Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

1961-03-23 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:113, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1961

1

Nr 113

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

m. m.; given Stockholms slott den 23 mars

1961.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att den särskilda lagstiftningen om bankaktiebolags

kassareserv och lagstiftningen om räntereglering, för vilka giltighetstiden

utgår den 30 juni 1961, skall erhålla förlängd giltighet till och med

den 30 juni 1962. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 113

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1961

Bilaga

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om

bankaktiebolags kassareserv

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv1,

vilken jämlikt lag den 3 juni 1960 (nr 382) gäller till och med den

30 juni 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1962.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1951 om räntereglering

m. m., vilken jämlikt lag den 3 juni 1960 (nr 383) gäller till och med den

30 juni 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1962. 1

1 Senaste lydelse av 1 § se 1960:382.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 113 år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt giltighet av

lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv, m. m., samt anför därvid följande.

I en den 26 januari 1961 dagtecknad skrivelse har fullmäktige i riksbanken

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att lagen

den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla

förlängd giltighet till och med den 30 juni 1962, dels ock att lagen den 7 december

1951 (nr 767) om räntereglering m. m. måtte erhålla förlängd giltighet

till och med den 30 juni 1962.

Över fullmäktiges skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt Svenska bankföreningen.

I.

I. Lagstiftningen angående bankaktiebolags kassareserv

Enligt 63 § första stycket lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse,

vilken gäller sedan den 1 januari 1956, är bankaktiebolag skyldigt att

hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillräcklig kassareserv,

bestående av tillgångar som kan med lätthet förvandlas i penningar.

Jämlikt andra stycket nämnda författningsrum skall kassareserven jämte

den inneliggande kassan minst uppgå till belopp lika med summan av

a) tjugufem procent av de förbindelser, som det åligger bolaget att fullgöra

vid anfordran eller efter uppsägning inom kortare tid än en månad,

garantiförbindelser och inlåning å sparkasseräkning undantagna;

b) fyra procent av sådana bankbolagets förbindelser, som ej skall motsvaras

av kassareserv enligt a), garantiförbindelser samt obligationer eller

därmed jämförliga förbindelser undantagna.

Även den före den 1 januari 1956 gällande banklagen av den 22 juni 1911

tf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 113

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 113 år 1961

(nr 74) innehöll bestämmelser om kassareserv. Enligt 49 § 2 mom. första

punkten nämnda lag var sålunda bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar,

vilka kunde med lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till

belopp, som tillsammans med den inneliggande kassan motsvarade minst

25 procent av de förbindelser, som det ålåg bolaget att vid anfordran fullgöra.

Alltsedan år 1937 har särskilda bestämmelser — utöver vad i den permanenta

banklagstiftningen stadgas — varit meddelade beträffande bankaktiebolags

kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende

är upptagna i lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gällde ursprungligen

till och med den 30 juni 1950. Lagen har därefter erhållit fortsatt giltighet,

senast genom lag den 3 juni 1960 (nr 382), enligt vilken giltighetstiden

utsträckts till och med den 30 juni 1961. Vissa ändringar har vidtagits

i lagen åren 1954, 1956 och 1960, bl. a. i fråga om maximitalet för kassareservkvoten.

Ändringen år 1960 innebar att maximum sänktes från 50 till 45

procent.

De nu gällande bestämmelserna har i huvudsak följande innehåll.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 63 § 1955 års lag om bankrörelse, tillsammans

med bankaktiebolags inneliggande kassa skall uppgå till viss bestämd

kvotdel, högst fyrtiofem procent, av bolagets förbindelser med undantag av

garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar å sparkasseräkning;
b)

att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande

kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om

förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,

skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken

och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden

hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras

av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i

riksbanken innestående medel icke uppgår till sålunda föreskrivet belopp,

bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av

Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,

dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av

växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven

utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 g stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga

bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgår till visst angivet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 113 år 1961

