Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, m. m

1961-03-23 · 50 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 50 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:115, Med förslag till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

1

Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, m. m.;

given Stockholms slott den 23 mars 1961.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror; samt

2) förordning om tobaksskatt;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande systemet med riktprissättning

på tobaksvaror skall slopas, det statliga monopolet i fråga om import av

sådana varor upphävas och statens tobaksnämnd avskaffas. Importmonopolets

avskaffande föranleder en ändring av reglerna för tobaksskattens uttagande;

skatt skall i fortsättningen erläggas direkt av enskild importör till

kontrollstyrelsen. I samband härmed moderniseras beskattningsförfarandet

i anslutning till de principer, som varit vägledande vid senare års lagstiftning

på punktskatteområdet.

Monopolbestämmelserna skall enligt förslaget upptagas i en ny lag om

statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, medan skattebestämmelserna

_till skillnad mot vad som hittills varit fallet — intages i en särskild förordning

om tobaksskatt.

Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1961.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 115

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

Förslag

till

Lag

om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror

Härigenom förordnas som följer.

Om monopolrättigheten

1 §•

Rättighet att inom riket tillverka tobaksvaror samt att till riket införa

råtobak och avfall av tobak ävensom arbetad tobak av sådant slag, som

användes för tillverkning av tobaksvaror, tillkommer uteslutande staten

eller den åt vilken staten upplåter att utöva sådan monopolrättighet.

Med tobaksvara förstås i denna lag varje vara, som är tillverkad av tobak

eller vari tobak i någon form ingår, såframt varan är avsedd eller ägnad

att användas som njutningsmedel. Såsom tillverkning av tobaksvara

anses, förutom varje bearbetning av tobak, jämväl förpackning av tobaksvara

eller sådan varas förseende med utstyrsel eller med namn eller beteckning,

ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må

a) enskild person för eget bruk förfärdiga cigarretter; samt

b) förpackning av tobaksvara eller sådan varas förseende med utstyrsel

eHer med namn eller beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild

vai a, ske i frihamn, såframt icke blandning av olika tobaksvaror därvid

äger rum.

3 §.

Odling av tobak för annat ändamål än till prydnad må inom riket ske

allenast i den ordning och på de villkor som i 7—12 §§ sägs.

4 §•

Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan Konungens

tillstånd innehavas av annan än monopolets utövare. Tobaksodlare må

dock under viss tid förvara sin tobaksskörd enligt vad i 9 § sägs.

5 §.

Specialmaskiner och specialverktyg för framställning av tobaksvaror

ävensom cigarrettpapper, annat än i detalj förpackning, och cigarretthylsor

ma icke utan Konungens tillstånd till riket införas eller här tillverkas

annat än för monopolets utövares räkning.

Specialmaskiner och specialverktyg, som avses i första stycket, må icke

utan Konungens tillstånd innehavas av annan än monopolets utövare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

6 §•

Vara, i vilken tobak ingår men som icke är avsedd eller ägnad att användas

såsom njutningsmedel, må icke inom riket tillverkas utan Konungens

tillstånd. När tillstånd lämnas, bestämmer Konungen tillika de villkor, under

vilka tillverkningen må äga rum.

Den som äger bedriva tillverkning, som i första stycket sägs, må efter

tillstånd av Konungen till riket införa för tillverkningen erforderlig tobak.

Om tobaksodling

7 §•

Kontroll över tobaksodlingen i riket utövas av kontrollstyrelsen, som

äger utfärda för kontrollens utövande erforderliga föreskrifter. Kostnaderna

för kontrollen skola bestridas av monopolets utövare.

8 §•

Om tobaksodling skall till kontrollstyrelsen göras skriftlig anmälan årligen

före den 1 juli.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i odlingsanmälan,

skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

9 §•

Omedelbart efter skördens avslutande skola tobaksstånden förstöras, så

att någon efterskörd ej kan ifrågakomma. Nödigt antal fröplantor må dock

kvarlämnas på fältet.

Efter den 1 mars må tobaksodlare ej utan därom till kontrollstyrelsen

gjord anmälan innehava tobak av föregående års skörd.

10 §.

Tobaksodlare åligger att på anfordran av kontrollstyrelsen lämna tillträde

till område och utrymme, som användes eller är avsett för odling

eller förvaring av tobak. Odlaren skall utan ersättning lämna för kontrollens

utövande nödigt biträde. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant

sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i odlarens verksamhet.

Vägrar tobaksodlare att lämna tillträde för kontroll, äger kontrollstyrelsen

utsätta vite.

11 §.

Tobaksodlare äger förfoga över av honom skördad tobak endast genom

överlåtelse till monopolets utövare eller export.

Försäljning av tobak till monopolets utövare skall ske till pris, som för

varje år fastställes av en därtill förordnad prisnämnd, bestående av en

av Konungen utsedd ordförande och fyra ledamöter, av vilka monopolets

utövare och sammanslutning av tobaksodlare, som Konungen därtill bemyndigar,

utse vardera två. Föreskrifter om nämnden och dess verksamhet

meddelas av Konungen. Kostnaderna för nämndens verksamhet skola

bestridas av monopolets utövare.

Export av tobak skall ske i enlighet med de föreskrifter kontrollstyrelsen

finner erforderliga för erhållande av en betryggande kontroll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 115 år 1961

12 §.

Svettning av tobak må icke av odlare företagas utan kontrollstyrelsens

tillstånd.

Ansvarsbestämmelser m. m.

13 §.

Den, som olovligen tillverkar tobaksvara, dömes till dagsböter eller fängelse

i högst sex månader.

Bedriver någon utan tillstånd av Konungen tillverkning, som avses i 6 §,

eller åsidosätter någon med sådant tillstånd förenat villkor, dömes till

dagsböter.

14 §.

Underlåter någon att göra odlingsanmälan enligt 8 §, dömes till dagsböter.

15 §.

Tobaksodlare, som inom riket försäljer av honom skördad tobak till annan

än monopolets utövare eller ock innehar sådan tobak på otillåten tid, dömes

till dagsböter.

Åsidosätter tobaksodlare i annat fall än förut sagts vad som i sådan egenskap

åligger honom enligt denna lag eller av Konungen utfärdade bestämmelser

eller kontrollföreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelat, dömes till

böter, högst trehundra kronor.

16 §.

Innehar nagon tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara utan att

vara berättigad därtill enligt bestämmelserna i denna lag och är ej gärningen

eljest belagd med straff, dömes till böter, högst trehundra kronor.

17 §.

Angående påföljd för olovlig införsel av vara, som enligt denna lag ej får

införas, och för försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling.

Bryter någon i annat hänseende än i första stycket sägs mot vad i 5 8

stadgas, dömes till dagsböter.

18 §.

Har någon förövat gärning, som avses i 13 § första stycket, 15 § första

stycket, 16 § eller 17 § andra stycket, skall egendom som varit föremål för

garningen förklaras förverkad till kronan; finnes egendomen ej i behåll, skall

i stället värdet förklaras förverkat. År påföljd som nu sagts uppenbart obillig,

må den helt eller delvis eftergivas.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat

egendomen eller särskild rätt därtill.

19 §.

Vad som använts såsom hjälpmedel vid olovlig tillverkning av tobaksvara

må, såframt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat

gärningen eller medverkat därtill, förklaras helt eller delvis förverkat till

kronan, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

skäl föreligga och det ej är uppenbart obilligt; finnes egendomen ej i behåll,

må i stället värdet förklaras förverkat.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat

egendomen eller särskild rätt därtill.

I stället för förverkande äge rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av

missbruk.

20 §.

Med sådan i 13 § första stycket, 15 § första stycket, 16 och 17 §§ avsedd

egendom, som enligt denna lag eller lagen om straff för varusmuggling förklarats

förverkad eller skolat enligt tullstadgan eller annan författning försäljas,

skall förfaras på sätt Konungen förordnar.

21 §.

Brott, varom förmäles i denna lag och som avser tobaksodling, må av

åklagare åtalas allenast efter anmälan av kontrollstyrelsen.

Är brott mot denna lag att anse som ringa, skall ej till straff dömas.

22 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna lag erforderliga föreskrifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961. Lagens bestämmelser skola äga

giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder som erfordras

för tillämpningen därefter.

2. Genom den nya lagen upphäves lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Sistnämnda lag

skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra

sig till tiden före den 1 juli 1961.

3. För varje kilogram inom riket odlad tobak, som under beskattningsperiod

inköpts för tillverkning av tobaksvaror, äger monopolets utövare

vid avgivande jämlikt förordningen om tobaksskatt av deklaration för perioden

i fråga tillgodoföra sig ett belopp av åttio öre.

4. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen

i stället tillämpas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Förslag

till

förordning om tobaksskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §''

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas särskild

skatt (tobaksskatt) för

a) cigarrer, cigariller, cigarretter, röktobak, snus och tuggtobak (ur tulltaxenummer

24.02); samt

b) cigarrettpapper i detaljförpackning (ur tulltaxenummer 48.10).

Skatt skall dock icke utgå för tobaksvaror och cigarrettpapper, vilka av

resande eller av person, som varit anställd på fartyg men därifrån avmönstrar,

medföras från utrikes ort och äro avsedda för hans eget eller hans familjs

personliga behov eller utgöra gåva till närstående person för dennes

personliga bruk. Intill myckenhet som Kungl. Maj :t bestämmer må skattefrihet

jämväl åtnjutas för tobaksvaror och cigarrettpapper, som inkomma

till riket såsom gåva till enskild person för dennes eget bruk.

I de i andra stycket avsedda fallen skall, där tullfrihet ej åtnjutes, i stället

for skatt erläggas för dessa fall särskilt stadgad tull.

2 §.

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans

myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för 1 st. gram

Belopp för

1 st. öre

1 kg kr.

Cigarrer och cigariller grupp I

» II

* III

» IV

Cigarretter » I

» II

Röktobak ..................

t. o. m. 1, 7

över 1,71, o. m. 3,0

» 3,0 » 5,0

» 5,0

t. o. m. 0,85

över 0,85

9,5

12,0

12.4

16,8

6,9

11.4

54:25

21:60

9:10

Tuggtobak....................

Snus ....................

För cigarrettpapper utgår skatten med 2 öre för varje blad, avsett för

framställning av en cigarrett.

3 §•

Skattskyldighet inträder

a) då vara av den som är registrerad enligt 5 § levereras till köpare, som

mke ar salunda registrerad, eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning

eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager; samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

b) då vara av annan än registrerad införes till riket.

Skattskyldig är i fall som avses i första stycket a) den registrerade och

eljest den för vars räkning införseln äger rum.

4 §•

I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till riket ar

kontrollstyrelsen beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning.

Kontrollstyrelsen äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda

kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för skattekontrollens

utövande.

Där skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet.

Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl

beträffande införsel.

5 §•

Den som inom riket tillverkar tobaksvaror eller cigarrettpapper är skyldig

att vara registrerad hos kontrollstyrelsen samt att för sådant ändamål

göra anmälan till styrelsen.

Den som för återförsäljning till riket inför tobaksvara ma, där införseln

är av större omfattning eller eljest särskilda skäl därtill äro, efter ansökan

registreras hos kontrollstyrelsen.

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.

Inträder ändring "i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller ansökan,

skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

6 §•

Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalendermånad,

varunder skattskyldighet inträtt.

Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods

utgång. Kontrollstyrelsen äger medgiva att deklaration må insändas senare

än nu sagts, dock inom tre månader efter utgången av den beskattningsperiod

deklarationen avser.

7 §•

I deklaration må avdrag göras för vara, som

a) förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare

inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till

svensk frihamn, eller ock upplagts på provianteringsfrilager eller med fartyg

eller luftfartyg såsom proviant utförts ur riket,

d ) levererats för att enligt vad därom särskilt stadgas på tullflygplats försäljas

till flygpassagerare, samt

e) försålts till den som enligt 8 § punkten 1, 2 eller 3 tulltaxeförordningen

äger åtnjuta tullfrihet för varor, som införas till riket.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad

mån avdrag jämväl må göras för vara,

a) som återtagits annorledes än i samband med återgång av köp,

b) som tillhandahållits för framställning av enligt denna förordning icke

skattepliktiga varor,

c) som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartat ändamål.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

d) som tagits i anspråk för provning; samt

e) vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande

betalning från köparen.

8 §.

... Skatt, som skall utgå vid införsel till riket, erlägges i den ordning som är

föreskriven beträffande tull. Även i övrigt skall vad i gällande författningar

stadgas i fråga om tull i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande

sådan skatt.

9 §•

Kungl. Maj :t äger föreskriva att tobaksvara må förekomma till försäljning

inom riket endast i originalförpackning försedd med särskild kontrollstämpel.

1° §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen. FF8

11 §•

Bryter någon mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 § dömes till

dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock ei till

straff dömas.

12 §.

Har någon förövat gärning, som avses i 11 §, skall tobaksvara, som varit

föremål for garningen, förklaras förverkad till kronan; finnes varan ej i

behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat. Är påföljd som nu sagts

uppenbart obillig, må den helt eller delvis eftergivas.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat

varan eller särskild rätt därtill.

Med tobaksvara, som förklarats förverkad enligt denna förordning eller

lagen om straff för varusmuggling, skall förfaras på sätt Kungl. Mai -t förordnar.

° J''

13 §''

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningens bestämmelser

skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på

åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter.

2. Den som vid den nya förordningens ikraftträdande bedriver verksamhet

som avses i 5 § första stycket skall utan anmälan registreras hos kontrollstyrelsen

från och med den 1 juli 1961.

3. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri

eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen

skall den bestämmelsen i stället tillämpas. ’

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år 1961

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 februari

1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avskaffande av

rikt prissättningen och importmonopolet på tobaksvaror, m. m. samt anför

därvid följande.

I. Inledning

I skrivelse den 27 oktober 1960 har styrelsen för Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

framlagt förslag om att det nuvarande systemet med riktprissättning

på tobaksvaror skall avskaffas och det statliga monopolet i

fråga om importen av tobaksvaror upphävas. I samband med att dessa

åtgärder vidtages anses även vissa följdändringar på området böra göras.

Sålunda föreslås att tull- och skatteuppbörden såvitt avser importerade tobaksvaror

— med undantag för tobaksmonopolets egen import — överföres

till tullverket och kontrollstyrelsen ävensom att statens tobaksnämnd avskaffas.

Vid tobaksmonopolets skrivelse har fogats förslag till författningsbestämmelser,

innefattande lag angående statsmonopol å tillverkning av tobaksvaror

och förordning om tobaksskatt jämte tillämpningsförfattningar samt

ändringar och kompletteringar av vissa tullförfattningar. Förslagen till monopollag

och tobaksskatteförordning torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet.

I särskild skrivelse den 21 september 1960 föreslår tobaksmonopolet ändringar

i fråga om skatten på cigarretter, innebärande att skatten höjes för

de lättaste och de tyngsta cigarretterna men förblir oförändrad för övriga.

Därjämte förordas motsvarande höjningar av tullsatserna. Tullhöjningarna

anses dock kunna genomföras endast gentemot länder, som inte är anslutna

till EFTA-avtalet. De sålunda föreslagna ändringarna har inarbetats i de

vid nyssnämnda skrivelse den 27 oktober 1960 fogade författningsförslagen.

I förevarande sammanhang må erinras om att tobaksmonopolet i novem
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

ber 1958 gjorde framställning om avskaffande av riktprissättningen och

importmonopolet på tobaksvaror och — som följd därav — även av statens

tobaksnämnd. Vid remissbehandlingen tillstyrktes denna framställning över

lag. Man räknade vid denna tid med en gemensam nordisk marknad och en

tullunion mellan de nordiska länderna. Då emellertid utvecklingen sedermera

ej syntes gå i den väntade riktningen, fick de föreslagna åtgärderna

anstå.

