Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om brännoljeskatt

1961-02-10 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:114, Med förslag till förordning om brännoljeskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1961

1

Nr 114

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om brännoljeskatt; given Stockholms slott den

10 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om brännoljeskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omläggning av beskattningen av motorbrännolja.

För närvarande erlägges skatten efter deklaration av ägarna av dieseldrivna

motorfordon. Beskattningsförfarandet ändras enligt förslaget så att

skatt som regel skall utgå redan vid oljebolagens försäljning av motorbrännolja

till bensinstationer eller direkt till motorfordonsägare. Endast för de

s. k. blandade förbrukarna, d. v. s. de som använder motorbrännolja både för

drift av motorfordon och för annat ändamål, t. ex. drift av traktor, bibehålies

det nuvarande deklarationsförfarandet.

I samband med omläggningen utformas beskattningen i anslutning till de

principer, som varit vägledande vid senare års lagstiftning på punktskatteområdet,

bl. a. genom anknytning till förordningen om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning.

Omläggningen innebär en betydande förenkling av beskattningsförfarandet.

De skattskyldiga kommer sålunda att minska i antal från ca 25 000 till

drygt 3 000 och i huvudsak utgöras av — förutom oljebolagen — endast

de blandade förbrukarna. För det stora flertalet ägare av dieseldrivna fordon

kommer alltså skatteredovisningen i fortsättningen icke att innebära några

egentliga problem.

Fordonsägarnas skyldigheter inskränkes i stort sett till att bevara verifikationerna

på inköpt brännolja under två års tid ävensom att på anfordran

av kontrollstyrelsen tillhandahålla verifikationerna samt lämna upp
1

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 114

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 1U år 1961

gift om brännoljeförbrukning och körd våglängd. Förbud stadgas för den

som icke äger särskild rätt därtill att använda obeskattad brännolja för drift

av motorfordon.

Förslaget möjliggör, trots lättnaderna för fordonsägarna, en tillfredsställande

skattekontroll.

Skatten på motorbrännolja utgör för närvarande 30 öre per liter. Den föreslås

i fortsättningen bli 27 öre per liter. I samband därmed slopas för normala

fall rätten till skattefria avdrag — för brännolja som använts för annat

ändamål än fordonets framförande — för den som köper oljan i beskattat

skick. Detta innebär att skattebelastningen genomsnittligt blir något lägre

än för närvarande. För de blandade förbrukarna avses dock skatten fortfarande

vara 30 öre, och rätten till skattefria avdrag bibehålies.

Omläggningen av beskattningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari

1962. Den beräknas icke nämnvärt påverka statsverkets intäkter av brännoljeskatten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1961

3

Förslag

till

förordning om brännoljeskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till staten skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning erläggas

särskild skatt (brännoljeskatt) för sådan till tulltaxenummer 27.10 B

hänförlig vara, som är ägnad att användas till motordrift och som icke är

skattepliktig enligt förordningen om bensinskatt. Vara, som nu sägs, benämnes

i det följande brännolja.

Skatt skall icke utgå för brännolja, som uppenbart är avsedd att förbrukas

för annat ändamål än drift av motor i motorfordon.

Med obeskattad brännolja avses i förordningen brännolja, för vilken

skattskyldighet icke inträtt innan den förvärvats.

Begreppet motorfordon har i denna förordning samma innebörd som i

vägtrafikförordningen.

2 §•

I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till riket är

kontrollstyrelsen beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning.

Där skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet.

Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl

beträffande införsel.

3 §•

Den som inom riket tillverkar brännolja är, i den mån kontrollstyrelsen

icke annat medgiver, skyldig att vara registrerad hos kontrollstyrelsen (registrerad

tillverkare) samt att för sådant ändamål göra anmälan till styrelsen.

Den som, utan att tillverka brännolja, från depå försäljer brännolja i större

omfattning må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen (registrerad

leverantör). Om särskilda skäl därtill äro, må jämväl annan försäljare av

brännolja registreras såsom leverantör.

Den som förbrukar brännolja för såväl drift av motor i motorfordon som

annat ändamål må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen (registrerad

förbrukare).

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller

ansökan, skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

4 §•

Skattskyldighet föreligger, förutom i fall som i andra stycket c) sägs,

endast för den som är registrerad enligt 3 §.

Skattskyldigheten inträder

a) för registrerad tillverkare och registrerad leverantör då brännolja av

honom levereras till köpare, som icke är registrerad enligt 3 §, eller tages i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1961

anspråk för annat ändamål än försäljning eller ock, vid avregistrering ingår

i hans lager; ° °

b) för registrerad förbrukare då obeskattad brännolja påfylles bränsletank

i motorfordon, vartill han är ägare, eller av honom överlåtes till den

som icke är registrerad enligt 3 § eller ock, vid avregistrering, ingår i hans

lager; samt

c) för den som icke är registrerad enligt 3 § då brännolja för hans räkning

införes till riket och då obeskattad brännolja påfylles bränsletank till

motorfordon, vartill han är ägare.

Med ägare av motorfordon avses i denna förordning den som är eller bör

vara antecknad i automobilregister såsom ägare av sådant fordon ävensom

agare av motorfordon, som brukas enligt interimslicens eller saluvagnslicens.

5 §•

Skatten utgår med trettio öre för liter, dock att skatt, som erlägges av

tillverkare eller registrerad leverantör eller vid införsel, skall utgöra allenast

tjugusju öre för liter.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas

på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna

grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av

volymen. °

6 §-

Deklaration till. kontrollstyrelsen skall, där ej styrelsen annat föreskriver,

avlämnas för varje kalenderkvartal, varunder skattskyldighet inträtt.

Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods

utgång. Kontrollstyrelsen äger medgiva, att deklaration må insändas senare

an nu sagts, dock inom tre månader efter utgången av den beskattningsperiod

deklarationen avser.

Har skattskyldighet inträtt enligt 4 § andra stycket c) och är kontrollstyrelsen

beskattningsmyndighet, äger styrelsen utan hinder av vad i denna

paragraf sägs föreskriva särskild tid för deklarationens insändande.

7 §•

Registrerad tillverkare och registrerad leverantör må i deklaration göra

avdrag för brännolja, som

a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för

vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) åter tagits i samband med återgång av köp,

c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till

svensk frihamn,

d) försålts till den som enligt 8 § punkten 1, 2 eller 3 tulltaxeförordningen

ager åtnjuta tullfrihet för varor som införas till riket.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad

mån avdrag jämväl må göras för

a) brännolja, som den skattskyldige återtagit annorledes än i samband

med återgång av köp,

b) brännolja, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på

grund av bristande betalning från köparen.

8 §•

Registrerad förbrukare må efter särskild prövning av kontrollstyrelsen

erhålla avdrag för brännolja

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1961

5

a) för vilken skattskyldighet inträtt före eller vid förvärvet,

b) som använts för drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller

eljest för annat ändamål än fordonets framförande.

9 §.

Nyttjas motor i motorfordon, som drives med brännolja, i mera avsevärd

omfattning för drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller eljest

för annat ändamål än fordonets framförande och är fordonets ägare icke

registrerad förbrukare, äger han, om och i den mån kontrollstyrelsen prövar

skäligt, åtnjuta restitution för skatt på brännolja, som förbrukats för

annat ändamål än fordonets framförande.

Restitution må ock, om och i den mån kontrollstyrelsen prövar skäligt, åtnjutas,

därest brännolja, för vilken skattskyldighet inträtt före eller vid förvärvet,

använts för annat ändamål än drift av motor i motorfordon och förbrukaren

icke är registrerad enligt 3 §.

Restitutionsbelopp, som avses i denna paragraf, utbetalas av kontrollstyrelsen

efter ansökan halvårsvis i efterskott. Närmare föreskrifter om restitution

varom nu är fråga meddelas av kontrollstyrelsen.

10 §.

Den som icke är registrerad enligt 3 § må ej utan särskilt medgivande

av kontrollstyrelsen förbruka obeskattad brännolja för drift av motor i

motorfordon.

11 §•

Ägare av brännoljedrivet motorfordon är skyldig att anskaffa verifikationer

på sina förvärv av brännolja. Verifikationerna skola bevaras under

två år efter utgången av det år de avse.

12 §.

Kungl. Maj :t må förordna, att ägare av brännoljedrivet motorfordon

skall vara pliktig att i den omfattning kontrollstyrelsen föreskriver på

motorfordonet på egen bekostnad enligt styrelsens anvisningar låta installera

särskilt mätinstrument för att underlätta skattekontrollen.

13 §.

Skattskyldig är pliktig att i andra avseenden än i 11 och 12 §§ omförmälas

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande redovisning och

särskilda kontrollanordningar som kontrollstyrelsen finner erforderliga

för skattekontrollens utövande.

14 §.

Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

och i 13 § denna förordning stadgas med avseende på kontroll hos skattskyldig

skall, ändå att skattskyldighet ej föreligger, äga motsvarande tilllämpning

i fråga om

a) ägare av brännoljedrivet motorfordon,

b) den som tillverkar, bearbetar, försäljer, distribuerar eller eljest innehar

brännolja,

c) den som idkar handel med vara, vilken användes vid framställning

eller distribution av brännolja,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1961

d) den som i större omfattning avsänder eller låter avsända gods med

brännoljedrivet motorfordon eller förestår verksamhet för samordning av

yrkesmässig lastbilstrafik.

För kontroll som i första stycket sägs skall ägare av brännoljedrivet motorfordon

på anfordran av kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman lämna

uppgift om brännoljeförbrukning och körd våglängd.

15 §•

Skatt, som skall utgå vid införsel till riket, erlägges i den ordning som

är föreskriven beträffande tull. Även i övrigt skall vad i gällande författningar

stadgas i fråga om tull i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande

sådan skatt.

Brännolja skall med avseende å rätten till uppläggning å tullager likställas

med till riket inkommande tullbelagd vara i allmänhet.

16 §.

Har någon i strid med 10 § förbrukat obeskattad brännolja för drift av

motor i motorfordon dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Den som förskyllt fängelse må, efter omständigheterna, dömas att gälda

straffskatt med högst tre gånger den skatt som belöper på den förbrukade

brännoljan.

Brott, som i första stycket sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan

av kontrollstyrelsen. Finnes förseelsen ursäktlig eller eljest ringa,

skall ej till straff dömas.

17 §.

Den som icke behörigen iakttager vad honom åligger enligt It § eller på

grund av föreskrifter som meddelats med stöd av förordnande enligt 12 §

dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

18 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

19 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962. Förordningens

bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende

på åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter.

2. Genom den nya förordningen upphäves förordningen den 21 maj 1954

(nr 260) om brännoljeskatt. Sistnämnda förordning skall dock alltjämt äga

tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den

1 januari 1962.

3. Den som vid den nya förordningens ikraftträdande bedriver verksamhet

som avses i 3 § första stycket skall, i den mån kontrollstyrelsen icke

annat beslutar, utan anmälan registreras hos kontrollstyrelsen från och

med den 1 januari 1962.

4. Den som icke registreras enligt 3 § från och med ikraftträdandet av

den nya förordningen skall erlägga lagerskatt för den myckenhet skatte
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1961

pliktig brännolja han då innehar med tjugusju öre för liter, dock icke

om myckenheten understiger 400 liter.

Den som är skyldig erlägga lagerskatt skall senast den 31 mars 1962

till kontrollstyrelsen avlämna deklaration rörande sitt innehav av brännolja,

varvid tillika skall angivas den plats, där brännoljan förvarades. Samtidigt

med deklarationens avlämnande skall erläggas enligt deklarationen

upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto. I övrigt

skall med avseende på nu nämnd deklaration i tillämpliga delar gälla vad i

den nya förordningen stadgas rörande deklaration i allmänhet.

5. Det i 10 § stadgade förbudet skall icke gälla brännolja som innehades

vid tidpunkten för förordningens ikraftträdande.

6. I fråga om beskattningsperioder, som gå till ända under åren 1962 och

1963, skall den i 19 § första stycket förordningen om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning angivna tidsfristen utgöra två år.

7. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri

eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen,

skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr llt år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 februari

1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad utformning

av beskattningen av motorbrännolja samt anför därvid följande.

I. Inledning

Enligt förordningen den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt erlägges

skatt för brännolja, som förbrukats för drift av motorfordon. Skattskyldigheten

åvilar i princip den som är registrerad såsom ägare till brännoljedrivet

fordon. Denne skall senast 15 dagar efter varje kalenderkvartal

avge deklaration till kontrollstyrelsen angående den myckenhet brännolja,

som förbrukats såsom drivmedel till hans motorfordon under kvartalet och

samtidigt erlägga skatten till kontrollstyrelsen. Skatten utgår med 30 öre för

liter. Antalet skattskyldiga utgör omkring 25 000 och skatteintäkterna uppgår

till omkring 140 milj. kronor om året.

Brännoljeskatten infördes år 1935. Den är närmast att se som ett komplement

till bensinskatten, och intäkterna av brännoljeskatten går också till

vägväsendet. Anmärkningar mot systemet för beskattningen av brännolja

har framförts i olika sammanhang. Tillkomsten av den nu gällande skatteförordningen

av år 1954 innebar därvidlag avsevärda förbättringar, framför

allt i fråga om skattekontrollen. Vissa olägenheter har emellertid kvarstått,

och dessa har icke minst genom den effektivare kontrollen kommit att framstå

med ökad skärpa.

För de skattskyldigas del har det sålunda ansetts vara en nackdel att skatten

icke på samma sätt som bensinskatten kan erläggas i samband med

inköpet av brännolja. Skattekontrollen är synnerligen krävande. De skattskyldiga

åligger i allmänhet att föra en körjournal, där fortlöpande noteringar

skall göras om påfyllningar av brännolja och körda våglängder. I stor

omfattning föres emellertid icke dessa journaler eller är införda uppgifter

felaktiga. Noteringar eller kvitton om inköp av brännolja saknas ofta, varför

inköpsuppgifterna måste inhämtas från oljebolagen. De skattskyldiga

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1961

äger göra avdrag i deklaration för den kvantitet olja som visserligen påfyllts

fordonets bränsletank men som kan beräknas ha åtgått för drift av kranar

å fordonet, tippanordningar och i övrigt för ändamål, som icke har direkt

samband med fordonets framförande. Att skatt sålunda endast skall erläggas

för olja, som förbrukas för fordonets framförande, har i avsevärd grad

komplicerat kontrollarbetet. Även det centrala kontrollarbetet är ganska

arbetskrävande. Hit hör ny- och avregistreringar av skattskyldiga, noteringar

om förändringar i bilbeståndet, mottagande, kontrollräkning och bokföring

av deklarationer, bokföring av inbetalningar och åtgärder mot försumliga

skattskyldiga.

Det har tidigare icke ansetts praktiskt möjligt att beskatta brännolja på

samma sätt som bensin d. v. s. redan vid inköpet, då användning av brännolja

eller likställd petroleumprodukt för andra ändamål än motorfordonsdrift,

främst som eldningsolja, är helt dominerande.

Med anledning av de erinringar mot brännoljebeskattningens anordnande,

som framkommit, lät jag inom finansdepartementets rättsavdelning utreda

förutsättningarna för en ändrad utformning av beskattningen. Utredningen,

som verkställdes av byråchefen i kontrollstyrelsen E. Thulin, framlades i en

i januari 1959 upprättad promemoria med förslag till omläggning av brännoljebeskattningen

(promemoria A). I promemorian upptogs tre olika huvudalternativ

till ändrad lagstiftning.