5

belopp, och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må efter

storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar fastställes.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt

bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan

avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget

föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Av Konungen jämlikt lagen meddelat förordnande må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

Bestämmelser enligt 1949 års lag har av Kungl. Maj :t meddelats dels för

tiden den 1 oktober 1950—den 30 juni 1951 i kungörelsen den 10 augusti

1950 (nr 483), dels ock, med upphävande av nyssnämnda kungörelse, för

tiden den 1 juni 1951—den 30 juni 1952 i kungörelsen den 18 maj 1951

fnr 253). Efter därom av fullmäktige i riksbanken gjord framställning upphävdes

sistnämnda kungörelse genom kungörelsen den 8 februari 1952 (nr

32) med verkan från och med samma dag.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 september 1957 tillkallades

en särskild expertutredning, kreditmarknadsutredningen, med uppdrag

att framlägga förslag till konkreta åtgärder för att utvidga den långa

kapitalmarknaden. Kreditmarknadsutredningen har den 22 mars 1960 avgivit

betänkandet »Banklikviditet och kreditprioritering» (SOU 1960: 16).

Betänkandet innehåller, såvitt nu är fråga, förslag till en ny lag angående

rätt för riksbanken att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser rörande

kreditinrättnings likviditet m. m. Den föreslagna lagen är avsedd att ersätta

bl. a. 1949 års förenämnda lag om bankernas kassareserver. Betänkandet

har varit föremål för remissbehandling.

I sin förenämnda skrivelse har fullmäktige i riksbanken anfört, att beredskapsskäl

alltjämt talar för bibehållande av penningpolitiskt motiverade

kassareservsbestämmelser. Fullmäktige förordar att — därest förslag, grundat

på kreditmarknadsutredningens betänkande, icke skulle komma att underställas

1961 års vårriksdag — giltighetstiden för den nuvarande lagstiftningen

förlänges med ytterligare ett år eller till utgången av juni 1962.

Bankofullmäktiges framställning tillstyrkes av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Icke heller bank- och fondinspektionen har något att erinra mot att 1949

års lag erhåller förlängd giltighet till och med den 30 juni 1962.

Svenska bankföreningen vill inte bestrida att det i vissa lägen kan vara

av värde att kunna arbeta med reservkvoter som komplement till andra

penningpolitiska åtgärder. Bankföreningen vill därför inte motsätta sig att

den nuvarande kassareservlagen förlänges för ytterligare ett år. Föreningen

anser dock, att den vid 1960 års riksdag genomförda sänkningen av maximum

för eventuella reservkvoter — från 50 till 45 procent — var otillräcklig

och att detta maximum alltjämt är för högt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 113 år 1961

Departementschefen

Bestämmelserna i gällande banklag om skyldighet för affärsbank att enligt

vissa normer redovisa kassareserv är — på samma sätt som fallet var

med motsvarande regler i 1911 års banklag —- enbart inriktade på att skydda

bankernas likviditet. Vid sidan av -nämnda bestämmelser har alltsedan år

1937 funnits en särskild provisorisk kassareservlagstiftning — för närvarande

upptagen i den förut nämnda beredskapslagen av år 1949 — med syfte

att möjliggöra en penningpolitisk kontroll av bankernas kreditkapacitet.

1949 års lag ger Kungl. Maj :t befogenhet att, då läget på kreditmarknaden

så påfordrar, inom vissa i lagen angivna gränser uppställa strängare krav

på bankernas kassareservhållning än banklagen föreskriver. I den proposition,

varigenom 1955 års riksdag förelädes förslaget till ny banklag, uttalade

dåvarande chefen för finansdepartementet att det torde få anses såsom

tveksamt huruvida en penningpolitisk lagstiftning på detta område i fortsättningen

borde få samma konstruktion som i 1949 års lag. En omprövning

av principerna för denna lagstiftning torde, framhölls det vidare, med hänsyn

härtill icke kunna anses opåkallad.

Kreditmarknadsutredningen har såsom förut angivits numera slutfört sitt

arbete. Ett slutligt ställningstagande till utredningens förslag fordrar ingående

överväganden och torde icke kunna ske inom sådan tid att en eventuell

proposition kan föreläggas riksdagen innan giltighetstiden för 1949 års

lag utgår den 30 juni 1961. I detta läge och då i princip enighet torde råda

om att en beredskapslagstiftning på förevarande område är nödvändig, biträder

jag bankofullmäktiges förslag om förlängning av 1949 års lag under

ytterligare ett år eller således till och med den 30 juni 1962. Enligt min mening

bor därvid — i avvaktan på slutligt ställningstagande till kreditmarknadsutredningens

förslag— maximitalet för kassareservkvoten bibehållas vid

45 procent.

II. Lagstiftningen om räntereglering

Hösten 1951 infördes lagstiftning som syftar till att möjliggöra bl. a. en

reglering av räntan vid in- och utlåning av penningar. Bestämmelserna är

upptagna i lagen den 7 december 1951 (nr 767) om räntereglering in. m.

Lagen, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1953, har därefter

erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 3 juni 1960 (nr 383) enligt

vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1961. Ränteregleringslagen,

som har karaktär av fullmaktslag, har hittills icke tagits i

anspråk.

Beträffande lagens närmare innehåll må följande här nämnas.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § erfordras för att lagens huvudbestammeiser

skall träda i tillämpning alt Konungen på framställning av

ullmaktige i riksbanken därom meddelat särskilt förordnande. Sådant förordnande

må meddelas i den mån så prövas oundgängligen nödigt för att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 113 år 1961

7

uppnå det mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet.

Enligt 4 § äger riksbanken föreskriva viss anmälningsskyldighet för den

som yrkesmässigt driver utlåning av penningar. Anmälningsskyldigheten

omfattar tillämpade räntesatser och övriga villkor samt planerade ränteändringar.

Bestämmelser angående räntestopp meddelas i 5 §. Sålunda äger riksbanken

föreskriva, att den som utlånar penningar icke må utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer tillämpa högre ränta vid viss utlåning

eller, om jämväl inlåning av penningar sker från allmänheten på räkning

som av bank allmänneligen begagnas, lägre ränta vid viss sådan inlåning

än den, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives, eller, om han

då icke i jämförbar form utlånade eller inlånade penningar, den ränta, som

den angivna dagen var att anse som gängse eller som han före nämnda dag

senast tillämpat. Föreskrift om räntestopp meddelas att gälla för viss tid,

högst sex månader. Då skäl därtill finnes må räntestoppet förlängas, varje

gång för högst sex månader. Har räntestopp föreskrivits beträffande viss

ut- eller inlåning, äger riksbanken då så prövas skäligt förordna om sänkning

av utlåningsräntan eller höjning av inlåningsräntan. Sådant förordnande

må jämväl meddelas beträffande allenast viss person eller visst företag.

Förordnande gäller under den tid räntestoppet är gällande.

I 6 § stadgas, att riksbanken äger fastställa viss högsta ränta vid viss utlåning

(maximiränta) eller viss lägsta ränta vid viss inlåning av penningar

från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas (minimiränta).

Maximiränta må ej överskridas och minimiränta ej underskridas

med mindre myndighet som Konungen bestämmer givit tillstånd därtill.

För föreskrift om maximi- och minimiränta gäller samma tidsbegränsning

som för räntestopp.

De nu återgivna bestämmelserna kompletteras med ett stadgande i 2 §

att med ränta skall likställas varje annan gottgörelse som utgör vederlag

vid lån av penningar. Vidare gäller enligt 3 §, att lagens föreskrifter ej har

avseende å ränta, för vars beräknande eller fastställande gäller särskilda

bestämmelser, givna i allmän författning eller eljest meddelade av Konungen.

Enligt 7 § äger riksbanken föreskriva, att obligationer, förlagsbevis och

likartade skuldförbindelser ej må utgivas utan tillstånd av riksbanken. Ett

undantag utgör därvid skuldebrev, som utgives av riksgäldskontoret.

I 8 § lämnas vissa bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter

som lämnas med stöd av lagen. 9 och 10 §§ upptager ansvarsbestämmelser

in. m. I 11—13 §§ meddelas vissa processuella föreskrifter. Jämlikt

14 § slutligen äger Konungen meddela de närmare föreskrifter, som erfordras

för lagens tillämpning.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av lagen om räntereglering

in. in. har av Kungl. Maj:t meddelats genom kungörelse den 7 december

1951 (nr 708). Denna kungörelse, som ursprungligen i likhet med ränleregleringslagen

gällde till och med den 30 juni 1953, bär senast genom kun
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1961

görelse den 3 juni 1960 (nr 384), erhållit förlängd giltighet till utgången av

juni 1961. 1951 års kungörelse innehåller bl. a. bestämmelser att vissa frågor

avseende tillämpningen av ränteregleringslagen skall handläggas av

en särskild nämnd, räntenämnden. Närmare föreskrifter om räntenämndens

verksamhet m. m. är meddelade i instruktionen den 7 december 1951 (nr

769) för räntenämnden.

Bankofullmäktige bär i sin tidigare omnämnda skrivelse — under erinran

om att giltighetstiden för ränteregleringslagen utlöper den 30 juni 1961

— förordat, att lagen i beredskapssyfte ges förlängd giltighet, förslagsvis

under ett år.

Enligt vid skrivelsen fogat protokollsutdrag har herrar Svärd och Kollberg

förklarat sig icke kunna biträda förslaget om förlängning av ränteregleringslagen.

Bankofullmäktiges framställning tillstyrkes av fullmäktige i riksgåldskontoret

under hänvisning till vad bankofullmäktiges majoritet uttalat. Reservation

häremot anföres av herr Hagberg, vilken förklarar sig dela den

mening, som vid behandlingen av ärendet inom bankofullmäktige uttalats i

reservationen av herrar Svärd och Kollberg.

Bank- och fondinspektionen förklarar sig icke ha något att erinra mot att

giltighetstiden för ränteregleringslagen förlänges med ett år.

Svenska bankföreningen avstyrker förslaget att förlänga ränteregleringslagens

giltighetstid.

Departementschefen

Riksbanksfullmäktige har hemställt att ränteregleringslagen, som gäller

till och med den 30 juni 1961, måtte ges förlängd giltighet, förslagsvis under

ett år. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har ränteregleringslagen

hittills icke tagits i anspråk. Lagen har dock — såsom förutsattes

vid dess tillkomst — kommit att tjäna såsom ett underlag för riksbankens

strävanden att förhandlingsvägen nå inflytande över utvecklingen

på kreditmarknaden. Det allmänna ekonomiska läget är också fortfarande

sådant att behov föreligger av att upprätthålla den handlingsberedskap,

som ränteregleringslagen ger. Jag biträder därför bankofullmäktiges hemställan

och tillstyrker alltså att lagen erhåller förlängd giltighet under ytterligare

ett år eller till och med den 30 juni 1962.

III. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1961

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda författningsförslag — vilka såsom Bilaga1 torde få

fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag — måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bo Natt och Dag

n

Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen togade lagförslagen, har här uteslutits.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr It3 år 1961

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 17 mars

1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 7 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll över

finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 3 mars

1961, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag

till 1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19i9 angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv samt 2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december

1951 om räntereglering m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn B. G. Holmquist.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

T. Johansson

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1961

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 17 mars

1961 avgivna utlåtande över de den 3 mars 1961 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Föredragande departementschefen hemställer att förslagen, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610844

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:353 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 39 § 3 mom. och lf6 § 2 mom. kommunalskattelagen den a1 i texten
  2. BU 1961:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19i9 s. 1 i texten