Angående upprustning av forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets område
1961-05-19 · 150 sidor, varav 145 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 145 av 150 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1961:118, Angående upprustning av forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets område
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
1
Nr 118
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upprustning av
forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets
område; given Stockholms slott den 19 maj 1961.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att öka det vetenskapliga stödet åt skogsnäringen framlägges i
propositionen förslag till upprustning och effektivare organisation av forskningen
och den högre utbildningen på skogsbrukets område. Förslaget bygger
i huvudsak på det betänkande i ämnet, som framlagts av 1956 års skogshögskole-
och skogsforskningskommitté (SOU 1960: 17).
I propositionen föreslås, att skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut
från och med den 1 juli 1962 förenas i en gemensam organisation,
benämnd skogshögskolan. Det skogsvetenskapliga forskningsarbetet vid
den del av högskolan, som i huvudsak motsvarar det nuvarande skogsforskningsinstitutet,
avses liksom hittills böra organiseras enligt ett gemensamt
program, huvudsakligen uppbyggt på förslag av vederbörande institutionsföreståndare.
Institutionsföreståndarna vid den del, som motsvarar nuvarande
högskola, och vilka även i fortsättningen kommer att få det huvudsakliga
ansvaret för jägmästarutbildningen, kan på eget initiativ låta forskningen
vid den egna institutionen helt eller delvis ingå i programmet. Uppgifterna
att under högskolestyrelsen leda och samordna verksamheten vid
skogshögskolan föreslås i sin helhet komma att avila rektor. Som närmaste
biträde åt rektor vid handläggningen av organisatoriska och förvaltningsmässiga
uppgifter avses en särskild befattningshavare.
Den skogsvetenskapliga forskningsorganisationen föreslås kompletterad
med en institution för skoglig matematisk statistik med eu professor som
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 118
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
föreståndare. Vidare förordas, att avdelningen för arbetslära, som enligt propositionen
bör benämnas institutionen för skogsteknik, från och med den
1 juli 1962 uppdelas i två professurer. I övrigt föreslås vissa mindre jämkningar
av arbetsfördelningen mellan de olika institutionerna.
På undervisningens område förordas, att de nuvarande kraven på obligatorisk
förpraktik slopas. Genomgång av kompletteringskurs för inträde till
skogsskola skall enligt propositionen inte längre ingå i inträdesfordringarna.
Motsvarande utbildning avses böra inordnas i högskoleundervisningen
i Garpenberg, dit hela första läsåret förlägges. Även i övrigt förordas
vissa jämkningar av studiegången till civiljägmästarexamen. Bland annat
föreslås införandet av särskilda kurser för högre betyg. Skogsvetenskaplig
licentiatexamen skall kunna avläggas vid samtliga institutioner och i likhet
med vid lantbrukshögskolan endast behöva omfatta ett ämne.
I personellt hänseende innebär förslagen, att befattningstyperna i stort
sett blir desamma som vid universiteten och andra fackhögskolor och alt
i enlighet härmed försöksledarbefattningarna efter hand avses kunna ombildas
till laboratorsbefattningar. Vidare skall förste assistentbefattningar
och assistentbefattningar i reglerad befordringsgång inom forskning och
undervisning kunna omändras till forskarassistentbefattningar respektive
assistentbefattningar av universitetstyp.
Vid det fortsatta upprustningsarbetet på förevarande område anges del
av 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommilté framlagda programmet
med av propositionen föranledda jämkningar böra tjäna som
riktpunkt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
maj 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående
upprustning av forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets
område och anför följande.
I. Inledning
Genom beslut den 29 juni 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
jordbruksdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa
utredning rörande forskningen och undervisningen vid skogshögskolan och
statens skogsforskningsinstitut. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades
såsom sakkunniga landshövdingen A. V. R. Tottie, tillika ordförande,
överdirektören K. A. Anneli, statskommissarien B. Kull, numera landshövdingen
H. M. E. Näslund, numera direktören E. J. Severin, professorn
K. Th. Streyffert samt numera statssekreteraren H. J. Wikström.
Sedan Anneli på egen begäran entledigats från uppdraget, utsågs skogsdirektören
J. A. H. Swan den 21 oktober 1957 att vara ledamot i kommittén.
Då vidare Tottie på egen begäran den 19 november 1957 entledigats
från uppdraget att vara ledamot, tillika ordförande, i kommittén förordnades
samma dag ledamoten Wikström att vara ordförande. Den
7 februari 1958 entledigades Severin på egen begäran från uppdraget att
vara ledamot i kommittén. Samma dag utsågs ledamoten av riksdagens
andra kammare J. S. Jonsson och länsjägmästaren T. V. Waesterberg till
ledamöter. Att såsom expert biträda de sakkunniga förordnades samtidigt
professorn A. E. Hagberg.
De sakkunniga, vilka antagit namnet 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté,
har den 27 januari 1960 avlämnat betänkande angående
forskning och högre utbildning på skogsbrukets område (SOU 1960: 17).
över betänkandet har remissyttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, jordbrukets forskningsråd,
kanslersämbetet för rikets universitet (efter hörande av de matematisknaturvetenskapliga
fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund),
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, riksräkenskapsverket,
skogs- och lantbruksakademien, skogsstyrelsen (efter hörande av samtliga
skogsvardsstyrelser), statens lönenämnd, statens organisationsnämnd, statens
sakrevision, statens tekniska forskningsråd, statistiska centralbyrån,
statskontoret, akademiska rektorskonventet i Stockholm, styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök (efter hörande av lärarkollegiet
och försökskollegiet), styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut
(efter hörande av skogshögskolans lärarråd och statens
skogsforskningsinstitut), styrelsen för statens maskinprovningar, styrelsen
för veterinärhögskolan (efter hörande av lärarkollegiet), 1955 års universitetsutredning,
veterinärhögskoleutredningen, överstyrelsen för de tekniska
högskolorna (efter hörande av lärarkollegiet vid tekniska högskolan i
Stockholm), Civilförvaltningens personalförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk (RLF), skogshögskolans studentkår, Skogsindustriernas samarbetsutskott,
Skogsvardsstyrelsernas förbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen,
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, Svenska skogsvårdsföreningen,
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges
förenade studentkårer (SFS), Sveriges jägmästares och forstmästares
riksförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund (efter
hörande av skogsbrukets tre arbetsstudieorgan SDA, MS A och VSA), Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation
(TCO).
Därjämte har skrivelse den 29 november 1960 inkommit från teknologie
doktorn Gunnar Sundblad, Stockholm, och verkställande direktören i Rilleruds
aktiebolag, bruksdisponenten Åke Pihlgren, Säffle, vilka på förslag
av Svenska cellulosa-, trämasse-, pappersbruks- och trävaruexportföreningarna
av Kungl. Maj:t förordnats att deltaga i överläggningarna inom styrelsen
för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut vid behandlingen
av ärenden rörande skogsforskningsinstitutets stat och arbetsprogram.
Slutligen har inkommit skrivelse den 31 december 1960 från länsstyrelsen
i Västerbottens län angående skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets
lokalisering.
I det följande torde få lämnas en redogörelse för omförmäJda utredningsförslag
och för innehållet i däröver avgivna yttranden jämte nyssnämnda
skrivelser. Framställningen följer i huvudsak den i skogshögskoleoch
skogsforskningskommitténs betänkande gjorda kapitelindelningen.
II* Allmänna synpunkter på forskningen och den högre utbildningen
på skogsbrukets område
Kommittén. I sitt betänkande angående forskning och högre utbildning
på skogsbrukets område lämnar 1956 års skogshögskole- och skogsforsk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
5
ningskommitté inledningsvis en översiktlig redogörelse för skogsbrukets
och skogsforskningens betydelse för folkhushållningen.
Kommittén erinrar därvid om att officiella beräkningar angående
skogsnäringens andel av nationalinkomst eller bruttonationalprodukt
icke föreligger för senare tid. Enligt en mera ungefärlig beräkning skulle
emellertid skogsbruket och skogsindustrierna svara för sammanlagt 13 procent
av nationalprodukten i genomsnitt för åren 1950 1953. Enbart skogs
brukets
andel, beräknad till sju procent, innesluter härvid värdet av ej
uttagen tillväxt, vilket medför en höjning av andelen från sex till sju procent.
Eftersom priserna för skogsprodukter bestämmes av läget pa världsmarknaden
och därför är föremål för betydande fluktuationer, ger emellertid
sådana beräkningar mycket varierande resultat beroende på vilken
tidsperiod, som väljes. Sålunda kännetecknades år 1951 av en enastående
högkonjunktur för skogsprodukter pa grund av Koreakriget. Motsvarande
medeltal för enbart åren 1950, 1952 och 1953 blir sålunda 10,5 procent,
varav för skogsbruket 4,5 procent, inklusive en procent för icke uttagen tillväxt.
Några beräkningar för senare år beträffande skogsnäringens andel i
nationalinkomsten synes icke ha verkställts. Emellertid har inom kommittén
sammanställts vissa uppgifter rörande skogsindustriernas andel av
nationalprodukten, vilken andel enligt sakens natur även innesluter värdet
av den helt övervägande delen av skogsavkastningen. Med ledning av dessa
uppgifter och med stöd av vissa andra bedömanden av utvecklingen
anser sig kommittén kunna uttala, att skogsnäringens bidrag till folkhushållet
alltjämt torde vara av storleksordningen en tiondel av nationalprodukten.
För att belysa skogsnäringens betydelse ur sysselsättningssynpunkt nämner
kommittén att arbetsåtgången vid huggning och körning samt för utförande
av skogsvårdsarbeten i häremot svarande omfattning enligt en
schematisk beräkning har uppskattats motsvara i runt tal 150 000 helårsarbetare
i medeltal för avverkningssäsongerna 1953/54—1955/56. Dessutom
sysselsatte skogsindustrierna år 1956 enligt industristatistiken, som dock
icke omfattar småsågar o. d., 72 000 arbetare.
Kommittén erinrar vidare om den särskilda betydelse skogsbruket har
för folkhushållet därigenom att skogsprodukterna utgör den viktigaste
varugruppen i Sveriges export. År 1957 hade exporten av skogsprodukter
ett sammanlagt värde av 4 058 milj. kr., vilket motsvarade 37 procent av
det totala exportvärdet. Under tidigare år har skogsprodukternas andel av
exporten varit ännu större och tidvis närmat sig 50 procent av denna. Nedgången
i procenttalet beror enligt kommittén ej på någon minskning av
exporten av skogsprodukter, utan på att ifrågavarande export ej ökat i
samma grad som exporten i övrigt. Prisutvecklingen för skogsprodukterna
i förhållande till övriga exportvaror har särskilt efter andra världskriget
varit gynnsam, bortsett från prisnedgången år 1959.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
Möjligheterna att bibehålla och om möjligt öka skogsindustriernas bidrag
till nationalinkomsten är, anför kommittén, i sista hand beroende av
den avkastning, som kan påräknas från våra skogar. Enligt den tredje
riksskogstaxeringen, från vilken resultat föreligger för åren 1953_1956,
har i genomsnitt för hela landet konstaterats en ökning av virkesförrådet
med elva procent, ökningen av virkesförrådet fortgår. Härmed har även
förutsättningar uppstått för en ökning av avverkningarna. Utförda kalkyler
för tioårsperioden 1955—1964 har visat att tillgången på barrträdsvirke
kan beräknas ge utrymme för en utbyggnad av skogsindustrierna. En
sadan utbyggnad sker redan inom massa- och wallboardindustrierna. En
viss råvarureserv föreligger vidare av barrklenvirke, vartill kommer en
ytterligare råvarureserv i form av lövträdsvirke, som åtminstone delvis anses
kunna utnyttjas, samt en mindre kvantitet av ännu ej utnyttjat sågavfall.
Prognosen för följande tioårsperiod 1965—1974 anger på grund av
virkesförrådets fortsatta ökning möjligheten att ytterligare höja avverkningen
av industrivirke.
Kommittén uttalar, att möjligheten att utnyttja den sålunda beräknade
virkesavkastningen givetvis är beroende av efterfrågeutvecklingen i fråga
om skogsbrukets produkter. Ökningen i konsumtionen av särskilt de mera
foradlade skogsprodukterna, t. ex. massa och papper, har emellertid hittills
visat sig ha nära samband med levnadsstandardhöjningen i olika länder.
Då denna höjning enligt kommitténs uppfattning kommer att fortsätta
i en allt mera stegrad takt borde även efterfrågan på nyssnämnda produkter
kunna antagas komma att öka i betydande grad. Kommittén anför, att
möjligheterna för det svenska skogsbruket att även i framtiden göra sig
gallande pa exportmarknaden givetvis beror på de priser, till vilka skogsprodukterna
kan erbjudas. Detta förhållande, liksom den översikt, som
lamnats i det föregående av skogsbrukets betydelse för vårt folkhushåll,
särskilt med avseende på exporten, belyser enligt kommitténs mening vikten
av forskning och rationalisering på alla punkter, som påverkar skogsbrukets
lönsamhet, alltifrån skogens uppdragande och vård fram till avverkningsarbetet
och virkets vidare behandling och förädling.
Såsom exempel på storleksordningen av de ekonomiska vinster, som
skogsforskmngen kan frambringa, nämner kommittén resultaten av vissa i
annat sammanhang framlagda beräkningar. Bl. a. anför kommittén, att
ett nedbringande av avverkningskostnaderna genom rationalisering och
mekanisering med tio procent betyder en besparing på drygt 100 milj. kr.
årligen. Kan vidare forskningen ge anvisningar om produktionsfrämjande
åtgärder, som ökar volymproduktionen med tio procent, och som genom
forbattrad virkeskvalitet och virkesvård höjer bruttovärdet per kubikmeter
med fem procent, betyder detta med nuvarande virkespriser en vinst på
ungefär 400 milj. kr. årligen, som i olika former kan tillföras folkhushållet.
7
Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 dr 1961
Kommittén uttalar, att angelägenheten av en upprustning av skogsforskningen
och den högre skogliga utbildningen måste bedömas mot bakgrunden
av de förhållanden, som antydes i den lämnade översikten. Enligt
kommitténs uppfattning leder en dylik bedömning till att betydligt ökade
resurser bör ställas till skogsvetenskapens förfogande.
Den upprustning som i och för sig är motiverad med hänsyn till möjligheterna
för skogsbrukets utveckling och nödvändigheten av att dettas konkurrensförmåga
vidmakthålles och förbättras kan emellertid icke omedelbart
genomföras. Sålunda torde inom den närmaste tiden ej minst de personella
resurserna utgöra en begränsande faktor. Det är därför nödvändigt
att dels tillvarataga förefintliga personella resurser på bästa möjliga sätt,
dels sörja för att förutsättningar framdeles finnes för en fortsatt expansion.
Enligt kommitténs mening är det sålunda av vikt att den högre skogliga
utbildningen fördjupas för att öka förutsättningarna för en såväl kvalitativt
som kvantitativt tillfredsställande forskarrekrytering. Vad gäller utbildningen
av jägmästare för skogsbrukets varierande behov är en förbättring
önskvärd bl. a. av det skälet att jägmästarna i fortsättningen liksom
hittills kommer att ställas inför ständigt ökade krav på förmagan att föra
ut forskningens resultat i praktiken.
Kommittén erinrar i fortsättningen om att dess utredningsuppgifter tillsammantagna
innefattar en allmän översyn av skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets
organisation och resurser, varför de icke med fördel
kan behandlas såsom mer eller mindre fristående delproblem. Kommittén
har därför funnit det lämpligt att till en början framlägga vissa allmänna
synpunkter på skogsforskningens och den högre skogliga undervisningens
ställning samt att i anslutning därtill redovisa de principer, som vård vägledande
för kommitténs förslag i olika detaljfrågor. Beträffande forskningens
ställning vid å ena sidan s k o g s h ö g s k o 1 a n
och å andra sidan skogsforskningsinstitutet anför
kommittén bl. a. följande.
Skogshögskolan har i likhet med universiteten och andra högskolor eu
dubbel uppgift, nämligen att meddela högre vetenskaplig utbildning och
att bedriva forskning. Tidigare ombesörjde högskolan ensam den statligt
bedrivna forskningen på det skogliga området. Med den successiva utbyggnaden
av skogsforskningsinstitutet har den skogliga forskningen emellertid
i kanske högre grad än forskningen på något annat område erhållit speciella
från utbildningsverksamheten i huvudsak fristående institutioner.
I förbigående bör erinras om att skoglig forskning med eller utan statsunderstöd
bedrives även av enskilda organ, t.ex. Föreningen Skogsträdsförädling
och skogsarbetsstudieavdelningarna, liksom också av enskilda
forskare. Den direkt av staten organiserade forskning, som sker vid skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet, har emellertid dominerande betydelse.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
Da det galler att överväga i vad mån den nuvarande uppdelningen av
den sk°ghga forskningens organisation är berättigad, må till en början
an oras, att den teoretiska åtskillnaden mellan grundforskning och måliorsknmg
icke synes ha någon praktisk betydelse, när det är fråga om att
1 . Pa förevarande område utforma forskningens organisation
Arbetsuppgifter, som kan inrymmas i endera av dessa begrepp, har sålunda
med ungefär samma fördelning utförts vid högskolan och institutet.
Däremot kan en viss olikhet konstateras i fråga om arbetsområdet för
forskare vid a ena sidan högskolan och å andra sidan institutet, i det att
de torra särskilt ägnat sig åt mindre omfattande undersökningar, som
otta kunnat genomföras på kort sikt, under det att institutets forskare till
betydande del engagerats i större och mera personalkrävande undersökningar
pa lang sikt och ibland på mycket lång sikt. Vid högskolan utförda
undersökningar har därför ofta fått en prägel av åtaganden av den befintliga
innehavaren av tjänsten, under det att de mera långfristiga undersökningarna
vid institutet måste pågå, oavsett växlingar i vederbörande forskningsinstitutions
ledning och övriga personal. Detta sammanhänger emellertid
delvis med det förhållandet, att flertalet högskoleinstitutioner hittills
haft begränsade resurser. Institutionsföreståndaren har personligen fått
ägna en stor del av sin tid åt undervisningsuppgifter av delvis även mera
elementär beskaffenhet och har dessutom i flertalet fall haft förhållandevis
blygsamma resurser i form av hjälpkrafter och utrustning för forskningsändamål.
En effektiv förstärkning av den nuvarande högskolans resurser
för såväl undervisning som forskning skulle medgiva, att även dess
institutioner upptager mera omfattande forskningsuppgifter. Genom de
ökade möjligheterna att erhålla fondmedel för forskningsarbeten är för
övrigt redan nu en sådan tendens påtaglig.
Tudelningen av den skogliga forskningens organisation synes också i
ant väsentligt mindre vila på en traditionell uppfattning om en principiell
åtskillnad mellan vad som kan kallas fri forskning och programforskning
an pa historiska förhållanden som fått bli utslagsgivande vid uppbyggnaden
av de olika forsknings- och undervisningsenheterna. Om i detta sammanhang
en principiell åtskillnad mellan s. k. fri forskning och programforskning
skulle vara grunden för den organisatoriska splittringen av den skogliga
forskningen så skulle högskolans institutioner representera den fria
forskningen och institutets den programbundna. Detta skulle å ena sidan
mnebara att högskolans forskare, d. v. s. främst institutionsföreståndarna
och kanske också någon annan högt kvalificerad befattningshavare (t. ex.
laborator eller docent), i fråga om forskningssidan av institutionens verksamhet
äger full frihet att välja arbetsuppgift, ett val som dock både av
principiella skal och av det praktiska skälet, att hjälpkrafter och utrustning
avsetts för en viss inriktning av verksamheten, måste förutsättas vara
begransat till institutionens ämnesområde. Å andra sidan sker forskningen
vid institutet i huvudsak i anslutning till planer, som fastställts av högskolans
och institutets gemensamma styrelse.
Ett dylikt betraktelsesätt utgör ett försök till en teoretisk distinktion
som enligt kommitténs mening icke har nämnvärd praktisk betydelse på
förevarande forskningsområde. Än mindre synes distinktionen böra få påverka
den framtida utformningen av skogsforskningens organisation. De
faktiska förhållanden, som i detta principspörsmål har betydelse för vilka
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
9
forskningsuppgifter som skall upptagas och hur de skall lösas, finner kommittén
nämligen vara desamma. Kommittén anför vidare.
Det torde även hittills ha i stort sett förhållit sig så, att både institutets
och högskolans institutionsföreståndare om hänsyn tages till de personella
och ekonomiska resurser som i praktiken förelegat hatt ungefär samma
möjligheter att inom fastställda uppgifter för institutionerna välja forskningsobjekt.
Man har med beaktande av vederbörande institutions^ arbetsområde
och dess resurser inriktat sig på problem, som förefallit på längre
eller kortare sikt aktuella och ur forskningssynpunkt givande och som
kunnat motivera finansiellt stöd ur olika källor. Salunda torde de s. k.
femårsprogrammen för institutets forskning i hög grad ha inspirerats av
institutets institutionsföreståndare och de i anslutning därtill hållna konferenserna
med representanterna för skogsbruket givit vägledning både
för högskolans och institutets institutionsföreståndare. Det bör också framhållas,
att en forskningsinstitution icke kan klavbindas vid ett visst program,
lika litet som en institution med blandade forsknings- och undervisningsuppgifter
kan undandraga sig ansvaret att fullfölja åtagna eller självpåtagna
forskningsuppgifter. Skogsforskningsinstitutets forskningsprogram
har därför varje år gjorts till föremål för sådana justeringar och tillägg,
som efter hand aktualiserats. Även för forskare vid skogsforskningsinstitutet
står det vidare öppet att söka anslag hos forskningsfonder för särskilda
uppgifter. Å andra sidan synes det böra understrykas den betydelse
för forskningen särskilt på detta område, som förekomsten av ett program
av den typ som använts vid skogsforskningsinstitutet inneburit.
Kommittén erinrar om att undervisningen och den programbundna
forskningen på skogsbrukets liksom också på andra områden i ett flertal
länder ombesörjes av olika organisationer. Förklaringen härtill får dock
enligt kommittén i allt väsentligt anses ligga i olika tidsbundna institutionella
förhållanden beträffande bl. a. de överordnade administrativa organens
ämbetsområde, undervisningsformer, finansieringsfrågor m. m. Det
är enligt kommitténs mening också att märka att i vissa länder liksom på
en del områden i Sverige ledningen av undervisningsinstitutionen och forskningsinstitutionen
inom ett ämnesområde vanligen omhänderhaves av samma
person. En organisatorisk dubbelorganisation med personaltmion i
fråga om föreståndarskapet för undervisnings- och forskningsinstitutionerna
har sålunda genomförts i Sverige bl. a. i fråga om vissa tekniska ämnesområden.
Detta har bl. a. motiverats av finansiella överväganden, i det
att man från statsmakternas sida accepterade eller fordrade att vissa forskningsuppgifter
finansierades till en väsentlig del av enskilda medel, om
det allmänna åtog sig en viss ekonomisk motprestation. Å andra sidan har
vissa sådana fristående forskningsinstitut införlivats med vederbörande
akademiska huvudorganisation, sedan det ansetts erforderligt att ställa
ökade resurser till förfogande genom statens försorg.
På skogsbrukets område anser kommittén någon delad finansiell prestation
mellan staten och enskilda intressen icke vara lämplig i fråga om
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
forskningsuppgifter av det slag, som hör hemma vid skogshögskolan och
skogsforskningsinstitutet. Både högskolan och institutet förutsättes således
skola arheta med statliga medel. Ur finansieringssynpunkt finner kommittén
sålunda inga speciella motiv för bibehållande av de nuvarande
organisationsformerna.
Kommittén erinrar i detta sammanhang om att den åtskillnad mellan å
ena sidan skogsvetenskaplig utbildning och å andra sidan programbunden
skogsvetenskaplig forskning, som ursprungligen åsyftats med de nuvarande
organisationsformerna icke kunnat upprätthållas, vilket bl. a. torde
ha berott därpå att det av finansiella skäl icke varit möjligt eller ansetts
vara ändamålsenligt att systematiskt utbygga en dylik dubbelorganisation.
Kommittén framhåller också, att de rent personella resurserna i fråga om
tillgången på forskare icke stått till förfogande. Även om avsevärt ökade
finansiella resurser i framtiden ställes till förfogande för den skogliga utbildningen
och forskningen torde det knappast vara realistiskt att förutsätta,
att man på en gång skulle kunna tillgodose de ökade kraven på
specialisering och ett konsekvent fullföljande av den nuvarande dubbelorganisationen.
Enligt kommitténs mening är det icke heller sakligt berättigat
att fullfölja en dylik linje, som kan leda till försämrade kontakter
mellan forskning och undervisning. Detta innebär att forskningens resultat
endast medelbart tillföres undervisningen, vilket försvårar upprätthållandet
av den vetenskapliga nivå på undervisningen, som bör gälla för utbildningen
av blivande jägmästare. För forskarhandledning på högre stadier
är det därtill ofrånkomligt att forskning och undervisning samordnas.
Enligt kommitténs mening bör därför i fortsättningen även gränserna
ur arbetsfördelningssynpunkt mellan undervisnings- och forskningsprofessurer
bli mindre skarpa än tidigare. Härvid är de föreslagna gränsjusteringarna
mellan olika institutioner av mindre betydelse än det ökade behov
av samverkan mellan olika specialister, som vetenskapens utveckling själv
för med sig. Detta gäller främst forskningen men också undervisningen
och då särskilt den högre akademiska utbildningen. Kommittén finner det
därför vara vanskligt att bland de föreslagna institutionerna göra ett rationellt
urval av vilka som bör tillhöra en undervisningsanstalt och vilka
som bör ingå i en forskningsanstalt.
Kommittén anser, att frågan om ökad samordning mellan skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet enklast och effektivast löses genom
att de båda organisationerna sammanföres till en administrativ enhet.
Organisatoriskt sett erhålles härigenom enligt kommitténs mening en
rationell lösning av sådana frågor som placeringen av vetenskapliga institutioner
med arbetsuppgifter inom båda de nuvarande administrativa enheterna
samt förvaltningen av olika gemensamma organ såsom bibliotek
och andra serviceavdelningar. Kansliorganisationen kan i väsentlig grad
förenklas och förbättras utan kostnadsökningar. Även styrelsens avvägning
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961 11
av medelsbehovet för olika ändamål underlättas vid en gemensam organisation.
En gemensam organisation ger vidare, finner kommittén, ökade möjligheter
att till fullo utnyttja tillgängliga vetenskapliga resurser i fråga om
personal och utrustning både för undervisning och forskning. Rent allmänt
sett torde det icke vara utan betydelse, att en samlad skogsvetenskaplig
organisation bör utåt kunna framträda med en större tyngd och bättre
hävda skogsvetenskapernas ställning i svenskt akademiskt liv. Bland skogsvetenskapernas
utövare och bland de studerande på det skogliga området
bör det också ur miljösynpunkt innebära en stimulans att tillhöra en vidare
akademisk miljö med en samlad målsättning. Icke minst för undervisningens
del bör enligt kommitténs uppfattning en sådan vidare miljö
innebära ett påtagligt stöd för dess upprätthållande och fortsatta utveckling
på en hög vetenskaplig nivå. Även för de rena forskningsinstitutionerna
synes en integration med den akademiska undervisningen vara av
värde och underlätta forskarutbildningen och forskarrekryteringen.
Den upprustning av den skogsvetenskapliga forskningen och den högre
skogliga utbildningen, som är oundgängligen nödvändig, bör därför enligt
kommitténs mening ske inom en enhetlig organisatorisk ram.
Vid övervägandet av ett lämpligt namn på den nya organisationen har
det i och för sig framstått som önskvärt för kommittén att söka nå fram
till ett uttryck, som på något sätt angav, att såväl den befintliga skogshögskolan
som statens skogsforskningsinstitut ingick i organisationen.
Samtidigt har det också gällt att finna en beteckning, som icke är alltför
lång och otymplig vid användningen och som fyller rimliga krav på att
vara språkligt riktig. Efter kontakt med språkvetenskaplig expertis har
kommittén funnit sig böra föreslå benämningen skogshögskolan för ifrågavarande
enhet.
Kommittén har i detta sammanhang även berört en annan integrationsfråga,
som under utredningsarbetets gång aktualiserats, nämligen frågan
om möjligheterna att åstadkomma en organisatorisk samordning
av samtliga de fackhögskolor som sorterar
under jordbruksdeparte m ente t, d. v. s. lantbrukshögskolan,
veterinärhögskolan och skogshögskolan.
Ehuru någon dylik samordning icke ifrågasatts i direktiven för skogshögskole-
och skogsforskningskommittén, har kommittén ansett sig böra
pröva denna fråga. Kommittén har därvid funnit, att den förefintliga organisationen
och förläggningen av resp. högskolor medför bestämda praktiska
svårigheter för genomförandet av en dylik samorganisation och
att några egentliga fördelar ej torde vinnas genom densamma. Däremot
kan enligt kommitténs mening en samordning av ifrågavarande högskolor
leda till eu försvagning av den nära samverkan som nu föreligger mellan
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
dessa högskolor och resp. näringsgrenar. En sådan samordning kan ej
heller ske utan långvarigt och mycket ingående utredningsarbete, vilket
säkerligen skulle komma att på ett olyckligt sätt fördröja den upprustning
av forskningen, varav påtagliga omedelbara behov föreligger.
Kommittén påpekar i detta sammanhang att det vid skogshögskolan och
skogsforskningsinstitutet på olika ämnesområden både vad gäller undervisning
och forskning äger rum ett samarbete icke blott med lantbrukshögskolan
utan även med andra högskolor, t. ex. i fråga om vissa grundläggande
ämnen med Stockholms universitets naturvetenskapliga fakultet,
i fråga om ekonomi och statistik med såväl nämnda universitet som med
handelshögskolan samt i fråga om vissa skogsteknologiska uppgifter med
tekniska högskolan och andra tekniska institutioner, arbetsstudieavdelningar
m. fl.
Kommittén förordar en intensifiering av det redan inledda samarbetet
mellan de skogsvetenskapliga institutionerna och olika andra vetenskapliga
institutioner, vilket bl. a. bör komma till uttryck däri, att utbildningen
särskilt på högre stadier bör kunna ske även vid annan högskola än den,
vid vilken grundutbildning skett.
Kommittén vill icke förneka, att behov kan finnas för ett närmare samråd
och samarbete mellan de tre fackhögskolorna på jordbrukets och
skogsbrukets område, bl. a. i syfte att avväga närbesläktade institutioners
arbetsuppgifter. Detta kan emellertid enligt kommitténs uppfattning ske
genom att ett samarbetsorgan för de tre högskolorna skapas. En sådan
samarbetsnämnd skulle lämpligen kunna bestå av styrelseordföranden,
rektorn och en professor vid envar av högskolorna.
Slutligen anför kommittén, att den enligt sina direktiv icke ansett sig
böra och ej heller i övrigt funnit det påkallat, att upptaga till behandling
frågan om en längre gående samordning av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
med sådana akademiska forsknings- och undervisningsanstalter,
som icke sorterar under jordbruksdepartementet.
Ledamoten Streyffert har icke anslutit sig till kommitténs förslag att
förena skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet i en gemensam organisation.
Enligt Streyfferts mening kan förutom kommitténs förslag till
utsträckt samordning mellan högskolan och institutet tänkas ytterligare
två alternativ; antingen att skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
sammanföres till en organisation med, såsom i yttrandet anföres, högskolemässigt
fri forskning eller att desamma bibehålies som självständiga organisationer
men utbygges med särskilda samarbetsorgan och med gemensamma
serviceorgan m. m. Enligt Streyfferts mening är det sist angivna
alternativet klart överlägset det första. Han anser dock att något slutligt
ställningstagande till problemet ej kan göras, förrän även andra möjliga
alternativ behandlats, såsom samordning av skogshögskolan och skogs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
13
forskningsinstitutet med övriga högskolor och forskningsinstitut hörande
under jordbruksdepartementet eller samordning mellan högskolan, institutet
och Stockholms universitet. Av föreliggande alternativ till vidgad
samordning mellan skogshögskolan och andra vetenskapliga organisationer
anser Streyffert skogshögskolans inordnande som en fakultet i Stockholms
universitet vara bäst, under förutsättning att samtidigt samordningen med
skogsforskningsinstitutet ej försämras utan om möjligt förbättras samt att
kontakten med det praktiska skogsbruket upprätthålles ävensom att vissa
fordringar beträffande utnämningen av professorer samt antagningen av
studerande uppfylles.
Yttrandena. 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommittés uttalande
att betydligt ökade resurser bör ställas till
skogsveten, skapens förfogande har icke rönt invändning från
något håll och har hälsats med tillfredsställelse av samtliga de remissinstanser,
som yttrat sig i frågan.
Vad gäller kommitténs olika förslag rörande de former, i vilka sagda upprustning
bör ske, råder i vissa fall delade meningar bland remissorganen.
I det följande torde under förevarande avsnitt först få lämnas en kortfattad
översikt över de synpunkter, som i yttrandena framförts angående kommitténs
förslag om samman f öring av skogshögskolan och
statens skogsforskningsinstitut till en administrativ
enhet.
Förslaget tillstyrkes av skogsstyrelsen, RLF, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen,
statens skogsforskningsinstitut samt under vissa förutsättningar av
styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut. Skogsstyrelsen
uttalar sålunda att den icke finner skäl att motsätta sig sammanförandet
till en organisation med de påtagliga fördelar, som bl. a. i administrativtorganisatoriskt
avseende kan vinnas. Jämväl för rekrytering och utbildning
av forskare samt ur rationaliseringssynpunkt och ur ekonomiska synpunkter
synes vinster vara att ernå genom en sammanslagning. RLF framhåller,
att såväl de administrativa skäl, som kommittén redovisar, som de delvis
gemensamma arbetsuppgifterna för de bada organisationerna talar för en
sammanslagning. Lantbruksförbundet och skogsägareföreningarnas riksförbund
anser att sammanslagningen bör kunna genomföras utan någon
nämnvärd förändring av de nuvarande institutionernas arbetsformer, allrahelst
som de båda institutionerna redan nu har gemensam styrelse. Lantarbetsgivareföreningen
uttalar som sin bestämda uppfattning att skälen för
ett sammanförande väger tyngre än motskälen.
Skogsforskningsinstitutet framhåller, att forskningen vid skogshögskolan
och vid institutet enligt institutets uppfattning icke är av så olika karaktär,
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 118 dr 1961
att man för den skull behöver ha två skilda organisationer. Institutet framhåller,
att i händelse en gemensam organisation inrättas, det fortfarande
kommer att finnas en betydande grad av forskning utanför ramen för den
gemensamma organisationen. Vid universitetsinstitutionerna, särskilt vid
institutioner med sådana ämnen som botanik, växtbiologi och genetik, liksom
vid olika växtförädlingsanstalter samt vid arbetsstudie- och arbetstekniska
institutioner bedrives forskning med nära anknytning också till skogsbrukets
problemställningar. Organisatoriskt sett fristående är även de statliga
forskningsråden och styrelsen för Fonden för skoglig forskning, vilka
tilldelar enskilda forskare anslag. Sedan denna fond i en framtid avvecklats,
torde dess funktioner komma att övertagas av ett statligt skogsbrukets
forskningsråd. Institutet erinrar därutöver, att skogs- och lantbruksakademien
utgör en helt fristående institution, under vars hägn forskningsuppgifter
upptages i den utsträckning medel därför kan ställas till förfogande.
Vidare understryker institutet, att forskningen på skogsbrukets område
måste anses vara mera av en nordisk än av en rent nationell karaktär; beträffande
naturvetenskapliga och tekniska problem är forskningen starkt
internationellt inriktad. Samma eller likartade problem göres därför icke
sällan till föremål för undersökningar i mer än ett nordiskt land, ofta även
utanför Skandinavien. Anförda förhållanden synes enligt institutet klargöra,
att farhågorna för monopolställning på forskningens område för den
omorganiserade skogshögskolan torde vara överdrivna. Ett sammanförande
av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet till en gemensam organisation
torde slutligen, såvitt institutet kan bedöma, leda till ett fördjupande
och en intensifiering av jägmästaruthildningen och den högre forskarutbildningen.
Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut anser,
att en sammanslagning av högskolan och institutet till en gemensam enhet
bör ske, dock under förutsättning, att de s. k. undervisningsinstitutionerna
icke deltager i den s. k. programbundna forskningen i annan mån än vederbörande
institutionsföreståndare finner med sina och sina underlydandes
övriga uppgifter förenligt att påtaga institutionen sådan forskning och att
hela frågan om en fri forskningssektor vid varje institution, innebärande
forskning efter fritt val inom angiven garanterad medels- och kapacitetsråm,
pi cciscräs, ssnit ätt i sämbänd därmed rektors befogenheter närmare
klargöres.
Tre ledamöter av styrelsen har förklarat sig skiljaktiga och har förmenat,
att styrelsen icke bort undandraga sig att, sedan kompletterande utredning
verkställts, på en gång pröva samtliga alternativ till organisation.
En del remissinstanser vill icke taga ställning till det framlagda organisationsförslaget
utan anser att organisationsfrågan ej bör avgöras förrän
ytterligare organisationsalternativ diskuterats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
15
Sålunda anser statens organisationsnamnet, att frågan om en inordning
i Stockholms universitet av den högre utbildningen på skogsbrukets område
bör närmare utredas. Innan ställning tages till kommitténs förslag om sammanslagning,
bör nämligen för- och nackdelar hos detta förslag vägas mot
de organisatoriska och andra vinster samt de olägenheter, som skulle uppstå
vid en fullständig inordning av skogshögskolan i Stockholms universitet.
Statens sakrevision finner det naturligt, att en gemensam administrativ och
kameral organisation tillskapas för de två institutionerna och att vissa serviceorgan
göres gemensamma för de två organisationerna men ifrågasätter,
huruvida tillräckliga skäl förebragts för en förening av jämväl de vetenskapliga
institutionerna och avdelningarna i en organisation. Sakrevisionen anser,
att fördelarna med den förordade sammanslagningen är svårbedömbara
och framhåller att därest det icke klart kan visas, att avsevärda ekonomiska
och praktiska fördelar skulle stå att vinna vid en sammanslagning
av högskolan och institutet, det av ledamoten Streyffert framlagda förslaget,
att skogshögskolan skulle inlemmas som en fakultet i Stockholms universitet
synes böra hållas aktuellt.
Statskontoret erinrar inledningsvis om att det i sitt yttrande över jordbrukshögskoleutredningens
betänkande (SOU 1960: 2) bl. a. uttalat att förutsättningarna
för en samordning i vetenskapligt, pedagogiskt och administrativt
hänseende mellan lantbrukshögskolan, skogshögskolan, veterinärhögskolan
och alnarpsinstitutet närmare borde prövas. Ämbetsverket framhåller
även — med utgångspunkt från den vid nu ifrågavarande betänkande
fogade reservationen — att det icke synes ämbetsverket oberättigat att draga
den slutsatsen, att förhållandena när det gäller den skogliga utbildningen
är sådana att denna kan låta sig inordnas i ett universitet. Statskontoret
anser sig dock icke ha tillräckligt underlag för att bedöma, vilken lösning
den föreliggande organisationsfrågan slutligt bör erhålla. Även om kommitténs
förslag med utgångspunkt från den begränsade målsättning, kommittén
haft för sitt arbete, i och för sig synes ämbetsverket välunderbyggda,
torde —- innan slutlig ställning tages till betänkandet — jämväl alternativ,
som överensstämmer med ämbetsverkets synpunkter, böra övervägas. Härvid
måste skogsforskningsinstitutets framtida ställning och uppgifter särskilt
beaktas. Ämbetsverket tillägger, att det i och för sig icke torde vara
uteslutet att även låta skogsforskningsinstitutet uppgå i Stockholms universitet.
Skogshögskolans lärarråd kan för sin del ej biträda förslaget om sammanslagning
enligt de riktlinjer som framlagts av kommittén. En ytterligare utredning
bör komma till stånd som i främsta rummet bör omfatta möjligheterna
för skogshögskolan och eventuellt i någon form skogsforskningsinstitutet
att anslutas till Stockholms universitet, vilket blivit synnerligen
aktuellt under de senaste åren, icke minst i samband med det nybildade
universitetets utflyttning till Experimentalfältet. En av lärarrådets ledamöter,
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
professor Nylinder, anmäler dock avvikande mening och instämmer i allt
väsentligt i kommittémajoritetens synpunkter och framhåller, att omorganisationen
av skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut snarast
bör genomföras och att denna omorganisation i huvudsak bör ske under
de former kommittén föreslagit.
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet anser sig sakna tillräcklig
överblick för att kunna tillstyrka den sammanslagning som utredningen föreslagit.
Då starka betänkligheter mot denna sammanslagning uttryckts från
skogsbrukets sida, bör enligt förbundets mening frågan prövas av en beredning
sammansatt av t. ex. representanter för utredningen, skogsbruket, forskningen,
skogshögskolan och universitetsutredningen. Denna beredning bör
också pröva förslaget om att skogshögskolan skall ingå som en fakultet i
Stockholms universitet. TCO kan icke tillstyrka sammanslagningen med de
villkor för den hittills vid skogshögskolan bedrivna forskningen, som kommittén
förutsatt. Samtidigt synes det emellertid TCO angeläget att framhålla,
att en sammanslagning av skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut
mycket väl torde kunna komma till stånd utan de negativa
effekter, som de sakkunnigas förslag medför. Det torde vara inte blott möjligt
utan t. o. m. naturligt att den programbundna och den fria forskningen
inlemmas i samma institutioner. Organisationsfrågan bör enligt TCO bli
föremål för ny prövning i samband med att 1955 års universitetsutredning
framlägger sina förslag rörande universitetens och högskolornas organisation.
Skogsindustriernas samarbetsutskott uppger, att inom utskottet yppats
allvarliga farhågor, att en sammanslagning i praktiken skulle få menlig inverkan
såväl för forskningens som för utbildningens del. Deltagande i stort
upplagda och tidskrävande forskningsuppgifter låter sig nämligen enligt
utskottet svårligen förenas med löpande undervisningsuppgifter. Det ifrågasättes
om utbildningens självständiga ställning kan tryggas utan att densamma
hänföres till en institution för vilken denna stora och krävande uppgift
är den primära. Samarbetsutskottet, som vidare säger sig befara att möjligheterna
till fortsatt fruktbärande samarbete mellan det praktiska skogsbruket
och skogshögskolan skulle äventyras genom en integrering av skogshögskolan
med skogsforskningsinstitutet, har funnit angeläget, att kommitténs
betänkande kompletteras med en snabbutredning rörande ett alternativ
till den ifrågasatta sammanslagningen, syftande till att inom ramen för samordnad
administration och gemensamt utnyttjande av forskningsanläggningar
m. m. säkerställa såväl undervisningens som forskningens självständiga
ställning genom bibehållandet av nuvarande tvenne skilda institutioner.
Denna utredning torde kunna verkställas av en mindre kommitté om förslagsvis
tre personer, varav en synes böra företräda skogsindustrien.
Domänstyrelsen framhåller att den i nuvarande läge funnit starka skäl
tala för att skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet bibehålies i sin
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
17
nuvarande utformning med betydligt förbättrad samverkan dem emellan
i fråga om bl. a. undervisning, forskartjänster, utrustning, kansli m. in. samt
med starkare förbindelser med universitet och fackskolor som har beröringspunkter
med forskning och undervisning inom skogsbruket. Även alternativet
att ansluta skogshögskolan till Stockholms universitet som en fakultet
är enligt styrelsen av sådant intresse att det bör undersökas. Styrelsen framhåller
dock att det är utomordentligt angeläget att högskolans och institutets
resurser snarast möjligt och kraftigt förstärkes. Ur denna synpunkt skulle
ett uppskov med förverkligandet av den föreslagna upprustningen enligt
styrelsens mening vara mycket olyckligt. Styrelsen föreslår därför, att betänkandet
kompletteras med en utredning av här berörda frågor. En sådan
utredning, som lämpligen bör uppdragas åt en tremannakommitté och företagas
i samråd med skogshögskolan, skogsforskningsinstitutet och universitetsutredningen,
måste genomföras skyndsamt.
En del remissorgan vänder sig mera direkt mot kommitténs förslag till
sammanföring av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet till en organisation
med motiveringar närmast grundade på ifrågavarande remissorgans
uppfattningar om den skillnad i arbetsuppgifter som föreligger eller borde
föreligga mellan högskolan och institutet samt att 1955 ars universitetutrednings
slutliga förslag i organisationsfrågorna borde avvaktas.
Jordbrukets forskningsråd anför sålunda, att rådet finner det angeläget,
att högskoleprofessorerna lämnas obeskurna möjligheter att var och en
inom sina ämnesområden fritt välja var de önskar göra sina forskningsinsatser.
De fördelar, utredningen åberopat för sammanslagningen, synes
enligt rådets majoritet uppvägas av vissa allvarliga olägenheter för den högre
undervisningen med därtill knuten fri forskning vid skogshögskolan. Utredningens
huvudförslag om sammanslagning av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
till en administrativ enhet med programbunden forskning
som grundstomme i forskningsarbetet anser sig majoriteten av rådets
ledamöter sålunda inte kunna tillstyrka. Rådets ordförande jämte ledamoten
Åstrand bär dock i princip ansett sig kunna biträda utredningens förslag,
sådant detta avsetts skola genomföras. Det torde i detta sammanhang få
anföras att rådsledamöterna Edblom, Gustavsson, Kvarnbäck och Åkerberg
uttalat att konsekvenserna i olika avseenden av en samorganisation av de
tre högskolorna på jordbrukets område synes böra bli föremål för en skyndsam
utredning. Därest denna utredning icke kommer till stånd, ansluter
sig ledamöterna Edblom och Kvarnbäck till vad rådets ordförande och
ledamoten Åstrand anfört, medan ledamöterna Gustavsson och Åkerberg i
dylikt fall ansluter sig till yttrandet av rådets majoritet.
Kanslern för rikets universitet avstyrker det föreslagna sammanförandet
och uttalar sin sympati för förslaget om inordnande efter ytterligare utredning
av skogshögskolan som en faknltet inom Stockholms universitet. I
2 Bituing till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 118
18
Kungl. Maj:ts proposition nr i 18 dr 1961
sammanhanget erinrar kanslern om det inom universitetsutredningen pågående
arbetet rörande universitetens och högskolornas organisatoriska och
administrativa ställning.
Kanslern har i ärendet inhämtat yttranden från matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund. Därvid har Uppsalafakulteten
avstyrkt förslaget om hopslagning av högskolan och institutet.
Fakulteten har ej heller kunnat ansluta sig till förslaget om att högskolan
skulle inordnas som en fakultet i Stockholms universitet utan framhållit
att högskolan och forskningsinstitutet har så många gemensamma
intressen, att det inte finnes skäl ändra på nuvarande organisation med dem
som självständiga enheter under en gemensam styrelse. En eventuell samverkan
mellan skogshögskolan och Stockholms universitets matematisknaturvetenskapliga
fakultet i fråga om viss undervisning o. d. synes kunna
från fall till fall lösas oberoende av om de båda organisationerna tillhör
universitetet eller ej. Fakulteten i Lund anser däremot att den av reservanten
Streyffert föreslagna uppdelningen i viss mån är artificiell och att
det vore mera ändamålsenligt att sammanföra samtliga skogliga avdelningar
till en högskola, som kommittémajoriteten föreslagit, dock att en anslutning
av denna enhet till Stockholms högskola bör komma till stånd. Fakulteten
i Lund framhåller att denna enhet bör kunna bli en mycket god skogsvetenskaplig
fakultet med effektivt organiserad undervisning både på lågoch
högstadiet samt med en forskningsverksamhet, som är rationellt
planerad men ändå fri.
Skogs- och lantbruksakademien anser, att andra utvägar än de av utredningen
föreslagna bör sökas för att åstadkomma en förbättrad samordning
av verksamheten vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet.
Den nuvarande ordningen bör bibehållas i avvaktan på vidare utredning.
Därvid kan eventuellt en ny situation uppkomma, om det skulle bli fråga
om en sammanslagning med Stockholms universitet. Akademiens vice preses
professor Hagberg och akademikollegiets ledamot överdirektören Johansson
har anmält avvikande mening beträffande akademiens motiveringar och
förslag i förevarande avseende.
Skogsvårdsstyrelsernas förbund understryker betydelsen av ett vidgat samarbete
mellan de båda nuvarande institutionerna liksom också angelägenheten
av att eleverna vid skogshögskolan erhåller en modern och fullgod utbildning
under ledning av resp. professorer men ifrågasätter om icke dessa
mål kunde nås med enklare medel än de som betänkandet förordar. Vad beträffar
högskolans anslutning som fakultet till Stockholms universitet ställer
sig förbundet icke främmande för tanken men finner att ett definitivt ställningstagande
måste föregås av en utredning, varvid även skogsforskningsinstitutets
ställning i förhållande till universitetet utredes.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök hemställer
om en överarbetning av kommitténs förslag sådant det nu föreligger i syfte
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
19
att åstadkomma en organisationsform som ger fullgoda garantier för den
fria forskningen på det sättet att skogshögskolan tillförsäkras en existens
som högskola samtidigt som den inte mindre betydelsefulla programbundna
verksamheten ges tillfredsställande resurser och en fast ledning. Styrelsen
för veterinärhögskolan anför att den nya organisationsformen måste anses
innebära ett upphävande av den nuvarande skogshögskolans existens såsom
läroanstalt för utbildning till akademisk grundexamen samt centrum för
fri forskning och forskarutbildning. Betänkligheterna skärpes i avsevärd
utsträckning därav att kommittén förutsätter, att rektoratet skall kunna anförtros
åt annan än någon av den nya högskolans professorer. Lärarkollegiet
vid tekniska högskolan i Stockholm vill för sin del förorda att den skogsvetenskapliga
verksamheten i landet förblir uppdelad på en högskoledel —
organiserad efter traditionellt mönster — och en institutsdel för programbunden
verksamhet i direkt anslutning till det praktiska skogsbrukets behov.
överstyrelsen för de tekniska högskolorna delar de betänkligheter mot kommitténs
förslag i förevarande hänseende, som framförts av lärarkollegiet.
De fördelar, som skulle uppnås genom en sammanslagning, torde enligt
överstyrelsens mening i stor utsträckning kunna vinnas också vid ett bibehållande
av institutet och högskolan såsom skilda organisationer. Skogshögskolans
studentkår säger att en sammanslagning enligt kårens mening synes
mera vara tillrättalagd för forskningssidan och att utbildningen av de praktiskt
verkande skogsmännen skjutes i bakgrunden.
SACO avstyrker skogshögskole- och skogsforskningskommitténs förslag
till organisation av skogshögskolan och föreslår att ställningstagandet till
de rent organisatoriska delarna av kommitténs förslag får anstå i avvaktan
på resultatet av universitetsutredningens arbete i denna fråga. Sveriges jägmästares
och forstmästares riksförbund förordar, att frågan om högskolans
och institutets ställning återförvisas till förnyad utredning. Förbundet anför,
att det måhända inte finnes någon anledning förmoda, att kommittémajoriteten
med sitt förslag avsett, att de enskilda forskarnas arbetsinsatser skulle
genom en sträng centraldirigering alltmer inriktas längs vissa av rektor utstakade
och av styrelsen fastlagda arbetslinjer på sådant sätt, att forskarnas
fria initiativ skulle komma att strypas. Förbundet vill emellertid skapa
entydiga garantier mot att en sådan utveckling någonsin kommer till stånd.
Sådana garantier saknas enligt förbundets mening i kommittémajoritetens
förslag.
Sveriges skogsägareförbund befarar att följden av en sammanslagning
kan bli, att de blivande jägmästarna får en sämre utbildning med hänsyn
till det praktiska skogsbrukets krav. I en sammanslagen institution är det
nämligen enligt förbundet av flera skäl oundvikligt att forskningen kommer
att dominera över undervisningen.
Statens tekniska forskningsråd påpekar, att ett sammanförande av en
högskola och ett målforskningsinstitut till en administrativ enhet är en inom
20
Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 år 1961
svensk universitets- och högskoleorganisation ovanlig företeelse. Enligt rådets
uppfattning skulle den föreslagna åtgärden innebära ett principiellt
ställningstagande av stor vikt. Om beslut skulle fattas enligt i huvudsak dessa
riktlinjer, måste synnerligen starka skäl tala härför och frågan måste först
prövas utifrån mer generella bedömningar än de som gäller enbart den skogliga
sektorn. Någon sådan allmän prövning har, vad rådet kunnat finna
av betänkandet, inte redovisats. Rådet avstyrker därför den föreslagna organisatoriska
sammanslagningen men anser dock att den organisatoriska
strukturen bör bli föremål för översyn. Akademiska rektorskonventet i
Stockholm uttalar, att den skogsvetenskapliga verksamheten liksom hittills
bör vara uppdelad på en högskola och ett institut för huvudsakligen programbunden
verksamhet i direkt anslutning till det praktiska skogsbrukets
behov samt att frågan om skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets
framtida ställning bör göras till föremål för ytterligare utredning genom
universitetsutredningens försorg, varvid uppmärksamhet bör ägnas spörsmålet
om en anknytning av skogshögskolan som en fakultet till universitetet
i Stockholm.
I sin skrivelse den 29 november 1960 anför herrar Sundblad och Pihlgren,
att de med beklagande konstaterat de meningsskiljaktigheter, som förelegat
rörande kommittéutlåtandet, vilka enligt deras uppfattning icke torde vara
av den art, att de skulle motivera en förnyad utredning och därmed ett ytterligare
uppskov med frågans avgörande. Då ifrågavarande industrirepresentanter
anser, att denna fråga är av den allra största betydelse för vårt
skogsbruk och våra skogsindustrier, har de med sin skrivelse velat framföra
sin uppfattning i ärendet. Därvid baserar de i huvudsak sitt yttrande på ett
förslag till uttalande, som under ärendets behandling i skogsindustriernas
samarbetsutskott utarbetats av verkställande direktören i Svenska cellulosa
aktiebolaget, direktör Eije Mossberg, vilken sålunda delar Sundblads och
Pihlgrens uppfattning. Beträffande organisationen av den skogliga forskningen
och undervisningen anföres i skrivelsen bl. a. följande.
Det förstärkta sambandet mellan skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
torde uteslutande vara till fördel för alla de forskare, som arbetar
inom området och i hög grad för de elever, som utbildas och som därmed
kan komma i kontakt med olika forskare och olika forskningsområden.
