)

626 (+196)

Alternativ G. Vill man gå längre i ökning av utbildningskapaciteten

föreligger enligt beredningen olika möjligheter. En är att förlägga medicinsk

utbildning till en helt ny studieort och där utnyttja ett befintligt sjukhus

Enda tänkbara sjukhus för en sadan utbildning är regionsjukhusen i Linköping

och Örebro. Beredningen räknar med att i varje fall till en början

intagningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena på en ny ort

(av beredningen benämnd Örköping) bör begränsas till 60 nybörjare per år.

Beredningen finner det önskvärt, att en ny medicinsk högskola förses med

egna teoretiska institutioner. Av kostnadsskäl kan det emellertid bli nödvändigt

att låta den teoretiska utbildningen under en övergångstid äga

rum vid ett eller flera befintliga lärosäten. En tänkbar möjlighet är därvid

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

att dimensionera de teoretiska institutionerna i Umea för ett elevantal av

124 elever i stället för 62 elever. Detta arrangemang förutsätter en förflyttning

av elever från Umeå till Örköping efter de tva första studiearen.

Uppsala

Lund-Malmö Göteborg

Stockholm

Umeå

Örköping

Totalt

I ...... 90

IT o. III 86 (+6)

168 (+58) 168 (+53)

160 (+70) 160 (+60)

168 (+30)

160 (+40)

124 (+124)

60 (+ 20)

0

60 (+60)

718 (+265)

686 (+256)

Alternativ H. I Stockholm torde enligt beredningen möjligheter till

ökad utbildning inte vara uttömda med alternativ C. Genom utnyttjande

av ett tredje sjukhus för undervisning torde det vara möjligt att öka den

kliniska utbildningskapaciteten till 220 intagna årligen. Intagningen i de

teoretiska ämnena borde då med hänsyn till den beräknade avgangen uppgå

till 230 elever årligen. Beredningen finner emellertid detta alternativ av

vissa skäl, vilka kommer att beröras i det följande, mindre lämpligt.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Örköping

Totalt

I ...... 90

II o. III 86 (+6)

168 (+58)

160 (+70)

168 (+53)

160 (+60)

230 (+ 92)

220 (+100)

124 (+124)

60 (+ 20)

0

60 (+60)

780 (+327)

746 (+316)

Beredningen har på angivet sätt redovisat olika alternativ för en ökning

av läkarutbildningen i vårt land från ett absolut minimialternativ med en

ökning av 62 elever årligen till ett absolut maximialternativ med en ökning

av 327 elever årligen. Enligt beredningen anger dessa alternativ de från

allmänna sjukvårds- och utbildningssynpunkter acceptabla utbildningsnivåerna

inom en överskådlig tid. Givetvis skulle andra kombinationer kunna

uppställas för ernående av skilda utbildningsnivåer. Beredningen har emellertid

stannat för de här angivna varianterna som underlag för fortsatta

överväganden.

4. Nödvändiga resurser för ökad läkarutbildning vid skilda lärosäten

Uppsala

Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen utgår beredningen

från att i Uppsala ytterligare sex utbildningsplatser skall tillkomma

i de propedeutiska och kliniska ämnena för att göra Uppsala helt »självförsörjande».

Vid sådant förhållande föreligger enligt beredningen inte några absoluta

krav på nybyggnader för en ökad undervisning under det propedeutiska

året. Den föreslagna ökningen kommer emellertid att accentuera

behoven av tillbyggnader och nybyggnader för de institutioner, dar krav

föreligger på ökade utrymmen av andra skäl, sasom farmakologiska institu
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

tumen, bakteriologiska och virologiska institutionerna samt patologiska

institutionerna.

19o5 års läkarutbildningsutredning hävdade beträffande de kliniska

un dervisningsplatserna i Uppsala, att det patientmaterial, som

vid dåvarande upptagningsområde och med tillskott av utomlänspatienter

kunde disponeras för undervisningen kvantitativt och kvalitativt för vissa

kliniker lämpligen inte medgav ett större antal studerande än 80. Vid den

tidpunkt, då den av beredningen ifrågasatta ökningen av utbildningskapaciteten

blir aktuell, torde emellertid, framhåller beredningen, genom den nu

påbörjade utbyggnaden av akademiska sjukhuset de kliniska utbildningsforhållandena

ha avsevärt förbättrats. Beträffande lokalfrågor i övrigt

samt vissa lärarfrågor anför beredningen dessutom bland annat följande.

\ id nu påbörjade och kommande byggnadsplanering av kliniker vid akademiska

sjukhuset är det väsentligt att beakta de krav på ökade lokalutrymmen,

som den har aktuella ökningen för med sig. Detta är enligt vad

beredningen funnit särskilt angeläget för de medicinska och kirurgiska poliklinikerna

lmsom för kvinnokliniken och ögonkliniken. Planeringsarbetet

^°.r®Ilde “f^ bhmkcr har fortskridit mycket långt, och beredningen har

arior under hand till byggnadskommittén för akademiska sjukhuset frarnort

små synpunkter angående de lokalmässiga behov som uppstår vid en

oknmg med sex utbildningsplatser.

För undervisningen i neurologi innebär den professur i neurokirurgi, som

enligt riksdagens beslut skall inrättas budgetåret 1962/63 samt tillkomsten

av en särskild neuroKirurgisk klinik år 1962 en betydande undervisningsforstarknmg.

Likasa kommer ett genomförande av det i årets statsverksproposition

framlagda forslaget om en professur i socialmedicin att skapa

förutsättningar för den aktuella ökningen av utbildningen i detta ämne För

undervisningen i psykiatri innebär vidare tillkomsten av en professur i

»tung psykiatri» vid Ulleråkers sjukhus en betydande förstärkning.

* pediatrik torde tillkomsten av en barnkirurgisk avdelning och

utökade lokalutrymmen för barnpsykiatri komma att innebära vissa förbättrade

undervismngsmöjligheter. Likaså torde tillkomsten av Folke Bernadotte-hemmet

— för barn med cerebral pares — innebära en förstärkning

or utbildningen i berörda ämne. De nuvarande lokalerna för pediatriska

khmken i Uppsala är emellertid trånga, och eu ökning av elevantalet skärper

dartor det redan nu manifesterade behovet av det »pediatric centre»

som ingar i generalplanen för akademiska sjukhuset.

Vid universitetet i Uppsala finns inga akademiska tjänster för hygien och

rättsmedicin. Fn undervismngsorganisation för hygien bör enligt beredningens

mening tillkomma inom en snar framtid. Lokaler för en hygienisk

institution torde kunna beredas i den byggnad, som nu disponeras av

fysiologiska institutionen. Da beredningen räknar med att fysiologiska institutionen

erhaller nya lokaler inom eu femårsperiod torde således lokalfrågan

tor en blivande hygienisk undervismngsorganisation inte behöva vålla svårigheter.

Undervisningen i rättsmedicin meddelas nu i provisoriska former. Sedan

ang tid tillbaka föreligger önskemål om inrättande av en rättsläkarstation

i Lppsala, vilket i likhet med vad som gäller på övriga studieorter skulle

kunna bil basen för undervisningen i rättsmedicin. Enligt uttalande av

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

chefen för inrikesdepartementet i 1960 års statsverksproposition är det dock

synnerligen ovisst, när en statens rättsläkarstation kan komma att anordnas

i Uppsala. En ökad undervisning måste emellertid på nytt aktualisera denna

fråga.

Lund-Malmö

Beredningen har i sina alternativ angivit tre nivåer för en möjlig utökning

av utbildningskapaciteten i Lund-Malmö. De olika nivaerna framgar

av följande tablå (ökningen angives inom parentes).

Preklin. Prop. Klin.

Nuvarande intag ......... 110 90 90

Alternativ A ............ 110 105 (-f- 15) 105 (+15)

Alternativ B ............ 120 (-f- 10) 115 (+ 25) 115 (-j- 25)

Alternativ D ............ 168 (-j- 58) 160 (-j- 70) 160 (+ 70)

En förutsättning för en ökning av antalet utbildningsplatser i de propedeutiska

och kliniska ämnena från nuvarande 90 till 105 (alternativ A) är,

att Malmö stads sjukhus i ökad utsträckning utnyttjas för undervisning.

Denna ökning torde enligt beredningen komma att kräva vissa kostnader

av engångsnatur för staten. Beredningen har emellertid funnit det möjligt

att öka utbildningskapaciteten i samtliga ämnen med ytterligare tio platser

utan att mer betydande kostnader av engångsnatur tillkommer. En andra

ur kostnadssynpunkt rimligare nivå än alternativ A är således alternativ B.

Beredningen behandlar därför inte alternativ A utan diskuterar endast vissa

frågor sammanhängande med alternativen B och D.

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

120 platser samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 115 platser

(alternativ B)

En utbildning i Lund av 120 studerande årligen eller 60 per termin i d e

teoretiska ämnena kräver i och för sig inga tillbyggnader av nuvarande

institutioner. Men en sålunda ökad utbildningskapacitet kommer

att skärpa behovet av en nybyggnad för medicinsk-kemiska institutionen

och utökade lokaler för djuravdelningen vid fysiologiska institutionen. Den

ökade intagningen av elever förutsätter på några institutioner vissa enklare

inredningsarbeten samt komplettering av befintlig utrustning.

Vad de propedeutiska ämnena beträffar torde utökade lokalutrymmen

vid den tidpunkt, då den här ifrågasatta ökningen av utbildningskapaciteten

är aktuell, disponeras av farmakologiska, bakteriologiska och

patologiska institutionerna i Lund. Den ökade utbildningskapaciteten torde

därför utan svårigheter kunna genomföras i berörda ämnen.

För de kliniska ämnena och de kliniska laborationsämnena

såväl i Lund som i Malmö kommer den pågående utbyggnaden

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

av sjukhusen att skapa väsentligt förbättrade lokalmässiga förutsättningar.

Därom samt om vissa lärarfrågor anför kommittén i huvudsak följande.

Lunds universitet har föreslagit inrättande av en professur i ortopedi vid

Malmö allmänna sjukhus. Beredningen vill för sin del tillstyrka detta förslag

och anser, att den ökade utbildningskapaciteten accentuerar behovet av

en akademisk undervisningsorganisation för ämnet ortopedi i Malmö.

Den nuvarande undervisningen i klinisk fysiologi i Lund-Malmö ges

i provisoriska former i avvaktan på en fast akademisk organisation i

ämnet. Universitetskanslern har i sina anslagsäskanden för budgetåret

1961/62 föreslagit inrättande av en professur i ämnet med placering vid

lasarettet i Lund. Lokalutrymmen för berörda ämne kommer att kunna

disponeras. Beredningen anser för sin del, att det är ytterst angeläget att

en professur i klinisk fysiologi är inrättad vid den tidpunkt en ökad utbildningskapacitet

blir aktuell. Beredningen förordar därför inrättande av en

dylik professur.

För ämnet radioterapi i Malmö är det enligt ämnesföreträdaren under

nuvarande förhållanden otänkbart att med hänsyn till såväl disponibla

lokaler som patienttillgång öka antalet tjänstgörande medicine kandidater

vid radioterapeutiska kliniken. Radioterapin kommer enligt föreliggande

byggnadsplaner att erhålla nya lokaler, men frågan om vårdplatsantalet är

ännu inte löst. Denna byggnadsfråga är bland annat beroende av hur

regionsjukvården planeras i avseende på regionplatser i Malmö. Beredningen

vill för sm del betona önskvärdheten från undervisningssynpunkt av

en ökning av vårdplatsantalet vid den radioterapeutiska kliniken i Malmö.

I ämnet obstetrik-gynekologi är lokalförhållandena i Malmö vad gäller

undervisningsutrymmen för närvarande mycket besvärliga. För att inte

förvärra nuvarande lokalsvårigheter förordar beredningen en ökning av

kursantalet i berörda ämne från tre till fyra men understryker samtidigt

angelägenheten av att utökade kandidat- och föreläsningsutrymmen tillskapas

på kvinnokliniken i Malmö.

En ökning av de kliniska utbildningsplatserna i Lund-Malmö till 115 per

år förutsätter, som tidigare nämnts, ianspråktagande av vissa nu för undervisning

ej upplåtna kliniker vid Malmö allmänna sjukhus. Detta gäller

framför allt undervisningen i pediatrik. Visserligen har ämnesföreträdaren

angivit, att pediatriska kliniken vid lasarettet i Lund möjligen skulle kunna

mottaga hela den ifrågasatta ökningen av elever. Enligt beredningens mening

vore dock en sådan lösning från undervisningssynpunkt mindre lämplig.

Beredningen förordar därför, att Flensburgska barnsjukhuset, som nu

utgör allmänna sjukhusets pediatriska klinik, i viss utsträckning tages i anspråk

för undervisning. Flensburgska barnsjukhuset, som färdigställdes 1945,

har 120 barnmedicinska platser. Vidare finns en barnpsykiatrisk avdelning

om 10 platser. Lokalförhållandena är goda och en föreläsningssal finns.

Vissa inredningsarbeten torde dock bli nödvändiga för att bereda lämpliga

undervisningsmöjligheter.

I fråga om ämnet dermato-venereologi kan framhållas, att hudkliniken i

Lund är inrymd i otidsenliga och otillräckliga lokaler, varför undervisningen

får bedrivas under svåra förhållanden. En utökning av lokalutrymmena för

hudkliniken är planerad, och i samband därmed har en utökning av vårdplatsantalet

från nuvarande 42 platser till cirka 75 föreslagits. Det torde

emellertid vara tveksamt om denna utökning av vårdplatsernas antal kommer

att kunna genomföras. Enligt ämnesföreträdaren föreligger möjlighet

att för den nu aktuella ökningen i dermato-venereologi anordna erforder
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

ligt antal utbildningsplatser i Lund. Beredningen har emellertid övervägt

möjligheten att vid en ökad utbildningskapacitet även utnyttja hudkliniken

i Malmö för undervisning, med hänsyn dels till de svårigheter som redan

i nuläget föreligger för undervisningen i ämnet i Lund, dels till ovissheten

om behovet av en ökning av vårdplatsantalet i Lund. Hudkliniken i Malmö

har för närvarande 74 vårdplatser och från Malmös upptagningsområde

torde kunna ställas ett betydligt rikare undervisningsmaterial till förfogande

än från Lunds område. De polikliniska lokalerna vid hudkliniken i Malmö är

nyrenoverade och för sjukvårdsbehov mycket lämpliga. Vårdlokalerna är

föråldrade, men möjligheter torde föreligga, att hudkliniken vid aktuell tidpunkt

kan få disponera nya för undervisning och forskning lätt anpassbara

lokaler. Skulle hudkliniken i Malmö tagas i anspråk för undervisning, synes

det beredningen ändamålsenligare att överflytta den nuvarande professuren

i dermatologi i Lund till Malmö och att förlägga undervisningen i sin helhet

dit än att endast utnyttja hudkliniken i Malmö för enstaka kurser. Beredningen

är dock inte beredd att med hänsyn endast till undervisningens behov

ta definitiv ställning till denna fråga.

Vid beredningens samtal med ämnesföreträdarna har önskemål framkommit

om att även andra kliniker vid Malmö allmänna sjukhus skulle utnyttjas

för undervisning. Sålunda har krav framförts, att psykiatriska kliniken

i Malmö skall utnyttjas i vart fall för en årlig kurs. Enligt beredningens

mening är dock detta icke ett absolut villkor för genomförande av den ifragasatta

ökningen av utbildningen. Psykiatriska kliniken i Lund kommer vid

den aktuella tidpunkten att disponera utökade lokalutrymmen och vårdplatser

därigenom att barnpsykiatriska avdelningen flyttat till en egen

klinik. Vidare innebär tillkomsten av en forskningsprofessur vid S:t Lars

sjukhus en betydande undervisningsförstärkning för berörda ämne.

För ämnet ojtalmiatrik kommer den ökade utbildningskapaciteten att

medföra vissa svårigheter framför allt från lokalsynpunkt, men beredningen

har liksom ämnesföreträdaren ansett, att det kommer att bli möjligt att

bemästra dessa svårigheter. Planerade byggnadsåtgärder kommer vidare att

skapa förutsättningar för utbildning av berörda elevantal i ämnena otorhino-laryngologi

och epidemiologi.

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

168 platser samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 160 platser

(alternativ D)

Beredningen förklarar, att den inte haft tillfälle att i detalj undersöka

förutsättningarna för en ökning av utbildningskapaciteten i Lund-Malmö

enligt alternativ D. Beredningen har därför endast gjort vissa översiktliga

beräkningar och bedömningar av förutsättningarna för en sådan ökning.

I de teoretiska ämnena torde det enligt beredningen vara möjligt att med

relativt små utbyggnader av anatomiska, histologiska och fysiologiska institutionerna

kunna meddela utbildning åt 160 elever årligen. För medicinsk-kemiska

institutionen och bakteriologiska institutionen förut sättes

nybyggnader, vilket i tidigare sammanhang har berörts. Fn nybyggnad för

den förstnämnda institutionen kommer också att kunna medföra ökade

lokalutrymmen för farmakologiska institutionen. I fråga om ämnet patologi

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

bör enligt beredningen undersökas huruvida den ifrågavarande utbildningskapaciteten

kan möjliggöras genom en omdisponering av nuvarande och tillkommande

lokalutrymmen. Beredningen framhåller, att en sådan ökning av

utbildningskapaciteten för de kliniska ämnena nödvändiggör, att samtliga

kliniker vid Malmö allmänna sjukhus tages i anspråk för undervisning.

Medicinsk utbildning i Lund-Malmö av 168 elever per år i de prekliniska

ämnena och av 160 nya elever i de propedeutiska och kliniska ämnena är

enligt beredningen fullt genomförbar. De närmare förutsättningarna härför

synes emellertid enligt beredningen böra utredas i särskild ordning.

Göteborg

Beredningen har i sina alternativ angivit följande nivåer för en ökning

av utbildningskapaciteten i Göteborg:

_ Preklin. Prop. Kiin.

Nuvarande intag......... 115 100 100

Alternativ A ............ 115 110 (+ 10) 110 (+10)

Alternativ B ............ 120 (+ 5) 115 (+ 15) 115 (+ 15)

Alternativ E ............ 168 (+53) 160 (+ 60) 160 (+ 60)

Beredningen har funnit, att utöver alternativ A en mindre ytterligare

ökning av utbildningskapaciteten upp till alternativ B kan åstadkommas

utan att mer betydande kostnader uppkommer. Beredningen behandlar därför

av dessa två alternativ endast det senare samt därjämte alternativet E.

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

120 platser samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 115 platser

(alternativ B)

De teoretiska institutionerna är dimensionerade för ett

nybörjarintag av 120 studerande. En höjning av antalet studerande med

fem från nuvarande 115 torde kunna ske utan svårigheter. Någon personell

förstärkning synes ej heller enligt beredningens mening vara nödvändig för

en ökning av utbildningskapaciteten med två respektive tre platser per

termin.

Nuvarande lokalutrymmen torde även för de propedeutiska

ämnena vara tillräckliga, enligt vad beredningen framhåller. Ämnesföreträdarna

för ämnet patologi har visserligen framlagt önskemål om viss

tillbyggnad av berörda institution i syfte att ställa i ordning vissa för demonstrationer

nödvändiga lokalutrymmen. Beredningen finner för sin del,

att erforderliga ökade utrymmen för undervisningen torde kunna arrangeras

genom en mindre omdisposition i förefintliga lokaler. Beredningen påpekar

dessutom, att ökade lokalutrymmen kommer att tillföras patologiska

institutionerna genom bakteriologiens utflyttning till nya lokaler.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Vad gäller de kliniska laborationsämnena och de kliniska

ämnena torde enligt beredningen förutsättningar finnas för nu

ifrågavarande ökning av utbildningskapaciteten. För propedeutiska årets

översikt skurser i medicin kan dock ökningen komma att medföra vissa

svårigheter på grund av lokalförhållandena. Dessa kurser fördelas nu mellan

Vasa sjukhus (två kliniker) och medicinska kliniken III vid Sahlgrenska

sjukhuset. Ämnesföreträdarna har ifrågasatt, om inte ökningen av utbildningskapaciteten

förutsätter, att en ny klinik tages i anspråk för den propedeutiska

undervisningen. Beredningen är för sin del tveksam om en sådan

åtgärd verkligen skulle vara av behovet påkallad.

Beträffande vissa andra ämnen anför beredningen huvudsakligen följande.

Ett genomförande av förslaget i årets statsverksproposition om inrättande

av en professur i neurokirurgi kommer att innebära en betydande

undervisningsförstärkning. Beredningen förutsätter också, att vid den tidpunkt

den här ifrågasatta ökningen av utbildningskapaciteten är aktuell

ytterligare en professur i röntgendiagnostik, varom behov anmälts i annat

sammanhang, skall ha inrättats. För att möjliggöra en fullgod utbildning

i ämnet pediatrik borde vid den för här ifrågasatt elevökning aktuella tidpunkten

en ny barnklinik vara färdigställd. Vidare ökar den mer omfattande

undervisningen i ämnet psykiatri angelägenheten av att en professur i s. k.

»tung psykiatri» inrättas vid Lillhagens sjukhus (prop. 1959: 79). I ämnet

ftisiologi föreligger enligt ämnesföreträdaren redan nu betydande lokal- och

personalsvårigheter. Beredningen vill för sin del understryka angelägenheten

av att de redan nu aktuella behoven av undervisningsförstärkning i

detta ämne tillgodoses.

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

168 platser samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 160 platser

(alternativ E)

Ifrågavarande ökning av utbildningskapaciteten förutsätter ianspråktagande

av ett nytt sjukhus för undervisning. Som tidigare berörts föreligger

planer på uppförande av ett andra sjukhus i Göteborg. Beredningen

anlägger i huvudsak följande synpunkter på omfattningen av detta

sjukhus samt på vissa andra frågor i anslutning till den nu berörda kapacitetsökningen.

Ett ianspråktagande av ytterligare ett sjukhus i Göteborg för klinisk

utbildning skulle kunna medge en klinisk undervisningskapacitet av 160

intagna studerande per år fördelade med 100 på Sahlgrenska och 60 på det

nya sjukhuset i ämnena patologi, medicin, kirurgi, obstetrik-gynekologi och

psykiatri samt i de kliniska laboratorieämnena. Inom de specialämnen, som

icke skulle finnas representerade med sjukvårdsavdelningar vid det nya

sjukhuset, torde det enligt fakulteten vara möjligt att bereda en fullgod

undervisning vid Sahlgrenska sjukhuset för ett kliniskt intag av cirka 160

nya studerande årligen. Detta skulle lämpligen kunna ske bland annat genom

utvidgning av specialkliniker på Sahlgrenska sjukhuset samt ianspråktagande

av de polikliniker inom motsvarande specialiteter, som kan komma

att uppföras i anslutning till det nya sjukhuset.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Enligt beredningens mening bör det planerade nya sjukhuset förses med

följande för undervisningen och forskningen erforderliga kliniker, polikliniker

och laboratorier:

medicinsk klinik med poliklinik,

kirurgisk klinik med poliklinik,

obstetrisk-gynekologisk klinik med poliklinik,

röntgendiagnostisk klinik,

psykiatrisk klinik med poliklinik,

patologiskt laboratorium,

kliniskt-bakteriologiskt laboratorium,

kliniskt-kemiskt laboratorium,

kliniskt-fysiologiskt laboratorium,

öronpoliklinik,

ögonpoliklinik samt

neurologisk poliklinik.

För undervisningens del räknar beredningen med att vårdplatsantalet vid

nämnda kliniker behöver uppgå till sammanlagt omkring 500 platser.

Planer föreligger vidare på uppförande vid det nya sjukhuset av en geriatrik

klinik, en klinik för infektionssjukdomar och en avdelning för fysikalisk

terapi samt, i anslutning till sjukhuset, ett särskilt mentalsjukhus.

Från fakultetens sida har önskemål framförts om vårdavdelningar i anslutning

till öron- respektive ögonpoliklinikerna vid det nya sjukhuset. Beredningen

kan inte anse inrättande av nämnda kliniker och avdelningar vara

absolut nödvändigt från undervisnings- och forskningssynpunkt. Dessa enheter

skulle därför med hänsyn till undervisningens behov kunna uppbyggas

i en eventuell senare etapp. För psykiatriundervisningens del vill

beredningen också betona angelägenheten av att diskussionerna om ett nytt

mentalsjukhus i Göteborg inte skall försena tillkomsten av den föreslagna

forskningsavdelningen vid Lillhagens sjukhus.

Vid Sahlgrenska sjukhuset kan vid ett utnyttjande av ett nytt sjukhus

för undervisning vissa omfördelningar av vårdplatserna mellan olika kliniker

bli av behovet påkallade. Beredningen räknar dock icke med att vid

dylika omfördelningar kostnadskrävande tillbyggnadsarbeten skall bli nödvändiga.

Från Göteborgs stads sjukvårdsförvaltnings sida föreligger önskemål om

att parallellt med läkarutbildningen i obstetrik-gynekologi vid stadens två

planerade förlossningskliniker — den ena vid Sahlgrenska sjukhuset och

den andra vid det nya sjukhuset — det även skall bli möjligt att bedriva

barnmorskeutbildning. Beredningen anser för sin del sådana möjligheter

föreligga men är inte nu beredd avge detaljerade förslag i ämnet.

Någon närmare utredning angående förutsättningarna att utnyttja vissa

andra sjukhus i Göteborgs omgivning för läkarutbildning,

nämligen Mölndals lasarett och Kungälvs lasarett har beredningen inte

genomfört.

De nya teoretiska institutionerna för anatomi, histologi,

medicinsk kemi och fysiologi är byggda för 120 studerande per år men har

erhållit sådan utformning, att såväl undervisnings- som forskningsavdelningarna

väsentligt kan utbyggas. Detsamma gäller för institutionerna i de

propedeutiska ämnena bakteriologi och farmakologi. Företrädarna för berörda

ämnen har för beredningen redovisat behov av lokalökningar vid

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

ökad utbildningskapacitet. Dessa lokaltillskott skulle emellertid förutsätta

icke oväsentliga tillbyggnader till institutionerna. Beredningen ifrågasätter,

om inte de lokaler vid de teoretiska institutionerna, som nu är reserverade

för en framtida odontologisk utbildning, under en övergångstid skulle kunna

disponeras för läkarutbildning. Därest ifrågavarande lokaler kan utnyttjas,

blir enligt beredningens mening tillbyggnader av nämnda institutioner tills

vidare inte nödvändiga.

Stockholm

Beredningen har såsom förut framhållits angivit följande tre nivåer för

en ökning av utbildningskapaciteten vid karolinska institutet.

Preklin. Prop. Klin.

Nuvarande intag......... 138 120 120

Alternativ A............. 138 132 (+ 12) 132 (-f- 12)

Alternativ C............. 168 (+ 30) 160 (-j- 40) 160 (+ 40)

Alternativ H ............ 230 (+ 92) 220 (+ 100) 220 (+ 100)

En ökning av antalet kliniska utbildningsplatser vid karolinska institutet

enligt alternativ A kan genomföras utan ianspråktagande av nya kliniker

eller dylikt. Beredningen diskuterar inte i övrigt förutsättningarna för en

ökning av elevantalet enligt detta alternativ, utan hänvisar till de synpunkter

härom, som anförts i 1955 års läkarutbildningsutrednings betänkande

»Kliniska utbildningsplatser för blivande läkare» (SOU 1956:34). Beredningen

upptar till närmare behandling alternativ C samt berör även alternativ

H.

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

168 platser samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 160 platser

(alternativ C)

Möjligheterna att utöver alternativ A öka nybörjarintaget vid karolinska

institutet ter sig enligt beredningen relativt gynnsamma. De teoretiska

institutionerna har en betydande undervisnings- och forskningskapacitet,

vilken torde komma att ytterligare förstärkas, när vissa planerade om- och

tillbyggnadsprojekt blivit realiserade. De kliniska resurserna i huvudstaden

är stora och medger i och för sig en omfattande utbildning. Mot bakgrunden

härav har bland annat representanter för institutets lärarkollegium

ifrågasatt möjligheten att betydligt öka kapaciteten vid institutet i

förhållande till nuläget. Beredningen anser emellertid, att ett genomförande

av en sådan ökning är förenat med vissa speciella problem. I anslutning härtill

anför beredningen bland annat följande.

Det nuvarande serafimerlasarettet är föråldrat och starkt nedslitet. Visserligen

pågår för närvarande en viss upprustning vid lasarettet, vilken

upprustning är en absolut förutsättning för att lasarettet över huvud taget

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1961

skall kunna utnyttjas för undervisningsändamål under ytterligare ett antal

år. Åtskilliga olägenheter kommer likväl att kvarstå. Det är därför mycket

angeläget, att lasarettet ersättes av ett modernt undervisningssjukhus. I

samband härmed bör erinras om att de neurologiska och neurokirurgiska

klinikerna skall erhålla nya klinikbyggnader vid karolinska sjukhuset, vilka

byggnader beräknas stå färdigställda 1963.

I det programförslag för Sabbatsbergs sjukhus, som nyligen framlagts,

har man utgått från 120 kliniska utbildningsplatser i Stockholm med ett

tillägg för en viss framtida mindre ökning. För att icke rubba förutsättningarna

för berörda program och med hänsyn till föreliggande svårigheter

vid serafimerlasarettet har beredningen vid sin bedömning av utbildningsförutsättningarna

räknat med 70 utbildningsplatser vid sabbatsbergssjukhuset

(serafimerlasarettet) under medicin-kirurgiåret. Vid karolinska sjukhuset

skulle således de enligt det förevarande alternativet återstående 90

eleverna erhålla utbildning i medicin och kirurgi. I pediatrik, psykiatri och

obstetrik-gynekologi samt i de kliniska ämnena under propedeutiska året

torde däremot en hälftendelning mellan karolinska sjukhuset och karolinska

institutets andra undervisningsklinik i respektive ämnen under vissa förutsättningar

kunna genomföras.

Som i det föregående angivits har från Stockholms stads sida ifrågasatts,

om inte det nya undervisningssjukhuset bör förläggas till Enskede-Dalen i

stället för till Sabbatsberg. Oavsett vilken lösning berörda fråga får, anser sig

beredningen för sin del kunna utgå från att det nya undervisningssjukhuset

skall bereda undervisningen och forskningen minst samma resurser, som

Sabbatsbergs sjukhus enligt det framlagda programförslaget skulle komma

att göra.

_ Som villkor för att den av beredningen ifrågasatta ökningen av utbildningskapaciteten

vid karolinska sjukhuset skall kunna genomföras har vissa

ämnesföreträdare angivit rätt väsentliga lokalökningar, främst i fråga om

kandidatutrymmen, undervisnings- och demonstrationsrum, ökade polikliniklokaler

samt läkarexpeditioner. I årets statsverksproposition har chefen för

inrikesdepartementet anmält, att en ny generalplan för karolinska sjukhuset

skall utarbetas av sjukhusledningen, bland annat med anledning av sjukhusets

infogande i Storstockholms sjukvårdsorganisation. Mot bakgrunden

härav är det för dagen icke möjligt att isolerat taga ställning till de lokaltillskott

den ökade utbildningen kräver, utan dessa måste lösas i samband

med upprättande av den nya generalplanen för sjukhuset. Det bör därför

enligt beredningens mening utan dröjsmål uppdragas åt sjukhusledningen

att vid sin översyn av sjukhusets resurser jämväl utreda de lokalmässiga

förutsättningarna för ett genomförande av en ökad utbildning i Stockholm

enligt alternativ C.

Vad de teoretiska institutionerna vid karolinska institutet

beträffar, har beredningen funnit det vara möjligt att med vissa smärre

lokala omändringsarbeten och med vissa förstärkta utrustningsanslag under

en övergångstid genomföra den ökade utbildningskapaciteten i nuvarande

lokaler. Ökningen accentuerar emellertid ett förverkligande av de föreliggande

planerna på utbyggnad av institutionerna.

I samband med diskussionerna om lärarförstärkning för de teoretiska

institutionerna har beredningen även uppmärksammat behovet av lärarjörstä->kning

för odontologiens del. Beredningen förordar därför, att vid anato
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

miska och histologiska institutionerna inrättas en kvalificerad lärartjänst

med uppgift att tillgodose såväl tandläkarutbildningens behov som de ökade

behoven för läkarutbildning.

I fråga om vissa propedeutiska ämnen anför beredningen

huvudsakligen följande.

Nuvarande lokalutrymmen för farmakologi och bakteriologi jämte

för farmakologiens del en planerad tillbyggnad torde möjliggöra utbildning

av ett ökat elevantal. För ämnet patologi torde emellertid

vissa lokaltillskott, erfordras. En i annat sammanhang aktualiserad påbyggnad

av den patologiska institutionen vid karolinska sjukhuset fiamstår

som en oundgänglig förutsättning för ett genomförande av den aktuella

ökningen av elevantalet. Vid patologiska institutionen ^ id Sabbatsbergs

sjukhus torde vidare provisoriska utrymmen — eventuellt i form av en

mindre tillbyggnad — behöva iordningställas i avvaktan på definitiva utrymmen

i samband med den planerade ombyggnaden av sjukhuset. Den

ökade kapaciteten för obduktionsundervisningens del torde enligt beredningens

mening kunna möjliggöras genom en ökning av de nuvarande obduktionsgruppernas

storlek vid de statliga sjukhusen och vissa av Stockholms

stads sjukhus. En sådan åtgärd torde eventuellt förutsätta en ändring

av gällande avtal med staden. Beredningen förordar en sådan lösning

i stället för att — såsom ämnesföreträdarna föreslagit — ytterligare ett

sjukhus, exempelvis Mörby lasarett, tages i anspråk för ifrågavarande undervisning.

... .

Vad gäller de kliniska laborationsämnena synes den itragasatta ökningen

av elevantalet vara genomförbar utan vidtagande av särskilda byggnadsåtgärder.

Genomförande av förslaget i årets statsverksproposition om inrättande

av en laboratur i klinisk bakteriologi vid karolinska sjukhuset innebär

också en förstärkning av utbildningsresurserna, vilken bör underlätta ifrågavarande

ökning av utbildningskapaciteten. Även vid det propedeutiska

årets översikt skurser i medicin och kliniska undersökningsmetoder, vilka

meddelas vid karolinska sjukhusets medicinska thoraxklinik och S.t Eriks

sjukhus, torde undervisningen för det ökade elevantalet kunna meddelas

utan vidtagande av ytterligare lokala arrangemang. Ökningen av antalet

kursdeltagare vid sistnämnda sjukhus förutsätter dock en ändring av gällande

avtal med Stockholms stad om villkoren för anordnande av berörda

undervisning.

Beredningen behandlar härefter de kliniska ämnena samt anföi

i anslutning därtill huvudsakligen följande.

Med den fördelning av elevantalet mellan karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

som tidigare angivits, bör enligt beredningen möjlighet finnas

att för undervisningen i ämnena medicin och kirurgi genomföra den

ifrågasatta ökningen av antalet studerande. För karolinska sjukhusets del

erfordras dock för båda ämnena ökade lokalutrymmen. För undervisningen

i medicin vid serafimerlasarettet har ämnesföreträdaren förklarat sig icke

beredd att diskutera en ökning av utbildningskapaciteten utöver den nuvarande,

förrän garantier föreligger, att medicinska kliniken får övertaga

en betydande del av den nuvarande neurologiska klinikens lokaler. Beredningen

anser sig dock med bestämdhet kunna utga från, att sa stor andel

av den neurologiska klinikens vårdlokaler samt för undervisningen erfor
7

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 108

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

derliga utrymmen kommer att ställas till den medicinska klinikens förfogande,

att den nu berörda — förhållandevis obetydliga — ökningen av utbiidmngsplatserna

vid serafimerlasarettet utan svårigheter skall kunna Genomföras.

• c?611! ifr,ägasatta ökningen av utbildningskapaciteten för ämnet ortopedi

i btockholm ar möjlig att genomföra i nuvarande lokaler vid norrbackamstitutet

Undervisning i ämnet dermato-venereologi för det ökade studerandeantalet

torde kunna meddelas vid karolinska sjukhusets hudklinik

Amnesforetradaren anser det emellertid icke möjligt att vid nyssnämnda

klunk pa grund av framfor allt lokalsvårigheter undervisa mer än 132 elever

ärligen. Beredningen vill inte bestrida att lokalsvårigheter föreligo-er

men anser sig kunna utgå från att — vid upprättande av den nya generalplanen

för sjukhuset och om möjligt redan vid projekteringen av en beslutad

påbyggnad för sjukhusets allergilaboratorium — de krav på ökade undervisningslokaler,

som den ifrågasatta ökningen av antalet utbildningsplatser

kan komma att ställa, vinner beaktande.

. Undervisningen i klinisk epidemiologi är i sin helhet förlagd till epidemisjukhuset

i Stockholm. För närvarande fördelas det årliga elevantalet på

fyra kurser om vardera 30 elever, men vid den av beredningen ifrågasatta

ökningen av elevantalet måste en femte kurs tillkomma. Det är mot bakgrunden

harav än mer angeläget, att en av kanslern sedan flera år tillbaka

askad professur i amnet vid karolinska institutet kommer till stånd. Beredningen

forordar darfor inrättande av denna professur. Vid bifall härtill

maste enligt gallande avtal förhandlingar upptagas med Stockholms stad

°fn, V1~"0r *or. anor<Jnande av ifrågavarande undervisning vid epidemisjukhuset.

Beredningen har inte funnit anledning att i detta sammanhang

taga ställning till de lokalbehov, som torde komma att aktualiseras i samband

med mrattande av sagda professur utan förutsätter, att lärarkollegiet

vid karolinska institutet inkommer med förslag till de åtgärder härvidlag

som kan vara påkallade.

För den nuvarande undervisningen i oftcilmiatrik, som meddelas dels vid

karolinska sjukhuset och dels vid Sabbatsbergs sjukhus, råder besvärliga

lokaltorhallanden. Beredningen förordar att hela ökningen av elevantalet

forlagg.es

av saväl antalet deltagare per kurs som antalet kurser per år. Ämnesföretradaren

har anmält behov dels av väsentligt förbättrade lokalförhållanden,

dels av ytterligare en vårdavdelning. Beredningen vill för sin del understryka

angelägenheten av ökade polikliniska utrymmen och utgår från att

amnesföreträdarens önskemål härvidlag skall vinna beaktande vid det kommande

generalplanearbetet.

Den ifrågasatta ökade utbildningskapaciteten i ämnet oto-rhino-larynqologi

kan åstadkommas, därest vissa i 1981 ars statsverksproposition föreslagna

förbättringsarbeten inom polikliniken genomföres och därest en

mindre ombyggnad av föreläsningssalen kommer till stånd.

Uör ämnet pediatrik kommer ökning''en av elevantalet otvivelaktigt att

medföra vissa svårigheter. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka

barn ar foraldrad och kommer enligt planerna att ersättas av ett nvtt barnsjukhus

vid Sabbatsberg. Beredningen vill understryka angelägenheten från

undervisningens synpunkt av att detta byggnadsprojekt om möjligt tages

i förtur. I avvaktan på tillkomsten av det nya barnsjukhuset förordar beredningen,

att utbildningsproblemet i pediatrik löses genom en ökning av

kursantalet. Skulle en sådan anordning inte anses genomförbar i Stock
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

holm, förordar beredningen, att Sachsska barnsjukhuset upplåtes för anordnande

av en kurs i ämnet per år. Vid sistnämnda sjukhus, som redan

tidigare tillfälligt tagits i anspråk för undervisning, finns erforderliga undervisningslokaler.

Sjukhuset lär enligt gällande donationsvillkor kunna upplåtas

för undervisningsändamål utan andra särskilda kostnader för staten

än de merkostnader i form av lärararvoden och handledararvoden, som

direkt avser undervisningen.

Den nuvarande undervisningen i ämnet socialmedicin är upplagd såsom

ett provisorium i avvaktan på en fast akademisk organisation i ämnet.

Kanslern har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 föreslagit inrättande

av en professur i ämnet vid den senare tidpunkt, då tillfredsställande

lokaler kan erbjudas professorn. Beredningen anser för sin del, att det

är ytterst angeläget, att en professur i ämnet är inrättad vid den tidpunkt,

då här ifrågasatt ökning av utbildningskapaciteten kan vara genomförd.

Beredningen förordar därför inrättande av en dylik professur

För ämnet neurologi kommer förbättrade utbildningsförhållanden att

råda, när nervklinikerna vid karolinska sjukhuset är färdigställda. Den

ökade utbildningskapaciteten förutsätter emellertid en ökning av kursantalet

och detta nödvändiggör en brytning av den nuvarande fasta ämneskombinationen

psykiatri-neurologi.

Den aktuella ökningen av utbildningskapaciteten vad gäller undervisningen

i ämnet psykiatri bör kunna genomföras med bibehållande av nuvarande

kursantal vid vardera undervisningsklinikerna vid karolinska sjukhuset

och S:t Görans sjukhus. Beredningen vill understryka vikten av att

den nytillkommande kliniken för alkoholsjukdomar på lämpligt sätt infogas

i undervisningsordningen och vill betona önskvärdheten från utbildningssynpunkt

av att en forskningsprofessur i »tung psykiatri» i Stockholm inrättas

i enlighet med det förslag som framlagts i prop. 1959: 79.

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

230 platser samt i de kliniska och propedeutiska ämnena till 220 platser

(alternativ H)

Den tidigare berörda utbildningskapaciteten av 168 elever årligen ide

teoretiska ämnena torde enligt beredningen vara att betrakta

som den maximala vid nuvarande institutioner. För att åstadkomma en

ytterligare ökning av elevantalet erfordras betydande lokal- och personalförstärkningar.

Genom en förläggning av undervisningen till en för flera

institutioner gemensam undervisningsbyggnad har ämnesföreträdarna funnit

det lämpligt att organisera läkarutbildning av den omfattning, som

alternativ H innebär. De nuvarande institutionerna skulle då helt kunna

utnyttjas för forskning.

För den kliniska undervisningen skulle en utbildningskapacitet

om 220 elever årligen förutsätta att ett nytt med flertalet specialavdelningar

försett undervisningssjukhus tages i anspråk. Under det propedeutiska

året får enligt beredningen undervisningen i ämnet

patologi och i de kliniska laborationsämnena också förläggas till det nya

undervisningssjukhuset, medan undervisningen i farmakologi och bakterio
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

logi får anordnas efter samma linjer som undervisningen i de teoretiska

ämnena.

Enligt beredningens uppfattning synes med hänsyn till de stora k 1 iniska

resurserna i Stockholm här berörda ökade utbildningskapacitet

i och för sig vara möjlig att genomföra. Beredningen förklarar sig vara

medveten om att tillskapande av ett tredje undervisningssjukhus i Stockholm

skulle förutsätta en i vissa hänseenden genomgripande omplanering

av Stockholms sjukvårdsorganisation. Sålunda torde bland annat den nya

generalplanen för karolinska sjukhuset komma att påverkas därav.

Beredningen ställer sig emellertid tveksam till lämpligheten av att så

stora kurser undervisas gemensamt, som det i de teoretiska ämnena skulle

bli fråga om vid en kapacitet av 230 elever årligen. En betydande uppdelning

i grupper finge naturligtvis genomföras, men svåra problem skulle

otvivelaktigt kvarstå, när det gäller att leda och samordna undervisningen

för detta elevantal. Vissa allmänna lokaliseringssynpunkter torde också,

uttalar beredningen vidare, göra en sådan koncentrering av läkarutbildningen

till Stockholm mindre lämplig.

Beredningen framhåller, att den inte haft tillfälle att i detalj granska förutsättningarna

för ett genomförande av alternativ H. Skulle behov föreligga

av en ökad läkarutbildning av angivna storleksordning torde enligt

beredningen en särskild utredning böra vidtagas i sådant syfte.

Umeå

Beredningen har, som framgår av det föregående, angivit följande två

tänkbara nivåer för en ökning av utbildningskapaciteten vid medicinska

högskolan i Umeå.

Preklin. Prop. Klin.

Nuvarande intag ................ 0 40* 40

Alternativ A .................... 62 (+ 62) 60 (+ 20) 60 (+ 20)

Alternativ G .................... 124 (+ 124) 60 (+ 20) 60 (+ 20)

* De propedeutiska kurserna börjar ht 1962.

Beredningen har således räknat med två nivåer för utbildningskapaciteten

i de teoretiska ämnena i Umeå. I ena fallet skulle

de prekliniska institutionerna i Umeå dimensioneras så att samtliga elever,

som påbörjar sin medicinska utbildning i Umeå, får möjlighet att fullfölja

kurserna därstädes. I andra fallet, med en intagningskapacitet av 124 studerande

per år, har beredningen räknat med att under en övergångstid 60

studenter skulle genomgå teoretisk utbildning i Umeå för att därefter

flytta till ett nytt undervisningssjukhus (Örköping). Genom ett sådant

arrangemang skulle man kunna öka intaget av elever tidigare än som vore

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

fallet, om man måste avvakta färdigställande av teoretiska institutioner pa

den nya undervisningsorten.

Vid den tidpunkt, då en ny utbildningsanstalt i Örköping erhaller egna

prekliniska institutioner, skulle de teoretiska institutionerna i Umeå enligt

beredningen kunna utnyttjas för olika former av kombinerad medicinsk och

naturvetenskaplig utbildning. Beredningens förslag i denna del kommer

att behandlas i det följande.

Personaluppsättningen i de teoretiska ämnena i

Umeå bör enligt beredningen få en utformning likvärdig den som gäller vid

övriga lärosäten. Beredningen understryker, att även om de teoretiska institutionerna

i Umeå dimensioneras för en utbildningskapacitet av endast 62

nybörjare årligen, en professur och en laboratur (motsvarande) erfordras i

vart och ett av de fyra stora ämnena. Vidare bör ämnet medicinsk fysik

bli representerat av en laboratur. Redan från början bör dessutom docenttjänster

inrättas. Dessa torde tills vidare icke böra bindas till de enskilda

ämnena. Härigenom erhålles större flexibilitet.

Följande personaluppsättning — såväl akademisk som teknisk personal

— för de teoretiska institutionerna finner beredningen motiverad vid en

utbildningskapacitet av 62 nybörjare.___

Befattning

Anatomi

Histo-

logi

Med.5

kemi

Fysio-

logi

Med.

fysik

Summa

Professor (tillkommer 1 år före un-

dervisningens början) ..........

i

1

i

1

4

Laborator.......................

i

1

i

1

1

5

Docent1 (rörliga) ................

4

Assistent2 .......................

2

2

i

2

1

8

Forskarassistent i Ae 21 ..........

i

1

l:e amanuens ...................

2

1

3

2

8

3:e amanuens ...................

1

1

2

1

1

6

Laboratorieassistent i Aell ......

1

1

1

y2

V2

4

Instrumentmakare i Aell ........

y2

y2

1

V2

%

3(4)

(+ y2)s

(+ y2)3

Kanslibiträde i Ae 74............

i

i

1

1

y2

4%

Institutionstekniker i Ae 94 .......

i

1

1

3

Institutionsvaktmästare i Ae 7* . ..

i

1

Laboratorieingenjör högst Ae 15 ..

y2

y2

1

y2

V2

3

Laboratoriebiträde högst Ae 9 ....

2

2(+ l)3

2

(y2)3

(y2)3

6(8)

Djurvårdare Ae 7................

1

1

1

3

Ekonomibiträde Ae 2/3 ..........

2

2

2

2

1

9

Hantverkare Ae 8 (gemensam) ... .

1

1 Två från och med det budgetår undervisningen i anatomi börjar, därefter en tjänst under vartdera

av de två följande budgetåren. , . ...

2 1 assistenttjänst vid varje institution inrättas terminen för undervisningens början.

• Inrättas två år efter undervisningens början.