I promemorian behandlades som alternativ 1 den utvägen att låta bensinstationernas

innehavare redovisa skatt för försäljning av olja som uppenbarligen

är avsedd för motordrift och låta det gällande deklarationsförfarandet

kvarstå som ett komplement. Med denna utgångspunkt skulle skattskyldighet

föreligga dels för innehavare av bensinstation till den del försäljning

sker av brännolja med skatt dels för ägare av motorfordon till den

del fordonen framdrives med icke skattebelagd olja. Det senare kunde bli

aktuellt för konsumenter med blandad förbrukning, exempelvis jordbrukare

med farmaggregat för tankning av såväl motorfordon som traktorer.

Skatten kunde vidare uttagas på liknande sätt som fordonsskatten. I promemorian

utvecklades denna möjlighet såsom alternativ 2. Fordonsskatten

skulle enligt detta alternativ för brännoljedrivna fordon inom varje viktklass

höjas med belopp som ungefärligen svarade mot den genomsnittliga brännoljeskatt,

som nu erlägges för fordon i samma viktklass.

Slutligen kunde skatten liksom nu göras beroende av fordonets användning.

Skatten kunde därvid sättas i relation till brännoljeförbrukningen -—

alternativ 3 A — eller till körd våglängd — alternativ 3 B. Alternativ 3 A

svarade i huvudsak mot nuvarande skattesystem. Endast vissa mindre omläggningar

i avsikt att underlätta kontrollarbetet ifrågasattes.

1 promemorian förordades alternativ 2.

över promemorian avgavs efter remiss yttranden av riksräkenskapsverket,

general tullstyrelsen, kontrollstyrelsen, kommerskollegium, generalpoststyrel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1961

sen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens väginstitut,

statens biltrafiknämnd, 1953 års trafikutredning samt överståthållarämbetet

och flertalet länsstyrelser ävensom Sveriges grossistförbund, Sveriges

industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska omnibusägareförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen,

Svenska petroleum institutet och Sveriges automobilindustriförening. Yttranden

inkom vidare från Svenska vägföreningen, Svenska droskbilägareförbundet,

Skogsbrukets motortransportkommitté, Sveriges hantverks- och

industriorganisation, Sveriges möbeltransportörers förbund och Åkeriföretagarnas

centralförening i Stockholm.

Behovet av en omläggning av brännoljebeskattningen underströks starkt

i flertalet remissyttranden. Härvid framfördes anmärkningar mot det nuvarande

systemet beträffande såväl deklarationsförfarandet och skattekontrollen

som uppbörden och därmed sammanhängande frågor.

I fråga om de i promemorian framlagda förslagen till omläggning av

brännoljebeskattningen var meningarna delade. I inemot hälften av de avgivna

yttrandena tillstyrktes sålunda alternativ 2 under det att alternativen

1, 3 A och 3 B erhöll förord i vardera ett fåtal yttranden. I flera yttranden

förordades ytterligare utredning.

Med hänsyn till vad som framkom vid remissbehandlingen ansåg jag det

lämpligt att ytterligare utreda frågan före ett slutligt ställningstagande.

I en i januari 1960 inom finansdepartementets rättsavdelning upprättad

promemoria (promemoria B) framlade byråchefen Thulin förslag till en modifierad

omläggning av brännoljebeskattningen i viss anslutning till alternativ

1. över denna promemoria har yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,

riksräkenskapsverket, statens biltrafiknämnd, 1953 års trafikutredning,

Svenska omnibusägareförbundet, Svenska droskbilägareförbundet, Svenska

lasttrafikbilägareförbundet, Sveriges lantbruksförbund, Svenska petroleum

institutet och Åkeriföretagarnas centralförening i Stockholm.

I yttrandena över promemoria B har flertalet remissinstanser förordat en

omläggning av beskattningen i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag,

som framlagts i promemorian. Meningarna har emellertid brutit sig

i fråga om den närmare utformningen. Några kritiska röster har även höjts

mot förslaget överhuvudtaget.

Härjämte har vissa ytterligare skrifter i saken överlämnats till finansdepartementet,

bl. a. från Stockholms lejdåkareförening.

Jag anhåller nu att få upptaga förevarande fråga till behandling och avser

därvid att till en början lämna en redogörelse för tillkomsten av gällande

bestämmelser på området och den närmare utformningen av dessa.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1961

11

II. Historik

Enligt beslut av 1935 års riksdag infördes skatt på brännolja och annan

flytande, till bensin icke hänförlig petroleumprodukt, som förbrukas för

drift av motorfordon. Tidigare hade väsentligen endast bensin kommit till

användning för motordrift, varför en beskattning inte hade blivit aktuell

för dessa andra petroleumprodukter. Författningsbestämmelserna meddelades

i förordningen den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande

av automobil använda brännoljor. Beskattningen grundades på deklarationer

angående förbrukningen, som de skattskyldiga fordonsägarna avlämnade

halvårsvis till länsstyrelserna. Även uppbörden handhades av länsstyrelserna.

I det av 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

avgivna betänkandet (SOU 1953: 34) uttalades angående brännoljebeskattningen,

att den dåvarande beskattningsformen kunde betecknas såsom

ur skatteteknisk synpunkt synnerligen otillfredsställande. Kontroll av

att samtliga skattskyldiga fullgjorde sin deklarationsplikt samt att de i

deklarationerna lämnade förbrukningsuppgifterna överensstämde med de

verkliga förhållandena hade icke kunnat ske i erforderlig omfattning. Såvitt

då utförda beräkningar och stickprovsundersökningar utvisat, hade betydande

skattebelopp kommit att undandragas statsverket.

I utredningens betänkande behandlades olika möjligheter till en omläggning

av beskattningen. Att anordna brännoljebeskattningen efter mönster

av bensinbeskattningen ansågs av praktiska skäl icke kunna komma i fråga.

En effektivisering av brännoljebeskattningen under bibehållande av den dåvarande

beskattningsformen mötte å sin sida stora svårigheter, då kontrollmöjligheterna

var begränsade. Kontroll av verkställda körningar medelst

plomberade vägmätare behandlades även men avvisades såsom varande en

opraktisk lösning, främst med hänsyn till att kontrollavläsningen fordrade

en vidlyftig administrationsapparat. Att helt eller delvis i fordonsskatten

inkludera det skattebelopp, som bort inflyta i brännoljeskatt skulle medföra

såväl fördelar som nackdelar. På denna punkt anfördes i betänkandet.

Möjligheterna till skattefusk elimineras givetvis i samma mån som brännoljeskatten

inkluderas i fordonsskatten. Å andra sidan ger ett dylikt system

minskad möjlighet att anpassa kostnadsansvaret efter de individuella

körlängderna. Kostnaderna för anskaffning av brännoljedriven bil äro emellertid

i jämförelse med anskaffningskostnaderna för bensindriven bil av

motsvarande storlek så höga, att inköpet av brännoljedriven bil eller omändring

av bensindriven bil till brännoljedrift måste anses indicera en rationell

exploatering av bilen. Vissa av beskattningsmyndighet utförda räntabilitetsundersökningar,

som varit tillgängliga för utredningen, visa att

en brännoljedriven lastbil i yrkesmässig trafik i medeltal bör utnyttjas for

körning minst 3 800 mil per år för att bilanskaffningen skall kunna betraktas

såsom fullt räntabel. Detta resultat överensstämmer i stort med

uppgifter i förevarande hänseende, som erhållits från olika trafikföretagare.

Det synes därför som om de nyss berörda olägenheterna av minskad va
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1961

riationsmöjlighet i fråga om kostnadsansvaret uppvägas av de beskattningsmässiga

fördelar, som uppstå genom att till viss del låta brännoljeskatten

ingå i fordonsskatten.

Utredningen stannade vid att föreslå, att brännoljeskatten skulle inkluderas

i fordonsskatten till helt övervägande delen för fordon, vilkas beräknade

genomsnittliga körlängder uppgick till högst 3 500 mil per år

samt till den del brännoljeskatten avsåg en årlig körlängd av omkring

3 500 mil för övriga fordon. För återstående delen av förbrukningen skulle

brännoljeskatt erläggas efter förbrukningen.

Frågan om omläggning av brännoljebeskattningen förelädes 1954 års

riksdag (prop. 112) i samband med att fordonsbeskattningen i sin helhet omprövades.

Departementschefen ansåg sig icke kunna förorda det av utredningen

framlagda förslaget om inarbetande helt eller delvis av brännoljeskatten

i fordonsskatten utan fann, att man — åtminstone tillsvidare — var hänvisad

att behålla systemet med skattens fastställande efter deklaration av den

skattskyldige. För att råda bot på de allvarliga brister, som vidlådde det dåvarande

systemet, ansågs det emellertid nödvändigt att avsevärt skärpa

deklarationskontrollen och att i samband härmed överföra kontrollen från

länsstyrelserna till kontrollstyrelsen. Departementschefens förslag i fråga

om brännoljebeskattningens omläggning lämnades utan erinran av riksdagen

och de nya bestämmelserna utfärdades i den nu gällande förordningen

den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt.

III. Gällande bestämmelser m. m.

Den nuvarande lagstiftningen innebär i huvudsak följande.

Skatt skall erläggas för brännolja som användes för drift av motorfordon.

Med brännolja förstås flytande petroleumprodukt, för vilken icke utgår

skatt enligt förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Skatt utgår sålunda i första hand för dieselolja och motorfotogen men

däremot icke för exempelvis bensol — som icke är petroleumprodukt -—

eller för gasformiga bränslen. Beskattningen utgör ett komplement till bensinbeskattningen,

och skatteintäkterna kommer sålunda vägväsendet till

godo.

Skattskyldigheten åvilar den som är registrerad såsom ägare till brännoljedrivet

fordon eller som är ägare till oregistrerat fordon, vilket brukas

enligt interimslicens eller saluvagnslicens.

Skatten utgår för närvarande med 30 öre för liter. Under tiden från 1

januari 1955, då förordningen trädde i kraft, fram till utgången av juni

1957 utgick skatten med 32 öre för liter. Skattesänkningen från 1 juli 1957

var av formell karaktär, då det från sagda dag för alla motor- och pannbrännoljor

infördes energiskatt med omkring 2 öre räknat per liter.

Skattekontrollen utövas av kontrollstyrelsen med biträde av särskilda

tjänstemän, tillhörande styrelsens lokalförvaltning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1961

13

Ägare av registrerat fordon, som avser att använda brännolja för fordonets

drift, åligger att göra anmälan härom till kontrollstyrelsen.

Skattskyldig skall senast inom 15 dagar efter varje kalenderkvartal avge

deklaration till kontrollstyrelsen angående den myckenhet brännolja, som

under kvartalet använts såsom drivmedel för fordonet. Till grund för deklarationens

uppgifter skall i allmänhet ligga en körjournal, där fortlöpande

noteringar skall göras om påfyllningar av brännolja och körda våglängder.

Såsom redan tidigare nämnts äger skattskyldig göra avdrag i deklarationen

för den kvantitet olja, som visserligen påfyllts fordonets bränsletank men

som kan beräknas ha åtgått för drift av kranar på fordonet, tippningsanordningar

och i övrigt för ändamål, som icke har direkt samband med fordonets

framförande. Skattskyldig skall, samtidigt som deklarationen avlämnas,

erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto.

Antalet skattskyldiga utgör för närvarande ca 25 000. Den årliga ökningen

i antalet — beroende på ansvällningen av fordonsparken i allmänhet

och övergång från bensindrift till brännoljedrift — uppgår till omkring

2 500. Antalet brännoljedrivna fordon utgör för närvarande ca 50 000 och

ökar med omkring 5 000 om året. Skatteintäkterna kan för innevarande

budgetår beräknas till 140 milj. kronor. Intäktsökningen per år kan uppskattas

till 10 milj. kronor.

1952 års kommitté för indirekta skatter uttalade i sitt betänkande angående

den statliga indirekta beskattningen (SOU 1957:13), att brännoljeskatten

var av den karaktären att den borde kvarstå såsom en fristående

skatt, oavsett om en allmän indirekt skatt infördes eller nuvarande skatter

bibehölls i oförändrad utsträckning. Kommittén framhöll dock, att det syntes

angeläget att helt slopa de skattefria avdragen. För belysning av de nuvarande

problemen på denna punkt nämnde kommittén följande rörande

kontrollstyrelsens praxis.

Som exempel på olika slag av brännoljeförbrukning, som kontrollstyrelsen

sålunda fann vara skattefri, må nämnas förbrukning för drift av

tippanordningar, pumpanordningar å tankbilar, aggregat å sopbilar, vidare

för drift av kompressor för utblåsning av lös cement och av roterande behållare,

s. k. tombola för transport av flytande betong. Däremot ansågs

förbrukning av brännolja för uppvärmning av motorfordon, därvid fordonsmotorn

måste vara igång, exempelvis då värmeaggregat inkopplats i

kylsystemet, vara skattepliktig, även om uppvärmningen skedde under det

fordonet var stillastående.

I fråga om de aktuella tillämpningssvårigheterna lämnade kommittén

följande redogörelse.

De avdrag som gjorts i de skattskyldigas till kontrollstyrelsen insända

deklarationer, kan inte med fördel prövas inom verket utan detta sker vid

kontrollbesök hos de skattskyldiga. För kontrolltjänstemännen gäller det

då att söka bedöma skäligheten i den skattefria förbrukning, som avräknats

från den kvantitet brännolja som påfyllts fordons drivmedelstank.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1961

Vid bedömning av ett deklarationsavdrag är det många faktorer, som man

måste taga hänsyn till, såsom körsträckor, lastningstid och övriga lastningsförhållanden,

vägarnas beskaffenhet, årstid samt effekt hos lastningsanordning

och fordonsmotor.

Kontrolltjänstemännen samlade visst material för utarbetande av normer

till ledning vid bedömande av skäligheten av i deklaration uppgiven

skattefri förbrukning. Det var dock mycket svårt att få fram rimliga normtal

för den skattefria oljeförbrukningen. Beräkningarna kunde ej bli annat

än ungefärliga. Sålunda visade det sig vid verkställda undersökningar,

exempelvis rörande virkestransporter, att variationerna i kvantiteterna för

lastning förbrukad brännolja var synnerligen stora. Den fastställda förbrukningen

för detta ändamål låg inom så vida gränser som 1,7—6 liter för lass,

där lågförbrukningen representerade särskilt gynnsamma såväl lastnings-,

terräng- som väderleksförhållanden och högförbrukningen motsatsen.

Kommittén förordade, att bestämmelserna i förordningen gavs sådan

formulering att all brännolja, som förbrukas för motorfordon, oberoende

av användningen blev skattepliktig. Kommittén erinrade i detta sammanhang,

att exempelvis skatten på bensin uttogs utan att motsvarande undantag

gjordes.

Vid remissbehandlingen tillstyrktes ändringsförslaget av kontrollstyrelsen,

under det att det avstyrktes av Svenska petroleum institutet, Sveriges grossistförbund,

Sveriges automobilindustriförening, Svenska omnibusägareförbundet

och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Förslaget föranledde icke någon lagstiftningsåtgärd.

En redogörelse för beskattningen av motorbrännolja i Danmark och

Norge torde såsom Bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.

IV. Promemoria A

I promemorian lämnades till en början en ingående redogörelse för erfarenheterna

av det nuvarande beskattningssystemet i fråga om motorbrännolja.

Därvid beskrevs utförligt de av mig inledningsvis antydda

olägenheterna med systemet. I promemorian framhölls sålunda hurusom

det för de skattskyldigas del ansetts vara en nackdel, att skatten icke kunde

erläggas i samband med inköpet av brännolja på samma sätt som gäller i

fråga om bensinskatten. Promemorian fortsatte.