Med hänsyn till de stora fördelar ur administrativ och allmän effektivitetssynpunkt,
som uppenbarligen står att vinna på ett sammanförande av den
skogliga forskningen i en organisatorisk enhet, evad det gäller exempelvis
samordning i stort av forskningsinsatsen, utnyttjande av gemensamma serviceanläggningar
in. m., synes kommittémajoritetens förslag sakligt väl
motiverat. Det synes självklart att den skogliga forskningen och högre
undervisningen i Sverige på grund av skogens avgörande betydelse för vår
ekonomi måste bedrivas med optimal effektivitet och under noggrann hushållning
med de begränsade finansiella och — framför allt — personella
resurser, som står till buds.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker Sundblad och Pihlgren för sin
del kommittémajoritetens förslag till organisation för den skogliga forskningen,
och de utgår därvid ifrån att den fria forskningen inom alla berörda
områden icke kommer att ändras eller beskäras.
I fråga om en organisatorisk samordning av högskolor
och forskningsinstitut, sorterande under jordbruksdepartementet,
råder bland remissinstanserna delade meningar.
Domänstyrelsen instämmer helt med kommittén att skogshögskolan ej
bör förenas med departementets övriga högskolor och hänvisar till sitt
yttrande över jordbrukshögskoleutredningens betänkande. Även styrelsen
för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut anser att de motiv,
som anförts för ett sådant sammanförande, är föga bärkraftiga och
styrelsen delar kommitténs uppfattning, att behovet av samverkan mellan
dessa högskolor lämpligast tillgodoses genom inrättande av en samarbetsnämnd.
Styrelsen för veterinärhögskolan hänvisar till att styrelsen i sitt utlåtande
över jordbrukshögskoleutredningen — med understrykande av bl. a.
veterinärmedicinens nära anknytning till humanmedicinen bestämt
avstyrkt en dylik samordning med den veterinärhögskolan mera närstående
lantbrukshögskolan. Veterinärhögskoleutredningen erinrar om att
den i yttrande över jordbrukshögskoleutredningens betänkande jämväl
berört frågan om ett närmare organisatoriskt samgående mellan lantbrukshögskolan
och veterinärhögskolan. Utredningen har därvid granskat
eventuella beröringspunkter beträffande utbildningsverksamheten och har
därvid konstaterat, att skillnaderna i undervisningen är så väsentliga
beträffande samtliga ämnen att en samundervisning icke kan anses ändamålsenlig.
En motsvarande granskning av forskningsverksamheten har
samtidigt lett till slutsatsen att en samorganisation av forskningen vid
veterinärhögskolan med forskningen på lantbrukshögskolan icke skulle
överensstämma med den naturliga inriktningen av den övervägande delen
av den veterinärmedicinska forskningen. Utredningen har följaktligen
konstaterat, att en sammanföring av veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan
icke kan motiveras med gemensamma arbetsuppgifter och
följaktligen icke torde kunna leda till nagra egentliga besparingai av
personella eller materiella resurser. Vad utredningen anfört beträffande
samgåendet mellan veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan galler enligt
utredningen i än högre grad beträffande ett ifrågasatt samgående mellan
veterinärhögskolan och skogshögskolan. Verksamheten vid de båda högskolorna
omfattar helt olika ämnesområden och några egentliga gemensamma
nämnare finnes varken beträffande undervisningen eller forskningen.
Ledamoten Kvarnbäck har anmält avvikande mening och uttalat, att konsekvenserna
i olika avseenden av en samorganisation av de tre högskolorna
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
bör bli föremål för eu skyndsam utredning. Sveriges förenade studentkårer
instämmer i att ett ökat samarbete med andra högskolor under jordbruksdepartementet
eller med Stockholms universitet torde vara av stort intresse
för den högre skogsforskningen och skogsundervisningen. Det är däremot
tvivelaktigt om en sammanslagning vore ägnad att bäst befrämja skogshögskolans
och skogsforskningsinstitutets intressen. Vinsten med gemensam
undervisning och forskning torde vara relativt begränsad. Därför vill
SFS förorda, att inget samgående sker, utan att kontakterna med de högskolor
och institutioner som har angränsande intresseområden sker via
samarbetsorgan med representanter för intresserade parter.
Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
finner, att en samordning mellan de tre högskolorna under jordbruksdepartementet,
d. v. s. lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna, kan medföra
många fördelar, som dock inte kan bli fullt påtagliga med mindre än
att högskolorna blir lokaliserade i omedelbar anslutning till varandra. Detta
måste bli en fråga pa längre sikt, som dock bör beaktas i samband med
nybyggnadsplanen. I avvaktan på en slutgiltig lösning av denna fråga bör
samarbetet mellan de tre högskolorna på olika sätt stimuleras, anser förbunden.
Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar i sammanhanget om sitt yttrande över
jordbrukshögskoleutredningens betänkande, där styrelsen ifrågasatte om
inte skogshögskolan liksom veterinärhögskolan borde sammanslås med
lantbrukshögskolan och förläggas till Uppsala. Arbetsmarknadsstyrelsen
anförde därvid bl. a., att undervisningen vid samtliga tre högskolor i vissa
grundläggande ämnen var av samma innehåll och tvingade varje högskola
att ha egna institutioner härför. Även vad gäller forsknings- och undervisningsinstitutioner
för tillämpningsämnena rådde enligt styrelsen motsvarande
förhållanden. Från allmänna lokaliseringssynpunkter skulle en
utflyttning av skogs- och veterinärhögskolorna från stockholmsområdet
till Uppsala vara av stort värde. Eleverna vid de här berörda tre högskolerna
kommer från hela landet och relativt få från stockholmsområdet,
varför någon nämnvärd ökning av antalet inackorderade studenter ej skulle
bli följden av en utflyttning. Därtill kommer, att den kraftigt ökade tillströmningen
av studenter till Stockholms universitet, inom några år beläget
inom samma område som skogs- och veterinärhögskolorna, sannolikt
skulle skapa än större bostadsproblem för studenterna än f. n. Skogs- och
veterinärhögskolornas lokaliteter torde med fördel kunna övertagas av
universitetet. Även statskontoret erinrar om att ämbetsverket i yttrande
över jordbrukshögskoleutredningens betänkande som sin mening anfört att
tanken på en gemensam högskola för ifrågavarande discipliner vore värd
att närmare prövas. Tidpunkten för att aktualisera denna tanke måste
vara synnerligen lämplig, innan beslut fattades om en eventuell utbyggnad
av undervisningen. Statskontoret uttalade sammanfattningsvis i denna del,
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961 23
att de närmare förutsättningarna för en samordning i vetenskapligt, pedagogiskt
och administrativt hänseende av här ifrågavarande högskolor
närmare borde prövas. Då statskontoret har att taga ställning till det
nu förevarande betänkandet, träder enligt ämbetsverket nyss anförda synpunkter
i förgrunden. Vid handläggningen inom styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök av förevarande ärende har professor
Yngve Gustavsson anfört särskilda synpunkter på samarbetet mellan
olika forsknings- och undervisningsinstitutioner. Han uttalar därvid
bl. a.
Utöver vad styrelsen framhåller får jag anföra följande. Såsom jag närmare
utvecklat i ett särskilt yttrande till jordbrukshögskoleutredningens betänkande
finnes flera vägande skäl, som talar för att skogshögskolan samorganiseras
med lantbrukshögskolan. Likasa torde anledning finnas att söka
åstadkomma ett organiserat samarbete eller eventuellt ett organisatoriskt
samgående mellan statens skogsforskningsinstitut och motsvarande försöksinstitutioner
på jordbrukets område. Vid en förnyad överarbetning av den
skogsvetenskapliga verksamhetens organisation bör enligt min uppfattning
anförda frågor utredas. I samband härmed bör närmare undersökas huruvida
icke lokaliseringspolitiska synpunkter och vidare den begränsade tillgången
till tomtmark i anslutning till skogshögskolans och statens skogsforskningsinstituts
nuvarande byggnadsområde talar för en flyttning av den
skogsvetenskapliga verksamheten från Stockholm.
överstyrelsen för de tekniska högskolorna erinrar om, att överstyrelsen
i sitt remissutlåtande över det av jordbrukshögskoleutredningen avgivna
betänkandet förordade en utredning i frågan om en sammanslagning av
skogshögskolan med lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan. En utredning
härom bör genomföras på sådant sätt, att den ej medför någon
försening av skogshögskolans upprustning. Såväl den nya byggnad, vilken
kommittén föreslagit, som högskolans äldre byggnader synes vid en eventuell
utflyttning från Stockholm kunna övertagas av Stockholms universitet.
Eftersom den nuvarande förläggningsplatsen i stort sett ej erbjuder några
expansionsmöjligheter, torde en utflyttning därifrån redan ur denna synpunkt
vara för skogshögskolan fördelaktig. RLF anför, att vissa fördelar
skulle kunna uppnås genom en samordning av berörda fackhögskolor. Förbundet
anser, att det vore välbetänkt om man vid en långsiktig planering
lämnar möjligheter öppna för en dylik sammanslagning. Statens tekniska
forskningsråd säger sig finna det svårbegripligt, att denna fråga kan
avföras utan ytterligare utredning. Att en sådan utredning nödvändigtvis
skulle fördröja den erforderliga upprustningen kan ej anses självklart. Den
upprustning, som föreslagits, är enligt rådets mening i själva verket inte mera
omfattande än att den skyndsamt bör och kan genomföras. Svenska lantarbetsgivareföreningen
erinrar slutligen om att frågan om en organisatorisk
samordning av skogs-, lantbruks- och veterinärhögskolorna har övervägts
i andra sammanhang. Föreningen, som tidigare uttalat sig för ett dylikt sam
-
24
Kungi. Maj.ts proposition nr 118 är 1961
manförande, anser att frågan härom bör utredas. Då emellertid ett förverkligande
av denna tanke maste ske på lång sikt, bör den icke hindra genomförandet
av nu föreslagen omorganisation av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet.
Det är emellertid önskvärt, att denna omorganisation av
högskolan far sadan form, att den icke förhindrar ett senare sammanförande
av förenämnda undervisningsanstalter.
Departementschefen. 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté
har i enlighet med sina direkiiv företagit en allmän översyn av
skogshögskolans och statens skogsforskningsinstituts organisation och resurser.
Kommittén har därvid särskilt beaktat skogsbrukets ställning i
svenskt näringsliv och de utvecklingsmöjligheter för skogsnäringen, som
kan uppnås genom intensifierad forskning och genom reformering av den
högre utbildningen på det skogliga området.
Kommittén pekar i detta sammanhang inledningsvis på att skogsindustriernas
andel av nationalprodukten under större delen av 1950-talet uppgick
till omkring en tiondel och alltjämt torde vara av samma storleksordning.
Kommittén erinrar vidare bland annat om den särskilda betydelse,
som skogsbruket har för vårt folkhushåll genom att skogsprodukterna utgör
den viktigaste varugruppen i Sveriges export och värdet av dem kan
uppskattas till cirka 40 procent av det totala exportvärdet. Enligt kommittén
sker en fortgående ökning av virkesförrådet inom landet, som möjliggör
en utökning av avverkningarna. Samtidigt torde levnadsstandardhöjningen
i olika länder medföra, att efterfrågan på särskilt de mera förädlade
skogsprodukterna, såsom massa och papper, kommer att öka i betydande
grad. Möjligheterna för det svenska skogsbruket att även i framtiden göra
sig gällande på exportmarknaden beror dock givetvis på till vilka priser
skogsprodukterna kan erbjudas. Kommittén uttalar, att det naturligtvis är
vanskligt att ange forskningens betydelse ur ekonomisk synpunkt för skogsbrukets
framtida utveckling. Som exempel på storleksordningen av de
ekonomiska vinster, som forskningen på förevarande område kan frambringa
nämner kommittén att vissa i annat sammanhang gjorda beräkningar
bland annat visat, att en minskning av avverkningskostnaderna med
tio procent betyder en besparing av drygt 100 miljoner kronor årligen för
vårt samhälle och att produktionsfrämjande åtgärder, som ökar volymproduktionen
med tio procent och som leder till sådan förbättrad virkeskvalitet
och virkesvård att bruttovärdet per kubikmeter höjes med fem
procent, innebär en samhällsekonomisk vinst av ungefär 400 miljoner kronor
årligen. Mot bakgrunden av här antydda förhållanden måste enligt
kommittén angelägenheten av en upprustning av skogsforskningen och den
högre skogliga utbildningen bedömas. Kommittén har för sin del enhälligt
funnit att en dylik bedömning leder till att betydligt ökade resurser bör
ställas till skogsvetenskapens förfogande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
25
Kommitténs uppfattning har som framgår av den lämnade redogörelsen
för remissuttalandena i denna del inte mött invändning från något håll. I
stället har allmän tillfredsställelse uttalats över den positiva inställning till
skogsvetenskapens krav på ökade resurser som visats av kommittén. Från
flera håll har betonats att det framlagda upprustningsprogrammet måste
anses som ett minimiprogram. Åtskilliga remissinstanser har även framhållit
vikten av att upprustningen genomföres på ej alltför lång tid.
Kommitténs uppgifter visar enligt min uppfattning vilken avgörande betydelse
skogen har som en av grundvalarna för det materiella framåtskridandet
i vårt land. För att skogsnäringen skall kunna bibehålla och även
i önskvärd mån stärka sin ställning synes det emellertid nödvändigt att
metoderna för att utvinna skogsprodukterna utvecklas och att näringens
konkurrensförmåga i en alltmer hårdnande världsmarknad främjas. Att
härvidlag forskningen och den högre utbildningen har ytterst viktiga uppgifter
ligger enligt min mening i öppen dag. Jag delar därför helt kommitténs
uppfattning, att en upprustning av resurserna på skogsvetenskapens
område bör komma till stånd.
I förevarande sammanhang torde jag till närmare prövning få upptaga
vissa principiella spörsmål rörande dels den organisatoriska ramen för
ifrågavarande upprustning, dels den ungefärliga omfattningen av densamma
och dels den ordning enligt vilken olika åtgärder bör genomföras.
Kommittén föreslår, att den nu nödvändiga upprustningen av den skogsvetenskapliga
utbildningen och forskningen skall ske inom en enhetlig
organisatorisk ram. Detta ordnas enligt kommitténs mening bäst genom
att skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet sammanföres till en organisation.
I sin motivering för förslaget framhåller kommittén att den olikhet som
kan konstateras mellan forskningen vid skogshögskolan och vid skogsforskningsinstitutet
närmast gäller arbetsområdet, i det alt forskare vid
högskolan särskilt ägnat sig åt mindre omfattande undersökningar, som
ofta kunnat genomföras på kort sikt, medan institutets forskare till betydande
del engagerats i större och mera personalkrävande undersökningar,
ibland på mycket lång sikt. Denna olikhet anser kommittén delvis sammanhänga
med det förhållandet, att flertalet högskoleinstitutioner hittills
haft begränsade resurser. Enligt kommitténs mening skulle eu effektiv förstärkning
av den nuvarande högskolans resurser för såväl undervisning
som forskning medgiva, att även dess institutioner upptager mera omfattande
forskningsuppgifter. Kommittén konstaterar vidare, att det hittills
i stort sett även torde ha förhållit sig så, att både institutets och högskolans
forskare, om hänsyn tages till de personella och ekonomiska resurser som
i praktiken förelegat, haft ungefär samma möjligheter att inom fastställda
uppgifter för institutionerna välja forskningsobjekt.
26
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
Kommittén framhåller vidare, att forskningen på de flesta områden
numera i stigande omfattning kräver samarbete mellan företrädare för
olika ämnesspecialiteter och att detta i särskilt hög grad gäller skogsforskningen.
Kommittén har därför vid fördelningen av ämnesområdena för
högskolans och institutets institutioner sökt att åstadkomma en ökad specialisering
utan att inom samma arbetsområden inrätta skilda undervisnings-
och forskningsinstitutioner. Kommittén har nämligen även ur utbildningssynpunkt
ansett, att några strikta gränser ej bör uppdragas mellan
högskolans och institutets vetenskapliga avdelningar, särskilt som den rikliga
tillgången på forskningsmaterial vid institutets institutioner gör dessa
ytterst lämpade för utbildningen av forskare.
Genom att sammanföra skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
till en administrativ enhet erhålles enligt kommitténs mening en rationell
placering av institutioner och andra organ med arbetsuppgifter inom båda
de nuvarande administrativa enheterna. Kansliorganisationen skulle i väsentlig
grad kunna förenklas och förbättras, avvägningen av medelsbehovet
för olika ändamål underlättas och ökade möjligheter att utnyttja tillgängliga
vetenskapliga resurser i fråga om personal och utrustning ernås. Kommittén
anser även att en samlad skogsvetenskaplig organisation bör kunna
utåt framträda med större tyngd och bättre än för närvarande hävda skogsvetenskapernas
ställning i svenskt akademiskt liv. Den vidare akademiska
miljö, som en sammanslagen organisation innebär, bör även vara ett påtagligt
stöd för att upprätthålla och utveckla undervisningen på hög vetenskaplig
nivå. Kommittén har vidare föreslagit att det vid skogsforskningsinstitutet
tillämpade programförfarandet skulle utsträckas att gälla hela
den sammanslagna organisationen.
Såsom framgår av redogörelsen för kommittébetänkandet har en ledamot
inte anslutit sig till kommitténs förslag i denna del utan velat uppskjuta
ett slutligt ställningstagande till organisationsproblemet till dess
även andra alternativ behandlats. Skogshögskolans inordnande som en fakultet
i Stockholms universitet har därvid angivits vara det bästa under
förutsättning att samtidigt samordningen med skogsforskningsinstitutet ej
försämrades utan om möjligt förbättrades samt att kontakten med det
praktiska skogsbruket upprätthölls.
Flertalet av de hörda remissinstanserna har ägnat organisationsfrågan
stort intresse. Såsom framgar av redogörelsen för remissyttrandena är
meningarna i förevarande avseende synnerligen delade.
De invändningar, som huvudsakligen anförts särskilt bland universitetsoch
högskolemyndigheter mot kommitténs samordningsförslag, synes framför
allt grunda sig på uppfattningen att ett genomförande av kommitténs
förslag skulle alltför starkt inskränka på rätten för professorerna vid den
nuvarande högskolan att själva välja eller underkänna forskningsuppgifter
och att rektorsämbetet i samband därmed skulle få en annan karaktär än
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
27
för närvarande. Andra remissinstanser förmenar att forskningen i en sammanslagen
organisation skulle komma att tillmätas alltför stor vikt jämfört
med undervisningen. Vissa av skogsnäringens företrädare bland remissinstanserna
uttrycker oro för att samarbetet mellan den skogliga forskningen
och det praktiska skogsbruket skall äventyras genom en integrering
av skogshögskolan med skogsforskningsinstitutet.
Andra remissinstanser är emellertid av motsatt mening och tillstyrker
majoritetsförslaget om en sammanföring, bland annat de företrädare för
skogsindustriernas branschorganisationer, som vid behandlingen av vissa
forskningsfrågor ingår som adjungerade ledamöter i styrelsen för skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet. Av de närmast berörda parterna
har majoriteten av skogshögskolans lärarråd avstyrkt förslaget medan
skogsforskningsinstitutet tillstyrkt detsamma. Majoriteten av den gemensamma
styrelsen för de båda organen har också för sin del ansett, att en
sammanslagning bör ske, under förutsättning att normer ges som garanterar
en fri forskningssektor vid varje institution vid högskolan.
Flertalet av de remissinstanser, som ställt sig tveksamma eller som avstyrkt
det framlagda förslaget om en sammanföring av skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet till en administrativ enhet, har påyrkat att
organisationsfrågan ytterligare utredes. Därvid har bland annat ansetts
att möjligheterna bör undersökas, dels att åstadkomma närmare integration
av de tre högskolorna på jordbrukets område, dels att genomföra en närmare
organisatorisk samordning av skogshögskolan med Stockholms universitet.
För egen del vill jag först erinra om att frågan om möjligheterna att
åstadkomma en organisatorisk samordning av samtliga de fackhögskolor
och forskningsinstitut, som sorterar under jordbruksdepartementet, redan
behandlats i den till årets riksdag lämnade propositionen nr 69 angående
upprustning av forskning, försök och högre undervisning på jordbruksoch
trädgårdsområdena. Förslaget att organisatoriskt anknyta de tre högskolorna
på jordbrukets område till en enhet har därvid avvisats och i
stället har ett samarbetsorgan ansetts böra komma till stånd, bestående
av ordförandena i de olika högskolornas styrelser, rektorerna vid de tre
högskolorna och en professor vid varje högskola. Samarbetsorganet skall
närmast ha till uppgift att söka få till stånd samarbete och kontakt främst
mellan närliggande ämnesområden berörande de tre högskolorna. I nämnda
proposition har jag även uttalat att ett vidgat samarbete mellan universitet
och högskolor på såväl undervisningens som forskningens områden
bör vara en av utvägarna att möta de krav, som i framtiden kommer att
ställas på de högre läroanstalterna men att samarbetet mellan de under
jordbruksdepartementet lydande högskolorna liksom mellan dessa samt
universitet och andra högskolor i vart fall tills vidare med fördel kan inriktas
på sådana avsnitt och spörsmål, där klara fördelar står att vinna
28
Kungi. Maj-.ts proposition nr 118 åt 1961
och där samarbetet mer organiskt växt fram. Jag har inte i förevarande
sammanhang funnit anledning till några ändringar i detta uttalande. Ej heller
har jag kunnat finna några nya sådana skäl till att nu samordna skogshögskolan
med Stockholms universitet att det skulle vara berättigat fördröja
skogsforskningens upprustning med nya utredningar. Jag vill emellertid
framhålla att jag i det följande avser föreslå en så nära anpassning
som möjligt till universitetsförhållanden i fråga om befattningstyper, anställningsformer
och anställningsvillkor samt beträffande tilldelning av
hjälpresurser i form av biträdespersonal, materiel m. m. Under sådant förhållande
synes det nu förestående ställningstagandet till organisationen på
det skogsvetenskapliga området ej behöva innebära ett hinder för framtida
överväganden i anslutning till universitetens kommande organisation.
Vad härefter angår sammanföringen av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
till en organisation vill jag först erinra om att skogsforskningsinstitutet
enligt sin instruktion är det centrala organet för den med
statsmedel bedrivna vetenskapliga forskningen på skogsbrukets område,
under det att skogshögskolan enligt sina stadgar har att meddela på vetenskaplig
och praktisk grund vilande undervisning i skogshushållning samt
genom vetenskaplig forskning främja skogsbrukets utveckling. Som framgår
av vad förut anförts, bedrives emellertid jägmästarutbildning jämväl
vid vissa institutioner vid skogsforskningsinstitutet, varjämte större delen
av den vidare forskarutbildningen också kommit att ske vid institutet. Såsom
kommittémajoriteten framhållit, synes det inte heller så mycket vara
forskningens karaktär utan fastmer inriktningen på olika arbetsområden
som i någon mån betingat olikheterna i de forskningsuppgifter som hittills
upptagits vid de båda enheterna. Den nära samhörigheten mellan skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet markeras jämväl av det förhållandet,
att styrelsen för ifrågavarande båda skogsvetenskapliga centra ansetts böra
vara gemensam. Slutligen må uppmärksammas att såväl högskolans rektor
som institutets chef förordnas av Kungl. Maj:t.
I det följande avser jag att på grundval av kommitténs i det avseendet
enhälliga betänkande framlägga förslag till arbetsfördelning mellan de
olika skogsvetenskapliga institutionerna i syfte att därigenom skapa största
möjliga utrymme för utbyggnad av de vetenskapliga resurserna. Den härigenom
eftersträvade mera systematiska arbetsfördelningen kommer att
medföra ökat behov av samordning såväl i fråga om undervisning som
forskning. De nuvarande institutsavdelningama förutsättes sålunda skola
i ökad omfattning medverka i undervisningen, särskilt på högre stadium
samt i forskarutbildningen.
Antalet beröringspunkter mellan de båda skogsvetenskapliga organen är
sålunda redan nu synnerligen omfattande och kan vid bifall till mina i det
följande framlagda förslag förväntas bli än större. I det föregående har jag
framhållit nödvändigheten av att en successiv upprustning av resurserna
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
29
på skogsforskningens och den högre skogliga undervisningens område kommer
till stånd. Behoven är emellertid stora och torde nästan alltid kunna
komma att motiveras som inte tillfredsställande täckta. Enligt min mening
är det därför oundgängligen nödvändigt för att statsmakterna skall kunna
fatta beslut om erforderliga medelsanvisningar, att en samlad bild av medelsbehovet
med noggrann angelägenhetsgradering årligen kan presenteras.
Detta är en av anledningarna till att hela den skogsvetenskapliga verksamhet,
varom här är fråga, bör inordnas i en enhetlig ram. Men även i övrigt
finner jag de av kommittémajoriteten anförda skälen för en samorganisation
bärande och de av vissa remissinstanser gjorda invändningarna anser
jag inte övertygande. Med hänsyn till erinringarna mot att programförfarandet
skulle utsträckas jämväl till de nuvarande undervisningsinstitutionerna
är jag, som jag närmare kommer att utveckla i nästa avsnitt, emellertid
beredd att på denna punkt om ock med tvekan jämka kommitténs
förslag i avvaktan på den utveckling av forskningsväsendets organisation
som kan förmodas komma att äga rum även inom andra vetenskapliga
områden. Efter gjorda överväganden har jag kommit till den uppfattningen
att kommitténs organisationsförslag, med vissa i det följande närmare behandlade
jämkningar, bör läggas till grund för den organisatoriska utformningen
av den skogsvetenskapliga verksamheten och nuvarande skogshögskola
och skogsforskningsinstitut per den 1 juli 1962 sammanföras till en
enhet. Organisationen bör i enlighet med kommitténs förslag benämnas
skogshögskolan.
III. Den skogsvetenskapliga undervisningens och forskningens
ledning m. m.
Nuvarande förhållanden. Enligt nu gällande stadgar skall skogshögskolan
meddela på vetenskaplig och praktisk grund vilande undervisning
i skogshushållning samt genom vetenskaplig forskning främja skogsbrukets
utveckling.
Statens skogsforskningsinstitut är enligt gällande instruktion det centrala
organet för den med statsmedel bedrivna skogliga forskningen i landet.
Institutet har sålunda till uppgift att klargöra skogarnas tillstånd och vägarna
för skogsbrukets ändamålsenliga bedrivande samt att sprida kännedom
därom. 1 detta syfte åligger det institutet bl. a. att anordna och utföra
vetenskapliga undersökningar och praktiska försök för att utforska förutsättningarna
för en ändamålsenlig skogshushållning, bör sådana undersökningar
och försök disponerar institutet f. n. tre försöksparker, nämligen
vid Tönnersjöheden i Hallands län, Siljans!ors i Kopparbergs län
samt Svartberget och Kulbäcksliden i Västerbottens län. Härtill kommer
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
ett försöksfält vid Bogesund utanför Stockholm. Skogsmarken har en
areal av sammanlagt omkring 5 000 ha.
Skogshögskolans nuvarande organisation bygger i stort sett på beslut
vid 1948 års riksdag angående utbyggnad av lantbruks-, veterinär- och
skogshögskolorna m. m., medan skogsforskningsinstitutet fick sin nuvarande
organisation i huvudsak fastställd år 1939 i samband med riksdagens
principbeslut beträffande omorganisation av dåvarande skogsförsöksanstalten.
På grund av den då rådande krissituationen dröjde det dock
till den 1 juli 1944, innan den beslutade omorganisationen kunde genomföras.
Genom beslut av 1946, 1948 och 1954 års riksdagar har institutet,
som den 1 juli 1945 erhöll sitt nuvarande namn, utbyggts med vissa nya
avdelningar.
Skogshögskolan. Verksamheten vid skogshögskolan står under
ledning av styrelsen, lärarrådet, högskolans rektor och undervisningsnämnden.
Styrelsen, som är gemensam för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,
skall bl. a. ha inseende över högskolan och främja dess verksamhet,
och inom ramen för gällande stat handha högskolans ekonomi samt
årligen efter förslag av lärarrådet fastställa plan för undervisningen. Styrelsen
utgöres av elva ledamöter. Chefen för domänverket, chefen för skogsstyrelsen,
skogshögskolans rektor och chefen för statens skogsforskningsinstitut
är självskrivna ledamöter. Övriga sju ledamöter utses av Kungl.
Maj:t för en tid av tre år. En av ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t
till ordförande. Styrelsen väljer för ett år i sänder vice ordförande.
Lärarrådet, som omfattar högskolans samtliga professorer, skall bl. a.
ha inseende över skogshögskolans vetenskapliga angelägenheter och till
styrelsen avge förslag till undervisningens planläggning. På lärarrådet ankommer
också att antaga studerande vid högskolan, att pröva ansökningar
om avläggande av skogsvetenskaplig licentiatexamen samt att
bedöma avlagda disputationsprov för erhållande av skogsvetenskaplig
doktorsgrad.
Den närmaste tillsynen över skogshögskolan utövas av rektor, vilken
bl. a. åligger att vara ordförande i lärarrådet, att vaka över undervisningen
och att efter prövning av ansökningar om civiljägmästarexamen utfärda
examensbetyg. Till rektor förordnar Kungl. Maj:t, efter förslag av styrelsen,
för högst fem ar en av högskolans professorer. Förslag om innehavare
av rektorsämbetet avges av styrelsen efter hörande av lärarrådet. För ett
år i sänder utses vidare av styrelsen en av högskolans professorer att vid
förfall för rektor såsom prorektor fullgöra dennes åligganden.
För undervisningens planmässiga ordnande och för granskning av studieplaner
och förslag till sådana finnes vid högskolan en undervisningsnämnd.
Nämnden skall minst en gång varje år överlägga med ombud för
de studerande angående frågor, som sammanhänger med undervisningen.
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
31
Vidare skall den årligen upprätta och till lärarrådet överlämna förslag till
undervisningsplan för nästkommande sommar-, höst- och vårterminer.
Nämnden består av rektor och minst två av lärarrådet valda ledamöter.
Statens skogs forskningsinstitut. Verksamheten vid statens
skogsforskningsinstitut står under ledning av styrelsen, institutets chef
samt föreståndarkollegiet.
Styrelsen är som förut nämnts gemensam för skogshögskolan och institutet.
Bland styrelsens åligganden på nu ifrågavarande område märks bl. a.,
att den skall ha överinseende över institutet och främja dess verksamhet,
med uppmärksamhet följa utvecklingen inom området för institutets verksamhet
och själv vidtaga eller hos statsmakterna framlägga förslag till
åtgärder, som anses lämpliga för främjande av den skogliga forskningen.
Vidare skall styrelsen årligen fastställa arbetsplan för institutets verksamhet.
Styrelsens sammansättning har angivits i samband med den i det föregående
lämnade redogörelsen för skogshögskolans organisation.
Närmaste ledningen av institutet utövas av en chef, som helt ägnar sig
åt institutets ledning och sålunda icke själv har ansvaret för någon särskild
avdelning. Chefen, som förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av sex
år, skall leda och övervaka institutets verksamhet i dess helhet och upptaga
och vårda förbindelser med för skogsbruket verksamma institutioner
och organ samt med skogsbrukets praktiska utövare. Han skall vidare
tillse, att arbetsuppgifterna på lämpligt sätt fördelas mellan institutets
avdelningar och befattningshavare och att erforderligt samarbete kommer
till stånd. Chefen är därjämte ordförande i institutets föreståndarkollegium.
Frågor av mera allmän eller väsentlig betydelse som berör den skogliga
forskningen skall, innan de föredrages i styrelsen, ha varit föremål för
överläggning i nämnda föreståndarkollegium. Föreståndarkollegiet består
av chefen och avdelningsföreståndarna vid institutet.
Styrelsen äger för överläggning i frågor rörande forskningsverksamheten
och vad därmed sammanhänger i mån av behov tillkalla i frågorna sakkunniga
personer. Med stöd härav har med vissa tidsintervaller på skogsforskningsinstitutet
hållits överläggningar rörande institutets arbetsprogram,
s. k. femårsmöten. I dessa överläggningar deltager — förutom styrelsens
ledamöter, skogshögskolans professorer och skogsforskningsinstitutets
avdelningsföreståndare, försöksledare och assistentpersonal -— representanter
för olika skogliga myndigheter, institutioner och organisationer.
Till ledning för överläggningarna avger institutets avdelningsföreståndare
berättelser över verksamheten under senast förflutna verksamhetsperiod
samt framlägger förslag till arbetsprogram för den kommande perioden.
De synpunkter och rekommendationer, som framkommer vid ifrågavarande
möten, ligger sedan till grund för styrelsens ställningstaganden vid
fastställandet av de årliga arbetsplanerna för institutet samt vid uppgörandet
av förslag till utgiftsstater etc.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
Kommittén. Kommittén har närmare utvecklat vad den föreslagna samorganisationen
i praktiken bör innebära i fråga om de vetenskapliga institutionernas
ställning och arbetsuppgifter och har i sammanhang härmed
framlagt förslag till utformning av den administrativa ledningen samt
kansli- och kameralorganisationen ävensom vissa andra gemensamma
serviceavdelningar.
De vetenskapliga institutionernas ställning. Kommittén erinrar om att en
viss planering av forskningsarbetet erhålles redan genom arbetets uppdelning
på skilda institutioner, genom en specialiserad personaluppsättning
och genom anvisning av medel till bestämda ändamål. Vid skogsforskningsinstitutet
har dessutom på grundval av överläggningar mellan forskarna
och skogsbrukets företrädare skett en kartläggning av aktuella
forskningsuppgifter, vilken tjänat som underlag för av styrelsen fastställda
årsprogram för skogsforskningens bedrivande. Dessa överläggningar torde
även ha lämnat vägledning för den vid skogshögskolan bedrivna forskningen,
men denna har icke redovisats eller bebådats på motsvarande
sätt. Däremot har i årsredogörelsen för skogshögskolan lämnats en översikt
även av vid denna avslutad och pågående forskning. Vid en sammanslagen
organisation uppkommer spörsmål om en viss planering av forskningen
i programform bör bibehållas eller icke samt om en sådan planering
skall omfatta hela den nya organisationen eller endast delar av densamma.
Kommittén anför härom bl. a.
Vid övervägande av dessa frågeställningar synes särskilt böra uppmärksammas,
att den organiserade kontakten med skogsnäringen och den bl. a.
härpå grundade arbetsplaneringen måste bedömas ha starkt påverkat inriktningen
av forskningen vid institutet på aktuella och för skogsbrukets
utveckling påtagligt betydelsefulla problem. Detta har kunnat ske samtidigt
som forskarna haft tillfredsställande möjligheter att upptaga forskningsuppgifter,
som framkommit under det mer långsiktiga forskningsarbetets
bedrivande, och att utföra vissa undersökningar, som uppdragits
åt institutet av myndigheterna eller olika skogsbruksintressenter. Programmen
synes ej heller ha hindrat upptagandet av långsiktiga grundforskningsuppgifter.
Tvärtom torde den kartläggning och diskussion av frågeställningarna
inom skogsforskningen, som ägt rum i samband med arbetsplaneringen,
många gånger ha stimulerat till upptagandet av sådana grundforskningsuppgifter.
Därjämte torde planeringen på ett alldeles speciellt
sätt ha möjliggjort en rationell användning av befintliga ekonomiska och
personella resurser samt underlättat anskaffningen och tilldelningen av
medel för verksamheten såväl från staten som från enskilda. Genom programuppläggningen
har nämligen en administrativ form för tillkomsten av
lämpliga forskargrupper förefunnits och en kartläggning och penetrering
av forskningsuppgifterna och de härför erforderliga resurserna även på
lång sikt kommit till stånd. Det samarbete med det praktiska skogsbruket,
som ingår som ett led i programuppläggningen, torde också ha ökat institutets
möjligheter till forskning och verkat stimulerande för de enskilda
forskarna. De påtagliga fördelar utan påvisbara olägenheter som program
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
33
uppläggningen hittills haft synes enligt kommitténs mening icke böxa av^
varas i en ny organisation.
Det har framhållits i diskussionen, att det skulle ligga ett särskilt värde
i att för högskolans forskare endast statuterna för tjänsternas avgränsning
samt de personella och ekonomiska resurserna angav området och
omfattningen av vederbörandes forskningsuppgifter. Utan att vilja^ pa
forskningens område liksom i all annan skapande verksamhet pa nagot
sätt förringa värdet av frihet att taga initiativ och söka skaffa sig möjligheter
att fullfölja dem, har dock kommittén icke kunnat underlåta att i
detta sammanhang taga hänsyn till vissa förhallanden i den praktiska uppläggningen
och i fullföljandet av även högskoleinstitutionernas arbete. Så
länge utbildningsuppgifterna på ett lägre akademiskt plan nästan helt tagit
resurserna i anspråk hos ifrågavarande institutioner har förevarande spörsmål
icke haft någon påtaglig betydelse. I och med att forskarutbildningen
och forskningen ökar i omfattning och därmed ökade resurser ställes till
förfogande och ytterligare resurser påfordras måste emellertid denna del
av ifrågavarande institutioners verksamhet bedömas alltmer likformigt med
de rena forskningsinstitutionernas. Vidare torde det förhålla sig så, att vid
forskningsinstitutioner av någon väsentlig betydenhet oavsett deras administrativa
placering forskningsuppgifterna kartlägges och planer för forskningens
bedrivande uppgöres i förväg.
Kommittén har för sin del funnit det rimligt att dylika inom de nuvarande
högskoleinstitutionerna erforderliga program anslutes till arbetsplaneringen
inom det nuvarande institutet. Kommittén föreslår därför att
det vid skogsforskningsinstitutet tillämpade programförfarandet i sina
huvuddrag bibehålies och utvidgas till att omfatta samtliga vid den sammanförda
organisationen befintliga institutioner.
Enligt kommitténs mening bör programmen icke gå alltför mycket i
detalj. De bör sålunda lämna tillfredsställande utrymme för de enskilda
institutionerna och forskarna att inom ramen för befintliga resurser upptaga
tillfälliga forskningsuppgifter eller uppgifter, som framkommer vid
eller under arbetet med de i programmen redovisade uppgifterna. Vidare
bör programmen lämna visst rum för fullgörandet av sådana forskningsoch
utredningsuppdrag, som efter styrelsens beslut kan mottagas från
enskilda uppdragsgivare och som betalas av dessa.
Vid fastställandet av program bör enligt kommitténs mening särskilt
beaktas vissa speciella förhållanden som har betydelse för de institutionsföreståndare
och andra tjänstemän, som ansvarar för mera omfattande
delar av undervisningen. Även om också dessa institutioner redovisas i
programmen torde omfattningen och inriktningen av ifrågavarande personals
sålunda redovisade forskning i huvudsak avgöras av vad som kan
bedömas möjligt och lämpligt i förhållande till undervisningsbördan och
de därmed sammanhängande uppgifterna.
Kommittén framhåller att infogandet av samtliga institutioner i ett
gemensamt program också får sos som en logisk följd av att forsknings
3
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 118
34
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
fältet uppdelats mellan institutionerna på ett sådant sätt att i princip endast
en institution skall svara för ett och samma ämnesområde.
Kommittén anför, att på vissa håll den uppfattningen har framkommit
att innehavare av en undervisningsprofessur främst bör besitta pedagogisk
skicklighet och icke lämpligen bör sättas in i ett forskningsarbete, som
endast har sekundärt intresse för honom. Kommittén erinrar emellertid
om att universitetsutredningen förutsatt, att akademisk utbildning till
magisterstadiet i stor omfattning bör kunna ombesörjas av andra lärarkrafter
än professorer.
I fråga om den administrativa ledningen för den föreslagna skogshögskolan
framlägger kommittén i huvudsak följande förslag.
I spetsen för högskolan bör finnas en styrelse, bestående av det antal
ledamöter, som Kungl. Maj:t bestämmer, med cheferna för domänverket
och skogsstyrelsen och den i det följande föreslagne rektorn som självskrivna
ledamöter. Övriga ledamöter bör liksom nu utses av Kungl. Maj:t
för en tid av tre år.
Kommittén finner det angeläget att i detta sammanhang betona vikten av
att skogsnäringens olika grenar är representerade i styrelsen för skogshögskolan
liksom att styrelsen genom sin sammansättning medger kontakt
med forskning och akademisk utbildning utanför skogshögskolan.
Under styrelsen skall organisationen ledas av en från andra uppgifter
friställd befattningshavare. Kommittén har icke funnit anledning att för
denne befattningshavare frångå den hävdvunna tjänstebenämningen rektor.
Han bör utses för viss tid av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen,
som i ärendet bör höra det i det följande angivna kollegiet. I fråga om
rektorsbefattningen anför kommittén bl. a.
Rektor bör ha ådagalagt framstående skicklighet inom skoglig forskning
eller inom därmed sammanhängande forskningsområde. Han bör vidare
besitta administrativ förmåga och ha god inblick i och förståelse
för den skogsvetenskapliga forskningens och utbildningens villkor och
möjligheter. Det bör åligga styrelsen att vid avgivande av förslag till besättandet
av rektorsposten särskilt yttra sig om vederbörandes kompetens
i nu nämnda hänseenden. Om styrelsen funnit flera kandidater tänkbara,
bör den i sitt förslag avgiva förord för en av dem.
Det kan förutsättas, att vanligen en av institutionsföreståndarna kommer
att utses till rektor. Det synes emellertid icke ändamålsenligt att begränsa
urvalsmöjligheterna till enbart högskolans professorer. Enligt kommitténs
mening bör möjlighet finnas att till rektor utse även annan person,
som fyller de angivna kompetenskraven.
Med hänsyn till att rektor bör vara obunden vid ståndpunktstaganden
och att han bör framstå som opartisk i kontroversiella frågor mellan t. ex.
olika institutioner, synes det också vara lämpligt, att han har en så fristående
ställning som möjligt. Enligt kommitténs uppfattning bör därför
om till rektor utses en institutionsföreståndare, hans professorsbefattning
besättas med annan ordinarie innehavare. Skulle en forskare som en läng
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
35
re tid tjänstgjort som rektor vilja återvända till sitt forskningsområde,
torde möjligheter finnas att i lämplig form bereda vederbörande tillfälle
härtill.
Rektors uppgifter i en samordnad organisation kan enligt kommittén i
sina huvuddrag angivas på ungefär följande sätt.
Rektor bör åligga att leda och övervaka skogshögskolans verksamhet i
dess helhet. Han bör därvid bl. a. hålla sig underrättad om skogsbrukets
samt den skogliga forskningens och undervisningens tillstånd och villkor
samt för styrelsen framlägga förslag till åtgärder för främjande av forskning
och undervisning och i övrigt påkalla styrelsens uppmärksamhet å
spörsmål, som berör hithörande verksamhet. Därjämte bör det åvila rektor
att upptaga och upprätthålla förbindelser med för skogsbruket verksamma
institutioner och organ samt med skogsbrukets praktiska utövare. En av
rektors viktigaste uppgifter är att sammanhålla, samordna och befordra
arbetet inom högskolans olika institutioner och att tillse, att förekommande
göromål behörigen fördelas mellan institutionerna. Inför styrelsen
hör rektor föredraga på densamma ankommande ärenden.
Efter styrelsens bestämmande bör rektor kunna delegera föredragningsskyldigheten
gentemot styrelsen beträffande vissa ärenden eller typer av
ärenden till annan befattningshavare, såsom prorektor eller den i det följande
föreslagne administrative byråchefen. Vid behandlingen av forskningsprogrammen
bör vidare institutionsföreståndarna föredraga sina
respektive delar. Slutligen bör rektor bl. a. vara ordförande i skogshögskolans
professorskollegium.
Styrelsen bör enligt kommitténs förslag efter hörande av professorskollegiet
för viss tid utse en prorektor.
Kommittén förutsätter att under ordförandeskap av rektor institutionsföreståndarna
bildar ett kollegium.
Kollegiet bör bestå av samtliga professorer. Därest en institution skulle
ha föreståtts av laborator borde denne ha ingått i kollegiet.
Kollegiet bör i undervisningsfrågor äga samma befogenheter som den
nuvarande skogshögskolans lärarråd och i övrigt vara rådgivande organ för
styrelse och rektor.
Kommittén anför i förevarande sammanhang att den icke funnit skäl
att man när det gäller undervisningsnämnd skall tillämpa andra bestämmelser
för skogshögskolan än för universiteten. Kommittén föreslår därför,
att det vid skogshögskolan skall finnas en undervisningsnämnd med
uppgift att bereda ärenden om undervisningens planmässiga ordnande,
granska studieplaner och studiehandböcker samt framlägga förslag i sådana
eller liknande frågor. Nämnden bör bestå av rektor, prorektor och
därutöver fem ledamöter. Av sistnämnda ledamöter bör kollegiet välja två,
medan återstående tre bör utses av skogshögskolans studentkår på sätt
denna beslutar. Nämnden bör sammanträda en gång under senare delen av
höst- och vårtermin samt i övrigt då rektor finner det erforderligt eller då
minst tre av ledamöterna för angivet ändamål gör framställning därom.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
Kommittén föreslår vidare, att för beredning av undervisningsfrågor
m. m. bör finnas ett särskilt utskott, undervisningsrådet. Detta råd bör
lämpligen utgöras av de i det föregående angivna ledamöterna av undervisningsnämnden,
med undantag dock för nämndens studentrepresentanter.
Då behov därav föreligger, bör föreståndaren för högskolans förläggning
i Garpenberg kunna deltaga i rådets överläggningar.
För beredning av bl. a. samordningsfrågor inom forskningsverksamheten
bör därjämte enligt kommitténs mening finnas ett forskningsråd,
förslagsvis bestående av rektor, prorektor och två av kollegiet utsedda
ledamöter.
Ledamöter av undervisningsråd och forskningsråd föreslås böra utses
för viss, förhållandevis kort tidsperiod, så att möjlighet finnes att successivt
fördela dylika uppdrag mellan olika professorer.
Kansliorganisationen. Med stöd av bl. a. en av statens organisationsnämnd
verkställd undersökning beträffande en gemensam administrativ och kameral
verksamhet vid skogshögskolan föreslår kommittén följande organisation
av ifrågavarande verksamhet.
Organisationen bör omfatta kansli och kameralkontor. Ledningen av
densamma bör under rektor handhas av en administrativ chefstjänsteman.
Med hänsyn till rektors betydelsefulla ledande och samordnande arbetsuppgifter
är det synnerligen angeläget, att han i största möjliga utsträckning
kan avlastas handläggningen av löpande administrativa frågor. Det
är därför av vikt att den ifrågavarande administrative befattningshavaren
har en sådan kapacitet och ställning, att han icke blott kan bereda och
föredraga ärenden för rektor och styrelsen utan även självständigt avgöra
åtskilliga frågor, som eljest skulle åvila rektor. Han bör vidare på ett
avgörande sätt vara de olika institutionsföreståndarna behjälplig vid handläggningen
av administrativa angelägenheter inom resp. institutioner eller
som angår flera institutioner gemensamt.
Vill man erhålla en person, som uppfyller nu angivna krav, kan befattningen
enligt kommitténs mening icke placeras i lägre tjänsteställning än
som byråchef. Kommittén anför vidare.
På kansliet bör i övrigt tjänstgöra en registrator i lönegrad A 10, en kontorist,
tre kanslibiträden och fyra kontorsbiträden. Av sagda personal beräknas
en befattningshavare såsom handsekreterare åt rektor, en befattningshavare
för ritarbeten och liknande uppgifter samt två befattningshavare
för skötsel av telefonväxel. Kameralkontoret bör förestås av en
intendent och i övrigt bestå av följande befattningshavare, nämligen en
kassör i lönegrad A 10, en materialförvaltare, en kontorist, två kontorsbiträden
och en förrådsman. Vidare bör under kontoret sortera en förste
expeditionsvakt, tre vaktmästare och en maskinist. Av vaktmästarna bör
eu vara port- och planteringsvakt.
Kameralkontorets arbetsuppgifter bör bl. a. omfatta personalredovisning,
löneuträkningar och skattefrågor, in- och utbetalningar, bokföring
och ekonomisk rapportering samt kostnadskalkylering och budgetering i
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
37
samband med uttagande av ersättningar för forskningsuppdrag o. d. Till
kontoret bör vidare höra en inköps- och förrådsdetalj. Intendenten bör
i huvudsak självständigt bereda och föredraga de till kameralkontoret
hörande ärendena. Han bör även fungera som ersättare för den i det
föregående föreslagne byråchefen. Med hänsyn till omfattningen och svårighetsgraden
av de arbetsuppgifter, som sålunda skulle åvila intendenten,
bör befattningen enligt kommitténs mening placeras i lönegrad A 23.
Ledamoten Kull anför i särskilt yttrande, att lönesättningen för de båda
topptjänsterna vid kansliorganisationen bör ske under beaktande av lönegradsplaceringen
för tjänster å liknande administrativa enheter på andra
håll inom statsförvaltningen.
Övriga serviceorgan. Jämte kansliorganisationen framstår skogsbiblioteket
enligt kommitténs mening som det viktigaste gemensamma serviceorganet.
Kommittén framhåller den stora betydelse, som ett välutrustat
bibliotek och en smidigt organiserad litteraturtjänst har såväl för utbildningen
till jägmästare som för forskarutbildningen och för forskningen i
allmänhet. Särskilt beaktande förtjänar den alltmer ökade betydelsen av
en rationell och effektivt verkande översättningstjänst. Frågan om hur
litteraturtjänsten vid skogsbiblioteket skall organiseras sammanhänger nära
med spörsmålet om översättningstjänstens uppläggande. Kommittén,
som funnit de meddelade utredningsdirektiven knappast lämna utrymme
för en närmare prövning av förevarande frågekomplex, föreslår, att detsamma
göres till föremål för en särskild utredning.
Kommittén har diskuterat behovet av ytterligare några för högskolan
i sin helhet gemensamma serviceavdelningar. Gjorda undersökningar har
visat, att serviceavdelningar i form av laboratorier och verkstäder hittills
närmast tillkommit för tillgodoseende av vissa institutioners egna behov
även om de i viss utsträckning använts också för gemensamma ändamål.
Enligt kommitténs mening bör vissa serviceavdelningar utbyggas så att de
kan tjäna hela den föreslagna organisationens behov, även om de administrativt
är förlagda till den institution, med vilken de har den närmaste
haturliga samhörigheten. De serviceorgan kommittén härvidlag åsyftar är
dels ett kemiskt laboratorium, dels en fimekanisk verkstad, eu grovmekanisk
verkstad och en snickeriverkstad. Någon flyttning av nu befintliga
organ föranledes icke av kommitténs förevarande förslag. Det kemiska
laboratoriet bör sålunda vara förlagt till institutionen för botanik och
marklära, eller, som institutionen föreslås benämnd, institutionen för
skogsekologi. Den finmekaniska verkstaden bör vara förlagd till den skogsgenetiska
institutionen, medan den grovmekaniska verkstaden samt snickeriverkstaden
bör förläggas till institutionerna för arbetslära resp. virkeslära.
Utöver nu angivna serviceorgan bör vid skogshögskolan finnas ett centralt
fotografiskt laboratorium, där standardkopiering, framställning av
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
skioptikonbilder och vissa förstoringsarbeten skall kunna ske. Laboratoriet
skall även kunna handha mikrofilmning av arkivhandlingar. Ifrågavarande
serviceorgan bör administrativt sortera under skogsbiblioteket. Enligt kommitténs
uppfattning bör dock styrelsen utse någon av institutionsföreståndarna
att ha närmaste överinseendet över laboratoriet. Ett bildarkiv, som
f. n. är under uppläggning, bör ävenledes sortera under biblioteket och stå
under överinseende av en institutionsföreståndare.
Vidare bör liksom nu finnas en särskild befattningshavare för handhavande
och underhåll av de olika institutionernas samlingar m. m. I administrativt
hänseende bör han vara placerad på den skogszoologiska institutionen.
Kommittén framhåller att det är av vikt att högskolans ledning
tillser, att ifrågavarande serviceavdelningar fungerar som gemensamma
organ för samtliga de institutioner, som kan vara i behov av deras tjänster.
Yttrandena. Kommitténs förslag att det vid skogsforskningsinstitutet tilllämpade
programförfarandet i sina huvuddrag bibehålies och
utvidgas till att omfatta samtliga vid den sammanförda organisationen befintliga
institutioner synes vara en väsentlig orsak till att flera remissinstanser
icke funnit sig böra godtaga eller utan närmare utredning kunna taga
ställning till förslaget om en sammanslagning av skogshögskolan och
skogsforsningsinstitutet. Det är härvid närmast den inskränkning som programförfarandet
ansetts innebära i institutionsföreståndarnas möjligheter
att fritt välja forskningsobjekt, som föranlett motståndet. Även bland de remissinstanser,
som funnit sig böra godtaga kommitténs förslag till sammanslagning
av de båda institutionerna, har uttalanden gjorts beträffande
behovet av utrymme för dylik fritt vald forskning, ofta kallad fri forskning.
Av de meningar som framförts må här återges följande.
Skogsstyrelsen anför, att det har omvittnats, att programforskningen vid
skogsforskningsinstitutet, i princip styrd av skogsbrukets önskemål och
krav och prövad i sista hand av institutsstyrelsen, icke innebär nämnvärt
tvång för vederbörande forskare, som i allmänhet i egenskap av förslagsställare
får följa egna idéer och intentioner. Det förefaller då ligga nära till
hands, anser styrelsen, att något vrida på problemet och tillåta fri forskning
vid den nya enhetens undervisningsavdelningar. Därmed skulle en konfliktanledning
kunna försvinna, och det återstår blott att uppställa vissa regler
för verksamhetens begränsning vid nämnda avdelningar. Dessa regler torde
väl knappast behöva innehålla annat än att var och en föreståndare eller
likställd håller sig inom sitt ämnesområde, att forskningsarbetets omfattning
anpassas efter den tid, som med hänsyn till utövande av en fullödig
undervisning kan vara disponibel, att anvisade anslag ej överskrides samt
att forskningsarbetet skall fullföljas. Det ligger i sakens natur att en sådan
fri forskning icke bör kringgärdas med alltför mycket bestämmelser. Om
likväl tillstånd till fri forskning i vissa fall anses erforderligt, bör detta
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
39
meddelas av forskningsrådet och icke av rektor ensam, sedan styrelsen i
vanlig ordning fattat ställning till medelsanvisning för ändamålet. Skogsstyrelsen
kan icke finna att det skulle vara omöjligt att vid de två organens
sammanslagning infoga skäligt och tillräckligt utrymme för fri forskning
vid i första hand undervisningsinstitutionerna. De övriga institutionernas
programforskning, som självfallet måste fortsätta som sådan, lärer enligt
uppgift äga tillbörlig frihet. Bestämmelser rörande de olika institutionernas
ställning i nämnda hänseende bör enligt styrelsens mening införas i
stadgan för skogshögskolan.
Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut är övertygad
om att undervisningsinstitutionerna icke bör deltaga i den s. k. programbundna
forskningen i annan mån än vederbörande institutionsföreståndare
finner med sina och sina underlydandes övriga uppgifter förenligt
att påtaga institutionen sådan forskning. Skogshögskolans lärarråd kan ej
biträda förslaget enligt kommitténs riktlinjer. Lärarrådet anför att idealet
för skogshögskolans del är att fri forskning utan särskild ansökan eller
redovisningsskyldighet skall kunna bedrivas med tillräckligt stora statsanslag
såsom vid i detta avseende mera gynnade högskolor eller vid universiteten.
Med instämmande i kommitténs uttalande vad avser s. k. fri och
bunden forskning framhåller dock professor Nylinder gentemot lärarrådet,
att forskningen på visst sätt kommer att bli garanterat friare enligt utredningens
förslag än vad som f. n. är fallet. Nu är forskningen för den lägre
akademiska personalen på en institution endast fri så länge institutionsföreståndaren,
professorn, finner den förenlig med sina egna intressen.
Genom utredningens förslag garanteras licentiander och doktorander, t. ex.
bl. a. på grund av den föreskrivna, begränsade arbetsskyldigheten möjlighet
till verkligt fri forskning till gagn för den egna meriteringen. Professor
Nylinder påpekar, att det i den diskussion, som förts beträffande fri och
bunden forskning, har visat sig svårt att på ett entydigt sätt definiera begreppet
fri forskning. Om därmed menas rätten för professorn att själv
utan inblandning uppifrån taga upp problem, som faller inom vederbörandes
ämnesområde, finner Nylinder att dessa möjligheter icke skulle bli
beskurna. I stort sett finner Nylinder diskussionen om fri och bunden
forskning med försök att påvisa djupgående väsensskillnader dem emellan
såsom den förts i anslutning till kommitténs betänkande och även av
reservanten Streyffert orealistisk och i vissa fall direkt vilseledande. Statens
skogsforskningsinstitut förutsätter, att de möjligheter till fritt val av
forskningsobjekt, som hittills förelegat vid de båda organisationerna, icke
skall behöva minskas vid den nybildade skogshögskolan utan att en sektor
för icke programbundna forskningsuppgifter alltid skall finnas inom var
och en av högskolans institutioner.
Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägare föreningars riksförbund
anför att ingen torde ifrågasätta att all vetenskaplig forskning måste
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
bedrivas efter någon form av plan för att bli effektiv och att det likaså förefaller
rimligt, att även föreståndarna för vetenskapliga institutioner ålägges
skyldighet att redovisa, hur långt pågående forskningsarbeten framskridit
och vilka resultat som uppnåtts under ett gånget verksamhetsår. Förbunden
finner det dock vara naturligt, att den forskning, som bedrives vid
undervisningsinstitutionema, förblir fri i hävdvunnen mening även vid
skogshögskolan men att varje forskningsuppgift följer en av institutionsföreståndaren
fastställd plan, varvid eventuellt utnyttjande av med andra
institutioner gemensam apparatur eller serviceorgan planeras i samråd
med rektor. En sådan ordning bör kunna komma till stånd inom den av
utredningen föreslagna samorganisationen.
TCO anför, att kommitténs förslag innebär ett principiellt avsteg från
praxis för vetenskapliga institutioner vid svenska universitet, där friheten
i valet av forskningsuppgifter varit självklar. TCO hävdar att ett ingrepp
i denna frihet icke bör ifrågakomma, och kan därför icke tillstyrka sammanslagningen
av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet med de
villkor för den hittills vid skogshögskolan bedrivna forskningen, som kommittén
förutsatt. TCO betonar dock, att det torde vara inte blott möjligt
utan t. o. m. naturligt att den programbundna och den fria forskningen inlemmas
i samma institutioner.
Domänstyrelsen erinrar om att metoderna för bedrivande av vetenskaplig
forskning under de senaste åren varit föremål för diskussion i många
olika sammanhang. Organisationen av forskningen har också stegvis förändrats,
kanske särskilt genom tillkomsten av fristående forskningsfonder
och genom ökad kontakt mellan högskolorna och näringslivet. Sistnämnda
tendens kan i sin yttersta konsekvens leda till en sådan total förening av
högskola och forskningsinstitut, som föreslagits av kommittén. Emellertid
måste i sådant fall — såvitt av betänkandet kan utläsas — huvuddelen av
den forskning, som nu bedrives vid högskolan, få ändrad karaktär, eftersom
den kommer i beroendeställning till högskolans ledning. Utan att
pressa distinktionerna för fri och programbunden forskning måste det
enligt styrelsen stå klart att valet av forskningsobjekt vid de institutioner
som f. n. tillhör skogshögskolan i sådant fall icke kan bli lika fritt som
hittills. Om kommitténs förslag ändras därhän, att s. k. fri forskning får
i väsenlig omfattning bedrivas vid undervisningsinstitutionema, lär kanske
under klok ledning tillräckligt utrymme komma att finnas för sådan forskning,
som vederbörande professorer och andra lärare bör ha rätt att upptaga
i nära förbindelse med sin undervisning eller eljest. Hur förslagen
härvidlag kommer att verka blir emellertid —- vad som än blir föreskrivet
i instruktionen — en personfråga. Med hänsyn till den utomordentligt
svåra ställning som chefen för den sammanslagna institutionen skulle få
och den i många akademiska fejder ådagalagda brännbarheten hos frågor
av detta slag hyser styrelsen ej stora förhoppningar att den självvalda
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961 41
forskningen vid en sammanslagen institution skall kunna fortgå friktionsfritt.
Såsom anförts i det föregående finner jordbrukets forskningsråd det angeläget,
att högsltoleprofessorerna lämnas obeskurna möjligheter att var
och en inom sina ämnesområden fritt kunna välja, var de önskar göra
sina forskningsinsatser.
Kanslern för rikets universitet betonar att forskningen och forskarna vid
skogsbrukets högskoleinstitutioner principiellt bör intaga samma fria och
obundna ställning som forskningen och forskarna vid övriga högskolor
och universitet. Rätten för forskare vid våra universitet och högskolor
att inom ramen för tillgängliga resurser själva ange området och inriktningen
för sin forskning utgör en omistlig del av universitets- och högskoleväsendet.
Accepterandet av en princip enligt vilken forskningen göres
beroende av en administrativ lednings godkännande skulle medföra en
helt revolutionerande förändring av svenskt högskoleväsende och innebära
allvarliga risker för landets vetenskapliga och kulturella liv. Det är angeläget
att ett ökat stöd till forskningen icke förbehålles de vetenskaper, som
förmodas kunna ge omedelbart användbara resultat. Erfarenheten har
nämligen visat, att ett vetenskapligt resultat, ursprungligen vunnet utan
tanke på något slag av praktisk användning, plötsligt kan få en viktig
och oförutsedd betydelse på ett skenbart helt främmande område. De ökade
krav på samordning som föreligger på skogsbrukets område, finner kanslern
kunna tillskapas utan att man berövar detta verksamhetsområde den
fria forskningens initiativ.
Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Lund framhåller,
att om den av utredningskommitténs majoritet förordade högskolan
kommer till stånd, det enligt fakultetens mening är nödvändigt, att
denna får sådana resurser, att dess forskningsverksamhet ej begränsas till
vissa centralt fastställda långtidsprogram, utan att dessutom utmärkta möjligheter
beredes till utförande av andra mera fristående forskningsuppgifter,
vilka resp. professorer finner anledning upptaga på sina avdelningars
forskningsprogram. Garantier måste alltså skapas för att den fria
forskningen på det skogliga området i framtiden får minst lika goda möjligheter
som nu. Fakulteten fortsätter.
Redan nu torde emellertid resp. avdelningsföreståndare vid skogsforskningsinstitutet
ha avsevärda möjligheter att själva välja speciella forskningsuppgifter
vid sidan av de nödvändiga långsiktiga undersökningarna.
Även efter en sammanslagning av de nuvarande båda organisationerna
torde hotet mot forskningsfriheten knappast bliva reellt. Det är ju ej meningen
att rektor diktatoriskt skall fastställa, vad som skall göras, utan i
stället gäller det att genom upprepade kollegiala överläggningar, under vilka
förslagen kommer från avdelningscheferna själva, få till stånd en ändamålsenlig
planläggning och uppdelning av högskolans mest väsentliga forskningsuppgifter.
Givetvis bör de bestämmelser, som gäller denna forsknings
-
42
Kungi. Maj:ts proposition nr i 18 dr 1961
planering, få en sådan avfattning, att risken för en mer eller mindre diktatoriskt
centraldirigerad forskningsledning klart elimineras.
Fakulteten finner emellertid att kommittémajoritetens förslag i detta
avseende ej synes innebära någon risk i sagda avseende. I varje fall är
andemeningen uppenbarligen att bygga forskningsprogrammet på professorernas
egna förslag, även om det enligt fakultetens mening kan vara
ändamålsenligt att under diskussionsmässiga, demokratiska former nå
fram till en viss inriktning och uppdelning av forskningsuppgifterna.
Undervisningen kan enligt skogs- och lantbruksakademiens mening icke
förenas med obligatorisk programbunden forskning av mera väsentlig omfattning,
utan att endera eller båda uppgifterna blir lidande. Däremot är
fri forskning ett livsvillkor för högre undervisning och det viktigaste mediet
för vetenskaplig utveckling samt därmed även för utfinnandet av nya
vägar för det praktiskt inriktade forskningsarbetet. På grund av den grundläggande
betydelse, akademien tillägger den fria forskningen, anser akademien
det viktigt, att de anslag, som skall stå till högskoleprofessoremas
förfogande för forskning på eget initiativ, ökas så att möjligheterna för
dem att inom sitt ämnesområde självständigt välja, var de önskar göra
sin insats, väsentligt förbättras. Högskolan har enligt akademien att meddela
undervisning. Forskningsinstitutet har däremot uppgiften att kontinuerligt
sörja för fullföljandet av programbundna undersökningar till tjänst
för det praktiska skogsbruket. Det är utan vidare klart säger akademien
att de verkligt stora anslagen — med få undantag — kommer att bli reserverade
för sådan programbunden forskning.
Skogsvårdsstyrelsernas förbund ställer sig tveksamt inför den föreslagna
likriktningen och ifrågasätter, om verkligen föreståndarna vid avdelningarna
med undervisning som huvuduppgift mäktar ombesörja såväl programbundna,
av styrelsen fastställda forskningsuppgifter, som en maktpåliggande
undervisning och jämsides därmed fri forskning.
Den föreslagna organisationsformen innebär enligt styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök bl. a. att hela den samlade
verksamheten vid den nya högskolan skulle bli programbunden och styrelsen
kan främst av den anledningen ej tillstyrka förslaget, då det inte
ger tillfredsställande möjligheter för en fri forskning enligt de principer
som är gängse inom våra universitet och högskolor och som visat sig vara
ändamålsenliga och främjat utvecklingen. I huvudsak liknande synpunkter
anföres av styrelsen för veterinärhögskolan.
1955 års universitetsutredning framhåller, att enligt dess mening en
universitets- eller högskoleinstitution måste ha resurser, som dels är tillräckliga
för den institutionen åvilande undervisningen men dels också ger
avsevärt utrymme för en fritt vald och bedriven forskning. Undervisningen
bör, för att bli vetenskaplig, bedrivas i en aktiv forskningsmiljö, forskarrekryteringen
bör stimuleras genom en ömsesidig och daglig kontakt mel
-
Kiingl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
43
lan studenter och äldre forskare. Denna stimulans blir enligt utredningen
starkare, om valet av forskningsobjekt är helt fritt, och forskningen såsom
sådan utvecklas bäst, om vid de högre läroanstalternas institutioner för de
skilda forskningsområdena goda resurser står till förfogande för en helt
fritt vald forskning. Vad nu sagts utesluter ingalunda, säger utredningen,
att en universitets- eller högskoleinstitution utöver resurserna för undervisning
och fri forskning ges resurser för någon ytterligare verksamhet,
t. ex. sjukvård eller programbunden forskning. Organisatoriskt kan en
sådan tredje verksamhet anknytas till högskoleverksamheten på olika sätt.
Av det sagda framgår, att universitetsutredningen icke finner kommitténs
förslag om att skogshögskoleinstitutionemas forskning helt och hållet skall
bedrivas inom ramen för av högskolemyndigheterna fastställda program
förenligt med utredningens allmänna grundsyn. Universitetsutredningen
erinrar i detta sammanhang om att man i forskningsråden har organ, som
kontinuerligt följer vetenskapens utveckling och som därför har möjlighet
att stödja eller initiera den forskning, som från såväl vetenskapens som
samhällets synpunkt är mest angelägen.
SACO anför, att det givetvis kan göras gällande att en direkt på praktiska
problem inriktad forskning är av sådan betydelse för samhället, att
denna typ av forskning i första hand måste stödjas. Ett sådant resonemang,
som enligt SACO uppenbarligen ligger bakom kommittéförslaget, är emellertid
enligt organisationens mening icke hållbart. Man kan icke inom det
skogliga området lika litet som inom något annat område undvara en sektor
av fri forskning.
Sveriges förenade studentkårer framhåller, att frågan om ett sammanförande
av de båda instituten rent principiellt är av sekundärt intresse
för SFS men att forskningen aldrig bör få bli så starkt bunden av programhänsyn
att det leder till ett beskärande av den enskilde forskarens frihet
att behandla ämnen, som ligger inom hans personliga intressesfär men
vid sidan av högskolans eller institutionens huvudsakliga inriktning—- program.
Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund anför, att för de institutioner
som har undervisningen som huvuduppgift, kan programforskningen
bli en belastning i det avseendet, att föreståndaren lätt blir så hårt
bunden vid forskningsuppgifterna, att han inte kan ägna erforderlig tid
åt undervisningen, som i stället måste överlämnas åt mindre kvalificerade
lärarkrafter. För undervisningens kvalitet kan en sådan utveckling vara
riskabel. Förbundet avstyrker således kommitténs förslag i förevarande
avseende.
Statens tekniska forskningsråd anser, att den föreslagna åtgärden kan
komma att motverka framväxandet av nya forskare med idéer utanför
ramen av det fastställda programmet. Detta kan betyda att de tillskott av
friska synpunkter och vetenskaplig originalitet varigenom den fria forsk
-
44
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
ningen kan berika målforskningen inom detta område blir mindre än
annars skulle vara fallet. Enligt rådets uppfattning skulle den föreslagna
åtgärden innebära ett principiellt ställningstagande av stor vikt. Om beslut
skulle fattas enligt i huvudsak dessa riktlinjer måste synnerligen
starka skäl tala härför och frågan måste först prövas utifrån mer generella
bedömningar än de som gäller enbart den skogliga sektorn.
Enligt akademiska rektorskonventet i Stockholm synes det icke med nog
skärpa kunna understrykas, att rätten för forskare vid universitet och
högskolor att inom ramen för tillgängliga resurser själva få ange området
och inriktningen för sin forskning utgör en omistlig del av vårt universitets-
och högskoleväsende. Konventet kan icke fria sig från uppfattningen,
att kommittén av sin övertygelse att finansiella skäl hindrar ett fortsatt
utbyggande av såväl skogshögskolan som skogsforskningsinstitutet samt
att ett ur det allmännas synpunkt bättre utnyttjande av tillgängliga resurser
kan utvinnas genom programbunden forskning, föranletts att underskatta
betydelsen av den skillnad i arbetsuppgifter, som föreligger mellan å ena
sidan skogshögskolan som säte för vetenskaplig undervisning och fri forskning
samt å andra sidan skogsforskningsinstitutet som organ för tillgodoseende
av det speciella behovet av forskning i programform. De ökade krav
på samordning och integration som må föreligga på skogsbrukets område,
synes kunna tillskapas utan att beröva detta verksamhetsområde den fria
forskningens initiativ.
Skogsindustriernas samarbetsutskott finner det angeläget att understryka
vikten av, att tillfredsställande utrymme beredes även inom det skogliga
området för den vid högskolor och universitet traditionellt bedrivna, mycket
värdefulla fria forskningen. Det synes styrkt, bl. a. genom den debatt,
som förekommit i frågan, att kommitténs majoritet icke avsett att genom
sitt förslag inskränka på forskningens frihet. Samarbetsutskottet vill emellertid
i detta sammanhang bestämt yrka att möjligheterna till fri forskning
säkerställes på ett betryggande sätt.
Motsvarande synpunkter anföres av herrar Sundblad och Pihlgren i deras
särskilda skrivelse. I detta sammanhang anför de vidare bl. a. följande.
Vi noterar, att kommittén klart utsäger att omfattningen av de olika
institutionernas insatser inom ramen för det samlade forskningsprogrammet
måste bli beroende av institutionernas undervisningsbörda. Vi vill i
anslutning härtill särskilt understryka vikten av att lika stor hänsyn tages
till undervisningens som till forskningens behov, och vill för vår del på
denna punkt förorda en sådan skrivning i den nya högskolans stadgar, att
utbildningens självständiga ställning helt tryggas. Vi utgår härvid ifrån
att vid institutionen arbetande forskare bör medverka vid utbildningen
genom föreläsningar, seminarier eller på andra vägar.
Beträffande rektorsämbetets ställning anför riksräkenskapsverket
att i fråga om besättandet av rektors professorsbefattning med an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
45
nan ordinarie innehavare, rektors befattningsarvode och representationsbidrag
bör tillämpas enahanda normer som vid övriga högskolor. Skogsstyrelsen
betonar, att uppgiften att vara rektor för det sammanslagna organet
torde bli synnerligen maktpåliggande. Här måste personvalet vara
svårt och viktigt. Att samordna, leda, befrämja o. s. v. är emellertid enligt
styrelsens mening ej eller behöver ej vara detsamma som att ensam bestämma.
En viss lyhördhet förefinnes otvivelaktigt inom skogsbruket för
risken av dirigering inom de ramar, som fastställes av det högsta organet,
styrelsen. Skäliga bedömningar torde enligt styrelsens uppfattning bättre
kunna göras av majoriteten hos ett flertal. Styrelsen ifrågasätter därför,
huruvida icke fördelningsuppgifter i fråga om forskning efter styrelsens
principbeslut borde handläggas av ett förstärkt forskningsråd. Detta borde
i så fall bestå av förutom rektor, prorektor och två av kollegiet utsedda
ledamöter jämväl av representanter för skogsbruket utanför skogshögskolan
till ett antal av två, utsedda av styrelsen. I fråga om rektors kvalifikationer
anser skogsstyrelsen för sin del mindre lämpligt att tillmäta institutionsföreståndarskap
eller motsvarande särskilt prioritetsvärde vid valet
av rektor. Kravet att denne bör ha ådagalagt framstående skicklighet inom
skoglig forskning anser sålunda styrelsen böra ersättas med att rektor
bör vara synnerligen väl förtrogen med skoglig forskning och med dennas
samt utbildningens villkor och möjligheter. Styrelsen är nämligen icke
övertygad om att det alltid går att finna en skicklig vetenskapsman och
forskare med även administrativ förmåga och erfarenhet.
Statskontoret erinrar om att vid jämförbara läroanstalter en av professorerna
vid resp. anstalt alltid utses till rektor, varvid vederbörande i regel
torde frånträda utövandet av professuren helt eller delvis. Det ligger därför
enligt ämbetsverkets mening nära till hands att konstruera rektorstjänsten
vid skogshögskolan på motsvarande sätt. Statskontoret vill emellertid ej
bestrida, att skäl kan anföras även för kommitténs förslag. Löneförmånerna
för rektorn bör anpassas till vad som gäller för närmast jämförliga
tjänster.
I likhet med kommittén anser styrelsen för skogshögskolan och statens
skogsforskningsinstitut, att rektor bör vara obunden vid ståndpunktstaganden
och ha en så fri ställning som möjligt. Skulle till rektor utses en
institutionsföreståndare, bör denne därför frånträda sin professur och
denna besättas med annan ordinarie innehavare. Därest en forskare som
tjänstgjort som rektor skulle önska återvända till sitt egentliga forskningsområde,
är det för styrelsen självklart, att möjligheter bör finnas att bereda
honom en reträttplats, t. ex. i form av en personlig professur. Styrelsen
påpekar, att den av kommittén föreslagna utformningen av rektorsämbetet
är, i vad avser dess samordnande karaktär och administrativa befogenheter,
ny för svenskt universitets- och högskoleväsen. Med hänsyn härtill
ifrågasätter styrelsen, huruvida icke rektorsämbetets ställning borde ytter
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
ligare utredas inom departementet. Även Sveriges lantbruksförbund och
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund understryker vikten av att rektorsposten
inte förenas med chefsskapet för en viss institution. Rektorn
för den sammanslagna skogshögskolan bör helt få ägna sig åt de många
administrativa uppgifter, som oundgängligen blir förenade med detta ämbete.
Kommitténs förslag rörande professorskollegium, forskningsråd,
undervisningsråd och undervisning snämnd
har i allmänhet inte mötts av några invändningar. Vissa ändringar i beteckningar
och dylikt har emellertid föreslagits. Av de yttranden, som
berör dessa frågor må anföras följande synpunkter.
Skogs- och lantbruksakademien finner kommitténs förslag om ett förstärkt
professorskollegium samt om undervisningsråd och forskningsråd,
vilka förslag torde kunna realiseras utan administrativ sammanslagning,
vara ägnade att främja samarbetet och stabilisera verksamheten. För att
det här föreslagna organet forskningsråd icke skall förväxlas med självständiga,
av staten särskilt inrättade forskningsråd, föreslår akademien
dock, att för ifrågavarande organ väljes något annat namn.
Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut erinrar
endast mot benämningen forskningsråd och föreslår i stället uttrycket
forskningsnämnd.
Slcogshögskolans studentkår framhåller att den med glädje ser att undervisningsnämndens
organisation och ordnande i fasta former tagits upp
av kommittén. Det av kommittén föreslagna undervisningsrådet anser kåren
dock vara svagt motiverat. Genom ordnandet av ett undervisningsråd,
där studenterna saknar representation, skulle kårens synpunkter kunna
komma att skjutas i bakgrunden och idén med en undervisningsnämnd
förfelas. Studentkåren föreslår därför slopande av det föreslagna undervisningsrådet.
SACO noterar med tillfredsställelse, att kommittén ansluter sig till universitetsutredningens
tolkning av gällande bestämmelser rörande laboratorernas
ställning vid universitetet. Från denna princip gör emellertid kommittén
enligt SACO ett avsteg, när den icke tillstyrker att laboratorerna
skall ha säte och stämma i kollegiet. SACO framhåller, att en stor akademisk
församling genom sin större representativitet har större möjligheter
att hävda högskolans intressen än en mindre. Dessutom tvingar storleken
församlingen att utsöndra småärenden från den mer tungrodda kollegiala
behandlingen och hänskjuta dem till enskilda ledamöter, tillfälliga utskott
eller fasta nämnder, vilket måste betraktas som närmast en fördel. Det har
också visat sig vara en stor tillgång för universitetet, att laboratorerna har
säte och stämma i fakulteterna. Vidare framhåller SACO, att antalet professurer
och laboraturer inom en ämnesgrupp givetvis är ett mått på äm
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
47
nesgruppens betydelse och alltså också ett mått på det inflytande gruppen
bör utöva. Detta är sålunda snarare ett argument för än emot laboratorernas
medlemskap.
SFS instämmer i kommitténs förslag rörande inrättandet av en undervisningsnämnd
av samma slag som vid universiteten.
Även Sveriges lantbruks förbund och Sveriges skogsägare föreningars riksförbund
anser det vara riktigt, att skogshögskolan får frågan om undervisningsnämnd
m. m. löst på samma sätt som övriga högskolor och universitet.
Kommitténs förslag till kansliorganisation beröres i några av
yttrandena. Riksräkenskapsverket anför sålunda, att för kanslichefs tjänsteställning
bör tillämpas enahanda normer som vid övriga högskolor. Statens
lönenämnd anser, att en tjänst som byrådirektör i A 24 är till fyllest för
de göromål, som avses skola åvila den föreslagne byråchefen. För de göromål,
som avses med intendenttjänsten, kan nämnden ej tillstyrka högre
tjänst än kamrerare i A 19. I fråga om löneställningen för övrig personal
på kansliet och kameralkontoret har kommitténs förslag icke föranlett
någon erinran från nämndens sida. Icke heller statskontoret finner det motiverat
med en byråchef för de göromål som avses för chefen för kansliorganisationen.
En byrådirektör bör vara tillräcklig med hänsyn till den
kvalitet och omfattning det administrativa arbetet kan väntas erhålla. Ej
heller anser statskontoret behovet av en intendenttjänst tillräckligt styrkt.
Flera av de arbetsuppgifter, som avsetts för innehavaren av denna tjänst,
bör kunna åläggas chefen för kansliet som till hjälp med det kamerala
arbetet bör erhålla ett kvalificerat biträde. Ämbetsverket erinrar vidare,
att universitetsutredningen avser att i sitt slutbetänkande behandla motsvarande
fråga för bl. a. universiteten. Det förslag, som angivna utredning
kan komma att framlägga, torde enligt ämbetsverkets mening kunna påverka
även kansliorganisationen vid skogshögskolan.
Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut finner
för sin del, att kansliorganisationen måste anses vara underdimensionerad
i betraktande av den förstärkning av resurserna, som föreslås för flertalet
institutioner vid den nya skogshögskolan. Vidare synes de av kommittén
föreslagna lönegradsplaceringarna för bl. a. intendenten, kassören och
rektors handsekreterare vara alltför låga med hänsyn till de skiftande och
ansvarsfulla arbetsuppgifter, som kommer att åvila dessa tjänstemän.
Oavsett beslutet i organisationsfrågan talar enligt TCO.s mening starka
skäl för att gemensamt kansli tillskapas. Enbart den omständigheten att
organisationen redan nu har gemensam styrelse torde skapa goda förutsättningar
härför. Vinsten i rationaliseringshänseende torde ligga i öppen
dag, anser TCO. Organisationen framhåller emellertid i detta sammanhang,
att det kansli kommittén skisserat uppenbarligen är underdimensionerat
mot bakgrunden av den i övrigt föreslagna organisationen.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
Departementschefen. I föregående avsnitt tillstyrkte jag, att kommitténs
förslag till sammanföring av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
till en administrativ enhet med vissa jämkningar skulle läggas till grund
för den organisatoriska utformningen av den skogsvetenskapliga verksamheten.
I anslutning till vad kommittén i nu ifrågavarande avsnitt anfört,
torde jag till en början närmare få utveckla vad den föreslagna samorganisationen
bör innebära i fråga om de skogsvetenskapliga institutionernas
ställning och arbetsuppgifter samt därefter ange vissa synpunkter på den
föreslagna organisationens centrala ledning och administration.
Kommittén erinrar om att vid skogsforskningsinstitutet på grundval av
överläggningar mellan forskare och företrädare för skogsbruket skett en
kartläggning av aktuella forskningsuppgifter, vilken tjänat som underlag
för av styrelsen årligen fastställda planer för forskningens bedrivande vid
institutet. Vid en sammanslagen organisation uppkommer enligt kommittén
spörsmål om en viss planering av forskningen i programform bör bibehållas
eller ej och om en sådan planering skall omfatta hela den nya
organisationen eller endast delar av densamma. Som framgår av redogörelsen
för kommitténs förslag har kommittémajoriteten vid sina överväganden
funnit, att de påtagliga fördelar utan påvisbara olägenheter, som
den vid skogsforskningsinstitutet tillämpade programuppläggningen hittills
haft, ej bör avvaras i en ny organisation. Vad de nuvarande högskoleinstitutionerna
beträffar erinrar kommittémajoriteten, att förevarande
spörsmål inte haft någon påtaglig betydelse, så länge utbildningsuppgifterna
på ett lägre akademiskt plan nästan helt tagit resurserna i anspråk
hos ifrågavarande institutioner. I och med att forskarutbildningen och
forskningen ökar i omfattning och därmed ökade resurser ställes till förfogande
och ytterligare resurser påfordras måste emellertid enligt kommittémajoritetens
mening denna del av ifrågavarande institutioners verksamhet
bedömas alltmer likformigt med de rena forskningsinstitutionernas.
Kommittén föreslår därför, att det vid skogsforskningsinstitutet tillämpade
programförfarandet i sina huvuddrag bibehålies och utvidgas till att omfatta
samtliga vid den sammanförda organisationen befintliga institutioner.
Kommittén framhåller i sammanhanget, att infogandet av samtliga institutioner
i ett gemensamt program också får ses som en logisk följd av att
forskningsfältet uppdelas mellan institutionerna på ett sådant sätt att i
princip endast en institution svarar för ett och samma ämnesområde.
Mot föreliggande förslag har som framgår av den föregående redogörelsen
ett antal remissorgan gjort erinringar. Sålunda har en del invänt att
den frihet i fråga om forskningens bedrivande, som för närvarande finnes
vid skogshögskolan, i viss grad skulle beskäras i en organisation av förordat
slag. Särskilt från akademiskt håll har i detta sammanhang framhållits
att forskarna vid skogsbrukets högskoleinstitutioner skall intaga
samma ställning som vid övriga högskolor och universitet beträffande rät
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
49
ten att själva välja forskningsuppgifter. Andra remissorgan har uttryckt
farhågor för att jägmästarutbildningen skulle komma att sättas i efterhand,
om den förenas med obligatorisk programbunden forskning av mera
väsentlig omfattning. Skogsforskningsinstitutet, som tillstyrker kommittéförslaget,
förutsätter, att de möjligheter till fritt val av forskningsobjekt,
som hittills förelegat vid både högskolan och institutet, ej skall behöva
minskas vid den nybildade skogshögskolan utan att en sektor för ej programbundna
forskningsuppgifter alltid skall finnas inom var och en av
högskolans institutioner. Det kan i detta sammanhang förtjäna nämnas,
att den av ledamöterna i skogshögskolans lärarråd, vilken i motsats till
rådets övriga ledamöter tillstyrker kommittéförslaget, för sin del finner
att forskningen på visst sätt kommer att bli friare enligt kommitténs förslag
än som för närvarande är fallet. Dels kommer licentiander och doktorander
genom begränsning av skyldigheten att utföra arbete för vederbörande
institutions räkning att få möjlighet till verkligt fri forskning, dels
blir forskningsområdet för ifrågavarande akademiska personal diskuterat
inom en vidare krets och kommer således ej att avgöras enbart efter kontakt
med institutionsföreståndaren. Vissa remissinstanser, däribland 1955
års universitetsutredning och TCO, har framhållit att hinder inte möter
att den programbundna och den mer fritt valda forskningen inlemmas i
samma institutioner.
För egen del har jag den uppfattningen att ifrågavarande problem är ett
av de mest betydelsefulla när det gäller forskningens framtida organisation.
Särskilt klart framstår det emellertid vid sådana högskolor, som närmast
har tillkommit för att tjäna forskningen och den högre utbildningen inom
en viss näring. Det synes sålunda svårförståeligt hur det i fortsättningen
skall vara möjligt att undvara ett sammanfattande program för organiserandet
av verksamheten inom hela det område, som den centrala skogliga
forskningen omfattar. Genom vetenskapens snabba utveckling blir det
nämligen en alltmer tvingande nödvändighet för forskarna att specialisera
sig på delområden av forskningsfältet. Samtidigt blir forskningen alltmer
kostnadskrävande, bland annat på grund av att den apparatur, som erfordras,
blir mer och mer komplicerad och i allt snabbare takt ersättes av
nya och förbättrade konstruktioner. Dyrare instrument måste kontinuerligt
utnyttjas och bör därför användas av flera forskare gemensamt. Nämnda
omständigheter gör att det redan nu betydande behovet av samarbete mellan
olika forskare och forskningsområden kan väntas starkt öka i omfattning.
Såsom jag tidigare framhållit råder allmän enighet om behovet av en
kraftig upprustning av det skogsvetenskapliga området. Detta innebär
bland annat, att statsmakterna kommer att ställas inför betydande medelsanspråk
när det gäller att förstärka den skogliga forskningens resurser.
För att möjliggöra en bedömning av medelsbehovet synes det därvid nöd
4
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 118
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
vändigt att statsmakterna erhåller en tillfredsställande överblick av verksamheten
inom hela skogsforskningsområdet. Risk föreligger annars för
att viktiga områden ej blir tillräckligt belysta liksom att anslagen kommer
att tagas i anspråk på ett ur det samlade skogsbrukets synpunkt mindre
ändamålsenligt sätt.
Starka skäl talar sålunda enligt min mening för att ett programförfarande
borde tillämpas beträffande forskningen vid den sammanförda organisationens
samtliga institutioner.
Emellertid kan givetvis ett alltför strikt tillämpat programförfarande
leda till att den enskilde institutionsföreståndarens möjligheter att i forskningsprogrammen
göra sina egna forskningsinitiativ gällande, inskränkes
på ett för forskningen otillfredsställande sätt. Kommittén har emellertid
understrukit att dess förslag endast avser en utvidgning av det vid skogsforskningsinstitutet
hittills tillämpade programförfarandet till övriga institutioner
och att en sektor för helt fritt vald forskning liksom för undervisning
sålunda skulle förefinnas. Skogsforskningsinstitutet, vars forskare
har mångårig erfarenhet av förfarandet, har inte haft några erinringar
mot kommitténs förslag i denna del. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten
vid universitetet i Lund har ej heller funnit, att kommittémajoritetens
förslag i detta avseende innebär någon risk för forskningsfriheten. Emellertid
vill jag inte bortse från det förhållandet, att kommitténs förslag mött
talrika invändningar och önskemål om närmare preciseringar i denna
punkt. Jag har därtill den uppfattningen, att avvägningen mellan de olika
specialisternas bestämmanderätt och det samlade skogsforskningsintresset
i sin helhet så småningom bör kunna finna en organisatorisk form. som
i stort sett kan accepteras av samtliga berörda parter. Jag vill därför förorda
att det föreslagna programförfarandet tillämpas för de institutioner,
som hittills berörts av detsamma, under det att de hittillsvarande undervisningsinstitutionerna
må infogas i förfarandet endast om och i den omfattning,
som vederbörande institutionsföreståndare förklarar sig villig
därtill.
Såsom kommittén föreslagit bör till grund för programmens utformning
och innehåll bland annat ligga frågeställningar som framkommit vid gemensamma
överläggningar mellan skogshögskolans forskare, styrelse och
övriga ledning samt skogsbrukets företrädare. Företrädare för angränsande
forskningsområden vid universitet och andra högskolor samt studieavdelningar
och dylikt bör i enlighet med kommitténs förslag kallas att närvara
vid överläggningarna, som bör äga rum med jämna mellanrum. Till ledning
för överläggningarna bör samtliga institutionsföreståndare avge berättelser
över forskningsarbetet vid respektive institutioner under senast
förflutna verksamhetsperiod varjämte de som deltager i programmet härjämte
bör framlägga förslag till arbetsprogram för kommande period. Vid
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 är 1961
51
överläggningarna framförda synpunkter och rekommendationer bör ligga
till grund för styrelsens ställningstaganden vid fastställandet av årliga
arbetsplaner för den ifrågavarande forskningsverksamheten samt vid utformandet
av de årliga anslagsäskandena.
Som framhållits i kommittéförslaget bör programmen inte gå alltför
mycket i detalj. I likhet med skogsforskningsinstitutet förutsätter jag, att
de möjligheter till fritt val av forskningsobjekt, som hittills förelegat vid
institutet ej skall behöva minskas i en gemensam organisation. En sektor
för ej programbundna forskningsuppgifter bör sålunda finnas inom var
och en av organisationens institutioner.
I detta sammanhang vill jag slutligen erinra om att en organisationsform
som innebär, att en institution ges resurser för såväl undervisning som för
fritt vald forskning och programbunden verksamhet är under behandling
i riksdagen på grundval av den nyligen framlagda propositionen nr 69 angående
upprustning av forskning, försök och högre undervisning på jordbruks-
och trädgårdsområdena. I sagda proposition har som bekant bland
annat föreslagits att lantbrukshögskolan från och med den 1 juli 1962 omorganiseras
så att såväl försöksverksamhet som forskning och högre undervisning
kommer att ingå i gemensamma institutioner.
Jag torde härefter få övergå till att anlägga vissa synpunkter på den
nya skogshögskolans ledning och centrala administration. Liksom hittills
torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelserna
i förevarande avseende. Mot kommitténs förslag har utöver vad
som tidigare berörts endast erinringar i vissa detaljer framkommit. Vid
mina i det följande gjorda ställningstaganden har kommitténs förslag i
allmänhet jämkats med beaktande av dessa invändningar liksom i görlig
omfattning anpassats till ställningstagandena beträffande motsvarande frågor
vid lantbrukshögskolan.
I likhet med kommittén anser jag, att i ledningen för högskolan bör stå
en styrelse, bestående av det antal ledamöter, som Kungl. Maj:t bestämmer.
Självskrivna ledamöter bör vara högskolans rektor samt cheferna för
domänverket och skogsstyrelsen eller vid förfall för någon av de båda
sistnämnda den tjänsteman inom respektive verk, som vederbörande utser
till sin ersättare. Övriga ledamöter bör för en tid av tre år utses av Kungl.
Maj:t, som också bör utse en av styrelsens ledamöter att vara ordförande.
Bland de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna bör såsom kommittén föreslagit
ingå representanter för skogsnäringens olika grenar liksom för forskningen
och den akademiska utbildningen utanför skogshögskolan. Styrelsen
bör inom sig utse vice ordförande och ett arbetsutskott. I detta utskott
synes ordföranden och rektor böra vara självskrivna ledamöter.
De åligganden, som enligt nu gällande stadga och instruktion åvilar styrelsen
för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut bör med de
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
ändringar, som betingas av ett bifall till mina nu framlagda förslag kvarstå
oförändrade. På motsvarande sätt som i förenämnda proposition 1961:
69 föreslagits beträffande lantbrukshögskolans styrelse bör arbetsutskottet
inom skogshögskolans styrelse för styrelsens räkning bereda ärenden av
principiell natur och vara beslutande i ärenden, som styrelsen enligt bestämmelser
i arbetsordning delegerar till utskottet. Styrelsen bör vidare
kunna utse särskilda arbetsutskott för speciella ärenden ävensom med sig
adjungera lämplig expertis.
Föredragande i styrelsen bör vara rektor eller efter styrelsens bestämmande
prorektor. Var och en av de föredragande bör kunna med sig adjungera
olika befattningshavare ävensom med styrelsens medgivande kunna
delegera föredragningsrätten till dessa. Vid behandlingen av forskningsprogrammet
bör institutionsföreståndarna föredraga sina respektive delar.
Uppgifterna att under styrelsen leda och samordna verksamheten vid
skogshögskolan bör anförtros åt rektor. Denne bör ensam företräda skogshögskolans
styrelse i förhållande till personalen vid högskolan. Rektor bör
även utåt företräda högskolan, såvida styrelsen intet annat beslutar. Rektor
bör för en period av högst sex år utses av Kungl. Maj:t på förslag av
högskolans styrelse, som i ärendet bör höra kollegiet. Rektor bör ha ådagalagt
framstående skicklighet inom skoglig forskning eller inom därmed
sammanhängande forskningsområde. Han bör vidare besitta administrativ
förmåga och ha god inblick i och förståelse för den skogsvetenskapliga
forskningens och utbildningens villkor och möjligheter. Styrelsen bör i sitt
förslag särskilt yttra sig om vederbörandes kompetens i nu nämnda hänseenden.
Om styrelsen finner flera kandidater tänkbara bör förord avges
för en av dem.
Såsom kommittén föreslagit bör rektor helt ägna sig åt samordnande
och administrativa uppgifter. I allmänhet torde rektor komma att utses
bland högskolans professorer. I likhet med vad som förordats beträffande
lantbrukshögskolan synes emellertid hinder ej böra möta att välja annan
person, som innehar motsvarande vetenskapliga meriter och i övrigt anses
vara särskilt lämplig till befattningen. Såsom kommittén uttalat synes det
lämpligt, att rektor har en sådan fristående ställning, att han kan vara
obunden vid ställningstaganden och opartisk i kontroversiella frågor mellan
exempelvis olika institutioner. På grund härav borde den som utsetts
till rektor i förekommande fall lämna sin professur, som då kunde besättas
med annan ordinarie innehavare. En särskild rektorsbefattning borde under
sådana förhållanden inrättas vid skogshögskolan. Samtidigt skulle
emellertid den nuvarande befattningen som chef för skogsforskningsinstitutet
kunna indragas.
Emellerid kommer universitetsutredningen att behandla organisationsfrågorna
vid bland annat universiteten. Även om spörsmålen i förevarande
avseenden inte är helt likartade vid universiteten och en högskola som
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
53
denna torde ställningstagandet till frågan om en särskild tjänst skall inrättas
kunna anstå någon tid. För så vitt någon av professorerna vid den
nya högskolan utses till rektor kommer denne att förutom sin professorslön
få uppbära de i det efterföljande föreslagna tilläggen.
Beträffande rektors uppgifter är såsom kommittén anfört en av de
viktigaste att sammanhålla, samordna och befordra arbetet inom högskolans
olika institutioner och att tillse, att förekommande göromål behörigen
fördelas mellan institutionerna. Utöver att leda och övervaka skogshögskolans
verksamhet i dess helhet bör det vidare åvila honom att upptaga
och upprätthålla förbindelser med för skogsbruket verksamma institutioner
och organ samt med skogsbrukets praktiska utövare. Det bör också
åligga honom att årligen efter förslag av institutionsföreståndarna upprätta
och till styrelsen överlämna förslag till anslagsäskanden för skogshögskolan.
Rektors ställföreträdare bör vara prorektor, vilken bör utses av högskolans
styrelse på förslag av kollegiet för en tid av ett år i sänder.
Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som åvilar rektor, är det
enligt min mening synnerligen angeläget att han i största möjliga utsträckning
avlastas frågor, som inte har med den rent skogsvetenskapliga verksamheten
att göra. För att biträda rektor vid handläggningen av organisatoriska
och förvaltningsmässiga uppgifter bör därför inrättas en särskild
befattning, vars innehavare jämväl bör vara närmast ansvarig för högskolans
administrativa och kamerala verksamhet. Kommittén har ansett
att ifrågavarande befattning inte kan placeras i lägre tjänsteställning än
som byråchef. För egen del är jag emellertid inte beredd att nu taga
ställning till denna fråga.
Kommittén har föreslagit, att samtliga professorer vid högskolan skall
ingå i skolans kollegium. Kommittén, som haft att överväga frågan om
även laboratorerna vid högskolan skall ingå i kollegiet, har ansett att detta
bör begränsas till att omfatta enbart institutionsföreståndarna. För egen
del anser jag, att kollegiet bör omfatta rektor såsom ordförande samt därutöver
bör begränsas till professorskretsen, intill dess klarhet vunnits över
hur förhållandena i fortsättningen kommer att gestalta sig vid rikets universitet
och övriga högskolor. Prorektor bör vara vice ordförande i kollegiet.
Vad jag nu i olika hänseenden anfört överensstämmer med mitt ställningstagande
i propositionen 1961:69 i fråga om lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan.
I enlighet med föreliggande kommittéförslag bör skogshögskolans kollegium
i undervisningsfrågor äga samma befogenheter som den nuvarande
skogshögskolans lärarråd och i övrigt vara rådgivande organ för styrelse
och rektor. Yttrande av kollegiet bör sålunda inhämtas vid tillsättningar
av högre befattningar, vid avgivande av remissutlåtanden samt vid behandling
av andra frågor av väsentlig betydelse för forskning och undervisning
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
eller för högskolans verksamhet i övrigt. Kollegiet bör i förekommande
fall med sig kunna adjungera innehavaren av den i det föregående föreslagna
byråchefsbefattningen.
I överensstämmelse med vad som i det föregående föreslagits beträffande
styrelsen bör hinder inte möta att kollegiet arbetar i sektioner eller
inom sig utser särskilda arbetsutskott för beredning av speciella ärenden
ävensom med sig adjungerar erforderlig expertis. Det torde därvid få förutsättas
att i vart fall större sektioner eller utskott kommer att ledas av rektor
eller prorektor som ordförande.
I likhet med kommittén finner jag, att bestämmelserna i fråga om undervisningsnämndens
sammansättning och uppgifter vid skogshögskolan bör
utformas i nära anslutning till vad som gäller vid universiteten. Jag har
sålunda inte något att erinra mot de av kommittén föreslagna förändringarna
i nu förevarande avseende, som bland annat innebär att studentkåren
erhåller en starkare förankring i nämnden. Ifrågavarande förslag överensstämmer
med vad som enligt propositionen 1961:69 föreslagits för lantbrukshögskolans
del.
Beträffande den administrativa och kamerala verksamheten vid skogshögskolan
torde jag få erinra om att skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
för närvarande har var sitt kansli, vilka står under närmaste ledning
av en sekreterare respektive en förste byråsekreterare, båda i lönegrad
A 23.
Med stöd bland annat av en undersökning, utförd av statens organisationsnämnd,
föreslår kommittén en gemensam organisation för den administrativa
och kamerala verksamheten vid högskolan. Enligt kommittémajoritetens
förslag bör organisationen omfatta kansli och kameralkontor
och såsom förut nämnts stå under ledning av en administrativ chefstjänsteman
i lägst byråchefs tjänsteställning.
I det föregående har jag tagit ställning till förslaget i så måtto, att jag
förordat att innehavaren av den befattning, som föreslagits inrättad för
biträde åt rektor vid handläggningen av organisatoriska och förvaltningsmässiga
uppgifter jämväl bör vara närmast ansvarig för nu ifrågavarande
verksamhet.
Vad i övrigt gäller utformningen av den administrativa och kamerala
verksamheten vill jag erinra om att jag vid behandlingen av motsvarande
frågor för lantbrukshögskolan i propositionen 1961:69 förklarade mig ej
vara beredd att då taga slutlig ställning till vad jordbrukshögskoleutredningen
förordat i denna del förrän i samband med prövningen av universitetsutredningens
kommande förslag i fråga om universiteten. Mot detta
har riksdagens jordbruksutskott inte erinrat. Även när det gäller skogshögskolan
synes skäl föreligga att avvakta universitetsutredningens ställningstaganden
i nyssnämnda avseenden.
I avvaktan på en mera definitiv lösning av frågan om den administrativa
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
55
och kamerala verksamhetens organisation vid skogshögskolan torde det
böra uppdragas åt högskolans styrelse att uppgöra plan för en provisorisk
organisation av sagda verksamhet. Förslaget synes av högskolestyrelsen
böra redovisas i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1962/63.
Vad kommittén anfört rörande behovet av vissa för högskolan i dess helhet
gemensamma serviceorgan, såsom bibliotek, vissa laboratorier och
verkstäder m. m. har inte föranlett några invändningar från remissorganens
sida. Även jag kan ansluta mig till vad kommittén i förevarande avseenden
anfört. Särskilt vill jag understryka kommitténs uttalande om att
högskolans ledning bör tillse att ifrågavarande serviceavdelningar fungerar
som gemensamma organ för samtliga de institutioner, som kan vara i
behov av deras tjänster.
Kungl. Maj:t bör äga vidtaga de jämkningar i den förordade organisationen,
som erfarenheterna eller ändrade förhållanden kan göra påkallade.
IV. Arbetsfördelningen mellan de vetenskapliga institutionerna
Nuvarande förhållanden. Vid skogshögskolan finnes f. n. sju
ordinarie professurer. Professorerna, som tillika är institutionsföreståndare,
företräder följande ämnesområden, nämligen skoglig marklära, skogsbotanik,
skogsekonomi, skogsskötsel, skogsuppskattning med skogsindelning,
skogszoologi med viltvård samt virkeslära. Ett ämnesområde, nämligen
skoglig arbetslära, företrädes av föreståndaren för avdelningen för
arbetslära vid statens skogsforskningsinstitut. 1 fråga om professurernas
ämnesområden och forskningsuppgifter anför kommittén såsom en kortfattad
orientering bl. a. följande.
Den skogliga markläran inbegriper geologi, mineralogi, klimatologi, kemi
och egentlig marklära. Vid institutionen bedrives forskning i skogsmeteorologi,
geologi och mineralogi, markfysik, markkemi, skogshydrologi och
skogsmarksklassifikation.
Skogsbotaniken omfattar allmän botanik med floristik, dendrologi och
vedanatomi, skoglig genetik, växtekologi med växtsamhällslära, växtgeografi,
växtfysiologi och markbiologi samt skogspatologi och allmän mykologi.
Skogsekonomien behandlar förutsättningarna och målsättningen för
skogsbruk som ekonomiskt företag och för skogsbruket som del av folkhushållet.
Ämnesområdet omfattar vidare skogsbrukets driftsekonomi,
principerna för skogsvärdering, det allmännas skogspolitik och skogsekonomisk
historia. Därjämte behandlas världens skogstillgångar och marknaden
för skogsprodukter.
Ämnet skogsskötsel kan sägas innefatta en syntes av skoglig biologi samt
skogsvårdens teknik och ekonomi. Med skogsvårdens teknik avses därvid
exempelvis metodik för kottinsamling, fröklängning, plantskolearbeten,
sådd och plantering, markberedning, hyggesbränning, plantskogsvård, röjning
och gallring.
Inom ämnet skogsuppskattning med skogsindelning avser den förstnämnda
delen av ämnet en kvantitativ beskrivning av skogen, dess sammansätt
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
ning av trädslag och fördelning på mognadsstadier såväl som dess tillstånd
i allmänhet. Den andra huvuddelen av ämnet, skogsindelning, avser planläggning
av skogsbruksföretag.
Skogszoologi med viltvård omfattar allmän och speciell skogsentomologi
samt skogszoologi och viltvård.
Virkesläran omfattar virkets byggnad och egenskaper, dess tillvaratagande
på avverkningsplatsen och under transporten samt dess förädling och de
förädlade produkternas användning. Vidare behandlas sådana i samband
med virkesköp och virkesförsäljningar uppkommande frågor, som direkt
anknyter till apteringar och inmätningar. Enligt beslut av 1948 års riksdag
skall professorn i virkeslära i den mån så påfordras stå till förfogande för
forskningsuppdrag vid skogsforskningsinstitutet.
Arbetsläran slutligen inbegriper avverkningsteknik, avverkningens organisation,
transportteknik samt maskin- och redskapslära. Ämnesområdet
innefattar även frågor rörande tillämpningen av skogsbrukets arbetsavtal,
maskinell skogsodlingsteknik och hyggesbränning, ävensom bekämpande
av skogseld. Vidare ingår arbetsstudieteknik, arbetspsykologi och sociologi,
arbetsfysiologi m. m. Arbetsläran, som utgör ett av betygsämnena vid
skogshögskolan, ombesörjes som tidigare påpekats av skogsforskningsinstitutets
avdelning för arbetslära.
Statens skogsforskningsinstitut omfattar sju olika avdelningar,
nämligen avdelningarna för skogsproduktion, skogsföryngring,
skogs taxering, botanik och marklära, genetik, zoologi samt arbetslära. Varje
avdelning förestås av en avdelningsföreståndare, som benämnes professor.
Vidare finnes, gemensamt för institutet, ett kontor för matematisk statistik
och ett driftslaboratorium för markanalyser.
På avdelningarna utföres enligt gällande instruktion i huvudsak undersökningar
och utredningar inom följande forskningsområden, nämligen
på avdelningen för skogsproduktion: skogens utveckling och produktion
under skilda naturliga förutsättningar och vid olika beståndsbehandling
samt därmed sammanhängande frågor;
på avdelningen för skogsföryngring: skogens föryngring och plantskogens
vård och därmed sammanhängande frågor;
på avdelningen för skogstaxering: skogstillgången och skogstillståndet i
riket, storleken och beskaffenheten av virkesuttaget och därmed sammanhängande
spörsmål;
på avdelningen för botanik och marklära: skoglig ekologi, markbiologi,
mykologi, växtfysiologi och närliggande områden;
på genetiska avdelningen: växtförädling av skogsträd, företrädesvis enligt
urvalsmetoden samt därmed sammanhängande frågor;
på zoologiska avdelningen: skogens djurliv och därmed förbundna frågor;
på avdelningen för arbetslära: virkets avverkning och transport samt
därmed förbundna frågor ävensom de tekniska hjälpmedlens användning
vid skogsarbetet i övrigt.
Vid kontoret för matematisk statistik utarbetas statistisk metodik för tilllämpning
vid försöksplaner och statistiska bearbetningar. I viss omfattning
utföres även bearbetningar av observationsmaterial.
Avdelningen för skogsproduktion handhar skogens skötsel på Siljansfors
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
57
och Tönnersjöhedens försöksparker samt på Bogesunds försöksfält. Den
närmaste tillsynen över försöksfältet utövas dock av den genetiska avdelningen.
Avdelningen för skogsföryngring handhar vidare skogens skötsel
på Svartbergets och Kulbäckslidens försöksparker.
En viss del av undervisningen vid skogshögskolan ombesörjes såsom
förut nämnts av befattningshavare vid skogsforskningsinstitutet. Föreståndaren
för avdelningen för arbetslära har sålunda att med biträde av en
försöksledare och en förste assistent svara för undervisningen i ämnet
skoglig arbetslära. De båda sistnämnda skall även föreläsa över nyvunna
forskningsresultat. F. n. deltager också två övningsledare och en speciallärare
i arbetsfysiologi samt tillfällig arbetskraft m. in. i undervisningen
i arbetslära. Vidare åligger det föreståndaren för institutets zoologiska avdelning
viss föreläsningsskyldighet beträffande delar av skogsentomologien,
varjämte avdelningen för skogstaxering svarar för viss undervisning
i riksskogstaxeringens metodik. Därjämte handhar föreståndaren för
kontoret för matematisk statistik på grund av särskilt förordnande som
speciallärare undervisningen i matematik och statistik vid skogshögskolan.
Slutligen föreligger det en allmän skyldighet för befattningshavare vid
skogsforskningsinstitutet att efter styrelsens bestämmande hålla föreläsningar
vid skogshögskolan över av honom vid institutet utförda undersökningar
och därvid vunna resultat.
Kommittén. Kommittén framlägger i sitt betänkande ett förslag till arbetsfördelning
mellan de olika skogsvetenskapliga institutionerna, som
uppgjorts med syfte att genom undvikande av dubbelarbete skapa största
möjliga utrymme för en utbyggnad av de samlade vetenskapliga resurserna.
Kommittén framhåller, att en sådan arbetsfördelning avses kunna genomföras,
oavsett hur den centrala organisationen utformas. Det är likväl uppenbart,
att en dylik mera systematisk arbetsfördelning medför ökat behov
av samordning såväl i fråga om undervisningen som i fråga om forskningen.