Över tobaksmonopolets framställning den 27 oktober 1960 har, efter remiss,

yttranden inkommit från kommerskollegium (som överlämnat utlåtanden

från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Visby, Malmö, Göteborg,

Borås, Karlstad, Örebro och Luleå), generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,

statens tobaksnämnd, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,

statens pris- och kartellnämnd, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund och Kooperativa förbundet.

I samtliga remissyttranden har tillstyrkts att riktprissättningen avskaffas

och imporlmonopolet upphäves. I vissa andra hänseenden har avvikande

meningar uttalats.

Den av tobaksmonopolet genom skrivelsen den 21 september 1960 gjorda

framställningen om höjning av skatte- och tullsatserna för vissa cigarretter

har varit föiemål för särskild remissbehandling. Yttranden har inkommit

från kommerskollegium (som överlämnat utlåtanden från handelskamrarna

i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle), generaltullslyrelsen, kontrollstyrelsen,

Sveriges köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund, Tobakshandlarnas

riksförbunds engros aktiebolag, Sveriges grossistförbund

och Kooperativa förbundet.

I flertalet yttranden förordas att tobaksmonopolets framställning om skatte-

och tullhöjningar för närvarande ej skall föranleda någon åtgärd.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga de genom tobaksmonopolets

framställningar väckta frågorna.

II. Riktprissättningen — importmonopolet — tobaksnämnden

Gällande ordning

Monopolrättigheten med avseende på tobak och tobaksvaror _ som till
kom

genom lagstiftning år 1914 — är numera inskriven i 1 § lagen den 11

juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av

tobaksvaror. Där stadgas att rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka

tobaksvaror samt att till riket införa eller låta införa tobak eller tobaksvaror

skall — med vissa särskilda undantag — uteslutande tillkomma staten. Utövandet

av monopolrättigheten har i särskilt avtal upplåtits åt Aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet.

De nyss antydda undantagen från monopolrättigheten avser rätt för enskild

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

person att för eget bruk förfärdiga cigarretter och rätt i vissa fall att till

riket införa färdiga tobaksvaror. Sistnämnda rätt tillkommer Konungen och

medlem av kungliga huset ävensom — i begränsad omfattning den som

eljest äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor och resande,

som ankommer från utrikes ort. Med resande likställes person, som

varit anställd på fartyg men därifrån avmönstrar. Vidare far enskild person

mottaga till riket såsom gåva till honom för eget bruk inkomna färdiga

tobaksvaror intill myckenhet som av Konungen för dylikt fall fastställts.

Tobaksvaror får också medföras från utrikes ort inkommande fartyg eller

luftfartyg, såvitt varorna är avsedda för förbrukning ombord. Handelsresande

må införa prov å färdiga tobaksvaror. Slutligen ma återförsäljare av

tobaksvaror till riket införa färdig sådan vara för försäljning. I detta fall

skall dock, i enlighet med vad som i det följande anföres, riktpris för varan

fastställas av tobaksmonopolet. De nämnda undantagen från monopolet

återfinnes i 23 och 25—29 §§ monopollagen.

I lagens 5 § är föreskrivet att specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning

av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor må

införas endast för monopolets utövares räkning eller med Konungens tillstånd.

Dock får resande, som ankommer från utrikes ort, enligt stadgande

i 26 § medföra cigarrettpapper intill viss mindre av Konungen fastställd

myckenhet. Detsamma gäller fartygsanställd som avmönstrar från fartyget.

Monopolets utövare skall för tobaksvara fastställa visst pris att utan bindande

verkan gälla till ledning vid försäljning av varan till allmänheten

(riktpris). Riktpris skall utsättas på varje förpackning. Dessa föreskrifter,

som upptagits i 15 och 19 §§ monopollagen, infördes genom lag den 26 april

1957 och gäller från och med den 1 januari 1960. Dessförinnan ägde tobaksmonopolet

bestämma vilket pris tobaksvara skulle betinga vid försäljning

till allmänheten (priskurantpris).

Eniigt gällande ordning skall för riket finnas en gemensam nämnd, statens

tobaksnämnd, med uppgift att i samarbete med monopolets utövare

ävensom befintliga sammanslutningar av enskilda återförsäljare verka för

en sund utveckling av handeln med tobaksvaror. Nämnden består av sju

ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser tre — däribland ordförande och vice

ordförande — samt kommerskollegium och monopolets utövare vardera

två. De två ledamöter kommerskollegium utser skall väljas bland personer,

som företräder de enskilda återförsäljarnas intressen. I det nyss angivna

syftet skall nämnden i frågor rörande införsel av utländska tobaksvaror

samt rörande förhållandet mellan monopolets utövare och de enskilda återförsäljarna

efter erforderliga undersökningar till monopolets utövare avgiva

begärda yttranden eller, när skäl därtill är, egna framställningar.

Nu återgivna bestämmelser om statens tobaksnämnd återfinnes i 32—

34 §§ monopollagen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Tobaksmonopolets framställning

Såsom förut berörts föreslår tobaksmonopolet att riktprissättningen på

tobaksvaror skall slopas, importmonopolet på sådana varor upphävas och

statens tobaksnämnd avskaffas.

Tobaksmonopolet erinrar om att bolaget under förarbetena till 1957 års

lagstiftning, genom vilken riktprissystemet infördes, förordade detta system

med hänsyn till att riktpriset kunde antagas få ett avgörande inflytande på

prisbildningen samt staten och bolaget kunde anses ha ett visst ansvar för

att priset på de högt skattebelastade tobaksvarorna inte blev högre än som

motiverades av bolagets kostnader jämte skatt och medgivna handelsmarginaler.

Sedan de nyssnämnda ändringarna i monopollagen beslutats har

emellertid, uttalar tobaksmonopolet, i första hand överväganden om bolagets

framtida försäljningspolitik föranlett en omprövning av denna ståndpunkt.

Tobaksmonopolet anser att tiden nu är mogen att slopa bestämmelsen, att

varuforpackningarna skall vara försedda med av bolaget fastställda riktpriser,

och övergå till en helt fri prissättning. Riktpriserna synes — med

undantag av att de i vissa snabbköpsaffärer underskridits — i stort sett ha

följts av återförsäljarna, övergången från fasta priser till riktpriser har

sålunda, uttalar bolaget, inte medfört att detaljhandelspriserna i önskvärd

utsträckning anpassats efter säljarens prestation eller med andra ord efter

de kostnader han har eller den kundservice han lämnar. Riktprissystemet

ger inte bolaget den önskvärda friheten i dess handlande. Slopas riktpriset

på förpackningarna blir däremot, anför tobaksmonopolet, den fria konkurrensen

vagledande för återförsäljarnas marginaler, och bolaget beredes

helt andra möjligheter än som nu bjuds att anordna sin försäljning efter

rationella linjer och att vid distributionen i erforderlig utsträckning tillämpa

principen pris efter prestation. Det finns enligt bolagets mening anledning

antaga att marginalerna vid tillämpande av en sådan ordning icke

kommer att bli oskäliga. Tobaksmonopolet framhåller även som en icke

ovasenthg fördel av ett slopande av prisangivelsen på varuforpackningarna,

att de arbets- och kostnadskrävande omstämplingarna vid prisändringar försvinner.

°

Ett ytterligare skäl för avskaffande av riktprissättningen kan det förhaHandet

utgöra, anför bolaget, att från dansk och norsk sida missnöje

uttalats over att bolaget handhar riktprissättningen — och även skatte- och

tulluppborden — i fråga om den enskilda importen.

Tobaksmonopolet uttalar vidare alt ett upphävande av den legala före
nkW11

°nYi vP,nSer §iVetViS inte UtgÖr någ0t hinder för begagnande av

flbrikant rr°u'' B°laget äVCnSOm enskild importör eller utländsk

fabrikant kommer sålunda att vara oförhindrade att, om så prövas lämpligt,

pa varuforpackningarna eller på annat sätt ange riktpriser, som utan bin
ande

verkan skall tjana till ledning för återförsäljarnas prissättning.

Eu konsekvens av riktprissättningens slopande är, anför tobaksmonopolet,

aven de enskilda importörerna bör få fritt kalkylera sina utförsäljnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

priser, varigenom bolagets handha vande av denna prissättning bortfaller.

Vid sådant förhållande kommer importmonopolet att förlora allt sakligt

innehåll, eftersom varje återförsäljare har rätt att själv direkt importera

tobaksvaror. Genom Sveriges anslutning till EFTA har också enligt tobaksmonopolets

uppfattning av reciprocitetsskäl blivit nödvändigt att slopa importmonopolet.

Monopolbolaget anser att importmonopolet skall slopas även beträffande

cigarrettpapper i detalj förpackning. Enligt bolagets mening är detta en naturlig

följd av att importen av röktobak blir fri.

Tobaksmonopolet föreslår, såsom tidigare nämnts, att statens tobaksnämnd

avskaffas. Bolaget anför att nämnden — som inrättades i samband

med att importmonopolet år 1943 infördes och fick till uppgift bland annat

att tillse att konsumenternas och detaljhandlarnas skäliga anspråk på

urval av importerade tobaksvaror av god beskaffenhet beaktades — vid

den föreslagna avvecklingen av importmonopolet icke längre synes ha någon

uppgift att fylla.

Tobaksmonopolet föreslår att en ny lag angående statsmonopol å tillverkning

av tobaksvaror skall ersätta nuvarande monopollag. I lagtekniskt

hänseende innebär förslaget — förutom ändringar i förhållande till gällande

ordning vilka betingas av upphävande av riktprissättningen och importmonopolet

samt avskaffande av statens tobaksnämnd — att monopollagen inte

längre kommer att innehålla några bestämmelser om tobaksskatt. Bestämmelser

härom, som enligt monopolets uppfattning ej bör ingå i en författning

av civillags karaktär, har i stället upptagits i en ny förordning om tobaksskatt.

Remissyttrandena

I remissyttrandena tillstyrkes genomgående att riktprissättningen på tobaksvaror

slopas och importmonopolet beträffande sådana varor upphäves.

Under erinran om att redan 1958 års framställning i ämnet tillstyrkts hänför

man sig nu i flertalet yttranden i väsentliga delar till vad som anförts

vid remissbehandlingen av nämnda framställning. Även förslaget om avskaffande

av statens tobaksnämnd tillstyrkes över lag.

Kommerskollegium är av uppfattningen att prissättningen på tobaksvaror

bör vara fri och förordar att förslaget om sådan prissättning nu genomföres.

Prissättningen har ej längre, framhåller kollegium, någon betydelse

såsom underlag för beskattningen av tobaksvaror sedan denna beskattning

från och med år 1960 omlagts till en beskattning per styck eller viktenhet.

Kollegium uttalar vidare att importmonopolet i sak redan upphört och, såsom

monopolbolaget föreslagit, nu bör upphävas.

Kontrollstyrelsen finner det av tobaksmonopolet framlagda förslaget genomförbart

och lämpligt.

Statens tobaksnämnd anför.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år W61

Utformningen av monopolbolagets försäljningsvillkor — bland annat införandet

av expeditionsavgifter — har medfört att antalet expeditioner nedgått

högst betydligt. Vidare har grossistförsäljningen av tobaksvaror fått en

ökad omfattning. Då man icke vet till vilka återförsäljare grossisterna säljer

tobaksvaror, är det icke möjligt att angiva hur stor ökningen av antalet försäljningsställen

blivit och hur ökningen fördelar sig på olika återförsäljarkategorier.

Det förefaller dock som om ökningen av antalet försäljningsställen

är mindre än vad man tidigare räknat med och att förskjutningarna mellan

de olika återförsäljarkategoriernas andel av den totala försäljningen blivit

förhållandevis små. Även om många tobaksaffärer har svårt att hävda sig

i den fria konkurrensen och fått vidkännas ganska betydande omsättningsminskning,

har tobakshandlarnas andel av den totala omsättningen dock

nedgått mindre än väntat. Riktpriserna har i stort sett följts. De egentliga

undantagen härifrån har gjorts av en del varuhus och snabbköpsaffärer,

varjämte återbäring numera även torde lämnas för inköpta tobaksvaror.

Huruvida ett slopande av riktpriserna kommer att medföra en ytterligare

differentiering nedåt av försäljningspriserna, är svårt att säga men knappast

troligt, då de nuvarande vinstmarginalerna procentuellt sett är små

och endast undantagsvis torde ge utrymme åt någon minskning. Däremot

är det icke uteslutet, att ett slopande av riktpriserna kan medföra och möjliggöra

uttagande av högre priser på vissa speciella, mera sällan förekommande

tobaksvarumärken. Ur monopolbolagets synpunkt torde — som bolaget

framhållit och nämnden tidigare vitsordat — ett borttagande av riktpriserna

innebära vissa fördelar och kostnadsbesparingar.

Tobaksnämnden upplyser vidare att tobakshandlarna anser att riktprissättningens

borttagande blir till fördel, särskilt därigenom att möjlighet till

en friare, mera kostnadsbetingad prissättning erhålles. Däremot torde det

vara tveksamt, anför nämnden, om konsumenterna erhåller någon ekonomisk

fördel om riktprissättningen slopas. I likhet med monopolbolaget anser

nämnden önskvärt att priserna anpassas efter säljarens prestation, d. v. s.

efter de kostnader han har eller den kundservice han lämnar. Nämnden vill

dock påpeka att möjligheterna till en sådan kostnadsmässig anpassning är

begränsade i en marknad med helt fri prissättning. Nämnden delar monopolbolagets

uppfattning att, om riktpriserna slopas och de enskilda importörerna

fritt får kalkylera sina utförsäljningspriser, importmonopolet förlorar

allt sakligt innehåll.

Enligt statens pris- och kartellnämnds uppfattning har erfarenheterna av

riktprissystemet under den tid, som förflutit sedan det sattes i tillämpning

— den 1 januari 1960 — givit belägg för åsikten att detta system lämpligen

bör slopas. Nämnden syftar därvid särskilt på det förhållandet att riktprisföljsamheten

varit betydande. Nämnden har visserligen icke låtit verkställa

någon speciell undersökning av denna följsamhet, men monopolbolagets påstående,

att riktpriserna utom i vissa snabbköpsaffärer i stort sett följts av

återförsäljarna, överensstämmer med nämndens egna iakttagelser.

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor anför att, därest tobaksmonopolet

skulle övergå till en försäljning till nettopriser, man torde ha

att räkna med att detaljhandelns egna organisationer kommer att åsätta tobaksvarorna

s. k. horisontella riktpriser. Huruvida sådana detaljistbestämda

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1961

riktpriser kommer att bli högre än de nu av tobaksmonopolet fastställda

bruttopriserna kan ej förutses. Det är emellertid känt, fortsätter ämbetet,

att man inom handeln allmänt anser specialtobakshandelns nuvarande marginaler

vara mycket knappa. Många skäl synes tala för att denna handel

vill söka uppnå högre marginaler. Andra detaljister däremot, som saluför

tobaksvaror såsom en komplementartikel till sitt övriga sortiment, torde i

många fall för försäljningen av dessa varor få förhållandevis låga kostnader

och därför vara beredda att nöja sig med en knapp marginal. Ämbetet erinrar

om att vissa kedjeföretag och delvis nya företagsformer, särskilt inom

livmedelshandeln, under senare år inlett en livlig och effektiv konkurrens

med priser, som ligger lägre än de av detaljhandelns organisationer för sina

egna medlemmar rekommenderade horisontella riktpriserna. Enligt ämbetets

uppfattning bör det därför finnas anledning att räkna med, att det i

fråga om handeln med tobaksvaror kommer att uppkomma en verksam

priskonkurrens om prisbildningen på dessa varor i detaljhandelsledet blir

helt fri.

Emellertid blir priskonkurrensen av naturliga skäl i många fall väsentligt

olika stark på skilda orter beroende på lokala förhållanden, fortsätter ämbetet,

som också understryker att allmänhetens prismedvetenhet är växlande.