Visserligen får de skattskyldiga en direkt ekonomisk förmån genom att

skatten erlägges i efterskott, men om de har en mindre god ekonomi eller

svåra konkurrensförhållanden frestas de att icke avsätta skatten successivt

utan tillfredsställa andra fordringsägare i första hand eller att utföra

körslor till underpris, i vilka skatten icke inkalkylerats. Deklarations- och

redovisningstvånget i övrigt finner de skattskyldiga vidare betungande.

I vissa fall måste det också erbjuda direkta svårigheter för den skattskyldige

att tillfredsställande fullgöra sin redovisningsplilct, exempelvis

när han måste förlita sig på att anställda chaufförer i föreskrivna körjournaler

vederbörligen inför uppgifter om verkställda tankningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1961

15

För kontrollstyrelsens del är svårigheterna med brännoljebeskattningen

sådana, anfördes i promemorian, att beskattningsproblemen står i särklass,

om jämförelse göres med annan indirekt beskattning. Härmed fick

icke förstås, fortsatte promemorian, att det skulle kunna anses önskvärt

att återgå till den gamla ordningen, efter vilken skatten uppbars och kontrollerades

av länsstyrelserna. Vad som numera framkommit hade visat,

att en centraliserad och fortlöpande skattekontroll var nödvändig för att

förebygga skatteundandraganden och därmed följande konkurrensrubbningar

mellan lojala och illojala skattskyldiga. I promemorian uttalades

vidare.

Det stora antalet skattskyldiga och vissa skattskyldigas ovilja eller oförmåga

att riktigt redovisa skatten har lett till att skattekontrollen blivit synnerligen

krävande både kvalitativt och kvantitativt. Med nuvarande arbetsstyrka

kan de skattskyldiga besökas vart tredje eller vart fjärde år. Uppgifter

om inköpen av brännolja saknas ofta, varför de måste inhämtas

från oljebolagen. Detta är emellertid ofta endast möjligt vid kreditköp. Sker

köpen kontant, saknas verifikationer, vilket omöjliggör kontroll denna väg.

övergång till kontantköp sker i allt större utsträckning, vilket kan bero

på skattekontrollen. Den skattepliktiga oljeförbrukningen får då beräknas

med ledning av antalet körda mil. Ofta har dock körlängdmätaren helt

eller delvis — måhända avsiktligt — varit ur funktion och föreskrivna anteckningar

om mätarställningen icke gjorts. Möjligheter finns också att

manipulera med mätaren. Beräkningar måste i dylika fall göras exempelvis

med ledning av inhämtade uppgifter om verkställda körslor, t. ex. regelbundna

mjölktransporter och bussturer efter fastställda tidtabeller. Vid

dessa beräkningar efter antalet körda mil föreligger alltid osäkerhet i

fråga om milförbrukningen, som beror icke blott på motoreffekten och

motorns och fordonets skick, ålder och typ utan även exempelvis på lasten,

väglaget och terrängförhållanden.

Många fordon är försedda med särskilda anordningar för på- eller avlastning,

såsom kranar och tippanordningar eller eljest särskilda aggregat

för andra ändamål än sådana som har direkt samband med fordonets

framförande, t. ex. roterande s. k. tombola för att betongmassa skall

kunna hållas i rörelse under transport och aggregat för målning eller söndertuggning

av sopor. Dessa och liknande aggregat drives regelmässigt av

fordonets motor, men, då därvid förbrukad brännolja icke nyttjas för fordonets

framdrivande, skall brännoljeskatt icke utgå. De skattskyldiga äger

på grund härav i deklaration göra avdrag för den kvantitet olja, som visserligen

påfyllts fordonets bränsletank men som kan beräknas ha åtgått

för dessa s. k. skattefria ändamål. Att skatt sålunda endast skall erläggas

för den olja, som förbrukas för fordonets framförande, komplicerar kontrollarbetet

avsevärt. Beräkningar av den olja, som åtgått för lastning och

tippning etc., måste alltid bli vanskliga. Detsamma gäller beräkningar av

olja, som förbrukas för andra ändamål än för drift av fordonets motor,

t. ex. uppvärmning, sköljning av motorer eller tvättning av bilar och garage.

Även svinnberäkningar blir ofta aktuella, t. ex. spill vid tankning ur egen

tank.

Icke blott ur kontrolltekniska synpunkter erbjuder brännoljebeskattningen

svårigheter i sin nuvarande utformning. Även det centrala arbetet

är ganska arbetskrävande. Hit hör ny- och avregistreringar av skattskyldiga,

noteringar om förändringar i bilbeståndet, mottagande, kontrollräk
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr it i år i96i

ning och bokföring av deklarationer, bokföring av inbetalningar och åtgärder

mot försumliga skattskyldiga, vare sig det gäller underlåtenhet att

deklarera eller betala förfallen skatt, ävensom olika laga åtgärder såsom

utmätningar och åtal. Denna verksamhet rationaliseras, alltefter erfarenheter

vinnes, men genom att de skattskyldiga till en ganska betydande del

har dålig likviditet, kan en längre gående mekanisering av styrelsens åtgärder

icke vidtagas, utan en viss del av klientelet måste följas upp individuellt.

Utestående fordringar uppgick till omkring 10 miljoner kronor, fortsatte

promemorian. Beloppets storlek berodde väsentligen på det stora antalet efterdebiteringar

(falska eller vårdslösa deklarationer) och på den svaga likviditeten

hos de skattskyldiga. Genom att de skattskyldiga kunde besökas

blott vart tredje eller vart fjärde år, blev det naturligen ganska stora belopp

som hann löpa upp, och möjligheten att indriva hela skattebeloppet kunde

under dessa förhållanden bli ganska begränsade. Ofta stod kontrollstyrelsen

här inför valet att försätta den skattskyldige i konkurs eller att taga risker

för statsverket genom att medge betalningsanstånd, uttalades det avslutningsvis

i promemorians redogörelse för erfarenheterna av det nuvarande

beskattningssystemet.

I promemoria A framlades som förut nämnts tre huvudalternativ,

varav alternativ 2 förordades. Innebörden av de olika alternativen var följande.

Alternativ 1. Skattskyldigheten lägges i första hand på detalj leverantören

av brännolja, och denne redovisar och inlevererar skatten till kontrollstyrelsen;

undantagsvis erlägges skatten av förbrukaren, nämligen i vissa fall

om han har både skattefri och skattepliktig förbrukning.

Alternativ 2. Brännoljeskatten uttages såsom en förhöjd fordonsskatt, och

skattesatsen för olika fordon och viktklasser anpassas efter nuvarande genomsnittliga

skattebelastning.

Alternativ 3. Det gällande beskattningssystemet tillämpas även i fortsättningen;

endast viss omläggning av kontrollen ifrågasättes, därvid olika åtgärder

kan komma i fråga allteftersom skatten i fortsättningen skall beräknas

efter oljeförbrukningen såsom nu (alternativ 3 a) eller efter körlängd

(alternativ 3 b).

Det framhölls i promemorian att alternativen 1 och 3 från rättvisesynpunkter

kunde förefalla vara att föredraga, då beskattningen anpassades

efter fordonens nyttjande i varje enskilt fall. Ett system med brännoljeskatten

helt eller delvis inkluderad i fordonsskatten (alternativ 2) gav — såsom

redan framhållits av 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonslrafiken

— minskad möjlighet att anpassa kostnadsansvaret efter de

individuella körlängderna. Enligt nämnda utredning var kostnaderna för

anskaffning av brännoljedriven bil i jämförelse med anskaffningskostnaderna

för bensindriven bil av motsvarande storlek så höga, att en brännoljedriven

lastbil i yrkesmässig trafik måste utnyttjas för körning minst 3 800 mil

för alt bilanskaffningen skall kunna betraktas såsom fullt räntabel. Även

om dessa utredningens synpunkter icke var helt tillämpliga exempelvis på

vissa specialfordon, var det likväl, anfördes det vidare i promemorian, gans
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1961

ka naturligt att med dessa synpunkter för ögonen tillämpa en skatt, som

var anpassad efter ett visst minimum i fråga om körlängd. Den som avsåg

att inköpa ett nytt fordon skulle genom en sådan utformning av skatten

självfallet få överväga om ett inköp av den dyrare men driftbilligare brännoljedrivna

bilen var kostnadsmässigt betingad.

I promemorian uttalades fortsättningsvis alt en tillämpning av alternativ

I eller 3 fordrade en ganska betydande organisation för redovisning, uppbörd

och kontroll. Denna skulle till större delen bortfalla enligt alternativ 2.

Medan de övriga alternativen skulle innebära åtskilligt arbete för de skattskyldiga

och även i övrigt kunna vara besvärliga för dessa att tillämpa, var

alternativ 2 för dem synnerligen enkelt.

Trots enkelheten för såväl myndigheter som enskilda kunde man vid alternativ

2 räkna med mindre undandragande av skatt än vid något annat

tänkbart alternativ. I själva verket torde man — enligt promemorian — vara

berättigad antaga, att skatten skulle komma att inlevereras praktiskt taget

fullständigt.

Överhuvudtaget kunde det konstateras, fortsatte promemorian, att alternativ

2 var det enda, varigenom de nuvarande olägenheterna av brännoljebeskattningen

någorlunda fullständigt kunde elimineras. Med hänsyn till

den allvarliga karaktären hos dessa olägenheter syntes intresset av att erhålla

»millimeterrättvisa» böra vika.

Med hänsyn till de fördelar, som alternativ 2 sålunda skulle erbjuda,

förordades detta i promemorian. Vid en övergång till ett sådant system torde

man visserligen under de närmaste åren efter omläggningen få räkna med ett

mindre skattebortfall. Detta syntes dock icke vara av beskaffenhet att påverka

inkomstberäkningen. Bortsett härifrån hade samtliga alternativ utarbetats

med sikte på att statsverkets inkomster i stort sett skulle bli oförändrade.

I promemorian framhölls, att det vid bedömningen av olika möjligheter

till en omläggning av brännoljebeskattningen framstått som naturligt att

också undersöka, om det lät sig göra att beskatta brännoljan på samma sätt

som bensinen, d. v. s. redan vid inköpet. Detta syntes icke utan vidare vara

möjligt, uttalades i promemorian, då brännolja eller med brännolja ur användningssynpunkt

jämställd olja användes eller kunde användas för uppvärmningsändamål,

för drift av stationära motorer eller eljest av andra

motorer än sådana för motorfordonsdrift och slutligen även för belysningsändamål.

Brännoljan kom också till användning för en mångfald specialändamål,

såsom träimpregnering, dammbindning och rengöring. — Denna

användning av brännolja för andra ändamål än motordrift hade varit och

var fortfarande den helt dominerande. Av totalt omkring 4,2 milj. in3 lättare

oljor nyttjades sålunda endast drygt 0,3 milj. m3 per år för drift av motorfordon.

1 2 — I promemorian anfördes vidare.

Utredning har verkställts, huruvida det skulle vara möjligt att särskilja

olja avsedd för drift av motorfordon och olja avsedd för andra ändamål ge
1

Numera i runda tal 5,0 respektive 0,5 milj. m3.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 114

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kuncjl. Maj.ts proposition nr lli år 1961

nom att försätta den senare oljan med spårfärg. För all ofärgad olja skulle

då skatt kunna uttagas hos tillverkaren eller importören, och den ofärgade

oljan skulle bli en från annan olja artskild vara, som exklusivt nyttjades

såsom motorbränsle. Skulle motorfordon befinnas ha olja försedd med spårfärg

i bränsletanken, måste tanken helt eller delvis ha fyllts med obeskattad

olja. Skatteförseelse föreligger alltså, varför vederbörande fordonsägare skulle

kunna åtalas och förpliktas erlägga undanhållen skatt. Nackdelarna med

detta system är emellertid att handeln tvingas nyttja olika cisterner för

skattepliktig och för skattefri olja. Komplikationer uppstår också genom

att olja i vissa fall av samme konsument förbrukas för såväl skattepliktiga

som skattefria ändamål, t. ex. förutom för motorfordonsdrift för traktordrift

eller uppvärmning. Det kan vidare anmärkas, att det ur kontrollsynpunkt är

erforderligt, att bränsletankens innehåll undersökes vid de rutinmässiga flygande

inspektionerna.

Svenska petroleum institutet har i anledning av förfrågan från kontrollstyrelsens

sida om möjligheterna att låta saluföra färgad olja hemställt om

de olika oljebolagens synpunkter på frågan. Samtliga bolag, som avgivit

yttranden i ärendet, har avstyrkt en färgning för att särskilja beskattad och

obeskattad olja. Sammanfattningsvis har de anfört, att även om det vore

tekniskt möjligt att genom färgning eller på annat sätt dela upp olja i olika

varuslag — skattefritt och skattepliktigt — så är det icke ekonomiskt försvarbart

ur lagrings- och distributionssynpunkt att behöva lagra dem i olika

cisterner, då detta skulle förutsätta en utbyggnad av nuvarande lagringsanordningar

såväl vid importanläggningar och depåer som hos återförsäljare

och konsumenter —• t. ex. lantbrukare — som har behov av både

skattebelagd och skattefri olja.

En skattebeläggning av brännoljan hos säljaren genom att medelst färgning

eller på annat sätt göra den för motorfordon avsedda oljan till en särskild

vara torde sålunda icke vara möjlig, uttalades det i promemorian.

V. Yttrandena över promemoria A

Såsom framgått av den inledningsvis lämnade redogörelsen underströks i

flertalet yttranden behovet av en omläggning av brännoljebeskattningen. I

åtskilliga yttranden förordades dock ytterligare utredning. Av alternativen

tillstyrktes alternativ 2 i inemot hälften av yttrandena. Övriga alternativ

förordades endast i ett fåtal yttranden var.

Alternativ 1 tillstyrktes av länsstyrelsen i Södermanlands län och av

Svenska droskbilägareförbundet. Länsstyrelsen framhöll, att det torde framstå

som en fördel att brännoljeskatten anknöts så nära som möjligt till förbrukningen

av brännoljan. Man skulle exempelvis kunna förutsätta, att en

lastbilsägare under de tider, då han hade stort behov av motorbränsle, hade

bättre ekonomiska resurser att kunna betala skatt på sådant bränsle än eu

lång tid efter förbrukningen, då kanske tillgången på körslor var mindre

och hans ekonomiska situation därigenom försämrats. Icke minst från statsverkets

synpunkt måste det vara till fördel, om skatten kunde erläggas omedelbart

vid inköpet, eftersom man då icke behövde räkna med några reslantier

å brännoljeskatt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1961

Med hänsyn bl. a. härtill förordade länsstyrelsen i princip, att ett sådant

system för brännoljebeskattningen tillämpades, att skatten kunde uttagas i

förhållande till den reella förbrukningen och erläggas i samband med inköpet

(såsom ett slags skatt vid källan). Som alternativ 1 närmast motsvarade

länsstyrelsens nu angivna principiella inställning, hade länsstyrelsen ansett

detta alternativ i vart fall böra i första hand prövas, innan något av

de övriga förslagen kom i fråga för tillämpning. Arbetet med redovisningen

och inbetalningen av skatten till kontrollstyrelsen skulle enligt detta alternativ

komma att företrädesvis ligga på de hos kontrollstyrelsen registrerade

oljeleverantörerna. I den mån alternativ 1 beträffande konsumenterna med

blandad förbrukning skulle visa sig inrymma möjligheter till skatteundandraganden,

vilket befarats, torde detta enligt länsstyrelsens mening kunna

effektivt förebyggas genom en föreskrift, varigenom kontrollstyrelsen, där

den så funne erforderligt, ägde påfordra, att å vederbörande brännoljekonsuments

motorfordon skulle inmonteras en sådan tillförlitlig extra körlängdmätare

eller eventuellt en sådan genomströmningsmätare, varom talades

i promemorian.