Det nuvarande skogsforskningsinstitutets avdelningar förutsättes sålunda
skola i ökad omfattning medverka i undervisningen, särskilt på
högre stadium. Samtidigt blir ifrågavarande avdelningar för sitt forskningsarbete
mer än tidigare beroende av samarbete med högskolans forskare.
Kommittén framlägger inledningsvis vissa allmänna synpunkter på hithörande
spörsmål. Vid genomgången av de olika institutionerna har vissa
arbetsområden, nämligen arbetsläran, den matematiska statistiken, mykologien
samt skogszoologien erbjudit speciella problem, medan i fråga om
övriga arbetsområden endast mindre justeringar ansetts erforderliga. Med
hänsyn härtill lämnar kommittén först en redogörelse för sina överväganden
beträffande vart och ett av de fyra förstnämnda arbetsområdena och
framlägger därefter ett sammanfattande förslag till institutionsindelning
för hela den skogsvetenskapliga forsknings- och utbildningsverksamheten.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
Allmänna synpunkter. Kommittén erinrar om att det redan vid den utbyggnad
av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet, som beslöts av
1948 års riksdag, uttalades, att utbyggnaden icke borde ske på så sätt, att
särskilda undervisnings- och forskningsavdelningar inrättades inom samma
arbetsområde. Det borde enligt föredragande departementschefens mening
i vart fall tills vidare prövas om icke vid nyinrättade avdelningar
båda dessa arbetsuppgifter kunde förenas. Vid den då företagna uppdelningen
av avdelningen för skogsteknologi i en avdelning för arbetslära och
en avdelning för virkeslära föreskrevs därför, att de båda nya avdelningarna
skulle ombesörja såväl undervisning som forskning, ehuru den ena
förlädes till högskolan och den andra till institutet.
Enligt kommitténs mening är det nu i än högre grad än för tio år sedan
motiverat att på skogsvetenskapernas område undvika dubbleringar av professurer
inom ett och samma arbetsområde. Härför talar redan den knappa
tillgången på kvalificerade forskare. Utvecklingen har vidare medfört allt
större krav på dyrbar vetenskaplig utrustning. Ett rationellt hushållande
med forskarkrafterna motiverar att tillgängliga ekonomiska resurser i betydande
utsträckning användes till förstärkning av den i forskningsarbetet
biträdande personalen. För att få ut största möjliga effekt av tillgängliga
personella och materiella resurser är det enligt kommitténs mening angeläget,
att i ett litet land som Sverige den skogsvetenskapliga forskningen
organiseras på ett sådant sätt, att forskarna genom en lämplig avgränsning
av vars och ens arbetsområde kan täcka ett så vitt fält som möjligt. Det har
därför varit en vägledande synpunkt för kommittén att i detta sammanhang
oberoende av institutionernas administrativa förläggning finna en
tillfredsställande avgränsning av deras arbetsuppgifter i forskningshänseende.
Kommittén framhåller, att en sådan avgränsning i stort sett redan
skett i praktiken och att några mera ingripande åtgärder i detta hänseende
icke visat sig erforderliga. Kommittén har därför i huvudsak inskränkt
sig till vissa justeringar, som förordats eller biträtts av vederbörande institutionsföreståndare.
Med visst undantag för ämnet skogszoologi har kommittén
icke heller i undervisningshänseende velat förorda några ändringar
av nuvarande förhållanden. Sålunda har kommittén icke funnit anledning
att föreslå någon ändring av antalet institutioner. Till dessa räknar då
kommittén även det nuvarande kontoret för matematisk statistik. Den
snabba vetenskapliga utvecklingen innebär emellertid, att nya forskningsoch
undervisningsområden ständigt blir aktuella, medan andra sådana
minskar i betydelse. Kommittén anser därför, att det bör åligga styrelsen
att uppmärksamt följa denna utveckling på skogens område och föreslå
de ändringar i institutionsindelningen, som anses påkallade. Kommittén
anför vidare.
Även i detta sammanhang bör emellertid erinras om, att kommittén i enlighet
med de riktlinjer, som framlagts av 1955 års universitetsutredning,
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
59
förutsätter, att jägmästarutbildningen skall i den utsträckning som detta är
möjligt och lämpligt avlastas från den vetenskapligt högre kvalificerade
personalen, professorer och laboratorer, och omhänderhas av annan personal.
Härigenom kan föreståndarna vid de institutioner, som har ansvaret
för jägmästarutbildningen, i viss omfattning frigöras för forskningsuppgifter
och forskarhandledning. I likhet med universitetsutredningen vill kommittén
starkt understryka betydelsen av att licentiander och doktorander
i sitt arbete ges en effektiv handledning av professorer och andra vid institutionerna
verksamma erfarna forskare.
De allmänna synpunkter, som varit vägledande för kommitténs översyn
av arbetsfördelningen mellan de skogsvetenskapliga institutionerna kan sålunda
uttryckas på följande sätt. Forskningsuppgifterna bör på lämpligt
sätt fördelas mellan samtliga institutioner vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet.
Undervisningsuppgifterna, vad gäller utbildningen av
jägmästare, skall alltjämt vara koncentrerade till vissa institutioner, men
i den mån så lämpligen kan ske med hänsyn till undervisningens effektivitet
avlastas från de vetenskapligt högre kvalificerade befattningshavarna.
Skogsteknik. Vid behandlingen av den skogliga arbetsläran anför kommittén
inledningsvis, att den icke finner benämningen på ifrågavarande
institution vara tillfredsställande med hänsyn till de arbetsuppgifter, som
faller inom institutionens område. Kommittén, som därför ansett sig böra
överväga ett annat namn på institutionen, har funnit begreppet skogsteknik
närmast svara mot densammas forsknings- och undervisningsområde och
föreslår därför att förevarande institution i fortsättningen benämnes institutionen
för skogsteknik.
Kommittén vitsordar för sin del skogsteknikens ökade betydelse såväl
inom undervisningen som inom forskningen. Kommittén är också enig
därom, att väsentligt ökade resurser bör ställas till förfogande på här
ifrågavarande område. Kommittén har vidare ingående övervägt frågan
om denna förstärkning lämpligen bör ske genom en utbyggnad av den
nuvarande avdelningen eller om denna bör delas på två institutioner.
På grundval av i betänkandet närmare anförda skäl uttalar kommittén
till en början att den nuvarande arbetsläreavdelningens verksamhetsuppgifter
i någon mån kan begränsas, i det att ansvaret för den arbetsfysiologiska
forskningen bör överflyttas till annat håll. Såsom f. n. är fallet bör
dock kännedom om arbetsfysiologiska problem meddelas vid jägmästarutbildningen
genom speciallärare. Vidare anför kommittén i detta sammanhang,
att provningsverksamhet i fråga om redskap, maskiner o. d. i
fortsättningen väsentligen kan ske genom statens maskinprovningar. Konstruktionsverksamhet
bör dessutom icke i någon större omfattning ingå i
institutionens arbetsuppgifter utan i största möjliga utsträckning överlåtas
till enskilda intressenter. För att man skall undvika en ensidig intresseinriktning
av forskningsverksamheten bör försiktighet iakttagas, då det
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
gäller att upptaga konstruktionsarbeten på verksamhetsprogrammet. I
detta sammanhang erinrar kommittén bl. a. om den verksamhet, som bedrives
vid de tre arbetsstudieavdelningarna på skogsbrukets område, nämligen
Forskningsstiftelsen SD A, Föreningen Värmlands skogsarbetsstudier
(VSA) och Mellan- och sydsvenska skogsbrukets arbetsstudier (MSA).
Vad gäller frågan om en delning av den nuvarande avdelningen kan enligt
kommitténs mening denna tänkas ske efter två olika linjer. Sålunda
kan övervägas, om icke de centrala uppgifterna på forskningssidan bör
omhänderhas av en särskild institution, under det att huvudansvaret för
jägmästarutbildningen samt vissa mera speciella forskningsuppgifter, särskilt
sådana, som har samband med undervisningen, anförtros en annan
institution. Fn annan tänkbar uppdelningsgrund är att inrätta två institutioner
med olika arbetsområden inom såväl forskning som undervisning.
I diskussionen om skogsteknikens ställning har en uppdelning efter sistnämnda
linje tänkts kunna ske på så sätt, att särskilda institutioner inrättades
för den mera teknologiska sidan av ämnesområdet och för vad
man kan kalla den arbetssociologiska sidan.
Kommittén finner för sin del, att en omorganisation av avdelningen icke
nu bör ske. Detta kan ur vissa synpunkter anses beklagligt, men kommittén
kan icke finna det vara välbetänkt att inrätta vare sig en från forskningen
på området helt skild professur med tämligen exklusiva undervisningsuppgifter
eller en arbetssociologisk professur med mycket diffusa
uppgifter. I avvaktan på att klarare linjer för en lösning av frågan skall
framkomma, anser kommittén sålunda den nuvarande ordningen med en
institution vara att föredraga.
Skoglig matematisk statistik. Vid skogsforskningsinstitutet finnes f. n.,
såsom i det föregående nämnts, ett kontor för matematisk statistik under
ledning av en försöksledare. Dennes arbete består i att utveckla metodiken
för den matematiska statistikens tillämpning inom skogsforskningen och
att i detta hänseende fungera som rådgivare för i första hand riksskogstaxeringen
men även för andra skogliga forskningsinstitutioner, varjämte
han mot särskilt arvode tjänstgör som speciallärare i matematik och statistik
vid skogshögskolan. önskemål har framkommit om att ombilda ifrågavarande
befattning till en självständig professur, och till stöd härför har
bl. a. anförts följande.
Den matematiska statistiken har under senare tid blivit alltmer oumbärlig
inom olika områden av naturvetenskaplig verksamhet, men kräver inom
varje tillämpningsområde en speciell utformning av den statistiska teorien
och tekniken. De speciella statistiska problem, som är förknippade med
skoglig forskning, har dessutom hittills endast i ringa mån studerats av
matematiska statistiker, vilket förklaras därav att problemens behandling
fordrar ett visst mått av skoglig fackkunskap samt en intim och oavbruten
kontakt med olika skogliga forskningsområden.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 dr 1961
61
Inom skogsforskningen har den statistiska metodikens utveckling grundläggande
betydelse för riksskogstaxeringen, produktionsforskningen, föryngringsforskningen
och den skogstekniska forskningen. Även inom de
grundläggande naturvetenskapliga forskningsinstitutionerna på det skogliga
området spelar statistiken en allt större roll för experimentens planläggning
och resultatens tolkning.
Den matematiska statistiken är vidare av grundläggande betydelse för
den s. k. operationsanalysen. Den moderna operationsanalysen, som utvecklat
och systematiserat metoderna för studiet av produktivitets- och
effektivitetsfrågor, torde bli ett värdefullt hjälpmedel för den kommande
skogliga forskningen, särskilt på skogsteknikens område.
Slutligen måste vid statistikens tillämpning inom skogsforskningen metodiken
anpassas till de långa perioder, som bl. a. produktionsforskningen
måste omspänna, liksom också till skogens och skogsmarkens heterogena
beskaffenhet. Den måste även anpassas till de icke minst från ekonomisk
synpunkt —- därvid avvägningen av skogsindustriernas utbyggnad särskilt
bör beaktas — alltmer ökade fordringarna på precision i undersökningsoch
forskningsresultaten.
Kommittén finner för sin del, att bärande skäl talar för att den skogsvetenskapliga
forskningsorganisationen kompletteras med en självständig
professur i skoglig matematisk statistik och föreslår därför att den förutnämnda
försöksledartjänsten utbytes mot en professur och att kontoret
för matematisk statistik ombildas till en institution. Den sålunda föreslagna
nya institutionen för skoglig matematisk statistik bör ombesörja den undervisning
i matematik, som sker vid högskolan. Då härigenom nu utgående
särskilt arvode till speciallärare i matematik och statistik kan inbesparas,
blir den faktiska kostnadsökningen för professuren begränsad. Kommittén
förutsätter, att en institution av detta slag kan fylla sin uppgift med assistent-
och biträdespersonal av relativt liten omfattning.
Mykologi. Vid kommitténs genomgång av de olika skogsvetenskapliga
institutionernas ämnesområden har mykologien visat sig erbjuda vissa
problem. Mykologisk forskning bedrives nämligen f. n. både vid skogshögskolans
skogsbotaniska institution och vid skogsforskningsinstitutets avdelning
för botanik och marklära. Någon bestämd uppdelning av de båda
institutionernas verksamhet på mykologiska specialområden föreligger icke.
Under hand har den tanken framförts, att mykologien, som är av största
betydelse för såväl skogsvården som virkesvården, borde sammanföras till
en särskild institution. Kommittén anser emellertid icke, att tillräckliga
skäl föreligger för inrättande av en ny professur och institution inom detta
ämne. En sådan ny institution torde både omedelbart och än mer på längre
sikt medföra åtskilliga merkostnader, vartill kommer att tillräcklig överblick
f. n. saknas om hur arbetsfördelningen på hithörande områden lämpligen
bör ordnas på längre sikt. Mykologien har nämligen även beröringspunkter
med den tekniska träskyddsforskningen.
De mykologiska arbetsuppgifterna inom skogsvetenskapen kan emeller
-
62
Kungl. Maj:ts proposition nr It8 dr 1961
tid i huvudsak sägas avse två områden, nämligen skador på växande skog
och skador på virke. Man kan därför enligt kommitténs mening med en
viss rätt skilja mellan skogsmykologi och trämykologi, även om en sådan
gränsdragning är ur vetenskaplig synpunkt diskutabel, eftersom det delvis
rör sig om samma företeelser.
Kommittén föreslår därför att vad som här kallats skogsmykologi förlägges
till institutionen för skogsbotanik. För att icke undervisningen i
mykologi till jägmästarexamen onödigtvis skall splittras bör dock denna i
sin helhet ligga inom nyssnämnda institution.
Den sektion inom skogsforskningsinstitutets avdelning för botanik och
marklära, som sysslar med mykologi, bör däremot inriktas på trämykologi.
Eftersom hithörande forskningsuppgifter har nära beröring med virkesläran,
bör dessutom nämnda sektion överflyttas till denna institution.
I samband härmed finner kommittén det vara lämpligt att benämningen
avdelningen för botanik och marklära ändras till institutionen för skogsekologi.
Skogszoologi. F. n. finnes en institution för skogszoologi vid skogshögskolan
och en zoologisk avdelning vid skogsforskningsinstitutet. I forskningshänseende
är institutionernas arbetsfält helt skilda, i det att högskoleinstitutionen
är helt inriktad på den högre faunan, medan institutsavdelningen
uteslutande ägnar sig åt entomologiska problem. I undervisningshänseende
är däremot arbetsfördelningen en annan. Högskolans zoologiska
institution omhänderhar sålunda undervisning såväl i fråga om den högre
faunan som en viss del av undervisningen i entomologi, varjämte institutionens
föreståndare är examinator i ämnet. Institutets zoologiska avdelning
svarar emellertid för undervisningen i tillämpad skogsentomologi.
Enligt kommitténs uppfattning är arbetsfördelningen mellan de båda
institutionerna i fråga om forskningen rationell och bör komma till uttryck
i deras benämning. Högskolans zoologiska institution bör sålunda benämnas
institutionen för skogszoologi. Den andra institutionen bör i enlighet
med dess vetenskapliga inriktning benämnas skogsentomologiska institutionen.
Kommittén kan däremot icke finna det vara tillfredsställande, att undervisning
och examination på akademisk nivå icke uppdelas efter vederbörande
professurers faktiska verksamhetsområden. Kommittén föreslår
därför, att undervisning och examination till jägmästarexamen uppdelas
efter vardera institutionens verksamhetsområde. Detta utesluter icke, att
ett gemensamt betyg i ämnet skogszoologi meddelas om så befinnes lämpligt.
Den ökade undervisningsbörda, som härigenom kommer att åvila skogsentomologiska
institutionen, får enligt kommittén beaktas vid övervägandet
av institutionens personalbehov. Den motsvarande minskningen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
63
undervisningsuppgifterna vid institutionen för skogszoologi förutsättes å
andra sidan komma forskningen till godo genom intensifierad forskning
både i fråga om viltskador på skogen och i fråga om viltvård.
Förslag till institutionsindelning. I enlighet med kommitténs förslag skulle
vid den nya skogshögskolan finnas följande vetenskapliga institutioner,
nämligen
1. skoglig marklära
2. skogsbotanik
3. skogsekologi
4. skogsgenetik
5. skogszoologi
6. skogsentomologi
7. skoglig matematisk statistik
8. skogsföryngring
9. skogsproduktion
10. skogsuppskattning och skogsindelning
11. skogstaxering
12. skogsteknik
13. virkeslära
14. skogsekonomi samt
15. skogsskötsel
Utöver förut berörda ändringar skulle arbetsfördelningen mellan de olika
institutionerna vara ungefär densamma som f. n. Till institutionen för
skogsekologi förutsättes emellertid, såsom tidigare nämnts, kunna anknytas
en serviceverksamhet för samtliga institutioner i fråga om kemiska
analyser och isotopanvändning.
De institutioner, som skall svara för undervisningen till jägmästarexamen
är institutionerna för skoglig marklära, skogsbotanik, skogszoologi,
skogsentomologi, skoglig matematisk statistik, skogsuppskattning och
skogsindelning, skogsteknik, virkeslära, skogsekonomi samt skogsskötsel.
De mera renodlade forskningsinstitutionerna blir institutionerna för skogsekologi,
skogsgenetik, skogsföryngring, skogsproduktion och skogstaxering.
Terminologiskt sett innefattas gruppen av forskningsinstitutioner i de
ämnesområden, som undervisningsinstitutionerna täcker. Sålunda innefattas
t. ex. i begreppet skogsskötsel bl. a. såväl skogsföryngring som skogsproduktion
och i skogsbotanik även skogsekologi och skogsgenetik. De s. k.
forskningsinstitutionerna har emellertid uppgifter, som är av mera långfristig
och arbetskrävande art och som icke inrymmes inom institutioner
med vidare ämnesområden. Enligt kommitténs mening utgör den nu föreslagna
institutionsindelningen ett ur forskningssynpunkt i stort sett väl
sammanhängande system samtidigt som den grundläggande jägmästarutbildningen
kunnat koncentreras till ett begränsat antal institutioner.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
Genom den snabba vetenskapliga utvecklingen kan nya forskningsomuapiuiuio}!
''9S[opÄ}aq i j cesium qos jAipqaj e.ipin; uupaui euiuioqni] uapuj
vill därför understryka vikten av att styrelsen kontinuerligt med uppmärksamhet
följer de ändrade behov, som kan komma att aktualiseras, och gör
därav påkallade framställningar till statsmakterna om eventuellt erforderliga
omläggningar i institutionsindelningen.
Kommittén uttalar, att även vid de institutioner, som handhar jägmästarutbildningen,
betydande forskningsuppgifter torde kunna fullföljas under
förutsättning att erforderliga resurser ställes till förfogande.
Redan i detta sammanhang anför kommittén, att den anser, att licentiatexamen
och doktorsdisputation bör kunna äga rum inom samtliga institutioner.
Kommittén anser också, att det redan inledda samarbetet med andra
högskolor i fråga om utbildning på högstadiet bör utvidgas.
Ledamoten Kull har icke funnit sig kunna acceptera majoritetens förslag
beträffande högskolans uppdelning på institutioner. Kull kan således
icke finna erforderligt att för skogszoologien och skogsentomologien även
framdeles avses två självständiga institutioner. Även beträffande andra
institutioner, främst de som svarar för ämnena skogsekologi och marklära.
finner han en lösning av organisationsfrågan efter andra linjer ligga nära
till hands. Icke heller anser Kull en självständig institution för matematisk
statistik med en professor som föreståndare vara erforderlig.
Ledamoten Streyffert anser, att den nuvarande fördelningen av avdelningarna
mellan skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet bör i viss
mån ändras med iakttagande av att skogsforskningsinstitutet skall representera
den programbundna forskningen och den föreslagna skogsvetenskapliga
fakulteten högre undervisning och fri forskning. I anslutning härtill
föreslår Streyffert följande fördelning av nu befintliga avdelningar.
I den föreslagna skogsvetenskapliga fakulteten:
Skoglig marklära
Skogsbotanik
Skogszoologi
Skogsekonomi
Skogsskötsel
Skogsuppskattning och skogsindelning
Skogsteknik.
I skogsforskningsinstitutet:
Skogsekologi
Skogsentomologi
Skogsgenetik
Skoglig matematisk statistik
Skogsföryngring .
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
65
Skogsproduktion
Skogstaxering
Virkeslära.
Denna fördelning skulle innebära — förutom tillkomsten av en avdelning
för skoglig matematisk statistik på skogsforskningsinstitutet — i förhållande
till nuvarande läge, att skogstekniken överflyttas från skogsforskningsinstitutet
till den föreslagna fakulteten, medan virkesläran flyttas
från skogshögskolan till skogsforskningsinstitutet.
Beträffande skogstekniken föreslår Streyffert, att den skall utgöra en
institution med sedvanlig uppgift att meddela undervisning i förening med
fri forskning, medan för samordningen med skogsforskningsinstitutets
övriga forskning samt för att fylla vissa behov av forskning för det praktiska
skogsbruket en arbetsgrupp eller underavdelning med tillhörande
resurser skall bildas inom denna institution med föreståndaren som samordnande
faktor.
Streyffert anför i detta sammanhang, att han liksom kommittén i övrigt
finner det önskvärt, att ett samarbete äger rum på förevarande forskningsområde
mellan institutionen för skogstelcnik och övriga forskningsinstitutioner
på området. Enligt Streyffert bör föreståndaren för den av honom
föreslagna institutionen för skogsteknik ta initiativet till sådan samarbete,
vilket lämpligen kan ha formen av en samarbetsnämnd, helt vilande på
frivillig grund.
Yttrandena. Kommitténs förslag rörande arbetsfördelningen mellan de
vetenskapliga institutionerna och deras upprustning har i huvudsak tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av nära nog samtliga remissinstanser.
Beträffande skogstekniken har emellertid ett stort antal organ, särskilt de
skogliga, med vissa variationer i motivering och målsättning, fordrat att
ytterligare en professur skall inrättas. En del har vidare gjort gällande
att de teknisk- ekonomiska ämnena borde kunna förstärkas på bekostnad
av de botaniska och zoologiska ämnena. Av remissyttrandena må följande
anföras.
Jordbrukets forskningsråd finner, att kommitténs förslag innebär en
påtaglig och mycket positiv inställning till forskningens och undervisningens
upprustning på det skogliga området. Bland de förslag som framlagts
vill rådet särskilt framhålla betydelsen av förstärkningen av undervisningsoch
forskningsresurserna i ämnet skogsteknik.
Skogs- och lantbruksakademien anser att skogstekniken kräver fortsatt
utvidgning. Bl. a. synes det i framtiden kunna visa sig ändamålsenligt med
en klyvning av institutionen. Enligt akademiens mening kan det också
förutses, att en del omläggningar och kompletteringar redan från början
behövs i vissa delar av undervisningen i ämnet, t. ex. i fråga om en motor
5
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 118
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
skola eller motsvarande teknisk utbildning, som icke nu har medtagits av
kommittén i dess förslag. Enligt styrelsen för statens maskinprovningar är
skapandet av utbildningsresurser på såväl hög- som lågstadiet inom skogsbrukets
maskinområde en fråga av hög angelägenhetsgrad. Vid omorganisationen
av den högre skogsundervisningen bör detta beaktas och leda till
starkare utbyggnad än vad som föreslagits, både i fråga om på mekaniseringsområdet
kompetenta lärarkrafter och i fråga om undervisningslokaler.
Motsvarande gäller områdets forskningsresurser. Styrelsen ansluter sig
helt till kommitténs uppfattning, att provningsverksamhet i fråga om redskap
och maskiner i fortsättningen väsentligen kan ske genom statens
maskinprovningar. Officiell provning av maskiner, numera av allt större
vikt också på det skogliga området, är en så känslig och särpräglad verksamhet
att den bör vara helt skild från tekniskt konstruktions- och utvecklingsarbete
samt från sådant forskningsarbete, som i någon form stödes
av eller eljest berör enskilda industriföretag.
Det synes även Skogsvdrdsstyrelsernas förbund som om skogsteknologien
och i någon mån skogsekonomien i betänkandet tilldelats alltför litet utrymme
i undervisningsplanen. Förbundet förordar på dessa områden en
väsentlig utbyggnad. Förbundet anser sig icke böra framlägga något detaljerat
förslag hur denna utbyggnad på såväl forskningens som undervisningens
område bör ske, men vill ge de meningsriktningar sin fulla anslutning,
som härvidlag förordar en omarbetning av betänkandets förslag
i dessa stycken, innebärande en väsentlig utbyggnad av de berörda disciplinerna.
Domänstyrelsen finner det vara en allvarlig brist att kommittén
ej till fullo insett skogsteknikens stora vidd och betydelse. Skogsbruket
kräver enhälligt en förstärkning och har enligt styrelsen på starka grunder
förordat två professurer i ämnet. Styrelsen anser för sin del att forskningen
på detta vidsträckta område bör uppdelas på flera delområden, bl. a. på
maskinteknik och driftsekonomi. Oavsett hur härmed kommer att förfaras
bör ämnet emellertid omedelbart uppdelas på två professurer, varav
en skall ansvara för den utomordentligt betydelsefulla undervisningen i
jägmästarutbildningen. Denna institution bör benämnas skoglig arbetslära.
Styrelsen understryker att det skulle vara beklagligt om den skogliga arbetsläran,
som har så stor betydelse för skogsbrukets kostnadssida, skulle
komma att erhålla en undanträngd plats i förhållande till skogsskötseln
som i huvudsak påverkar intäktssidan så mycket mer som den tekniska
utvecklingen synes gå så snabbt att det ständigt finnes behov av vidareutbildning
av de praktiskt verksamma jägmästarna. Också skogsstyrelsen
förordar en uppdelning med en forskningsinstitution och en undervisningsinstitution
i ämnet. Den förra bör svara för den långsiktiga programforskningen
inom hela fältet, vari innefattas samarbetet med de särskilda organ,
som finnes på området, exempelvis GCI, arbetsstudieorganen och andra.
Undervisningsinstitutionens huvuduppgift blir då i huvudsak att göra en
Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1961
67
syntes av hela ämnesområdet. Styrelsen anför att den av kommittén föreslagna
ökningen av skogsteknikavdelningens resurser är betydande och
vittnar om uppskattning av ämnets vikt. Så mycket mindre kostnad är det
enligt styrelsen följaktligen att taga stegel fullt ut till en tillfredsställande
utbyggnad inom detta betydelsefulla område, vilket skogsstyrelsen livligt
förordar. De olika institutionerna benämnes lämpligen skoglig arbetsvetenskap
resp. arbetslära. Styrelsen för skogsliögskolan och statens skogsforskningsinstitut
anför, att det icke längre torde kunna anstå med en förstärkning
av arbetslärans ställning i betraktande av den snabba utvecklingen
på området. Härvid torde dock andra alternativ än de av kommittén
framförda vara tänkbara. Såsom framgår av skogsforskningsinstitutets yttrande
i ärendet kan sålunda en uppdelning i en teknologisk-maskinteknisk
och en driftsorganisatorisk och driftsekonomisk institution vara möjlig.
Enligt styrelsen är det vidare möjligt, att uppdelningen av ämnesområdet
på två professurer kan anstå ännu någon tid. En given förutsättning härför
är emellertid, säger styrelsen, att en undervisningsprofessur omedelbart
inrättas. Styrelsen förordar sålunda, att en särskild undervisningsinstitution
i ämnet bildas, vilken förslagsvis kunde benämnas institutionen för
skoglig arbetslära och vars huvuduppgift skulle vara att söka giva en syntes
av hela ämnesområdet.
Även RLF anser, att en klar undervärdering av ämnet skogsteknik föreligger
och att en uppdelning på två institutioner kunnat ske, gärna på bekostnad
av eller genom sammanslagning av de båda zoologiska institutionerna.
Skogshögskolans studentkår finner med hänsyn till utvecklingen
inom skogsbruket det vara nödvändigt med en synpunktförskjutning från
det allmänt naturvetenskapliga mot det tekniskt-ekonomiska när det gäller
jägmästarutbildningen. Studentkåren kräver därför en särskild professur
i ämnet skogsteknik för att få en tillfredsställande utbildning. Svenska
skogs- och flottningsarbetareförbundet säger sig icke kunna dela kommitténs
mening att undervisningen i arbetslära till övervägande del skall ske
genom biträdande lärarkrafter. Undervisning, och den forskning som blir
nödvändig i samband med undervisning, bör enligt förbundets uppfattning
ske under ledning av en professor som har överblick över en väsentlig del
av kunskapsområdet, som i fråga om detta ämne inte är skarpt avdelat.
Utöver undervisningsprofessuren i arbetslära finnes omfattande uppgifter
för eu forskande institution i samma disciplin. Som särskilt aktuella nämner
förbundet de långsiktiga problem som sammanhänger med mekaniseringens
teknik och ekonomi, transportplanering etc. Även enligt Sveriges
jägmästares och forstmästares riksförbunds mening finnes tillräckliga motiv
för ett särskiljande av eu speciell institution som har att skapa den för
skogliga förhållanden anpassade syntesen kring läran om arbetets och
realkapitalets produktivitet. Detta ämne, som bör benämnas skoglig arbetslära
— beteckningen skogsteknik är enligt förbundet helt vilseledande —
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
får således undervisningsuppgifter, som i princip är analoga med skogsskötselns
och kan bedömas vara av minst samma betydelse. Jämsides med
den undervisande institutionen måste finnas en forskande, lämpligen benämnd
institutionen för skoglig arbetsvetenskap. Dess forskningsuppgifter,
som blir synnerligen omfattande, bör väljas så, att man angriper de långsiktiga
problem, som sammanhänger med mekaniseringens teknik och
ekonomi, utbildningsfrågor, lönesättningsprinciper, transportplanläggning
m. m. Förbundet understryker sålunda behovet av att den av kommittén
föreslagna institutionen för skogsteknik uppdelas på två professurer, samtidigt
som resurserna väsentligen ökas. Förbunciet påpekar i detta sammanhang,
att det också övervägt lämpligheten av att företaga en vertikal uppdelning
av såväl forsknings- som undervisningsuppgifterna i ämnet — man
skulle då få två institutioner med snävare avgränsning, båda med undervisningsskyldighet.
Då förbundet i stället stannat för förslaget enligt vad
förut sagts, bör det noteras, att utvecklingen inom skogsbruket enligt förbundets
uppfattning i snabb takt nalkas det stadium, då två forsknings- och
en undervisningsprofessur blir det naturliga för skogsteknologiens del.
Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
understryker vikten av att de ekonomiska och även de tekniska ämnena
erhåller väsentligt ökade resurser. På grund av det stora och vittomfattande
ämnesområde, som nu koncentreras i ämnena skogsekonomi och
skogsteknik, finner förbunden det vara angeläget, att dessa ämnen uppdelas
i huvudgrupperna skogsekonomi, skoglig företagsekonomi, skogsteknik
och skoglig arbetslära. För hela skogsbruket har det länge varit
angeläget att en särskild undervisningsprofessur i arbetslära inrättas vid
skogshögskolan och förbunden förordar att så sker. Sveriges skogsägareförbund
anser, att behovet av en undervisningsprofessur i ämnet arbetslära
vid skogshögskolan är alltför väl dokumenterat och omvittnat för
att ytterligare behöva understrykas. Professuren i fråga måste enligt förbundets
bestämda uppfattning snarast :nrättas, oberoende av hur kommitténs
förslag kommer att behandlas. Med den utveckling, som vårt
skogsbruk av allt att döma går mot — ett skärpt ekonomiskt läge på grund
av främst stigande kostnader — är det enligt förbundet förvånansvärt,
att kommittén icke ägnat den tekniska och ekonomiska undervisningen
och forskningen större utrymme. Disproportioner i kommitténs organisationsförslag
mellan å ena sidan de biologiska ämnena, å andra sidan de
tekniska och ekonomiska är påtaglig. Förutom den omnämnda professuren
i arbetslära, förlagd till skogshögskolan, finner förbundet en ny institution
i skoglig driftsekonomi (företagsekonomi) vara så väl motiverad,
att den, måhända till en början förestådd av en laborator, utan dröjsmål
bör inrättas. Skogsindustriernas samarbetsutskott konstaterar med beklagande,
att kommittén av tydligen främst kostnadsskäl icke velat förorda
inrättandet av en undervisningsprofessur i skogsteknik. Inrättandet av
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
69
en professur i detta viktiga ämne bör enligt samarbetsutskottets mening
tagas upp till omprövning och inkluderas i det slutliga förslaget till organisationen
för skogshögskolan. Svenska lantarbetsgivareföreningen anser, att
— oberoende av hur den slutliga lösningen blir i frågan om organisationen
av den skogliga forskningen och undervisningen — den skogliga arbetsläran-skogstekniken
snarast bör tilldelas sådana ekonomiska och personella
resurser, att forskningen i alla dess faser kan bedrivas med största
intensitet och undervisningen i samma ämne ges ytterligare utrymme i
undervisningsplanema. Med hänsyn till ämnets vikt — och vid jämförelse
med övriga ämnesområdens dimensionering — synes det föreningen starkt
motiverat, att ämnet skoglig arbetslära-skogsteknik företrädes av två professurer,
en undervisningsprofessur och en forskningsprofessur.
Förslaget att komplettera den skogsvetenskapliga forskningsorganisationen
med en självständig professur i skoglig matematisk statistik
förordas av samtliga de remissinstanser, som yttrat sig i frågan.
Betydelsen av inrättandet av en ny professur i ämnet framhålles särskilt
av jordbrukets forskningsråd. Skogs- och lantbruksakademien anför att genom
inrättande av en ny professur i skoglig matematisk statistik tillförsäkras
såväl skogsforskningen som undervisningen fördelen av en permanent
kraft på högsta nivå, vilket med den ställning, som statistiken intager
och i ökande grad kommer att intaga inom den skogliga forskningen och
undervisningen, blir av grundläggande betydelse för utvecklingen på hela
det skogsvetenskapliga området. När det gäller den matematisk-statistiska
forskningen och undervisningen framhåller statistiska centralbyrån det
positiva i att den statistiska vetenskapen på detta sätt ges bättre resurser.
Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut finner
i likhet med kommitténs majoritet, att den skogsvetenskapliga forskningen
bör utökas med en professur i förevarande ämne med egen institution, vilken
bör handha bl. a. all maskinell databehandling inom den skogliga
forskningens och högre utbildningens område. Också slcogshögslcolans studentkår
biträder förslaget. Sveriges förenade studentkårer erinrar om att
vid skogshögskolan undervisningen av hävd varit starkt inriktad på de
biologiska ämnena. Skogshögskoleundervisningen bör emellertid taga
fasta på den förskjutning utvecklingen visar mot större behov av personer
med teknisk-ekonomisk utbildning. En sådan omorganisering av undervisningen
bör snarast komma till stånd; antalet lektioner i teknisk-ekonomiska
ämnen bör ökas och nya professurer inrättas. Den föreslagna professuren
i skoglig matematisk statistik är ett steg i denna riktning.
I anslutning till kommitténs förslag rörande den mykologiska
forskningen hävdar skogsstyrelsen för sin del, att mykologien i dess
helhet borde ha fått sin egen institution med hänsyn till forskningsområdets
utomordentliga vikt för skogsproduktionen, skogsföryngringen, skogs
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
vårdens metodik och virkesvården. Ehuru ämbetsverket finner arbetsuppgifterna
vid den föreslagna botaniska institutionen mycket omfattande och
arbetskrävande för föreståndaren, som jämväl har att leda en viktig och
mångskiftande utbildning, inser styrelsen väl, att en gräns någonstädes
måste sättas, och vill därför icke påyrka en uppdelning av institutionen
i det förestående sammanhanget. Styrelsen framhåller å andra sidan, att
institutionen sannolikt i eu ganska nära framtid måste uppdelas. Vid en
fördjupad forskning torde nämligen arbetsuppgifterna inom det ännu rätt
oplöjda området snabbt öka. I stort sett liknande synpunkter anföres av
styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut. I anslutning
till denna punkt tillstyrker styrelsen i likhet med kommittén, att den
av järnvägsstyrelsen, telestyrelsen och vattenfallsstyrelsen begärda utredningen
rörande träskyddsforskningens organisation m. m. i landet med det
snaraste kommer till stand. Statens tekniska forskningsråd betonar vikten
av att träskyddsforskningen i sin helhet, d. v. s. omfattande såväl skogsoch
trämykologi som tekniskt träskydd, snarast tillgodoses. Rådet ansluter
sig till synpunkten att träskyddsforskningen blir föremål för särskild utredning
och förordar att den fackliga upprustning som kommittén föreslagit
på detta område kommer till stånd, dock utan att denna ges sådan
form att träskyddsforskningens framtida organisation därmed bindes. Rådet
erinrar i detta sammanhang om tidigare framfört erbjudande att bistå
en sådan utredning. Även jordbrukets forskningsråd framhåller särskilt
betydelsen av träskyddsforskningens utbyggnad.
Av de synpunkter som anförts i fråga om skogszoologiens framtida
ställning vid skogshögskolan må här anföras följande.
Jordbrukets forskningsråd tager avstånd från ledamoten Kulls reservation
beträffande gemensam institution för skogszoologi och skogsentomol°gi.
Även skogs- och lantbruksakademien ställer sig på kommitténs ståndpunkt
beträffande skogszoologien med hänvisning till att akademiens programkommitté
bland aktuella forskningsområden särskilt upptagit frågan
om en intensifierad viltforskning.
Skogsstyrelsen däremot har i fråga om skogszoologien i huvudsak samma
uppfattning som reservanten Kull. Då emellertid professuren i detta
ämne svårligen kan indragas, kan institutionen ej gärna förenas med entomologien
förrän framdeles, da tillfälle därtill ges. Enligt styrelsens mening
bör ämnets framtida benämning vara skogszoologi. De väsentliga
ämnesområdena för den av kommittén föreslagna, d. v. s. oförändrade
skogszoologiska institutionen, synes styrelsen vara viltforskning samt undervisning
i viltvård. Viltforskningen och vad därtill hör är f. n. åtskilligt
splittrad, om än viltforskningsrådet fungerar som ett samordnande organ.
Resultatet av en emotsedd utredning om dessa frågor kan komma att påverka
utformningen av ämnet skogszoologi och dess omfattning och inne
-
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
håll vid skogshögskolan, medan renodlad viltforskning kan tänkas förlagd
till annan forskningsanstalt. Oavsett denna möjlighet torde i framtiden
den nuvarande skogszoologiska undervisningen kunna handhas av en speciallärare.
Styrelsen för skogshögskolan och statens forskningsinstitut anför, att den
svenska forskningen beträffande vården av det vilda f. n. är mycket underdimensionerad
och att starka skäl, bl. a. den stora ekonomiska betydelsen,
talar för en upprustning på detta område. En framkomlig väg torde enligt
styrelsen vara att följa kommittémajoritetens förslag, men även andra
alternativ synes böra beaktas vid en kommande översyn av området i fråga.
I detta sammanhang erinrar styrelsen om att, i avvaktan på förordad utredning
rörande träforskningens organisation m. m., träentomologien tills
vidare bör inrymmas under institutionen för skogsentomologi.
Beträffande kommitténs förslag till institutionsindelning
anföres bl. a. följande synpunkter.
Jordbrukets forskningsråd har icke någon erinran beträffande förslaget
om vilka institutioner, som avses skola handha jägmästarutbildningen. Vad
beträffar förslagen om högskolans uppdelning på institutioner säger sig
statskontoret från sina utgångspunkter ha svårt att bilda sig en säker uppfattning
härom. Det vill emellertid förefalla, som om åtskilligt talar för
de synpunkter som en kommittéledamot åberopat till stöd för sitt särskilda
yttrande med vrkande på en minskning m. m. av antalet institutioner.
Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut undeistryker
angelägenheten av att institutionsindelningen icke blir fastlast
utan att ändringar i densamma skall kunna göras, och ansluter sig således
helt till vad kommittén i denna del anfört. Styrelsen har heller intet att
erinra mot en uppläggning av den högre skogliga utbildningsverksamheten
så att liksom f. n. är fallet endast vissa institutioner handhar den undervisning,
som är avsedd att leda fram till civiljägmästarexamen, medan
licentiand- och doktorandstudier skall kunna ske vid samtliga institutioner.
RLF anser, att översynen av de olika institutionernas arbetsområden
borde varit grundligare och resulterat i större förändringar gentemot nuvarande
förhållanden än som blivit fallet. Riksförbundet pekar framför allt
på den disproportion, som blir följden enligt förslaget mellan de biologiska
och de tekniska och ekonomiska ämnesgrupperna. Även Sveriges jägmästares
och forstmästares riksförbund anser kommitténs förslag till institutionsindelning
medföra en uppenbar disproportion i fördelningen mellan
teknisk-ekonomiska och biologiska ämnen. Likasa anser Sveriges lantbruksförbund
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund att det ter
sig mindre välbetänkt att som kommitténs förslag innebär lata de biologiska
ämnesområdena bli så dominerande, medan den ekonomiska och merkantila
sidan kommer all få ställning av underordnat biämne. Förbunden,
72
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
som intet har att invända mot den föreslagna avgränsningen mellan de
olika institutionernas arbetsområden, anser sålunda att de ekonomiska och
även tekniska områdena bör erhålla väsentligt ökade resurser. Skogsindustri
ernas scimcirbetsutskott ifrågasätter om icke kommitténs organisationsförslag
lider av en viss disproportion mellan den vikt, som tillmätts de
biologiska ämnena jämfört med de tekniska och ekonomiska och föreslår
att en institution i skoglig driftsekonomi inrättas som till en början skulle
kunna förestås av en laborator.
I fråga om undervisningens organisation och de enskilda institutionernas
verksamhetsområden anser herrar Sundblad och Pihlgren för sin del kommittéförslaget
väl genomtänkt och avstår från att ingå på någon detaljbedömning
härav. Dock vill de med instämmande i de yrkanden, som framkommit
från ett flertal håll, särskilt understryka nödvändigheten av att
en professur i arbetslära bör inkluderas i det slutliga förslaget till organisation
för skogshögskolan. De anser också, alt en särskild institution i
skoglig driftsekonomi är i hög grad önskvärd och hemställer, att även
denna fråga upptages till prövning i samband med organisationens genomförande.
Beträffande kommitténs översyn av de enskilda institutionernas verksamhetsområden
och resurser vid den föreslagna skogshögskoleorganisationen,
konstaterar Sundblad och Pihlgren med tillfredsställelse att kommittén
är enhällig beträffande den föreslagna gränsdragningen mellan institutionernas
arbetsområden samt beträffande upprustningens omfattning
vid de olika institutionerna. Detta förhållande synes borga för att onödigt
dubbelarbete skall kunna undvikas samt för att den samlade skogliga
forskningen i stort kan lå en balanserad och väl avvägd inriktning.
Departementschefen. För att en utbyggnad av de samlade resurserna på
det skogsvetenskapliga området, såväl när det gäller forskningen som den
högre utbildningen, skall få eftersträvad verkan är det angeläget, att arbetsfördelningen
mellan de olika skogsvetenskapliga institutionerna blir ändamålsenlig.
Enligt skogshögskole- och skogsforskningskommitténs uppfattning
är det till följd härav angeläget, att den skogsvetenskapliga forskningen
i Sverige organiseras på ett sådant sätt, att forskarna genom lämplig
avgränsning av vars och ens arbetsområde kan täcka ett så vidsträckt
fält som möjligt. Kommittén har utifrån sagda synpunkter sökt finna en
tillfredsställande avgränsning av institutionernas arbetsuppgifter i forskningshänseende.
Kommittén framhåller, att några mera ingripande åtgärder
ej visat sig erforderliga, då i praktiken en sådan avgränsning i stort
sett redan skett. Med visst undantag för ämnet skogszoologi har kommittén
inte heller beträffande undervisningen förordat några ändringar gentemot
nuvarande förhållanden. De allmänna synpunkter, som varit vägledande
för kommitténs översyn av arbetsfördelningen mellan de skogs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
73
vetenskapliga institutionerna har lett till att kommittén föreslagit, att
forskningsuppgifterna på lämpligt sätt fördelas mellan samtliga institutioner,
medan undervisningsuppgifterna, vad gäller utbildningen av jägmästare,
alltjämt skall koncentreras till vissa institutioner, men att de
i den mån så lämpligen kan ske med hänsyn till undervisningens effektivitet
avlastas från de vetenskapligt högre kvalificerade befattningshavarna.
Samtliga institutioner bör dock medverka i undervisningen på högre
stadium. Sålunda anser kommittén, att licentiatexamen och doktorsdisputation
både formellt och reellt bör kunna äga rum inom samtliga institutioner.
Kommittén har i detta sammanhang anfört, att det redan inledda
samarbetet med andra högskolor i fråga om utbildning på högstadiet bör
utvidgas.
Den nu angivna allmänna målsättningen för en fördelning av uppgifterna
mellan de olika enheterna har inte rönt någon erinran från remissinstansernas
sida. Även jag finner mig böra förorda den arbetsfördelning
som kommittén i förevarande avseende föreslagit.
Beträffande kommitténs rekommendationer på några områden, som visat
sig erbjuda speciella problem, samt dess sammanfattande förslag till
institutionsindelning för hela den skogsvetenskapliga forsknings- och utbildningsverksamheten,
har i vissa fall delade meningar såväl inom kommittén
som bland remissorganen kommit till uttryck. Jag torde i det följande
få upptaga frågorna till behandling i den ordning kommittén berört
desamma.
Vad först gäller frågan om den skogliga arbetslärans uppgifter och resurser
erinrar kommittén om att under senare år framkommit förslag att
inrätta en särskild professur i arbetslära, placerad vid skogshögskolan. I
det sammanhanget har betonats att forskningens och undervisningens betydelse
på ifrågavarande område blivit allt större, varför det ansetts angeläget,
att resurserna för ifrågavarande uppgifter inte försämrades, när en
personlig professur i ämnet år 1957 upphörde. Om statsmakternas förståelse
för dessa synpunkter vittnar det faktum att, i avvaktan på nu föreliggande
betänkande, prisutjämningsmedel från och med budgetåret 1957/
58 ställts till verksamhetens förfogande i en större utsträckning än vad
som motsvarar bortfallet av den med den personliga professuren förbundna
medelsanvisningen.
Kommittén vitsordar för sin del ämnesområdets ökade betydelse såväl
inom undervisningen som inom forskningen. Kommittén är även enig därom,
att väsentligt ökade resurser bör ställas till förfogande på här ifrågavarande
område.
När det gäller frågan om hur denna förstärkning lämpligen bör ske,
har kommittén diskuterat olika lösningar. Kommittén har övervägt, om den
nuvarande avdelningen bör utbyggas eller om densamma bör uppdelas på
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
två institutioner. En uppdelning skulle enligt kommittén antingen kunna
tänkas så, att de centrala uppgifterna på forskningssidan omhänderhaves
av en institution, under det att huvudansvaret för jägmästarutbildningen och
vissa mera speciella forskningsuppgifter anförtros åt en annan institution;
eller också så, att det inrättades två institutioner med olika arbetsområden
inom såväl forskning som undervisning, närmast i form av en skogsteknologisk
institution och en arbetssociologisk institution. Efter att ingående
ha övervägt de olika alternativen till lösning av nu förevarande fråga, har
kommittén funnit att en omorganisation av avdelningen inte bör ske nu.
Kommittén har sålunda inte kunnat finna det vara välbetänkt att vare sig
inrätta en från forskningen på området helt skild professur med tämligen
exklusiva undervisningsuppgifter eller att inrätta en arbetssociologisk professur
med enligt kommitténs uppfattning mycket diffusa uppgifter. I avvaktan
på att klarare linjer för en lösning av frågan skall framkomma, har
kommittémajoriteten som framgår av den förut lämnade redogörelsen ansett
den nuvarande ordningen med en institution vara att föredraga. Enligt
kommitténs mening är det emellertid oundgängligen nödvändigt att institutionens
resurser snarast möjligt förstärkes och kommittén har därför i
personalavseende föreslagit nära nog en fördubbling, däribland inrättandet
av två laboraturer.
Kommittén uttalar emellertid i sammanhanget även, att den nuvarande
arbetsläreavdelningens verksamhetsuppgifter i någon mån kan begränsas.
Sålunda bör ansvaret för den arbetsfysiologiska forskningen överflyttas
till annat håll. Vidare anföres, att provningsverksamhet i fråga om redskap,
maskiner och dylikt i fortsättningen väsentligen kan ske genom statens
maskinprovningars försorg. Kommittén anser dessutom, att konstruktionsverksamhet
ej i någon högre grad bör ingå i institutionens arbetsuppgifter
utan i största möjliga utsträckning överlåtas till enskilda intressenter.
Kommittén anser inte, att benämningen arbetslära är tillfredsställande
med hänsyn till de arbetsuppgifter, som faller inom förevarande institutions
område utan har funnit begreppet skogsteknik närmare svara mot
området i fråga. Den föreslår därför att institutionen i fortsättningen benämnes
institutionen för skogsteknik.
Kommitténs uttalanden om behovet av ökade resurser för forskningen
och undervisningen i ämnet skogsteknik har rönt allmänt gillande hos de
remissorgan, som yttrat sig i frågan. En genomgående invändning är dock
att kommitténs förslag i förevarande avseende ej är tillräckligt långtgående.
Från åtskilliga håll understrykes vikten av att de tekniska och de driftsekonomiska
ämnena erhåller väsentligt ökade resurser.
Bakom remissuttalandena ligger uppfattningen att en intensiv forskning
och en effektiv undervisning på här förevarande område är en förutsättning
för att det svenska skogsbruket i erforderlig grad skall kunna
hävda sig i den alltmer hårdnande konkurrensen på världsmarknaden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition in 118 dr 1961
7b
Även jag är väl medveten om att forskningen och undervisningen på förevarande
område bör ges ökade resurser. Vad kommittén härutinnan anfört,
föranleder sålunda ingen erinran från min sida. Inte heller har jag något
att invända mot den av kommittén föreslagna benämningen skogsteknik,
vilket bättre täcker ämnesområdet i fråga.
Jag delar vidare kommitténs uppfattning beträffande begränsningarna i
ämnesområdet. Sålunda bör arbetsfysiologisk forskning i fortsättningen ej
bedrivas vid institutionen, vilket givetvis inte får förhindra, som kommittén
även anfört, att vid institutionen meddelas viss specialundervisning
rörande problem, hänförliga till sagda forskningsområde. Självklart är, att
vid institutionen bedriven forskning t. ex. kring vissa arbetsstudiefrågor
ofta kommer att bygga på arbetsfysiologiska undersökningar, utförda vid
därför avsedda institutioner. Jag kan vidare ansluta mig till kommitténs
uttalande beträffande provningsverksamheten och om att återhållsamhet
bör iakttagas i fråga om konstruktionsarbeten.
Kommittén har som nyss nämnts inte nu velat förorda någon uppdelning
av ämnesområdet i flera professurer. De betänkligheter, som kommittén
därvid anfört mot inrättandet av en särskild undervisningsprofessur i ämnet,
finner jag välgrundade. Ett inrättande av en dylik professur synes ej
heller överensstämma med universitetsutredningens uttalanden. Jag kan
sålunda inte ansluta mig till deras mening, som vid remissbehandlingen
hävdat, att en sådan professur snarast bör komma till stånd. Däremot finner
jag ifrågavarande ämnesområde vara av sådan omfattning, att starka
skäl talar för att redan nu en vertikal uppdelning av området i fråga göres.
Vid en dylik uppdelning av den nuvarande arbetsläreavdelningens forsknings-
och undervisningsuppgifter i två delar synes det mest ändamålsenligt
att, såsom bland andra skogsforskningsinstitutet föreslagit, låta den
ena delen omfatta en teknologisk-maskinteknisk sektor och den andra delen
en driflsorganisatorisk-driftsekonomisk sektor.
I fråga om uppgifter skulle till den förstnämnda sektorn hänföras forskning
och undervisning rörande enskilda arbetsprocesser i skogsbruket samt
frågor förbundna med arbetskraftens och de tekniska hjälpmedlens deltagande
och utnyttjande i dessa arl>etsprocesser. Till den senare sektorn
skulle föras forskning och undervisning rörande driftsplanläggning, driftsorganisation
och arbetsprocessernas samordning jämte därmed förbundna
ekonomiska frågor.
För min del vill jag förorda, att skogstekniken uppdelas på sätt jag nu
angivit. De båda delarna bör med hänsyn till uppgifternas vikt var för sig
förestås av en professor. De båda professurerna bör benämnas skogsteknik I
och II. Med hänsyn till önskemålet att icke erhålla för små enheter och
med beaktande av den nära samhörigheten i fråga om forskning och undervisning
mellan de två sektorerna bör de båda professurerna ingå i en
och samma institution, benämnd institutionen för skogsteknik.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
Med den föreslagna uppdelningen och avgränsningen av de två delarna
kommer undervisningen att fördelas med ungefär hälften på vardera delen,
varvid den tekniska undervisningen, skogsteknik I, i sin helhet bör vara
förlagd till det i det följande föreslagna första garpenbergsåret, medan på
den ekonomiska delen fallande undervisning, skogteknik II, skulle i huvudsak
förläggas till Stockholm. I enlighet med denna fördelning måste det
framstå som ändamålsenligt att professorn i skogsteknik I stationeras i Garpenberg.
Härigenom vinnes även att tillhörande personal och verkstäder
kan omlokaliseras från stockholmsområdet. Vidare kan undervisningen
och forskningsarbetet i fråga om maskiner och redskap bedrivas med nära
tillgång till övnings- och försöksområden. Genom placeringen ernås därjämte
att professorn — med biträde av viss annan personal — kan vara
föreståndare för förläggningen. Prefekt för den skogstekniska institutionen
för handläggande av för institutionen gemensamma administrativa
frågor m. in. bör utses av högskolans styrelse.
Till personalfrågor samt till frågor rörande byggnadsbehov m. m. i anslutning
till mitt nu framförda förslag torde jag få återkomma i senare avsnitt.
Förslaget att inrätta eu professur i skoglig matematisk statistik vid
skogshögskolan har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av nära nog
samtliga remissinstanser. För min del finner jag de motiv som anförts för
förslaget bärande. Då jag inte heller i övrigt har något att erinra mot kommittémajoritetens
förslag i denna del, tillstyrker jag, att försöksledartjänsten
vid skogsforskningsinstitutets nuvarande kontor för matematisk statistik
utbytes mot en professur i skoglig matematisk statistik, varvid sagda
kontor bör ombildas till en egen institution, där förutom uppgifterna på
forskningsområdet jämväl bör ombesörjas den undervisning i matematik,
som skall ske vid högskolan.