4 Inrättas terminen före undervisningens början.

0 Beslut föreligger redan om inrättande av följande av bär nämnda tjänster: 1 professor, 1

assistent, 1 kontorist eller kanslibiträde, 2 laboratoriebiträden och 1 institutionsvaktmästare.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

I anslutning till sammanställningen framhåller beredningen följande.

I tabellen har särskild personal angivits för såväl ämnet fysiologi som

medicinsk fysik. Dessa ämnen bör dock ingå i en och samma institutionsenhet.

Vad gäller tidsplanen för tillsättningen av berörda tjänster vill beredningen

understryka angelägenheten av att de prekliniska ämnesföreträdarna

tillsättes i så god tid, att de har möjlighet att organisera den kommande

utbildningen. Tjänsterna bör ledigförklaras i sådan tid, att utnämningen

av innehavarna av professurerna kan ske senast ett år före det, då

undervisningen är avsedd att börja. Beredningen anser vidare, att vissa

tjänster (se tabellen), vilkas innehavare bör vara ämnesföreträdare behjälpliga

vid undervisningens planläggning och övrigt förberedelsearbete vid institutmnen,

bör inrättas en termin före den, då undervisningen är avsedd att

borja. Som framgår av tabellen räknar beredningen vidare med att vissa

tekniska tjänster inrättas under en senare etapp, nämligen två år efter undervisningens

början.

För en utbildningslcapacitet av 12Jf nybörjare i de teoretiska ämnena i

Umeå räknar beredningen med samma personalstab som för motsvarande

institutioner i Göteborg (exklusive en personlig professur i medicinsk biokemi)

med en under visningskapaci tet av 120 elever. Beredningen finner

således följande personaluppsättning motiverad för de teoretiska institutionerna

i Umeå vid den nyss angivna utbildningskapaciteten.

Befattning

Anatomi

Histo-

logi

Med.

kemi*

Fysiologi

o. med.

fysik*

Summa

Professor ............

1

i

2

5

Laborator (motsvarande) .......

1

1

i

1

4

Lärare i Ae 24................

1

Docent (rörliga) ..............

4

Forskarassistent i Ae21 .....

2

2

Assistent ............

3

3

4

15

1 :e amanuens ...............

3

4

5

16

3:e amanuens .................

2

3

2

7

Forskningsingenjör i Ael9 ........

1

1

2

Laboratorieingenjör i högst Ae 15 . .

1

i

2

Instrumentmakare i Ae 11 ...

1

1

1

1

4

Laboratorieassistent i Aell .

2

i

3

Kansliskrivare i Ae 10 ....

1

2

Institutionstekniker i Ae 9 ...

1

1

1

1

4

Laboratoriebiträde i högst Ae 9 ...

3

3

4

3

13

Kontorist i Ae 9............

1

1

Vaktmästare i Ae 7 .....

1

y,

y2

3

Institutionsbiträde i högst Ae 5 ____

1

1

y2

y,

3

Ekonomibiträde i Ae 2/3.....

3

3

3

12

Motsvarar personalstaben i Göteborg med förstärkning i enlighet med prop. 1959: 93.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Utbyggandet av den medicinska högskolan i Umeå till en fullständig läroanstalt

förutsätter uppförande av teoretiska institutioner enligt

beredningen dimensionerade för ett nybörjarintag av antingen 62 eller

124 studerande per år. I den nuvarande medicinska högskolans organisation

ingår som förut nämnts en professur i medicinsk kemi, vilken beräknas bli

tillsatt våren 1962. Definitiva lokaler för den medicinsk-kemiska institutionen,

belägna i ett särskilt laboratorieblock inom lasarettet, beräknas bli

färdigställda 1964. Någon mer omfattande undervisning kan enligt beredningen

ej ges i dessa lokaler. Beredningen räknar därför med att en ny medicinsk-kemisk

institution måste uppföras samtidigt med uppförande av övriga

teoretiska institutioner.

Beredningen har i de båda för Umeå aktuella alternativen räknat med en

utbildningskapacitet av 60 intagna studerande per år i de propedeutiska

och kliniska ämnena. Beredningen, som anser tillgången

till patienter och lokalförhållanden för närvarande omöjliggöra en ökning

av utbildningskapaciteten härutöver, anför i övrigt huvudsakligen följande.

De propedeutiska institutioner (i farmakologi och bakteriologi), som skall

stå färdiga i maj 1962, har enligt vad beredningen konstaterat tillräckliga

dimensioner för den ifrågasatta utbildningsnivån. För den patologiska institutionen

är dock, anser ämnesföreträdaren, en lokalförstärkning behövlig

bl. a. vad beträffar obduktionslokalerna. Förslag om utnyttjande av rättsläkarstationens

nuvarande lokaler för obduktionsundervisning har nyligen

framlagts. Beredningen finner en sådan åtgärd önskvärd. Vidare anför ämnesföreträdaren

behov av en ökning av de planerade patologilokalerna med

ytterligare en våning. Beredningen anser för sin del en sådan lokalförstärkning

inte för närvarande motivei’ad från undervisningens synpunkt. Om

skäl därtill skulle uppstå, torde möjlighet finnas att i en tillbyggnad senare

bereda den patologiska institutionen vidgade lokalutrymmen.

Vissa kliniker och laboratorier disponerar för närvarande provisoriska

lokaler, vilket medför olägenheter för såväl sjukvården som undervisningen.

Förhållandena kommer emellertid att förbättras i den takt, som det planerade

byggnadsprogrammet realiseras. Vid den tidpunkt, då. den här ifrågasatta

ökningen blir aktuell, torde lokalmässiga förutsättningar finnas för

60 nybörjare per år. Det är emellertid väsentligt, att man vid det fortsatta

programmerings- och projekteringsarbetet beaktar de krav, som en ökad

utbildningskapacitet kan komma att ställa.

I anslutning till de kliniska laboratorierna är också, såsom förut nämnts,

den medicinsk-kemiska institutionen planerad. Motiveringen för att inrätta

en sådan institution vid en enbart klinisk läroanstalt har varit det starkt

framträdande behovet av att stödja forskningen vid den nya högskolan.

Den nu ifrågasatta utbyggnaden av medicinska högskolan förutsätter emellertid

tillkomsten av en medicinsk-kemisk institution i anslutning till övriga

teoretiska institutioner. Beredningen föreslår därför, att en helt ny medicinsk-kemisk

institution uppföres. De lokaler, som nu vid lasarettet i Umeå

är avsedda för medicinsk kemi, skulle därvid komma att friställas. Bered
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

ningen anser, att dessa lokaler bör disponeras för den forskning, som bedrives

vid klinikerna.

Från olika håll har till beredningen framförts behov om ökat vårdplatsantal

(medicin, dermatologi, neurologi och psykiatri). Beredningen finner

det angeläget från utbildningssynpunkt, att ämnesföreträdarnas önskemål

härvidlag beaktas. Från nyssnämnda synpunkt vore det vidare enligt beredningens

mening olägligt om det nuvarande vårdplatsantalet på andra

kliniker (bl. a. öronkliniken) bleve föremål för minskning.

Den ökade utbildningskapaciteten i Umeå accentuerar planerna på utbyggnad

av lasarettet i Umeå till ett regionsjukhus. Enligt beslut av riksdagen

i anledning av propositionen 1960: 159 med förslag till riktlinjer för

regionsjukvårdens utbyggande m.m. skall lasarettet i Umeå förses med

Id. a. en barnkirurgisk klinik och en neurokirurgisk klinik, vilka kliniker

kommer att innebära förstärkningar, den förra för undervisningen i pediatrik,

den senare för undervisningen i neurologi. Sistnämnda klinik är planerad

att ingå i ett särskilt neurologblock med kliniker för neurologi, neurokirurgi,

psykiatri och neuroradiologi.

Goda utbildningsförhallanden i ämnet psykiatri för det ökade studerandeantalet

förutsätter tillkomsten av ytterligare en vårdavdelning vid berörda

klinik. Detta torde emellertid inte vara möjligt att åstadkomma förrän

det tidigare berörda neurologblocket är uppfört. Det är därför ytterst angeläget

att Umedalens sjukhus i ökad omfattning kan tagas i anspråk för

undervisning. Beredningen vill här erinra om ett uttalande av 1955 års läkarutbildningsutredning

i ett år 1957 avgivet betänkande med förslag rörande

professurer i psykiatri vid vissa sinnessjukhus (stencilerat): »I den

man statsmakterna framledes kommer att besluta om inrättande av teoretiska

medicinska institutioner i Umeå, synes enligt utredningens mening

böra undersökas i vad mån förutsättningar föreligger för inrättande av en

forsknings- och undervisningsenhet jämväl vid sinnessjukhus därstädes.»

I remissyttrande över detta betänkande ifrågasatte universitetskanslern i

likhet med lärarkollegiet vid karolinska institutet inrättande av en professur

vid medicinska högskolan i Umeå, även om det skulle visa sig omöjligt,

av finansiella eller andra skäl, att bygga upp teoretiska institutioner därstädes.

Beredningen anser det angeläget, att man vid en ökad utbildning i

Umeå på nytt upptar till behandling frågan om anordnande av forskning

och utbildning i psykiatri vid Umedalens sjukhus.

För ämnet socialmedicin är frågan om permanenta lokaler ännu inte löst.

Beredningen vill för sin del understryka angelägenheten av att lokaler

beredes socialmedicinen i direkt anslutning till sjukhusets olika kliniker.

För att den psykiatriska kliniken och den socialmedicinska institutionen

skall kunna fa tillgång till kvalificerad expertis — för psykiatriska kliniken

i psykologi och för socialmedicinska institutionen i statistik — har beredningen

föreslagit inrättande av en forskarassistenttjänst vid vardera enheten;

Dessa tjänster bör samtidigt knytas till en psykologisk respektive statistisk

institution i Uppsala eller Stockholm. Innehavarna av tjänsterna

skulle därvid vara behjälpliga vid den medicinska undervisningen och forskningen

vid respektive institutioner i Umeå men även ha möjlighet till egen

forskningsverksamhet.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Örköping

Beredningen har såsom ett alternativ för en utökning av läkarutbildningskapaciteten

inom landet angivit möjligheten av att förlägga medicinsk utbildning

till en helt ny studieort och där utnyttja ett befintligt sjukhus.

De enda sjukhus, som därvid kan komma ifråga såsom undervisningssjukhus,

anses vara regionsjukhusen i Linköping och Örebro. Beredningen använder

såsom förut nämnts namnet Örköping för den nya studieorten och

anför beträffande denna fråga inledningsvis bl. a. följande.

Det har inte varit möjligt för beredningen att närmare utreda förutsättningarna

för förläggning av medicinsk utbildning till de två berörda sjukhusen.

Med hänsyn härtill har det ej heller varit möjligt att jamföra de

båda sjukhusen. En dylik bedömning kan inte utföras endast på grundval

av undervisnings- och kostnadsfaktorer avseende läkarutbildningen. Synpunkter

av lokaliseringskaraktär måste också beaktas, vilket ligger helt

utanför beredningens möjligheter. Beredningen har emellertid anledning förmoda,

att det skall vara möjligt att åstadkomma en kvalitativt god läkarutbildning

på i varje fall något av sjukhusen i Linköping eller Örebro.

Beredningen har i sitt alternativ Örköping räknat med en utbildningskapacitet

i de kliniska ämnena av 60 intagna studenter per år.

Beredningen räknar vidare med att den nya medicinska högskolan förses

med propedeutiska institutioner bl. a. med hänsyn till den

samverkan mellan propedeutisk och klinisk utbildning, som förutsättes i den

nya studieordningen. Nybyggnader av betydande omfattning för den propedeutiska

utbildningen kommer således att erfordras. För den kliniska

undervisningen och forskningen torde sannolikt också vissa lokalförstärkningar

erfordras.

I fråga om den pre kliniska utbildningen framhåller beredningen

huvudsakligen följande.

Tillkomsten av en ny medicinsk högskola förutsätter enligt beredningens

mening även uppförande av teoretiska institutioner. En kvalitativt fullgod

propedeutisk undervisning och forskning kräver en intim samverkan med

teoretiska institutioner. Tidsfaktorn och ekonomiska skäl kan emellertid

motivera, att en ny medicinsk högskola utbvgges etappvis på så sätt, att

utbildningsmöjligheter under en första period anordnas i de propedeutiska

och kliniska ämnena, samt att under en senare etapp utbildningsmöjligheter

arrangeras i de teoretiska ämnena. Beredningen anser för sin del, att

de teoretiska institutionerna bör vara färdigställda fem år efter det undervisningen

i de propedeutiska ämnena börjat.

Enligt beredningens uppfattning talar flera skäl för att den prekliniska

utbildningen av de elever, som sedermera överflyttas till Örköping, under

en övergångstid förlägges till Umeå. De teoretiska institutionerna i Umeå,

som i vilket fall som helst uppföres, bör därvid dimensioneras för ett intag

av 124 studerande. Dessa institutioner bör sedermera, när Örköping erhållit

egna prekliniska institutioner, utnyttjas för olika former av blandad medicinsk

och naturvetenskaplig utbildning.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Ett annat alternativ för tillgodoseende av teoretiska utbildningsplatser

för de elever, som senare skall fortsätta sin utbildning i Örköping, vore att

för dessa elever meddela preklinisk undervisning vid karolinska institutets

teoretiska institutioner. Om den kliniska utbildningskapaciteten i Stockholm

begränsas till 160 studerande årligen kunde de teoretiska institutionerna

utbyggas på sätt som angivits av beredningen vid behandlingen av

alternativ H och sålunda dimensioneras för ett nybörjarintag av 230. Därvid

skulle 62 studenter ha att efter de två första studieåren flytta till Örköping.

Från vissa utgångspunkter, exempelvis studiesociala, vore berörda

stockholmsalternativ sannolikt att föredra framför det angivna umeåalternativet.

Från utbildningssynpunkt däremot torde en teoretisk intagningskapacitet

av 230 studerande årligen vara mindre lämplig. I valet mellan de

nämnda alternativen för teoretisk utbildning torde vidare vissa allmänna

lokaliseringssynpunkter tala för Umeå framför Stockholm.

Vad gäller teoretisk utbildning av de studenter, som har att fullfölja sina

studier i Örköping, kan ett ytterligare alternativ beröras. Svenska studenter

kunde under en övergångstid sändas till utländska medicinska läroanstalter

för teoretiska studier och sedan beredas möjlighet att fortsätta propedeutisk

och klinisk utbildning i Örköping. Beredningen har inte haft anledning

att närmare utreda ett sadant alternativ, men vill som sin mening framföra,

att detta alternativ från alla synpunkter synes vara sämre än de, som förutsätter

teoretisk utbildning inom landet.

5. Tidsplan för ökad läkarutbildning

Med anledning av läkarprognosutredningens rekommendationer samt utredningens

uttalanden om behovet av betydande och snabba åtgärder på

utbildningsområdet har läkarutbildningsberedningen undersökt de tidsmässiga

förutsättningarna för att snabbast möjligt öka läkarutbildningskapaciteten

enligt det av beredningens alternativ, som skulle leda till en kapacitetsökning

med 265 nybörjarplatser och därmed till en årlig intagning av

718 studerande (alternativ G). Beredningen framhåller, att den därvid varit

medveten om de vanskligheter, som föreligger, särskilt svårigheten att redan

nu fastställa de olika, flera år framåt liggande tidpunkter, då ett antal byggnadsprogram

kan vara förverkligade. De risker, som ligger i att utgå från

att ett flertal svarbedömbara villkor kommer att vara uppfyllda, måste

emellertid enligt beredningen vägas mot nackdelarna av att uppskjuta

igångsättandet av en intagningsökning.

Efter att ort för ort ha diskuterat de tidsmässiga förutsättningarna för

en ökad läkarutbildning, föreslår beredningen följande i etapper uppställda

plan för en successiv ökning av utbildningskapaciteten

till den nivå, som alternativ G innebär. För varje etapp anges tidpunkterna

för påbörjande av anatomiundervisning (I), propedeutisk undervisning

(II) och medicinundervisning (III), samt omflyttningar av elever

inför den propedeutiska undervisningen (0). Inom parentes redovisas den

siffermässiga skillnaden i intag mellan de olika etapperna.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

107

Etapp nr 1

Tid-

punkt

Plats

i studie- ordn.

Uppsala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

1/1 1962

I

90

120(-(- 10)

120(4- 5)

168(4- 30)

0

498(4- 15)

Omflyttn.

0

0

— 14

— 14

— 12

4- 40

1/1 1964.

II

86(+ 6)

100(4- io)

100

148(-f 28)

40

474(4- 44)

1/1 1965

III

86(+ 6)

100(4- io)

100

148(4- 28)

40

474(4- 44)

Etapp nr 2

Tid-

punkt

rlats i

studie- ordn.

Upp-

sala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

1/7 1962

i

90

120

148(4- 28)

168

0

526(-f 28)

Omflyttn.

0

0

— 14

— 26

0

4- 40

1/7 1964

II

86

100

116(4-16)

160(4- 12)

40

502(4- 28)

1/7 1965

III

86

100

116(4-16)

160(4- 12)

40

502(4- 28)

Etapp nr 3

Tid-

punkt

Plats i

studie- ordn.

Upp-

sala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Ör-

köping

Totalt

1/7 1964

I

90

120

148

168

124(4- 124)

0

650(4- 124)

Omflyttn.

0

0

4-26

— 26

0

— 60

4-60

1/7 1966

II

86

140(4- 40)

116

160

60(4- 20)

60(4- 60)

622(4- 120)

1/7 1967

III

86

140(4- 40)

116

160

60(4- 20)

60(4- 60)

622(4- 120)

Etapp nr J+

Tid-

punkt

Plats i

studie- ordn.

Upp-

sala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Ör-

köping

Totalt

1/7 1965

I

90

168(4- 48)

168(4- 20)

168

124

0

718(4- 68)

Omflyttn.

0

0

0

0

0

— 60

4-60

1/7 1967

II

86

160(4- 20)

160(4-44)

160

60

60

686(4- 64)

1/7 1968

III

86

160(4- 20)

160(4- 44)

160

60

60

686(4- 64)

Beredningen framhåller, att den är medveten om att den för kapacitetsökningen

uppställda tidsplanen är utomordentligt pressad. Särskilt är detta

förhållandet såvitt gäller tidpunkterna såväl för färdigställande av de teoretiska

institutionerna i Umeå som för förverkligande av vissa av de åtgärder,

som blir nödvändiga med anledning av generalplanearbetet vid karolinska

sjukhuset.

I fråga om de teoretiska institutionerna i Umeå räknar beredningen med

att, därest projekteringsarbetena kan påbörjas våren 1961, institutionerna

för ämnena anatomi och histologi skall kunna vara uppförda den 1 juli 1964

samt institutionerna i medicinsk kemi och fysiologi med medicinsk fysik

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

ett år senare. Nyss angivna tidschema kan enligt beredningen hållas, även

om institutionerna dimensioneras för en intagningskapacitet av 124 nybörjare

per år. Beträffande Stockholm räknar beredningen med att tillbyggnader

för ämnet patologi kan vara färdiga tidigast den 1 januari 1964 samt

vissa ombyggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset med anledning av generalplanearbetet

tidigast den 1 januari 1965.1 Göteborg är det större intaget

tidsmässigt beroende av tillkomsten av det nya undervisningssjukhuset och

i Lund-M almö är motsvarande intag beroende av tillkomsten av en ny medicinsk-kemisk

institution.

I anslutning härtill framhåller beredningen, att det med hänsyn till de

pressade tidsförhållandena givetvis kan bli erforderligt att något förskjuta

förverkligandet av delar av planen eller att vidtaga vissa möjliga förändringar

i densamma. Ett genomförande av den uppställda tidsplanen förutsätter,

understryker beredningen, en koncentrerad och målmedveten insats.

Med hänsyn till angelägenheten av att läkarutbildningen snarast möjligt

ökas anser beredningen, att tidsplanen bör i görligaste mån följas.

Ett genomförande av den angivna successiva utbildningsplanen kommer

enligt beredningen att medföra ett tillskott av läkare utöver dem som erhålles

med nuvarande intag, vilket tillskott kan beräknas till cirka 1 100

år 1975 och cirka 2 100 år 1980 (angivet i heltidsarbetande läkare). Antalet

läkare vid nämnda år skulle således, utan ytterligare nettoimmigration,

enligt beredningens beräkningar komma att uppgå till i runt tal respektive

11 200 och 13 300. Vid en nettoimmigration av 50 läkare per år under perioden

1960—1970 beräknar beredningen tillgångssiffrorna till omkring

11 700 år 1975 och 13 800 år 1980. Återstående underskott i förhållande

till läkarprognosutredningens behovssiffror för nyss nämnda år uppgår då

till cirka 1 700 läkare vid vartdera tillfället.

Alternativ G innebär, som förut angivits, en ökning av antalet intagna

medicine studerande från 453 till 718 per år. Trots den kraftiga ökningen

kommer emellertid, anför beredningen, det högre intaget att motsvara samma

andel av de utexaminerade studenterna från de allmänbildande gymnasierna

år 1965, som den lägre siffran motsvarar år 1960. Det rekryteringrsunderlag,

som kommer att finnas, synes beredningen med hänsyn härtill

såväl kvalitativt som kvantitativt vara fullgott även vid en högst betydlig

ökning av de medicinska läroanstalternas intagningskapacitet.

6. Blandad medicinsk och annan utbildning

Läkarbristen i vårt land kommer enligt beredningen inte att kunna hävas

inom överskådlig framtid även med en maximal utbildningsinsats inom landet.

Aled hänsyn härtill och då läkarutbildningen är lång och dyrbar, har

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

beredningen ingått på frågan om inte vissa arbetsuppgifter, som nu åvilar

läkare kan anförtros personer med annan och kanske kortare utbildning än

den läkarna har. Detta har i sin tur lett beredningen in på vissa överväganden

i fråga om en blandad medicinsk och annan utbildning.

Beredningen erinrar till en början om att inför 1960-talet med dess stigande

och alltmer differentierade behov av högt kvalificerad arbetskraft

samt, dess starkt stigande antal studenter frågor rörande olika former av

kombinationer av nu förekommande utbildning gång efter annan upptagits

till diskussion, bl. a. av 1955 års universitetsutredning. Vidare erinrar beredningen

om att kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska

fakulteterna för närvarande behandlar frågan rörande blandad filosofisk och

annan utbildning.

Beredningen ger därefter några exempel på möjliga former av blandad medicinsk

och annan utbildning. Därvid konstaterar beredningen först, att utvecklingen

inom den medicinska vetenskapen är sådan, att behovet av

forskare växer starkt. Denna utveckling synes beredningen motivera, att

förutsättningar av skilda slag skapas för en forskarutbildning av licentiatexamens

valör, vilken kan ge blivande forskare en kombinerad medicinsknaturvetenskaplig

eller medicinsk-teknisk skolning. Utvecklingen är vidare

sådan, att behovet ökar av personer med blandad medicinsk och annan utbildning

av samma valör som filosofie kandidatexamen. Beredningen pekar

därvid på möjligheten att i en filosofie kandidatexamen medtaga medicinska

ämnen. En blandad utbildning i medicin och naturvetenskap kan enligt

beredningen bli användbar för uppgifter inom fält sådana som radiobiologien

och mikrobiologien. Eu liknande blandad medicinsk-naturvetenskaplig

utbildning på kandidatnivå finner beredningen motiverad för vissa

arbetsuppgifter vid sjukhuslaboratorierna. Personer med en lämpligt sammansatt

kandidatexamen kan sålunda enligt beredningen ersätta vissa läkare

inom laboratorieområdet.

Enligt beredningens åsikt föreligger vidare behov av blandad medicinskteknisk

utbildning bl. a. till följd av det växande behovet av välutbildade

tekniker inom hälso- och sjukvården samt inom den farmaceutiska industrien.

En blandad medicinsk-farmaceutisk utbildning har diskuterats med

hänsyn till den farmaceutiska industriens behov av arbetskraft. Behovet av

klinikpsykologer inom sådana områden som mentalsjukvården, psykiatriska

barna- och ungdomsvården, rehabiliteringsvården, kriminalvården och sinnesslövården

skapar, framhåller beredningen, i sin tur behov av blandad

medicinsk-psykologisk utbildning.

De berörda typerna av blandad utbildning berör för medicinens del

främst de teoretiska ämnena. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad

beredningen framhållit om expansionsmöjligheterna på olika orter för den

»rena» läkarutbildningens del synes enligt beredningen möjligheterna till

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

blandad utbildning i första hand böra beaktas vid utbildningsresursernas

dimensionering vid läroanstalter, där — förutom att lämpliga kombinationsämnen

finns eller kan tillkomma — möjligheterna till utbyggnad av

den »rena» läkarutbildningen är begränsade till följd av sjukvårdens krav.

Uppsala och Umeå synes beredningen av dessa skäl bäst lämpade för blandad

utbildning av denna typ.

Beredningen — som i samband med behandlingen av alternativet G angivit

förutsättningarna för att i Umeå bereda medicinsk teoretisk utbildning

för ett dubbelt så stort antal studenter, som senare kan få klinisk utbildning

där — finner för sin del starka skäl tala för att genom framsynt

byggnadsplanering möjligheter på lång sikt till kombinerad medicinsk och

annan utbildning skapas i Umeå. Uppläggningen av alternativ G är, framhåller

beredningen, sadan, att ett omedelbart principbeslut om dess genomförande

ändå skulle göra det möjligt att ingående utreda förutsättningarna

och formerna för olika former av blandad utbildning av antytt slag. Vid

ett sådant principbeslut om alternativ G behöver ställning ej tas till tidpunkten

för igångsättande av dylik blandad utbildning i Umeå. Å andra

sidan innebär, framhåller beredningen vidare, ett principbeslut om alternativ

G med hänsyn till vad som först sagts om innehållet i en blandad

utbildning — att planeringen för naturvetenskaplig utbildning och forskning

i Umeå kan påbörjas omedelbart.

7. Läkarutbildningsberedningens förslag till åtgärder

Mot bakgrunden av sina utredningar har beredningen avslutningsvis

sammanfattat sina synpunkter och därvid framlagt följande förslag till åtgärder.

Beredningen har vid en ökning av läkarutbildningen funnit behov föreligga

av nya typer av lärartjänster vid de medicinska läroanstalterna och

föreslår,

att ordinarie lektorstjänster i lönegrad Ao 26 försöksvis inrättas i teoretiskt

inriktade ämnen vid de medicinska lärosätena;

att de nuvarande tjänsterna som kliniska lärare i Ae 24 omändras och får

ökad undervisningsskyldighet och bättre anställningsvillkor samt

att vissa biträdande överläkartjänster vid de statliga undervisningssjukhusen

i Uppsala och Stockholm omändras till kliniska lärartjänster av

den nya typen.

Under förutsättning att statsmakterna vill överväga en ökning av den

nuvarande årliga intagningen av 453 medicine studerande framlägger beredningen

fem alternativ för möjlig ökning av utbildningskapaciteten, varav

ett minimialternativ medförande en ökning med 77 studerande (alternativ

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 108 år 1961 111

B) och ett maximialtemativ innebärande en ökning med 265 studerande

(alternativ G).

Under förutsättning att statsmakterna beslutar sig för att snarast möjligt

genomföra en ökning av läkarutbildningen till 718 studerande per år (alternativ

G) föreslår beredningen,

att ökningen sker etappvis från och med vårterminen 1962 i enlighet med

den i det föregående återgivna tidsplanen.

Beredningen utgår från att under alla förhållanden en viss ökning av

läkarutbildningen måste komma till stånd snarast möjligt. Därför förordar

beredningen som ett under alla förhållanden lägsta alternativ, vilket samtidigt

utgör första etappen av den enligt beredningens mening angelägna

uppbyggnaden,

att förslag förelägges 1961 års riksdag om förverkligande av en ökad läkarutbildning

enligt alternativ C.

Under förutsättning av fortsatt planeringsarbete för en större ökning av

läkarutbildningen än den beredningen förordat som en under alla förhållanden

nödvändig första etapp föreslår beredningen, att närmare utredningar

skyndsamt verkställes rörande kostnader och övriga förutsättningar

a) för en ökning av intaget i Lund-M almö till 168 studerande årligen i de

teoretiska ämnena och 160 studerande i de propedeutiska och kliniska ämnena,

b) för en ökning av intaget i Göteborg till 168 studerande årligen i de

teoretiska ämnena och 160 studerande i de propedeutiska och kliniska ämnena

samt

c) för att ge läkarutbildning i Linköping eller Örebro åt ett intag av 60

studerande årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Under förutsättning att statsmakterna beslutar förlägga läkarutbildning

i de propedeutiska och kliniska ämnena till Linköping eller Örebro föreslår

beredningen

att denna utbildning kommer till stånd från och med läsåret 1966/67 samt

att de teoretiska institutionerna i Umeå utbygges för att från och med

läsåret 1964/65 mottaga 124 nybörjare per år, varav 60 skall efter de

två första studieåren fortsätta sin utbildning i Linköping eller Örebro.

Beredningen har i olika sammanhang funnit behov föreligga av personal

med blandad medicinsk och naturvetenskaplig, teknisk eller annan utbildning

och föreslår,

att en närmare utredning verkställes rörande omfattningen och utformningen

av blandad medicinsk och annan utbildning.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

B. Yttranden

Allmänna synpunkter

I åtskilliga remissyttranden har kritik riktats mot läkarutbildningsberedningens

synpunkt, att nuvarande utbildningsst andard bör läggas

till grund för bedömningen av behovet av framförallt den för en ökad

läkarutbildning nödvändiga lärarförstärkningen.

Medicinska fakulteten i Uppsala betonar sålunda angelägenheten av att

man ser den nuvarande bristsituationen ur en bredare synvinkel och parallellt

med åtgärder för ett ökat intag av studerande även vidtager åtgärder

för att såväl de nuvarande som de kommande personalresurserna tillvaratages

på ett mera ändamålsenligt sätt än för närvarande. Detta innebär

enligt fakulteten, att man bör genomföra kraftiga åtgärder för en kvalitetshöjning

och för organisatoriska förbättringar jämsides med ett ökat intag.

Medicinska fakulteten i Göteborg anser det angeläget, att man vid bedömningen

av personalökningar etc. vid ökat intag tar hänsyn till de redan nu

förefintliga kraven på berättigade personalökningar med nuvarande studentantal,

enär utan dylikt tillskott utbildningen icke kan öka. Lärarkollegiet

vid karolinska institutet framhåller att dagens standard punktvis är

för låg, vilket för institutets vidkommande angivits i de årliga petita. Det

är enligt lärarkollegiet ett oeftergivligt krav, att den föreslagna upprustningen

byggs upp från en nivå, som i alla avseenden är tillfredsställande.

Sveriges läkarförbund understryker likaså kvalitetskravet i den medicinska

undervisningen och anser bl. a., att en oeftergivlig förutsättning för

en ökad läkarutbildning måste vara en kraftig upprustning av de personella

resurserna inom undervisningen. Läkarförbundet anför vidare:

Förbundet vill därför i första hand understryka att vid vilken nivå läkarantalet

i landet än kommer att ligga, garantier måste skapas för att läkarnas

utbildning ligger på toppen av dagens medicinska vetande. Detta

förutsätter såväl en högkvalificerad grundutbildning som en kontinuerlig

fortbildning. Läkarutbildningsberedningens förslag till anslagsökningar är

enligt förbundets mening ett kraftigt underbud i förhållande till de verkliga

behoven vid varje intagsökning.

Liknande synpunkter på utbildningsstandarden anföres av bl. a. statens

medicinska forskningsråd, Svenska läkaresällskapet, SACO, SFS och Sveriges

konservativa studentförbund.

Lärarfrågorna har ingående behandlats av remissinstanserna. Först skall

redogöras för framförda synpunkter på behovet av lärarförstärkning i de

kliniska ämnena. Angelägenheten av en sådan förstärkning understrykes i

flertalet yttranden. I fråga om utformningen av de för dessa ämnen erforderliga

lärartjänsterna råder däremot delade meningar.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961 113

En del remissinstanser finner det starkt motiverat, att förstärkningen sker

i form av inrättande av 1 a b o r a t u r e r i de kliniska ämnena.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför sålunda bl. a. följande.

Fakulteten avser, att i sina ordinarie petitaäskanden ta upp önskemål om

nya ordinarie lärartjänster i de kliniska disciplinerna. Fakulteten anser, att

i vissa ämnen i första hand tjänster av laboratorstyp bör komma i fråga.

Detta gäller främst de kliniska ämnen, där undervisningen och forskningen

i många fall är omfattande och där ordinarie lärartjänst utöver professur

f. n. ej finns. I motsats till vad beredningen synes antaga, anser fakulteten

inte att en ny laboratorsbefattning i kliniska ämnen ined professur behöver

vara förenad med överläkartjänst och egen klinik vid ifrågavarande undervisningssjukhus.

Laboratur låter sig enligt fakultetens mening väl förenas

med befattning som biträdande överläkare. Om en klinik skall delas, anser

fakulteten, att det för den nytillkomna kliniken bör inrättas en professur.

Enligt fakultetens mening synes de av beredningen anförda skälen mot

laboratorslinjen ej heller bärande. Då beredningen framhåller, att laboraturer

är i hög grad forskartjänster motiverade av subspecialisering vill fakulteten

framhålla, att subspecialisering ingalunda motiverat laboraturerna

i de teoretiskt medicinska ämnena, och att fakulteten ej kan inse, varför

icke ett undervisnings- och forskningsbehov inom den kliniska sektorn kan

täckas genom en laboratur lika väl som inom den teoretiska.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför bl. a. följande.

Fakulteten vill starkt framhålla, att den medicinska undervisningen till

helt övervägande del är av så kvalificerad art, att en minskning av lärarkompetensen

ovillkorligen innebure en försämrad undervisningskvalitet. Da

behov av ökad undervisningskvantitet inom ett ämne uppkommer, bör därför

i första hand laboratorsbefattning inrättas. Med hänsyn till den moderna

medicinens snabba utveckling och därmed uppkommande subspecialiteter

är det av vikt, att undervisningen i dessa delar blir täckt av lärare

med speciell kompetens inom vederbörande subspecialitet. Det torde enligt

fakultetens uppfattning vanligen inte bereda några svårigheter att finna

sådana kvalificerade befattningshavare, som även är väl kompetenta att

meddela undervisning för de studerande inom hela ämnet. Några hinder

torde inte föreligga för att dylika laboratorer skulle kunna inlemmas i sjukvårdsorganisationen

i egenskap av överläkare underställda klinikchefen

professorn. En dylik organisation finns redan vid karolinska sjukhuset.

Kanslern för rikets universitet anser likaså, att en laboratorstjänst mycket

väl kan förenas ej blott med befattning som överläkare utan även med

befattning som biträdande överläkare.

Beredningens förslag angående viss omändring av de kliniska 1 ärartj

änsterna samt inrättande av sådana tjänster jämväl vid de medicinska

läroanstalterna i Uppsala och Stockholm har lett till att flera

remissinstanser framfört skilda synpunkter bl. a. på dessa tjänsters utformning

samt på frågan hur det undervisningsbehov, som avses tillgodosett

genom sådana tjänster, bör täckas.

8 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1061. 1 samt. Nr 108

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1961

Medicinska fakidteten i TJppsala anser sig inte kunna tillstyrka den föreslagna

tjänstetypen som klinisk lärare med samma undervisningsskyldighet

som professor. Enligt fakultetens mening finns inte heller några andra tillräckliga

skäl för att vid sidan av laboratorsbefattningar för den kliniska

undervisningen för närvarande införa någon annan typ av befattning utöver

de redan befintliga tjänsterna som biträdande överläkare med viss undervisningsskyldighet.

Medicinska fakulteten i Göteborg förklarar sig ha förståelse för beredningens

förslag att öka undervisningsskyldigheten för de kliniska lärarna

från 65 till 130 timmar per år men anser, att en sådan ändring av undervisningsskyldigheten

bör ha till följd att tjänstens karaktär ändras även i

andra avseenden. Fakulteten finner det starkt motiverat, att tjänsterna

ordinariesättes, att förordnandetid ej begränsas samt att tjänsterna placeras

i högre lönegrad. Fakulteten anser emellertid, att sådan förändring av

tjänsternas karaktär också skulle motivera en skärpning av kompetenskraven

samt vissa ändringar beträffande tillsättningsförfarandet vad angår

sakkunnigbedömning och lärarprov.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet tillstyrker förslagen angående

ökning av de kliniska lärarnas undervisningsskyldighet och ombildning av

vissa biträdande överläkare till kliniska lärare vid de statliga undervisningssjukhusen

i Stockholm och Uppsala. Kollegiet uttalar vidare:

Erfarenheterna under den tid, automatisk infogning av tidsbestämd

undervisning i de biträdande^ överläkarnas vid karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet

samt i viss man Sabbatsbergs och S:t Görans sjukhus varit

gällande, är växlande men icke genomgående goda. Särskilt i samband med

vikariat har såväl kompetensfrågor som timberäkningsfrågor vållat svårigheter,

som kunde ha undvikits, om det äldre systemet med undervisningsuppgifterna

arvoderade vid sidan av sjukvårdsuppgifterna bibehållits. Lärarkollegiet

anser det önskvärt, att en återgång till detta system snarast

sker, varvid ett mindre antal lärartjänster i lönegraden A 24, i överensstämmelse

med vad fallet är vid universiteten i Lund och Göteborg samt

medicinska högskolan i Umeå, synes böra inrättas vid institutet. Den enligt

lärarkollegiets uppfattning lämpliga avvägningen av antalet dylika tjänster

är, att sadana tjänster inrättas endast vid kliniker med mycket stor undervisningsvolym

så att vid sidan av lärartjänsterna arvodesmedel ändå finns

tillgängliga för viss del av undervisningen.

Kanslern vitsordar behovet av ett ökat antal lärartjänster i kliniska ämnen

med större katedral undervisningsskyldighet än 65 timmar per år.

Organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå är liksom

lärarkollegiet vid nämnda högskola tveksam om beredningens förslag i berörda

ämne. Organisationskommittén erinrar om att det i Umeå mött betydande

svårigheter att få nuvarande tjänster av ifrågavarande slag besatta.

Vid en ökad undervisningsskyldighet skulle dessa svårigheter bli

ännu mer framträdande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 ur 1961

Direktionen för karolinska sjukhuset ställer sig tveksam till beredningens

förslag om utökning av de kliniska lärarnas i Ae 24 undervisningsskyldighet

samt till att ett antal tjänster som biträdande överläkare skulle ombildas

till lärartjänster i Ae24 med ökad undervisningsskyldighet. Även enligt

direktionens mening är erfarenheterna av det nuvarande systemet med

automatisk infogning av timbestämd undervisning i de biträdande överläkarnas

skyldigheter inte enbart positiva. Direktionen anför härom huvudsakligen

följande.

I många ämnen torde föreligga ett behov att kunna utvinna mer undervisning

av dessa befattningshavare medan det i andra ämnen inte behövs

någon eller endast obetydlig av dem meddelad undervisning. Överläkare

eller biträdande överläkare vid kommunalt undervisningssjukhus är skyldiga

att mot ersättning övertaga den undervisning eller examination inom

sitt verksamhetsområde, som befinnes erforderlig för ett ändamålsenligt

anordnande av studierna vid fakulteten. Enligt direktionens mening synes

ett sådant system med arvoderade undervisningsuppgifter vid sidan av

sjukvårdsuppgifterna med fördel kunna införas jämväl vid de statliga sjukhusen,

varigenom en från undervisningens synpunkt önskvärd smidighet

och flexibilitet torde kunna ernås. Vad gäller beredningens förslag om inrättande

vid de statliga undervisningssjukhusen av lärartjänster i Ae 24

i vissa fall i utbyte mot befintliga biträdande överläkartjänster är direktionen

ense med beredningen om nödvändigheten av ett antal dylika lärartjänster

men vill förorda, att desamma erhåller en något annorlunda utformning

än enligt beredningens förslag. Det är enligt direktionen väsentligt

från såväl undervisningens som forskningens synpunkt, att professorn

för ett kliniskt ämne avlastas vissa i och för sig betydelsefulla göromål.

Direktionen förordar därför att vid de »större» klinikerna i organisationen

införes en tjänst som överläkare med förordnande för viss tid, vars innehavare

skulle avlasta klinikchefen viss grundläggande undervisning och

visst administrativt arbete. Direktionen anser, att man därigenom jämväl

skulle kunna tillgodose det angelägna önskemålet att inom vissa kliniker

tillskapa en befordringstjänst för biträdande överläkare. Då innehavaren

av en sådan överläkartjänst kommer att verka som souschef inom vederbörande

klinik förutsätter direktionen, att tjänsten förenas med visst arvode.

Direktionen för akademiska sjukhuset anför:

Direktionen känner mot bakgrunden av sin erfarenhet tvekan, huruvida

beredningens förslag om kliniska lärarbefattningar är en tillräckligt genomgripande

åtgärd. Enligt direktionens mening erfordras härutöver en annan

befattningstyp för biträdande klinikchefer, vilka i olika avseenden skulle

bereda de genom sjukvård, undervisning och forskning hårt pressade klinikcheferna

en behövlig avlastning. Dylika befattningar kan tänkas utformade

som undervisnings- eller sjukvårdstjänster och behov av dem torde

föreligga vid större kliniker och avdelningar. I den mån tyngdpunkten

kommer att ligga på undervisning och forskning kan härvid laboratorstjänster

komma i fråga. Det synes böra övervägas att möjliggöra förening

av sådan tjänst med förordnande som biträdande överläkare. Härmed

berörda fråga torde ytterligare böra utredas.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

Svenska läkaresällskapet understryker nödvändigheten av att läkarenläraren

har ständig aktiv kontakt med forskning och sjukvård och föreslår

därför, att undervisningsuppgifterna för kliniska lärare i Ae 24 inte utsträckes

utöver de nuvarande.

Sveriges läkarförbund anser sig inte kunna biträda förslaget om en utökad

undervisningsskyldighet för de kliniska lärartjänsterna i Ae 24, utan

förordar, att det ökade undervisningsbehovet i erforderlig utsträckning tillgodoses

genom inrättande av laboraturer. Förbundet anför dessutom bl. a.

följande.

Förbundet, som vill erinra om att tjänster med 130 timmars katedral

undervisning per år hittills inom det akademiska undervisningsväsendet

inrättats i form av laboraturer, kan inte finna att beredningen förelagt

några övertygande skäl för ett frångående av detta hittillsvarande system.

Om man anser, att det med hänsyn till undervisningens behov är nödvändigt,

att av en akademisk lärare uttaga en katedral undervisning på 130

timmar per år, bör denna lärare beredas den fasta anställningsform, som

följer med en laboratur. Tjänsten som klinisk lärare har blivit en halvmesyr

som varken från undervisningens, sjukvårdens eller vederbörande befattningshavares

synpunkt kan anses ändamålsenlig eller tillfredsställande.

Ett av skälen härtill är — som beredningen själv framhåller — det osäkerhetsmoment

som ligger i tjänstens begränsade förordnandetid.

Samtliga i tjänst varande kliniska lärare i landet, som understryker behovet

av kontinuitet i undervisning och forskning vid de medicinska klinikerna,

anser att mycket starka skäl talar för att i första hand de nuvarande

kliniska lärartjänsterna ombildas till permanenta tjänster av likartad

karaktär som laboraturerna vid de teoretiska institutionerna. De kliniska

lärarna anser en ordinariesättning av tjänsterna och lönegradsuppflyttning

vara ett oavvisligt krav om undervisningsskyldigheten skall ökas. Ytterligare

sådana tjänster bör vidare enligt de kliniska lärarna inrättas vid de

kliniska institutioner, där så för undervisning och forskning fordras, så

att en väsentlig större del av den kliniska undervisningen täcks av ordinarie

lärare.

Beredningens förslag om förstärkning av lärarresurserna i de teoretiska

ämnena genom inrättande försöksvis av universitet slektorat

i vissa sådana ämnen tillstyrkes av bl. a. medicinska fakulteten

i TJppsala, lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå och lärarkollegiet

vid karolinska institutet. Sistnämnda kollegium anser dock, att docentkompetens

i det avsedda ämnet bör uppställas som behörighetsvillkor för

lektorstjänst. Kollegiet betonar också att assistent- och biträdeshjälp bör

beräknas för lektoraten, enligt samma normer, som tillämpas för laboraturer.

Detta med hänsyn till att lektorernas undervisningsbörda enligt kollegiet

väl synes medge egen forskning.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Medicinska fakulteten i Lund förutser svårigheter att i vissa ämnen inrätta

universitetslektorat. Medicinska fakulteten i Göteborg finner de av

beredningen föreslagna lektorstjänsterna mycket otillfredsställande. Enligt

fakulteten kan inrättande av sådana tjänster leda till en olycklig uppdelning

av lärarna i tvenne kategorier — den ena med skyldighet att såväl

bedriva forskning som meddela undervisning, den andra med så stor undervisningsbörda

att forskningen svårligen kan medhinnas. Fakulteten tillstyrker

dock beredningens förslag om inrättande av en lektorstjänst i klinisk

fysiologi i Göteborg.

Universitetskanslern anser sig inte böra motsätta sig att universitetslektorat

inrättas i teoretiska ämnen. Kanslern uttalar dock i anslutning härtill

följande.

Enär undervisningen i farmakologi endast pågår fyra månader per år,

ifrågasätter jag, om den omfattande tjänstgöringsskyldighet, som avses

vara förenad med här ifrågavarande tjänster, verkligen kan till fullo utnyttjas

för avsedda ändamål, om lektorat inrättas i detta ämne. Motsvarande

kan gälla andra teoretiska ämnen. Till frågan om inrättande av lektorat

i kliniska laboratorieämnen, närmast i klinisk fysiologi, är jag icke beredd

att nu taga ställning. Först synes mig böra klarläggas, om med lektorstjänst

i dylikt ämne bör vara förenad befattning inom sjukvården. Om

detta är fallet kvarstår frågan på vad sätt tjänsteinnehavaren lämpligen

bör och kan infogas i sjukvårdsorganisationen.

I fråga om de av beredningen berörda arbetsuppgifterna för universitetslektorerna

anför kanslern följande.

Oklart är, om samtliga de arbetsuppgifter, som beredningen angivit för

lektorerna, avsetts skola falla inom ramen för den undervisningsskyldighet

om 396 timmar per år, som normalt åvilar universitetslektor. Om så är

fallet, ifrågasätter jag, om ej tjänstgöringskyldigheten bör bestämmas till

visst antal tjänstgöringstimmar per år i stället för som vid de nuvarande

universitetslektoraten i form av visst antal undervisningstimmar per år.

Antalet tjänstgöringstimmar per år måste därvid komma att väsentligt

överstiga 396. I detta sammanhang vill jag erinra om att tjänstgöringsskyldigheten

för forskarassistent skall utgöra 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten

fullgöres i form av enbart institutionsarbete, och minst

198 timmar, då den fullgöres i form av enbart undervisning.

Statens medicinska forskningsråd anser, att lektorstjänsterna förmodligen

kan vara lämpliga för vissa teoretiska institutioner men troligen svårare

att inordna i den kliniska undervisningen.

Sveriges läkarförbund har inte funnit anledning motsätta sig beredningens

förslag om inrättande av lektorstjänster i teoretiska ämnen men förutsätter

därvid att docentkompetens kommer att krävas för innehav av

dylik befattning.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Direktionen för akademiska sjukhuset anser beträffande frågan om lektorst

jänster vid undervisningssjukhusen, att den föreslagna undervisningsuppgiften

är så omfattande, att tvekan kan råda, huruvida sjukvårdsuppgiften

kan bli tillräcklig för att göra befattningarna meriterande som karriärtjänster

inom sjukvården och därigenom tillräckligt attraktiva.

SFS betonar, att någon form av meritvärdering bör skapas, som jämställer

undervisning med forskning. SFS ifrågasätter dock, om universitetslektorat

är en lämplig form av nya lärartjänster inom den kliniska undervisningen.

Ett flertal remissinstanser understryker vad beredningen anfört rörande

dels sjuksköterskebristen vid undervisningssjukhusen, dels angelägenheten

av att särskilda åtgärder vidtages för att förbättra rekryteringssituationen

i fråga om sjuksköterskor. Sålunda yttrar t. ex. direktionen för

karolinska sjukhuset bl. a. följande.

Den medicinska vetenskapen kännetecknas av en utomordentligt snabb

utveckling. Av naturliga skäl har undervisningssjukhusen kommit att gå i

spetsen för denna utveckling. Dessa sjukhus såsom härdar för specialistvård,

forskning samt utbildning av skilda personalkategorier kräver insatser från

sjuksköterskepersonalen, som torde sakna motsvarighet vid andra sjukhus.

Icke minst den medicinska forskningen samt handledningen av studerande

kräver numera större insatser från sjuksköterskornas sida än tidigare. Mot

bakgrunden härav framstår det för direktionen som angeläget, att denna

personalkategori med hänsyn till sina kvalificerade och skiftande uppgifter

i lönehänseende tillerkännes en särställning. Direktionen är väl medveten

om att ett realiserande av detta förslag är förenat med svårigheter men

önskar framhålla, att en väsentlig ökning av utbildningskapaciteten vid de

undervisningssjukhus, som i dag kännetecknas av en betydande sjuksköterskebrist,

saknar mening, därest man icke är beredd att vidtaga verksamma

åtgärder till bristens hävande.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund understryker, att sjuksköterskebristen

inte får bli ett hinder för en utökad läkarutbildning. Förbundet

önskar dock samtidigt peka på vikten av att den tillsatta utredningen

om vissa vårdpersonalgruppers utbildning snarast framlägger förslag i den

delen av utredningsuppdraget, som gäller frågan att låta lämpade undersköterskor

avancera till sjuksköterskor eller överta vissa av de senares

arbetsuppgifter.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse anser, att en utredning

borde företagas beträffande sjuksköterskornas arbetsuppgifter. Styrelsen

uttalar vidare:

Det måste anses föga genomtänkt, att en kvalificerad undersköterska

med mångårig tjänst icke skall ha rätt att på sjukhus giva exempelvis en

diabetespatient insulinsprutor, medan hinder inte föreligger för patienten

själv eller hans anhöriga att i hemmet företaga samma operation.

I detta sammanhang bör nämnas att överstyrelsen för yrkesutbildning

i sitt yttrande berör frågan om det ökade behov av biträdesper
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

son al inom kroppssjukvården, vilket kan uppstå med anledning av det

föreslagna utbildningsprogrammet och den därmed sammanhängande ökningen

av läkarantalet. Överstyrelsen, som förklarar sig visserligen inte

haft möjlighet att göra alltför säkra bedömningar, anser sig dock kunna

uttala, att den utökning av biträdespersonalen, som därvid kan bli aktuell,

icke synes bli större än att den skall bli möjlig att tillgodose.

I anslutning till vissa undervisningsfrågor har några remissinstanser

liksom beredningen betonat angelägenheten av att åtgärder

vidtages för att nu rådande tendens till köbildning effektivt skall kunna

bevakas och bemästras. SFS understryker sålunda behovet under ett övergångsskede

av anslag till extrakurser men framhåller samtidigt, att det

korrekta medlet mot köbildning enligt SFS:s mening är dels en väl planlagd

studiegång, dels en i den ordinarie studieplanen innefattad reservkapacitet

för den propedeutiska och kliniska undervisningen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet betonar likaså betydelsen av en

väl planlagd studiegång såsom det grundläggande botemedlet mot köbildning

samt yttrar dessutom huvudsakligen följande.

För närvarande råder det en besvärande köbildning till vissa kurser vid

institutet. Lärarkollegiet anser det därför starkt önskvärt, att de utredningar,

som måste föregå varje utökning av utbildningskapaciteten vid institutet,

bedrives med sådan skyndsamhet, att intagningen till det fria kliniska

skedets kurser redan under de närmaste två budgetåren kan ökas åtminstone

till en årsintagning av 160 studerande. Den förbättring i studiegången,

som därigenom skulle erhållas, skulle otvivelaktigt pa ett. verksamt

sätt ge ett snabbt tillskott till läkarkåren av nu väntande medicine kandidater.

Enligt medicinska fakulteten i Lund kommer vid en utökning av nuvarande

intagning undervisningskapaciteten i vissa ämnen att helt tagas i

anspråk av ordinarie undervisning, varför något utrymme för extra kurser

ej längre kommer att finnas.

Beredningens uttalande att det vid ökad utbildningskapacitet kan bli

nödvändigt, att för längre eller kortare tid bryta upp vissa fasta kurskombinationer

har föranlett Sveriges konservativa studentförbund ävensom SFS

att framhålla, att det från studentsynpunkt måste betraktas såsom olämpligt

med ofta förekommande förändringar i studieordningen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anger för institutets del följande

avsteg från den på den nuvarande examensstadgan grundade studieordningen

såsom nödvändiga vid ökning av utbildningskapaciteten.

1. Kursen i radioterapi med tumördiagnostik flyttas från kirurgikursen till

kursen i oto-rhino-laryngologi.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1961

2. Den obligatoriska hopkopplingen av neurologi och psykiatri bry tes och

annat ämne än neurologi får kombineras med psykiatri under två månader.

3. Socialmedicin utbrytes ur pediatrikblocket och omorganiseras till en

med annat ämne kombinerbar enmånadskurs; pediatrikkursen förkortas

därvid att tillsammans med barnpsykiatri genomföras på tre månader.

Alternativ för ökad läkarutbildning

De allmänna omdömena om det framlagda utbyggnadsprogrammet och

den av beredningen lämnade bakgrunden till detsamma är av skiftande

karaktär. Delvis olika åsikter har kommit till uttryck rörande de av beredningen

uppdragna riktlinjerna för ett större utbyggande av den medicinska

utbildningsorganisationen.

Beredningens förslag angående utbyggnad av den medicinska högskolan

i Umeå till en fullständig medicinsk läroanstalt tillstyrkes av samtliga remissinstanser,

som yttrat sig i denna fråga. Man har därvid understrukit de

allmänna utbildningsskälen och de vetenskapliga motiveringarna för berörda

utbyggnad men även betonat angelägenheten av att avskaffa det

studentsociala missförhållande, som ligger i att studenter mitt under studietiden

tvingas byta studieort.

Beträffande det av beredningen angivna programmet för den fortsatta

utbyggnaden av den medicinska undervisningsorganisationen anför remissinstanserna

i huvudsak följande.

Enligt medicinska fakulteten i Uppsala synes en kvantitetsutveckling

fram mot alternativ F kunna genomföras, därest inte ekonomiska hinder

härför uppstår. En utbyggnad upp mot detta alternativ torde enligt fakulteten

ej kunna genomföras snabbare än under loppet av en tioårsperiod.

Beträffande sättet för utbyggande av utbildningsorganisationen anför fakulteten

bl. a. följande.

Vid valet mellan antingen (a) ytterligare utbyggnad av de befintliga

lärosätena i Stockholm, Göteborg och Lund-Malmö eller (b) tillskapandet

av en ny högskola i Linköping eller Örebro eller t. o. m. i båda städerna,

eller (c) en kombination av bådadera, bör följande faktorer beaktas. Utbytet

av antalet utbildade läkare i relation till den ekonomiska och organisatoriska

insatsen torde bli större för alternativ (a) än (b). Det torde vidare

bli lättare att rekrytera lärarpersonal, framför allt beträffande underordnad

akademisk personal, för alternativ (a) än (b). Å andra sidan kan alternativ

(a) ej drivas hur långt som helst, enligt fakultetens mening t. ex. ej

•så långt som i beredningens alternativ H, utan risker bl. a. för brist på

patientunderlag för den kliniska undervisningen. Från denna synpunkt ter

det sig logiskt att, liksom beredningen, förorda först olika alternativ upp

mot alternativ F och därefter alternativ G med en ny högskola. Om ytterligare

utbildning skulle önskas, vore en andra ny högskola sannolikt gynnsammare

än beredningens alternativ H. Om en, eller t. o. m. två, nya hög
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

skolor skulle inrättas uppkommer frågan om huruvida de skall utrustas

med fullständiga teoretiska institutioner. Detta är önskvärt av samma skäl,

som anförts beträffande Umeå, men dock med något svagare kraft bl. a.

eftersom Örebro har geografisk närhet till Uppsala och Linköping till Stockholm,

vilket något skulle minska olägenheten av frånvaron av teoretiska

institutioner lokalt.

Om statsmakterna skulle finna det möjligt och skäligt att inrätta en ny

medicinsk högskola uppkommer frågan om dess etappvisa utbyggande, och

om möjligt att övergångsvis öka den teoretiska utbildningen vid ett annat

lärosäte för att under det första året försörja den kliniska undervisningen

vid den nya högskolan med studerande. Enligt fakultetens åsikt borde

därvid Uppsala i första hand komma i fråga, dels därför att dess teoretiska

institutioner just befinner sig i ett utbyggnadsskede, som vid behov kan

anpassas till en större kapacitet än den nuvarande, och dels därför att möjligheten

till ett senare utnyttjande av den teoretiska överkapaciteten bl. a.

för blandad medicinsk och annan utbildning torde vara särskilt goda i

Uppsala. Det måste också i Uppsala vara lättare att rekrytera den stora

stab av underordnad lärarkraft, som skulle fordras för att utbilda de extra

studerande i de prekliniska disciplinerna.

Medicinska fakulteten i Göteborg förklarar sig i princip inte kunna biträda

förslag, som innebär att studerande nödgas flytta mellan olika lärosäten

under studietiden. Fakulteten avstyrker därför genomförande av det

alternativ, enligt vilket hälften av antalet prekliniska studerande vid den

medicinska högskolan i Umeå efter medicine kandidatexamen skulle förlägga

sin utbildning till annan studieort. Fakulteten förklarar sig vidare

vara av den uppfattningen, att — om statsmakterna skulle anse en så stark

utökning av antalet utbildningsplatser i landet som berörda alternativ innebär

erforderlig — den enda riktiga lösningen vore att i »Örköping» tillskapa

en fullständig medicinsk högskola med en utbildningskapacitet av

cirka 60 elever per år. Fakulteten uttalar i anslutning härtill följande.

Detta alternativ skulle dessutom ha den fördelen, att man undvek tillskapandet

av en klinisk högskola. En sådan är nämligen, såsom från många

håll och även av beredningen framhållits, olämplig, enär den icke ger tillfälle

till det för undervisningen och forskningen så betydelsefulla samarbetet

mellan klinikerna och de teoretiska institutionerna. Mot detta alternativ

talar dock det stora behovet av möjligheter för efterutbildning och fortbildning

av färdiga läkare, ett viktigt problem, som tyvärr ännu inte blivit lost.

De båda regionsjukhusen i Linköping och Örebro borde enligt fakultetens

mening reserveras för dylik verksamhet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anser, att resurser för erforderlig

ökning av läkarutbildningskapaciteten torde finnas inom landet. Om en

kapacitetsökning med målsättningen att effektivt utnyttja dessa resurser

skall göra största möjliga nytta skall den enligt lärarkollegiet ske snabbt

och vara relativt stor, även om den efter något tjugotal år måste reduceras.

Enligt lärarkollegiet föreligger redan nu omständigheter, som talar för att

eu nedskärning av läkarutbildningen blir behövlig ungefärligen vid början

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

av 1980-talet. Försiktigtvis bör det därför antagas, att nu ifrågavarande

investeringar sker för en period av cirka 20 år. Lärarkollegiet anför vidare.

Om till följd härav en minskning av studentintagningen skall ske, synes

en sådan kunna genomföras med mindre avbräck för verksamheten vid ett

lärosäte med stort intag än vid en relativt liten läroanstalt. Med den osäkerhet,

som vidlåder bedömningen av läkarbehovet på längre sikt, måste

vidare de högst betydande kostnader, som är förenade med upprättandet

av en ny akademisk läroanstalt, te sig som så pass osäkra investeringar, att

deras berättigande med fog kan betvivlas; härvid bör beaktas även de studentsociala

frågor, ej minst bostadsfrågor, som sammanhänger med tillblivelsen

av ett nytt lärosäte. En provisorisk utbyggnad av en större läroanstalt

under en följd av år kräver säkerligen väsentligt mindre investeringar

än inrättande av ett helt nytt lärosäte och fordrar därför också mindre

avskrivningar för en framtida reduktion av utbildningskapaciteten.

Enligt lärarkollegiets mening vore det lyckligare, om de på Umeå-Örköpinglinjen

redovisade studerandena kunde undervisas vid ett eller flera

av de befintliga lärosäten, där ett mera allsidigt patientmaterial skulle stå

till undervisningens förfogande och de studerande för sin vetenskapliga

skolning kunde under den kliniska utbildningen bibehålla kontakten med

de teoretiska institutionerna. Stora, väl utrustade institutioner är av vikt

även för den vetenskapliga forskningen vid de kliniska enheter, som skulle

motsvara Örköpingsalternativet. Det är jämväl betydelsefullt, att vetenskapliga

institutioner förlägges till platser med bredare vetenskaplig verksamhet

än den enbart medicinska.

Mot bakgrunden av det anförda avstyrker lärarkollegiet förslaget Örköping.

Vid sådant förhållande aktualiseras det stockholmsalternativ, som

beredningen redovisar mellan alternativ G och H och som innebär en intagning

av 230. studerande till anatomikurs och 220 studerande till propedeutiskt

år vid institutet, en intagningskapacitet, som senare av beredningen

redovisas i alternativ H.

Enligt lärarkollegiets mening torde det större stockholmsalternativet varken

från utbildningssynpunkt eller lokaliseringssynpunkt vara olämpligt.

Universitetskanslern avstyrker alternativet G redan av den anledningen,

att berörda alternativ innebär överflyttning av studerande från ett lärosäte

till ett annat. Nämnda förhallande har enligt kanslerns mening medfört

studietidsförlängningar och medverkat till uppkomsten av köproblem.

Kanslern anser sig emellertid kunna tillstyrka, att åtgärder vidtages i syfte

att efter en tillräcklig övergångstid förverkliga alternativ F. Kanslern anför

vidare bl. a. följande.

Enligt, läkarprognosutredningens förslag, som av mig tillstyrkts, bör åtgärder

vidtagas för kontinuerlig uppföljning av utredningens beräkningar

genom en fortlöpande prognosverksamhet samt en mera genomgripande

omräkning och korrigering ske senast år 1965. Av nyss antydda skäl bör

enligt min mening resultatet av sagda omräkning avvaktas, innan ställning

tages till frågan, om utökning av läkarutbildningskapaciteten inom

landet utöver alternativ F. Under mellantiden bör lämpligen förutsättningarna

för en ytterligare dylik utökning närmare utredas.

Då det är angeläget, att vårt land så snart som möjligt tillföres ett ökat

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

antal läkare, bör därjämte såsom ett alternativ till en ytterligare ökad utbildning

inom landet åtgärder vidtagas för att under en begränsad tid bereda

ett antal svenskar tillfälle att med särskilt bidrag av statsmedel bedriva

medicinska studier utomlands. _

Enligt min mening är det icke tillrådligt att på grund av hittills torebragta

utredningar fatta beslut om en större utökning av utbildningskapaciteten

inom landet än som alternativ F avser. Skulle likväl en sådan utökning

anses böra bli föremål för avgörande redan nu, är jag närmast böjd förorda,

att utökningen sker genom upprättande av en ny högskola, som redan från

början förses med teoretiska institutioner.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i JJmea anser, att de erfarenheter,

som hittills gjorts vid medicinska högskolan i Umeå talar bestämt

mot alternativ G i den mån detta alternativ innebär teoretisk utbildning

på en annan ort än Örköping. Lärarkollegiet uttalar vidare, att de stora och

väl utbyggda sjukhusen i Linköping och Örebro kanske borde reserveras

för det behov av efter- och vidareutbildning, som den av beredningen föreslagna

utbyggnaden av läkarutbildningskapaciteten enligt kollegiets mening

kommer att medföra. Även organisationskommittén för nämnda högskola

avstyrker inrättande av en medicinsk högskola i Örköping, som under en

avsevärd tid framåt skulle sakna stöd av teoretiska institutioner. Organisationskommittén

anför vidare.

Om statsmakterna trots de betänkligheter, som föreligger mot inrättande

av en medicinsk högskola utan teoretiska institutioner i Örköping, skulle

fatta beslut härom, vill organisationskommittén ifrågasätta, huruvida det

icke vore från åtskilliga synpunkter ändamalsenligare, att de studerande

skulle erhålla sin utbildning i de grundläggande teoretiska ämnena vid lärosäte

med geografisk belägenhet närmare Örköping än Umeå. En anknytning

av läroanstalten till Stockholm eller Uppsala skulle något minska olagenheten

av frånvaron av teoretiska institutioner.

Enligt direktionen för karolinska sjukhuset synes det inte uteslutet, att

en ökning av utbildningskapaciteten i enlighet med beredningens alternativ

G kan komma att visa sig medföra ett sådant läkartillskott efter år 1980,

att en nedskärning av läkarutbildningen da bör övervägas i syfte att nå

en önskvärd balans mellan tillgång och efterfrågan på läkare. Det finns därför

skäl, anser direktionen, att man vid planeringen av de medicinska utbildningsresurserna

strävar efter att astadkomma största möjliga flexibilitet.

Direktionen fortsätter:

Det torde icke kunna bestridas, att största garantier härför vinnes om

den erforderliga utbyggnaden av utbildningskapaciteten sker vid redan nu

befintliga lärosäten. Jämväl med hänsyn till förutsättningarna för medicinsk

forskning, önskvärdheten av att studenterna i sa ringa utsträckning

som möjligt tvingas byta studieort samt de statsfinansiella konsekvenserna

bör erforderlig kapacitetsökning såvitt möjligt uppnås genom ett maximalt

utnyttjande av redan befintliga lärosäten med närliggande undervisnmgssjukhus.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Statskontoret förordar, att förslag förelägges 1961 års riksdag om förverkligande

av en ökad läkarutbildning åtminstone enligt alternativ C.

Statskontoret anför vidare bl. a. följande.

Därest en ökning av intagningen av medicine studerande utöver alternativ

C skulle övervägas synes det böra beaktas att en sådan förstärkning av

utbildningskapaciteten kan komma att få karaktären av ett provisorium.

Man måste nämligen utgå ifrån att en minskning av intagningen efter viss

tid blir aktuell för att förhindra en överproduktion av läkare. Med hänsyn

till de högst betydande kostnader, som det framlagda totala utbildningsprogrammet

skulle komma att medföra, torde det vara av vikt att detta

spörsmål blir föremål för noggrann utredning. Härvid synes särskild uppmärksamhet

böra ägnas det med mycket höga kostnader förenade uppförandet

av en ny medicinsk utbildningsanstalt i Linköping eller Örebro, vilket

lärosäte måhända efter förhållandevis kort tid finge nedläggas. Statskontoret

anser för övrigt att det — därest beslut skulle fattas om en maximal

ökning av utbildningskapaciteten — bör övervägas huruvida icke, istället

för att tillskapa ett nytt lärosäte, den i betänkandet redovisade stoekholmsvarianten

bör väljas.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att det av beredningen förordade programmet

bör kunna accepteras som ett handlingsprogram för den närmaste

framtiden. Skulle det vid det fortsatta prognosarbetet visa sig, att en ytterligare

intagning pa lång sikt är erforderlig, bör förberedelser i god tid vidtagas

för att en sådan skall kunna genomföras utan tidsutdräkt. Styrelsen

anför dessutom huvudsakligen följande.

För att man skall kunna stanna för ett utbyggnadsprogram av den omfattning,

som beredningen förordat, är det enligt styrelsens uppfattning erforderligt,

att vissa kompletterande åtgärder nu vidtages bl. a, för att underlätta

för svenska studerande att skaffa sig medicinsk utbildning utomlands.

Speciellt angeläget förefaller det styrelsen, att man prövar möjligheten

att låta svenska studerande få hela sin medicinska utbildning utomlands

bortsett från en behövlig efterutbildmng i Sverige. Det bör tilläggas

att det synes lika naturligt, att Sverige på motsvarande sätt tar emot utländska

studerande.

Medicinalstyrelsen tillstyrker livligt, att förslag om förverkligande av

alternativ C förelägges 1961 års riksdag. Enligt styrelsens mening innebär

också alternativ G en acceptabel ökning av utbildningskapaciteten. Styrelsen

anför härjämte i huvudsak följande.

. Styrelsen har intet i princip att erinra mot en förläggning av undervisningen

till något av sjukhusen i Linköping eller Örebro. Som ersättning för

alternativet Örköping kan styrelsen emellertid tänka sig en ökning av intagningen

i Stockholm till 230 elever. Vid inrättande av permanenta anordningar

för ökad läkarutbildning, framför allt en ny högskola, bör man

ä.ven beakta att ett fortsatt intag av 718 elever på lång sikt kan leda fram

till ett antal läkare som jämfört med prognosutredningens beräkningar för

är 1980 ter sig mycket högt.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Statens medicinska forskningsråd förklarar sig önska stödja frågan om

ökad läkarutbildning ungefär efter beredningens ritningar men med huvudsaklig

inriktning på att befintliga anstalter utvecklas och förstärkes både

för undervisning och forskning.

Beträffande den kvantitativa målsättningen för ett allmänt utbyggnadsprogram

för läkarutbildningen understryker 1955 års universitetsutredning,

att enligt dess bestämda mening mycket snabba och kraftfulla åtgärder

är i hög grad motiverade. Utredningen anför vidare bl. a. följande:

Det av beredningen framlagda alternativet G med 718 årligen nyintagna

medicine studerande synes härvidlag lämpligen kunna läggas till grund för

ett nu beslutat utbyggnadsprogram för de närmaste åren. Utredningen vill

emellertid uttala, att en avsevärt högre siffra i och för sig ingalunda vore

orimlig, något som i görligaste män synes böra beaktas vid den aktuella

utbyggnadens planläggning. _ ... „

Universitetsutredningen, som delar beredningens principiella uppfattning

om att en medicinsk läroanstalt bör vara fullständig, vill understryka, att

en studiegång innefattande två års studier i Umeå och därefter omflyttning

till »Örköping» kan leda till komplikationer. Universitetsutredningen

vill för sin del framhålla, att en utbyggnad för att möjliggöra fyra terminers

teoretisk utbildning för ytterligare ett sextiotal årligen nyintagna medicine

studerande knappast kan sägas innebära någon verkligt betydande

merbelastning på utbildningsorganisationen eller någon betydande ökning

av antalet studerande vid en redan stor läroanstalt. Vid sidan av alternativet

Stockholm kunde enligt universitetsutredningens mening ett alternativ

Uppsala härvidlag förtjäna övervägande. Den teoretiskt-medicinska utbildningsorganisationen

där skulle knappast bli avskräckande stor, om alla eller

någon del av de för »Örköping» bestämda studenterna finge sin teoretiska

utbildning i Uppsala, vars teoretiskt-medicinska institutioner ända snarast

måste förnyas.

Lokaliseringsutredningen hänvisar inledningsvis till sitt yttrande över

universitetsutredningens betänkande »Universitet och högskolor i 1960- talets samhälle. Riktlinjer och förslag till utbyggnad», samt anför i anslutning

därtill bl. a. följande.

I enlighet med sin sålunda tidigare deklarerade uppfattning vill lokaliseringsutredningen

ånyo starkt framhalla vikten av att de medicinska utbildningsresurserna

i Stockholm ej utbygges utöver vad som^ betingas av

regionens eget behov. Som läkarutbildningsberedningen framhållit torde en

ytterligare ökning av antalet medicine studerande i huvudstaden vara

mindre lämplig med hänsyn till utbildningens effektivitet och organisation.

De av lokaliseringsutredningen tidigare påpekade svårigheterna att i Stockholm

lösa olika planeringsproblem och studentbostadsfrågor förtjänar också

framhållas. Enligt utredningens mening kommer redan genomförandet av

den beslutade utvidgningen av universitetsresurserna i huvudstaden att

föranleda bekymmer. Det synes vara all anledning att icke ytterligare

skärpa dessa svårigheter. Likartade synpunkter kan enligt lokaliseringsutredningens

mening i viss mån läggas på utbyggnaden vid universiteten

i Uppsala, Lund-Malmö och Göteborg.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Lokaliseringsutredningen anser, att det av beredningen framlagda alternativet

G bäst synes tillgodose behovet av ökade undervisningsresurser

samtidigt som det ger påtagliga lokaliseringspolitiska fördelar samt påbjuder

tillskapandet av ett fullständigt universitet i Norrland. Utredningen uttalar

vidare bl. a. följande.

Betydelsen härav för hela övre Norrland torde knappast behöva ytterligare

understrykas. Det framstår som angeläget, att övergångstiden med

ett ofullständigt universitet i Norrland blir så kort som möjlig. Förslaget

att inrätta en helt ny medicinsk högskola inom en »universitetslös» region

överensstämmer helt med lokaliseringsutredningens intentioner. Redan vid

underhandssamråd med universitetsutredningen gjorde lokaliseringsutredningen

gällande, att ett nytt universitet förlagt till lämplig stad i MellanSverige

borde komma till stånd. Tillkomsten av en ny medicinsk högskola,

vilken torde kunna bli början till ett nytt universitet, kan antagas få stor

betydelse för möjligheterna att på olika sätt bedriva en aktiv lokaliseringspolitik.

Självfallet kan man utgå från att universitet och högskolor har ett

betydande influensområde och att de positiva verkningarna sålunda kan

sträcka sig långt utanför den aktuella ortens gränser.

Lokaliseringsutredningen, som således vill tillstyrka alternativ G anser

att de båda aktuella städerna för en ny medicinsk högskola ( Linköping eller

Örebro) är^ lämpliga från lokaliseringssynpunkt. Om de mera långsiktiga

planerna på ett andra förvaltningscentrum skall påverka ortvalet, kan utredningen

först längre fram i år göra mera bestämda uttalanden.

Därest statsmakterna icke f. n. skulle finna möjligt eller lämpligt att

genomföra hela den i alternativ G föreslagna utbyggnaden av utbildningskapaciteten

förordar utredningen att man i första hand avstår från den

föreslagna utbyggnaden i Stockholm. Lokaliseringsutredningen avstyrker

bestämt ett genomförande av alternativ H, eller andra förslag, enligt vilka

den teoretiska utbildningen för den nya läkarhögskolan i Linköping eller

Örebro skulle förläggas till Stockholm.

Nämnden för undervisningssjukliusens utbyggande anför bl. a. följande.

Nämnden önskar understryka betydelsen — även från andra synpunkter

än behovet av en snabbt ökad läkartillgång — att slutlig ställning så

skyndsamt som möjligt tages i frågan, huruvida läkarutbildningen skall

ökas utöver vad beredningen i första hand förordat (alternativ C). Redan

ett genomförande av detta alternativ förutsätter åtgärder för komplettering

av gällande avtal på området ävensom i många fall relativt kostnadskrävande

kompletteringar och omdisponeringar m. m. beträffande lokaler och

utrustningar. Förutsättningarna för en utöver alternativ C ökad studentintagning

(enligt något av beredningens alternativ D—G) är delvis helt

andra.. Åtgärder, som vidtagits för att genomföra alternativ C, skulle sålunda

i stor utsträckning vara olämpliga för de längre gående alternativen.

Från kostnads- och andra synpunkter är det därför av vikt, att alternativ C

icke nu blir en etapp på vägen till det slutliga målet för en utökad läkarutbildning.

Kammarkontoret i Stockholms stad anser det vara att förvänta, att statsmakterna

nu finner det angeläget att utbygga utbildningskapaciteten för

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

att ernå balans mellan tillgång och efterfrågan på läkarpersonal. Kontoret

konstaterar emellertid, att om man jämför den av beredningen såsom ett

största alternativ föreslagna utbyggnaden av läkarutbildningskapaciteten

med den framlagda prognosen en stor brist under 1960- och 1970-talet ändå

kommer att föreligga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar, att snarast möjligt

den årliga intagningen av medicine studerande måttligt ökas i ungefär den

utsträckning, som avses i läkarutbildningsberedningens alternativ B eller

alternativ C. Förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län understryker

möjligheten av att i första hand kombinera preklinisk utbildning vid

utländska lärosäten med en utbyggnad av den kliniska utbildningen i hemlandet.

Förste provinsialläkaren pekar dessutom på de möjligheter till utvidgad

klinisk utbildning som sjukhusinrättningarna i Mölndal och Kungälv

erbjuder.

Göteborgs stadskollegium ansluter sig i princip till det utbildningsprogram

beredningen lagt fram samt framhåller att Göteborgs stad bör ha

intresse av att medverka till ökad läkarutbildning. Kollegiet anför vidare

i huvudsak följande.

Stadskollegiet anser det emellertid inte vara möjligt för staden att.på

nuvarande stadium taga definitiv ställning eller binda sig i fråga om utbildningsprogrammets

omfattning eller takten för detsammas genomförande.

Detta med hänsyn till att utredningar saknas både beträffande möjligheterna

att tillgodose behovet av sjuksköterskor och annan servicepersonal

såväl under nuvarande förhållanden som i fortsättningen, allteftersom utbildningsprogrammet

genomföres, och i fråga om sjukvårdshuvudmannens

möjligheter att utan kännbara skattehöjningar gå i land med det skisserade

utbyggnadsprogrammet.

Stadsfullmäktige i Kungälv, som på grundval av erfarenheterna av

hälso- och sjukvårdsarbetet inom den egna regionen vitsordar att läkarbristen

i dagens läge är uppenbar, hälsar med tillfredsställelse att åtgärder föreslås

för avhjälpande av denna brist samt framhåller i övrigt huvudsakligen

följande.

Stadsfullmäktige vill dock i detta sammanhang understryka vikten av

att rekryterings- och utbildningsproblem även för andra personalkategorier

inom sjukvården med största snabbhet tages upp till prövning. Utan

en samordning av dessa frågor kan den legitima sjukvårdens behövliga

expansion icke på ett rationellt sätt genomföras.

Drätselkammaren i Mölndal tillstyrker bifall till genomförande av läkarutbildningsberedningens

i sitt betänkande framlagda program för ökad

läkarutbildning, varvid beslut snarast enligt drätselkammaren bör fattas

om vidtagande av åtgärder för förverkligande av en ökad utbildning enligt

beredningens alternativ C.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län synes det som om den av beredningen

förordade anordningen för ökad läkarutbildning enligt alternativ C

skulle vara en möjlig utväg att tillgripa i avsikt att snabbt få en ökning av

läkarutbildningen till stånd. Det bör enligt länsstyrelsens förmenande

vara både behövligt och möjligt att med den sålunda avsedda utbildningen

synkronisera åtgärder för ökad utbildning jämväl av biträdande personal

till läkarna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ansluter sig till beredningens program

angående alternativ G och yttrar i anslutning härtill följande.

Den av beredningen föreslagna anordningen med en utbildningskapacitet

av 124 elever årligen i de teoretiska ämnena måste — liksom under umeåhögskolans

uppbyggnad — godtagas under en övergångstid. Anordningen

möjliggör nämligen en förhållandevis snabb utökning av utbildningskapaciteten

i landet.

Stadsfullmäktige i Umeå tillstyrker alternativ G med hänsyn till den konstaterade

bristen på läkare i vårt land och till det förhållandet att ett principbeslut

om intagning av 124 studerande i Umeå skulle innebära, att man

nu även kunde påbörja planering för naturvetenskaplig utbildning och

forskning i Umeå.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar.

För att i möjligaste mån täcka det beräknade behovet av läkare och för

att kunna giva möjlighet för studerande från utvecklingsländerna att här

få utbildning till läkare bör en utökning av platsantalet ske till alternativ H.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör emellertid i stället för den i alternativet

föreslagna utökningen i Stockholm, i allt fall såvitt avser de propedeutiska

kurserna och den kliniska utbildningen, medicinska högskolor inrättas

vid regionsjukhusen såväl i Linköping som i Örebro och utbildningen

i de propedeutiska och kliniska ämnena förläggas dit.

Skulle det emellertid icke anses möjligt eller lämpligt att nu öka utbildningen

i nyssnämnda utsträckning, förordar länsstyrelsen, att utökning sker

i enlighet med beredningens alternativ G och att en utredning, vilken bör

omfatta en fullständig medicinsk högskola, skyndsamt verkställes rörande

kostnader och övriga förutsättningar för förläggning av en medicinsk högskola

till Linköping eller Örebro.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som bestämt avstyrker ytterligare utbyggnad

av extra utbildningsresurser i Stockholm eller annan universitetsort,

tillstyrker beredningens förslag om ökning av läkarutbildningen enligt

alternativ G.

Stockholm läns landstings förvaltningsutskott finner en ökning av läkarutbildningen

enligt den storlek som angives i alternativ G i och för sig tillfredsställande.

Utskottet anser emellertid att alternativet Örköping, i vart

fall tills vidare, bör skjutas åt sidan samt framhåller i övrigt huvudsakligen

följande.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

Den fortsatta utredningen om möjligheterna att tillskapa ytterligare kliniska

utbildningsplatser bör inriktas på det resultat, som kan framkomma

genom ett pågående samarbete i sjukvårdsplaneringsfrågor mellan Stockholms

stad och Stockholms läns landsting. Uppkommande utbildningsplatser

inom Stockholms södra och i länets där intill liggande delar synes

till och med kunna läggas till grund för tillskapandet av ytterligare en fullständig

medicinsk högskola inom Stockholm, därest det skulle visa sig svårt

att i önskvärd grad genomföra en utvidgning av karolinska institutets

verksamhet.

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker beredningens

förslag beträffande Uppsala, Lund-Malmö, Göteborg, Stockholm

och Umeå. Utskottet anser däremot, att som alternativ till projektet Örköping

utvägar allvarligt synes böra övervägas att dels organisera utbildning

för svenska studerande vid utländska medicinska läroanstalter, dels falla

tillbaka på kliniker utanför undervisningssjukhusen i fråga om den kliniska

utbildningen.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse framhåller att mot

bakgrunden av den aktuella situationen de av beredningen föreslagna åtgärderna

enligt alternativet C sedermera fullföljda av utredning beträffande

alternativet G, synes vara ägnade att utgöra en grundval för utbyggnad

av den medicinska undervisningen inom landet.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker de förslag,

som framlagts om en väsentlig ökning av utbildningskapaciteten \ ld medicinska

högskolor.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott finner det angeläget, att en

utvidgning upp till det i alternativ H angivna antalet läkarkandidater

genomförs snarast möjligt. En sådan utökning kan förutom genom läkarutbildningsberedningens

alternativ H även vinnas genom upprättande av

medicinska högskolor vid regionsjukhusen i såväl Linköping som Örebro.

Rörande beredningens alternativ Umeå-Örköping anför utskottet bl. a. följande.

Förvaltningsutskottet har intet att erinra mot beredningens förslag angående

utbyggnad av de teoretiska institutionerna i Umeå. Det betydande

avståndet till Umeå ger dock anledning till allvarliga invändningar mot

förslaget att elever, som skall fa sin kliniska utbildning vid lasarettet i Örebro,

skall fullgöra den prekliniska utbildningen i Umeå, synnerligast som

man bör förutsätta att de studerande därvid rimligen i främsta hand bör

rekryteras från områden, som har kortaste avstand och bästa kommunikationer

till den nya högskoleorten. I första hand bör därför undersökas, huruvida

icke den prekliniska utbildningen under en kort övergångstid kan erhållas

på närmare håll, exempelvis i Stockholm eller Göteborg. I fråga om

Göteborg har beredningen visat på en möjlighet att genom ianspraktagande

av de lokaler vid de teoretiska institutionerna, som nu är reserverade för

eu framtida odontologisk utbildning, praktiskt taget omgående öka intagningskapaciteten

vid de prekliniska kurserna till lf>8 elever. Den kliniska

9 — Biliang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 108

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

utbildningskapaciteten kan emellertid inte ökas förrän ett helt nytt sjukhus

kommit till i Göteborg. Projekteringen av detta har ännu icke påbörjats.

Intill detta kommer till stånd kunde den prekliniska utbildningen ske

i Göteborg och den kliniska i Örebro. Samtidigt borde teoretiska institutioner

uppföras i Örebro, färdiga att tas i bruk vid den tidpunkt då det nya

sjukhuset i Göteborg kan inordnas i undervisningsorganisationen i Göteborg.

Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker ett genomförande

av alternativ G, varvid som en första etapp förslag bör föreläggas

1961 ars riksdag om förverkligande av ökad läkarutbildning enligt alternativ

C.

Svenska landstingsförbundets styrelse tillstyrker, att redan vid årets riksdag

principbeslut fattas om utökande av intaget till de medicinska högskolorna

i enlighet med alternativ G samt att som en första etapp beslut fattas

om förverkligande av beredningens alternativ C.

Svenska stadsförbundet som i princip anslutit sig till den allmänna målsättning

för hälso- och sjukvården, som framlagts av läkarprognosutredningen,

finner det angeläget betona att höga kostnader för ökad läkarutbildning

maste betraktas såsom en från nationalekonomisk synpunkt god

investering med hänsyn till denna målsättning.

Svenska landskommunernas förbunds styrelse uttalar, att från de synpunkter

styrelsen har att företräda den icke har någon erinran mot beredningens

förslag.

LO förordar ett förverkligande av alternativ H men anser även, att förslaget

att låta studenter åtnjuta viss undervisning utomlands bör noga övervägas.

LO anför vidare i huvudsak följande.

Den internationalisering av utbildningen, som skulle bli fallet, om svenska

studenter fick viss del av sin utbildning utomlands leder över till våra egna

internationella förpliktelser speciellt mot utvecklingsländerna. LO vill framhålla

önskvärdheten av att en så kraftig utbyggnad av utbildningsresurserna

sker, att det möjliggör, att ett större antal studenter från utvecklingsländerna

erhåller läkarutbildning i Sverige. Som ett första steg vill LO

föreslå, att fem procent av antalet platser vid de medicinska utbildningsanstaltema

reserveras för studenter från u-ländema, vilket skulle betyda

utbildningsplatser för ett 40-tal studenter från dessa länder.

Välfärdssamhället maste syfta till att avskaffa köer och alltså även de

stora, köer som finns på hälso- och sjukvårdens område. Från samhällsekonomisk

synpunkt kommer trots de stora kostnader som är förenade därmed,

en utbyggnad till en intagning av minst 780 studerande, varav ett 40-tal

från u-länderna, att löna sig genom bl. a. de minskade kostnader i form av

forlorad arbetskraft som en ökad förebyggande och mer effektiv läkande

sjukvård medför.

TCO beklagar, att läkarprognosutredningens bedömning inte blivit föremål

för en prövning från samhällsekonomiska synpunkter, innan fråga om

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

en utbyggnad av utbildningsanstalterna upptagits till behandling, samt

anför i huvudsak följande.

TCO anser, att under förhandenvarande omständigheter ställning bör

tagas till frågan om ökad läkarutbildning utan direkt relation till läkarprognosutredningens

beräkningar samt förordar, att alternativ7 C blir föremål

för riksdagens snara beslut. De långsiktiga samhällsekonomiska konsekvenserna

av en läkarproduktion utöver berörda alternativ bör bli föremål

för närmare belysning. Vidare bör utredningsarbetet beträffande inrättande

av ytterligare en medicinsk utbildningsanstalt (alternativ G) fortsätta så

att dröjsmål i detta avseende ej behöver uppstå om ekonomiska resurser

kan bedömas föreligga.

SACO anser, att det — med hänsyn till dels den läkarbrist, som råder

redan i dag, dels den verkligt stora ökning av studenttillströmningen som

kommer under de närmaste åren — är angeläget, att erforderliga intagningsökningar

vid de medicinska läroanstalterna kommer till stand med största

skyndsamhet. SACO framhåller i huvudsak följande.

SACO förordar, att förslag förelägges 1961 års riksdag om förverkligande

av en ökad läkarutbildning enligt alternativ C. Vidare bör planeringsarbete

för en större ökning av läkarutbildning än alternativ7 C igångsättas, varför

de av beredningen föreslagna utredningarna rörande förutsättningar för

ytterligare ökad intagning av medicine studerande i Lund-Malmö och Göteborg

bör verkställas. SACO motsätter sig dock inte en undersökning rörande

förutsättningar för läkarutbildning i Linköping eller Örebro, även om SACO

ifrågasätter det välbetänkta i att i nuvarande läge splittra våra resurser på

ytterligare en medicinsk utbildningsanstalt. SACO betonar, att det är angeläget

att de här nämnda utredningarna bedrives parallellt med en av

SACO förordad överarbetning av läkarprognosen.

Sveriges läkarförbund framhåller, att beredningens alternativ för ökad

läkarutbildning kräver en ytterligare granskning innan de verkställes samt

anför.

Möjligen skulle inom en närliggande framtid delar av beredningens alternativ7

C kunna genomföras med bibehållen undervisningsstandard, förutsatt

att en kraftig upprustning påbörjas omedelbart. Utnyttjandet av7 flertalet

institutioners kapacitet är nämligen redan maximalt, varför även obetydliga

ökningar kommer att kräva betydande utbyggnader, om icke syftet

med reformen skall motverkas genom bl. a. förlängd studietid och sänkt

utbildningsstandard. Garantier för att en fullgod utbildning skall kunna

meddelas måste föreligga innan principbeslut om ökade intagningar fattas.

Då det gäller val mellan olika alternativ för en utökning av antalet intagningar

måste de åtgärder, som snabbast leder till resultat föredragas. Inom

denna kategori faller läkarutbildningsberedningens förslag om ökat utnyttjande

av utbildningskapaciteten vid befintliga lärosäten. Denna typ av åtgärder

ställer sig också minst kostsam med hänsyn till såväl materiella som

personella investeringar, eftersom man där kan utnyttja redan förefintlig

basorganisation.

Svenska läkaresällskapet anser, att läkarbristen i dagens läge är uppenbar

men finner, att en viss förbättring kan åstadkommas genom åtgärder som

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

syftar till att minska läkarbehovet. \ idare pekar sällskapet på några vägar,

ägnade att minska anspråken på de medicinska utbildningsanstalterna,

såsom t. ex. kraftigt stöd åt profylaktiskt medicinskt arbete, inbegripet

medicinsk forskning, en blandad medicinsk och annan utbildning samt ett

större utnyttjande av icke läkarutbildad personal både inom forskning och

sjukvård. Sällskapet anför bl. a. följande.

En ökning av utbildningskapaciteten vid de teoretiska institutionerna är

inte endast beroende av antalet laboratorieplatser och lärarstabens storlek

utan också av en kvalitativt god rekrytering av forskare och lärare. En

sådan är emellertid lättare att genomföra för de teoretiska än för de kliniska

studierna. De senare är även beroende av patientmaterialets storlek

och sammansättning. Detta är redan nu på vissa håll synnerligen hårt utnyttjat

för undervisningsändamål och torde inte överallt klara någon större

ytterligare belastning. Utökning av antalet patienter på ett sjukhus innebär

i regel att antalet patienter vid de kliniker, som svarar för den grundläggande

kliniska utbildningen (medicin och kirurgi), knappast kommer att

väsentligt öka. Ökningen kommer huvudsakligen att falla på nya specialiteter,

som är viktiga för undervisningen men framför allt för den mer specialiserade

efterutbildningen. För den kliniska utbildningen kan inte i och

för sig viktiga föreläsningar, seminarier och konferenser på något sätt ersätta

det mycket väsentliga arbetet med egna patienter i tillräckligt stort

antal och med växlande sjukdomsbilder. En god praktisk klinisk erfarenhet

redan under den medicinska utbildningen före legitimationen är någonting

särskilt värdefullt och väsentligt för en kvalitativt högvärdig utbildning.

Detta skulle kunna tala för att man i större utsträckning sökte

utnyttja patientmaterialet vid vissa regionsjukhus för den kliniska utbildningen.

Läkaresällskapet anser dock, att denna fråga fordrar en noggrannare

genomarbetning innan definitiv ställning kan tas, och vill därför i

dagens läge inte förorda ett principbeslut om utbyggandet av ett nvtt

undervisningssjukhus i Örköping, så mycket mera som prognosen för den

tid då verkningarna av beslutet kommer att visa sig, kan ges ökad stadga

under utredningstiden. Ett utnyttjande av nya sjukhus och kliniker inom

områden, där det redan finns medicinska fakulteter, måste vara den väg

som i första hand rekommenderas. En fristående klinisk utbildningsanstalt

utan kontakt med prekliniska institutioner vill läkaresällskapet bestämt

avstyrka men hälsar i konsekvens därmed med tillfredsställelse beredningens

förslag om utbyggnad av medicinska högskolan i Umeå till fullständig

läroanstalt.

Beredningen framlägger ett förslag om utredning av möjligheterna att vid

utländska medicinska läroanstalter organisera utbildning av svenska medicine

studerande. Eu förstklassig läkarutbildning erbjuds säkert i många

andra länder. Det måste emellertid starkt betonas, att en sådan utbildning

måste vara kvalitativt högvärdig och anpassad till det svenska samhällets

behov. Det synes emellertid inte föreligga ett sådant nödläge, att vårt land

skulle i statlig regi behöva sända studerande utomlands för att erhålla sin

medicinska utbildning.

Sveriges konservativa studentförbund ställer sig tveksamt till möjligheterna

att ekonomiskt genomföra en utbyggnad av hälso- och sjukvården av

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

den storlek prognosutredningen anger. Förbundet anser emellertid, att beredningens

utbyggnadsalternativ är genomförbart i ungefär den utsträckning,

som föreslagits. Vad gäller det av beredningen förordade alternativet

Umeå-Örköping framhåller dock förbundet, att beredningen icke presenterat

några egentliga skäl för att man ej från början skall lägga teoretiska institutioner

i Örköping. Beträffande ytterligare utökning av utbildningskapaciteten

utöver vad beredningen förordat anser förbundet, att man i stället för

att utöka intagningen i Stockholm med de följder detta skulle fa inte minst

i form av mammutkurser vid de teoretiska institutionerna där, bör skapa

två nya högskolor den ena i Linköping och den andra i Örebro.

SLU:s studentförbund tillråder i första hand ett genomförande av det

av beredningen angivna Umeå-Örköping-alternativet. Beträffande antalet

medicine studerande vid svenska lärosäten tvekar emellertid förbundet att

nu sträcka sig längre än till att förorda en intagning av ca 600 studerande

per år. Mot denna bakgrund föreslår förbundet, att statsmakterna beslutar

en utbyggnad av den medicinska undervisningen efter en modell, som utgör

en kombination av beredningens alternativ B och G. För undervisningen

i Uppsala, Lund-Malmö, Göteborg och Stockholm skulle alternativ B tilllämpas,

medan utbyggnaden i Umeå och Örköping skulle genomföras enligt

alternativ G. Skulle statsmakterna besluta om en högre utbildningsnivå

förordar förbundet en första utbyggnad i Göteborg och/eller i Lund-Malmö

till en kapacitet enligt alternativen D och E. Utvidgning av utbildningen

i Stockholm bör endast ifrågakomma som en sista utväg, emedan besvärliga

förhållanden redan råder för studenterna i huvudstaden.

Sveriges liberala studentförbund förordar ett genomförande av alternativ

F och anser, att alternativen G och H från studenthåll måste betraktas

som olyckliga. De studentsociala svårigheter som är förknippade med en

förflyttning av elever, är alltför stora. Förbundet anser emellertid att den

kraftiga ökning av läkarutbildningen, som planeras, kan motivera, att de

två planerade regionsjukhusen i Linköping och Örebro tages i anspråk för

den numera alltmer påträngande fortbildningen.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund förordar en intagning av 780

studerande årligen enligt alternativet H. Fem procent — d. v. s. 40 av

dessa studerande förutsättes vara från de s. k. utvecklingsländerna. Förbundet

tillstyrker vidare prognosutredningens förslag om en särskild utredning

rörande möjligheterna att vid utliindska läroanstalter organisera utbildning

för svenska studerande. Förbundet ser detta som ett försök att få till stånd

ett vidgat samarbete i utbildningsfrågor mellan olika länder.

SFS motsätter sig beredningens förslag om ett Örköping-alternativ vilande

på en preklinisk utbildning i Umeå. Det är enligt SFS, inte minst från

studcntsocial synpunkt synnerligen olämpligt att planera en permanent ut
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

ökning av den medicinska utbildningen med hjälp av provisorier, som

tvingar studenten att mitt under sin studietid byta miljö.

Överläkarföreningen vid centrallasarettet i Linköping tillstyrker beredningens

förslag om en läkarutbildning enligt alternativ C. Föreningen anser

också, att under förutsättning att det framtida läkarbehovet kräver en

ökning av intagningskapaciteten upp till 718, alternativet G synes vara

att föredraga framför varianten med utökat antal studerande i Stockholm.

Beträffande alternativet att utbilda svenska studerande utomlands anför

föreningen:

Möjligheten att vid utländska universitet organisera utbildning av svenska

studerande ter sig djupt otillfredsställande även som temporär nödlösning.

Redan att förslag därom har framförts måste i utlandet väcka förvåning

och misstro mot vår förmåga att planera och ordna på ett sätt som motsvarar

de anspråk man bör ställa på ett land med vår kulturella och ekonomiska

standard.

Förutsättningarna vid skilda läroanstalter

I detta avsnitt behandlas de yttranden, som berört lokalmässiga och liknande

förutsättningar för en ökad utbildning vid de skilda läroanstalterna.

Vissa personella och kostnadsmässiga förutsättningar, som remissinstanserna

tagit upp, kommer att behandlas i annat sammanhang.

Byggnadsstyrelsen uttalar generellt angående utbyggnadsmöjligheterna,

att behovet av en omedelbar och snabb utbyggnad för en

mängd statliga ändamål, särskilt på den högre undervisningens område,

ställer utomordentligt stora krav på tillgängliga resurser för planläggning,

administration, projektering och byggande. Styrelsen anför härom följande.

I. olika sammanhang har byggnadsstyrelsen påpekat, att extraordinära

åtgärder maste tillgripas, om det skall bli möjligt att åstadkomma det erforderliga

lokaltillskottet i tillnärmelsevis önskad takt. Sålunda har styrelsen

framhållit, att den maste få ökade möjligheter att ekonomiskt konkur1’6.

™ om den kvalificerade tekniska arbetskraften. Det kan också bli

nödvändigt att i viss omfattning frångå den normala handläggningsordningen.

Ett par remissinstanser har i sina yttranden anfört vissa generella synpunkter

rörande förhandlingssituationen mellan staten å den

ena och de kommunala huvudmännen för undervisningssjukhusen å den

andra sidan.

1958 års statliga förhandling skommission i Göteborg samt 1959 års statliga

kommission för förhandlingar om medicinsk undervisning i Lund och

Malmö anför i ett gemensamt yttrande, att en ökning av läkarutbildningskapaciteten

kommer att ställa anspråk på mycket betydande kostnader

från statens sida och att det därför synes angeläget, att vid utbildningsverksamhetens

lokalisering rimlig hänsyn tages även till de ekonomiska villkor,

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

som från huvudmännens sida uppställes för sjukhusens utnyttjande för

undervisning och forskning. I samband härmed framhåller kommissionerna,

att en huvudman bör erhålla gottgörelse allenast för den merkostnad, som

den kliniska undervisningen och forskningen vållar honom. Det förhandlingsarbete

med huvudmännen för de olika undervisningssjukhusen, som

kommer att erfordras, bör enligt kommissionernas mening inriktas pa att

nå fram till enhetliga principer för statens bidrag till kommunala undervisningssjukhus.

Den statliga förhandlingsorganisationen måste också anpassas

efter de nya och utökade uppgifter, som den ökade läkarutbildningen förutsätter.

Enligt kommissionernas mening synes det lämpligt, att — så länge

förhandlingsarbetet på den statliga sidan icke kan ledas enhetligt — de

olika organ, som här kommer att agera, till sitt förfogande får gemensam

kanslipersonal.

Svenska stadsförbundet understryker angelägenheten av att vid de förhandlingar

som förutsättes med respektive sjukvårdshuvudmän viss enhetlighet

och likformighet eftersträvas. Så vitt möjligt bör förhandlingarna

koordineras. Stadsförbundet framhåller:

Härvid bör dock beaktas, att de lokala och historiska förutsättningarna

i vissa fall är olika och att någon fullständig likformighet icke torde vara

möjlig att uppnå. En dylik strävan efter likformighet för framtiden får icke

heller tagas till intäkt för försök från statsmakternas sida att försämra villkoren

för den undervisning, som redan pågår i kommunal regi och som

är resultat av tidigare förhandlingar med andra utgångslägen.

Uppsala

Samtliga remissinstanser, som uppehåller sig vid beredningens förslag att

öka den propedeutiska och kliniska utbildningskapaciteten i Uppsala med

sex intagna per år tillstyrker detta.

Medicinska fakidteten i Uppsala anser, att den av beredningen förordade

ökningen av antalet studerande på det kliniska stadiet i Uppsala kan genomföras,

dock fordras vissa tillägg till de av beredningen förordade förstärkningarna

av undervisningsresurserna. Fakulteten understryker också behovet

av undervisningsförstärkning i ämnena hygien och rättsmedicin.

Ämneslärarna i patologi anför behov av en snabb omdisponering av obduktionslokalerna.

Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala anför, att man under

nuvarande förutsättningar, varvid främst patientunderlaget åsyftas, uppnått

och något pressat den övre gränsen för akademiska sjukhusets utbildningskapacitet.

Direktionen anför vidare följande.

Sjukhusets förutsättningar att emottaga ett ökat antal studerande kommer

att förbättras vid mitten av 1960-talet,. Direktionen vill emellertid

samtidigt betona behovet av utrymmen vid sjukhuset för den vidare- och

efterutbildning efter med .lic.-examen, som i allmänhet icke redovisas i dis
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

kussionen om undervisningssjukhusens utbildningskapacitet men som likväl

enligt direktionen utgör en väsentlig sektor av verksamheten vid dessa sjukhus.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan understryker angelägenheten

av att en hygienisk institution inrättas vid Uppsala universitet.

SFS anser den föreslagna ökningen av propedeutiska och kliniska utbildningsplatser

i Uppsala vara välkommen för studenterna, eftersom den innebär

att den medicinska utbildningen i Uppsala blir helt självförsörjande.

Lund-Malmö

De remissinstanser som diskuterar en utökning av utbildningskapaciteten

i Lund-Malmö anser möjligheter föreligga såväl enligt beredningens alternativ

B som alternativ D.

Medicinska fakulteten i Lund framlägger bl. a. följande lokalbehov, utöver

av beredningen anförda, för genomförande av alternativ B.

För farmakologiens del är nuvarande lokaler otillräckliga redan för undervisning

enligt nu gällande studieordning. Alternativ för möjliggörande av

intag i detta ämne är antingen att laborationerna utbytes mot demonstrationer

eller att en ny institutionsbyggnad uppföres snarast möjligt för medicinsk-kemiska

institutionen och att de härigenom frigjorda lokalerna tillföres

farmakologiska institutionen. I ämnet obstetrik och gynekologi i

Malmö förutsättes föreläsningssal och kandidatutrymmen tillbyggda. För

ämnet oftalmiatrik finns lokalbehov i form av utbyggnad av de polikliniska

utrymmena. För ortopedi och pediatrik i Malmö krävs bl. a. utrustning

av föreläsningssalar. I fråga om ämnet socialmedicin i Lund måste nuvarande

provisorium snarast möjligt ersättas med större lokaler. För samma

ämne i Malmö finns behov av utökade lokaler enligt plan som förelagts

sjukvårdsstyrelsen i Malmö. Samtliga vårdavdelningar vid Lunds lasarett

och Malmö allmänna sjukhus måste vidare stå till undervisningens förfogande.

I detta sammanhang bör uppmärksamheten fästas på den rådande

sjuksköterskebristen, vilken medför, att ett antal vårdavdelningar för närvarande

är stängda.

Fakulteten anför vidare, att den av beredningen diskuterade frågan om

en eventuell förflyttning av professuren och hela undervisningen i ämnet

dermato-venereologi från Lund till Malmö befinner sig under utredning

inom fakulteten. I avvaktan på vissa förhandlingar rörande nya lokaler för

ämnet är fakulteten ej beredd att nu taga ställning till frågan. Genomförandet

av alternativ B är emellertid enligt fakulteten ej avhängigt av hur

denna fråga löses.

Beträffande det av beredningen angivna alternativet D för Lund-Malmö

anger fakulteten, att en ökning av studentantalet till berörda nivå är möjlig

under vissa förutsättningar. Detta alternativ tarvar dock enligt fakulteten

ingående utredning.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Universitetskanslern ansluter sig till de farhågor som uttalats av lärarkollegiet

vid tandläkarhögskolan i Malmö för att en ytterligare utbildning

av medicinare vid universitetet i Lund kommer att medföra ökade lokalsvårigheter

för den del av tandläkarutbildningen, som är förlagd till universitetet.

Nämnden för undervisningssjukliusens utbyggande anser, att det från

åtskilliga synpunkter skulle vara av värde om den medicinska undervisningen

i landet kunde organiseras så, att till universitetet i Lund knöts två

i stort sett likvärdigt utnyttjade undervisningssjukhus i Lund och Malmö.

Vad ämnet radioterapi i Malmö beträffar anför nämnden, att förhållandena

vid Malmö allmänna sjukhus icke utgör något hinder för ett genomförande

av alternativ C. Ett uppskov med det slutliga ställningstagandet bl. a.

rörande vårdplatsantalet vid nämnda klinik är enligt nämndens mening

motiverat närmast med hänsyn till de planer på en ytterligare utökning av

studentantalet (enligt alternativ D), som beredningens betänkande innehåller.

Byggnadsstyrelsen anför bl. a. följande angående utbyggnadsmöjligheterna

i Lund.

I Lund blir investeringarna för universitetsändamål och för den högre

tekniska utbildningen utomordentligt höga under den närmaste femårsperioden.

Under det pågående generalplanearbetet för den vidare utbyggnaden

av Lunds universitet och den högre tekniska undervisningen har det

visat sig, att de senast gjorda markförvärven icke är tillräckliga för en

rationell planläggning. Det framstår nu som ytterst önskvärt, att ytterligare

mark omgående förvärvas för att inte en olämplig placering av i tiden närmast

liggande byggnader skall framtvingas.

Sjukvårdsstyrelsen i Malmö stad framhåller.

Sjukvårdsstyrelsen anser sig för närvarande icke kunna bestämt uttala sig

om möjligheterna att för Malmös vidkommande realisera de längst gående

alternativen och därmed följande lokalbehov. Trots att den av utredningen

framlagda tidsplanen synes vara väl pressad, torde dock svårigheterna icke

få anses oöverstigliga. Sjukvårdsstyrelsen är i varje fall beredd att i vad på

styrelsen ankommer medverka till en lösning av de föreliggande lokalproblemen

under förutsättning att de förhandlingar, som kommer att upptagas

med staten, leder till för staden godtagbara villkor.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse liksom direktionen

för Lunds lasarett framhåller, att den fortsatta ökningen av undervisningen

förutsätter att nybyggnadsfrågorna vid lasarettet forceras. Lasarettsdirektionen

understryker samtidigt önskvärdheten av att pågående förhandlingar

angående aktuella statsbidragsfrågor snarast slutföres, sa att

byggnadsverksamheten inom lasarettet åter kan komma igång. Beträffande

beredningens synpunkter på förläggningen av undervisningen i dermatovenercologi

anför hälso- och sjukvårdsstyrelsen följande.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Styrelsen är helt oförstående beträffande den ifrågasatta överföringen av

undervisningen i dermato-venereologi från Lund till Malmö och delar helt

de betänkligheter direktionen och överläkarföreningen vid lasarettet i Lund

samt ämnesföreträdaren, professor Gösta Hagerman, anfört därom i särskilda

yttranden. Styrelsen är beredd, att så långt möjligt tillgodose de behov,

som kan uppstå med ökat studentantal. Ämnets anknytning till yrkesmedicinen

kan inte negligeras och sistnämnda specialitet är lokaliserad till

Lund. Samma är förhållandet beträffande de teoretiska institutionerna.

Beaktas även ämnets traditionella anknytning till lasarettet i Lund, kan

styrelsen icke finna annat, än att allt talar för att undervisningen i dermatovenereologi

såsom hittills bör ske i Lund.

Sjukvårdsstyrelsen biträder vidare förslaget om en professur i klinisk

fysiologi i Lund och anger att möjlighet föreligger att bereda lämpliga lokaler

för en dylik professur.

Göteborg

Remissinstanserna anser det vara möjligt att väsentligt utöka utbildningskapaciteten

i Göteborg men bl. a. den av beredningen föreslagna successiva

utökningen har blivit föremål för diskussion i vissa yttranden.

Medicinska fakidteten i Göteborg är av den uppfattningen att patientunderlaget

inom Göteborg är fullt tillräckligt för en väsentlig ökning av

läkarutbildningen och ställer sig därför positiv till att mottaga 168 studerande

per år. Fakulteten framhåller dock, att det måste anses fördelaktigast

att ha hela undervisningen förlagd till Göteborgs stad. Fakulteten anför

i fråga om alternativ B bl. a. följande.

Vid sina diskussioner med beredningen ställde sig fakulteten helt positiv

till att ärligen mottaga 120 studerande för preklinisk utbildning under förutsättning

att dess krav beträffande resurser för ernående av en tillfredsställande

undervisningsstandard uppfylldes. Däremot ansåg fakulteten, att

stadens sjukhus, även om tillräckliga personal- och anslagsresurser ställdes

till förfogande, för närvarande endast med stora svårigheter skulle kunna

mottaga 115 studerande per år på kliniskt stadium. Denna senare synpunkt

framhölls med än större skärpa av sjukvårdshuvudmannens representanter.

I fråga om den av beredningen förordade stegvisa ökningen av utbildningskapaciteten

i de propedeutiska och kliniska ämnena över alternativ B

(115 nyintagna årligen) till alternativ E (160 nyintagna årligen) anför fakulteten

följande.

Även om fakulteten har förståelse för behovet av en snabb utökning av

läkarutbildningen i landet, finner den det vara mindre tillfredsställande

med en sådan åtgärd. Skulle en utredning visa, att det större alternativet är

genomförbart, vore det lyckligast för undervisningens genomförande, om

man under den närmaste femårsperioden bibehölle undervisningskvantiteten

vid den nuvarande. Anledningen härtill är, att man under denna tid

skulle kunna uppfylla fakultetens krav på resurser för tillfredsställande

undervisning, genomföra den föreslagna detaljutredningen samt vidtaga

de utökningar av lokaler, personal och annat som är nödvändiga för alternativets

fullgoda genomförande.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

En tillbyggnad av patologiska institutionerna anser fakulteten icke nödvändig

om — därest utbildningen anordnas enligt det större alternativet —

100 studerande utbildas vid de nuvarande patologiska institutionerna och

60 vid den institution, som förutsättes bli uppförd i anslutning till ett östra

sjukhus. Skulle, såsom beredningen föreslagit, antalet utbildningsplatser

successivt ökas, varvid det mindre alternativet komme att existera under

ca 3 år, blir denna mellanperiod enligt fakultetens mening särskilt betungande

vad avser obduktionsundervisningen. Beträffande översiktskursen i

medicin är fakulteten av den bestämda uppfattningen, att även en tredje

klinik bör ställas till förfogande, om antalet utbildningsplatser under det

propedeutiska året skall ökas utöver det nuvarande.

I fråga om det lokalbehov som krävs för en undervisning enligt det större

alternativet anför fakulteten bl. a. följande.

Det är för undervisningen oundgängligen nödvändigt, att vid sidan av

poliklinikerna vid ett andra undervisningssjukhus en vårdavdelning för

vartdera ämnet otiatri och oftalmiatrik tillskapas. Utan dylika vårdavdelningar

kan nämligen icke fullgod undervisning och sjukvård meddelas. Ett

ytterligare skäl är, att behov av ökat antal vårdplatser föreligger. Enligt

fakultetens mening måste även övervägas, om icke en vårdavdelning för

ämnet neurologi bör inrättas vid det andra undervisningssj ukhuset, liksom

även poliklinik och vårdavdelningar för dermatologi och venereologi. Ett

genomförande av det större alternativet skulle vidare erfordra en utökning

av en del av de kliniska specialiteterna inom Sahlgrenska sjukhuset. Lokalbehovet

för undervisningen i de teoretiska ämnena kan icke tillgodoses enbart

genom ianspråktagande av de s. k. odontologiska lokalerna ens under

en övergångsperiod.

Nämnden för undervisning ssjukhusens utbyggande anför beträffande frågan

om utbyggnad av patologiska institutionen i Göteborg vid en ökad utbildning

enligt alternativ C:

För egen del vill nämnden förorda, att tillbyggnaden får anstå i avvaktan

på ett slutligt, ställningstagande till beredningens övriga alternativ för studentintagningen

vid universitetet. Därest deltagarantalet i de propedeutiska

kurserna skulle komma att för överskådlig framtid bestämmas till 115,

torde det bli ofrånkomligt att utöka obduktionslokalerna. Skulle åter ett

därutöver väsentligt ökat deltagarantal beräknas (alternativ E) blir en helt

annan planering nödvändig (ett andra sjukhus, till vilket patologiundervisningen

kan förläggas). Ett uppskov med tillbyggnaden blir emellertid vid

ett studentantal av 115 förenat med betydande olägenheter, varför provisoriet

måste göras så kortvarigt som möjligt.

Vad gäller frågan om den till det propedeutiska året hörande översiktskursen

i medicin finner nämnden de skäl, som utgör grunden till fakultetens

ställningstagande i denna fråga värda beaktande. Nämnden erinrar dock

om att förslagets genomförande iir avhängigt av en komplettering av gällande

avtal mellan staten och Göteborgs stad.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1961

Nämnden betonar, att lokalresurserna beträffande ämnet pediatrik måste

förbättras, men erinrar samtidigt om att en planering för en till- och ombyggnad

av barnsjukhuset förestår bl. a. i syfte att vinna förbättrade undervisningslokaler.

Dessa om- och tillbyggnader utgör såvitt nämnden kunnat

utröna en bestämd förutsättning för ett till 115 utökat studentantal i berörda

ämne.

Byggnadsstyrelsen betonar den svåra arbetskraftssituationen i Göteborg,

som starkt försenat pågående byggen vid Chalmers tekniska högskola, där

andra omfattande och angelägna byggnadsprojekt påbörjas inom kort. Styrelsen

finner det icke vara realistiskt att räkna med någon tillbyggnad av

den medicinska fakulteten under de närmaste åren.

Göteborgs stads sjukvårdsstyrelse anser det vara möjligt att på stadens

nuvarande undervisningssjukhus taga emot ytterligare 15 studerande (alternativ

C). Styrelsen anger också att det av beredningen berörda byggnadsprojektet

för ett nytt barnsjukhus står inför omedelbar planering och projektering.

Detta sjukhus torde enligt styrelsen kunna stå färdigt vid den

av beredningen angivna tidpunkten 1 januari 1968, helst betydligt tidigare

med tanke på de brister, som vidlåder befintligt barnsjukhus.

Beträffande möjligheten att utnyttja ytterligare ett sjukhus i Göteborgs

stad för undervisning, framhåller sjukvårdsstyrelsen, att ett nytt centralsjukhus

i staden av den storleksordning som beredningen angivit måste

tillkomma. Styrelsen fortsätter:

Om man från början vet att detta sjukhus skall användas som utbildningssjukhus

för medicine studerande, föreligger inga svårigheter att anpassa

sjukhuset för detta ändamål, men det är önskvärt att besked härom

erhålles inom den närmaste tiden. Från stadens sida bör självfallet förutsättas,

att statsmakterna påtager sig de kostnader, som därigenom uppstår

både för anläggning och drift. Förhandlingar härom måste således föregå ett

definitivt beslut om upplåtelse av detta planerade sjukhus för undervisning

och forskning. Härvid beröres även Sahlgrenska sjukhuset, vars specialkliniker

skall mottaga ett ökat antal studerande.

Stadsfidlmäktige i Kungälv anser rimligt att de av beredningen nämnda

lasaretten i Göteborgs närhet — Mölndals och Kungälvs lasarett — tages

i anspråk för läkarutbildning i all synnerhet om man därigenom kan skapa

fram ett för utbildningen ändamålsenligare patientunderlag. En förutsättning

är dock, att staten gäldar de merkostnader för sjukhusets drift som

undervisningen för med sig.

Drätselkammaren i Mölndal anser det också lämpligt, att även möjligheterna

för en ökad läkarutbildning genom ianspråktagande av lasaretten

i Mölndal eller Kungälv prövas genom en närmare utredning om förutsättningarna

härför.

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att

utvägen att utnyttja vissa sjukhus i Göteborgs omgivning bör prövas ytter
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

ligare och är för sin del positivt inställd till att träda i förhandlingar därom.

Därvid bör, anför utskottet, särskilt beaktas dels att ett helt nytt normallasarett

håller på att uppföras i Kungälv, vilket beräknas bli färdigt att

tagas i bruk vid årsskiftet 1963/64, dels att projektering pågår till en ganska

omfattande utbyggnad av lasarettet i Mölndal, vilket projekt utskottet

räknar med att kunna påbörja nästa år och färdigställa senast 1965.

Sveriges konservativa studentförbund anser Mölndals och Kungälvs lasarett

olämpliga såsom undervisningssjukhus, då deras resurser är mycket

små. Kungälvs lasarett har, vilket även framhålles av SFS, ej ens godkänts

för assistenttjänstgöring.

Stockholm

Remissinstanserna anger möjlighet föreligga att bereda läkarutbildning

i Stockholm i enlighet med av beredningen angivna alternativ A och C,

även om någon remissinstans vad gäller utbildning enligt det sistnämnda

alternativet förutsätter ianspråktagande av sjukhus utöver karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet-Sabbatsbergs sjukhus. Även det av beredningen

angivna men icke förordade största alternativet i Stockholm med

en teoretisk utbildningskapacitet av 230 nybörjare per år och en propedeutisk

och klinisk utbildningskapacitet av 220 nybörjare per år har vunnit

vissa remissinstansers stöd, vilket redan delvis framgått av de yttranden som

redovisats under rubriken »Alternativ för ökad läkarutbildning». Utöver

de tidigare redovisade synpunkterna har följande framkommit rörande förutsättningarna

för ökad läkarutbildning i Stockholm.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet, som avgivit dels ett till universitetskanslern

ställt yttrande och dels en till chefen för ecklesiastikdepartementet

ställd kompletterande skrivelse, anser, att en ökning av utbildningskapaciteten

i Stockholm enligt alternativ A kan genomföras med relativt

obetydliga omdispositioner och anslagsökningar. Alternativ C ställer sig

enligt lärarkollegiet kostsammare och mera svårgenomförbart, främst till

följd av att det tarvar om- och tillbyggnader ävensom ett mera omfattande

ianspråktagande av sjukhus drivna av Stockholms stad och län än

vad nu är fallet. Möjlighet torde emellertid också enligt lärarkollegiet föreligga

av en utbildningskapacitet enligt alternativ H vid institutet. Enligt

lärarkollegiet har det därvid visat sig, att såväl utbyggnadsmöjligheterna

vid de teoretiska institutionerna som patientunderlaget i Stockholms stad

och län utan tvekan medgiver för erforderlig klinisk undervisning ett intag

av denna storleksordning. Lärarkollegiet framlägger kalkyler rörande förutsättningarna

för en intagning enligt alternativ C och har också uppgjort

en skissartad plan syftande till att vid institutet intaga studerande till antal

enligt alternativ II eller ungefärligen en tredjedel .av alla medicine studerande

i riket. Lärarkollegiet anför härom följande.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Då denna proportion ungefärligen torde motsvara antalet i stockholmsområdet

fast bosatta medicine studerande sett i relation till totalantalet

sådana studerande i hela landet, vore ett intag i Stockholm av denna storlek

ägnat att skapa ett minimum av ofrivilliga förflyttningar under studietiden.

För att kunna stävja köbildningstendenser ävensom mottaga överflyttande

studerande och dispensstuderande samt för att vinna en lämplig gruppindelning

föreslår lärarkollegiet härvid ett intag till anatomikurs av 240

studerande samt oförändrat antal utbildningsplatser för hela studietiden.

Lärarkollegiet betonar emellertid, att ett snabbt principbeslut från statsmakternas

sida, omedelbart följt av förhandlingar med vederbörande hos

staden och länet, måste komma till stånd, om befintliga möjligheter skall

fullt tillvaratagas.

Vad gäller lokala och vissa allmänna förutsättningar för en intagning

enligt alternativ C förutsätter lärarkollegiet för de prekliniska ämnena vissa

relativt okomplicerade omändringsarbeten och viss förstärkning av utrustningen.

För studierna till medicine licentiatexamen anser lärarkollegiet det

nödvändigt att till kommunala sjukhus ytterligare förlägga viss undervisning

i patologi, psykiatri, dermato-venereologi, ftisiologi och pediatrik samt

möjligen viss praktisk tjänstgöring i oto-rhino-laryngologi. Beträffande

medicin och kirurgi blir det vidare enligt lärarkollegiet nödvändigt att vid

serafimerlasarettet ianspråktaga lokaler tillhörande nuvarande nervkliniken

och neurolcirurgiska kliniken. Skulle detta visa sig omöjligt, måste kommunalt

sjukhus anlitas även för undervisning i medicin och kirurgi för ett antal

studerande.

En ökning av intagningen till 240 elever årligen till de teoretiska ämnena

förutsätter betydande byggnadsåtgärder. De behov som lärarkollegiet redovisar

berör endast vad som enligt kollegiets mening tillhör kursundervisningen.

Lärarkollegiet anför, att den av det ökade intaget följande expanderande

forskningsundervisningen och forskningen även måste tillgodoses

om också under ett något senare skede. Lärarkollegiet framlägger i anslutning

härtill följande förslag för tillgodoseende av lokalbehoven för de teoretiska

och vissa propedeutiska ämnen.

Centralt på institutets område — mellan morfologiska institutionskomplexet

och medicinska föreningen — bygges en för de teoretiska ämnena

gemensam byggnad som innehåller:

1) 2 föreläsningssalar (250 respektive 150 platser).

2) 24 lektions- och seminarierum.

3) Därtill hörande hall, kapprum, toaletter, dagrum etc. som genom en gång

är förbundna med medicinska föreningens byggnad. Medicinska föreningens

restaurant kan enligt uppgift klara det ökade intaget vad gäller

ekonomiutrymme och kök, medan restaurantlokalen, som redan nu är

för liten, måste ökas, vilket även torde kunna ske i detta komplex.

4) En flexibel laboratoriebyggnad som hänger samman med såväl föregående

(1—3) som med morfologikomplexet och som skulle innehålla lokaler

för anatomi och histologi ävensom kurslaboratorier för fysiologi och

bakteriologi.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

I detta komplex (1—4) skulle alla laborationsövningar i fysiologi och bakteriologi

äga rum samt all gruppundervisning i samtliga teoretiska ämnen.

Nu befintliga föreläsningssalar i fysiologi och anatomi räcker till för det

stora intaget medan histologi, kemi och farmakologi delvis måste förläggas

till de nya salarna.

De lokaler, som friställes i fysiologi och bakteriologi kan utnyttjas för de

nya lärarnas forskningsarbete, medan anatomi och histologi delvis låter

undervisningen expandera i den gamla byggnaden och i stället erhåller plats

för de nya lärarna i den nya byggnaden.

Farmakologiska institutionens nu projekterade tillbyggnad kommer att

räcka till för det stora intagets laborationsövningar.

Kemiska institutionernas stora undervisningsflygel torde det vara orationellt

att flytta. Förslaget är därför att även utnyttja de i samma plan liggande

forskningslaboratorierna för undervisning och att vidare genom att

delvis utnyttja laboratorierna för dubbla grupper klara av laborationsövningarna

inom befintlig byggnad. — En förutsättning är att forskningslaboratorierna

måste utrymmas och plats för de nya lärarna beredas, samt

en våning läggas på laboratorieflygeln, en tillbyggnad som redan framförts

i petita sedan ett flertal år.

Administrationen som redan nu har ohållbara lokalförhållanden förutsättes

få vissa tillfälliga utrymmen antingen i undervisningshuset eller i

farmakologiska institutionens tillbyggnad.

Lärarkollegiet framlägger icke förslag rörande uppläggningen av den kliniska

undervisningen vid en ifrågasatt utbildningskapacitet om 240 elever

årligen.

I sitt yttrande till universitetskanslern har lärarkollegiet även berört beredningens

förslag angående lärarförstärkning enligt alternativ C vid anatomiska

och histologiska institutionerna för odontologiens del. Lärarkollegiet

anför härom följande.

Undervisningen i odontologi omfattar i ettvart av nämnda ämnen årligen

100 föreläsningar jämte examination samt motiverar ovedersägligen en

särskild tjänst på tandläkarhögskolans i Stockholm stat. I skrivelse den

1 september 1960 framförde lärarkollegiet i anledning av lärarkollegiets

vid tandläkarhögskolan i Stockholm petita för budgetåret 1961/62 en livlig

tillstyrkan av att prosekturer i anatomi och histologi komme till stånd vid

högskolan. Lärarkollegiet vidhåller denna mening, vilken är grundad på

övertygelsen att den odontologiska forskningen är i utomordentligt starkt

behov av egna, självständiga företrädare för de prekliniska ämnena. Övergångsvis

synas dock prosektorer i anatomi och histologi på karolinska institutets

stat, erforderliga i samband med det föreslagna, till 168 studerande

per år ökade studentintaget till institutet, kunna ansvara för jämväl den

odontologiska undervisningen och forskningen med säte och stämma i tandläkarhögskolans

lärarkollegium.

Universitetskanslern avstyrker under hänvisning till vad lärarkollegiet

vid tandläkarhögskolan i Stockholm anfört i ämnet förslaget om inrättande

å karolinska institutets stat av två tjänster, gemensamma för institutet och

tandläkarhögskolan. Kanslern understryker i detta sammanhang ånyo

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

behovet av å tandläkarhögskolornas stat uppförda tjänster som laboratorer

och prosektorer för den prekliniska undervisningen inom odontologien och

den vetenskapliga forskningen på området. Likaså vill kanslern även här

leda uppmärksamheten på de farhågor, som uttalats av lärarkollegiet vid

tandläkarhögskolan i Stockholm, för att en ytterligare utbildning av medicinare

vid karolinska institutet kommer att medföra ökade lokalsvårigheter

för den del av tandläkarutbildningen, som är förlagd till institutet.

Direktionen för karolinska sjukhuset anger med anledning av det generalplanearbete,

som nyligen påbörjats vid sjukhuset, att betydande omdispositioner

kommer att erfordras vid inordnande av sjukhuset i Storstockholms

sjukvårdsorganisation. Direktionen anför, att först en närmare utredning

kan visa vilka konsekvenser denna sjukhusets förändrade sjukvårdsuppgift

kommer att få för möjligheten att öka utbildningskapaciteten av

läkare vid sjukhuset. Direktionen framhåller:

Direktionen håller emellertid före, att det skall visa sig möjligt att i det

kommande generalplanearbetet sammanjämka de varandra delvis motstridande

intressen, som här föreligger, men vill förutskicka att enligt dess

mening intresset av att öka utbildningskapaciteten vid sjukhuset icke får

tillgodoses på bekostnad av angelägenheten att ur sjukvårdsorganisatorisk

synpunkt åstadkomma en ändamålsenlig samplanering och samordning av

sjukvården inom storstockholmsområdet.

Direktionen erinrar vidare om att karolinska sjukhuset i nuläget har att

kämpa med betydande lokalsvårigheter. Av detta skäl erfordras ett betydande

lokaltillskott vid ett genomförande av beredningens förslag enligt

alternativ C. Direktionen anser sig dock för närvarande sakna möjlighet att

bedöma om och i så fall på vad sätt dessa lokalproblem kan lösas. Under

förutsättning att statsmakterna är beredda att tillskjuta för ändamålet erforderliga

medel är det emellertid direktionens förhoppning, att det skall

visa sig möjligt att inom rimlig tid lösa av beredningens förslag föranledda

lokalproblem.

Beträffande möjligheten att genomföra en ökning enligt alternativ H i

Stockholm anför direktionen bl. a. följande.

Direktionen vill med anledning härav erinra om att stora svårigheter

visat sig föreligga att genomföra det redan år 1948 avtalade sjukhusprojektet

för undervisningsändamål. Det av beredningen skisserade alternativet

H innebär en så betydande ökning av undervisningen inom stockholmsområdets

sjukhusväsende, att den totala sjukvårdsplaneringen inom detta

område måste på ett genomgripande sätt påverkas. Redan med nuvarande

undervisningsvolym har planeringen och genomförandet av skilda byggnadsprogram

försenats avsevärt på grund av den sedan länge aktuella frågan

om det nya undervisningssjukhusets definitiva placering. Därest beredningens

förevarande alternativ anses böra närmare övervägas måste ett

principbeslut härom fattas omedelbart, enär denna fråga måste komma att

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

påverka nu inledda särskilda överläggningar rörande tillgodoseende av

karolinska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk

undervisning och forskning.

Styrelsen för Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt stöder det förslag om

tre tremånaderskurser i pediatrik som undervisningens representanter lagt

fram. Enligt ett sådant system kan således anför styrelsen maximalt 90 studerande

årligen emottagas vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan framhåller, att därest en av

byggnadsstyrelsen föreslagen tillbyggnad av institutet förverkligas, lokalmässiga

förutsättningar kommer att finnas för en ökad läkarutbildning i

ämnet hygien enligt beredningens program.

Byggnadsstyrelsen anför i fråga om utbyggnadsmöjligheterna vid karolinska

institutet i huvudsak följande.

Innan någon större byggnadsverksamhet igångsättes vid karolinska institutet,

måste en generalplan upprättas. Området är trångt och kommer

ytterligare att minskas genom nya kommunikationsleder. Det kan här

ifrågasättas om vissa institutioner, såsom folkhälsoinstitutet, rättskemiska

laboratoriet samt laboratorierna för farmaceuter och tandläkare, skall ligga

inom området. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 13 januari 1961 skall ny

generalplan upprättas för karolinska sjukhuset. Det synes därför angeläget,

att byggnadsstyrelsen snarast erhåller uppdrag att parallellt härmed upprätta

en motsvarande generalplan för institutets område.

Sjukvårdsstyrelsen i Stockholms stad tillstyrker i princip den ifrågasatta

utökningen av elevantalet i Stockholm enligt alternativ C. Den utvidgning

av stadens medverkan i läkarutbildning, som därvid föreslagits av

beredningen, bedömer sjukvårdsförvaltningen genomförbar vad beträffar

lokaler o. d. Särskilda överläggningar mellan staten och staden förutsättes

dock komma till stånd för reglering av ekonomiska frågor. Beträffande den

av beredningen skisserade utbildningsnivån om 220 kliniska platser i Stockholm

anför sjukvårdsstyrelsen bl. a. följande.

Sjukvårdsförvaltningen vill erinra om att staden haft betydande svårigheter

att genomföra det år 1948 avtalade sjukhusprojektet för undervisningsändamål

med de utökningar, som den därefter beslutade undervisningsreformen

påkallat. Det nu av beredningen diskuterade alternativet H

innebär uppenbarligen en så betydande utökning av undervisningen inom

stockholmsområdets sjukhusväsende, att den totala planläggningen på ett

genomgripande sätt påverkas. Redan med nuvarande undervisningsvolym

måste konstateras, att planeringen och genomförandet av de skilda sjukhusens

byggnadsprogram avsevärt försenats på grund av den sedan länge

högaktuella frågan om det nya undervisningssjukhusets definitiva placering.

Om det emellertid för läkarbehovets tillgodoseende på längre sikt befinnes

erforderligt att radikalt utöka kapaciteten för den medicinska undervisningen

i stockholmsområdet, iir sjukvårdsförvaltningen för sin del principiellt

positiv t ill att medverka i en sådan utredning. Denna fråga är dock

av sådan vikt och omfattning, att den måste närmare övervägas av be
10

— Iiihang till riksdagens ''protokoll 1961. 1 samt. Nr 108

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

rörda myndigheter inom Stockholms stad och län. Sjukvårdsförvaltningen

finner härjämte, att ett principbeslut om en sådan utredning är synnerligen

brådskande, enär denna fråga måste komma att påverka nu inledda

särskilda överläggningar rörande Stockholms undervisningssjukhus.

Från Stockholms stad har även understrukits angelägenheten av att de

professurer som beredningen föreslagit i socialmedicin och epidemiologi

snarast inrättas. Vidare har framhållits önskvärdheten av att undervisning

och forskning i geriatrik beredes erforderligt utrymme i programmet

för ökad läkarutbildning.

SFS anser det orealistiskt att — som beredningen gör enligt alternativ C

antaga, att det finns möjligheter att utan avkall på undervisningskvaliteten

undervisa ett så stort antal studenter vid karolinska institutet utan

omfattande tillbyggnader. SFS framhåller vidare, att det inte är möjligt att

överblicka problemen rörande den kliniska undervisningen enligt berörda

alternativ, förrän en generalplan för karolinska sjukhusets utbyggande föreligger.

Beträffande nya utbildningsmöjligheter i Storstockholm rekommenderar

SFS en utredning, om inte Enskede-Dalen-sjukhuset kan göras till ett självständigt

undervisningssjukhus. Därigenom och genom ett utvidgat utnyttjande

av Mörby lasarett borde Storstockholms undervisningsmöjligheter

avsevärt kunna förstärkas, anser SFS.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund har anfört liknande synpunkter

angående möjligheterna att utnyttja ytterligare kommunala sjukhus

i Storstockholm för undervisning.

Styrelsen för föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm

anför att den årliga intagningen av studerande på det kliniska stadiet i

Stockholm enligt av beredningen angivet alternativ C torde kunna ske vad

undervisningen i ortopedi vid Norrbackainstitutets ortopediska klinik beträffar.

Ett därutöver utökat studentantal nödvändiggör emellertid enligt

styrelsens mening att undervisningen i ortopedi upptages jämväl vid annat

sjukhus inom Storstockholms sjukvårdsområde.

Umeå

Flertalet remissinstanser anser förutsättningar föreligga för en ökad propedeutisk

och klinisk utbildning i Umeå enligt det av beredningen angivna

alternativet C. Däremot råder stor tvekan angående lämpligheten att utbygga

de teoretiska institutionerna i Umeå för en intagningskapacitet enligt

alternativ G (124 elever årligen).

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå anför, att undervisningsmaterialet,

framför allt för ämnet patologi, är begränsat och behöver ut
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

ökas för att tillgodose undervisningens krav vid ökat studentintag. Vissa

åtgärder för att öka undervisningsmaterialet har föreslagits, och lärarkollegiet

anser att — om de föreslagna åtgärderna genomföres — intet hinder

föreligger för ett intag av 60 studerande per år vid de propedeutiska och

kliniska institutionerna. Lärarkollegiet anger dock att behov av lokalförbättring

föreligger för klinikerna och de kliniska laboratorierna vid högskolan

vid ett till 60 studerande per år ökat studentintag. För upprätthållandet

av undervisningens kvalitet är det också enligt lärarkollegiet av väsentlig

betydelse, att avdelningar för vissa specialiteter, som ännu saknas vid

lasarettet i Umeå, snarast möjligt inrättas. Lärarkollegiet nämner i första

hand neurokirurgi, thoraxkirurgi, kardiologi, urologi och barn-kirurgi. Även

för klinisk neuro-fysiologi saknas undervisningslokaler.

Lärarkollegiet anser sig inte kunna ta ställning till de av beredningen

anförda lokal- och personalbehoven vid de föreslagna teoretiska institutionerna.

Kollegiet framhåller emellertid, att ämnet medicinsk genetik, till

skillnad från vad beredningen föreslagit, bör bli representerat med en vid

högskolan placerad ordinarie lärare i spetsen för ett medicinskt genetiskt

laboratorium. Norrland erbjuder enligt kollegiet från olika synpunkter goda

arbetsmöjligheter för en humangenetiker.

Organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå understryker

vad lärarkollegiet anfört beträffande behovet av avdelningar inom specialiteter,

som ännu icke är representerade i Umeå, samt av att ämnet medicinsk

genetik blir representerat i Umeå. Vidare uttalar organisationskommittén

sin tillfredsställelse med den av beredningen föreslagna lösningen av

frågan om lokaler för klinisk forskning. Organisationskommittén anser försiktigheten

bjuda, att man för närvarande inskränker sig till en utbyggnad

av umeåhögskolan med teoretiska institutioner, avseende ett årligt nyintag

av 62 studerande. Kommittén anför härom bl. a. följande:

Organisationskommittén anser sig vidare böra framhålla, att ett realiserande

av projektet om ett årligt intag av 124 studerande i Umeå måste

för den medicinska högskolans del komma att innebära avsevärda svårigheter

i olika avseenden. Sålunda bör erinras om att det knappast torde låta

sfg göra att i Umeå anskaffa den assistent- och amanuenspersonal, som

kräves för undervisning av 124 studerande under de två första studieåren.

Uppmärksammas må vidare, att jämsides med en utbildning enligt alternativen

G och H av medicine studerande till ett så avsevärt antal som 124,

man måste räkna med preklinisk utbildning för ett 60-tal odontologie studerande

per termin eller alltså 120 dylika studerande per läsår, vilket måste

innebära mycket starka påfrestningar med avseende främst å de personella

resurser, som kan ställas till undervisningens förfogande.

Medicinska fakulteten i Uppsala betonar likaså de förväntade svårigheterna

att anskaffa amanuens- och assistentpersonal till teoretiska institutioner

i Umeå vid ett intag av 124 elever per år.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Nämnden för undervisning ssjukhusens utbyggande vitsordar behovet

av att en ny medicinsk-kemisk institution uppföres samtidigt med och i

anslutning till övriga teoretiska institutioner. Beträffande frågan om utökade

lokaler för de patologiska institutionerna är nämnden icke i tillfälle att

i detta sammanhang ta ställning vare sig till den omfattning i vilken de

fiamställda lokalbehoven bör tillgodoses eller till sättet därför. I fråga om

de kliniska ämnenas lokalbehov anför nämnden bl. a. följande:

Enligt nämndens mening saknas möjlighet att inom hittillsvarande uppbyggnadsskedens

ram tillgodose de behov av ökat vårdplatsantal, som i

beredningens betänkande redovisats som önskemål exempelvis från företrädaren

för medicin. Nämnden anser dock, att de lokaler och resurser i övrigt,

som efter avslutandet av pågående uppbyggnadsskede står till buds för de

olika specialiteterna, möjliggör —- såsom ett provisorium i avvaktan på

lasarettets slutliga utbyggnad — en undervisning av den omfattning, som

följer av ett godtagande för umeåhögskolans del av alternativ C. Det måste

emellertid betraktas som synnerligen angeläget, att det sista uppbyggnadsskedet

påbörjas och genomföres utan onödigt uppskov. Vid planeringen därför

bör — mot bakgrunden dock av befintligt patientunderlag — de av

ämnesföreträdarna framförda kraven på ökat vårdplatsantal m. m. uppmärksammas.

I samband med denna utbyggnad torde nämligen omdisponeringar

inom nuvarande byggnader vara möjliga.

Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker liksom stadsfullmäktige i

Umeå alternativet G med 124 elever årligen i de teoretiska ämnena. Länsstyrelsen

framhåller vidare vikten av att överläggningar om de ekonomiska

och organisatoriska frågor, som sammanhänger med en ökad läkarutbildning

i Umeå, kommer till stånd mellan staten, landstinget och Umeå stad.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott anför bl. a. följande:

Det ökade studentintaget och andra omständigheter som tillkommit ändrar

väsentligt förutsättningarna för de tidigare träffade avtalen angående

medicinska utbildningen vid Umeå lasarett. Dessa avtal behöver därför

revideras. Västerbottens läns landsting är berett att omedelbart upptaga

överläggningar om de ekonomiska och organisatoriska frågor, som sammanhänger

med genomförande av den föreslagna ökade läkarutbildningen.

Sveriges liberala studentförbund förordar att de teoretiska institutionerna

i Umeå dimensioneras för 124 studerande, varav hälften för läkarutbildning

och hälften för blandad medicinsk och annan utbildning.

Örköping

Utöver vad som tidigare berörts angående möjligheterna att inrätta en

medicinsk högskola i Örköping kan här nämnas att länsstyrelsen i Örebro

län och Örebro läns landstings förvaltningsutskott redogjort för vissa förutsättningar

att utbygga lasarettet i Örebro till ett undervisningssjukhus.

Den sistnämnda remissinstansen har också ansett gynnsamma förutsättningar

föreligga för klinisk utbildning vid berörda lasarett.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott

och överläkarföreningen vid Linköpings lasarett har redogjort

för vissa av de förutsättningar, som finnes, att vid lasarettet i Linköping

bedriva läkarutbildning. Nämnda remissinstanser har därvid kommit till

den uppfattningen, att goda förutsättningar föreligger för anordnande av

en medicinsk högskola i Linköping.

Svenska landstingsförbundet finner båda de av beredningen föreslagna

sjukhusen lämpade för utbyggnad till en medicinsk undervisningsanstalt.

Tidsplan för ökad läkarutbildning

En del remissinstanser har ställt sig tveksamma inför möjligheterna och

lämpligheten att förverkliga den av beredningen angivna tidsplanen för

ökad läkarutbildning enligt alternativ G.

Enligt medicinska fakulteten i Uppsala torde en utbyggnad upp mot

alternativ F, som förordas av fakulteten, inte kunna genomföras snabbare

än under loppet av en tioårsperiod. Medicinska fakulteten i Göteborg anser,

att man inte bör välja en åtminstone för Göteborgs del så utomordentligt

pressad etappordning, som här föreslagits.

Universitetskanslern ifrågasätter hållbarheten av tidsangivelserna. Organisationskommittén

för medicinska högskolan i Umeå ifrågasätter huruvida

de teoretiska institutionerna i Umeå skall kunna bli iordningställda för

att tagas i bruk sommaren 1964. Kommittén anser, att — för att inte alltför

stora förskjutningar i planen skall uppstå — det är av största vikt, att

de förhandlingar som måste komma till stånd mellan staten och Västerbottens

läns landsting skyndsamt igångsättes.

Direktionen för karolinska sjukhuset understryker att möjligheten att

färdigställa erforderlig tillbyggnad till patologiska institutionen vid karolinska

sjukhuset till den 1 januari 1964 icke nu låter sig med säkerhet bedömas;

sannolika skäl talar för att en förskjutning av denna tidpunkt måste

ske.

Enligt nämnden för undervisningssjukliusens utbyggande synes det i hög

grad osannolikt, att nybyggnaderna för de teoretiska institutionerna i Umeå

kan stå färdiga att tagas i bruk redan till höstterminen 1964. Nämnden

anför vidare bl. a. följande.

Den tidsplan med vilken beredningen räknar redan för alternativ C är på

vissa punkter synnerligen trång. Nämnden finner sig icke kunna undgå att

rikta uppmärksamheten på den påtagliga risken av förseningar vid förslagets

genomförande främst på grund av rådande arbetsmarknads- och produktionsförhållanden.

Men även omständigheten att den statliga organisationen

för planering in. in. på området är begränsad och redan nu ytterligt

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj ds ''proposition nr 108 år 1961

ansträngd, är vård allvarligt beaktande. Det synes därför påkallat med ett

försök till noggrannare bedömning av de reella förutsättningarna i tiden för

förslagens genomförande.

1955 års universitetsutredning, som även anser tidsplanen pressad, yttrar:

Det är mycket angeläget, att det nu framlagda programmet snarast lägges

till grund för beslut och att därefter alla möjligheter tillvaratages att

med utnyttjande av tillgängliga resurser och övergångsvis måhända i provisoriska

former få till stånd ett ökat intag redan under de närmaste 2 å 3

åren, något som får anses vara starkt motiverat med hänsyn till både läkarbristen

och efterfrågan på utbildningsplatser.

Byggnadsstyrelsen anför beträffande utbyggnadsprogrammet för de teoretiska

institutionerna i Umeå, att dessa institutioner troligen måste byggas

successivt, varför det inte kan tas för givet att ett elevintag utöver vad som

är möjligt med nuvarande lokalinnehav kan ske tidigare i Umeå än t. ex.

i Stockholm.

Även medicinalstyrelsen förklarar sig vara tveksam i fråga om möjligheterna

att hålla det av beredningen angivna tidsprogrammet. Styrelsen

anser, att svårigheter härutinnan kan komma att visa sig främst beträffande

Göteborg men även i fråga om Örköping.

Länsstyrelsen i Stockholms län samt Svenska stadsförbundet anser likaså

det angivna tidsprogrammet pressat. Stadsförbundet understryker dock

med hänsyn till angelägenheten av att på kortast möjliga tid minska den

befintliga läkarbristen önskvärdheten av att det genomföres.

Enligt SFS synes ökad intagning ej böra accepteras, förrän garantier skapas

att erforderliga nybyggnader kan färdigställas i god tid, innan de skall

tagas i anspråk för undervisning. Liknande synpunkter framföres av Sveriges

konservativa studentförbund.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har i sin kompletterande skrivelse

framlagt en tidsplan för en möjlig utökning vid institutet. I denna tidsplan

anges, att ett första intag av 168 till ämnet anatomi skulle kunna ske redan

år 1961. Intagningen enligt det av lärarkollegiet angivna större alternativet

i Stockholm (240 elever) skulle första gången kunna ske från år 1963. Lärarkollegiet

yttrar vidare:

Såsom tidsplanen utvisar, kommer med en snabb planering och ett effektivt

genomförande av erforderliga byggnadsåtgärder vid institutet ett till

168 studerande^ per år ökat intag att leda till ett behov av 160 propedeutiska

platser från och med höstterminen 1963 och ett behov av 240 sådana

platser från och med höstterminen (eventuellt redan vårterminen) 1965.

Lärarkollegiet har blivit övertygat om att öppnande — i allt fall i provisorisk

form — av behövligt antal utbildningsplatser inom senare stadier av

studierna kommer att — med skyndsam och omsorgsfull planläggning —

bli möjligt i erforderlig tid. För avarbetande av köerna inom det fria kliniska

skedet skulle då stå till förfogande tiden intill höstterminen 1965.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

Blandad medicinsk och annan utbildning

Det helt övervägande antalet remissinstanser är ense med läkarutbildningsberedningen

rörande behovet av en blandad medicinsk och annan utbildning.

Beredningens förslag om en närmare utredning angående en sådan

utbildning tillstyrkes också allmänt.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

Förslaget (rörande blandad medicinsk utbildning) synes innebära dubbla

fördelar. Dels torde en sådan blandad utbildning vara direkt överlägsen den

traditionella läkarutbildningen för sådana, som sysslar med vissa speciella

grenar av medicinsk forskning eller annat medicinskt arbete. Dels innebär

förslaget en möjlighet att utan ytterligare belastning av de medicinska utbildningsanstalternas

kliniska undervisning möta ytterligare en del av

föreliggande utbildningsbehov av läkare. Styrelsen förordar alltså, att en

utredning över hithörande frågor göres, men vill understryka, att om man

inom rimlig tid vill nå praktiska resultat på detta område, det är angeläget

att redan nu ta upp förberedelser för en ytterligare kapacitetsökning av den

teoretiskt medicinska utbildningen.

Kommittén jör nya utbildning svägar vid de filosofiska fakulteterna

yttrar:

Kommittén är redan i färd med att i samarbete med Ingenjörsvetenskapsakademien

undersöka behovet av personal med en kombination av naturvetenskaplig

och medicinsk utbildning för ett av de i beredningens betänkande

omnämnda områdena, nämligen läkemedelsindustrien. Då det ligger

inom ramen för kommitténs uppdrag att undersöka behovet av och lägga

fram förslag till blandad filosofisk och annan utbildning, finner kommittén

det naturligt att frågor rörande sådana utbildnings vägar för arbetskraft

inom sjukvården hänskjutes till kommittén. Frågor rörande medicinskteknisk

utbildning finner dock kommittén ligga utom ramen för sina nuvarande

direktiv men är givetvis beredd att, om så skulle vara önskvärt,

anhålla att få tillkalla särskild expertis för en sådan utredning. För undersökningar

rörande det antalsmässiga behovet av personal med sådan blandad

utbildning torde ett samarbete med arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut

i likhet med det som kommittén har ifråga om övriga utbildningskategorier

vara ändamålsenligt.

Farmaceututbildning skommittén framhåller bl. a. följande.

Icke minst med hänsyn till erfarenheter från utlandet är farmaceututbildningskommittén

övertygad om att personer med farmaceutisk utbildning

fortsättningsvis kommer att utnyttjas inom ett betydligt vidare verksamhetsfält

än som för blott några få år sedan i allmänhet antogs. I viss mån

är redan den nuvarande apotekarutbildningen en form av blandad naturvetenskaplig

och medicinsk utbildning . . . Det program till moderniserad

farmaceutisk utbildning som farmaceututbildningskommittén avser att

framlägga, torde i framtiden göra arbetskraft med högre farmaceutisk utbildning

än mer skickad att medverka på ett flertal arbetsområden utanför

apoteken och läkemedelsindustrien.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Farmaceututbildningskommittén framhåller vidare, att kommittén för

närvarande undersöker möjligheterna att mer eller mindre nära anknyta

farmaeeutiska institutet till annat högre lärosäte. Härvid beaktas enligt

kommittén i särskild grad möjligheterna för farmacien att på vissa områden

bilda en brygga mellan medicin och naturvetenskap.

Statens tekniska forskningsråd anmäler, att utbildningsfrågorna inom den

medicinska teknikens område ägnats stor uppmärksamhet inom rådet och

dess nämnd för medicinsk teknik. Rådet redogör för de olika utbildningskategorier,

som torde erfordras inom den medicinska teknikens område.

Rådet framhåller emellertid, att — för att stimulera intresset för medicinsk

teknik — det inte är tillräckligt att peka på att vissa angelägna uppgifter

inom medicin och sjukvård bättre skulle kunna skötas av specialutbildade

medicinska tekniker än av läkare. Det måste enligt rådet också skapas tillfredsställande

karriärmöjligheter för de medicinska teknikerna.

Ingeniörsvetenskapsakademien pekar pa att relativt klara linjer redan

erhållits beträffande utbildningen av forskare för t. ex. läkemedelsindustrien

genom de kontakter, som akademien tagit med kommittén för nya

utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna samt med läkemedelsindustrin

och farmaceututbildningskommittén. Beträffande den medicinsktekniska

utbildningen har man enligt vad som är akademien bekant ej

hunnit lika långt, varför akademien anser, att man bör fästa särskild uppmärksamhet

vid denna fråga.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott ifrågasätter, om inte behov

föreligger — förutom av blandad medicinsk och naturvetenskaplig respektive

teknisk utbildning — även av blandad medicinsk och ekonomisk

respektive social utbildning.

Beredningens synpunkt på den blandade medicinska utbildningens huvudsakliga

lokalisation till läroanstalter med en begränsad klinisk utbildningskapacitet,

d. v. s. Uppsala och Umeå, har berörts av flera remissinstanser.

Medicinska fakulteten i Uppsala anser förutsättningarna att organisera

dylik utbildning i Uppsala vara mycket goda. Dels finns i Uppsala, framhåller

fakulteten, tillgång till flertalet av de icke-medicinska institutioner,

vars ämnen kunde kombineras med den medicinska, dels befinner sig de

medicinskt teoretiska institutionerna i Uppsala i ett utbyggnadsskede; de

kunde då planeras sa att ett utökat antal studerande på de prekliniska och

propedeutiska stadierna kunde emottagas.

Organisationskommittén för den medicinska högskolan i Umeå finner det

vara av värde att blandad medicinsk och annan utbildning kommer till

stånd i Umeå. Vid projekteringen av de nytillkommande teoretiska institutionerna

synes enligt kommittén möjligheter böra hållas öppna för dylik

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

utbildnings anordnande. Organisationskommittén vill emellertid erinra om

att de under uppförande varande byggnaderna för ämnena bakteriologi,

farmakologi och hygien i Umeå dimensioneras för ett intag av omkring 60

elever. Huruvida det kan bli möjligt att i nästa byggnadsetapp för dessa institutioners

del tillgodose önskemålet om blandad medicinsk och annan utbildning

undandrager sig för närvarande organisationskommitténs bedömmande.

Medicinska fakulteten i Göteborg ställer sig däremot tveksam till att

geografiskt dirigera den blandade utbildningen till en viss plats. Orsaken till

denna tveksamhet, framhåller fakulteten, är ej blott det förhållandet, att

åtminstone för avsevärd tid framåt en fullständig matematisk-naturvetenskaplig

fakultet kommer att saknas i Umeå, utan även övertygelsen, att de

studerande vid de olika universiteten bör beredas någorlunda lika möjligheter

i valet av utbildningsvägar och att tvångsförflyttningar i det längsta

bör undvikas.

Statens tekniska forskningsråd betonar, att en medicinsk-teknisk utbildning

av den typ, som rådet skisserat i sitt yttrande, i regel inte kan genomföras

utan tillgång till kvalificerade tekniska institutioner. Rådet anser det

därför naturligt, att den högre medicinsk-tekniska utbildningen — som

både omfattar studier vid teknisk högskola och medicinsk högskola eller

fakultet — i första hand anordnas på orter, där högre teknisk utbildning

meddelas, d. v. s. i Göteborg och Stockholm och senare även i Lund.

C. Vissa kostnadsberäkningar

Läkarutbildningsberedningens betänkande har karaktär av en översiktsplan.

Det är därför naturligt, att beredningen inte till samtliga framlagda

alternativ för ökad läkarutbildning kunnat knyta detaljerade kostnadsberäkningar

av det slag, som kan göras, då fråga är om konkreta och i alla

detaljer genomarbetade förslag. Härtill kommer att kostnaderna i samband

med genomförande av en utökad läkarutbildning enligt de av beredningen

framlagda »högre alternativen» blir beroende av förhandlingsuppgörelser

mellan staten och huvudmännen för de kommunala undervisningssjukhusen.

Kostnadsfrågorna för dessa alternativ är av nämnda anledning nu ej

möjliga att överblicka.

Så vitt gäller en utökad läkarutbildning enligt de »lägre alternativen»,

har beredningen däremot funnit det möjligt att framlägga ramberäkningar

avseende kostnaderna för den ytterligare personal och den höjning av

materiel an sl agen, som enligt beredningens bedömanden blir nödvändig vid

ett genomförande av kapacitetsökningen. I det följande kommer de av

beredningen beräknade tillkommande kostnaderna vid de olika

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

läroanstalterna för ett förverkligande av ökad läkarutbildning

enligt i huvudsak alternativ C (+107

elever) att behandlas.

Beträffande personalbehovet anger beredningen, att de ifrågasatta ökningarna

av utbildningskapaciteten kräver lärarförstärkningar av betydande

omfattning. Beredningen har, som tidigare berörts, förordat en omkonstruktion

av de nuvarande kliniska lärartjänsterna och samtidigt föreslagit,

att kliniska lärartjänster av den av beredningen förordade typen

inrättas vid de statliga undervisningssjukhusen i Uppsala och Stockholm.

Därvid har beredningen föreslagit, att vissa nu befintliga biträdande överläkartjänster

omvandlas till kliniska lärartjänster samt att nya kliniska

lärartjänster dessutom inrättas, vilka tjänster på lämpligt sätt bör infogas

i sjukhusorganisationen. Vidare har beredningen förordat inrättande försöksvis

av universitetslektorstjänster i medicinska ämnen. I det följande

kommer beredningens förslag rörande antal och placering av bl. a. här

nämnda nya tjänster att närmare redovisas.

I fråga om materielkostnader har beredningen beräknat en procentuell

höjning av materielanslagen till de medicinska läroanstalterna motsvarande

den av beredningen förordade ökningen av elevantalet vid respektive

läroanstalt. Beredningen har vidare gjort överslagsberäkningar av kostnader

av engångsnatur, såsom kostnader för förstärkning av tillgänglig utrustning,

kostnader för vissa inrednings- och omändringsarbeten etc. Beredningen

har däremot inte i sina kostnadskalkyler avseende befintliga lärosäten

angivit de höjningar av respektive läroanstalters omkostnadsanslag

som kan bli erforderliga. Ej heller har beredningen beräknat kostnader för

eventuell förstärkning av bibliotekens och administrationens personella och

materiella resurser.

I samband med att beredningens kostnadsberäkningar för en ökad läkarutbildning

enligt i huvudsak alternativ C i det följande framlägges, kommer

bl. a. de medicinska fakulteternas (motsvarande) synpunkter att redovisas,

så vitt gäller kostnadskalkylerna för ifrågasatt ökning av utbildningskapaciteten

vid skilda lärosäten. Universitetskanslern anser sig för

sin del pa grundval av föreliggande material inte kunna ingå på någon närmare

granskning av behovet av personal- och anslagsförstärkningar vid ett

realiserande av alternativ C. Rent allmänt hänvisar kanslern till de synpunkter,

som i olika hänseenden anförts i de av honom infordrade yttrandena.

Uppsala

Beredningen: Följande kostnader angives för en ökning från 80 till

86 av nybörjarantalet i de propedeutiska och kliniska ämnena.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

1) Erforderlig personalförstärkning

Ämne

Omvandl.

av bitr.

överl. till

lärare i

Ae 24

Inrätt.

av ny

lärare

i Ae 24

Assi-

stent

Kont.- bitr. i

regi.

befordr.-

gång

Lab.

bitr.

högst

Ae 9

Arvode

Bakteriologi allm......

Bakteriologi klin.......

i

Patologi I ............

i

Patologi II............

Farmakologi...........

Klinisk kemi ..........

Övr. prop. kurser ......

i

1

+ 1000

Medicin ..............

2

— 7 800

Kirurgi ...............

Ortopedi ..............

Röntgendiagnostik .....

1

— 7 800

Radioterapi ...........

Pediatrik .............

1

+ 3 600

Psykiatri..............

Bampsykiatri .........

Dermato-venereologi ...

Klinisk epidemiologi ....

1

— 2 700

Ftisiologi..............

Neurokirurgi ..........

Neurologi .............

Obstetrik och gynekologi

Oftalmiatrik ..........

Oto-rhino-laiyngologi ...

Hygien ...............

Socialmedicin..........

Rättsmedicin ..........

Krigsmedicin ..........

1

1

X

1

1

— 3 900

Summa

5

2

4

1

2

—17 600

Personalkostnader (dyrortsgrupp 3):...................... 215 248 kr.

Anmärkning till denna och följande tabeller:

Alla kostnadsberäkningar avseende personal baserar sig på 1961 års löner och är

gjorda utifrån en löneklass högre än angiven lönegrad. I fråga om tjänster i reglerad

befordringsgång bär räknats med slutlön. Kostnaderna för en klinisk lärartjänst i Ae 24

— dyrortsgrupp 3 — är beräknade till 37 572 kronor.

2) Erforderlig höjning av materielanslaget:................ 41 000 kr.

Summa årliga kostnader: 256 248 kr.

3) Engång sanslag:

Utrustning avseende patologiska inst...................... 10 000 kr.

Utrustning avseende ämnet klinisk kemi................... 15 000 kr.

Utrustning avseende ämnet oto-rhino-laryngologi........... 4 000 kr.

Summa engångsanslag: 29 000 kr.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts •proposition nr 108 år 1961

Yttranden: Medicinska fakulteten i Uppsala anför, att undervisningsorganisationen

för åtskilliga både teoretiska och kliniska ämnen är

underdimensionerad redan för det nuvarande intaget, vilket beredningen

enligt fakultetens mening inte tagit tillräcklig hänsyn till i sina förslag.

Fakulteten anser därför, att utredningen i denna del måste kompletteras.

Såsom exempel på nödvändig personell förstärkning nämner fakulteten

ordinarie lärartjänster i hygien och rättsmedicin. För det förstnämnda

ämnet betonar fakulteten angelägenheten av att en professur inrättas. Vidare

anger fakulteten behov av lärarförstärkning i form av laboraturer bl. a.

i ämnet pediatrik.

Lund—Malmö

Beredningen: Följande kostnader angives för en ökning av nybörjarantalet

från 110 till 120 i de teoretiska ämnena samt från 90 till 115 i

de propedeutiska och kliniska ämnena.

1) Erforderlig personalförstärkning

Teoretiska ämnen

Ämne

Assistent

Arvode

Anatomi .................

Histologi .................

12 000

Fysiologi .................

Med. kemi ...............

1

• Summa

1

12 000

Personalkostnader (dyrortsgrupp 3):

33 420 kr.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Propedeutiska och kliniska ämnen

157

Ämne

s

01

fl •-*

—!i ^ g

fl Ö

> § ^

>>!*

C

i

/.

O

fe

fl

fl

£

"B

i

Bakteriologi allm.

Bakteriologi klin.

Patologi, Lund .

Patologi, Malmö

Farmakologi ....

Klin. kemi .....

Klin. fysiol. Lund...... 1

Övr. prop. kurser

Medicin, Lund ........ 1

Medicin, Malmö....... 1

Kirurgi, Lund ......... 1

Kirurgi, Malmö ....... 1

Ortopedi, Lund........

Ortopedi, Malmö ...... 1

Röntgendiagnostik

Radioterapi ...........

Pediatrik ............. 1

Psykiatri.............. 1

Barnpsykiatri .........

Dermato-venereologi ...

Klin. epidemiologi...... 1

Ftisiologi..............

Neurokirurgi ..........

Neurologi .............

Obstetrik o. gynegologi,

Lund ...............

Malmö .............

Oftalmiatrik........... 1

Oto-rhino-laryngologi ... 1

Hygien ...............

Socialmedicin..........

Rättsmedicin ..........

Krigsmedicin ..........

Summa 2 9

1

1

1

1

1

1

1

1

1

5 4

1

1

+ 4 200

— 7 000

— 7 000

25 — 7 800

+ 3 000

+ 1 500

1* +8 000

1 —3 900

1

1

-f-4200

1

1

1

+ 1 500

+ 3 300

+ 1 500

3 9 — 2 7 +1500

1 Lab.-bitr. högst Ae 9.

2 Avsedd för klin. bakt., Lund, och klin. bakt., Malmö.

2 Lab.-ass Ae 11.

4 Lab.-sköterska Ae 10, Malmö.

2 Kanslibitr. Ae 7 och lab.-bitr. högst Ae 9.

” Avsedd för barnkliniken, Malmö.

Personalkostnader .................................... 771 474 kr.

2) Erforderlig höjning av materielanslaget: .............. 240 000 kr.

Summa årliga kostnader: 1 044 894 kr.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

3) Engång sanslag:

Inredning och utrustning av anatomiska inst.............. 10 000 kr.

Inredning och utrustning av histologiska inst.............. 12 500 kr.

Inredning och utrustning av medicinsk-kemiska inst....... 12 500 kr.

Inredning och utrustning av fysiologiska inst............. 8 500 kr.

Utrustning avseende patologiska inst.................... 25 000 kr.

Utrustning avseende ämnet klinisk kemi................. 20 000 kr.

Summa engångsanslag: 88 500 kr.

Statens kostnader för ianspråktagande och drift av Flensburgska barnsjukhuset,

Malmö, m. m. har av beredningen ej kunnat angivas.

Yttranden: Medicinska fakulteten i Lund framlägger specificerade

förslag om personal- och materielförstärkningar vid ifrågasatt utbildningskapacitet.

Äskanden framförs därvid bl. a. om inrättande av tre kliniska.

lärartjänster, tio kliniska amanuenstjänster samt fem assistenttjänster utöver

vad beredningen förordat. Fakulteten betonar, att fakulteten vid denna

sin framställning endast beaktat behovet av sådana förstärkningar, som

sammanhänger med ett ökat studentintag.

En överslagsberäkning av kostnaderna för den av fakulteten ifrågasatta

förstärkningen ger vid handen, att de årliga driftskostnaderna skulle komma

att öka med i runt tal 1,5 milj. kronor, varav drygt 1,2 milj. kronor

avser kostnader för ytterligare personal och återstoden höjning av materielanslag;

engångsanslagen kan på liknande sätt beräknas till i runt tal 0,3

milj. kronor.

Göteborg

Beredningen: Följande kostnader angives för en ökning av nybörjarantalet

från 115 till 120 i de teoretiska ämnena samt från 100 till 115

i de propedeutiska och kliniska ämnena.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

1) Erforderlig personalförstärkning

o

|

3

av nu''

e 24 ti

i Ae 2

BO

fl

Q)

P

fl

i

CO

fl

o

''fl

fl

£

Ämne

*->

"55

E

>

vandl.

re i A

lärare

fl

a

cd

-u>

fl

ta

p

fl

fl

B

fl

s->

&

fl

fl

V

"Ö

O

fl

fl fl

Ut

IP

CO

(O

<v

c

p

O isS c

fe

P

c

-1

H

<

Bakteriologi allm.......

Bakteriologi khn.......

Patologi ..............

2

1

+ 4 200

Farmakologi...........

Khn. kemi ............

2

— 2

2

+ 1 5002

Klin. fysiologi ......... 1

Övr. prop. kurser......

1

+ 3 000

Medicin...............

4

2

23 * 5

—12 000

Kirurgi ...............

2

2

2*

— 4 000

Ortopedi ..............

Röntgendiagnostik .....

Radioterapi ...........

1

1

Pediatrik .............

1

+ 4 000“

Psykiatri..............

Barnpsykiatri..........

X

1

la

Dermato-venereologi ...

Khn. epidemiologi .....

1

+ 3 000

Ftisiologi..............

+ 900

Neurokirurgi ..........

Neurologi .............

1

+ 4 200

Obstetrik och gynekologi

1

+ 3 300

Oftalmiatrik...........

1

Oto-rhino-laryngologi___

Hygien ...............

Socialmedicin..........

Rättsmedicin ..........

Krigsmedicin ..........

1

Summa 1

13

4

8

— 1

2

5 y2

+ 8 100

1 Lab.-bitr. högst Ae 9.

2 Arvode för kommunalanställd läkare.

2 Kanslibitr. Ae 7.

* Kontorsbitr. högst Ae 5.

5 Avsedd för lärare i barnkirurgi.

Personalkostnader (dyrortsgrupp 4): .................... 463 137 kr.

2) Erforderlig höjning av materielanslaget:.............. 110 000 kr.

Summa årliga kostnader: 573 137 kr.

3) Engångsanslag:

Inredning och utrustning av anatomiska inst.............. 5 000 kr.

Inredning och utrustning av bakteriologiska inst........... 21 900 kr.

Inredning och utrustning av patologiska inst.............. 30 000 kr.

Summa engångsanslag: 56 900 kr.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Yttranden: Medicinska fakulteten i Göteborg förklarar sig vara av

den uppfattningen, att vissa av dess kliniker och institutioner i dagens läge

icke har sådana resurser, att de möjliggör helt tillfredsställande undervisningskvalitet.

Fakulteten specificerar sina äskanden avseende ökade resurser

för undervisning och forskning vid nuvarande studentantal samt betonar,

att fakulteten härmed avsett att nå upp till samma standard som övriga

lärosäten i landet enligt fakultetens mening redan har. Äskanden framföres

om bl. a. inrättande av fem nya professurer, sex laboraturer, fyra

kliniska lärartjänster, nio kliniska amanuenstjänster, sju assistenttjänster

samt tre forskarassistenttjänster.

En överslagsberäkning av kostnaderna för den av fakulteten ifrågasatta

»O-ställningen» av utbildnings- och forskningsstandarden ger vid handen,

att de årliga personalkostnaderna skulle komma att öka med i runt tal 1,5

milj. kronor. För den av beredningen ifrågasatta ökningen av utbildningskapaciteten

i Göteborg framlägger fakulteten därutöver förslag om förstärkningar

av en något större omfattning än den beredningen förordat.

Stockholm

Beredningen: Följande kostnader angives för en ökning av nybörjarantalet

från 138 till 168 i de teoretiska ämnena samt från 120 till 160

i de propedeutiska och kliniska ämnena.

1) Erforderlig personalförstärkning

Teoretiska ämnen

Prosek-

tor

Lektor

Forskar-

ass.

Assist.

Lab.- Inst.-

bitr. tekn.

h. Ae 9 Ae 9

Anatomi ....

.......... u

1

I

Histologi ....

Med. kemi ..

l1

2

1

y2

Fysiologi ....

2

Med. fysik ..

1

Summa 1

1

5

2

i %

1 Gemensam för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning.

Personalkostnader (dyrortsgrupp 5):

... 283 254 kr.

1 Instr.-sköterska (Ae 14).

2 Plac. vid S:t Eriks sjukhus.

* Vaktmästare (Ae7).

4 Innebär omvandl. av nuvarande klin. lärare i Ae24 till en ny av beredningen föreslagen klin.

lärare.

6 Beredningen utgår ifrån att kostnaderna för denna kliniska amanuens skall fördelas mellan

stat och kommun på samma sätt som för nämnda tjänster i Lund-Malmö, Göteborg och Umeå.

8 Kostnaden motsvarande klinisk lärare.

2 Lab.-bitr. (högst Ae 9) och kanslibitr. (Ae 7).

8 Lab.-bitr. (högst Ae 9).

8 Lärare (Ae 15).

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. May.ts ''proposition nr 108 år 1961

Propedeutiska och kliniska ämnen

Amne

Öl

3

3

•- <L>

2

5-3

c ■

eu . Cl

> (H «

éii

G «

: -5

H —

■£

(2

■«

/

«*!

-a

c

3

S

i

Bakt. allm.........

Bakt. klin..........

Patologi

KS..............

Sabb ............

Farmakol...........

Klin. kemi

KS..............

Ser..............

Klin. fysiol.

KS..............

Ser..............

Övr. prop. kurser . ..

Medicin

KS..............

Ser..............

Kirurgi

KS..............

Ser..............

Ortopedi...........

Röntg. diagn.......

Radioterapi ........

Pediatrik

KS..............

Lovisa...........

Psykiatr

KS..............

S:t Göran........

Barnpsyk..........

Dermatologi .......

Klin. epidem....... X

Ftisiologi ..........

Neurologi..........

Neurokir...........

Obstetrik o. gynekol.

KS..............

Sabb ............

Oftalmiatr.

KS..............

Sabb ............

Oto-rhino-laryngol. ..

Hygien ............

Socialmed.......... 1

Rättsmed..........

Krigsmed...........

Summa 2

1

1 —1

ll

ll

l1

ll

l3

27

+ 5 000

+ 5 000

+ 4 000

— 6 000

— 4 000

— 4 000

— 4 000

— 1860

+ 2 000

+ 4 000

+ 4 000

+ 1000

+ 1000

+ 2 000

+ 1800

—12 600

+ 2 000

+ 4 000

+ 4 000

1

— 1

+ 600

l” + 27 — 6 000

+ 3 000

5 —

12

+ 4 940

Personalkostnader: .................................... 1 132 126 kr.

2) Erforderlig höjning av materielanslaget: .............. 440 000 kr.

Summa årliga kostnader: 1 855 380 kr.

11 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 108

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

3) Engång sanslag:

Kostnader för erforderliga byggnadsåtgärder m. m. vid karolinska sjukhuset

och övriga stockholmssjukhus har beredningen inte kunnat angiva.

Yttranden: Lärarkollegiet vid karolinska institutet har i sitt yttrande

till kanslern för rikets universitet och i sin kompletterande skrivelse till

chefen för ecklesiastikdepartementet angivit de behov av förstärkningar i

fråga om personal, material och utrustning, som enligt lärarkollegiet föreligger

för en ökad utbildningskapacitet i Stockholm enligt alternativ C. Härvid

har lärarkollegiet upptagit icke tillgodosedda äskanden för budgetåret

1961/62 och därutöver angivit behov av förstärkningar för den ökade intagningen.

Bland de äskanden, som lärarkollegiet angivit såsom icke tillgodosedda

för budgetåret 1961/62, kan bl. a. nämnas sex nya professurer,

19 nya laboraturer, sju biträdande överläkartjänster, tio andra tjänster i

Ae 24 (e. o. docenttjänster m.fl.), nio assistenttjänster samt tre forskarassistentt

j änster.

En överslagsberäkning av kostnaderna för den av lärarkollegiet ifrågasatta

förstärkningen ger vid handen, att de årliga driftskostnaderna skulle

komma att öka med i runt tal 7 milj. kronor, varav drygt hälften avser icke

tillgodosedda äskanden för budgetåret 1961/62; av återstoden (3,3 milj. kronor)

hänför sig cirka 0,4 milj. kronor till höjning av materielanslaget.

Kostnader av engangsnatur i form av byggnadskostnader, inrednings- och

utrustmngskostnader för här ifrågasatt ökning av utbildningskapaciteten

har av lärarkollegiet icke kunnat angivas.

Umeå

Beredningen: Följande kostnader angives för en utbyggnad av den

medicinska högskolan i Emea till en fullständig läroanstalt och dimensionerad

för en utbildningskapacitet av 62 nybörjare i de teoretiska ämnena

och 60 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Kostnader för drift och uppförande av teoretiska institutioner

1) Personalkostnaderna (här angivna i dyrortsgrupp 5) för den i det föregående

angivna personalstaben uppgår till 1 399 968 kronor, vilket belopp

bör minskas med kostnaderna för den personalstab, som enligt beslut av

riksdagen kommer att inrättas för ämnet medicinsk kemi vid den medicinska

högskolan i Umeå, eller med 124 092 kronor.

Erforderlig personalförstärkning uppskattar beredningen till 1 275 876 kr.

2) Erforderlig höjning av materielanslaget............... 225 000 kr.

Beredningen uppskattar materielanslaget för de teoretiska ämnena i

Umeå till 74 % av motsvarande anslag till de teoretiska ämnena i Göteborg.

Nämnda procent-siffra utgör relationen mellan de av beredningen beräknade

personalkostnaderna för teoretiska institutioner i Umeå dimensione
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961 163

rade för en intagningskapacitet av 62 elever och nuvarande personalkostnader

för motsvarande institutioner i Göteborg.

3) Erforderlig höjning av omkostnadsanslaget:............ 300 000 kr.

Beredningen uppskattar nämnda kostnader till 75 % av nuvarande omkostnader

för de teoretiska ämnena i Göteborg.

Summa årliga kostnader: 1 800 876 kr.

Byggnadskostnadema för uppförande av teoretiska institutioner i Umeå

har av beredningen beräknats med utgångspunkt från kostnaderna enligt

1960 års priser för uppförande av de nuvarande teoretiska institutionerna i

Göteborg.

Kostnaderna för uppförande av Göteborgsinstitutionerna framgår av följande

tablå.

Institution

Ursprungs- kostnader

(i mkr)

Kostnads-

stegring

Kostnad

1/7 1960

(i mkr)

Etapp I (anatomiska och

histologiska inst.) ....

9,6 (1/7-56)

15,3 %

11,1

Etapp II (medicinsk- ke- miska, fysiologiska och

medicinsk fysiska inst.)

13,7 (1/7-58)

8,7 %

14,9

Summa:

26,0

Anm.: kostnaderna inkluderar yttre arbeten.

Lokalbehovet i Umeå beräknas med utgångspunkt från utrymmesstandarden

per forskare m. m. i Göteborg. Vidare har räknats med utrymmen

för utbildning av 60 odontologie studerande (nybörjare) per år. Kostnaderna

för uppförande av institutionerna vid en intagningskapacitet om 62 nybörjare

per år har beräknats uppgå till 75 % av kostnaderna för uppförande

av institutioner med en intagningskapacitet om 120 nybörjare per år.

Byggnadskostnadema för teoretiska institutioner dimensionerade för ett

nybörjarintag av 62 elever årligen i Umeå blir enligt ovanstående beräkningsgrund

cirka..................................... 20 000 000 kr.

Kostnaderna för inredning och utrustning av de teoretiska institutionerna

har av beredningen beräknats enligt samma metod som byggnadskostnadema.

Kostnaderna för inredning och utrustning av de teoretiska institutionerna

i Göteborg uppgår enligt beredningen till:

Institution Urspr.-kostn. Kostn.-stegr. Kostn. 1960

Anatomiska inst..... 1 809 000 (1956) 20 % 2 170 800

Histologiska inst..... 2 041 000 (1956) 20 % 2 449 200

Med.-kemiska inst. .. . 2 500 000 (1058) 10 % 2 750 000

Fysiologiska inst..... 1 800 000 (1958) 10 % 1 980 000

Mcd.-fysiska inst..... 800 000 (1958)10 % 880 000

Summa: 10 230 000

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Inrednings- och utrustningskostnader för teoretiska institutioner i Umeå

dimensionerade för ett nybörjarintag av 62 elever har beredningen beräknat

till .................................................. 7 600 000 kr.

Kostnader för de propedeutiska och kliniska ämnena

1) Erforderlig personalförstärkning

Amne

p

g

>

d

■*-* -- o

Tf

<N ^

O

C

4)

+->

a

2

.2

ce

9

p

G

*tf

G

s

3

< £

•“ g

''So

3

■*->

G

B

3

a

aS

t-,

SL

tf

£ =1

4 £

4

«

ce

C

ä

o

A*

►3 jS

t

o

ta

"35

C/l

C

Klin

•*

H

g

jk

t

Bakteriologi allm.......

1

Bakteriologi klin.......

Patologi ..............

2

Farmakologi...........

1

Klinisk kemi ..........

l1 2 3 4

Klin. fysiologi .........

1

Övr. prop. kurser ......

+ 2 000

Medicin...............

1

1

1

— 7000

Kirurgi ...............

1

Ortopedi ..............

+ 3 300

Röntgendiagnostik .....

+ 3 600

Radioterapi ...........

Pediatrik..............

1

1

1

— 2 000

Psykiatri..............

1

1*

1

Barnpsykiatri .........

+ 1500

Dermato-venereologi ...

1

1

l1

Klin. epidemiologi......

+ 1000

Ftisiologi .............

+ 1800

Neurokirurgi ..........

Neurologi .............

1

1

Obstetrik och gynekologi

1

1

— 3 900

Oftalmiatrik...........

1

1

Oto-rhino-laryngologi ...

1

1

Socialmedicin .........

1*

—12 852

Rättsmedicin ..........

+ 1000

Krigsmedicin ..........

+ 500

Summa

9

2

2

5

8

2

— 11 052

1 Instruktionssköterska i Ae 14.

2 Forskarassistent knuten till psykologiska inst. i Uppsala eller Stockholm.

3 Fotograf Ae9.

4 Forskarassistent knuten till statistiska inst. i Uppsala. Indragning av anslag å 12 852 kronor.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Personalkostnader: ....................................

2) Erforderlig höjning av materielanslaget:................

Summa årliga kostnader:

3) Engångsanslag:

Utrustning för patologiska inst...........................

Summa engångsanslag:

491 780 kr.

210 000 kr.

701 780 kr.

25 000 kr.

25 000 kr.

Utöver ovan angivna kostnadsberäkningar för en utbildningskapacitet i

Umeå enligt alternativ C har beredningen angivit följande kostnadskalkyler

för en utbyggnad av den medicinska högskolan i Umea

till en fullständig läroanstalt och dimensionerad

för en utbildningskapacitet om 124 nybörjare i de

teoretiska ämnena (alternativ G). „

Kostnader för drift och uppförande av teoretiska institutioner i Umea för

nämnda intagningsnivå har beräknats enligt kostnaderna i dagens penningvärde

för drift och uppförande av motsvarande institutioner i Göteborg.

Personalkostnaderna för den i det föregående angivna personalstaben i

Umeå uppgår till 1 839 936 kronor, vilket belopp bör minskas med kostnaderna

för den personalstab, som enligt beslut av riksdagen kommer att

inrättas för ämnet medicinsk kemi vid den medicinska högskolan i Umea,

eller med 124 092 kronor.

Erforderlig personalförstärkning uppskattar beredningen

till .............................................

Erforderlig höjning av materielanslaget:..............

Höjning av omkostnadsanslaget:.....................

Summa årliga kostnader:

1 715 844 kr.

300 000 kr.

400 000 kr.

2 415 844 kr.

Byggnadskostnader för uppförande av teoretiska institutioner:

..............................................

Inredning och utrustning av de teoretiska institutionerna.

26 000 000 kr.

10 230 000 kr.

Yttranden: Organisationskommittén för medicinska högskolan i

Umeå anser sig inte övertygad om att den av beredningen beräknade kostnadsramen

för uppförande av teoretiska institutionerna skall kunna hållas.

Organisationskommittén anser sig ej heller för närvarande kunna ta ställning

till huruvida de av beredningen beräknade anslagen för personal, materiel

samt inredning och utrustning av de tillkommande teoretiska institutionerna

är tillräckliga. Vad de angivna kostnaderna för de kliniska ämnena

beträffar understryker organisationskommittén liksom lärarkollegiet

vid nämnda högskola önskvärdheten av en ytterligare förstärkning av lärarkrafter

och arvoden i ämnena medicin, kirurgi, socialmedicin och hygien.

Utrustning snämnden för universitet och högskolor framhåller, att försiktigheten

synes bjuda, att totalkostnaden för utrustningen till teoretiska

institutioner i Umeå, dimensionerade för 62 nybörjare per år, beräknas till

mellan 70 och 80 procent av de omräknade kostnaderna för göteborgsinstitutionerna

eller till i runt tal högst 8 200 000 kronor. Nämnden anför vidare,

att en höjning av elevantalet i de propedeutiska och kliniska ämnena kan

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

komma att medföra behov av icke oväsentliga utrustningskompletteringar,

som beredningen inte tagit hänsyn till.

Sammanfattning av av beredningen beräknade tillkommande

kostnader för realiserande av ökad läkarutbildning

enligt alternativ C:

Lärosäte

Löpande

kostnader

Driftbudgeten

Engångs-

kostnader

Totalt

Kapital-

budgeten

Uppsala ..............

........ 256 248

29 000

285 248

Lund-Malmö ..........

........ 1 044 894

88 500

1 133 394

Göteborg .............

........ 573 137

56 900

630 037

Stockholm ............

........ 1 855 380

—

1 855 380

Umeå ...........

7 625 000

10 127 656

20 000 000

Summa 6 232 315

7 799 400

14 031 715

20 000 000

Den tidsmässiga innebörden av beredningens förslag till ökad läkarutbildning

enligt alternativ C framgår av nedanstående plan. Ökningen av utbildningskapaciteten

förutsättes genomförd etappvis på så sätt att man

under ett första skede utnyttjar vissa befintliga resurser vid de nu fullständiga

lärosätena, varefter man i ett senare skede ökar det medicinska intaget

genom påbörjande av undervisning vid de teoretiska institutionerna i Umeå.

Etapp nr 1.

studie- Lund- Göte- Stockpunkt

or(jn sa''a Malmö borg holm

Umeå Totalt

1962 .....

I

90

120 (+10)

120 (+5)

168 (+30)

__

(Jmflyttn. .

0

0

— 14

— 14

— 12

+ 40

1964 .....

. II

86 (+6)

100 (+10)

100

148 (+28)

40

1965 .....

. III

86 (+6)

100 (+10)

100

148 (+28)

40

498 (+45)

474 (+44)

474 (+44)

Etapp nr 2.

Tid-

punkt

Plats i

studie- ordn.

Upp-

sala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

1964 ....

I

90

120

120

168

62 (+62)

560 (+62)

Omflyttn. .

0

0

0

0

0

0

1966 .....

. II

86

115 (+15)

115 (+15)

160 (+12)

60 (+20)

536 (+62)

1967 .....

. . III

86

115 (+15)

115 (+15)

160 (+12)

60 (+20)

536 (+62)

I: Påbörjande av undervisning i anatomi.

II: Påbörjande av propedeutisk undervisning.

III: Påbörjande av undervisning i medicin.

0: Omflyttning inför det propedeutiska året.

Siffrorna inom parentes anger skillnaden i intagning från närmast föregående utbildningsnivå.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

167

IV. Organisationen av utökad tandläkarutbildning

m. m.

Den nuvarande tandläkarutbildningen är förlagd till tandläkarhögskolorna

i Stockholm och Malmö samt till det till stockholmshögskolan hörande

tandläkarinstitutet i Umeå. Vid vardera av högskolorna intages 100 studerande

om året samt vid stockholmshögskolan dessutom 40 studerande per

årsgrupp för utbildning vid umeålinjen. Den totala intagningskapaciteten

vid de odontologiska läroanstalterna uppgår sålunda till 240 studerande om

året.

Tandläkarprognosdelegationen har i sitt betänkande framhållit, att tidigare

riksdagsbeslut kan anses ha angivit taket för realistiska och nu genomförbara

förslag i fråga om ökad tandläkarutbildning. Delegationen har i

sitt betänkande räknat med fyra tandläkarhögskolor, nämligen dels de två

nu befintliga i Stockholm och Malmö, dels en ny av riksdagen i princip

beslutad tredje högskola i Göteborg, dels en fjärde högskola i Umeå efter

ombildning av det där befintliga tandläkarinstitutet. I överensstämmelse

med tidigare riksdagsbeslut angående årlig intagning vid tandläkarhögskolorna

torde man, enligt delegationen, böra räkna med en årlig maximiintagning

av 100 studenter vid vardera av de tre högskolorna i Stockholm,

Malmö och Göteborg. Intagningen vid tandläkarhögskolan i Umeå förutsättes

kunna bli höjd till 60 studerande per år. Den årliga intagningskapaciteten

vid de odontologiska läroanstalterna skulle sålunda totalt sett kunna

höjas från 240 till maximalt 360 studerande.

A. Tandläkarhögskola i Umeå

1. Det nuvarande tandläkarinstitutets utformning

Med anledning av propositionen 1955: 138 angående ökad examination

av tandläkare beslöt riksdagen, såsom tidigare nämnts, om inrättande av

ett tandläkarinstitut i Umeå. Vid institutet utbildas från och med läsåret

1956/57 40 studerande per årsgrupp under tredje till och med åttonde studieterminerna.

Under såväl de båda inledande som de båda avslutande

terminerna är utbildningen förlagd till tandläkarhögskolan i Stockholm.

Från och med vårteminen 1959 uppgår antalet studerande vid umeåinstitutet

till 120, d. v. s. det totala antal som kan mottagas för utbildning därstädes

under de sex förstnämnda studieterminerna. Den avslutande utbild
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

ningen i Stockholm under nionde och tionde studieterminerna ägde för

forsta gången rum läsåret 1959/60.

Tandläkarinstitutet i Umeå, som organisatoriskt tillhör tandläkarhögskolan

i Stockholm, står under ledning av dess rektor och lärarkollegium.

De för institutets verksamhet erforderliga statsmedlen anvisas i riksstaten

under anslagen till stoekholmshögskolan.

I maj 1957 slöts avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Västerbottens

läns landsting, å andra sidan, angående inrättande av en odontologisk

högskoleklinik (tandläkarinstitut) i Umeå. Enligt avtalet skall institutet

jämte en därtill knuten tandsköterskeskola vara inrättad i samband

med centrallasarettet i Umeå. Institutet skall tills vidare vara organiserat

för utbildning inom ämnena tandkirurgi, proteslära, karieslära med pulpaoch

rotbehandling, bettanalys, barntandvård, odontologisk ortopedi och

dental röntgendiagnostik. I vart och ett av de fem förstnämnda ämnena finns

vid institutet en laborator.

För undervisningen ställde landstinget till förfogande dels lokalutrymmen

med en golvyta av omkring 4 400 in2 i den till lasarettet hörande

laboratoriebyggnaden för den s. k. lasarettskliniken ävensom för tandsköterskeskolan,

dels utrymmen på omkring 430 m2 i den med laboratoriebyggnaden

sammanbyggda patologflygeln för dental histopatologi och rättsodontologi

samt för verkstäder och förråd m. m., dels lokaler omfattande

cirka 1 100 in2 inom en landstingets byggnad i kvarteret Fabriken vid Norrlandsgatan

för barntandvård och tandreglering (barnkliniken), dels ock utrymmen

om cirka 270 m2 i lasarettets djurlaboratorier för vid institutet bedrivna

vetenskapliga undersökningar. Nämnda lokaler disponeras hyresrätt

av Kungl. Maj:t och kronan, så länge utbildning av tandläkare respektive

tandsköterskor bedrives därstädes. Enligt avtalet utför och bekostar landstinget

den efter lokalernas användning avpassade fasta inredningen av lokalerna,

medan staten anskaffar och bekostar högskoleklinikens utrustande i

övrigt med inventarier, apparater och instrument etc. samt svarar för framdeles,

med hänsyn till undervisningens och forskningens behov, erforderliga

ändringsarbeten i lokalerna.

Avtalet innehåller även bestämmelser om att institutet från och med den

1 juli 1957 skulle utgöra landstingsområdets centraltandpoliklinik. Då

landstingets kostnader för folktandvård minskats genom institutets verksamhet,

har landstinget att lämna bidrag till driftkostnaderna. Vid institutet

verksamma laboratorer skall —— i den mån det befinnes erforderligt

för fullgörande av institutets skyldigheter mot landstingets folktandvård —

mot kommunalt årsarvode stå till landstingets förfogande för specialistkonsultation

och specialistvård samt för att biträda med utredningar, yttranden

och vårdförslag m. in. Avdelningstandläkare vid institutet är förpliktigade

att jämte sin lärartjänst under hälften av arbetsdagen vid insti
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

tutets lärarklinik fullgöra arbete, motsvarande det som ankommer på tandläkare

inom landstingets folktandvård, mot ett kommunalt arvode som utgör

hälften av de avlöningsförmåner, vilka tillkommer lasarettstandläkare.

Assistenter och amanuenser vid institutet är skyldiga att dagligen under

fyra timmar tjänstgöra vid lärarkliniken och erhåller härför ersättning a\

statsmedel.

Frågan om att till Umeå överflytta en större del av den odontologiska

utbildningen aktualiserades i propositionen 1957: 91 angående utbyggnad

av den medicinska utbildningsorganisationen m. m. Det fortsatta arbetet

med nämnda fråga anförtroddes en inom ecklesiastikdepartementet tillkallad

beredning, som i oktober 1957 avgav betänkande med förslag om inrättande

av en medicinsk högskola i Umeå. Enligt beredningen talade starka

skäl för att undervisningen vid tandläkarinstitutet, sa snart förutsättningar

härför föreligger, utvidgas till att omfatta även nionde och tionde terminernas

undervisning. Nämnda fråga och spörsmålet om formerna för en

ändamålsenlig samverkan mellan den medicinska högskolan och tandläkarinstitutet

borde snarast möjligt utredas. Utredningsuppdraget borde enligt

beredningen anförtros organisationskommittén för den medicinska högskolan.

I propositionen 1957: 188 angående inrättande av en medicinsk högskola

i Umeå biträdde departementschefen vad beredningen sålunda föreslagit.

Kungl. Maj:t förordnade genom beslut den BO juni 1958, att oiganisationskommittén

för den medicinska högskolan i Umeå skulle äga att inom

sig utse en nämnd för frågor rörande tandläkarutbildningen. Samtidigt uppdrog

Kungl. Maj:t åt organisationskommittén att utreda frågan om utvidgning

av undervisningen vid tandläkarinstitutet i Umea till att omfatta

nionde och tionde terminernas undervisning.

I härmed sammanhängande frågor har sedermera tandläkarinstitutets

lärarförening i Umeå inkommit med en skrivelse.

2. Förslag om ombildning av tandläkarinstitutet till tandläkarhögskola

Den odontologiska nämnden,1 vilken tillsatts av organisationskommittén

för den medicinska högskolan i Umeå, verkställde pa organisationskommitténs

uppdrag nämnda utredning om utvidgad undervisning vid tandläkarinstitutet

i Umeå. Nämndens betänkande angående ombildning av tandläkarinstitutet

i Umeå till tandläkarhögskola (stencilerat) överlämnades den

20 januari 1960 av organisationskommittén, som till betänkandet fogat eu

skrivelse, vari kommittén anslöt sig till vad nämnden förordat och hem
-

1 Professorn Gösta Westin, ordförande, landstingsdirektören G. Heimer, professorn C. Hirsch till

och med den 9 februari 1959, professorn G. Nyquist och professorn M. Odin från och med den 30

januari 1959.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Mcij:ts proposition nr 108 år 1961

ställde, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att tandläkarinstitutet

i Umeå omorganiseras till tandläkarhögskola för utbildning från tandläkarkandidatexamen

till tandläkarexamen.

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av statskontoret, kanslern för

rikets universitet efter hörande av tandläkarhögskolornas lärarkollegier,

överstyrelsen för yrkesutbildning, utrustningsnämnden för universitet och

högskolor, lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, medicinalstyrelsen,

nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, arbetsmarknadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Västerbottens län efter

hörande av stadsfullmäktige i Umeå, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott,

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges

förenade studentkårer (SFS), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund. Därjämte har

professor J. Hertz inkommit med särskild skrivelse i ärendet, över vilken

lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm avgivit yttrande.

Av betänkandet inhämtas i huvudsak följande.

Studiernas uppläggning

Nämnden har funnit sig böra begränsa utredningen till att omfatta frågan

om den utbyggnad som befunnits nödvändig för att ge umeåinstitutet ställning

som självständig läroanstalt med utbildning under de fyra åren från

tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen. Detta sker genom en separation

från tandläkarhögskolan i Stockholm. Däremot förutsättes, att den

prekliniska utbildningen till odontologie kandidatexamen oförändrat anordnas

vid karolinska institutet även för umeåstudenterna.

Da den särskilda studieplanen för tandläkarinstitutet i Umeå uppgjordes,

togs hänsyn speciellt till institutets åtaganden som centraltandpoliklinik i

Umeå. De tekniska och kliniska momenten i utbildningen förlädes så tidigt

som möjligt i studiegången. Därmed fastslogs även institutets skiljaktiga

struktur i jämförelse med tandläkarhögskolorna, där ämnesavdelningarna

ingar sasom självständiga enheter. Uppgörandet av studieplanen för institutet

kännetecknades av strävan efter att i stället skapa en odontologisk

klinisk enhet inom Umeå lasarett. Verksamheten koncentrerades till en lasarettsklinik

med huvudparten av vuxentandvården och en barnklinik för

ämnena barntandvård och odontologisk ortopedi.

Nämnden har konstaterat, att den särskilda studieplanen i allt väsentligt

visat sig vara ändamålsenlig och givit mycket goda studieresultat. Uppdelningen

av verksamheten på få kliniska enheter och sammanslagningen av

den teknisk-odontologiska undervisningen möjliggör även i fortsättningen en

önskvärd koncentrering av tandläkarutbildningen. Den särskilda studieplanen

bör enligt nämndens uppfattning i största möjliga utsträckning tjäna

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 108 år 1961

som förebild vid uppgörande av studieplan för den fullständiga utbildningen

från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen vid tandläkarhögskolan

i Umeå.

Nuvarande lärarpersonal

Inom den odontologiska högskoleenhet, som tandläkarhögskolan i Stockholm

och tandläkarinstitutet i Umeå tillsammans utgör, är samtliga fem

professurer, i ämnena karieslära, proteslära, tandkirurgi, dental röntgendiagnostik

och odontologisk ortopedi jämte de fyra laboraturerna i tandhistopatologi,

parodontologi, pulpa- och rotbehandling samt farmakologi

placerade vid stockholmshögskolan. I såväl Stockholm som Umeå finnes

laboraturer i ämnena barntandvård, bettanalys med parodontoprotetik,

karieslära, proteslära och tandkirurgi. Umeåinstitutets stomme utgöres av

sistnämnda fem ämnen. Laboraturerna i barntandvård och bettanalys med

parodontoprotetik har självständig ställning med uppgift att meddela utbildning

till slutförhör för tandläkarexamen. Övriga laboraturer är underordnade

professurerna inom respektive ämne vid tandläkarhögskolan i

Stockholm, dit föreläsnings- och demonstrationsserier samt seminarier är

förlagda. Utbildningen i Umeå omfattar förutom i barntandvård och bettanalys

med parodontoprotetik huvudsakligen kursundervisning och klinisk

tjänstgöring.

Omfattningen av den lärarpersonal, som för närvarande är erforderlig för

undervisning av 40 studenter per år från och med tredje terminen till och

med åttonde terminen vid tandläkarinstitutet i Umeå framgår av följande

sammanställning. För umeåstudenternas utbildning under nionde och tionde

terminerna vid tandläkarhögskolan i Stockholm har dessutom krävts en

förstärkning av lärarresurserna därstädes.

Befattning

Karieslära

ProtesJära

För karieslära

och proteslära

enhetlig

fantomkurs

Tandkirurgi

Pulpa- och rot-

behandling

Odontologisk

ortopedi

Barntandvård

Röntgenavd.

Bettanalys

Mottagningsavd.

Summa

3:e—8:e terminerna (Umeå)

Laborator ........................

i

i

i

i

i

5

Avdelningstandläkare ..............

i

i

3

i

i

i

-

i

—

i

10

Assistent .........................

2

o

2

i

—

i

i

—

2

—

11

Amanuens ........................

—

—

—

i

i

i

2

i

—

—

6

4

4

5

4

2

3

4

2

3

i

32

9:c—10:c terminerna (Stockholm)

Avdelningstandläkare ..............

_

_

__

_

_

_

_

1

_

_

1

Assistent .........................

1

2

—

1

i

5

1

2

—

1

i

—

-

1

—

—

C

inni. Undervisningen i tandhistopatologi bestrides av lärare från tandläkarhögskolan i Stockholm.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Ämnesindelning och ämnesföreträdare

För att nå större enhetlighet i fråga om de odontologiska läroämnenas

benämning har nämnden föreslagit följande beteckningar: cariologi (i stället

för karieslära), odontologisk protetik (proteslära), odontologisk kirurgi

(tandkirurgi), odontologisk röntgendiagnostik (dental röntgendiagnostik),

odontologisk ortopedi (odontologisk ortopedi), pedodonti (barntandvård),

histopatologi (tandhistopatologi), farmakologi (odontologisk farmakologi),

endodonti (pulpa- och rotbehandling) samt oralbakteriologi (speciell bakteriologi).

Härutöver föreslår nämnden två nya ämnen: teknologi (odontologisk

teknik) och oraldiagnostik (odontologisk diagnostik).

Nämnden har utgått från att man vid utbyggandet av umeåinstitutet till

självständig högskola i paritet med tandläkarhögskolorna i Stockholm och

Malmö borde tillämpa samma mall som där använts i fråga om personalorganisationen.

Denna princip har nämnden emellertid endast delvis ansett

sig kunna följa. I vissa fall har nämnden funnit det nödvändigt att konstruera

tjänsterna annorlunda än vid de existerande tandläkarhögskolorna.

Av skäl som redovisas i det följande har nämnden kommit fram till att

det vid den nya tandläkarhögskolan i Umeå bör finnas inrättade åtta professurer

och fyra laboraturer. Genom kopiering av de högre lärartjänsterna

vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö nås en organisation för

umeåhögskolan omfattande fem professurer och åtta laboraturer. I båda

fallen tillkommer ett antal tjänster såsom avdelningstandläkare etc. Enligt

nämndens beräkningar skulle den föreslagna personalorganisationen leda

till lägre årliga driftkostnader än en organisation av samma typ som vid

de befintliga tandläkarhögskolorna.

I följande sammanställning redovisas ämnesvis dels de professors- och

laboratorstjänster som skulle finnas inrättade vid tandläkarhögskolan i

Umeå vid tillämpning av mallen från högskolorna i Stockholm och Malmö,

dels de tjänster som av nämnden föreslås bli inrättade vid umeåhögskolan.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961 173

Högre tjänster vid tandläkarhögskolan i Umeå

Vid tillämpningen av mallen frän tandläkar- högskolorna i Stockholm och Malmö

Enligt odontologiska nämndens förslag

Karieslära

Cariologi

professur

professur

laboratur

—

Proteslära

Protetik

professur

professur

laboratur

—

Tandkirurgi

Kirurgi

professur

laboratur (parodontologi)

professur

Parodontologi

laboratur

Dental röntgendiagnostik

R öntg endiagnostik

professur

professur

Odontologisk ortopedi

Ortopedi

professur

professur

Barntandvård

Pedodonti

—

professur

laboratur

—

Tandhistopatologi

Histopatologi

_

professur

laboratur

—

Bettanalys med parodontoprotetik

Bettanalys med parodontoprotetik

laboratur

laboratur

Pulpa- och rotbehandling

Endodonti

laboratur

laboratur

Odontologisk farmakologi

Farmakologi

laboratur

laboratur

Materiallära

Teknologi

—

professur

Det har synts nämnden nödvändigt, att umeåhögskolan från början tillföres

det antal professurer som krävs för undervisningens och forskningens

utveckling. Sålunda bör enligt nämnden den nuvarande laboraturen i barntandvård

ändras till professur i pedodonti, medan en ny tjänst som professor

bör inrättas i histopatologi. I sin motivering för dessa förslag har

nämnden hänvisat bland annat till att 1955 års universitetsutredning i sitt

femte betänkande, »Forskningens villkor och behov» (SOU 1958:32), anfört,

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

att det inom nämnda ämnesområden skulle kunna ifrågakomma att omvandla

befintliga laboraturer till professurer.

I fråga om de högre lärartjänsterna i cariologi, protetik och parodontologi

(vid avdelningen för kirurgi) har nämnden ej ansett det möjligt

att följa principen för de övriga högskolornas organisation. Detta ställningstagande

betingas av att tandläkarinstitutet i Umeå från starten erhöll en

från den traditionella svenska tandläkarhögskoleorganisationen avvikande

utformning. Tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö har nämligen

för varje kliniskt ämne en särskild avdelning för såväl undervisning och

forskning som för poliklinik, operationslokaler och tekniska eller kliniska

laboratorier. Umeainstitutet saknar däremot särskilda avdelningar för de

olika ämnena. Vid organisationen av institutet byggde Västerbottens läns

landsting i samband med Umeå lasarett en för de vuxnas tandsjukvård avsedd

klinik med lokaler för odontologisk utbildning jämte en separat barnklinik

i stadens centrum. Klinisk tandsjukvård utförd av de studerande —

frånsett de tandkirurgiska ingreppen — sker vid en kandidatklinik inom vardera

Iasarettskliniken och barnkliniken. Genom motsvarande samordning

av den tekniska laboratorieverksamheten inom de s. k. fantomkurserna uppnåddes

stora besparingar vid utnyttjandet av lokaler och utrustning. Undervisnings-

och tjänstgöringsperioden inom ramen för den tandtekniska utbildningen

reducerades jämväl med inemot fyra veckor.

Nämnden har icke kunnat finna någon motivering för att sönderbryta

organisationen för umeåinstitutet vid dess utbyggnad till tandläkarhögskola.

Ombyggnadsarbeten bör i görligaste mån undvikas. Med undantag

för ämnena röntgendiagnostik och endodonti samt laboratoriet i materiallära,

som alla måste beredas utrymmen i tre nytillkommande våningar,

torde den ursprungliga organisationslinjen böra fullföljas. Nämnden övertygades

under utredningen av hithörande problemkomplex om att den

tidigare nämnda kopieringsprincipen i fråga om de högre lärartjänsterna

under inga förhållanden bör få bryta umeåinstitutets enhetliga kliniska och

tekniskt laboratoriemässiga organisation. För närvarande är de s. k. fantomkurserna

i karieslära och proteslära vid institutet koncentrerade till en gemensam

kurs under ledning av institutets föreståndare. Splittras utbildningen

i tre kurser — två inom protetik och en inom cariologi — är enligt

nämnden de nuvarande laboratorierna ej längre tillfyllest. Då den

teoretiska undervisningen i materiallära måste ges i anslutning till fantomkurserna,

kommer de tekniska kurserna att uppdelas på fyra avdelningstandläkare,

varav en som föreståndare för en självständig avdelning i materiallära,

två för protetikkurserna och en för cariologikursen. Nämnden har

ansett, att man i stället bör astadkomma en gemensam fantomkurs sammanvävd

med utbildningen i materiallära. Genom en samordning kan tiden

för undervisning och tjänstgöring i protetik och cariologi nedskäras, varav

följer en så stor reduktion av undervisnings- och tentamensbördan, att en

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Mcij:ts ''proposition nr 108 år 1961

uppdelning på professur och laboratur i nämnda läroämnen ej blir erforderlig.

En laboratur i vartdera ämnet kan därigenom inbesparas och kursverksamheten

i stället ledas av en avdelningstandläkare inom respektive

ämne. Det har alltså synts nämnden vara motiverat att organisatoriskt samordna

undervisningen i materiallära med utbildningen i materiallärans tilllämpning

— d. v. s. den laboratorietekniska undervisningen — till ett nytt

självständigt ämne. Det nya ämnet torde från såväl undervisnings- som

forskningssynpunkt bli av sådan vikt, att ämnesföreträdaren bör beredas

professors tjänsteställning. Nämnden har sålunda föreslagit inrättande av

en professur i teknologi. Genom tillkomsten av denna professur tillgodoses

även kraven på en institution för materialprovning. Ämnet teknologi (motsvarande)

finnes företrätt av professurer i bland annat Danmark, Tyskland,

Schweiz och USA. Undervisningen i teknologi kräver i övrigt en avdelningstandläkare

med specialutbildning i protetik och randutbildning i cariologi

samt en laboratorieingenjör för utbildningen inom materiallärans tekniska

tillämpning.

Den befintliga laboraturen i tandkirurgi, är helt avsedd för ämnesområdet

parodontologi. Denna laboratur, vilken enligt nämnden ej bör bindas

vid någon existerande avdelning för kirurgi, måste även i fortsättningen

finnas för undervisning, examination och forskning i parodontologi. Studenternas

förberedande tjänstgöring och utbildning i ämnet har hittills ägt rum

på kandidatkliniken parallellt med undervisning och tjänstgöring inom

karieslära, proteslära och parodontoprotetik. Nämnden har ej funnit anledning

att frångå denna anordning, även om undervisningen och tjänstgöringen

i parodontologi kraftigt utvidgas vid överförandet till Umeå av nionde

terminens avslutande utbildning i ämnet.

övrig lärarpersonal

I fråga om avdelningstandläkartjänsterna vid den blivande tandläkarhögskolan

i Umeå har nämnden undersökt möjligheterna att åstadkomma en

organisation motsvarande den vid övriga tandläkarhögskolor. Med tillämpning

av denna princip skulle utöver de elva avdelningstandläkartjänster

som nu finns inrättade för utbildning av studerande vid umeålinjen erfordras

ytterligare elva tjänster. Avdelningstandläkama vid umeåinstitutet är

såsom nämnts skyldiga att jämte halvtidstjänst vid högskolekliniken fullgöra

tandsjukvård vid högskolans lärarklinik med landstinget som uppdragsgivare

under andra hälften av arbetsdagen. Detta har medfört, att nämnden

efter närmare prövning funnit det nödvändigt att framlägga ett annat

förslag i fråga om tjänster på denna nivå. Förslaget återges i följande sammanställning.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Ämne

Behovet av avdel- ningstandläkare

vid umeåhög- skolan enligt

nämndens förslag

Befintliga

avdelnings- tandläkar- tjänster vid

umeåinstitutet

Förslag till

nya avdelnings- tandläkar- tjänster

Teknologi ........................

1

—

1‘)

Cariologi ........................

3

21)

l6)

Endodonti .......................

1

1

—

Protetik .........................

3

21)

1E)

Röntgendiagnostik ................

2

22)

—

Pedodonti .......................

1

—

1

Käkpro tetik (käkcentralen) ........

1

—

1

Bettanalys m. parodontoprotetik . . .

1

I1)

—

Kirurgi ..........................

2

1

1

Parodontologi ....................

1

—

1

Ortopedi ........................

1

1

—

Oralbakteriologi ..................

1

l3)

—

Summa

18

11

7

:) En tjänst inom respektive ämne finns f. n. vid den gemensamma fantomkursen.

z) En tjänst är f. n. placerad i Stockholm (umeålinjen).

“) Friställd tjänst (i stället chefstandläkare vid mottagningscentralen med kurs i oraldiagnostik).

*) Härjämte föreslås en laboratorieingenjör.

“) Ersätter en inom respektive ämne indragen laboratur.

På mottagningscentralen bör avdelningstandläkaren ersättas med en

chefstandläkare, som föreslås placerad i lönegrad A 24. Detta motiveras med

de ansvarsfyllda uppgifter som är förenade med tjänsten — utöver kursgivning

i oraldiagnostik bland annat fördelning av patientmaterialet. På

den nuvarande gemensamma fantomkursen finns tre avdelningstandläkartjänster,

varav två för proteslära och en för karieslära. Nämnda tjänster

bör enligt nämndens förslag överföras till klinisk kursgivning, den ena i protetik,

den andra i bettanalys med parodontoprotetik, den tredje i cariologi.

För ämnet teknologi fordras, som tidigare nämnts, en ny avdelningstandläkare

samt en laboratorieingenjör. I vartdera av ämnena cariologi och protetik

finns en avdelningstandläkare. En andra tjänst tillkommer inom respektive

ämne genom nyss föreslagna överföring. En tredje bör i vartdera

ämnet inrättas som ersättning för de båda laboraturer som föreslagits inbesparade

i karieslära respektive proteslära. I röntgendiagnostik tjänstgör en

avdelningstandläkare vid umeåinstitutet. En andra tjänst i ämnet erhålles

genom överföring från stockholmshögskolan, där umeåstudenterna nu under

nionde terminen erhåller viss röntgenutbildning. För kursgivningen i pedodonti,

käkprotetik (vid käkcentralen), kirurgi (operationskursen), parodontologi

och oralbakteriologi erfordras enligt nämnden nyinrättande av en avdelningstandläkartjänst

inom respektive ämne. Till bettanalys med parodontoprotetik

förutsätts en tjänst bli överförd från fantomkursen i proteslära.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

Umeåinstitutets särskilda organisation med gemensam kandidatklinik,

där de studerandes propedeutiska och kliniska utbildning försiggår, synes

enligt nämndens uppfattning möjliggöra, att viss kursgivning av mera elementär

och rutinmässig karaktär överlåtes åt biträdande lärare. Dessa bör

i samarbete med avdelningstandläkarna och under ledning av professorer

och laboratorer meddela nämnda kursundervisning.

Tjänstgöringsförhållandena för assistenter och amanuenser vid tandläkarhögskolorna

är för närvarande under utredning inom odontologiska förhandlingssakkunniga.

Nämnden har emellertid funnit det nödvändigt att för

umeåhögskolans del föreslå vissa ändringar. Sålunda bör assistenttjänster av

samma typ som vid universiteten — med tjänstgöring under 1 000 timmar

per år för forskning och allmänt institutionsarbete — inrättas i de ämnen

där seminarieundervisning eller dylik teoretisk undervisning ingår. Övriga

assistenter i de kliniska ämnena bör i sin nuvarande tjänstgöring få inräkna

tid för förberedelse av eventuell kursundervisning. Nämnden har beräknat,

att behovet av assistenter för umeåhögskolan motsvarar sex tjänster med

universitetsassistents tjänstgöringsskyldighet och fjorton tjänster med nuvarande

tjänstgöringsförhållanden. Förslaget redovisas ämnesvis i följande

sammanställning.

Behovet av assistenter vid umeå- Befintligt

högskolan enligt nämndens förslag antal

Ämne —- assistenter

Assistent Assistent med 675

med 1 000 med 675 timmar

tim. per år tim. per år per år

Cariologi .......................... 1 2 31)

Protetik .......................... 1 2 31)

Kirurgi ........................... 1 — 1

Röntgendiagnostik ................. — 1 —

Ortopedi .......................... -— 2 21)

Pedodonti ........................ — 1 1

Histopatologi ..................... 1 — —

Teknologi ........................ 1 1 2

Bettanalys ........................ — 1 2

Parodontologi ..................... — 1 l1)

Endodonti ........................ — 1 l1)

Farmakologi ...................... 1 — —

Oraldiagnostik .................... — 1 —

Käkcentralen ..................... — 1 —

Summa 6 14 16

1 En tjänst i vartdera ämnet är för närvarande placerad vid stockholmshögskolan.

För assistenterna i de kliniska ämnena innebär nämndens förslag, att de

även framgent dagligen kan tjänstgöra på centraltandpolikliniken. Dock

bör enligt förslaget denna tjänstgöring utgöra tre i stället för fyra timmar

12 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 108

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

per dag liksom vid landets övriga tandläkarhögskolor. Ändring i berörda

hänseende förutsätter förhandlingsöverenskommelse med landstinget. Som

specialisttandläkare i käkortopedi föreslås en av assistenterna i ortopedi.

För sin verksamhet vid käkcentralen bör denne i likhet med avdelningstandläkarna

åtnjuta arvode från landstinget motsvarande halv lasarettstandläkarlön.

Även förste amanuenser bör i den totala tjänstgöringstiden få tillgodoräkna

sig tid använd för undervisningsförberedelser. Nämnden har räknat

med att dessa förste amanuenstjänster i fortsättningen skall besättas med

företrädesvis studerande under tionde terminen. Härigenom torde de studerande

stimuleras till livligare självstudier och intresseras för fortsatt

vetenskaplig verksamhet, något som i sin tur skulle medverka till en förbättrad

rekryteringssituation vid tillsättande av högre lärar- och forskartjänster.

I samma syfte har nämnden föreslagit, att med förste amanuenstjänst

ej längre skall förenas skyldighet att fullgöra tjänst vissa timmar

per dag inom den patientvårdande verksamheten vid centraltandpolikliniken.

Enligt nämndens uppfattning bör följande förste och tredje amanuenstjänster

finnas vid umeåhögskolan.

Förste amnuenser Tredje amanuenser

Ämne Enligt Nuvarande Enligt Nuvarande

nämndens antal nämndens antal

förslag förslag

Cariologi ......................... 2 _ _ _

Protetik .......................... 2 _ _ _

Kirurgi ........................... 1 X _ _

Röntgendiagnostik ................. 1 x x _

Ortopedi.......................... 1 x _ _

Pedodonti ........................ 1 2 1 _

Histopatologi ..................... 1 _ _ _

Teknologi ........................ . . X _

Bettanalys ........................ . . X _

Parodontologi ..................... 1 _ _ _

Endodonti ........................ — 1 _ _

Oraldiagnostik .................... X _ _ _

Käkcentralen ..................... . . X _

Oralbakteriologi ................... 1 _ _ _

Allmän patologi ................... 1 x _ _

Intern medicin .................... — _ X 1

Summa 13 7 6 1

Arvoderad kursgivning föreslås i allmän patologi, allmän kirurgi, intern

medicin, social odontologi, rättsodontologi, oto-rhino-laryngologi, tumördiagnostik,

pediatrik samt psykologi/psykiatri.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

Inom forskarkarriären föreligger enligt nämnden behov av e. o. docentbefattningar

och forskardocenttjänster. Nämnden har i avvaktan på

forskningens utveckling vid umeåhögskolan föreslagit inrättande av två

f or skarassistent t j änster.

Bilrädesper sonal

SIcöterskepersonalen vid tandläkarinstitutet utgöres av en instruktionssköterska,

en översköterska, tre avdelningstandsköterskor, tre kontrollbiträden,

ett röntgenbiträde och 22 tandsköterskor. För den utbyggda

tandläkarhögskolan har nämnden uppskattat behovet av sköterskepersonal

till en instruktionssköterska, tillika husmor, för tandsköterskeutbildningen,

fyra avdelningssköterskor, sex avdelningstandsköterskor, sju kontrollbiträden,

ett röntgenbiträde samt 26 tandsköterskor och 14 sjukvårdsbiträden.

Det förutsättes, att tandsköterskepraktikanter i samma utsträckning som

hittills kommer att fullgöra praktikanttjänstgöring vid umeåhögskolan.

Den av 1951 års tandläkarkommitté föreslagna tandteknikerskolan i

Umeå bör enligt nämnden snarast komma till stånd. Förslaget rörande tandteknikertjänster

vid högskolan bygger pa förutsättningen att tandteknikerskolan

hunnit träda i verksamhet. Vid institutet finns en tandteknikertjänst

i A 14, två i A 12 och sex i A 8. Då den största delen av det tandtekniska

arbete som behövs i den patientvårdande verksamheten kommer att bli utfört

på tandteknikerskolans praktikantlaboratorium, kan fyra av de sex

befintliga tjänsterna i A 8 indragas. Undervisningen i teknologi kräver dock,

att en ny tandteknikertjänst i A 12 inrättas för utbildningen av tandläkarstuderande

i laboratorietekmk och materiallära. Högskolan föreslås enligt

betänkandet erhålla sammanlagt sex tandteknikertjänster, varav en i A 14,

tre i A 12 och två i A 8.

Laboratorieorganisationen vid institutet omfattar för närvarande 4 %

laboratoriebiträdestjänst, en tjänst som fotograf och en som institutionsbiträde.

Den nya organisationen vid högskolan har av nämnden föreslagits

bestå av en laboratorieingenjör, två laboratorieassistenter, en förste fotograf,

en fotograf, en preparator, 23 laboratoriebiträden, en djurvårdare, fyra institutionsbiträden

samt ett fotobiträde. Laboratorieingenjörstjänsten i teknologi,

vilken föreslagits i stället för ytterligare en avdelningstandläkartjänst,

bör för innehavaren medföra skyldighet att biträda vid undervisningen

och vid inköp av apparatur och materiel. På det histopatologiska

laboratoriet liksom inom de kliniska laboratorierna kräver enligt nämndens

uppfattning de komplicerade analysuppgifterna, att den laborerande personalen

leds av laboratorieassistenter. I enlighet med universitetsutredningens

riktlinjer för förstärkning av den vetenskapliga basorganisationen bör varje

professor och laborator i kliniskt ämne för sitt vetenskapliga arbete få disponera

ett laboratoriebiträde. Detta bör även gälla för kursgivaren i allmän

patologi.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Institutets skrivpersonal består av en kontorist, ett kanslibiträde och två

kontorsbiträden. Nämnden har föreslagit, att skrivpersonalen vid högskolan

begränsas genom inrättande av två skrivcentraler, den ena vid lasarettskliniken

och den andra vid barnkliniken. Personalbehovet beräknas motsvara

fyra kontoristtjänster, sju kanslibiträdestjänster och fyra kontorsbiträdestjänster.

Verkstads- och ekonomipersonalen utgöres av en instrumentmakare, två

reparatörer, en expeditionsvakt och ett ekonomibiträde. Den för högskolan

nödvändiga verkstadspersonalen har av nämnden beräknats omfatta en

verkmästare, en instrumentmakare, fem reparatörer, en expeditionsvakt och

ett vaktmästarbiträde. Vidare erfordras två ekonomibiträden.

Nämndens förslag till åtgärder

I sin sammanfattning av det framlagda förslaget har nämnden konstaterat,

att tandläkarhögskolan i Umeå med bibehållande av sin hittillsvarande

struktur måste ges samma standard i fråga om personell och materiell utrustning

för undervisning och forskning som de övriga tandläkarhögskolorna.

Anordnandet av fullständig tandläkarutbildning i Umeå från tandläkarkandidatexamen

till tandläkarexamen medför behov av förstärkning

såväl för nionde och tionde terminernas undervisning som inom de ämnen,

där undervisningen av umeåstudenterna varit provisoriskt ordnad. Utan

andra kostnader än vad som föranledes härav kan — om nämndens organisationsförslag

godtages — den årliga intagningen av studerande vid tandläkarhögskolan

i Umeå ökas från 40 till 48.

Nämndens förslag innebär i huvudsak följande.

1. Tandläkarinstitutet i Umeå omorganiseras till tandläkarhögskola för

utbildning från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen. Därvid

måste lärarorganisationen fullständigas.

2. Tandläkarhögskolan i Umeå inrättas från och med den 1 juli 1962.

3. Den årliga intagningen av studerande vid tandläkarhögskolan i Umeå

ökas från 40 till 48.

Förslag om årlig intagning av 60 studerande

I en den 15 december 1960 överlämnad promemoria, utarbetad av ordföranden

i den odontologiska nämnden, diskuteras möjligheterna att öka

den årliga intagningen vid tandläkarhögskolan i Umeå till 60 studerande.

Promemorian har remissbehandlats i anslutning till nämndens betänkande.

I promemorian konstateras, att högskolan genom rationell planering av

nytillkommande lokalutrymmen och lämplig anordning av den fasta utrustningen

i dessa kan öka det årliga intaget till 60 studerande. En i denna

omfattning höjd utbildningskapacitet medför ingen ändring av studiepla
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

nen. Däremot måste personalorganisationen utvidgas. I fråga om lärarpersonalen

krävs förstärkning med ett antal assistent- och förste amanuenstjänster.

Även arvodeskostnaderna för de i nämndens förslag upptagna

biträdande lärarna torde öka något. Beträffande övrig personal såsom sköterskor,

sjukvårdsbiträden, tekniska biträden, skrivpersonal samt verkstadsoch

ekonomipersonal blir en ökning ofrånkomlig främst med hänsyn till den

vidgade tandsjukvårdande verksamhet som en ökning av studentantalet vid

högskolan medför.

I detta sammanhang kan erinras om att tandläkarprognosdelegationen

1960 i sitt betänkande »Behovet av tandläkare 1970—90» föreslagit, att

tandläkarinstitutet i Umeå utbygges till högskola med en årlig intagning av

60 studerande från och med kalenderåret 1963 eller läsåret 1963/64.

B. Tandläkarhögskola i Göteborg

Vid 1946 års riksdag fattades principbeslut om inrättande av en tredje

tandläkarhögskola (Rskr 1946: 454). Denna högskola borde enligt 1951 års

tandläkarkommitté, såsom i det föregående framhållits, förläggas till Göteborg.

Ett preliminärt förslag till avtal mellan staten och Göteborgs stad

hade uppgjorts av kommittén och godtagits av representanter för staden.

Förslaget innebar bland annat, att staden utan ersättning skulle tillhandahålla

tomt för högskolan. Med hänsyn till den minskning av stadens kostnader

för folktandvården, som skulle vinnas genom högskolans verksamhet,

åtog sig staden att dels bidraga till högskolebyggnadens uppförande och utrustning,

dels lämna årligt driftbidrag, bestämt för fem år i sänder.

Göteborgshögskolan förutsattes erhålla en intagningskapacitet om 100

studenter per år. Den skulle enligt avtalsförslaget fungera som stadens centraltandpoliklinik

jämte den vid Sahlgrenska sjukhuset befintliga centraltandpolikliniken

samt i viss utsträckning övertaga stadens distriktstandvård

för vuxna och barn.

Personalorganisationen vid göteborgshögskolan borde enligt kommitténs

förslag omfatta bland annat fem professorer och sju laboratorer samt även

i övrigt överensstämma med stockholmshögskolans dåvarande organisation.

Undervisningen skulle under de två första terminerna äga rum på medicinska

högskolans (numera fakultetens) teoretiska institutioner och under

de följande åtta terminerna på tandläkarhögskolan. Kommittén föreslog

även anslutning till tandläkarhögskolan av de i Göteborg befintliga av staten

bekostade tandtekniker- och tandsköterskeskolorna.

I detta sammanhang torde även böra erinras om att departementschefen

i propositionen 1955: 138 angående ökad examination av tandläkare m.m.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

förklarade sig inte kunna tillstyrka, att den principbeslutade tandläkarhögskolan

inrättades vid dåvarande tidpunkt. Samtidigt underströks emellertid,

att en dylik högskola borde komma till stånd, så snart det från arbetsmarknadsmässiga

och statsfinansiella synpunkter blev möjligt. Den nya tandläkarhögskolan

borde enligt propositionen förläggas till Göteborg och dimensioneras

för en årlig utbildning av 80 studerande. Riksdagen beslöt i

enlighet med departementschefens förslag samt anhöll i skrivelse till Kungl.

Maj:t om en plan för förverkligande av förslaget (Rskr 1955: 326).

Vissa ytterligare utredningar har verkställts inom ecklesiastikdepartementet

i frågor sammanhängande med upprättandet av en odontologisk

utbildningsanstalt i Göteborg. Resultaten har sammanfattats i en promemoria,

daterad i juni 1959.

I promemorian redogöres för vissa alternativ beträffande läroanstaltens

organisation, lärarpersonalens sammansättning och de för utbildning och

forskning erforderliga lokalutrymmena. Enligt vad som framgår av promemorian

kan den prekliniska delen av tandläkarutbildningen förläggas till

redan färdigställda lokaler inom medicinska fakultetens teoretiska institutioner.

Vidare har utrymmen inom de mikrobiologiska institutionerna reserverats

för den speciella odontologiska bakteriologin. Möjligheterna att bereda

lokaler för tandhistopatologi och odontologisk farmakologi inom institutionerna

för patologi respektive farmakologi föreslås i promemorian bli närmare

utredd. Vid Sahlgrenska sjukhusets kliniker för allmän kirurgi, intern

medicin samt öron-, näs- och halssjukdomar torde plats kunna beredas för

undervisning åt odontologer i vederbörande medicinska läroämnen.

Den odontologiska utbildningens lokalbehov i övrigt måste enligt promemorian

tillgodoses genom nybyggnad. Härvid har tre olika lösningar diskuterats.

Gemensamt för de tre alternativen är, att utbildningens kliniska del

förlagts inom Sahlgrenska sjukhusets område och att denna del förutsatts

utgöra även centraltandpoliklinik och käkcentral vid sjukhuset. Enligt det

första alternativet inrymmes samtliga för utbildningen erforderliga

lokaler i en byggnad inom sjukhusets område, varvid det blir möjligt att

förlägga den kliniska delen av verksamheten till lokaler inom byggnadskomplexet.

Det andra alternativet innebär, att inom tomtområdet

för medicinska fakultetens teoretiska institutioner placeras en laboratoriebyggnad,

som även upptar utrymme för statens tandteknikerskola.

Inom sjukhusets område uppföres huvudbyggnaden med centraltandpoliklinik,

medan den odontologiska delen av käkcentralen förlägges till sjukhusets

operationscentral. I anslutning till ett nytt barnsjukhus bygges en

poliklinik för barntandvård och odontologisk ortopedi. Det tredje

alternativet förutsätter, att huvudbyggnaden placeras i omedelbar

närhet av de medicinska teoretiska institutionerna. Centraltandpolikliniken

och käkcentralen bör enligt detta alternativ erhålla lokaler inom sjukhusets

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

område. Avdelningarna för barntandvård och tandreglering kan placeras

antingen vid huvudbyggnaden eller i anslutning till ett nytt barnsjukhus.

I detta sammanhang torde böra erinras om att Kungl. Maj:t den 30

december 1959 uppdragit åt 1958 års statliga förhandlingskommission i

Göteborg att upptaga förhandlingar med Göteborgs stad i fråga om anordnande

vid lämplig tidpunkt av lokaler för odontologisk utbildning i Göteborg.

Förhandlingskommissionen skall vid fullgörandet av förevarande uppdrag

samråda med odontologiska förhandlingssakkunniga.

Frågan om en tandläkarhögskola i Göteborg har, såsom i det föregående

framhållits, behandlats även av tandläkarprognosdelegationen 1960, vilken

förordat, att den principbeslutade tandläkarhögskolan i Göteborg inrättas

för årlig utbildning av 100 studerande från och med kalenderåret 1965 eller

läsåret 1965/66.

C. Yttranden

Tandläkarhögskola i Umeå

Frågan om utbyggnad av tandläkarinstitutet i Umea har diskuterats av

en rad myndigheter och organisationer redan i samband med remissbehandlingen

av tandläkarprognosdelegationens betänkande om »Behovet av tandläkare

1970—90». Sedermera har även den odontologiska nämndens betänkande

angående ombildning av tandläkarinstitutet i Umeå till tandläkarhögskola

varit föremål för remissbehandling. Då i fortsättningen yttranden

över prognosdelegationens betänkande refereras, kommer detta att särskilt

anges.

Förslaget att utvidga den odontologiska undervisningen i Umeå till att

omfatta även nionde och tionde terminernas utbildning

bemöts genomgående positivt. Såväl utbildningsmässiga som studentsociala

skäl anses tala för en sådan åtgärd.

Ett flertal remissinstanser berör spörsmålet om den för umeåhögskolan

lämpliga utbildningskapaciteten. Förslaget om en årlig nyintagning

av 60 studerande har blivit föremål för skiftande bedömningar, med

hänsyn framför allt till det för högskolan tillgängliga patientunderlaget.

Vid remissbehandlingen .av prognosdelegationens betänkande har bl. a.

medicinalstyrelsen, Svenska stadsförbundets sjukvardsdelegation, Svenska

tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund ifrågasatt, om patienttillgången

kommer att bli tillräcklig för ett sa stort antal studerande per

årsgrupp.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har vid samma remisstillfälle

framhållit, att vid bedömningen av patienttillgången hänsyn

måste tagas ej endast till studenternas ökade behov av patienter utan även

till att lärarnas behandlingskapacitet blir väsentligt större, då antalet lärartjänster

ökar.

Universitetskanslern har i detta sammanhang åberopat en skrivelse av

den 24 november 1960 från davarande föreståndaren för tandläkarinstitutet

i Umeå, professor G. Nyquist. Denne uttalar, att problemet hittills inte

varit brist på patienter utan att svårigheten bestått i att någorlunda rättvist

fördela behandlingskapaciteten trots den mycket stora tillströmningen

av patienter.

I några yttranden över den odontologiska nämndens betänkande framföres

ånyo farhågor för att patientunderlaget vid tandläkarhögskolan i

Umeå kommer att visa sig vara otillräckligt för utbildning av 60 studerande

per årsgrupp. Flertalet remissinstanser tillstyrker dock, att intagningskapaciteten

ökas till 60 studerande om året.

Medicinalstyrelsen hänvisar i sitt yttrande till att styrelsen tidigare framfört

önskemal om att problemen i samband med patientunderlaget för en

tandläkarhögskola i Umeå utredes. Styrelsen vidhåller, att den för sin del

ej utan närmare utredning vagar räkna med en högre intagning än 40 studerande

per år, samt framhåller i fortsättningen bl. a. följande.

-Den av styrelsen efterlysta utredningen rörande patientunderlaget för en

tandläkarhögskola i Umeå bör genom noggranna sifferuppgifter om olika

slag av remitterade eller anmälda patientfall klarlägga, huruvida erforderhgt

antal av för undervisningen tillräckligt instruktiva och omväxlande fall

star till förfogande — ej enbart ge en siffra över antalet anmälda patienter.

Styrelsens tveksamhet har i första hand gällt tillgången av patienter för

undervisningen. Härtill kommer emellertid problemet att erhålla patienter

åt de tjänstgörande vid lärarkliniken, där det stora flertalet av lärare avses

uti öra halvdags- eller i det närmaste hal vdagstjänstgö ring i praktisk tandvardsverksamhet.

Medicinalstyrelsen ifrågasätter starkt, om patienter kommer

att stå till förfogande i erforderlig utsträckning härför.

SFS uttalar tveksamhet inför förslaget om en utökning från 40 till 60

studenter per år med tanke på de svårigheter som redan nu finns beträffande

tillgången på från undervisningssynpunkt lämpliga patientfall. Även

SFS förordar, att frågan om patientunderlaget för umeåhögskolan göres till

föremål för en noggrann utredning.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund erinrar

om att man redan tidigare ifrågasatt, om patienttillgången medger en utökning

av umeåhögskolans utbildningskapacitet. Kan det emellertid utredas,

att patientunderlaget är tillräckligt, har organisationerna intet att erinra

mot att högskolan planeras för ett årligt intag av 60 studenter.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm framhåller, att patientunderlagets

storlek är avgörande för utbildningskapaciteten vid den

föreslagna tandläkarhögskolan i Umeå. Med hänsyn till denna frågas utomordentliga

vikt har lärarkollegiet funnit det nödvändigt att genomföra en

utredning om patientsituationen. Lärarkollegiet uttalar i huvudsak följande.

Den del av den patientvårdande verksamheten problemet gäller torde

enbart beröra vuxentandvården. Kollegiet hyser inget tvivel om att efterfrågan

på barn- och specialisttandvård är tillräckligt stor även vid ett ökat

studentintag och en därmed ökad lärarkader inom dessa ämnesområden.

Beräkningarna i det följande avser enbart vuxentandvården. Följande tabeller

visar nuvarande tillgång på patienter i Umeå jämte den kapacitet

som lärar- och kandidatkliniker haft under de två senaste åren.

Antalet vårdsökande

Patientkategori

1959

1960

Inskrivna för fullständig behandling ...

2163

2 064

Avvisade eller enbart akutbehandlade .

1 254

1 548

Totalt

3 417

3 612

Antalet färdigbehandlade patienter

Typ av behandling

1959

1960

Enbart lärarklinik ...................

1 278

1 389

Enbart kandidatklinik ..............

568

432

Både lärar- och kandidatklinik .......

126

109

Totalt

1 972

1 930

Det framgår av tabellerna, att ett icke obetydligt antal patienter avvisats

beroende på att institutets behandlingskapacitet inte varit tillräcklig för

fullständig behandling av alla vårdsökande. Den första fråga som anmäler

sig blir därför, om detta överskottsklientel är så stort, att det räcker till för

en utökning till 60 studenter per år samt för motsvarande nödvändiga

ökning av lärarkadern. En beräkning av den kapacitet, som skulle följa

härav — kollegiets förslag till lärarorganisation har använts vid beräkningen

— ger följande resultat (professorer och laboratorer ej medräknade).

Behandlingskapacitet

Antal fall per år

60 studenter per årsgrupp................ 760

Lärarkliniken ........................... 2 240

Totalt 3 000

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Det framgår alltså, att i dagens läge antalet vårdsökande medger den

föreslagna utökningen. Trots att det är synnerligen vanskligt att överhuvud

taget — och speciellt med hänsyn till den korta tid och de uppgifter som

stått till buds — avgöra om patientfrekvensen i framtiden kommer att vara

tillräcklig, finner sig lärarkollegiet kunna tillstyrka en intagning av 60 studenter

per år.

Förslaget om en årlig intagning av 60 studerande tillstyrkes vidare av

statskontoret, universitetskanslern, arbetsmarknadsstyrelsen och ST CO.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott diskuterar möjligheten

att öka intagningskapaciteten utöver 60 studerande. Förvaltningsutskottet

anför i huvudsak följande.

Med hänsyn till patienttillgången torde till och med en ytterligare utbyggnad

— exempelvis för en nyintagning av 80 studenter per år — vara

fullt genomförbar. Det synes förvaltningsutskottet sannolikt, att en tandläkarhögskola

med årlig intagning av 80 studenter eller mera från ekonomiska

och organisatoriska synpunkter skulle för det allmänna ställa sig fördelaktigare

än en högskola med lägre intagning. I anslutning till nu pågående

och planerad utbyggnad av Umeå lasarett synes lokala förutsättningar

för en ytterligare ökad tandläkarutbildning vara möjliga att tillskapa.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser i likhet med landstingets förvaltningsutskott,

att en årlig intagning av 80 studenter bör vara mera fördelaktig

än en lägre, om hänsyn tages till bl. a. ekonomiska faktorer.

Den odontologiska nämndens förslag beträffande lärarorganisationen

vid en tandläkarhögskola i Umeå diskuteras ingående av ett flertal

remissinstanser. Statskontoret, universitetskanslern, lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Stockholm, Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges

tandläkarförbund har emellertid funnit det motiverat att avvakta med

slutligt ställningstagande, under hänvisning till att odontologiska förhandlingssakkunniga

inom kort väntas framlägga förslag angående tandsjukvårdens

ordnande vid de odontologiska läroanstalterna. Kommande förhandlingar

mellan staten och Västerbottens läns landsting förväntas därefter

utmynna i ett nytt avtal på andra grunder än för närvarande.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm, lärarkollegiet vid

tandläkarliögskolan i Malmö och SACO finner, att nämndens förslag innebär

en underdimensionering vad beträffar lärarorganisationen. SFS anser,

att nämnden ej tillräckligt beaktat, att den odontologiska undervisningen

i långt högre grad än flertalet andra akademiska utbildningsgrenar kräver

personlig handledning. Lärarantalet måste dimensioneras härefter.

I fråga om de högre lärartjänsterna tillstyrkes allmänt nyinrättande i

Umeå av professurer i de ämnen som vid övriga tandläkarhögskolor företräds

av professur. Nämndens förslag om professur i stället för laboratur i

vartdera av ämnena pedodonti och histopatologi har vunnit anslutning utom

från statskontoret, som anser att frågan bör prövas gemensamt för alla

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

tandläkarhögskolorna. För ämnet teknologi förordar statskontoret, universitetskanslern

och lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm inrättande

av en laboratur i stället för den av nämnden föreslagna professuren.

Vad avser övriga lärartjänster förtjänar i detta sammanhang nämnas,

att universitetskanslern understrukit, att tandläkarhögskolan i Umeå måste

erhålla samma standard som övriga odontologiska läroanstalter. I stort sett

bör generella lösningar eftersträvas för alla tandläkarhögskolorna. Medicinalstyrelsen

betonar vikten av att man vid förhandlingar mellan staten och

landstinget tillgodoser personalbehovet för såväl undervisningen som folktandvården.

Förslaget att besätta förste amanuens-tjänsterna med kandidater

under dessas sista studietermin torde enligt medicinalstyrelsen ej vara

realiserbart med hänsyn till studenternas arbetsbörda inför examen. SFS,

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund anser, att

studerande kan utnyttjas som förste amanuenser endast på halverade

tjänster.

Biträdespersonalens dimensionering blir avhängig av i vilken

utsträckning intagningskapaciteten utvidgas. Medan statskontoret anser,

att antalet biträden bör vara väsentligt lägre än vad som föreslagits, framhåller

universitetskanslern, att en organisation i enlighet med de principer

för tilldelning av laboratorie- och skrivbiträden, som nämnden förordat i

överensstämmelse med universitetsutredningens normer, är eftersträvansvärd

som allmän standard för samtliga tandläkarhögskolor; ett genomförande

härav torde dock få ske successivt. Svenska tandläkare-sällskapet och

Sveriges tandläkarförbund uttalar beträffande antalet tandsköterskor, att

det är ett minimikrav, att det för varje arbetsplats på lärarkliniken finns

en sköterska. Detta relationstal har sedan länge ansetts som ett minimum

inom folktandvården.

Antalet tandtekniker vid umeåhögskolan är i nämndförslaget underdimensionerat,

enligt vad som frainhålles av Svenska tandläkare-sällskapet

och Sveriges tandläkarförbund. Medicinalstyrelsen tillstyrker, att en statens

tandteknikerskola anordnas i Umeå. Överstyrelsen för yrkesutbildning

förordar, att på försök anordnas tandteknikerutbildning vid den planerade

tandläkarhögskolan i Umeå i enlighet med förslag från 1951 års tandläkarkommitté

(SOU 1958:25), dock först sedan viss justering av förslaget till

kursplaner vidtagits.

Den föreslagna studieplanen för tandläkarhögskolan i Umeå är

enligt universitetskanslern i behov av översyn. Det synes önskvärt, att en

förbättrad och för alla tandläkarhögskolorna likartad studieplan åstadkommes.

Iliirvid bör den reducering av den kliniska utbildningen, vilken nämnden

föreslagit för umeåhögskolan, bli föremål för särskild prövning. Lik
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

nande synpunkter framföres av lärarkollegiet vid tandläkarliögskolan i

Stockholm och medicinalstyrelsen. Även SFS kräver en omprövning av förslaget.

Frågan om preklinisk utbildning i Umeå behandlas av bl. a.

statskontoret, som framhåller, att därest preklinisk medicinsk undervisning

anordnas i Umeå — i enlighet med läkarutbildningsberedningens förslag

— bör även övervägas, huruvida undervisning för tandläkarkandidatexamen

kan meddelas i Umea. Enligt utrustning snämnden för universitet och

högskolor synes det närmast nödvändigt att anordna preklinisk odontologisk

utbildning i Umeå vid ökning av det årliga intaget från 40 till 60 studerande.

Det torde nämligen knappast vara möjligt att bereda ett så stort

antal studenter preklinisk undervisning vid läroanstalter på andra platser.

Jämväl lokalisering sutredningen rörande statlig verksamhet utgår från att

utbildning under första studieåret kommer att anordnas vid högskolan så

snart som det blir möjligt.

Lokalfrågan har övervägts av bl. a. nämnden för undervisning ssjukhusens

utbyggande, som förordar utflyttning till särskild byggnad inom

lasarettsområdet av högskolans tekniska laboratorier in. m. Till en sådan

byggnad bör även tandteknikerskolan förläggas. Såväl SFS som Svenska

tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund anser, att åtskilligt

kunde vinnas i fråga om samordning och tidsåtgång, om ämnena pedodonti

och ortopedi bereddes plats inom högskoleområdet. Denna flyttning

bör tagas under övervägande, enär det ökade studentantalet kommer att

medföra krav på omfattande ombyggnader av nuvarande lokaler.

Högskoleorganisationen i Umeå diskuteras i yttrandet från

länsstyrelsen i Västerbottens län, som framhåller vikten av att den nya

tandläkarhögskolan och den medicinska högskolan sammanföres till ett

akademiskt lärosäte med härför avsedd egen organisation. En sådan åtgärd

skulle utgöra ett betydelsefullt steg på vägen till ett universitet för Norrland.

Statskontoret anser fragan om gemensamma anslag för den föreslagna

tandläkarhögskolan och den medicinska högskolan böra tagas under övervägande

i samband med spörsmålet om samordning av den administrativa

och kamerala organisationen.

Tandläkarhögskola i Göteborg

Vid remissbehandlingen av tandläkarprognosdelegationens betänkande

framkom vissa synpunkter beträffande förslaget om inrättande av en tandläkarhögskola

i Göteborg.

Statskontoret finner det värdefullt, att delegationen klart redovisat de

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

icke önskvärda konsekvenser som en kraftig på en gång företagen ökning

av intagningskapaciteten vid tandläkarhögskolorna kan få. Om beslut likväl

skulle fattas om inrättande av en tandläkarhögskola i Göteborg, bör

enligt statskontorets mening högskolans byggnader i största möjliga utsträckning

ges provisorisk karaktär, så att kostnaderna för uppförandet i

görligaste mån hålles nere.

Universitetskanslern anser, att slutligt ställningstagande ej nu bör ske till

den slutliga dimensioneringen av en tandläkarhögskola i Göteborg. Med

hänsyn till tandläkarbristen måste man sannolikt under en övergångstid

räkna med ett intag av årligen 100 studerande.

Lärarkollegiet vid tandläkarliögskolan i Stockholm förutsätter tandläkarutbildning

vid fyra högskolor. Lärarkollegiet vid tandläkarliög skolan i

Malmö finner det angeläget, att den sedan länge i princip beslutade tandläkarhögskolan

i Göteborg inrättas. Samma ståndpunkt intar arbetsmarknadsstyrelsen,

Svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation och Göteborgs

stadskollegium.

Medicinalstyrelsen beklagar, att arbetsmarknadspolitiska och statsfinansiella

hänsynstaganden förhindrat tillkomsten av en tandläkarhögskola i

Göteborg. Med hänsyn till kravet på en så snabb utökning som möjligt av

antalet tandläkare i landet bör en väsentlig ökning av intagningarna ske.

Det bör nu undersökas, om den föreslagna göteborgshögskolan kan inleda

verksamheten tidigare än vad prognosdelegationen räknat med. SFS anför

liknande synpunkter. Svenska landstingsförbundet ifrågasätter, om den nya

tandläkarhögskolan i Göteborg från början bör dimensioneras för intagning

av 100 studerande årligen.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott är av den uppfattningen,

att den tandläkarbrist som råder i vissa områden av Syd- och Västsverige

måste täckas genom tillkomsten av en tandläkarhögskola i Göteborg.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund tillstyrker,

att en ny tandläkarhögskola förlägges till Göteborg, om det befinnes

ekonomiskt försvarligt att uppbygga en högskola för att påskynda hävandet

av tandläkarbristen.

D. Ökad tandteknikerutbildning

T anledning av propositionen 1947:253 angående anslag till utbildning

av tandläkare m. in. beslöt 1947 års riksdag, att statliga tandteknikerskolor

skulle inrättas i Stockholm, Malmö och Göteborg, de båda förstnämnda

i anslutning till existerande tandläkarhögskolor, sistnämnda under ledning

av Göteborgs sjukhusdirektion.

Genom beslut den 5 februari 1954 anbefallde Kungl. Maj:t 1951 års

1andläkarkommitté att verkställa utredning rörande utbildningen av tandtekniker.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

1. 1951 års tandläkarkommitté

1951 års tandläkarkommitté1 överlämnade den 13 juni 1958 betänkande

om »Ändrad utbildning av tandtekniker» (SOU 1958: 25). Över betänkandet

har utlåtanden avgivits av statskontoret, kanslern för rikets universitet

efter hörande av tandläkarhögskolornas lärarkollegier, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statens lönenämnd, odontologiska förhandlingssakkunniga,

Svenska stadsförbundet, Göteborgs stad, Umeå stad, Svenska

landstingsförbundet, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott,

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska tandteknikerförbundet,

Svenska tandläkare-sällskapet, Sveriges tandläkarförbund samt Sveriges

den t allaboratorieägares riksförbund.

Av betänkandet inhämtas i huvudsak följande.

Den nuvarande utbildningen av tandtekniker omfattar sammanlagt

fyra år. För inträde till de statliga tandteknikerskolorna i Stockholm,

Malmö och Göteborg fordras en förberedande elevutbildning om

minst två år. Utbildningstiden vid respektive skola är ett år. Godkänd

genomgång av tandteknikerskola skall följas av godkänd praktikanttjänstgöring

under minst ett år, varefter medicinalstyrelsen äger att åt praktikant

utfärda behörighetsbevis som examinerad tandtekniker. Såväl den förberedande

elevutbildningen som praktikanttjänstgöringen fullgöres på av medicinalstyrelsen

auktoriserade arbetsplatser, vilka står under styrelsens överinseende.

Antagandet av elever till det förberedande årets utbildning och av

praktikanter ankommer på innehavare av auktoriserad arbetsplats. Eleverna

vid tandteknikerskolorna i Stockholm och Malmö antages av respektive

tandläkarhögskolas lärarkollegium, vid skolan i Göteborg av stadens

sjukhusdirektion. Antalet elevplatser vid tandteknikerskolorna är för närvarande

24 i Stockholm, 30 i Malmö och 30 i Göteborg.

I tandteknikerskolornas ettåriga undervisningsplan ingår utbildning i ämnena

tandanatomi, materiallära, plattprotes, kron- och broprotes, porslinsteknik

samt tandregleringsapparatur. Undervisningen omfattar dels omkring

620 lektioner och demonstrationer enligt kursplan, som fastställts av

universitetskanslern, dels laboratoriearbete. Undervisningen vid tandteknikerskolorna

är avgiftsfri. Såväl under den förberedande elevtiden som

under praktikanttjänstgöringen utgår viss lön. Endast den som innehar av

medicinalstyrelsen utfärdat behörighetsbevis är kompetent att inneha fast

anställning som tandtekniker i statens tjänst eller inom folktandvården.

1 Dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören G. Karlsson i Munkedal,

ordförande, landstingsmannen, lantbrukaren H, Mikaelsson, dåvarande medicinalrådet A.-B.

Maunsbach, legitimerade tandläkaren I. OIdmark och professorn Gösta Westin.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

Tandläkarkommittén kritiserar i sitt betänkande den nuvarande tandteknikerutbildningens

utformning och framhåller, att utbildningen i stort

sett varit oförändrad alltsedan skolorna inrättades. Under den tid som därefter

förflutit har emellertid den odontologiska laboratorietekniken snabbt

utvecklats, samtidigt som nya tekniska laboratoriegrenar tillkommit. Tandteknikerutbildningen

har därigenom blivit föråldrad, anser kommittén, som

vidare hävdar, att det ofta på de auktoriserade arbetsplatserna saknas tid

för den önskvärda handledningen. Den ettåriga skolutbildningen är därjämte

otillräcklig för bibringande av erforderliga teoretiska kunskaper och

praktiska färdigheter.

Kommittén framlägger i betänkandet förslag om ändrad utbildning

av tandtekniker. Detta innebär i huvudsak följande.

Kravet på jörkunskaper vid intagningen till tandteknikerskola bör skärpas,

för att eleverna skall kunna fullt tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen.

Utöver avgångsbetyg med goda vitsord från folkskola bör krävas

bevis om godkända kunskaper i ämnena matematik, fysik och kemi enligt

fordringarna antingen för avgångsbetyg från enhetsskolans klass 9 g

eller för realexamen. Minimiåldern för rätt till inträde vid tandteknikerskola

bör sänkas från 18 till 16 år. Den hittills obligatoriska förberedande

elevutbildningen vid av medicinalstyrelsen auktoriserad arbetsplats under

minst två år bör försvinna, och eleverna intagas direkt till tandteknikerskola,

där utbildning sker enligt ny undervisningsplan under två år mot för

närvarande ett år. Efter godkänd examen från skolkursen bör varje elev

fullgöra ett års tjänstgöring som praktikant vid ett till skolan hörande

praktikantlaboratorium. Genom denna anordning vinnes större enhetlighet

i utbildningen. Elev som genomgått godkänd ettårig praktikanttjänstgöring

erhåller av medicinalstyrelsen utfärdat behörighetsbevis som examinerad

tandtekniker. Den föreskrivna sammanlagda utbildningstiden, som för närvarande

är fyra år, skulle sålunda enligt förslaget minskas till tre år.

Då det gäller att beräkna behovet av tandtekniker, är det

enligt kommitténs mening naturligt att som utgångspunkt välja tandläkarkårens

storlek. Den 1 januari 1958 fanns omkring 4 600 tandläkare verksamma

i landet, medan antalet tandtekniker uppgick till i runt tal 1 800.

Inom folktandvården tjänstgjorde 1 500 tandläkare och omkring 440 tandtekniker.

Relationen var sålunda totalt sett en tandtekniker per 2,5 tandläkare

och i folktandvården en tandtekniker per 3,4 tandläkare. Enligt

kommittén är behovet av tandtekniker inom folktandvården — med hänsyn

till den omfattande bamtandvården — betydligt mindre än för tandvården

i dess helhet.

Kommittén erinrar om att under perioden 1948—57 endast ett sextiotal

tandtekniker examinerats per år. Tillgången på kvalificerade tandtekniker

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

uppges enligt kommittén inom vissa delar av landet vara synnerligen

knapp. I fråga om det framtida behovet av tandtekniker anger kommittén

några alternativ. Om man räknar med en årlig examination av 220 tandläkare,

krävs ett årligt tillskott av ungefär 90 tandtekniker. Utgår man från

att årligen 300 tandläkare examineras, behövs en ökning av teknikerkåren

med omkring 120 per år. För båda dessa alternativ har använts relationstalet

en tekniker per 2,5 tandläkare. Enligt kommittén kan detta relationstal

emellertid bli avsevärt förändrat, bland annat på grund av odontologiens

snabba utveckling. Om relationen förändras till en tekniker på två

tandläkare, behöver teknikerkåren årligen ökas med 110 respektive 150

personer.

Kommitténs förslag vad avser tandteknikerskolornas utbildningskapacitet

innebär i huvudsak följande.

1. Antalet elevplatser vid de nuvarande tand tekn ikerskol om a i Stockholm,

Malmö och Göteborg ökas till 35 vid vardera skolan. Detta innebär

en höjning från nu sammanlagt 84 till 105 utbildningsplatser.

2. En ny tandteknikerskola inrättas vid tandläkarinstitutet i Umeå med

årlig utbildning av 20 elever. Denna skola avses öka tillgången på kompetenta

tekniker i Norrland. Det totala antalet utbildningsplatser blir härigenom

125.

En förutsättning för genomförande av de i betänkandet framförda förslagen

är enligt kommitténs uppfattning, att tandteknikerskolorna erhåller

en viss ökning av personalen samt avsevärt utvidgade

lokaler.

Vid var och en av tandteknikerskolorna finns för närvarande en föreståndare,

tillika huvudlärare, med placering i A 25. Vidare tjänstgör fem

andra tandläkare som timavlönade kursgivare ävensom en chefstekniker

(A 16) och ytterligare en teknisk befattningshavare. Kommittén föreslår,

att sistnämnde befattningshavare ersätts med tre tandtekniker (A 14) och

två biträdande tandtekniker (A 9). De båda biträdande teknikerna erfordras

dock ej vid tandteknikerskolan i Umeå. Enligt kommittén erfordras

vid vardera skolan jämväl en hantverkare, ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde.

Vidare beräknas arvoden utgå till en kurator och två censorer.

Tandteknikerskolornas nuvarande lokaler i Stockholm, Malmö och Göteborg

har en golvyta av 390 respektive 450 och 450 kvadratmeter netto.

Enligt beräkningar, som verkställts av kommitténs experter, måste för

genomförande av kommitténs organisationsplan vid var och en av nämnda

tre skolor en sammanlagd golvyta av 1 100 kvadratmeter netto ställas till

förfogande. För tandteknikerskolan i Umeå synes enligt kommittén en golvyta

av 800 kvadratmeter netto vara tillräcklig. Vad beträffar tandtekniker
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

skolan i Umeå har Västerbottens läns landsting förklarat sig villigt att tillhandahålla

erforderliga lokaler i anslutning till tandläkarinstitutet.

Kostnaderna för den föreslagna omläggningen av tandteknikerutbildningen

hänför sig dels till årliga avlöningar och omkostnader m. m.,

dels till utgifter av engång snatur för inredning och utrustning. I fråga om

avlöningskostnaderna kan man vid ett genomförande av kommitténs förslag

begränsa merutgifterna genom indragning av vissa tandteknikertjänster

vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt vid tandläkarinstitutet

i Umeå.

Från ekonomisk synpunkt blir det enligt kommittén av stor betydelse

om praktikanterna kan svara för huvudparten av det tandtekniska arbete,

som erfordras för tandläkarhögskolornas patientvårdande verksamhet.

Kommittén har genom sina experter låtit närmare utreda detta spörsmål.

Denna utredning har enligt kommittén visat, att praktikanterna till största

delen kan fullgöra ifrågavarande tandtekniska arbete samt att de föreslagna

praktikantlaboratorierna därigenom kan förväntas utöva en i huvudsak

ekonomiskt självbärande verksamhet.

Iett särskilt yttrande förordar ledamoten Oldmark, att till dess

erfarenhet vunnits endast en av de statliga tandteknikerskolorna omändras

enligt den framlagda planen. De övriga bör tills vidare bibehålla nuvarande

utbildningsplan med de förbättringar som kan verkställas inom dess ram.

Vidare synes det enligt reservanten onödigt att dimensionera den statliga

utbildningen så, att den tillgodoser hela behovet av nyrekrytering.

2. Yttranden

Flertalet remissinstanser behandlar utförligt kommitténs förslag om

ändrad utbildning av tandtekniker. Såväl Svenska tandteknikerförbundet

som lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm

och lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Malmö anser, att den nuvarande

tandteknikerutbildningen är bristfällig. Svenska landstingsförbundet

finner dock de av kommittén åberopade skälen för en radikal omläggning

av tandteknikerutbildningen knappast vara bärande. Lämpliga åtgärder

för att effektivisera den nuvarande utbildningen torde enligt förbundets

mening först böra prövas.

Statskontoret förordar, att i första hand rådande olägenheter avlägsnas

inom den nuvarande utbildningens ram. Skulle detta visa sig ogörligt, bör

det framlagda förslaget försöksvis läggas till grund för utbildningen vid en

av de befintliga skolorna.

Universitetskanslern, lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Stockholm

och lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Malmö förordar i princip kommitténs

förslag.

13 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 10S

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Skolöverstyrelsen tillstyrker de föreslagna skärpta inträdesfordringarna,

medan överstyrelsen för yrkesutbildning anser, att inträde bör kunna vinnas

av alla, som med godkända betyg avslutat den obligatoriska skolgången.

De för den följande yrkesutbildningen erforderliga kunskapsmåtten i

ämnena matematik, fysik och kemi bör enligt överstyrelsens mening kunna

förvärvas vid tandteknikerskolan. Överstyrelsen för yrkesutbildning uttalar

vidare, att den finner det angeläget, att det föreslagna utbildningssystemet

prövas någon tid, innan definitiv ställning tages till en reformering

av tandteknikerutbildningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen hyser den uppfattningen, att kunskaper motsvarande

fordringarna för enhetsskolans klass 9 a bör vara ett tillräckligt

inträdeskrav vid tandteknikerskolorna. Med hänsyn till den för närvarande

relativt höga bortfallsprocenten finner styrelsen det önskvärt, att studiegången

blir mindre forcerad. Det synes dock tveksamt, om detta syfte kan

nås under den till tva år förlängda skoltiden, ifall den förberedande elevutbildningen

slopas.

Medicinalstyrelsen framhåller, att vissa för yrket lämpade elever med

främst praktiskt handlag kan komma att utestängas från utbildningen, om

allt för stort avseende fästes vid den teoretiska utbildningen. I övrigt anför

styrelsen huvudsakligen följande.

Styrelsen delar kommitténs uppfattning, att en intensifierad planmässigt

bedriven utbildning vid en skola kan förväntas ge bättre resultat än den

nuvarande, trots den förkortning av den totala utbildningstiden som föreslas.

Det synes aven värdefullt, att undervisningen anordnas som yrkesskoieutbildnmg

i direkt anslutning till avgång från enhetsskolans högsta

klass. Da justeringar beträffande såväl utbildningstid som kursplan kan bli

erforderliga, anser medicinalstyrelsen det värdefullt, om förslaget i dessa

delar far karaktären av försök och genomföres successivt. För en sådan

övergång talar även, att den arbetskraft som eleverna representerar på

folktandvårdens laboratorier måste ersättas med ökat antal utbildade tekmker.

I fråga, om praktikanttjänstgöringen finner styrelsen det sannolikt,

att handledningen och kontrollen vid de auktoriserade arbetsplatserna

skulle kunna betydligt effektiviseras, därest tjänstgöringen förlädes till ett

mindre antal lokala laboratorier, företrädesvis folktandvårdspolikliniker.

Härigenom skulle praktikanternas arbetsinsats fortfarande komma folktandvården

till godo.

Odontologiska förhandlingssakkunniga framhåller, att ett realiserande

av kommittéförslaget kommer att medföra en väsentlig förbättring ej endast

av tandteknikerutbildningen utan även av resurserna för högskolornas

tandsjukvardande verksamhet. De sakkunniga understryker angelägenheten

av att förslaget i sina huvuddrag snarast möjligt genomföres men uttalar

vidare, att tandteknikerskolorna bör organiseras som självständiga utbildningsanstalter

med särskilda styrelser.

Svenska stadsförbundet finner förslaget om en oavbruten skolutbildning

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

och praktikanttjänstgöring särskilt värdefullt. Göteborgs sjukhusdirektion

tillstyrker förslaget utom i den del det berör praktikanttjänstgöringen.

Enligt direktionens mening är det en fördel, att praktikanterna får arbeta

på sådana platser som de, där de senare blir anställda.

Svenska landstingsförbundet har — under förutsättning att man ej genom

effektivisering av den nuvarande utbildningen kan nå tillfredsställande

resultat — intet att erinra mot att utbildningen försöksvis omlägges vid en

skola enligt de av kommittén skisserade linjerna. Förbundet anför vidare i

huvudsak följande.

Det synes förbundet tveksamt, om inträdeskraven bör höjas. En viss del

av elevtiden bör enligt förbundet bibehållas. Samtidigt torde möjlighet

föreligga att något avkorta tiden för den teoretiska utbildningen. Ett slopande

av såväl förberedande elevutbildning som avslutande praktikanttjänstgöring

i hittillsvarande form torde för folktandvården innebära ett

betydande avbräck. Under alla förhållanden synes åtminstone viss del av

praktikanttjänstgöringen böra förläggas till auktoriserade laboratorier

utanför respektive högskolor.

TCO finner de av kommittén förordade åtgärderna väl ägnade att åstadkomma

en önskvärd förbättring av tandteknikerutbildningen. Organisationen

ansluter sig till förslaget om skärpta inträdeskrav samt anser, att behovet

av kunskaper i tyska och engelska bör uppmärksammas.

Svenska tandteknikerförbundet uttalar tillfredsställelse med förslaget om

krav på realexamenskunskaper i matematik, fysik och kemi för inträde vid

tandteknikerskola. Enligt förbundets uppfattning bör samma krav ställas

beträffande tyska och engelska. Endast genom att praktikanttjänstgöringen

förlägges till tandteknikerskola kan enligt förbundet garantier erhållas för

att eleverna får erfarenhet av alla de arbetsområden som det i dagens läge

är nödvändigt att behärska.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund hemställer,

att frågan om ändrad utbildning av tandtekniker göres till föremål för ytterligare

prövning. Organisationerna uttalar i huvudsak följande.

Den av kommittén föreslagna utbildningen kommer att ha till följd, att

kontakten mellan de statliga tandteknikerskolorna och dentallaboratorierna

går förlorad. För eleverna innebär förslaget fördyrad utbildning genom den

förlängda skoltiden och förlorad inkomst under elevtiden. Organisationerna

anser, att elevtiden på ett dentallaboratorium ger en helt annan inblick

i yrket än elevtiden vid en skola. Den förberedande elevutbildningen bör

bibehållas men avkortas till omkring ett år och samtidigt göras mer effektiv.

Skoltiden bör förlängas, men inom ramen för ett och ett halvt år bör

en tillfredsställande undervisning kunna ordnas. Förläggning av praktikanttjänstgöringen

till tandläkarhögskolorna kan visserligen erbjuda fördelar,

men starka skäl synes tala för att en tjänstgöring på auktoriserade arbetsplatser

skulle erbjuda en bättre lösning.

Sveriges dentallaboratorieägares riksförbund förordar, att utbildningstiden

för tandtekniker bibehålies vid fyra år, varav dock tre bör ägnas åt

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

kurser vid tandteknikerskola samt ett år åt praktikanttjänstgöring vid

auktoriserad arbetsplats.

Kommitténs förslag om ökad utbildning av tandtekniker

är baserat på en behovsberäkning, som flertalet remissinstanser ställer

sig avvaktande inför. Såväl universitetsmyndigheter och ämbetsverk som

arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer finner, att kommittén beräknat

behovet av tandtekniker något för högt.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö menar, att kommittén

något väl djärvt räknat med behov av en tandtekniker på två tandläkare.

Kollegiet anser emellertid, att den av kollegiet beräknade årliga elevintagningen

är väl försvarad med hänsyn till avgångsfrekvensen från kurserna,

samt framhåller, att den föreslagna tandteknikerskolan i Umeå är oundgängligen

erforderlig.

Medicinalstyrelsen erinrar om att odontologiens snabba utveckling visserligen

kan skapa behov av ett större antal tandtekniker men att å andra

sidan en väl genomförd barn- och ungdomstandvård samt intensifierad

kariesprofylaktisk verksamhet bör medföra minskad efterfrågan på tandtekniker.

Styrelsen förutsätter, att någon annan utbildning av tandtekniker

för folktandvårdens räkning än den statliga icke bör äga rum.

Överstyrelsen för yrkesutbildning finner, att vid den föreslagna dimensioneringen

av tandteknikerskoloma hänsyn inte tagits till den tandteknikerutbildning

som äger rum hos privatpraktiserande tandläkare och på kommersiella

laboratorier.

Arbetsmarknadsstyrelsen reserverar sig mot beräkningsgrunderna avseende

behovet av tandtekniker men tillstyrker kommitténs förslag, att en ny

tandteknikerskola inrättas i Umeå. Statskontoret anser däremot, att inrättandet

av en tandteknikerskola i Umeå tills vidare bör anstå.

Svenska stadsförbundet vitsordar, att tillgången på fullt kompetenta

tandtekniker är knapp. Den föreslagna utbildningskapaciteten torde dock

bli tillräcklig, åtminstone för den närmaste tioårsperioden. Frågan måste

därefter ägnas förnyad uppmärksamhet.

Svenska dentallaboratorieägares riksförbund anser, att kommittén gjort

en för hög uppskattning av tandteknikerbehovet. På ett tandtekniskt laboratorium

behöver nämligen inte all personal utgöras av examinerade tandtekniker.

TCO har inga erinringar mot att den årliga intagningen av tandteknikerelever

uppgår till omkring 125, under förutsättning att examinationen av

tandläkare kan beräknas komma att nå upp till 300 per år. TCO förutsätter

därjämte, att ingen annan utbildning av tandtekniker förekommer än den

av de sakkunnigas majoritet föreslagna.

Svenska tandteknikerförbundet anser, att kommitténs behovsberäkning
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

ar är något osäkra. Förbundet finner vidare, att kraven på en hög standard

bland yrkesutövarna tillgodoses endast genom den kontrollerbara undervisning,

som förordas av kommittémajoriteten.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund har övertygats

om att bristen på tandtekniker icke i första hand är en kvantitetsfråga

utan fastmer en fråga om kvalitet. I dagens läge föreligger behov av

ökat antal kvalificerade tandtekniker. En examination av 95 tandtekniker

per år behövs endast så länge som nuvarande bristsituation existerar. Årsexaminationen

kan därefter minskas till 80.

I fråga om personalbehovet vid tandteknikerskolorna anför

TCO, att kommittén på flera punkter synes ha gjort beräkningar i underkant.

Särskilt angeläget finner TCO det vara, att biträdande tandtekniker

knytes även till praktikantlaboratorierna.

Frågan om möjligheterna att täcka det beräknade lokalbehovet

beröres av odontologiska förhandlingssakkunniga, som bl. a. anför följande.

De sakkunniga har bedömt bl. a. frågan om möjligheterna att anskaffa

erforderliga lokalutrymmen. Då någon tandteknikerskola ännu inte kommit

till stånd i Umeå och då lokalfrågan därstädes synes vara möjlig att lösa

relativt snabbt, bör enligt de sakkunnigas mening beslut snarast fattas om

inrättande i Umeå av en tandteknikerskola, vilken sedan bör påbörja sin

verksamhet, så snart lokaler ställts till förfogande. Vid tandläkarhögskolan

i Malmö bör en omläggning av tandteknikerutbildningen ske, så snart erforderliga

lokaler kunnat anskaffas. Vad däremot Stockholm beträffar,

synes man böra avvakta en definitiv lösning av tandläkarhögskolans lokalfråga.

En omläggning av tandteknikerutbildningen i Göteborg synes böra

anstå, till dess att slutlig ställning tagits till de frågor, som står i samband

med inrättandet av en odontologisk läroanstalt därstädes.

Göteborgs sjukhusdirektion finner ej möjlighet föreligga att upplata ytterligare

utrymmen för tandteknikerskolan i Göteborg i närheten av de

befintliga lokalerna. Det synes därför direktionen önskvärt, att tandteknikerskolan

snarast möjligt erhåller lokaler på annat hall i staden, där hela

verksamheten i dess utvidgade form kan bedrivas.

Enligt universitetskanslern är det möjligt att genom förläggning av viss

praktikanttjänstgöring till folktandvården göra besparingar beträffande

lokalutrymmena för praktikantlaboratorierna vid tandteknikerskolorna.

Byggnadsstyrelsen bedömer möjligheterna att lösa lokalfragorna i Stockholm,

Göteborg och Malmö såsom goda, medan utsikterna att erhålla förhyrningar

i närheten av vederbörande tandläkarhögskola anses vara sämre.

Kostnaderna för genomförande av den föreslagna reformen behandlas

av bland annat statskontoret, som framhåller, att inga beräkningar

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

redovisats i fråga om utgifter för nytillkommande lokaler. Den förlängda

studietiden innebär, enligt vad statskontoret hävdar, ökade utgifter även

för studiehjälp.

Sveriges dentallaboratorie ägares riksförbund ifrågasätter, om praktikantlaboratorierna

såsom kommittén antagit kommer att bli i det närmaste

ekonomiskt självbärande.

E. Vissa överslagsberäkningar beträffande kostnaderna

Umeå

Medel för verksamheten vid tandläkarinstitutet i Umeå har, som tidigare

nämnts, hittills beräknats under anslagen till tandläkarhögskolan i Stockholm.

De löpande kostnaderna för utbildning av 40 studerande vid umeåJinjen

under sex terminer vid tandläkarinstitutet i Umeå samt under de

båda inledande och de båda avslutande terminerna vid tandläkarhögskolan

1 Stockholm uppgår innevarande budgetår till omkring 2 115 000 kr.

I sitt förslag angående ombildning av tandläkarinstitutet i Umeå till

tandläkarhögskola har den odontologiska nämnden redogjort för vissa kostnadsberäkningar,

vilka förutsatte utbildning vid umeåhögskolan under

tredje till och med tionde terminerna samt intagning av 48 studenter per

årsgrupp. Nämnden beräknade med hänsyn till kostnadsförhållandena år

1959, att under driftbudgeten de löpande kostnaderna skulle uppgå till omkring

3 360 000 kronor. Till detta belopp kommer kostnader för preklinisk

utbildning av 48 studerande från umeålinjen vid tandläkarhögskolan i

Stockholm under de båda första studieterminerna. Engångskostnaderna för

utrustning av umeåhögskolan har av nämnden beräknats till omkring

2 780 000 kronor. I fråga om kostnaderna under kapitalbudgeten har nämnden

räknat med statliga utgifter av 600 000 kronor för vissa ombyggnadsarbeten

inom tandläkarinstitutets nuvarande lokaler.

De för förslagets genomförande nödvändiga nybyggnadsarbetena har

kostnadsberäknats till 4 500 000 kronor enligt byggnadsindex år 1959. Dessa

kostnader förutsätts ankomma på Västerbottens läns landsting.

Vid kontakt med företrädare för nyssnämnda landsting i februari 1960

framkom en rad positiva synpunkter rörande möjligheterna att öka intagningskapaciteten

vid en blivande tandläkarhögskola i Umeå till 60 studerande

om året. Med hänsyn bl. a. härtill har vissa nya överslagsberäkningar

beträffande de totala kostnaderna företagits, varvid förutsatts utbildning i

Umeå under samtliga tio studieterminer av 60 tandläkarstuderande per års
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

kurs. Samtidigt har framräkning skett med beaktande av kostnadsförhållandena

innevarande budgetår. De sålunda gjorda beräkningarna återges i

följande sammanställning.

Kronor

Driftbudget

Löpande kostnader...................... 4180 000

Engångskostnader ...................... 3 775 000

Kapitalbudget ............................ 6 960 000

Då anslagen för löpande kostnader vid tandläkarhögskolan i Stockholm

kan reduceras med omkring 2 115 000 kronor i samband med tillkomsten

av en fullständig högskola i Umeå, har även framräknats de tillkommande

löpande kostnaderna, dels under de närmast följande budgetåren, dels totalt

vid full utbyggnad. Likaså har framräknats tillkommande engångskostnader

samt kostnader under kapitalbudgeten såväl för de närmast kommande

budgetåren som totalt för fullständig utbyggnad. Nämnda beräkningar

framgår av följande sammanställning.

Budgetår

D r i

Löpande

kostnader

ftbudget

Engångs-

kostnader

Kapitalbudget

1961/62 .......................

1962/63 .......................

..... + SO 000

1963/64. ......................

_____ + 1 835 000

3 400 000

6 960 000

Vid full utbyggnad totalt........

_____ 2 065 000

3 775 000

6 960 000

För här redovisade beräkningar har förutsatts, att intagningen till de inledande

prekliniska studierna vid umeålinjen kommer att utvidgas till att

årligen omfatta 60 studerande (+20) från och med läsåret 1962/63. All

preklinisk utbildning måste, under en övergångsperiod, även fortsättningsvis

vara förlagd till annan studieort än Umeå. Höstterminen 1963 kommer som

följd av den utvidgade prekliniska utbildningen för första gången 60 studerande

att kunna påbörja tredje terminens odontologiska studier i Umeå.

Från samma tidpunkt kommer — enligt vad här räknats med — utbildning

att ske i Umeå under nionde studieterminen; den tionde terminens utbildning

inleds vårterminen 1964. Ombildningen av tandläkarinstitutet till

självständig tandläkarhögskola med fullständig personalorganisation måste

enligt detta program genomföras vid ingången av läsåret 1963/64. Om fullständig

medicinsk teoretisk utbildning kommer till stånd i Umeå från och

med läsåret 1965/66, kan preklinisk odontologisk utbildning påbörjas där

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

höstterminen 1965. Hur investeringskostnaderna vid nybyggnad av lokaler

för tandläkarhögskolan i Umeå kommer att fördelas mellan staten och

Västerbottens läns landsting har i detta sammanhang ej kunnat bedömas.

Göteborg

Kostnaderna för en tandläkarhögskola i Göteborg angavs av 1951 års

tandläkarkommitté i dess betänkande om »Ökad examination av tandläkare»

(SOU 1953: 36). Vid högskolan skulle enligt förslaget fullständig

tandläkarutbildning ges åt 100 studerande per årskurs. Kommittén, som i

allt väsentligt baserade sina beräkningar på kostnadsförhållandena år 1953,

fann att under driftbudgeten de löpande kostnaderna vid full utbyggnad

skulle nå upp till omkring 3,4 miljoner kronor och engångskostnaderna för

utrustning till i runt tal 4 miljoner kronor samt att under kapitalbudgeten

byggnadskostnadema skulle uppgå till 17 miljoner kronor.

De av tandläkarkommittén gjorda beräkningarna har omräknats med

hänsyn till kostnadsförhållandena under innevarande budgetår. De totala

kostnaderna för fullständig utbildning i Göteborg av 100 tandläkarstuderande

har under driftbudgeten uppskattats till 4,7 miljoner kronor för löpande

kostnader och cirka 7 miljoner kronor för engångskostnader samt under

kapitalbudgeten till cirka 22 miljoner kronor.

Den odontologiska utbildningen i Göteborg har beräknats kunna bli påbörjad

höstterminen 1965.

T andteknikerutbildning

I 1951 års tandläkarkommittés betänkande angående »Ändrad utbildning

av tandtekniker» (SOU 1958:25) redovisades beräkningar över de

kostnader som förverkligandet av förslaget skulle medföra. För den förordade

tandteknikerskolan i Umeå — med tvåårig skolutbildning för 20

elever per årskurs — uppskattades vid 1958 års kostnadsläge de löpande

kostnaderna till omkring 225 000 kronor. Enligt kostnadsläget innevarande

budgetår kan de löpande kostnaderna för umeåskolan beräknas till omkring

265 000 kronor. Engångskostnaderna för utrustning av skolan har bedömts

uppgå till i runt tal 500 000 kronor. Förutsatt att tandteknikerskolan i

Umeå inrättas från och med budgetåret 1963/64, torde av engångskostnaderna

300 000 kronor komma att falla på detta budgetår och 200 000

kronor på det därnäst följande. Västerbottens läns landsting har ställt i

utsikt att tillhandahålla erforderliga lokaler.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

201

V. Departementschefen

Liikarbehovet och läkarutbildningen

Standarden inom den svenska hälso- och sjukvården är otvivelaktigt hög

vid jämförelse med andra länder. Genom bl. a. framträdande forskningsinsatser

samt en långt driven specialisering vid våra större sjukhus, varigenom

utvecklingen av avancerade vård- och behandlingsformer möjliggjorts,

har den svenska sjukvården kunnat väl hävda sig internationellt

sett. Emellertid är likväl många områden inom vår hälso- och sjukvård

ännu starkt eftersatta. Till en del beror denna eftersläpning på att vissa

områden av ekonomiska eller organisatoriska skäl ännu ej kunnat bli föremål

för den standardmässiga upprustning, som modern sjukvård av i dag

kräver. I betydande omfattning har emellertid bristerna sin förklaring i att

resurserna i fråga om sjukvårdspersonal, enkannerligen läkare, är otillräckliga.

Dagens läge och de jramtida utvecklingstendenserna inom vår hälso- och

sjukvård har, som framgått av den tidigare redogörelsen, ingående beskrivits

och analyserats av läkarprognosutredningen. Utredningen har skisserat

ett program för utvecklingen av landets hälso- och sjukvård för 1960- talet. Detta omspänner alla sidor av vår hälso- och sjukvårdspolitik och

det ger klart vid handen, att någon avmattning i den intensiva utvecklingstakt,

som präglat de senaste årtiondena, inte är att vänta. Programmet kräver

för sitt förverkligande en väsentlig ökning av läkarnas antal.

För tiden efter 1970 har utredningen ansett det inte vara möjligt att nu

dra upp mera preciserade riktlinjer för hälso- och sjukvårdspolitiken. Det

blir utvecklingen under 1960-talet som kommer att bilda utgångspunkten

för denna politik. För att skapa underlag för dagens utbildningsplanering

beträffande de medicinska läroanstalterna har det dock varit nödvändigt

för utredningen att söka ange mer långsiktiga utvecklingstendenser inom

den svenska hälso- och sjukvården. På basis av befolkningsutvecklingen,

sjukvårdskonsumtionens utveckling samt arbetskrafts- och kostnadsutvecklingen

inom hälso- och sjukvården har prognosutredningen sålunda gjort

beräkningar av det önskvärda läkarantalet fram till år 1980. För närvarande

finns i vårt land drygt 7 000 yrkesverksamma läkare; omräknat i heltidsarbetande

läkare har antalet uppskattats till cirka 6 400. Utredningen

har på grundval av sina skilda undersökningar och överväganden stannat

för att ange storleksordningen av 1970 års läkarbehov till 11 000 å 11 500

och av 1980 års läkarbehov till 15 000 ä 16 000, allt räknat i heltidsarbetande

läkare.

Den nuvarande läkarutbildningskapaciteten — 453 nybörjare per år —

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

har beräknats medföra att antalet heltidsarbetande läkare åren 1970 och

1980 skulle komma att understiga det av läkarprognosutredningen uppskattade

behovet med 2 300 respektive 4 300 läkare. Utredningen förordar

därför största möjliga ökning av intagningen vid de medicinska lärosätena

utan avkall pa utbildningens kvalitet. Vidare föreslår utredningen att man

undersöker möjligheterna att utomlands ge svenska studenter medicinsk utbildning.

I likhet med det stora flertalet remissinstanser anser jag att läkarprognosutredningens

analys av den nuvarande hälso- och sjukvårdssituationen

samt dess förslag till ett program för vår hälso- och sjukvårdspolitik under

1960-talet utgör ett värdefullt bidrag till debatten rörande hälso- och sjukvårdens

inriktning och dimensionering under kommande år.

Vad gäller de slutsatser om behovet av läkare, som kan dras ur prognosutredningens

programmatiska studie av 60-talets hälso- och sjukvårdsutveckling

å ena sidan och utredningens än mer långsiktiga statistiska analyser

å den andra sidan, är jag på samma sätt som utredningen och ett flertal

remissinstanser väl medveten om osäkerheten i underlaget för dessa slutsatser.

I det av utredningen skisserade programmet hänför sig dock osäkerheten

enligt min mening mera till enskildheter i behovsbedömningen på

olika områden än till tendenserna i stort. Redan för att kunna förverkliga

den utbyggnad av hälso- och sjukvårdsorganisationen på centrala vårdområden,

som i dag med relativt stor säkerhet kan väntas komma till stånd

på grund av föreliggande utbyggnadsplaner eller klart dokumenterat vårdbehov,

maste ett avsevärt läkartillskott bedömas såsom ofrånkomligt. Jag

vill härutinnan erinra om att inom lasarettsvården föreligger anmälda investeringsbehov

bara för den närmaste femårsperioden av drygt 1,5 miljarder

kronor och att enbart för utbyggnad av regionvårdsspecialiteterna enligt i

propositionen 1960: 159 framlagd plan har chefen för inrikesdepartementet

beräknat ett läkarbehov av över 200 läkare, vartill kommer behov av läkare

för laboratorieorganisationen och andra gemensamma anordningar. Utbyggnaden

och upprustningen av mentalsjukvården har av mentalsjukvårdsdelegationen

efter ingående beräkningar förutsatts kräva ett tillskott av närmare

1 500 nya läkarbefattningar. De förslag till förstärkningar av tjänsteläkarorganisationen

som framförts av ÖHS-kommittén och som för närvarande

bearbetas inom inrikesdepartementet avser en utökning med över

300 nya läkare. Med hänsyn till de sålunda exemplifierade behoven jämte

vad som krävs för att nå en tillfredsställande standard inom långtidssjukvården,

förebyggande hälsovård, forskning och undervisning samt en rad

viktiga specialområden ävensom för att kunna möta en med fortgående

standardstegring naturligen ökad sjukvårdskonsumtion, framstår för mig

det samlade resultatet av utredningens behovsberäkningar ingalunda såsom

orealistiskt. I likhet med bl. a. kanslern för rikets universitet anser jag därför

att utredningens bedömningar rörande läkarbehovet under de närmaste

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

årtiondena kan tas som utgångspunkt för en planering av den medicinska

utbildningskapaciteten under 60-talet. Å andra sidan är det av vikt att det

av utredningen presenterade utredningsmaterialet successivt förnyas och

kompletteras. Arbetsmarknadsstyrelsens prognossektion synes under 60- talet böra ägna frågan om det framtida läkarbehovet fortlöpande uppmärksamhet.

I detta sammanhang vill jag i likhet med prognosutredningen understryka

vikten av att även övriga personalkategorier inom hälso- och sjukvården

göres till föremål för ingående studier vad gäller deras önskvärda

framtida utbildning och numerär och att behövliga konkreta åtgärder på

grundval därav fortlöpande vidtages. Jag vill härutinnan erinra bl. a. om

vikten av ökad utbildning av sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter

m. fl. vårdpersonalgrupper. En snabbt växande hälso- och sjukvårdsorganisation

kräver som underlag för en balanserad expansion ett alldeles

särskilt omfattande och intensivt studium av personalens storlek och arbetsuppgifter.

Frågan om i vilka former detta delvis mycket komplicerade arbete

bör bedrivas fordrar alltså ökad uppmärksamhet. Det fortlöpande

rationaliserings- och planeringsarbete som bedrivs av skilda sjukvårdshuvudmän

utgör en ansenlig del av en sådan verksamhet, men arbetet behöver

samordnas utifrån en gemensam grundsyn. Tänkbart är att bl. a. den pågående

utredningen angående centrala sjukvårdsberedningens organisation

m.m. kan skapa möjligheter för ökade insatser i detta hänseende. Såvitt

angår den statliga mentalsjukvården pågår undersökningar rörande personalens

storlek, arbetsuppgifter och utbildning inom mentalsjukvårdsberedningen.

En viktig förutsättning för ett framgångsrikt reformarbete beträffande

personalpolitiken inom hälso- och sjukvårdsområdet är, som prognosutredningen

påpekat, en utbyggd och effektivare medicinalstatistik. Jag finner det

vara angeläget att denna statistik successivt förbättras under de närmaste

åren.

Som framgått av vad jag nu anfört finner jag att de av läkarprognosutredningen

gjorda bedömningarna av läkarbehovets utveckling kan läggas

till grund för en planering av läkarutbildningens dimensionering.

Till frågan om de medicinska lärosätenas framtida dimensionering återkommer

jag längre fram. Jag vill här först ta upp till behandling det

av läkarprognosutredningen väckta förslaget att undersöka förutsättningarna

att utomlands utbilda svenska studenter till läkare. I och för

sig synes det framtida behovet av läkare komma att växa så starkt att det

kunde vara motiverat att pröva alla metoder att snabbt utbilda svenska

studenter för yrket. Detta kunde vara så mycket mer motiverat som antalet

intresserade och för medicinsk utbildning lämpade svenska studenter

med all sannolikhet kommer att öka mycket kraftigt under 60-talet,.

Vid remissbehandlingen har delade meningar i denna fråga kommit till ut
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204-

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

tryck men en majoritet av remissinstanserna har uttalat sig för en av staten

stödd medicinsk utbildning av svenska studenter utomlands.

Om svenska studenter i någon mer betydande omfattning skulle ges en

med svensk medicinsk utbildning likvärdig skolning utanför Norden torde

i första hand utbildning i Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Västtyskland

och Österrike komma i fråga. Många omständigheter tyder emellertid

på att möjligheterna att i dessa länder ge utbildning åt något mer

betydande antal främmande studenter under de närmaste åren kommer att

bli betydligt mindre än de har varit tidigare. Vidare bör beaktas att många

andra länder med betydligt mindre möjligheter än Sverige att i det egna

landet utbilda läkare torde komma att under 60-talet på annat håll söka få

utbildningsplatser för egna studenter. Här skall erinras om bl. a. de nya

afrikanska staternas behov av utbildning utomlands för den egna ungdomen.

Jag ställer mig därför, trots de många i och för sig vägande skälen,

tveksam inför tanken att i rådande läge förbereda medicinsk utbildning av

svenska studenter utomlands. Självfallet kommer det att stå svenska studenter

fritt att söka skaffa sig en medicinsk utbildning utomlands, men det

synes ej vara lämpligt att statsmakterna engagerar sig för att ingå avtal

om att studerande från vårt land skall få företräde till visst antal platser

vid medicinska lärosäten i utlandet.

Vad så gäller den medicinska utbildningen inom landet skall till en början

konstateras, att det snabbt växande behovet av läkare kräver att utbildningskapaciteten

snarast möjligt ökas högst betydligt. Läkarutbildningsberedningen

har, som tidigare redovisats, undersökt förutsättningarna för

en sådan ökning. Beredningen har funnit — vilket även så gott som genomgående

vitsordats av remissinstanserna — att goda förutsättningar nu föreligger

för avsevärda ökningar av läkarutbildningskapaciteten i landet.

Redan pågående och planerade om- och tillbyggnader av de medicinska

institutionerna och klinikerna vid befintliga lärosäten liksom den beslutade

utbyggnaden av regionsjukvården kommer att möjliggöra en betydande

ökning av läkarutbildningen. De växande studentkullarna under 1960-talet

kommer att skapa ett fullgott rekryteringsunderlag för en sådan ökning.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har läkarutbildningsberedningen

redovisat åtta möjliga alternativ för en ökning av läkarutbildningen

i vårt land — från ett lägsta alternativ, som möjliggör en ökning av

intaget med 62 studerande per år, till ett högsta alternativ, som möjliggör

en ökning av intaget med 327 studerande per år, d. v. s. en höjning av intagningskapaciteten

från 453 till 515 respektive 780 studerande. De redovisade

alternativen torde ange de från allmänna sjukvårdssynpunkter godtagbara

och från utbildningssynpunkter möjliga utbildningsnivåerna inom

en överskådlig tid, även om, som beredningen angivit, viss tvekan i sistnämnda

avseende kan föreligga i fråga om det högsta alternativet.

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Såsom rimliga alternativ — eller rättare sagt utbyggnadsetapper — för

fortsatta överväganden har beredningen framfört två, benämnda C och G,

innebärande en ökning av intaget med 107 respektive 265 studerande. Båda

dessa etapper förutsätter en utbyggnad av den medicinska högskolan i

Umeå till en fullständig läroanstalt. Ett realiserande av alternativ C innebär,

att i Uppsala årligen intas 90 studerande i de teoretiska ämnena och

86 studerande i de propedeutiska och kliniska ämnena, i Lund-Malmö och

Göteborg vardera 120 studerande i de teoretiska och 115 i de propedeutiska

och kliniska ämnena samt i Stockholm 168 studerande i de teoretiska och

160 studerande i de propedeutiska och kliniska ämnena. För Umeås del

slutligen innebär alternativ C, att där anordnas teoretisk utbildning med

ett årligt nybörj arintag av 62 studerande samt att den propedeutiska och

kliniska utbildningen där dimensioneras för ett årligt intag av 60 studerande.

Alternativ G förutsätter utöver etappen C, dels att Lund-Malmö och

Göteborg båda ökar till samma kapacitet som Stockholm (168 respektive

160) samt att en medicinsk utbildningsorganisation inrättas i Linköping

eller Örebro för utbildning av 60 studerande årligen i de propedeutiska och

kliniska ämnena. Dessa 60 studenter skulle få sin teoretiska utbildning i

Umeå. Enligt av beredningen angiven tidsplan skulle ökningen av intagningen

till de medicinska lärosätena kunna ske successivt fr. o. m. vartermien

1962. Den totala intagningskapaciteten enligt angivna tidsplan skulle

vara uppnådd höstterminen 1965.

Beredningen har utgått från att en första ytterligare ökning av läkarutbildningen

måste påbörjas omgående. Beredningen har därvid förordat

ett förverkligande av förslaget C som ett under alla förhallanden lägsta

alternativ, vilket samtidigt utgör första etappen av den enligt beredningens

mening angelägna vidare utbyggnaden.

Jag vill i denna sammanfattning av huvudpunkterna i beredningens förslag

även erinra om att beredningen funnit att en ökning av läkarutbildningen

kräver nya typer av lärartjänster vid de medicinska lärosätena.

Beredningen har sålunda föreslagit, att ordinarie lektorstjänster i lönegrad

Ao 26 försöksvis inrättas i teoretiskt inriktade ämnen. Vidare har

beredningen förordat att de nuvarande tjänsterna som kliniska lärare i

Ae 24 omändras och förbin des med ökad undervisningsskyldighet och bättre

anställningsvillkor samt att vissa biträdande överläkartjänster vid de statliga

undervisningssjukhusen i Uppsala och Stockholm omändras till kliniska

lärartjänster av den nya typen.

Resultaten av det brett upplagda utredningsarbetet beträffande läkarbehovet

och läkarutbildningen samt de relativt enstämmiga opinionsyttringar,

som kommit till uttryck vid remissbehandlingen, visar enligt min

mening, att tiden nu är mogen för ytterligare energiska insatser från samhällets

sida i syfte att åstadkomma en snabb och betydande ökning av

s. 206 Kontrollera mot PDF

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

läkarutbildningens kapacitet. Ett ställningstagande härutinnan kan sålunda

nu grundas inte blott på en klar dokumentation av ett ökande läkarbehov

i vårt land som en följd av vår strävan att förkovra och bygga ut vår

hälso- och sjukvård, utan även på vetskapen om att väsentliga organisatoriska

förutsättningar föreligger för att inom överskådlig framtid någorlunda

tillgodose detta behov. Till yttermera visso ger de ökande studentkullarna

i förening med ett starkt intresse hos ungdomen för medicinsk utbildning

en garanti för ett fullgott rekryteringsunderlag. Härtill kommer att

en ökning av läkarutbildningskapaciteten också utgör ett betydelsefullt led

i det arbete på en omstrukturering av det högre utbildningsväsendet, för

vilket riktlinjer uppdrogs vid fjolårets riksdag. Det framstår sålunda från

många skilda synpunkter som en för vårt samhälles fortsatta utveckling

utomordentligt viktig angelägenhet att ökade insatser göres för att tillgodose

det växande läkarbehovet.

En ökning av läkarutbildningskapaciteten förutsätter givetvis medverkan

av de berörda sjukvårdshuvudmännen. Med hänsyn till det starka

intresse för en ökad läkarproduktion, som visats från deras sida bl. a. vid

remissbehandlingen av de föreliggande betänkandena, utgår jag från att

det skall bli möjligt att få den erforderliga ytterligare samverkan till stånd

på för staten godtagbara villkor.

Med de utgångspunkter jag nu angivit och då det är synnerligen angeläget

att ökningen påbörjas utan dröjsmål förordar jag att, på sätt läkarutbildningsberedningen

föreslagit, såsom en första etapp den årliga intagningen

vid de medicinska lärosätena ökas från 453 till 560 nybörjare per

år i de teoretiska ämnena (alternativ C). Jag vill här göra det påpekandet,

att ett förverkligande av den av mig nu förordade ökningen skulle innebära

den kraftigaste kapacitetsutvidgning på detta område, som på en gång beslutats

i vårt land. Samtidigt vill jag erinra om att mitt förslag i denna

del innebär en från såväl allmänt utbildningspolitiska som från speciellt

läkarutbildningsorganisatoriska synpunkter betydelsefull vinst, nämligen

att den medicinska högskolan i Umeå — som i dag icke omfattar preklinisk

utbildning — göres till en fullständig medicinsk läroanstalt.

Med hänsyn till vad som anförts tidigare bör emellertid den nu aktuella

utbildningsplaneringen för de medicinska lärosätenas del inte begränsas till

att avse en årlig nybörjarintagning av storleksordningen 560. Jag vill erinra

om att läkarprognosutredningen för sin del ansett att behovet av läkare

kommer att uppgå till mer än 11 000 år 1970 och mellan 15 000 och 16 000

år 1980. Ökas läkarutbildningskapaciteten blott till 560 nybörjare per år

så kommer, under förutsättning av att inflyttningen av utländska läkare

inte ökar i mer betydande omfattning, sistnämnda antal läkare att uppnås

först omkring sekelskiftet. Det är därför angeläget, att erforderligt utrednings-,

förhandlings- och planeringsarbete redan nu påbörjas i syfte att en

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

ytterligare utökning av läkarutbildningens kapacitet skall kunna genomföras

utöver den här såsom en första etapp förordade höjningen av det

årliga nybörjarantalet till 560. Inte minst med hänsyn till den pågående

och planerade utbyggnaden av i första hand regionsjukhusen är det viktigt

att klarhet så snart som möjligt vinnes om sättet för en fortsatt ökning av

den medicinska utbildningskapaciteten i landet.

Det fortsatta förberedelsearbetet synes kunna i huvudsak grundas på de

riktlinjer, som skisserats av läkarutbildningsberedningen. Det synes mig

emellertid av flera skäl inte möjligt eller lämpligt att här ta någon definitiv

ståndpunkt till vilken exakt kapacitetsnivå, som bör vara slutmålet för det

nu aktuella förberedelsearbetet. I förevarande sammanhang torde det vara

tillräckligt att ange, att arbetet bör inriktas på att i första hand planera för

en ökning av utbildningskapaciteten upp till åtminstone omkring 650.

Bl. a. med hänsyn till att man nu inte med säkerhet kan bedöma, huruvida

det alternativ, som skisserats i läkarutbildningsberedningens betänkande

(alternativ F), utgör det ekonomiskt gynnsammaste sättet att uppnå en

sådan ökning synes det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet böra i

erforderlig mån omfatta även andra utvägar till kapacitetsökning, varvid i

första hand givetvis bör ifrågakomma sådana som kan utläsas av läkarutbildningsberedningens

skiss och vissa däröver avgivna remissyttranden.

Varje mer betydande ökning av läkarutbildningskapaciteten utöver den

av mig i det föregående förordade ökningen till 560 nybörjare per år kommer

att medföra avsevärda kostnadsökningar för staten. Det kommer nämligen

bl. a. att bli nödvändigt att för utbildningsändamål ta i anspråk ett

eller flera nya sjukhus. Frågan om takten i ett genomförande av den nu

diskuterade ytterligare intagningsökningen blir därför självfallet beroende

av det utrymme, som med hänsyn till budgetläge och arbetskraftstillgång

vid tidpunkt, då erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete

genomförts, bedömes tillgängligt för ändamålet.

Jag övergår nu till att närmare behandla vissa med den av mig förordade

utbyggnadsetappen C sammanhängande spörsmål.

Utbyggnadsetappen C innebär att medicinska högskolan i Umeå bygges

ut till ett fullständigt medicinskt lärosäte. Först när detta skett blir högskolan

i Umeå till alla delar en med övriga medicinska lärosäten fullt likvärdig

utbildningsanstalt. Därför bör så snabbt ske kan teoretiska institutioner

uppföras i Umeå. Jag vill här erinra om att Västerbottens läns landsting

i det avtal, som slutits mellan staten och landstinget angående den

medicinska högskolan, förbundit sig att enligt vad särskilt överenskommes

medverka vid en utbyggnad av högskolan till att omfatta även preklinisk

undervisning.

Läkarutbildningsberedningen har föreslagit att de teoretiska institutionerna

i Umeå dimensioneras för 124 nybörjare per år. Hälften av dessa ny
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

börjare skulle efter avslutade studier i de teoretiska ämnena fortsätta

propedeutisk och klinisk utbildning i Örebro eller Linköping. Beredningen

har för sin del räknat med möjligheten att den teoretiska utbildningen i

Umeå skulle kunna börja hösten 1964. Förutsättningen härför är enligt vad

jag inhämtat, att det lokalprogram och den projektering som legat till grund

för de nyligen färdigställda teoretiska institutionerna i Göteborg skulle

kunna i allt väsentligt läggas till grund också för uppbyggnaden av institutionerna

i Umeå.

Med hänsyn till vad jag anfört beträffande riktpunkten för det nu aktuella

planeringsarbetet vill jag för egen del förorda att de medicinskteoretiska

institutionerna i Umeå dimensioneras för ett nybörj arintag, vilket

svarar mot omfattningen av det antal studerande som avses skola fullfölja

sin propedeutiska och kliniska utbildning i Umeå. Vid programmeringen

och projekteringen för nämnda institutioner bör emellertid övervägas

möjligheterna att i samband därmed — såsom förordats i propositionen

1960:119 (s. 384) angående riktlinjer för utbyggande av universitet

och högskolor m. m. (jfr SäU 1 s. 62) — förbereda en med läkarutbildningen

samordnad komplettering av utbildnings- och forskningsorganisationen med

centrala matematisk-naturvetenskapliga ämnen.

Med hänsyn till det anförda torde det inte vara möjligt att igångsätta

den medicinsk-teoretiska utbildningen i Umeå redan läsåret 1964/65. Jag

räknar i stället med att de första medicinsk-teoretiska kurserna skall kunna

påbörjas under läsåret 1965/66. I likhet med läkarutbildningsberedningen

och samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan anser jag att Umeås

utbildningskapacitet bör höjas från för närvarande 40 till 60 nybörjare per

år i de kliniska ämnena. Intagningen i nybörjarkurserna i de teoretiska ämnena

bör anpassas därefter. Läkarutbildningsberedningen har satt siffran till

62 per år, vilket med hänsyn till avgångsfrekvensen för närvarande synes

vara ett rimligt antal.

Jag finner den av läkarutbildningsberedningen förordade personalplanen

för de teoretiska ämnena vara i stort sett väl avvägd och kunna tjäna som

underlag för anslagsäskanden. I detta liksom i de följande fallen förutsätter

jag givetvis, att en närmare granskning sker vid det årliga budgetarbetet.

I enlighet härmed förordar jag, att i anledning av beredningens förslag

tjänster successivt inrättas och att på sätt beredningen föreslagit vissa

tjänster inrättas någon tid innan utbildningen i vederbörande ämnen påbörjas.

Härvid måste då beaktas att jag räknat med att utbildningen börjar

ett läsår senare än vad beredningen föreslagit. Skulle före år 1965 inträffa

några för den medicinska utbildningen mer väsentliga förändringar jämfört

med nuvarande förhållanden kan givetvis justeringar i den av mig nu förordade

personalplanen bli aktuella.

Vad jag nu förordat skulle innebära att i de teoretiska ämnena i Umeå

kommer att inrättas ett 70-tal nya tjänster, varav en professur i vart och

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

ett av ämnena anatomi, histologi och fysiologi samt en laboratur (motsvarande)

i vart och ett av ämnena anatomi, histologi, medicinsk kemi, fysiologi

och medicinsk fysik.

Läkarutbildningsberedningens förslag rörande personalförstärkningar i

de propedeutiska och kliniska ämnena föranleder ej några erinringar från

min sida. Frågan om förändring av de nuvarande tjänsterna som klinisk

lärare i Ae 24 torde emellertid bli föremål för prövning i annat sammanhang,

varför det ej här finns anledning att ta ställning till beredningens

förslag i den delen.

Vad gäller här behandlade och övriga av läkarutbildningsberedningen

framlagda förslag till anslagsförstärkningar för medicinska högskolan i

Umeå på driftbudgeten bör det ankomma på vederbörande myndigheter att

successivt framlägga erforderliga förslag. De beräkningar av de skilda anslagens

storlek som läkarutbildningsberedningen utfört finner jag vara i allt

väsentligt godtagbara.

Vad gäller frågan om uppförande av de teoretiska institutionerna vill jag

först erinra om vad jag tidigare sagt om tidpunkten för utbildningens påbörjande.

Det bör ankomma på byggnadsstyrelsen att utarbeta erforderliga

program- och projekteringshandlingar och inkomma med därav föranledda

anslagsäskanden. Vid byggnadsprogrammens uppgörande bör samråd äga

rum med läkarutbildningsberedningen och ledningen för medicinska högskolan

i Umeå. Vad beträffar de kliniska ämnena bör det ankomma bl. a.

på nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande att i fråga om Umeå

— liksom även i fråga om övriga icke-statliga undervisningssjukhus —

medverka till att i tid åtgärder vidtages för tillgodoseende av uppkommande

behov av lokaler m.m.

Vad gäller den för medicinska fakulteten i Uppsala aktuella ökningen av

utbildningskapaciteten vid ett genomförande av etapp C — 6 platser i de

propedeutiska och kliniska ämnena — bör det ankomma på universitetsmyndigheterna

att i anslagsäskandena för läsåret 1963/64 och följande

framlägga förslag till erforderliga förstärkningar. Jag finner de av läkarutbildningsberedningen

gjorda kostnadsberäkningarna vara i allt väsentligt

godtagbara.

För den medicinska fakulteten i Lund innebär ett realiserande av etappen

C en ökning av den årliga intagningen i de teoretiska ämnena med 10

och i de propedeutiska och kliniska ämnena med 25. På sätt läkarutbildningsberedningen

föreslagit bör ökningen i de teoretiska ämnena genomföras

med början vårterminen 1962. Erforderliga medel för ökningen våren 1962

torde få bestridas ur den till Kungl. Maj:ts disposition ställda anslagsposten

under anslaget till extra utgifter vid universitet och högskolor (jfr

8;e ht 1961 s. 560 f.). För den ökade utbildningen i de teoretiska ämnena

från och med läsåret 1962/63 torde medel böra äskas i sedvanlig ordning

14 — Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 108

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

av universitetsmyndigheterna. Jag finner läkarutbildningsberedningens

kostnadsberäkningar för de teoretiska ämnenas del vara i allt väsentligt

godtagbara. Vad gäller utbildningen i de propedeutiska och kliniska ämnena

vid den medicinska fakulteten i Lund har läkarutbildningsberedningen förordat,

att denna skall genomföras i två steg, den ena med början vårterminen

1964 och den andra med början läsåret 1966/67. Med hänsyn till vad

jag förut föreslagit beträffande tidpunkten för igångsättandet av den teoretiska

utbildningen i Umeå förordar jag den ändringen att andra steget

påbörjas först läsaret 1967/68. Det bör ankomma på universitetsmyndigheterna

att i samråd med läkarutbildningsberedningen förbereda och i vederbörlig

ordning framlägga erforderliga anslagsäskanden för denna i två

steg genomförda ökning av utbildningskapaciteten i de propedeutiska och

kliniska ämnena i Lund. De kostnadsberäkningar som läkarutbildningsberedningen

redovisat för denna ökning finner jag i stort sett godtagbara.

Jag anser det sålunda motiverat, att drygt 30 nya tjänster inrättas vid universitetet

i Lund, varav en professur i klinisk fysiologi med placering vid

lasarettet i Lund och en professur i ortopedi med placering vid Malmö allmänna

sjukhus. Vidare förutsätter jag att läkarutbildning på för staten

godtagbara villkor skall komma att meddelas jämväl vid Flensburgska

barnsjukhuset i Malmö. I likhet med landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse

finner jag det vara lämpligast att professuren i dermato-venereologi

vid en enligt förslaget C ökad läkarutbildning tills vidare förblir placerad

vid lasarettet i Lund.

För medicinska fakulteten i Göteborg innebär ett genomförande av etapp

C att det årliga antalet nybörjare i de teoretiska ämnena ökas med 5 och i

de propedeutiska och kliniska ämnena med 15. För de teoretiska ämnenas

del synes, såsom läkarutbildningsberedningen förordat, denna obetydliga

ökning — 2 respektive 3 studenter per termin — kunna genomföras från

vårterminen 1962 utan några personalförstärkningar. Vad gäller ökningen

i de propedeutiska och kliniska ämnena bör det ankomma på universitetsmyndigheterna

att framlägga förslag om erforderliga förstärkningar från

och med läsåret 1967/68. Till grund för dessa äskanden torde — så länge

förslaget C utgör utgångspunkten — böra läggas de av läkarutbildningsberedningen

beräknade anslagsförstärkningarna, vilka jag funnit i stort

sett godtagbara.

Vad slutligen gäller konsekvenserna av ett genomförande av etappen C

för Stockholms del — karolinska institutet — kommer den årliga intagningen

vid de teoretiska ämnena att öka med 30 studerande. För de propedeutiska

och kliniska ämnena innebär etappen C en ökning med 40 nybörjare

per år. I ett första steg skulle intagningen öka med 28 nybörjare per

år och i ett andra med ytterligare 12. Ökningen i de teoretiska ämnena

synes kunna påbörjas vårterminen 1962. Medel för denna första ökning

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1961

torde få anvisas ur den till Kungl. Maj:ts disposition ställda anslagsposten

ur anslaget till extra utgifter vid universitetet och högskolor (jfr 8:e ht 1961

s. 560). Erforderliga anslagshöjningar från och med läsåret 1962/63 för den

ökade undervisningen i de teoretiska ämnena — avseende bl. a. inrättande

av en prosektur i anatomi -—- torde böra äskas av vederbörande universitetsmyndigheter

med utgångspunkt i läkarutbildningsberedningens förslag till

anslagsökningar för ifrågavarande ämnen. Med anledning av lärarkollegiets

yttrande finner jag dock vissa förstärkningar utöver vad läkarutbildningsberedningen

förordat böra komma till stånd. Personalförstärkningar utöver

beredningens förslag till en sammanlagd kostnad av cirka 75 000 kronor för

samtliga teoretiska ämnen anser jag sålunda vara motiverade. Jag utgår

från att samråd sker med läkarutbildningsberedningen vid utarbetandet av

myndigheternas äskanden i dessa avseenden. Vidare torde det för de teoretiska

ämnenas del bli erforderligt med vissa ombyggnads- och inredningsåtgärder,

vilka ej föreslagits av läkarutbildningsberedningen. Av dessa kan

vissa behöva utföras under budgetåret 1961/62. Medel härför torde få anvisas

ur till byggnadsstyrelsens respektive till Kungl. Maj:ts disposition stående

anslag.

Ökningen av utbildningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena

i Stockholm torde böra genomföras med början vårterminen 1964, då

14 elever per termin utöver de nuvarande 60 per termin bör kunna beredas

plats vid kurser i propedeutiska ämnen. Därefter bör från läsåret 1967/68

öleningen enligt alternativ C i dess helhet kunna genomföras i de propedeutiska

ämnena. Det bör ankomma på universitetsmyndigheterna att

framlägga erforderliga förslag till anslagsäskanden för ett genomförande av

här föreslagen ökning av den propedeutiska och kliniska utbildningens intagningskapacitet

till 160 elever per år. Den slutliga utformningen av den

för denna utbildning erforderliga personalorganisationen blir emellertid i

väsentlig mån beroende av lösningen av frågan om undervisningssjukhusen

i Stockholm. Jag vill i sammanhanget erinra om dels att en expertdelegation

i januari 1961 har tillsatts inom inrikesdepartementet med uppgift att verkställa

en förutsättningslös undersökning av olika möjligheter att tillgodose

karolinska mediko-kirurgiska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser

m. m. för medicinsk undervisning och forskning, dels att Kungl. Maj:t samtidigt

anbefallt direktionen för karolinska sjukhuset att såvitt på den

ankommer vidtaga de åtgärder och till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag,

som erfordras för sjukhusets anordnande och drift sasom regionsjukhus

i enlighet med de i propositionen 1960: 159 angående regionsjukvårdens

utbyggande m.m. föreslagna riktlinjerna. Jag utgår från att myndigheternas

äskanden, i vilka jämväl bör beaktas läkarutbildningsberedningens förslag

till an slagsförstärkningar för en ökning av nybörj arantalet till 160

vid karolinska institutet, anpassas efter de beslut som nu pågående utred
-

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

ningar kan resultera i. Vilken lösning som än kommer att väljas för anordnande

av den ökade propedeutiska och kliniska utbildningen i Stockholm

räknar jag i likhet med läkarutbildningsberedningen med inrättande

av en professur i klinisk epidemiologi och en professur i socialmedicin

samt en prosektur i patologi.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har läkarutbildningsberedningen

beräknat statsverkets löpande årliga kostnader — vid full

utbyggnad — för den av mig förordade utbyggnadsetappen C till drygt

6,2 miljoner kronor. Därtill kommer engångskostnader för nämnda etapp

med cirka 28 miljoner kronor, varav omkring 20 miljoner kronor på kapitalbudgeten,

samt eventuella kostnader för ianspråktagande av vissa kliniker.

Vad gäller läkarutbildningsberedningens förslag i övrigt vill jag här framhålla

följande.

Det synes mig välbetänkt att lektorat försöksvis inrättas i teoretiskt inriktade

ämnen. Jag förutsätter att förslag härom framlägges i myndigheternas

anslagsäskanden i huvudsak enligt den plan som föreligger i beredningens

betänkande. Vidare finner jag beredningens förslag till omvandling

av ett antal biträdande överläkartjänster till tjänster som kliniska lärare

vid de statliga undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala vara

väl motiverat och räknar med att förslag härom framlägges av vederbörande

anslagsäskande myndigheter i stort sett i överensstämmelse med läkarutbildningsberedningens

rekommendationer. Beträffande den i anslutning

härtill vid remissbehandlingen väckta frågan om inrättande av laboraturer

i kliniska ämnen anser jag att, innan någon slutlig ställning därtill

tas, man bör avvakta erfarenheterna av den praktiska tillämpningen av den

preliminära förhandlingsöverenskommelse om de kliniska lärarnas insatser i

undervisningen, som i dagarna träffats.

Den betydande utökning av läkarutbildningens kapacitet, som jag nu

förordat, kommer under ett antal år framåt att i väsentlig mån öka belastningen

på de medicinska fakulteternas redan nu hårt pressade organisation.

Jag är medveten om att de successiva höjningar av utbildningskapaciteten

som jag förordat, i förening med ännu ej i alla ämnen fullt genomförda

kapacitetsökningar till följd av tidigare fattade beslut, i olika avseenden

kommer att medföra problem för de medicinska fakulteterna. Jag räknar

därför med att det kan bli erforderligt med viss förstärkning dels av de

medicinska fakulteternas administrativa resurser, dels av de anslag av tillfällig

natur som f. n. står till universitetskanslersämbetets disposition för

anordnande av extra kurser; jag utgår emellertid från att kanslersämbetet

har sin uppmärksamhet riktad på förefintliga möjligheter att effektivt utnyttja

tillgängliga kliniska utbildningsplatser för att smidigt lösa vissa tillfälliga

stockningsproblem under den kliniska studiegången.

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Å andra sidan kan förutsättas att en stor del av de närmaste årens speciella

svårigheter kommer att upphöra, när i mitten av 60-talet medicinska

högskolan i Umeå utbyggts till ett fullständigt medicinskt lärosäte.

Tandliikarbehovet och tandläkarutbildningen m. m.

Antalet tandläkare i Sverige uppgick den 1 mars 1961 till i runt tal 5 300,

varav omkring 4 850 hade svensk legitimation. Inom folktandvården tjänstgjorde

1 710 tandläkare; 425 av dessa hade utländsk examen. Av folktandvårdens

omkring 2 000 tandläkartjänster var 285 vakanta, det största

antal som hittills registrerats.

De anförda siffrorna belvser dagens situation och därvid särskilt bristen

på tandläkare inom folktandvården. Inom denna organisation har bristen

på tandläkare länge utgjort ett hinder för realiserande av folktandvårdens

mål, ej blott i fråga om genomförandet av barntandvårdsprogrammet utan

även beträffande den vuxna befolkningens möjlighet att till rimlig kostnad

erhålla regelbunden tandvård.

Behovet av tandläkare har, som framgått av min tidigare redogörelse,

behandlats av flera utredningar och senast varit föremål för översyn av

1960 års tandläkarprognosdelegation.

Resultaten av de skilda beräkningarna slutar på ett framtida behov av

mellan 7 400 och 11 100 heltidsarbetande tandläkare. Anledningen till den

stora spännvidden i behovsberäkningama är framför allt olika bedömningar

av den genomsnittliga behandlingstid, som beräknas åtgå per patient och

år vid regelbunden vuxen-tandvård. Delegationen har här räknat med alternativ

mellan 2 och 3 timmars behandling. Som skäl för det högsta alternativet

har delegationen bl. a. anfört, att befolkningsförskjutningen mot högre

åldrar och de äldres förbättrade ekonomiska standard leder till att det åldrande

bettets sjukdomar — vilka kräver en tidsödande behandling — alltmer

kommer att träda i förgrunden. Vidare har delegationen utgått från

att inemot tre fjärdedelar av befolkningen skall erhålla regelbunden tandsjukvård

i framtiden. Den för en behovsundersökning rörande tandläkare

viktiga frågan om effekten av profylaktiska åtgärder mot karies har i prognosdelegationens

undersökningar beaktats genom att omkring 1 000 tandläkare

frånräknats vid delegationens olika behovsberäkningar.

Tandläkarorganisationerna har vid remissbehandlingen anfört, att man

ur folktandvårdsstatistiken kan utläsa, att kariesfrekvensen hos sjuåringarnas

permanenta tänder under de tre senaste åren reducerats med cirka 2

procent om året. Med anledning härav förmodar organisationerna, att kariesminskningen

varit minst 2 procent per år inom hela befolkningen. Medicinalstyrelsen,

som i särskild skrivelse uttalat sig om den av tandläkar
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

organisationerna åberopade statistiken, finner att materialet tyder på en

verklig reduktion av kariesangreppen. Prognosdelegationen invänder häremot

i sin kompletterande skrivelse, att organisationerna har bortsett från

den årligen ökande behandlingen av sexåringarnas permanenta tänder. Tas

hänsyn dels härtill, dels till att behandling av sexåringarnas permanenta

tänder kan ha skett i ökad omfattning inom den privata sektorn, försvinner

i stort sett enligt delegationen den kariesreducerande effekt organisationerna

räknat med. Delegationen anser, att det för närvarande inte finns någon

svensk undersökning, som klarlagt den minskning av behandlingsbehov och

därmed tandläkarbehov, som en bestående kariesprofylaktik genom fluoridering

kan medföra.

Med hänsyn till osäkerheten hos olika faktorer, som påverkar det framtida

tandläkarbehovet, är det enligt min mening inte möjligt att i dag mera

exakt bestämma detsamma. Från planeringssynpunkt torde det emellertid

vara tillräckligt att konstatera att den nuvarande utbildningskapaciteten

ej inom överskådlig framtid resulterar i en sådan ökning av antalet tandläkare,

att någon förbättrad tandvårdsstandard kan uppnås. Det finns

därför anledning att eftersträva en sådan ökning av utbildningskapaciteten,

att icke blott den rådande bristen på tandläkare snabbt kan täckas utan

även den väntade ökningen i tandvårdsefterfrågan i rimlig omfattning kan

tillgodoses. Jag vill därför förorda att en ökning av tandläkarutbildningen

kommer till stånd och att denna ökning får den storlek, som mot denna

bakgrund och med beaktande av de speciella organisatoriska förutsättningarna

på det odontologiska utbildningsområdet kan anses tillfredsställande

avvägd. Med hänsyn till den odontologiska utbildningens organisation

finns därvid blott ett fåtal möjligheter att välja mellan.

Tandläkarutbildning sker för närvarande vid tandläkarhögskoloma i

Stockholm och Malmö samt vid det till stockholmshögskolan hörande tandläkarinstitutet

i Umeå. Dessa läroanstalter har tillsammans en årlig intagningskapacitet

av 240 studerande. Tillräckliga förutsättningar för anordnande

av odontologisk utbildning synes i dagens läge föreligga beträffande

fyra orter — Stockholm, Malmö, Umeå och Göteborg. Att öka den nuvarande

utbildningskapaciteten i Stockholm och Malmö, tillhopa 200 nybörjare

per år, synes mig av olika skäl inte görligt. Ökningen av kapaciteten

i Umeå kan — som jag strax skall närmare belysa — inte bli större än 20.

Behovsundersökningarna bär klart visat att en så begränsad ökning av

tandläkarutbildningskapaciteten är helt otillräcklig. Den innebär nämligen

att först omkring sekelskiftet antalet heltidsarbetande tandläkare skulle

komma att nå siffran 7 400. Kvar står då möjligheten att anordna tandläkarutbildning

också i Göteborg. Hittills gjorda erfarenheter tyder närmast

på att, om patienttillgången så medgiver, en odontologisk läroanstalt från

ekonomiska synpunkter bör dimensioneras för ett årligt intag av ca 100

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

studerande. De verkställda behovsundersökningarna och de utbildningsorganisatoriska

förutsättningarna leder därför enligt min mening till att

planeringen bör inriktas på att, så snart omständigheterna det medger, uppnå

en sammanlagd årlig intagningskapacitet av omkring 360 studerande.

Vid tandläkarinstitutet i Umeå sker nu utbildning av 40 studenter under

tredje till och med åttonde studieterminerna, medan den övriga utbildningen

vid umeålinjen är förlagd till stockholmshögskolan. Som framgatt

av min tidigare redogörelse har ett betänkande om ombildning av tandläkarinstitutet

till självständig högskola med utbildning även under nionde

och tionde terminerna framlagts av organisationskommittén för den medicinska

högskolan i Umeå. I detta betänkande, som utarbetats av organisationskommitténs

odontologiska nämnd, förordas en till 48 studerande ökad

intagning per år. Av en senare överlämnad promemoria framgår, att möjlighet

föreligger att öka intagningen till 60 studerande om året. Vid remissbehandlingen

av betänkandet jämte promemorian har i första hand frågan

om utbildningskapaciteten i Umeå diskuterats. Därvid har särskilt hänsyn

tagits till det tillgängliga patientunderlaget. Medicinalstyrelsen betonar, att

antalet vårdsökande måste vara tillfyllest dels för utbildning av ett ökat

antal studenter, dels för den tandsjukvård som skall utföras av ett ökat

antal vid lärarkliniken halvtidstjänstgörande lärare. Det är därför av betydande

intresse, att lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm genom

en separat utredning funnit, att patienttillgången i dagens läge är tillräckligt

stor för att medge en utökning av organisationen i Umeå till 60 studerande

per årsgrupp.

I överensstämmelse med den odontologiska nämnden och flertalet remissinstanser

anser jag, att starka skäl talar för förläggning av nionde och tionde

terminernas utbildning till Umeå. Jag föreslår därför, att i Umeå skall

meddelas undervisning under tandläkarutbildningens sista år från och med

läsåret 1963/64. Samtidigt bör institutet ombildas till en i förhållande till

tandläkarhögskolan i Stockholm fristående läroanstalt. Jag vill i anslutning

härtill inskjuta att frågan om läroanstaltens organisatoriska ställning

är föremål för prövning av organisationskommittén och därför inte bör

prövas i förevarande sammanhang. I och med institutets ombiklning måste

enligt nämndens förslag lärarorganisationen fullständigas. Då personalorganisationen

endast i mindre utsträckning behöver förstärkas vid en ökning

av utbildningskapaciteten till 60 studerande, finner jag det angeläget,

att på detta sätt ett antal nya utbildningsplatser tillskapas. Sedan det numera

klargjorts, att patientunderlaget är tillräckligt för att bära upp en

sådan ökning av utbildningsorganisationen, har jag funnit mig böra föreslå,

att utbildningskapaciteten i Umeå ökas till 60 studerande per år med

början vid tredje terminens utbildning höstterminen 1963.

Nämnden har i sitt betänkande framlagt ett detaljerat förslag till per
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

sonalorganisation för den blivande odontologiska läroanstalten i Umeå. Jag

kommer här att till behandling ta upp endast de av nämnden föreslagna

högre lärartjänsterna. Professurer föreslås bli inrättade i ämnena cariologi,

protetik, kirurgi, röntgendiagnostik, ortopedi, pedodonti, histopatologi och

i ämnet teknologi. Laboraturer föreslås av nämnden bli inrättade i bettanalys

med parodontoprotetik, endodonti, farmakologi och i parodontologi.

Nämnden föreslår slutligen, att i motsats till vad som är förhållandet vid de

befintliga tandläkarhögskolorna laboraturer ej inrättas i cariologi och protetik.

Bland remissinstanserna tillstyrks allmänt inrättande i Umeå av professurer

i de ämnen som vid övriga tandläkarhögskolor företräds av professur.

Flertalet remissorgan ansluter sig även till förslaget om professurer

i stället för laboraturer i ämnena pedodonti och histopatologi. För ämnet

teknologi förordas i ett flertal yttranden inrättande av laboratur i stället

för av nämnden föreslagen professur.

För egen del finner jag, att det föreliggande förslaget om ordinarie lärartjänster

i stort sett bör genomföras. Dock är jag ej beredd att nu i detalj

ta ställning till den föreslagna personaluppsättningen. Det torde få ankomma

på vederbörande anslagsäskande myndighet att senare inkomma med

ett överarbetat förslag, vilket dock i stora drag bör vara uppbyggt enligt

det av den odontologiska nämnden framlagda förslaget.

Vad avser övriga lärartjänster för tandläkarutbildningen i Umeå har ett

flertal remissinstanser funnit det motiverat att avvakta med slutligt ställningstagande,

under hänvisning till att de odontologiska förhandlingssakkunniga

inom kort väntas framlägga förslag angående tandsjukvårdens

ordnande vid de odontologiska läroanstalterna. Jag finner i likhet med

nämnda remissinstanser att frågan om lärartjänsterna i övrigt bör tas upp

till prövning i ett senare sammanhang. Sak samma gäller frågorna om biträdespersonal

m. m. samt de anslag i övrigt, som erfordras för den blivande

läroanstaltens drift.

Frågan om lokaler för den odontologiska läroanstalten torde böra lösas

efter förhandlingar mellan representanter för staten och Västerbottens läns

landsting.

En utökning av den odontologiska utbildningskapaciteten i Umeå från

40 till 60 elever per årskurs från och med läsåret 1963/64 förutsätter vidare,

att 20 prekliniska utbildningsplatser utöver de nuvarande 40 vid

stockholmshögskolans umeålinje tillskapas från och med läsåret 1962/63.

Ett genomförande av mitt förslag, att från och med läsåret 1965/66 medicinsk

teoretisk utbildning anordnas i Umeå, skapar emellertid förutsättningar

att från och med samma läsår i Umeå anordna preklinisk odontologisk

utbildning. Med anledning av det anförda förordar jag dels att läsåren

1962/63—1964/65 preklinisk odontologisk utbildning för ytterligare

20 elever anordnas på lämpligt sätt, dels att från och med läsåret 1965/66

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

tandläkarutbildningen i dess helhet för 60 elever per år förlägges till Umeå.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att föranstalta om erforderliga

utredningar rörande den här aktuella prekliniska odontologiska utbildningen

för 20 elever under läsåren 1962/65.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har de löpande årliga

kostnaderna för den av mig nu förordade utbyggnaden av tandläkarutbildningen

i Umeå — vid full utbyggnad — beräknats till drygt 2 miljoner

kronor. Därtill kommer för statsverkets del engångskostnader med cirka

3,8 miljoner kronor för inredning och utrustning. Statens andel i övriga

anläggningskostnader kan fastställas först efter förhandlingar.

Vid 1955 års riksdag (jfr SU nr 148 s. 45 ff.) bestämdes att en tidigare i

princip beslutad ny tandläkarhögskola skulle — utan att tidpunkten för dess

upprättande fixerades — förläggas till Göteborg. Härmed sammanhängande

frågor har sedermera varit föremål för överväganden inom ecklesiastikdepartementet.

Tandläkarprognosdelegationen har i sitt betänkande förordat inrättande

av en tandläkarhögskola i Göteborg för årlig intagning av 100 studerande

från och med år 1965.

I överensstämmelse med de synpunkter, som jag utvecklat i det föregående,

synes tandläkarutbildning i Göteborg böra anordnas så snart som det med

hänsyn till olika omständigheter låter sig göra. Från Göteborgs stads sida har

också framförts önskemål om att den i princip beslutade tandläkarhögskolan

snarast möjligt blir inrättad. Som jag redan antytt bör planeringen för en sådan

läroanstalt inriktas på en årlig intagningskapacitet av omkring 100 studerande.

Med hänsyn till önskvärdheten av att, där så ske kan, åstadkomma

samarbete med andra nordiska länder vid utbyggande av det högre utbildningsväsendet,

torde därvid böra undersökas förutsättningarna för att ge

kompetenta sökande från annat nordiskt land företräde till ett antal utbildningsplatser

vid en blivande odontologisk läroanstalt i Göteborg. Intresse

för ett dylikt arrangemang har vid preliminära kontakter visats från norska

regeringens sida.

Anordnande av en odontologisk läroanstalt i Göteborg kräver bland annat,

att överenskommelse träffas med Göteborgs stad rörande samordning med

stadens tandsjukvård av den patientbehandling, som fordras för utbildningens

bedrivande och för forskningen vid läroanstalten. Jag vill här erinra

om vad jag förut anfört om väntade förslag rörande tandsjukvårdens ordnande

vid de odontologiska läroanstalterna. Vidare måste förhandlingar med

Göteborgs stad äga rum och preliminärt avtal ingås mellan staten och staden

beträffande lokaler för odontologisk utbildning och forskning.

Med hänsyn till vad jag nu anfört synes det ej möjligt att här framlägga

en detaljerad plan för i vilken takt en ny läroanstalt i Göteborg bör uppföras.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att låta upptaga förhandlingar med

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

Göteborgs stad rörande anordnande av en odontologisk läroanstalt i Göteborg

samt att i övrigt nu genomföra det förberedelsearbete som fordras för anordnande

av tandläkarutbildning där. Först därefter torde, i den mån

budgetmässigt utrymme och erforderlig arbetskraft bedömes tillgängliga

för ändamålet, frågan böra underställas riksdagen för förnyad prövning.

Tandteknikerutbildning är för närvarande anordnad vid särskilda statliga

skolor i Stockholm, Malmö och Göteborg. Det sammanlagda antalet elevplatser

vid skolorna uppgår till 84. Före antagandet till tandteknikerskola krävs

att aspirant genomgått en tvåårig förberedande utbildning vid någon av

medicinalstyrelsen auktoriserad arbetsplats. Utbildningen vid tandteknikerskolorna

är ettårig. Härefter följer en ettårig praktikanttjänstgöring, innan

vederbörande erhåller av medicinalstyrelsen utfärdat behörighetsbevis som

examinerad tandtekniker. 1951 års t andläkarkommitté har, såsom framgår

av den tidigare lämnade redogörelsen, framlagt förslag dels om ökad utbildningskapacitet,

dels om ändrad utbildningsgång för tandtekniker. Enligt

betänkandet rader brist på kompetenta tandtekniker, framför allt i Nordsverige.

Av denna anledning föreslår kommittén inrättande av en fjärde

tandteknikerskola förlagd till Umeå. Denna bör enligt förslaget erhålla en

utbildningskapacitet av 20 elever per årskurs, samtidigt som viss ökning av

intagningarna förutsätts komma till stånd vid de existerande skolorna. Den

föreslagna utbildningsgången utesluter obligatorisk förberedande elevutbildning.

I stället har skolutbildningen föreslagits bli tvåårig. Praktikanttjänstgöringen

bör enligt kommittén förläggas till särskilda praktikantlaboratorier,

vilka bör anknytas till tandläkarhögskolorna. Dessa laboratorier avses

i praktiken komma att fungera som serviceorgan åt tandsjukvården vid

respektive högskolor.

Förslaget om inrättande av tandteknikerskola i Umeå tillstyrks nästan

undantagslöst av remissinstanserna, som emellertid i stor utsträckning ställer

sig avvaktande till förslaget om ändrad utbildningsgång för tandtekniker.

I ett stort antal yttranden förordas, att den nya utbildningsordningen

först prövas vid en tandteknikerskola, innan den genomföres generellt. I

den odontologiska nämndens förslag till personalorganisation för tandläkarhögskolan

i Umeå har förutsatts, att en tandteknikerskola med därtill

hörande praktikantlaboratorium inrättas samtidigt med ombildningen av

tandläkarinstitutet till självständig odontologisk läroanstalt. Särskilda teknikertjänster

för den tandsjukvårdande verksamheten vid högskolan har

därför inte upptagits i förslaget.

Jag förordar för egen del, att tandteknikerutbildning anordnas i Umeå

från och med läsåret 1963/64. Slutlig ställning till utbildningens uppläggning

och omfattning torde inte böra tas nu. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att föranstalta om de ytterligare utredningar i frågan, som

kan anses erforderliga, varvid även spörsmålet om huvudmannaskapet för

tandteknikerutbildningen i Umeå bör övervägas.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961 219

Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade förslag och riktlinjer för

utbyggande av läkar- och tandläkar- samt tandteknikerutbildningen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordar Hans Maj:t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Kerstin Kylin-Almryd

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1961

INNEHÅLL

Sid.

I. Läkarbehov och läkartillgång.................................... 3

A. Läkarprognosutredningen .................................... 3

1. Nuvarande läkartillgång m. in.............................. 4

2. Perspektiv på hälso- och sjukvårdens framtida utveckling..... 9

Konsumtionsutvecklingen................................ 9

Arbetskrafts- och kostnadsutvecklingen................... 12

3. Programmatisk beräkning av det framtida läkarbehovet...... 15

Lasarettsvård .......................................... 16

Långtidssjukvård ....................................... 19

CP-vård, vanförevård, vård av kroniskt sjuka barn, reumati
kervård

................................................ 20

Mentalsjukvård ........................................ 21

Epilepsivård ........................................... 22

Allmänläkare och privatpraktiserande specialister.......... 22

Hälsovård.............................................. 23

Forskning och undervisning.............................. 25

4. Slutsatser och förslag...................................... 27

5. Särskilda yttranden ....................................... 31

B. Yttranden .................................................. 31

II. Tandläkarbehov och tandläkartillgång............................ 45

A. 1951 års tandläkarkommitté.................................. 45

B. 1957 års folktandvårdssakkunniga............................. 49

C. Behovsundersökningen 1960 .................................. 53

1. Tandläkarprognosdelegationen ............................. 54

Den nuvarande tandläkarkårens omfattning, sammansättning

och behandlingskapacitet ................................ 55

Det beräknade behovet av tandläkare 1970—90 ............ 57

Tillgången på tandläkare 1970—90 vid olika utbildningsalternativ

.............................................. 60

Delegationens förslag till åtgärder........................ 62

Delegationens kompletterande beräkningar................ 63

2. Yttranden ............................................... 65

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds ''proposition nr 108 år 1961 221

Sid.

III. Organisationen av utökad läkarutbildning ........................ 75

A. Läkarutbildningsberedningen ................................. 77

1. Föreliggande planer på utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen

....................................... 78

2. Allmänna synpunkter på ökad läkarutbildning.............. 81

3. Alternativ för ökad läkarutbildning......................... 84

4. Nödvändiga resurser för ökad läkarutbildning vid skilda lärosäten

.................................................... 87

Uppsala ............................................... 87

Lund-Malmö ........................................... 89

Göteborg .............................................. 92

Stockholm ............................................. 95

Umeå.................................................. 190

Örköping .............................................. 105

5. Tidsplan för ökad läkarutbildning.......................... 106

6. Blandad medicinsk och annan utbildning.................... 108

7. Läkarutbildningsberedningens förslag till åtgärder............ 110

B. Yttranden .................................................. H2

Allmänna synpunkter ..................................... 112

Alternativ för ökad läkarutbildning......................... 120

Förutsättningarna vid skilda lärosäten...................... 134

Tidsplan för ökad läkarutbildning.......................... 149

Blandad medicinsk och annan utbildning.................... 151

C. Vissa kostnadsberäkningar ................................... 153

Uppsala ................................................. 154

Lund-Malmö ............................................. 156

Göteborg ................................................ 158

Stockholm ............................................... 160

Umeå ................................................... 162

VI. Organisationen av utökad tandläkarutbildning m. m................ 167

A. Tandläkarhögskola i Umeå................................... 167

1. Det nuvarande tandläkarinstitutets utformning.............. 167

2. Förslag om ombildning av tandläkarinstitutet till tandläkarhögskola

................................................. 169

Studiernas uppläggning.................................. 170

Nuvarande lärarpersonal ................................ 171

Ämnesindelning och ämnesföreträdare .................... 172

Övrig lärarpersonal...................................... 175

Biträdespersonal ........................................ 179

Nämndens förslag till åtgärder........................... 180

Förslag om årlig intagning av 60 studerande............... 180

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Sid.

B. Tandläkarhögskola i Göteborg................................ 181

C. Yttranden .................................................. 183

Tandläkarhögskola i Umeå................................. 183

Tandläkarhögskola i Göteborg ............................. 188

D. Ökad tandteknikerutbildning ................................. 189

1. 1951 års tandläkarkommitté ............................... 190

2. Yttranden ............................................... 193

E. Vissa överslagsberäkningar beträffande kostnaderna............ 198

Umeå ................................................... 198

Göteborg ................................................ 200

Tandteknikerutbildning ................................... 200

V. Departementschefen ............................................ 201

Doktrin (2)

  1. Utredningar, FT 1962 nr 4 s. 196 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Utredningsuppdrag, FT 1962 nr 4 s. 189, på s. 196 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för bukgetåret 1961162 till statens blindskolor s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. FT 1962 s. 189 Utredningsuppdrag s. 196 i texten
  2. FT 1962 s. 196 Utredningar s. 196 i texten