I ett stort antal yttranden framhölls det, att det i promemorian förordade

alternativ 2 ur administrativa och skattetekniska synpunkter var att

föredraga. De med alternativet förenade olägenheterna, framför allt den bristande

anpassningen i det enskilda fallet efter den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen,

underströks emellertid.

I de yttranden, i vilka alternativ 2 avstyrktes, framfördes mot beskattningens

utformning enligt detta alternativ i huvudsak, att skatten skulle drabba

ojämnt och icke efter kostnadsansvarigheten, att skattesatserna var felaktigt

avvägda och att hänsyn icke tagits till beskattningen av specialfordon och

släpvagnar. För bussar i allmänhet men särskilt bussar, som går i trafik i

glesbygder, skulle förslaget leda till en orimligt hård skattebelastning. Även

omläggningens inverkan på bilindustrierna och oljebolagens verksamhet åberopades

mot alternativ 2.

Alternativ 3 A förordades ehuru delvis med väsentliga modifikationer

av länsstyrelsen i Stockholms län.

En omläggning av beskattningen enligt alternativ 3 B förordades

av överståthållarämbetet, riksräkenskapsverket, statens väginstitut samt Sveriges

hantverks- och industriorganisation.

Överståthållarämbetet ansåg att en jämförelse mellan de olika alternativen

utföll till fördel för alternativ 3 B. Ämbetet anförde.

Schabloniseringen i detta system kan icke anses driven längre än vad som

är tolerabelt. Kontrollapparaten bör kunna ges en begränsad omfattning

utan att indrivningseffekten förfuskas; de uppslag i tekniskt hänseende

som i detta avseende framkastas i promemorian böra såvitt möjligt utnyttjasFör

de enskilda — såväl leverantörer som förbrukare -— bör slutligen systemet

innebära eu väsentlig lättnad i jämförelse med de båda övriga alternativen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 l''i ur 1961

I flera yttranden förordades, som tidigare nämnts, ytterligare utred

n i n g.

Kommerskollegium uttalade att verkningarna av alternativ 2 beträffande

valet mellan bensin- och brännoljedrift borde närmare klarläggas. Kollegiet

ansåg emellertid att systemet hade så stora fördelar framför övriga alternativ,

att undersökningen borde inriktas på möjligheterna att modifiera alternativ

2 med bibehållande av de allmänna riktlinjerna för detta.

Järnvägsstyrelsen framhöll, att inga åtgärder borde vidtagas, som kunde

förväntas få trafikpolitiska konsekvenser, och ansåg att frågan om sådana

ändringar av brännoljebeskattningen måste bedömas i sammanhang med

det allmänna trafikpolitiska avvägningsproblem, som utreddes av 1953 års

trafikutredning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen underströk fördelarna med brännoljetiHägg

enligt alternativ 2 men ansåg att verkningarna av reformen borde

utredas innan beslutet meddelades. En nödvändig förutsättning för reformens

genomförande var enligt styrelsens uppfattning att utförliga och entydiga

bestämmelser utfärdades om tjänsteviktens beräkning eller att beskattningen

grundades på annan faktor, exempelvis fordonets totalvikt, vilken

fråga utreddes av 1953 års trafikutredning.

1953 års trafikutredning ansåg en effektivisering av skattekontrollen erforderlig

men förordade att mera genomgripande omläggningsförslag borde

anstå i avvaktan på utredningens förslag. Utredningen anförde.

Vid angivna förhållanden synes i dagens läge eu effektivisering av skattekontrollen

endast böra övervägas i den form, som angives under alternativ

3 A i promemorian. Möjligen kan en kombination med alternativ 1 tänkas,

j...så ,m.ål.to att beskattad dieselolja mot kvitto på begäran tillhandahålles vid

försäljningsställena och att den skattskyldige vid skattedebiteringen medgives

avdrag för de skattebelopp, som han genom kvitton visar sig ha vid

inköp av beskattad olja redan inlevererat. Härigenom skulle eu lättnad i

kvartalsskatterna uppkomma. Mera genomgripande omläggningsförslag och

i varje fall trafikpolitiskt verkande dylika torde däremot nu böra anstå och

i stället övervägas i samband med den revision av vägtrafikbeskattningen

som uppdragits åt trafikutredningen.

Sveiigcs lantbruksförbund föreslog, att det nuvarande beskattningssystemet

skulle bibehållas till dess ökad kännedom och erfarenhet vunnits om

hur de olika alternativen kom att fungera i praktiken. Vid detta fortsatta

utredningsarbete borde enligt förbundets uppfattning också övervägas, huruvida

icke en kombination av alternativen 2 och 3 ii kunde antagas ge den

bästa lösningen.

Svenska lokaltrafikföreningen framhöll, afl många skäl talade för att en

genomgripande omläggning av nuvarande brännoljebeskattning ej borde

ske, förrän riktlinjer för den framtida trafikpolitiken fastställts. Föreningen

hade i andra sammanhang tidigare efterlyst en klarare trafikpolitisk målsättning,

vilken i dagens läge med den stora pågående omvälvningen av

transportapparaten var ännu mer nödvändig.

Sveriges automobilindustriförening ansåg det förtjäna övervägas att be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr ilb år i961

skatta all försäljning av dieselolja, varefter den som använde sådan olja för

andra ändamål än bildrift medgavs restitution enligt särskilda regler. Erfarenheter

från andra länder rörande systemets tillämpning borde enligt föreningens

mening inhämtas.

VI. Promemoria B

I promemorian uttalades till en början att — såsom redan framhållits i

promemoria A och de däröver avgivna yttrandena — det gällande systemet

för brännoljeskattens uttagande icke var tillfredsställande. En omläggning

av beskattningen måste sålunda anses påkallad. I fråga om

sättet för beskattningsomläggningen hade meningarna emellertid gått starkt

isär. Av de i promemoria A redovisade alternativen hade endast alternativ

2 tillstyrkts mera allmänt. Mot alternativets genomförande hade emellertid

framställts sådana sakligt befogade erinringar, att alternativet icke utan betydande

överarbetning kunde anses godtagbart. En modifiering av alternativet

i syfte att eliminera dess mera betydande olägenheter, exempelvis

ojämnheterna i verkningarna, skulle emellertid leda till alt alternativets

markanta fördelar — enkelheten i uppbörd och kontroll — förfelades.

I promemoria B erinrades härefter om att i den tidigare promemorian

framhållits hurusom det för de skattskyldigas del ansetts vara en nackdel,

att skatten icke kunde erläggas i samband med inköpet på samma sätt som

i fråga om bensinskatten. En övergång till ett sådant system skulle erbjuda

så stora fördelar för såväl konsumenten, vilken icke vidare skulle vara

skattskyldig, som för beskattningsmyndigheten — färre skattskyldiga och

säkrare uppbörd — att en omläggning i sådan riktning måste anses motiverad.

Promemoria B fortsatte.

I princip har frågan om en beskattning lagd i säljarledet behandlats såsom

alternativ 1. Enligt detta skulle skattskyldigheten åvila detaljleverantören

av brännolja eller — vid blandad förbrukning — konsumenten. Med

blandad förbrukning avses fall då konsumenten använder brännolja exempelvis

för drift av såväl motorfordon som traktor eller inolorredskap. Från

detaljleverantören skulle följaktligen i allmänhet levereras beskattad olja,

men om kunden var registrerad som skattskyldig hos kontrollstyrelsen skulle

oljan levereras i obeskattat skick. Till den del brännoljan i det senare fallet

användes för framdrivande av motorfordon skulle skatten erläggas direkt

till kontrollstyrelsen av konsumenten. Brännolja skulle även få levereras

skattefritt, där den direkt påfylldes fastighets bränsletank eller om

den eljest levererades till köpare som avgav försäkran, att oljan icke var

avsedd för drift av motorfordon. Antalet skattskyldiga enligt detta alternativ

uppskattades till omkring .3 000 leverantörer (depåer, magasin och bensinstationer)

och B 000 primärt skattskyldiga konsumenter (framför allt

jordbrukare med blandad skattefri och skattepliktig förbrukning). I

I promemoria A hade påpekats, alt alternativ 1 hade vissa nackdelar, i

första band genom all det inrymde möjligheter till skatteundandraganden.

Så skulle t. ex. fastighetsägare kunna fylla bränsletanken till sitt motorfor
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ls proposition nr 11b år 1961

don från fastighetens bränsletank och konsument med blandad förbrukning

— som icke låtit registrera sig — i strid med avgiven försäkran nyttja

inköpt bränsle för drift av motorfordon. Det betungande arbetet med redovisningen

och inbetalningen av skatten skulle också komma att läggas på

ett ganska stort antal innehavare av bensinstationer och liknande detaljleverantörer.

Det ifrågavarande alternativet torde det oaktat — framhölls det i promemoria

B — kunna tjäna som utgångspunkt för en omläggning av hrännoljebeskattningen.

Det syntes nämligen möjligt att genom vissa jämkningar

väsentligen beakta de mot alternativet framförda erinringarna. Härvid skulle

på lämpligt sätt åtskillnad kunna göras på de i skattetekniskt hänseende

skilda slagen av brännoljor.

Den beskattade varan skulle kunna benämnas »skattediesel». Termen anknöt

till gängse terminologi, så till vida som motorbrännolja i regel benämnes

diesel eller dieselolja. För skattediesel skulle skatten uttagas och redovisas

till kontroll styrelsen av oljebolagen i samma ordning som i fråga om

bensin. Skattediesel skulle således beläggas med skatt redan vid leveransen

till bensinstation eller till förbrukare, som erhåller leverans direkt från

depa. Antalet skattskyldiga för skattediesel skulle härigenom endast bli ett

10-tal. I promemoria B anfördes härefter.

Anordningen möjliggöres genom alt leveranser av dieseloljor i fat eller

för påfyllning i köpares tankanläggning liksom av eldningsoljor nästan undantagslöst

sker direkt från depå eller från återförsäljare av eldningsoljor

under det att tankning av motorfordon med dieselolja sker på bensinstationerna.

För försäljning av annan dieselolja än skattediesel skulle vederbörande

oljebolag endast redovisa den redan utgående energiskatten enligt

den lägre skattesatsen. I den mån olja varom nu är fråga — liksom fotogen

eller eldningsolja — skulle komma till användning för påfyllning i motorfordon,

skulle b rännoljeskattef örordningen även "i for sättningen äga tilllämpning.

Å leveransfaktura eller försäljningsnota avseende lågbeskattad

olja från såväl oljebolag som återförsäljare bör angivas, att oljan icke må

användas för påfyllning av tank till motorfordon, såvida icke köparen, på

sätt i brännoljeskatteförordningen stadgas, erlägger skatt till kontrollstyrelsen

i anslutning till förbrukningen. Dvlik försäljning av lågbeskattad

dieselolja kan förekomma för förbrukning i traktorer^ motorredskap, stationära

anläggningar och fartyg, i vilka fall brännoljeskatt nu icke utgår.

Med hänsyn härtill borde å bensinstationernas pumpanläggningar endast

tillhandahållas skattediesel, såvida ej kontrollstyrelsen medgav annat. Dylikt

medgivande borde kunna lämnas exempelvis beträffande pumpanläggningar,

vid vilka länkning sker av dieseldrivna båtar.

Beskattningen förordades vidare utvidgad till att även avse vid normalt

tryck och temperatur gasformiga bränslen, såsom gasol. Promemoria B anförde

på denna punkt.

De gasformiga petroleumbränslena har under senare tid utomlands i

okad omfattning kommit till användning såsom motorbränsle. Anledning torde

salunda föreligga att redan i detta sammanhang beakta utvecklingen och

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kanyl. Maj:ts proposition nr 11 ''f år 1961

belägga dessa gasformiga bränslen med skatt, då i annat fall skattefriheten

skulle kunna leda till ojämnheter i konkurrensförhållandena.

Skatteredovisningen och skattekontrollen borde såsom redan antytts

fortsatte promemoria B — bibehållas oförändrad i fråga om lågbeskattad

(dvs. energi- men ej brännoljebeskattad) diesel, eldningsoljor och andra för

drift av motorfordon lämpade petroleumprodukter såsom fotogen och lacknafta

samt även vid normalt tryck och temperatur gasformiga bränslen. Den

som önskade använda dessa lågbeskattade bränslen för drift av motorfordon

borde alltså liksom hittills anmäla sig till kontrollstyrelsen för registrering

såsom skattskyldig och sedermera kvartalsvis redovisa sin förbrukning

till styrelsen och i samband därmed erlägga upplupen skatt. Dessa skattskyldiga

skulle årligen, i samband med att de tillställdes deklarationsblanketter

in. in., erhålla ett särskilt kort för varje bil, å vilket angavs att den skattskyldige

var registrerad hos kontrollstyrelsen och att han följaktligen var

berättigad nyttja lågbeskattad brännolja för fordonets drift. Kortet skulle

medfölja bilen och t. ex. företes för polisen vid flygande inspektion. I promemoria

B anfördes vidare.

Kontrollmöjligheterna torde i dessa fall i princip icke kunna anses sämre

än för närvarande. Användning av lågbeskattad diesel för drift av motorfordon

torde i allmänhet bli aktuell endast vid fall av blandad förbrukning.

Brännoljan levereras i dessa fall till förbrukaren direkt från

oljedepå. Genom oljebolagens leveransuppgifter kan kontrollstyrelsen, på

sätt redan tillämpas, erhålla uppgifter om köparens namn och de levererade

kvantiteterna. Anmärkas kan, att de skattskyldiga, liksom nu är fallet, kan

använda tunna eldningsoljor för drift av dieselmotorer. Eldningsoljorna har

emellertid sådan sammansättning att de på längre sikt skadar motorerna.

Användningen av dessa oljor till motorbränsle är därför oekonomisk och någon

större risk för skatteundandragande på denna väg torde knappast föreligga.

Beträffande nu nämnda fall skulle någon ändring i nu gällande skattesystem

sålunda icke erfordras. Dock bör 1959 års förordning om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning göras tillämplig.

För den händelse icke registrerad fordonsägare tillfälligtvis skulle nyttja

annat bränsle än skattediesel för motordrift — t. ex. i en bristsituation — - skulle särskild deklaration över förbrukningen inom viss kortare tid lämnas

till kontrollstyrelsen och upplupen skatt samtidigt erläggas.

För den stora grupp fordonsägare som framdeles uteslutande skulle tanka

skattediesel vid bensinstationerna föreligger icke, uttalades det vidare i

promemoria B, anledning att bibehålla någon generell kontroll. Dock borde

— för att möjliggöra kontroll i tveksamma fall — förbrukare av skattediesel

i skatteförfattningen åläggas att dels förvara inköpsnotorna viss lid förslagsvis

två år vid risk att skatt helt eller delvis ånyo kunde uttagas för inköpta

kvantiteter, dels på anfordran för tjänsteman från styrelsen förete

inköpsnolor och handlingar så att körlängderna för det dieseldrivna fordonet

direkt eller indirekt kunde beräknas. Dessa notor borde innehålla uppgift

om datum för tankningen eller leveransen, bilnummer eller köparens

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung/. Maj. is proposition nr 114 ur 1961

namn och adress, mätarställning vid tankning och litertalet påfylld olja.

Samma slag av notor borde utfärdas vid kontant- dch kreditförsäljning. I

förra fallet kvitterades notan, i det senare skulle den skattskyldige särskilt

samla även kvittona. I promemoria B anfördes härefter.