De mykologiska arbetsuppgifterna inom skogsvetenskapen kan enligt
kommitténs mening i huvudsak sägas avse två områden, nämligen skogsmykologi
och trämykologi, varav det förra avser skador på växande skog
och det senare skador på virke. Kommittén, som erinrar om att mykologisk
forskning för närvarande bedrives vid skogshögskolans skogsbotaniska
institution och vid skogsforskningsinstitutets avdelning för botanik och
marklära utan någon bestämd uppdelning av verksamheten på mykologiska
specialområden, föreslår att skogsmykologien förlägges till institutionen
för skogsbotanik, medan den sektion inom avdelningen för botanik
och marklära, som sysslar med mykologi, inriktas på trämykologi samt,
såsom nära sammanhörande med virkesläran, överflyttas till virkesläreinstitutionen.
Samtidigt skulle benämningen på avdelningen för botanik
och marklära ändras till institutionen för skogsekologi. Undervisningen i
mykologi för jägmästarexamen föreslås i sin helhet förlagd till den skogsbotaniska
institutionen.
Kungt. Maj:ts proposition nr 118 är 1961
77
Under remissbehandlingen har från några håll uttryckts den uppfattningen,
att mykologien i dess helhet med hänsyn till forskningsområdets
utomordentliga vikt inom en nära framtid måste få en egen institution.
För egen del är jag medveten om den betydelse en effektiv och målmedveten
forskning på hithörande område har för skogsbruket. Jag är emellertid
ej beredd att nu föreslå tillskapandet av en särskild institution för
området i fråga. Såsom kommittén även anfört saknas för närvarande
bland annat tillräcklig överblick för att man nu skall kunna säga hur
arbetsfördelningen på hithörande områden lämpligen bör ordnas på längre
sikt, bland annat med hänsyn till de beröringspunkter mykologien har med
den tekniska träskyddsforskningen. Kommittén har i detta sammanhang
vitsordat sistnämnda forskningsgrens stora betydelse samt föreslagit, att
frågan hur ifrågavarande forskning lämpligen bör bedrivas göres till föremål
för särskild utredning. Detta spörsmål torde få upptagas i annat sammanhang.
Mot kommitténs förslag till ordnande av den mykologiska forskningen
och undervisningen har jag även i övrigt ingen erinran att göra och
förordar sålunda att en uppdelning av uppgifterna i enlighet med detsamma
kommer till stånd. Jag tillstyrker också förslaget att den kvarstående
delen av avdelningen för botanik och marklära samtidigt erhåller benämningen
institutionen för skogsekologi.
Kommittén har funnit arbetsfördelningen mellan nuvarande zoologiska
avdelning vid skogsforskningsinstitutet och skogszoologiska institutionen
vid skogshögskolan rationell när det gäller forskningen. Kommittén föreslår
dock att förstnämnda avdelning med hänsyn till dess vetenskapliga
inriktning benämnes den skogsentomologiska institutionen. Vad gäller undervisning
och examination till jägmästarexamen finner kommittén, att
uppgifterna, till skillnad från vad som nu är fallet, bör fördelas mellan
de båda institutionerna efter deras faktiska verksamhetsområden. Enligt
kommittén behöver detta ej utesluta att gemensamt betyg i ämnet skogszoologi
meddelas om så befinnes lämpligt. En ledamot av kommittén finner
det ej erforderligt att skogsentomologien och skogszoologien framdeles
förblir uppdelade på två självständiga institutioner.
Delade meningar rörande behovet av en särskild skogszoologisk institution
framskymtar jämväl i några remissyttranden. För egen del finner jag
emellertid att starka skäl kan anföras för bibehållandet av båda de nuvarande
institutionerna. Från jägarhåll har sålunda i olika sammanhang påyrkats
en förstärkning av viltforskningen och den ökade användningen av
skogsområdena för ofta rekreationsbetonad verksamhet såsom jakt och
fiske, torde göra det alltmer angeläget inte minst ur skogsekonomisk synpunkt
att forskning och undervisning i här avsedda ämnen sker vid skogshögskolan.
Jag har därför inte funnit anledning att föreslå någon ändring
av institutionsindelningen i nu förevarande avseende. I enlighet härmed
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1961
föreslår jag att verksamheten på det skogszoologiska området alltjämt skall
vara uppdelad på två institutioner och att den närmare fördelningen av
arbetsuppgifterna bör ske i enlighet med kommittémajoritetens förslag.
Mot de av kommittén föreslagna benämningarna har jag inte något att
invända. Institutionerna bör sålunda heta institutionen för skogsentomologi
respektive institutionen för skogszoologi.
Kommitténs förslag till institutionsindelning innebär, att vid skogshögskolan
skall finnas 15 institutioner, innefattande lika många professurer.
Ett bifall till detta förslag skulle medföra att antalet skogsvetenskapliga
institutioner med professor som föreståndare utökades med en jämfört
med nuläget.
De invändningar som riktats mot kommitténs förslag i detta avseende
innebär i huvudsak dels att antalet institutioner, såsom en ledamot anfört,
borde kunna minskas, dels att institutionsindelningen är sådan, att de biologiska
ämnesområdena har för stor andel av resurserna i förhållande till
de tekniska och ekonomiska områdena.
För egen del finner jag i likhet med kommittén den föreslagna institutionsindelningen
utgöra ett ur forskningssynpunkt i stort sett väl sammanhängande
system. Mot avgränsningen av uppgifterna mellan de olika institutionerna
finner jag heller ingen anledning att göra någon erinran. Jag
vill i sammanhanget framhålla, att den teknisk-ekonomiska forskningen
och utbildningen torde i många avseenden bättre än den biologiska sektorn
lämpa sig för en av skogsbruket självt driven verksamhet, vilket också
med ett betydande stöd från det allmänna sker i de s. k. arbetsstudieorganisationerna.
I det föregående har jag emellertid i medvetande om det tekniska
och driftsekonomiska områdets betydelse på skogsforskningens och
den högre skogliga utbildningens område föreslagit att vid institutionen
för skogsteknik inrättas ytterligare en professur. Med utgångspunkt från
vad jag nu anfört tillstyrker jag den av kommittén förordade institutionsindelningen.
Såsom både kommittén och vissa remissorgan gör, vill också
jag understryka vikten av att institutionsindelningen inte fastlåses utan
att högskolestyrelsen med uppmärksamhet följer de ändrade behov, som
kan komma att aktualiseras i framtiden och gör därav påkallade framställningar
om eventuellt erforderliga omläggningar.
V. Undervisningsfrågor
Nuvarande förhållanden. Examina, som kan avläggas vid skogshögskolan,
är civiljägmästarexamen och skogsvetenskaplig licentiatexamen. Härjämte
kan högskolan genom sitt lärarråd tilldela den, som offentligt försvarat
disputationsavhandling, skogsvetenskaplig doktorsgrad. Antalet årligen
utexaminerade civiljägmästare har under åren 1950—1960 varierat
Kungl. Mnj:ts proposition nr 118 dr 1961
79
mellan 17 och 36 och uppgick år 1960 till 33. Sedan år 1942 har hittills 22
skogsvetenskapliga licentiatexamina avlagts, därav fyra före år 1950, och
tre skogsvetenskapliga doktorsavhandlingar ventilerats. F. n. idkar 14 personer
studier för skogsvetenskaplig licentiatexamen och tre för skogsvetenskaplig
doktorsgrad. Vid högskolans naturvetenskapliga institutioner idkar
vidare sju personer studier för filosofie licentiatexamen och fyra för filosofie
doktorsgrad.
Enligt nu gällande bestämmelser för antagning av ordinarie studerande
till civiljägmästarutbildningen vid skogshögskolan skall inträdessökande
bl. a. ha genomgått statens förberedande skogskurs eller annan utbildning,
som lärarrådet finner likvärdig. Därjämte skall han antingen med goda
vitsord ha deltagit i till skogsbruket hörande praktiska arbeten under
minst åtta månader, varav minst fem månader skall avse praktik i sådan
under högre utbildad fackmans ledning stående skogsförvaltning, som
rektor anvisar eller lärarrådet kan godkänna, eller också skall han ha
genomgått statens skogsmästarskola, statens skogsskola eller därmed jämförlig
skola.
Kurstiden vid den förberedande skogskursen är omkring fyra månader.
Kursplanen upptar dels undervisning i vissa allmänt grundläggande ämnen
och dels lektioner och övningar i skogsvård, skogsteknologi, virkesmätning
m. m. Huvudvikten i undervisningen lägges vid verktygsvård och arbetsteknik.
Den sammanlagda utbildningstiden, som omfattar omkring 800
timmar, består till väsentlig del av praktiska arbeten och övningar i skogen.
Antagningen av de sökande till skogshögskolan sker i turordning på
grundval av en för varje sökande beräknad poängsumma. För den, som
avlagt studentexamen eller avgångsexamen från specialgymnasiet för lantbruks-,
mejeri- och skogsstuderande, tillgodoräknas enligt vissa närmare
angivna regler poäng för vitsord i studentexamen eller avgångsexamen
samt för skogspraktik och förberedande skogskurs. I förekommande fall
må extra poäng tillgodoräknas på grund av militärtjänstgöring, tentamina
för akademisk examen samt annan utbildning. För övriga sökande bestämmes
efter omständigheterna, hur poängsumman skall beräknas.
Det antal ordinarie studerande, som under femårsperioden 1956—1960
intagits vid skogshögskolan för att avlägga civiljägmästarexamen har med
Kungl. Maj:ts medgivande uppgått till 181. Till den kurs, som började den
1 juli 1960, har av 59 sökande antagits 37.
Ämnena i civil jägar must arexamen indelas i betygsämnen och förhörsämnen.
Undervisningen omfattar följande obligatoriska ämnen.
Betygsämnen: Skoglig arbetslära, skoglig marklära, skogsbotanik, skogsekonomi,
skogsskötsel, skogsuppskattning med skogsindelning, skogszoologi
med viltvård, virkeslära, förvaltningslära, skogsdikning, skogs- och fältmätning,
vägbyggnadsteknik, rättslära samt matematisk statistik.
80
Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 år 1961
Förhörsämnen: Arbetarskydd, bokföring, husbyggnadslära med byggnadsritning,
kemi, lanthushållning och fotogrammetri.
Dessutom meddelas undervisning med frivilligt deltagande i de ämnen
lärarrådet bestämmer, t. ex. arkiv- och kartkunskap, fornminneskunskap
samt naturvård och landskapsvård.
För en närmare redogörelse för de obligatoriska ämnenas innehåll torde
få hänvisas till betänkandet, s. 25—27.
Undervisningen vid skogshögskolan hedrives i form av föreläsningar med
demonstrationer, laborationer, seminarieövningar och andra övningar samt
exkursioner och studieresor. Undervisningen i de obligatoriska ämnena fördelar
sig på föreläsningstimmar, övningstimmar och övningar i skogen i
huvudsaklig överensstämmelse med följande sammanställning. Med övningstimmar
avses sådan praktisk undervisning, som i allmänhet är förlagd till
lärorummet, och som huvudsakligen består av laborationer, kalkyleringar,
upprättande av diknings-, vägbyggnads- och skogsindelningsplaner m. m.,
allt efter de olika ämnenas natur.
Föreläsnings-
timmar
övnings-
timmar
övningar i
skogen dagar
Betygsämnen
Skoglig arbetslära............................
78
77
39
Skoglig marklära ............................
107
45
16 Vi
Skogsbotanik ................................
108
77
24
Skogsekonomi ...............................
106
—
8
Skogsskötsel ................................
66
—
89
Skogsuppskattning med skogsindelning ........
60
56
30
Skogszoologi med viltvård ....................
74
8
4
Virkeslära ..................................
71
205
31
Förvaltningslära .............................
44
11
lVi
Skogsdikning ................................
12
20
13
Skogs- och fältmätning ......................
71
105
40
Vägbyggnadsteknik ..........................
29
12
9 Va
Rättslära ....................................
40
—
—
Matematik ..................................
12
—
—
Statistik ....................................
30
—
—
Förhörsämnen
Arbetarskydd ................................
6
_.
_
Bokföring ...................................
--
30
—
Husbyggnadslära med byggnadsritning ........
10
20
1
Kemi .......................................
16
_
_
Lanthushållning .............................
30
5
2
Fotogrammetri ..............................
35
81
—
Summa
1 005
752
308 Vi
Undervisningens fördelning på olika lärarkategorier framgår av efterföljande
tablå, där uppdelning göres mellan professorer, laboratorer och docenter
(p), speciallärare (s) och assistentpersonal (a). Till sistnämnda kategori
hänföres därvid föreståndaren för garpenbergsförläggningen, vilken
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
81
handhar utbildningen i skogs- och fältmätning och även biträder vid undervisningen
i virkeslära.1 * * * * 6
Undervisningen meddelas vid skogshögskolan i Stockholm och vid högskolans
förläggningar i Garpenberg och Malingsbo samt i vissa till högskolan
upplåtna övningsskogar. Läsåret är indelat i tre terminer, nämligen sommar-,
höst- och vårtermin. Sammanlagt beräknas studierna till civiljägmästarexamen
omfatta elva terminer eller tre och ett halvt år.
Enligt gällande undervisningsplan är utbildningen förlagd till Garpenberg
under två perioder. Den första perioden — för nyintagna elever — är inpas
-
Ämne
Föreläsnings-
timmar
övnings-
timmar
övningar i
skogen dagar
Skoglig arbetslära ........................
P
69
42
18
» ........................
a
9
135
97
Skoglig marklära ..........................
p
101
90
22 Vs
Klimatologi ..............................
s
6
—
—
Skogsbotanik..............................
p
108
154
30
Skogsekonomi ............................
p
76
—
8
Nationalekonomi ..........................
s
30
—
—
Skogsskötsel ..............................
p
66
—
65
» ..............................
a
—
—
170
Skogsuppskattning med skogsindelning......
p
60
20
61
» » » ......
a
—
36
12
Skogszoologi med viltvård.................
p
74
8
4
Fiskevård ................................
s
6
—
Va
Virkeslära ................................
p
35
106
31
» ................................
a
28
804
62
Förvaltningslära ..........................
s
20
—
—
Aktuella praktiska skogsförvaltningsproblem
s
24
11
1 Vi
Skogsdikning .............................
s
12
20
17
Vattenmängdsberäkning, kostnadsfördelning
och laga syneförrättning vid dikningsföretag
med statsanslag ........................
s
10
Skogs- och fältmätning ....................
a
71
266
175
Vägbyggnadsteknik........................
s
29
12
8 Va
» ........................
a
-*
—
8
Rättslära .................................
s
40
—
—
Matematik ................................
s
12
—
—
Statistik ..................................
s
30
—
—
Arbetarskydd .............................
s
6
—
—
Bokföring ................................
s
—
30
—
Ilusbyggnadslära med byggnadsritning......
s
10
20
i
Kemi ....................................
s
16
—
—
Lanthushållning ..........................
s
30
5
2
Syneförrättning vid jordbruksarrende ......
s
3
—
6
Fotogrammetri ............................
s
35
81
—
1 Den med bokstaven p betecknade undervisningen ombesörjes i flertalet fall av profes
sorn
i ämnet. Endast i några fall är ifrågavarande undervisning uppdelad på flera lärare.
Sålunda handhar laboratorn i skogsbotanik undervisningen under 72 föreläsningstimmar,
40 övningstimmar och 16 övningsdagar i skogen. Vidare ombesörjes undervisningen i skogsuppskattning
med skogsindelning av en docent under tio föreläsningstimmar, tio övnings
timmar
och sex övningsdagar i skogen. Antalet assistenter, som deltar i undervisningen,
varierar. Man kan därför icke ange exakt hur många befattningshavare, som motsvarar
den i tablån angivna assistentundervisningen (a). Av den på sidan 106 återgivna tablån
framgår dock omfattningen av den assistentpersonal, som f. n. finnes på de olika institu
tionerna.
6 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 118
82
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
säd under tiden 1 juli—20 december (sommar- och hösttermin) och undervisningens
tyngdpunkt är förlagd till skogs- och fältmätning. Perioden inbegriper
även kortare kurser i skogsbotanik och skoglig marklära och arbetslära.
Den andra perioden omfattar sjätte terminen (8 januari—6 juni)
och har tyngdpunkten av undervisningen förlagd till arbetsläran och virkesläran.
Med undantag för vissa sommarövningar är undervisningen i övrigt
förlagd till Stockholm. Andra sommaren bedrives övningar i södra Sverige
och Norrland, medan under tredje sommaren övningar anordnas i Malingsbo.
Fjärde sommaren ägnas åt vissa slutövningar i skogsskötsel och åt en studieresa
till södra Sverige samt till tentamina och examensarbeten i olika
ämnen. Enligt undervisningsplanen bör tentamen i skogsuppskattning avläggas
den tredje terminen, tentamen i virkeslära den sjätte terminen, i skogszoologi
utom entomologi den nionde eller elfte terminen samt i skoglig arbetslära,
skogsekonomi, skogsskötsel och skogsindelning under den elfte
terminen. Betydande individuella avvikelser från detta schema torde dock
förekomma.
Lärarkåren vid skogshögskolan består av professorer, laboratorer, föreståndaren
för högskolans förläggning i Garpenberg, speciallärare och docenter.
Vid undervisningen biträder assistent- och amanuenspersonal.
Vidare är befattningshavare vid statens skogsforskningsinstitut skyldig
att efter styrelsens bestämmande hålla föreläsningar vid skogshögskolan
över av honom vid institutet utförda undersökningar och därvid vunna resultat.
Den regelmässiga undervisningen vid skogshögskolan handhaves f. n.
av befattningshavare vid skogsforskningsinstitutet i nedan angiven omfattning.
Föreståndaren för institutets zoologiska avdelning föreläser inalles tio
timmar per läsår över skogsskydd mot insekter. Avdelningen för skogstaxering
ombesörjer två föreläsningstimmar per år i riksskogstaxeringens metodik.
Undervisningen i delarna avverkningsteknik och transportteknik av
ämnet skoglig arbetslära handhades under läsåren 1949/50—1956/57 av
innehavaren av en år 1949 vid skogsforskningsinstitutet inrättad personlig
professur i ämnet medan undervisningen i ämnets övriga delar, som består
av inledande kurs i arbetsvetenskap, med bl. a. arbetspsykologi och arbetsfysiologi,
arbetsledning samt maskin- och redskapslära, ombesörjdes av
innehavaren av den ordinarie professuren med biträde av försöksledaren
och en extra förste assistent vid institutets avdelning för arbetslära. För
budgetåren 1957/58—1960/61 har prisutjämningsmedel anvisats för undervisning
i den del, som tidigare åvilat innehavaren av den personliga professui-en
att disponeras för avlönande av f. n. två övningsledare och för tillfällig
arbetskraft m. m. Av sagda medel utgår även arvode till speciallärare
i arbetsfysiologi. Slutligen handhar föreståndaren för institutets kontor
för matematisk statistik i egenskap av speciallärare undervisningen i matematik
och statistik vid skogshögskolan.
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
83
Behörig att avlägga skogsvetenskaplig licentiatexamen är den, som avlagt
civiljägmästarexamen och därefter under minst ett år varit sysselsatt vid
praktiskt skogsbruk, träförädlingsindustri, skogshögskolan eller vid institut
för skoglig eller träteknisk försöksverksamhet. Skogsvetenskaplig licentiatexamen
avlägges i två av följande läroämnen vid skogshögskolan, nämligen
skoglig arbetslära, skoglig marklära, skogsbotanik, skogsekonomi, skogsskötsel,
skogsuppskattning med skogsindelning, skogszoologi med viltvård
samt virkeslära. Ett av de i licentiatexamen ingående ämnena skall anses
såsom huvudämne.
Rättighet att utge och vid skogshögskolan offentligt försvara disputationsavhandling
tillkommer vid högskolan utexaminerad licentiat i skogsvetenskap,
som vill vinna skogsvetenskaplig doktorsgrad. Sådan avhandling
skall till sitt vetenskapliga innehåll höra till något av följande ämnen, nämligen
skoglig arbetslära, skoglig marklära, skogsbotanik, skogsekonomi,
skogsskötsel, skogsuppskattning med skogsindelning, skogszoologi och virkeslära.
Kommittén. Vid sin behandling av undervisningsfrågorna erinrar kommittén
inledningsvis om, att de allmänna synpunkterna på den akademiska
undervisningens bedrivande, som framförts i samband med de senaste årens
universitetsreformer även är avsedda att vara tillämpliga på fackhögskolorna.
Enligt kommitténs mening bör detta i väsentliga avseenden vara fallet
för skogshögskolans del. Kommittén understryker sålunda i fråga om här
berörda utbildningsområde särskilt vad som i samband med universitetsreformerna
anförts, att vetenskaplig skolning bör vara målet för all akademisk
utbildning. Kommittén framhåller dock, att denna grundsats icke
får undanskymma det faktum att jägmästarutbildningen — liksom mången
annan akademisk utbildning — sedermera oftast utnyttjas i praktiska förvaltningsuppgifter.
Genom undervisningens utformning och genom utnyttjande
av övningsdagar, exkursioner och studieresor bör därför under jägmästarutbildningen
grundläggas förståelse för nödvändigheten av ett samspel
mellan praktik och vetenskap. Enligt kommitténs mening torde det i
huvudsak få ankomma på högskolans egna organ att omsätta dessa riktlinjer
i praktisk tillämpning. Kommittén ingår emellertid på vissa särskilda
frågor rörande utbildningen vid skogshögskolan, nämligen elevantalet, behovet
av förberedande utbildning, undervisningen vid förläggningen i Garpenberg,
utbildningsgången i allmänhet för jägmästarexamen samt den
skogsvetenskapliga utbildningen på högstadiet.
Antal elever. Kommittén finner det icke uteslutet att utvecklingen i vissa
hänseenden torde ge vid handen att en del av de arbetsuppgifter, som nu
åvilar jägmästare, i framtiden kan komma att läggas på personal med lägre
skoglig utbildning. Enligt kommitténs uppfattning kan det antagas att efter
-
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
frågan på personer med skogshögskoleutbildning ändock kommer att öka.
En snabb och konkurrenskraftig utveckling av vårt skogsbruk kräver nämligen
bl. a. att personal med högre skoglig utbildning i ökad omfattning
finnes tillgänglig. På grundval av en av arbetsmarknadsstyrelsen verkställd
undersökning rörande det framtida behovet av jägmästare förordar kommittén,
att det antal elever, som årligen intages till skogshögskolan tills vidare
ökas till 40—45. Kommittén har därvid i enlighet med direktiven för
sitt arbete begränsat sig till ett sådant antal att i stort sett inga mera kostnadskrävande
åtgärder på grund härav skall behöva vidtagas i fråga om
undervisningslokaler o. dyl.
Förberedande utbildning. Nu gällande krav för inträde vid skogshögskolan
behöver enligt kommitténs mening göras till föremål för en översyn i vissa
avseenden. Nuvarande fordringar på förberedande utbildning, innebärande
åtta månaders förpraktik och fyra månaders förberedande skogskurs, är
sålunda knappast tidsenliga. Med hänsyn till de ökade kraven på vetenskaplig
skolning, som gör sig gällande jämväl vid jägmästarutbildningen är
det enligt kommitténs mening nödvändigt att tillse att utbildningstiden
blir effektivt utnyttjad redan på det förberedande stadiet.
Kommittén har i fråga om den förberedande utbildningen övervägt två
alternativ, nämligen dels en för sökande till skogshögskolan speciellt avpassad
förberedande utbildning kombinerad med viss förpraktik, dels att
helt slopa den fristående förberedande utbildningen och att i stället inrymma
erforderliga delar av ifrågavarande kurs i högskoleutbildningen, särskilt
i den del av densamma, som sker vid Garpenberg. Kommittén har därvid
funnit sig böra förorda en ordning, som innebär att de nuvarande kraven
på obligatorisk förpraktik och på genomgång av förberedande skogskurs
slopas och att eleverna direkt efter studentexamen (eller för manliga elever
efter därpå följande värnpliktsår) intages vid högskolans förläggning i Garpenberg.
Enligt kommitténs förslag skulle erforderliga delar av den nuvarande
förberedande kursen infogas i den till Garpenberg förlagda högskoleutbildningen.
Såsom närmare behandlas i det följande föreslås undervisningen
vid Garpenberg skola omfatta de tre första terminerna av jägmästarutbildningen.
Kommittén anför, att verkställda undersökningar ger vid handen,
att ett infogande av den förberedande kursen i ett helt s. k. garpenbergsår
i början av högskolestudierna kan ske utan större olägenhet. För att en fördjupning
av högskolestudierna skall kunna ske utan att den totala utbildningstiden
från studentexamen till avlagd jägmästarexamen förlänges finnes
däremot enligt detta förslag i normala fall inget utrymme för enskild praktik
mellan studentexamen och högskolestudiernas början. Frivillig praktik under
ferier under gymnasietiden eller efter studentexamen inhämtad praktik
bör dock enligt kommitténs mening beaktas vid poängberäkningen av de
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
85
inträdessökandes kvalifikationer. Poängberäkningen av frivillig praktik bör
ske så, att denna i tillfredsställande omfattning uppväger poängberäkningen
för teoretiska kompletteringsbetyg, som inhämtats efter studentexamen.
Visst utrymme bör vidare under studietiden vid högskolan beredas för kortare,
mera kvalificerad praktik.
Kommittén är medveten om att ett avskaffande av kravet på förpraktik
kan väcka betänkligheter. Därest detta förslag genomföres, är det enligt
kommitténs mening angeläget, att högskolans ledning genom upplysning
och rådgivning bland gymnasieelever och genom yrkesvägledningen i gymnasierna
understryker lämpligheten av att praktisk kännedom om skogsbruket
inhämtas. Vidare bör i studieplanen visst utrymme beredas för praktik
under studietiden vid högskolan.
Även om förpraktik i skogsbruket har ett visst värde för blivande jägmästare,
finner kommittén en sådan praktik vara av underordnad betydelse,
jämfört med den praktiska skolning, som varje nybliven jägmästare erhåller
i sin första anställning. Särskilt har anställning som aspirant hos domänstyrelsen
ansetts vara en värdefull praktisk vidareutbildning. Även vissa
större enskilda skogsförvaltningar bereder nyblivna jägmästare liknande
anställning. Kommittén anför, att det i och för sig vore värdefullt, om samtliga
nyutexaminerade jägmästare, som så önskade, kunde beredas möjlighet
att erhålla något års aspiranttjänstgöring i praktisk skogsförvaltning. Enligt
kommitténs mening är det emellertid bl. a. av lönepolitiska skäl icke möjligt
att genom statens försorg genomföra en dylik ordning. Kommittén framhåller
dock behovet av att dylika utbildningstjänster står till förfogande i
erforderlig omfattning och uttrycker förhoppningen om att detta i möjligaste
mån beaktas inom allmän och enskild skogsförvaltning.
Vad gäller frågan om bibehållandet eller slopandet av kravet på obligatorisk
förpraktik understryker kommittén vidare vikten av att de sökande
till skogshögskolan icke ställes inför andra krav än vid övriga fackhögskolor.
Kommittén befarar, att speciella krav kan leda till att i och för sig ur
studiesynpunkt lämpade elever föredrar andra utbildningsområden. Ur studentsocial
synpunkt är det vidare utan tvivel en fördel att högskolestudierna
kan påbörjas så nära studentexamen som möjligt och att utvecklingens krav
på ökade kunskaper kan tillgodoses utan förlängning av studietiden.
Vid fastställande av här föreslagen ordning för antagning till skogshögskolan
bör enligt kommitténs mening hinder ej möta att omedelbart efter
studentexamen och före värnpliktstjänstgöring antaga sökande till högskolan.
Undervisningen vid garpcnbergsförläggningen. Såsom i det föregående
omnämnts är f. n. viss utbildning förlagd till Garpenberg dels under den
första sommarterminen och den första höstterminen, dels under en vårtermin
det andra undervisningsåret. Av olika skäl har denna anordning emellertid
icke visat sig tillfredsställande. Bl. a. har tillräckliga hänsyn icke kun
-
86
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
nät tagas till de organisatoriska spörsmål som hör samman med årsomdrevet
i skogsbruket. Det har därför både från lärarnas och studenternas sida
anförts såsom ett allmänt önskemål att man borde återgå till den tidigare
gällande ordningen med ett odelat garpenbergsår.
Enligt kommitténs mening synes kritiken mot det nuvarande systemet ha
fog för sig i olika avseenden. Ett odelat garpenbergsår torde sålunda både
ur studiesynpunkt och av sociala skäl ge större utbyte än den nuvarande
ordningen. Kommittén har för sin del funnit att garpenbergsperioden, som
till stor del omfattar praktiska övningar och utgör en introduktion till de
mera teoretiskt betonade studierna, bör koncentreras till det första läsåret.
På grund av att obligatorisk förpraktik föreslås skola slopas, och att vissa
övningar, som nu sker i den förberedande skogskursen skulle komma att
ingå i högskoleundervisningen samt att antalet elever vid högskolan föreslås
skola ökas uppkommer behov av ett väsentligt utökat övningsområde
i anslutning till förläggningen i Garpenberg. Lämpliga områden torde enligt
kommitténs mening kunna ställas till högskolans förfogande genom domänverkets
försorg. Sålunda upplåtna områden bör förvaltas av högskolan enligt
för domänverket gällande administrativa bestämmelser och i övrigt med
tillämpande av rationellt skogsbruk. Kommittén har den uppfattningen att
detta lämpligast åvägabringas genom att Garpenbergs kronopark upplåtes
som särskilt skolrevir.
I detta sammanhang framhåller kommittén slutligen, att övningar i olika
ämnen vid garpenbergsförläggningen i ökad utsträckning måste ske genom
gruppundervisning, vilket medför behov av viss ökning av antalet biträdande
personal och av lejd arbetskraft för hantlangning.
Studiegången vid skogshögskolan. Kommittén erinrar om att studierna
till jägmästarexamen f. n. omfattar vissa huvudämnen och ett antal specialämnen.
Studierna i de senare ledes vanligtvis av speciallärare. Enligt kommitténs
mening synes det vara lämpligt, bl. a. med hänsyn till önskvärdheten
av att få till stånd en samordning av undervisningen i närliggande ämnen,
att läraren i närmast besläktade huvudämnen har överinseende över
utbildningen i specialämnena. Härvid skulle förslagsvis erhållas följande
ämnesindelning.
1. Skoglig marklära
2. Skogsbotanik
3. Skogszoologi
Jaktvård
Fiskevård
4. Skogsentomologi
5. Skogsuppskattning och skogsindelning
Skogs- och fältmätning
Fotogrammetri
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
87
6. Skoglig matematisk statistik
7. Skogsteknik
Vägbyggnad
Arbetarskydd
Arbetsfysiologi
Arbetsledning
8. Virkeslära
9. Skogsekonomi
Nationalekonomi
J or dbruksekonomi
Bokföring och budgetteknik
10. Skogsskötsel
Landskapsvård
Skogsdikning
11. Rättslära
Dessutom bör föreståndaren vid förläggningen i Garpenberg meddela undervisning,
som anknyter till skolrevirets planläggning och skötsel och som
förslagsvis bör benämnas Skoglig planering, drift och driftkontroll. På grund
härav ökade praktiska utbildningsmöjligheter vid Garpenberg torde enligt
kommittén uppväga den nuvarande förpraktiken och den förberedande
skogskursen.
Beträffande ämnenas omfattning föreslår kommittén endast sådana justeringar,
som betingas av förändringarna och utvecklingen inom skogsbruket.
Ämnet skoglig matematisk statistik föreslås upptaget såsom särskilt ämne
med hänsyn till den betydelse, som kommittén tillmäter detsamma särskilt
på forskningsområdet men även på utbildningsområdet, speciellt i fråga
om forskarutbildningen. I fråga om ämnet virkeslära har kommittén funnit
en icke oväsentlig minskning av antalet undervisningstimmar för utbildning
till jägmästare möjlig. Härigenom beredes bl. a. utrymme för en önskvärd
intensifiering av studierna i övriga huvudämnen. I övrigt gäller justeringarna
framför allt specialämnena, som till innehåll och omfattning i vissa hänseenden
har kommit att få en mindre tidsenlig utformning. Ämnet jordbruksekonomi,
f. n. benämnt lanthushållning, bör icke såsom nu synes vara fallet
i huvudsak innebära en allmän orientering i jordbrukets driftsförhållanden
utan i stället inriktas på de ekonomiska betingelser, varunder enskilda jordbruk
med skog arbetar. Ämnet skogs- och fältmätning bör kunna reduceras,
särskilt i fråga om antalet övningstimmar, till förmån bl. a. för en förlängning
och fördjupning av den fotogrammetriska utbildningen. Vidare bör
undervisningen i praktisk jaktvård och fiskevård kunna koncentreras till
garpenbergstiden. Den nu på undervisningsschemat upptagna tiden för husbyggnadslära
bör lämpligen kunna helt indragas. Det nuvarande ämnet förvaltningslära
torde kunna slopas som självständigt ämne, varvid dock förutsättes
att erforderliga kunskaper i ämnet meddelas eleverna dels vid före
-
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
ståndarens kurs i Garpenberg och dels under ämnet skogsekonomi. Likaså
torde aktuella förvaltningsproblem och klimatologi kunna avföras som särskilda
ämnen från studieschemat. Kommittén påpekar, att möjlighet givetvis
bör finnas att anordna särskilda föreläsningar, föreläsningsserier och frivilliga
kurser i ämnen, som kan vara aktuella eller som anses böra försöksvis
prövas.
Kommittén understryker i detta sammanhang universitetsutredningens
synpunkter på undervisningsformerna i fråga om det sätt, varpå föreläsningar,
seminarier etc. bör komma till användning. Särskilt framhåller kommittén
angelägenheten av att undervisningen organiseras på lämpligt sätt,
så att eleverna successivt kan avsluta studierna i olika ämnen och att tillräckligt
utrymme beredes för tentamensläsning. Undervisningen bör vidare,
såsom universitetsutredningen anfört, organiseras på sådant sätt, att studiedagen
icke splittras alltför mycket och att så liten spilltid som möjligt uppstår.
För att uppfylla denna målsättning synes enligt kommitténs mening ungefär
följande studiegång kunna förordas. Undervisningen i ämnena skogsteknik
och virkeslära förlägges i huvudsak till den första delen av studietiden.
Undervisningen i skoglig marklära, skogsbotanik, skogszoologi och skogsentomologi
bör likaledes påbörjas under garpenbergsåret och avslutas under
de närmast följande terminerna i Stockholm. Den därefter följande tiden
ägnas huvudsakligen åt de tillämpade ämnena skogsskötsel, skogsuppskattning
och skogsindelning samt skogsekonomi i nu nämnd ordning. Vidare bör
studieschemat anordnas på sådant sätt att elevernas självverksamhet genom
fria studier ökas för varje läsår.
Med avseende på omfattningen av undervisningens olika delar och undervisningens
innehåll bör högskolans styrelse tillse att en fortgående anpassning
sker till skogsbrukets behov.
Kommittén erinrar om att på det skogliga området liksom på andra vetenskapliga
områden vetandet och därmed kunskapsmaterialet oavbrutet har
ökat. Bl. a. av detta skäl har kommittén, såsom tidigare nämnts, övervägt
om icke vid jägmästarutbildningen liksom exempelvis vid agronomutbildningen
en viss linjeuppdelning vore motiverad. Från skogsbrukets sida har
emellertid enligt vad kommittén erfarit en sådan linjeuppdelning icke ansetts
önskvärd.
Däremot har från olika håll framförts önskemål om att de som studerar
till jägmästare borde ha tillfälle att på vissa områden fördjupa sina kunskaper
och att samtidigt tränga djupare in i vetenskaplig metodik. Kommittén
finner för sin del att en sådan differentiering av studierna med inriktning
på högsta betyg i något eller några ämnen skulle ur flera synpunkter vara
av stort värde. Härigenom skulle sålunda i första hand den vetenskapliga
skolningen över huvud taget fördjupas. Kommittén har vid sina överväganden
funnit att en dylik fördjupning bör underlättas och befrämjas genom
att särskild utbildning för högre betyg än AB ordnas. Sådan utbildning bör
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
89
företrädesvis avse de s. k. tillämpade ämnena, men bör i princip även kunna
ske i andra ämnen. Genom en rationalisering av den förberedande utbildningen
och av studiegången i övrigt bör sådan utbildning kunna rymmas
inom nuvarande studietid. Kommittén har härvid tänkt sig att erforderlig
del av sista läsåret skulle reserveras för sådana studier till högre betyg. Särskilt
för dessa studier men även i övrigt bör undervisning i form av seminarier
ske i större omfattning än hittills.
Kommittén är dock icke beredd att i vart fall f. n. fordra genomgång av
dylik högstabetygskurs i något eller några ämnen för erhållande av jägmästarexamen.
Enligt kommitténs mening torde det kunna förväntas att
även utan dylika formella krav en mycket stor del av eleverna kommer att
eftersträva att genomgå högstabetygskurs i något eller ett par ämnen. Vid
uppläggningen av denna speciella undervisning bör enligt kommitténs uppfattning
en sådan ordning förutsättas att eleverna i allmänhet inriktar sig
på ett särskilt område t. ex. de ekonomiska eller tekniska ämnesgrupperna
eller skogsskötselområdet.
Utbildning på högstadiet. Kommittén betonar, att i överensstämmelse med
vad universitetsutredningen förordat i fråga om den akademiska utbildningen
i allmänhet även på skogsvetenskapens område ökad vikt bör läggas
vid studier på högstadiet och på forskarutbildningen. Genom det föreslagna
sammanförandet av den nuvarande högskolan och det nuvarande skogsforskningsinstitutet
erhålles enligt kommitténs mening organisatoriskt sett
bättre förutsättningar för högre utbildning, därigenom att denna kan ske vid
ett större antal institutioner. Genom i det följande föreslagna ändringar i
tjänstgöringsvillkoren för assistentpersonalen beredes denna dessutom väsentligt
större möjligheter att avlägga licentiatexamen och att utarbeta doktorsavhandlingar.
Vad gäller fordringarna för licentiatexamen och doktorsdisputation är
enligt kommitténs mening endast en justering av bestämmelserna för förstnämnda
examen erforderlig.
Skogsvetenskaplig licentiatexamen avlägges f. n. i två läroämnen, varvid
ett skall anses som huvudämne. Det synes emellertid på detta liksom på
flertalet andra vetenskapliga områden vara lämpligt att endast ha ett ämne
i licentiatexamen, eftersom examensarbetet på detta stadium ändå oftast
kommer att beröra, utöver examensämnet, jämväl andra, närgränsande
ämnen. I de fall då så icke är förhållandet torde det på annat sätt kunna
tillses att vederbörande besitter kunskaper av erforderlig bredd. Kommittén
föreslår därför, att bestämmelserna för avläggande av skogsvetenskaplig
licentiatexamen ändras till att motsvara vad som gäller exempelvis för agronomi
licentiatexamen, för vilken endast ett examensämne är föreskrivet.
Särskilt gtfrande. Ledamoten Streyffert finner det vanskligt att helt
uppge kravet på obligatorisk förpraktik, mindre dock ur utbildningens syn
-
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
punkt än av andra skäl. Dessa hänför sig dels till önskvärdheten att de
sökande till skogshögskolan genom förpraktiken får en uppfattning om hur
de själva passar för sin blivande verksamhet. Därjämte får de genom denna
göra bekantskap med skogsarbetarens arbetsvillkor och skogsarbetets natur,
vilket är ägnat att skapa förståelse för dem som har sin utkomst härav i de
talrika sammanhang, då den blivande jägmästaren har att göra med hithörande
frågor.
Av förenämnda skäl — men även enär en förpraktik är ägnad att underlätta
den fortsatta utbildningen —• anser Streyffert att obligatorisk förpraktik
med en längd av fem å sex månader bör fordras för att definitivt vinna
inträde vid skogshögskolan, resp. den av honom förordade skogsvetenskapliga
fakulteten vid Stockholms universitet. Detta bör ej hindra, att sökande
preliminärt antages omedelbart efter studentexamen.
Enligt Streyffert finnes det emellertid allt skäl att också så väl som möjligt
utnyttja den obligatoriska förpraktiken för att tjäna den fortsatta utbildningen.
I sådant syfte bör om möjligt preliminärt antagna sökande omedelbart
efter militärutbildningen genomgå kortare skogskurs med tyngdpunkten
på de arbetstekniska momenten. Denna bör vara tillrättalagd för
blivande studerande vid skogshögskolan. På grund av vissa olägenheter med
dess förläggning till Garpenberg bör den förläggas till andra lämpliga platser,
där personal och utrustning för liknande kurser redan är för handen, exempelvis
skogsbruksskolor.
Utbildningen vid skogshögskolan kan enligt Streyfferts förslag göras något
kortare än enligt kommittémajoritetens förslag, vilket möjliggör utexaminering
redan vid sommarens början i stället för under loppet av den följande
höstterminen. Härigenom skulle enligt Streyffert vinnas en något
bättre anpassning för de utexaminerade till arbetsmarknaden.
I sitt särskilda yttrande framlägger Streyffert slutligen vissa detaljförslag
angående antagningsbestämmelser m. m. Bl. a. finner Streyffert det nödvändigt
att de teoretiska betygen kompletteras med ännu en urvalsgrund,
nämligen testning. Frågan, hur denna bäst kan anordnas, bör emellertid
närmare undersökas genom en härför avpassad försöksverksamhet. Vidare
finner Streyffert det bl. a. befogat, att stadgarnas bestämmelser om kraven
på synskärpa och färgsinne göres till föremål för översyn.
Yttrandena. Kommitténs förslag till ökning av antalet elever tillstyrkes
av arbetsmarknadsstyrelsen. Däremot kan skogsstyrelsen f. n. icke
förorda någon ökning av det nuvarande elevantalet. De prognoser, som nu
finnes tillgängliga och vilka föranlett utredningens förslag om en ökning
till 40 å 45 nya studerande per år, kan enligt styrelsen ej anses äga den tillförlitlighet
att ställningstagande på basis därav bör göras. Även skogshögskolans
studentkår finner den av kommittén föreslagna ökningen olämplig
i dagens läge, emedan redan nu marknaden tycks övermättad. Studentkåren
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
91
är vidare av den uppfattningen, att en ökning av årskurserna med en fjärdedel
skulle kräva mycket stora kostnader, om icke undervisningens kvalitet
skall sänkas avsevärt. Skogsvärdsstyrelsernas förbund säger sig ha erfarit,
att den prognos, på vilken kommittén baserat sitt förslag om ökning av elevantalet,
bygger på icke helt dagsaktuella fakta och i viss mån på felaktiga
förutsättningar. Arbetsmarknadsstyrelsen säges därför ha ställt en ny, överarbetad
prognos i utsikt. I avvaktan på denna prognos synes enligt förbundets
mening några förändringar i fråga om elevantagningen icke vara
att förorda. Även styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
och Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund anser att ny
prognos bör avvaktas. Sistnämnda riksförbund uttrycker i detta sammanhang
den bestämda förhoppningen, att anpassningen av elevantalet till det
faktiska behovet på arbetsmarknaden i framtiden måtte kunna göras mera
smidig, än som f. n. är fallet. I och med de ökade resurser beträffande prognosverksamheten,
som nu ges åt arbetsmarknadsstyrelsen, synes förutsättningen
härför vara tryggad.
Vad gäller inträdeskraven till skogshögskolan har förslaget om
borttagandet av den förberedande skogskursen mött färre invändningar än
förslaget om slopandet av den obligatoriska förpraktiken. Även de remissinstanser,
som icke velat godtaga kommitténs förslag har emellertid förordat
betydande förkortningar av den nu föreskrivna praktiken och skogskursen.
Arbetsmarknadsstyrelsen säger sig sålunda dela kommitténs uppfattning,
att de formella kraven på förpraktik och förberedande skogskurs bör borttagas.
Enligt styrelsens uppfattning ställer jägmästaryrket i allt väsentligt
knappast annorlunda krav på organisations- och arbetsledarförmåga än t. ex.
civilingenjörsyrket. Jägmästarutbildningen ger ett flertal skilda anställningsmöjligheter,
där t. ex. administration, arbetsledning, försäljning, forskning
eller undervisning utgör tyngdpunkten i arbetsuppgifterna och för vilka
skogspraktik endast i begränsad omfattning kan ge besked om lämplighet.
Detta föranleder också styrelsen att understryka vikten av att närmare utreda,
om särskilda inträdeskrav, vad gäller synskärpa och färgsinne, är nödvändiga
för inträde vid skogshögskolan. Styrelsen vill dock — trots det
sagda —- från allmän yrkesorienteringssynpunkt betona värdet av viss förpraktik,
genom vilken de blivande jägmästarna bl. a. lär känna den miljö,
inom vilken flertalet kommer att arbeta. Försökskollegiet vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök framhåller, att kollegiet rent principiellt
har den uppfattningen, att tiden nu torde vara mogen för en väsentlig uppmjukning
av de tidigare kraven på praktisk utbildning före inträdet till
fackhögskolor av skogshögskolans art. Kollegiet tillstyrker därför kommitténs
förslag i detta avseende. Även SACO tillstyrker kommitténs förslag om
att de nuvarande kraven på förpraktik och på genomgång av förberedande
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
skogskurs avskaffas. Kommitténs förslag i detta avseende ligger enligt organisationens
mening helt i linje med de strävanden att borttaga kraven på förpraktik
för inträde vid universitet och högskolor, vilka präglat de senaste
årens utveckling på universitets- och högskoleområdet. Det är enligt SACO
givet att det inom många utbildningsvägar kan vara lämpligt och ibland nödvändigt
att uppställa krav på viss praktik innan examensbeviset erhålles.
Sådan praktik bör i så fall infogas i utbildningen, något som kommittén
också föreslagit i fråga om jägmästarutbildningen. SFS hälsar likaledes med
tillfredsställelse kommitténs förslag om intagning på grundval av studentbetyg,
en princip som SFS anser vara av stor betydelse. De invändningar
som från olika håll rests mot detta förslag — att lämplighet och fallenhet
för det yrke undervisningen leder fram mot ej kan i förväg avgöras och att
därför vitsordad praktiktjänstgöring bör utgöra krav för antagningen —
skulle lika gärna kunna resas mot antagningsnormerna vid de flesta fakulteter,
fackhögskolor och andra skolor, där undervisningen leder fram mot
ett visst yrke. SFS anför vidare, att det problemkomplex, som intagningsbestämmelserna
utgör, bör göras till föremål för en snabb men grundlig
utredning i syfte att skapa klara bestämmelser för meritberäkning.
Sveriges lantbruks förbund och Sveriges skogsägare föreningars riksförbund
ansluter sig också till kommitténs resonemang och tillstyrker en
utbildningsgång i överensstämmelse med det av kommittén förordade alternativet,
enligt vilken den nuvarande förberedande kursen infogas i den
till Garpenberg förlagda högskoleutbildningen. Därvid utgår förbunden
från, att den praktiska utbildningen bedrives så effektivt, att den väl ersätter
den nuvarande obligatoriska förpraktiken.
Skogsstyrelsen tillstyrker att den förberedande kursen borttages och innehållsmässigt
införlivas med ett garpenbergsår i utbildningens början.
En förutsättning för denna ordning är dock, att det noggrant prövas, vilka
ämnen, som med hänsyn till en systematisk och väl avvägd utbildning bör
förekomma under det första praktiska året. Det förefaller styrelsen som om
kommitténs förslag härom i vad exempelvis gäller arbetslära bör tagas
under närmare övervägande vid studieplanens definitiva utarbetande. Vad
angår praktik som kvalifikationsvillkor för inträde vid skogshögskolan
anser styrelsen däremot, att en obligatorisk, ordnad förpraktik begränsad
till sex månader bör gälla. Styrelsen påpekar i detta sammanhang att de
nu ofta intrikata förhållandena vid urvalet av de elever, som vinner inträde,
måste såvitt möjligt undanröjas. Styrelsen är emellertid ej beredd
att anvisa någon utväg att minska dessa svårigheter men vill dock antyda,
att akademiska betyg i för undervisningen mindre viktiga ämnen ej bör
honoreras, att värdet av praktik begränsas enligt ovan samt att eventuell
testning införes. Hela frågan torde närmare böra utredas. I fråga om
praktisk förutbildning före inträdet vid skogshögskolan anser ej heller
skogs- och lantbruksakademien, att en inskränkning av praktiken kan ske
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
93
utan risk. Viss inskränkning av praktiktiden bör dock vara möjlig, under
förutsättning att praktiken göres mera effektiv. Tilläggspoäng för
viss frivillig praktik bör förekomma vid ansökan till högskolan. Akademien
framhåller i detta sammanhang att meritvärdet av akademiska betyg
bör omprövas, så att de akademiska studierna blir till reell nytta för den
skogliga utbildningen.
Skogsvärdsstyrelsernas förbund säger sig icke kunna acceptera betänkandets
förslag i förevarande avsnitt, som tydligen siktar mot att genom dessa
åtgärder söka knyta de bästa begåvningarna till högskolan. Förbundet framhåller
gentemot detta, att den övervägande delen av nyutexaminerade även
i fortsättningen kommer att tjänstgöra som arbetsledare inom praktiskt
skogsbruk. Här kan enligt förbundets mening helt andra egenskaper än ett
toppbetyg i studentexamen fälla utslaget. Förbundet anser det därför i stället
vara ett närmast oeftergivligt villkor med en obligatorisk, väl differentierad
praktik på ca sex månader, där den blivande jägmästaren före utbildningstiden
kommer i nära kontakt med skogsarbetarens miljö och tillika erhåller
en, måhända nödtorftig, kännedom om själva arbetsmomenten och deras
utförande.
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet delar uppfattningen, att
viss förpraktik skall avkrävas de inträdessökande till skogshögskolan.
Då praktiska övningar är en tillämpning av inhämtade kunskaper, bör de
förstnämnda i Garpenberg inte i sin helhet läggas före det teoretiska skedet
på skogshögskolan. Omväxlingen mellan teori och praktik bör vara fruktbringande
för studierna.
Svenska lantarbetsgivareföreningen kan ej dela uppfattningen att skogspraktik
före inträdet vid skogshögskolan icke skulle vara obligatorisk. Den
erforderliga praktiken behöver dock inte vara av större längd än förslagsvis
fem å sex månader.
Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut anser i
likhet med högskolans lärarråd, att en viss förpraktik är av så stort värde,
att begränsad dylik praktik, tillräcklig för att få en viss erfarenhet av den
för jägmästare aktuella arbetsmiljön, bör uppställas som krav, för att vid
skogshögskolan antagen elev skall få påbörja sina studier där, dock att möjlighet
skall finnas att bli antagen som ordinarie studerande vid skogshögskolan
uteslutande på sludentbetyg. Styrelsen instämmer vidare i ett förslag
av lärarrådet, att en grundlig och skyndsam översyn av intagningsbestämmelserna
bör ske.
I praktikfrågan finner domänstyrelsen, att den linje som ledamoten
Streyffert gjort sig till tolk för måste vara att föredraga. Styrelsen anser
därför att innan den mera fria praktiken påbörjas, som bör vara av sex månaders
längd, praktikanterna bör ges möjlighet att genomgå en ca sex veckor
lång kurs med tyngdpunkten förlagd till de grundläggande arbetstekniska
momenten inom skogsarbetets manuella del. Dessa kurser bör kunna anord
-
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
nas av vissa skogsvårdsstyrelser och i viss utsträckning vara förlagda till
sommarmånaderna för att även ge skogshögskoleaspiranterna en möjlighet
att redan under gymnasiestudiernas ferier påbörja sin praktik. Även RLF
förmenar, att krav på förpraktik skall bibehållas, och att kravet på genomgången
förberedande skogskurs bör kvarstå.
Skogshögskolans studentkår finner också praktiskt skogsarbete före den
egentliga högskoleutbildningens början vara av mycket stort värde. För att
effektivisera förpraktiken föreslår studentkåren, att den bör stå under visst
överinseende av skogshögskolan — inte så att den skulle ske i högskolans
regi utan som nu äga rum på olika förvaltningar. Vidare anser studentkåren
att en grundläggande kurs före praktiken bör finnas, men den skall då också
vara i egentlig mening förberedande. Den skall fullgöras innan praktiktiden
påbörjas och vara av sådan omfattning, att den utgör en lämplig introduktion
till praktiken vid de efterföljande studierna vid skogshögskolan.
Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund förordar, att en obligatorisk
förpraktik, förslagsvis begränsad till fem-sex månader, bibehålies och
kombineras med en förkurs av den typ, som ledamoten Streyffert anfört.
En sådan studieordning förlänger — enligt Streyffert — tiden mellan student-
och jägmästarexamina med endast tre månader. Förbundet anser vidare
att problemet rörande värdering av akademiska betyg bör lösas i samarbete
med andra högskolor och såvitt möjligt efter gemensamma linjer.
Detsamma gäller möjlighet till urval genom testning.
Sveriges skogsägareförbund anser liksom kommittén det vara av vikt att
studietiden inte i onödan förlänges, men förbundet vill för detta ändamål
rekommendera en tidsplan för studierna efter det s. k. alternativ I, möjliggörande
utexaminering redan vid sommarens början i stället för under loppet
av den följande höstterminen. Denna sistnämnda tidpunkt är ur arbetsmarknadssynpunkt
mindre lämplig såväl för den utexaminerade som för
arbetsgivaren. Samma synpunkter anföres av Skogsindustriernas samarbetsutskott.
Kommitténs förslag rörande undervisningen vid garpenbergsförläggningen
har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Till dem som tillstyrkt hör domänstyrelsen, skogs- och
lantbruksakademien, skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan och statens
skogsforskningsinstitut samt Skogsindustriernas samarbetsutskott.
Några har velat förelägga ett odelat garpenbergsår till andra läsåret.
Sålunda anser reservanter inom domänstyrelsen att utbildningsplanen
skulle erhålla en större effektivitet, om första studieåret förlädes till Stockholm.
Genom ett första studieår i Stockholm, huvudsakligen ägnat åt de
grundläggande ämnena, skulle den fortsatta undervisningen i de mera tilllämpade
ämnena avsevärt underlättas både för lärare och elever. Även skogshögskolans
studentkår hävdar, att studierna vid Garpenberg bör förläggas
Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 dr 1961
95
till andra året. Att förlägga garpenbergsvistelsen till andra året och därvid
koncentrera tillämpade praktiskt inriktade ämnen kan motivera slopandet
av förläggningen i Malingsbo med betydande kostnadsminskning som följd.