Det är därför enligt ämbetets mening i hög grad önskvärt att statens prisoch

kartellnämnd fortlöpande följer pris- och marginalutvecklingen för

tobaksvaror på olika orter åtminstone till dess prisutvecklingen stabiliserats.

Det torde likaledes vara angeläget att nämnden i anslutning därtill

under ett övergångsskede bedriver en aktiv konsumentupplysning om priserna

på tobaksvaror.

Ämbetet fortsätter.

Även om tobaksmonopolet icke ålägges att fastställa riktpriser torde det

likväl stå tobaksmonopolet fritt att i den utsträckning detta befinnes lämpligt

eller erforderligt angiva dylika priser. Skulle priskonkurrensen i fråga

om tobaksvaror av någon anledning icke bli tillräckligt verksam och detaljhandelsmarginalerna

därför allmänt sett oskäligt höga torde även vid bifall

till det nu remitterade förslaget ingripande sålunda kunna ske genom att

tobaksmonopolet till ledning för prissättningen i återförsäljareledet fastställer

riktpriser. Enligt konkurrensbegränsningslagen lärer tobaksmonopolet

också vara oförhindrat att för återförsäljarna fastställa högsta utförsäljningspriser

och därvid genom leveransavstängning motverka att högstpriserna

överskrides av återförsäljare.

Tobaksmonopolets befattning med fastställande av riktpriser för tobaksvaror

som importeras av enskilda återförsäljare innebär enligt ämbetets

mening otvivelaktigt en viss begränsning av konkurrensen för de privata

importörerna sinsemellan och i förhållande till tobaksmonopolet. Ämbetet

anför att från de synpunkter ämbetet har alt företräda den större frihet,

som i detta hänseende föreslås skola gälla, bör anses önskvärd. Vid den

föreslagna friheten för importörer att själva ange riktpriser på sina varor

synes riktprissystemet emellertid under vissa förutsättningar kunna komma

alt användas för att åstadkomma en från allmän synpunkt icke önsk
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

värd rabattkonkurrens. Genom att åsätta sina varor riktpriser, som ger återförsäljarna

bättre marginal än vad som kan uttagas vid försäljningen av

det statliga företagets varor, kan detaljhandeln nämligen helt eller delvis

bli mer benägen att verka för försäljning av en enskild importörs varor.

Med hänsyn till de inom landet tillverkade och av tobaksmonopolet importerade

märkesvarornas dominerande ställning på marknaden behöver

dock, anför ämbetet, någon mera påtaglig skadlig verkan på prisbildningen

knappast befaras. Möjligheten av en sådan rabattkonkurrens gör det emellertid

enligt ämbetets mening angeläget att statens pris- och kartellnämnd,

såsom ämbetet förut framhållit, följer utvecklingen av pris- och marginalförhållandena.

Sveriges grossistförbund understryker att ett upphävande av riktprissättningen

i och för sig är ägnat att främja en friare konkurrens inom handeln

med tobaksvaror. Enligt förbundets uppfattning har tobaksmonopolets egen

tillverkning hittills erhållit ett så omfattande skydd gentemot importerade

varor, att utländska priser och kvaliteter knappast har någon direkt inverkan

på monopolets varu- och prispolitik. Förutom det skydd som de nuvarande

tullbestämmelserna medlör har monopolbolagets ställning, anför grossistförbundet,

särskilt befästs genom att bolaget till sig kunnat knyta generalagenturer

för praktiskt taget samtliga i vårt land av enskilda importörer

tidigare introducerade cigarrettmärken. En av förutsättningarna för

en verklig konkurrens på tobaksmarknaden är, framhåller förbundet, att

monopolbolaget upphör med eller starkt begränsar sin import av färdiga

tobaksvaror.

Sveriges köpmannaförbund och Tobakshandlarnas riksförbund, som avgivit

gemensamt yttrande, framhåller att inom handeln i princip måste hävdas

att varje vara vid försäljning skall bära sina kostnader. En så avvägd

prissättning på tobaksvaror bör kunna nås genom borttagande av riktprissättningen.

Förbunden understryker särskilt det förhållandet, att man vid

prisjämförelser mellan skilda företagsformer och butikstyper alltid måste

taga hänsyn till de prestationer som samtidigt erbjudes. Så t. ex. bör enligt

förbundens mening sortimentsfunktionen beaktas. Möjlighet bör alltså, anför

förbunden, föreligga att uttaga differentierade marginaler på olika varor.

Förbunden framhåller att det från konkurrenssynpunkt är önskvärt med

en helt fri import och att monopolbolaget bör begränsa sin verksamhet till

de svensktillverkade varorna. Om tobaksmonopolet har för avsikt att även i

fortsättningen erbjuda utländska leverantörsföretag sina tjänster som distributör

med villkor om ensamförsäljningsrätt inom Sverige, hindras i praktiken,

anför förbunden, konkurrensen mellan de utländska och de svensktillverkade

varorna på ett för konsumenterna icke önskvärt sätt.

Kooperativa förbundet uttrycker inledningsvis sin livliga tillfredsställelse

över de av tobaksmonopolet framlagda förslagen till liberalisering av tobakshandeln.

Förbundet framhåller att konsumentkooperationen vid riktprissystemets

införande den 1 januari 1960 utan dröjsmål utnyttjade möjligheterna

att reducera försäljningspriserna genom att konsekvent lämna sed
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1061

vanlig återbäring även på tobaksvaror, vilket inneburit att konsumentpriserna

med 3 till 4 procent underskridit gällande riktpriser. Med den snäva

marginal som tobaksmonopolets riktprissättning hittills lämnat har emellertid

någon väsentlig ytterligare prisreduktion icke varit möjlig att genomföra.

Ej heller har, fortsätter Kooperativa förbundet, nu gällande regler för

den fria importen medfört nämnvärda ökade möjligheter till prisreduktioner,

enär importvaran skall klassificeras och riktprissättas av tobaksmonopolet.

Att riktprissättningen nu slopas innebär i realiteten, anför förbundet,

huvudsakligen att tobaksmonopolets hittillsvarande importmonopol försvinner

och att dess tillverkningsmonopol blir mindre utpräglat. Följden härav

blir att konkurrensen med utländska tobaksvaror i framtiden endast begränsas

av gällande tullskydd.

1 frågan om avskaffande av statens tobaksnämnd erinrar nämnden om

att den — vid sidan av uppgiften att tillse att anspråk på urval av importerade

tobaksvaror av god beskaffenhet beaktades — avsågs verka som ett

rådgivande organ till monopolbolaget och ett diskussionsforum i vad gällde

principerna för antagande av återförsäljare, rabattpolitiken och andra

frågor av större betydelse. Beträffande riktprissättning och försäljningsvillkor

har emellertid — efter den 1 januari 1960 — inte mellan monopolbolaget

och återförsäljare uppkommit några meningsskiljaktigheter, som

hänskjutits till nämndens prövning.

Departementschefen

Statsmonopolet på tillverkning av tobaksvaror infördes genom eu förordning

av år 1914. Enligt denna förordning ålåg det monopolbolaget alt bestämma

det pris som tobaksvara skulle betinga vid försäljning till allmänheten,

det s. k. priskurantpriset. Denna föreskrift gällde under förordningens

hela giltighetstid. Då förordningen år 1943 ersattes av nu gällande

lag om statsmonopol på tillverkning och import av tobaksvaror intogs motsvarande

föreskrift i denna lag. Där bibehölls systemet med fasta bruttopriser

tills det efter beslut av 1957 års riksdag den 1 januari 1960 ersattes

av ett system med riktpriser, som ulan bindande verkan gäller till ledning

vid försäljning till allmänheten.

Som motiv för systemet med priskurantpriser anfördes — förutom skattetekniska

skäl — att tobakshandlarna genom alt priserna var bundna i detaljhandeln

skulle förskonas från osund priskonkurrens.

övergången till riktprissättning skedde samtidigt med att den av tohaksmonopolet

i samråd med statens tobaksnämnd upprätthållna nyetableringskontrollen

avskaffades och butikstängningslagens särskilda reglering av

tobaksförsäljningen upphävdes. Systemet med fasta priser, som ej fick underskridas,

framstod som oförenligt med strävandena alt skapa fria konkurrensförhållanden

inom detaljhandeln med tobaksvaror och det underströks

också att systemet stod i direkt strid med de tankegångar, som ligger

bakom 1953 års lagstiftning mot samhällsskadlig konkurrensbegränsning.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 115

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kuntjl. Maj:Is proposition nr 115 är 1961

Mot bakgrund härav uttalades all detaljhandelspriset på tobaksvaror bordo

få bero på säljarens prestation, d. v. s. växla alltefter de kostnader säljaren

har eller den kundservice han lämnar. De särskilda förhållanden, soin

var betingade av monopolsituationen — bl. a. allmänhetens vana vid att lita

till fasta priser ansågs emellertid motivera att monopolbolaget åsalte

saluförda tobaksvaror riktpriser. Det framhölls även att skattetekniska synpunkter

talade för en riktprissättning.

Tobaksmonopolet har föreslagit att man nu lar steget fullt ut och övergår

till en helt fri prissättning på tobaksvaror. Därvid framhålles att

övergången från fasta priser till riktpriser inte medfört en önskvärd anpassning

av detalj handel spriserna efter säljarens prestation och att riktprissystemet

i viss mån motverkar den fria konkurrensen. Bolaget befarar

icke att marginalerna blir oskäliga om riktpriserna slopas.

Vid remissbehandlingen har över lag tillstyrkts alt riktprissättningen på

tobaksvaror avskaffas.

Även enligt min mening kan tiden nu anses mogen att överväga införandet

av en helt fri prissättning på tobaksvaror. Genom 1957 års beslut om övergång

från fasta priser till riktpriser togs ett första steg i sådan riktning. Systemet

med riktpriser har nu varit i kraft något mer än ett år. Erfarenheterna

därav får redan anses ha givit vid handen att systemet icke är tillfyllest

för att erhålla den priskonkurrens på området som från flera synpunkter

fiamstår som önskvärd. Även om möjligheterna till fri prisbildning på sina

håll utnyttjats för att bereda konsumenterna tillgång till tobaksvaror till

billigare priser, har på det stora hela taget prissättningen i detaljhandeln

följt riktpriserna. Kravet på riktpriser synes också i viss mån ha bundit monopolbolaget

i dess strävanden att ordna försäljning och distribution på

ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Även i fråga om den import av tobaksvaror,

som icke omhänderhas av tobaksmonopolet, har formerna för

liktpi issättningen visat sig vara — om än i jämförelsevis ringa mån — till

hinder i nämnda avseende och i konkurrensen med det inhemska monopolholaget.

1

Av det sagda torde framgå att goda skäl föreligger att nu taga steget fullt

ut och avskaffa även systemet med riktprissättning. Nämnas må att skattetekniska

hänsyn ej längre lägger hinder i vägen för en sådan åtgärd. Skatten

på tobaksvaror är nämligen numera oberoende av priset och utgår som

stycke- eller viktskatt. Även om det ligger i sakens natur att eu helt fri

prisbildning på längre sikt bör leda till prisbilligare tobaksvaror, är det emellertid

angeläget att omläggningen icke under ett övergångsskede utnyttjas i

prisfordyrande syfte. Det synes därför vara av värde att statens pris- och

kartellnamnd — såsom också ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor

understrukit — följer utvecklingen och bedriver konsumentupplysning

om priserna på tobaksvaror.

Under hänvisning till det nu anförda förordar jag att systemet med riktprissättning

på tobaksvaror avskaffas och att prissättningen på sådana valor

alltsa icke blir föremål för någon författningsmässig reglering.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Med riktprissättningens avskaffande sammanhänger nära frågan, huruvida

importmonopolet på tobaksvaror skall bibehållas. Under hela

den tid vi haft sådant monopol har återförsäljare visserligen ägt importera

färdiga tobaksvaror. Monopolet har emellertid fram till år 1960 tagit sig uttryck

i att återförsäljning fått bedrivas endast av den som monopolbolaget i

samråd med statens tobaksnämnd antagit som återförsäljare och i att monopolbolaget

bestämt detalj handelspriserna även på importerade tobaksvaror.

Genom att nyssnämnda år nyetableringskontrollen slopades och de fasta

bruttopriserna avlöstes av riktpriser har å andra sidan importmonopolet iörlorat

sitt reella innehåll. Riktprissättningen är numera det enda som kan

sägas i praktiken innebära ett visst — låt vara mycket försvagat — importmonopol.

Om nu även riktprissättningen avskaffas, återstår över huvud inte

längre något importmonopol på tobaksvaror. Såsom monopolbolaget föreslagit

och remissinstanserna också förordat bör därför vid ett slopande av

riktprissättningen importmonopolet även formellt upphävas. Likaså bör

importmonopolet på cigarrettpapper i detalj förpackning i enlighet med monopolbolagets

förslag nu slopas.

Jag tillstyrker sålunda jämväl monopolbolagets förslag i förevarande

hänseenden.

Upphävandet av nyetableringskontrollen och den särskilda regleringen av

tobaksförsäljningen enligt butiksstängningslagen innebar att de huvudsakliga

arbetsuppgifterna för statens tobaksnämnd försvann. I samband

med denna reform uttalades också från flera håll att nämnden borde

avskaffas, enär utrymmet för fortsatt verksamhet från dess sida var förhållandevis

litet. Tobaksmonopolet förordade emellertid att nämnden skulle

kvarstå som ett i huvudsak rådgivande organ till bolaget.

Vid bedömandet av frågan om nämndens bibehållande uttalade jag att tillräckliga

förutsättningar för att allsidigt pröva behovet av att vid sidan om

monopolbolaget ha ett offentligt organ med huvudsakligen konsultativa

uppgifter icke torde föreligga förrän man haft någon tids erfarenhet av de

friare förhållandena. Nämnden var dock väl lämpad att under övergångsskedet

till en fri tobakshandel utgöra ett behövligt kontaktorgan mellan

monopolbolaget och dess kunder. Med hänsyn därtill bibehölls nämnden

tills vidare. I sammanhanget uttalades även att sedan någon tids erfarenhet

vunnits av den nya ordningen frågan om nämndens bestånd borde omprövas.

Tobaksmonopolet har nu föreslagit att nämnden skall avskaffas. Förslaget

har över lag tillstyrkts vid remissbehandlingen.

Ej heller enligt min mening finns något att invända mot att tobaksnämnden

nu avskaffas. Redan genom 1957 års ändringar i monopollagen inskränktes

i praktiken nämndens uppgifter i väsentlig mån. Upphäves nu

riktprissättningen och importmonopolet torde i fortsättningen inom nämndens

verksamhetsområde knappast andra problem kunna uppkomma än sådana

som med fördel kan lösas genom förhandlingar i vanlig ordning mel
2f

llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 115

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

lan monopolbolaget och berörda intressenter. Jag vill för övrigt erinra om

att från och med innevarande budgetår anslaget till statens tobaksnämnd

utgått ur riksstaten.

Jag biträder sålunda även förslaget om avskaffande av statens tobaksnämnd.

Inom finansdepartementet har i enlighet med det anförda upprättats förslag

till ny monopollag. Till den närmare utformningen av förslaget återkommer

jag i det följande.

III. Uppbörden av skatt och tull

Gällande ordning

Med slopande av riktprissättningen och avskaffande av importmonopolet

sammanhänger i^ära frågorna hur det skattetekniska systemet för tobaksbeskattningen

därefter skall vara anordnat och i vilken ordning tull skall erläggas

för importerade tobaksvaror. För närvarande innehåller monopollagen

i 16, 17 och 17 a §§ samt 29 § 3 mom. bestämmelser om skattesatser,

skattebefrielse och återbäring av skatt. Uppbörden av skatten regleras däremot

genom det mellan staten och monopolbolaget ingångna avtalet om

utövandet av statens tobaksmonopol. Detta avtal reglerar även uppbörden

av tull på importerade tobaksvaror. I fråga om uppbörd av skatt och tull

gäller för närvarande följande.

Enligt 29 § monopollagen äger återförsäljare av tobaksvaror på vissa

villkor till riket införa färdig tobaksvara för försäljning. I anslutning till

att tobaksmonopolet åsätter sålunda införd vara riktpris skall importören

till monopolbolaget erlägga på varan belöpande tull och skatt.

I avtalet mellan staten och monopolbolaget har stadgats att bolaget för alla

tobaksvaror — såväl de som försäljes eller eljest utlämnas av bolaget som

de vilka av återförsäljare i enlighet med vad nyss sagts importeras för försäljning

— till staten skall erlägga å varorna belöpande skatt. Bolaget skall

enligt avtalet den 22 i varje månad till statskontoret inleverera skattebelopp,

som belöper på de tobaksvaror, vilka bolaget under nästföregående månad

levererat eller för vilka bolaget under samma tid uppburit av återförsäljare

erlagd skatt. Varje inleverering till statskontoret skall vara åtföljd av på

bolagets böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara

avgiven å bolagets vägnar av verkställande direktören samt till riktigheten

styrkt av jourhavande revisor. Vid skatteleveransen får avdrag göras för

belopp, som bolaget jämlikt bestämmelser i 17 a och 29 §§ monopollagen

under nästföregående månad utbetalat i återbäring av skatt.

I fråga om tull gäller enligt det nyss nämnda avtalet att monopolbolaget

till generaltullstyrelsen skall inleverera tullbelopp som belöper på de importerade

tobaksvaror, vilka bolaget under nästföregående månad levererat

eller för vilka bolaget under samma tid uppburit av återförsäljare erlagd

tull. I övrigt äger för inlevereringen av tull de nyss återgivna bestämmel
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

serna rörande skatt motsvarande tillämpning, dock alt avdrag för återburet

tullbelopp får göras även då rätt till skattebefrielse föreligger enligt 17 §

monopollagen.

Tobaksmonopolets framställning

Tobaksmonopolet uttalar att den från och med den 1 januari 1960 gällande

ordningen att bolaget handhar beräkningen och uppbörden av såväl tull

som skatt på importerade tobaksvaror innebär en förenkling och rationalisering

av uppbördsförfarandet huvudsakligen med hänsyn till att bolaget

har att ombesörja riktprissättningen på dessa varor. Om riktprissättningen

upphäves och importmonopolet försvinner synes det tobaksmonopolet av

principiella skäl inte lämpligt att bolaget handhar uppbörd av tull och skatt

på tobaksvaror, som importeras av enskilda.

För uppbörden av skatt från andra importörer än monopolbolaget

föreslås samma skattetekniska system som vi redan har i modernare

punktskatteförfattningar. Detta system bygger på tanken att den

som i större omfattning för åter försälj ning inför skattepliktig vara skall

äga lagerhålla varan utan skattepåföring och erlägga skatten först i samband

med återförsäljning eller annat ianspråktagande. Härigenom kommer

importör och inhemsk producent i samma konkurrensläge i beskattningshänseende.

För genomförandet av ett system med uppskjuten skattskyldighet

erfordras ett registreringsförfarande, därvid de importörer, varom är

fråga, registreras hos beskattningsmyndigheten, regelmässigt kontrollstyrelsen.

Mot företeende av registreringsbevis hos tullverket äger importören

införa skattepliktig vara utan skattepåföring och beskattningsmyndigheten

utövar tillsyn över att skatten erlägges vid återförsäljningen. Betalningen

sker efter deklaration till beskattningsmyndigheten angående skattskyldighet

som uppkommit för viss tidsperiod, vanligen kalendermånad eller kalenderkvartal.

Den som inte är registrerad har enligt det aktuella systemet att för

av honom importerad vara erlägga skatten till tullverket.

Om det föreslagna skattetekniska systemet anför tobaksmonopolet.

Med hänsyn till den höga beskattningen å tobaksvaror är det på detta

område av stor betydelse för importören att han kan hålla skattefria lager

inom landet. En särskild fråga är härvid om dylik förmån skall medgivas

såväl grossister som detaljister, som bedriver införsel av skattepliktiga varor

i större omfattning, eller om förmånen skall begränsas till grossister. Då

de importörer, varom här skulle kunna antagas bli fråga, torde komma att

fungera både såsom detaljister och grossister, synes övervägande skäl tala

för att skattefrihet vid import medgives varje importör, oberoende av nominering,

som i större omfattning inför skattepliktiga varor för återförsäljning.

Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att bedöma, huruvida import

är eller kan förväntas bli av sådan omfattning, att registrering skall

medgivas. Den importkvantitet, som erfordras för medgivande av registrering,

bör av kontrolltekniska skäl sättas så högt att antalet registrerade

importörer blir relativt begränsat. Viss hänsyn bör dock måhända tagas till

vilket märke eu importör representerar. Sålunda skulle eu generalagent

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

för ett eljest inom landet icke representerat märke kunna registreras, även

om importkvantiteten något skulle understiga vad som eljest kräves.

I fråga om tull innebär tobaksmonopolets förslag för enskilda importörer

att denna skall betalas vid importen och något undantag alltså inte göras

från gällande regler för betalning av tull i allmänhet.

För tobaksmonopolets egen försäljning och import

föreslår bolaget att nu gällande ordning skall bibehållas beträffande uppbörden

av såväl skatt som tull. I fråga om skatteuppbörden anför bolaget.

Anledning torde icke föreligga att låta monopolets statskontrollerade utövare

avge deklaration till statlig myndighet och till denna inleverera förfallen

skatt. Monopolets utövare har fördenskull i förslaget givits en annan

ställning än övriga skattskyldiga i den meningen, att den icke deklarerar

till kontrollstyrelsen, utan endast internt — såsom redan är fallet -—- uppgör

en sammanställning över skattens beräknande, vilken granskas av den

av staten utsedde revisorn, och att den icke inbetalar skatten till kontrollstyrelsen

utan direkt inlevererar denna till statsverket. Monopolets utövare

har däremot icke genom bestämmelserna givits en, jämfört med andra

skattskyldiga, i ekonomiskt hänseende gynnad ställning. Konkurrens på lika

villkor blir sålunda möjlig.

Rörande uppbörden av tull uttalar tobaksmonopolet att det ansetts lämpligt

att bolaget beredes möjlighet att — såsom för närvarande är fallet —

själv beräkna och i motsvarande ordning som gäller beträffande skatten

erlägga på införda varor belöpande tullavgifter.

Såsom förut nämnts föreslår monopolbolaget att beskattningen av tobaksvaror

inte såsom hittills skall regleras i monopollagen utan i stället i en

ny förordning om tobaksskatt. Om bolagets betalning av tull föreslås en

särskild författning.

Remissyttrandena

Vad tobaksmonopolet föreslagit i fråga om uppbörd av skatt och tull

har ''s id remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran, utom

såvitt gäller ordningen för bolagets egen betalning av tull. I sistnämnda hänseende

har i vissa yttranden uttalats, att monopolbolaget icke bör beredas

någon gynnad ställning i förhållande till andra importörer.

Svciiges grossistförbund anför att — om monopolbolaget skulle äga själv

beräkna och erlägga tullavgifter på införda varor — konsekvensen skulle

bli att bolaget på grund av möjligheten att erhålla en viss kredit vid inbetalandet

av tullmedel skulle komma i ett gynnsammare läge än andra importörer.

Då det är angeläget att konkurrensen mellan olika importerande

företag kan ske pa lika villkor, bör enligt förbundets åsikt även monopolbolaget

erlägga tull för utländska varor redan då dessa införes till landet.

En sådan ordning skulle, anför förbundet, stå i överensstämmelse med de

synpunkter om likabehandling, som varit vägledande vid utformandet av

icke blott de regler, som föreslås för redovisning av tobaksskatt, utan även

ett i propositionen nr 164 till 1960 års riksdag framlagt förslag om undan
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Mcij:ts proposition nr 115 år 1961

röjande av de olikheter i fråga om redovisning av särskild varuskatt, som

hittills förelegat mellan inhemska tillverkare och importgrossister. Grossistförbundet

avstyrker med hänsyn till det anförda införandet av de föreslagna

särskilda bestämmelserna angående tullbehandling av tobaksvaror, som importeras

av monopolbolaget.

Sveriges köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund och fyra handelskammare

ger uttryck åt samma uppfattning som grossistförbundet.

Departementschefen

Såsom framgår av den föregående redogörelsen åligger det enligt gällande

ordning enskild importör att till monopolbolaget betala tull och skatt

för av honom importerade tobaksvaror. Detta skall ske i anslutning till

att bolaget åsätter varorna riktpris. Monopolbolaget inlevererar sedan mottagna

tull- och skattebelopp till statsverket och erlägger därvid även tull

och skatt för sin egen import och försäljning. Skatt levereras till statskontoret

och tull till generaltullstyrelsen.

Monopolbolaget har föreslagit att det nuvarande systemet för beräkning

och uppbörd av skatt och tull skall bibehållas för bolagets egen försäljning

och import. För andra importörer förordas ett skattetekniskt system, uppbyggt

efter de principer vi har i modernare punktskatteförfattningar. I korthet

innebär detta system att en importör, som blir registrerad hos kontrollstyrelsen,

inte behöver betala skatt för importerade varor förrän han sålt

dem till någon, som inte är registrerad, eller tagit dem i anspråk för annat

ändamål än försäljning. Den som inte är registrerad får däremot betala

skatt till tullverket när införseln äger rum. Tull har både den registrerade

och den oregistrerade att erlägga vid införseln.

Vid remissbehandlingen har från det privata näringslivets sida framhållits

att monopolbolaget genom den föreslagna ordningen för bolagets betalning

av tull skulle komma att otillbörligt gynnas i förhållande till andra

importörer.

På punktskatteområdet gäller som allmän princip att någon skillnad ej

göres mellan statliga bolag och enskilda. Sålunda är vid beskattning av oljeprodukter

Svenska skifferoljeaktiebolaget i fråga om uppbörd av skatt

m. in. likställt med andra skattskyldiga tillverkare. Vidare gäller i fråga

om utskänkningsskatt för de statliga restaurangbolagen samma regler

som för de privata. Enligt min mening bör i överensstämmelse med denna

allmänna princip tobaksmonopolet, när importen av och prissättningen på

tobaksvaror blir helt fri, i skattetekniskt hänseende intaga samma ställning

som enskilda importörer. I annat fall skulle lätt kunna skapas intryck av

att fri konkurrens på lika villkor i verkligheten inte råder. Med hänsyn till

det anförda och då det i modernare punktskatteförfattningar utformade skattetekniska

systemet synes väl lämpat även för tobaksskatten, förordar jag

att detta system tillämpas i fråga om alla skattskyldiga. Monopolbolaget

blir därigenom likställt med de enskilda importörerna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Av den principiella inställning, varåt jag sålunda givit uttryck, följer att

monopolbolaget i fråga om tull ej bör ges en annan ställning än de enskilda

importörerna. Jag förordar sålunda att bolaget liksom dessa får erlägga

tull i enlighet med vad som i allmänhet gäller.

Såsom monopolbolaget föreslagit bör de nya bestämmelserna om tobaksskatt

upptagas i en särskild förordning. Förslag härtill har utarbetats inom

finansdepartementet. Till vissa frågor om den närmare utformningen av

bestämmelserna återkommer jag i det följande.

IV. Kontrollstämpling

Gällande ordning och förslag

För närvarande gäller att tobaksvaror må förekomma till försäljning inom

riket endast i originalförpackning, som genom tobaksmonopolets försorg

försetts med av Konungen fastställd kontrollstämpel. Ur sådan förpackning

må även större eller mindre del av innehållet försäljas. Cigarretter får dock

säljas lösa endast om kontrollstämpel finnes anbragt på varje cigarrett.

Även då tobaksvaror införes av resande eller av person, som avmönstrar

från anställning på fartyg, eller inkommer till riket som gåva till enskild

person skall förpackningen — utom i fall då tullfrihet åtnjutes — förses

med stämpel, utmärkande varan såsom importerad för vederbörandes eget

bruk.

Nu angivna föreskrifter återfinnes i 20 och 26 §§ monopollagen.

Tobaksmonopolet föreslår att i den förordade nya förordningen om tobaksskatt

skall intagas en bestämmelse om att Kungl. Maj :t äger föreskriva,

att skattepliktig vara må förekomma till försäljning inom riket endast i originalförpackning

försedd med särskild kontrollstämpel. Enligt monopolbolagets

uppfattning behöver emellertid i tillämpningsföreskrifterna till den

föreslagna förordningen endast beträffande cigarretter föreskrivas, att försäljning

skall ske i originalförpackning med kontrollstämpel.

Det huvudsakliga motiv som kan anföras för kontrollstämpling av för

försäljning avsedd tobaksvara är, uttalar tobaksmonopolet, att stämpeln anses

ha en viss betydelse såsom bevismedel vid smugglingsbekämpningen. Bolaget

framhåller att detta särskilt gäller då fråga är om olovlig befattning

med insmugglad tobaksvara, i vilket fall den misstänkte, om varan icke är

kontrollstämplad, presumeras ha insett att den införts olovligen. Som emellertid

av tobaksvaror endast cigarretter är föremål för smuggling i större

omfattning och åsättande av kontrollstämpel medför kostnader och besvär

särskilt i fråga om importvarorna, anser tobaksmonopolet motiverat att

kontrollstämplingen begränsas att avse allenast cigarretter.

Tobaksmonopolet har i sitt förslag icke upptagit någon föreskrift om

kontrollstämpling av tobaksvara, som ej är avsedd för försäljning. Som

skäl härför anför bolaget.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Vid import genom resande har det i praktiken visat sig svårt att upprätthålla

det i 26 § monopollagen intagna stadgandet om kontrollstämpling. Dels

har denna stämpling med nuvarande emballering av cigarretter varit torenad

med praktiska svårigheter, dels har den på vissa platser stora omfattningen

av resandetrafiken hindrat en konsekvent genomford kontrollstämpling.

Detta har medfört vissa svårigheter ur bevissynpunkt, men dessa svårigheter

synes icke vara så stora att de bör motivera en för både allmänheten

och tullverket betungande kontrollstämpling av även resandes tobaksvaror.

Remissyttrandena

I fråga om den föreslagna kontrollstämplingen uttalas delade meningar i

de avgivna yttrandena.

Generaltullstyrelsen anser sig tills vidare kunna godtaga att den föreslagna

kontrollstämplingen begränsas till att avse endast cigarretter, medan

kontrollstyrelsen avstyrker förslaget. Övriga myndigheter har inte yttrat

sig i saken.

Flertalet handelskammare tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Ett par handelskammare ifrågasätter emellertid om tillräckligt vägande

skäl för kontrollstämpling föreligger, medan övriga organisationer

inom näringslivet anser att förslaget därom ej bör genomföras.

Generaltullstyrelsen framhåller att kontrollstämpeln utgör ett viktigt bevismedel

i samband med bekämpningen av smugglingen. Styrelsen anser sig

dock —- såsom nyss nämnts — tills vidare kunna godtaga en begränsning av

kontrollstämplingen att avse endast cigarretter. Styrelsen har inte någon

erinran mot att för tobaksvaror som medföres av resande ej kräves åsättande

av kontrollstämpel.

Kooperativa förbundet framför betänkligheter med avseende på importörernas

merkostnader för anbringande av kontrollstämpel. Då åtgärden med

kontrollstämpling förestavas av fiskala skäl bör dessa kostnader enligt förbundets

mening ej åvila importörerna. Som huvudsyftet med kontrollstämpeln

synes vara att försvåra försäljning av insmugglade varor, förordar förbundet,

alt en närmare utredning om frågans principiella och praktiska

innebörd företages och att den föreslagna bestämmelsen om kontrollstämpling

i avvaktan härpå utgår ur tobaksskatteförordningen.

Sveriges köpmannaförbund och Tobakshandlarnas riksförbund finner de

skäl, som åberopats för den föreslagna kontrollstämplingen, icke så starka

som de skäl, som talar mot en dylik stämpling. Det synes därför förbunden

från konsumentsynpunkt vara angeläget att det föreslagna kontrollstämplingsförfarandet

inte genomföres.

Sveriges grossistförbund anser att upphävandet av importmonopolet och

övergången till helt fri prissättning gör hittillsvarande bestämmelser om

särskild kontrollstämpel på originalförpackningarna överflödiga. Äsättandet

av sådan stämpel medför också, anför förbundet, betydande kostnader och

besvär för importören med därav följande fördyring av varan. Även om

systemet med kontrollstämpel kan ha en viss betydelse såsom bevismedel,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

bör dock enligt förbundets mening dess värde i samband med smuggelbekämpningen

inte överskattas. Framför allt torde nyttan av kontrollstämplingen

från det allmännas synpunkt inte stå i rimlig proportion till de med

förfarandet förenade kostnaderna. Förbundet hemställer fördenskull att

även skyldigheten att anbringa kontrollstämpel på cigarrettförpackningar

slopas.

Kontrollstyrelsen anför till en början att vissa skäl talar emot ett genomförande

av förslaget om kontrollstämpling av cigarrettförpackningar. Styrelsen

fortsätter.

Kontrollstämpeln, som skall vara ett bevis på att varan är beskattad,

skulle tillhandahållas registrerad importör genom kontrollstyrelsens försorg.

Anbringandet av stämpelmärket måste av praktiska skäl ske i anslutning

till emballeringen hos den utländske tillverkaren. För att styrelsen

skall kunna erhålla kontroll över användningen av rekvirerade stämplar,

bör villkorlig betalningsskyldighet uppkomma för importören redan vid

stämplarnas utlämnande, medan skattskyldighet uppkommer i enlighet med

förordningens bestämmelser. Avstämning av värdet av utlämnade stämplar

finge ske i samband med den preliminära deklarationsgranskningen. Förfarandet

kan antagas komma att bli betungande ur redovisningssynpunkt.

Tobaksmonopolet har uttalat, att åsättandet av kontrollstämplar skulle medföra

kostnader och besvär särskilt i fråga om importvarorna. Förutom kostnader

i samband med lagerhållning och expediering av kontrollstämplarna

tillkommer kostnader för tillverkning av dessa stämplar. De sammanlagda

kostnaderna, som även kommer att drabba tullverket, torde icke bli obetydliga.

Det skulle kunna övervägas att låta tillverkningen och distributionen

av kontrollstämplarna ombesörjas av postverket. Ej heller med en dylik

anordning torde nämnvärd kostnadsbesparing ernås. Om stämpling kunde

ske medelst stämpelmaskin —- ett förfarande vilkets tillförlitlighet kontrollstyrelsen

ej nu kan bedöma — skulle kostnaderna kunna nedbringas. Kontrollstämpling

bör ske på importörens bekostnad, vilket bör direkt angivas i

författningen.

Kontrollstyrelsen avstyrker förslaget om kontrollstämpling av cigarrettförpackningar

under hänvisning till de ökade kostnader och det betungande

administrativa merarbete, som ett genomförande av förslaget skulle

medföra. Styrelsen anför avslutningsvis att det synes tveksamt om kontrollstämplingen

kan ha någon större betydelse för smugglingsbekämpningen,

då tobaksvaror som införes av resande inte kontrollstämplas.

Departementschefen

Om iiktprissystemet borttages i enlighet med vad jag här förordat, blir

kontrollstämpling inte längre erforderlig från prisregleringssynpunkt. Dess

ändamål blir uteslutande att underlätta beivrandet av smuggling. Kontrollstämplingens

betydelse i detta hänseende bör emellertid inte underskattas.

Att tobaksvaror, som införes av resande, inte blir stämplade, spelar härvidlag

inte någon roll, då kvantiteterna är alltför små för att ge utrymme

för försäljning. Praktiskt taget all legal försäljning kommer därför, om

stämplingsförfarandet bibehålies, att avse stämplade varor; om ostämplade

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

varor utbjudes, har man anledning räkna med att varusmuggling föreligger.

På grund härav anser jag mig, trots de invändningar som framförts, böra

förorda, att stämplingsförfarandet bibehålies. Med hänsyn till att smugglingsfaran

är mindre aktuell i fråga om andra varor än cigarretter anser

jag emellertid att stämplingen kan inskränkas till sistnämnda varuslag.

Det synes lämpligt att, på sätt tobaksmonopolet jämväl förordat, i tobaksskatteförordningen

intages en bestämmelse, som ger Kungl. Maj :t rätt att

föreskriva att tobaksvara må förekomma till försäljning endast i originalförpackning

som är försedd med särskild kontrollstämpel. Därest riksdagen

bifaller det nu framlagda förslaget har jag för avsikt att föreslå att i tilllämpningsföreskrifter

till tobaksskatteförordningen meddelas bestämmelser

om kontrollstämpling av cigarrettförpackningar.

Det bör självfallet tillses, att man i möjligaste mån nedbringar med

stämplingen förenade kostnader och besvär.

Stämplarna är inte avsedda att utgöra bevis på att varan är beskattad.

Det är därför inte erforderligt med mer än en typ av stämpel, och kostnaderna

per stämpelmärke blir då obetydliga. Stämplarna bör av kontrollstyrelsen

utan närmare undersökning kunna till självkostnadspris försäljas

till envar, som är registrerad hos styrelsen. Denne får i sin tur sända

stämplarna till den utländska fabriken, där de påsättes i samband med

den maskinella iförpackningen av cigarretterna. Genom att registreringen

— i enlighet med vad jag i det följande kommer att förorda — göres förhållandevis

vid torde i princip alla, som önskar för försäljning importera

cigarretter, kunna använda sig av det nu skisserade förfarandet. Besvär

och kostnader blir då obetydliga. Skulle någon som ej är registrerad vilja

för försäljning importera cigarretter synes det inte möjligt med ett lika

enkelt förfarande. Man torde då få gå till väga på det sättet att importören

under tullverkets kontroll får åsätta förpackningarna stämplar, som

utlämnas av tullverket. Tullverkets kostnader bör importören betala. Av

det nyss anförda torde emellertid framgå, att sådana fall knappast blir aktuella.

V.

V. Skatt och tull på cigarretter

Gällande ordning

Bestämmelser om storleken av skatten på tobaksvaror är intagna i 16 §

monopollagen. Skatten på cigarretter är differentierad och utgår per cigarrett

med 6,9 öre, då cigarretten väger högst 0,85 gram (skattegrupp I), och

med 11,4 öre, då den väger mer (skattegrupp II).

Tullen på cigarretter är för den nyssnämnda lättare viktgruppen 1,2 och

för den tyngre 2,1 öre per styck.

De nu återgivna bestämmelserna gäller inte beträffande färdiga tobaksvaror,

som för eget bruk från utrikes ort medföres av resande eller fartygs
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

anställd som avmönstrar eller vilka inkommer till riket såsom gåva till enskild

person för dennes eget bruk. I den mån sådan införsel är tillåten

utgår i stället, där tullfrihet ej föreligger, särskild tullavgift — s. k. resandetull

— vilken utgör ersättning för både tullen och tobaksskatten på varorna.

Tobaksmonopolets framställning

Tobaksmonopolet föreslår att för de lättare cigarretterna — vägande högst

0,85 gram — skatten skall höjas från 6,9 till 8,8 öre och tullen från 1,2 till

1,6 öre per styck. Därjämte föreslår monopolet att cigarretter som väger

mer än 0,85 gram skall uppdelas i två grupper, därvid nuvarande högsta

skattesats -— 11,4 öre — skall gälla för cigarretter, som väger högst 1,35

gram, medan tyngre cigarretter skall beskattas med 22,8 öre per styck. Slutligen

föreslås att för cigarretter som väger mer än 1,35 gram skall utgå tull

med 4,2 öre per styck. För mellangruppen föreslås — liksom i fråga om

skatten — ingen höjning.

Tobaksmonopolet erinrar om att för bestämmande av skatten på cigarretter

hela vikten — alltså inklusive papper och eventuellt filter eller munstycke

— är avgörande. Viktgränsen sattes, anför bolaget, till 0,85 gram i

syfte att till grupp I hänföra på marknaden förekommande cigarretter med

fast pappersmunstycke. Med hänsyn till att produktionskostnaderna per enhet

för munstyckscigarretter är avsevärt högre än för övriga cigarretter bestämdes

i överensstämmelse med vad som tidigare gällt skattesatsen för

grupp I till ett lägre belopp än skillnaden i vikt i förhållande till cigarretter

i grupp II i och för sig skulle ge anledning till.

Den låga skattesatsen för cigarretter i grupp I har nu, uttalar tobaksmonopolet,

utnyttjats för att på marknaden utsläppa en liten kort cigarrett utan

munstycke med en vikt icke överstigande 0,85 gram. Det är en importerad

cigarrett, som säljes med ett riktpris av 2 kronor 45 öre för 20 stycken.1 På

grund av den reklam, som åtföljde introduktionen, har cigarretten, anför

monopolet, haft en icke obetydlig initialframgång, men det är för tidigt att

uttala sig om den framtida försäljningsvolymen. Det kan dock enligt bolaget

förväntas, att försök kommer att göras även från andra håll att med utnyttjande

av den låga skattesatsen för grupp I på marknaden introducera små

prisbilliga cigarretter. Tobaksmonopolet skulle då bli tvunget att söka möta

denna konkurrens. Härigenom uppstår, anför bolaget, risk för att statens

inkomster från tobaksskatten kan komma att minska. Det synes därför

nödvändigt att vidtaga åtgärder för att hindra en sådan utveckling.

Tobaksmonopolet fortsätter.

En utväg är att grupp I uttryckligen bestämmes att omfatta endast cigarretter

med fast pappersmunstycke med en vikt av högst 0,85 gram. Därigenom

har man dock inte uteslutit möjligheten, att cigarretter med mycket

korta munstycken, framställda på vanliga cigarrettmaskiner till samma

laga kostnader som för filtercigarretter, kan komma att tillföras markna
avses

den finska cigarretten Meil, importerad av Tobakshandlarnas riksförbunds engros

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

den. Vidare skulle små cigarretter utan munstycke av den typ, som nyss

tillförts marknaden, komma att hänföras till skattegrupp II och alltså drabbas

av en höjning av skatten från 6,9 öre till 11,4 öre per styck.

En bättre utväg att hindra den befarade minskningen av statsinkomsterna,

anför tobaksmonopolet, synes vara att höja skatten på cigarretter med

en vikt av högst 0,85 gram till en nivå, som svarar mot den skattebelastning

som åvilar övriga cigarretter, varigenom nuvarande förmånsställning

i skattehänseende för munstyckscigarretter skulle försvinna.

Tobaksmonopolet fortsätter.

Efterfrågan på munstyckscigarretter är numera obetydlig och stadigt

sjunkande. Försäljningen ligger för närvarande på en så låg nivå som cirka

två miljoner styck i månaden, motsvarande knappt 0,4 % av den totala cigarrettförsäljningen

i landet. Det förekommer praktiskt taget icke någon

import av munstyckscigarretter. Om skattesatsen för cigarretter i grupp I

bestämmes med utgångspunkt från den för grupp II gällande skattesatsen,

11,4 öre, och efter förhållandet mellan 0,85 gram och medelvikten på cigarretter

i grupp II, cirka 1,1 gram, skulle skattesatsen behöva höjas från 6,9

öre till 8,8 öre per styck. Resultatet av en sådan skattehöjning skulle bli att

riktpriserna på de två på marknaden förekommande svenska munstyckscigarretterna,

Florida -— kr 2:— per 20-paket, och Troja — kr 1:85 per 20- paket, skulle behöva höjas med cirka 40 öre. Sannolikt måste tobaksmonopolet

inom en nära framtid nedlägga tillverkningen av denna cigarrettyp. En

höjning av skatten kommer endast att påskynda denna utveckling.

Tobaksmonopolet motiverar även sitt förslag om högre skatt på cigarretter

som väger mer än 1,35 gram per styck med att eljest risk för skattebortfall

föreligger. Man måste nämligen enligt monopolet räkna med att

cigarretter med t. ex. dubbelt så stor längd som den normala kan komma

att tillföras marknaden i en omfattning, som kan inverka menligt på skatteutfallet.

Lämplig högsta viktgräns för de nu med 11,4 öre per styck beskattade

cigarretterna synes bolaget vara 1,35 gram, under vilken viktgräns

lär falla samtliga på marknaden nu förekommande märken med undantag

av ett importmärke med en vikt av 2 gram. Bolaget nämner även att man

i Schweiz, som i likhet med Sverige har styckebeskattning av cigarretter,

använder viktgränsen 1,35 gram. Skattesatsen för cigarretter, som väger

mer än 1,35 gram, bör enligt monopolet lämpligen vara dubbelt så hög som

skattesatsen för cigarretter med en vikt från 0,85 till och med 1,35 gram.

Om de förordade höjningarna av tullsatser anför tobaksmonopolet.

I samband med de föreslagna justeringarna av skattesatserna synes motsvarande

ändring av tullsatserna för cigarretter böra ske. Gällande tullsatser

för cigarretter i grupp I och grupp II är satta i samma förhållande till

varandra som gäller för gruppernas skattesatser. En höjning av skattesatsen

för grupp I i enlighet med vad här föreslagits bör sålunda följdriktigt

medföra motsvarande höjning av tullsatsen för cigarretter med en vikt av

högst 0,85 gram från 12 öre till 16 öre per 10 st. Vidare bör för cigarretter

med en vikt överstigande 1,35 gram (grupp III) tull utgå med dubbla tullsatsen

för cigarretter vägande mer än 0,85 gram eller med 42 öre per 10 st.

Dessa tullhöjningar synes dock kunna genomföras endast gentemot länder,

som icke är anslutna till EFTA-konventionen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

I skrivelse den 13 oktober 1960, med vilken den nu återgivna skrivelsen

den 21 september samma år överlämnats, upplyser tobaksmonopolet att

dåmera ytterligare ett importerat cigarrettmärke, hänförligt till skattegrupp

I, introducerats på den svenska marknaden.1 Som monopolets förmodan,

att det till grund för framställningen om skatte- och tullhöjningar liggande

fallet skulle följas av andra försök att introducera små prisbilliga cigarretter,

visat sig vara riktig, anser bolaget angeläget att den föreslagna skattejusteringen

snarast möjligt genomföres.

Remissyttrandena

1 remissyttrandena ställer man sig överlag avvisande till de föreslagna

skatte- och tullhöjningarna. De godtages dock med viss reservation av generaltullstyrelsen.

Kommerskollegium finner i och för sig motiverat att höja skattesatsen

för lätta cigarretter utan pappersmunstycke till en nivå som bättre svarar

mot skatten för andra cigarretter utan sådant munstycke. Flera omständigheter

föreligger emellertid som enligt kollegiets mening talar emot att

för närvarande vidtaga en sådan skattehöjning.

Vid bedömningen av bolagets framställning bör sålunda, anför kommerskollegium,

beaktas att det nuvarande skattesystemet trätt i kraft så sent

som den 1 januari 1960 och att därför verkningarna av detsamma kunnat

prövas under endast mycket kort tid. Vidare bör hänsyn tagas till att fabrikanter

och återförsäljare inte torde ha haft anledning att antaga annat än

att den nyinförda skattegrupperingen skulle bli bestående åtminstone någon

tid tramåt och att i varje fall ett par av dem i förlitande härpå synes

ha nedlagt icke obetydliga kostnader — bl. a. för reklam — för införande

av lätta, prisbilliga cigarretter på marknaden. Om skatten för dessa cigärretter

höjes enligt bolagets förslag, skulle exempelvis, framhåller kollegium,

en förpackning om 20 cigarretter komma att belastas av en opåräknad

kostnad av 38 öre. En dylik skattehöjning skulle sannolikt komma att väsentligt

begränsa försäljningen av dessa cigarretter och måhända helt

stoppa den.

Den slutliga prövningen av frågan om en skattehöjning för de till den

lägsta skattegruppen hänförliga lätta cigarretterna utan pappersmunstycke

synes kollegium under angivna förhållanden böra anstå tillsvidare. I allt

fall finner kollegium angeläget, att en längre övergångstid för ikraftträdandet

av skattehöjningen stadgas för att ge fabrikanter och återförsäljare

möjlighet att anpassa verksamheten efter de höjda skattesatserna.

Tobaksmonopolets förslag innebär, framhåller kollegium, att skattesatsen

skulle höjas för alla cigarretter som hänföres till den lägsta skattegruppen

och sålunda även för cigarretter med pappersmunstycke, för vilka

denna skattegrupp torde ha tillkommit. Skattehöjningen skulle för dessa

cigarretter medföra en ökad belastning motsvarande 20—25 procent av

priset. De särskilda skäl för en höjning av skatten för dessa cigarretter som

1 Här avses den norska cigarretten Carlton, importerad av Kooperativa förbundet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

anförts av bolaget finner kollegium inte tillräckligt vägande och kollegium

kan därför inte biträda förslaget i denna del.

Vad beträffar monopolets förslag om införande av en tredje skattegrupp

för särskilt tunga cigarretter finner kollegium det i princip riktigt att dessa

cigarretter belägges med en högre skatt. Försäljningen av sådana cigarretter

torde emellertid vara så ringa att någon ändring av skatten för dessa

för närvarande ej synes påkallad.

Sveriges grossistförbund uttalar att tobaksmonopolets förslag om skatteoch

tullhöjningar från allmän synpunkt inger betänkligheter. Därest förslaget

genomföres skulle resultatet för de små cigarretterna med en ^ikt a^

högst 0,85 gram enligt förbundets åsikt med största sannolikhet bli, att

de kommer upp i ett prisläge som omöjliggör ej endast fortsatt tillverkning

utan även import. För allmänheten skulle detta, anför förbundet, betyda en

inskränkning av sortimentet, som uppenbarligen inte står i överensstämmelse

med den liberalisering man i övrigt förklarat sig eftersträva i fråga

om tobakshandeln.

Hänsyn bör vidare, fortsätter grossistförbundet, tagas till att det ännu

är för tidigt att göra några säkra uttalanden om den framtida försäljningsvolymen

när det gäller den nya cigarrettypen. Visserligen synes försäljningen

ha haft en viss tramgång, men dess andel i den svenska marknaden

— knappt 0,4 procent av den totala cigarrettförsäljningen i landet

— är dock ytterst obetydlig. Det är inte heller klarlagt, anför förbundet,

huruvida statens inkomster på tobaksskatten i realiteten kommer att minska

på grund av en övergång från större till mindre cigarretter. Möjligen

kan det visa sig att en ökad konsumtion i stycketal av den kortare cigarretten

skattemässigt skulle kompensera det bortfall i försäljningen av

längre cigarretter som befaras.

Förbundet anför vidare.

Härtill kommer att enligt uppgift betydande belopp investerats i samband

med introduktionen av det nya cigarrettmärke, som avses i framställningen.

Om monopolbolagets förslag förverkligades under de närmaste åren

skulle sannolikt de i samband med marknadsförandet av detta märke investerade

beloppen till väsentlig del gå till spillo. Även om de gällande bestämmelserna

om tobaksbeskattning — utan att detta direkt framgår av

lagstiftningen — är grundade på den tanken, att skatteklassen för grupp I

cigarretter skulle vara avsedd endast för cigarretter med pappersmunstycke,

sker dock importen i full överensstämmelse med deras innebörd. De nu

gällande beskattnings- och tullreglerna trädde i kraft den 1 januari 1960

och samtidigt blev handeln med och importen av tobaksvaror fri. Oberoende

av om man från monopolets sida i efterhand funnit, att bestämmelserna

icke utformats på ett sätt, som i praktiken helt motsvarat vad man avsett,

synes det dock knappast rimligt att redan ett år därefter — särskilt då något

faktiskt underlag icke finnes för bedömandet av de statsfinansiella konsekvenserna

— genomföra en ändring, som är ägnad att omöjliggöra vidare

handel med vissa varor.

På sålunda angivna grunder hemställer grossistförbundet att tobaksmonopolets

framställning om höjning av skatt och tull på cigarretter som va
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

ger högst 0,85 gram i varje fall icke för närvarande måtte föranleda någon

åtgärd.

Avslutningsvis uttalar grossistförbundet att vad förbundet anfört i tilllämpliga

delar gäller även förslaget att införa en ny skattegrupp för cigarretter

med högre vikt än 1,35 gram. Enligt vad förbundet erfarit skulle

av de cigarretter som nu finns i marknaden endast ett märke komma att

inrymmas under den nya skattegruppen och risken att cigarretter med

t. ex. dubbel normallängd kommer att importeras i sådan omfattning, att

detta väsentligt skulle påverka statens skatteinkomster, förefaller förbundet

obetydlig.

Sveriges köpmannaförbund anför att leverantörs- och importföretag, som

gjort investeringar med utgångspunkt från gällande regler, rimligen bör under

relativt god tid få tillfälle att förbereda den omdisposition som kan bli

nödvändig med anledning av förändrade skatteregler. Förbundet anser att

ett ställningstagande till de föreslagna höjningarna bör anstå, i varie fall

tills vidare. J

Tobakshandlarnas riksförbund och Tobakshandlarnas riksförbunds engros

aktiebolag hemställer i gemensamt yttrande att tobaksmonopolets

framställning lämnas utan åtgärd till dess säkrare kan bedömas om den

påtalade cigarrettimporten verkligen har någon ogynnsam betydelse för

statsverkets inkomster.

I yttrandet upplyses att engrosaktiebolaget — i samarbete med riksförbundet

och de finska studentorganisationernas cigarrettfabrik Amer-Tupakk.

a °J som §rossist under några månader distribuerat cigarretten Med

för försäljning till allmänheten uteslutande genom specialtobakshandlarna

Med introducerades på försök i ett fåtal städer i mellersta och västra Sverige

under maj, juni och juli 1960. Provförsäljningen, som understöddes av

omfattande tidningsannonsering och annan reklam, visade, anför förbunden,

att det förelåg visst intresse för cigarretter i ifrågavarande vikt- och

prisklass. I augusti 1960 introducerades därför Med också i övriga Sverige.

Trots en mycket betydande reklamkampanj, fortsätter förbunden, har

konsumtionen av Meil-cigarretter under tiden maj—oktober 1960 stannat

vid knappt 15 miljoner stycken eller ca 2,5 miljoner per månad under det

att hela cigarrettkonsumtionen i Sverige uppgår till över 500 miljoner stycken

per månad. Med representerar alltså under den angivna tidsperioden

ungei ar 0,5 procent av den totala cigarrettkonsumtionen i landet, och förbunden

framhåller att man ännu inte — i november 1960 — vet om denna

siffra kommer att stiga eller sjunka. Tobaksmonopolets farhågor för skattebortfall

ar därför enligt förbundens mening mycket överdrivna, och förbun
den

anser frågan om höjning av skatt och tull på lättare cigarretter alldeles

for tidigt väckt.

Det ar naturligt, fortsätter förbunden, att både svenska och utländska

företagare då nu gällande bestämmelser om tobaksbeskattningen trädde i

kraft den 1 januari 1960 började pröva möjligheterna att göra affärer med

tobaksvaror. Under några månader har, anför förbunden, i förlitande på dessa

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

bestämmelser investerats hundratusentals kronor i annonskostnader för

Meil i syfte att på lång sikt vinna en marknad. Dessa investeringar skulle bli

fullständigt värdelösa om tobaksmonopolets framställning vinner statsmakternas

bifall. En fortsatt import av Meil skulle nämligen inte vara möjlig,

enär utförsäljningspriset skulle bli för högt.

Även frågan om införandet av en ny skattegrupp för tyngre cigarretter

synes utan olägenhet kunna vila, anför förbunden, eftersom importen av

cigarretter med högre vikt än 1,35 gram är mycket obetydlig.

Kooperativa förbundet anför att förbundet ansett det som en uppgift att

söka få fram och erbjuda konsumenterna en lämplig typ av cigarrett inom

ramen av de möjligheter som skattegrupp I erbjuder. Sålunda har i intimt

samarbete med Norges Kooperative Landsforenings Tobaksfabrikk i Oslo

åstadkommits eu cigarrett av i det närmaste ordinär längd, men i något

smalare format, som vid företagna testningar visat sig väl motsvara den

svenska smaken. Den saluhålles under namnet Carlton till ett pris av 1

krona och 20 öre per 10 stycken, vilket pris enligt förbundet är 20 procent

lägre än för närmast jämförliga märke av tobaksmonopolets tillverkning.

Den livliga efterfrågan som kan utläsas av den sedan någon månad — iörbundets

yttrande är dagtecknat den 21 december 1960 — pågående provförsäljningen

tyder enligt förbundets mening på att den blivit väl mottagen

och uppskattad av konsumenterna. Det är mycket sannolikt, anför förbundet,

att marknaden i och med denna nya typ tillförts en cigarrett som kommer

att uppskattas av stora konsumentkategorier, vilka anser det lämpligare

med en något mindre cigarrett. Det kan förmodas, anför förbundet

vidare, att detta i förening med det lägre priset kan betyda en ökning av

konsumtionen i sådan omfattning att den av tobaksmonopolet befarade nedgången

av skatteintäkten uteblir.

Enligt Kooperativa förbundets mening synes enbart kortfristigt fiskala

synpunkter ha förestavat tobaksmonopolets förslag, medan fråga är om ett

konsumentintresse som ej utan vidare bör åsidosättas. Därför bör konsumenterna,

uttalar förbundet, ges tillfälle att genom efterfrågans inriktning

få uttala sin uppfattning, vilket förutsätter att skatt och tull för cigarretter

i grupp I kvarstår oförändrade. Förbundet föreslår därför att tobaksmonopolels

framställning beträffande höjning av skatt och tull för de lättare cigarretterna

lämnas utan åtgärd till dess en säkrare bedömning kan ske, huruvida

de föreslagna höjningarna från allmänna synpunkter kan anses ändamålsenliga

eller icke.

Avslutningsvis uttalar Kooperativa förbundet, att förbundet trots allt finner

det något motsägande att tobaksmonopolet så ensidigt företräder fiskala

intressen samtidigt som företagets ledning vid analysen av den nya europeiska

marknadsbilden uttalat sig för en liberalisering av handeln med tobaksvaror

i Sverige.

Generaltullstijrelsen anser att tillämpning på lätta cigarretter av typen

Meil och Carlton av den för cigarretter med fast pappersmunstycke avsedda

skattesatsen, 6,9 öre, innebär en i förhållande till munstyckslösa cigarretter

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

av normal storlek alltför låg beskattning. En höjning av skatten är därför

enligt styrelsens mening motiverad och styrelsen anser att höjningen av

praktiska skäl bör avse hela den lägsta skattegruppen. I betraktande av den

relativt ringa skillnaden i vikt mellan de lättare cigarretterna och cigarretter

av normal storlek synes det enligt generaltullstyrelsens uppfattning

kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl föreligger att bibehålla en

särskild skatleklass för de lättare cigarretterna. Styrelsen framhåller att cigarretter

av s. k. King size drager samma skatt som cigarretter av normal

storlek. Därest en differentiering fortfarande skulle anses påkallad har general

tull styrelsen dock intet att erinra mot den av tobaksmonopolet föreslagna

avvägningen av skatten.

Generaltullstyrelsen anser att förslaget att införa en ny skattegrupp med

fördubblad skattesats för cigarretter med en vikt av mer än 1,35 gram innebär

en onormalt hög beskattning av cigarretter med en vikt närmast över

viktgränsen. Som dylika cigarretter för närvarande inte torde förekomma

i marknaden kan emellertid styrelsen biträda förslaget såsom en säkerhetsåtgärd

till förhindrande av ett kringgående av den åsyftade beskattningen

genom framställning av onormalt stora cigarretter. Skulle framdeles cigarretter

i storlek närmast över 1,35 gram i nämnvärd utsträckning förekomma

på marknaden, torde dock skattens avvägning få upptagas till förnyad provning.

Generaltullstyrelsen fortsätter.

Nuvarande tullsatser för de båda viktgrupperna ha bestämts i samma relation

till varandra som gruppernas skattesatser. Tobaksmonopolets förslag

innebär också att tullsatserna skulle jämkas i samma proportion som skattesatserna.

Tvekan kan rada huruvida detta innebär en adekvat avvägning av

tullen. Styrelsen anser sig dock icke i detta sammanhang ha anledning ifrågasätta

ett frångående av den princip som tillämpats vid fastställandet av

nuvarande tullsatser. I enlighet med denna princip torde, vid bifall till tobaksmonopolets

förslag beträffande skattesatserna, jämväl tullsatserna böra

taststallas i enlighet med monopolets förslag.

Slutligen erinrar generaltullstyrelsen om att, såsom tobaksmonopolet

framhållit, ett genomförande av de föreslagna tullhöjningarna icke kan tilllämpas

gentemot EFTA-länderna. Avtrappningen av tullsatserna i förhållande

till dessa länder måste nämligen utgå från de nu gällande tullsatserna.

Departementschefen

Cigarretter är i beskattningshänseende för närvarande indelade i två grupper.

Till den ena hänföres cigarretter, som väger högst 0,85 gram, och till

den andra tyngre cigarretter. Skatten är för de lättare cigarretterna 6,9 och

för de tyngre 11,4 öre per styck. I tullhänseende följes samma indelning efter

vikt. Tullen är 1,2 öre per styck för de lättare och 1,6 öre för de tyngre

cigarretterna.

Viktgränsen har satts vid 0,85 gram i syfte att till den lättare gruppen hänföra

cigarretter med fast pappersmunstycke. Som dessa cigarretter är dy
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kunyl. Muj.ts proposition nr Ilo ur 1961

lare all framställa än vanliga, liar de ansetts böra beläggas med lägre skatt

och tull än skillnaden i vikt i förhållande till vanliga cigarretter i och för

sig skulle ge anledning till. De nu återgivna reglerna gäller sedan 1 januari

1960.

Under år 1960 har på den svenska marknaden introducerats två märken

munstyckslösa cigarretter, vilkas vikt inte överstiger 0,85 gram och som

följaktligen beskattas och tullbelägges i enlighet med vad soim gäller för

lättare cigarretter. Enligt uppgift har dock importen av det ena av dessa

märken numera upphört.

Under hänvisning till att de lägre skatte- och tullsatserna avsetts för munstyckscigarretter

och till att risk för minskade inkomster av tobaksskatten

skulle föreligga har tobaksmonopolet föreslagit, att skatte- och tullsatserna

för cigarretter som väger högst 0,85 gram skall höjas så, att skatte- och tullbelastningen

i förhållande till vikten blir densamma som för vanliga cigarretter.

Vid remissbehandlingen har monopolbolagets förslag tillstyrkts endast av

generaltullstyrelsen.

Enligt min mening kan skäl i och för sig anföras för att följa tobaksmonopolets

förslag. Det synes nämligen välmotiverat att för alla munstyckslösa

cigarretter bestämma skatte- och tullsatserna efter samma princip. Det oaktat

är jag emellertid tills vidare ej beredd att biträda tobaksmonopolets

framställning. Den lätta munstyckslösa cigarrett, som nu saluföres här, bär

— tillsynes till ej obetydliga kostnader — introducerats på den svenska marknaden

i förlitande på att gällande bestämmelser om skatt och tull inte skulle

ändras redan kort efter det de trätt i kraft. Ett genomförande av de föreslagna

skatte- och tullhöjningarna för lätta cigarretter skulle också otvivelaktigt

medföra stora svårigheter att vinna avsättning för cigarretten i fråga.

Försäljningen av cigarretten har för övrigt inte fått sådan omfattning att något

nämnvärt inkomstbortfall för statsverket synes vara att befara vid ett

bibehållande av gällande ordning. I sammanhanget kan nämnas att importsiffrorna

för den nu ifrågavarande cigarretten enligt vad jag inhämtat har

sjunkit mot slutet av år 1960. De fortsatta erfarenheterna bör emellertid få

utvisa om längre fram anledning kan föreligga att ompröva skattesatserna i

de av tobaksmonopolet angivna hänseendena.

Med hänsyn till det anförda kan jag för närvarande inte tillstyrka tobaksmonopolets

förslag i fråga om (le lättare cigarretterna. Ej heller kan jag

biträda av monopolbolaget framfört förslag om höjning av skatt och tull

för cigarretter, som väger mer än 1,35 gram.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1961

36

VI. Övriga frågor

Cigarrettpapper

Enligt gällande ordning får cigarrettpapper — bortsett från resandes införsel

— i princip endast importeras av monopolbolaget. Skatt utgår ej på

cigarrettpapper.

Tobaksmonopolet föreslår att cigarrettpapper i detalj förpackning i fortsättningen

skall beskattas och förordar en skattesats av 2 öre för varje för

framställning av en cigarrett avsett blad.

Monopolets förslag i denna del är att se mot bakgrund av att importen av

cigarrettpapper i detalj förpackning föreslås bli fri. Bolaget anför att cigari

ettpapper i sådan förpackning, om importen därav frisläppes, bör vara underkastade

lämpligt avvägd beskattning.

Vid remissbehandlingen har tobaksmonopolets förslag ej föranlett något

yttrande.

Registrering

Såsom förut berörts bör enligt tobaksmonopolets mening den frivilliga registreringen

av skattskyldiga begränsas att avse återförsäljare — grossist

eller detaljist — som i större omfattning inför skattepliktiga varor. Bolaget

anför härom.

Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att bedöma, huruvida import är

eller kan förväntas bli av sådan omfattning, att registrering skall medgivas.

Den importkvantitet, som erfordras för medgivande av registrering, bör av

kontrolltekniska skäl sättas så högt att antalet registrerade importörer blir

relativt begränsat. Viss hänsyn bör dock måhända "tagas till vilket märke en

importör representerar. Sålunda skulle en generalagent för ett eljest inom

landet icke representerat märke kunna registreras, även om importkvantiteten

något skulle understiga vad som eljest kräves.

Vid remissbehandlingen har registreringsfrågan endast berörts av kontrollstyrelsen,

som finner det vanskligt att i förväg bedöma antalet till styrelsen

skattskyldiga importörer. Det synes enligt styrelsens mening inte kunna

uteslutas, att även detaljister eller grupper av detaljister kommer att

upptaga egen import och därvid låta registrera sig.

I förevarande sammanhang må nämnas att år 1939 — det sisla år före importmonopolets

införande under vilket import obehindrat kunde äga rum —

läget i fråga om importen var följande. För den ojämförligt största delen,

85 procent, svarade sexton grossistimportörer. Ett mindre antal grossistimportörer,

av vilka vissa importerade tobaksvaror i kombination med kortvaror

och andra specialiserade sig på ett enda tobaksmärke, omhänderhade 5

procent av importen. Knappt 10 procent importerades av cirka 50 tobakshandlare

i detaljhandelsledet. Tobaksmonopolets egen import var obetydlig

och omfattade huvudsakligen vissa cigarrmärken.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

37

Avdrag

Enligt gällande ordning skall i vissa fall skatt inte utgå för tobaksvaror.

Vid inköp hos tobaksmonopolet föreligger sålunda skattefrihet efter i huvudsak

samma grunder som enligt gällande tullförfattningar medför tullfrihet

för vissa personer och organisationer. Vidare utgår inte skatt för tobaksvaror,

som hos monopolbolaget inköpes såsom proviant för fartyg ellei

luftfartyg och utföres ur riket eller som upplägges på provianteringsfrilager.

Slutligen finns bestämmelser om att skatt må återbäras, då tobaksvara för

förstöring återtagits eller övertagits av monopolbolaget eller genom olyckshändelse

gått förlorad under transport till eller förvaring hos återförsäljare.

De nu återgivna bestämmelserna är upptagna i 17 och 17 a §§ samt

29 § 3 mom. monopollagen. Enligt särskild föreskrift i 17 § andra stycket

skall bestämmelserna i fråga äga motsvarande tillämpning beträffande tull

på tobaksvaror, som av monopolet eller av återförsäljare införes till riket.

Tobaksmonopolets förslag innebär i skattetekniskt hänseende att skattebefrielse

åtnjutes genom utnyttjande av rätt till avdrag, av de registrerade

skattskyldiga i deklaration och av monopolet i den mot deklaration svarande

sammanställning bolaget föreslås skola avgiva. I materiellt avseende motsvarar

rätten till avdrag i allt väsentligt den nuvarande skattefriheten. Som

en följd av övergången till det förordade nya skattetekniska systemet föreslås

avdragsrätt i ett speciellt fall, nämligen då skatt redan tidigare blivit

påförd. Vidare förordas för registrerade skattskyldiga en på kontrollstyrelsens

prövning beroende rätt till avdrag då skattskyldig återtagit vara från

köpare ävensom i ett par andra speciella fall. Enahanda avdrag föreslås

monopolet få göra efter eget bedömande. Förslaget innehåller inte någon

motsvarighet till nu gällande bestämmelser om återbäring av skatt för vara,

som gått förlorad genom olyckshändelse. Skälen härtill synes vara att avdragsrätt

i sådant hänseende inte föreligger enligt andra punktskatteförfattningar

och att en bestämmelse därom skulle föranleda vanskliga avgöranden

för kontrollstyrelsen.

I fråga om tullen på tobaksvaror förordar monopolet att nuvarande system

i princip bibehålies. Enligt förslaget skall sålunda befrielse från eller

restitution av tull få åtnjutas, därest förutsättningar för befrielse från skatt

prövats föreligga. Härom föreslås en särskild författning.

Vid remissbehandlingen har något uttalande inte gjorts i nu ifrågavarande

hänseenden.

Departementschefen

Cigarrettpapper är enligt gällande ordning ej belagt med skatt.

Importen därav är i princip förbehållen monopolbolaget.

Den av monopolbolaget förordade beskattningen sammanhänger med att

importen av cigarrettpapper i detalj förpackning föreslås bli fri. Som prissättningen

också är fri har monopolbolaget inte någon möjlighet, såsom

3 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 115

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 11)61

hittills varit fallet, att — bortsett från sin egen försäljning — bestämma

priset på cigarrettpapper med hänsyn till priset på färdiga cigarretter. Enligt

min mening bör därför cigarrettpapper i detalj förpackning vid avskaffande

av importmonopolet beläggas med så avvägd skatt att prisskillnaden

mellan fabrikstillverkade cigarretter och andra i erforderlig grad utjämnas.

Den föreslagna skattesatsen om två öre för varje blad synes fylla detta syfte.

Jag tillstyrker sålunda tobaksmonopolets förslag om beskattning av cigarrettpapper

i detaljförpackning.

Registrering ingår som ett naturligt led i det moderna beskattningssystem

som, enligt vad jag förut förordat, nu bör införas även för tobaksskatten.

Ett spörsmål beträffande registreringen, vilket kräver särskild

uppmärksamhet, är i vilken omfattning frivillig registrering skall få ske.

Å ena sidan kan en alltför omfattande registrering medföra påtagliga olägenheter

för beskattningsmyndigheten. Ä andra sidan måste beaktas de

krav på likabehandling som från de enskilda importörernas sida i skilda

hänseenden kan ställas. Bl. a. medför kontrollstämplingen, såsom förut

berörts, större besvär och kostnader för den som inte är registrerad än för

den registrerade.

Enligt tobaksmonopolets förslag får frivillig registrering i princip ske

allenast under förutsättning att importen är av större omfattning. En sådan

gränsdragning synes vara alltför snäv. Även vid import av mindre omfattning

bör under vissa förutsättningar registrering få ske. Ett skäl att i sådant

fall medge registrering kan vara att kontrollstämplingen eljest skulle bli

alltför betungande för importören. Jag vill också framhålla att en förhållandevis

generös registrering inte för kontrollstyrelsen torde komma att medföra

några olägenheter av betydelse. Antalet enskilda importörer var år 1939

— det sista år före importmonopolets införande under vilket import obehindrat

kunde ske — inte mer än omkring 75. Man torde inte heller nu behöva

befara att antalet importörer kommer att bli så stort att olägenheter i

registreringsbänseende behöver uppstå.

I överensstämmelse med det anförda förordar jag, att registrering av

importör skall kunna ske — utom enligt tobaksmonopolets förslag —— även

eljest när särskilda skäl därtill föreligger.

Avdrag vid deklaration får enligt det inom departementet upprättade

förslaget till tobaksskatteförordning göras i något vidare utsträckning än

som motsvarar nu medgiven skattebefrielse. Detta är i allt väsentligt en följd

av omläggningen av det skattetekniska systemet och torde därför inte tarva

någon närmare kommentar. Nämnas må dock att i förslaget upptagits ett

helt nytt fall av skattebefrielse genom att rätt till avdrag föreslås för vara,

som i s. k. tax-free shop på tullflygplats försäljes till flygpassagerare. Denna

avdragsrätt är avhängig av att riksdagen bifaller genom propositionen nr 11

framlagt förslag om rätt till skattefri försäljning till flygpassagerare.

I förslaget har inte upptagits någon bestämmelse om avdrag då vara genom

olyckshändelse gått förlorad, ett fall där återbäring av skatt nu kan

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

medges. Går vara förlorad under transport till återförsäljare torde regelmässigt

skattskyldighet ej ha inträtt, enär varan ännu ej levererats. Om varan

åter går förlorad genom olyckshändelse sedan den kommit i återförsäljarens

besittning och denne inte är registrerad, skulle vissa skäl i och

för sig kunna anföras för en avdragsrätt. Emellertid är det med konstruktionen

av sådan rätt mindre väl förenligt att beakta förhållanden, som inträffat

efter det skattskyldighet inträtt och om vilka den skattskyldige leverantören

saknar kännedom. Motsvarande stadganden finns ej heller i andra

punktskatteförfattningar. Göres förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

tillämplig på tobaksbeskattningen, vilket jag i det följande

kommer att förorda, öppnas vidare viss möjlighet att av billighetsskäl

medge befrielse från eller återbetalning av skatt. I enlighet med det

anförda anser jag att något stadgande i nu förevarande hänseende ej bör

upptagas i tobaksskatteförordningen.

Vad angår frågor om befrielse från eller restitution av tull är det enligt

min mening en naturlig följd av omläggningen av beskattningen att sådan

befrielse och restitution i fortsättningen inte anknytes till befrielse

från eller återbäring av skatt. Jag förordar sålunda att i förevarande hänseende

skall tillämpas samma regler som för prövningen av sådana frågor

eljest gäller.

Såsom framgått av det förut sagda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till ny monopollag. Förslaget innehåller — utöver de

ändringar som är en följd av vad som i det föregående förordats — i sak

endast smärre avvikelser från den nu gällande lagen. Några otidsenliga bestämmelser

har utmönstrats och ansvars- och förverkandebestämmelserna

har anpassats till modernare strafflagsteknik. Även i övrigt har en överarbetning

skett av de delvis föråldrade stadgandena i gällande monopollag.

Bestämmelser om kontrollstämpling har, såsom förut nämnts, intagits i

förslaget till tobaksskatteförordning.

Såsom tidigare anförts anser jag att förordningen om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning bör göras tillämplig på tobaksbeskattningen. De i

det inom finansdepartementet upprättade förslaget till tobak sskatt e

förordning upptagna bestämmelserna torde -— i den mån de icke behandlats

i det föregående — inte kräva någon ytterligare kommentar, enär

det är fråga om en reglering av samma slag som vi redan har i andra punktskatteförfattningar.

Storleken av statsverkets inkomster av skatt och tull på tobaksvaror

torde ej påverkas av ett genomförande av den förordade lagstiftningen.

Däremot kan eventuellt i fråga om skatten smärre bokföringsmässiga

förskjutningar föranledas av övergången till det nya systemet för beskattningsförfarandet.

Tobak smonopolet bar föreslagit vissa ändringar i fråga om den s. k. r csandetul

len på tobaksvaror. Till denna fråga avser jag all återkomma

i annat sammanhang.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Slutligen må nämnas att vid ett genomförande av de framlagda förslagen

vissa ändringar erfordras i avtalet mellan staten och monopolbolaget

samt i bolagsordningen.

VII. Departementschefens hemställan

Såsom i det föregående anförts har inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1) lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror; samt

2) förordning om tobaksskatt.

Författningsförslagen torde såsom Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över det under 1) omförmälda lagförslaget måtte för det i 87 § regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olof Norén

1 Bilagan, som frånsett en jämkning i tobaksskatteförordningeft är likalydjinde med de vid

propositionen fogade författningsförslagen, har här uteslutits.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

41

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Ma jlagråd den 21 mars

1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 14 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 2

februari 1961, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn B. G. Holmquist.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

T. Johansson

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 21 mars 1961

avgivna utlåtande över det till lagrådet den 2 februari 1961 remitterade förslaget

till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, vilket av lagrådet

lämnats utan erinran.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå

riksdagen att

dels antaga

1) det av lagrådet granskade lagförslaget samt

2) det vid statsrådsprotokollet den 2 februari 1961 fogade förslaget till

förordning om tobaksskatt;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

träffa överenskommelse om de ändringar i gällande avtal angående

utövandet av statens tobaksmonopol, som föranledes av nyssnämnda

lagförslags antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

43

Bihang

Tobaksmonopolets författningsförslag

Förslag

till

lag angående statsmonopol å tillverkning av tobaksvaror

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

1 mom. Rättighet att i riket tillverka tobaksvaror samt att till riket införa

råtobak och tobaksavfall ävensom arbetad tobak av sådant slag, som användes

för tillverkning av tobaksvaror, tillkommer uteslutande staten (mono
-

polrättighet).

Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopolrattigheten,

benämnes i denna lag monopolets utövare.

Med tobaksvara förstås i denna lag varje vara, som är tillverkad av tobak

eller vari tobak i någon form ingår, såvitt varan är avsedd eller agnad att

användas såsom njutningsmedel. Såsom tillverkning av tobaksvara anses,

utom varje bearbetning av tobak, jämväl utstyrsel eller förpackning av tobaksvara

eller åsättande därå av namn eller beteckning, ägnad att utmarka

densamma såsom särskild vara.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må

a) enskild person för eget bruk förfärdiga cigarretter;

b) utstyrsel eller förpackning av tobaksvara eller åsättande därå av namn

eller beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara, vidtagas

i frihamn, såvitt icke blandning av olika tobaksvaror därvid äger rum.

2 §.

Odling av tobak för annat ändamål än till prydnad må inom riket ske

allenast i den ordning nedan i 7—13 §§ sägs.

3 §•

Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan Konungens

tillstånd inom riket innehavas av annan än monopolets utövare.

Utan hinder härav må dock tobaksodlare under viss tid förvara sin tobaksskörd,

enligt vad i 9—10 §§ sägs.

4 §•

Specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom

cigarrettpapper, annat än i detalj förpackning, och cigarretthylsor må

till riket införas endast för monopolets utövares räkning eller med Konungens

tillstånd. ......

Specialmaskiner och specialverktyg, varom här är fråga, må ej heller,

utom i fall som avses i 5 §, innehavas av annan än monopolets utövare.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

5 §■

Tillverkning inom riket av i 4 § omförmälda specialmaskiner och specialverktyg

samt av cigarrettpapper, annat än i detalj förpackning, och cigarretthylsor

må äga rum endast för monopolets utövares räkning eller med Konungens

tillstånd.

6 §•

På Konungens prövning ankommer, om vara, i vilken tobak ingår men

som icke är avsedd eller ägnad att användas såsom njutningsmedel, må

inom riket tillverkas. När sådant tillstånd lämnas, bestämmer Konungen

tillika de villkor, under vilka tillverkningen må äga rum.

Den som äger idka tillverkning, varom i första stycket sägs, må efter tillstånd

av Konungen till riket införa för tillverkning erforderlig tobak.

Om tobaksodling

7 §•

Den, som vill inom riket odla tobak för annat ändamål än till prydnad,

skall varje år, då sådan odling ifrågakommer, före den 1 juli till kontrollstyrelsen

eller den, som enligt tillkännagivande är dess ombud i orten,

ingiva skriftlig anmälan i två exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt

formulär, med noggrann uppgift på storleken och belägenheten av varje

särskilt för ändamålet använt eller avsett område ävensom på de lokaler,

som äro avsedda för den skördade tobakens förvaring under torkningen.

Varje inskränkning i området för anmäld tobaksodling skall jämväl, på

sätt nu är sagt, anmälas hos kontrollstyrelsen eller dess ombud. Ombyte av

torkrum skall på enahanda sätt i förväg anmälas.

Det ena exemplaret av dessa anmälningar skall återställas till den, som

gjort anmälan, försett med anteckning om dagen, då anmälan skett. Det

andra exemplaret användes av kontrollstyrelsen för att läggas till grund

för kontrollen och efterföljande granskning av de lämnade uppgifternas riktighet.

Sedan tiden för ingivande av odlingsanmälan utgått, skall kontrollstyrelsen

till länsstyrelsen i län, inom vilket odlare blivit anmäld, lämna uppgift

angående odlarna inom länet.

8 §•

Erforderlig kontroll över tobaksodlingen i riket anordnas av kontrollstyrelsen,

som jämväl handhar överinseendet å denna kontroll.

Kontrollpersonalen skall äga obehindrat tillträde till samtliga tobaksodlingar

och torkrum samt hava rätt att av odlarna erhålla alla för kontrollens

utövande nödvändiga upplysningar.

Kontrollen bekostas av monopolets utövare, dock att inom län, där icke

tobak odlas å minst fem hektar, odlarna själva få vidkännas kontrollkostnaden

i förhållande till odlingens storlek.

9 §-

All skördad tobak skall förvaras i de anmälda torkrummen.

Omedelbart efter skördens avslutande skola tobaksstånden förstöras, så

att någon efterskörd ej kan ifrågakomma. Nödigt antal fröplantor må dock

kvarlämnas å fältet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

10 §.

Tobaksodlare må inom riket försälja av honom skördad tobak endast

till monopolets utövare. Försäljningen sker i enlighet med prissättning föi

inom riket odlad tobak, vilken årligen verkställes av därtill förordnad prisnämnd,

bestående av en utav Konungen utsedd ordförande och fyra ledamöter,

bland vilka två företräda tobaksodlarnas intressen och två utses av

monopolets utövare. Konungen tillkommer att utfärda närmare föreskrifter

om ordningen för ledamöternas tillsättande ävensom instruktion för prisnämnd.

Kostnaden för prissättningen bestrides av monopolets utövare.

Tobak, som icke försäljes till monopolets utövare, må exporteras under

den kontroll, som av Konungen föreskrives.

Efter den 1 mars året efter skörden må tobaksodlare ej utan därom före

nämnda dag till kontrollstyrelsen eller dess ombud i orten gjord anmälan

innehava tobak.

11 §•

Svettning av tobak må icke av odlare företagas med mindre kontrollstyrelsen

därtill givit tillstånd. Den särskilda kontroll, som kontrollstyrelsen

må anse därvid erforderlig, bekostas av odlaren.

12 §.

Tobaksodlare är skyldig ställa sig till efterrättelse de ytterligare kontrollbestämmelser,

som kunna bliva av Konungen utfärdade, ävensom de föreskrifter,

kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal i enlighet med

denna lag eller nämnda bestämmelser meddelar.

13 §.

Äger annan än den, som gjort odlingsanmälan, del i den odlade tobaken

eller övertages tobaksplantering före skörden av annan än den, som gjort

anmälan, äro i förra fallet samtliga delägare i odlingen och i fall, där tobaksplantering

övertagits av annan än den ursprunglige odlaren, såväl odlaren

som den nye innehavaren i lika mån ansvariga för fullgörandet av de skyldigheter,

som enligt denna lag åligger tobaksodlare.

14 §.

För varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets utövare

inköper för tillverkning av tobaksvaror, skall monopolets utövare i den

ordning, Konungen bestämmer, tillgodoföras ett belopp av 80 öre.

Ansvarsbestämmelser m. m.

15 §.

Den, som olovligen tillverkar tobaksvaror, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader, och skola de tillverkade varorna ävensom

vid tillverkningen brukade redskap förklaras förverkade.

16 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna lag ej må införas, må, därest

den icke är att enligt lagen om straff för varusmuggling anse såsom olovligen

införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med

varan förfaras på sätt Konungen förordnar.

17 §.

Den, som utan sådan anmälan, som i 7 § sägs, odlar tobak för annat ändamål

än till prydnad, straffes med dagsböter.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

18 §.

1. Försäljer tobaksodlare av honom skördad tobak inom riket till annan

an monopolets utövare eller innehar han sådan tobak å otillåten tid, straffes

med dagsböter, och skall skördad tobak, som av honom innehaves, förklaras

förverkad.

2. Vägrar tobaksodlare kontrolltjänsteman tillträde till tobaksodling eller

för skördens torkning använda rum,

eller undandrager han sig skyldigheten att efter tillsägelse lämna för

kontrollens utövande nödig upplysning,

eller förvarar han av honom skördad tobak i annan än vederbörligen anmäld

lokal,

eller uraktlåter han att ställa sig till efterrättelse vad som eljest enligt

denna lag honom åligger eller de kontrollbestämmelser, som av Konungen

utfärdas, eller föreskrifter, som kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal

i enlighet med denna lag eller nämnda bestämmelser meddelar,

straffes med böter, högst 300 kronor.

19 §-

Befinnes någon, utan att jämlikt bestämmelserna i denna lag vara därtill

berättigad, innehava tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara, dömes

där han icke är förfallen till straff enligt 15 § eller 18 § 1 mom., till dagsböter.

V ara, som sålunda olovligen innehaves, skall förklaras förverkad.

20 §.

Överträder någon det i 5 § givna förbud eller befinnes någon, utan att jämlikt

denna lag vara därtill berättigad, innehava specialmaskin eller specialverktyg

för tillverkning av tobaksvaror, vare underkastad enahanda straff

och påföljd, som i 19 § sägs.

21 §.

Den, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande av

tillstånd givna föreskrifter idkar tillverkning, som i 6 § avses, straffes med

dagsböter.

22 §.

Förskingrar någon vara, som enligt denna lag skolat förklaras förverkad,

skall han gälda dess värde.

23 §.

I denna lag eller förordningen om tobaksskatt avsedd egendom, som förklarats

förverkad eller skolat enligt tullstadgan eller annan författning försäljas,

skall behandlas på sätt Konungen förordnar.

24 §.

För överträdelse av denna lag, som med husbondes vetskap begås av hans

hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, vare husbonden ansvarig

liksom vore överträdelsen begången av honom själv.

25 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

26 §.

De närmare bestämmelser rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas,

som må finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

47

Förslag

till

förordning om tobaksskatt

Härigenom förordnas som följer.

A. Allmänna bestämmelser

1 §•

Tobaksskatt skall enligt bestämmelserna i denna förordning till staten erläggas

för cigarrer och cigariller, cigarretter, röktobak, snus och tuggtobak

(ur tulltaxenummer 24.02) samt cigarrettpapper i detalj förpackning (ur

tulltaxenummer 48.10). . ...

Skatt skall icke utgå för tobaksvaror och cigarrettpapper, vilka av resande

eller av person, som varit anställd å fartyg men därifrån avmonstrar,

medföras från utrikes ort för eget eller familjens bruk eller som gåva till

närstående för personligt bruk. Vid sådan införsel utgar tull i enlighet med

vad därom är särskilt stadgat.

2 §.

Skatten skall erläggas .

för tobaksvaror, som producerats inom riket, av den, åt vilken enligt lagen

angående statsmonopol å tillverkning av tobaksvaror monopolrattigheten

upplåtits (monopolets utövare), . ,

för cigarrettpapper, som producerats inom riket, av producenten och

för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln ager

rum.

3 §•

Den som inom riket producerar cigarrettpapper skall vara registrerad hos

kontrollstyrelsen såsom producent av dylik vara.

Den som i större omfattning för återförsalj ning till riket infor skattepliktig

vara må efter kontrollstyrelsens prövning registreras hos styrelsen såsom

importör av dylik vara.

4 §.

1 mom. Skattskyldighet inträder , .

a) för monopolets utövare, då vara utlämnas till koparen eller eljest ta
ges

i anspråk för annat ändamål än för provning eller bearbetning i samband

med tillverkning av tobaksvaror, _

b) för den som är registrerad enligt 3 §, då varan av honom överföres till

egen detaljhandelsrörelse, utlämnas till köparen eller tages i ansprak tor

annat ändamål än försäljning, och . , .. .

c) för annan än monopolets utövare som utan att vara registrerad enligt

3 § inför skattepliktig vara till riket, då varan införes.

2 mom. Upphör skattskyldig att vara registrerad enligt 3 §, skall han erlägga

skatt för skattepliktig vara, som ingår i hans lager vid tidpunkten för

registreringens upphörande. Skatten skall erläggas inom tid som kontrollstyrelsen

bestämmer.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

5 §.

Beskattningsmyndighet är, där skatt skall erläggas vid införsel till riket

av skattepliktig vara, generaltullstyrelsen, och i övriga fall, där skattskyldigheten

ej avilar monopolets utövare, kontrollstyrelsen. Vad i förordningen om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat skall äga tillämpnmg

pa skatt,. för vilken kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet. Bestammelserna

i 46 § nämnda förordning skola gälla jämväl beträffande skatt

i tall, dar generaltullstyrelsen är beskattningsmyndighet eller där skatten

redovisas av monopolets utövare.

6 §•

Kungl. Maj :t äger föreskriva att skattepliktig vara må förekomma till försaijning

inom riket endast i originalförpackning försedd med särskild kontrollstampel.

7 §.

Ratten för tobaksvara utgår med nedan angivna, i förhållande till varans

myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt lör 1 st gram

Belopp för

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller grupp I

» II

» III

* IV

Cigarretter » i

* II

* III

Röktobak ..........

t. o. m. 1,7

över 1,7 t. o. m. 3,0

» 3,0 » 5,0

* 5,0

t. o. m. 0,85

över 0,85 t.o.m. 1,35

» 1,35

9,5 —

12,0 —

12.4 -

16,8 —

8,8 —

11.4 -

22,8 —

— 54:25

— 21:60

— 9:10

Tuggtobak..............

Snus ............

Skatten för cigarrettpapper utgår med 2 öre för varje för framställning av

en cigarrett avsett blad. 8

B. Bestämmelser om redovisning, uppbörd och kontroll

Skattskyldigheten åvilar monopolets utövare, annan

eller registrerad importör

inhemsk producent

o 8-

för, registrering ävensom ansökan om registrering skall

kontrollstyrelsen och innehålla uppgifter angående

Ir?och°harleS ^ullstanf1fa na™n och postadress, företagets namn, rörelsens

art och belägenhet samt dagen för verksamhetens påbörjande.

9^Z rStia ^ registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.

pllpr^T:bIntrader a“dnn§ 1 forhållande, varom uppgift lämnats i anmälan

lagar uÄS? SkyWig ““ ,n°m ''i”''0"

styrelsen>m ^ WlVa avre§istrerad ska11 §öra anmälan därom till kontroll
5

mom. Åsidosätter den som är registrerad enligt 3 § andra stvcket grovt

meddelad e” fÖTPSfrffnl lg f ,d n a förordning eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter, må kontrollstyrelsen förordna om hans avregistre
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

9 §•

1 mom. Deklaration skall insändas till kontrollstyrelsen senast å tjuguandra

dagen efter varje kalendermånads utgång och innehålla uppgift angående

kvantiteten av de skattepliktiga varor för vilka skattskyldighet inträtt

under månaden med angivande tillika av den å varan belöpande skatten.

2 mom. Monopolets utövare skall för bestämmande av den skatt, som skall

inlevereras till statsverket, i den ordning som i 1 mom. första stycket stadgas

angående deklaration upprätta en sammanställning angående skattens

beräknande.

10 §.

1 mom. I deklaration äger skattskyldig göra avdrag för skatt för skattepliktig

vara,

a) som hos den skattskyldige inköpts för Konungens eller medlems av

det kungliga husets räkning; .... ...

b) som hos den skattskyldige inköpts av den som eljest enligt särskilt

stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor, dock

allenast i den omfattning inköpet skett för eget eller familjens behov;

c) som enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för dennes

räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn;

d) för vilken enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna förordning

vid införsel till riket;

e) som enligt bevis av tullmyndighet upplagts på provianteringstrilager;

f) som enligt vad därom särskilt stadgas försålts till flygpassagerare å

tullflygplats; eller

g) för vilken eljest sådan skatt visas hava påförts.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida avdrag

jämväl må göras, helt eller till viss del, för vara,

som den skattskyldige återtagit från köparen, eller

som utlämnats för framställning av andra varor än skattepliktiga varor,

eller

som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartat ändamål.

Deklarationens nettoskattebelopp må utföras i hela krontal, så att överskjutande

öretal bortfalla.

2 mom. I sammanställning för skattens beräknande äger monopolets utövare

göra avdrag enligt 1 mom. och därvid självständigt pröva avdrag som

i andra stycket avses.

11 §\

Monopolets utövare skall senast vid tidpunkt, då skaltesainmanställning

skall vara upprättad, till statsverket inleverera enligt sammanställningen beräknad

skatt.

12 §.

Den som är registrerad enligt denna förordning är pliktig att ordna sin

bokföring på sådant sätt, att enligt kontrollstyrelsens beprövande kontroll

möjliggöres över tillverkning, inköp, försäljning samt förbrukning i egen

rörelse av skattepliktig vara.

Den som är registrerad skall vidare ställa sig till efterrättelse de särskilda

föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll

över skattens behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman

i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma

att lämna.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Skattskyldigheten åvilar annan icke registrerad importör än monopolets utövare
13

§.

Där annan än monopolets utövare utan att vara registrerad enligt 3 § till

riket inför skattepliktig vara skall han i samband med tulltaxeringen av varan

till tullmyndigheten i två exemplar avlämna deklaration angående varans

kvantitet; dock att generaltullstyrelsen i samråd med kontrollstyrelsen

äger medgiva undantag från vad sålunda stadgas.

Vad i fråga om påförande och erläggande av tull är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning beträffande skatt som här avses.

C. Ansvarsbestämmelser m. m.

14 §.

Angående påföljd i vissa fall för den, som i samband med införsel av

skattepliktig vara i deklaration lämnat oriktig uppgift, skall gälla vad i lagen

om straff för varusmuggling är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den, som eljest i deklaration lämnat oriktig

uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

15 §.

Bryter någon mot föreskrift som meddelats med stöd av 6 § straffes med

dagsböter eller fängelse, varförutom varan skall dömas förbruten.

16 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

610310

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:322 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 a1 i texten
  2. 2LU 1961:49 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, m. m., i vad propositionen hänvisats til s. 1 i texten
  3. BevU 1961:53 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, m. in., såvitt propositionen hänvisats s. 1 i texten