Då kontrollsvårigheterna är relativt stora vid blandad förbrukning, bör

kontrollstyrelsen med stöd av 7 § brännoljeskatteförordningen bemyndigas

föreskriva att å motorfordon, som tankas med obeskattad brännolja, skal!

vara installerad en i fråga om utförande och montering av styrelsen godkänd

väglängdmätare eller oljeförbrukningsmätare. Om fordonsägare med

hänsyn till mätarkostnaden — omkring 100—500 kronor — eller "eljest vill

erlägga skatten i samma ordning som andra fordonsägare står denna möjlighet

givetvis öppen för honom. Dessa fordonsägare bör i större omfattning

än de som nyttjar enbart skattediesel erhålla kontrollbesök med hänsyn til!

de stora möjligheterna i dessa fall att till viss del bruka lågbeskaltad olja

för drift av motorfordon.

Oljebolagen borde kvartalsvis i särskilda deklarationer till kontrollstyrelsen

redovisa sin försäljning av skattediesel. Med beaktande av den långa

kredit, som oljebolagen tvingades ge sina återförsäljare, syntes skatten lämpligen

icke böra inbetalas till kontrollstyrelsen av oljebolagen oftare än kvartalsvis

och därvid lämpligen inom en månad efter utgången av det kvartal

som deklarationen avsåg eller inom samma tid inom vilken skatten erlägges

av de skattskyldiga enligt energiskatteförordningen. Promemoria B fortsatte.

Någon ändring i skatteinflödet skulle i stort sett icke föranledas av omläggningen,

då skatten enligt brännoljeskatteförordningen erlägges inom 15

dagar efter utgången av det kvartal, under vilket oljan förbrukats av den

skattskyldige. Liksom enligt gällande bestämmelser bör kontrollstyrelsen

emellertid med vissa begränsningar kunna bestämma, att deklarationen skal!

omfatta annan tid än kalenderkvartal och att deklaration skall avlämnas vid

annan tidpunkt än som här angivits. Redovisningen och uppbörden av skatten

på skattediesel synes sålunda böra regleras av energiskatteförordningen.

Avslutningsvis anmärktes i promemoria B rörande omläggningen som sådan

att, om det framlagda förslaget genomfördes, skatten i allt väsentligt

torde komma alt inflyta via oljebolagen. All tankning från bensinstation

skulle komma att ske med fullt beskattad dieselolja. För dem, som hade

praktisk möjlighet att välja mellan att använda fullt beskattad olja och att

köpa lågbeskattad sådan med efterföljande skatteredovisning, torde det ställa

sig fördelaktigt att förvärva den fullt beskattade varan. De nuvarande olägenheterna

med skattebetalning i efterhand skulle bortfalla, liksom besväret

med skatteredovisningen. Beskattningen enligt brännoljeskatteförordningen

torde således bli av kompletterande art.

För det allmänna skulle en sådan ordning innebära uppenbara fördelar.

Skatten torde komma att inflyta bättre, och kontrollapparaten kunde på

längre sikt minskas något. Fn förhållandevis ingående kontroll, främst av

fordonsägare med blandad förbrukning, torde dock även i fortsättningen bli

oundviklig.

Beträffande frågan om skattefria avdr a g anfördes i promemoria

B följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kiingl. Maj:ts proposition nr lli år 1961

Enligt det i det föregående framlagda förslaget skulle skatten i allmänhet

uttagas hos leverantören. Systemet bör då icke kompliceras med en kontroll

av användning för tippning och andra dylika ändamål. Detta skulle leda till

att förbrukarna skulle ha att föra noggranna noteringar om användningen

och till att skattemyndigheten skulle kontrollera användningen och restituera

skatt. Det torde utan överdrift kunna fastslås, att ett bibehållande av de

skattefria avdragen är oförenligt med det här föreslagna modifierade systemet

för brännoljebeskattningen. Starka skäl måste således anses tala för att

skattefriheten i här avsedda fall i princip avvecklas. Skatt uttages också pa

bensin utan att motsvarande avdrag göres.

I samband med ikraftträdandet måste de hos detaljleverantörerna inneliggande

lagren av brännolja engångsbeskattas, framhölls det slutligen i

promemoria B.

Vid promemoria B fogade författningsförslag torde såsom Bihang

få fogas till statsrådsprotokollet.

VII. Remissyttrandena över promemoria B

Flertalet remissinstanser förordar, som förut nämnts, eu omläggning av

beskattningen i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som framlagts

i promemoria B. Meningarna bryter sig emellertid i fråga om den närmare

utformningen. I enstaka yttranden anföres kritik mot förslaget överhuvudtaget.

Kontrollshjrelsen tillstyrker förslaget och erinrar om att styrelsen

redan i sitt yttrande över promemoria A framhöll, att en omläggning av

beskattningen var påkallad. Styrelsen fortsätter.

Antalet skattskyldiga, som vid årsskiftet 1958/59 utgjorde omkring

20 000, uppgår f. n. till närmare 22 000. Det finns anledning antaga, att ökningen

kommer att fortsätta. Därmed kommer med det antal kontroll tjänstemän

som nu står till förfogande den i nämnda yttrande poängterade svårigheten

att medhinna kontrollbesök i önskvärd omfattning att öka. Da de med

den nuvarande beskattningsformen förenade olägenheterna under det senaste

året ytterligare accentuerats, anser kontrollstyrelsen en omläggning a\

beskattningen än mera påkallad.

I sitt yttrande förordar styrelsen olika jämkningar i del remitterade förslaget,

varigenom skattekontrollen skulle förbättras.

Bi k s räkenskaps verket pekar på att den för dritt av motorfordon använda

brännoljan enligt förslaget till övervägande delen kommer att beläggas med

skatt redan vid oljebolagens leverans till bensinstationer eller direkt till vissa

förbrukare. Fördelarna härav synes enligt riksräkenskapsverkets mening

vara så betydande, att en omläggning bör försöksvis genomföl as.

1953 års trafikutredning anser, att förslaget i den utformning det fått innebär

stora möjligheter för mindre nogräknade förbrukare att undandraga

sig skattebetalning. Om förslaget kompletteras med nuvarande deklarationsoch

kontrollsystem kan det enligt utredningens mening genomföias, ehuru

utredningen ställer sig något tveksam huruvida de eventuella fördelarna

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1061

rättfärdigar den betydande oinläggning av förhållandena inom oljehandelshranschen,

som förslaget innebär.

Svenska omnibusägareförbnndet framhåller att förslaget ur konsumentsynpunkt

har icke oväsentliga fördelar framför nu tillämpat förfarande och

att det för en stor del av bussföretagen skulle betyda minskat administrativt

besvär. Förbundet har därför ingenting att erinra mot förslagets principiella

uppläggning. Huruvida ett genomförande av förslaget skulle komma att i

avgörande grad förbättra möjligheterna till effektiv kontroll synes emellertid

enligt förbundets mening vara något tveksamt.

Svenska droskbilägareförbundet uttalar, att — även om

heter ur kontrollsynpunkt kan anföras mot förslaget — förbundet ändock

vill tillstyrka att det genomföres, enär det skulle medföra påtagliga fördelar

för förbundets medlemmar. Det synes emellertid enligt förbundet angeläget,

att alla åtgärder vidtages för att förhindra skatteundandraganden.

Statens biltrafiknämnd kan icke förorda förslaget. Nämnden befarar

i första hand att just de brännoljeförbrukare, beträffande vilka man för närvarande

har de största besvärligheterna i fråga om debitering och uppbörd,

kommer att frestas att undandraga sig beskattningen genom att — utan att

anmäla sig som blandade förbrukare — endast till viss del köpa skattediesel

och i övrigt täcka sitt behov av brännolja genom att köpa lågbeskattad olja.

Även Svenska lasttrafikbilägareförbundet avstyrker —- under hänvisning

till de med förslaget förenade olägenheterna, framför allt kontrollproblemen

och bortfallet av de skattefria avdragen - - att förslaget lägges till grund för

en omläggning av beskattningen. Förbundet vidhåller i stället sin i yttrandet

över promemoria A uttalade mening att beskattningssystemet bör anslutas

till alternativet 2 (höjning av fordonsskatten med bestämda mot

brännoljeskatten svarande belopp).

Svenska petroleum institutet framlägger — utan att taga ställning

för eller mot en omläggning — vissa förslag till jämkningar av förslaget

i promemoria B. I

I remissyttrandena framföres nära nog genomgående önskemål om en

skärpning av skattekontrollen jämfört med vad i departementspromemorian

förordats. Särskilt ingående har naturligt nog härmed

sammanhängande problem behandlats i kontrollstyrelsens yttrande. Styrelsen

anför sålunda i huvudsak följande.

För att motverka risken för skatteundandraganden föreslår styrelsen att

köpare av lågbeskattad olja skall avlämna en på tro och heder avgiven försäkran

att inköpt olja skall användas allenast för skattefritt ändamål. För

att kunna erhålla en tillfredsställande kontroll vid tillämpningen av det

t o re slagna kontrollsystemet anser styrelsen det angeläget, att skattediesel

hos återförsäljare får tillhandahållas endast från pumpanläggning. Kontrollen

anser kontrollstyrelsen knappast kunna utsträckas till att omfatta de

stora kategorierna köpare av lågbeskattad olja, utan den bör enligt styrelsens

uppfattning inriktas på ägarna av dieseldrivna motorfordon överhuvudtaget.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:is proposition nr 1H år 1961

Beträffande det ifrågasatta bemyndigandet för kontrollstyrelsen att föreskriva

installation av våglängd- eller oljeförbrukningsmätare vill styrelsen

framhålla, att bemyndigandet bör avse föreskrift om installation av mätinstrument

i samtliga dieseldrivna motorfordon men att föreskriften ti s vidare

bör begränsas att gälla installation i nya fordon samt fall dar vederbörande

grovt åsidosatt givna bestämmelser eller föreskrifter. Med hansyn till

väglängdmätares prisbillighet jämfört med oljeförbrukningsmätare, bor enligt

kontroll styrelsens uppfattning endast det förra slaget av matare komma

i fråga. Genom väglängdmätaren kan för fordonet förbrukade kvantiteter beräknas

och jämföras med å inköpsnotor lämnade uppgifter.

Till underlättande av kontrollen anser kontrollstyrelsen det vara lämpligt

alt i fordonet finns ett särskilt block med blanketter till inköpsnotor,

a^m vid oljepåfyllning ifylles i två exemplar. Ena exemplaret behåller saljaren,

och det andra får sitta kvar i stammen. De i stammen kvarsittande exemplaren

bildar tillsammans eu kör journal, utvisande branslepatyllningar

och körda vägsträckor. Därest lågbeskattad olja tillfälligt påfylles, utskrives

nota med särskild anteckning härom och användes vid tillfällig deklaration

till styrelsen.

Riksräkenskapsvcrkct har uppmärksammat den föreslagna bestämmelsen

att förbrukare av skattediesel skall vara skyldig att på anfordran uppvisa inköpshandlingar

vid risk av skyldighet att ånyo erlägga skatt för inköpt oljekvantitet.

Enligt verkets mening bör en dylik bestämmelse tillämpas med försiktighet

och främst komma till användning i fråga om sådan ägare till

brännoljedrivet motorfordon som jämväl är förbrukare av brännolja för annat

ändamål än drift av motorfordon.

1953 års trafikutredning framhåller att det föreslagna uppbördssystemet

endast kan bli effektivt, om nuvarande deklarationsförfarande jämte kontrollsystem

bibehålies samt den skattskyldige medgives avdrag för de skattebelopp,

som han medelst inköpsnotor visar sig ha betalt direkt till detaljleverantören

av skattediesel.

Svenska oninibusägureförbundet förutsätter att möjlighet beredes föielagarc,

som av praktiska skäl har sina inköp kontrollerade i andra former

in via inköpsnotor att, efter överenskommelse i varje särskilt fall med kontrollstyrelsen,

få dessa andra kontrollformer godkända därest de kan befin
-

nas tillräckliga för ändamålet.

Sveriges lantbruks förbund föreslår att det i blivande bestämmelser i ämnet

klart utsäges, att blandad förbrukare äger rätt att från pumpanläggning erhålla

olja i obeskattat skick, om kunden är registrerad som skattskyldig

hos kontrollstyrclsen.

Svenska petroleum institutet understryker att motorbrännolja i stor omfattning

levereras direkt till förbrukaren i tankbil eller fat. Det torde enligt

petroleuminstitutets uppfattning ej tillräckligt ha beaktats att förslaget

skulle kunna leda till ytterligare övergång till sådan tankning, d. v. s. till en

snedvridning av den naturliga distributionsformen över bensinstationer. Institutet

framhåller också, att det ej synes föreligga någon möjlighet att

effektivt kontrollera att uppgift lämnas till kontrollstyrelsen beträffande de

fall då någon som använder skattediesel tillfälligt skiftar och nyttjar annan

motorbrännolja.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kuncjl. Maj. ts proposition nr 111 år 1061

I ett antal yttranden avslyrkes det i departementspromemorian framlagda

förslaget till beskattning av g a s o 1. Det framhålles sålunda, att ett försvinnande

litet antal bilar för närvarande drives med gasformiga bränslen men

att det bland annat av nationalekonomiska skäl är av stor betydelse att fortsatta

experiment med dylika bränslen kan fortgå. Det skulle därför vara

mindre välbetänkt att nu omöjliggöra en praktisk användning av gasformiga

bränslen.

Frågan om skattedestinationen, d. v. s. användningen av de inflytande

skattemedlen, upptages i några yttranden. Det understrykes att de

skattemedel, som inflyter från bilismen, skall användas till byggnad och

underhåll av vägar och därmed sammanhängande utgifter. Med dessa utta1

anden har några remissinstanser vänt sig mot att brännoljan nu upptages i

förteckningen över de bränslen, för vilka energiskatt skall erläggas. Energiskatten

var, framhåller Sveriges lantbruks förbund, avsedd att bl. a. finansiera

upprustningen av kraftförsörjningen samt beredskapslagringen av

bränslen och var till skillnad mot den ordinarie brännoljebeskattningen att

betiakta som tillfällig. En sammanslagning av de båda skatteformerna skulle

därför icke vara lämplig. I andra yttranden framhålles mera allmänt, att de

för skattediesel inlevererade beloppen icke bör sammanblandas med energiskattemedel.

I yttrandena bär vidare ganska allmänt påpekats att ett avskaffande av

de skattefria avdragen skulle innebära en betydande skattehöjning

i fråga om åtskilliga lastbilar med tippningsanordningar, pumpar eller andra

arbetsmaskiner, som drives av bilmotorn. Statens biltrafiknämnd anför beträffande

förslaget på denna punkt.

, Delt-‘a..!''f1''"1^ iimebär att skattskyldigheten utsträckes till ett område, som

de„n hittdls icke omfattat. Även om det kan antagas, att den härigenom uppstående

ökningen i total skatteintäkt icke blir särdeles stor i förhållande till

vad som nu inflyter, kan skattskyldighetens utvidgning i det enskilda fallet

ta betydande verkningar. Enligt vad nämnden inhämtat förekommer att avdrag

pa cirka 15 % —- i vissa fall ända upp till 25 % — av oljeförbrukningen

godtagits. Detta är förhållandet i fråga om bilar försedda med tipp och

astkran och med korta transportavstånd, alltså vid transporter där lastning

och lossning ingå i verksamheten i särskilt stor omfattning. Om skattskyldigheten

utsträckes till att omfatta även nu nämnt slag av oljeförbrukning,

maste följden befaras bli en fördyring särskilt av de korta transporterna

inom jordbruk, skogsbruk och byggnadsverksamhet. Därjämte måste antagas

att lonsamhetsgransen för hjälpmedel anbragta å bilen förskjutes, så

att i stallet fristående hjälpmedel i ökad omfattning komma till användning

och salunda antalet blandade förbrukare stiger. I promemorian anföres

visserligen att skatt a bensin uttages utan att motsvarande avdrag göres. Det

ar dock ait marka, att de bensindrivna bilarna i allmänhet äro mindre än de

oljedrivna i foljd varav hjälpmedel för lastning och lossning på sådana

bilar ha mindre betydelse än vid oljedrift. b 1

Brännoljebeskattningen erlägges enligt gällande bestämmelser kvartalsvis

i efterskott. Enligt förslaget skulle de skattskyldiga efter omläggningen

i icgel erlägga skatten för brännolja i samband med att den inköpes. På

grund härav kommer de under första kvartalet efter omläggningen alt erläg
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1961

«a såväl skatt retroaktivt för det föregående kvartalet som löpande skatt. I

vissa yttranden ifrågasattes om icke förhållandet borde regleras genom att

staten avstår från detta »dubbla skatteuttag». Svenska lasttrafikbilägareförbundet

framhåller emellertid, att det är tvivelaktigt om en sådan åtgärd av

rättvisa kan vidtagas utan att resultatet av en blivande utredning i ämnet

föregripes.