Förläggningen i Malingsbo är enligt studentkåren i stort behov av upprustning,
något som ej tillgodosetts i betänkandet. De i betänkandet nämnda
olägenheterna i samband med flyttningen från Stockholm till Garpenberg
efter ett års studier anser studentkåren vara av underordnad betydelse.
Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund betonar, att behovet av
kunskaper i avverkningsarbetets organisation och planläggning, driftskontroll
m. in. är synnerligen stort. Inhämtandet av kunskaperna inom detta
gebit förutsätter enligt förbundets mening en god inblick i jägmästarutbildningens
huvudämnen. Förbundet ifrågasätter därför, om inte detta och flera
andra problem bäst löses, om garpenbergsåret inplaceras som andra år i
undervisningen. Detta förutsätter en praktiktid före intagningen.
Vad beträffar kommitténs förslag om anordnandet av ett särskilt skolrevir
anser styrelsen för skoyshögskolan och statens skogsforskningsinstitut, i
motsats till kommittén och lärarrådet, att det icke kan vara lämpligt att mera
hårt förankra högskoleutbildningen vid ett revir. Skogshögskolan skulle
därigenom sannolikt också ställas inför stora svårigheter i fråga om den
praktiska förvaltningen av ett dylikt. Enligt styrelsens förmenande torde
det vara mer ändamålsenligt, att högskolans behov av utbildningsskogar
tillgodoses genom överenskommelser mellan å ena sidan högskolan och å
andra sidan domänstyrelsen och andra skogsägarkategorier. Därigenom bör
kunna vinnas, att vid revirskötsel behörig hänsyn tages till de krav, som kan
betingas av undervisningen, även om detta i någon mån skulle inkräkta på
skogens ekonomiskt rationella skötsel. Av motsvarande skäl kan ej heller
domänstyrelsen tillstyrka att Garpenbergs kronopark upplåtes som särskilt
skolrevir. Styrelsen är emellertid villig att med skogshögskolan träffa särskild
överenskommelse om förvaltningens ordnande inom Garpenbergs revir
så att bättre förutsättningar skapas för en effektiv undervisning under garpenbergsåret.
I syfte att ge undervisningen en breddad bas vill styrelsen
även rekommendera att skogshögskolan tager kontakt och tecknar överenskommelse
med andra skogsägare.
Beträffande studiegången vid skogshögskolan biträdes
kommittén förslag av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut.
Styrelsen förutsätter, att redan vid högskolestudiernas början
grundläggande undervisning i vetenskaplig metodik meddelas. Såsom i det
föregående anförts anser Sveriges skogsägareförbund och Skogsindustriernas
samarbetsutskott, att en tidsplan för studierna i enlighet med det
av kommittén berörda alternativ 1 vore att föredraga.
Skogshögskolans studentkår önskar understryka kommitténs åsikt, att
fördjupade insikter och färdigheter kräves av dagens och morgondagens
jägmästare. Studentkåren är även enig med kommittén om, att dessa krav i
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
första hand kan tillgodoses genom modernisering och rationalisering av undervisningsplanen
i så måtto, att perifera och föråldrade delar av utbildningen
kan slopas till förmån för andra ämnesavsnitt. Detta kan i vissa ämnen
enligt studentkårens mening göras i betydligt högre grad, än som framgår
av utredningen. I fråga om undervisningsämnenas placering anför studentkåren,
att den anser det vara felaktigt, att skogstekniken till stor del blivit
förlagd till studietidens början, detta med tanke dels på ämnets karaktär
av tillämpat sådant, dels på dess utomordentliga vikt för jägmästaren i hans
arbete. Det nya ämnet Skoglig planering, drift och driftskontroll hälsar studentkåren
med glädje och önskar se det utbyggt till att omfatta arronderingsfrågor,
strukturrationaliseringsproblem och den statliga och kommunala
förvaltningens arbetsformer.
Sveriges förenade studentkårer framhåller, att behovet av personer med
specialutbildning börjat öka inom skogsbrukets område lika väl som inom
andra sektorer av samhället. Kommittén har dragit konsekvensen av denna
utveckling genom att föreslå inrättandet av särskilda kurser vid skogshögskolan
för högre betyg än AB. Detta förslag med dess motivering hälsas
med tillfredsställelse av SFS, som liksom kommittén vill understryka
vikten av en god forslcarhandledning vid studierna till licentiatexamen
och doktorsgraden. Enligt SFS bör i detta sammanhang inskärpas vikten
av att assistentpersonalen får bättre möjligheter till självständigt vetenskapligt
arbete. Liknande synpunkter anlägges av jordbrukets forskningsråd.
Frågan om eventuell differentiering på olika linjer av utbildningen vid
sltogshögskolan bör enligt Sveriges lantbruks/örbund och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund bli föremål för ytterligare utredning, därvid uppgifter
inhämtas från skogsbruket rörande dess syn på saken. Det synes förbunden
sannolikt, att differentiering av utbildningen är önskvärd med hänsyn
till nu pågående utveckling mot en ökad specialisering inom skogsbruket.
I detta sammanhang kan nämnas att Sveriges skogsägareförbund och
Skogsindustriernas samarbetsutskott påtalat, att kommittén inte berört
fortbildningen av de utexaminerade jägmästarna. För dessa liksom
för äldre jägmästare är det med hänsyn till den snabba utvecklingen inom
skogsbruket av vikt att möjligheter beredes för vidareutbildning. Visserligen
kan sådan utbildning ske och sker även i företagens egen regi, men detta
gäller företrädesvis endast de större skogsföretagen. För att få en bättre
kontinuitet i denna undervisning bör enligt förbundets och samarbetsutskottets
mening erforderliga statsmedel beviljas skogshögskolan för en mera
regelmässig fortbildningsverksamhet. Till detta förslag ansluter sig även
herrar Sundblad och Pihlgren■ Beträffande den föreslagna omorganisationens
inverkan på den skogliga undervisningen understryker de vikten av
att den i och för sig önskvärda intensifieringen av forskningen icke tillåtes
menligt inverka på effektiviteten i undervisningen. Det framstår nämligen
som i och för sig lika väsentligt att insatserna på den skogliga utbildningens
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
97
område 1''örstärkes. Mot bakgrunden av nuvarande läge och förutsebar utveckling
inom skogsbruket, icke minst det av industrien företrädda storskogsbruket,
framstår klart att kraven på de högre skogliga befattningshavarna
kommer att successivt stegras såväl vad det gäller de praktiska
och tekniska insikterna som det mer teoretiskt betonade kunskapsstoffet.
Departementschefen. I sitt betänkande understryker skogshögskole- och
skogsforskningskommittén, att de allmänna synpunkter på den akademiska
undervisningens bedrivande, som framförts i samband med de senaste
årens universitetsreformer, i väsentliga avseenden bör vara tillämpliga
även på undervisningen vid skogshögskolan. Där som vid all annan akademisk
utbildning bör sålunda vetenskaplig skolning vara målet. Såsom kommittén
påpekat får den anförda grundsatsen emellertid ej undanskymma
det förhållandet, att jägmästarutbildningen sedermera oftast utnyttjas i
praktiska förvaltningsuppgifter och att den därför bland annat genom undervisningens
utformning bör organiseras så, att den jämväl skänker en
grundläggande förståelse för det på skogens område nödvändiga samspelet
mellan praktik och vetenskap. Kommittén uttalar vidare, att det i huvudsak
torde få ankomma på högskolans egna organ, således i första hand
styrelse och rektor men givetvis också all lärarpersonal, att omsätta de
anförda riktlinjerna i praktiken. Mot de av kommittén anförda allmänna
synpunkterna angående utbildningen vid högskolan har några erinringar
ej riktats vid remissbehandlingen. För egen del kan jag helt instämma i
desamma.
Kommitténs konkreta förslag till omläggning av undervisningen vid
skogshögskolan har emellertid i en del avseenden föranlett invändningar.
Särskilt delade meningar råder bland remissorganen beträffande kommitténs
förslag att öka antalet elever vid högskolan samt att slopa de nuvarande
kraven på obligatorisk skogspraktik och på genomgång av förberedande
skogskurs före inträdet vid högskolan.
Vad först gäller elevantalet innebär kommitténs förslag, att det antal
elever som årligen intages vid skogshögskolan tills vidare skall ökas från
för närvarande 36 till 40—45. Kommittén har byggt sitt ställningstagande
på en beräkning av det framtida behovet av jägmästare, utförd år 1958
på kommitténs uppdrag av arbetsmarknadsstyrelsen.
Den kritik, som vid remissbehandlingen riktats mot förslaget, har i regel
utgått ifrån, att den prognos, på vilken kommittén baserat sitt förslag
skulle bygga på ej helt dagsaktuella fakta och i viss mån på felaktiga förutsättningar.
Arbetsmarknadsstyrelsen skulle därför ha ställt en ny, överarbetad
prognos i utsikt. Enligt flera remissorgans åsikt borde därför i
avvaktan på en dylik prognos någon ökning av intagningen ej böra komma
7 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 118
98
Kungl. Mcij:ts proposition nr 118 dr 1961
till stånd. Underhand har arbetsmarknadsstyrelsen i februari detta år
upplyst om sin avsikt att så snart som möjligt taga upp frågan om behovet
av personal med olika former av skoglig utbildning till förnyad utredning.
Enligt styrelsens uppfattning är det emellertid angeläget, att så sker, och
styrelsen undersöker för närvarande möjligheterna att påbörja arbetet med
en undersökning av det kvantitativa utbildningsbehovet inom den närmaste
tiden. I avvaktan härpå finner styrelsen det ej vara möjligt att mera bestämt
uttala sig om utbildningsbehovet på längre siki. En viss brist på
överensstämmelse mellan å ena sidan styrelsens försök, för cirka 3—4 år
sedan, till långtidsbedömning och å andra sidan aktuella uppgifter om
arbetsmarknadsläget kan konstateras. Enligt styrelsens uppfattning kan
emellertid enkätuppgifter från hösten 1960 ännu vara färgade av en tillfällig
nedgång i efterfrågan på skogsbefäl av olika kategorier, en nedgång
som i sin tur torde ha haft samband med den allmänna konjunkturdämpningen
under 1958—1959. Styrelsen understryker också det vanskliga i
att låta utbildnings- och arbetskraftsplaneringen på lång sikt alltför mycket
influeras av det aktuella arbetsmarknadsläget och av kortsiktiga, tillfälliga
störningar i detta. Det förhållandet, att den prognosbedömning,
som föreligger för ett område, är några år gammal och ej har reviderats,
får heller inte i och för sig betraktas som ett hinder för en utbildningsökning,
som på mera allmänna grunder måste betraktas som rimlig och
behövlig.
Samtidigt konstaterar styrelsen, att det knappast kan medföra några
allvarliga konsekvenser, om den ifrågasatta ökningen skulle uppskjutas
ett eller annat år — under vilken tid styrelsen rimligen bör erhålla möjligheter
att genomföra en undersökning av skogsbrukets utbildningsbehov.
Det framtida antalet jägmästare kan inte påverkas med mer än något tiotal
av en sådan förskjutning av intagningsökningen.
För egen del vill jag instämma i vad arbetsmarknadsstyrelsen uttalat
om det vanskliga i att låta korttidstendenser alltför mycket inverka på
beräkningar av utbildningsbehovet på längre sikt. Jag delar även skogshögskole-
och skogsforskningskommitténs uppfattning, att det bland annat
för ernående av en snabb och konkurrenskraftig utveckling av vårt skogsbruk
kommer att i framtiden krävas ökad tillgång på personal med högre
skoglig utbildning. På sikt finner jag därför en ökning av antalet akademiskt
utbildade med inriktning på skogsbruket vara trolig. I likhet med
arbetsmarknadsstyrelsen anser jag dock att den ifrågasatta ökningen av
intagningen till skogshögskolan kan uppskjutas någon tid. Härigenom kan
vissa nybyggnader, som enbart beror på en obetydlig ökning av elevantalet
anstå. Därjämte vinnes rådrum för ytterligare överväganden om vilken
expertis som erfordras i framtidens skogsbruk.
En omständighet som bör beaktas i detta sammanhang är nämligen behovet
av en mera differentierad jägmästarutbildning. Kommittén har som
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
99
framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för dess förslag
övervägt om inte vid ifrågavarande utbildning en viss linjeuppdelning liksom
vid exempelvis agronomutbildningen är motiverad. Då sådan linjeuppdelning
enligt vad kommittén erfarit ej ansetts önskvärd från skogsbrukets
sida har kommittén inte föreslagit en dylik omläggning av undervisningen
vid skogshögskolan. Emellertid har kommittén, som funnit en
differentiering av studierna med inriktning på högsta betyg i något eller
nagra ämnen ur flera synpunkter vara av stort värde, rekommenderat en
tills vidare frivillig anordning med sådana högstabetygskurser. Förslaget
har i huvudsak biträtts av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Från
flera håll har emellertid hävdats, att frågan om en differentiering på olika
linjer av utbildningen vid skogshögskolan bör bli föremål för ytterligare
utredning, da man bedömer det sannolikt att den pågående utvecklingen
mot en ökad specialisering inom skogsbruket gör en sådan differentiering
allt mera önskvärd och nödvändig.
För egen del vill jag erinra om att den snabba vetenskapliga utvecklingen
på de flesta områden medför ett allt större behov av differentiering och
specialisering inom olika vetenskapsgrenar. Även inom den skogsvetenskapliga
forskningen och undervisningen torde samma tendens komma
att göra sig mer och mer gällande och behovet av kvalificerade specialister
kan förväntas komma att starkt öka inom skogsbruket. Det är emellertid
härvidlag enligt min mening inte nödvändigt att utgå ifrån att sagda behov
skall täckas enbart med skogshögskoleutbildade personer. Det är möjligt
att en del av specialistbehovet med fördel kan tillgodoses genom andra
utbildningsvägar, som pa lämpligt sätt tillrättalagts. Liksom numera är
fallet med viss teknisk utbildning synes en skogsbetonad utbildning vid
matematisk-naturvetenskaplig fakultet helt säkert kunna komma i fråga.
Vissa ämnen till examina lämpliga för ifragavarande ändamål torde redan
nu kunna utväljas vid befintliga fakulteter av detta slag men enligt min
mening borde möjligheterna utredas att genom att inrätta någon eller
några institutioner eller professurer i mera direkt skogligt inriktade ämnen
vid något universitet lägga grunden för en skogsvetenskaplig universitetsutbildning.
Fn dylik anordning synes med fördel kunna anknytas till
ett på norrlandsförhållanden inriktat universitet. Jag vill i detta sammanhang
erinra om att chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition 119
till förra årets riksdag angående riktlinjer för utbyggande av universitet
och högskolor in. in. uttalade, att han för egen del ansåg det från inånga
synpunkter, ej minst lokaliseringspolitiska, vara lämpligt och önskvärt,
att i Umeå så snart ske kan utbygges en så fullständig utbildnings- och
forskningsorganisation som möjligt. Samtidigt underströk departementschefen
starkt, att det inte synes vara nödvändigt att i Umeå endast bygges
upp enhetei av traditionell typ. Ivärtom ansåg han det vara en fördel, om
man där söker åstadkomma av vetenskapens utveckling motiverade orga
-
100
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
nisatoriska nybildningar. Vad departementschefen sålunda anförde föranledde
ingen erinran från riksdagens sida. Med beaktande av vad jag nu
anfört har jag funnit att frågan om en ökning av elevantalet vid skogshögskolan
bör upptagas till slutlig prövning i ett senare sammanhang. Därvid
torde även den internationella aspekten på problemet böra uppmärksammas.
Skulle nämligen den svenska insatsen i fråga om bistånd åt utvecklingsländerna
med teknisk expertis på skogsbruksområdet bli av mera
betydande omfattning kan detta påverka utbildningen av experter.
I fråga om villkoren för inträde vid skogshögskolan föreslår kommittén,
att de nuvarande kraven på obligatorisk förpraktik slopas och att den fristående
förberedande skogskursen avskaffas och att i stället erforderliga
delar av denna kurs inrymmes i högskoleutbildningen, särskilt i den del
av densamma, som är förlagd till Garpenberg. Enligt förslaget bör frivillig
praktik under ferier under gymnasietiden eller efter studentexamen emellertid
beaktas vid poängberäkningen av de inträdessökandes kvalifikationer.
Poängberäkningen av frivillig praktik bör därvid enligt kommittémajoritetens
mening ske så, att denna i tillfredsställande omfattning uppväger
poängberäkningen för teoretiska kompletteringsbetyg, inhämtade
efter studentexamen. Visst utrymme anses vidare under studietiden vid
skogshögskolan böra beredas för kortare mera kvalificerad praktik. Kommittémajoriteten
betonar i förevarande sammanhang, att den inte vill
bortse från värdet av att de studerande genom förpraktik i skogsarbete
erhåller en viss kännedom om praktiskt skogsbruk och om den blivande
arbetsmiljön, varför det är angeläget, att högskolans ledning genom upplysning
och rådgivning bland gymnasieelever och genom yrkesvägledningen
i gymnasierna understryker lämpligheten av att praktisk kännedom
om skogsbruket inhämtas. Enligt kommitténs förslag bör ökade möjligheter
även åvägabringas för de skogshögskolestuderande att under garpenbergstiden
följa arbetet inom en skogsförvaltning.
En ledamot av kommittén anser att obligatorisk praktik med en längd
av fem till sex månader bör fordras för definitivt inträde vid skoghögskolan
och att de preliminärt antagna sökandena dessutom bör genomgå en
för blivande studerande vid skogshögskolan tillrättalagd skogskurs om
cirka tre månader, lämpligen förlagd till skogsbruksskola.
De betänkligheter, som reservanten hyser mot förslaget att slopa kraven
på praktik och genomgång av förberedande skogskurs, delas av en del
remissorgan, särskilt från skogligt håll. Dock ansluter sig bland andra Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund till kommittémajoritetens resonemang
och tillstyrker en utbildningsgång, enligt vilken den nuvarande förberedande
skogskursen infogas i den till Garpenberg förlagda högskoleutbildningen.
Förbundet utgår därvid ifrån, att den praktiska utbildningen
bedrives så effektivt, att den väl ersätter den obligatoriska förpraktiken.
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
101
Även skogsstyrelsen biträder, att den förberedande skogskursen borttages
och innehållsmässigt införlivas med garpenbergsutbildningen. Däremot vill
styrelsen ha kvar kravet på viss obligatorisk förpraktik.
Av de remissinstanser, som helt tillstyrker kommittémajoritetens förslag
i nu ifrågavarande avseenden, anför arbetsmarknadsstyrelsen, att jägmästaryrket
enligt styrelsens uppfattning i allt väsentligt knappast ställer annorlunda
krav på organisations- och arbetsledarförmåga än till exempel
civilingenjörsyrket. Jägmästarutbildningen ger sålunda ett flertal anställningsmöjligheter,
där administration, arbetsledning, försäljning, forskning
eller undervisning utgör tyngdpunkten i arbetsuppgifterna och för vilka
skogspraktik endast i begränsad omfattning säger någonting om lämpligheten.
Detta har också föranlett styrelsen att understryka vikten av att
närmare utreda, om särskilda inträdeskrav i fråga om synskärpa och färgsinne
är nödvändiga för inträde vid skogshögskolan. SACO anför, att förslagen
ligger helt i linje med strävandena att borttaga kraven på förpraktik
för inträde vid universitet och högskolor, vilka präglat de senaste årens
utveckling på universitets- och högskoleområdet. Sveriges förenade studentkårer
(SFS) uttalar, att de invändningar, som från olika håll rests mot
kommittémajoritetens förslag i föreliggande avseende — att lämplighet och
fallenhet för det yrke undervisningen leder fram mot ej kan i förväg avgöras
och att därför vitsordad praktiktjänstgöring bör utgöra krav för
antagningen — lika väl skulle kunna resas mot antagningsnormerna vid
de flesta fakulteter, fackhögskolor och andra skolor, där undervisningen
leder fram mot ett visst yrke. SFS anser, liksom också styrelsen för skogshögskolan
och statens skogsforskningsinstitut, högskolans lärarråd och
flertalet övriga remissorgan, som yttrat sig i ämnet, att de problemkomplex,
som intagningsbestämmelserna utgör, bör göras till föremål för en snabb
men grundlig utredning i syfte att skapa klara bestämmelser för meritberäkningen.
Från flera håll har i sammanhanget uttalats, att en prövning
av möjligheterna att komplettera sagda meritberäkning med testning, borde
ingå i en utredning av nyss antytt slag.
Farhågorna för att ett slopande av kravet på obligatorisk förpraktik och
genomgången förberedande skogskurs skulle leda till en olämplig rekrytering
till skogshögskolan och därigenom bli till men för utbildningsresultatet
därstädes, synes mig vara baserade på en felaktig uppfattning, att
kommittén med förslaget velat frånkänna praktik på förevarande område
alu eller nästan allt värde. Kommittén har emellertid i sitt förslag endast
vänt sig mot det obligatoriska kravet på praktisk förutbildning i olika
avseenden. Värdet av skogspraktik som sådan, förvärvad på frivillig väg,
har ej bestritts av någon utan fastmer understrukits i kommitténs rekommendationer
rörande poängberäkningen för inträde till skogshögskolan.
Med den starka konkurrens som föreligger mellan inträdessökande till eu
fackhögskola av denna typ och som med hänsyn till studentkullarnas ök
-
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
ning antagligen inte kommer att minska torde ytterst få kunna avvara det
poängvärde som en frivillig praktik bör åsättas. De enstaka studenter för
vilka detta kan bli fallet bör icke hallas tillbaka från skogsmannabanan
och kanske föras in på närliggande utbildningslinjer endast genom att
förpraktik fordras i ena fallet men inte i det andra.
Med hänvisning till vad nu anförts och då jag delar deras uppfattning,
som anser att kraven pa inträdessökande i nu förevarande avseende inte
bör vara annorlunda än vid universitet och andra fackhögskolor, exempelvis
de tekniska högskolorna, tillstyrker jag kommitténs förslag, att fordran
på obligatorisk förpraktik slopas och att den förberedande skogskursen
eller, som den enligt beslut av 1960 års riksdag numera kallas, kompletteringskursen
för inträde till skogsskola, avskaffas i avseende på sökande
till skogshögskolan. Erforderliga delar av sagda utbildning bör därvid inordnas
i högskoleutbildningen, främst vid Garpenberg. Jag torde i detta
sammanhang få erinra om att jag i årets statsverksproposition vid behandlingen
av anslaget Ersättning till domänverkets fond för utgifter för statens
skogsskolor m. m.: Avlöningar (IX ht, p. 119) utgått från att sagda
sökande från och med nästa budgetår skall erhålla sin förberedande skogliga
utbildning i annan ordning än genom deltagande i kompletteringskurs.
Den från flera håll begärda utredningen rörande intagningsbestämmelser
m. m. synes snarast böra komma till stånd. En dylik utredning, som
bör omfatta såväl normerna för värdering av frivillig praktik, akademiska
kompletteringsbetyg m. m. som möjligheterna att använda testning som
kompletterande urvalsgrund, ävensom behovet av speciella inträdesvillkor
såsom synskärpa, färgsinne och dylikt, torde böra ske i samråd med 1955
års universitetsutredning och verkställas så, att beslut i ämnet kan fattas
i god tid före den tidpunkt, då ansökningar nästa år skall ha ingivits till
skogshögskolan. Det är därför min avsikt att senare hemställa om Kungl.
Maj:ts medgivande att låta verkställa ifrågavarande utredning.
Kommittén erinrar i förevarande sammanhang om betydelsen av den
praktiska skolning, som varje nybliven jägmästare erhåller i sin första
anställning. Särskilt har anställning som aspirant hos domänstyrelsen ansetts
vara en värdefull praktisk vidareutbildning. Detta gäller även om
liknande anställningar, som vissa större skogsförvaltningar berett nyutexaminerade
jägmästare. Kommittén framhåller behovet av att dylika utbildningstjänster
står till förfogande i erforderlig omfattning och uttrycker
en förhoppning om att detta i möjligaste mån beaktas inom allmän
och enskild skogsförvaltning. För egen del vill jag instämma i vad kommittén
sålunda anfört beträffande värdet av ifrågavarande aspirantanställningar
och uttrycker därför även den förhoppningen, att på förevarande
område ett fortsatt fruktbärande samarbete mellan arbetsgivare och högskola
skall äga rum och om möjligt även utvidgas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
103
Beträffande undervisningen vid garpenbergsförläggningen innebär kommitténs
förslag, att man i viss mån återgår till en före 1948 års omorganisation
tillämpad ordning med ett odelat s. k. garpenbergsår, koncentrerat till
det första läsåret av högskolestudierna. Vidare föreslår kommittén att ett
väsentligt utökat övningsområde genom domänverkets försorg ställes till
högskolans förfogande. För ändamålet skulle Garpenbergs kronopark upplåtas
som särskilt skolrevir, vilket borde förvaltas av högskolan enligt för
domänverket gällande administrativa bestämmelser och i övrigt med tilllämpande
av principerna för ett rationellt skogsbruk.
I fråga om undervisningens ordnande och placeringen av densamma i tiden
i Garpenberg har flertalet av de remissinstanser, som berört frågan, inte
något att invända mot kommitténs förslag. Såsom förut anförts, finner emellertid
skogsstyrelsen en förutsättning för den föreslagna ordningen vara, att
det noggrant prövas, vilka ämnen, som bör förekomma under ifragavarande
period. Bland annat förefaller det styrelsen som om kommitténs förslag
härom beträffande exempelvis skogstekniken bör tas under närmare övervägande
vid studieplanens definitiva fastställande. Högskolans studentkår
liksom också reservanter inom domänstyrelsen anser att utbildningsplanen
skulle erhålla en större effektivitet om det första studieåret förlädes till
Stockholm och i huvudsak ägnades åt de grundläggande ämnena, medan
garpenbergsperioden i planen infördes som ett andra läsår. Undervisningen
i de tillämpade ämnena skulle enligt ifrågavarande remissinstansers mening
härigenom avsevärt underlättas för både lärare och elever.
I motsats till kommittén anser styrelsen för skogshögskolan och statens
skogsforskningsinstitut det inte vara lämpligt att alltför hårt binda högskoleutbildningen
vid ett revir. Bland annat fruktar styrelsen, att skogshögskolan
därigenom skulle ställas inför stora svårigheter i fråga om den praktiska
förvaltningen av reviret. Styrelsen finner det därför vara mera ändamålsenligt,
att högskolans behov av övningsskogar tillgodoses genom överenskommelser
mellan å ena sidan högskolan och a andra sidan i första hand
domänstyrelsen men också andra skogsägare. Enligt styrelsens mening borde
därigenom kunna vinnas, att vid revirskötseln behörig hänsyn tages till de
krav, som betingas av undervisningen, även om detta i någon mån skulle
inkräkta på skogens rationellt ekonomiska skötsel. Domänstyrelsen, som
delar högskolestyrelsens uppfattning i nu anförda fråga, förklarar sig även
villig att träffa nu avsedd överenskommelse i fråga om skogsförvaltningens
ordnande inom Garpenbergs revir.
Enligt min mening bär kommittén anfört bärande skäl för sin uppfattning
att undervisningen vid Garpenberg bör äga rum under ett odelat år i början
av studietiden vid högskolan. .Tåg kan således tillstyrka en omläggning av
undervisningen i enlighet med kommitténs förslag i nu förevarande avseende.
Vad åter angår förslaget att till högskolan knyta ett särskilt skolrevir har
jag förståelse för de remissmyndigheter, som förmenar att högskolan häri
-
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
genom i administrativt hänseende skulle belastas med uppgifter, som kan
verka hämmande på dess insatser i undervisningen och forskningen. Jag
vill därför i stället förorda den av styrelsen för högskolan och institutet liksom
av domänverket föreslagna anordningen att högskolan träffar avtal med
lämpliga skogsförvaltningar, i främsta rummet domänverket, om ett samarbete
som tillförsäkrar högskolan det ökade övningsutrymme, som erfordras
för att möjliggöra att eleverna vid högskolan beredes tillfredsställande kännedom
om förhållandena inom en modernt arbetande skogsförvaltning.
Skulle utvecklingen visa att ett särskilt övningsrevir längre fram är en bättre
lösning, bör beslut därom kunna fattas när så visar sig påkallat.
Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har kommittén
föreslagit vissa reformer i övrigt av studiegången fram till jägmästarexamen.
Sålunda föreslås vissa justeringar av huvudämnenas och särskilt
av specialämnenas omfattning och innehåll och i sammanhanget en närmare
samordning av undervisningen i huvudämnen och närliggande specialämnen.
Beträffande undervisningen i Garpenberg förordas, att föreståndaren för förläggningen
skall meddela undervisning i ett nytt ämne, som anknyter till
det av kommittén föreslagna skolrevirets planläggning och skötsel. Kommittén
understryker i detta sammanhang de synpunkter på undervisningsformerna,
som 1955 års universitetsutredning anfört beträffande universiteten.
Kommittén har emellertid inte ansett det lämpligt att statsmakterna
genom detaljerade föreskrifter fastställer en viss studiegång. Såsom en riktlinje
för en lämplig ordning i överensstämmelse med sina i det föregående
närmare angivna synpunkter framlägger kommittémajoriteten emellertid i
en bilaga till betänkandet en plan över hur studiegången med beaktande
av sagda synpunkter kan genomföras. Enligt kommitténs mening torde det
i övrigt få ankomma på skogshögskolans ledning att fastställa studieplan
för högskolan. Vid sina överväganden har kommittén vidare funnit, att en
fördjupning av studierna på speciella områden bör underlättas och befrämjas
genom att en särskild utbildning för högre betyg än AB anordnas, företrädesvis
i de s. k. tillämpade ämnena. Erforderlig del av sista läsåret skulle
reserveras för sådana studier. Kommittén har emellertid inte varit beredd
att nu fordra obligatorisk genomgång av kurs av nu ifrågavarande slag.
Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag i nu förevarande avseende
ej rönt några större invändningar. Från några håll har förordats en något
annorlunda studiegång än den av kommittémajoriteten förordade, av innebörd
att utexaminering skulle ske vid sommarens början i stället för under
loppet av den följande höstterminen, varigenom skulle vinnas eu något
bättre anpassning för de utexaminerade till arbetsmarknaden.
Enligt min uppfattning är det dock tveksamt om den sist föreslagna ändringen
i fråga om examinationstidpunkt har så stor betydelse, som antytts.
För egen del finner jag starka skäl tala för att studiegången vid skogshögskolan
— med de jämkningar som betingas av vad jag i det föregående före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
105
slagit beträffande ämnet skogsteknik — anordnas i huvudsaklig anslutning
till de riktlinjer som anförts i betänkandet och kan sålunda tillstyrka kommitténs
förslag i denna punkt. Såsom kommittén anfört, bör det åvila skogshögskolans
ledning att vid bifall till vad jag här förordat närmare utforma
och fastställa studieordningen vid högskolan. Jag vill i samband härmed
särskilt understryka vikten av att högskolans styrelse, såsom kommittén
anfört, med avseende på omfattningen av undervisningens olika delar och
undervisningens innehåll tillser att en fortgående anpassning sker till skogsbrukets
behov.
I yttrandena över kommitténs förslag påtalas i förevarande sammanhang
från skogsindustrihåll, att kommittén inte berört behovet av fortbildning
av de utexaminerade jägmästarna. Erforderliga statsmedel anses böra beviljas
skogshögskolan för en mera regelmässig fortbildningsverksamhet. I
anledning härav torde jag få erinra om att jag i årets statsverksproposition
under nionde huvudtiteln föreslagit att ett belopp av 26 000 kronor skall
upptagas under förslagsanslaget Bidrag till vissa skogsbrukskurser, m. m.
(IX ht, p. 122), att av skogsstyrelsen disponeras för anordnande av kurser
och konferenser av informatorisk karaktär för vidareutbildning av styrelsens
och skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän i de ämnen rörande skogsbrukets
rationalisering och vidareutveckling, som behandlats av 1959 och 1960
års riksdagar. I domänverkets generalförslag för år 1961 har vidare räknats
med ett belopp av 308 000 kronor för fortsatt utbildning av domänverkets
personal. Någon ytterligare utvidgning av det område, inom vilket statsmedel
till vidareutbildning av jägmästare ställes till förfogande, är jag i
vart fall för närvarande inte beredd att tillstyrka. Däremot möter givetvis
ej hinder att skogshögskolan inom sina tillgängliga resurser biträder vid
vidareutbildningen av jägmästarna.
Vad kommittén förordat i fråga om behovet av samt formerna för akademiska
studier på högstadiet och forskarutbildning på det skogsvetenskapliga
området har inte mött invändningar från något håll. Även jag anser
mig kunna biträda vad kommittén i förevarande hänseende föreslagit, och
förordar sålunda, att bestämmelserna för skogsvetenskaplig licentiatexamen
ändras därhän, att examen i fortsättningen enbart skall behöva omfatta
ett ämne.
106
Kungl. Mcij:ts proposition nr 118 dr 1961
VI. Personalorganisation
Nuvarande förhållanden. En närmare specifikation över personalen vid
skogshögskolan lämnas i bilaga 1 till betänkandet, till vilken torde få hänvisas.
Sammanfattningsvis må emellertid här återges följande tablå över
hur personalen f. n. fördelar sig på högskolans olika vetenskapliga institutioner.
Institutioner
Profes-
sorer
Labora-
torer
Docenter
Assistent-
personal
Ama-
nuens-
personal
Biträdes-
personal
Skoglig marklära ......
i
1
2
2
Skogsbotanik ...........
i
1
5
2
4
Skogsekonomi ..........
i
3
1
2
Skogsskötsel............
i
1
2
1
Vs
Skogsuppskattning med
skogsindelning........
i
1
2
1
Skogszoologi med viltvård
i
1
1
Virkeslära..............
i
3
1
4
Summa
7
2
1
17
9
12Vs
Av i tablån angiven personal avlönas tre assistenter med medel från skogsoch
lantbruksakademien, medan två assistenter och åtta biträden avlönas
med medel från fonden för skoglig forskning, varjämte en assistent avlönas
med medel från skogsforskningsinstitutets anslagspost till särskilda undersökningar.
I övrigt bestrides avlöningarna till ifrågavarande personal från
skogshögskolans avlöningsanslag.
De två laboratorsbefattningarna vid skogshögskolan är placerade i lönegrad
B 1. Den ena av dessa är ordinarie och placerad vid institutionen för
skogsskötsel. Laboratorsbefattningen vid den skogsbotaniska institutionen
är extra ordinarie. Innehavaren av denna befattning biträder företrädesvis
vid undervisningen i nordisk skoglig växtgeografi.
I högskolans personalstat finnes vidare fyra extra ordinarie docentbefattningar
i lönegrad A 24 uppförda. Av dessa är dock tre vakanta.
Assistentpersonalen består av förste assistenter och assistenter. Samtliga
har heltidstjänstgöring inom undervisning och forskning. I forskningsarbetet
har de dock möjlighet att utnyttja sin forskning för egen meritering. Förste
assistenter, som skall ha avlagt civiljägmästarexamen och ha praktiserat i
två år efter examen eller ha däremot svarande andra meriter, är placerade
i lönegrad A 21.
Amanuenspersonalen inbegriper dels förste amanuenser och dels tredje
amanuenser. För förste amanuens tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1958 tills
vidare samma befordringsgång som vid rikets universitet och övriga högskolor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
107
Vid skogshögskolan förekommer vidare arvodesavlönade speciallärare i
följande ämnen, nämligen aktuella praktiska skogsförvaltningsproblem,
arbetarskydd, bokföring, fiskevård, fotogrammetri, förvaltningslära, klimatologi,
lanthushållning och husbyggnadslära, matematik, nationalekonomi,
naturvård, rättslära, skogsdikning, skogsteknisk kemi, skogsväghållning,
statistik samt vattenmängdsberäkning och handläggning av laga syneförrättning
vid skogsdikningsföretag in. m. Härutöver har anlitats prisutjämningsmedel
för avlönande av en speciallärare i arbetsfysiologi. Därjämte har
försöksvis anlitats en föreläsare i arbetspsykologi.
Vid skogshögskolans förläggning i Garpenberg finnes en extra ordinarie
föreståndare i lönegrad A 25, två förste assistenter, en tredje amanuens samt
viss biträdespersonal.
Vidare kan bl. a. nämnas att en ordinarie befattning såsom sekreterare i
lönegrad A 23 och en såsom bibliotekarie i lönegrad A 21 är inrättade vid
skogshögskolan.
Personalen vid statens skogsforskningsinstitut specificeras liksom skogshögskolans
personal i bilaga 1 till betänkandet, till vilken torde få hänvisas.
Sammanfattningsvis lämnas här följande tablå över personalsituationen
den 1 juli 1960 inom de olika avdelningarna.
Av i tablån angiven personal avlönas flertalet, eller ungefär två tredjedelar,
med medel ur skogsforskningsinstitutets avlöningsanslag eller andra
på riksstaten anvisade anslag. För övriga bestrides lönerna huvudsakligen
med prisutjämnings- och konjunkturutjämningsavgiftsmedel. Av försöksledarna
avlönas sålunda en, av assistentpersonalen tio, av den skogstekniska
personalen fyra och av övrig biträdespersonal 20 befattningshavare med
hjälp av dylika medel. Slutligen avlönas en befattningshavare inom försöksledargruppen
och två bland assistentpersonalen samt åtta andra biträden
med medel från andra håll, bl. a. från fonden för skoglig forskning.
Av försöksledarbefattningarna är fyra ordinarie och sex extra ordinarie
samt två extra i lönegrad A 25 medan en är anställd mot arvode. Assistentpersonalen
består av förste assistenter i Ae 21 och assistenter i reglerad be
-
Avdelning
Föreståndare
Försöks-
ledare
Assistent-
personal
Skogsteknisk
personal
Övrig
biträdande
personal
Skogsproduktion . . .
1
3
5
4
20
Skogsföryngring . ..
1
1
3
3
6
Botanik och marklära
1
3
8
1
12
Zoologi ............
1
1
3
1
6
Skogstaxering ......
1
2
8
9
20
Genetik ............
1
1
5
6
7
Arbetslära .........
1
1
4
2
3
Matematisk statistik .
—
1
1
—
3
7
13
37
26
77
opaginerad Kontrollera mot PDF
J 08 Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
fordringsgång samt extra och arvodesanställd personal i motsvarande löneställning.
Liksom vid skogshögskolan har assistenterna heltidstjänstgöring. Även
institutets assistenter har möjlighet att utnyttja sin forskning för egen meritering.
Den skogstekniska personalen utgöres i huvudsak av skogsmästare,
materialförvaltare, skogstekniker och biträdande skogstekniker, medan den
biträdande personalen i övrigt omfattar laboratoriebiträden och kontorspersonal
i olika löneställningar.
Slutligen kan nämnas, att en till institutets kansli hörande befattning
som förste byråsekreterare är placerad i Ae 23.
Kommittén. Behovet av personal i olika befattningar vid skogshögskolans
vetenskapliga institutioner har övervägts av kommittén på grundval
av önskemål om personalförstärkningar eller tjänsteförändringar, som framförts
från institutionsföreståndarna. I betänkandet lämnas en redogörelse
för dessa önskemål och för vissa av skogshögskolans rektor och skogsforskningsinstitutets
chef i anslutning härtill framförda yrkanden om personalförstärkningar
m. m. För ett närmare studium av sagda redogörelse torde
få hänvisas till betänkandet, s. 101—120. Kommitténs ställningstaganden till
de framställda önskemålen samt till under utredningsarbetet ytterligare
aktualiserade personalfrågor redovisas i det följande. Härvid anför kommittén
inledningsvis vissa principiella synpunkter på skogshögskolans personalfrågor
i anslutning till de senaste årens universitetsreformer. Kommittén
övergår härefter till den närmare behandlingen av de olika institutionernas
och serviceavdelningarnas personalbehov. Kommittén börjar därvid
med de högre befattningarna vid institutionerna såsom professorer, laboratorer,
universitetslektorer, försöksledare och docenter. Därefter behandlas
gruppen övningsledare. Med utgångspunkt från vad sålunda föreslagits behandlas
sedan behovet av assistent- och amanuenspersonal vid sagda institutioner.
Därefter anges översiktligt institutionernas behov av biträdande personal.
Därpå ges en sammanställning över en tänkt personalorganisation vid
de skogsvetenskapliga institutionerna i enlighet med de synpunkter kommittén
härvid anfört. Slutligen redogöres för vissa gemensamma organ, varvid
rektorstjänstens lönegradsplacering m. m. samt personalfrågorna vid biblioteket
m. fl. serviceorgan upptages till prövning.
Principiella synpunkter. Kommittén delar universitetsutredningens uppfattning,
att fackhögskolorna lika väl som universiteten i framtiden måste
ha den dubbla uppgiften att vara läroanstalter för utbildning till akademisk
grundexamen och centra för forskning och forskarutbildning. Kommittén
anför vidare bl. a.
Liksom vid de tekniska högskolorna och vissa andra fackhögskolor är,
när det gäller skogens område, konkurrensen om den vetenskapligt utbil
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 ur 1961
109
dade arbetskraften mycket stor. Det är därför angeläget att skogshögskolan
kan förvärva och behålla de vetenskapliga begavningarna. En organisation
med ett tillräckligt antal högre forskarbefattningar för att medge
rimliga befordringsmöjligheter bör därför komma till stånd även vid skogshögskolan.
En viss växelverkan mellan skogshögskolan och skogsnäringen
såtillvida att vederbörande befattningshavare under någon tid söker sig ut
i praktikens tjänst kan visserligen innebära vissa fördelar. Inom några
institutioners forskningsområden, t. ex. skogsproduktion, skogsföryngring,
skogsskötsel synes t. o. m. en viss tids tjänstgöring inom praktiskt skogsbruk
få anses vara direkt erforderlig. Kommittén är dock av den uppfattningen,
att det med tanke på den snabba utvecklingen inom forskningen
på alla områden är väsentligt, att för forskning lämpade personer
skall kunna ägna så gott som hela sin aktiva gärning åt denna uppgift.
Kommittén anser, att vid universiteten förekommande befattningstyper
i stort sett bör användas även vid skogshögskolan. Sålunda bör enligt
kommitténs mening där finnas professorer, laboratorer, docenter, torskarassistenter,
assistenter samt förste och tredje amanuenser.
Kommittén erinrar i förevarande sammanhag om att 1955 ars universitetsutredning
i sitt betänkande Forskningens villkor och behov (SOU
1958: 32) belyst det inbördes förhållandet mellan professor och laborator,
så som detsamma framstår enligt gällande universitetsstatuter. Vad utredningen
härvid anfört, kan anges sålunda.
Den erforderliga graden av styrkt vetenskaplig kompetens för att förklaras
behörig till en laboratur torde vara något lägre än den som kräves fölen
professur. I de ämnen där både professor och laborator finnes, bör professor,
när ej annat stadgas, i fråga om undervisning och administration
uppfattas som den i främsta rummet ansvarige. Han intager sålunda i detta
avseende en viss förmansställning och laborator måste i fråga om undervisning
räknas till den underställda personalen. Å andra sidan ger universitetsstatuternas
avfattning vid handen, att han i fråga om sin vetenskapliga
forskning ej är underställd professorn. Denne är därför i sin egenskap
av föreståndare för institutionen skyldig att tillse att laboratorn verkligen
får möjligheter idka vetenskaplig forskning inom sitt ämnesområde, vilket
bl. a. måste innebära, att eu skälig del av institutionens personalresurser
och materiel skall ställas till laboratorns förfogande.
Kommittén ansluter sig till universitetsutredningens tolkning av gällande
bestämmelser rörande laboratorernas ställning vid universiteten. Enligt
kommitténs mening bör motsvarande principer kunna gälla för skogshögskolans
laboratorer. Den vetenskapliga kapaciteten vid eu institution utnyttjas
enligt kommitténs mening bäst om professor och laboratorer är
specialiserade inom olika delar av ämnet.
Även i övrigt finner kommittén, att skogshögskolans stadgar bör utformas
så, att de i avseende på professorers och laboratorers kompetens,
uppgifter och ställning i huvudsak överensstämmer med motsvarande bestämmelser
i universitetsstatuterna. 1 fråga om tillsättning av ifrågavaran
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
de befattningar inom tillämpade ämnen bör hänsyn tagas, förutom till
ådagalagd vetenskaplig skicklighet, jämväl till erfarenhet av praktisk verksamhet
vid skogsbruk.
Med hänsyn till det förhållandevis ringa antal undervisningstimmar,
som åvilar professorer och laboratorer vid skogshögskolan synes behov
av universitetslektorer i vart fall f. n. icke föreligga vid denna högskola.
I)å enligt kommitténs mening möjligheterna att besätta docentbefattningarna
torde komma att förbättras, har kommittén icke funnit någon
anledning att föreslå minskning i antalet dylika befattningar. Något behov
av forskardocenttjänster föreligger dock icke f. n. vid den nya skogshögskolan.
Skulle utvecklingen visa, att forskardocenttjänster längre fram
skulle erfordras för att tillvarataga lorskarbegåvningar, bör dock sådana
tjänster utan dröjsmål inrättas.
Enligt kommitténs mening motsvarar nuvarande förste assistenter vid
skogshögskolan närmast universitetens biträdande lärare. I enlighet med
1958 års riksdagsbeslut skall större delen av de biträdande lärartjänsterna
successivt ombildas till universitetslektorat eller forskarassistenttjänster.
Enligt kommitténs uppfattning skall befattningarna vid skogshögskolan
i den man icke särskild anledning till undantag finnes överensstämma med
motsvarande befattningar vid universitet och andra fackhögskolor. Kommittén
föreslår därför, att huvuddelen av ifrågavarande förste assistenttjänster
efter hand skall ombildas till forskarassistentbefattningar. Även
flertalet förste assistenttjänster vid skogsforskningsinstitutet föreslås efter
hand ombildas till dylika befattningar. Redan de nuvarande förste assistenterna
torde, anför kommittén, i icke oväsentlig omfattning ha sådana
ai betsuppgifter, att ett självständigt, meriterande forskningsarbete bedrives
under den föreskrivna arbetstiden. Med hänsyn till den kortare tjänstgöringsskyldighet,
som en forskarassistent får i förhållande till en förste
assistent, torde ombildningen emellertid böra åtföljas av en viss ökning av
antalet tjänster. I den mån ifrågavarande befattningshavare deltar i undervisningen
bör detta ske på högstadiet. Kan docentkompetent personal
erhållas, bör forskarassistenttjänsterna utbytas mot docenttjänster. Emellertid
finnes vid några av de institutioner, som svarar för jägmästarutbildningen,
behov av ytterligare en typ av befattning mellan assistent- och
docent befattningarna för biträde vid undervisningen av de blivande jägmästarna.
Med hänsyn till konkurrensen från skogsnäringen om ifrågavarande
arbetskraft bör dessa befattningshavare placeras i lönegrad A 23.
Befattningarna, som i olikhet med vad som gäller assistent- och amanuenspersonalen
bör vara förenade med full tjänstgöringsskyldighet, föreslås erhålla
benämningen övningsledare.
Vad gäller assistentpersonal i reglerad befordringsgång bör, enligt kommitténs
mening, assistenterna från att tidigare ha haft full tjänstgöring i
fortsättningen endast fullgöra 1 000 timmars institutionsarbete per år och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1961
in
i övrigt ägna sig åt eget licentiat- eller avhandlingsarbete under institutionsföreståndarens
ledning.
Vid beräkningen av erforderligt antal assistenter har kommittén ansett
sig böra utgå från de normer som universitetsutredningen uppställt i den
mån dessa godtagits av statsmakterna. Eu assistent i reglerad befordringsgång
skall sålunda fullgöra 1 000 timmars institutionsarbete per år. Motsvarande
för förste amanuens utgör 500 assistenttimmar och för tredje
amanuens 225 assistenttimmar. I syfte att ge institutionsföreståndaren ökad
frihet att välja mellan dessa olika personalkategorier anser kommittén det
vara lämpligt att angiva tilldelningen av assistent- och amanuenspersonal
enbart i assistenttimmar. Kommittén anför vidare i huvudsak.
Flertalet av skogshögskolans ämnesområden är närmast jämförbara med
vad universitetsutredningen betecknat som experimentella, matematiska
och samhällsvetenskapliga ämnen, för vilka enligt för universiteten fastställda
normer skall räknas med 1 000 assistenttimmar per professor och
500 assistenttimmar per laborator. Institutionen för skogsekologi bör emellertid
såsom närmast motsvarande den fysisk-kemiska ämnesgruppen vid
universiteten enligt samma normer tilldelas det dubbla. Utöver förenämnda
behov av assistent- och amanuepspersonal för forskning och allmänt institutionsarbete
har kommittén funnit sig böra för undervisningsändamål
räkna med ett behov av 500 assistenttimmar vid de institutioner, som närmast
skall svara för undervisningen till jägmästarexamen.
I fråga om behovet av biträdande personal anför kommittén bl. a.
Om man skulle tillämpa samma normer, som universitetsutredningen
uppställt för universiteten och vissa fackhögskolor, torde institutionerna
för skoglig marklära, skogsbotanik, skogszoologi och skogsentomologi få
anses närmast jämförbara med de universitetsinstitutioner, som kan hänföras
till den biologisk-geografiska ämnesgruppen. Skogsekologien torde
dock även i detta sammanhang böra jämställas med de fysisk-kemiska ämnena.
Med ämnen inom ifrågavarande grupp bör även jämställas skogsgenetik,
skogsföryngring, skogsproduktion, skogstaxering, skogsteknik och
virkeslära. Övriga ämnen skulle närmast motsvara de tekniska högskolornas
teoretiska ämnen. I enlighet med vad sålunda anförts borde i de olika
fallen räknas med ett biträdesantal av i genomsnitt 1,9 och 3,3 resp. 0,6
biträden per kvalificerad forskare. Till gruppen kvalificerade forskare
bär vid universiteten hänförts professorer, laboratorer och biträdande
lärare. Såsom tidigare påpekats är skogshögskolans förste assistenter
närmast jämförbara med universitetens biträdande lärare. Med hänsyn
härtill bör forskarassistentbefattningarna, som utgör omvandlade förste
assistentbefattningar, vid beräkningen av biträdesbehovet inräknas i gruppen
kvalificerade forskare, dock endast i förhållande till deras beräknade
tjänstgöringstid i allmänt institutionsarbete, d. v. s. allmänt uttryckt, med
hälften.
Kommittén påpekar emellertid, att förhållandena inom vissa av skogsforskningens
institutioner är så pass avvikande från vad som i allmänhet
gäller vid universiteten, alt vissa undantag från de av universitetsutredning
-
112
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
en föreslagna schablonberäkningarna bör göras och antalet biträden i stället
beräknas efter den faktiska arbetsbelastningen vid ifrågavarande institutioner.
De skisserade beräkningsnormerna synes dock kunna ge en
viss ledning för beräkningen av det totala biträdesbehovet vid skogshögskolan.
Kommittén anser i likliet med universitetsutredningen att möjligheter
bör beredas för en höjning av den biträdande personalens kvalitativa sammansättning.
Sålunda föreslås, att för kvalificerad biträdande personal i
lönegrad A 17 t. o.m. A 23 inrättas så många tjänster att omkring en tionde!
av biträdespersonalen kommer att utgöras av personal i angivna lönegrader.
Högre befattningar. Kommittén anser att försöksledarbefattningarna bör
ombildas till laboratorstjänster efter hand som det kan förväntas att sistnämnda
tjänster kan besättas med personer med erforderlig kompetens.
Kommittén föreslår dock inrättande av laboratorsbefattningar endast i de
fall där kompetenta sökande till befattningarna enligt dess mening kan
påräknas.
Om den mykologiska forskningen enligt kommitténs förslag uppdelas
på skogsmykologi och trämykologi samt överflyttas från institutionen för
skogsekologi till institutionerna för skogsbotanik resp. virkeslära, bortfaller
behovet av en av de f. n. två försöksledarbefattningarna vid institutionen
för skogsekologi. Den andra befattningen, som närmast är avsedd för
den växtfysiologiska forskningen, bör dock bibehållas.
Det gemensamma kemiska laboratorium, som skall vara förlagt till nu
ifrågavarande institution, bör ha en väl kvalificerad forskare som chef,
vilken skall ha att ansvara för utvecklingsarbetet på området. Tjänsten
bör enligt kommitténs mening besättas med en kemist. Kommittén föreslår
att för ändamålet inrättas en laboratorsbefattning vid institutionen.
Vid institutionen för skogsgenetik bör jämte professorn finnas två laboratorer,
dels en för proveniensforskningens behov och dels en befattning
för forskning inom genetik och växtförädling, avkommeförsök, s. k. frvihtestförsök
samt metodikarbeten. Kommittén föreslår, att vid denna institution
nuvarande försöksledarbefattning ombildas till laboratorstjänst och
att en laboratorstjänst härutöver inrättas.
Även vid institutionen för skogsentomologi bör förutom professorn finnas
två laboratorer, varav den ene bör handha vissa avsnitt av försöksverksamheten
inom de centrala delarna av skogsentomologien och den
andra bör syssla med forskning rörande markfaunan. Kommittén föreslår,
att vid ifrågavarande institution nuvarande försöksledarbefattning ombildas
till laboratorsbefattning och att ytterligare en laboratur inrättas vid
institutionen.
Vid institutionerna för skogsföryngring och skogsproduktion bör fors
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 dr 1961
113
karna ha erfarenhet från det praktiska skogsbruket. För att kvalificerade
skogsmän skall söka sig tillbaka till forskarbanan sedan de en gång lämnat
densamma måste forskarbefattningarna vid ifrågvarande institutioner
enligt kommitténs uppfattning ha en relativt hög löneställning. Ifrågavarande
befattningar bör därför icke placeras i lägre löneställning än vad
som gäller för en revirförvaltare.
Vad angår institutionen för skogsföryngring bör finnas tre befattningar
av i det föregående angivet slag. Av dessa bör en omfatta frö- och plantskoleområdet.
Av övriga två befattningar skall den ena avse frågor rörande
naturlig föryngring, skogsodling och återväxtvård i södra Sverige och den
andra naturlig föryngring och markberedning i norra Sverige. Förslaget
innebär att två nya befattningar inrättas. Vad gäller institutionen för skogsproduktion,
har kommittén funnit att i ledningen för envar av institutionens
fyra huvudsektioner, nämligen sektionen för fasta gallringsförsök,
sektionen för allmänna produktionsundersökningar, sektionen för kvalitetsundersökningar
och sektionen för specialundersökningar, bör sättas en
kvalificerad forskare. Kommittén föreslår därför, att vid institutionen bör
— liksom det f. n. är ordnat genom olika anslag — finnas fyra befattningar
av ifrågavarande typ.
Vid institutionen för skogstaxering bör avverkningsstatistiken (stubbinventeringen)
handhavas av en kvalificerad forskare. Ytterligare två befattningar
av ifrågavarande slag bör inrättas vid institutionen. Av dessa bör
den ena avse avverkningsberäkningar och den andra normerna för båtnadsvärderingar
och skogsvärderingsmål in. m. Beträffande ifrågavarande
institution föreslår kommittén sålunda, att en försöksledarbefattning nyinrättas.
För kvalificerad forskning i fråga om skogsarbetet, särskilt beträffande
virkets avverkning och transport, bör vid institutionen för skogsteknik
finnas en laborator. Kommittén anser det vara lämpligt, att professorn
frigöres från en betydande del av undervisningen. Ett universitetslektorat
skulle här i och för sig vara lämpligt. Emellertid torde undervisningsskyldigheten
för ifrågavarande befattningshavare komma att betydligt understiga
den för universitetslektorer normala och ett utrymme för kvalificerad
forskning förefinnas. Kommittén finner därför, att även denna befattning
närmast motsvarar en laboratur. Kommittén förordar sålunda att
två laboratorsbefattningar inrättas vid institutionen för skogsteknik.
Enligt kommitténs mening bör den sektion för trämykologi, som enligt
kommitténs förslag bör överflyttas till institutionen för virkeslära, förestås
av en laborator. Kommittén föreslår, att eu laboratorsbefattning inrättas
vid institutionen för virkeslära i stället för den försöksledarbefattning, som
föreslagits indragen vid institutionen för skogsekologi.
I övrigt har kommittén icke funnit anledning att föreslå några ändringar
i fråga om antalet laborators- eller försöksledarbefattningar. Det
8 lliliang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 118
114
Kiingl. Maj-.ts proposition nr 118 ur 1961
torde dock, anför kommittén, kunna övervägas om ej institutionen för
skoglig marklära i framtiden bör erhålla förstärkning i form av en laboratur.
Vid den skogsekonomiska institutionen kan det vidare enligt kommitténs
mening ifrågasättas om det icke kan visa sig lämpligt att inrätta
en laboratorstjänst, när kompetent sökande härför kan påräknas. Tills
vidare bör man dock kunna nöja sig med en övningsledarbefattning.
övningsledare. De institutioner, vilka enligt kommitténs mening tills
vidare bör förses med övningsledare för biträde vid jägmästarutbildningen,
är institutionerna för skogsbotanik, skogsuppskattning och skogsindelning,
skogsteknik, virkeslära, skogekonomi samt skogsskötsel. Vad institutionen
för skogsekonomi beträffar bör ifrågavarande övningsledarbefattning lämpligen
innehas av en företagsekonom.
Skogshögskolans styrelse bör noga följa utvecklingen och så snart det i
det enskilda fallet visar sig möjligt föreslå ett utbyte av övningsledarbefattning
mot någon av de vid universitet och andra högskolor gängse
befattningstyperna. Bl. a. med hänsyn till behovet av sammanhängande
undervisning i ämnet skogsskötsel kan övningsledarbefattningen vid ifrågavarande
institution behöva utbytas mot befattning såsom universitetslektor.
Assistent- och amanuenspersonal. Vid bestämmandet av det antal forskarassistentbefattningar,
som på längre sikt kan befinnas lämpligt, har kommittén
funnit att man bör räkna med en forskarassistent per kvalificerad
forskare, professor eller laborator. För skogshögskolans del jämställer därvid
kommittén i detta sammanhang försöksledare med laborator.
När det gäller att beräkna härutöver erforderlig assistent- och amanuenspersonal
vid de olika institutionerna har, såsom förut anförts, kommittén
principiellt ansett det lämpligt att angiva tilldelningen av dylik
personal i assistenttimmar. Styrelsen bör härvid ha frihet att välja den
personalkategori, assistent, förste amanuens eller tredje amanuens, som
i det aktuella fallet kan anses lämplig. Kommittén har icke ansett sig böra
gå närmare in på denna fråga.
Även för beräkningen av erforderligt antal assistenttimmar bör med
laborator jämställas försöksledare.
Biträdande personal. I redogörelsen för sina principiella synpunkter på
behovet av biträdande personal har kommittén anfört, att förhållandena
inom vissa av skogsforskningens institutioner är så pass avvikande från
vad som i allmänhet gäller vid universiteten, att man icke helt kan följa
de schablonmässiga normer, som universitetsutredningen uppställt för motsvarande
universitetsinstitutioner. Kommitténs beräkningar leder emellertid
totalt till i huvudsak samma resultat som en strikt beräkning efter
sagda normer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
115
Kommittén har icke ansett det vare sig möjligt eller lämpligt att i detalj
ange den biträdande personalens uppdelning på olika befattningar. Kommittén
har därför nöjt sig med att ange ifrågavarande personal, uppdelad
på vissa huvudgrupper, nämligen kvalificerad skogsteknisk personal, innefattande
personal i lägst sjuttonde lönegraden, övrig skogsteknisk personal,
laboratoriepersonal samt övrig biträdande personal. Det torde lämpligen
böra åvila styrelsen att i samband med de årliga anslagsäskandena
framlägga förslag rörande den närmare fördelningen av nu ifrågavarande
personal på skilda befattningar.
Sammanställning över personalorganisationen vid de skog svetenskapliga
institutionerna. I följande tablå ges en sammanställning över hur personalorganisationen
vid de skogsvetenskapliga institutionerna i enlighet med
kommitténs överväganden lämpligen skulle kunna tänkas uppbyggd.
För de vetenskapliga institutionerna inebär kommitténs förslag en ökning
av antalet befattningshavare, som avlönas från riksstatsanslag, från
i runt tal 140 till omkring 260 eller med 120. Med hänsyn till att f. n.
något under 70 befattningshavare avlönas med medel vid sidan av riksstaten
innebär förslaget, att antalet befattningar reellt ökas med omkring
Institution
Pro-
fesso-
rer
Labo-
ra-
torer
För-
söks-
ledare
Öv-
nings-
ledare
Assistenter
Biträdande personal
Forsk-
ar-
assi-
sten-
ter
Assi- stent
regle- rad be- ford- rings- gång1
Kva-
lifice-
rade
skogs-
tekni-
ker
Övriga
skogs-
tekni-
ker
Labo-
rato-
rieper-
sonal
övrig
biträ- des - perso- nal
Skoglig marklära .
1
1
1,5
1
Skogsbotanik.....
1
1
1
2
2
1
4
1
Skogsekologi.....
1
1
1
3
4
1
1
10
1
Skogsgenetik.....
1
2
3
2
2
4
5
1
Skogszoologi......
1
1
1,5
2
1
Skogsentomologi . .
1
2
3
2,5
1
1
5
1
Skoglig matematisk
statistik.......
1
1
1,5
3
Skogsföryngring . .
1
3
4
2,5
2
3
1
5
Skogsproduktion..
1
4
5
3
2
3
29
Skogsuppskattning
och skogsindel-
ning ..........
1
1
1
1,5
1
Skogstaxering ....
1
3
4
2,5
4
6
2
19
Skogsteknik......
1
2
1
1
4
3
1
1
2
3
Virkeslära .......
1
1
1
2
2
1
1
5
8
Skogsekonomi ....
1
1
1
1,5
2
Skogsskötsel .....
1
1
1
2
2
1
Tillhopa
15
10
12
6
37
33
14
21
37
76
148
261
'' 1 assistent i reglerad befordringsgång = 1 000 assistenttimmar.
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
50. Den närmare fördelningen av sagda personalförstärkning på olika typer
av befattningar framgår av följande tablå.
Tjänstebenämning
Antal tjänster
För närvarande
Kom-
mitténs
förslag
Föränd-
ring
Riksstats-
anslag
Andra
medel
Totalt
Professor .......................
14
14
15
+ 1
Laborator ......................
2
2
10
+ 8
Försöksledare ...................
11
3
14
12
— 2
övningsledare ...................
2
2
6
+ 4
Forskarassistent .................
37
+ 37
Förste assistent ..................
17
2
19
—
—19
Assistent ........................
21*
10
31
33
+ 2
Kvalificerad skogsteknisk personal
14
+ 14
övrig skogsteknisk personal ......
18
IOV2
28V2
21
— 7 V2
Laboratoriepersonal ..............
11
17
28
37
+ 9
övrig biträdande personal ........
46l/a
22
68V2
76
+ 7V2
140V2
66V2
207
261
+ 54
1 Därav 2 förste amanuenser och 8 tredje amanuenser, som beräknas motsvara sammanlagt
3 assistenttjänster (2XV2+8XV4).
Vissa gemensamma organ■ Sammanföringen, av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
till en administrativ enhet samt de förstärkningsåtgärder,
som kommittén i övrigt föreslår, medför nära nog en fördubbling av
personal och andra resurser, jämfört med vad som f. n. finnes vid en var
av de nämnda institutionerna. Det av kommittén föreslagna rektorsämbetet
innebär också ett ökat ansvar beträffande rektors åligganden. Kommittén
har därför övervägt att placera rektorstjänsten i en högre lönegrad än som
motsvarar professortjänst. Kommittén har emellertid stannat för att föreslå,
att rektor i vart fall tills vidare placeras i samma lönegrad som professor,
ehuru med förordnande för viss tid. Enligt kommitténs mening bör
rektor sålunda placeras i Bp 3. Utöver lönen enligt denna lönegrad bör till
rektor utgå avlöningsförstärkning, vilken med hänsyn till nödvändigheten
att för befattningen erhålla en person med de härför erforderliga kvalifikationerna,
icke torde kunna sättas lägre än 5 000 kr. för år. Härutöver
bör rektor äga åtnjuta representationsbidrag med 2 400 kr. för år. Till den
professor, som utses till prorektor vid skogshögskolan, bör enligt kommitténs
uppfattning utgå befattningsarvode, minst motsvarande det som utgår
till prorektor vid lantbrukshögskolan, eller f. n. 1 008 kr. för år.
Enligt kommitténs mening bör föreståndaren för garpenbergsförläggningen
även vara förvaltare för det föreslagna skolreviret.
Kommittén anför, att det icke kan undvikas att ledningen av reviret
kommer att ställa sådana krav på föreståndaren, att en viss avlastning av
dennes undervisningsuppgifter bör ske. Kommittén föreslår, att för ändamålet
inrättas en övningsledarbefattning vid Garpenberg. F. n. finnes vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 År 1961
117
förläggningen två förste assistenter, som biträder vid undervisningen. Här
föreligger emellertid behov av mer praktiskt inriktade befattningar, vars
innehavare är lämpade för biträde vid undervisningen på reviret. Kommittén
föreslår därför att ifrågavarande förste assistentbefattningar utbytes
mot två tjänster som biträdande jägmästare. Därutöver uppkommer genom
elevantalets ökning behov vid garpcnbergsförläggningen av befattningar av
mera praktiskt teknisk karaktär. Kommittén förordar därför, att en nu
befintlig amanuensbefattning utbytes mot två kvalificerade skogstekniska
biträdestjänster. I fråga om biträdande personal i övrigt finner kommittén
det vara tillräckligt, om densamma utökas från tre till fyra befattningshavare.
Kommittén anför i förevarande sammanhang, att skolreviret
bör skötas som ett modernt, om möjligt starkt mekaniserat förvaltningsrevir.
Bibringandet av eleverna praktisk erfarenhet av sågverk och reparationsverkstäder
bör då också kunna anknytas till av reviret utnyttjade
anläggningar eller andra lämpliga sådana. Särskilda anläggningar av förevarande
slag för skogshögskolans räkning anser kommittén i vart fall f. n.
icke böra komma till stånd. Längre fram, sedan nödig erfarenhet av den
nya organisationen vunnits, kan emellertid frågan om dylika anläggningar
på nytt upptagas till prövning. Den enbart för revirets skötsel avsedda
personalen bör icke uppföras på skogshögskolans personalstat. I den mån
så befinnes lämpligt bör enligt kommitténs mening ett visst utnyttjande
av revirets personal för undervisning kunna ske mot sedvanliga arvoden.
Kommittén anser, att en försökspark, vilken skulle förläggafs till övre
Norrlands höjdlägen skulle komma att utgöra en värdefull komplettering
till nu förefintliga försöksparker. Kommittén föreslår därför att åtgärder
vidtages för att inom Norrbottens län avsätta ett lämpligt område till skoglig
försökspark under skogshögskolan. Vid bifall till detta förslag uppkommer
behov av ytterligare en skogsmästartjänst för tillsynen av sagda
försökspark. Såväl denna som skogsmästartjänsterna vid de befintliga
försöksparkerna samt vid Bogesunds försöksfält bör enligt kommitténs
mening hänföras till gruppen kvalificerad skog,steknisk personal och således
placeras i lägst lönegrad A 17.
Kommittén nämner i detta sammanhang, alt den icke anser skäl föreligga
att längre bibehålla benämningen försöksfält för det av skogsforskningsinstitutet
disponerade området vid Bogesund. Enär institutet numera
från domänstyrelsen övertagit skötseln av skogen inom området bör detsamma
enligt kommitténs mening i fortsättningen i likhet med övriga
motsvarande områden benämnas försökspark.
Såsom tidigare anförts har kommittén erhållit biträde av statens organisationsnämnd
beträffande utformningen av den gemensamma administrativa
och kamerala verksamheten vid skogshögskolan. Nämndens undersökningar
har jämväl omfattat den vid skogsbiblioteket bedrivna verksamheten.
Med ledning av organisationsnämndens utredning föreslår kom
-
118
Kungl. Alaj:ts proposition nr i 18 dr 1961
mittén följande personalstat för biblioteket, nämligen en bibliotekarie, en
biblioteksamanuens, en biblioteksassistent, ett biblioteksbiträde och en biblioteksvaktmästare
på halvtid. Förslaget inebär eu ökning av antalet fasta
tjänster med eu biblioteksamanuens.
Enligt kommitténs uppfattning är bibliotekariens löneställning med hänsyn
till de krav, som måste ställas på ifrågavarande befattningshavare,
alltför låg. Kommittén föreslår, under hänsynstagande jämväl till löneställningen
för motsvarande befattningar vid bl. a. lantbrukshögskolan och
veterinärhögskolan, att befattningen ombildas till en tjänst som förste
bibliotekarie i lönegrad A 24.
Enligt organisationsnämnden borde biblioteksvaktmästaren under den
tid, då han icke sysselsättes med arbeten för biblioteket, utföra i huvudsak
totoarbeten för högskolan i övrigt. Enligt kommitténs mening kräver arbetet
vid det fotografiska laboratoriet särskilt kvalificerad personal, om det
rätt skall kunna fylla sin uppgitt. På grundval av en genom kommitténs
försorg företagen utredning angående det gemensamma fotografiska laboratoriet
samt det planerade fotografiska bildarkivet vid skogsbiblioteket
föreslår kommittén, att laboratoriet utrustas med följande personal, nämligen
med en fotograf och ett biträde. Under fotografen bör vidare ställas
ett biträde för skötsel av bildarkivet. I enlighet med organisationsnämndens
förslag bör vidare biblioteksvaktmästaren ha viss tjänstgöring förlagd
till fotolaboratoriet.
Särskilt yttrande. Ledamoten Kull anför, att kommitténs förslag till
personaluppsättning för vissa institutioner innebär att personalkadern
skulle bli större än vid en tillämpning av de av universitetsutredningen
uppställda schematiska riktlinjerna. Detta kan enligt Kulls mening accepteras
med avseende å en och annan av de mera speciella forskarinstitutionerna
som t. ex. riksskogstaxeringen. Däremot kan han icke biträda
kommitténs förslag, att personalkadern på institutionerna för skogsbotanik
och virkeslära göres större än vad som följer av de schematiska reglerna.
Yttrandena. När det gäller kommitténs principiella synpunkter
på personalorganisationen vid skogshögskolan har desamma tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av flertalet remissorgan. Vissa invändningar och
påpekanden har dock framförts. Sålunda anför domänstyrelsen, att styrelsen
har svårt att förstå att universitetsutredningens idéer skall kunna så
direkt överföras till eu fackhögskola av skogshögskolans storlek. De forskare
som ej erhåller sluttjänst vid universiteten, har stora möjligheter vid
läroverk och andra undervisningsanstalter. Kommitténs tro att det praktiska
skogsbruket skall fånga upp ett större antal forskare från skogshögskolan
kan styrelsen ej dela. Styrelsen anser, att alla högre befattningar,
som anses motiverade ur forskningens eller undervisningens syn
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
119
punkt, omedelbart bör inrättas. Kommitténs uttalande att på förevarande
område sådana höga akademiska tjänster som professurer och laboraturer
måste motiveras av högsstadieutbildningens och forskningens behov är
enligt styrelsen oförståeligt. Inte endast i skogsskötsel — som kommittén
nämner som exempel på undantag — utan i alla tillämpade ämnen bör
professorer som hittills genom direkt handledning och undervisning svara
för att eleverna erhåller en samlad bild och överblick i varje ämne. En
omprövning av grunderna för de högre befattningshavarnas tjänstgöring
samt en översyn av de lärarkrafter, som står till förfogande för jägmästarutbildningen,
anser styrelsen därför nödvändig. Enligt styrelsens för skogshögskolan
och statens skogsforskningsinstitut förmenande är det nödvändigt,
att i de tillämpade ämnena vid skogshögskolan professorn och laboratorn
ger eleverna syntesen av det skogliga vetandet inom vederbörandes
ämnesområde. Styrelsen finner det vara av den största betydelse, att eleverna
redan i början av sin utbildningstid vid skogshögskolan ledes av
professorer och laboratorer och att sedan kontakten mellan dessa och
eleverna vidmakthålles under studietiden. Eljest torde en beklaglig utarmning
av undervisningen kunna befaras. Liknande synpunkter anföres av
skogs- och lantbruksakademien.
Jordbrukets forskningsråd anser däremot, att kommittén har framlagt
värdefulla förslag om inrättande av en rad nya tjänster för handledningen
vid högre studier och forskarutbildningen.
Även 1955 års universitetsutredning konstaterar med tillfredsställelse, att
kommitténs förslag på vissa, ingalunda betydelselösa punkter är konstruerade
på sådant sätt, att förslagens genomförande skulle innebära avsevärt
förbättrade förutsättningar för en intimare samverkan mellan skogshögskolan
å ena sidan och övriga högre läroanstalter å den andra. Utredningen
tänker härvidlag särskilt på förslagen beträffande personalorganisationens
uppbyggnad, tjänstgöringsbestämmelsernas utformning för vissa personalkategorier
och normerna för beräkningen av högskolans resurser i
fråga om assistent- och amanuenspersonal, biträdeshjälp och materielanslag.
Utredningen vill — utan att därmed taga ställning till detaljer i
fråga om enskilda institutioners resurser — tillstyrka kommitténs förslag
i dessa delar.
Statens tekniska forskningsråd anser, att titeln professor lämpligen bör
reserveras för den nuvarande högskolans toppbefattningar. Professorerna
bör beredas tillfälle att leda eller deltaga i delar av skogsforskningsinstilutets
programbundna forskning. Någon skyldighet att göra detta bör dock
ej ifrågakomma. Avdelningschefsbefattningarna vid institutet bör genom
lämplig löneställning och lämpliga arbetsförhållanden kunna göras tillräckligt
attraktiva ulan att därför automatiskt medföra profcssorstitel.
Detta borde vara ägnat alt underlätta tillvaratagandet av goda forskarkrafter
utan tillräcklig formell kompetens. Den av utredningen påtalade fors
-
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 År 1961
karbristen bör därmed i viss mån kunna avhjälpas. Rådet framhåller, att
den här anvisade möjligheten för relationerna fri forskning och programbunden
forskning inom andra fackområden ej utgör någon nyhet.
Statens lönenämnd erinrar om att nämnden i sitt utlåtande över jordbrukshögskoleutredningens
betänkande påpekade beträffande av sistnämnda
utredning föreslagna tjänster i lönegrad A 23, att tjänster i denna lönegrad
förekommer jämförelsevis sparsamt inom den nuvarande universitets-
och högskoleorganisationen. Huruvida de speciella förhållandena vid
lantbrukshögskolan med utredningens utformning gjorde det motiverat
att där inrätta sådana tjänster i den omfattning utredningen föreslagit
fann nämnden svårt att bedöma. Liknande synpunkter gör sig gällande i
fråga om de i förevarande betänkande föreslagna nya tjänsterna som försöksledare
i A 25 och övningsledare i A 23.
Civilförvaltningens personalförbund förutsätter, att då det gäller biträdespersonal
på laboratorier och institutioner dessa kommer att lönegradsplacera,
s i enlighet med normerna för dylik personal och då det gäller
expeditionsvakter och jämförbara, lönegradsplaceringarna kommer att
överensstämma med vad som är praxis i dylika fall.
I fråga om lönesättningen för den tekniska biträdespersonalen förutsätter
riksräkenskapsverket att de normer, som angivits i propositionen
1959: 152, tillämpas. För de skriftliga arbeten, såsom korrespondens, cirkulärskrivelser,
manuskript in. m., diarieföring, registrering av inkommande
särstryck, registrering av inventarier m. m. inom skogsforskningsinstitutets
nuvarande zoologiska avdelning, vilka hittills skötts av en tekniker
i Ae 10, torde böra inrättas eu befattning som kontorist i Ae 9.
Vad beträffar förslagen rörande personaluppsättning förutsätter TCO
att en närmare penetrering av dessa problem kommer att ske vid de förhandlingar
i lönegradsfrågor, som enligt praxis får upptagas i särskild
ordning. De riktlinjer för personaluppsättningen kommittén angivit synes
emellertid i stort kunna accepteras. Förhandlingarna måste emellertid
föras förutsättningslöst och oberoende av vad kommittén räknat med i
sina kostnadsberäkningar.
Kommitténs förslag till personalförstärkningar har föranlett
erinringar från några håll. I huvudsak innebär dessa krav på tjänster
utöver vad kommittén föreslagit. Särskilt har — som framgår av vad som
anförts under avsnittet om arbetsfördelningen mellan de vetenskapliga
institutionerna — behovet av ytterligare en professur i skogsteknik framhållits.
Sålunda anser domänstyrelsen, att den föreslagna personalorganisationen
knappast rimmar med uttalandet att det bör komma till stånd en
organisation med ett tillräckligt antal högre forskarbefattningar för att
medge rimliga befordringsmöjligheter. Utöver de i det föregående angivna
två professurerna i skogsteknik bör enligt styrelsens uppfattning bl. a.
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
121
ytterligare en tjänst på laboratorsplanet med uppgift att bedriva företagsekonomisk
undervisning och forskning inrättas vid institutionen för skogsckonomi.
Styrelsen erinrar därvid om att det i samband med rationaliseringssträvandena
inom skogsbruket framkommit ökat behov av undervisning
och forskning kring de ekonomiska problem, som sammanhänger
med kostnads- och intäktsanalysen samt metodiken för driftstekniska kalkyler
m. m. När det gäller skogsskötsel finner styrelsen det vidare angeläget,
att den föreslagna övningsledaren utbytes mot laborator så att det
för undervisningen finnes en laborator som specialiserat sig på syd- och
mellansvenska skötselproblem och eu med norrlandsproblemen som huvuduppgift.
Skogs- och lantbruksakademien framhåller i vad gäller beräkningen av
biträdande personal, att institutionerna för skoglig marklära och skogsbotanik
närmast hör hemma i den fysisk-kemiska gruppen och sålunda
har behov av betydligt större biträdeshjälp än kommittén har föreslagit.
Styrelsen för skog shög skolan och statens skogsforskningsinstitut framhåller,
att det framförallt torde vara bristen på högre befattningar, som
försvårar rekryteringen av kvalificerade forskare. Styrelsen föreslår, att den
av kommittén förordade personalorganisationen, i vad avser högre befattningar,
ändras och kompletteras på följande sätt. Vid institutionen för
skoglig marklära bör, i avvaktan på att den vid institutionen föreslagna
laboraturen blir aktuell, inrättas en övningsledarbefattning, vid institutionen
för skogsbotanik eu Iaboratur i rotröteforskning i utbyte mot en
övningsledarbefattning, professuren i skogsteknik uppdelas i en professur
i skogsteknik och en i skoglig arbetslära, varvid den föreslagna laboraturen
utgår, vid institutionen för skogsekonomi inrättas en Iaboratur i företagsekonomi
samt vid institutionen för skogsskötsel inrättas ytterligare en
Iaboratur i stället för eu föreslagen övningsledartjänst. Enligt styrelsens
förmenande är det vidare angeläget, att det klart utsäges, att forskarassistenter
och 1000-timmarsassistenter i viss begränsad omfattning skall
ha skyldighet att biträda vid undervisningen, t. ex. under sommarövningarna.
Styrelsen erinrar om att forskarassistenttjänsterna är avsedda att tillsättas
med treårsförordnanden. Det torde enligt styrelsen vara lämpligt
att dessa förordnanden skall kunna förlängas för ytterligare två treårsperioder,
i likhet med vad som redan gäller för universiteten, Karolinska
institutet, de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolan och såsom
föreslagits för lantbrukshögskolan. I enstaka undantagsfall bör möjlighet
beredas för forskarassistent, som visat särskilt stor duglighet och som icke
kan erhålla högre befattning inom ramen för vid tidpunkten i fråga fastställd
personalstat, att bli förordnad som arbetande assistent. I fråga om
biträdespcrsonalen anser styrelsen, att institutionerna för skoglig inarklära
och skogsbotanik bör hänföras till den fysisk kemiska ämnesgruppen,
vilket leder till att behovet av biträdande personal ökar från 150 till 158
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 År 1961
personer. Ett bifall till styrelsens förslag om inrättande av en övningsledarbefattning
vid institutionen för skoglig marklära och en laboratur i företagsekonomi
har till följd att ytterligare fyra biträden erfordras. Det totala
behovet av biträdande personal skulle således härigenom komma att stiga
till 162 personer.
Skogshögskolans studentkår understryker vikten av att den ekonomiska
utbildningen stärkes bl. a. genom inrättandet av den av kommittén nämnda
laboraturen. Studentkåren finner det egendomligt att ställa denna på framtiden
i brist på kompetent sökande och att i stället föreslå en övningsledarbefattning.
Enligt studentkårens mening bör den skogsekonomiska
institutionen även förstärkas med en kvalificerad företagsekonom. Att få
en sådan som assistent i Ae21 tror studentkåren dock vara mycket svårt.
Sveriges skogsägareförbund anser såsom i det föregående anförts att förutom
en professur i arbetslära, förlagd till skogshögskolan eu ny institution
i skoglig driftsekonomi (företagsekonomi) synes vara så väl motiverad
att den, måhända till en början förestådd av en laborator, utan dröjsmål
bör inrättas. Även Skogsindustriernas samarb et sutskott finner behov föreligga
av, förutom den nämnda professuren i skogsteknik, en särskild institution
i skoglig ekonomi. Institutionen skulle till en början kunna förestås
av en laborator.
I förevarande sammanhang må vidare nämnas, att jordbrukets forskningsråd
framhåller, att även den skogsmeteorologiska forskningen och
undervisningen (agrikulturmeteorologi) samt den sociologiska forskningen
och undervisningen (innefattande såväl arbets- som lantbrukssociologi) snarast
bör tillgodoses genom inrättande av högre forskar- och undervisningstjänster
i dessa ämnen. Även enligt skogs- och lantbruksakademiens mening
bör en upprustning ske inom sistnämnda två områden.
I fråga om kommitténs förslag rörande vissa gemensamma organ
anser riksräkenskapsverket och statskontoret, att löneförmånerna för
rektor bör anpassas efter jämförbara tjänster och enligt enahanda normer
som vid andra högskolor.
Statens lönenämnd erinrar om att jordbrukshögskoleutredningen föreslagit,
att rektor vid lantbrukshögskolan skall erhålla befattningsarvode
med 2 400 kr. för år. Rektor vid den av kommittén föreslagna läroanstalten
bör enligt nämndens mening icke uppbära högre arvode än lantbrukshögskolans
rektor. Nämnden ifrågasätter vidare om högre tjänst än A 21
(biträdande jägmästare) är motiverad för de arbetsuppgifter, som avses
skola ankomma på den föreslagna övningsledartjänsten vid garpenbergsförläggningen.
Nämnden anser ej skäl föreligga att i nu förevarande sammanhang
uppflytta skogsmästartjänsterna, som f. n. är placerade i A 15.
Nämnden kan icke på grundval av de i betänkandet lämnade uppgifterna
bedöma, huruvida tillräckliga skäl föreligger för uppflyttning av biblio
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
123
tekarietjänsten. Kommitténs övriga i förevarande avseende omnämnda förslag
har icke föranlett någon erinran från nämndens sida.
Beträffande lönegradsplaceringen av föreståndaren för förläggningen i
Garpenberg anför styrelsen för skor/shögskolan och statens skogsforskningsinstitut,
att denne liksom hittills bör ha samma lönegradsplacering
som en revirförvaltare, således numera lönegrad A 26. Härutöver bör han
emellertid äga åtnjuta ett representationsbidrag av 1 008 kr. för år. Styrelsen
föreslår i anslutning härtill för tjänsten i fråga tjänstetiteln jägmästare.
Vad angår personalen i övrigt vid förläggningen i Garpenberg
föreslår styrelsen, att den skall utgöras av en övningsledare och en biträdande
jägmästare. Styrelsen tillstyrker vidare livligt att åtgärder snarast
vidtages för att avsätta ett lämpligt område inom Norrbottens läns höjdlägen
för den föreslagna försöksparken. Slutligen har styrelsen för sin del
intet att erinra mot den av kommittén föreslagna personalstaten för skogsbiblioteket.
Departementschefen. Enligt skogshögskole- och skogsforskningskommitténs
mening bör befattningarna vid skogshögskolan i stort sett vara
av samma typer som vid universitet och andra fackhögskolor. Sålunda
bör där finnas professurer, laboraturer, docenturer, forskarassistenttjänster
samt assistent- och amanuensbefattningar jämte biträdespersonal. När
det gäller biträdespersonalens sammansättning har kommittén ansett det
olämpligt att för längre tid låsa organisationen. Den snabba utvecklingen
på vetenskapens område kan särskilt beträffande denna personalkategori
komma att inom kort medföra helt andra krav än för närvarande. Kommittén
har därför stannat vid att ange vissa huvudgrupper av ifrågavarande
personal, nämligen kvalificerad skogsteknisk personal, varmed avses
sådan biträdespersonal i lägst lönegrad A 17, övrig skogsteknisk personal,
laboratoriepersonal samt övrig biträdespersonal. Kommittén anser i
likhet med 1955 års universitetsutredning att möjligheter bör beredas för
inte blott eu ökning i antal av biträdespersonal och andra heltidsanställda
hjälpkrafter utan även eu relativt sett större ökning av ifrågavarande personals
mera kvalificerade del. I sistnämnda syfte föreslår kommittén att
för biträdespersonal i lönegraderna A 17—23 inrättas så många tjänster
att omkring en tiondel av biträdespersonalen kommer att utgöras av befattningshavare
i angivna lönegrader.
över huvud taget präglas kommitténs förslag i nu förevarande avseenden
av eu medveten strävan att såvitt möjligt utforma eu organisation, som i
tillämpliga delar nära ansluter sig till den för universiteten gällande. I likhet
med universitetsutredningen konstaterar jag med tillfredsställelse, att
kommitténs förslag på ej oväsentliga punkter är utformade så, att ett
genomförande av desamma innebär avsevärt förbättrade förutsättningar
för eu närmare samverkan mellan skogshögskolan och övriga högre läro
-
124 Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
anstalter. Mot denna kommitténs allmänna målsättning har jag sålunda
ingen erinran.
Vad härefter angår kommitténs principiella synpunkter på de olika
befattningstyperna får jag anföra följande.
I avseende på professorers och laboratorers kompetens, uppgifter och
ställning anser kommittén skogshögskolans stadgar höra utformas så att
de i huvudsak överensstämmer med universitetsstatuterna. I anslutning till
mina nyss anförda synpunkter tillstyrker jag, att bestämmelserna i förevarande
avseende utformas i nära anslutning till de för universiteten gällande.
Såsom kommittén föreslagit, bör i fråga om tillsättning av ifrågavarande
befattningar inom tillämpade ämnen hänsyn tagas, förutom till
ådagalagd vetenskaplig skicklighet jämväl till praktisk verksamhet vid
skogsbruk. Såsom jag anförde vid behandlingen av motsvarande fråga i
propositionen 1961:69 angående upprustning av forskning, försök och
högre undervisning på lantbruks- och trädgårdsområdena, när det gällde
de tillämpade ämnena vid lantbrukshögskolan, bör dock användningen
av sistnämnda meriteringsgrund inte få leda till att antalet tjänsteår inom
befattningens område tillmätes alltför stor vikt.
Liksom jordbrukshögskoleutredningen anser skogshögskole- och skogsforskningskommittén,
att den vetenskapliga kapaciteten vid en institution
bäst bör kunna utnyttjas, om professor och laboratorer är specialiserade
inom olika delar av ämnet.
Även universitetsutredningen har betonat, att samtidigt som den vetenskapliga
utvecklingen tenderar mot ett allt starkare beroende de olika
vetenskapsgrenarna emellan framträder — både inom forskningen och
inom undervisningen — ett allt större behov av differentiering och specialisering.
Om detta behov skall tillgodoses, kräves enligt universitetsutredningens
mening en specialisering av lärar- och forskarbefattningarna inom
ett ämnes olika delar. Enligt utredningens mening måste således eu livskraftig
forsknings- och undervisningsinstitution till sitt förfogande ha specialister
på olika delar av ämnet och på olika forskningsmetoder, vilka
specialister arbetar i nära samverkan med varandra. Såsom framgår av
mina uttalanden i förenämnda proposition 1961:69 överensstämmer vad
nu sagts med min egen inställning. I likhet med vad i sagda proposition
föreslagits beträffande laboratorerna vid lantbrukshögskolan vill jag sålunda
förorda, att laboratorerna vid skogshögskolan liksom professorerna
utnämnes i visst ämne eller ämnesområde och ej, såsom nu är fallet, vid
viss institution.
Kommittén anser, att försöksledarbelattningarna efter hand bör ombildas
till laboratorstjänster men att de tills vidare bör bibehållas i de fall,
där en förändring av tjänsterna till laboratorstjänster skulle innebära, att
dessa antagligen inte kunde besättas med personer med erforderlig kom
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
125
petens. Genom tillskapandet av lämpliga forskarutbildningstjänster i enlighet
med vad jag i det följande ämnar föreslå och genom ett rationellt tillvaratagande
av forskarhegåvningarna på förevarande område kommer
tillgången på kompetent personal att öka. Till frågan om att inrätta laboratorstjänster
i utbyte mot försöksledarbefattningar torde ställning få
tagas i det årliga budgetarbetet.
Med hänsyn till den förhållandevis begränsade undervisning, som åvilar
den högre forskarpersonalen vid skogshögskolan, anser kommittén, att
behov i vart fall för närvarande ej föreligger av universitetslektorat vid
högskolan. Kommittén framhåller dock, att i ämnet skogsskötsel frågan
om inrättandet av ett universitetslektorat inom någon tid kan bli aktuell.
Vad sålunda anförts föranleder ej nu något ställningstagande.
För docentbefattning skall forskning vara den huvudsakliga uppgiften.
Vid skogshögskolan bör kunna inrättas såväl docent- som forskardocentbefattningar.
Liksom jag förordat beträffande motsvarande befattningar
vid lantbrukshögskolan bör bestämmelserna beträffande sagda tjänster
vara desamma som vid universiteten.
Kommittén anför, att vid några av de institutioner, som svarar för
jägmästarutbildningen, behov finnes av en typ av befattning mellan docentoch
assistentbefattningarna för biträde vid undervisningen av de blivande
jägmästarna. Med hänsyn till konkurrensen från skogsnäringen om ifrågavarande
arbetskraft bör befattningarna, som föreslås erhålla benämningen
övningsledare, enligt kommitténs mening placeras i lönegrad A 23. Kommittén
betonar dock att skogshögskolans styrelse noga bör följa utvecklingen
och så snart det i det enskilda fallet visar sig möjligt föreslå ett
utbyte av övningsledarbefattning mot någon av de vid universitet och andra
högskolor gängse befattningstyperna.
Enligt min mening är det angeläget att man vid en upprustning på här
ifrågavarande område tillser att de befattningar, som tillskapas vid skogshögskolan,
är av ett sådant slag att det skogsvetenskapliga området ges
tillfredsställande möjligheter att i konkurrens med andra vetenskapliga
områden draga till sig för området lämpade forskar- och lärarbegåvningar.
I och för sig är det sålunda önskvärt att såvitt möjligt typerna av befattningar
och sålunda också anställningsvillkoren anpassas efter de bland
annat för universiteten gällande. Särskilt påtagligt är det när det gäller
de högre befattningarna inom forskarkarriären såsom professurer och laboratorer
eller motsvarande men samma synpunkter gör sig gällande även
i fråga om övriga befattningar. På grund av vad jag nu anfört är jag
tveksam om det lämpliga i att på längre sikt inrätta befattningar vid skogshögskolan
av en inom universitetsområdet ej gängse typ. Emellertid vill
jag inte förneka, att just på skogshögskoleområdet finnes behov av eu
kompletterande anordning för att under uppbyggnadsskedet — innan per
-
126
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
soner av erforderlig formell och reell kompetens för erhållande av högre
befattningar av sedvanlig universitetstyp finnes att tillgå i erforderlig omfattning
— till högskolan binda för hland annat jägmästarutbildningen
nödvändiga hjälpkrafter. Enligt min mening synes de av kommittén förordade
övningsledartjänsterna inom vissa ämnesområden kunna diskuteras
såsom en övergångsform, intill dess förutsättningar finnes att i det enskilda
fallet pröva frågan om i dess ställe bör inrättas en befattning av vid
universiteten förekommande slag. Till denna fråga avser jag att taga
ställning i annat sammanhang.
I enlighet med den förut redovisade åsikten, att befattningarna vid skogshögskolan
i den mån ej särskild anledning till undantag finnes skall överensstämma
med motsvarande befattningar vid universitet och andra fackhögskolor,
föreslår kommittén, att huvuddelen av de nuvarande förste
assistentbefattningarna vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
efter hand ombildas till forskarassistentbefattningar med samma kompetensvillkor,
förordnandetid samt tjänstgörings- och lönevillkor som vid
universiteten. Vidare föreslår kommittén, att assistentpersonalen i reglerad
befordringsgång vid skogshögskolan ges samma tjänstgörings-, anställningsoch
lönevillkor som gäller för universitetsassistenter.
I propositionen 1961:69 har jag förordat en motsvarande ombildning av
assistentbefattningarna vid lantbrukshögskolan. De skäl som därvid anfördes,
är enligt min mening bärande även beträffande nu ifrågavarande
forsknings- och undervisningsområde. Flertalet ämnesområden inom skogsvetenskapen
är sålunda här i landet endast representerade vid skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet, som därför ensamma har att sörja
för en god del av rekryteringen av forskare och kvalificerade lärarkrafter
inom förevarande viktiga område. På motsvarande sätt som beträffande
lantbrukshögskolan, när det gällde dess forsknings- och undervisningsområde,
får det enligt min mening anses vara av väsentlig betydelse för
skogshögskolans framtida vetenskapliga standard, att den erforderliga nyrekryteringen
av forskarpersonal på allt sätt underlättas genom att ordnade
möjligheter beredes personalen för forskarutbildning och meritering.
Jag förordar att frågan om ombildning av förste assistentbefattningarna
vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet till forskarassistentbefattningar
prövas, allteftersom de nuvarande innehavarna av förste
assistentbefattningarna lämnar dessa eller gör framställning om att få
befattningarna ombildade till forskarassistentbefattningar. För forskarassistentbefattningarna
bör i tillämpliga delar gälla samma kompetens-,
tjänstgörings- och lönevillkor som för forskarassistent vid universiteten.
Vidare förordar jag, att de nuvarande assistentbefattningarna vid skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet i enlighet med kommitténs förslag
förenas med samma tjänstgörings- och anställningsvillkor som gäller
för motsvarande assistenter vid universiteten. Detta innebär bland annat,
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr li)Gl
127
att skyldigheten att fullgöra institutionsarbete begränsas till 1 000 timmar
per år. I övrigt skall tiden användas till sådan forskning och utbildning
under institutionsföreståndarens ledning, som möjliggör för befattningshavaren
att förvärva licentiatexamen eller doktorsgrad. Även i nu förevarande
fall bör ombildningen av tjänsterna prövas, allteftersom de nuvarande
innehavarna lämnar befattningarna eller gör framställning om att
få desamma ombildade på föreslaget sätt.
1 fråga om personalorganisationen vid de skogsvetenskapliga institutionerna
innebär kommitténs förslag, såsom framgår av den tidigare lämnade
redogörelsen för detsamma, en ökning av antalet befattningar, som avlönas
från riksstatsanslag, från i runt tal 140 till omkring 260 eller med cirka
120. Med hänsyn till att det för närvarande finnes ungefär 70 befattningar
för vilka kostnaderna betrides med medel vid sidan av riksstaten, innebär
förslaget en reell ökning av totalantalet befattningar inom ifrågavarande
område av drygt 50 eller en förstärkning med inte mindre än 25 procent.
För egen del har jag funnit den av kommittén föreslagna organisationen
i huvudsak väl genomtänkt och lämpligt utformad för den verksamhet,
som under överskådlig framtid förutsättes skola bedrivas vid skogshögskolans
institutioner. Särskilt synes mig kommitténs förslag, när det gäller
ämnet skogsteknik, väl vittna om kommitténs förståelse för detta
ämnes avgörande betydelse för såväl forskningen som den högre utbildningen
på skogsbrukets område. Bland annat har kommittén föreslagit
inrättandet av två laboraturer inom ifrågavarande ämnesområde. Ett bilall
till mitt i det föregående framförda förslag om en uppdelning av
området i två professurer leder dock, såvitt nu kan bedömas, till att behovet
av den ena av de två laboratorerna får bedömas förlora något av sin
omedelbara aktualitet. När det gäller institutionen för skogsekonomi har
kommittén bland annat föreslagit inrättandet av en övningsledarbefattning
som lämpligen bör innehas av en företagsekonom. Kommittén anför dock
att det emellertid längre fram bör övervägas om inte sagda befattning bör
utbytas mot eu laboratorsbefattning. Flera remissinstanser har även framhållit
angelägenheten av att så snart tillfälle härtill ges förse institutionen
med en laboralur med ifrågavarande specialinriktning. Denna fråga torde
dock få avgöras i annat sammanhang.
Med de ändringar som hetingas av vad jag nu anfört, betraktar jag
kommitténs förslag som eu i stort sett godtagbar ram för den framtida
personalorganisationen vid institutionerna vid skogshögskolan. Jag anser
sålunda, att förslagen i huvudsak bör kunna tjäna som utgångspunkt för
de närmaste årens kapacitetsökning inom olika institutioner. Givetvis bör
den förutsatta ramen framdeles kunna anpassas till sådana förändringar
i fråga om arbetsuppgifter eller arbetsmetoder, som kan aktualiseras på
grund av den fortgående utvecklingen på ifrågavarande forsknings- och
ndervisningsområde.
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
När det gäller dimensioneringen av forskarassistent-, assistent- bch
amanuensorganisationen samt antalet biträden vid skogshögskolan har
kommittén i tillämpliga delar utgått från vissa normer, vilka av universitetsutredningen
föreslagits för universitetens och vissa fackhögskolors del.
Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört, finner jag det
lämpligt, att beräkningen av assistenttilldelningen vid skogshögskolan sker
efter i stort sett samma grunder som vid universitet och andra högskolor.
Likaså bör biträdestilldelningen för skogshögskolan i möjligaste mån anpassas
till den standard, som vid nyssnämnda läroanstalter tillämpas inom
motsvarande ämnesområden.
I likhet med kommittén finner jag att personalförstärkningarna vid
skogshögskolan bör genomföras successivt. Det torde få ankomma på styrelsen
för skogshögskolan och .statens skogsforskningsinstitut att i sina
anslagsäskanden för budgetåret 1962/63 inkomma med förslag till sådana
åtgärder i förevarande avseende, som bedömes erforderliga i samband
med genomförandet av omorganisationen den 1 juli 1962.
Vad nu sagts beträffande den vidare handläggningen av personalfrågorna
vid de skogsvetenskapliga institutionerna torde i tillämpliga delar böra
gälla jämväl i fråga om de gemensamma organ, som kommittén i detta
sammanhang berört, nämligen garpenbergsförläggningen, föreslagen ny
lörsökspark i Norrland samt skogsbiblioteket med tillhörande fotolaboratorium
och fotografiska bildarkiv.
Beträffande garpenbergsundervisningen bär kommittén såsom förut anförts
förordat, att föreståndaren för förläggningen meddelar undervisning
i ett nytt ämne, anknytande till det av kommittén föreslagna skolrevirets
skötsel. Föreståndaren bör vidare enligt kommitténs mening vara förvaltare
för reviret i fråga. För min del har jag i det föregående föreslagit,
att ämnet skogsteknik uppdelas i två professurer, varav den ena skulle
omfatta den tekniska sidan av ämnesområdet och förläggas till Garpenberg,
där innehavaren av professuren med sin tjänst borde förena befattningen
som föreståndare för förläggningen. Vidare har jag ej ansett mig
kunna förorda tillskapandet av ett skolrevir utan har i stället föreslagit, att
skogshögskolan träffar avtal med lämpligt belägna skogsförvaltningar om
samarbete för beredande av erforderligt övningsutrymme åt de studerande
vid högskolan. Bifaller riksdagen nu ifrågavarande förslag, torde styrelsen
vid framläggandet av sina anslagsäskanden rörande personalorganisationen
i Garpenberg böra inkomma med de förslag till jämkningar som därav må
föranledas. Härvidlag synes undervisningen i det av kommittén föreslagna
nya ämnet Skoglig planering, drift och driftkontroll böra fullföljas i föreslagen
omfattning. Därvid bör den av kommittén föreslagna revirförvaltartjänsten
utbytas mot en jägmästartjänst, vars innehavare bland annat skall
biträda och avlasta professorn i dennes egenskap av platschef.
Kommitténs motiv för inrättandet av en försökspark, förlagd till övre
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
129
Norrlands höjdlägen, finner jag bärande. Några invändningar har ej heller
vid remissbehandlingen rests mot kommitténs förslag i förevarande avseende.
Jag förordar därför, att åtgärder vidtages för att avsätta ett för
ändamålet lämpligt område som skoglig försökspark åt skogshögskolan.
Kommitténs förslag att Bogesunds försöksfält i fortsättningen skall benämnas
Bogesunds försökspark, föranleder ingen erinran från min sida.
Kommittén har i förevarande avsnitt bland annat behandlat avlöningsförmånerna
för rektor och prorektor. Enligt kommitténs mening borde en
rektorstjänst placeras i lönegrad Bp 3. Utöver lön föreslås till rektor böra
utgå avlöningsförstärkning, vilken enligt kommitténs uppfattning ej kan
sättas lägre än 5 000 kronor för år, om man för befattningen skall kunna
få en person med de för ämbetet erforderliga kvalifikationerna. Vidare
bör rektor enligt förslaget åtnjuta representationsbidrag med 2 400 kronor
för år. Till prorektor bör enligt kommitténs uppfattning utgå befattningsarvode,
minst motsvarande det, som utgår till prorektor vid lantbrukshögskolan.
I det föregående har jag anfört att ställningstagandet till frågan om
inrättandet av en särskild rektorstjänst torde kunna anstå och att rektor
1 allmänhet torde komma att utses bland högskolans professorer. Utöver
lön som professor bör rektor vid skogshögskolan enligt min mening
erhålla dels ett befattningsarvode av 3 000 kronor för år, dels ett särskilt
arvode av 2 400 kronor för ledningen av den programmässiga forskningsverksamheten
vid högskolan. Som representationsbidrag bör han vidare
såsom kommittén föreslagit erhålla 2 400 kronor för år. Nu föreslagna villkor
överensstämmer, med beaktande av de jämkningar som därefter företagits,
i huvudsak med dem som i enlighet med propositionen 1961:69
förordats för rektorn vid lantbrukshögskolan. Beträffande prorektor vid
sistnämnda högskola har vidare beslutats att befattningsarvodet skall vara
2 280 kronor för år. I enlighet med kommitténs uppfattning förordar jag
att prorektor vid skogshögskolan erhåller befattningsarvode med samma
belopp.
VII. Byggnadsfrågor
Kommittén. Ett flertal önskemål om ökade utrymmen och om förändringar
inom befintliga lokaler har framförts till kommittén från såväl
skogshögskolans som skogsforskningsinstitutets sida. För en närmare redogörelse
för sagda önskemål torde få hänvisas till betänkandet, s. 134—139.
I det följande redogöres för kommitténs förslag till byggnadsfrågornas
lösning dels i Stockholm, dels i Garpenberg och dels vid försöksparker
in. in.
t) Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 118
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
Anläggningarna i Stockholm. Enligt kommitténs mening bör institutionerna
för skogsteknik och virkeslära, studentkårens lokaler och en gemensam
mäss inrymmas i en särskild nybyggnad. Härigenom erhålles med
rimliga kostnader tidsenliga lokaler för skogsteknik och virkeslära, belägna
på sådant sätt att kontakten mellan dessa tekniska ämnen befrämjas, en
lösning av studentkårens utrymmesproblem samt en samlings- och utspisningslokal
för hela den nya skogshögskolan, som befordrar samverkan
mellan dess olika institutioner och mellan forskare, lärare och elever.
Vidare lösgöres genom överflyttningar till nybyggnaden tillräckliga utrymmen
inom de nuvarande lokaliteterna såväl vid skogshögskolan som vid
skogsforskningsinstitutet för att dels täcka det utrymmesbehov som kommitténs
olika förslag föranleder, dels ge en viss utrymmesreserv för därutöver
uppkommande krav. I samråd med byggnadsstyrelsen har kommittén
övervägt olika alternativ för placering av denna nybyggnad. Det har därvid
visat sig, att erforderligt utrymme icke finnes tillgängligt inom det av
skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet f. n. disponerade området.
Däremot synes lämplig plats finnas inom ett markområde norr om det
nya skogsbiblioteket och elevhemmet. Kungl. Djurgårdens förvaltning har
förklarat sig icke vilja framställa någon erinran mot att fortsatt utredning
äger rum rörande förläggningen och utformningen av byggnaderna inom
avsett område. Förvaltningen är dock icke beredd att tillstyrka nu angivna
utvidgning av högskolans område annat än under vissa villkor beträffande
områdets tillgänglighet för allmänheten m. m.
Djurgårdsnämnden har, efter samråd med djurgårdsförvaltningen, bl. a.
framhållit, att någon utökning av skogshögskolans område utöver den nu
föreslagna utvidningen icke kan påräknas i framtiden. Kommittén finner
det aktuella området dock vara tillräckligt för att medge en utbyggnad i
den omfattning, som bedömes erforderlig för tillgodoseendet av lokalbehovet
under överblickbar framtid.
Genom tillkomsten av den föreslagna nybyggnaden frigöres som nämnts
en hel del lokaler, som kan användas för att tillgodose behovet av ökat utrymme
vid olika institutioner och serviceavdelningar. Kommittén har efter
företagen inventering av föreliggande lokalbehov stannat för att föreslå
följande omdisposition av utrymmena inom de nu befintliga byggnaderna.
Skogsforskningsinstitutets nuvarande avdelning för zoologi eller, som
den föreslagits skola benämnas, institutionen för skogsentomologi, bör
flyttas från institutets gamla byggnad till skogshögskolans huvudbyggnad.
Mykologiska sektionen inom nuvarande avdelning för botanik och marklära
delas såsom förut nämnts mellan institutionerna för skogsbotanik och
virkeslära och flyttas sålunda delvis till skogshögskolans huvudbyggnad
och delvis till den nya institutionsbyggnaden. Det föreslagna kemilaboratoriet
inredes i de frigjorda delarna av skogsforskningsinstitutets gamla
byggnad. Den gemensamma administrationen förlägges till skogshögskolans
huvudbyggnad och övertar utrymmen från institutionen för skogs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
131
skötsel, som förflyttas till nya lokaler inom befintliga byggnader. Institutionerna
för skoglig marklära samt skogsuppskattning och skogsindelning
erhåller ytterligare lokaler genom ombyggnad inom institutionernas nuvarande
utrymmen. Inom skogsforskningsinstitutets gamla byggnad göres
vissa omdispositioner i källarvåningen. Institutionerna för skogstaxering,
skogsproduktion och skogsföryngring erhåller slutligen ökade utrymmen
i de lokaler, som frigöres genom utflyttningen av lunchrummet, avdelningen
för arbetslära samt institutets administration.
Kommittén anser, att såväl inom nybyggnaden som inom befintliga byggnader
erforderliga utrymmen bör avsättas, vilka tills vidare kan tjäna som
arbetsrum för gästande forskare el. dyl. men vilka på längre sikt utgör
erforderliga reserver för mötande av det ytterligare lokalbehov, som inom
en snar framtid kan förväntas uppkomma genom alltmer ökade insatser
på den skogliga forskningens område. Det vore enligt kommitténs mening
olyckligt om man vid en utbyggnad dimensionerar utrymmena så snävt,
att institutionerna redan efter en kort tid genom lokalbrist hindras från
att tillfredsställande lösa sina viktiga uppgifter i forskningens och samhällsekonomiens
tjänst.
I detta sammanhang anför kommittén vidare, att den funnit bärande
skäl tala för att skogshögskolans huvudbyggnad förses med en kombinerad
person- och varuhiss. Kommittén föreslår därför, att en dylik hiss installeras.
Slutligen förordar kommittén, att en gemensam telefonväxel för skogshögskolans
samtliga anläggningar i Stockholm upprättas.
Förläggningen i Garpenberg. Enligt kommitténs förslag bör antagningen
vid skogshögskolan i stort sett omfatta samma antal elever, som varje år
beräknas avlägga jägmästarexamen, eller 40 å 45. En intagning av denna
storlek leder till att en viss utbyggnad av förläggningen vid Garpenberg
måste genomföras. Det bör därvid tillses, att möjligheter skapas att i förekommande
fall mottaga kvinnliga elever vid skogshögskolan. Utbyggnaden
av elevförläggningen kan enligt kommittén antingen få formen av en tillbyggnad
till det nuvarande elevhemmet eller av en särskild byggnad för
ett tiotal elever.
Med hänsyn till svårigheten att erhålla erforderligt antal bostäder för
personalen i Garpenbergs närhet finner kommittén det slutligen vara nödvändigt
att räkna med att åtminstone en bostad för en av de biträdande
jägmästarna eller en av de kvalificerade skogstekniska befattningshavarna
behöver uppföras.
Försöksparker in. m. Vid bifall till kommitténs förslag att ett område
i Norrbottens län avsättes till försökspark, uppkommer behov av tjänstebostad
för skogsmästaren därstädes. Enligt kommitténs mening bör en
sådan bostad uppföras med i huvudsak den utformning och enligt den
standard, som gäller för motsvarande tjänstebostäder vid befintliga för
-
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
söksparker. Med hänsyn till försöksparkens speciella inriktning på föryngringsforskning
i höjdlägena anser kommittén vidare, att parken bör
kompletteras med anläggande av ett växthus på lämplig plats.
Kommittén anför slutligen, att den avser att i ett särskilt betänkande
senare återkomma med detaljerade uppgifter rörande nu omnämnda nyoch
ombyggnadsförslag.
Yttrandena. Kommitténs förslag beträffande byggnadsfrågor^ har endast
mött sådana erinringar, som sammanhänger med frågan om skogshögskolans
och skogsforskningsinstitutets lokalisering i landet. Sålunda
erinrar byggnadsstyrelsen om att styrelsen biträtt kommittén vid utredningen
i vissa byggnadsfrågor. Då det emellertid enligt byggnadsstyrelsens
mening icke är självklart att den högre utbildningen och forskningen på
skogsbrukets område skall ha sitt säte inom frescatiområdet, bör icke ställning
tagas till de nu aktualiserade byggnadsfrågorna förrän lokaliseringsutredningen
rörande statlig verksamhet behandlat de båda ifrågavarande
institutionernas lokalisering. Ett övervägande av en framtida lokalisering
till ort utanför stockholmsregionen bör därvid komma till stånd, oberoende
av att skogsforskningsinstitutet med bl. a. donationsmedel står i begrepp
att inom skogshögskolans område uppföra en fytotronanläggning till en
kostnad, som uppskattats till 1 900 000 kr.
Lokaliseringsutredningen röraRde statlig verksamhet har i första hand
sökt utröna, huruvida en fusion mellan skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
kan påverka lokaliseringsfrågans bedömning. Såvitt utredningen
hittills kunnat utröna är emellertid förbindelserna mellan skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet så omfattande i fråga om undervisning,
forskning och gemensamt utnyttjande av institutioner och hjälpmedel,
t. ex. skogsbiblioteket, att det inte förefaller lämpligt att förlägga
de båda verksamhetsgrenarna till skilda orter. Inte heller har lokaliseringsutredningen
kunnat finna, att skälen för och emot en utflyttning märkbart
skiljer sig för de båda verksamhetsgrenarna. Lokaliseringsfrågan för högskolan
och institutet bör sålunda bedömas i ett sammanhang. Utredningen
anför vidare.
Då det gäller lokaliseringen av de fasta institutionerna och huvuddelen
av undervisningen till Stockholm, kan denna enligt utredningens mening
knappast betecknas som den mest fördelaktiga, då det gäller direkt kontakt
med skog, skogsbruk och skogsindustri. Det är naturligt att resa frågan,
huruvida icke den högre skogliga utbildningen och forskningen med
fördel skulle kunna förläggas till något av skogsbrukets och skogsindustriens
centra i mellersta Sverige eller i Norrland. Då det gäller lokalisering
av så omfattande och viktiga institutioner som skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
måste givetvis stor hänsyn tagas till de störningar en
eventuell utflyttning skulle medföra för såväl undervisningen som forskningens
verksamhet. Såvitt utredningen kunnat finna föreligger inte några
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
133
störningar i samarbetet med de utanför Stockholm förlagda organen på
grund av avståndet f. n. Utredningen anför, att man från de båda verksamhetsgrenarnas
sida framhållit, att mängden av nödvändiga kontakter
mera än de enskilda ärendenas natur bör betraktas som avgörande för en
lokalisering till Stockholm. I synnerhet bör man betona värdet för såväl
forskare och lärare som studenter att ha tillgång till alla de möjligheter
som inrymmes i en akademisk miljö. Lokaliseringsutredningen finner visserligen
dessa synpunkter beaktansvärda men ifrågasätter om det inte
finnes orter utanför stockholmsområdet, som erbjuder samma fördelar i
detta avseende och i vissa andra avseenden större fördelar.
Utredningen anser därför, att någon utbyggnad i enlighet med förslaget
icke bör komma till stånd förrän frågan om en utflyttning från Stockholm
närmare utretts. Såsom exempel på alternativa förläggningsorter, som vid
en sådan utredning bör undersökas närmare, nämner lokaliseringsutredningen
Uppsala och Umeå. Sammanfattningsvis säger sig lokaliseringsutredningen
ha funnit, att några avgörande hinder för en utflyttning från
stockholmsområdet av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet icke
föreligger. Utredningen förklarar, att den i avbidan på en särskild utredning
med konkret förslag till utflyttning av högskolan och institutet ej
kan tillstyrka förslaget om en utbyggnad i Stockholm av dessa.
Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att kommittén fortsätter sitt
arbete i förevarande avseende, så länge icke slutlig ställning tagits till
organisationsfrågan i stort. Den samordning, som i skilda avseenden under
alla förhållanden bör komma till stånd med Stockholms universitet, måste
nämligen komma alt i hög grad påverka lösningen av olika byggnadsprojekt.
De av kommittén under förevarande rubrik framlagda förslagen till
ny- och ombyggnader finner styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,
såvitt nu kan bedömas, välbetänkta och kan biträda
desamma under förutsättning av en sammanslagning av skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet. I annat fall synes vissa ytterligare överväganden
i dessa frågor böra ske.
Skogshögskolans studentkår hälsar med glädje, att kommittén tillstyrker
uppförandet av ett kårhus, som är ett gammalt önskemål bland studenterna.
Enligt studentkårens mening är vidare byggnaderna i Malingsbo i
behov av upprustning. Studentkåren framhåller även, att parkeringsplatser
bör anordnas för studenterna både i Stockholm och Garpenberg.
I skrivelsen den 31 december 1960 föreslår länsstyrelsen i Västerbottens
län i likhet med lokaliseringsutredningen att frågan om skogshögskolans
och skogsforskningsinstitutets lokalisering blir föremål för utredning. Om
en sådan utredning icke skulle leda till åtgärd att förlägga skogshögskolan
och skogsforskningsinstitutet till Umeå framhåller länsstyrelsen angelägenheten
av att i eller vid Umeå förlägges en filial till skogsforskningsinstitutet.
Länsstyrelsen anför bl. a.
134
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
Det norrländska skogsbruket är av synnerligen stor vikt för hela vårt
lands välstånd. Här finnes oerhört stora skogsområden, som med en rationell
skötsel skulle kunna ge en väsentligt större avkastning än vad som nu
är fallet. Stora insatser är nödvändiga för att skogsvården i synnerhet i
övre Norrland allmänt skall kunna lyftas till en högre nivå. Behovet av
forskning är synnerligen stort inom landsdelen. Bland aktuella forskningsuppgifter
vill länsstyrelsen särskilt framhålla den här så betydelsefulla
föryngringsfrågan. Härutinnan erfordras forskning beträffande skogsbrukets
fröförsörjning, föryngringsmetod, träslagsval samt förbandsstorlek
vid plantering m. m. En förläggning av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
till Umeå skulle givetvis innebära att dessa och andra för
skogsbruket vitala frågor snabbare skulle kunna bringas till lösning. Man
finge en önskvärd fördjupad kontakt mellan nämnda institutioner och
norrländskt skogsbruk. Vidare kan i Umeå samarbete etableras ej blott
med det blivande universitetet utan även med Norrlands lantbruksförsöksanstalt,
Röbäcksdalen.
Departementschefen. Såsom framgår av den i det föregående lämnade
redogörelsen anser skogshögskole- och skogsforskningskommittén, att behov
föreligger av vissa ny- och ombyggnadsarbeten vid skogshögskolan, såväl
vid högskolans huvudanläggningar i Stockholm som vid förläggningen i
Garpenberg och i samband med den föreslagna nya försöksparken i Norrbottens
län. Enligt kommitténs beräkningar erfordras sålunda i Stockholm
en nybyggnad för institutionerna för skogsteknik och virkeslära, vilken jämväl
bör inrymma studentkårens lokaler och en gemensam mäss. Vidare anses
skogshögskolans nuvarande huvudbyggnad böra förses med en hiss varjämte
installation av gemensam telefonväxel förordas för högskolans samtliga
anläggningar i Stockholm. Kommittén skisserar i samband härmed hur
de utrymmen, som genom tillkomsten av den föreslagna nybyggnaden skulle
frigöras, lämpligen bör omdisponeras. Beträffande förläggningen i Garpenberg
beräknas på grund av föreslagen ökning av elevantalet en viss utbyggnad
av elevhemmet vara erforderlig, varjämte förläggningen anses böra
kompletteras med åtminstone en ny lärarbostad. Beträffande försöksparken
finner kommittén slutligen, att en tjänstebostad för platschefen och
ett växthus behöver uppföras.
Några invändningar mot kommitténs nu anförda beräkningar rörande
byggnadsbehovet har inte framkommit i samband med remissbehandlingen.
Om sålunda behovet av nybyggnader för skogshögskolans räkning inte
bestrides av någon, är dock flera remissinstanser tveksamma, om ställning
nu bör tagas till byggnadsförslaget, såvitt detsamma avser anläggningarna
i Stockholm. Bland annat erinrar arbetsmarknadsstyrelsen om att styrelsen
redan i tidigare sammanhang ifrågasatt om inte skogshögskolan liksom veterinärhögskolan
borde sammanslås med lantbrukshögskolan och förläggas
till Uppsala. Ytterligare överväganden i samordningsfrågan rörande de tre
högskolorna, hörande till jordbruksdepartementets område, har som framgår
av vad förut anförts, efterlysts från flera håll. Byggnadsstyrelsen anser
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
135
för sin del att lokaliseringsutredningen bör avvaktas. Sistnämnda utredning
har i sitt yttrande över nu föreliggande förslag ävenledes ansett, att någon
utbyggnad i enlighet med detsamma inte bör komma till stånd förrän frågan
om en utflyttning från Stockholm närmare utretts. Utredningen har som
exempel på alternativa förläggningsorter nämnt Uppsala och Umeå. Utredningen
har jämväl förklarat sig beredd att snabbt verkställa en sådan undersökning.
Även länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att frågan om skogshögskolans
och skogsforskningsinstitutets lokalisering bör bli föremål för
utredning och uttrycker i sammanhanget sitt intresse för en förläggning av
förevarande institutioner i någon form till Umeå.
För egen del vill jag till en början erinra om att jag i det föregående föreslagit
en uppdelning av ämnet skogsteknik i två professurer. Undervisningen
i den mera tekniskt inriktade delen skulle i sin helhet vara förlagd till Garpenberg,
där professorn i ämnet borde vara stationerad. Ett bifall till mitt
förslag i nu förevarande avseende leder bland annat till att en motsvarande
omdisponering av de för skogstekniken avsedda lokalerna måste göras. Härigenom
blir en viss begränsning av det beräknade relativt sett obetydliga nvbyggnadsbehovet
i Stockholm möjlig. Jag har vidare anfört, att jag anser
den av kommittén ifrågasatta ökningen av elevantalet vid skogshögskolan
bör kunna uppskjutas någon tid. En utbyggnad av elevhemmen vid Garpenberg
kan i anslutning därtill anstå. Möjlighet att mottaga kvinnliga elever
kan emellertid komma att behöva ordnas liksom ytterligare någon tjänstebostad
på grund av skogsteknikens placering.
Vad härefter angår frågan om utflyttning av skogshögskolan från Stockholm
vill jag uttala, att skälen för en dylik utflyttning synes mindre
tungt vägande än skälen mot. Bland annat uppstår stora svårigheter att inom
rimlig tid på annan ort uppföra hela det komplex av byggnader som en fullt
utbyggd skogshögskola fordrar. Med hänsyn till det förhållandevis ringa antalet
elever vid skogshögskolan torde en utflyttning av densamma inte i
märkbar grad påverka studentkoncentrationen till Stockholm. Ej heller
torde man utan betydande ombyggnadskostnader kunna utnyttja skogshögskolans
och skogsforskningsinstitutets nuvarande lokaler för universitetsändamål,
vartill kommer de ännu mer betydande kostnaderna för
nybyggnader i utflyttningsorten.
Med hänsyn till de ställningstaganden mot en sammanslagning av skogshögskolan
med lantbrukshögskolan, för vilken jag tidigare redogjort, återstår
knappast längre någon anledning att överväga skogshögskolans utflyttning
till Uppsala. Beträffande utflyttning av högskolan till den andra av
lokaliseringsutredningen nämnda orten, nämligen Umeå, torde först böra
konstateras att i beaktande av den årliga tillväxten inom landets skogar
Stockholm får betraktas ligga på ett helt annat sätt centralt än Umeå.
Mot eu utflyttning av den enda organisationen i landet för skoglig forskning
och högre skogsvetenskaplig utbildning talar emellertid förutom nu an
-
136
Kung!. Maj:ts proposition nr i 18 dr 1961
förda skäl enligt min mening jämväl det förhållandet, att de för ifrågavarande
verksamhet synnerligen värdefulla förbindelserna med Stockholms
universitet, handelshögskolan i Stockholm, tekniska högskolan samt olika
centrala skogliga instanser i Stockholm skulle tendera att försvåras. Detta
vore enligt vad jag kan finna olyckligt, då ett främjande på allt sätt av ifrågavarande
förbindelser är ett mycket angeläget önskemål. En fortsatt lokalisering
till Stockholm behöver ej heller innebära att berättigade regionala
intressen åsidosättes. Kommitténs förslag om inrättande av en försökspark
i övre Norrlands höjdlägen visar sålunda ett positivt intresse för det norrländska
skogsbrukets betingelser i vilket jag livligt vill instämma. I sammanhanget
vill jag erinra om vad jag i det föregående anfört rörande möjligheterna
att till ett på norrlandsförhållanden inriktat universitet så småningom
anknyta en skogsvetenskaplig forskning och utbildning. Genom en
dylik utveckling i samklang och jämsides med skogshögskolans upprustning
skulle positiva verkningar kunna ernås utan de olägenheter som en utflyttning
och en utflyttningsperiod för den skogliga forskningen och utbildningen
i en för vårt skogsbruk avgörande tid skulle kunna medföra.
Lokaliseringsutredningens fortsatta verksamhet torde emellertid ge ytterligare
synpunkter på förevarande fråga.
Med beaktande av det nu anförda och då jag i övrigt inte har några invändningar
mot de av skogshögskole- och skogsforskningskommittén framlagda
förslagen beträffande byggnadsfrågornas lösning vill jag förorda att
desamma med de jämkningar, som föranledes av vad jag i det föregående
anfört, lägges till grund för det fortsatta upprustningsarbetet, när det gäller
investeringar i byggnadsarbeten på föreliggande viktiga område.
Kommittén har anmält att den avser att senare återkomma med detaljerade
uppgifter rörande nu omnämnda ny- och ombyggnadsföretag. Nämnda
material torde kunna ligga till grund för en kommande prövning av byggnadsfrågorna,
som bör handläggas i enlighet med för sådana frågor numera
gällande ordning [bilaga 2 (gemensamma frågor, p. 8) till 1960 års
statsverksproposition].
VIII. Kostnadsberäkningar m. m.
Kommittén. Kommittén har gjort vissa överslagsmässiga beräkningar
rörande statsverkets kostnader för en i enlighet med kommitténs förslag
organiserad skogshögskola. Kommitténs beräkningar av medelsbehovet för
högskolan avser organisationen i det skick den får efter ett fullständigt
genomförande av kommitténs förslag i olika hänseenden. Den förordade
upprustningen av forskningen och undervisningen på skogsbrukets område
synes enligt kommitténs uppfattning bl. a. av personella skäl och med hän
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
137
syn till tidsutdräkten vid utförandet av erforderliga byggnadsarbeten icke
kunna genomföras i ett sammanhang. Kommittén föreslår därför i enlighet
med sina direktiv en plan för genomförandet av de olika åtgärderna.
Planen bör tjäna som vägledning för i första hand styrelsen för skogshögskolan
vid avgivandet av de årliga anslagsäskandena.
Kommittén betonar i detta sammanhang att de gjorda kostnadsberäkningarna
är alt betrakta som en ramkalkyl över utgifterna för den föreslagna
upprustningen. Den närmare preciseringen på olika utgiftsändamål
anses sedermera böra göras av styrelsen i samband med anslagsäskandena.
Därvid bör det även ankomma på styrelsen att så långt det är möjligt mera
i detalj ange angelägenhetsgraden av olika åtgärder.
Engångskostnader. För ett genomförande av kommitténs förslag erfordras
en utvidgning av nuvarande skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets
område på Norra Djurgården med ett område norr om nya skogsbiblioteket
och elevhemmet. Vidare kräves en viss utökning av det såsom
övningsskog vid Garpenberg avsatta området. Då statens mark i båda
fallen synes kunna i erforderlig omfattning ställas till förfogande för här
avsedda ändamål torde detta enligt kommittén kunna ske utan att särskild
kostnad härför behöver påföras skogshögskolan.
Eu översiktlig beräkning av kostnaderna för ett genomförande av de
föreslagna nybyggnaderna i Stockholm samt för uppförande av en ny elevförläggning
i Garpenberg har verkställts genom byggnadsstyrelsens försorg.
Enligt dessa beräkningar skulle de nämnda byggnadsföretagen draga
en kostnad av i runt tal 5,0 resp. 0,7 milj. kr. Vad gäller kostnaderna för
omdispositionen av utrymmena inom befintliga byggnader i Stockholm
och för tillbyggnad av elevförläggning enligt det av kommittén föreslagna
alternativet för undervisningens ordnande i Garpenberg samt för personalbostad
i Garpenberg avser kommittén att lämna närmare uppgifter i det
särskilda betänkande rörande ny- och ombyggnadsförslagen, som kommittén
senare ämnar överlämna.
Vad slutligen gäller den föreslagna nya försöksparken i Norrbottens län
kan kostnaderna för uppförande av skogsmästarens tjänstebostad, inrymmande
även tjänstelokal och gästrum för forskare, som har förrättningar
på parken, samt för iordningställande av området såsom försökspark beräknas
uppgå till sammanlagt 110 000 kr. Kostnaderna för att anlägga
det i det föregående omnämnda växthuset har av kommittén uppskattats
till 200 000 kr.
Kommittén har i de redovisade byggnadskostnaderna ej inräknat kostnader
för utrustning. Kommittén anför, att utrustningsnämnden för universitet
och högskolor emellertid erfarenhetsmässigt räknar med att utrustningskostnaden
vid nybyggnader vid högre läroanstalter uppgår till
mellan 25 och 45 procent av byggnadskostnaden. Den lägre siffran gäller
138
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
för kontorsbetonade institutioner och den högre för utpräglat experimentellt
inriktade institutioner. Om utrustningskostnaden till följd av de vid
skogshögskolan föreslagna ny- och ombyggnaderna i genomsnitt antages
vara 35 procent av byggnadskostnadema för ifrågavarande lokaler kan
sagda kostnad beräknas uppgå till i runt tal 1,8 milj. kr. för enbart byggnaderna
i Stockholm. Nämnda belopp anger emellertid endast den ungefärliga
storleksordningen av kostnaderna. Kommittén föreslår, att den
närmare beräkningen av kostnaderna för det utrustningsbehov, som föreligger
i samband med ny- och ombyggnaderna, bör ske i anslutning till
framläggandet av de årliga anslagsäskandena från högskolans styrelse.
Därvid bör utrustningen av nybyggnaderna vid skogshögskolan genomföras
i samråd med utrustningsnämnden för universitet och högskolor. Enligt
kommitténs mening bör vid skogshögskolan tillämpas samma utrustningsstandard
som vid bl. a. universiteten.
Driftkostnaderna. Vid sin behandling av de årliga driftkostnaderna för
skogshögskolan, sedan densamma blivit fullt utbyggd i enlighet med kommittéförslaget,
anför kommittén i huvudsak följande.
Avlöningar. För personal, som åtnjuter lön efter löneplan A, har
kommittén i likhet med universitetsutredningen räknat lönerna med en
löneklassuppflyttning. För assistenter med reglerad befordringsgång A 15
—A 19 har lönen dock beräknats efter löneklass 17. Lönekostnaderna för
den högt kvalificerade biträdande forskningspersonalen i lönegraderna
A 17—A 23 har beräknats på grundval av en genomsnittlig lönegradsplacering
i nittonde lönegraden medan kostnaderna för övrig biträdespersonal
beräknats efter genomsnittslön i åttonde lönegraden.
Kostnaderna för avlönande av fältarbetspersonal in. fl. tillfälliga personalkategorier
har beräknats till ungefär samma belopp, som f. n. utgår för
ändamålet från olika riksstatsanslag, fonder o. d. med tillägg av vad som
kan beräknas motsvara personalförstärkningarna i övrigt.
Med utgångspunkt från nu angivna förutsättningar har kommittén beräknat
det totala medelsbehovet för avlöningar vid skogshögskolan vid
den av kommittén föreslagna utbyggnaden till i runt tal 6 350 000 kr.
Omkostnader. Vid beräkning av omkostnadsanslagets storlek har
förutsatts att en mot upprustningen svarande uppräkning bör ske i förhållande
till nuvarande omkostnadsanslag vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet.
Frånsett vissa fasta utgiftsposter har kommittén därvid
huvudsakligen räknat upp de olika posterna i proportion till avlöningskostnadernas
ökning. I fråga om utgifterna för bränsle, lyse och vatten
har dock uppräkning skett i proportion till lokalytornas ökning. Detsamma
gäller kostnaderna för renhållning, städning och tvätt. Vad gäller
utgifter för praktiska övningar för ordinarie studerande vid skogshögskolan
har uppräkning skett med utgångspunkt från den föreslagna ökningen
Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
139
av elevantalet vid högskolan. Från den i skogsforskningsinstitutets nuvarande
omkostnadsstat uppförda posten till särskilda undersökningar slutligen
bestrides utgifter, som enligt kommitténs uppfattning i fortsättningen
bör belasta skogshögskolans materielanslag. På grund av vad nu anförts
har medel för ändamålet icke inräknats i det av kommittén beräknade omkostnadsanslaget.
Däremot har i anslaget inräknats vissa utgifter för
forskningsresor, vilka hittills belastat skogshögskolans materielanslag.
Kommittén beräknar, att omkostnadsanslaget vid angivna förhållanden
bör uppgå till minst 1 300 000 kr. när utbyggnadsförslaget blivit helt genomfört.
Materiel. I likhet med 1955 års universitetsutredning framhåller
kommittén, att forskningen förutom en tillräckligt dimensionerad biträdesstab
behöver materiella resurser i form av bl a. apparatur och förbrukningsmateriel
av olika slag för vilka kostnaderna i allmänhet skall täckas
av de olika läroanstalternas materielanslag. Enligt universitetsutredningens
beräkningar borde materielanslaget uppräknas så, att förhållandet
mellan materielanslagens storlek och summan av avlöningskostnaderna
för den fasta personalen blir omkring 30 procent för de fysisk-kemiska
ämnena, ca 20 procent för de biologisk-geografiska ämnena och knappt
tio procent för de tekniska högskolornas teoretiska ämnen.
Vid en tillämpning av universitetsutredningens normer på skogshögskolans
institutioner bör enligt kommitténs mening institutionerna för skogsekologi,
skogsgenetik, skogsföryngring, skogsproduktion, skogstaxering,
skogsteknik och virkeslära jämställas med de till den fysisk-kemiska ämnesgruppen
hänförliga institutionerna. Institutionerna för skoglig marklära,
skogsbotanik, skogszoologi och skogsentomologi bör närmast jämföras
med institutioner inom den biologisk-geografiska gruppen, medan
övriga institutioner närmast motsvarar institutioner inom de tekniska högskolornas
teoretiska ämnesgrupp.
Med utgångspunkt från nu anförda normer beräknar kommittén materielanslaget
för skogshögskolans del till i runt tal 1 300 000 kr.
För att upprustningen av skogshögskolans materielanslag skall fylla sitt
syfte, är det viktigt att detsamma erhåller samma användning som vid
universiteten. Det bör sålunda kunna användas för all bestrida kostnaderna
för anskaffning av förbrukningsmateriel, såsom kemikalier, glas, skrivmateriel
etc., viss apparatur och mindre instrument samt böcker och övrig
utrustning för institutionernas handbibliotek. Anslaget i fråga l>ör även
få utnyttjas för bestridande av institutionernas telefonkostnader samt av
kostnaderna för vissa resor för institutionernas räkning, såsom resor för
inköp av instrument in. in. Slutligen bör anslaget i vissa fall kunna disponeras
för bestridande av löner till mycket tillfällig personal. Kommittén
erinrar om att det vid genomförandet av mer tillfälliga och hastigt på
-
140
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
kommande forskningsuppgifter många gånger torde vara omöjligt att
långt i förväg avgöra vad dessa uppgifter exakt erfordrar i fråga om insatser
i form av arbetskraft, materiel i egentlig mening eller instrument.
Kommittén anser det därför synnerligen viktigt, att högskolan ges möjlighet
att disponera materielanslaget på det med hänsyn till de aktuella kraven
på forskningen vid resp. institutioner lämpligaste sättet.
Utrustning. Kommittén anför, att förhållandet mellan materielanslag
och nyanskaffningsanslag hör vara detsamma som vid universiteten.
Vid dessa är materielanslaget mellan tre och fyra gånger så stort som
apparatanslaget. I enlighet härmed bör för skogshögskolans del räknas med
ett medelsbehov för nu ifrågavarande ändamål av ca 400 000 kr.
Bokinköp och bokbindning. Enligt kommitténs mening är
skogsbiblioteket för sin verksamhet beroende av medel i betydligt större
omfattning än som f. n. ställes till förfogande. I avvaktan på resultatet av
den av kommittén förordade undersökningen av litteraturtjänsten m. m.
inskränker sig kommittén till att föreslå en höjning av nuvarande anslag
av 30 000 kr. med 20 000 kr. till 50 000 kr.
Främjande av ograduerade forskares vetenskapliga
verksamhet. Kommittén erinrar om att det system för statlig
bidragsgivning till företrädesvis ograduerade forskare, som tidigare endast
tillämpats beträffande de medicinska, odontologiska, farmaceutiska och
veterinärmedicinska forskningsområdena, på universitetsutredningens förslag,
numera utsträckts till att gälla så gott som samtliga övriga fakulteter
och fackhögskolor. För skogshögskolans del har det dock ansetts få ankomma
på skogshögskole- och skogsforskningskommittén att framlägga
förslag i förevarande avseende.
Med anledning av vad sålunda anförts uttalar kommittén, att den delar
universitetsutredningens uppfattning, att medel bör anvisas för bidragsgivning
åt ograduerade forskare även på skogsforskningens område. För
ändamålet bör under riksstatens nionde huvudtitel uppföras ett särskilt
reservationsanslag, betecknat Skogshögskolan: Främjande av ograduerade
forskares verksamhet. Anslaget, som i likhet med motsvarande anslag under
åttonde huvudtiteln sålunda i huvudsak bör användas för ograduerade
forskares utgifter för materiel, apparatur, resor m. m. i samband med
forskningen, föreslås i avvaktan på närmare erfarenheter höra uppföras
med ett belopp av 100 000 kr. för år. Det bör emellertid ankomma på skogshögskolans
styrelse att följa utvecklingen och hemställa om erforderliga
höjningar av anslagen. Beslutanderätten i fråga om utdelningen av ifrågavarande
bidrag bör ligga hos styrelsen.
Något särskilt anslag för biträdeshjälp m. m. åt docenter anser kommittén
tills vidare icke behöva uppföras. I den mån docentbefattningar blir
mera vanligt förekommande vid skogshögskolan, hör styrelsen äska erfor
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
141
derligt anslag för ändamålet. Medelsbehovet bör därvid enligt kommitténs
mening beräknas efter samma normer, som gäller för motsvarande anslag
vid universiteten.
Sammanfattning av kostnadsberäkningarna. I enlighet
med vad i det föregående anförts, skulle utgiftsstaten för den föreslagna
skogshögskolan i fullt utbyggt skick, räknat efter 1959 års löner och
priser, erhålla följande utseende.
Avlöningar ............................................... 6 350 000
Omkostnader ............................................. 1 300 000
Materiel .................................................. 1 300 000
Nyanskaffning och underhåll av utrustning .................. 400 000
Bokinköp och bokbindning ................................ 50 000
Främjande av ograduerade forskares verksamhet............ 100 000
9 500 000
För budgetåret 1959/60 anvisades för motsvarande ändamål vid skogshögskolan
och statens skogsforskningsinstitut i runda tal 1,7 milj. kr. resp.
3,2 milj. kr. eller tillhopa 4,9 milj. kr. Den årliga kostnadsökningen skulle
sålunda, uttryckt i jämförbart löne- och prisläge, utgöra omkring 4,6 milj.
kr. Härav belöper ca 2,6 milj. kr. på avlöningar och 2,0 milj. kr. på övriga
kostnader.
Av avlöningskostnadernas ökning faller ungefär 0,9 milj. kr. på löner
åt personal som f. n. avlönas med prisutjämnings- och konjunkturutjämningsavgiftsmedel
samt vissa fondmedel och ökningen innebär sålunda i
denna del icke någon reell utökning av den inom den högre skogliga forskningen
och undervisningen sysselsatta personalen. Motsvarande gäller för
den årliga ökningen av övriga kostnader, där f. n. i runt tal 0,9 milj. kr.
bestrides med särskilda avgifts- och fondmedel.
Kommittén anför, att ett bifall till dess förslag skulle medföra att den
löpande statliga medelsanvisningen för skoglig forskning och högre utbildning
ökas med i runt tal 95 procent. Med hänsyn till storleken av de prisoch
konjunkturutjämningsavgiftsmedel och andra medel, som f. n. förbrukas
i verksamheten vid skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,
innebär detta en reell medelsförstärkning för ändamålet med drygt
40 procent. Kommittén anser, att det i detta sammanhang kan vara värt
att nämna, att det föreslagna totala anslagsbeloppet i förhållande till skogsbrukets
produktionsvärde torde utgöra mindre än 0,4 procent.
Genomförandet av kommitténs förslag. Upprustningen av forskningen och
den högre undervisningen på skogsbrukets område bör enligt kommitténs
mening genomföras i den takt härför erforderliga personella resurser blir
tillgängliga. Kommittén understryker, att ifrågavarande upprustning, om
den skall få erforderlig effekt, bör komma till stånd så snabbt som möjligt.
142
Kungl. Maj:ts proposition m 118 dr 1961
Varje dröjsmål medför risker för att den skogliga forskningen och undervisningen
icke kan fullgöra den insats för utvecklingen av det svenska
skogsbruket, som eljest skulle vara möjlig. Härigenom skulle skogsbruket
och den därpå byggande skogsindustrien undandragas kanske avgörande resurser
för att i framtiden kunna hävda sin ställning i en alltmer konkurrensbetonad
marknad.
Enligt direktiven skulle kommittén uppgöra en plan för tillgodoseendet
av forskningsbehoven vid skogsforskningsinstitutet och skogshögskolan, i
vilken plan borde angivas angelägenhetsgraden av föreslagna åtgärder.
Kommittén anför, att den vid sina överväganden funnit, att det varken är
möjligt eller ens lämpligt att i detalj ange i vilken ordningsföljd de olika
åtgärderna bör genomföras. Därtill ändras förhållandena på vetenskapens
område alltför snabbt. Grundläggande för upprustningens genomförande
bör emellertid enligt kommitténs mening vara, att därigenom skall möjliggöras
ett rationellt utnyttjande av nu tillgängliga personella resurser och
ett konsekvent arbete för att tillvarataga forskarbegåvningar på området.
Under hänvisning till nu anförda synpunkter föreslår kommittén följande
turordning för upprustningens genomförande att tjäna som vägledning
i första hand för högskolans styrelse vid avgivandet av de årliga anslagsäskandena.
Som en första etapp bör nuvarande skogshögskola och skogsforskningsinstitut
sammanföras till en administrativ enhet. Därvid bör de tjänster,
vars införande betingas av detta organisatoriska sammanförande, såsom
den nya rektorsbefattningen, byråchefs- och intendentstjänsterna m. fl.
inrättas. Samtidigt bör befintliga assistentbefattningar utbytas mot sådana
befattningar av universitetstyp, s. k. 1 OOO-timmarsassistenter. I den mån
tillgång på kompetenta sökande kan förväntas uppkomma bör vidare befintliga
försöksledarbefattningar utbytas mot laboratorsbefattningar och
förste assistentbefattningar mot forskarassistentbefattningar. Vidare börden
personal, som f. n. finnes anställd med stöd av prisutjämnings- och konjunkturutjämningsavgiftsmedel
omedelbart ges en fastare löneställning och
anställningsform, lämpligen därigenom, att ifrågavarande personal fortsättningsvis
avlönas från riksstatsanslag och i enlighet med bestämmelserna
i statens allmänna avlöningsreglemente.
I den första etappen bör vidare införandet av den nya studieordningen
ingå. Samtidigt bör det föreslagna anslaget för bidrag till ograduerade forskare
uppföras i riksstaten. Vidare bör utbyggnaden av elevförläggningen
i Garpenberg genomföras. I etappen bör även beslut fattas om avsättande
av ett lämpligt område till försökspark i Norrbottens län.
En andra etapp i upprustningsplanen bör lämpligen bestå i uppförandet
av de föreslagna nybyggnaderna i Stockholm. Vidare bör föreslagna
byggnadsföretag vid den nya försöksparken komma till stånd.
I en tredje etapp bör slutligen den föreslagna omdispositionen
av frigjorda lokalutrymmen i Stockholm ingå. Givetvis bör omflyttningar,
som icke beröres av tillkomsten av de föreslagna nybyggnaderna, kunna
genomföras tidigare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
14S
Enligt kommitténs mening bör det tillkomma högskolestyrelsen att inom
ramen för den i stora drag skisserade planen äska medel för upprustningens
genomförande. Kommittén betonar, att gränserna mellan de olika etapperna
givetvis är flytande. Likaväl som man kan tänka sig ett snabbare
genomförande av upprustningen än kommittén skisserat, om möjligheter
härför bedömes förefinnas, kan densamma till följd av otillräckliga personella
resurser naturligtvis också behöva uppdelas på flera etapper än vad
kommittén förutsatt. Vad angår inrättandet av övriga nya befattningar,
tjänsteförändringar m. m. samt motsvarande upprustning med materiel
och utrustning m. m. torde det sålunda enligt kommitténs uppfattning få
ankomma på styrelsen att bestämma den ordning, efter vilken medel härför
skall äskas.
Kommittén uttalar, att det bör åvila styrelsen att i samband med de
årliga anslagsäskandena göra framställning om inrättande av sådana ordinarie
befattningar, som med hänsyn till desammas permanenta karaktär
kan befinnas erforderliga. Vad gäller lärarbefattningarna hävdar kommittén
den uppfattningen, att anställningsformerna i möjligaste mån bör
anpassas efter de för motsvarande personalkategori vid universitet och
andra högskolor gällande. I enlighet härmed bör professorer och laboratorer
i allmänhet vara ordinarie, medan övriga befattningshavare inom sagda
kategori i regel bör vara extra ordinarie. I syfte att uppnå den önskvärda
stabiliteten i organisationen bör givetvis, anför kommittén, tillses att såvitt
möjligt användandet av den extra anställningsformen begränsas.
Kommittén berör i detta sammanhang de ekonomiska betingelserna för
ett genomförande av den som ett led i första etappen förordade överföringen
av den med konjunkturutjämningsmedel avlönade personalen till
fast anställd personal, avlönad med statsmedel. Ifrågavarande konjunkturutjämningsmedel
har genom en av Kungl. Maj:t år 1956 godkänd överenskommelse
mellan en särskilt tillkallad utredningsman för Kungl. Maj:t och
kronan, å ena, samt svenska ccllulosaföreningen, svenska trämasseföreningen,
svenska pappersbruksföreningen och svenska trävaruexportföreningen,
å andra sidan, till ett sammanlagt belopp av tio milj. kr.
ställts till förfogande för styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut
för att under åren 1955—1967 användas för forskningsverksamhet
vid institutet i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 oktober 1954 framlagda förslag.
De genom kommitténs förslag till personalomföringar frigjorda medlen
bör enligt kommittén inlevereras till statsverket för att på budgetens inkomstsida
motväga kostnadsökningen på utgiftssidan. Ifrågavarande medelsöverflyttning
förutsätter emellertid formellt en ny överenskommelse
mellan Kungl. Maj:t och kronan samt berörda branschorganisationer.
Kommittén uttalar, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att för
-
144
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
anstalta om erforderliga åtgärder för åstadkommande av ett dylikt avtal.
Vad här sagts bör gälla jämväl de konjunkturutjämningsmedel, som f. n.
användes för att bestrida omkostnads-, materiel- och utrustningsutgifter.
Enligt kommitténs uppfattning finnes det icke någon anledning att
vänta med nu föreslagna överföringar.
Speciella frågor. I förevarande avsnitt beröres slutligen några speciella
spörsmål i samband med utformandet av ny stadga för skogshögskolan,
såsom anpassningen av bestämmelserna till gällande universitetsstatuter
in. m.
Kommittén erinrar därvid bl. a. om att viss skillnad f. n. föreligger mellan
bestämmelserna rörande den vetenskapliga personalens ledighet vid
skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet. Sålunda äger skogshögskolans
lärare åtnjuta ferier, medan skogsforskningsinstitutets samtliga befattningshavare
är berättigade till semester enligt det statliga avlöningsreglementets
bestämmelser.
Frågan om den personal, som har en blandad forsknings- och undervisningsuppgift,
skall ha ferier eller semester, är enligt kommitténs mening
av sådan betydelse, att det i och för sig kunde finnas skäl för att densamma
bringades till en likformig lösning för hela det högre undervisnings- och
forskningsområdet. Emellertid anser kommittén problemet vara av den
arten, att det bör lösas genom förhandlingar mellan berörda personalorganisationer
och civildepartementet i likhet med vad som sker i fråga om
vissa andra avlöningsförmåner. Kommittén har därför icke funnit anledning
att närmare ingå på detta spörsmål. Den föreslagna sammanföringen
av nuvarande skogshögskola och skogsforskningsinstitut till en enhet synes
enligt kommitténs mening i och för sig icke erfordra några väsentligare
ändringar i nu rådande förhållanden i förevarande avseende. Den närmare
preciseringen av ifrågavarande bestämmelser torde få ske i stadgarna för
den föreslagna skogshögskolan.
Kommittén har utöver de frågor, som särskilt omnämnts i detta betänkande,
icke ansett sig böra i detalj ingå på prövningen av alla de spörsmål,
som uppställer sig i samband med upprättandet av sagda stadgar. Kommittén
gör dock rent allmänt det uttalandet, att bestämmelserna rörande skogshögskolan
så långt det är möjligt såväl i samband med nu föreslagen omorganisation
som i fortsättningen bör anpassas till de för universitet och
andra högskolor gällande universitetsstatuterna.
Yttrandena. Beträffande kommitténs förslag om inleverering av vissa
konjunkturutjämningsmedel till statsverket kan enligt riksräkenskapsverkets
mening successivt inlevererade belopp lämpligen redovisas såsom
särskilda uppbördsmedel under vederbörligt utgiftsanslag. Om däremot
inlevereringen avses skola ske med ett engångsbelopp, bör detta enligt
ämbetsverkets mening tillgodoföras inkomsttiteln övriga diverse inkomster.
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
145
Riksräkenskapsverket finner vidare anledning framhålla, att kommittén
icke tagit upp frågan huruvida eller på vad sätt bidrag från branschorganisationerna
bör ifrågakomma efter år 1967.
Herrar Sundblad och Pihlgren anser sig kunna biträda föreliggande förslag,
att de konjunkturutjämningsmedel som återstår att disponera för
skogsforskningen, under förutsättning att organisationen genomföres på föreslaget
sätt, bör kunna disponeras för genomförande av den nya organisationen.
Statens sakrevision erinrar om att skogsforskningsinstitutet enligt sin
instruktion äger att uppbära ersättning, beräknad efter självkostnadspris,
för undersökningar eller utredningar åt statens affärsdrivande verk, kommunala
myndigheter, institutioner eller enskilda. Ersättningarna i fråga
har under de två sistförflutna åren uppgått till ca 80 000 kr. per år. Enligt
uppgift från skogsforskningsinstitutet debiteras ersättningarna i fråga icke
efter de normer, som plägar förordas av sakrevisionen i samband med
utredningar om statliga taxor. Sakrevisionen förklarar sig i anledning
härav ha för avsikt att, då arbetsläget det medgiver, underkasta frågan
om ersättningsbeloppens beräkning närmare granskning.
Departementschefen. Skogshögskole- och skogsforskningskommittén har
i detta avsnitt redovisat vissa överslagsmässiga beräkningar rörande medelsbehovet
för skogshögskolan efter ett fullständigt genomförande av kommitténs
förslag i olika hänseenden. Enär den förordade upprustningen av
forskningen och den högre undervisningen på skogsbrukets område av olika
skäl inte anses kunna äga rum i ett sammanhang framlägger kommittén
därjämte en plan för genomförandet av de olika åtgärderna.
I anslutning till kommitténs kostnadsberäkningar och de synpunkter, som
anförts i samband härmed har jag i huvudsak endast smärre erinringar att
göra. Till dessa torde jag få återkomma. Vad gäller kostnadskalkylen i stort
vill jag här liksom i den tidigare för årets riksdag presenterade propositionen
nr 69 angående upprustning av forskning, försök och högre undervisning
på jordbruks- och trädgårdsområdena framhålla värdet av att en dylik
totalkalkyl framlagts. Här liksom i det nyss angivna fallet vill jag uttala
min tillfredsställelse med alt kommitténs förslag innebär att för ifrågavarande
fackhögskola i huvudsak skall tillämpas enahanda beräkningsnormer
som vid motsvarande institutioner vid universiteten. Liksom hittills
torde frågan om den närmare anslagsanvisningen för olika ändamål få
prövas i samband med den årliga budgetbehandlingen.
I likhet med vad som föreslagits i förenämnda proposition angående lantbrukshögskolan
bör delposten övriga expenser avföras från omkostnadsanslaget.
Medel till bestridande av de med delposten avsedda ändamålen bör
i enlighet med vid universiteten tillämpad praxis i fortsättningen med un
10
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 118
146
Kungl. Maj.ts proposition nr 118 dr 1961
dantag för städningskostnader anvisas under materielanslaget. I övrigt torde
anslagsposterna i stort sett med det undantag, som angivits av skogshögskole-
och skogsforskningskonnnittén böra vara desamma som de som för
närvarande är upptagna i skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets
omkostnadsanslag.
Under den nya skogshögskolans omkostnadsanslag bör sålunda i fortsättningen
upptagas i huvudsak följande poster och delposter, nämligen
sjukvård m. m., reseersättningar, bränsle, lyse och vatten, städning och renhållning,
publikationstryck, licentiand- och doktorandstipendier, praktiska
övningar för ordinarie studerande, underhåll av parker och byggnader, lokalhyra,
hantlangning, skatter och onera samt hyra av statistikmaskiner.
Som särskilda uppbördsmedel bör även i fortsättningen upptagas avgifter
för bränsle och elektriskt ljus, försäljning av meddelanden, inkomster av
hyra och vissa arrenden samt ersättning för vissa uppdrag. I anslutning härtill
vill jag erinra om att statens sakrevision förklarat sig ha för avsikt att
underkasta frågan om ersättningsbeloppen en närmare granskning i syfte
att få fram en taxesättning som i högre grad än den nuvarande överensstämmer
med allmänt rekommenderade normer för motsvarande verksamhet
på annat håll. Det är min förhoppning, att sagda granskning med det snaraste
kan komma till stånd. I denna fråga bör därför uppdragas åt styrelsen
för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut att snarast taga
erforderliga kontakter med sakrevisionen.
I enlighet med den uppfattning jag redan tidigare givit uttryck för i anslutning
till behandlingen av lantbrukshögskolans materielanslag bör såsom
kommittén föreslagit i fråga om skogshögskolans materielanslag i möjligaste
mån samma normer tillämpas beträffande användningsområden och
anslagstilldelning m. m. som vid universiteten och övriga under ecklesiastikdepartementet
sorterande högskolor. Ur materielanslaget bör sålunda också
här kunna bestridas kostnader för anskaffning av förbrukningsmateriel såsom
kemikalier, glas och skrivmateriel, apparatur och instrument samt för
böcker och övrig utrustning för institutionernas handbibliotek. Anslaget bör
vidare kunna utnyttjas för bestridande av telefonkostnader, kostnader för
vissa resor för institutionernas räkning, såsom resor för inköp av instrument
m. m. samt för kostnader för underhåll av utrustning. Därjämte bör anslaget
i vissa fall kunna disponeras för bestridande av löner till mycket tillfälligt
anställd personal. Ur materielanslaget bör jämväl täckas de kostnader för
administration och bibliotek som nu bestrides ur delposterna till övriga expenser
under de två motsvarande omkostnadsanslagen.
När det gäller anslagstilldelningen under förevarande materielanslag har
skogshögskole- och skogsforskningskommittén liksom jordbrukshögskoleutredningen
beträffande lantbrukshögskolans materielanslag beräknat densamma
med utgångspunkt från universitetsutredningens normer i fråga om
jämförbara institutioner inom universitet och högskolor, sorterande under
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
147
ecklesiastikdepartementet. Enligt sagda normer bör materielanslagets storlek
i princip stå i ett bestämt förhållande till summan av lönekostnaderna för
den fasta personalen vid respektive institutioner. Förhållandetalen har för
institutionerna för skogsekologi, skogsgenetik, skogsföryngring, skogsproduktion,
skogstaxering, skogsteknik och virkeslära beräknats till omkring 30
procent, för institutionerna för skoglig marklära, skogsbotanik, skogszoologi
och skogsentomologi till cirka 20 procent och för övriga institutioner till
knappt tio procent. Den av kommittén använda beräkningsmetoden synes
mig utgöra en rimlig utgångspunkt för fördelning av materielanslaget mellan
de olika institutionerna vid skogshögskolan. I enlighet med vad jag
även anförde i den särskilda propositionen angående upprustning av forskning,
försök och högre undervisning på jordbruks- och trädgårdsområdena
beträffande lantbrukshögskolans materielanslag torde takten i uppräkningen
av nu förevarande anslag emellertid liksom eljest få bli beroende av överväganden
i samband med den sedvanliga årliga hudgetbehandlingen.
Såsom jag också betonat i nyssnämnda proposition vill jag framhålla, att
— oavsett vad nyss anförts — vid fördelningen av medlen under materielanslaget
mellan de olika institutionerna in. fl. hänsyn måste tagas
till de olika institutionernas ofta från år till år skiftande behov. Institutionerna
torde dock böra lämnas största möjliga frihet att disponera de medel,
som tilldelats dem ur materielanslaget, på det sätt som bäst främjar deras
verksamhet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, på högskolestyrelsen att fördela anslaget på olika ändamål.
Materielanslaget bör liksom nu vara reservationsanslag.
Skogshögskolans nuvarande anslag för nyanskaffning och underhåll av
utrustning och skogsforskningsinstitutets utrustningsanslag motsvarar universitetens
apparatanslag och bör vid omorganisationen ersättas med ett
reservationsanslag till nyanskaffning av apparater m. in. Liksom universitetens
apparatanslag bör det föreslagna anslaget användas för anskaffning
av större och dyrbarare apparatur. Kommittén har räknat med att apparatanslaget
liksom vid universiteten bör motsvara mellan en tredjedel och en
fjärdedel av materielanslaget. Frågan om storleken av detta anslag torde
få prövas i den årliga hudgetbehandlingen.
Under skogshögskolans nuvarande anslag till nyanskaffning och underhåll
av utrustning är, som även framgår av namnet, medel anvisade jämväl
för underhåll. Som jag anfört i det föregående hör motsvarande underhållskostnader
vid den omorganiserade skogshögskolan täckas ur materielanslaget.
I likhet med kommittén finner jag det riktigt, att också vid skogshögskolan
ograduerade forskare hör äga möjlighet att erhålla forskningsbidrag.
Till skillnad från kommittén vill jag dock, liksom när det gällde anslag för
motsvarande ändamål vid lanlbrukshögskolan, efter samråd med chefen
för ecklesiastikdepartementet föreslå, att medelsanvisningen för ändamålet
148
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961
sker från det under åttonde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget till
främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet m. m. Såsom
kommittén föreslagit, bör dock beslutanderätten i fråga om utdelningen av
bidrag ligga hos skogshögskolans styrelse.
Utöver vad jag nu anfört har jag inte några erinringar att framställa i
anledning av de synpunkter kommittén framfört i anslutning till sina kostnadsberäkningar.
När det gäller takten i den föreslagna upprustningen av forskningen och
den högre utbildningen på skogsbrukets område understryker kommittén,
att upprustningen, om den skall få erforderlig effekt, bör komma till stånd
så snabbt som möjligt, allteftersom erforderliga personella resurser blir
tillgängliga. Kommittén har emellertid varken funnit det möjligt eller ens
lämpligt att i detalj ange i vilken ordningsföljd de olika åtgärderna bör
genomföras. Därtill ändras förhållandena på det vetenskapliga området
alltför snabbt. Kommittén har dock föreslagit en översiktlig turordning för
upprustningens genomförande att tjäna som vägledning för i första hand
skogshögskolans styrelse vid avgivandet av de årliga anslagsäskandena.
För egen del instämmer jag med kommittén rörande angelägenheten av
en snabb upprustning på nu förevarande forsknings- och undervisningsområde.
Enligt min mening bör i detta sammanhang bland annat för att kunna
i tid påbörja tillsättningen av tjänsterna beslut fattas om inrättande från
och med den 1 juli 1962 av den nya professuren inom institutionen
för skogsteknik samt av professuren i skoglig matematisk statistik vid
högskolan. Redan från och med budgetåret 1962/63 bör efter prövning
förste a,ssistentbefattningarna inom skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet
kunna ombildas till forskarassistentbefattningar, allteftersom de
nuvarande innehavarna av förste assistentbefattningarna lämnar dessa
eller gör framställning om att få befattning ombildad till forskarassistentbefattning,
det sistnämnda under förutsättning att de uppfyller för
forskarassistent vid universiteten gällande kompetensvillkor. Även beträffande
assistentbefattningarna i reglerad befordringsgång bör ombildning
från och med sagda budgetår kunna ske till assistentbefattningar
av universitetstyp, allteftersom de nuvarande innehavarna lämnar befattningarna
eller gör framställning om att få befattning ombildad.
Den nya studieordningen för civiljägmästarexamen bör först tillämpas
för den årskurs, som påbörjar sina studier hösten 1962. Ändrade villkor
för avläggande av skogsvetenskaplig licentiatexamen torde böra gälla från
och med budgetåret 1962/63.
Beträffande övriga åtgärder är det, av skäl som kommittén anfört, vare
sig lämpligt eller möjligt för statsmakterna att nu taga definitiv ställning
till ett upprustningsprogram, med nödvändighet omspännande flera år. För
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
149
min del anser jag att kommittén framlagt ett väl genomtänkt program för
en upprustning av resurserna på förevarande område. Givetvis måste de
jämkningar som i det föregående föreslagits beträffande elevantalets storlek
liksom i fråga om undantagandet av de egentliga undervisningsinstitutionerna
från skyldigheten att ansluta sig till det för högskolan i övrigt gemensamma
forskningsprogrammet komma att i viss mån modifiera anslagstilldelningen
till olika ändamål. En bedömning av i vilken takt de ifrågavarande
resurserna bör utvidgas måste göras mot bakgrunden av det statsfinansiella
läget och möjligheterna att vid den årliga budgetbehandlingen inrymma
anslagsökningar för ändamålet. Vad nu sagts måste även gälla åtgärder i
övrigt som på grundval av kommitténs förslag och höstens anslagsäskanden
kan bedömas böra genomföras från och med den 1 juli 1962.
I detta sammanhang torde jag få erinra om att riksdagen i anledning av
vad jag förordat i årets statsverksproposition vid behandlingen av skogshögskolans
avlönings- och omkostnadsanslag (IX ht, p. 106 och 107) beslutat,
att ett belopp av 50 000 kronor respektive 2 000 kronor anvisas för bestridande
av sådana avlöningskostnader och omkostnader, som nästa budgetår
kan uppkomma i samband med förberedelsearbetet för väntade organisationsändringar.
IX. Hemställan
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna att skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut
från och med den 1 juli 1962 sammanföres
till en enhet, benämnd skogshögskolan samt
att godkänna av mig i övrigt framlagda förslag och riktlinjer
för upprustning av forskningen och den högre utbildningen
på skogsbrukets område.
Till den av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t
Konungen bifall och förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlålas till riksdagen.
Ur protokollet:
Jan Brandt
150
Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961
Innehållsförteckning
Propositionen .............................................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Utdrag av statsrådsprotokollet den 19 maj 1961 ................ 3
I. Inledning ............................................ 3
II. Allmänna synpunkter på forskningen och den högre utbildningen
på skogsbrukets område......................... 4
Kommittén ........................................... 4
Yttrandena ........................................... 13
Departementschefen ................................... 24
III. Den skogsvetenskapliga undervisningens och forskningens
ledning in. m......................................... 29
Nuvarande förhållanden ............................... 29
Kommittén ........................................... 32
Yttrandena ........................................... 38
Departementschefen ................................... 48
IV. Arbetsfördelningen mellan de vetenskapliga institutionerna 55
Nuvarande förhållanden ............................... 55
Kommittén ........................................... 57
Yttrandena ........................................... 65
Departementschefen ................................... 72
V. Undervisningsfrågor .................................. 78
Nuvarande förhållanden ............................... 78
Kommittén ........................................... 83
Yttrandena ........................................... 90
Departementschefen ................................... 97
VI. Personalorganisation .................................. 106
Nuvarande förhållanden ............................... 106
Kommittén ........................................... 108
Yttrandena ........................................... 118
Departementschefen ................................... 123
VII. Byggnadsfrågor ....................................... 129
Kommittén ........................................... 129
Yttrandena ........................................... 132
Departementschefen ................................... 134
VIII. Kostnadsberäkningar m. .............................. 136
Kommittén ........................................... 136
Yttrandena ........................................... 144
Departementschefen ................................... 145
IX.
Hemställan
149
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- JoU 1961:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående upprustning av forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets område jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten
- JoU 1961:35 Memorial angående uppskov med behandlingen av visst utskottet tilldelat ärende. s. 1 i texten