VIII. Departementschefen

För brännolja, som användes till drift av motorfordon, utgår särskild

skatt, brännoljeskatt. Denna skatt utgör för de brännoljedrivna motorfordonen

en motsvarighet till bensinskatten och kommer liksom denna skatt

vägväsendet till godo. Härjämte utgår på brännolja — liksom på bensin

— allmän energiskatt, vilken tillföres driftbudgeten i vanlig ordning. Brännoljeskatten

är 30 öre per liter. Nämnas bör också att annan brännolja än

motorbrännolja, t. ex. eldningsolja, är energibeskattad, men brännoljeskatt

utgår icke på sådan olja.

I fråga om beskattningsförfarandet skiljer sig brännoljeskatten från bensinskatten.

Den senare utgår — liksom flertalet punktskatter — redan på

försäljningsstadiet; konsumenten inköper med andra ord varan i beskattat

skick. Motorbrännoljan beskattas däremot först i anslutning till förbrukningen

och inköpes alltså skattefritt. Motorfordonsägarna har därefter

att deklarera sin förbrukning av motorbrännolja och erlägga därpå belöpande

brännoljeskatt.

Det sålunda gällande systemet för beskattning av motorbrännolja har i

skilda sammanhang blivit föremål för erinringar. För fordonsägarna har

det framstått som en nackdel att behöva själva ombesörja skatteredovisningen

och icke på samma sätt som vid bensinbeskattningen kunna köpa

brännolja i beskattat skick. En särskild svårighet har härvid för många

fordonsägare varit att behöva hålla medel tillgängliga för att betala skatten

i efterhand vid deklarationens avgivande. Även skattekontrollen har •— till

följd av det stora, ständigt ökande antalet skattskyldiga, f. n. omkring

25 000 — blivit synnerligen krävande. Att man icke tidigare ändrat beskattningssystemet

beror av huvudsakligen två orsaker. För det första utgör användningen

av brännolja till motordrift en jämförelsevis liten del, ca 10

procent, av den totala förbrukningen av brännolja, och en beskattning på

försäljningsstadiet har ansetts innebära praktiska problem när det gäller

att särskilja den för motordrift avsedda oljan från andra brännoljor. Även

eldningsoljor kan nämligen i viss utsträckning användas i brännolj edrivna

motorfordon. Motsvarande problem uppkommer för det andra vid försäljning

av brännolja till s. k. blandade förbrukare, d. v. s. de som använder motorbrännolja

såväl till motorfordon som för icke skattepliktigt ändamål,

t. ex. drift av traktorer. Vid leverans av motorbrännolja till sådana förbrukare

— vilket regelmässigt sker genom påfyllning av s. k. farmaggregat -—

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1961

kan det överhuvudtaget icke med tillräcklig säkerhet bedömas i vilken utsträckning

oljan kommer att användas för det ena eller andra ändamålet.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen har frågan om eu ändrad

utformning av brännoljebeskattningen utretts inom finansdepartementet

av en särskilt tillkallad utredningsman. I en år 1959 avgiven promemoria

framlades tre huvudalternativ till omläggning av beskattningen, varav två

alternativ innefattade mer eller mindre långtgående modifikationer av det

nuvarande beskattningssystemet. Det tredje alternativet — som förordades

av utredningsmannen — innebar att brännoljeskatten skulle ersättas

med en efter vissa normer beräknad förhöjning av den vanliga fordonsskatten.

Med hänsyn till vad som framkom vid remissbehandlingen ansågs

frågan emellertid böra utredas ytterligare. I en ny promemoria — avgiven

år 1960 — föreslog utredningsmannen en utformning av brännoljeskatten,

som innebar att skatten i huvudsak skulle kunna uttagas redan på försälj

ningsstadiet. Flertalet remissinstanser anslöt sig i princip till detta

förslag, även om meningarna bröt sig i fråga om den närmare utformningen.

Innan jag vidare ingår på förslaget, som i vissa hänseenden överarbetats

inom finansdepartementet, vill jag anlägga några allmänna synpunkter

på den föreliggande frågan.

Systemet att beskatta motorbrännolja på grundval av deklarationer från

förbrukarna tillkom redan vid skattens införande år 1935, alltså på en tid

då den brännoljedrivna motorfordonsparken var jämförelsevis liten. Den

under senare år allt snabbare fortgående ökningen av antalet brännoljedrivna

motorfordon och därmed av de skattskyldigas antal har — såsom

framgår av det föreliggande utredningsmaterialet — medfört att beskattningssystemet

icke längre kan anses fylla de krav på rationell utformning

och möjlighet till effektiv skattekontroll som måste ställas. Vissa fördelar

från kontrollsynpunkt vanns visserligen genom tillkomsten av den nuvarande

skatteförordningen av år 1954, då kontrollstyrelsen blev beskattningsmyndighet.

Antalet skattskyldiga har emellertid numera nått en sådan höjd

att det hotar att spränga ramen för vad som är möjligt att kontrolltekniskt

bemästra vid en skatt av förevarande slag. Till belysning härav kan nämnas

att de skattskyldiga till brännoljeskatt — som tidigare nämnts ca

25 000 — är mer än dubbelt så många som det sammanlagda antalet skattskyldiga

i fråga om samtliga andra skatter, där kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet.

Ökningstakten är såväl absolut som relativt sett störst

när det gäller brännoljeskatten. Kostnaderna för skattens administration

liksom de utestående skatterestantierna är också större i förhållande till

skatteintäkterna än för andra liknande skatter. Härtill kommer att beskattningssystemet

för den enskilde fordonsägaren — vid jämförelse med

andra indirekta skatter av motsvarande slag -— framstår som onödigt betungande,

bl. a. genom skyldigheten att själv deklarera och inbetala skatten

samt genom den redovisningsplikt i övrigt som fordras för skattekontrollen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 ''t år 1961

Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att finna en mera ändamålsenlig

form för brännoljeskattens uttagande. Såsom framgått av de

föreliggande utredningspromemoriorna och yttrandena över dessa synes tre

i och för sig framkomliga vägar stå till huds. En av dessa utgör det i den

första promemorian förordade alternativet att ersätta brännoljeskatten med

en helt annan beskattningsform, nämligen en förhöjd fordonsskatt. Eu annan

lösning är att det nuvarande systemet med beskattning efter deklaration

av fordonsägarna bibehålies men att skatten anknytes, icke till förbrukningen

av brännolja utan till körlängden. Det tredje alternativet slutligen

består i att man — såsom föreslagits i den andra utredningspromemorian

— så långt det är möjligt övergår till systemet för bensinbeskattningen

men i övrigt bibehåller det för brännoljeskatten nu gällande förfarandet.

Vad som framkommit vid remissbehandlingen har enligt min mening

givit vid handen, att de båda första nu nämnda alternativen icke innebär

någon tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan. Systemet med

en förhöjd fordonsskatt för brännoljedrivna motorfordon är visserligen

enkelt till sin utformning samt lätt att administrera och kontrollera. Fordonsskattens

schablonmässiga konstruktion med beskattningen i huvudsak

anknuten till fordonsslag och viktklasser — medför emellertid att man

inte inom denna beskattnings ram kan taga hänsyn till de betydande individuella

variationerna i brännoljeförbrukning för olika fordon. En övergång

till systemet med förhöjd fordonsskatt skulle därför innebära så stora förändringar

i fråga om skattebelastningen för enskilda brännolj edrivna motorfordon

att jag icke •— då frågan om den framtida utformningen och avvägningen

av vägtrafikbeskattningen för närvarande prövas av 1953 års

trafikutredning — nu anser mig kunna föreslå en sådan lösning. Icke heller

alternativet att, med bibehållande av fordonsägarna såsom skattskyldiga,

göra brännoljebeskattningen avhängig av körlängd i stället för brännoljeförbrukningen

kan av mig förordas. Förutom alt det icke medför någon

minskning av det stora antalet skattskyldiga, synes det även i övrigt

icke innebära några egentliga fördelar från förenklingssynpunkt eller med

hänsyn till skattekontrollen. Härtill kommer att även detta system kan

åstadkomma vissa i och för sig icke påkallade förskjutningar av skattebelastningen

fordonen emellan.

Vad härefter beträffar den av utredningsmannen slutligt förordade lösningen

med eu partiell övergång till systemet för bensinbeskattningen anser

jag i likhet med utredningsmannen, att det i och för sig vore önskvärt om

eu fullständig omläggning till nämnda system kunde ske. Den verkställda

utredningen får emellertid anses ha givit vid handen, att en sådan omläggning

— i vart fall tills vidare — icke är praktiskt genomförbar. Målsättningen

synes därför för närvarande böra vara att med utgångspunkt från det nuvarande

beskattningssystemet åvägabringa en utformning av brännoljeskatten,

som möjliggör att det stora flertalet ägare av brännoljedrivna motorfordon

kan inköpa motorbrännolja i beskattat skick och därmed avlastas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1961

skyldigheten att själva deklarera och redovisa skatten. Såsom framgår av

utredningen och närmare kommer att belysas i det följande synes en ändring

av beskattningen i enlighet med det nu sagda möjlig att genomföra i

praktiken samt ägnad att i stort sett tillgodose önskemålen om enkelhet

och kontrollsäkerhet.

I och för det vidare ställningstagandet till frågan, i vilken utsträckning en

omläggning av brännoljebeskattningen kan ske, synes böra erinras om den

nu gällande avgränsningen av det skattepliktiga området. Skatt utgår sålunda

på brännolja, som användes för drift av motorfordon, men icke på

brännolja som användes i andra motordrivna fordon, t. ex. traktorer, eller

fartyg. I fråga om motorfordon är skatteplikten vidare begränsad till vad

som åtgått för fordonets framförande; från de kvantiteter som påfyllts fordonets

bränsletank får ägaren i skattedeklarationen göra avdrag för vad som

använts till drift av tippnings- eller lastningsanordningar etc. Brännoljeskatt

utgår slutligen icke heller på oljor som förbrukas för helt andra ändamål

än nu sagts, främst eldningsoljorna.

Utredningsmannens förslag innebär i sina huvuddrag, att brännoljan skulle

från skattesynpunkt uppdelas i två grupper. Den ena gruppen — som i skatteförfatlningen

kunde benämnas »skattediesel» — skulle beskattas redan

vid leveransen från oljebolagen och alltså av förbrukarna inköpas i beskattat

skick, medan den andra gruppen fortfarande skulle levereras obeskattad

och förbrukarna ha att vid användning för skattepliktigt ändamål deklarera

och redovisa skatt i hittillsvarande ordning. Till skattediesel skulle i princip

hänföras all brännolja som levererades till bensinstationer eller direkt

till ägare av brännoljedrivna fordon. De s. k. blandade förbrukarna skulle

ha möjlighet att registrera sig hos kontrollstyrelsen och därigenom få rätt

att köpa obeskattad brännolja hos oljebolagen och själva erlägga skatten

liksom hittills. Genom att det stora flertalet ägare av brännoljedrivna motorfordon

tankar sina fordon vid bensinstationerna, där i princip endast

skattediesel skulle tillhandahållas, skulle besväret med skatteredovisningen

avlyftas från den allt övervägande delen av de nu skattskyldiga, så mycket

mera som ännu flera fordonsägare i detta läge kunde finna med sin fördel

förenat att inköpa skattediesel. Skattekontrollen skulle vidare förenklas och

bli mera effektiv med hänsyn till det ringa antalet skattskyldiga — oljebolagen

utgör endast ett 10-tal — och oljebolagens erkänt goda redovisningssystem.

Utredningsmannens förslag innehåller slutligen vissa särskilda föreskrifter,

avsedda att förhindra alt obeskattad olja, t. ex. eldningsolja, användes

för skattepliktigt ändamål.

En utformning av brännoljebeskattningen i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningsmannens förslag — vilket i princip tillstyrkts av flertalet

remissinstanser — utgör även enligt min mening en tillfredsställande

lösning av den föreliggande frågan. Riktpunkten bör därvid vara att all

brännolja, som är ägnad att användas till motordrift, skall beskattas redan

vid leveransen från oljebolagen. Undantag härifrån bör endast gälla bränn
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1961

olja, som uppenbart är avsedd att förbrukas för annat ändamål än diift

av motor i motorfordon, eller som levereras till dem, som av kontrollstyrelsen

registrerats, främst de blandade förbrukarna. Med denna avgiänsning

kommer att från beskattningen i första hand undantagas oljebolagens leveranser

av oljor för eldningsändamål och till fartyg. Givetvis måste därvid

noga tillses att kravet på uppenbarhet är fyllt. I regel torde detta emellertid

inte innebära några problem. Leveranser varom nu är fråga sker i allmänhet

genom direkt påfyllning från leverantörens tankbil i fastighetens eller fartygets

bränsletank. Levereras oljan däremot på fat och är det inte fiåga

om t. ex. en lantbrukare som har brännoljedriven traktor men inte brännoljedrivet

motorfordon — eller är omständigheterna eljest sådana att leverantören

icke med säkerhet kan bedöma att oljan ej kommer att användas

i motorfordon, bör skatt uttagas om köparen icke är registrerad. Skulle

anledning föreligga därtill, kan vederbörande i förekommande fall hänvisas

att söka registrering. I den män ytterligare vägledning skulle visa sig

erforderlig för tillämpningen av uppenbarhetskravet torde få hänvisas till

motsvarande föreskrifter i fråga om den allmänna varuskatten. Såvitt erfarenheterna

av varuskatten ger vid handen har nämnda föreskrifter där

visat sig ändamålsenliga.

I kontrollstyrelsens yttrande har ifrågasatts att köpare av obeskattad

brännolja skulle avlämna en på tro och heder avgiven försäkran att oljan

kommer att användas endast för skattefritt ändamål. Med hänsyn till de kiav

i fråga om uppenbarhet som enligt vad nyss sagts bör ställas vid försäljning

av obeskattad olja till icke registrerad anser jag icke anledning föreligga att

införa någon bestämmelse om sådan försäkran, som för övrigt ej skulle gälla

registrerad förbrukare. Bestämmelser av dylik innebörd har icke heller meddelats

i fråga om den allmänna varuskatten och skulle dessutom vara ägnade

att komplicera beskattningsförfarandet utan motsvarande fördelar i

fråga om skattekontrollens effektivitet.

Den nu angivna begränsningen av det skattepliktiga området tillgodoser

två väsentliga önskemål i fråga om beskattningens utformning. Å ena sidan

undantages eldningsoljor och liknande från beskattningen. Å andra sidan

öppnas möjlighet för fordonsägarna att på bensinstationerna inköpa motorbrännolja

i beskattat skick och därmed slippa den nuvarande skatteredovisningen

i efterhand. Antalet skattskyldiga torde härigenom komma

att reduceras från för närvarande omkring 25 000 till 3 000 ä 4 000. Det

enklare beskattningssystemet och det lägre antalet skattskyldiga möjliggör

också en enklare men samtidigt effektiv skattekontroll.

Jag förordar därför en omläggning av brännoljebeskattningen i enlighet

med nu angivna riktlinjer.

Beträffande den närmare utformningen avser jag alt hänföra mig till ett

inom finansdepartementet upprättat förslag till ny förordning om brännoljeskatt.

Utredningsmannen föreslog visserligen alt beskattningen av den brännolja,

som skulle tillhandahållas i beskattat skick (skattediesel), skulle reg
:i

Ililumtj till rikxdaijcns protokoll 11)61. I samt. .Vr 111

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj ds proposition nr lli år 1961

leras av förordningen om allmän energiskatt, medan den nuvarande brännoljeskatteförordningen

skulle — efter erforderliga ändringar — avse endast

den brännolja, som alltjämt skulle beskattas efter deklaration av förbrukarna.

Enligt min mening bör emellertid liksom hittills beskattningen i

sin helhet regleras av brännoljeskatteförordningen. Den här förordade ändringen

av beskattningens utformning är emellertid författningsmässigt av

så genomgripande natur, att en ny förordning om brännoljeskatt är påkallad.

1 §•

I 1 § av den föreslagna nya förordningen angives den närmare avgränsningen

av det skattepliktiga området. Till brännolja i förordningens mening

hänföres endast sådan vara som är ägnad att användas till motordrift och

som icke utgör bensin enligt förordningen om bensinskatt. Genom anknytning

till tulltaxenummer 27.10 B begränsas varuområdet vidare till oljor

(andra än smörjfetter), erhållna ur råpetroleum eller rå skifferolja, härunder

inbegripet till annat tulltaxenummer ej hänförliga produkter som innehåller

minst 70 viktprocent sådana oljor som karakteriserande beståndsdel.

Utredningsmannen har ifrågasatt att utvidga beskattningen till de gasformiga

petroleumbränslena, d. v. s. främst gasol. Med hänsyn till vad som i

iemissyttrandena anförts mot att nu införa en sådan beskattning anser jag

mig icke för närvarande ha anledning förorda utredningsmannens förslag

på denna punkt.

I 1 § upptages vidare det tidigare behandlade stadgandet att skatt icke

skall utgå för brännolja, som uppenbart är avsedd att förbrukas för annat

ändamål än drift av motor i motorfordon.

Vidare utsäges i paragrafen att med obeskattad brännolja avses i förordningen

brännolja, för vilken brännoljeskatt icke erlagts, innan den förvärvats.

Denna definition föranledes av att brännoljorna också är föremål för

energibeskattning. Jag anser däremot icke påkallat att i förordningen om

brännoljeskatt införa skattediesel eller annan beteckning på den brännolja

för vilken brännoljeskatt erlagts före förvärvet. 2 3

2 §•

Genom paragrafen göres förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

på sedvanligt sätt tillämplig i fråga om brännoljebeskattningen.

3 §•

I 3 § har intagits bestämmelser om registrering av de skattskyldiga hos

kontrollstyrelsen. Enligt dessa bestämmelser skall tillverkarna av brännolja

i princip vara skyldiga att registrera sig. I övrigt äger kontrollstyrelsen efter

ansökan pröva om registrering skall ske. Förutom tillverkarna avses endast

två kategorier skola kunna registreras, nämligen dels de som från depå försäljer

brännolja i större omfattning, d. v. s. oljebolagen, och dels de blandade

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr It i år 1961

förbrukarna. Bensinstationer och liknande tankningsanläggningar skall sålunda,

som tidigare nämnts, vara oregistrerade och alltså endast kunna förvärva

och tillhandahålla beskattad brännolja. I vissa fall kan emellertid speciella

skäl göra det påkallat att den som äger rätt till skattefria inköp får anlita

bensinstation för ändamålet, t. ex. med hänsyn till avstandet till annan

leverantör. Föreskrift har därför upptagits i paragrafen att även den, som

säljer brännolja annat än från depa, skall kunna registreras om särskilda

skäl föreligger.

Registreringen av förbrukare avser som nämnts de blandade förbrukarna,

som alltså använder brännolja för såväl skattepliktigt som skattefritt ändamål.

Förutsättning för registrering är att vederbörande innehar brännoljedrivet

motorfordon och därjämte begagnar brännolja även i övrigt. Icke alla

sådana blandade förbrukare bör emellertid ifrågakomma till registrering.

Någon anledning synes sålunda icke föreligga att registrera exempelvis den

som använder brännolja — förutom till sin bil — enbart för eldningsändamål

och hos vilken eldningsoljan av leverantören direkt påfylles fastighetens

bränsletank. Med blandade förbrukare avses i första hand de som,

vid sidan av bildrift, begagnar brännolja till traktorer eller andra jordbruksmaskiner

eller till båtar och till vilka leveransen sker på fat eller genom påfyllning

av farmaggregat och liknande behållare. I dessa fall kan det nämligen

först i efterhand avgöras hur stor del av de inköpta kvantiteterna som

åtgått för skattepliktigt respektive skattefritt ändamål. Registreringen av nu

nämnda förbrukare innebär, att det nuvarande beskattningsförfarandet bibehålies

för deras vidkommande.

Det har ifrågasatts att kontrollstyrelsen, när det är påkallat till förekommande

av missbruk, skulle äga att utan ansökan registrera en blandad förbrukare.

Med det av mig förordade beskattningssystemet synes anledning

härtill icke föreligga. Den som icke är registrerad skall ju, som tidigare

nämnts, icke äga inköpa brännolja skattefritt i vidare mån än det är uppenbart

att oljan är avsedd att förbrukas för skattefritt ändamål.

Av kontrollstyrelsens befogenhet att pröva om leverantör eller förbrukare,

som ansökt därom, skall registreras följer också att styrelsen äger, då anledning

därtill föreligger, avregistrera vederbörande. Särskild föreskrift i

sistnämnda hänseende synes icke erforderlig. 4

4 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vilka som är skattskyldiga

och om tiden för skattskyldighetens inträde. Skattskyldiga är i princip endast

de som registrerats, och skattskyldigheten inträder som regel för tillverkare

och leverantörer vid försäljning till icke registrerade samt för förbrukare

vid förbrukningen.

I vissa fall inträder skattskyldighet även för den som icke registrerats.

Så blir i första hand förhållandet då han själv importerar brännolja och del

icke är uppenbart alt oljan skall användas för skattefritt ändamål.

Icke registrerad skall vidare, såsom jag kommer att närmare beröra i det

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 i år 1961

t oljande, kunna få särskilt medgivande av kontrollstyrelsen att förbruka

obeskattad brännolja i motorfordon. I dessa fall inträder skattskyldighet

vid förbrukningen. Samma blir förhållandet om den icke registrerade använder

obeskattad brännolja utan erforderligt medgivande. I sistnämnda

fall kan emellertid även straffansvar och straffskatt ifrågakomma. Jag återkommer

härtill i det följande.

5 §■

I förevarande paragraf angives brännoljeskattens belopp. För närvarande

är skattesatsen 30 öre per liter. Som tidigare nämnts äger de skattskyldiga

med nuvarande beskattningssystem göra avdrag i skattedeklarationen bl. a.

för brännolja som påfyllts fordonets bränsletank men som förbrukats för

annat ändamal än fordonets framförande, t. ex. för drift av tippnings- och

lastningsanordningar etc. Med den föreslagna utformningen av beskattningen,

där det stora flertalet fordonsägare kommer att inköpa brännoljan

i beskattat skick, föreligger icke möjlighet till något sådant avdragsförfarande.

Icke heller synes det vara ändamålsenligt att genomgående införa

något slags restitutionsförfarande. Syftet med den nuvarande avdragsrätten

torde i stället lämpligast kunna tillgodoses genom en lägre skattesats

på den brännolja, som försäljes i beskattat skick. Enligt vad jag inhämtat

från kontrollstyrelsen ligger de ifrågavarande skattefria avdragen, om än

avsevärt varierande, genomsnittligt mellan 10 och 15 procent men uppgår

— utslagna på samtliga brännoljedrivna motorfordon — endast till ca 5

procent av brännoljeförbrukningen. Ett bestämmande av skattesatsen till

27 öre per liter för olja, som i fortsättningen säljes i beskattat skick, synes

utgöra en lämplig avvägning med hänsyn till de nuvarande skattefria avdragen.

För flertalet fordonsägare innebär denna skattesats en lägre skattebelastning

än för närvarande. Den utgör därmed ett incitament att köpa

oljan i beskattat skick. Avskaffandet av de skattefria avdragen är även ägnat

att medföra en betydande avlastning i fråga om det centrala kontrollarbetet.

Jag anser mig därför kunna förorda sistnämnda skattesats för brännolja

som tillhandahålles beskattad. I övriga fall bör skattesatsen liksom hittills

utgöra 30 öre per liter.

I fråga om de motorfordon, där brännolja i förhållandevis stor utsträckning

förbrukas för annat ändamål än fordonets framförande, bör möjlighet

finnas till ett restitutionsförfarande. Bestämmelser härom har upptagits

i 9 §.

6 §.

Denna paragraf innehåller de föreskrifter som — i anslutning till bestämmelserna

i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

— erfordras i skatteförfattningen rörande beskattningsperioder och tider

för deklarations avgivande. Bestämmelserna är utformade på samma sätt

som i andra moderna punktskatteförfattningar. För de fall, där obeskattad

brännolja — med eller utan erforderligt medgivande av kontrollstyrelsen —

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1961

använts av icke registrerad, har stadgande upptagits att kontrollstyrelsen

skall kunna föreskriva särskild tid för deklarationens avgivande.

Utformningen av deklarationsformulär och vad som skall redovisas i deklaration

bestämmes av kontrollstyrelsen med stöd av förfarandeförordningen.

7 §•

Här angives de avdrag, som registrerad tillverkare och registrerad leverantör

får göra i sina deklarationer. Dessa avdrag, som icke är att förväxla

med de tidigare nämnda skattefria avdragen, överensstämmer i tillämpliga

delar med motsvarande avdrag i modernare punktskatteförfattningar.

8 §•

Denna paragraf upptager de avdrag som kan få åtnjutas av registrerad

förbrukare. De avser dels tidigare beskattad brännolja och dels de förut

nämnda skattefria avdragen för tippningsanordningar m. m. I båda fallen

skall avdragen medges först efter särskild prövning av kontrollstyrelsen.

9 §•

Förevarande paragraf innehåller de tidigare berörda bestämmelserna angående

skatterestitution till icke registrerad förbrukare vid förhållandevis

stor användning av beskattad brännolja för skattefritt ändamål. Enligt min

mening bör som en riktpunkt för erhållande av restitution gälla att den

skattefria förbrukningen ligger över 15 procent av fordonets totalförbrukning.

Restitutionen bör avse den överskjutande delen av den skattefria förbrukningen.

Därjämte synes eu möjlighet höra öppnas för icke registrerad förbrukare,

som använt brännolja för annat ändamål än drift av motor i motorfordon

men undantagsvis icke kunnat förvärva oljan obeskattad, att erhålla restitution

av skatten.

10—18 §§.

Del nu föreslagna systemet för brännoljebeskattningen erfordrar liksom

det hittillsvarande en betryggande skattekontroll. Genom den enklare utformningen

av det nya systemet och det minskade antalet skattskyldiga

synes kontrollen kunna bli väl så effektiv som nu och göras mera rationell.

Därvid får i första hand tillses alt obeskattad brännolja icke användes för

skattepliktigt ändamål av annan än den som äger rätt därtill, d. v. s. är registrerad

eller erhållit kontrollstyrelsens särskilda medgivande. Men vidare

måste kontrollen inriktas på att de registrerade skattskyldiga — tillverkare,

leverantörer och förbrukare i sina deklarationer lämnar riktiga

uppgifter om försäljning respektive förbrukning av brännolja.

Mot denna bakgrund har stadgandena i förevarande paragrafer utformats.

I 10 § upptages sålunda det tidigare nämnda förbudet för icke registrerad

alt utan kontrollstyrelsens särskilda medgivande förbruka obeskattad

olja för drift av motor i motorfordon. Stadgandet kompletteras av ansvarsbestämmelser

i 16 §, enligt vilka straff för överträdelse av förbudet

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 ''i år 19fit

är dagsböter eller fängelse upp till ett år. Den som förskyllt fängelse skall

vidare kunna dömas att betala straffskatt med intill tre gånger den vanliga

skatten, i förevarande fall 30 öre per liter. Härjämte har envar som obehörigen

använder obeskattad brännolja för skattepliktigt ändamål att för

den förbrukade kvantiteten erlägga skatt såsom om han varit registrerad

förbrukare men utan möjlighet att liksom denne få åtnjuta skattefria avdrag.

För att emellertid ej mera bagatellartade fall skall bli föremål för

lagföring och dom har i 16 § stadgats att åtal får ske endast efter anmälan

av kontrollstyrelsen och att ursäktlig eller eljest ringa förseelse ej skall föranleda

straff. I sammanhanget må tilläggas att särskilt medgivande av kontrollstyrelsen

till användande av obeskattad brännolja för skattepliktigt ändamål

enligt min mening bör ifrågakoinma endast vid mera tillfällig förbrukning,

t. ex. i en bristsituation, då beskattad olja icke står till buds och

anledning till registrering i och för sig icke föreligger.

I sammanhanget bör framhållas, att det från skattekontrollsynpunkt kan

vara ändamålsenligt, om oljebolagens följesedlar och fakturor på beskattad

respektive obeskattad olja lätt kan skiljas från varandra, t. ex. genom olika

färg på papperet. Det synes vidare vara lämpligt, om dessa handlingar i

fråga om obeskattad olja upptog en erinran om förbudet att använda sådan

olja i motorfordon och om påföljderna för överträdelse härav, liksom om

de obestridliga vådorna av att använda eldningsoljor i motorer med hänsyn

till risken för koksbildning och lcorrosionsskador. Enligt vad jag inhämtat

avser Svenska petroleum institutet att i broschyrform bringa dessa förhållanden

till fordonsägarnas kännedom.

Genom den föreslagna omläggningen kommer brännoljebeskattningen för

det stora flertalet ägare av brännoljedrivna motorfordon att fungera på samma

sätt som bensinbeskattningen. Det bör emellertid beaktas att obeskattad

motorbrännolja i icke oväsentlig utsträckning alltjämt kommer att finnas i

marknaden, bl. a. hos registrerade förbrukare. Från synpunkten av en rättvis

beskattning och för att ej rubba rådande konkurrensförhållanden är det

angeläget motverka att dylik obeskattad olja användes av den som ej äger

rätt därtill. Som redan nämnts har sådan obehörig användning förbjudits

vid straffansvar. Tilläggas må att den, som i nu avsett fall tillhandahåller

obeskattad brännolja, kan straffas för medverkan.

Den kontroll av de icke registrerade förbrukarna, som med hänsyn till

vad nyss sagts inte torde kunna undvaras, hör i görlig mån begränsas. En

lämplig avvägning synes vara att stadga skyldighet för fordonsägarna att på

anfordran lämna uppgift om brännoljeförbrukning och körd väglängd. Härjämte

bör föreskrivas att fordonsägarna skall behålla sina verifikationer på

inköpt brännolja under viss tid. Jag vill erinra om att det övervägande antalet

fordonsägare i sin egenskap av näringsidkare redan torde ha ett motsvarande

åliggande enligt taxeringsförordningen. I fråga om brännoljebeskattningen

synes tiden för verifikationernas bevarande kunna, såsom utredningsmannen

föreslagit, inskränkas till två år, det löpande oräknat. Nu be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1961 39

rörda föreskrifter har upptagits i 11 g och 14 § andra stycket i skatteförfattningen.

Kontrollen av de icke registrerade förbrukarna, genom infordrande av

uppgifter eller vid besök, synes kunna ske stiekprovsvis, där ej särskilda

skäl annat påkallar. Under en första tid efter omläggningen kan dock anledning

föreligga till en något mera omfattande kontroll av nu ifrågavarande

fordonsägare. I fråga om de registrerade förbrukarna bör kontrollverksamheten

även i fortsättningen bedrivas efter hittillsvarande principer. Besök

hos den skattskyldige bör därvid vara regel. Motsvarande bör gälla beträffande

registrerade leverantörer och tillverkare.

I 12 § har upptagits den redan i gällande skatteförordning införda, men

ännu icke tillämpade bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj :t att förordna,

att ägare av brännoljedrivet motorfordon skall vara pliktig att låta installera

särskilt mätinstrument på fordonet för att underlätta skattekontrollen. I anslutning

härtill vill jag uttala att, om anledning finnes till sådant förordnande,

det icke bör avse redan i bruk tagna fordon.

Med stöd av förfarandeförordningen har i 13 § stadgats, att skattskyldig,

V andra avseenden än som sägs ill och 12 §§, skall vara pliktig att ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter rörande redovisning och särskilda kontrollanordningar

som kontrollstyrelsen finner erforderliga för skattekontrollens

utövande. Sådana föreskrifter skall, till den del de avser kontroll hos skattskyldig,

liksom förfarandeförordningens bestämmelser härom, gälla även

vissa grupper av icke skattskyldiga. Stadgande härom har upptagits i 14 §

av skatteförordningen. I huvudsak blir det här fråga om ägare av brännoljedrivna

fordon, försäljare och distributörer av brännolja samt de som i

större omfattning anlitar brännoljedrivna fordon för godstransporter.

Föreskrifterna i 11—14 §§ kompletteras till viss del av straffbestämmelser

i 17 §. I övrigt kan förfarandeförordningens vitesbestämmelser bli tilllämpliga.

Ikraftträdandebestämmelserna

Den nya förordningen om brännoljeskatt bör — med hänsyn till det förberedelsearbete

som erfordras hos kontrollstyrelsen — träda i kraft den 1

januari 1962.

Vid ikraftträdandet bör skyldighet all erlägga lagerskatt inträda för dem

som icke registreras. Av praktiska skäl bör skattskyldigheten icke gälla myckenheter

under 400 liter.

För att göra det möjligt alt avarbeta föreliggande betydande arbetsbalans

i fråga om skattekontrollen enligt den hittillsvarande förordningen bör

under 1962 och 1963 tidsfristen för slutlig skattepåföring utsträckas från ett

till två år.

Med anledning av vad i några remissyttranden anförts om att icke registrerade

fordonsägare har att under första kvartalet efter omläggningen beiala

såväl skatt för det föregående kvartalet som »löpande skatt» vill jag fram
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1961

hålla att nämnda situation i sak ej skiljer sig från vad som redan nu gäller

för det fall att fordonsägaren övergår från brännoljedrivet fordon till bensindrivet.

Om det i undantagsfall skulle vara motiverat, kan emellertid kontrollstyrelsen

utnyttja sin befogenhet enligt förfarandeförordningen att medge

anstånd med den tidigare skattens erläggande.

Utöver det förut sagda torde bestämmelserna i den nya förordningen och

dess ikraftträdandebestämmelser icke erfordra närmare kommentarer.

Sammanfattningsvis kan sägas att de föreslagna ändringarna av brännoljeskattens

utformning innebär en betydande förenkling av beskattningsförfarandet.

De skattskyldiga kommer sålunda att minska i antal från ca

25 000 till 3 000 å 4 000 och i huvudsak utgöras av — förutom oljebolagen —

endast de blandade förbrukarna. För det stora flertalet ägare av brännoljedrivna

fordon kommer skatteredovisningen i fortsättningen icke att innebära

några egentliga problem.

Det föreslagna beskattningsförfarandet och det minskade antalet skattskyldiga

möjliggör en tillfredsställande skattekontroll samtidigt som kontrollen

kan rationaliseras. På längre sikt bör det också vara möjligt att nedbringa

antalet kontrolltjänstemän. Med hänsyn till föreliggande betydande

arbetsbalans och för att säkra effektiviteten i skattekontrollen vid omläggningen

av beskattningssystemet, torde man emellertid icke kunna räkna med

några personalbesparingar under de närmaste åren.

Vad slutligen angår storleken av skatteintäkterna synes dessa icke i någon

väsentlig mån påverkas av omläggningens genomförande bortsett från eventuella

bokföringsmässiga förskjutningar, som kan föranledas av det nya systemet

för beskattningsförfarandet.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, under åberopande

av vad sålunda anförts, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå

riksdagen afl antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget till

förordning om brcinnoljeskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet :

Ragnar Sohlman

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr llt år 1961

41

Bilagn

Beskattningen av motorbrännolja i Danmark och Norge

Danmark

I Danmark infördes bensinskatt år 1927, samtidigt som den årliga l>eskattningen

av motorfordon omlades från en skatt efter hästkraft till en

skatt efter fordonsvikt. Bensinskatten fastställdes till 7 öre för liter och

viktskatten för bl. a. brännoljedrivna fordon till det dubbla av viktskatten

för bensindrivna fordon. Bensinskatten bär under årens lopp höjts i flera

etapper utan att viktskatten för de brännolj edrivna fordonen justerats.

Först våren 1955, då bensinskatten höjdes till sin nuvarande nivå, 56 öre

för liter, genomfördes en höjning av beskattningen av brännolj edrivna fordon.

Skatten för dessa fordon är nu sammanlagt 3 1/2 gånger den vanliga

viktskatten utom för taxibilar, där skatten är 10 gånger den vanliga skatten.

Skattens verkningar belyses av följande exempel.

A. Taxibil, vikt 1 000 kg

1) bensindriven:

2) brännoljedriven:

B. Annan personbil, vikt 1 000 kg

1) bensindriven:

2) brännolj edriven:

C. Lastbil, vikt 3 000 kg

1) bensindriven:

2) brännolj edriven:

viklskatt

viktskatt

200

dkr

100

dkr

förhöjn. av d:o

C400 %)

800

»

1 000

dkr

viktskatt

tilläggsviktskatt

100

dkr

150

dkr

(50 %)

50

viktskatt

200

dkr

förhöjn. av d:o

(75 %)

tilläggsviktskatt

150

>

525

dkr

(50 %)

175

»

viktskatt

viktskatt

1 500

dkr

750

dkr

förhöjn. av d:o

(75 %)

1 125

»

2 625

dkr

I Danmark har man övervägt en omläggning av beskattningen av de

brännolj edrivna fordonen. Man har emellertid ansett, att det icke är möjligt

att särbeskatta brännoljan till motorfordon såsom sådan, då samma

olja i långt större omfattning användes för andra ändamål. På grund härav

har det gällande systemet med viktskatter blivit bestående.

Norge

I Norge har de brännolj edrivna motorfordonen tidigare beskattats genom

en avgift, som var beroende av fordonets vikt och art. Enligt loven om raotorvogner

den 20 februari 1926 uttogs från början för flertalet fordon en

årlig avgift av 6 kronor per 100 kg av fordonets vikt. Skatten sattes ned år

1931 samtidigt som det infördes en bensinskatt med 3 öre för liter. Då viktskatten

var förenad med administrativa olägenheter upphävdes den för bensindrivna

fordon från den 1 juli 1932, samtidigt som eu redan tidigare be
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1961

stående skatt å gummiringar höjdes till 3 kronor för kg och bensinskatten

höjdes till 8 öre för liter. Viktskattesatserna för de icke bensindrivna fördonen

har sedermera höjts i takt med bensinskatten.

Från budgetåret 1959/60 har -— med vissa övergångsanordningar — beskattningen

på brännolj edrivna fordon omlagts till en beskattning efter

våglängd. Dessa fordon skall vara försedda med väglängdmätare som godkänts

av vederbörande myndighet. Myndigheten äger också meddela föreskrifter

om montering, plombering och reparationer av väglängdmätaren.

Motorfordonets ägare (eller brukare) skall månadsvis avläsa mätaren och

notera ställningen i särskild kör journal. Vid lcvartalsskiftena skall fordonet

uppvisas för polis- eller vägmyndighet för kontroll och avläsning av

vaglångdmätaren. Uppgift om kvartalsavläsningen sändes till beskattningsmyndigheten,

som beräknar skatten på grundval av kvartalsuppgiftema.

Myndigheten skickar ut inbetalningskort på skatten, som skall erläggas

inom 4 veckor efter det inbetalningskorten utsänts.

Skattens storlek (öre per kilometer) är beroende av fordonets totalvikt och

fordonsslag på sätt framgår av nedanstående sammandrag av den norska

skattetabellen.

Totalvikt

Motorvogner

motorbrensel

som ikke bruker avgiftspliktig

Rutevogner

(person og

gods)

Leievogner og

drosjer

Vogner som

ikke nyttes i

yrkestransport

0— 2 000 ........

3

5

6

2 001— 3 000 ........

4

5

8

3 001— 4000 ........

5

6

9

6 001— 7 000 ........

7

10

14

7 001— 8 000 ........

7

11

16

10 001—11000 ........

12

17

23

13 001 og over

23

30

35

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1961

43

Biliang

Vid promemoria B fogat förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordnmgen den 21 maj

1954 (nr 260) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 6, 13, 15—19, 21, 23 och 24 §§ förordningen

den 21 maj 1954 om brännoljeskatt skola upphöra att gälla samt att 1 §,

2 § 1 inom., 4, 5, 8—10, 12 och 14 §§ samma förordning skola erhålla andrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Ägare av motorfordon, vilket drives med brännolja, är skyldig att i den

omfattning nedan stadgas till staten erlägga brännoljeskatt. Skattskyldighet

föreligger för brännolja, som pafylles fordonets bränsletank för drift av fördonets

motor och i förekommande fall av annan i fordonet nyttjad motor.

Med ägare av motorfordon avses i denna förordning den som är eller bör

vara registrerad såsom ägare av fordonet.

Angående beskattning i vissa fall av för drift av motorfordon agnad dieselolja

(skattediesel) är särskilt stadgat.

Vad nu--— eller saluvagnslicens.

2 §•

1 mom. Med brännolja förstås i denna förordning till bensin eller skattediesel

icke hänförlig flytande eller gasformig petroleumprodukt, som användes

för drift av motor i motorfordon.

4 §•

Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning ar

stadgat skall äga tillämpning på brännoljeskatt.

5 §•

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet med avseende å brännoljeskatten.

8 §•

Skattskyldig är —--erforderlig kontroll.

9 §•

Den som---tillhörande handlingar.

Jämväl den —--stycket sägs.

Där ägare av registrerat motorfordon för dess drivande anvander skattediesel,

åligger det honom att på anfordran av kontrollstyrelsen eller kontTolltjänsteman

uppvisa handlingar avseende inköp av skattediesel under de

senast förflutna två kalenderåren och det löpande kalenderåret.

10 §.

Där ägare av registrerat motorfordon avser att använda brännolja till

fordonet, åligger det honom att innan så sker göra anmälan härom till kontvollstyrelsen

med angivande av fullständigt namn och postadress, motor
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1961

fordonets registreringsnummer, märke och årsmodell samt den tidpunkt

från vilken brännolja skall användas som drivmedel.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan enligt

första stycket, skall den anmälningsskyldige senast inom åtta dagar därefter

underrätta kontrollstyrelsen härom.

Har för drift av motorfordon tillfälligt använts brännolja, skall uppgift

härom så snart ske kan av ägaren lämnas till kontrollstyrelsen. I uppgiften

skall därvid angivas den tid under vilken brännolja använts och ytterligare

kan komma att användas.

12 §.

Deklaration skall insändas till kontrollstyrelsen senast inom 15 dagar efter

varje kalender kvartal och innehålla uppgift angående den myckenhet

brännolja som under kvartalet för drift som i 1 § sägs påfyllts fordonets

bränsletank.

Kontrollstyrelsen äger, ----deklarationsperiodens utgång.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas skall deklaration angående

den myckenhet brännolja som tillfälligt använts för drift av motorfordon

insändas till kontroll styrelsen så snart ske kan.

Ägare av brännoljedrivet fordon äger i deklaration göra avdrag för brännolja

som han visar sig hava inköpt såsom skattediesel.

14 §.

I deklaration skola upptagas följande uppgifter, nämligen

1. den skattskyldiges namn, hemvist och postadress;

2. registreringsnumret för varje motorfordon;

3; myckenheten under deklarationsperioden förbrukad brännolja och den

härå belöpande skatten; samt

4. den körsträcka, som med varje fordon tillrvggalagts under deklarationsperioden.

Där kontrollstyrelsen så förordnar, må uppgift som i första stycket 2. och

4. avses lämnas i handling, som fogas till deklaration, eller eljest på sätt

som styrelsen föreskriver.

Har kontrollstyrelsen---må föreskriva.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961 men skall icke äga

tillämpning å skatt, för vilken deklaration avgivits eller bort insändas til i''

kontrollstyrelsen före ikraftträdandet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 1961

45

Vid promemoria B fogat förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 31 inaj 1957 om allmän

energiskatt fogade förteckningen över vissa bränslen, för vilka allmän

energiskatt skall erläggas1, skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår

av härvid fogade bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961. I samband med ikraftträdandet

skall iakttagas följande.

För skattediesel och med sådan olja i försäljningshänseende jämställd

olja, som ''sid förordningens ikraftträdande finnes i lager, skall erläggas

lagerskatt med 30 öre för liter.

Skyldighet att erlägga lagerskatt åligger den som vid den i första stycket

angivna tidpunkten innehar skattepliktig olja till en myckenhet, överstigande

1 000 liter.

Skyldighet att erlägga lagerskatt åvilar icke staten, ej heller den som enligt

6 § förordningen om allmän energiskatt registrerats såsom producent,

återförsäljare eller förbrukare av för förbrukning såsom skattediesel ägnad

brännolja.

Envar enligt dessa stadganden skattskyldig skall senast den 15 februari

1961 på heder och samvete till kontrollstyrelsen avgiva deklaration rörande

den myckenhet skattepliktig olja, han vid den i första stycket angivna tidpunkten

innehade, varvid tillika skall angivas den plats, där bränslena då

förvarades. Skattskyldig skall samtidigt med deklarationens avlämnande

erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto. Vad i 18 och 34 §§ förordningen om allmän energiskatt

stadgas skall i tillämpliga delar gälla den nu ifrågavarande lagerbeskattningen.

Kungl. Maj :t äger utfärda erforderliga föreskrifter för tillämpning av vad

ovan stadgats.

Senaste lydelse av förteckningen se 1958: 32.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 1961

Förteckning

över

vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa hänförliga till nedanstående tulltaxenunnner

Tulltaxenr

Bränsle

Skattesats

ur 27.10

Motorbrännoljor: skattediesel ..................

32 öre för liter

Andra motorbrännoljor,

eldningsoljor och bunkeroljor — — — — — —

Anm. Till skattediesel hänföras, där ej kontrollstyrelsen

annorlunda föreskriver, för drift av motorfordon ägnade mo- torbrännoljor, som av skattskyldig försäljas till bensinstation

eller därmed jämställd återförsäljare av motorbränslen eller

som eljest betecknas som skattediesel av den skattskyldige

vid leverans till icke registrerad köpare eller vid ianspråkta- gande för annat ändamål än försäljning.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610147

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1961:74 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om brännoljeskatt, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten