Sök i Ratio Lex

Angående upprustning av forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets område

1961-05-19 · 150 sidor, varav 145 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 145 av 150 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:118, Angående upprustning av forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets område

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

1

Nr 118

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upprustning av

forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets

område; given Stockholms slott den 19 maj 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att öka det vetenskapliga stödet åt skogsnäringen framlägges i

propositionen förslag till upprustning och effektivare organisation av forskningen

och den högre utbildningen på skogsbrukets område. Förslaget bygger

i huvudsak på det betänkande i ämnet, som framlagts av 1956 års skogshögskole-

och skogsforskningskommitté (SOU 1960: 17).

I propositionen föreslås, att skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

från och med den 1 juli 1962 förenas i en gemensam organisation,

benämnd skogshögskolan. Det skogsvetenskapliga forskningsarbetet vid

den del av högskolan, som i huvudsak motsvarar det nuvarande skogsforskningsinstitutet,

avses liksom hittills böra organiseras enligt ett gemensamt

program, huvudsakligen uppbyggt på förslag av vederbörande institutionsföreståndare.

Institutionsföreståndarna vid den del, som motsvarar nuvarande

högskola, och vilka även i fortsättningen kommer att få det huvudsakliga

ansvaret för jägmästarutbildningen, kan på eget initiativ låta forskningen

vid den egna institutionen helt eller delvis ingå i programmet. Uppgifterna

att under högskolestyrelsen leda och samordna verksamheten vid

skogshögskolan föreslås i sin helhet komma att avila rektor. Som närmaste

biträde åt rektor vid handläggningen av organisatoriska och förvaltningsmässiga

uppgifter avses en särskild befattningshavare.

Den skogsvetenskapliga forskningsorganisationen föreslås kompletterad

med en institution för skoglig matematisk statistik med eu professor som

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 118

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

föreståndare. Vidare förordas, att avdelningen för arbetslära, som enligt propositionen

bör benämnas institutionen för skogsteknik, från och med den

1 juli 1962 uppdelas i två professurer. I övrigt föreslås vissa mindre jämkningar

av arbetsfördelningen mellan de olika institutionerna.

På undervisningens område förordas, att de nuvarande kraven på obligatorisk

förpraktik slopas. Genomgång av kompletteringskurs för inträde till

skogsskola skall enligt propositionen inte längre ingå i inträdesfordringarna.

Motsvarande utbildning avses böra inordnas i högskoleundervisningen

i Garpenberg, dit hela första läsåret förlägges. Även i övrigt förordas

vissa jämkningar av studiegången till civiljägmästarexamen. Bland annat

föreslås införandet av särskilda kurser för högre betyg. Skogsvetenskaplig

licentiatexamen skall kunna avläggas vid samtliga institutioner och i likhet

med vid lantbrukshögskolan endast behöva omfatta ett ämne.

I personellt hänseende innebär förslagen, att befattningstyperna i stort

sett blir desamma som vid universiteten och andra fackhögskolor och alt

i enlighet härmed försöksledarbefattningarna efter hand avses kunna ombildas

till laboratorsbefattningar. Vidare skall förste assistentbefattningar

och assistentbefattningar i reglerad befordringsgång inom forskning och

undervisning kunna omändras till forskarassistentbefattningar respektive

assistentbefattningar av universitetstyp.

Vid det fortsatta upprustningsarbetet på förevarande område anges del

av 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommilté framlagda programmet

med av propositionen föranledda jämkningar böra tjäna som

riktpunkt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

maj 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående

upprustning av forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets

område och anför följande.

I. Inledning

Genom beslut den 29 juni 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

jordbruksdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa

utredning rörande forskningen och undervisningen vid skogshögskolan och

statens skogsforskningsinstitut. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades

såsom sakkunniga landshövdingen A. V. R. Tottie, tillika ordförande,

överdirektören K. A. Anneli, statskommissarien B. Kull, numera landshövdingen

H. M. E. Näslund, numera direktören E. J. Severin, professorn

K. Th. Streyffert samt numera statssekreteraren H. J. Wikström.

Sedan Anneli på egen begäran entledigats från uppdraget, utsågs skogsdirektören

J. A. H. Swan den 21 oktober 1957 att vara ledamot i kommittén.

Då vidare Tottie på egen begäran den 19 november 1957 entledigats

från uppdraget att vara ledamot, tillika ordförande, i kommittén förordnades

samma dag ledamoten Wikström att vara ordförande. Den

7 februari 1958 entledigades Severin på egen begäran från uppdraget att

vara ledamot i kommittén. Samma dag utsågs ledamoten av riksdagens

andra kammare J. S. Jonsson och länsjägmästaren T. V. Waesterberg till

ledamöter. Att såsom expert biträda de sakkunniga förordnades samtidigt

professorn A. E. Hagberg.

De sakkunniga, vilka antagit namnet 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté,

har den 27 januari 1960 avlämnat betänkande angående

forskning och högre utbildning på skogsbrukets område (SOU 1960: 17).

över betänkandet har remissyttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, jordbrukets forskningsråd,

kanslersämbetet för rikets universitet (efter hörande av de matematisknaturvetenskapliga

fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund),

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, riksräkenskapsverket,

skogs- och lantbruksakademien, skogsstyrelsen (efter hörande av samtliga

skogsvardsstyrelser), statens lönenämnd, statens organisationsnämnd, statens

sakrevision, statens tekniska forskningsråd, statistiska centralbyrån,

statskontoret, akademiska rektorskonventet i Stockholm, styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök (efter hörande av lärarkollegiet

och försökskollegiet), styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

(efter hörande av skogshögskolans lärarråd och statens

skogsforskningsinstitut), styrelsen för statens maskinprovningar, styrelsen

för veterinärhögskolan (efter hörande av lärarkollegiet), 1955 års universitetsutredning,

veterinärhögskoleutredningen, överstyrelsen för de tekniska

högskolorna (efter hörande av lärarkollegiet vid tekniska högskolan i

Stockholm), Civilförvaltningens personalförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk (RLF), skogshögskolans studentkår, Skogsindustriernas samarbetsutskott,

Skogsvardsstyrelsernas förbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, Svenska skogsvårdsföreningen,

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges

förenade studentkårer (SFS), Sveriges jägmästares och forstmästares

riksförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund (efter

hörande av skogsbrukets tre arbetsstudieorgan SDA, MS A och VSA), Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation

(TCO).

Därjämte har skrivelse den 29 november 1960 inkommit från teknologie

doktorn Gunnar Sundblad, Stockholm, och verkställande direktören i Rilleruds

aktiebolag, bruksdisponenten Åke Pihlgren, Säffle, vilka på förslag

av Svenska cellulosa-, trämasse-, pappersbruks- och trävaruexportföreningarna

av Kungl. Maj:t förordnats att deltaga i överläggningarna inom styrelsen

för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut vid behandlingen

av ärenden rörande skogsforskningsinstitutets stat och arbetsprogram.

Slutligen har inkommit skrivelse den 31 december 1960 från länsstyrelsen

i Västerbottens län angående skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets

lokalisering.

I det följande torde få lämnas en redogörelse för omförmäJda utredningsförslag

och för innehållet i däröver avgivna yttranden jämte nyssnämnda

skrivelser. Framställningen följer i huvudsak den i skogshögskoleoch

skogsforskningskommitténs betänkande gjorda kapitelindelningen.

II* Allmänna synpunkter på forskningen och den högre utbildningen

på skogsbrukets område

Kommittén. I sitt betänkande angående forskning och högre utbildning

på skogsbrukets område lämnar 1956 års skogshögskole- och skogsforsk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

5

ningskommitté inledningsvis en översiktlig redogörelse för skogsbrukets

och skogsforskningens betydelse för folkhushållningen.

Kommittén erinrar därvid om att officiella beräkningar angående

skogsnäringens andel av nationalinkomst eller bruttonationalprodukt

icke föreligger för senare tid. Enligt en mera ungefärlig beräkning skulle

emellertid skogsbruket och skogsindustrierna svara för sammanlagt 13 procent

av nationalprodukten i genomsnitt för åren 1950 1953. Enbart skogs
brukets

andel, beräknad till sju procent, innesluter härvid värdet av ej

uttagen tillväxt, vilket medför en höjning av andelen från sex till sju procent.

Eftersom priserna för skogsprodukter bestämmes av läget pa världsmarknaden

och därför är föremål för betydande fluktuationer, ger emellertid

sådana beräkningar mycket varierande resultat beroende på vilken

tidsperiod, som väljes. Sålunda kännetecknades år 1951 av en enastående

högkonjunktur för skogsprodukter pa grund av Koreakriget. Motsvarande

medeltal för enbart åren 1950, 1952 och 1953 blir sålunda 10,5 procent,

varav för skogsbruket 4,5 procent, inklusive en procent för icke uttagen tillväxt.

Några beräkningar för senare år beträffande skogsnäringens andel i

nationalinkomsten synes icke ha verkställts. Emellertid har inom kommittén

sammanställts vissa uppgifter rörande skogsindustriernas andel av

nationalprodukten, vilken andel enligt sakens natur även innesluter värdet

av den helt övervägande delen av skogsavkastningen. Med ledning av dessa

uppgifter och med stöd av vissa andra bedömanden av utvecklingen

anser sig kommittén kunna uttala, att skogsnäringens bidrag till folkhushållet

alltjämt torde vara av storleksordningen en tiondel av nationalprodukten.

För att belysa skogsnäringens betydelse ur sysselsättningssynpunkt nämner

kommittén att arbetsåtgången vid huggning och körning samt för utförande

av skogsvårdsarbeten i häremot svarande omfattning enligt en

schematisk beräkning har uppskattats motsvara i runt tal 150 000 helårsarbetare

i medeltal för avverkningssäsongerna 1953/54—1955/56. Dessutom

sysselsatte skogsindustrierna år 1956 enligt industristatistiken, som dock

icke omfattar småsågar o. d., 72 000 arbetare.

Kommittén erinrar vidare om den särskilda betydelse skogsbruket har

för folkhushållet därigenom att skogsprodukterna utgör den viktigaste

varugruppen i Sveriges export. År 1957 hade exporten av skogsprodukter

ett sammanlagt värde av 4 058 milj. kr., vilket motsvarade 37 procent av

det totala exportvärdet. Under tidigare år har skogsprodukternas andel av

exporten varit ännu större och tidvis närmat sig 50 procent av denna. Nedgången

i procenttalet beror enligt kommittén ej på någon minskning av

exporten av skogsprodukter, utan på att ifrågavarande export ej ökat i

samma grad som exporten i övrigt. Prisutvecklingen för skogsprodukterna

i förhållande till övriga exportvaror har särskilt efter andra världskriget

varit gynnsam, bortsett från prisnedgången år 1959.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

Möjligheterna att bibehålla och om möjligt öka skogsindustriernas bidrag

till nationalinkomsten är, anför kommittén, i sista hand beroende av

den avkastning, som kan påräknas från våra skogar. Enligt den tredje

riksskogstaxeringen, från vilken resultat föreligger för åren 1953_1956,

har i genomsnitt för hela landet konstaterats en ökning av virkesförrådet

med elva procent, ökningen av virkesförrådet fortgår. Härmed har även

förutsättningar uppstått för en ökning av avverkningarna. Utförda kalkyler

för tioårsperioden 1955—1964 har visat att tillgången på barrträdsvirke

kan beräknas ge utrymme för en utbyggnad av skogsindustrierna. En

sadan utbyggnad sker redan inom massa- och wallboardindustrierna. En

viss råvarureserv föreligger vidare av barrklenvirke, vartill kommer en

ytterligare råvarureserv i form av lövträdsvirke, som åtminstone delvis anses

kunna utnyttjas, samt en mindre kvantitet av ännu ej utnyttjat sågavfall.

Prognosen för följande tioårsperiod 1965—1974 anger på grund av

virkesförrådets fortsatta ökning möjligheten att ytterligare höja avverkningen

av industrivirke.

Kommittén uttalar, att möjligheten att utnyttja den sålunda beräknade

virkesavkastningen givetvis är beroende av efterfrågeutvecklingen i fråga

om skogsbrukets produkter. Ökningen i konsumtionen av särskilt de mera

foradlade skogsprodukterna, t. ex. massa och papper, har emellertid hittills

visat sig ha nära samband med levnadsstandardhöjningen i olika länder.

Då denna höjning enligt kommitténs uppfattning kommer att fortsätta

i en allt mera stegrad takt borde även efterfrågan på nyssnämnda produkter

kunna antagas komma att öka i betydande grad. Kommittén anför, att

möjligheterna för det svenska skogsbruket att även i framtiden göra sig

gallande pa exportmarknaden givetvis beror på de priser, till vilka skogsprodukterna

kan erbjudas. Detta förhållande, liksom den översikt, som

lamnats i det föregående av skogsbrukets betydelse för vårt folkhushåll,

särskilt med avseende på exporten, belyser enligt kommitténs mening vikten

av forskning och rationalisering på alla punkter, som påverkar skogsbrukets

lönsamhet, alltifrån skogens uppdragande och vård fram till avverkningsarbetet

och virkets vidare behandling och förädling.

Såsom exempel på storleksordningen av de ekonomiska vinster, som

skogsforskmngen kan frambringa, nämner kommittén resultaten av vissa i

annat sammanhang framlagda beräkningar. Bl. a. anför kommittén, att

ett nedbringande av avverkningskostnaderna genom rationalisering och

mekanisering med tio procent betyder en besparing på drygt 100 milj. kr.

årligen. Kan vidare forskningen ge anvisningar om produktionsfrämjande

åtgärder, som ökar volymproduktionen med tio procent, och som genom

forbattrad virkeskvalitet och virkesvård höjer bruttovärdet per kubikmeter

med fem procent, betyder detta med nuvarande virkespriser en vinst på

ungefär 400 milj. kr. årligen, som i olika former kan tillföras folkhushållet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 dr 1961

Kommittén uttalar, att angelägenheten av en upprustning av skogsforskningen

och den högre skogliga utbildningen måste bedömas mot bakgrunden

av de förhållanden, som antydes i den lämnade översikten. Enligt

kommitténs uppfattning leder en dylik bedömning till att betydligt ökade

resurser bör ställas till skogsvetenskapens förfogande.

Den upprustning som i och för sig är motiverad med hänsyn till möjligheterna

för skogsbrukets utveckling och nödvändigheten av att dettas konkurrensförmåga

vidmakthålles och förbättras kan emellertid icke omedelbart

genomföras. Sålunda torde inom den närmaste tiden ej minst de personella

resurserna utgöra en begränsande faktor. Det är därför nödvändigt

att dels tillvarataga förefintliga personella resurser på bästa möjliga sätt,

dels sörja för att förutsättningar framdeles finnes för en fortsatt expansion.

Enligt kommitténs mening är det sålunda av vikt att den högre skogliga

utbildningen fördjupas för att öka förutsättningarna för en såväl kvalitativt

som kvantitativt tillfredsställande forskarrekrytering. Vad gäller utbildningen

av jägmästare för skogsbrukets varierande behov är en förbättring

önskvärd bl. a. av det skälet att jägmästarna i fortsättningen liksom

hittills kommer att ställas inför ständigt ökade krav på förmagan att föra

ut forskningens resultat i praktiken.

Kommittén erinrar i fortsättningen om att dess utredningsuppgifter tillsammantagna

innefattar en allmän översyn av skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets

organisation och resurser, varför de icke med fördel

kan behandlas såsom mer eller mindre fristående delproblem. Kommittén

har därför funnit det lämpligt att till en början framlägga vissa allmänna

synpunkter på skogsforskningens och den högre skogliga undervisningens

ställning samt att i anslutning därtill redovisa de principer, som vård vägledande

för kommitténs förslag i olika detaljfrågor. Beträffande forskningens

ställning vid å ena sidan s k o g s h ö g s k o 1 a n

och å andra sidan skogsforskningsinstitutet anför

kommittén bl. a. följande.

Skogshögskolan har i likhet med universiteten och andra högskolor eu

dubbel uppgift, nämligen att meddela högre vetenskaplig utbildning och

att bedriva forskning. Tidigare ombesörjde högskolan ensam den statligt

bedrivna forskningen på det skogliga området. Med den successiva utbyggnaden

av skogsforskningsinstitutet har den skogliga forskningen emellertid

i kanske högre grad än forskningen på något annat område erhållit speciella

från utbildningsverksamheten i huvudsak fristående institutioner.

I förbigående bör erinras om att skoglig forskning med eller utan statsunderstöd

bedrives även av enskilda organ, t.ex. Föreningen Skogsträdsförädling

och skogsarbetsstudieavdelningarna, liksom också av enskilda

forskare. Den direkt av staten organiserade forskning, som sker vid skogshögskolan

och skogsforskningsinstitutet, har emellertid dominerande betydelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

Da det galler att överväga i vad mån den nuvarande uppdelningen av

den sk°ghga forskningens organisation är berättigad, må till en början

an oras, att den teoretiska åtskillnaden mellan grundforskning och måliorsknmg

icke synes ha någon praktisk betydelse, när det är fråga om att

1 . Pa förevarande område utforma forskningens organisation

Arbetsuppgifter, som kan inrymmas i endera av dessa begrepp, har sålunda

med ungefär samma fördelning utförts vid högskolan och institutet.

Däremot kan en viss olikhet konstateras i fråga om arbetsområdet för

forskare vid a ena sidan högskolan och å andra sidan institutet, i det att

de torra särskilt ägnat sig åt mindre omfattande undersökningar, som

otta kunnat genomföras på kort sikt, under det att institutets forskare till

betydande del engagerats i större och mera personalkrävande undersökningar

pa lang sikt och ibland på mycket lång sikt. Vid högskolan utförda

undersökningar har därför ofta fått en prägel av åtaganden av den befintliga

innehavaren av tjänsten, under det att de mera långfristiga undersökningarna

vid institutet måste pågå, oavsett växlingar i vederbörande forskningsinstitutions

ledning och övriga personal. Detta sammanhänger emellertid

delvis med det förhållandet, att flertalet högskoleinstitutioner hittills

haft begränsade resurser. Institutionsföreståndaren har personligen fått

ägna en stor del av sin tid åt undervisningsuppgifter av delvis även mera

elementär beskaffenhet och har dessutom i flertalet fall haft förhållandevis

blygsamma resurser i form av hjälpkrafter och utrustning för forskningsändamål.

En effektiv förstärkning av den nuvarande högskolans resurser

för såväl undervisning som forskning skulle medgiva, att även dess

institutioner upptager mera omfattande forskningsuppgifter. Genom de

ökade möjligheterna att erhålla fondmedel för forskningsarbeten är för

övrigt redan nu en sådan tendens påtaglig.

Tudelningen av den skogliga forskningens organisation synes också i

ant väsentligt mindre vila på en traditionell uppfattning om en principiell

åtskillnad mellan vad som kan kallas fri forskning och programforskning

an pa historiska förhållanden som fått bli utslagsgivande vid uppbyggnaden

av de olika forsknings- och undervisningsenheterna. Om i detta sammanhang

en principiell åtskillnad mellan s. k. fri forskning och programforskning

skulle vara grunden för den organisatoriska splittringen av den skogliga

forskningen så skulle högskolans institutioner representera den fria

forskningen och institutets den programbundna. Detta skulle å ena sidan

mnebara att högskolans forskare, d. v. s. främst institutionsföreståndarna

och kanske också någon annan högt kvalificerad befattningshavare (t. ex.

laborator eller docent), i fråga om forskningssidan av institutionens verksamhet

äger full frihet att välja arbetsuppgift, ett val som dock både av

principiella skal och av det praktiska skälet, att hjälpkrafter och utrustning

avsetts för en viss inriktning av verksamheten, måste förutsättas vara

begransat till institutionens ämnesområde. Å andra sidan sker forskningen

vid institutet i huvudsak i anslutning till planer, som fastställts av högskolans

och institutets gemensamma styrelse.

Ett dylikt betraktelsesätt utgör ett försök till en teoretisk distinktion

som enligt kommitténs mening icke har nämnvärd praktisk betydelse på

förevarande forskningsområde. Än mindre synes distinktionen böra få påverka

den framtida utformningen av skogsforskningens organisation. De

faktiska förhållanden, som i detta principspörsmål har betydelse för vilka

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

9

forskningsuppgifter som skall upptagas och hur de skall lösas, finner kommittén

nämligen vara desamma. Kommittén anför vidare.

Det torde även hittills ha i stort sett förhållit sig så, att både institutets

och högskolans institutionsföreståndare om hänsyn tages till de personella

och ekonomiska resurser som i praktiken förelegat hatt ungefär samma

möjligheter att inom fastställda uppgifter för institutionerna välja forskningsobjekt.

Man har med beaktande av vederbörande institutions^ arbetsområde

och dess resurser inriktat sig på problem, som förefallit på längre

eller kortare sikt aktuella och ur forskningssynpunkt givande och som

kunnat motivera finansiellt stöd ur olika källor. Salunda torde de s. k.

femårsprogrammen för institutets forskning i hög grad ha inspirerats av

institutets institutionsföreståndare och de i anslutning därtill hållna konferenserna

med representanterna för skogsbruket givit vägledning både

för högskolans och institutets institutionsföreståndare. Det bör också framhållas,

att en forskningsinstitution icke kan klavbindas vid ett visst program,

lika litet som en institution med blandade forsknings- och undervisningsuppgifter

kan undandraga sig ansvaret att fullfölja åtagna eller självpåtagna

forskningsuppgifter. Skogsforskningsinstitutets forskningsprogram

har därför varje år gjorts till föremål för sådana justeringar och tillägg,

som efter hand aktualiserats. Även för forskare vid skogsforskningsinstitutet

står det vidare öppet att söka anslag hos forskningsfonder för särskilda

uppgifter. Å andra sidan synes det böra understrykas den betydelse

för forskningen särskilt på detta område, som förekomsten av ett program

av den typ som använts vid skogsforskningsinstitutet inneburit.

Kommittén erinrar om att undervisningen och den programbundna

forskningen på skogsbrukets liksom också på andra områden i ett flertal

länder ombesörjes av olika organisationer. Förklaringen härtill får dock

enligt kommittén i allt väsentligt anses ligga i olika tidsbundna institutionella

förhållanden beträffande bl. a. de överordnade administrativa organens

ämbetsområde, undervisningsformer, finansieringsfrågor m. m. Det

är enligt kommitténs mening också att märka att i vissa länder liksom på

en del områden i Sverige ledningen av undervisningsinstitutionen och forskningsinstitutionen

inom ett ämnesområde vanligen omhänderhaves av samma

person. En organisatorisk dubbelorganisation med personaltmion i

fråga om föreståndarskapet för undervisnings- och forskningsinstitutionerna

har sålunda genomförts i Sverige bl. a. i fråga om vissa tekniska ämnesområden.

Detta har bl. a. motiverats av finansiella överväganden, i det

att man från statsmakternas sida accepterade eller fordrade att vissa forskningsuppgifter

finansierades till en väsentlig del av enskilda medel, om

det allmänna åtog sig en viss ekonomisk motprestation. Å andra sidan har

vissa sådana fristående forskningsinstitut införlivats med vederbörande

akademiska huvudorganisation, sedan det ansetts erforderligt att ställa

ökade resurser till förfogande genom statens försorg.

På skogsbrukets område anser kommittén någon delad finansiell prestation

mellan staten och enskilda intressen icke vara lämplig i fråga om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

forskningsuppgifter av det slag, som hör hemma vid skogshögskolan och

skogsforskningsinstitutet. Både högskolan och institutet förutsättes således

skola arheta med statliga medel. Ur finansieringssynpunkt finner kommittén

sålunda inga speciella motiv för bibehållande av de nuvarande

organisationsformerna.

Kommittén erinrar i detta sammanhang om att den åtskillnad mellan å

ena sidan skogsvetenskaplig utbildning och å andra sidan programbunden

skogsvetenskaplig forskning, som ursprungligen åsyftats med de nuvarande

organisationsformerna icke kunnat upprätthållas, vilket bl. a. torde

ha berott därpå att det av finansiella skäl icke varit möjligt eller ansetts

vara ändamålsenligt att systematiskt utbygga en dylik dubbelorganisation.

Kommittén framhåller också, att de rent personella resurserna i fråga om

tillgången på forskare icke stått till förfogande. Även om avsevärt ökade

finansiella resurser i framtiden ställes till förfogande för den skogliga utbildningen

och forskningen torde det knappast vara realistiskt att förutsätta,

att man på en gång skulle kunna tillgodose de ökade kraven på

specialisering och ett konsekvent fullföljande av den nuvarande dubbelorganisationen.

Enligt kommitténs mening är det icke heller sakligt berättigat

att fullfölja en dylik linje, som kan leda till försämrade kontakter

mellan forskning och undervisning. Detta innebär att forskningens resultat

endast medelbart tillföres undervisningen, vilket försvårar upprätthållandet

av den vetenskapliga nivå på undervisningen, som bör gälla för utbildningen

av blivande jägmästare. För forskarhandledning på högre stadier

är det därtill ofrånkomligt att forskning och undervisning samordnas.

Enligt kommitténs mening bör därför i fortsättningen även gränserna

ur arbetsfördelningssynpunkt mellan undervisnings- och forskningsprofessurer

bli mindre skarpa än tidigare. Härvid är de föreslagna gränsjusteringarna

mellan olika institutioner av mindre betydelse än det ökade behov

av samverkan mellan olika specialister, som vetenskapens utveckling själv

för med sig. Detta gäller främst forskningen men också undervisningen

och då särskilt den högre akademiska utbildningen. Kommittén finner det

därför vara vanskligt att bland de föreslagna institutionerna göra ett rationellt

urval av vilka som bör tillhöra en undervisningsanstalt och vilka

som bör ingå i en forskningsanstalt.

Kommittén anser, att frågan om ökad samordning mellan skogshögskolan

och skogsforskningsinstitutet enklast och effektivast löses genom

att de båda organisationerna sammanföres till en administrativ enhet.

Organisatoriskt sett erhålles härigenom enligt kommitténs mening en

rationell lösning av sådana frågor som placeringen av vetenskapliga institutioner

med arbetsuppgifter inom båda de nuvarande administrativa enheterna

samt förvaltningen av olika gemensamma organ såsom bibliotek

och andra serviceavdelningar. Kansliorganisationen kan i väsentlig grad

förenklas och förbättras utan kostnadsökningar. Även styrelsens avvägning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961 11

av medelsbehovet för olika ändamål underlättas vid en gemensam organisation.

En gemensam organisation ger vidare, finner kommittén, ökade möjligheter

att till fullo utnyttja tillgängliga vetenskapliga resurser i fråga om

personal och utrustning både för undervisning och forskning. Rent allmänt

sett torde det icke vara utan betydelse, att en samlad skogsvetenskaplig

organisation bör utåt kunna framträda med en större tyngd och bättre

hävda skogsvetenskapernas ställning i svenskt akademiskt liv. Bland skogsvetenskapernas

utövare och bland de studerande på det skogliga området

bör det också ur miljösynpunkt innebära en stimulans att tillhöra en vidare

akademisk miljö med en samlad målsättning. Icke minst för undervisningens

del bör enligt kommitténs uppfattning en sådan vidare miljö

innebära ett påtagligt stöd för dess upprätthållande och fortsatta utveckling

på en hög vetenskaplig nivå. Även för de rena forskningsinstitutionerna

synes en integration med den akademiska undervisningen vara av

värde och underlätta forskarutbildningen och forskarrekryteringen.

Den upprustning av den skogsvetenskapliga forskningen och den högre

skogliga utbildningen, som är oundgängligen nödvändig, bör därför enligt

kommitténs mening ske inom en enhetlig organisatorisk ram.

Vid övervägandet av ett lämpligt namn på den nya organisationen har

det i och för sig framstått som önskvärt för kommittén att söka nå fram

till ett uttryck, som på något sätt angav, att såväl den befintliga skogshögskolan

som statens skogsforskningsinstitut ingick i organisationen.

Samtidigt har det också gällt att finna en beteckning, som icke är alltför

lång och otymplig vid användningen och som fyller rimliga krav på att

vara språkligt riktig. Efter kontakt med språkvetenskaplig expertis har

kommittén funnit sig böra föreslå benämningen skogshögskolan för ifrågavarande

enhet.

Kommittén har i detta sammanhang även berört en annan integrationsfråga,

som under utredningsarbetets gång aktualiserats, nämligen frågan

om möjligheterna att åstadkomma en organisatorisk samordning

av samtliga de fackhögskolor som sorterar

under jordbruksdeparte m ente t, d. v. s. lantbrukshögskolan,

veterinärhögskolan och skogshögskolan.

Ehuru någon dylik samordning icke ifrågasatts i direktiven för skogshögskole-

och skogsforskningskommittén, har kommittén ansett sig böra

pröva denna fråga. Kommittén har därvid funnit, att den förefintliga organisationen

och förläggningen av resp. högskolor medför bestämda praktiska

svårigheter för genomförandet av en dylik samorganisation och

att några egentliga fördelar ej torde vinnas genom densamma. Däremot

kan enligt kommitténs mening en samordning av ifrågavarande högskolor

leda till eu försvagning av den nära samverkan som nu föreligger mellan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

dessa högskolor och resp. näringsgrenar. En sådan samordning kan ej

heller ske utan långvarigt och mycket ingående utredningsarbete, vilket

säkerligen skulle komma att på ett olyckligt sätt fördröja den upprustning

av forskningen, varav påtagliga omedelbara behov föreligger.

Kommittén påpekar i detta sammanhang att det vid skogshögskolan och

skogsforskningsinstitutet på olika ämnesområden både vad gäller undervisning

och forskning äger rum ett samarbete icke blott med lantbrukshögskolan

utan även med andra högskolor, t. ex. i fråga om vissa grundläggande

ämnen med Stockholms universitets naturvetenskapliga fakultet,

i fråga om ekonomi och statistik med såväl nämnda universitet som med

handelshögskolan samt i fråga om vissa skogsteknologiska uppgifter med

tekniska högskolan och andra tekniska institutioner, arbetsstudieavdelningar

m. fl.

Kommittén förordar en intensifiering av det redan inledda samarbetet

mellan de skogsvetenskapliga institutionerna och olika andra vetenskapliga

institutioner, vilket bl. a. bör komma till uttryck däri, att utbildningen

särskilt på högre stadier bör kunna ske även vid annan högskola än den,

vid vilken grundutbildning skett.

Kommittén vill icke förneka, att behov kan finnas för ett närmare samråd

och samarbete mellan de tre fackhögskolorna på jordbrukets och

skogsbrukets område, bl. a. i syfte att avväga närbesläktade institutioners

arbetsuppgifter. Detta kan emellertid enligt kommitténs uppfattning ske

genom att ett samarbetsorgan för de tre högskolorna skapas. En sådan

samarbetsnämnd skulle lämpligen kunna bestå av styrelseordföranden,

rektorn och en professor vid envar av högskolorna.

Slutligen anför kommittén, att den enligt sina direktiv icke ansett sig

böra och ej heller i övrigt funnit det påkallat, att upptaga till behandling

frågan om en längre gående samordning av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

med sådana akademiska forsknings- och undervisningsanstalter,

som icke sorterar under jordbruksdepartementet.

Ledamoten Streyffert har icke anslutit sig till kommitténs förslag att

förena skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet i en gemensam organisation.

Enligt Streyfferts mening kan förutom kommitténs förslag till

utsträckt samordning mellan högskolan och institutet tänkas ytterligare

två alternativ; antingen att skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

sammanföres till en organisation med, såsom i yttrandet anföres, högskolemässigt

fri forskning eller att desamma bibehålies som självständiga organisationer

men utbygges med särskilda samarbetsorgan och med gemensamma

serviceorgan m. m. Enligt Streyfferts mening är det sist angivna

alternativet klart överlägset det första. Han anser dock att något slutligt

ställningstagande till problemet ej kan göras, förrän även andra möjliga

alternativ behandlats, såsom samordning av skogshögskolan och skogs
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

13

forskningsinstitutet med övriga högskolor och forskningsinstitut hörande

under jordbruksdepartementet eller samordning mellan högskolan, institutet

och Stockholms universitet. Av föreliggande alternativ till vidgad

samordning mellan skogshögskolan och andra vetenskapliga organisationer

anser Streyffert skogshögskolans inordnande som en fakultet i Stockholms

universitet vara bäst, under förutsättning att samtidigt samordningen med

skogsforskningsinstitutet ej försämras utan om möjligt förbättras samt att

kontakten med det praktiska skogsbruket upprätthålles ävensom att vissa

fordringar beträffande utnämningen av professorer samt antagningen av

studerande uppfylles.

Yttrandena. 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommittés uttalande

att betydligt ökade resurser bör ställas till

skogsveten, skapens förfogande har icke rönt invändning från

något håll och har hälsats med tillfredsställelse av samtliga de remissinstanser,

som yttrat sig i frågan.

Vad gäller kommitténs olika förslag rörande de former, i vilka sagda upprustning

bör ske, råder i vissa fall delade meningar bland remissorganen.

I det följande torde under förevarande avsnitt först få lämnas en kortfattad

översikt över de synpunkter, som i yttrandena framförts angående kommitténs

förslag om samman f öring av skogshögskolan och

statens skogsforskningsinstitut till en administrativ

enhet.

Förslaget tillstyrkes av skogsstyrelsen, RLF, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

statens skogsforskningsinstitut samt under vissa förutsättningar av

styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut. Skogsstyrelsen

uttalar sålunda att den icke finner skäl att motsätta sig sammanförandet

till en organisation med de påtagliga fördelar, som bl. a. i administrativtorganisatoriskt

avseende kan vinnas. Jämväl för rekrytering och utbildning

av forskare samt ur rationaliseringssynpunkt och ur ekonomiska synpunkter

synes vinster vara att ernå genom en sammanslagning. RLF framhåller,

att såväl de administrativa skäl, som kommittén redovisar, som de delvis

gemensamma arbetsuppgifterna för de bada organisationerna talar för en

sammanslagning. Lantbruksförbundet och skogsägareföreningarnas riksförbund

anser att sammanslagningen bör kunna genomföras utan någon

nämnvärd förändring av de nuvarande institutionernas arbetsformer, allrahelst

som de båda institutionerna redan nu har gemensam styrelse. Lantarbetsgivareföreningen

uttalar som sin bestämda uppfattning att skälen för

ett sammanförande väger tyngre än motskälen.

Skogsforskningsinstitutet framhåller, att forskningen vid skogshögskolan

och vid institutet enligt institutets uppfattning icke är av så olika karaktär,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 dr 1961

att man för den skull behöver ha två skilda organisationer. Institutet framhåller,

att i händelse en gemensam organisation inrättas, det fortfarande

kommer att finnas en betydande grad av forskning utanför ramen för den

gemensamma organisationen. Vid universitetsinstitutionerna, särskilt vid

institutioner med sådana ämnen som botanik, växtbiologi och genetik, liksom

vid olika växtförädlingsanstalter samt vid arbetsstudie- och arbetstekniska

institutioner bedrives forskning med nära anknytning också till skogsbrukets

problemställningar. Organisatoriskt sett fristående är även de statliga

forskningsråden och styrelsen för Fonden för skoglig forskning, vilka

tilldelar enskilda forskare anslag. Sedan denna fond i en framtid avvecklats,

torde dess funktioner komma att övertagas av ett statligt skogsbrukets

forskningsråd. Institutet erinrar därutöver, att skogs- och lantbruksakademien

utgör en helt fristående institution, under vars hägn forskningsuppgifter

upptages i den utsträckning medel därför kan ställas till förfogande.

Vidare understryker institutet, att forskningen på skogsbrukets område

måste anses vara mera av en nordisk än av en rent nationell karaktär; beträffande

naturvetenskapliga och tekniska problem är forskningen starkt

internationellt inriktad. Samma eller likartade problem göres därför icke

sällan till föremål för undersökningar i mer än ett nordiskt land, ofta även

utanför Skandinavien. Anförda förhållanden synes enligt institutet klargöra,

att farhågorna för monopolställning på forskningens område för den

omorganiserade skogshögskolan torde vara överdrivna. Ett sammanförande

av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet till en gemensam organisation

torde slutligen, såvitt institutet kan bedöma, leda till ett fördjupande

och en intensifiering av jägmästaruthildningen och den högre forskarutbildningen.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut anser,

att en sammanslagning av högskolan och institutet till en gemensam enhet

bör ske, dock under förutsättning, att de s. k. undervisningsinstitutionerna

icke deltager i den s. k. programbundna forskningen i annan mån än vederbörande

institutionsföreståndare finner med sina och sina underlydandes

övriga uppgifter förenligt att påtaga institutionen sådan forskning och att

hela frågan om en fri forskningssektor vid varje institution, innebärande

forskning efter fritt val inom angiven garanterad medels- och kapacitetsråm,

pi cciscräs, ssnit ätt i sämbänd därmed rektors befogenheter närmare

klargöres.

Tre ledamöter av styrelsen har förklarat sig skiljaktiga och har förmenat,

att styrelsen icke bort undandraga sig att, sedan kompletterande utredning

verkställts, på en gång pröva samtliga alternativ till organisation.

En del remissinstanser vill icke taga ställning till det framlagda organisationsförslaget

utan anser att organisationsfrågan ej bör avgöras förrän

ytterligare organisationsalternativ diskuterats.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

15

Sålunda anser statens organisationsnamnet, att frågan om en inordning

i Stockholms universitet av den högre utbildningen på skogsbrukets område

bör närmare utredas. Innan ställning tages till kommitténs förslag om sammanslagning,

bör nämligen för- och nackdelar hos detta förslag vägas mot

de organisatoriska och andra vinster samt de olägenheter, som skulle uppstå

vid en fullständig inordning av skogshögskolan i Stockholms universitet.

Statens sakrevision finner det naturligt, att en gemensam administrativ och

kameral organisation tillskapas för de två institutionerna och att vissa serviceorgan

göres gemensamma för de två organisationerna men ifrågasätter,

huruvida tillräckliga skäl förebragts för en förening av jämväl de vetenskapliga

institutionerna och avdelningarna i en organisation. Sakrevisionen anser,

att fördelarna med den förordade sammanslagningen är svårbedömbara

och framhåller att därest det icke klart kan visas, att avsevärda ekonomiska

och praktiska fördelar skulle stå att vinna vid en sammanslagning

av högskolan och institutet, det av ledamoten Streyffert framlagda förslaget,

att skogshögskolan skulle inlemmas som en fakultet i Stockholms universitet

synes böra hållas aktuellt.

Statskontoret erinrar inledningsvis om att det i sitt yttrande över jordbrukshögskoleutredningens

betänkande (SOU 1960: 2) bl. a. uttalat att förutsättningarna

för en samordning i vetenskapligt, pedagogiskt och administrativt

hänseende mellan lantbrukshögskolan, skogshögskolan, veterinärhögskolan

och alnarpsinstitutet närmare borde prövas. Ämbetsverket framhåller

även — med utgångspunkt från den vid nu ifrågavarande betänkande

fogade reservationen — att det icke synes ämbetsverket oberättigat att draga

den slutsatsen, att förhållandena när det gäller den skogliga utbildningen

är sådana att denna kan låta sig inordnas i ett universitet. Statskontoret

anser sig dock icke ha tillräckligt underlag för att bedöma, vilken lösning

den föreliggande organisationsfrågan slutligt bör erhålla. Även om kommitténs

förslag med utgångspunkt från den begränsade målsättning, kommittén

haft för sitt arbete, i och för sig synes ämbetsverket välunderbyggda,

torde —- innan slutlig ställning tages till betänkandet — jämväl alternativ,

som överensstämmer med ämbetsverkets synpunkter, böra övervägas. Härvid

måste skogsforskningsinstitutets framtida ställning och uppgifter särskilt

beaktas. Ämbetsverket tillägger, att det i och för sig icke torde vara

uteslutet att även låta skogsforskningsinstitutet uppgå i Stockholms universitet.

Skogshögskolans lärarråd kan för sin del ej biträda förslaget om sammanslagning

enligt de riktlinjer som framlagts av kommittén. En ytterligare utredning

bör komma till stånd som i främsta rummet bör omfatta möjligheterna

för skogshögskolan och eventuellt i någon form skogsforskningsinstitutet

att anslutas till Stockholms universitet, vilket blivit synnerligen

aktuellt under de senaste åren, icke minst i samband med det nybildade

universitetets utflyttning till Experimentalfältet. En av lärarrådets ledamöter,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

professor Nylinder, anmäler dock avvikande mening och instämmer i allt

väsentligt i kommittémajoritetens synpunkter och framhåller, att omorganisationen

av skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut snarast

bör genomföras och att denna omorganisation i huvudsak bör ske under

de former kommittén föreslagit.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet anser sig sakna tillräcklig

överblick för att kunna tillstyrka den sammanslagning som utredningen föreslagit.

Då starka betänkligheter mot denna sammanslagning uttryckts från

skogsbrukets sida, bör enligt förbundets mening frågan prövas av en beredning

sammansatt av t. ex. representanter för utredningen, skogsbruket, forskningen,

skogshögskolan och universitetsutredningen. Denna beredning bör

också pröva förslaget om att skogshögskolan skall ingå som en fakultet i

Stockholms universitet. TCO kan icke tillstyrka sammanslagningen med de

villkor för den hittills vid skogshögskolan bedrivna forskningen, som kommittén

förutsatt. Samtidigt synes det emellertid TCO angeläget att framhålla,

att en sammanslagning av skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

mycket väl torde kunna komma till stånd utan de negativa

effekter, som de sakkunnigas förslag medför. Det torde vara inte blott möjligt

utan t. o. m. naturligt att den programbundna och den fria forskningen

inlemmas i samma institutioner. Organisationsfrågan bör enligt TCO bli

föremål för ny prövning i samband med att 1955 års universitetsutredning

framlägger sina förslag rörande universitetens och högskolornas organisation.

Skogsindustriernas samarbetsutskott uppger, att inom utskottet yppats

allvarliga farhågor, att en sammanslagning i praktiken skulle få menlig inverkan

såväl för forskningens som för utbildningens del. Deltagande i stort

upplagda och tidskrävande forskningsuppgifter låter sig nämligen enligt

utskottet svårligen förenas med löpande undervisningsuppgifter. Det ifrågasättes

om utbildningens självständiga ställning kan tryggas utan att densamma

hänföres till en institution för vilken denna stora och krävande uppgift

är den primära. Samarbetsutskottet, som vidare säger sig befara att möjligheterna

till fortsatt fruktbärande samarbete mellan det praktiska skogsbruket

och skogshögskolan skulle äventyras genom en integrering av skogshögskolan

med skogsforskningsinstitutet, har funnit angeläget, att kommitténs

betänkande kompletteras med en snabbutredning rörande ett alternativ

till den ifrågasatta sammanslagningen, syftande till att inom ramen för samordnad

administration och gemensamt utnyttjande av forskningsanläggningar

m. m. säkerställa såväl undervisningens som forskningens självständiga

ställning genom bibehållandet av nuvarande tvenne skilda institutioner.

Denna utredning torde kunna verkställas av en mindre kommitté om förslagsvis

tre personer, varav en synes böra företräda skogsindustrien.

Domänstyrelsen framhåller att den i nuvarande läge funnit starka skäl

tala för att skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet bibehålies i sin

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

17

nuvarande utformning med betydligt förbättrad samverkan dem emellan

i fråga om bl. a. undervisning, forskartjänster, utrustning, kansli m. in. samt

med starkare förbindelser med universitet och fackskolor som har beröringspunkter

med forskning och undervisning inom skogsbruket. Även alternativet

att ansluta skogshögskolan till Stockholms universitet som en fakultet

är enligt styrelsen av sådant intresse att det bör undersökas. Styrelsen framhåller

dock att det är utomordentligt angeläget att högskolans och institutets

resurser snarast möjligt och kraftigt förstärkes. Ur denna synpunkt skulle

ett uppskov med förverkligandet av den föreslagna upprustningen enligt

styrelsens mening vara mycket olyckligt. Styrelsen föreslår därför, att betänkandet

kompletteras med en utredning av här berörda frågor. En sådan

utredning, som lämpligen bör uppdragas åt en tremannakommitté och företagas

i samråd med skogshögskolan, skogsforskningsinstitutet och universitetsutredningen,

måste genomföras skyndsamt.

En del remissorgan vänder sig mera direkt mot kommitténs förslag till

sammanföring av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet till en organisation

med motiveringar närmast grundade på ifrågavarande remissorgans

uppfattningar om den skillnad i arbetsuppgifter som föreligger eller borde

föreligga mellan högskolan och institutet samt att 1955 ars universitetutrednings

slutliga förslag i organisationsfrågorna borde avvaktas.

Jordbrukets forskningsråd anför sålunda, att rådet finner det angeläget,

att högskoleprofessorerna lämnas obeskurna möjligheter att var och en

inom sina ämnesområden fritt välja var de önskar göra sina forskningsinsatser.

De fördelar, utredningen åberopat för sammanslagningen, synes

enligt rådets majoritet uppvägas av vissa allvarliga olägenheter för den högre

undervisningen med därtill knuten fri forskning vid skogshögskolan. Utredningens

huvudförslag om sammanslagning av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

till en administrativ enhet med programbunden forskning

som grundstomme i forskningsarbetet anser sig majoriteten av rådets

ledamöter sålunda inte kunna tillstyrka. Rådets ordförande jämte ledamoten

Åstrand bär dock i princip ansett sig kunna biträda utredningens förslag,

sådant detta avsetts skola genomföras. Det torde i detta sammanhang få

anföras att rådsledamöterna Edblom, Gustavsson, Kvarnbäck och Åkerberg

uttalat att konsekvenserna i olika avseenden av en samorganisation av de

tre högskolorna på jordbrukets område synes böra bli föremål för en skyndsam

utredning. Därest denna utredning icke kommer till stånd, ansluter

sig ledamöterna Edblom och Kvarnbäck till vad rådets ordförande och

ledamoten Åstrand anfört, medan ledamöterna Gustavsson och Åkerberg i

dylikt fall ansluter sig till yttrandet av rådets majoritet.

Kanslern för rikets universitet avstyrker det föreslagna sammanförandet

och uttalar sin sympati för förslaget om inordnande efter ytterligare utredning

av skogshögskolan som en faknltet inom Stockholms universitet. I

2 Bituing till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 118

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr i 18 dr 1961

sammanhanget erinrar kanslern om det inom universitetsutredningen pågående

arbetet rörande universitetens och högskolornas organisatoriska och

administrativa ställning.

Kanslern har i ärendet inhämtat yttranden från matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund. Därvid har Uppsalafakulteten

avstyrkt förslaget om hopslagning av högskolan och institutet.

Fakulteten har ej heller kunnat ansluta sig till förslaget om att högskolan

skulle inordnas som en fakultet i Stockholms universitet utan framhållit

att högskolan och forskningsinstitutet har så många gemensamma

intressen, att det inte finnes skäl ändra på nuvarande organisation med dem

som självständiga enheter under en gemensam styrelse. En eventuell samverkan

mellan skogshögskolan och Stockholms universitets matematisknaturvetenskapliga

fakultet i fråga om viss undervisning o. d. synes kunna

från fall till fall lösas oberoende av om de båda organisationerna tillhör

universitetet eller ej. Fakulteten i Lund anser däremot att den av reservanten

Streyffert föreslagna uppdelningen i viss mån är artificiell och att

det vore mera ändamålsenligt att sammanföra samtliga skogliga avdelningar

till en högskola, som kommittémajoriteten föreslagit, dock att en anslutning

av denna enhet till Stockholms högskola bör komma till stånd. Fakulteten

i Lund framhåller att denna enhet bör kunna bli en mycket god skogsvetenskaplig

fakultet med effektivt organiserad undervisning både på lågoch

högstadiet samt med en forskningsverksamhet, som är rationellt

planerad men ändå fri.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att andra utvägar än de av utredningen

föreslagna bör sökas för att åstadkomma en förbättrad samordning

av verksamheten vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet.

Den nuvarande ordningen bör bibehållas i avvaktan på vidare utredning.

Därvid kan eventuellt en ny situation uppkomma, om det skulle bli fråga

om en sammanslagning med Stockholms universitet. Akademiens vice preses

professor Hagberg och akademikollegiets ledamot överdirektören Johansson

har anmält avvikande mening beträffande akademiens motiveringar och

förslag i förevarande avseende.

Skogsvårdsstyrelsernas förbund understryker betydelsen av ett vidgat samarbete

mellan de båda nuvarande institutionerna liksom också angelägenheten

av att eleverna vid skogshögskolan erhåller en modern och fullgod utbildning

under ledning av resp. professorer men ifrågasätter om icke dessa

mål kunde nås med enklare medel än de som betänkandet förordar. Vad beträffar

högskolans anslutning som fakultet till Stockholms universitet ställer

sig förbundet icke främmande för tanken men finner att ett definitivt ställningstagande

måste föregås av en utredning, varvid även skogsforskningsinstitutets

ställning i förhållande till universitetet utredes.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök hemställer

om en överarbetning av kommitténs förslag sådant det nu föreligger i syfte

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

19

att åstadkomma en organisationsform som ger fullgoda garantier för den

fria forskningen på det sättet att skogshögskolan tillförsäkras en existens

som högskola samtidigt som den inte mindre betydelsefulla programbundna

verksamheten ges tillfredsställande resurser och en fast ledning. Styrelsen

för veterinärhögskolan anför att den nya organisationsformen måste anses

innebära ett upphävande av den nuvarande skogshögskolans existens såsom

läroanstalt för utbildning till akademisk grundexamen samt centrum för

fri forskning och forskarutbildning. Betänkligheterna skärpes i avsevärd

utsträckning därav att kommittén förutsätter, att rektoratet skall kunna anförtros

åt annan än någon av den nya högskolans professorer. Lärarkollegiet

vid tekniska högskolan i Stockholm vill för sin del förorda att den skogsvetenskapliga

verksamheten i landet förblir uppdelad på en högskoledel —

organiserad efter traditionellt mönster — och en institutsdel för programbunden

verksamhet i direkt anslutning till det praktiska skogsbrukets behov.

överstyrelsen för de tekniska högskolorna delar de betänkligheter mot kommitténs

förslag i förevarande hänseende, som framförts av lärarkollegiet.

De fördelar, som skulle uppnås genom en sammanslagning, torde enligt

överstyrelsens mening i stor utsträckning kunna vinnas också vid ett bibehållande

av institutet och högskolan såsom skilda organisationer. Skogshögskolans

studentkår säger att en sammanslagning enligt kårens mening synes

mera vara tillrättalagd för forskningssidan och att utbildningen av de praktiskt

verkande skogsmännen skjutes i bakgrunden.

SACO avstyrker skogshögskole- och skogsforskningskommitténs förslag

till organisation av skogshögskolan och föreslår att ställningstagandet till

de rent organisatoriska delarna av kommitténs förslag får anstå i avvaktan

på resultatet av universitetsutredningens arbete i denna fråga. Sveriges jägmästares

och forstmästares riksförbund förordar, att frågan om högskolans

och institutets ställning återförvisas till förnyad utredning. Förbundet anför,

att det måhända inte finnes någon anledning förmoda, att kommittémajoriteten

med sitt förslag avsett, att de enskilda forskarnas arbetsinsatser skulle

genom en sträng centraldirigering alltmer inriktas längs vissa av rektor utstakade

och av styrelsen fastlagda arbetslinjer på sådant sätt, att forskarnas

fria initiativ skulle komma att strypas. Förbundet vill emellertid skapa

entydiga garantier mot att en sådan utveckling någonsin kommer till stånd.

Sådana garantier saknas enligt förbundets mening i kommittémajoritetens

förslag.

Sveriges skogsägareförbund befarar att följden av en sammanslagning

kan bli, att de blivande jägmästarna får en sämre utbildning med hänsyn

till det praktiska skogsbrukets krav. I en sammanslagen institution är det

nämligen enligt förbundet av flera skäl oundvikligt att forskningen kommer

att dominera över undervisningen.

Statens tekniska forskningsråd påpekar, att ett sammanförande av en

högskola och ett målforskningsinstitut till en administrativ enhet är en inom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 år 1961

svensk universitets- och högskoleorganisation ovanlig företeelse. Enligt rådets

uppfattning skulle den föreslagna åtgärden innebära ett principiellt

ställningstagande av stor vikt. Om beslut skulle fattas enligt i huvudsak dessa

riktlinjer, måste synnerligen starka skäl tala härför och frågan måste först

prövas utifrån mer generella bedömningar än de som gäller enbart den skogliga

sektorn. Någon sådan allmän prövning har, vad rådet kunnat finna

av betänkandet, inte redovisats. Rådet avstyrker därför den föreslagna organisatoriska

sammanslagningen men anser dock att den organisatoriska

strukturen bör bli föremål för översyn. Akademiska rektorskonventet i

Stockholm uttalar, att den skogsvetenskapliga verksamheten liksom hittills

bör vara uppdelad på en högskola och ett institut för huvudsakligen programbunden

verksamhet i direkt anslutning till det praktiska skogsbrukets

behov samt att frågan om skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets

framtida ställning bör göras till föremål för ytterligare utredning genom

universitetsutredningens försorg, varvid uppmärksamhet bör ägnas spörsmålet

om en anknytning av skogshögskolan som en fakultet till universitetet

i Stockholm.

I sin skrivelse den 29 november 1960 anför herrar Sundblad och Pihlgren,

att de med beklagande konstaterat de meningsskiljaktigheter, som förelegat

rörande kommittéutlåtandet, vilka enligt deras uppfattning icke torde vara

av den art, att de skulle motivera en förnyad utredning och därmed ett ytterligare

uppskov med frågans avgörande. Då ifrågavarande industrirepresentanter

anser, att denna fråga är av den allra största betydelse för vårt

skogsbruk och våra skogsindustrier, har de med sin skrivelse velat framföra

sin uppfattning i ärendet. Därvid baserar de i huvudsak sitt yttrande på ett

förslag till uttalande, som under ärendets behandling i skogsindustriernas

samarbetsutskott utarbetats av verkställande direktören i Svenska cellulosa

aktiebolaget, direktör Eije Mossberg, vilken sålunda delar Sundblads och

Pihlgrens uppfattning. Beträffande organisationen av den skogliga forskningen

och undervisningen anföres i skrivelsen bl. a. följande.

Det förstärkta sambandet mellan skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

torde uteslutande vara till fördel för alla de forskare, som arbetar

inom området och i hög grad för de elever, som utbildas och som därmed

kan komma i kontakt med olika forskare och olika forskningsområden.

Med hänsyn till de stora fördelar ur administrativ och allmän effektivitetssynpunkt,

som uppenbarligen står att vinna på ett sammanförande av den

skogliga forskningen i en organisatorisk enhet, evad det gäller exempelvis

samordning i stort av forskningsinsatsen, utnyttjande av gemensamma serviceanläggningar

in. m., synes kommittémajoritetens förslag sakligt väl

motiverat. Det synes självklart att den skogliga forskningen och högre

undervisningen i Sverige på grund av skogens avgörande betydelse för vår

ekonomi måste bedrivas med optimal effektivitet och under noggrann hushållning

med de begränsade finansiella och — framför allt — personella

resurser, som står till buds.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker Sundblad och Pihlgren för sin

del kommittémajoritetens förslag till organisation för den skogliga forskningen,

och de utgår därvid ifrån att den fria forskningen inom alla berörda

områden icke kommer att ändras eller beskäras.

I fråga om en organisatorisk samordning av högskolor

och forskningsinstitut, sorterande under jordbruksdepartementet,

råder bland remissinstanserna delade meningar.

Domänstyrelsen instämmer helt med kommittén att skogshögskolan ej

bör förenas med departementets övriga högskolor och hänvisar till sitt

yttrande över jordbrukshögskoleutredningens betänkande. Även styrelsen

för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut anser att de motiv,

som anförts för ett sådant sammanförande, är föga bärkraftiga och

styrelsen delar kommitténs uppfattning, att behovet av samverkan mellan

dessa högskolor lämpligast tillgodoses genom inrättande av en samarbetsnämnd.

Styrelsen för veterinärhögskolan hänvisar till att styrelsen i sitt utlåtande

över jordbrukshögskoleutredningen — med understrykande av bl. a.

veterinärmedicinens nära anknytning till humanmedicinen bestämt

avstyrkt en dylik samordning med den veterinärhögskolan mera närstående

lantbrukshögskolan. Veterinärhögskoleutredningen erinrar om att

den i yttrande över jordbrukshögskoleutredningens betänkande jämväl

berört frågan om ett närmare organisatoriskt samgående mellan lantbrukshögskolan

och veterinärhögskolan. Utredningen har därvid granskat

eventuella beröringspunkter beträffande utbildningsverksamheten och har

därvid konstaterat, att skillnaderna i undervisningen är så väsentliga

beträffande samtliga ämnen att en samundervisning icke kan anses ändamålsenlig.

En motsvarande granskning av forskningsverksamheten har

samtidigt lett till slutsatsen att en samorganisation av forskningen vid

veterinärhögskolan med forskningen på lantbrukshögskolan icke skulle

överensstämma med den naturliga inriktningen av den övervägande delen

av den veterinärmedicinska forskningen. Utredningen har följaktligen

konstaterat, att en sammanföring av veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan

icke kan motiveras med gemensamma arbetsuppgifter och

följaktligen icke torde kunna leda till nagra egentliga besparingai av

personella eller materiella resurser. Vad utredningen anfört beträffande

samgåendet mellan veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan galler enligt

utredningen i än högre grad beträffande ett ifrågasatt samgående mellan

veterinärhögskolan och skogshögskolan. Verksamheten vid de båda högskolorna

omfattar helt olika ämnesområden och några egentliga gemensamma

nämnare finnes varken beträffande undervisningen eller forskningen.

Ledamoten Kvarnbäck har anmält avvikande mening och uttalat, att konsekvenserna

i olika avseenden av en samorganisation av de tre högskolorna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

bör bli föremål för eu skyndsam utredning. Sveriges förenade studentkårer

instämmer i att ett ökat samarbete med andra högskolor under jordbruksdepartementet

eller med Stockholms universitet torde vara av stort intresse

för den högre skogsforskningen och skogsundervisningen. Det är däremot

tvivelaktigt om en sammanslagning vore ägnad att bäst befrämja skogshögskolans

och skogsforskningsinstitutets intressen. Vinsten med gemensam

undervisning och forskning torde vara relativt begränsad. Därför vill

SFS förorda, att inget samgående sker, utan att kontakterna med de högskolor

och institutioner som har angränsande intresseområden sker via

samarbetsorgan med representanter för intresserade parter.

Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

finner, att en samordning mellan de tre högskolorna under jordbruksdepartementet,

d. v. s. lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna, kan medföra

många fördelar, som dock inte kan bli fullt påtagliga med mindre än

att högskolorna blir lokaliserade i omedelbar anslutning till varandra. Detta

måste bli en fråga pa längre sikt, som dock bör beaktas i samband med

nybyggnadsplanen. I avvaktan på en slutgiltig lösning av denna fråga bör

samarbetet mellan de tre högskolorna på olika sätt stimuleras, anser förbunden.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar i sammanhanget om sitt yttrande över

jordbrukshögskoleutredningens betänkande, där styrelsen ifrågasatte om

inte skogshögskolan liksom veterinärhögskolan borde sammanslås med

lantbrukshögskolan och förläggas till Uppsala. Arbetsmarknadsstyrelsen

anförde därvid bl. a., att undervisningen vid samtliga tre högskolor i vissa

grundläggande ämnen var av samma innehåll och tvingade varje högskola

att ha egna institutioner härför. Även vad gäller forsknings- och undervisningsinstitutioner

för tillämpningsämnena rådde enligt styrelsen motsvarande

förhållanden. Från allmänna lokaliseringssynpunkter skulle en

utflyttning av skogs- och veterinärhögskolorna från stockholmsområdet

till Uppsala vara av stort värde. Eleverna vid de här berörda tre högskolerna

kommer från hela landet och relativt få från stockholmsområdet,

varför någon nämnvärd ökning av antalet inackorderade studenter ej skulle

bli följden av en utflyttning. Därtill kommer, att den kraftigt ökade tillströmningen

av studenter till Stockholms universitet, inom några år beläget

inom samma område som skogs- och veterinärhögskolorna, sannolikt

skulle skapa än större bostadsproblem för studenterna än f. n. Skogs- och

veterinärhögskolornas lokaliteter torde med fördel kunna övertagas av

universitetet. Även statskontoret erinrar om att ämbetsverket i yttrande

över jordbrukshögskoleutredningens betänkande som sin mening anfört att

tanken på en gemensam högskola för ifrågavarande discipliner vore värd

att närmare prövas. Tidpunkten för att aktualisera denna tanke måste

vara synnerligen lämplig, innan beslut fattades om en eventuell utbyggnad

av undervisningen. Statskontoret uttalade sammanfattningsvis i denna del,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961 23

att de närmare förutsättningarna för en samordning i vetenskapligt, pedagogiskt

och administrativt hänseende av här ifrågavarande högskolor

närmare borde prövas. Då statskontoret har att taga ställning till det

nu förevarande betänkandet, träder enligt ämbetsverket nyss anförda synpunkter

i förgrunden. Vid handläggningen inom styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök av förevarande ärende har professor

Yngve Gustavsson anfört särskilda synpunkter på samarbetet mellan

olika forsknings- och undervisningsinstitutioner. Han uttalar därvid

bl. a.

Utöver vad styrelsen framhåller får jag anföra följande. Såsom jag närmare

utvecklat i ett särskilt yttrande till jordbrukshögskoleutredningens betänkande

finnes flera vägande skäl, som talar för att skogshögskolan samorganiseras

med lantbrukshögskolan. Likasa torde anledning finnas att söka

åstadkomma ett organiserat samarbete eller eventuellt ett organisatoriskt

samgående mellan statens skogsforskningsinstitut och motsvarande försöksinstitutioner

på jordbrukets område. Vid en förnyad överarbetning av den

skogsvetenskapliga verksamhetens organisation bör enligt min uppfattning

anförda frågor utredas. I samband härmed bör närmare undersökas huruvida

icke lokaliseringspolitiska synpunkter och vidare den begränsade tillgången

till tomtmark i anslutning till skogshögskolans och statens skogsforskningsinstituts

nuvarande byggnadsområde talar för en flyttning av den

skogsvetenskapliga verksamheten från Stockholm.

överstyrelsen för de tekniska högskolorna erinrar om, att överstyrelsen

i sitt remissutlåtande över det av jordbrukshögskoleutredningen avgivna

betänkandet förordade en utredning i frågan om en sammanslagning av

skogshögskolan med lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan. En utredning

härom bör genomföras på sådant sätt, att den ej medför någon

försening av skogshögskolans upprustning. Såväl den nya byggnad, vilken

kommittén föreslagit, som högskolans äldre byggnader synes vid en eventuell

utflyttning från Stockholm kunna övertagas av Stockholms universitet.

Eftersom den nuvarande förläggningsplatsen i stort sett ej erbjuder några

expansionsmöjligheter, torde en utflyttning därifrån redan ur denna synpunkt

vara för skogshögskolan fördelaktig. RLF anför, att vissa fördelar

skulle kunna uppnås genom en samordning av berörda fackhögskolor. Förbundet

anser, att det vore välbetänkt om man vid en långsiktig planering

lämnar möjligheter öppna för en dylik sammanslagning. Statens tekniska

forskningsråd säger sig finna det svårbegripligt, att denna fråga kan

avföras utan ytterligare utredning. Att en sådan utredning nödvändigtvis

skulle fördröja den erforderliga upprustningen kan ej anses självklart. Den

upprustning, som föreslagits, är enligt rådets mening i själva verket inte mera

omfattande än att den skyndsamt bör och kan genomföras. Svenska lantarbetsgivareföreningen

erinrar slutligen om att frågan om en organisatorisk

samordning av skogs-, lantbruks- och veterinärhögskolorna har övervägts

i andra sammanhang. Föreningen, som tidigare uttalat sig för ett dylikt sam
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj.ts proposition nr 118 är 1961

manförande, anser att frågan härom bör utredas. Då emellertid ett förverkligande

av denna tanke maste ske på lång sikt, bör den icke hindra genomförandet

av nu föreslagen omorganisation av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet.

Det är emellertid önskvärt, att denna omorganisation av

högskolan far sadan form, att den icke förhindrar ett senare sammanförande

av förenämnda undervisningsanstalter.

Departementschefen. 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté

har i enlighet med sina direkiiv företagit en allmän översyn av

skogshögskolans och statens skogsforskningsinstituts organisation och resurser.

Kommittén har därvid särskilt beaktat skogsbrukets ställning i

svenskt näringsliv och de utvecklingsmöjligheter för skogsnäringen, som

kan uppnås genom intensifierad forskning och genom reformering av den

högre utbildningen på det skogliga området.

Kommittén pekar i detta sammanhang inledningsvis på att skogsindustriernas

andel av nationalprodukten under större delen av 1950-talet uppgick

till omkring en tiondel och alltjämt torde vara av samma storleksordning.

Kommittén erinrar vidare bland annat om den särskilda betydelse,

som skogsbruket har för vårt folkhushåll genom att skogsprodukterna utgör

den viktigaste varugruppen i Sveriges export och värdet av dem kan

uppskattas till cirka 40 procent av det totala exportvärdet. Enligt kommittén

sker en fortgående ökning av virkesförrådet inom landet, som möjliggör

en utökning av avverkningarna. Samtidigt torde levnadsstandardhöjningen

i olika länder medföra, att efterfrågan på särskilt de mera förädlade

skogsprodukterna, såsom massa och papper, kommer att öka i betydande

grad. Möjligheterna för det svenska skogsbruket att även i framtiden göra

sig gällande på exportmarknaden beror dock givetvis på till vilka priser

skogsprodukterna kan erbjudas. Kommittén uttalar, att det naturligtvis är

vanskligt att ange forskningens betydelse ur ekonomisk synpunkt för skogsbrukets

framtida utveckling. Som exempel på storleksordningen av de

ekonomiska vinster, som forskningen på förevarande område kan frambringa

nämner kommittén att vissa i annat sammanhang gjorda beräkningar

bland annat visat, att en minskning av avverkningskostnaderna med

tio procent betyder en besparing av drygt 100 miljoner kronor årligen för

vårt samhälle och att produktionsfrämjande åtgärder, som ökar volymproduktionen

med tio procent och som leder till sådan förbättrad virkeskvalitet

och virkesvård att bruttovärdet per kubikmeter höjes med fem

procent, innebär en samhällsekonomisk vinst av ungefär 400 miljoner kronor

årligen. Mot bakgrunden av här antydda förhållanden måste enligt

kommittén angelägenheten av en upprustning av skogsforskningen och den

högre skogliga utbildningen bedömas. Kommittén har för sin del enhälligt

funnit att en dylik bedömning leder till att betydligt ökade resurser bör

ställas till skogsvetenskapens förfogande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

25

Kommitténs uppfattning har som framgår av den lämnade redogörelsen

för remissuttalandena i denna del inte mött invändning från något håll. I

stället har allmän tillfredsställelse uttalats över den positiva inställning till

skogsvetenskapens krav på ökade resurser som visats av kommittén. Från

flera håll har betonats att det framlagda upprustningsprogrammet måste

anses som ett minimiprogram. Åtskilliga remissinstanser har även framhållit

vikten av att upprustningen genomföres på ej alltför lång tid.

Kommitténs uppgifter visar enligt min uppfattning vilken avgörande betydelse

skogen har som en av grundvalarna för det materiella framåtskridandet

i vårt land. För att skogsnäringen skall kunna bibehålla och även

i önskvärd mån stärka sin ställning synes det emellertid nödvändigt att

metoderna för att utvinna skogsprodukterna utvecklas och att näringens

konkurrensförmåga i en alltmer hårdnande världsmarknad främjas. Att

härvidlag forskningen och den högre utbildningen har ytterst viktiga uppgifter

ligger enligt min mening i öppen dag. Jag delar därför helt kommitténs

uppfattning, att en upprustning av resurserna på skogsvetenskapens

område bör komma till stånd.

I förevarande sammanhang torde jag till närmare prövning få upptaga

vissa principiella spörsmål rörande dels den organisatoriska ramen för

ifrågavarande upprustning, dels den ungefärliga omfattningen av densamma

och dels den ordning enligt vilken olika åtgärder bör genomföras.

Kommittén föreslår, att den nu nödvändiga upprustningen av den skogsvetenskapliga

utbildningen och forskningen skall ske inom en enhetlig

organisatorisk ram. Detta ordnas enligt kommitténs mening bäst genom

att skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet sammanföres till en organisation.

I sin motivering för förslaget framhåller kommittén att den olikhet som

kan konstateras mellan forskningen vid skogshögskolan och vid skogsforskningsinstitutet

närmast gäller arbetsområdet, i det alt forskare vid

högskolan särskilt ägnat sig åt mindre omfattande undersökningar, som

ofta kunnat genomföras på kort sikt, medan institutets forskare till betydande

del engagerats i större och mera personalkrävande undersökningar,

ibland på mycket lång sikt. Denna olikhet anser kommittén delvis sammanhänga

med det förhållandet, att flertalet högskoleinstitutioner hittills

haft begränsade resurser. Enligt kommitténs mening skulle eu effektiv förstärkning

av den nuvarande högskolans resurser för såväl undervisning

som forskning medgiva, att även dess institutioner upptager mera omfattande

forskningsuppgifter. Kommittén konstaterar vidare, att det hittills

i stort sett även torde ha förhållit sig så, att både institutets och högskolans

forskare, om hänsyn tages till de personella och ekonomiska resurser som

i praktiken förelegat, haft ungefär samma möjligheter att inom fastställda

uppgifter för institutionerna välja forskningsobjekt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

Kommittén framhåller vidare, att forskningen på de flesta områden

numera i stigande omfattning kräver samarbete mellan företrädare för

olika ämnesspecialiteter och att detta i särskilt hög grad gäller skogsforskningen.

Kommittén har därför vid fördelningen av ämnesområdena för

högskolans och institutets institutioner sökt att åstadkomma en ökad specialisering

utan att inom samma arbetsområden inrätta skilda undervisnings-

och forskningsinstitutioner. Kommittén har nämligen även ur utbildningssynpunkt

ansett, att några strikta gränser ej bör uppdragas mellan

högskolans och institutets vetenskapliga avdelningar, särskilt som den rikliga

tillgången på forskningsmaterial vid institutets institutioner gör dessa

ytterst lämpade för utbildningen av forskare.

Genom att sammanföra skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

till en administrativ enhet erhålles enligt kommitténs mening en rationell

placering av institutioner och andra organ med arbetsuppgifter inom båda

de nuvarande administrativa enheterna. Kansliorganisationen skulle i väsentlig

grad kunna förenklas och förbättras, avvägningen av medelsbehovet

för olika ändamål underlättas och ökade möjligheter att utnyttja tillgängliga

vetenskapliga resurser i fråga om personal och utrustning ernås. Kommittén

anser även att en samlad skogsvetenskaplig organisation bör kunna

utåt framträda med större tyngd och bättre än för närvarande hävda skogsvetenskapernas

ställning i svenskt akademiskt liv. Den vidare akademiska

miljö, som en sammanslagen organisation innebär, bör även vara ett påtagligt

stöd för att upprätthålla och utveckla undervisningen på hög vetenskaplig

nivå. Kommittén har vidare föreslagit att det vid skogsforskningsinstitutet

tillämpade programförfarandet skulle utsträckas att gälla hela

den sammanslagna organisationen.

Såsom framgår av redogörelsen för kommittébetänkandet har en ledamot

inte anslutit sig till kommitténs förslag i denna del utan velat uppskjuta

ett slutligt ställningstagande till organisationsproblemet till dess

även andra alternativ behandlats. Skogshögskolans inordnande som en fakultet

i Stockholms universitet har därvid angivits vara det bästa under

förutsättning att samtidigt samordningen med skogsforskningsinstitutet ej

försämrades utan om möjligt förbättrades samt att kontakten med det

praktiska skogsbruket upprätthölls.

Flertalet av de hörda remissinstanserna har ägnat organisationsfrågan

stort intresse. Såsom framgar av redogörelsen för remissyttrandena är

meningarna i förevarande avseende synnerligen delade.

De invändningar, som huvudsakligen anförts särskilt bland universitetsoch

högskolemyndigheter mot kommitténs samordningsförslag, synes framför

allt grunda sig på uppfattningen att ett genomförande av kommitténs

förslag skulle alltför starkt inskränka på rätten för professorerna vid den

nuvarande högskolan att själva välja eller underkänna forskningsuppgifter

och att rektorsämbetet i samband därmed skulle få en annan karaktär än

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

27

för närvarande. Andra remissinstanser förmenar att forskningen i en sammanslagen

organisation skulle komma att tillmätas alltför stor vikt jämfört

med undervisningen. Vissa av skogsnäringens företrädare bland remissinstanserna

uttrycker oro för att samarbetet mellan den skogliga forskningen

och det praktiska skogsbruket skall äventyras genom en integrering

av skogshögskolan med skogsforskningsinstitutet.

Andra remissinstanser är emellertid av motsatt mening och tillstyrker

majoritetsförslaget om en sammanföring, bland annat de företrädare för

skogsindustriernas branschorganisationer, som vid behandlingen av vissa

forskningsfrågor ingår som adjungerade ledamöter i styrelsen för skogshögskolan

och skogsforskningsinstitutet. Av de närmast berörda parterna

har majoriteten av skogshögskolans lärarråd avstyrkt förslaget medan

skogsforskningsinstitutet tillstyrkt detsamma. Majoriteten av den gemensamma

styrelsen för de båda organen har också för sin del ansett, att en

sammanslagning bör ske, under förutsättning att normer ges som garanterar

en fri forskningssektor vid varje institution vid högskolan.

Flertalet av de remissinstanser, som ställt sig tveksamma eller som avstyrkt

det framlagda förslaget om en sammanföring av skogshögskolan

och skogsforskningsinstitutet till en administrativ enhet, har påyrkat att

organisationsfrågan ytterligare utredes. Därvid har bland annat ansetts

att möjligheterna bör undersökas, dels att åstadkomma närmare integration

av de tre högskolorna på jordbrukets område, dels att genomföra en närmare

organisatorisk samordning av skogshögskolan med Stockholms universitet.

För egen del vill jag först erinra om att frågan om möjligheterna att

åstadkomma en organisatorisk samordning av samtliga de fackhögskolor

och forskningsinstitut, som sorterar under jordbruksdepartementet, redan

behandlats i den till årets riksdag lämnade propositionen nr 69 angående

upprustning av forskning, försök och högre undervisning på jordbruksoch

trädgårdsområdena. Förslaget att organisatoriskt anknyta de tre högskolorna

på jordbrukets område till en enhet har därvid avvisats och i

stället har ett samarbetsorgan ansetts böra komma till stånd, bestående

av ordförandena i de olika högskolornas styrelser, rektorerna vid de tre

högskolorna och en professor vid varje högskola. Samarbetsorganet skall

närmast ha till uppgift att söka få till stånd samarbete och kontakt främst

mellan närliggande ämnesområden berörande de tre högskolorna. I nämnda

proposition har jag även uttalat att ett vidgat samarbete mellan universitet

och högskolor på såväl undervisningens som forskningens områden

bör vara en av utvägarna att möta de krav, som i framtiden kommer att

ställas på de högre läroanstalterna men att samarbetet mellan de under

jordbruksdepartementet lydande högskolorna liksom mellan dessa samt

universitet och andra högskolor i vart fall tills vidare med fördel kan inriktas

på sådana avsnitt och spörsmål, där klara fördelar står att vinna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj-.ts proposition nr 118 åt 1961

och där samarbetet mer organiskt växt fram. Jag har inte i förevarande

sammanhang funnit anledning till några ändringar i detta uttalande. Ej heller

har jag kunnat finna några nya sådana skäl till att nu samordna skogshögskolan

med Stockholms universitet att det skulle vara berättigat fördröja

skogsforskningens upprustning med nya utredningar. Jag vill emellertid

framhålla att jag i det följande avser föreslå en så nära anpassning

som möjligt till universitetsförhållanden i fråga om befattningstyper, anställningsformer

och anställningsvillkor samt beträffande tilldelning av

hjälpresurser i form av biträdespersonal, materiel m. m. Under sådant förhållande

synes det nu förestående ställningstagandet till organisationen på

det skogsvetenskapliga området ej behöva innebära ett hinder för framtida

överväganden i anslutning till universitetens kommande organisation.

Vad härefter angår sammanföringen av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

till en organisation vill jag först erinra om att skogsforskningsinstitutet

enligt sin instruktion är det centrala organet för den med

statsmedel bedrivna vetenskapliga forskningen på skogsbrukets område,

under det att skogshögskolan enligt sina stadgar har att meddela på vetenskaplig

och praktisk grund vilande undervisning i skogshushållning samt

genom vetenskaplig forskning främja skogsbrukets utveckling. Som framgår

av vad förut anförts, bedrives emellertid jägmästarutbildning jämväl

vid vissa institutioner vid skogsforskningsinstitutet, varjämte större delen

av den vidare forskarutbildningen också kommit att ske vid institutet. Såsom

kommittémajoriteten framhållit, synes det inte heller så mycket vara

forskningens karaktär utan fastmer inriktningen på olika arbetsområden

som i någon mån betingat olikheterna i de forskningsuppgifter som hittills

upptagits vid de båda enheterna. Den nära samhörigheten mellan skogshögskolan

och skogsforskningsinstitutet markeras jämväl av det förhållandet,

att styrelsen för ifrågavarande båda skogsvetenskapliga centra ansetts böra

vara gemensam. Slutligen må uppmärksammas att såväl högskolans rektor

som institutets chef förordnas av Kungl. Maj:t.

I det följande avser jag att på grundval av kommitténs i det avseendet

enhälliga betänkande framlägga förslag till arbetsfördelning mellan de

olika skogsvetenskapliga institutionerna i syfte att därigenom skapa största

möjliga utrymme för utbyggnad av de vetenskapliga resurserna. Den härigenom

eftersträvade mera systematiska arbetsfördelningen kommer att

medföra ökat behov av samordning såväl i fråga om undervisning som

forskning. De nuvarande institutsavdelningama förutsättes sålunda skola

i ökad omfattning medverka i undervisningen, särskilt på högre stadium

samt i forskarutbildningen.

Antalet beröringspunkter mellan de båda skogsvetenskapliga organen är

sålunda redan nu synnerligen omfattande och kan vid bifall till mina i det

följande framlagda förslag förväntas bli än större. I det föregående har jag

framhållit nödvändigheten av att en successiv upprustning av resurserna

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

29

på skogsforskningens och den högre skogliga undervisningens område kommer

till stånd. Behoven är emellertid stora och torde nästan alltid kunna

komma att motiveras som inte tillfredsställande täckta. Enligt min mening

är det därför oundgängligen nödvändigt för att statsmakterna skall kunna

fatta beslut om erforderliga medelsanvisningar, att en samlad bild av medelsbehovet

med noggrann angelägenhetsgradering årligen kan presenteras.

Detta är en av anledningarna till att hela den skogsvetenskapliga verksamhet,

varom här är fråga, bör inordnas i en enhetlig ram. Men även i övrigt

finner jag de av kommittémajoriteten anförda skälen för en samorganisation

bärande och de av vissa remissinstanser gjorda invändningarna anser

jag inte övertygande. Med hänsyn till erinringarna mot att programförfarandet

skulle utsträckas jämväl till de nuvarande undervisningsinstitutionerna

är jag, som jag närmare kommer att utveckla i nästa avsnitt, emellertid

beredd att på denna punkt om ock med tvekan jämka kommitténs

förslag i avvaktan på den utveckling av forskningsväsendets organisation

som kan förmodas komma att äga rum även inom andra vetenskapliga

områden. Efter gjorda överväganden har jag kommit till den uppfattningen

att kommitténs organisationsförslag, med vissa i det följande närmare behandlade

jämkningar, bör läggas till grund för den organisatoriska utformningen

av den skogsvetenskapliga verksamheten och nuvarande skogshögskola

och skogsforskningsinstitut per den 1 juli 1962 sammanföras till en

enhet. Organisationen bör i enlighet med kommitténs förslag benämnas

skogshögskolan.

III. Den skogsvetenskapliga undervisningens och forskningens

ledning m. m.

Nuvarande förhållanden. Enligt nu gällande stadgar skall skogshögskolan

meddela på vetenskaplig och praktisk grund vilande undervisning

i skogshushållning samt genom vetenskaplig forskning främja skogsbrukets

utveckling.

Statens skogsforskningsinstitut är enligt gällande instruktion det centrala

organet för den med statsmedel bedrivna skogliga forskningen i landet.

Institutet har sålunda till uppgift att klargöra skogarnas tillstånd och vägarna

för skogsbrukets ändamålsenliga bedrivande samt att sprida kännedom

därom. 1 detta syfte åligger det institutet bl. a. att anordna och utföra

vetenskapliga undersökningar och praktiska försök för att utforska förutsättningarna

för en ändamålsenlig skogshushållning, bör sådana undersökningar

och försök disponerar institutet f. n. tre försöksparker, nämligen

vid Tönnersjöheden i Hallands län, Siljans!ors i Kopparbergs län

samt Svartberget och Kulbäcksliden i Västerbottens län. Härtill kommer

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

ett försöksfält vid Bogesund utanför Stockholm. Skogsmarken har en

areal av sammanlagt omkring 5 000 ha.

Skogshögskolans nuvarande organisation bygger i stort sett på beslut

vid 1948 års riksdag angående utbyggnad av lantbruks-, veterinär- och

skogshögskolorna m. m., medan skogsforskningsinstitutet fick sin nuvarande

organisation i huvudsak fastställd år 1939 i samband med riksdagens

principbeslut beträffande omorganisation av dåvarande skogsförsöksanstalten.

På grund av den då rådande krissituationen dröjde det dock

till den 1 juli 1944, innan den beslutade omorganisationen kunde genomföras.

Genom beslut av 1946, 1948 och 1954 års riksdagar har institutet,

som den 1 juli 1945 erhöll sitt nuvarande namn, utbyggts med vissa nya

avdelningar.

Skogshögskolan. Verksamheten vid skogshögskolan står under

ledning av styrelsen, lärarrådet, högskolans rektor och undervisningsnämnden.

Styrelsen, som är gemensam för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

skall bl. a. ha inseende över högskolan och främja dess verksamhet,

och inom ramen för gällande stat handha högskolans ekonomi samt

årligen efter förslag av lärarrådet fastställa plan för undervisningen. Styrelsen

utgöres av elva ledamöter. Chefen för domänverket, chefen för skogsstyrelsen,

skogshögskolans rektor och chefen för statens skogsforskningsinstitut

är självskrivna ledamöter. Övriga sju ledamöter utses av Kungl.

Maj:t för en tid av tre år. En av ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t

till ordförande. Styrelsen väljer för ett år i sänder vice ordförande.

Lärarrådet, som omfattar högskolans samtliga professorer, skall bl. a.

ha inseende över skogshögskolans vetenskapliga angelägenheter och till

styrelsen avge förslag till undervisningens planläggning. På lärarrådet ankommer

också att antaga studerande vid högskolan, att pröva ansökningar

om avläggande av skogsvetenskaplig licentiatexamen samt att

bedöma avlagda disputationsprov för erhållande av skogsvetenskaplig

doktorsgrad.

Den närmaste tillsynen över skogshögskolan utövas av rektor, vilken

bl. a. åligger att vara ordförande i lärarrådet, att vaka över undervisningen

och att efter prövning av ansökningar om civiljägmästarexamen utfärda

examensbetyg. Till rektor förordnar Kungl. Maj:t, efter förslag av styrelsen,

för högst fem ar en av högskolans professorer. Förslag om innehavare

av rektorsämbetet avges av styrelsen efter hörande av lärarrådet. För ett

år i sänder utses vidare av styrelsen en av högskolans professorer att vid

förfall för rektor såsom prorektor fullgöra dennes åligganden.

För undervisningens planmässiga ordnande och för granskning av studieplaner

och förslag till sådana finnes vid högskolan en undervisningsnämnd.

Nämnden skall minst en gång varje år överlägga med ombud för

de studerande angående frågor, som sammanhänger med undervisningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

31

Vidare skall den årligen upprätta och till lärarrådet överlämna förslag till

undervisningsplan för nästkommande sommar-, höst- och vårterminer.

Nämnden består av rektor och minst två av lärarrådet valda ledamöter.

Statens skogs forskningsinstitut. Verksamheten vid statens

skogsforskningsinstitut står under ledning av styrelsen, institutets chef

samt föreståndarkollegiet.

Styrelsen är som förut nämnts gemensam för skogshögskolan och institutet.

Bland styrelsens åligganden på nu ifrågavarande område märks bl. a.,

att den skall ha överinseende över institutet och främja dess verksamhet,

med uppmärksamhet följa utvecklingen inom området för institutets verksamhet

och själv vidtaga eller hos statsmakterna framlägga förslag till

åtgärder, som anses lämpliga för främjande av den skogliga forskningen.

Vidare skall styrelsen årligen fastställa arbetsplan för institutets verksamhet.

Styrelsens sammansättning har angivits i samband med den i det föregående

lämnade redogörelsen för skogshögskolans organisation.

Närmaste ledningen av institutet utövas av en chef, som helt ägnar sig

åt institutets ledning och sålunda icke själv har ansvaret för någon särskild

avdelning. Chefen, som förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av sex

år, skall leda och övervaka institutets verksamhet i dess helhet och upptaga

och vårda förbindelser med för skogsbruket verksamma institutioner

och organ samt med skogsbrukets praktiska utövare. Han skall vidare

tillse, att arbetsuppgifterna på lämpligt sätt fördelas mellan institutets

avdelningar och befattningshavare och att erforderligt samarbete kommer

till stånd. Chefen är därjämte ordförande i institutets föreståndarkollegium.

Frågor av mera allmän eller väsentlig betydelse som berör den skogliga

forskningen skall, innan de föredrages i styrelsen, ha varit föremål för

överläggning i nämnda föreståndarkollegium. Föreståndarkollegiet består

av chefen och avdelningsföreståndarna vid institutet.

Styrelsen äger för överläggning i frågor rörande forskningsverksamheten

och vad därmed sammanhänger i mån av behov tillkalla i frågorna sakkunniga

personer. Med stöd härav har med vissa tidsintervaller på skogsforskningsinstitutet

hållits överläggningar rörande institutets arbetsprogram,

s. k. femårsmöten. I dessa överläggningar deltager — förutom styrelsens

ledamöter, skogshögskolans professorer och skogsforskningsinstitutets

avdelningsföreståndare, försöksledare och assistentpersonal -— representanter

för olika skogliga myndigheter, institutioner och organisationer.

Till ledning för överläggningarna avger institutets avdelningsföreståndare

berättelser över verksamheten under senast förflutna verksamhetsperiod

samt framlägger förslag till arbetsprogram för den kommande perioden.

De synpunkter och rekommendationer, som framkommer vid ifrågavarande

möten, ligger sedan till grund för styrelsens ställningstaganden vid

fastställandet av de årliga arbetsplanerna för institutet samt vid uppgörandet

av förslag till utgiftsstater etc.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

Kommittén. Kommittén har närmare utvecklat vad den föreslagna samorganisationen

i praktiken bör innebära i fråga om de vetenskapliga institutionernas

ställning och arbetsuppgifter och har i sammanhang härmed

framlagt förslag till utformning av den administrativa ledningen samt

kansli- och kameralorganisationen ävensom vissa andra gemensamma

serviceavdelningar.

De vetenskapliga institutionernas ställning. Kommittén erinrar om att en

viss planering av forskningsarbetet erhålles redan genom arbetets uppdelning

på skilda institutioner, genom en specialiserad personaluppsättning

och genom anvisning av medel till bestämda ändamål. Vid skogsforskningsinstitutet

har dessutom på grundval av överläggningar mellan forskarna

och skogsbrukets företrädare skett en kartläggning av aktuella

forskningsuppgifter, vilken tjänat som underlag för av styrelsen fastställda

årsprogram för skogsforskningens bedrivande. Dessa överläggningar torde

även ha lämnat vägledning för den vid skogshögskolan bedrivna forskningen,

men denna har icke redovisats eller bebådats på motsvarande

sätt. Däremot har i årsredogörelsen för skogshögskolan lämnats en översikt

även av vid denna avslutad och pågående forskning. Vid en sammanslagen

organisation uppkommer spörsmål om en viss planering av forskningen

i programform bör bibehållas eller icke samt om en sådan planering

skall omfatta hela den nya organisationen eller endast delar av densamma.

Kommittén anför härom bl. a.

Vid övervägande av dessa frågeställningar synes särskilt böra uppmärksammas,

att den organiserade kontakten med skogsnäringen och den bl. a.

härpå grundade arbetsplaneringen måste bedömas ha starkt påverkat inriktningen

av forskningen vid institutet på aktuella och för skogsbrukets

utveckling påtagligt betydelsefulla problem. Detta har kunnat ske samtidigt

som forskarna haft tillfredsställande möjligheter att upptaga forskningsuppgifter,

som framkommit under det mer långsiktiga forskningsarbetets

bedrivande, och att utföra vissa undersökningar, som uppdragits

åt institutet av myndigheterna eller olika skogsbruksintressenter. Programmen

synes ej heller ha hindrat upptagandet av långsiktiga grundforskningsuppgifter.

Tvärtom torde den kartläggning och diskussion av frågeställningarna

inom skogsforskningen, som ägt rum i samband med arbetsplaneringen,

många gånger ha stimulerat till upptagandet av sådana grundforskningsuppgifter.

Därjämte torde planeringen på ett alldeles speciellt

sätt ha möjliggjort en rationell användning av befintliga ekonomiska och

personella resurser samt underlättat anskaffningen och tilldelningen av

medel för verksamheten såväl från staten som från enskilda. Genom programuppläggningen

har nämligen en administrativ form för tillkomsten av

lämpliga forskargrupper förefunnits och en kartläggning och penetrering

av forskningsuppgifterna och de härför erforderliga resurserna även på

lång sikt kommit till stånd. Det samarbete med det praktiska skogsbruket,

som ingår som ett led i programuppläggningen, torde också ha ökat institutets

möjligheter till forskning och verkat stimulerande för de enskilda

forskarna. De påtagliga fördelar utan påvisbara olägenheter som program
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

33

uppläggningen hittills haft synes enligt kommitténs mening icke böxa av^

varas i en ny organisation.

Det har framhållits i diskussionen, att det skulle ligga ett särskilt värde

i att för högskolans forskare endast statuterna för tjänsternas avgränsning

samt de personella och ekonomiska resurserna angav området och

omfattningen av vederbörandes forskningsuppgifter. Utan att vilja^ pa

forskningens område liksom i all annan skapande verksamhet pa nagot

sätt förringa värdet av frihet att taga initiativ och söka skaffa sig möjligheter

att fullfölja dem, har dock kommittén icke kunnat underlåta att i

detta sammanhang taga hänsyn till vissa förhallanden i den praktiska uppläggningen

och i fullföljandet av även högskoleinstitutionernas arbete. Så

länge utbildningsuppgifterna på ett lägre akademiskt plan nästan helt tagit

resurserna i anspråk hos ifrågavarande institutioner har förevarande spörsmål

icke haft någon påtaglig betydelse. I och med att forskarutbildningen

och forskningen ökar i omfattning och därmed ökade resurser ställes till

förfogande och ytterligare resurser påfordras måste emellertid denna del

av ifrågavarande institutioners verksamhet bedömas alltmer likformigt med

de rena forskningsinstitutionernas. Vidare torde det förhålla sig så, att vid

forskningsinstitutioner av någon väsentlig betydenhet oavsett deras administrativa

placering forskningsuppgifterna kartlägges och planer för forskningens

bedrivande uppgöres i förväg.

Kommittén har för sin del funnit det rimligt att dylika inom de nuvarande

högskoleinstitutionerna erforderliga program anslutes till arbetsplaneringen

inom det nuvarande institutet. Kommittén föreslår därför att

det vid skogsforskningsinstitutet tillämpade programförfarandet i sina

huvuddrag bibehålies och utvidgas till att omfatta samtliga vid den sammanförda

organisationen befintliga institutioner.

Enligt kommitténs mening bör programmen icke gå alltför mycket i

detalj. De bör sålunda lämna tillfredsställande utrymme för de enskilda

institutionerna och forskarna att inom ramen för befintliga resurser upptaga

tillfälliga forskningsuppgifter eller uppgifter, som framkommer vid

eller under arbetet med de i programmen redovisade uppgifterna. Vidare

bör programmen lämna visst rum för fullgörandet av sådana forskningsoch

utredningsuppdrag, som efter styrelsens beslut kan mottagas från

enskilda uppdragsgivare och som betalas av dessa.

Vid fastställandet av program bör enligt kommitténs mening särskilt

beaktas vissa speciella förhållanden som har betydelse för de institutionsföreståndare

och andra tjänstemän, som ansvarar för mera omfattande

delar av undervisningen. Även om också dessa institutioner redovisas i

programmen torde omfattningen och inriktningen av ifrågavarande personals

sålunda redovisade forskning i huvudsak avgöras av vad som kan

bedömas möjligt och lämpligt i förhållande till undervisningsbördan och

de därmed sammanhängande uppgifterna.

Kommittén framhåller att infogandet av samtliga institutioner i ett

gemensamt program också får sos som en logisk följd av att forsknings
3

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 118

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

fältet uppdelats mellan institutionerna på ett sådant sätt att i princip endast

en institution skall svara för ett och samma ämnesområde.

Kommittén anför, att på vissa håll den uppfattningen har framkommit

att innehavare av en undervisningsprofessur främst bör besitta pedagogisk

skicklighet och icke lämpligen bör sättas in i ett forskningsarbete, som

endast har sekundärt intresse för honom. Kommittén erinrar emellertid

om att universitetsutredningen förutsatt, att akademisk utbildning till

magisterstadiet i stor omfattning bör kunna ombesörjas av andra lärarkrafter

än professorer.

I fråga om den administrativa ledningen för den föreslagna skogshögskolan

framlägger kommittén i huvudsak följande förslag.

I spetsen för högskolan bör finnas en styrelse, bestående av det antal

ledamöter, som Kungl. Maj:t bestämmer, med cheferna för domänverket

och skogsstyrelsen och den i det följande föreslagne rektorn som självskrivna

ledamöter. Övriga ledamöter bör liksom nu utses av Kungl. Maj:t

för en tid av tre år.

Kommittén finner det angeläget att i detta sammanhang betona vikten av

att skogsnäringens olika grenar är representerade i styrelsen för skogshögskolan

liksom att styrelsen genom sin sammansättning medger kontakt

med forskning och akademisk utbildning utanför skogshögskolan.

Under styrelsen skall organisationen ledas av en från andra uppgifter

friställd befattningshavare. Kommittén har icke funnit anledning att för

denne befattningshavare frångå den hävdvunna tjänstebenämningen rektor.

Han bör utses för viss tid av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen,

som i ärendet bör höra det i det följande angivna kollegiet. I fråga om

rektorsbefattningen anför kommittén bl. a.

Rektor bör ha ådagalagt framstående skicklighet inom skoglig forskning

eller inom därmed sammanhängande forskningsområde. Han bör vidare

besitta administrativ förmåga och ha god inblick i och förståelse

för den skogsvetenskapliga forskningens och utbildningens villkor och

möjligheter. Det bör åligga styrelsen att vid avgivande av förslag till besättandet

av rektorsposten särskilt yttra sig om vederbörandes kompetens

i nu nämnda hänseenden. Om styrelsen funnit flera kandidater tänkbara,

bör den i sitt förslag avgiva förord för en av dem.

Det kan förutsättas, att vanligen en av institutionsföreståndarna kommer

att utses till rektor. Det synes emellertid icke ändamålsenligt att begränsa

urvalsmöjligheterna till enbart högskolans professorer. Enligt kommitténs

mening bör möjlighet finnas att till rektor utse även annan person,

som fyller de angivna kompetenskraven.

Med hänsyn till att rektor bör vara obunden vid ståndpunktstaganden

och att han bör framstå som opartisk i kontroversiella frågor mellan t. ex.

olika institutioner, synes det också vara lämpligt, att han har en så fristående

ställning som möjligt. Enligt kommitténs uppfattning bör därför

om till rektor utses en institutionsföreståndare, hans professorsbefattning

besättas med annan ordinarie innehavare. Skulle en forskare som en läng
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

35

re tid tjänstgjort som rektor vilja återvända till sitt forskningsområde,

torde möjligheter finnas att i lämplig form bereda vederbörande tillfälle

härtill.

Rektors uppgifter i en samordnad organisation kan enligt kommittén i

sina huvuddrag angivas på ungefär följande sätt.

Rektor bör åligga att leda och övervaka skogshögskolans verksamhet i

dess helhet. Han bör därvid bl. a. hålla sig underrättad om skogsbrukets

samt den skogliga forskningens och undervisningens tillstånd och villkor

samt för styrelsen framlägga förslag till åtgärder för främjande av forskning

och undervisning och i övrigt påkalla styrelsens uppmärksamhet å

spörsmål, som berör hithörande verksamhet. Därjämte bör det åvila rektor

att upptaga och upprätthålla förbindelser med för skogsbruket verksamma

institutioner och organ samt med skogsbrukets praktiska utövare. En av

rektors viktigaste uppgifter är att sammanhålla, samordna och befordra

arbetet inom högskolans olika institutioner och att tillse, att förekommande

göromål behörigen fördelas mellan institutionerna. Inför styrelsen

hör rektor föredraga på densamma ankommande ärenden.

Efter styrelsens bestämmande bör rektor kunna delegera föredragningsskyldigheten

gentemot styrelsen beträffande vissa ärenden eller typer av

ärenden till annan befattningshavare, såsom prorektor eller den i det följande

föreslagne administrative byråchefen. Vid behandlingen av forskningsprogrammen

bör vidare institutionsföreståndarna föredraga sina

respektive delar. Slutligen bör rektor bl. a. vara ordförande i skogshögskolans

professorskollegium.

Styrelsen bör enligt kommitténs förslag efter hörande av professorskollegiet

för viss tid utse en prorektor.

Kommittén förutsätter att under ordförandeskap av rektor institutionsföreståndarna

bildar ett kollegium.

Kollegiet bör bestå av samtliga professorer. Därest en institution skulle

ha föreståtts av laborator borde denne ha ingått i kollegiet.

Kollegiet bör i undervisningsfrågor äga samma befogenheter som den

nuvarande skogshögskolans lärarråd och i övrigt vara rådgivande organ för

styrelse och rektor.

Kommittén anför i förevarande sammanhang att den icke funnit skäl

att man när det gäller undervisningsnämnd skall tillämpa andra bestämmelser

för skogshögskolan än för universiteten. Kommittén föreslår därför,

att det vid skogshögskolan skall finnas en undervisningsnämnd med

uppgift att bereda ärenden om undervisningens planmässiga ordnande,

granska studieplaner och studiehandböcker samt framlägga förslag i sådana

eller liknande frågor. Nämnden bör bestå av rektor, prorektor och

därutöver fem ledamöter. Av sistnämnda ledamöter bör kollegiet välja två,

medan återstående tre bör utses av skogshögskolans studentkår på sätt

denna beslutar. Nämnden bör sammanträda en gång under senare delen av

höst- och vårtermin samt i övrigt då rektor finner det erforderligt eller då

minst tre av ledamöterna för angivet ändamål gör framställning därom.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

Kommittén föreslår vidare, att för beredning av undervisningsfrågor

m. m. bör finnas ett särskilt utskott, undervisningsrådet. Detta råd bör

lämpligen utgöras av de i det föregående angivna ledamöterna av undervisningsnämnden,

med undantag dock för nämndens studentrepresentanter.

Då behov därav föreligger, bör föreståndaren för högskolans förläggning

i Garpenberg kunna deltaga i rådets överläggningar.

För beredning av bl. a. samordningsfrågor inom forskningsverksamheten

bör därjämte enligt kommitténs mening finnas ett forskningsråd,

förslagsvis bestående av rektor, prorektor och två av kollegiet utsedda

ledamöter.

Ledamöter av undervisningsråd och forskningsråd föreslås böra utses

för viss, förhållandevis kort tidsperiod, så att möjlighet finnes att successivt

fördela dylika uppdrag mellan olika professorer.

Kansliorganisationen. Med stöd av bl. a. en av statens organisationsnämnd

verkställd undersökning beträffande en gemensam administrativ och kameral

verksamhet vid skogshögskolan föreslår kommittén följande organisation

av ifrågavarande verksamhet.

Organisationen bör omfatta kansli och kameralkontor. Ledningen av

densamma bör under rektor handhas av en administrativ chefstjänsteman.

Med hänsyn till rektors betydelsefulla ledande och samordnande arbetsuppgifter

är det synnerligen angeläget, att han i största möjliga utsträckning

kan avlastas handläggningen av löpande administrativa frågor. Det

är därför av vikt att den ifrågavarande administrative befattningshavaren

har en sådan kapacitet och ställning, att han icke blott kan bereda och

föredraga ärenden för rektor och styrelsen utan även självständigt avgöra

åtskilliga frågor, som eljest skulle åvila rektor. Han bör vidare på ett

avgörande sätt vara de olika institutionsföreståndarna behjälplig vid handläggningen

av administrativa angelägenheter inom resp. institutioner eller

som angår flera institutioner gemensamt.

Vill man erhålla en person, som uppfyller nu angivna krav, kan befattningen

enligt kommitténs mening icke placeras i lägre tjänsteställning än

som byråchef. Kommittén anför vidare.

På kansliet bör i övrigt tjänstgöra en registrator i lönegrad A 10, en kontorist,

tre kanslibiträden och fyra kontorsbiträden. Av sagda personal beräknas

en befattningshavare såsom handsekreterare åt rektor, en befattningshavare

för ritarbeten och liknande uppgifter samt två befattningshavare

för skötsel av telefonväxel. Kameralkontoret bör förestås av en

intendent och i övrigt bestå av följande befattningshavare, nämligen en

kassör i lönegrad A 10, en materialförvaltare, en kontorist, två kontorsbiträden

och en förrådsman. Vidare bör under kontoret sortera en förste

expeditionsvakt, tre vaktmästare och en maskinist. Av vaktmästarna bör

eu vara port- och planteringsvakt.

Kameralkontorets arbetsuppgifter bör bl. a. omfatta personalredovisning,

löneuträkningar och skattefrågor, in- och utbetalningar, bokföring

och ekonomisk rapportering samt kostnadskalkylering och budgetering i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

37

samband med uttagande av ersättningar för forskningsuppdrag o. d. Till

kontoret bör vidare höra en inköps- och förrådsdetalj. Intendenten bör

i huvudsak självständigt bereda och föredraga de till kameralkontoret

hörande ärendena. Han bör även fungera som ersättare för den i det

föregående föreslagne byråchefen. Med hänsyn till omfattningen och svårighetsgraden

av de arbetsuppgifter, som sålunda skulle åvila intendenten,

bör befattningen enligt kommitténs mening placeras i lönegrad A 23.

Ledamoten Kull anför i särskilt yttrande, att lönesättningen för de båda

topptjänsterna vid kansliorganisationen bör ske under beaktande av lönegradsplaceringen

för tjänster å liknande administrativa enheter på andra

håll inom statsförvaltningen.

Övriga serviceorgan. Jämte kansliorganisationen framstår skogsbiblioteket

enligt kommitténs mening som det viktigaste gemensamma serviceorganet.

Kommittén framhåller den stora betydelse, som ett välutrustat

bibliotek och en smidigt organiserad litteraturtjänst har såväl för utbildningen

till jägmästare som för forskarutbildningen och för forskningen i

allmänhet. Särskilt beaktande förtjänar den alltmer ökade betydelsen av

en rationell och effektivt verkande översättningstjänst. Frågan om hur

litteraturtjänsten vid skogsbiblioteket skall organiseras sammanhänger nära

med spörsmålet om översättningstjänstens uppläggande. Kommittén,

som funnit de meddelade utredningsdirektiven knappast lämna utrymme

för en närmare prövning av förevarande frågekomplex, föreslår, att detsamma

göres till föremål för en särskild utredning.

Kommittén har diskuterat behovet av ytterligare några för högskolan

i sin helhet gemensamma serviceavdelningar. Gjorda undersökningar har

visat, att serviceavdelningar i form av laboratorier och verkstäder hittills

närmast tillkommit för tillgodoseende av vissa institutioners egna behov

även om de i viss utsträckning använts också för gemensamma ändamål.

Enligt kommitténs mening bör vissa serviceavdelningar utbyggas så att de

kan tjäna hela den föreslagna organisationens behov, även om de administrativt

är förlagda till den institution, med vilken de har den närmaste

haturliga samhörigheten. De serviceorgan kommittén härvidlag åsyftar är

dels ett kemiskt laboratorium, dels en fimekanisk verkstad, eu grovmekanisk

verkstad och en snickeriverkstad. Någon flyttning av nu befintliga

organ föranledes icke av kommitténs förevarande förslag. Det kemiska

laboratoriet bör sålunda vara förlagt till institutionen för botanik och

marklära, eller, som institutionen föreslås benämnd, institutionen för

skogsekologi. Den finmekaniska verkstaden bör vara förlagd till den skogsgenetiska

institutionen, medan den grovmekaniska verkstaden samt snickeriverkstaden

bör förläggas till institutionerna för arbetslära resp. virkeslära.

Utöver nu angivna serviceorgan bör vid skogshögskolan finnas ett centralt

fotografiskt laboratorium, där standardkopiering, framställning av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

skioptikonbilder och vissa förstoringsarbeten skall kunna ske. Laboratoriet

skall även kunna handha mikrofilmning av arkivhandlingar. Ifrågavarande

serviceorgan bör administrativt sortera under skogsbiblioteket. Enligt kommitténs

uppfattning bör dock styrelsen utse någon av institutionsföreståndarna

att ha närmaste överinseendet över laboratoriet. Ett bildarkiv, som

f. n. är under uppläggning, bör ävenledes sortera under biblioteket och stå

under överinseende av en institutionsföreståndare.

Vidare bör liksom nu finnas en särskild befattningshavare för handhavande

och underhåll av de olika institutionernas samlingar m. m. I administrativt

hänseende bör han vara placerad på den skogszoologiska institutionen.

Kommittén framhåller att det är av vikt att högskolans ledning

tillser, att ifrågavarande serviceavdelningar fungerar som gemensamma

organ för samtliga de institutioner, som kan vara i behov av deras tjänster.

Yttrandena. Kommitténs förslag att det vid skogsforskningsinstitutet tilllämpade

programförfarandet i sina huvuddrag bibehålies och

utvidgas till att omfatta samtliga vid den sammanförda organisationen befintliga

institutioner synes vara en väsentlig orsak till att flera remissinstanser

icke funnit sig böra godtaga eller utan närmare utredning kunna taga

ställning till förslaget om en sammanslagning av skogshögskolan och

skogsforsningsinstitutet. Det är härvid närmast den inskränkning som programförfarandet

ansetts innebära i institutionsföreståndarnas möjligheter

att fritt välja forskningsobjekt, som föranlett motståndet. Även bland de remissinstanser,

som funnit sig böra godtaga kommitténs förslag till sammanslagning

av de båda institutionerna, har uttalanden gjorts beträffande

behovet av utrymme för dylik fritt vald forskning, ofta kallad fri forskning.

Av de meningar som framförts må här återges följande.

Skogsstyrelsen anför, att det har omvittnats, att programforskningen vid

skogsforskningsinstitutet, i princip styrd av skogsbrukets önskemål och

krav och prövad i sista hand av institutsstyrelsen, icke innebär nämnvärt

tvång för vederbörande forskare, som i allmänhet i egenskap av förslagsställare

får följa egna idéer och intentioner. Det förefaller då ligga nära till

hands, anser styrelsen, att något vrida på problemet och tillåta fri forskning

vid den nya enhetens undervisningsavdelningar. Därmed skulle en konfliktanledning

kunna försvinna, och det återstår blott att uppställa vissa regler

för verksamhetens begränsning vid nämnda avdelningar. Dessa regler torde

väl knappast behöva innehålla annat än att var och en föreståndare eller

likställd håller sig inom sitt ämnesområde, att forskningsarbetets omfattning

anpassas efter den tid, som med hänsyn till utövande av en fullödig

undervisning kan vara disponibel, att anvisade anslag ej överskrides samt

att forskningsarbetet skall fullföljas. Det ligger i sakens natur att en sådan

fri forskning icke bör kringgärdas med alltför mycket bestämmelser. Om

likväl tillstånd till fri forskning i vissa fall anses erforderligt, bör detta

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

39

meddelas av forskningsrådet och icke av rektor ensam, sedan styrelsen i

vanlig ordning fattat ställning till medelsanvisning för ändamålet. Skogsstyrelsen

kan icke finna att det skulle vara omöjligt att vid de två organens

sammanslagning infoga skäligt och tillräckligt utrymme för fri forskning

vid i första hand undervisningsinstitutionerna. De övriga institutionernas

programforskning, som självfallet måste fortsätta som sådan, lärer enligt

uppgift äga tillbörlig frihet. Bestämmelser rörande de olika institutionernas

ställning i nämnda hänseende bör enligt styrelsens mening införas i

stadgan för skogshögskolan.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut är övertygad

om att undervisningsinstitutionerna icke bör deltaga i den s. k. programbundna

forskningen i annan mån än vederbörande institutionsföreståndare

finner med sina och sina underlydandes övriga uppgifter förenligt

att påtaga institutionen sådan forskning. Skogshögskolans lärarråd kan ej

biträda förslaget enligt kommitténs riktlinjer. Lärarrådet anför att idealet

för skogshögskolans del är att fri forskning utan särskild ansökan eller

redovisningsskyldighet skall kunna bedrivas med tillräckligt stora statsanslag

såsom vid i detta avseende mera gynnade högskolor eller vid universiteten.

Med instämmande i kommitténs uttalande vad avser s. k. fri och

bunden forskning framhåller dock professor Nylinder gentemot lärarrådet,

att forskningen på visst sätt kommer att bli garanterat friare enligt utredningens

förslag än vad som f. n. är fallet. Nu är forskningen för den lägre

akademiska personalen på en institution endast fri så länge institutionsföreståndaren,

professorn, finner den förenlig med sina egna intressen.

Genom utredningens förslag garanteras licentiander och doktorander, t. ex.

bl. a. på grund av den föreskrivna, begränsade arbetsskyldigheten möjlighet

till verkligt fri forskning till gagn för den egna meriteringen. Professor

Nylinder påpekar, att det i den diskussion, som förts beträffande fri och

bunden forskning, har visat sig svårt att på ett entydigt sätt definiera begreppet

fri forskning. Om därmed menas rätten för professorn att själv

utan inblandning uppifrån taga upp problem, som faller inom vederbörandes

ämnesområde, finner Nylinder att dessa möjligheter icke skulle bli

beskurna. I stort sett finner Nylinder diskussionen om fri och bunden

forskning med försök att påvisa djupgående väsensskillnader dem emellan

såsom den förts i anslutning till kommitténs betänkande och även av

reservanten Streyffert orealistisk och i vissa fall direkt vilseledande. Statens

skogsforskningsinstitut förutsätter, att de möjligheter till fritt val av

forskningsobjekt, som hittills förelegat vid de båda organisationerna, icke

skall behöva minskas vid den nybildade skogshögskolan utan att en sektor

för icke programbundna forskningsuppgifter alltid skall finnas inom var

och en av högskolans institutioner.

Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägare föreningars riksförbund

anför att ingen torde ifrågasätta att all vetenskaplig forskning måste

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

bedrivas efter någon form av plan för att bli effektiv och att det likaså förefaller

rimligt, att även föreståndarna för vetenskapliga institutioner ålägges

skyldighet att redovisa, hur långt pågående forskningsarbeten framskridit

och vilka resultat som uppnåtts under ett gånget verksamhetsår. Förbunden

finner det dock vara naturligt, att den forskning, som bedrives vid

undervisningsinstitutionema, förblir fri i hävdvunnen mening även vid

skogshögskolan men att varje forskningsuppgift följer en av institutionsföreståndaren

fastställd plan, varvid eventuellt utnyttjande av med andra

institutioner gemensam apparatur eller serviceorgan planeras i samråd

med rektor. En sådan ordning bör kunna komma till stånd inom den av

utredningen föreslagna samorganisationen.

TCO anför, att kommitténs förslag innebär ett principiellt avsteg från

praxis för vetenskapliga institutioner vid svenska universitet, där friheten

i valet av forskningsuppgifter varit självklar. TCO hävdar att ett ingrepp

i denna frihet icke bör ifrågakomma, och kan därför icke tillstyrka sammanslagningen

av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet med de

villkor för den hittills vid skogshögskolan bedrivna forskningen, som kommittén

förutsatt. TCO betonar dock, att det torde vara inte blott möjligt

utan t. o. m. naturligt att den programbundna och den fria forskningen inlemmas

i samma institutioner.

Domänstyrelsen erinrar om att metoderna för bedrivande av vetenskaplig

forskning under de senaste åren varit föremål för diskussion i många

olika sammanhang. Organisationen av forskningen har också stegvis förändrats,

kanske särskilt genom tillkomsten av fristående forskningsfonder

och genom ökad kontakt mellan högskolorna och näringslivet. Sistnämnda

tendens kan i sin yttersta konsekvens leda till en sådan total förening av

högskola och forskningsinstitut, som föreslagits av kommittén. Emellertid

måste i sådant fall — såvitt av betänkandet kan utläsas — huvuddelen av

den forskning, som nu bedrives vid högskolan, få ändrad karaktär, eftersom

den kommer i beroendeställning till högskolans ledning. Utan att

pressa distinktionerna för fri och programbunden forskning måste det

enligt styrelsen stå klart att valet av forskningsobjekt vid de institutioner

som f. n. tillhör skogshögskolan i sådant fall icke kan bli lika fritt som

hittills. Om kommitténs förslag ändras därhän, att s. k. fri forskning får

i väsenlig omfattning bedrivas vid undervisningsinstitutionema, lär kanske

under klok ledning tillräckligt utrymme komma att finnas för sådan forskning,

som vederbörande professorer och andra lärare bör ha rätt att upptaga

i nära förbindelse med sin undervisning eller eljest. Hur förslagen

härvidlag kommer att verka blir emellertid —- vad som än blir föreskrivet

i instruktionen — en personfråga. Med hänsyn till den utomordentligt

svåra ställning som chefen för den sammanslagna institutionen skulle få

och den i många akademiska fejder ådagalagda brännbarheten hos frågor

av detta slag hyser styrelsen ej stora förhoppningar att den självvalda

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961 41

forskningen vid en sammanslagen institution skall kunna fortgå friktionsfritt.

Såsom anförts i det föregående finner jordbrukets forskningsråd det angeläget,

att högsltoleprofessorerna lämnas obeskurna möjligheter att var

och en inom sina ämnesområden fritt kunna välja, var de önskar göra

sina forskningsinsatser.

Kanslern för rikets universitet betonar att forskningen och forskarna vid

skogsbrukets högskoleinstitutioner principiellt bör intaga samma fria och

obundna ställning som forskningen och forskarna vid övriga högskolor

och universitet. Rätten för forskare vid våra universitet och högskolor

att inom ramen för tillgängliga resurser själva ange området och inriktningen

för sin forskning utgör en omistlig del av universitets- och högskoleväsendet.

Accepterandet av en princip enligt vilken forskningen göres

beroende av en administrativ lednings godkännande skulle medföra en

helt revolutionerande förändring av svenskt högskoleväsende och innebära

allvarliga risker för landets vetenskapliga och kulturella liv. Det är angeläget

att ett ökat stöd till forskningen icke förbehålles de vetenskaper, som

förmodas kunna ge omedelbart användbara resultat. Erfarenheten har

nämligen visat, att ett vetenskapligt resultat, ursprungligen vunnet utan

tanke på något slag av praktisk användning, plötsligt kan få en viktig

och oförutsedd betydelse på ett skenbart helt främmande område. De ökade

krav på samordning som föreligger på skogsbrukets område, finner kanslern

kunna tillskapas utan att man berövar detta verksamhetsområde den

fria forskningens initiativ.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Lund framhåller,

att om den av utredningskommitténs majoritet förordade högskolan

kommer till stånd, det enligt fakultetens mening är nödvändigt, att

denna får sådana resurser, att dess forskningsverksamhet ej begränsas till

vissa centralt fastställda långtidsprogram, utan att dessutom utmärkta möjligheter

beredes till utförande av andra mera fristående forskningsuppgifter,

vilka resp. professorer finner anledning upptaga på sina avdelningars

forskningsprogram. Garantier måste alltså skapas för att den fria

forskningen på det skogliga området i framtiden får minst lika goda möjligheter

som nu. Fakulteten fortsätter.

Redan nu torde emellertid resp. avdelningsföreståndare vid skogsforskningsinstitutet

ha avsevärda möjligheter att själva välja speciella forskningsuppgifter

vid sidan av de nödvändiga långsiktiga undersökningarna.

Även efter en sammanslagning av de nuvarande båda organisationerna

torde hotet mot forskningsfriheten knappast bliva reellt. Det är ju ej meningen

att rektor diktatoriskt skall fastställa, vad som skall göras, utan i

stället gäller det att genom upprepade kollegiala överläggningar, under vilka

förslagen kommer från avdelningscheferna själva, få till stånd en ändamålsenlig

planläggning och uppdelning av högskolans mest väsentliga forskningsuppgifter.

Givetvis bör de bestämmelser, som gäller denna forsknings
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj:ts proposition nr i 18 dr 1961

planering, få en sådan avfattning, att risken för en mer eller mindre diktatoriskt

centraldirigerad forskningsledning klart elimineras.

Fakulteten finner emellertid att kommittémajoritetens förslag i detta

avseende ej synes innebära någon risk i sagda avseende. I varje fall är

andemeningen uppenbarligen att bygga forskningsprogrammet på professorernas

egna förslag, även om det enligt fakultetens mening kan vara

ändamålsenligt att under diskussionsmässiga, demokratiska former nå

fram till en viss inriktning och uppdelning av forskningsuppgifterna.

Undervisningen kan enligt skogs- och lantbruksakademiens mening icke

förenas med obligatorisk programbunden forskning av mera väsentlig omfattning,

utan att endera eller båda uppgifterna blir lidande. Däremot är

fri forskning ett livsvillkor för högre undervisning och det viktigaste mediet

för vetenskaplig utveckling samt därmed även för utfinnandet av nya

vägar för det praktiskt inriktade forskningsarbetet. På grund av den grundläggande

betydelse, akademien tillägger den fria forskningen, anser akademien

det viktigt, att de anslag, som skall stå till högskoleprofessoremas

förfogande för forskning på eget initiativ, ökas så att möjligheterna för

dem att inom sitt ämnesområde självständigt välja, var de önskar göra

sin insats, väsentligt förbättras. Högskolan har enligt akademien att meddela

undervisning. Forskningsinstitutet har däremot uppgiften att kontinuerligt

sörja för fullföljandet av programbundna undersökningar till tjänst

för det praktiska skogsbruket. Det är utan vidare klart säger akademien

att de verkligt stora anslagen — med få undantag — kommer att bli reserverade

för sådan programbunden forskning.

Skogsvårdsstyrelsernas förbund ställer sig tveksamt inför den föreslagna

likriktningen och ifrågasätter, om verkligen föreståndarna vid avdelningarna

med undervisning som huvuduppgift mäktar ombesörja såväl programbundna,

av styrelsen fastställda forskningsuppgifter, som en maktpåliggande

undervisning och jämsides därmed fri forskning.

Den föreslagna organisationsformen innebär enligt styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök bl. a. att hela den samlade

verksamheten vid den nya högskolan skulle bli programbunden och styrelsen

kan främst av den anledningen ej tillstyrka förslaget, då det inte

ger tillfredsställande möjligheter för en fri forskning enligt de principer

som är gängse inom våra universitet och högskolor och som visat sig vara

ändamålsenliga och främjat utvecklingen. I huvudsak liknande synpunkter

anföres av styrelsen för veterinärhögskolan.

1955 års universitetsutredning framhåller, att enligt dess mening en

universitets- eller högskoleinstitution måste ha resurser, som dels är tillräckliga

för den institutionen åvilande undervisningen men dels också ger

avsevärt utrymme för en fritt vald och bedriven forskning. Undervisningen

bör, för att bli vetenskaplig, bedrivas i en aktiv forskningsmiljö, forskarrekryteringen

bör stimuleras genom en ömsesidig och daglig kontakt mel
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

43

lan studenter och äldre forskare. Denna stimulans blir enligt utredningen

starkare, om valet av forskningsobjekt är helt fritt, och forskningen såsom

sådan utvecklas bäst, om vid de högre läroanstalternas institutioner för de

skilda forskningsområdena goda resurser står till förfogande för en helt

fritt vald forskning. Vad nu sagts utesluter ingalunda, säger utredningen,

att en universitets- eller högskoleinstitution utöver resurserna för undervisning

och fri forskning ges resurser för någon ytterligare verksamhet,

t. ex. sjukvård eller programbunden forskning. Organisatoriskt kan en

sådan tredje verksamhet anknytas till högskoleverksamheten på olika sätt.

Av det sagda framgår, att universitetsutredningen icke finner kommitténs

förslag om att skogshögskoleinstitutionemas forskning helt och hållet skall

bedrivas inom ramen för av högskolemyndigheterna fastställda program

förenligt med utredningens allmänna grundsyn. Universitetsutredningen

erinrar i detta sammanhang om att man i forskningsråden har organ, som

kontinuerligt följer vetenskapens utveckling och som därför har möjlighet

att stödja eller initiera den forskning, som från såväl vetenskapens som

samhällets synpunkt är mest angelägen.

SACO anför, att det givetvis kan göras gällande att en direkt på praktiska

problem inriktad forskning är av sådan betydelse för samhället, att

denna typ av forskning i första hand måste stödjas. Ett sådant resonemang,

som enligt SACO uppenbarligen ligger bakom kommittéförslaget, är emellertid

enligt organisationens mening icke hållbart. Man kan icke inom det

skogliga området lika litet som inom något annat område undvara en sektor

av fri forskning.

Sveriges förenade studentkårer framhåller, att frågan om ett sammanförande

av de båda instituten rent principiellt är av sekundärt intresse

för SFS men att forskningen aldrig bör få bli så starkt bunden av programhänsyn

att det leder till ett beskärande av den enskilde forskarens frihet

att behandla ämnen, som ligger inom hans personliga intressesfär men

vid sidan av högskolans eller institutionens huvudsakliga inriktning—- program.

Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund anför, att för de institutioner

som har undervisningen som huvuduppgift, kan programforskningen

bli en belastning i det avseendet, att föreståndaren lätt blir så hårt

bunden vid forskningsuppgifterna, att han inte kan ägna erforderlig tid

åt undervisningen, som i stället måste överlämnas åt mindre kvalificerade

lärarkrafter. För undervisningens kvalitet kan en sådan utveckling vara

riskabel. Förbundet avstyrker således kommitténs förslag i förevarande

avseende.

Statens tekniska forskningsråd anser, att den föreslagna åtgärden kan

komma att motverka framväxandet av nya forskare med idéer utanför

ramen av det fastställda programmet. Detta kan betyda att de tillskott av

friska synpunkter och vetenskaplig originalitet varigenom den fria forsk
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

ningen kan berika målforskningen inom detta område blir mindre än

annars skulle vara fallet. Enligt rådets uppfattning skulle den föreslagna

åtgärden innebära ett principiellt ställningstagande av stor vikt. Om beslut

skulle fattas enligt i huvudsak dessa riktlinjer måste synnerligen

starka skäl tala härför och frågan måste först prövas utifrån mer generella

bedömningar än de som gäller enbart den skogliga sektorn.

Enligt akademiska rektorskonventet i Stockholm synes det icke med nog

skärpa kunna understrykas, att rätten för forskare vid universitet och

högskolor att inom ramen för tillgängliga resurser själva få ange området

och inriktningen för sin forskning utgör en omistlig del av vårt universitets-

och högskoleväsende. Konventet kan icke fria sig från uppfattningen,

att kommittén av sin övertygelse att finansiella skäl hindrar ett fortsatt

utbyggande av såväl skogshögskolan som skogsforskningsinstitutet samt

att ett ur det allmännas synpunkt bättre utnyttjande av tillgängliga resurser

kan utvinnas genom programbunden forskning, föranletts att underskatta

betydelsen av den skillnad i arbetsuppgifter, som föreligger mellan å ena

sidan skogshögskolan som säte för vetenskaplig undervisning och fri forskning

samt å andra sidan skogsforskningsinstitutet som organ för tillgodoseende

av det speciella behovet av forskning i programform. De ökade krav

på samordning och integration som må föreligga på skogsbrukets område,

synes kunna tillskapas utan att beröva detta verksamhetsområde den fria

forskningens initiativ.

Skogsindustriernas samarbetsutskott finner det angeläget att understryka

vikten av, att tillfredsställande utrymme beredes även inom det skogliga

området för den vid högskolor och universitet traditionellt bedrivna, mycket

värdefulla fria forskningen. Det synes styrkt, bl. a. genom den debatt,

som förekommit i frågan, att kommitténs majoritet icke avsett att genom

sitt förslag inskränka på forskningens frihet. Samarbetsutskottet vill emellertid

i detta sammanhang bestämt yrka att möjligheterna till fri forskning

säkerställes på ett betryggande sätt.

Motsvarande synpunkter anföres av herrar Sundblad och Pihlgren i deras

särskilda skrivelse. I detta sammanhang anför de vidare bl. a. följande.

Vi noterar, att kommittén klart utsäger att omfattningen av de olika

institutionernas insatser inom ramen för det samlade forskningsprogrammet

måste bli beroende av institutionernas undervisningsbörda. Vi vill i

anslutning härtill särskilt understryka vikten av att lika stor hänsyn tages

till undervisningens som till forskningens behov, och vill för vår del på

denna punkt förorda en sådan skrivning i den nya högskolans stadgar, att

utbildningens självständiga ställning helt tryggas. Vi utgår härvid ifrån

att vid institutionen arbetande forskare bör medverka vid utbildningen

genom föreläsningar, seminarier eller på andra vägar.

Beträffande rektorsämbetets ställning anför riksräkenskapsverket

att i fråga om besättandet av rektors professorsbefattning med an
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

45

nan ordinarie innehavare, rektors befattningsarvode och representationsbidrag

bör tillämpas enahanda normer som vid övriga högskolor. Skogsstyrelsen

betonar, att uppgiften att vara rektor för det sammanslagna organet

torde bli synnerligen maktpåliggande. Här måste personvalet vara

svårt och viktigt. Att samordna, leda, befrämja o. s. v. är emellertid enligt

styrelsens mening ej eller behöver ej vara detsamma som att ensam bestämma.

En viss lyhördhet förefinnes otvivelaktigt inom skogsbruket för

risken av dirigering inom de ramar, som fastställes av det högsta organet,

styrelsen. Skäliga bedömningar torde enligt styrelsens uppfattning bättre

kunna göras av majoriteten hos ett flertal. Styrelsen ifrågasätter därför,

huruvida icke fördelningsuppgifter i fråga om forskning efter styrelsens

principbeslut borde handläggas av ett förstärkt forskningsråd. Detta borde

i så fall bestå av förutom rektor, prorektor och två av kollegiet utsedda

ledamöter jämväl av representanter för skogsbruket utanför skogshögskolan

till ett antal av två, utsedda av styrelsen. I fråga om rektors kvalifikationer

anser skogsstyrelsen för sin del mindre lämpligt att tillmäta institutionsföreståndarskap

eller motsvarande särskilt prioritetsvärde vid valet

av rektor. Kravet att denne bör ha ådagalagt framstående skicklighet inom

skoglig forskning anser sålunda styrelsen böra ersättas med att rektor

bör vara synnerligen väl förtrogen med skoglig forskning och med dennas

samt utbildningens villkor och möjligheter. Styrelsen är nämligen icke

övertygad om att det alltid går att finna en skicklig vetenskapsman och

forskare med även administrativ förmåga och erfarenhet.

Statskontoret erinrar om att vid jämförbara läroanstalter en av professorerna

vid resp. anstalt alltid utses till rektor, varvid vederbörande i regel

torde frånträda utövandet av professuren helt eller delvis. Det ligger därför

enligt ämbetsverkets mening nära till hands att konstruera rektorstjänsten

vid skogshögskolan på motsvarande sätt. Statskontoret vill emellertid ej

bestrida, att skäl kan anföras även för kommitténs förslag. Löneförmånerna

för rektorn bör anpassas till vad som gäller för närmast jämförliga

tjänster.

I likhet med kommittén anser styrelsen för skogshögskolan och statens

skogsforskningsinstitut, att rektor bör vara obunden vid ståndpunktstaganden

och ha en så fri ställning som möjligt. Skulle till rektor utses en

institutionsföreståndare, bör denne därför frånträda sin professur och

denna besättas med annan ordinarie innehavare. Därest en forskare som

tjänstgjort som rektor skulle önska återvända till sitt egentliga forskningsområde,

är det för styrelsen självklart, att möjligheter bör finnas att bereda

honom en reträttplats, t. ex. i form av en personlig professur. Styrelsen

påpekar, att den av kommittén föreslagna utformningen av rektorsämbetet

är, i vad avser dess samordnande karaktär och administrativa befogenheter,

ny för svenskt universitets- och högskoleväsen. Med hänsyn härtill

ifrågasätter styrelsen, huruvida icke rektorsämbetets ställning borde ytter
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

ligare utredas inom departementet. Även Sveriges lantbruksförbund och

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund understryker vikten av att rektorsposten

inte förenas med chefsskapet för en viss institution. Rektorn

för den sammanslagna skogshögskolan bör helt få ägna sig åt de många

administrativa uppgifter, som oundgängligen blir förenade med detta ämbete.

Kommitténs förslag rörande professorskollegium, forskningsråd,

undervisningsråd och undervisning snämnd

har i allmänhet inte mötts av några invändningar. Vissa ändringar i beteckningar

och dylikt har emellertid föreslagits. Av de yttranden, som

berör dessa frågor må anföras följande synpunkter.

Skogs- och lantbruksakademien finner kommitténs förslag om ett förstärkt

professorskollegium samt om undervisningsråd och forskningsråd,

vilka förslag torde kunna realiseras utan administrativ sammanslagning,

vara ägnade att främja samarbetet och stabilisera verksamheten. För att

det här föreslagna organet forskningsråd icke skall förväxlas med självständiga,

av staten särskilt inrättade forskningsråd, föreslår akademien

dock, att för ifrågavarande organ väljes något annat namn.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut erinrar

endast mot benämningen forskningsråd och föreslår i stället uttrycket

forskningsnämnd.

Slcogshögskolans studentkår framhåller att den med glädje ser att undervisningsnämndens

organisation och ordnande i fasta former tagits upp

av kommittén. Det av kommittén föreslagna undervisningsrådet anser kåren

dock vara svagt motiverat. Genom ordnandet av ett undervisningsråd,

där studenterna saknar representation, skulle kårens synpunkter kunna

komma att skjutas i bakgrunden och idén med en undervisningsnämnd

förfelas. Studentkåren föreslår därför slopande av det föreslagna undervisningsrådet.

SACO noterar med tillfredsställelse, att kommittén ansluter sig till universitetsutredningens

tolkning av gällande bestämmelser rörande laboratorernas

ställning vid universitetet. Från denna princip gör emellertid kommittén

enligt SACO ett avsteg, när den icke tillstyrker att laboratorerna

skall ha säte och stämma i kollegiet. SACO framhåller, att en stor akademisk

församling genom sin större representativitet har större möjligheter

att hävda högskolans intressen än en mindre. Dessutom tvingar storleken

församlingen att utsöndra småärenden från den mer tungrodda kollegiala

behandlingen och hänskjuta dem till enskilda ledamöter, tillfälliga utskott

eller fasta nämnder, vilket måste betraktas som närmast en fördel. Det har

också visat sig vara en stor tillgång för universitetet, att laboratorerna har

säte och stämma i fakulteterna. Vidare framhåller SACO, att antalet professurer

och laboraturer inom en ämnesgrupp givetvis är ett mått på äm
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

47

nesgruppens betydelse och alltså också ett mått på det inflytande gruppen

bör utöva. Detta är sålunda snarare ett argument för än emot laboratorernas

medlemskap.

SFS instämmer i kommitténs förslag rörande inrättandet av en undervisningsnämnd

av samma slag som vid universiteten.

Även Sveriges lantbruks förbund och Sveriges skogsägare föreningars riksförbund

anser det vara riktigt, att skogshögskolan får frågan om undervisningsnämnd

m. m. löst på samma sätt som övriga högskolor och universitet.

Kommitténs förslag till kansliorganisation beröres i några av

yttrandena. Riksräkenskapsverket anför sålunda, att för kanslichefs tjänsteställning

bör tillämpas enahanda normer som vid övriga högskolor. Statens

lönenämnd anser, att en tjänst som byrådirektör i A 24 är till fyllest för

de göromål, som avses skola åvila den föreslagne byråchefen. För de göromål,

som avses med intendenttjänsten, kan nämnden ej tillstyrka högre

tjänst än kamrerare i A 19. I fråga om löneställningen för övrig personal

på kansliet och kameralkontoret har kommitténs förslag icke föranlett

någon erinran från nämndens sida. Icke heller statskontoret finner det motiverat

med en byråchef för de göromål som avses för chefen för kansliorganisationen.

En byrådirektör bör vara tillräcklig med hänsyn till den

kvalitet och omfattning det administrativa arbetet kan väntas erhålla. Ej

heller anser statskontoret behovet av en intendenttjänst tillräckligt styrkt.

Flera av de arbetsuppgifter, som avsetts för innehavaren av denna tjänst,

bör kunna åläggas chefen för kansliet som till hjälp med det kamerala

arbetet bör erhålla ett kvalificerat biträde. Ämbetsverket erinrar vidare,

att universitetsutredningen avser att i sitt slutbetänkande behandla motsvarande

fråga för bl. a. universiteten. Det förslag, som angivna utredning

kan komma att framlägga, torde enligt ämbetsverkets mening kunna påverka

även kansliorganisationen vid skogshögskolan.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut finner

för sin del, att kansliorganisationen måste anses vara underdimensionerad

i betraktande av den förstärkning av resurserna, som föreslås för flertalet

institutioner vid den nya skogshögskolan. Vidare synes de av kommittén

föreslagna lönegradsplaceringarna för bl. a. intendenten, kassören och

rektors handsekreterare vara alltför låga med hänsyn till de skiftande och

ansvarsfulla arbetsuppgifter, som kommer att åvila dessa tjänstemän.

Oavsett beslutet i organisationsfrågan talar enligt TCO.s mening starka

skäl för att gemensamt kansli tillskapas. Enbart den omständigheten att

organisationen redan nu har gemensam styrelse torde skapa goda förutsättningar

härför. Vinsten i rationaliseringshänseende torde ligga i öppen

dag, anser TCO. Organisationen framhåller emellertid i detta sammanhang,

att det kansli kommittén skisserat uppenbarligen är underdimensionerat

mot bakgrunden av den i övrigt föreslagna organisationen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

Departementschefen. I föregående avsnitt tillstyrkte jag, att kommitténs

förslag till sammanföring av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

till en administrativ enhet med vissa jämkningar skulle läggas till grund

för den organisatoriska utformningen av den skogsvetenskapliga verksamheten.

I anslutning till vad kommittén i nu ifrågavarande avsnitt anfört,

torde jag till en början närmare få utveckla vad den föreslagna samorganisationen

bör innebära i fråga om de skogsvetenskapliga institutionernas

ställning och arbetsuppgifter samt därefter ange vissa synpunkter på den

föreslagna organisationens centrala ledning och administration.

Kommittén erinrar om att vid skogsforskningsinstitutet på grundval av

överläggningar mellan forskare och företrädare för skogsbruket skett en

kartläggning av aktuella forskningsuppgifter, vilken tjänat som underlag

för av styrelsen årligen fastställda planer för forskningens bedrivande vid

institutet. Vid en sammanslagen organisation uppkommer enligt kommittén

spörsmål om en viss planering av forskningen i programform bör bibehållas

eller ej och om en sådan planering skall omfatta hela den nya

organisationen eller endast delar av densamma. Som framgår av redogörelsen

för kommitténs förslag har kommittémajoriteten vid sina överväganden

funnit, att de påtagliga fördelar utan påvisbara olägenheter, som

den vid skogsforskningsinstitutet tillämpade programuppläggningen hittills

haft, ej bör avvaras i en ny organisation. Vad de nuvarande högskoleinstitutionerna

beträffar erinrar kommittémajoriteten, att förevarande

spörsmål inte haft någon påtaglig betydelse, så länge utbildningsuppgifterna

på ett lägre akademiskt plan nästan helt tagit resurserna i anspråk

hos ifrågavarande institutioner. I och med att forskarutbildningen och

forskningen ökar i omfattning och därmed ökade resurser ställes till förfogande

och ytterligare resurser påfordras måste emellertid enligt kommittémajoritetens

mening denna del av ifrågavarande institutioners verksamhet

bedömas alltmer likformigt med de rena forskningsinstitutionernas.

Kommittén föreslår därför, att det vid skogsforskningsinstitutet tillämpade

programförfarandet i sina huvuddrag bibehålies och utvidgas till att omfatta

samtliga vid den sammanförda organisationen befintliga institutioner.

Kommittén framhåller i sammanhanget, att infogandet av samtliga institutioner

i ett gemensamt program också får ses som en logisk följd av att

forskningsfältet uppdelas mellan institutionerna på ett sådant sätt att i

princip endast en institution svarar för ett och samma ämnesområde.

Mot föreliggande förslag har som framgår av den föregående redogörelsen

ett antal remissorgan gjort erinringar. Sålunda har en del invänt att

den frihet i fråga om forskningens bedrivande, som för närvarande finnes

vid skogshögskolan, i viss grad skulle beskäras i en organisation av förordat

slag. Särskilt från akademiskt håll har i detta sammanhang framhållits

att forskarna vid skogsbrukets högskoleinstitutioner skall intaga

samma ställning som vid övriga högskolor och universitet beträffande rät
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

49

ten att själva välja forskningsuppgifter. Andra remissorgan har uttryckt

farhågor för att jägmästarutbildningen skulle komma att sättas i efterhand,

om den förenas med obligatorisk programbunden forskning av mera

väsentlig omfattning. Skogsforskningsinstitutet, som tillstyrker kommittéförslaget,

förutsätter, att de möjligheter till fritt val av forskningsobjekt,

som hittills förelegat vid både högskolan och institutet, ej skall behöva

minskas vid den nybildade skogshögskolan utan att en sektor för ej programbundna

forskningsuppgifter alltid skall finnas inom var och en av

högskolans institutioner. Det kan i detta sammanhang förtjäna nämnas,

att den av ledamöterna i skogshögskolans lärarråd, vilken i motsats till

rådets övriga ledamöter tillstyrker kommittéförslaget, för sin del finner

att forskningen på visst sätt kommer att bli friare enligt kommitténs förslag

än som för närvarande är fallet. Dels kommer licentiander och doktorander

genom begränsning av skyldigheten att utföra arbete för vederbörande

institutions räkning att få möjlighet till verkligt fri forskning, dels

blir forskningsområdet för ifrågavarande akademiska personal diskuterat

inom en vidare krets och kommer således ej att avgöras enbart efter kontakt

med institutionsföreståndaren. Vissa remissinstanser, däribland 1955

års universitetsutredning och TCO, har framhållit att hinder inte möter

att den programbundna och den mer fritt valda forskningen inlemmas i

samma institutioner.

För egen del har jag den uppfattningen att ifrågavarande problem är ett

av de mest betydelsefulla när det gäller forskningens framtida organisation.

Särskilt klart framstår det emellertid vid sådana högskolor, som närmast

har tillkommit för att tjäna forskningen och den högre utbildningen inom

en viss näring. Det synes sålunda svårförståeligt hur det i fortsättningen

skall vara möjligt att undvara ett sammanfattande program för organiserandet

av verksamheten inom hela det område, som den centrala skogliga

forskningen omfattar. Genom vetenskapens snabba utveckling blir det

nämligen en alltmer tvingande nödvändighet för forskarna att specialisera

sig på delområden av forskningsfältet. Samtidigt blir forskningen alltmer

kostnadskrävande, bland annat på grund av att den apparatur, som erfordras,

blir mer och mer komplicerad och i allt snabbare takt ersättes av

nya och förbättrade konstruktioner. Dyrare instrument måste kontinuerligt

utnyttjas och bör därför användas av flera forskare gemensamt. Nämnda

omständigheter gör att det redan nu betydande behovet av samarbete mellan

olika forskare och forskningsområden kan väntas starkt öka i omfattning.

Såsom jag tidigare framhållit råder allmän enighet om behovet av en

kraftig upprustning av det skogsvetenskapliga området. Detta innebär

bland annat, att statsmakterna kommer att ställas inför betydande medelsanspråk

när det gäller att förstärka den skogliga forskningens resurser.

För att möjliggöra en bedömning av medelsbehovet synes det därvid nöd
4

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 118

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

vändigt att statsmakterna erhåller en tillfredsställande överblick av verksamheten

inom hela skogsforskningsområdet. Risk föreligger annars för

att viktiga områden ej blir tillräckligt belysta liksom att anslagen kommer

att tagas i anspråk på ett ur det samlade skogsbrukets synpunkt mindre

ändamålsenligt sätt.

Starka skäl talar sålunda enligt min mening för att ett programförfarande

borde tillämpas beträffande forskningen vid den sammanförda organisationens

samtliga institutioner.

Emellertid kan givetvis ett alltför strikt tillämpat programförfarande

leda till att den enskilde institutionsföreståndarens möjligheter att i forskningsprogrammen

göra sina egna forskningsinitiativ gällande, inskränkes

på ett för forskningen otillfredsställande sätt. Kommittén har emellertid

understrukit att dess förslag endast avser en utvidgning av det vid skogsforskningsinstitutet

hittills tillämpade programförfarandet till övriga institutioner

och att en sektor för helt fritt vald forskning liksom för undervisning

sålunda skulle förefinnas. Skogsforskningsinstitutet, vars forskare

har mångårig erfarenhet av förfarandet, har inte haft några erinringar

mot kommitténs förslag i denna del. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

vid universitetet i Lund har ej heller funnit, att kommittémajoritetens

förslag i detta avseende innebär någon risk för forskningsfriheten. Emellertid

vill jag inte bortse från det förhållandet, att kommitténs förslag mött

talrika invändningar och önskemål om närmare preciseringar i denna

punkt. Jag har därtill den uppfattningen, att avvägningen mellan de olika

specialisternas bestämmanderätt och det samlade skogsforskningsintresset

i sin helhet så småningom bör kunna finna en organisatorisk form. som

i stort sett kan accepteras av samtliga berörda parter. Jag vill därför förorda

att det föreslagna programförfarandet tillämpas för de institutioner,

som hittills berörts av detsamma, under det att de hittillsvarande undervisningsinstitutionerna

må infogas i förfarandet endast om och i den omfattning,

som vederbörande institutionsföreståndare förklarar sig villig

därtill.

Såsom kommittén föreslagit bör till grund för programmens utformning

och innehåll bland annat ligga frågeställningar som framkommit vid gemensamma

överläggningar mellan skogshögskolans forskare, styrelse och

övriga ledning samt skogsbrukets företrädare. Företrädare för angränsande

forskningsområden vid universitet och andra högskolor samt studieavdelningar

och dylikt bör i enlighet med kommitténs förslag kallas att närvara

vid överläggningarna, som bör äga rum med jämna mellanrum. Till ledning

för överläggningarna bör samtliga institutionsföreståndare avge berättelser

över forskningsarbetet vid respektive institutioner under senast

förflutna verksamhetsperiod varjämte de som deltager i programmet härjämte

bör framlägga förslag till arbetsprogram för kommande period. Vid

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 är 1961

51

överläggningarna framförda synpunkter och rekommendationer bör ligga

till grund för styrelsens ställningstaganden vid fastställandet av årliga

arbetsplaner för den ifrågavarande forskningsverksamheten samt vid utformandet

av de årliga anslagsäskandena.

Som framhållits i kommittéförslaget bör programmen inte gå alltför

mycket i detalj. I likhet med skogsforskningsinstitutet förutsätter jag, att

de möjligheter till fritt val av forskningsobjekt, som hittills förelegat vid

institutet ej skall behöva minskas i en gemensam organisation. En sektor

för ej programbundna forskningsuppgifter bör sålunda finnas inom var

och en av organisationens institutioner.

I detta sammanhang vill jag slutligen erinra om att en organisationsform

som innebär, att en institution ges resurser för såväl undervisning som för

fritt vald forskning och programbunden verksamhet är under behandling

i riksdagen på grundval av den nyligen framlagda propositionen nr 69 angående

upprustning av forskning, försök och högre undervisning på jordbruks-

och trädgårdsområdena. I sagda proposition har som bekant bland

annat föreslagits att lantbrukshögskolan från och med den 1 juli 1962 omorganiseras

så att såväl försöksverksamhet som forskning och högre undervisning

kommer att ingå i gemensamma institutioner.

Jag torde härefter få övergå till att anlägga vissa synpunkter på den

nya skogshögskolans ledning och centrala administration. Liksom hittills

torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelserna

i förevarande avseende. Mot kommitténs förslag har utöver vad

som tidigare berörts endast erinringar i vissa detaljer framkommit. Vid

mina i det följande gjorda ställningstaganden har kommitténs förslag i

allmänhet jämkats med beaktande av dessa invändningar liksom i görlig

omfattning anpassats till ställningstagandena beträffande motsvarande frågor

vid lantbrukshögskolan.

I likhet med kommittén anser jag, att i ledningen för högskolan bör stå

en styrelse, bestående av det antal ledamöter, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Självskrivna ledamöter bör vara högskolans rektor samt cheferna för

domänverket och skogsstyrelsen eller vid förfall för någon av de båda

sistnämnda den tjänsteman inom respektive verk, som vederbörande utser

till sin ersättare. Övriga ledamöter bör för en tid av tre år utses av Kungl.

Maj:t, som också bör utse en av styrelsens ledamöter att vara ordförande.

Bland de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna bör såsom kommittén föreslagit

ingå representanter för skogsnäringens olika grenar liksom för forskningen

och den akademiska utbildningen utanför skogshögskolan. Styrelsen

bör inom sig utse vice ordförande och ett arbetsutskott. I detta utskott

synes ordföranden och rektor böra vara självskrivna ledamöter.

De åligganden, som enligt nu gällande stadga och instruktion åvilar styrelsen

för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut bör med de

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

ändringar, som betingas av ett bifall till mina nu framlagda förslag kvarstå

oförändrade. På motsvarande sätt som i förenämnda proposition 1961:

69 föreslagits beträffande lantbrukshögskolans styrelse bör arbetsutskottet

inom skogshögskolans styrelse för styrelsens räkning bereda ärenden av

principiell natur och vara beslutande i ärenden, som styrelsen enligt bestämmelser

i arbetsordning delegerar till utskottet. Styrelsen bör vidare

kunna utse särskilda arbetsutskott för speciella ärenden ävensom med sig

adjungera lämplig expertis.

Föredragande i styrelsen bör vara rektor eller efter styrelsens bestämmande

prorektor. Var och en av de föredragande bör kunna med sig adjungera

olika befattningshavare ävensom med styrelsens medgivande kunna

delegera föredragningsrätten till dessa. Vid behandlingen av forskningsprogrammet

bör institutionsföreståndarna föredraga sina respektive delar.

Uppgifterna att under styrelsen leda och samordna verksamheten vid

skogshögskolan bör anförtros åt rektor. Denne bör ensam företräda skogshögskolans

styrelse i förhållande till personalen vid högskolan. Rektor bör

även utåt företräda högskolan, såvida styrelsen intet annat beslutar. Rektor

bör för en period av högst sex år utses av Kungl. Maj:t på förslag av

högskolans styrelse, som i ärendet bör höra kollegiet. Rektor bör ha ådagalagt

framstående skicklighet inom skoglig forskning eller inom därmed

sammanhängande forskningsområde. Han bör vidare besitta administrativ

förmåga och ha god inblick i och förståelse för den skogsvetenskapliga

forskningens och utbildningens villkor och möjligheter. Styrelsen bör i sitt

förslag särskilt yttra sig om vederbörandes kompetens i nu nämnda hänseenden.

Om styrelsen finner flera kandidater tänkbara bör förord avges

för en av dem.

Såsom kommittén föreslagit bör rektor helt ägna sig åt samordnande

och administrativa uppgifter. I allmänhet torde rektor komma att utses

bland högskolans professorer. I likhet med vad som förordats beträffande

lantbrukshögskolan synes emellertid hinder ej böra möta att välja annan

person, som innehar motsvarande vetenskapliga meriter och i övrigt anses

vara särskilt lämplig till befattningen. Såsom kommittén uttalat synes det

lämpligt, att rektor har en sådan fristående ställning, att han kan vara

obunden vid ställningstaganden och opartisk i kontroversiella frågor mellan

exempelvis olika institutioner. På grund härav borde den som utsetts

till rektor i förekommande fall lämna sin professur, som då kunde besättas

med annan ordinarie innehavare. En särskild rektorsbefattning borde under

sådana förhållanden inrättas vid skogshögskolan. Samtidigt skulle

emellertid den nuvarande befattningen som chef för skogsforskningsinstitutet

kunna indragas.

Emellerid kommer universitetsutredningen att behandla organisationsfrågorna

vid bland annat universiteten. Även om spörsmålen i förevarande

avseenden inte är helt likartade vid universiteten och en högskola som

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

53

denna torde ställningstagandet till frågan om en särskild tjänst skall inrättas

kunna anstå någon tid. För så vitt någon av professorerna vid den

nya högskolan utses till rektor kommer denne att förutom sin professorslön

få uppbära de i det efterföljande föreslagna tilläggen.

Beträffande rektors uppgifter är såsom kommittén anfört en av de

viktigaste att sammanhålla, samordna och befordra arbetet inom högskolans

olika institutioner och att tillse, att förekommande göromål behörigen

fördelas mellan institutionerna. Utöver att leda och övervaka skogshögskolans

verksamhet i dess helhet bör det vidare åvila honom att upptaga

och upprätthålla förbindelser med för skogsbruket verksamma institutioner

och organ samt med skogsbrukets praktiska utövare. Det bör också

åligga honom att årligen efter förslag av institutionsföreståndarna upprätta

och till styrelsen överlämna förslag till anslagsäskanden för skogshögskolan.

Rektors ställföreträdare bör vara prorektor, vilken bör utses av högskolans

styrelse på förslag av kollegiet för en tid av ett år i sänder.

Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som åvilar rektor, är det

enligt min mening synnerligen angeläget att han i största möjliga utsträckning

avlastas frågor, som inte har med den rent skogsvetenskapliga verksamheten

att göra. För att biträda rektor vid handläggningen av organisatoriska

och förvaltningsmässiga uppgifter bör därför inrättas en särskild

befattning, vars innehavare jämväl bör vara närmast ansvarig för högskolans

administrativa och kamerala verksamhet. Kommittén har ansett

att ifrågavarande befattning inte kan placeras i lägre tjänsteställning än

som byråchef. För egen del är jag emellertid inte beredd att nu taga

ställning till denna fråga.

Kommittén har föreslagit, att samtliga professorer vid högskolan skall

ingå i skolans kollegium. Kommittén, som haft att överväga frågan om

även laboratorerna vid högskolan skall ingå i kollegiet, har ansett att detta

bör begränsas till att omfatta enbart institutionsföreståndarna. För egen

del anser jag, att kollegiet bör omfatta rektor såsom ordförande samt därutöver

bör begränsas till professorskretsen, intill dess klarhet vunnits över

hur förhållandena i fortsättningen kommer att gestalta sig vid rikets universitet

och övriga högskolor. Prorektor bör vara vice ordförande i kollegiet.

Vad jag nu i olika hänseenden anfört överensstämmer med mitt ställningstagande

i propositionen 1961:69 i fråga om lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan.

I enlighet med föreliggande kommittéförslag bör skogshögskolans kollegium

i undervisningsfrågor äga samma befogenheter som den nuvarande

skogshögskolans lärarråd och i övrigt vara rådgivande organ för styrelse

och rektor. Yttrande av kollegiet bör sålunda inhämtas vid tillsättningar

av högre befattningar, vid avgivande av remissutlåtanden samt vid behandling

av andra frågor av väsentlig betydelse för forskning och undervisning

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

eller för högskolans verksamhet i övrigt. Kollegiet bör i förekommande

fall med sig kunna adjungera innehavaren av den i det föregående föreslagna

byråchefsbefattningen.

I överensstämmelse med vad som i det föregående föreslagits beträffande

styrelsen bör hinder inte möta att kollegiet arbetar i sektioner eller

inom sig utser särskilda arbetsutskott för beredning av speciella ärenden

ävensom med sig adjungerar erforderlig expertis. Det torde därvid få förutsättas

att i vart fall större sektioner eller utskott kommer att ledas av rektor

eller prorektor som ordförande.

I likhet med kommittén finner jag, att bestämmelserna i fråga om undervisningsnämndens

sammansättning och uppgifter vid skogshögskolan bör

utformas i nära anslutning till vad som gäller vid universiteten. Jag har

sålunda inte något att erinra mot de av kommittén föreslagna förändringarna

i nu förevarande avseende, som bland annat innebär att studentkåren

erhåller en starkare förankring i nämnden. Ifrågavarande förslag överensstämmer

med vad som enligt propositionen 1961:69 föreslagits för lantbrukshögskolans

del.

Beträffande den administrativa och kamerala verksamheten vid skogshögskolan

torde jag få erinra om att skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

för närvarande har var sitt kansli, vilka står under närmaste ledning

av en sekreterare respektive en förste byråsekreterare, båda i lönegrad

A 23.

Med stöd bland annat av en undersökning, utförd av statens organisationsnämnd,

föreslår kommittén en gemensam organisation för den administrativa

och kamerala verksamheten vid högskolan. Enligt kommittémajoritetens

förslag bör organisationen omfatta kansli och kameralkontor

och såsom förut nämnts stå under ledning av en administrativ chefstjänsteman

i lägst byråchefs tjänsteställning.

I det föregående har jag tagit ställning till förslaget i så måtto, att jag

förordat att innehavaren av den befattning, som föreslagits inrättad för

biträde åt rektor vid handläggningen av organisatoriska och förvaltningsmässiga

uppgifter jämväl bör vara närmast ansvarig för nu ifrågavarande

verksamhet.

Vad i övrigt gäller utformningen av den administrativa och kamerala

verksamheten vill jag erinra om att jag vid behandlingen av motsvarande

frågor för lantbrukshögskolan i propositionen 1961:69 förklarade mig ej

vara beredd att då taga slutlig ställning till vad jordbrukshögskoleutredningen

förordat i denna del förrän i samband med prövningen av universitetsutredningens

kommande förslag i fråga om universiteten. Mot detta

har riksdagens jordbruksutskott inte erinrat. Även när det gäller skogshögskolan

synes skäl föreligga att avvakta universitetsutredningens ställningstaganden

i nyssnämnda avseenden.

I avvaktan på en mera definitiv lösning av frågan om den administrativa

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

55

och kamerala verksamhetens organisation vid skogshögskolan torde det

böra uppdragas åt högskolans styrelse att uppgöra plan för en provisorisk

organisation av sagda verksamhet. Förslaget synes av högskolestyrelsen

böra redovisas i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1962/63.

Vad kommittén anfört rörande behovet av vissa för högskolan i dess helhet

gemensamma serviceorgan, såsom bibliotek, vissa laboratorier och

verkstäder m. m. har inte föranlett några invändningar från remissorganens

sida. Även jag kan ansluta mig till vad kommittén i förevarande avseenden

anfört. Särskilt vill jag understryka kommitténs uttalande om att

högskolans ledning bör tillse att ifrågavarande serviceavdelningar fungerar

som gemensamma organ för samtliga de institutioner, som kan vara i

behov av deras tjänster.

Kungl. Maj:t bör äga vidtaga de jämkningar i den förordade organisationen,

som erfarenheterna eller ändrade förhållanden kan göra påkallade.

IV. Arbetsfördelningen mellan de vetenskapliga institutionerna

Nuvarande förhållanden. Vid skogshögskolan finnes f. n. sju

ordinarie professurer. Professorerna, som tillika är institutionsföreståndare,

företräder följande ämnesområden, nämligen skoglig marklära, skogsbotanik,

skogsekonomi, skogsskötsel, skogsuppskattning med skogsindelning,

skogszoologi med viltvård samt virkeslära. Ett ämnesområde, nämligen

skoglig arbetslära, företrädes av föreståndaren för avdelningen för

arbetslära vid statens skogsforskningsinstitut. 1 fråga om professurernas

ämnesområden och forskningsuppgifter anför kommittén såsom en kortfattad

orientering bl. a. följande.

Den skogliga markläran inbegriper geologi, mineralogi, klimatologi, kemi

och egentlig marklära. Vid institutionen bedrives forskning i skogsmeteorologi,

geologi och mineralogi, markfysik, markkemi, skogshydrologi och

skogsmarksklassifikation.

Skogsbotaniken omfattar allmän botanik med floristik, dendrologi och

vedanatomi, skoglig genetik, växtekologi med växtsamhällslära, växtgeografi,

växtfysiologi och markbiologi samt skogspatologi och allmän mykologi.

Skogsekonomien behandlar förutsättningarna och målsättningen för

skogsbruk som ekonomiskt företag och för skogsbruket som del av folkhushållet.

Ämnesområdet omfattar vidare skogsbrukets driftsekonomi,

principerna för skogsvärdering, det allmännas skogspolitik och skogsekonomisk

historia. Därjämte behandlas världens skogstillgångar och marknaden

för skogsprodukter.

Ämnet skogsskötsel kan sägas innefatta en syntes av skoglig biologi samt

skogsvårdens teknik och ekonomi. Med skogsvårdens teknik avses därvid

exempelvis metodik för kottinsamling, fröklängning, plantskolearbeten,

sådd och plantering, markberedning, hyggesbränning, plantskogsvård, röjning

och gallring.

Inom ämnet skogsuppskattning med skogsindelning avser den förstnämnda

delen av ämnet en kvantitativ beskrivning av skogen, dess sammansätt
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

ning av trädslag och fördelning på mognadsstadier såväl som dess tillstånd

i allmänhet. Den andra huvuddelen av ämnet, skogsindelning, avser planläggning

av skogsbruksföretag.

Skogszoologi med viltvård omfattar allmän och speciell skogsentomologi

samt skogszoologi och viltvård.

Virkesläran omfattar virkets byggnad och egenskaper, dess tillvaratagande

på avverkningsplatsen och under transporten samt dess förädling och de

förädlade produkternas användning. Vidare behandlas sådana i samband

med virkesköp och virkesförsäljningar uppkommande frågor, som direkt

anknyter till apteringar och inmätningar. Enligt beslut av 1948 års riksdag

skall professorn i virkeslära i den mån så påfordras stå till förfogande för

forskningsuppdrag vid skogsforskningsinstitutet.

Arbetsläran slutligen inbegriper avverkningsteknik, avverkningens organisation,

transportteknik samt maskin- och redskapslära. Ämnesområdet

innefattar även frågor rörande tillämpningen av skogsbrukets arbetsavtal,

maskinell skogsodlingsteknik och hyggesbränning, ävensom bekämpande

av skogseld. Vidare ingår arbetsstudieteknik, arbetspsykologi och sociologi,

arbetsfysiologi m. m. Arbetsläran, som utgör ett av betygsämnena vid

skogshögskolan, ombesörjes som tidigare påpekats av skogsforskningsinstitutets

avdelning för arbetslära.

Statens skogsforskningsinstitut omfattar sju olika avdelningar,

nämligen avdelningarna för skogsproduktion, skogsföryngring,

skogs taxering, botanik och marklära, genetik, zoologi samt arbetslära. Varje

avdelning förestås av en avdelningsföreståndare, som benämnes professor.

Vidare finnes, gemensamt för institutet, ett kontor för matematisk statistik

och ett driftslaboratorium för markanalyser.

På avdelningarna utföres enligt gällande instruktion i huvudsak undersökningar

och utredningar inom följande forskningsområden, nämligen

på avdelningen för skogsproduktion: skogens utveckling och produktion

under skilda naturliga förutsättningar och vid olika beståndsbehandling

samt därmed sammanhängande frågor;

på avdelningen för skogsföryngring: skogens föryngring och plantskogens

vård och därmed sammanhängande frågor;

på avdelningen för skogstaxering: skogstillgången och skogstillståndet i

riket, storleken och beskaffenheten av virkesuttaget och därmed sammanhängande

spörsmål;

på avdelningen för botanik och marklära: skoglig ekologi, markbiologi,

mykologi, växtfysiologi och närliggande områden;

på genetiska avdelningen: växtförädling av skogsträd, företrädesvis enligt

urvalsmetoden samt därmed sammanhängande frågor;

på zoologiska avdelningen: skogens djurliv och därmed förbundna frågor;

på avdelningen för arbetslära: virkets avverkning och transport samt

därmed förbundna frågor ävensom de tekniska hjälpmedlens användning

vid skogsarbetet i övrigt.

Vid kontoret för matematisk statistik utarbetas statistisk metodik för tilllämpning

vid försöksplaner och statistiska bearbetningar. I viss omfattning

utföres även bearbetningar av observationsmaterial.

Avdelningen för skogsproduktion handhar skogens skötsel på Siljansfors

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

57

och Tönnersjöhedens försöksparker samt på Bogesunds försöksfält. Den

närmaste tillsynen över försöksfältet utövas dock av den genetiska avdelningen.

Avdelningen för skogsföryngring handhar vidare skogens skötsel

på Svartbergets och Kulbäckslidens försöksparker.

En viss del av undervisningen vid skogshögskolan ombesörjes såsom

förut nämnts av befattningshavare vid skogsforskningsinstitutet. Föreståndaren

för avdelningen för arbetslära har sålunda att med biträde av en

försöksledare och en förste assistent svara för undervisningen i ämnet

skoglig arbetslära. De båda sistnämnda skall även föreläsa över nyvunna

forskningsresultat. F. n. deltager också två övningsledare och en speciallärare

i arbetsfysiologi samt tillfällig arbetskraft m. in. i undervisningen

i arbetslära. Vidare åligger det föreståndaren för institutets zoologiska avdelning

viss föreläsningsskyldighet beträffande delar av skogsentomologien,

varjämte avdelningen för skogstaxering svarar för viss undervisning

i riksskogstaxeringens metodik. Därjämte handhar föreståndaren för

kontoret för matematisk statistik på grund av särskilt förordnande som

speciallärare undervisningen i matematik och statistik vid skogshögskolan.

Slutligen föreligger det en allmän skyldighet för befattningshavare vid

skogsforskningsinstitutet att efter styrelsens bestämmande hålla föreläsningar

vid skogshögskolan över av honom vid institutet utförda undersökningar

och därvid vunna resultat.

Kommittén. Kommittén framlägger i sitt betänkande ett förslag till arbetsfördelning

mellan de olika skogsvetenskapliga institutionerna, som

uppgjorts med syfte att genom undvikande av dubbelarbete skapa största

möjliga utrymme för en utbyggnad av de samlade vetenskapliga resurserna.

Kommittén framhåller, att en sådan arbetsfördelning avses kunna genomföras,

oavsett hur den centrala organisationen utformas. Det är likväl uppenbart,

att en dylik mera systematisk arbetsfördelning medför ökat behov

av samordning såväl i fråga om undervisningen som i fråga om forskningen.

Det nuvarande skogsforskningsinstitutets avdelningar förutsättes sålunda

skola i ökad omfattning medverka i undervisningen, särskilt på

högre stadium. Samtidigt blir ifrågavarande avdelningar för sitt forskningsarbete

mer än tidigare beroende av samarbete med högskolans forskare.

Kommittén framlägger inledningsvis vissa allmänna synpunkter på hithörande

spörsmål. Vid genomgången av de olika institutionerna har vissa

arbetsområden, nämligen arbetsläran, den matematiska statistiken, mykologien

samt skogszoologien erbjudit speciella problem, medan i fråga om

övriga arbetsområden endast mindre justeringar ansetts erforderliga. Med

hänsyn härtill lämnar kommittén först en redogörelse för sina överväganden

beträffande vart och ett av de fyra förstnämnda arbetsområdena och

framlägger därefter ett sammanfattande förslag till institutionsindelning

för hela den skogsvetenskapliga forsknings- och utbildningsverksamheten.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

Allmänna synpunkter. Kommittén erinrar om att det redan vid den utbyggnad

av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet, som beslöts av

1948 års riksdag, uttalades, att utbyggnaden icke borde ske på så sätt, att

särskilda undervisnings- och forskningsavdelningar inrättades inom samma

arbetsområde. Det borde enligt föredragande departementschefens mening

i vart fall tills vidare prövas om icke vid nyinrättade avdelningar

båda dessa arbetsuppgifter kunde förenas. Vid den då företagna uppdelningen

av avdelningen för skogsteknologi i en avdelning för arbetslära och

en avdelning för virkeslära föreskrevs därför, att de båda nya avdelningarna

skulle ombesörja såväl undervisning som forskning, ehuru den ena

förlädes till högskolan och den andra till institutet.

Enligt kommitténs mening är det nu i än högre grad än för tio år sedan

motiverat att på skogsvetenskapernas område undvika dubbleringar av professurer

inom ett och samma arbetsområde. Härför talar redan den knappa

tillgången på kvalificerade forskare. Utvecklingen har vidare medfört allt

större krav på dyrbar vetenskaplig utrustning. Ett rationellt hushållande

med forskarkrafterna motiverar att tillgängliga ekonomiska resurser i betydande

utsträckning användes till förstärkning av den i forskningsarbetet

biträdande personalen. För att få ut största möjliga effekt av tillgängliga

personella och materiella resurser är det enligt kommitténs mening angeläget,

att i ett litet land som Sverige den skogsvetenskapliga forskningen

organiseras på ett sådant sätt, att forskarna genom en lämplig avgränsning

av vars och ens arbetsområde kan täcka ett så vitt fält som möjligt. Det har

därför varit en vägledande synpunkt för kommittén att i detta sammanhang

oberoende av institutionernas administrativa förläggning finna en

tillfredsställande avgränsning av deras arbetsuppgifter i forskningshänseende.

Kommittén framhåller, att en sådan avgränsning i stort sett redan

skett i praktiken och att några mera ingripande åtgärder i detta hänseende

icke visat sig erforderliga. Kommittén har därför i huvudsak inskränkt

sig till vissa justeringar, som förordats eller biträtts av vederbörande institutionsföreståndare.

Med visst undantag för ämnet skogszoologi har kommittén

icke heller i undervisningshänseende velat förorda några ändringar

av nuvarande förhållanden. Sålunda har kommittén icke funnit anledning

att föreslå någon ändring av antalet institutioner. Till dessa räknar då

kommittén även det nuvarande kontoret för matematisk statistik. Den

snabba vetenskapliga utvecklingen innebär emellertid, att nya forskningsoch

undervisningsområden ständigt blir aktuella, medan andra sådana

minskar i betydelse. Kommittén anser därför, att det bör åligga styrelsen

att uppmärksamt följa denna utveckling på skogens område och föreslå

de ändringar i institutionsindelningen, som anses påkallade. Kommittén

anför vidare.

Även i detta sammanhang bör emellertid erinras om, att kommittén i enlighet

med de riktlinjer, som framlagts av 1955 års universitetsutredning,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

59

förutsätter, att jägmästarutbildningen skall i den utsträckning som detta är

möjligt och lämpligt avlastas från den vetenskapligt högre kvalificerade

personalen, professorer och laboratorer, och omhänderhas av annan personal.

Härigenom kan föreståndarna vid de institutioner, som har ansvaret

för jägmästarutbildningen, i viss omfattning frigöras för forskningsuppgifter

och forskarhandledning. I likhet med universitetsutredningen vill kommittén

starkt understryka betydelsen av att licentiander och doktorander

i sitt arbete ges en effektiv handledning av professorer och andra vid institutionerna

verksamma erfarna forskare.

De allmänna synpunkter, som varit vägledande för kommitténs översyn

av arbetsfördelningen mellan de skogsvetenskapliga institutionerna kan sålunda

uttryckas på följande sätt. Forskningsuppgifterna bör på lämpligt

sätt fördelas mellan samtliga institutioner vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet.

Undervisningsuppgifterna, vad gäller utbildningen av

jägmästare, skall alltjämt vara koncentrerade till vissa institutioner, men

i den mån så lämpligen kan ske med hänsyn till undervisningens effektivitet

avlastas från de vetenskapligt högre kvalificerade befattningshavarna.

Skogsteknik. Vid behandlingen av den skogliga arbetsläran anför kommittén

inledningsvis, att den icke finner benämningen på ifrågavarande

institution vara tillfredsställande med hänsyn till de arbetsuppgifter, som

faller inom institutionens område. Kommittén, som därför ansett sig böra

överväga ett annat namn på institutionen, har funnit begreppet skogsteknik

närmast svara mot densammas forsknings- och undervisningsområde och

föreslår därför att förevarande institution i fortsättningen benämnes institutionen

för skogsteknik.

Kommittén vitsordar för sin del skogsteknikens ökade betydelse såväl

inom undervisningen som inom forskningen. Kommittén är också enig

därom, att väsentligt ökade resurser bör ställas till förfogande på här

ifrågavarande område. Kommittén har vidare ingående övervägt frågan

om denna förstärkning lämpligen bör ske genom en utbyggnad av den

nuvarande avdelningen eller om denna bör delas på två institutioner.

På grundval av i betänkandet närmare anförda skäl uttalar kommittén

till en början att den nuvarande arbetsläreavdelningens verksamhetsuppgifter

i någon mån kan begränsas, i det att ansvaret för den arbetsfysiologiska

forskningen bör överflyttas till annat håll. Såsom f. n. är fallet bör

dock kännedom om arbetsfysiologiska problem meddelas vid jägmästarutbildningen

genom speciallärare. Vidare anför kommittén i detta sammanhang,

att provningsverksamhet i fråga om redskap, maskiner o. d. i

fortsättningen väsentligen kan ske genom statens maskinprovningar. Konstruktionsverksamhet

bör dessutom icke i någon större omfattning ingå i

institutionens arbetsuppgifter utan i största möjliga utsträckning överlåtas

till enskilda intressenter. För att man skall undvika en ensidig intresseinriktning

av forskningsverksamheten bör försiktighet iakttagas, då det

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

gäller att upptaga konstruktionsarbeten på verksamhetsprogrammet. I

detta sammanhang erinrar kommittén bl. a. om den verksamhet, som bedrives

vid de tre arbetsstudieavdelningarna på skogsbrukets område, nämligen

Forskningsstiftelsen SD A, Föreningen Värmlands skogsarbetsstudier

(VSA) och Mellan- och sydsvenska skogsbrukets arbetsstudier (MSA).

Vad gäller frågan om en delning av den nuvarande avdelningen kan enligt

kommitténs mening denna tänkas ske efter två olika linjer. Sålunda

kan övervägas, om icke de centrala uppgifterna på forskningssidan bör

omhänderhas av en särskild institution, under det att huvudansvaret för

jägmästarutbildningen samt vissa mera speciella forskningsuppgifter, särskilt

sådana, som har samband med undervisningen, anförtros en annan

institution. Fn annan tänkbar uppdelningsgrund är att inrätta två institutioner

med olika arbetsområden inom såväl forskning som undervisning.

I diskussionen om skogsteknikens ställning har en uppdelning efter sistnämnda

linje tänkts kunna ske på så sätt, att särskilda institutioner inrättades

för den mera teknologiska sidan av ämnesområdet och för vad

man kan kalla den arbetssociologiska sidan.

Kommittén finner för sin del, att en omorganisation av avdelningen icke

nu bör ske. Detta kan ur vissa synpunkter anses beklagligt, men kommittén

kan icke finna det vara välbetänkt att inrätta vare sig en från forskningen

på området helt skild professur med tämligen exklusiva undervisningsuppgifter

eller en arbetssociologisk professur med mycket diffusa

uppgifter. I avvaktan på att klarare linjer för en lösning av frågan skall

framkomma, anser kommittén sålunda den nuvarande ordningen med en

institution vara att föredraga.

Skoglig matematisk statistik. Vid skogsforskningsinstitutet finnes f. n.,

såsom i det föregående nämnts, ett kontor för matematisk statistik under

ledning av en försöksledare. Dennes arbete består i att utveckla metodiken

för den matematiska statistikens tillämpning inom skogsforskningen och

att i detta hänseende fungera som rådgivare för i första hand riksskogstaxeringen

men även för andra skogliga forskningsinstitutioner, varjämte

han mot särskilt arvode tjänstgör som speciallärare i matematik och statistik

vid skogshögskolan. önskemål har framkommit om att ombilda ifrågavarande

befattning till en självständig professur, och till stöd härför har

bl. a. anförts följande.

Den matematiska statistiken har under senare tid blivit alltmer oumbärlig

inom olika områden av naturvetenskaplig verksamhet, men kräver inom

varje tillämpningsområde en speciell utformning av den statistiska teorien

och tekniken. De speciella statistiska problem, som är förknippade med

skoglig forskning, har dessutom hittills endast i ringa mån studerats av

matematiska statistiker, vilket förklaras därav att problemens behandling

fordrar ett visst mått av skoglig fackkunskap samt en intim och oavbruten

kontakt med olika skogliga forskningsområden.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 dr 1961

61

Inom skogsforskningen har den statistiska metodikens utveckling grundläggande

betydelse för riksskogstaxeringen, produktionsforskningen, föryngringsforskningen

och den skogstekniska forskningen. Även inom de

grundläggande naturvetenskapliga forskningsinstitutionerna på det skogliga

området spelar statistiken en allt större roll för experimentens planläggning

och resultatens tolkning.

Den matematiska statistiken är vidare av grundläggande betydelse för

den s. k. operationsanalysen. Den moderna operationsanalysen, som utvecklat

och systematiserat metoderna för studiet av produktivitets- och

effektivitetsfrågor, torde bli ett värdefullt hjälpmedel för den kommande

skogliga forskningen, särskilt på skogsteknikens område.

Slutligen måste vid statistikens tillämpning inom skogsforskningen metodiken

anpassas till de långa perioder, som bl. a. produktionsforskningen

måste omspänna, liksom också till skogens och skogsmarkens heterogena

beskaffenhet. Den måste även anpassas till de icke minst från ekonomisk

synpunkt —- därvid avvägningen av skogsindustriernas utbyggnad särskilt

bör beaktas — alltmer ökade fordringarna på precision i undersökningsoch

forskningsresultaten.

Kommittén finner för sin del, att bärande skäl talar för att den skogsvetenskapliga

forskningsorganisationen kompletteras med en självständig

professur i skoglig matematisk statistik och föreslår därför att den förutnämnda

försöksledartjänsten utbytes mot en professur och att kontoret

för matematisk statistik ombildas till en institution. Den sålunda föreslagna

nya institutionen för skoglig matematisk statistik bör ombesörja den undervisning

i matematik, som sker vid högskolan. Då härigenom nu utgående

särskilt arvode till speciallärare i matematik och statistik kan inbesparas,

blir den faktiska kostnadsökningen för professuren begränsad. Kommittén

förutsätter, att en institution av detta slag kan fylla sin uppgift med assistent-

och biträdespersonal av relativt liten omfattning.

Mykologi. Vid kommitténs genomgång av de olika skogsvetenskapliga

institutionernas ämnesområden har mykologien visat sig erbjuda vissa

problem. Mykologisk forskning bedrives nämligen f. n. både vid skogshögskolans

skogsbotaniska institution och vid skogsforskningsinstitutets avdelning

för botanik och marklära. Någon bestämd uppdelning av de båda

institutionernas verksamhet på mykologiska specialområden föreligger icke.

Under hand har den tanken framförts, att mykologien, som är av största

betydelse för såväl skogsvården som virkesvården, borde sammanföras till

en särskild institution. Kommittén anser emellertid icke, att tillräckliga

skäl föreligger för inrättande av en ny professur och institution inom detta

ämne. En sådan ny institution torde både omedelbart och än mer på längre

sikt medföra åtskilliga merkostnader, vartill kommer att tillräcklig överblick

f. n. saknas om hur arbetsfördelningen på hithörande områden lämpligen

bör ordnas på längre sikt. Mykologien har nämligen även beröringspunkter

med den tekniska träskyddsforskningen.

De mykologiska arbetsuppgifterna inom skogsvetenskapen kan emeller
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr It8 dr 1961

tid i huvudsak sägas avse två områden, nämligen skador på växande skog

och skador på virke. Man kan därför enligt kommitténs mening med en

viss rätt skilja mellan skogsmykologi och trämykologi, även om en sådan

gränsdragning är ur vetenskaplig synpunkt diskutabel, eftersom det delvis

rör sig om samma företeelser.

Kommittén föreslår därför att vad som här kallats skogsmykologi förlägges

till institutionen för skogsbotanik. För att icke undervisningen i

mykologi till jägmästarexamen onödigtvis skall splittras bör dock denna i

sin helhet ligga inom nyssnämnda institution.

Den sektion inom skogsforskningsinstitutets avdelning för botanik och

marklära, som sysslar med mykologi, bör däremot inriktas på trämykologi.

Eftersom hithörande forskningsuppgifter har nära beröring med virkesläran,

bör dessutom nämnda sektion överflyttas till denna institution.

I samband härmed finner kommittén det vara lämpligt att benämningen

avdelningen för botanik och marklära ändras till institutionen för skogsekologi.

Skogszoologi. F. n. finnes en institution för skogszoologi vid skogshögskolan

och en zoologisk avdelning vid skogsforskningsinstitutet. I forskningshänseende

är institutionernas arbetsfält helt skilda, i det att högskoleinstitutionen

är helt inriktad på den högre faunan, medan institutsavdelningen

uteslutande ägnar sig åt entomologiska problem. I undervisningshänseende

är däremot arbetsfördelningen en annan. Högskolans zoologiska

institution omhänderhar sålunda undervisning såväl i fråga om den högre

faunan som en viss del av undervisningen i entomologi, varjämte institutionens

föreståndare är examinator i ämnet. Institutets zoologiska avdelning

svarar emellertid för undervisningen i tillämpad skogsentomologi.

Enligt kommitténs uppfattning är arbetsfördelningen mellan de båda

institutionerna i fråga om forskningen rationell och bör komma till uttryck

i deras benämning. Högskolans zoologiska institution bör sålunda benämnas

institutionen för skogszoologi. Den andra institutionen bör i enlighet

med dess vetenskapliga inriktning benämnas skogsentomologiska institutionen.

Kommittén kan däremot icke finna det vara tillfredsställande, att undervisning

och examination på akademisk nivå icke uppdelas efter vederbörande

professurers faktiska verksamhetsområden. Kommittén föreslår

därför, att undervisning och examination till jägmästarexamen uppdelas

efter vardera institutionens verksamhetsområde. Detta utesluter icke, att

ett gemensamt betyg i ämnet skogszoologi meddelas om så befinnes lämpligt.

Den ökade undervisningsbörda, som härigenom kommer att åvila skogsentomologiska

institutionen, får enligt kommittén beaktas vid övervägandet

av institutionens personalbehov. Den motsvarande minskningen av

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

63

undervisningsuppgifterna vid institutionen för skogszoologi förutsättes å

andra sidan komma forskningen till godo genom intensifierad forskning

både i fråga om viltskador på skogen och i fråga om viltvård.

Förslag till institutionsindelning. I enlighet med kommitténs förslag skulle

vid den nya skogshögskolan finnas följande vetenskapliga institutioner,

nämligen

1. skoglig marklära

2. skogsbotanik

3. skogsekologi

4. skogsgenetik

5. skogszoologi

6. skogsentomologi

7. skoglig matematisk statistik

8. skogsföryngring

9. skogsproduktion

10. skogsuppskattning och skogsindelning

11. skogstaxering

12. skogsteknik

13. virkeslära

14. skogsekonomi samt

15. skogsskötsel

Utöver förut berörda ändringar skulle arbetsfördelningen mellan de olika

institutionerna vara ungefär densamma som f. n. Till institutionen för

skogsekologi förutsättes emellertid, såsom tidigare nämnts, kunna anknytas

en serviceverksamhet för samtliga institutioner i fråga om kemiska

analyser och isotopanvändning.

De institutioner, som skall svara för undervisningen till jägmästarexamen

är institutionerna för skoglig marklära, skogsbotanik, skogszoologi,

skogsentomologi, skoglig matematisk statistik, skogsuppskattning och

skogsindelning, skogsteknik, virkeslära, skogsekonomi samt skogsskötsel.

De mera renodlade forskningsinstitutionerna blir institutionerna för skogsekologi,

skogsgenetik, skogsföryngring, skogsproduktion och skogstaxering.

Terminologiskt sett innefattas gruppen av forskningsinstitutioner i de

ämnesområden, som undervisningsinstitutionerna täcker. Sålunda innefattas

t. ex. i begreppet skogsskötsel bl. a. såväl skogsföryngring som skogsproduktion

och i skogsbotanik även skogsekologi och skogsgenetik. De s. k.

forskningsinstitutionerna har emellertid uppgifter, som är av mera långfristig

och arbetskrävande art och som icke inrymmes inom institutioner

med vidare ämnesområden. Enligt kommitténs mening utgör den nu föreslagna

institutionsindelningen ett ur forskningssynpunkt i stort sett väl

sammanhängande system samtidigt som den grundläggande jägmästarutbildningen

kunnat koncentreras till ett begränsat antal institutioner.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

Genom den snabba vetenskapliga utvecklingen kan nya forskningsomuapiuiuio}!

''9S[opÄ}aq i j cesium qos jAipqaj e.ipin; uupaui euiuioqni] uapuj

vill därför understryka vikten av att styrelsen kontinuerligt med uppmärksamhet

följer de ändrade behov, som kan komma att aktualiseras, och gör

därav påkallade framställningar till statsmakterna om eventuellt erforderliga

omläggningar i institutionsindelningen.

Kommittén uttalar, att även vid de institutioner, som handhar jägmästarutbildningen,

betydande forskningsuppgifter torde kunna fullföljas under

förutsättning att erforderliga resurser ställes till förfogande.

Redan i detta sammanhang anför kommittén, att den anser, att licentiatexamen

och doktorsdisputation bör kunna äga rum inom samtliga institutioner.

Kommittén anser också, att det redan inledda samarbetet med andra

högskolor i fråga om utbildning på högstadiet bör utvidgas.

Ledamoten Kull har icke funnit sig kunna acceptera majoritetens förslag

beträffande högskolans uppdelning på institutioner. Kull kan således

icke finna erforderligt att för skogszoologien och skogsentomologien även

framdeles avses två självständiga institutioner. Även beträffande andra

institutioner, främst de som svarar för ämnena skogsekologi och marklära.

finner han en lösning av organisationsfrågan efter andra linjer ligga nära

till hands. Icke heller anser Kull en självständig institution för matematisk

statistik med en professor som föreståndare vara erforderlig.

Ledamoten Streyffert anser, att den nuvarande fördelningen av avdelningarna

mellan skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet bör i viss

mån ändras med iakttagande av att skogsforskningsinstitutet skall representera

den programbundna forskningen och den föreslagna skogsvetenskapliga

fakulteten högre undervisning och fri forskning. I anslutning härtill

föreslår Streyffert följande fördelning av nu befintliga avdelningar.

I den föreslagna skogsvetenskapliga fakulteten:

Skoglig marklära

Skogsbotanik

Skogszoologi

Skogsekonomi

Skogsskötsel

Skogsuppskattning och skogsindelning

Skogsteknik.

I skogsforskningsinstitutet:

Skogsekologi

Skogsentomologi

Skogsgenetik

Skoglig matematisk statistik

Skogsföryngring .

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

65

Skogsproduktion

Skogstaxering

Virkeslära.

Denna fördelning skulle innebära — förutom tillkomsten av en avdelning

för skoglig matematisk statistik på skogsforskningsinstitutet — i förhållande

till nuvarande läge, att skogstekniken överflyttas från skogsforskningsinstitutet

till den föreslagna fakulteten, medan virkesläran flyttas

från skogshögskolan till skogsforskningsinstitutet.

Beträffande skogstekniken föreslår Streyffert, att den skall utgöra en

institution med sedvanlig uppgift att meddela undervisning i förening med

fri forskning, medan för samordningen med skogsforskningsinstitutets

övriga forskning samt för att fylla vissa behov av forskning för det praktiska

skogsbruket en arbetsgrupp eller underavdelning med tillhörande

resurser skall bildas inom denna institution med föreståndaren som samordnande

faktor.

Streyffert anför i detta sammanhang, att han liksom kommittén i övrigt

finner det önskvärt, att ett samarbete äger rum på förevarande forskningsområde

mellan institutionen för skogstelcnik och övriga forskningsinstitutioner

på området. Enligt Streyffert bör föreståndaren för den av honom

föreslagna institutionen för skogsteknik ta initiativet till sådan samarbete,

vilket lämpligen kan ha formen av en samarbetsnämnd, helt vilande på

frivillig grund.

Yttrandena. Kommitténs förslag rörande arbetsfördelningen mellan de

vetenskapliga institutionerna och deras upprustning har i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av nära nog samtliga remissinstanser.

Beträffande skogstekniken har emellertid ett stort antal organ, särskilt de

skogliga, med vissa variationer i motivering och målsättning, fordrat att

ytterligare en professur skall inrättas. En del har vidare gjort gällande

att de teknisk- ekonomiska ämnena borde kunna förstärkas på bekostnad

av de botaniska och zoologiska ämnena. Av remissyttrandena må följande

anföras.

Jordbrukets forskningsråd finner, att kommitténs förslag innebär en

påtaglig och mycket positiv inställning till forskningens och undervisningens

upprustning på det skogliga området. Bland de förslag som framlagts

vill rådet särskilt framhålla betydelsen av förstärkningen av undervisningsoch

forskningsresurserna i ämnet skogsteknik.

Skogs- och lantbruksakademien anser att skogstekniken kräver fortsatt

utvidgning. Bl. a. synes det i framtiden kunna visa sig ändamålsenligt med

en klyvning av institutionen. Enligt akademiens mening kan det också

förutses, att en del omläggningar och kompletteringar redan från början

behövs i vissa delar av undervisningen i ämnet, t. ex. i fråga om en motor
5

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 118

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

skola eller motsvarande teknisk utbildning, som icke nu har medtagits av

kommittén i dess förslag. Enligt styrelsen för statens maskinprovningar är

skapandet av utbildningsresurser på såväl hög- som lågstadiet inom skogsbrukets

maskinområde en fråga av hög angelägenhetsgrad. Vid omorganisationen

av den högre skogsundervisningen bör detta beaktas och leda till

starkare utbyggnad än vad som föreslagits, både i fråga om på mekaniseringsområdet

kompetenta lärarkrafter och i fråga om undervisningslokaler.

Motsvarande gäller områdets forskningsresurser. Styrelsen ansluter sig

helt till kommitténs uppfattning, att provningsverksamhet i fråga om redskap

och maskiner i fortsättningen väsentligen kan ske genom statens

maskinprovningar. Officiell provning av maskiner, numera av allt större

vikt också på det skogliga området, är en så känslig och särpräglad verksamhet

att den bör vara helt skild från tekniskt konstruktions- och utvecklingsarbete

samt från sådant forskningsarbete, som i någon form stödes

av eller eljest berör enskilda industriföretag.

Det synes även Skogsvdrdsstyrelsernas förbund som om skogsteknologien

och i någon mån skogsekonomien i betänkandet tilldelats alltför litet utrymme

i undervisningsplanen. Förbundet förordar på dessa områden en

väsentlig utbyggnad. Förbundet anser sig icke böra framlägga något detaljerat

förslag hur denna utbyggnad på såväl forskningens som undervisningens

område bör ske, men vill ge de meningsriktningar sin fulla anslutning,

som härvidlag förordar en omarbetning av betänkandets förslag

i dessa stycken, innebärande en väsentlig utbyggnad av de berörda disciplinerna.

Domänstyrelsen finner det vara en allvarlig brist att kommittén

ej till fullo insett skogsteknikens stora vidd och betydelse. Skogsbruket

kräver enhälligt en förstärkning och har enligt styrelsen på starka grunder

förordat två professurer i ämnet. Styrelsen anser för sin del att forskningen

på detta vidsträckta område bör uppdelas på flera delområden, bl. a. på

maskinteknik och driftsekonomi. Oavsett hur härmed kommer att förfaras

bör ämnet emellertid omedelbart uppdelas på två professurer, varav

en skall ansvara för den utomordentligt betydelsefulla undervisningen i

jägmästarutbildningen. Denna institution bör benämnas skoglig arbetslära.

Styrelsen understryker att det skulle vara beklagligt om den skogliga arbetsläran,

som har så stor betydelse för skogsbrukets kostnadssida, skulle

komma att erhålla en undanträngd plats i förhållande till skogsskötseln

som i huvudsak påverkar intäktssidan så mycket mer som den tekniska

utvecklingen synes gå så snabbt att det ständigt finnes behov av vidareutbildning

av de praktiskt verksamma jägmästarna. Också skogsstyrelsen

förordar en uppdelning med en forskningsinstitution och en undervisningsinstitution

i ämnet. Den förra bör svara för den långsiktiga programforskningen

inom hela fältet, vari innefattas samarbetet med de särskilda organ,

som finnes på området, exempelvis GCI, arbetsstudieorganen och andra.

Undervisningsinstitutionens huvuduppgift blir då i huvudsak att göra en

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1961

67

syntes av hela ämnesområdet. Styrelsen anför att den av kommittén föreslagna

ökningen av skogsteknikavdelningens resurser är betydande och

vittnar om uppskattning av ämnets vikt. Så mycket mindre kostnad är det

enligt styrelsen följaktligen att taga stegel fullt ut till en tillfredsställande

utbyggnad inom detta betydelsefulla område, vilket skogsstyrelsen livligt

förordar. De olika institutionerna benämnes lämpligen skoglig arbetsvetenskap

resp. arbetslära. Styrelsen för skogsliögskolan och statens skogsforskningsinstitut

anför, att det icke längre torde kunna anstå med en förstärkning

av arbetslärans ställning i betraktande av den snabba utvecklingen

på området. Härvid torde dock andra alternativ än de av kommittén

framförda vara tänkbara. Såsom framgår av skogsforskningsinstitutets yttrande

i ärendet kan sålunda en uppdelning i en teknologisk-maskinteknisk

och en driftsorganisatorisk och driftsekonomisk institution vara möjlig.

Enligt styrelsen är det vidare möjligt, att uppdelningen av ämnesområdet

på två professurer kan anstå ännu någon tid. En given förutsättning härför

är emellertid, säger styrelsen, att en undervisningsprofessur omedelbart

inrättas. Styrelsen förordar sålunda, att en särskild undervisningsinstitution

i ämnet bildas, vilken förslagsvis kunde benämnas institutionen för

skoglig arbetslära och vars huvuduppgift skulle vara att söka giva en syntes

av hela ämnesområdet.

Även RLF anser, att en klar undervärdering av ämnet skogsteknik föreligger

och att en uppdelning på två institutioner kunnat ske, gärna på bekostnad

av eller genom sammanslagning av de båda zoologiska institutionerna.

Skogshögskolans studentkår finner med hänsyn till utvecklingen

inom skogsbruket det vara nödvändigt med en synpunktförskjutning från

det allmänt naturvetenskapliga mot det tekniskt-ekonomiska när det gäller

jägmästarutbildningen. Studentkåren kräver därför en särskild professur

i ämnet skogsteknik för att få en tillfredsställande utbildning. Svenska

skogs- och flottningsarbetareförbundet säger sig icke kunna dela kommitténs

mening att undervisningen i arbetslära till övervägande del skall ske

genom biträdande lärarkrafter. Undervisning, och den forskning som blir

nödvändig i samband med undervisning, bör enligt förbundets uppfattning

ske under ledning av en professor som har överblick över en väsentlig del

av kunskapsområdet, som i fråga om detta ämne inte är skarpt avdelat.

Utöver undervisningsprofessuren i arbetslära finnes omfattande uppgifter

för eu forskande institution i samma disciplin. Som särskilt aktuella nämner

förbundet de långsiktiga problem som sammanhänger med mekaniseringens

teknik och ekonomi, transportplanering etc. Även enligt Sveriges

jägmästares och forstmästares riksförbunds mening finnes tillräckliga motiv

för ett särskiljande av eu speciell institution som har att skapa den för

skogliga förhållanden anpassade syntesen kring läran om arbetets och

realkapitalets produktivitet. Detta ämne, som bör benämnas skoglig arbetslära

— beteckningen skogsteknik är enligt förbundet helt vilseledande —

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

får således undervisningsuppgifter, som i princip är analoga med skogsskötselns

och kan bedömas vara av minst samma betydelse. Jämsides med

den undervisande institutionen måste finnas en forskande, lämpligen benämnd

institutionen för skoglig arbetsvetenskap. Dess forskningsuppgifter,

som blir synnerligen omfattande, bör väljas så, att man angriper de långsiktiga

problem, som sammanhänger med mekaniseringens teknik och

ekonomi, utbildningsfrågor, lönesättningsprinciper, transportplanläggning

m. m. Förbundet understryker sålunda behovet av att den av kommittén

föreslagna institutionen för skogsteknik uppdelas på två professurer, samtidigt

som resurserna väsentligen ökas. Förbunciet påpekar i detta sammanhang,

att det också övervägt lämpligheten av att företaga en vertikal uppdelning

av såväl forsknings- som undervisningsuppgifterna i ämnet — man

skulle då få två institutioner med snävare avgränsning, båda med undervisningsskyldighet.

Då förbundet i stället stannat för förslaget enligt vad

förut sagts, bör det noteras, att utvecklingen inom skogsbruket enligt förbundets

uppfattning i snabb takt nalkas det stadium, då två forsknings- och

en undervisningsprofessur blir det naturliga för skogsteknologiens del.

Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

understryker vikten av att de ekonomiska och även de tekniska ämnena

erhåller väsentligt ökade resurser. På grund av det stora och vittomfattande

ämnesområde, som nu koncentreras i ämnena skogsekonomi och

skogsteknik, finner förbunden det vara angeläget, att dessa ämnen uppdelas

i huvudgrupperna skogsekonomi, skoglig företagsekonomi, skogsteknik

och skoglig arbetslära. För hela skogsbruket har det länge varit

angeläget att en särskild undervisningsprofessur i arbetslära inrättas vid

skogshögskolan och förbunden förordar att så sker. Sveriges skogsägareförbund

anser, att behovet av en undervisningsprofessur i ämnet arbetslära

vid skogshögskolan är alltför väl dokumenterat och omvittnat för

att ytterligare behöva understrykas. Professuren i fråga måste enligt förbundets

bestämda uppfattning snarast :nrättas, oberoende av hur kommitténs

förslag kommer att behandlas. Med den utveckling, som vårt

skogsbruk av allt att döma går mot — ett skärpt ekonomiskt läge på grund

av främst stigande kostnader — är det enligt förbundet förvånansvärt,

att kommittén icke ägnat den tekniska och ekonomiska undervisningen

och forskningen större utrymme. Disproportioner i kommitténs organisationsförslag

mellan å ena sidan de biologiska ämnena, å andra sidan de

tekniska och ekonomiska är påtaglig. Förutom den omnämnda professuren

i arbetslära, förlagd till skogshögskolan, finner förbundet en ny institution

i skoglig driftsekonomi (företagsekonomi) vara så väl motiverad,

att den, måhända till en början förestådd av en laborator, utan dröjsmål

bör inrättas. Skogsindustriernas samarbetsutskott konstaterar med beklagande,

att kommittén av tydligen främst kostnadsskäl icke velat förorda

inrättandet av en undervisningsprofessur i skogsteknik. Inrättandet av

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

69

en professur i detta viktiga ämne bör enligt samarbetsutskottets mening

tagas upp till omprövning och inkluderas i det slutliga förslaget till organisationen

för skogshögskolan. Svenska lantarbetsgivareföreningen anser, att

— oberoende av hur den slutliga lösningen blir i frågan om organisationen

av den skogliga forskningen och undervisningen — den skogliga arbetsläran-skogstekniken

snarast bör tilldelas sådana ekonomiska och personella

resurser, att forskningen i alla dess faser kan bedrivas med största

intensitet och undervisningen i samma ämne ges ytterligare utrymme i

undervisningsplanema. Med hänsyn till ämnets vikt — och vid jämförelse

med övriga ämnesområdens dimensionering — synes det föreningen starkt

motiverat, att ämnet skoglig arbetslära-skogsteknik företrädes av två professurer,

en undervisningsprofessur och en forskningsprofessur.

Förslaget att komplettera den skogsvetenskapliga forskningsorganisationen

med en självständig professur i skoglig matematisk statistik

förordas av samtliga de remissinstanser, som yttrat sig i frågan.

Betydelsen av inrättandet av en ny professur i ämnet framhålles särskilt

av jordbrukets forskningsråd. Skogs- och lantbruksakademien anför att genom

inrättande av en ny professur i skoglig matematisk statistik tillförsäkras

såväl skogsforskningen som undervisningen fördelen av en permanent

kraft på högsta nivå, vilket med den ställning, som statistiken intager

och i ökande grad kommer att intaga inom den skogliga forskningen och

undervisningen, blir av grundläggande betydelse för utvecklingen på hela

det skogsvetenskapliga området. När det gäller den matematisk-statistiska

forskningen och undervisningen framhåller statistiska centralbyrån det

positiva i att den statistiska vetenskapen på detta sätt ges bättre resurser.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut finner

i likhet med kommitténs majoritet, att den skogsvetenskapliga forskningen

bör utökas med en professur i förevarande ämne med egen institution, vilken

bör handha bl. a. all maskinell databehandling inom den skogliga

forskningens och högre utbildningens område. Också slcogshögslcolans studentkår

biträder förslaget. Sveriges förenade studentkårer erinrar om att

vid skogshögskolan undervisningen av hävd varit starkt inriktad på de

biologiska ämnena. Skogshögskoleundervisningen bör emellertid taga

fasta på den förskjutning utvecklingen visar mot större behov av personer

med teknisk-ekonomisk utbildning. En sådan omorganisering av undervisningen

bör snarast komma till stånd; antalet lektioner i teknisk-ekonomiska

ämnen bör ökas och nya professurer inrättas. Den föreslagna professuren

i skoglig matematisk statistik är ett steg i denna riktning.

I anslutning till kommitténs förslag rörande den mykologiska

forskningen hävdar skogsstyrelsen för sin del, att mykologien i dess

helhet borde ha fått sin egen institution med hänsyn till forskningsområdets

utomordentliga vikt för skogsproduktionen, skogsföryngringen, skogs
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

vårdens metodik och virkesvården. Ehuru ämbetsverket finner arbetsuppgifterna

vid den föreslagna botaniska institutionen mycket omfattande och

arbetskrävande för föreståndaren, som jämväl har att leda en viktig och

mångskiftande utbildning, inser styrelsen väl, att en gräns någonstädes

måste sättas, och vill därför icke påyrka en uppdelning av institutionen

i det förestående sammanhanget. Styrelsen framhåller å andra sidan, att

institutionen sannolikt i eu ganska nära framtid måste uppdelas. Vid en

fördjupad forskning torde nämligen arbetsuppgifterna inom det ännu rätt

oplöjda området snabbt öka. I stort sett liknande synpunkter anföres av

styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut. I anslutning

till denna punkt tillstyrker styrelsen i likhet med kommittén, att den

av järnvägsstyrelsen, telestyrelsen och vattenfallsstyrelsen begärda utredningen

rörande träskyddsforskningens organisation m. m. i landet med det

snaraste kommer till stand. Statens tekniska forskningsråd betonar vikten

av att träskyddsforskningen i sin helhet, d. v. s. omfattande såväl skogsoch

trämykologi som tekniskt träskydd, snarast tillgodoses. Rådet ansluter

sig till synpunkten att träskyddsforskningen blir föremål för särskild utredning

och förordar att den fackliga upprustning som kommittén föreslagit

på detta område kommer till stånd, dock utan att denna ges sådan

form att träskyddsforskningens framtida organisation därmed bindes. Rådet

erinrar i detta sammanhang om tidigare framfört erbjudande att bistå

en sådan utredning. Även jordbrukets forskningsråd framhåller särskilt

betydelsen av träskyddsforskningens utbyggnad.

Av de synpunkter som anförts i fråga om skogszoologiens framtida

ställning vid skogshögskolan må här anföras följande.

Jordbrukets forskningsråd tager avstånd från ledamoten Kulls reservation

beträffande gemensam institution för skogszoologi och skogsentomol°gi.

Även skogs- och lantbruksakademien ställer sig på kommitténs ståndpunkt

beträffande skogszoologien med hänvisning till att akademiens programkommitté

bland aktuella forskningsområden särskilt upptagit frågan

om en intensifierad viltforskning.

Skogsstyrelsen däremot har i fråga om skogszoologien i huvudsak samma

uppfattning som reservanten Kull. Då emellertid professuren i detta

ämne svårligen kan indragas, kan institutionen ej gärna förenas med entomologien

förrän framdeles, da tillfälle därtill ges. Enligt styrelsens mening

bör ämnets framtida benämning vara skogszoologi. De väsentliga

ämnesområdena för den av kommittén föreslagna, d. v. s. oförändrade

skogszoologiska institutionen, synes styrelsen vara viltforskning samt undervisning

i viltvård. Viltforskningen och vad därtill hör är f. n. åtskilligt

splittrad, om än viltforskningsrådet fungerar som ett samordnande organ.

Resultatet av en emotsedd utredning om dessa frågor kan komma att påverka

utformningen av ämnet skogszoologi och dess omfattning och inne
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

håll vid skogshögskolan, medan renodlad viltforskning kan tänkas förlagd

till annan forskningsanstalt. Oavsett denna möjlighet torde i framtiden

den nuvarande skogszoologiska undervisningen kunna handhas av en speciallärare.

Styrelsen för skogshögskolan och statens forskningsinstitut anför, att den

svenska forskningen beträffande vården av det vilda f. n. är mycket underdimensionerad

och att starka skäl, bl. a. den stora ekonomiska betydelsen,

talar för en upprustning på detta område. En framkomlig väg torde enligt

styrelsen vara att följa kommittémajoritetens förslag, men även andra

alternativ synes böra beaktas vid en kommande översyn av området i fråga.

I detta sammanhang erinrar styrelsen om att, i avvaktan på förordad utredning

rörande träforskningens organisation m. m., träentomologien tills

vidare bör inrymmas under institutionen för skogsentomologi.

Beträffande kommitténs förslag till institutionsindelning

anföres bl. a. följande synpunkter.

Jordbrukets forskningsråd har icke någon erinran beträffande förslaget

om vilka institutioner, som avses skola handha jägmästarutbildningen. Vad

beträffar förslagen om högskolans uppdelning på institutioner säger sig

statskontoret från sina utgångspunkter ha svårt att bilda sig en säker uppfattning

härom. Det vill emellertid förefalla, som om åtskilligt talar för

de synpunkter som en kommittéledamot åberopat till stöd för sitt särskilda

yttrande med vrkande på en minskning m. m. av antalet institutioner.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut undeistryker

angelägenheten av att institutionsindelningen icke blir fastlast

utan att ändringar i densamma skall kunna göras, och ansluter sig således

helt till vad kommittén i denna del anfört. Styrelsen har heller intet att

erinra mot en uppläggning av den högre skogliga utbildningsverksamheten

så att liksom f. n. är fallet endast vissa institutioner handhar den undervisning,

som är avsedd att leda fram till civiljägmästarexamen, medan

licentiand- och doktorandstudier skall kunna ske vid samtliga institutioner.

RLF anser, att översynen av de olika institutionernas arbetsområden

borde varit grundligare och resulterat i större förändringar gentemot nuvarande

förhållanden än som blivit fallet. Riksförbundet pekar framför allt

på den disproportion, som blir följden enligt förslaget mellan de biologiska

och de tekniska och ekonomiska ämnesgrupperna. Även Sveriges jägmästares

och forstmästares riksförbund anser kommitténs förslag till institutionsindelning

medföra en uppenbar disproportion i fördelningen mellan

teknisk-ekonomiska och biologiska ämnen. Likasa anser Sveriges lantbruksförbund

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund att det ter

sig mindre välbetänkt att som kommitténs förslag innebär lata de biologiska

ämnesområdena bli så dominerande, medan den ekonomiska och merkantila

sidan kommer all få ställning av underordnat biämne. Förbunden,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

som intet har att invända mot den föreslagna avgränsningen mellan de

olika institutionernas arbetsområden, anser sålunda att de ekonomiska och

även tekniska områdena bör erhålla väsentligt ökade resurser. Skogsindustri

ernas scimcirbetsutskott ifrågasätter om icke kommitténs organisationsförslag

lider av en viss disproportion mellan den vikt, som tillmätts de

biologiska ämnena jämfört med de tekniska och ekonomiska och föreslår

att en institution i skoglig driftsekonomi inrättas som till en början skulle

kunna förestås av en laborator.

I fråga om undervisningens organisation och de enskilda institutionernas

verksamhetsområden anser herrar Sundblad och Pihlgren för sin del kommittéförslaget

väl genomtänkt och avstår från att ingå på någon detaljbedömning

härav. Dock vill de med instämmande i de yrkanden, som framkommit

från ett flertal håll, särskilt understryka nödvändigheten av att

en professur i arbetslära bör inkluderas i det slutliga förslaget till organisation

för skogshögskolan. De anser också, alt en särskild institution i

skoglig driftsekonomi är i hög grad önskvärd och hemställer, att även

denna fråga upptages till prövning i samband med organisationens genomförande.

Beträffande kommitténs översyn av de enskilda institutionernas verksamhetsområden

och resurser vid den föreslagna skogshögskoleorganisationen,

konstaterar Sundblad och Pihlgren med tillfredsställelse att kommittén

är enhällig beträffande den föreslagna gränsdragningen mellan institutionernas

arbetsområden samt beträffande upprustningens omfattning

vid de olika institutionerna. Detta förhållande synes borga för att onödigt

dubbelarbete skall kunna undvikas samt för att den samlade skogliga

forskningen i stort kan lå en balanserad och väl avvägd inriktning.

Departementschefen. För att en utbyggnad av de samlade resurserna på

det skogsvetenskapliga området, såväl när det gäller forskningen som den

högre utbildningen, skall få eftersträvad verkan är det angeläget, att arbetsfördelningen

mellan de olika skogsvetenskapliga institutionerna blir ändamålsenlig.

Enligt skogshögskole- och skogsforskningskommitténs uppfattning

är det till följd härav angeläget, att den skogsvetenskapliga forskningen

i Sverige organiseras på ett sådant sätt, att forskarna genom lämplig

avgränsning av vars och ens arbetsområde kan täcka ett så vidsträckt

fält som möjligt. Kommittén har utifrån sagda synpunkter sökt finna en

tillfredsställande avgränsning av institutionernas arbetsuppgifter i forskningshänseende.

Kommittén framhåller, att några mera ingripande åtgärder

ej visat sig erforderliga, då i praktiken en sådan avgränsning i stort

sett redan skett. Med visst undantag för ämnet skogszoologi har kommittén

inte heller beträffande undervisningen förordat några ändringar gentemot

nuvarande förhållanden. De allmänna synpunkter, som varit vägledande

för kommitténs översyn av arbetsfördelningen mellan de skogs
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

73

vetenskapliga institutionerna har lett till att kommittén föreslagit, att

forskningsuppgifterna på lämpligt sätt fördelas mellan samtliga institutioner,

medan undervisningsuppgifterna, vad gäller utbildningen av jägmästare,

alltjämt skall koncentreras till vissa institutioner, men att de

i den mån så lämpligen kan ske med hänsyn till undervisningens effektivitet

avlastas från de vetenskapligt högre kvalificerade befattningshavarna.

Samtliga institutioner bör dock medverka i undervisningen på högre

stadium. Sålunda anser kommittén, att licentiatexamen och doktorsdisputation

både formellt och reellt bör kunna äga rum inom samtliga institutioner.

Kommittén har i detta sammanhang anfört, att det redan inledda

samarbetet med andra högskolor i fråga om utbildning på högstadiet bör

utvidgas.

Den nu angivna allmänna målsättningen för en fördelning av uppgifterna

mellan de olika enheterna har inte rönt någon erinran från remissinstansernas

sida. Även jag finner mig böra förorda den arbetsfördelning

som kommittén i förevarande avseende föreslagit.

Beträffande kommitténs rekommendationer på några områden, som visat

sig erbjuda speciella problem, samt dess sammanfattande förslag till

institutionsindelning för hela den skogsvetenskapliga forsknings- och utbildningsverksamheten,

har i vissa fall delade meningar såväl inom kommittén

som bland remissorganen kommit till uttryck. Jag torde i det följande

få upptaga frågorna till behandling i den ordning kommittén berört

desamma.

Vad först gäller frågan om den skogliga arbetslärans uppgifter och resurser

erinrar kommittén om att under senare år framkommit förslag att

inrätta en särskild professur i arbetslära, placerad vid skogshögskolan. I

det sammanhanget har betonats att forskningens och undervisningens betydelse

på ifrågavarande område blivit allt större, varför det ansetts angeläget,

att resurserna för ifrågavarande uppgifter inte försämrades, när en

personlig professur i ämnet år 1957 upphörde. Om statsmakternas förståelse

för dessa synpunkter vittnar det faktum att, i avvaktan på nu föreliggande

betänkande, prisutjämningsmedel från och med budgetåret 1957/

58 ställts till verksamhetens förfogande i en större utsträckning än vad

som motsvarar bortfallet av den med den personliga professuren förbundna

medelsanvisningen.

Kommittén vitsordar för sin del ämnesområdets ökade betydelse såväl

inom undervisningen som inom forskningen. Kommittén är även enig därom,

att väsentligt ökade resurser bör ställas till förfogande på här ifrågavarande

område.

När det gäller frågan om hur denna förstärkning lämpligen bör ske,

har kommittén diskuterat olika lösningar. Kommittén har övervägt, om den

nuvarande avdelningen bör utbyggas eller om densamma bör uppdelas på

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

två institutioner. En uppdelning skulle enligt kommittén antingen kunna

tänkas så, att de centrala uppgifterna på forskningssidan omhänderhaves

av en institution, under det att huvudansvaret för jägmästarutbildningen och

vissa mera speciella forskningsuppgifter anförtros åt en annan institution;

eller också så, att det inrättades två institutioner med olika arbetsområden

inom såväl forskning som undervisning, närmast i form av en skogsteknologisk

institution och en arbetssociologisk institution. Efter att ingående

ha övervägt de olika alternativen till lösning av nu förevarande fråga, har

kommittén funnit att en omorganisation av avdelningen inte bör ske nu.

Kommittén har sålunda inte kunnat finna det vara välbetänkt att vare sig

inrätta en från forskningen på området helt skild professur med tämligen

exklusiva undervisningsuppgifter eller att inrätta en arbetssociologisk professur

med enligt kommitténs uppfattning mycket diffusa uppgifter. I avvaktan

på att klarare linjer för en lösning av frågan skall framkomma, har

kommittémajoriteten som framgår av den förut lämnade redogörelsen ansett

den nuvarande ordningen med en institution vara att föredraga. Enligt

kommitténs mening är det emellertid oundgängligen nödvändigt att institutionens

resurser snarast möjligt förstärkes och kommittén har därför i

personalavseende föreslagit nära nog en fördubbling, däribland inrättandet

av två laboraturer.

Kommittén uttalar emellertid i sammanhanget även, att den nuvarande

arbetsläreavdelningens verksamhetsuppgifter i någon mån kan begränsas.

Sålunda bör ansvaret för den arbetsfysiologiska forskningen överflyttas

till annat håll. Vidare anföres, att provningsverksamhet i fråga om redskap,

maskiner och dylikt i fortsättningen väsentligen kan ske genom statens

maskinprovningars försorg. Kommittén anser dessutom, att konstruktionsverksamhet

ej i någon högre grad bör ingå i institutionens arbetsuppgifter

utan i största möjliga utsträckning överlåtas till enskilda intressenter.

Kommittén anser inte, att benämningen arbetslära är tillfredsställande

med hänsyn till de arbetsuppgifter, som faller inom förevarande institutions

område utan har funnit begreppet skogsteknik närmare svara mot

området i fråga. Den föreslår därför att institutionen i fortsättningen benämnes

institutionen för skogsteknik.

Kommitténs uttalanden om behovet av ökade resurser för forskningen

och undervisningen i ämnet skogsteknik har rönt allmänt gillande hos de

remissorgan, som yttrat sig i frågan. En genomgående invändning är dock

att kommitténs förslag i förevarande avseende ej är tillräckligt långtgående.

Från åtskilliga håll understrykes vikten av att de tekniska och de driftsekonomiska

ämnena erhåller väsentligt ökade resurser.

Bakom remissuttalandena ligger uppfattningen att en intensiv forskning

och en effektiv undervisning på här förevarande område är en förutsättning

för att det svenska skogsbruket i erforderlig grad skall kunna

hävda sig i den alltmer hårdnande konkurrensen på världsmarknaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition in 118 dr 1961

7b

Även jag är väl medveten om att forskningen och undervisningen på förevarande

område bör ges ökade resurser. Vad kommittén härutinnan anfört,

föranleder sålunda ingen erinran från min sida. Inte heller har jag något

att invända mot den av kommittén föreslagna benämningen skogsteknik,

vilket bättre täcker ämnesområdet i fråga.

Jag delar vidare kommitténs uppfattning beträffande begränsningarna i

ämnesområdet. Sålunda bör arbetsfysiologisk forskning i fortsättningen ej

bedrivas vid institutionen, vilket givetvis inte får förhindra, som kommittén

även anfört, att vid institutionen meddelas viss specialundervisning

rörande problem, hänförliga till sagda forskningsområde. Självklart är, att

vid institutionen bedriven forskning t. ex. kring vissa arbetsstudiefrågor

ofta kommer att bygga på arbetsfysiologiska undersökningar, utförda vid

därför avsedda institutioner. Jag kan vidare ansluta mig till kommitténs

uttalande beträffande provningsverksamheten och om att återhållsamhet

bör iakttagas i fråga om konstruktionsarbeten.

Kommittén har som nyss nämnts inte nu velat förorda någon uppdelning

av ämnesområdet i flera professurer. De betänkligheter, som kommittén

därvid anfört mot inrättandet av en särskild undervisningsprofessur i ämnet,

finner jag välgrundade. Ett inrättande av en dylik professur synes ej

heller överensstämma med universitetsutredningens uttalanden. Jag kan

sålunda inte ansluta mig till deras mening, som vid remissbehandlingen

hävdat, att en sådan professur snarast bör komma till stånd. Däremot finner

jag ifrågavarande ämnesområde vara av sådan omfattning, att starka

skäl talar för att redan nu en vertikal uppdelning av området i fråga göres.

Vid en dylik uppdelning av den nuvarande arbetsläreavdelningens forsknings-

och undervisningsuppgifter i två delar synes det mest ändamålsenligt

att, såsom bland andra skogsforskningsinstitutet föreslagit, låta den

ena delen omfatta en teknologisk-maskinteknisk sektor och den andra delen

en driflsorganisatorisk-driftsekonomisk sektor.

I fråga om uppgifter skulle till den förstnämnda sektorn hänföras forskning

och undervisning rörande enskilda arbetsprocesser i skogsbruket samt

frågor förbundna med arbetskraftens och de tekniska hjälpmedlens deltagande

och utnyttjande i dessa arl>etsprocesser. Till den senare sektorn

skulle föras forskning och undervisning rörande driftsplanläggning, driftsorganisation

och arbetsprocessernas samordning jämte därmed förbundna

ekonomiska frågor.

För min del vill jag förorda, att skogstekniken uppdelas på sätt jag nu

angivit. De båda delarna bör med hänsyn till uppgifternas vikt var för sig

förestås av en professor. De båda professurerna bör benämnas skogsteknik I

och II. Med hänsyn till önskemålet att icke erhålla för små enheter och

med beaktande av den nära samhörigheten i fråga om forskning och undervisning

mellan de två sektorerna bör de båda professurerna ingå i en

och samma institution, benämnd institutionen för skogsteknik.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

Med den föreslagna uppdelningen och avgränsningen av de två delarna

kommer undervisningen att fördelas med ungefär hälften på vardera delen,

varvid den tekniska undervisningen, skogsteknik I, i sin helhet bör vara

förlagd till det i det följande föreslagna första garpenbergsåret, medan på

den ekonomiska delen fallande undervisning, skogteknik II, skulle i huvudsak

förläggas till Stockholm. I enlighet med denna fördelning måste det

framstå som ändamålsenligt att professorn i skogsteknik I stationeras i Garpenberg.

Härigenom vinnes även att tillhörande personal och verkstäder

kan omlokaliseras från stockholmsområdet. Vidare kan undervisningen

och forskningsarbetet i fråga om maskiner och redskap bedrivas med nära

tillgång till övnings- och försöksområden. Genom placeringen ernås därjämte

att professorn — med biträde av viss annan personal — kan vara

föreståndare för förläggningen. Prefekt för den skogstekniska institutionen

för handläggande av för institutionen gemensamma administrativa

frågor m. in. bör utses av högskolans styrelse.

Till personalfrågor samt till frågor rörande byggnadsbehov m. m. i anslutning

till mitt nu framförda förslag torde jag få återkomma i senare avsnitt.

Förslaget att inrätta eu professur i skoglig matematisk statistik vid

skogshögskolan har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av nära nog

samtliga remissinstanser. För min del finner jag de motiv som anförts för

förslaget bärande. Då jag inte heller i övrigt har något att erinra mot kommittémajoritetens

förslag i denna del, tillstyrker jag, att försöksledartjänsten

vid skogsforskningsinstitutets nuvarande kontor för matematisk statistik

utbytes mot en professur i skoglig matematisk statistik, varvid sagda

kontor bör ombildas till en egen institution, där förutom uppgifterna på

forskningsområdet jämväl bör ombesörjas den undervisning i matematik,

som skall ske vid högskolan.

De mykologiska arbetsuppgifterna inom skogsvetenskapen kan enligt

kommitténs mening i huvudsak sägas avse två områden, nämligen skogsmykologi

och trämykologi, varav det förra avser skador på växande skog

och det senare skador på virke. Kommittén, som erinrar om att mykologisk

forskning för närvarande bedrives vid skogshögskolans skogsbotaniska

institution och vid skogsforskningsinstitutets avdelning för botanik och

marklära utan någon bestämd uppdelning av verksamheten på mykologiska

specialområden, föreslår att skogsmykologien förlägges till institutionen

för skogsbotanik, medan den sektion inom avdelningen för botanik

och marklära, som sysslar med mykologi, inriktas på trämykologi samt,

såsom nära sammanhörande med virkesläran, överflyttas till virkesläreinstitutionen.

Samtidigt skulle benämningen på avdelningen för botanik

och marklära ändras till institutionen för skogsekologi. Undervisningen i

mykologi för jägmästarexamen föreslås i sin helhet förlagd till den skogsbotaniska

institutionen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition nr 118 är 1961

77

Under remissbehandlingen har från några håll uttryckts den uppfattningen,

att mykologien i dess helhet med hänsyn till forskningsområdets

utomordentliga vikt inom en nära framtid måste få en egen institution.

För egen del är jag medveten om den betydelse en effektiv och målmedveten

forskning på hithörande område har för skogsbruket. Jag är emellertid

ej beredd att nu föreslå tillskapandet av en särskild institution för

området i fråga. Såsom kommittén även anfört saknas för närvarande

bland annat tillräcklig överblick för att man nu skall kunna säga hur

arbetsfördelningen på hithörande områden lämpligen bör ordnas på längre

sikt, bland annat med hänsyn till de beröringspunkter mykologien har med

den tekniska träskyddsforskningen. Kommittén har i detta sammanhang

vitsordat sistnämnda forskningsgrens stora betydelse samt föreslagit, att

frågan hur ifrågavarande forskning lämpligen bör bedrivas göres till föremål

för särskild utredning. Detta spörsmål torde få upptagas i annat sammanhang.

Mot kommitténs förslag till ordnande av den mykologiska forskningen

och undervisningen har jag även i övrigt ingen erinran att göra och

förordar sålunda att en uppdelning av uppgifterna i enlighet med detsamma

kommer till stånd. Jag tillstyrker också förslaget att den kvarstående

delen av avdelningen för botanik och marklära samtidigt erhåller benämningen

institutionen för skogsekologi.

Kommittén har funnit arbetsfördelningen mellan nuvarande zoologiska

avdelning vid skogsforskningsinstitutet och skogszoologiska institutionen

vid skogshögskolan rationell när det gäller forskningen. Kommittén föreslår

dock att förstnämnda avdelning med hänsyn till dess vetenskapliga

inriktning benämnes den skogsentomologiska institutionen. Vad gäller undervisning

och examination till jägmästarexamen finner kommittén, att

uppgifterna, till skillnad från vad som nu är fallet, bör fördelas mellan

de båda institutionerna efter deras faktiska verksamhetsområden. Enligt

kommittén behöver detta ej utesluta att gemensamt betyg i ämnet skogszoologi

meddelas om så befinnes lämpligt. En ledamot av kommittén finner

det ej erforderligt att skogsentomologien och skogszoologien framdeles

förblir uppdelade på två självständiga institutioner.

Delade meningar rörande behovet av en särskild skogszoologisk institution

framskymtar jämväl i några remissyttranden. För egen del finner jag

emellertid att starka skäl kan anföras för bibehållandet av båda de nuvarande

institutionerna. Från jägarhåll har sålunda i olika sammanhang påyrkats

en förstärkning av viltforskningen och den ökade användningen av

skogsområdena för ofta rekreationsbetonad verksamhet såsom jakt och

fiske, torde göra det alltmer angeläget inte minst ur skogsekonomisk synpunkt

att forskning och undervisning i här avsedda ämnen sker vid skogshögskolan.

Jag har därför inte funnit anledning att föreslå någon ändring

av institutionsindelningen i nu förevarande avseende. I enlighet härmed

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1961

föreslår jag att verksamheten på det skogszoologiska området alltjämt skall

vara uppdelad på två institutioner och att den närmare fördelningen av

arbetsuppgifterna bör ske i enlighet med kommittémajoritetens förslag.

Mot de av kommittén föreslagna benämningarna har jag inte något att

invända. Institutionerna bör sålunda heta institutionen för skogsentomologi

respektive institutionen för skogszoologi.

Kommitténs förslag till institutionsindelning innebär, att vid skogshögskolan

skall finnas 15 institutioner, innefattande lika många professurer.

Ett bifall till detta förslag skulle medföra att antalet skogsvetenskapliga

institutioner med professor som föreståndare utökades med en jämfört

med nuläget.

De invändningar som riktats mot kommitténs förslag i detta avseende

innebär i huvudsak dels att antalet institutioner, såsom en ledamot anfört,

borde kunna minskas, dels att institutionsindelningen är sådan, att de biologiska

ämnesområdena har för stor andel av resurserna i förhållande till

de tekniska och ekonomiska områdena.

För egen del finner jag i likhet med kommittén den föreslagna institutionsindelningen

utgöra ett ur forskningssynpunkt i stort sett väl sammanhängande

system. Mot avgränsningen av uppgifterna mellan de olika institutionerna

finner jag heller ingen anledning att göra någon erinran. Jag

vill i sammanhanget framhålla, att den teknisk-ekonomiska forskningen

och utbildningen torde i många avseenden bättre än den biologiska sektorn

lämpa sig för en av skogsbruket självt driven verksamhet, vilket också

med ett betydande stöd från det allmänna sker i de s. k. arbetsstudieorganisationerna.

I det föregående har jag emellertid i medvetande om det tekniska

och driftsekonomiska områdets betydelse på skogsforskningens och

den högre skogliga utbildningens område föreslagit att vid institutionen

för skogsteknik inrättas ytterligare en professur. Med utgångspunkt från

vad jag nu anfört tillstyrker jag den av kommittén förordade institutionsindelningen.

Såsom både kommittén och vissa remissorgan gör, vill också

jag understryka vikten av att institutionsindelningen inte fastlåses utan

att högskolestyrelsen med uppmärksamhet följer de ändrade behov, som

kan komma att aktualiseras i framtiden och gör därav påkallade framställningar

om eventuellt erforderliga omläggningar.

V. Undervisningsfrågor

Nuvarande förhållanden. Examina, som kan avläggas vid skogshögskolan,

är civiljägmästarexamen och skogsvetenskaplig licentiatexamen. Härjämte

kan högskolan genom sitt lärarråd tilldela den, som offentligt försvarat

disputationsavhandling, skogsvetenskaplig doktorsgrad. Antalet årligen

utexaminerade civiljägmästare har under åren 1950—1960 varierat

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 118 dr 1961

79

mellan 17 och 36 och uppgick år 1960 till 33. Sedan år 1942 har hittills 22

skogsvetenskapliga licentiatexamina avlagts, därav fyra före år 1950, och

tre skogsvetenskapliga doktorsavhandlingar ventilerats. F. n. idkar 14 personer

studier för skogsvetenskaplig licentiatexamen och tre för skogsvetenskaplig

doktorsgrad. Vid högskolans naturvetenskapliga institutioner idkar

vidare sju personer studier för filosofie licentiatexamen och fyra för filosofie

doktorsgrad.

Enligt nu gällande bestämmelser för antagning av ordinarie studerande

till civiljägmästarutbildningen vid skogshögskolan skall inträdessökande

bl. a. ha genomgått statens förberedande skogskurs eller annan utbildning,

som lärarrådet finner likvärdig. Därjämte skall han antingen med goda

vitsord ha deltagit i till skogsbruket hörande praktiska arbeten under

minst åtta månader, varav minst fem månader skall avse praktik i sådan

under högre utbildad fackmans ledning stående skogsförvaltning, som

rektor anvisar eller lärarrådet kan godkänna, eller också skall han ha

genomgått statens skogsmästarskola, statens skogsskola eller därmed jämförlig

skola.

Kurstiden vid den förberedande skogskursen är omkring fyra månader.

Kursplanen upptar dels undervisning i vissa allmänt grundläggande ämnen

och dels lektioner och övningar i skogsvård, skogsteknologi, virkesmätning

m. m. Huvudvikten i undervisningen lägges vid verktygsvård och arbetsteknik.

Den sammanlagda utbildningstiden, som omfattar omkring 800

timmar, består till väsentlig del av praktiska arbeten och övningar i skogen.

Antagningen av de sökande till skogshögskolan sker i turordning på

grundval av en för varje sökande beräknad poängsumma. För den, som

avlagt studentexamen eller avgångsexamen från specialgymnasiet för lantbruks-,

mejeri- och skogsstuderande, tillgodoräknas enligt vissa närmare

angivna regler poäng för vitsord i studentexamen eller avgångsexamen

samt för skogspraktik och förberedande skogskurs. I förekommande fall

må extra poäng tillgodoräknas på grund av militärtjänstgöring, tentamina

för akademisk examen samt annan utbildning. För övriga sökande bestämmes

efter omständigheterna, hur poängsumman skall beräknas.

Det antal ordinarie studerande, som under femårsperioden 1956—1960

intagits vid skogshögskolan för att avlägga civiljägmästarexamen har med

Kungl. Maj:ts medgivande uppgått till 181. Till den kurs, som började den

1 juli 1960, har av 59 sökande antagits 37.

Ämnena i civil jägar must arexamen indelas i betygsämnen och förhörsämnen.

Undervisningen omfattar följande obligatoriska ämnen.

Betygsämnen: Skoglig arbetslära, skoglig marklära, skogsbotanik, skogsekonomi,

skogsskötsel, skogsuppskattning med skogsindelning, skogszoologi

med viltvård, virkeslära, förvaltningslära, skogsdikning, skogs- och fältmätning,

vägbyggnadsteknik, rättslära samt matematisk statistik.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 år 1961

Förhörsämnen: Arbetarskydd, bokföring, husbyggnadslära med byggnadsritning,

kemi, lanthushållning och fotogrammetri.

Dessutom meddelas undervisning med frivilligt deltagande i de ämnen

lärarrådet bestämmer, t. ex. arkiv- och kartkunskap, fornminneskunskap

samt naturvård och landskapsvård.

För en närmare redogörelse för de obligatoriska ämnenas innehåll torde

få hänvisas till betänkandet, s. 25—27.

Undervisningen vid skogshögskolan hedrives i form av föreläsningar med

demonstrationer, laborationer, seminarieövningar och andra övningar samt

exkursioner och studieresor. Undervisningen i de obligatoriska ämnena fördelar

sig på föreläsningstimmar, övningstimmar och övningar i skogen i

huvudsaklig överensstämmelse med följande sammanställning. Med övningstimmar

avses sådan praktisk undervisning, som i allmänhet är förlagd till

lärorummet, och som huvudsakligen består av laborationer, kalkyleringar,

upprättande av diknings-, vägbyggnads- och skogsindelningsplaner m. m.,

allt efter de olika ämnenas natur.

Föreläsnings-

timmar

övnings-

timmar

övningar i

skogen dagar

Betygsämnen

Skoglig arbetslära............................

78

77

39

Skoglig marklära ............................

107

45

16 Vi

Skogsbotanik ................................

108

77

24

Skogsekonomi ...............................

106

—

8

Skogsskötsel ................................

66

—

89

Skogsuppskattning med skogsindelning ........

60

56

30

Skogszoologi med viltvård ....................

74

8

4

Virkeslära ..................................

71

205

31

Förvaltningslära .............................

44

11

lVi

Skogsdikning ................................

12

20

13

Skogs- och fältmätning ......................

71

105

40

Vägbyggnadsteknik ..........................

29

12

9 Va

Rättslära ....................................

40

—

—

Matematik ..................................

12

—

—

Statistik ....................................

30

—

—

Förhörsämnen

Arbetarskydd ................................

6

_.

_

Bokföring ...................................

--

30

—

Husbyggnadslära med byggnadsritning ........

10

20

1

Kemi .......................................

16

_

_

Lanthushållning .............................

30

5

2

Fotogrammetri ..............................

35

81

—

Summa

1 005

752

308 Vi

Undervisningens fördelning på olika lärarkategorier framgår av efterföljande

tablå, där uppdelning göres mellan professorer, laboratorer och docenter

(p), speciallärare (s) och assistentpersonal (a). Till sistnämnda kategori

hänföres därvid föreståndaren för garpenbergsförläggningen, vilken

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

81

handhar utbildningen i skogs- och fältmätning och även biträder vid undervisningen

i virkeslära.1 * * * * 6

Undervisningen meddelas vid skogshögskolan i Stockholm och vid högskolans

förläggningar i Garpenberg och Malingsbo samt i vissa till högskolan

upplåtna övningsskogar. Läsåret är indelat i tre terminer, nämligen sommar-,

höst- och vårtermin. Sammanlagt beräknas studierna till civiljägmästarexamen

omfatta elva terminer eller tre och ett halvt år.

Enligt gällande undervisningsplan är utbildningen förlagd till Garpenberg

under två perioder. Den första perioden — för nyintagna elever — är inpas
-

Ämne

Föreläsnings-

timmar

övnings-

timmar

övningar i

skogen dagar

Skoglig arbetslära ........................

P

69

42

18

» ........................

a

9

135

97

Skoglig marklära ..........................

p

101

90

22 Vs

Klimatologi ..............................

s

6

—

—

Skogsbotanik..............................

p

108

154

30

Skogsekonomi ............................

p

76

—

8

Nationalekonomi ..........................

s

30

—

—

Skogsskötsel ..............................

p

66

—

65

» ..............................

a

—

—

170

Skogsuppskattning med skogsindelning......

p

60

20

61

» » » ......

a

—

36

12

Skogszoologi med viltvård.................

p

74

8

4

Fiskevård ................................

s

6

—

Va

Virkeslära ................................

p

35

106

31

» ................................

a

28

804

62

Förvaltningslära ..........................

s

20

—

—

Aktuella praktiska skogsförvaltningsproblem

s

24

11

1 Vi

Skogsdikning .............................

s

12

20

17

Vattenmängdsberäkning, kostnadsfördelning

och laga syneförrättning vid dikningsföretag

med statsanslag ........................

s

10

Skogs- och fältmätning ....................

a

71

266

175

Vägbyggnadsteknik........................

s

29

12

8 Va

» ........................

a

-*

—

8

Rättslära .................................

s

40

—

—

Matematik ................................

s

12

—

—

Statistik ..................................

s

30

—

—

Arbetarskydd .............................

s

6

—

—

Bokföring ................................

s

—

30

—

Ilusbyggnadslära med byggnadsritning......

s

10

20

i

Kemi ....................................

s

16

—

—

Lanthushållning ..........................

s

30

5

2

Syneförrättning vid jordbruksarrende ......

s

3

—

6

Fotogrammetri ............................

s

35

81

—

1 Den med bokstaven p betecknade undervisningen ombesörjes i flertalet fall av profes
sorn

i ämnet. Endast i några fall är ifrågavarande undervisning uppdelad på flera lärare.

Sålunda handhar laboratorn i skogsbotanik undervisningen under 72 föreläsningstimmar,

40 övningstimmar och 16 övningsdagar i skogen. Vidare ombesörjes undervisningen i skogsuppskattning

med skogsindelning av en docent under tio föreläsningstimmar, tio övnings
timmar

och sex övningsdagar i skogen. Antalet assistenter, som deltar i undervisningen,

varierar. Man kan därför icke ange exakt hur många befattningshavare, som motsvarar

den i tablån angivna assistentundervisningen (a). Av den på sidan 106 återgivna tablån

framgår dock omfattningen av den assistentpersonal, som f. n. finnes på de olika institu
tionerna.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 118

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

säd under tiden 1 juli—20 december (sommar- och hösttermin) och undervisningens

tyngdpunkt är förlagd till skogs- och fältmätning. Perioden inbegriper

även kortare kurser i skogsbotanik och skoglig marklära och arbetslära.

Den andra perioden omfattar sjätte terminen (8 januari—6 juni)

och har tyngdpunkten av undervisningen förlagd till arbetsläran och virkesläran.

Med undantag för vissa sommarövningar är undervisningen i övrigt

förlagd till Stockholm. Andra sommaren bedrives övningar i södra Sverige

och Norrland, medan under tredje sommaren övningar anordnas i Malingsbo.

Fjärde sommaren ägnas åt vissa slutövningar i skogsskötsel och åt en studieresa

till södra Sverige samt till tentamina och examensarbeten i olika

ämnen. Enligt undervisningsplanen bör tentamen i skogsuppskattning avläggas

den tredje terminen, tentamen i virkeslära den sjätte terminen, i skogszoologi

utom entomologi den nionde eller elfte terminen samt i skoglig arbetslära,

skogsekonomi, skogsskötsel och skogsindelning under den elfte

terminen. Betydande individuella avvikelser från detta schema torde dock

förekomma.

Lärarkåren vid skogshögskolan består av professorer, laboratorer, föreståndaren

för högskolans förläggning i Garpenberg, speciallärare och docenter.

Vid undervisningen biträder assistent- och amanuenspersonal.

Vidare är befattningshavare vid statens skogsforskningsinstitut skyldig

att efter styrelsens bestämmande hålla föreläsningar vid skogshögskolan

över av honom vid institutet utförda undersökningar och därvid vunna resultat.

Den regelmässiga undervisningen vid skogshögskolan handhaves f. n.

av befattningshavare vid skogsforskningsinstitutet i nedan angiven omfattning.

Föreståndaren för institutets zoologiska avdelning föreläser inalles tio

timmar per läsår över skogsskydd mot insekter. Avdelningen för skogstaxering

ombesörjer två föreläsningstimmar per år i riksskogstaxeringens metodik.

Undervisningen i delarna avverkningsteknik och transportteknik av

ämnet skoglig arbetslära handhades under läsåren 1949/50—1956/57 av

innehavaren av en år 1949 vid skogsforskningsinstitutet inrättad personlig

professur i ämnet medan undervisningen i ämnets övriga delar, som består

av inledande kurs i arbetsvetenskap, med bl. a. arbetspsykologi och arbetsfysiologi,

arbetsledning samt maskin- och redskapslära, ombesörjdes av

innehavaren av den ordinarie professuren med biträde av försöksledaren

och en extra förste assistent vid institutets avdelning för arbetslära. För

budgetåren 1957/58—1960/61 har prisutjämningsmedel anvisats för undervisning

i den del, som tidigare åvilat innehavaren av den personliga professui-en

att disponeras för avlönande av f. n. två övningsledare och för tillfällig

arbetskraft m. m. Av sagda medel utgår även arvode till speciallärare

i arbetsfysiologi. Slutligen handhar föreståndaren för institutets kontor

för matematisk statistik i egenskap av speciallärare undervisningen i matematik

och statistik vid skogshögskolan.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

83

Behörig att avlägga skogsvetenskaplig licentiatexamen är den, som avlagt

civiljägmästarexamen och därefter under minst ett år varit sysselsatt vid

praktiskt skogsbruk, träförädlingsindustri, skogshögskolan eller vid institut

för skoglig eller träteknisk försöksverksamhet. Skogsvetenskaplig licentiatexamen

avlägges i två av följande läroämnen vid skogshögskolan, nämligen

skoglig arbetslära, skoglig marklära, skogsbotanik, skogsekonomi, skogsskötsel,

skogsuppskattning med skogsindelning, skogszoologi med viltvård

samt virkeslära. Ett av de i licentiatexamen ingående ämnena skall anses

såsom huvudämne.

Rättighet att utge och vid skogshögskolan offentligt försvara disputationsavhandling

tillkommer vid högskolan utexaminerad licentiat i skogsvetenskap,

som vill vinna skogsvetenskaplig doktorsgrad. Sådan avhandling

skall till sitt vetenskapliga innehåll höra till något av följande ämnen, nämligen

skoglig arbetslära, skoglig marklära, skogsbotanik, skogsekonomi,

skogsskötsel, skogsuppskattning med skogsindelning, skogszoologi och virkeslära.

Kommittén. Vid sin behandling av undervisningsfrågorna erinrar kommittén

inledningsvis om, att de allmänna synpunkterna på den akademiska

undervisningens bedrivande, som framförts i samband med de senaste årens

universitetsreformer även är avsedda att vara tillämpliga på fackhögskolorna.

Enligt kommitténs mening bör detta i väsentliga avseenden vara fallet

för skogshögskolans del. Kommittén understryker sålunda i fråga om här

berörda utbildningsområde särskilt vad som i samband med universitetsreformerna

anförts, att vetenskaplig skolning bör vara målet för all akademisk

utbildning. Kommittén framhåller dock, att denna grundsats icke

får undanskymma det faktum att jägmästarutbildningen — liksom mången

annan akademisk utbildning — sedermera oftast utnyttjas i praktiska förvaltningsuppgifter.

Genom undervisningens utformning och genom utnyttjande

av övningsdagar, exkursioner och studieresor bör därför under jägmästarutbildningen

grundläggas förståelse för nödvändigheten av ett samspel

mellan praktik och vetenskap. Enligt kommitténs mening torde det i

huvudsak få ankomma på högskolans egna organ att omsätta dessa riktlinjer

i praktisk tillämpning. Kommittén ingår emellertid på vissa särskilda

frågor rörande utbildningen vid skogshögskolan, nämligen elevantalet, behovet

av förberedande utbildning, undervisningen vid förläggningen i Garpenberg,

utbildningsgången i allmänhet för jägmästarexamen samt den

skogsvetenskapliga utbildningen på högstadiet.

Antal elever. Kommittén finner det icke uteslutet att utvecklingen i vissa

hänseenden torde ge vid handen att en del av de arbetsuppgifter, som nu

åvilar jägmästare, i framtiden kan komma att läggas på personal med lägre

skoglig utbildning. Enligt kommitténs uppfattning kan det antagas att efter
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

frågan på personer med skogshögskoleutbildning ändock kommer att öka.

En snabb och konkurrenskraftig utveckling av vårt skogsbruk kräver nämligen

bl. a. att personal med högre skoglig utbildning i ökad omfattning

finnes tillgänglig. På grundval av en av arbetsmarknadsstyrelsen verkställd

undersökning rörande det framtida behovet av jägmästare förordar kommittén,

att det antal elever, som årligen intages till skogshögskolan tills vidare

ökas till 40—45. Kommittén har därvid i enlighet med direktiven för

sitt arbete begränsat sig till ett sådant antal att i stort sett inga mera kostnadskrävande

åtgärder på grund härav skall behöva vidtagas i fråga om

undervisningslokaler o. dyl.

Förberedande utbildning. Nu gällande krav för inträde vid skogshögskolan

behöver enligt kommitténs mening göras till föremål för en översyn i vissa

avseenden. Nuvarande fordringar på förberedande utbildning, innebärande

åtta månaders förpraktik och fyra månaders förberedande skogskurs, är

sålunda knappast tidsenliga. Med hänsyn till de ökade kraven på vetenskaplig

skolning, som gör sig gällande jämväl vid jägmästarutbildningen är

det enligt kommitténs mening nödvändigt att tillse att utbildningstiden

blir effektivt utnyttjad redan på det förberedande stadiet.

Kommittén har i fråga om den förberedande utbildningen övervägt två

alternativ, nämligen dels en för sökande till skogshögskolan speciellt avpassad

förberedande utbildning kombinerad med viss förpraktik, dels att

helt slopa den fristående förberedande utbildningen och att i stället inrymma

erforderliga delar av ifrågavarande kurs i högskoleutbildningen, särskilt

i den del av densamma, som sker vid Garpenberg. Kommittén har därvid

funnit sig böra förorda en ordning, som innebär att de nuvarande kraven

på obligatorisk förpraktik och på genomgång av förberedande skogskurs

slopas och att eleverna direkt efter studentexamen (eller för manliga elever

efter därpå följande värnpliktsår) intages vid högskolans förläggning i Garpenberg.

Enligt kommitténs förslag skulle erforderliga delar av den nuvarande

förberedande kursen infogas i den till Garpenberg förlagda högskoleutbildningen.

Såsom närmare behandlas i det följande föreslås undervisningen

vid Garpenberg skola omfatta de tre första terminerna av jägmästarutbildningen.

Kommittén anför, att verkställda undersökningar ger vid handen,

att ett infogande av den förberedande kursen i ett helt s. k. garpenbergsår

i början av högskolestudierna kan ske utan större olägenhet. För att en fördjupning

av högskolestudierna skall kunna ske utan att den totala utbildningstiden

från studentexamen till avlagd jägmästarexamen förlänges finnes

däremot enligt detta förslag i normala fall inget utrymme för enskild praktik

mellan studentexamen och högskolestudiernas början. Frivillig praktik under

ferier under gymnasietiden eller efter studentexamen inhämtad praktik

bör dock enligt kommitténs mening beaktas vid poängberäkningen av de

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

85

inträdessökandes kvalifikationer. Poängberäkningen av frivillig praktik bör

ske så, att denna i tillfredsställande omfattning uppväger poängberäkningen

för teoretiska kompletteringsbetyg, som inhämtats efter studentexamen.

Visst utrymme bör vidare under studietiden vid högskolan beredas för kortare,

mera kvalificerad praktik.

Kommittén är medveten om att ett avskaffande av kravet på förpraktik

kan väcka betänkligheter. Därest detta förslag genomföres, är det enligt

kommitténs mening angeläget, att högskolans ledning genom upplysning

och rådgivning bland gymnasieelever och genom yrkesvägledningen i gymnasierna

understryker lämpligheten av att praktisk kännedom om skogsbruket

inhämtas. Vidare bör i studieplanen visst utrymme beredas för praktik

under studietiden vid högskolan.

Även om förpraktik i skogsbruket har ett visst värde för blivande jägmästare,

finner kommittén en sådan praktik vara av underordnad betydelse,

jämfört med den praktiska skolning, som varje nybliven jägmästare erhåller

i sin första anställning. Särskilt har anställning som aspirant hos domänstyrelsen

ansetts vara en värdefull praktisk vidareutbildning. Även vissa

större enskilda skogsförvaltningar bereder nyblivna jägmästare liknande

anställning. Kommittén anför, att det i och för sig vore värdefullt, om samtliga

nyutexaminerade jägmästare, som så önskade, kunde beredas möjlighet

att erhålla något års aspiranttjänstgöring i praktisk skogsförvaltning. Enligt

kommitténs mening är det emellertid bl. a. av lönepolitiska skäl icke möjligt

att genom statens försorg genomföra en dylik ordning. Kommittén framhåller

dock behovet av att dylika utbildningstjänster står till förfogande i

erforderlig omfattning och uttrycker förhoppningen om att detta i möjligaste

mån beaktas inom allmän och enskild skogsförvaltning.

Vad gäller frågan om bibehållandet eller slopandet av kravet på obligatorisk

förpraktik understryker kommittén vidare vikten av att de sökande

till skogshögskolan icke ställes inför andra krav än vid övriga fackhögskolor.

Kommittén befarar, att speciella krav kan leda till att i och för sig ur

studiesynpunkt lämpade elever föredrar andra utbildningsområden. Ur studentsocial

synpunkt är det vidare utan tvivel en fördel att högskolestudierna

kan påbörjas så nära studentexamen som möjligt och att utvecklingens krav

på ökade kunskaper kan tillgodoses utan förlängning av studietiden.

Vid fastställande av här föreslagen ordning för antagning till skogshögskolan

bör enligt kommitténs mening hinder ej möta att omedelbart efter

studentexamen och före värnpliktstjänstgöring antaga sökande till högskolan.

Undervisningen vid garpcnbergsförläggningen. Såsom i det föregående

omnämnts är f. n. viss utbildning förlagd till Garpenberg dels under den

första sommarterminen och den första höstterminen, dels under en vårtermin

det andra undervisningsåret. Av olika skäl har denna anordning emellertid

icke visat sig tillfredsställande. Bl. a. har tillräckliga hänsyn icke kun
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

nät tagas till de organisatoriska spörsmål som hör samman med årsomdrevet

i skogsbruket. Det har därför både från lärarnas och studenternas sida

anförts såsom ett allmänt önskemål att man borde återgå till den tidigare

gällande ordningen med ett odelat garpenbergsår.

Enligt kommitténs mening synes kritiken mot det nuvarande systemet ha

fog för sig i olika avseenden. Ett odelat garpenbergsår torde sålunda både

ur studiesynpunkt och av sociala skäl ge större utbyte än den nuvarande

ordningen. Kommittén har för sin del funnit att garpenbergsperioden, som

till stor del omfattar praktiska övningar och utgör en introduktion till de

mera teoretiskt betonade studierna, bör koncentreras till det första läsåret.

På grund av att obligatorisk förpraktik föreslås skola slopas, och att vissa

övningar, som nu sker i den förberedande skogskursen skulle komma att

ingå i högskoleundervisningen samt att antalet elever vid högskolan föreslås

skola ökas uppkommer behov av ett väsentligt utökat övningsområde

i anslutning till förläggningen i Garpenberg. Lämpliga områden torde enligt

kommitténs mening kunna ställas till högskolans förfogande genom domänverkets

försorg. Sålunda upplåtna områden bör förvaltas av högskolan enligt

för domänverket gällande administrativa bestämmelser och i övrigt med

tillämpande av rationellt skogsbruk. Kommittén har den uppfattningen att

detta lämpligast åvägabringas genom att Garpenbergs kronopark upplåtes

som särskilt skolrevir.

I detta sammanhang framhåller kommittén slutligen, att övningar i olika

ämnen vid garpenbergsförläggningen i ökad utsträckning måste ske genom

gruppundervisning, vilket medför behov av viss ökning av antalet biträdande

personal och av lejd arbetskraft för hantlangning.

Studiegången vid skogshögskolan. Kommittén erinrar om att studierna

till jägmästarexamen f. n. omfattar vissa huvudämnen och ett antal specialämnen.

Studierna i de senare ledes vanligtvis av speciallärare. Enligt kommitténs

mening synes det vara lämpligt, bl. a. med hänsyn till önskvärdheten

av att få till stånd en samordning av undervisningen i närliggande ämnen,

att läraren i närmast besläktade huvudämnen har överinseende över

utbildningen i specialämnena. Härvid skulle förslagsvis erhållas följande

ämnesindelning.

1. Skoglig marklära

2. Skogsbotanik

3. Skogszoologi

Jaktvård

Fiskevård

4. Skogsentomologi

5. Skogsuppskattning och skogsindelning

Skogs- och fältmätning

Fotogrammetri

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

87

6. Skoglig matematisk statistik

7. Skogsteknik

Vägbyggnad

Arbetarskydd

Arbetsfysiologi

Arbetsledning

8. Virkeslära

9. Skogsekonomi

Nationalekonomi

J or dbruksekonomi

Bokföring och budgetteknik

10. Skogsskötsel

Landskapsvård

Skogsdikning

11. Rättslära

Dessutom bör föreståndaren vid förläggningen i Garpenberg meddela undervisning,

som anknyter till skolrevirets planläggning och skötsel och som

förslagsvis bör benämnas Skoglig planering, drift och driftkontroll. På grund

härav ökade praktiska utbildningsmöjligheter vid Garpenberg torde enligt

kommittén uppväga den nuvarande förpraktiken och den förberedande

skogskursen.

Beträffande ämnenas omfattning föreslår kommittén endast sådana justeringar,

som betingas av förändringarna och utvecklingen inom skogsbruket.

Ämnet skoglig matematisk statistik föreslås upptaget såsom särskilt ämne

med hänsyn till den betydelse, som kommittén tillmäter detsamma särskilt

på forskningsområdet men även på utbildningsområdet, speciellt i fråga

om forskarutbildningen. I fråga om ämnet virkeslära har kommittén funnit

en icke oväsentlig minskning av antalet undervisningstimmar för utbildning

till jägmästare möjlig. Härigenom beredes bl. a. utrymme för en önskvärd

intensifiering av studierna i övriga huvudämnen. I övrigt gäller justeringarna

framför allt specialämnena, som till innehåll och omfattning i vissa hänseenden

har kommit att få en mindre tidsenlig utformning. Ämnet jordbruksekonomi,

f. n. benämnt lanthushållning, bör icke såsom nu synes vara fallet

i huvudsak innebära en allmän orientering i jordbrukets driftsförhållanden

utan i stället inriktas på de ekonomiska betingelser, varunder enskilda jordbruk

med skog arbetar. Ämnet skogs- och fältmätning bör kunna reduceras,

särskilt i fråga om antalet övningstimmar, till förmån bl. a. för en förlängning

och fördjupning av den fotogrammetriska utbildningen. Vidare bör

undervisningen i praktisk jaktvård och fiskevård kunna koncentreras till

garpenbergstiden. Den nu på undervisningsschemat upptagna tiden för husbyggnadslära

bör lämpligen kunna helt indragas. Det nuvarande ämnet förvaltningslära

torde kunna slopas som självständigt ämne, varvid dock förutsättes

att erforderliga kunskaper i ämnet meddelas eleverna dels vid före
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

ståndarens kurs i Garpenberg och dels under ämnet skogsekonomi. Likaså

torde aktuella förvaltningsproblem och klimatologi kunna avföras som särskilda

ämnen från studieschemat. Kommittén påpekar, att möjlighet givetvis

bör finnas att anordna särskilda föreläsningar, föreläsningsserier och frivilliga

kurser i ämnen, som kan vara aktuella eller som anses böra försöksvis

prövas.

Kommittén understryker i detta sammanhang universitetsutredningens

synpunkter på undervisningsformerna i fråga om det sätt, varpå föreläsningar,

seminarier etc. bör komma till användning. Särskilt framhåller kommittén

angelägenheten av att undervisningen organiseras på lämpligt sätt,

så att eleverna successivt kan avsluta studierna i olika ämnen och att tillräckligt

utrymme beredes för tentamensläsning. Undervisningen bör vidare,

såsom universitetsutredningen anfört, organiseras på sådant sätt, att studiedagen

icke splittras alltför mycket och att så liten spilltid som möjligt uppstår.

För att uppfylla denna målsättning synes enligt kommitténs mening ungefär

följande studiegång kunna förordas. Undervisningen i ämnena skogsteknik

och virkeslära förlägges i huvudsak till den första delen av studietiden.

Undervisningen i skoglig marklära, skogsbotanik, skogszoologi och skogsentomologi

bör likaledes påbörjas under garpenbergsåret och avslutas under

de närmast följande terminerna i Stockholm. Den därefter följande tiden

ägnas huvudsakligen åt de tillämpade ämnena skogsskötsel, skogsuppskattning

och skogsindelning samt skogsekonomi i nu nämnd ordning. Vidare bör

studieschemat anordnas på sådant sätt att elevernas självverksamhet genom

fria studier ökas för varje läsår.

Med avseende på omfattningen av undervisningens olika delar och undervisningens

innehåll bör högskolans styrelse tillse att en fortgående anpassning

sker till skogsbrukets behov.

Kommittén erinrar om att på det skogliga området liksom på andra vetenskapliga

områden vetandet och därmed kunskapsmaterialet oavbrutet har

ökat. Bl. a. av detta skäl har kommittén, såsom tidigare nämnts, övervägt

om icke vid jägmästarutbildningen liksom exempelvis vid agronomutbildningen

en viss linjeuppdelning vore motiverad. Från skogsbrukets sida har

emellertid enligt vad kommittén erfarit en sådan linjeuppdelning icke ansetts

önskvärd.

Däremot har från olika håll framförts önskemål om att de som studerar

till jägmästare borde ha tillfälle att på vissa områden fördjupa sina kunskaper

och att samtidigt tränga djupare in i vetenskaplig metodik. Kommittén

finner för sin del att en sådan differentiering av studierna med inriktning

på högsta betyg i något eller några ämnen skulle ur flera synpunkter vara

av stort värde. Härigenom skulle sålunda i första hand den vetenskapliga

skolningen över huvud taget fördjupas. Kommittén har vid sina överväganden

funnit att en dylik fördjupning bör underlättas och befrämjas genom

att särskild utbildning för högre betyg än AB ordnas. Sådan utbildning bör

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

89

företrädesvis avse de s. k. tillämpade ämnena, men bör i princip även kunna

ske i andra ämnen. Genom en rationalisering av den förberedande utbildningen

och av studiegången i övrigt bör sådan utbildning kunna rymmas

inom nuvarande studietid. Kommittén har härvid tänkt sig att erforderlig

del av sista läsåret skulle reserveras för sådana studier till högre betyg. Särskilt

för dessa studier men även i övrigt bör undervisning i form av seminarier

ske i större omfattning än hittills.

Kommittén är dock icke beredd att i vart fall f. n. fordra genomgång av

dylik högstabetygskurs i något eller några ämnen för erhållande av jägmästarexamen.

Enligt kommitténs mening torde det kunna förväntas att

även utan dylika formella krav en mycket stor del av eleverna kommer att

eftersträva att genomgå högstabetygskurs i något eller ett par ämnen. Vid

uppläggningen av denna speciella undervisning bör enligt kommitténs uppfattning

en sådan ordning förutsättas att eleverna i allmänhet inriktar sig

på ett särskilt område t. ex. de ekonomiska eller tekniska ämnesgrupperna

eller skogsskötselområdet.

Utbildning på högstadiet. Kommittén betonar, att i överensstämmelse med

vad universitetsutredningen förordat i fråga om den akademiska utbildningen

i allmänhet även på skogsvetenskapens område ökad vikt bör läggas

vid studier på högstadiet och på forskarutbildningen. Genom det föreslagna

sammanförandet av den nuvarande högskolan och det nuvarande skogsforskningsinstitutet

erhålles enligt kommitténs mening organisatoriskt sett

bättre förutsättningar för högre utbildning, därigenom att denna kan ske vid

ett större antal institutioner. Genom i det följande föreslagna ändringar i

tjänstgöringsvillkoren för assistentpersonalen beredes denna dessutom väsentligt

större möjligheter att avlägga licentiatexamen och att utarbeta doktorsavhandlingar.

Vad gäller fordringarna för licentiatexamen och doktorsdisputation är

enligt kommitténs mening endast en justering av bestämmelserna för förstnämnda

examen erforderlig.

Skogsvetenskaplig licentiatexamen avlägges f. n. i två läroämnen, varvid

ett skall anses som huvudämne. Det synes emellertid på detta liksom på

flertalet andra vetenskapliga områden vara lämpligt att endast ha ett ämne

i licentiatexamen, eftersom examensarbetet på detta stadium ändå oftast

kommer att beröra, utöver examensämnet, jämväl andra, närgränsande

ämnen. I de fall då så icke är förhållandet torde det på annat sätt kunna

tillses att vederbörande besitter kunskaper av erforderlig bredd. Kommittén

föreslår därför, att bestämmelserna för avläggande av skogsvetenskaplig

licentiatexamen ändras till att motsvara vad som gäller exempelvis för agronomi

licentiatexamen, för vilken endast ett examensämne är föreskrivet.

Särskilt gtfrande. Ledamoten Streyffert finner det vanskligt att helt

uppge kravet på obligatorisk förpraktik, mindre dock ur utbildningens syn
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

punkt än av andra skäl. Dessa hänför sig dels till önskvärdheten att de

sökande till skogshögskolan genom förpraktiken får en uppfattning om hur

de själva passar för sin blivande verksamhet. Därjämte får de genom denna

göra bekantskap med skogsarbetarens arbetsvillkor och skogsarbetets natur,

vilket är ägnat att skapa förståelse för dem som har sin utkomst härav i de

talrika sammanhang, då den blivande jägmästaren har att göra med hithörande

frågor.

Av förenämnda skäl — men även enär en förpraktik är ägnad att underlätta

den fortsatta utbildningen —• anser Streyffert att obligatorisk förpraktik

med en längd av fem å sex månader bör fordras för att definitivt vinna

inträde vid skogshögskolan, resp. den av honom förordade skogsvetenskapliga

fakulteten vid Stockholms universitet. Detta bör ej hindra, att sökande

preliminärt antages omedelbart efter studentexamen.

Enligt Streyffert finnes det emellertid allt skäl att också så väl som möjligt

utnyttja den obligatoriska förpraktiken för att tjäna den fortsatta utbildningen.

I sådant syfte bör om möjligt preliminärt antagna sökande omedelbart

efter militärutbildningen genomgå kortare skogskurs med tyngdpunkten

på de arbetstekniska momenten. Denna bör vara tillrättalagd för

blivande studerande vid skogshögskolan. På grund av vissa olägenheter med

dess förläggning till Garpenberg bör den förläggas till andra lämpliga platser,

där personal och utrustning för liknande kurser redan är för handen, exempelvis

skogsbruksskolor.

Utbildningen vid skogshögskolan kan enligt Streyfferts förslag göras något

kortare än enligt kommittémajoritetens förslag, vilket möjliggör utexaminering

redan vid sommarens början i stället för under loppet av den följande

höstterminen. Härigenom skulle enligt Streyffert vinnas en något

bättre anpassning för de utexaminerade till arbetsmarknaden.

I sitt särskilda yttrande framlägger Streyffert slutligen vissa detaljförslag

angående antagningsbestämmelser m. m. Bl. a. finner Streyffert det nödvändigt

att de teoretiska betygen kompletteras med ännu en urvalsgrund,

nämligen testning. Frågan, hur denna bäst kan anordnas, bör emellertid

närmare undersökas genom en härför avpassad försöksverksamhet. Vidare

finner Streyffert det bl. a. befogat, att stadgarnas bestämmelser om kraven

på synskärpa och färgsinne göres till föremål för översyn.

Yttrandena. Kommitténs förslag till ökning av antalet elever tillstyrkes

av arbetsmarknadsstyrelsen. Däremot kan skogsstyrelsen f. n. icke

förorda någon ökning av det nuvarande elevantalet. De prognoser, som nu

finnes tillgängliga och vilka föranlett utredningens förslag om en ökning

till 40 å 45 nya studerande per år, kan enligt styrelsen ej anses äga den tillförlitlighet

att ställningstagande på basis därav bör göras. Även skogshögskolans

studentkår finner den av kommittén föreslagna ökningen olämplig

i dagens läge, emedan redan nu marknaden tycks övermättad. Studentkåren

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

91

är vidare av den uppfattningen, att en ökning av årskurserna med en fjärdedel

skulle kräva mycket stora kostnader, om icke undervisningens kvalitet

skall sänkas avsevärt. Skogsvärdsstyrelsernas förbund säger sig ha erfarit,

att den prognos, på vilken kommittén baserat sitt förslag om ökning av elevantalet,

bygger på icke helt dagsaktuella fakta och i viss mån på felaktiga

förutsättningar. Arbetsmarknadsstyrelsen säges därför ha ställt en ny, överarbetad

prognos i utsikt. I avvaktan på denna prognos synes enligt förbundets

mening några förändringar i fråga om elevantagningen icke vara

att förorda. Även styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

och Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund anser att ny

prognos bör avvaktas. Sistnämnda riksförbund uttrycker i detta sammanhang

den bestämda förhoppningen, att anpassningen av elevantalet till det

faktiska behovet på arbetsmarknaden i framtiden måtte kunna göras mera

smidig, än som f. n. är fallet. I och med de ökade resurser beträffande prognosverksamheten,

som nu ges åt arbetsmarknadsstyrelsen, synes förutsättningen

härför vara tryggad.

Vad gäller inträdeskraven till skogshögskolan har förslaget om

borttagandet av den förberedande skogskursen mött färre invändningar än

förslaget om slopandet av den obligatoriska förpraktiken. Även de remissinstanser,

som icke velat godtaga kommitténs förslag har emellertid förordat

betydande förkortningar av den nu föreskrivna praktiken och skogskursen.

Arbetsmarknadsstyrelsen säger sig sålunda dela kommitténs uppfattning,

att de formella kraven på förpraktik och förberedande skogskurs bör borttagas.

Enligt styrelsens uppfattning ställer jägmästaryrket i allt väsentligt

knappast annorlunda krav på organisations- och arbetsledarförmåga än t. ex.

civilingenjörsyrket. Jägmästarutbildningen ger ett flertal skilda anställningsmöjligheter,

där t. ex. administration, arbetsledning, försäljning, forskning

eller undervisning utgör tyngdpunkten i arbetsuppgifterna och för vilka

skogspraktik endast i begränsad omfattning kan ge besked om lämplighet.

Detta föranleder också styrelsen att understryka vikten av att närmare utreda,

om särskilda inträdeskrav, vad gäller synskärpa och färgsinne, är nödvändiga

för inträde vid skogshögskolan. Styrelsen vill dock — trots det

sagda —- från allmän yrkesorienteringssynpunkt betona värdet av viss förpraktik,

genom vilken de blivande jägmästarna bl. a. lär känna den miljö,

inom vilken flertalet kommer att arbeta. Försökskollegiet vid lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök framhåller, att kollegiet rent principiellt

har den uppfattningen, att tiden nu torde vara mogen för en väsentlig uppmjukning

av de tidigare kraven på praktisk utbildning före inträdet till

fackhögskolor av skogshögskolans art. Kollegiet tillstyrker därför kommitténs

förslag i detta avseende. Även SACO tillstyrker kommitténs förslag om

att de nuvarande kraven på förpraktik och på genomgång av förberedande

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

skogskurs avskaffas. Kommitténs förslag i detta avseende ligger enligt organisationens

mening helt i linje med de strävanden att borttaga kraven på förpraktik

för inträde vid universitet och högskolor, vilka präglat de senaste

årens utveckling på universitets- och högskoleområdet. Det är enligt SACO

givet att det inom många utbildningsvägar kan vara lämpligt och ibland nödvändigt

att uppställa krav på viss praktik innan examensbeviset erhålles.

Sådan praktik bör i så fall infogas i utbildningen, något som kommittén

också föreslagit i fråga om jägmästarutbildningen. SFS hälsar likaledes med

tillfredsställelse kommitténs förslag om intagning på grundval av studentbetyg,

en princip som SFS anser vara av stor betydelse. De invändningar

som från olika håll rests mot detta förslag — att lämplighet och fallenhet

för det yrke undervisningen leder fram mot ej kan i förväg avgöras och att

därför vitsordad praktiktjänstgöring bör utgöra krav för antagningen —

skulle lika gärna kunna resas mot antagningsnormerna vid de flesta fakulteter,

fackhögskolor och andra skolor, där undervisningen leder fram mot

ett visst yrke. SFS anför vidare, att det problemkomplex, som intagningsbestämmelserna

utgör, bör göras till föremål för en snabb men grundlig

utredning i syfte att skapa klara bestämmelser för meritberäkning.

Sveriges lantbruks förbund och Sveriges skogsägare föreningars riksförbund

ansluter sig också till kommitténs resonemang och tillstyrker en

utbildningsgång i överensstämmelse med det av kommittén förordade alternativet,

enligt vilken den nuvarande förberedande kursen infogas i den

till Garpenberg förlagda högskoleutbildningen. Därvid utgår förbunden

från, att den praktiska utbildningen bedrives så effektivt, att den väl ersätter

den nuvarande obligatoriska förpraktiken.

Skogsstyrelsen tillstyrker att den förberedande kursen borttages och innehållsmässigt

införlivas med ett garpenbergsår i utbildningens början.

En förutsättning för denna ordning är dock, att det noggrant prövas, vilka

ämnen, som med hänsyn till en systematisk och väl avvägd utbildning bör

förekomma under det första praktiska året. Det förefaller styrelsen som om

kommitténs förslag härom i vad exempelvis gäller arbetslära bör tagas

under närmare övervägande vid studieplanens definitiva utarbetande. Vad

angår praktik som kvalifikationsvillkor för inträde vid skogshögskolan

anser styrelsen däremot, att en obligatorisk, ordnad förpraktik begränsad

till sex månader bör gälla. Styrelsen påpekar i detta sammanhang att de

nu ofta intrikata förhållandena vid urvalet av de elever, som vinner inträde,

måste såvitt möjligt undanröjas. Styrelsen är emellertid ej beredd

att anvisa någon utväg att minska dessa svårigheter men vill dock antyda,

att akademiska betyg i för undervisningen mindre viktiga ämnen ej bör

honoreras, att värdet av praktik begränsas enligt ovan samt att eventuell

testning införes. Hela frågan torde närmare böra utredas. I fråga om

praktisk förutbildning före inträdet vid skogshögskolan anser ej heller

skogs- och lantbruksakademien, att en inskränkning av praktiken kan ske

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

93

utan risk. Viss inskränkning av praktiktiden bör dock vara möjlig, under

förutsättning att praktiken göres mera effektiv. Tilläggspoäng för

viss frivillig praktik bör förekomma vid ansökan till högskolan. Akademien

framhåller i detta sammanhang att meritvärdet av akademiska betyg

bör omprövas, så att de akademiska studierna blir till reell nytta för den

skogliga utbildningen.

Skogsvärdsstyrelsernas förbund säger sig icke kunna acceptera betänkandets

förslag i förevarande avsnitt, som tydligen siktar mot att genom dessa

åtgärder söka knyta de bästa begåvningarna till högskolan. Förbundet framhåller

gentemot detta, att den övervägande delen av nyutexaminerade även

i fortsättningen kommer att tjänstgöra som arbetsledare inom praktiskt

skogsbruk. Här kan enligt förbundets mening helt andra egenskaper än ett

toppbetyg i studentexamen fälla utslaget. Förbundet anser det därför i stället

vara ett närmast oeftergivligt villkor med en obligatorisk, väl differentierad

praktik på ca sex månader, där den blivande jägmästaren före utbildningstiden

kommer i nära kontakt med skogsarbetarens miljö och tillika erhåller

en, måhända nödtorftig, kännedom om själva arbetsmomenten och deras

utförande.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet delar uppfattningen, att

viss förpraktik skall avkrävas de inträdessökande till skogshögskolan.

Då praktiska övningar är en tillämpning av inhämtade kunskaper, bör de

förstnämnda i Garpenberg inte i sin helhet läggas före det teoretiska skedet

på skogshögskolan. Omväxlingen mellan teori och praktik bör vara fruktbringande

för studierna.

Svenska lantarbetsgivareföreningen kan ej dela uppfattningen att skogspraktik

före inträdet vid skogshögskolan icke skulle vara obligatorisk. Den

erforderliga praktiken behöver dock inte vara av större längd än förslagsvis

fem å sex månader.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut anser i

likhet med högskolans lärarråd, att en viss förpraktik är av så stort värde,

att begränsad dylik praktik, tillräcklig för att få en viss erfarenhet av den

för jägmästare aktuella arbetsmiljön, bör uppställas som krav, för att vid

skogshögskolan antagen elev skall få påbörja sina studier där, dock att möjlighet

skall finnas att bli antagen som ordinarie studerande vid skogshögskolan

uteslutande på sludentbetyg. Styrelsen instämmer vidare i ett förslag

av lärarrådet, att en grundlig och skyndsam översyn av intagningsbestämmelserna

bör ske.

I praktikfrågan finner domänstyrelsen, att den linje som ledamoten

Streyffert gjort sig till tolk för måste vara att föredraga. Styrelsen anser

därför att innan den mera fria praktiken påbörjas, som bör vara av sex månaders

längd, praktikanterna bör ges möjlighet att genomgå en ca sex veckor

lång kurs med tyngdpunkten förlagd till de grundläggande arbetstekniska

momenten inom skogsarbetets manuella del. Dessa kurser bör kunna anord
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

nas av vissa skogsvårdsstyrelser och i viss utsträckning vara förlagda till

sommarmånaderna för att även ge skogshögskoleaspiranterna en möjlighet

att redan under gymnasiestudiernas ferier påbörja sin praktik. Även RLF

förmenar, att krav på förpraktik skall bibehållas, och att kravet på genomgången

förberedande skogskurs bör kvarstå.

Skogshögskolans studentkår finner också praktiskt skogsarbete före den

egentliga högskoleutbildningens början vara av mycket stort värde. För att

effektivisera förpraktiken föreslår studentkåren, att den bör stå under visst

överinseende av skogshögskolan — inte så att den skulle ske i högskolans

regi utan som nu äga rum på olika förvaltningar. Vidare anser studentkåren

att en grundläggande kurs före praktiken bör finnas, men den skall då också

vara i egentlig mening förberedande. Den skall fullgöras innan praktiktiden

påbörjas och vara av sådan omfattning, att den utgör en lämplig introduktion

till praktiken vid de efterföljande studierna vid skogshögskolan.

Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund förordar, att en obligatorisk

förpraktik, förslagsvis begränsad till fem-sex månader, bibehålies och

kombineras med en förkurs av den typ, som ledamoten Streyffert anfört.

En sådan studieordning förlänger — enligt Streyffert — tiden mellan student-

och jägmästarexamina med endast tre månader. Förbundet anser vidare

att problemet rörande värdering av akademiska betyg bör lösas i samarbete

med andra högskolor och såvitt möjligt efter gemensamma linjer.

Detsamma gäller möjlighet till urval genom testning.

Sveriges skogsägareförbund anser liksom kommittén det vara av vikt att

studietiden inte i onödan förlänges, men förbundet vill för detta ändamål

rekommendera en tidsplan för studierna efter det s. k. alternativ I, möjliggörande

utexaminering redan vid sommarens början i stället för under loppet

av den följande höstterminen. Denna sistnämnda tidpunkt är ur arbetsmarknadssynpunkt

mindre lämplig såväl för den utexaminerade som för

arbetsgivaren. Samma synpunkter anföres av Skogsindustriernas samarbetsutskott.

Kommitténs förslag rörande undervisningen vid garpenbergsförläggningen

har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

remissinstanserna. Till dem som tillstyrkt hör domänstyrelsen, skogs- och

lantbruksakademien, skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan och statens

skogsforskningsinstitut samt Skogsindustriernas samarbetsutskott.

Några har velat förelägga ett odelat garpenbergsår till andra läsåret.

Sålunda anser reservanter inom domänstyrelsen att utbildningsplanen

skulle erhålla en större effektivitet, om första studieåret förlädes till Stockholm.

Genom ett första studieår i Stockholm, huvudsakligen ägnat åt de

grundläggande ämnena, skulle den fortsatta undervisningen i de mera tilllämpade

ämnena avsevärt underlättas både för lärare och elever. Även skogshögskolans

studentkår hävdar, att studierna vid Garpenberg bör förläggas

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 dr 1961

95

till andra året. Att förlägga garpenbergsvistelsen till andra året och därvid

koncentrera tillämpade praktiskt inriktade ämnen kan motivera slopandet

av förläggningen i Malingsbo med betydande kostnadsminskning som följd.

Förläggningen i Malingsbo är enligt studentkåren i stort behov av upprustning,

något som ej tillgodosetts i betänkandet. De i betänkandet nämnda

olägenheterna i samband med flyttningen från Stockholm till Garpenberg

efter ett års studier anser studentkåren vara av underordnad betydelse.

Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund betonar, att behovet av

kunskaper i avverkningsarbetets organisation och planläggning, driftskontroll

m. in. är synnerligen stort. Inhämtandet av kunskaperna inom detta

gebit förutsätter enligt förbundets mening en god inblick i jägmästarutbildningens

huvudämnen. Förbundet ifrågasätter därför, om inte detta och flera

andra problem bäst löses, om garpenbergsåret inplaceras som andra år i

undervisningen. Detta förutsätter en praktiktid före intagningen.

Vad beträffar kommitténs förslag om anordnandet av ett särskilt skolrevir

anser styrelsen för skoyshögskolan och statens skogsforskningsinstitut, i

motsats till kommittén och lärarrådet, att det icke kan vara lämpligt att mera

hårt förankra högskoleutbildningen vid ett revir. Skogshögskolan skulle

därigenom sannolikt också ställas inför stora svårigheter i fråga om den

praktiska förvaltningen av ett dylikt. Enligt styrelsens förmenande torde

det vara mer ändamålsenligt, att högskolans behov av utbildningsskogar

tillgodoses genom överenskommelser mellan å ena sidan högskolan och å

andra sidan domänstyrelsen och andra skogsägarkategorier. Därigenom bör

kunna vinnas, att vid revirskötsel behörig hänsyn tages till de krav, som kan

betingas av undervisningen, även om detta i någon mån skulle inkräkta på

skogens ekonomiskt rationella skötsel. Av motsvarande skäl kan ej heller

domänstyrelsen tillstyrka att Garpenbergs kronopark upplåtes som särskilt

skolrevir. Styrelsen är emellertid villig att med skogshögskolan träffa särskild

överenskommelse om förvaltningens ordnande inom Garpenbergs revir

så att bättre förutsättningar skapas för en effektiv undervisning under garpenbergsåret.

I syfte att ge undervisningen en breddad bas vill styrelsen

även rekommendera att skogshögskolan tager kontakt och tecknar överenskommelse

med andra skogsägare.

Beträffande studiegången vid skogshögskolan biträdes

kommittén förslag av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut.

Styrelsen förutsätter, att redan vid högskolestudiernas början

grundläggande undervisning i vetenskaplig metodik meddelas. Såsom i det

föregående anförts anser Sveriges skogsägareförbund och Skogsindustriernas

samarbetsutskott, att en tidsplan för studierna i enlighet med det

av kommittén berörda alternativ 1 vore att föredraga.

Skogshögskolans studentkår önskar understryka kommitténs åsikt, att

fördjupade insikter och färdigheter kräves av dagens och morgondagens

jägmästare. Studentkåren är även enig med kommittén om, att dessa krav i

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

första hand kan tillgodoses genom modernisering och rationalisering av undervisningsplanen

i så måtto, att perifera och föråldrade delar av utbildningen

kan slopas till förmån för andra ämnesavsnitt. Detta kan i vissa ämnen

enligt studentkårens mening göras i betydligt högre grad, än som framgår

av utredningen. I fråga om undervisningsämnenas placering anför studentkåren,

att den anser det vara felaktigt, att skogstekniken till stor del blivit

förlagd till studietidens början, detta med tanke dels på ämnets karaktär

av tillämpat sådant, dels på dess utomordentliga vikt för jägmästaren i hans

arbete. Det nya ämnet Skoglig planering, drift och driftskontroll hälsar studentkåren

med glädje och önskar se det utbyggt till att omfatta arronderingsfrågor,

strukturrationaliseringsproblem och den statliga och kommunala

förvaltningens arbetsformer.

Sveriges förenade studentkårer framhåller, att behovet av personer med

specialutbildning börjat öka inom skogsbrukets område lika väl som inom

andra sektorer av samhället. Kommittén har dragit konsekvensen av denna

utveckling genom att föreslå inrättandet av särskilda kurser vid skogshögskolan

för högre betyg än AB. Detta förslag med dess motivering hälsas

med tillfredsställelse av SFS, som liksom kommittén vill understryka

vikten av en god forslcarhandledning vid studierna till licentiatexamen

och doktorsgraden. Enligt SFS bör i detta sammanhang inskärpas vikten

av att assistentpersonalen får bättre möjligheter till självständigt vetenskapligt

arbete. Liknande synpunkter anlägges av jordbrukets forskningsråd.

Frågan om eventuell differentiering på olika linjer av utbildningen vid

sltogshögskolan bör enligt Sveriges lantbruks/örbund och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund bli föremål för ytterligare utredning, därvid uppgifter

inhämtas från skogsbruket rörande dess syn på saken. Det synes förbunden

sannolikt, att differentiering av utbildningen är önskvärd med hänsyn

till nu pågående utveckling mot en ökad specialisering inom skogsbruket.

I detta sammanhang kan nämnas att Sveriges skogsägareförbund och

Skogsindustriernas samarbetsutskott påtalat, att kommittén inte berört

fortbildningen av de utexaminerade jägmästarna. För dessa liksom

för äldre jägmästare är det med hänsyn till den snabba utvecklingen inom

skogsbruket av vikt att möjligheter beredes för vidareutbildning. Visserligen

kan sådan utbildning ske och sker även i företagens egen regi, men detta

gäller företrädesvis endast de större skogsföretagen. För att få en bättre

kontinuitet i denna undervisning bör enligt förbundets och samarbetsutskottets

mening erforderliga statsmedel beviljas skogshögskolan för en mera

regelmässig fortbildningsverksamhet. Till detta förslag ansluter sig även

herrar Sundblad och Pihlgren■ Beträffande den föreslagna omorganisationens

inverkan på den skogliga undervisningen understryker de vikten av

att den i och för sig önskvärda intensifieringen av forskningen icke tillåtes

menligt inverka på effektiviteten i undervisningen. Det framstår nämligen

som i och för sig lika väsentligt att insatserna på den skogliga utbildningens

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

97

område 1''örstärkes. Mot bakgrunden av nuvarande läge och förutsebar utveckling

inom skogsbruket, icke minst det av industrien företrädda storskogsbruket,

framstår klart att kraven på de högre skogliga befattningshavarna

kommer att successivt stegras såväl vad det gäller de praktiska

och tekniska insikterna som det mer teoretiskt betonade kunskapsstoffet.

Departementschefen. I sitt betänkande understryker skogshögskole- och

skogsforskningskommittén, att de allmänna synpunkter på den akademiska

undervisningens bedrivande, som framförts i samband med de senaste

årens universitetsreformer, i väsentliga avseenden bör vara tillämpliga

även på undervisningen vid skogshögskolan. Där som vid all annan akademisk

utbildning bör sålunda vetenskaplig skolning vara målet. Såsom kommittén

påpekat får den anförda grundsatsen emellertid ej undanskymma

det förhållandet, att jägmästarutbildningen sedermera oftast utnyttjas i

praktiska förvaltningsuppgifter och att den därför bland annat genom undervisningens

utformning bör organiseras så, att den jämväl skänker en

grundläggande förståelse för det på skogens område nödvändiga samspelet

mellan praktik och vetenskap. Kommittén uttalar vidare, att det i huvudsak

torde få ankomma på högskolans egna organ, således i första hand

styrelse och rektor men givetvis också all lärarpersonal, att omsätta de

anförda riktlinjerna i praktiken. Mot de av kommittén anförda allmänna

synpunkterna angående utbildningen vid högskolan har några erinringar

ej riktats vid remissbehandlingen. För egen del kan jag helt instämma i

desamma.

Kommitténs konkreta förslag till omläggning av undervisningen vid

skogshögskolan har emellertid i en del avseenden föranlett invändningar.

Särskilt delade meningar råder bland remissorganen beträffande kommitténs

förslag att öka antalet elever vid högskolan samt att slopa de nuvarande

kraven på obligatorisk skogspraktik och på genomgång av förberedande

skogskurs före inträdet vid högskolan.

Vad först gäller elevantalet innebär kommitténs förslag, att det antal

elever som årligen intages vid skogshögskolan tills vidare skall ökas från

för närvarande 36 till 40—45. Kommittén har byggt sitt ställningstagande

på en beräkning av det framtida behovet av jägmästare, utförd år 1958

på kommitténs uppdrag av arbetsmarknadsstyrelsen.

Den kritik, som vid remissbehandlingen riktats mot förslaget, har i regel

utgått ifrån, att den prognos, på vilken kommittén baserat sitt förslag

skulle bygga på ej helt dagsaktuella fakta och i viss mån på felaktiga förutsättningar.

Arbetsmarknadsstyrelsen skulle därför ha ställt en ny, överarbetad

prognos i utsikt. Enligt flera remissorgans åsikt borde därför i

avvaktan på en dylik prognos någon ökning av intagningen ej böra komma

7 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 118

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Mcij:ts proposition nr 118 dr 1961

till stånd. Underhand har arbetsmarknadsstyrelsen i februari detta år

upplyst om sin avsikt att så snart som möjligt taga upp frågan om behovet

av personal med olika former av skoglig utbildning till förnyad utredning.

Enligt styrelsens uppfattning är det emellertid angeläget, att så sker, och

styrelsen undersöker för närvarande möjligheterna att påbörja arbetet med

en undersökning av det kvantitativa utbildningsbehovet inom den närmaste

tiden. I avvaktan härpå finner styrelsen det ej vara möjligt att mera bestämt

uttala sig om utbildningsbehovet på längre siki. En viss brist på

överensstämmelse mellan å ena sidan styrelsens försök, för cirka 3—4 år

sedan, till långtidsbedömning och å andra sidan aktuella uppgifter om

arbetsmarknadsläget kan konstateras. Enligt styrelsens uppfattning kan

emellertid enkätuppgifter från hösten 1960 ännu vara färgade av en tillfällig

nedgång i efterfrågan på skogsbefäl av olika kategorier, en nedgång

som i sin tur torde ha haft samband med den allmänna konjunkturdämpningen

under 1958—1959. Styrelsen understryker också det vanskliga i

att låta utbildnings- och arbetskraftsplaneringen på lång sikt alltför mycket

influeras av det aktuella arbetsmarknadsläget och av kortsiktiga, tillfälliga

störningar i detta. Det förhållandet, att den prognosbedömning,

som föreligger för ett område, är några år gammal och ej har reviderats,

får heller inte i och för sig betraktas som ett hinder för en utbildningsökning,

som på mera allmänna grunder måste betraktas som rimlig och

behövlig.

Samtidigt konstaterar styrelsen, att det knappast kan medföra några

allvarliga konsekvenser, om den ifrågasatta ökningen skulle uppskjutas

ett eller annat år — under vilken tid styrelsen rimligen bör erhålla möjligheter

att genomföra en undersökning av skogsbrukets utbildningsbehov.

Det framtida antalet jägmästare kan inte påverkas med mer än något tiotal

av en sådan förskjutning av intagningsökningen.

För egen del vill jag instämma i vad arbetsmarknadsstyrelsen uttalat

om det vanskliga i att låta korttidstendenser alltför mycket inverka på

beräkningar av utbildningsbehovet på längre sikt. Jag delar även skogshögskole-

och skogsforskningskommitténs uppfattning, att det bland annat

för ernående av en snabb och konkurrenskraftig utveckling av vårt skogsbruk

kommer att i framtiden krävas ökad tillgång på personal med högre

skoglig utbildning. På sikt finner jag därför en ökning av antalet akademiskt

utbildade med inriktning på skogsbruket vara trolig. I likhet med

arbetsmarknadsstyrelsen anser jag dock att den ifrågasatta ökningen av

intagningen till skogshögskolan kan uppskjutas någon tid. Härigenom kan

vissa nybyggnader, som enbart beror på en obetydlig ökning av elevantalet

anstå. Därjämte vinnes rådrum för ytterligare överväganden om vilken

expertis som erfordras i framtidens skogsbruk.

En omständighet som bör beaktas i detta sammanhang är nämligen behovet

av en mera differentierad jägmästarutbildning. Kommittén har som

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

99

framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för dess förslag

övervägt om inte vid ifrågavarande utbildning en viss linjeuppdelning liksom

vid exempelvis agronomutbildningen är motiverad. Då sådan linjeuppdelning

enligt vad kommittén erfarit ej ansetts önskvärd från skogsbrukets

sida har kommittén inte föreslagit en dylik omläggning av undervisningen

vid skogshögskolan. Emellertid har kommittén, som funnit en

differentiering av studierna med inriktning på högsta betyg i något eller

nagra ämnen ur flera synpunkter vara av stort värde, rekommenderat en

tills vidare frivillig anordning med sådana högstabetygskurser. Förslaget

har i huvudsak biträtts av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Från

flera håll har emellertid hävdats, att frågan om en differentiering på olika

linjer av utbildningen vid skogshögskolan bör bli föremål för ytterligare

utredning, da man bedömer det sannolikt att den pågående utvecklingen

mot en ökad specialisering inom skogsbruket gör en sådan differentiering

allt mera önskvärd och nödvändig.

För egen del vill jag erinra om att den snabba vetenskapliga utvecklingen

på de flesta områden medför ett allt större behov av differentiering och

specialisering inom olika vetenskapsgrenar. Även inom den skogsvetenskapliga

forskningen och undervisningen torde samma tendens komma

att göra sig mer och mer gällande och behovet av kvalificerade specialister

kan förväntas komma att starkt öka inom skogsbruket. Det är emellertid

härvidlag enligt min mening inte nödvändigt att utgå ifrån att sagda behov

skall täckas enbart med skogshögskoleutbildade personer. Det är möjligt

att en del av specialistbehovet med fördel kan tillgodoses genom andra

utbildningsvägar, som pa lämpligt sätt tillrättalagts. Liksom numera är

fallet med viss teknisk utbildning synes en skogsbetonad utbildning vid

matematisk-naturvetenskaplig fakultet helt säkert kunna komma i fråga.

Vissa ämnen till examina lämpliga för ifragavarande ändamål torde redan

nu kunna utväljas vid befintliga fakulteter av detta slag men enligt min

mening borde möjligheterna utredas att genom att inrätta någon eller

några institutioner eller professurer i mera direkt skogligt inriktade ämnen

vid något universitet lägga grunden för en skogsvetenskaplig universitetsutbildning.

Fn dylik anordning synes med fördel kunna anknytas till

ett på norrlandsförhållanden inriktat universitet. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition 119

till förra årets riksdag angående riktlinjer för utbyggande av universitet

och högskolor in. in. uttalade, att han för egen del ansåg det från inånga

synpunkter, ej minst lokaliseringspolitiska, vara lämpligt och önskvärt,

att i Umeå så snart ske kan utbygges en så fullständig utbildnings- och

forskningsorganisation som möjligt. Samtidigt underströk departementschefen

starkt, att det inte synes vara nödvändigt att i Umeå endast bygges

upp enhetei av traditionell typ. Ivärtom ansåg han det vara en fördel, om

man där söker åstadkomma av vetenskapens utveckling motiverade orga
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

nisatoriska nybildningar. Vad departementschefen sålunda anförde föranledde

ingen erinran från riksdagens sida. Med beaktande av vad jag nu

anfört har jag funnit att frågan om en ökning av elevantalet vid skogshögskolan

bör upptagas till slutlig prövning i ett senare sammanhang. Därvid

torde även den internationella aspekten på problemet böra uppmärksammas.

Skulle nämligen den svenska insatsen i fråga om bistånd åt utvecklingsländerna

med teknisk expertis på skogsbruksområdet bli av mera

betydande omfattning kan detta påverka utbildningen av experter.

I fråga om villkoren för inträde vid skogshögskolan föreslår kommittén,

att de nuvarande kraven på obligatorisk förpraktik slopas och att den fristående

förberedande skogskursen avskaffas och att i stället erforderliga

delar av denna kurs inrymmes i högskoleutbildningen, särskilt i den del

av densamma, som är förlagd till Garpenberg. Enligt förslaget bör frivillig

praktik under ferier under gymnasietiden eller efter studentexamen emellertid

beaktas vid poängberäkningen av de inträdessökandes kvalifikationer.

Poängberäkningen av frivillig praktik bör därvid enligt kommittémajoritetens

mening ske så, att denna i tillfredsställande omfattning uppväger

poängberäkningen för teoretiska kompletteringsbetyg, inhämtade

efter studentexamen. Visst utrymme anses vidare under studietiden vid

skogshögskolan böra beredas för kortare mera kvalificerad praktik. Kommittémajoriteten

betonar i förevarande sammanhang, att den inte vill

bortse från värdet av att de studerande genom förpraktik i skogsarbete

erhåller en viss kännedom om praktiskt skogsbruk och om den blivande

arbetsmiljön, varför det är angeläget, att högskolans ledning genom upplysning

och rådgivning bland gymnasieelever och genom yrkesvägledningen

i gymnasierna understryker lämpligheten av att praktisk kännedom

om skogsbruket inhämtas. Enligt kommitténs förslag bör ökade möjligheter

även åvägabringas för de skogshögskolestuderande att under garpenbergstiden

följa arbetet inom en skogsförvaltning.

En ledamot av kommittén anser att obligatorisk praktik med en längd

av fem till sex månader bör fordras för definitivt inträde vid skoghögskolan

och att de preliminärt antagna sökandena dessutom bör genomgå en

för blivande studerande vid skogshögskolan tillrättalagd skogskurs om

cirka tre månader, lämpligen förlagd till skogsbruksskola.

De betänkligheter, som reservanten hyser mot förslaget att slopa kraven

på praktik och genomgång av förberedande skogskurs, delas av en del

remissorgan, särskilt från skogligt håll. Dock ansluter sig bland andra Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund till kommittémajoritetens resonemang

och tillstyrker en utbildningsgång, enligt vilken den nuvarande förberedande

skogskursen infogas i den till Garpenberg förlagda högskoleutbildningen.

Förbundet utgår därvid ifrån, att den praktiska utbildningen

bedrives så effektivt, att den väl ersätter den obligatoriska förpraktiken.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

101

Även skogsstyrelsen biträder, att den förberedande skogskursen borttages

och innehållsmässigt införlivas med garpenbergsutbildningen. Däremot vill

styrelsen ha kvar kravet på viss obligatorisk förpraktik.

Av de remissinstanser, som helt tillstyrker kommittémajoritetens förslag

i nu ifrågavarande avseenden, anför arbetsmarknadsstyrelsen, att jägmästaryrket

enligt styrelsens uppfattning i allt väsentligt knappast ställer annorlunda

krav på organisations- och arbetsledarförmåga än till exempel

civilingenjörsyrket. Jägmästarutbildningen ger sålunda ett flertal anställningsmöjligheter,

där administration, arbetsledning, försäljning, forskning

eller undervisning utgör tyngdpunkten i arbetsuppgifterna och för vilka

skogspraktik endast i begränsad omfattning säger någonting om lämpligheten.

Detta har också föranlett styrelsen att understryka vikten av att

närmare utreda, om särskilda inträdeskrav i fråga om synskärpa och färgsinne

är nödvändiga för inträde vid skogshögskolan. SACO anför, att förslagen

ligger helt i linje med strävandena att borttaga kraven på förpraktik

för inträde vid universitet och högskolor, vilka präglat de senaste årens

utveckling på universitets- och högskoleområdet. Sveriges förenade studentkårer

(SFS) uttalar, att de invändningar, som från olika håll rests mot

kommittémajoritetens förslag i föreliggande avseende — att lämplighet och

fallenhet för det yrke undervisningen leder fram mot ej kan i förväg avgöras

och att därför vitsordad praktiktjänstgöring bör utgöra krav för

antagningen — lika väl skulle kunna resas mot antagningsnormerna vid

de flesta fakulteter, fackhögskolor och andra skolor, där undervisningen

leder fram mot ett visst yrke. SFS anser, liksom också styrelsen för skogshögskolan

och statens skogsforskningsinstitut, högskolans lärarråd och

flertalet övriga remissorgan, som yttrat sig i ämnet, att de problemkomplex,

som intagningsbestämmelserna utgör, bör göras till föremål för en snabb

men grundlig utredning i syfte att skapa klara bestämmelser för meritberäkningen.

Från flera håll har i sammanhanget uttalats, att en prövning

av möjligheterna att komplettera sagda meritberäkning med testning, borde

ingå i en utredning av nyss antytt slag.

Farhågorna för att ett slopande av kravet på obligatorisk förpraktik och

genomgången förberedande skogskurs skulle leda till en olämplig rekrytering

till skogshögskolan och därigenom bli till men för utbildningsresultatet

därstädes, synes mig vara baserade på en felaktig uppfattning, att

kommittén med förslaget velat frånkänna praktik på förevarande område

alu eller nästan allt värde. Kommittén har emellertid i sitt förslag endast

vänt sig mot det obligatoriska kravet på praktisk förutbildning i olika

avseenden. Värdet av skogspraktik som sådan, förvärvad på frivillig väg,

har ej bestritts av någon utan fastmer understrukits i kommitténs rekommendationer

rörande poängberäkningen för inträde till skogshögskolan.

Med den starka konkurrens som föreligger mellan inträdessökande till eu

fackhögskola av denna typ och som med hänsyn till studentkullarnas ök
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

ning antagligen inte kommer att minska torde ytterst få kunna avvara det

poängvärde som en frivillig praktik bör åsättas. De enstaka studenter för

vilka detta kan bli fallet bör icke hallas tillbaka från skogsmannabanan

och kanske föras in på närliggande utbildningslinjer endast genom att

förpraktik fordras i ena fallet men inte i det andra.

Med hänvisning till vad nu anförts och då jag delar deras uppfattning,

som anser att kraven pa inträdessökande i nu förevarande avseende inte

bör vara annorlunda än vid universitet och andra fackhögskolor, exempelvis

de tekniska högskolorna, tillstyrker jag kommitténs förslag, att fordran

på obligatorisk förpraktik slopas och att den förberedande skogskursen

eller, som den enligt beslut av 1960 års riksdag numera kallas, kompletteringskursen

för inträde till skogsskola, avskaffas i avseende på sökande

till skogshögskolan. Erforderliga delar av sagda utbildning bör därvid inordnas

i högskoleutbildningen, främst vid Garpenberg. Jag torde i detta

sammanhang få erinra om att jag i årets statsverksproposition vid behandlingen

av anslaget Ersättning till domänverkets fond för utgifter för statens

skogsskolor m. m.: Avlöningar (IX ht, p. 119) utgått från att sagda

sökande från och med nästa budgetår skall erhålla sin förberedande skogliga

utbildning i annan ordning än genom deltagande i kompletteringskurs.

Den från flera håll begärda utredningen rörande intagningsbestämmelser

m. m. synes snarast böra komma till stånd. En dylik utredning, som

bör omfatta såväl normerna för värdering av frivillig praktik, akademiska

kompletteringsbetyg m. m. som möjligheterna att använda testning som

kompletterande urvalsgrund, ävensom behovet av speciella inträdesvillkor

såsom synskärpa, färgsinne och dylikt, torde böra ske i samråd med 1955

års universitetsutredning och verkställas så, att beslut i ämnet kan fattas

i god tid före den tidpunkt, då ansökningar nästa år skall ha ingivits till

skogshögskolan. Det är därför min avsikt att senare hemställa om Kungl.

Maj:ts medgivande att låta verkställa ifrågavarande utredning.

Kommittén erinrar i förevarande sammanhang om betydelsen av den

praktiska skolning, som varje nybliven jägmästare erhåller i sin första

anställning. Särskilt har anställning som aspirant hos domänstyrelsen ansetts

vara en värdefull praktisk vidareutbildning. Detta gäller även om

liknande anställningar, som vissa större skogsförvaltningar berett nyutexaminerade

jägmästare. Kommittén framhåller behovet av att dylika utbildningstjänster

står till förfogande i erforderlig omfattning och uttrycker

en förhoppning om att detta i möjligaste mån beaktas inom allmän

och enskild skogsförvaltning. För egen del vill jag instämma i vad kommittén

sålunda anfört beträffande värdet av ifrågavarande aspirantanställningar

och uttrycker därför även den förhoppningen, att på förevarande

område ett fortsatt fruktbärande samarbete mellan arbetsgivare och högskola

skall äga rum och om möjligt även utvidgas.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

103

Beträffande undervisningen vid garpenbergsförläggningen innebär kommitténs

förslag, att man i viss mån återgår till en före 1948 års omorganisation

tillämpad ordning med ett odelat s. k. garpenbergsår, koncentrerat till

det första läsåret av högskolestudierna. Vidare föreslår kommittén att ett

väsentligt utökat övningsområde genom domänverkets försorg ställes till

högskolans förfogande. För ändamålet skulle Garpenbergs kronopark upplåtas

som särskilt skolrevir, vilket borde förvaltas av högskolan enligt för

domänverket gällande administrativa bestämmelser och i övrigt med tilllämpande

av principerna för ett rationellt skogsbruk.

I fråga om undervisningens ordnande och placeringen av densamma i tiden

i Garpenberg har flertalet av de remissinstanser, som berört frågan, inte

något att invända mot kommitténs förslag. Såsom förut anförts, finner emellertid

skogsstyrelsen en förutsättning för den föreslagna ordningen vara, att

det noggrant prövas, vilka ämnen, som bör förekomma under ifragavarande

period. Bland annat förefaller det styrelsen som om kommitténs förslag

härom beträffande exempelvis skogstekniken bör tas under närmare övervägande

vid studieplanens definitiva fastställande. Högskolans studentkår

liksom också reservanter inom domänstyrelsen anser att utbildningsplanen

skulle erhålla en större effektivitet om det första studieåret förlädes till

Stockholm och i huvudsak ägnades åt de grundläggande ämnena, medan

garpenbergsperioden i planen infördes som ett andra läsår. Undervisningen

i de tillämpade ämnena skulle enligt ifrågavarande remissinstansers mening

härigenom avsevärt underlättas för både lärare och elever.

I motsats till kommittén anser styrelsen för skogshögskolan och statens

skogsforskningsinstitut det inte vara lämpligt att alltför hårt binda högskoleutbildningen

vid ett revir. Bland annat fruktar styrelsen, att skogshögskolan

därigenom skulle ställas inför stora svårigheter i fråga om den praktiska

förvaltningen av reviret. Styrelsen finner det därför vara mera ändamålsenligt,

att högskolans behov av övningsskogar tillgodoses genom överenskommelser

mellan å ena sidan högskolan och a andra sidan i första hand

domänstyrelsen men också andra skogsägare. Enligt styrelsens mening borde

därigenom kunna vinnas, att vid revirskötseln behörig hänsyn tages till de

krav, som betingas av undervisningen, även om detta i någon mån skulle

inkräkta på skogens rationellt ekonomiska skötsel. Domänstyrelsen, som

delar högskolestyrelsens uppfattning i nu anförda fråga, förklarar sig även

villig att träffa nu avsedd överenskommelse i fråga om skogsförvaltningens

ordnande inom Garpenbergs revir.

Enligt min mening bär kommittén anfört bärande skäl för sin uppfattning

att undervisningen vid Garpenberg bör äga rum under ett odelat år i början

av studietiden vid högskolan. .Tåg kan således tillstyrka en omläggning av

undervisningen i enlighet med kommitténs förslag i nu förevarande avseende.

Vad åter angår förslaget att till högskolan knyta ett särskilt skolrevir har

jag förståelse för de remissmyndigheter, som förmenar att högskolan häri
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

genom i administrativt hänseende skulle belastas med uppgifter, som kan

verka hämmande på dess insatser i undervisningen och forskningen. Jag

vill därför i stället förorda den av styrelsen för högskolan och institutet liksom

av domänverket föreslagna anordningen att högskolan träffar avtal med

lämpliga skogsförvaltningar, i främsta rummet domänverket, om ett samarbete

som tillförsäkrar högskolan det ökade övningsutrymme, som erfordras

för att möjliggöra att eleverna vid högskolan beredes tillfredsställande kännedom

om förhållandena inom en modernt arbetande skogsförvaltning.

Skulle utvecklingen visa att ett särskilt övningsrevir längre fram är en bättre

lösning, bör beslut därom kunna fattas när så visar sig påkallat.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har kommittén

föreslagit vissa reformer i övrigt av studiegången fram till jägmästarexamen.

Sålunda föreslås vissa justeringar av huvudämnenas och särskilt

av specialämnenas omfattning och innehåll och i sammanhanget en närmare

samordning av undervisningen i huvudämnen och närliggande specialämnen.

Beträffande undervisningen i Garpenberg förordas, att föreståndaren för förläggningen

skall meddela undervisning i ett nytt ämne, som anknyter till

det av kommittén föreslagna skolrevirets planläggning och skötsel. Kommittén

understryker i detta sammanhang de synpunkter på undervisningsformerna,

som 1955 års universitetsutredning anfört beträffande universiteten.

Kommittén har emellertid inte ansett det lämpligt att statsmakterna

genom detaljerade föreskrifter fastställer en viss studiegång. Såsom en riktlinje

för en lämplig ordning i överensstämmelse med sina i det föregående

närmare angivna synpunkter framlägger kommittémajoriteten emellertid i

en bilaga till betänkandet en plan över hur studiegången med beaktande

av sagda synpunkter kan genomföras. Enligt kommitténs mening torde det

i övrigt få ankomma på skogshögskolans ledning att fastställa studieplan

för högskolan. Vid sina överväganden har kommittén vidare funnit, att en

fördjupning av studierna på speciella områden bör underlättas och befrämjas

genom att en särskild utbildning för högre betyg än AB anordnas, företrädesvis

i de s. k. tillämpade ämnena. Erforderlig del av sista läsåret skulle

reserveras för sådana studier. Kommittén har emellertid inte varit beredd

att nu fordra obligatorisk genomgång av kurs av nu ifrågavarande slag.

Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag i nu förevarande avseende

ej rönt några större invändningar. Från några håll har förordats en något

annorlunda studiegång än den av kommittémajoriteten förordade, av innebörd

att utexaminering skulle ske vid sommarens början i stället för under

loppet av den följande höstterminen, varigenom skulle vinnas eu något

bättre anpassning för de utexaminerade till arbetsmarknaden.

Enligt min uppfattning är det dock tveksamt om den sist föreslagna ändringen

i fråga om examinationstidpunkt har så stor betydelse, som antytts.

För egen del finner jag starka skäl tala för att studiegången vid skogshögskolan

— med de jämkningar som betingas av vad jag i det föregående före
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

105

slagit beträffande ämnet skogsteknik — anordnas i huvudsaklig anslutning

till de riktlinjer som anförts i betänkandet och kan sålunda tillstyrka kommitténs

förslag i denna punkt. Såsom kommittén anfört, bör det åvila skogshögskolans

ledning att vid bifall till vad jag här förordat närmare utforma

och fastställa studieordningen vid högskolan. Jag vill i samband härmed

särskilt understryka vikten av att högskolans styrelse, såsom kommittén

anfört, med avseende på omfattningen av undervisningens olika delar och

undervisningens innehåll tillser att en fortgående anpassning sker till skogsbrukets

behov.

I yttrandena över kommitténs förslag påtalas i förevarande sammanhang

från skogsindustrihåll, att kommittén inte berört behovet av fortbildning

av de utexaminerade jägmästarna. Erforderliga statsmedel anses böra beviljas

skogshögskolan för en mera regelmässig fortbildningsverksamhet. I

anledning härav torde jag få erinra om att jag i årets statsverksproposition

under nionde huvudtiteln föreslagit att ett belopp av 26 000 kronor skall

upptagas under förslagsanslaget Bidrag till vissa skogsbrukskurser, m. m.

(IX ht, p. 122), att av skogsstyrelsen disponeras för anordnande av kurser

och konferenser av informatorisk karaktär för vidareutbildning av styrelsens

och skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän i de ämnen rörande skogsbrukets

rationalisering och vidareutveckling, som behandlats av 1959 och 1960

års riksdagar. I domänverkets generalförslag för år 1961 har vidare räknats

med ett belopp av 308 000 kronor för fortsatt utbildning av domänverkets

personal. Någon ytterligare utvidgning av det område, inom vilket statsmedel

till vidareutbildning av jägmästare ställes till förfogande, är jag i

vart fall för närvarande inte beredd att tillstyrka. Däremot möter givetvis

ej hinder att skogshögskolan inom sina tillgängliga resurser biträder vid

vidareutbildningen av jägmästarna.

Vad kommittén förordat i fråga om behovet av samt formerna för akademiska

studier på högstadiet och forskarutbildning på det skogsvetenskapliga

området har inte mött invändningar från något håll. Även jag anser

mig kunna biträda vad kommittén i förevarande hänseende föreslagit, och

förordar sålunda, att bestämmelserna för skogsvetenskaplig licentiatexamen

ändras därhän, att examen i fortsättningen enbart skall behöva omfatta

ett ämne.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Mcij:ts proposition nr 118 dr 1961

VI. Personalorganisation

Nuvarande förhållanden. En närmare specifikation över personalen vid

skogshögskolan lämnas i bilaga 1 till betänkandet, till vilken torde få hänvisas.

Sammanfattningsvis må emellertid här återges följande tablå över

hur personalen f. n. fördelar sig på högskolans olika vetenskapliga institutioner.

Institutioner

Profes-

sorer

Labora-

torer

Docenter

Assistent-

personal

Ama-

nuens-

personal

Biträdes-

personal

Skoglig marklära ......

i

1

2

2

Skogsbotanik ...........

i

1

5

2

4

Skogsekonomi ..........

i

3

1

2

Skogsskötsel............

i

1

2

1

Vs

Skogsuppskattning med

skogsindelning........

i

1

2

1

Skogszoologi med viltvård

i

1

1

Virkeslära..............

i

3

1

4

Summa

7

2

1

17

9

12Vs

Av i tablån angiven personal avlönas tre assistenter med medel från skogsoch

lantbruksakademien, medan två assistenter och åtta biträden avlönas

med medel från fonden för skoglig forskning, varjämte en assistent avlönas

med medel från skogsforskningsinstitutets anslagspost till särskilda undersökningar.

I övrigt bestrides avlöningarna till ifrågavarande personal från

skogshögskolans avlöningsanslag.

De två laboratorsbefattningarna vid skogshögskolan är placerade i lönegrad

B 1. Den ena av dessa är ordinarie och placerad vid institutionen för

skogsskötsel. Laboratorsbefattningen vid den skogsbotaniska institutionen

är extra ordinarie. Innehavaren av denna befattning biträder företrädesvis

vid undervisningen i nordisk skoglig växtgeografi.

I högskolans personalstat finnes vidare fyra extra ordinarie docentbefattningar

i lönegrad A 24 uppförda. Av dessa är dock tre vakanta.

Assistentpersonalen består av förste assistenter och assistenter. Samtliga

har heltidstjänstgöring inom undervisning och forskning. I forskningsarbetet

har de dock möjlighet att utnyttja sin forskning för egen meritering. Förste

assistenter, som skall ha avlagt civiljägmästarexamen och ha praktiserat i

två år efter examen eller ha däremot svarande andra meriter, är placerade

i lönegrad A 21.

Amanuenspersonalen inbegriper dels förste amanuenser och dels tredje

amanuenser. För förste amanuens tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1958 tills

vidare samma befordringsgång som vid rikets universitet och övriga högskolor.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

107

Vid skogshögskolan förekommer vidare arvodesavlönade speciallärare i

följande ämnen, nämligen aktuella praktiska skogsförvaltningsproblem,

arbetarskydd, bokföring, fiskevård, fotogrammetri, förvaltningslära, klimatologi,

lanthushållning och husbyggnadslära, matematik, nationalekonomi,

naturvård, rättslära, skogsdikning, skogsteknisk kemi, skogsväghållning,

statistik samt vattenmängdsberäkning och handläggning av laga syneförrättning

vid skogsdikningsföretag in. m. Härutöver har anlitats prisutjämningsmedel

för avlönande av en speciallärare i arbetsfysiologi. Därjämte har

försöksvis anlitats en föreläsare i arbetspsykologi.

Vid skogshögskolans förläggning i Garpenberg finnes en extra ordinarie

föreståndare i lönegrad A 25, två förste assistenter, en tredje amanuens samt

viss biträdespersonal.

Vidare kan bl. a. nämnas att en ordinarie befattning såsom sekreterare i

lönegrad A 23 och en såsom bibliotekarie i lönegrad A 21 är inrättade vid

skogshögskolan.

Personalen vid statens skogsforskningsinstitut specificeras liksom skogshögskolans

personal i bilaga 1 till betänkandet, till vilken torde få hänvisas.

Sammanfattningsvis lämnas här följande tablå över personalsituationen

den 1 juli 1960 inom de olika avdelningarna.

Av i tablån angiven personal avlönas flertalet, eller ungefär två tredjedelar,

med medel ur skogsforskningsinstitutets avlöningsanslag eller andra

på riksstaten anvisade anslag. För övriga bestrides lönerna huvudsakligen

med prisutjämnings- och konjunkturutjämningsavgiftsmedel. Av försöksledarna

avlönas sålunda en, av assistentpersonalen tio, av den skogstekniska

personalen fyra och av övrig biträdespersonal 20 befattningshavare med

hjälp av dylika medel. Slutligen avlönas en befattningshavare inom försöksledargruppen

och två bland assistentpersonalen samt åtta andra biträden

med medel från andra håll, bl. a. från fonden för skoglig forskning.

Av försöksledarbefattningarna är fyra ordinarie och sex extra ordinarie

samt två extra i lönegrad A 25 medan en är anställd mot arvode. Assistentpersonalen

består av förste assistenter i Ae 21 och assistenter i reglerad be
-

Avdelning

Föreståndare

Försöks-

ledare

Assistent-

personal

Skogsteknisk

personal

Övrig

biträdande

personal

Skogsproduktion . . .

1

3

5

4

20

Skogsföryngring . ..

1

1

3

3

6

Botanik och marklära

1

3

8

1

12

Zoologi ............

1

1

3

1

6

Skogstaxering ......

1

2

8

9

20

Genetik ............

1

1

5

6

7

Arbetslära .........

1

1

4

2

3

Matematisk statistik .

—

1

1

—

3

7

13

37

26

77

opaginerad Kontrollera mot PDF

J 08 Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

fordringsgång samt extra och arvodesanställd personal i motsvarande löneställning.

Liksom vid skogshögskolan har assistenterna heltidstjänstgöring. Även

institutets assistenter har möjlighet att utnyttja sin forskning för egen meritering.

Den skogstekniska personalen utgöres i huvudsak av skogsmästare,

materialförvaltare, skogstekniker och biträdande skogstekniker, medan den

biträdande personalen i övrigt omfattar laboratoriebiträden och kontorspersonal

i olika löneställningar.

Slutligen kan nämnas, att en till institutets kansli hörande befattning

som förste byråsekreterare är placerad i Ae 23.

Kommittén. Behovet av personal i olika befattningar vid skogshögskolans

vetenskapliga institutioner har övervägts av kommittén på grundval

av önskemål om personalförstärkningar eller tjänsteförändringar, som framförts

från institutionsföreståndarna. I betänkandet lämnas en redogörelse

för dessa önskemål och för vissa av skogshögskolans rektor och skogsforskningsinstitutets

chef i anslutning härtill framförda yrkanden om personalförstärkningar

m. m. För ett närmare studium av sagda redogörelse torde

få hänvisas till betänkandet, s. 101—120. Kommitténs ställningstaganden till

de framställda önskemålen samt till under utredningsarbetet ytterligare

aktualiserade personalfrågor redovisas i det följande. Härvid anför kommittén

inledningsvis vissa principiella synpunkter på skogshögskolans personalfrågor

i anslutning till de senaste årens universitetsreformer. Kommittén

övergår härefter till den närmare behandlingen av de olika institutionernas

och serviceavdelningarnas personalbehov. Kommittén börjar därvid

med de högre befattningarna vid institutionerna såsom professorer, laboratorer,

universitetslektorer, försöksledare och docenter. Därefter behandlas

gruppen övningsledare. Med utgångspunkt från vad sålunda föreslagits behandlas

sedan behovet av assistent- och amanuenspersonal vid sagda institutioner.

Därefter anges översiktligt institutionernas behov av biträdande personal.

Därpå ges en sammanställning över en tänkt personalorganisation vid

de skogsvetenskapliga institutionerna i enlighet med de synpunkter kommittén

härvid anfört. Slutligen redogöres för vissa gemensamma organ, varvid

rektorstjänstens lönegradsplacering m. m. samt personalfrågorna vid biblioteket

m. fl. serviceorgan upptages till prövning.

Principiella synpunkter. Kommittén delar universitetsutredningens uppfattning,

att fackhögskolorna lika väl som universiteten i framtiden måste

ha den dubbla uppgiften att vara läroanstalter för utbildning till akademisk

grundexamen och centra för forskning och forskarutbildning. Kommittén

anför vidare bl. a.

Liksom vid de tekniska högskolorna och vissa andra fackhögskolor är,

när det gäller skogens område, konkurrensen om den vetenskapligt utbil
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 ur 1961

109

dade arbetskraften mycket stor. Det är därför angeläget att skogshögskolan

kan förvärva och behålla de vetenskapliga begavningarna. En organisation

med ett tillräckligt antal högre forskarbefattningar för att medge

rimliga befordringsmöjligheter bör därför komma till stånd även vid skogshögskolan.

En viss växelverkan mellan skogshögskolan och skogsnäringen

såtillvida att vederbörande befattningshavare under någon tid söker sig ut

i praktikens tjänst kan visserligen innebära vissa fördelar. Inom några

institutioners forskningsområden, t. ex. skogsproduktion, skogsföryngring,

skogsskötsel synes t. o. m. en viss tids tjänstgöring inom praktiskt skogsbruk

få anses vara direkt erforderlig. Kommittén är dock av den uppfattningen,

att det med tanke på den snabba utvecklingen inom forskningen

på alla områden är väsentligt, att för forskning lämpade personer

skall kunna ägna så gott som hela sin aktiva gärning åt denna uppgift.

Kommittén anser, att vid universiteten förekommande befattningstyper

i stort sett bör användas även vid skogshögskolan. Sålunda bör enligt

kommitténs mening där finnas professorer, laboratorer, docenter, torskarassistenter,

assistenter samt förste och tredje amanuenser.

Kommittén erinrar i förevarande sammanhag om att 1955 ars universitetsutredning

i sitt betänkande Forskningens villkor och behov (SOU

1958: 32) belyst det inbördes förhållandet mellan professor och laborator,

så som detsamma framstår enligt gällande universitetsstatuter. Vad utredningen

härvid anfört, kan anges sålunda.

Den erforderliga graden av styrkt vetenskaplig kompetens för att förklaras

behörig till en laboratur torde vara något lägre än den som kräves fölen

professur. I de ämnen där både professor och laborator finnes, bör professor,

när ej annat stadgas, i fråga om undervisning och administration

uppfattas som den i främsta rummet ansvarige. Han intager sålunda i detta

avseende en viss förmansställning och laborator måste i fråga om undervisning

räknas till den underställda personalen. Å andra sidan ger universitetsstatuternas

avfattning vid handen, att han i fråga om sin vetenskapliga

forskning ej är underställd professorn. Denne är därför i sin egenskap

av föreståndare för institutionen skyldig att tillse att laboratorn verkligen

får möjligheter idka vetenskaplig forskning inom sitt ämnesområde, vilket

bl. a. måste innebära, att eu skälig del av institutionens personalresurser

och materiel skall ställas till laboratorns förfogande.

Kommittén ansluter sig till universitetsutredningens tolkning av gällande

bestämmelser rörande laboratorernas ställning vid universiteten. Enligt

kommitténs mening bör motsvarande principer kunna gälla för skogshögskolans

laboratorer. Den vetenskapliga kapaciteten vid eu institution utnyttjas

enligt kommitténs mening bäst om professor och laboratorer är

specialiserade inom olika delar av ämnet.

Även i övrigt finner kommittén, att skogshögskolans stadgar bör utformas

så, att de i avseende på professorers och laboratorers kompetens,

uppgifter och ställning i huvudsak överensstämmer med motsvarande bestämmelser

i universitetsstatuterna. 1 fråga om tillsättning av ifrågavaran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

de befattningar inom tillämpade ämnen bör hänsyn tagas, förutom till

ådagalagd vetenskaplig skicklighet, jämväl till erfarenhet av praktisk verksamhet

vid skogsbruk.

Med hänsyn till det förhållandevis ringa antal undervisningstimmar,

som åvilar professorer och laboratorer vid skogshögskolan synes behov

av universitetslektorer i vart fall f. n. icke föreligga vid denna högskola.

I)å enligt kommitténs mening möjligheterna att besätta docentbefattningarna

torde komma att förbättras, har kommittén icke funnit någon

anledning att föreslå minskning i antalet dylika befattningar. Något behov

av forskardocenttjänster föreligger dock icke f. n. vid den nya skogshögskolan.

Skulle utvecklingen visa, att forskardocenttjänster längre fram

skulle erfordras för att tillvarataga lorskarbegåvningar, bör dock sådana

tjänster utan dröjsmål inrättas.

Enligt kommitténs mening motsvarar nuvarande förste assistenter vid

skogshögskolan närmast universitetens biträdande lärare. I enlighet med

1958 års riksdagsbeslut skall större delen av de biträdande lärartjänsterna

successivt ombildas till universitetslektorat eller forskarassistenttjänster.

Enligt kommitténs uppfattning skall befattningarna vid skogshögskolan

i den man icke särskild anledning till undantag finnes överensstämma med

motsvarande befattningar vid universitet och andra fackhögskolor. Kommittén

föreslår därför, att huvuddelen av ifrågavarande förste assistenttjänster

efter hand skall ombildas till forskarassistentbefattningar. Även

flertalet förste assistenttjänster vid skogsforskningsinstitutet föreslås efter

hand ombildas till dylika befattningar. Redan de nuvarande förste assistenterna

torde, anför kommittén, i icke oväsentlig omfattning ha sådana

ai betsuppgifter, att ett självständigt, meriterande forskningsarbete bedrives

under den föreskrivna arbetstiden. Med hänsyn till den kortare tjänstgöringsskyldighet,

som en forskarassistent får i förhållande till en förste

assistent, torde ombildningen emellertid böra åtföljas av en viss ökning av

antalet tjänster. I den mån ifrågavarande befattningshavare deltar i undervisningen

bör detta ske på högstadiet. Kan docentkompetent personal

erhållas, bör forskarassistenttjänsterna utbytas mot docenttjänster. Emellertid

finnes vid några av de institutioner, som svarar för jägmästarutbildningen,

behov av ytterligare en typ av befattning mellan assistent- och

docent befattningarna för biträde vid undervisningen av de blivande jägmästarna.

Med hänsyn till konkurrensen från skogsnäringen om ifrågavarande

arbetskraft bör dessa befattningshavare placeras i lönegrad A 23.

Befattningarna, som i olikhet med vad som gäller assistent- och amanuenspersonalen

bör vara förenade med full tjänstgöringsskyldighet, föreslås erhålla

benämningen övningsledare.

Vad gäller assistentpersonal i reglerad befordringsgång bör, enligt kommitténs

mening, assistenterna från att tidigare ha haft full tjänstgöring i

fortsättningen endast fullgöra 1 000 timmars institutionsarbete per år och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1961

in

i övrigt ägna sig åt eget licentiat- eller avhandlingsarbete under institutionsföreståndarens

ledning.

Vid beräkningen av erforderligt antal assistenter har kommittén ansett

sig böra utgå från de normer som universitetsutredningen uppställt i den

mån dessa godtagits av statsmakterna. Eu assistent i reglerad befordringsgång

skall sålunda fullgöra 1 000 timmars institutionsarbete per år. Motsvarande

för förste amanuens utgör 500 assistenttimmar och för tredje

amanuens 225 assistenttimmar. I syfte att ge institutionsföreståndaren ökad

frihet att välja mellan dessa olika personalkategorier anser kommittén det

vara lämpligt att angiva tilldelningen av assistent- och amanuenspersonal

enbart i assistenttimmar. Kommittén anför vidare i huvudsak.

Flertalet av skogshögskolans ämnesområden är närmast jämförbara med

vad universitetsutredningen betecknat som experimentella, matematiska

och samhällsvetenskapliga ämnen, för vilka enligt för universiteten fastställda

normer skall räknas med 1 000 assistenttimmar per professor och

500 assistenttimmar per laborator. Institutionen för skogsekologi bör emellertid

såsom närmast motsvarande den fysisk-kemiska ämnesgruppen vid

universiteten enligt samma normer tilldelas det dubbla. Utöver förenämnda

behov av assistent- och amanuepspersonal för forskning och allmänt institutionsarbete

har kommittén funnit sig böra för undervisningsändamål

räkna med ett behov av 500 assistenttimmar vid de institutioner, som närmast

skall svara för undervisningen till jägmästarexamen.

I fråga om behovet av biträdande personal anför kommittén bl. a.

Om man skulle tillämpa samma normer, som universitetsutredningen

uppställt för universiteten och vissa fackhögskolor, torde institutionerna

för skoglig marklära, skogsbotanik, skogszoologi och skogsentomologi få

anses närmast jämförbara med de universitetsinstitutioner, som kan hänföras

till den biologisk-geografiska ämnesgruppen. Skogsekologien torde

dock även i detta sammanhang böra jämställas med de fysisk-kemiska ämnena.

Med ämnen inom ifrågavarande grupp bör även jämställas skogsgenetik,

skogsföryngring, skogsproduktion, skogstaxering, skogsteknik och

virkeslära. Övriga ämnen skulle närmast motsvara de tekniska högskolornas

teoretiska ämnen. I enlighet med vad sålunda anförts borde i de olika

fallen räknas med ett biträdesantal av i genomsnitt 1,9 och 3,3 resp. 0,6

biträden per kvalificerad forskare. Till gruppen kvalificerade forskare

bär vid universiteten hänförts professorer, laboratorer och biträdande

lärare. Såsom tidigare påpekats är skogshögskolans förste assistenter

närmast jämförbara med universitetens biträdande lärare. Med hänsyn

härtill bör forskarassistentbefattningarna, som utgör omvandlade förste

assistentbefattningar, vid beräkningen av biträdesbehovet inräknas i gruppen

kvalificerade forskare, dock endast i förhållande till deras beräknade

tjänstgöringstid i allmänt institutionsarbete, d. v. s. allmänt uttryckt, med

hälften.

Kommittén påpekar emellertid, att förhållandena inom vissa av skogsforskningens

institutioner är så pass avvikande från vad som i allmänhet

gäller vid universiteten, alt vissa undantag från de av universitetsutredning
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

en föreslagna schablonberäkningarna bör göras och antalet biträden i stället

beräknas efter den faktiska arbetsbelastningen vid ifrågavarande institutioner.

De skisserade beräkningsnormerna synes dock kunna ge en

viss ledning för beräkningen av det totala biträdesbehovet vid skogshögskolan.

Kommittén anser i likliet med universitetsutredningen att möjligheter

bör beredas för en höjning av den biträdande personalens kvalitativa sammansättning.

Sålunda föreslås, att för kvalificerad biträdande personal i

lönegrad A 17 t. o.m. A 23 inrättas så många tjänster att omkring en tionde!

av biträdespersonalen kommer att utgöras av personal i angivna lönegrader.

Högre befattningar. Kommittén anser att försöksledarbefattningarna bör

ombildas till laboratorstjänster efter hand som det kan förväntas att sistnämnda

tjänster kan besättas med personer med erforderlig kompetens.

Kommittén föreslår dock inrättande av laboratorsbefattningar endast i de

fall där kompetenta sökande till befattningarna enligt dess mening kan

påräknas.

Om den mykologiska forskningen enligt kommitténs förslag uppdelas

på skogsmykologi och trämykologi samt överflyttas från institutionen för

skogsekologi till institutionerna för skogsbotanik resp. virkeslära, bortfaller

behovet av en av de f. n. två försöksledarbefattningarna vid institutionen

för skogsekologi. Den andra befattningen, som närmast är avsedd för

den växtfysiologiska forskningen, bör dock bibehållas.

Det gemensamma kemiska laboratorium, som skall vara förlagt till nu

ifrågavarande institution, bör ha en väl kvalificerad forskare som chef,

vilken skall ha att ansvara för utvecklingsarbetet på området. Tjänsten

bör enligt kommitténs mening besättas med en kemist. Kommittén föreslår

att för ändamålet inrättas en laboratorsbefattning vid institutionen.

Vid institutionen för skogsgenetik bör jämte professorn finnas två laboratorer,

dels en för proveniensforskningens behov och dels en befattning

för forskning inom genetik och växtförädling, avkommeförsök, s. k. frvihtestförsök

samt metodikarbeten. Kommittén föreslår, att vid denna institution

nuvarande försöksledarbefattning ombildas till laboratorstjänst och

att en laboratorstjänst härutöver inrättas.

Även vid institutionen för skogsentomologi bör förutom professorn finnas

två laboratorer, varav den ene bör handha vissa avsnitt av försöksverksamheten

inom de centrala delarna av skogsentomologien och den

andra bör syssla med forskning rörande markfaunan. Kommittén föreslår,

att vid ifrågavarande institution nuvarande försöksledarbefattning ombildas

till laboratorsbefattning och att ytterligare en laboratur inrättas vid

institutionen.

Vid institutionerna för skogsföryngring och skogsproduktion bör fors
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118 dr 1961

113

karna ha erfarenhet från det praktiska skogsbruket. För att kvalificerade

skogsmän skall söka sig tillbaka till forskarbanan sedan de en gång lämnat

densamma måste forskarbefattningarna vid ifrågvarande institutioner

enligt kommitténs uppfattning ha en relativt hög löneställning. Ifrågavarande

befattningar bör därför icke placeras i lägre löneställning än vad

som gäller för en revirförvaltare.

Vad angår institutionen för skogsföryngring bör finnas tre befattningar

av i det föregående angivet slag. Av dessa bör en omfatta frö- och plantskoleområdet.

Av övriga två befattningar skall den ena avse frågor rörande

naturlig föryngring, skogsodling och återväxtvård i södra Sverige och den

andra naturlig föryngring och markberedning i norra Sverige. Förslaget

innebär att två nya befattningar inrättas. Vad gäller institutionen för skogsproduktion,

har kommittén funnit att i ledningen för envar av institutionens

fyra huvudsektioner, nämligen sektionen för fasta gallringsförsök,

sektionen för allmänna produktionsundersökningar, sektionen för kvalitetsundersökningar

och sektionen för specialundersökningar, bör sättas en

kvalificerad forskare. Kommittén föreslår därför, att vid institutionen bör

— liksom det f. n. är ordnat genom olika anslag — finnas fyra befattningar

av ifrågavarande typ.

Vid institutionen för skogstaxering bör avverkningsstatistiken (stubbinventeringen)

handhavas av en kvalificerad forskare. Ytterligare två befattningar

av ifrågavarande slag bör inrättas vid institutionen. Av dessa bör

den ena avse avverkningsberäkningar och den andra normerna för båtnadsvärderingar

och skogsvärderingsmål in. m. Beträffande ifrågavarande

institution föreslår kommittén sålunda, att en försöksledarbefattning nyinrättas.

För kvalificerad forskning i fråga om skogsarbetet, särskilt beträffande

virkets avverkning och transport, bör vid institutionen för skogsteknik

finnas en laborator. Kommittén anser det vara lämpligt, att professorn

frigöres från en betydande del av undervisningen. Ett universitetslektorat

skulle här i och för sig vara lämpligt. Emellertid torde undervisningsskyldigheten

för ifrågavarande befattningshavare komma att betydligt understiga

den för universitetslektorer normala och ett utrymme för kvalificerad

forskning förefinnas. Kommittén finner därför, att även denna befattning

närmast motsvarar en laboratur. Kommittén förordar sålunda att

två laboratorsbefattningar inrättas vid institutionen för skogsteknik.

Enligt kommitténs mening bör den sektion för trämykologi, som enligt

kommitténs förslag bör överflyttas till institutionen för virkeslära, förestås

av en laborator. Kommittén föreslår, att eu laboratorsbefattning inrättas

vid institutionen för virkeslära i stället för den försöksledarbefattning, som

föreslagits indragen vid institutionen för skogsekologi.

I övrigt har kommittén icke funnit anledning att föreslå några ändringar

i fråga om antalet laborators- eller försöksledarbefattningar. Det

8 lliliang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 118

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kiingl. Maj-.ts proposition nr 118 ur 1961

torde dock, anför kommittén, kunna övervägas om ej institutionen för

skoglig marklära i framtiden bör erhålla förstärkning i form av en laboratur.

Vid den skogsekonomiska institutionen kan det vidare enligt kommitténs

mening ifrågasättas om det icke kan visa sig lämpligt att inrätta

en laboratorstjänst, när kompetent sökande härför kan påräknas. Tills

vidare bör man dock kunna nöja sig med en övningsledarbefattning.

övningsledare. De institutioner, vilka enligt kommitténs mening tills

vidare bör förses med övningsledare för biträde vid jägmästarutbildningen,

är institutionerna för skogsbotanik, skogsuppskattning och skogsindelning,

skogsteknik, virkeslära, skogekonomi samt skogsskötsel. Vad institutionen

för skogsekonomi beträffar bör ifrågavarande övningsledarbefattning lämpligen

innehas av en företagsekonom.

Skogshögskolans styrelse bör noga följa utvecklingen och så snart det i

det enskilda fallet visar sig möjligt föreslå ett utbyte av övningsledarbefattning

mot någon av de vid universitet och andra högskolor gängse

befattningstyperna. Bl. a. med hänsyn till behovet av sammanhängande

undervisning i ämnet skogsskötsel kan övningsledarbefattningen vid ifrågavarande

institution behöva utbytas mot befattning såsom universitetslektor.

Assistent- och amanuenspersonal. Vid bestämmandet av det antal forskarassistentbefattningar,

som på längre sikt kan befinnas lämpligt, har kommittén

funnit att man bör räkna med en forskarassistent per kvalificerad

forskare, professor eller laborator. För skogshögskolans del jämställer därvid

kommittén i detta sammanhang försöksledare med laborator.

När det gäller att beräkna härutöver erforderlig assistent- och amanuenspersonal

vid de olika institutionerna har, såsom förut anförts, kommittén

principiellt ansett det lämpligt att angiva tilldelningen av dylik

personal i assistenttimmar. Styrelsen bör härvid ha frihet att välja den

personalkategori, assistent, förste amanuens eller tredje amanuens, som

i det aktuella fallet kan anses lämplig. Kommittén har icke ansett sig böra

gå närmare in på denna fråga.

Även för beräkningen av erforderligt antal assistenttimmar bör med

laborator jämställas försöksledare.

Biträdande personal. I redogörelsen för sina principiella synpunkter på

behovet av biträdande personal har kommittén anfört, att förhållandena

inom vissa av skogsforskningens institutioner är så pass avvikande från

vad som i allmänhet gäller vid universiteten, att man icke helt kan följa

de schablonmässiga normer, som universitetsutredningen uppställt för motsvarande

universitetsinstitutioner. Kommitténs beräkningar leder emellertid

totalt till i huvudsak samma resultat som en strikt beräkning efter

sagda normer.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

115

Kommittén har icke ansett det vare sig möjligt eller lämpligt att i detalj

ange den biträdande personalens uppdelning på olika befattningar. Kommittén

har därför nöjt sig med att ange ifrågavarande personal, uppdelad

på vissa huvudgrupper, nämligen kvalificerad skogsteknisk personal, innefattande

personal i lägst sjuttonde lönegraden, övrig skogsteknisk personal,

laboratoriepersonal samt övrig biträdande personal. Det torde lämpligen

böra åvila styrelsen att i samband med de årliga anslagsäskandena

framlägga förslag rörande den närmare fördelningen av nu ifrågavarande

personal på skilda befattningar.

Sammanställning över personalorganisationen vid de skog svetenskapliga

institutionerna. I följande tablå ges en sammanställning över hur personalorganisationen

vid de skogsvetenskapliga institutionerna i enlighet med

kommitténs överväganden lämpligen skulle kunna tänkas uppbyggd.

För de vetenskapliga institutionerna inebär kommitténs förslag en ökning

av antalet befattningshavare, som avlönas från riksstatsanslag, från

i runt tal 140 till omkring 260 eller med 120. Med hänsyn till att f. n.

något under 70 befattningshavare avlönas med medel vid sidan av riksstaten

innebär förslaget, att antalet befattningar reellt ökas med omkring

Institution

Pro-

fesso-

rer

Labo-

ra-

torer

För-

söks-

ledare

Öv-

nings-

ledare

Assistenter

Biträdande personal

Forsk-

ar-

assi-

sten-

ter

Assi- stent

regle- rad be- ford- rings- gång1

Kva-

lifice-

rade

skogs-

tekni-

ker

Övriga

skogs-

tekni-

ker

Labo-

rato-

rieper-

sonal

övrig

biträ- des - perso- nal

Skoglig marklära .

1

1

1,5

1

Skogsbotanik.....

1

1

1

2

2

1

4

1

Skogsekologi.....

1

1

1

3

4

1

1

10

1

Skogsgenetik.....

1

2

3

2

2

4

5

1

Skogszoologi......

1

1

1,5

2

1

Skogsentomologi . .

1

2

3

2,5

1

1

5

1

Skoglig matematisk

statistik.......

1

1

1,5

3

Skogsföryngring . .

1

3

4

2,5

2

3

1

5

Skogsproduktion..

1

4

5

3

2

3

29

Skogsuppskattning

och skogsindel-

ning ..........

1

1

1

1,5

1

Skogstaxering ....

1

3

4

2,5

4

6

2

19

Skogsteknik......

1

2

1

1

4

3

1

1

2

3

Virkeslära .......

1

1

1

2

2

1

1

5

8

Skogsekonomi ....

1

1

1

1,5

2

Skogsskötsel .....

1

1

1

2

2

1

Tillhopa

15

10

12

6

37

33

14

21

37

76

148

261

'' 1 assistent i reglerad befordringsgång = 1 000 assistenttimmar.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

50. Den närmare fördelningen av sagda personalförstärkning på olika typer

av befattningar framgår av följande tablå.

Tjänstebenämning

Antal tjänster

För närvarande

Kom-

mitténs

förslag

Föränd-

ring

Riksstats-

anslag

Andra

medel

Totalt

Professor .......................

14

14

15

+ 1

Laborator ......................

2

2

10

+ 8

Försöksledare ...................

11

3

14

12

— 2

övningsledare ...................

2

2

6

+ 4

Forskarassistent .................

37

+ 37

Förste assistent ..................

17

2

19

—

—19

Assistent ........................

21*

10

31

33

+ 2

Kvalificerad skogsteknisk personal

14

+ 14

övrig skogsteknisk personal ......

18

IOV2

28V2

21

— 7 V2

Laboratoriepersonal ..............

11

17

28

37

+ 9

övrig biträdande personal ........

46l/a

22

68V2

76

+ 7V2

140V2

66V2

207

261

+ 54

1 Därav 2 förste amanuenser och 8 tredje amanuenser, som beräknas motsvara sammanlagt

3 assistenttjänster (2XV2+8XV4).

Vissa gemensamma organ■ Sammanföringen, av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

till en administrativ enhet samt de förstärkningsåtgärder,

som kommittén i övrigt föreslår, medför nära nog en fördubbling av

personal och andra resurser, jämfört med vad som f. n. finnes vid en var

av de nämnda institutionerna. Det av kommittén föreslagna rektorsämbetet

innebär också ett ökat ansvar beträffande rektors åligganden. Kommittén

har därför övervägt att placera rektorstjänsten i en högre lönegrad än som

motsvarar professortjänst. Kommittén har emellertid stannat för att föreslå,

att rektor i vart fall tills vidare placeras i samma lönegrad som professor,

ehuru med förordnande för viss tid. Enligt kommitténs mening bör

rektor sålunda placeras i Bp 3. Utöver lönen enligt denna lönegrad bör till

rektor utgå avlöningsförstärkning, vilken med hänsyn till nödvändigheten

att för befattningen erhålla en person med de härför erforderliga kvalifikationerna,

icke torde kunna sättas lägre än 5 000 kr. för år. Härutöver

bör rektor äga åtnjuta representationsbidrag med 2 400 kr. för år. Till den

professor, som utses till prorektor vid skogshögskolan, bör enligt kommitténs

uppfattning utgå befattningsarvode, minst motsvarande det som utgår

till prorektor vid lantbrukshögskolan, eller f. n. 1 008 kr. för år.

Enligt kommitténs mening bör föreståndaren för garpenbergsförläggningen

även vara förvaltare för det föreslagna skolreviret.

Kommittén anför, att det icke kan undvikas att ledningen av reviret

kommer att ställa sådana krav på föreståndaren, att en viss avlastning av

dennes undervisningsuppgifter bör ske. Kommittén föreslår, att för ändamålet

inrättas en övningsledarbefattning vid Garpenberg. F. n. finnes vid

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 År 1961

117

förläggningen två förste assistenter, som biträder vid undervisningen. Här

föreligger emellertid behov av mer praktiskt inriktade befattningar, vars

innehavare är lämpade för biträde vid undervisningen på reviret. Kommittén

föreslår därför att ifrågavarande förste assistentbefattningar utbytes

mot två tjänster som biträdande jägmästare. Därutöver uppkommer genom

elevantalets ökning behov vid garpcnbergsförläggningen av befattningar av

mera praktiskt teknisk karaktär. Kommittén förordar därför, att en nu

befintlig amanuensbefattning utbytes mot två kvalificerade skogstekniska

biträdestjänster. I fråga om biträdande personal i övrigt finner kommittén

det vara tillräckligt, om densamma utökas från tre till fyra befattningshavare.

Kommittén anför i förevarande sammanhang, att skolreviret

bör skötas som ett modernt, om möjligt starkt mekaniserat förvaltningsrevir.

Bibringandet av eleverna praktisk erfarenhet av sågverk och reparationsverkstäder

bör då också kunna anknytas till av reviret utnyttjade

anläggningar eller andra lämpliga sådana. Särskilda anläggningar av förevarande

slag för skogshögskolans räkning anser kommittén i vart fall f. n.

icke böra komma till stånd. Längre fram, sedan nödig erfarenhet av den

nya organisationen vunnits, kan emellertid frågan om dylika anläggningar

på nytt upptagas till prövning. Den enbart för revirets skötsel avsedda

personalen bör icke uppföras på skogshögskolans personalstat. I den mån

så befinnes lämpligt bör enligt kommitténs mening ett visst utnyttjande

av revirets personal för undervisning kunna ske mot sedvanliga arvoden.

Kommittén anser, att en försökspark, vilken skulle förläggafs till övre

Norrlands höjdlägen skulle komma att utgöra en värdefull komplettering

till nu förefintliga försöksparker. Kommittén föreslår därför att åtgärder

vidtages för att inom Norrbottens län avsätta ett lämpligt område till skoglig

försökspark under skogshögskolan. Vid bifall till detta förslag uppkommer

behov av ytterligare en skogsmästartjänst för tillsynen av sagda

försökspark. Såväl denna som skogsmästartjänsterna vid de befintliga

försöksparkerna samt vid Bogesunds försöksfält bör enligt kommitténs

mening hänföras till gruppen kvalificerad skog,steknisk personal och således

placeras i lägst lönegrad A 17.

Kommittén nämner i detta sammanhang, alt den icke anser skäl föreligga

att längre bibehålla benämningen försöksfält för det av skogsforskningsinstitutet

disponerade området vid Bogesund. Enär institutet numera

från domänstyrelsen övertagit skötseln av skogen inom området bör detsamma

enligt kommitténs mening i fortsättningen i likhet med övriga

motsvarande områden benämnas försökspark.

Såsom tidigare anförts har kommittén erhållit biträde av statens organisationsnämnd

beträffande utformningen av den gemensamma administrativa

och kamerala verksamheten vid skogshögskolan. Nämndens undersökningar

har jämväl omfattat den vid skogsbiblioteket bedrivna verksamheten.

Med ledning av organisationsnämndens utredning föreslår kom
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Alaj:ts proposition nr i 18 dr 1961

mittén följande personalstat för biblioteket, nämligen en bibliotekarie, en

biblioteksamanuens, en biblioteksassistent, ett biblioteksbiträde och en biblioteksvaktmästare

på halvtid. Förslaget inebär eu ökning av antalet fasta

tjänster med eu biblioteksamanuens.

Enligt kommitténs uppfattning är bibliotekariens löneställning med hänsyn

till de krav, som måste ställas på ifrågavarande befattningshavare,

alltför låg. Kommittén föreslår, under hänsynstagande jämväl till löneställningen

för motsvarande befattningar vid bl. a. lantbrukshögskolan och

veterinärhögskolan, att befattningen ombildas till en tjänst som förste

bibliotekarie i lönegrad A 24.

Enligt organisationsnämnden borde biblioteksvaktmästaren under den

tid, då han icke sysselsättes med arbeten för biblioteket, utföra i huvudsak

totoarbeten för högskolan i övrigt. Enligt kommitténs mening kräver arbetet

vid det fotografiska laboratoriet särskilt kvalificerad personal, om det

rätt skall kunna fylla sin uppgitt. På grundval av en genom kommitténs

försorg företagen utredning angående det gemensamma fotografiska laboratoriet

samt det planerade fotografiska bildarkivet vid skogsbiblioteket

föreslår kommittén, att laboratoriet utrustas med följande personal, nämligen

med en fotograf och ett biträde. Under fotografen bör vidare ställas

ett biträde för skötsel av bildarkivet. I enlighet med organisationsnämndens

förslag bör vidare biblioteksvaktmästaren ha viss tjänstgöring förlagd

till fotolaboratoriet.

Särskilt yttrande. Ledamoten Kull anför, att kommitténs förslag till

personaluppsättning för vissa institutioner innebär att personalkadern

skulle bli större än vid en tillämpning av de av universitetsutredningen

uppställda schematiska riktlinjerna. Detta kan enligt Kulls mening accepteras

med avseende å en och annan av de mera speciella forskarinstitutionerna

som t. ex. riksskogstaxeringen. Däremot kan han icke biträda

kommitténs förslag, att personalkadern på institutionerna för skogsbotanik

och virkeslära göres större än vad som följer av de schematiska reglerna.

Yttrandena. När det gäller kommitténs principiella synpunkter

på personalorganisationen vid skogshögskolan har desamma tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av flertalet remissorgan. Vissa invändningar och

påpekanden har dock framförts. Sålunda anför domänstyrelsen, att styrelsen

har svårt att förstå att universitetsutredningens idéer skall kunna så

direkt överföras till eu fackhögskola av skogshögskolans storlek. De forskare

som ej erhåller sluttjänst vid universiteten, har stora möjligheter vid

läroverk och andra undervisningsanstalter. Kommitténs tro att det praktiska

skogsbruket skall fånga upp ett större antal forskare från skogshögskolan

kan styrelsen ej dela. Styrelsen anser, att alla högre befattningar,

som anses motiverade ur forskningens eller undervisningens syn
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

119

punkt, omedelbart bör inrättas. Kommitténs uttalande att på förevarande

område sådana höga akademiska tjänster som professurer och laboraturer

måste motiveras av högsstadieutbildningens och forskningens behov är

enligt styrelsen oförståeligt. Inte endast i skogsskötsel — som kommittén

nämner som exempel på undantag — utan i alla tillämpade ämnen bör

professorer som hittills genom direkt handledning och undervisning svara

för att eleverna erhåller en samlad bild och överblick i varje ämne. En

omprövning av grunderna för de högre befattningshavarnas tjänstgöring

samt en översyn av de lärarkrafter, som står till förfogande för jägmästarutbildningen,

anser styrelsen därför nödvändig. Enligt styrelsens för skogshögskolan

och statens skogsforskningsinstitut förmenande är det nödvändigt,

att i de tillämpade ämnena vid skogshögskolan professorn och laboratorn

ger eleverna syntesen av det skogliga vetandet inom vederbörandes

ämnesområde. Styrelsen finner det vara av den största betydelse, att eleverna

redan i början av sin utbildningstid vid skogshögskolan ledes av

professorer och laboratorer och att sedan kontakten mellan dessa och

eleverna vidmakthålles under studietiden. Eljest torde en beklaglig utarmning

av undervisningen kunna befaras. Liknande synpunkter anföres av

skogs- och lantbruksakademien.

Jordbrukets forskningsråd anser däremot, att kommittén har framlagt

värdefulla förslag om inrättande av en rad nya tjänster för handledningen

vid högre studier och forskarutbildningen.

Även 1955 års universitetsutredning konstaterar med tillfredsställelse, att

kommitténs förslag på vissa, ingalunda betydelselösa punkter är konstruerade

på sådant sätt, att förslagens genomförande skulle innebära avsevärt

förbättrade förutsättningar för en intimare samverkan mellan skogshögskolan

å ena sidan och övriga högre läroanstalter å den andra. Utredningen

tänker härvidlag särskilt på förslagen beträffande personalorganisationens

uppbyggnad, tjänstgöringsbestämmelsernas utformning för vissa personalkategorier

och normerna för beräkningen av högskolans resurser i

fråga om assistent- och amanuenspersonal, biträdeshjälp och materielanslag.

Utredningen vill — utan att därmed taga ställning till detaljer i

fråga om enskilda institutioners resurser — tillstyrka kommitténs förslag

i dessa delar.

Statens tekniska forskningsråd anser, att titeln professor lämpligen bör

reserveras för den nuvarande högskolans toppbefattningar. Professorerna

bör beredas tillfälle att leda eller deltaga i delar av skogsforskningsinstilutets

programbundna forskning. Någon skyldighet att göra detta bör dock

ej ifrågakomma. Avdelningschefsbefattningarna vid institutet bör genom

lämplig löneställning och lämpliga arbetsförhållanden kunna göras tillräckligt

attraktiva ulan att därför automatiskt medföra profcssorstitel.

Detta borde vara ägnat alt underlätta tillvaratagandet av goda forskarkrafter

utan tillräcklig formell kompetens. Den av utredningen påtalade fors
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 År 1961

karbristen bör därmed i viss mån kunna avhjälpas. Rådet framhåller, att

den här anvisade möjligheten för relationerna fri forskning och programbunden

forskning inom andra fackområden ej utgör någon nyhet.

Statens lönenämnd erinrar om att nämnden i sitt utlåtande över jordbrukshögskoleutredningens

betänkande påpekade beträffande av sistnämnda

utredning föreslagna tjänster i lönegrad A 23, att tjänster i denna lönegrad

förekommer jämförelsevis sparsamt inom den nuvarande universitets-

och högskoleorganisationen. Huruvida de speciella förhållandena vid

lantbrukshögskolan med utredningens utformning gjorde det motiverat

att där inrätta sådana tjänster i den omfattning utredningen föreslagit

fann nämnden svårt att bedöma. Liknande synpunkter gör sig gällande i

fråga om de i förevarande betänkande föreslagna nya tjänsterna som försöksledare

i A 25 och övningsledare i A 23.

Civilförvaltningens personalförbund förutsätter, att då det gäller biträdespersonal

på laboratorier och institutioner dessa kommer att lönegradsplacera,

s i enlighet med normerna för dylik personal och då det gäller

expeditionsvakter och jämförbara, lönegradsplaceringarna kommer att

överensstämma med vad som är praxis i dylika fall.

I fråga om lönesättningen för den tekniska biträdespersonalen förutsätter

riksräkenskapsverket att de normer, som angivits i propositionen

1959: 152, tillämpas. För de skriftliga arbeten, såsom korrespondens, cirkulärskrivelser,

manuskript in. m., diarieföring, registrering av inkommande

särstryck, registrering av inventarier m. m. inom skogsforskningsinstitutets

nuvarande zoologiska avdelning, vilka hittills skötts av en tekniker

i Ae 10, torde böra inrättas eu befattning som kontorist i Ae 9.

Vad beträffar förslagen rörande personaluppsättning förutsätter TCO

att en närmare penetrering av dessa problem kommer att ske vid de förhandlingar

i lönegradsfrågor, som enligt praxis får upptagas i särskild

ordning. De riktlinjer för personaluppsättningen kommittén angivit synes

emellertid i stort kunna accepteras. Förhandlingarna måste emellertid

föras förutsättningslöst och oberoende av vad kommittén räknat med i

sina kostnadsberäkningar.

Kommitténs förslag till personalförstärkningar har föranlett

erinringar från några håll. I huvudsak innebär dessa krav på tjänster

utöver vad kommittén föreslagit. Särskilt har — som framgår av vad som

anförts under avsnittet om arbetsfördelningen mellan de vetenskapliga

institutionerna — behovet av ytterligare en professur i skogsteknik framhållits.

Sålunda anser domänstyrelsen, att den föreslagna personalorganisationen

knappast rimmar med uttalandet att det bör komma till stånd en

organisation med ett tillräckligt antal högre forskarbefattningar för att

medge rimliga befordringsmöjligheter. Utöver de i det föregående angivna

två professurerna i skogsteknik bör enligt styrelsens uppfattning bl. a.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

121

ytterligare en tjänst på laboratorsplanet med uppgift att bedriva företagsekonomisk

undervisning och forskning inrättas vid institutionen för skogsckonomi.

Styrelsen erinrar därvid om att det i samband med rationaliseringssträvandena

inom skogsbruket framkommit ökat behov av undervisning

och forskning kring de ekonomiska problem, som sammanhänger

med kostnads- och intäktsanalysen samt metodiken för driftstekniska kalkyler

m. m. När det gäller skogsskötsel finner styrelsen det vidare angeläget,

att den föreslagna övningsledaren utbytes mot laborator så att det

för undervisningen finnes en laborator som specialiserat sig på syd- och

mellansvenska skötselproblem och eu med norrlandsproblemen som huvuduppgift.

Skogs- och lantbruksakademien framhåller i vad gäller beräkningen av

biträdande personal, att institutionerna för skoglig marklära och skogsbotanik

närmast hör hemma i den fysisk-kemiska gruppen och sålunda

har behov av betydligt större biträdeshjälp än kommittén har föreslagit.

Styrelsen för skog shög skolan och statens skogsforskningsinstitut framhåller,

att det framförallt torde vara bristen på högre befattningar, som

försvårar rekryteringen av kvalificerade forskare. Styrelsen föreslår, att den

av kommittén förordade personalorganisationen, i vad avser högre befattningar,

ändras och kompletteras på följande sätt. Vid institutionen för

skoglig marklära bör, i avvaktan på att den vid institutionen föreslagna

laboraturen blir aktuell, inrättas en övningsledarbefattning, vid institutionen

för skogsbotanik eu Iaboratur i rotröteforskning i utbyte mot en

övningsledarbefattning, professuren i skogsteknik uppdelas i en professur

i skogsteknik och en i skoglig arbetslära, varvid den föreslagna laboraturen

utgår, vid institutionen för skogsekonomi inrättas en Iaboratur i företagsekonomi

samt vid institutionen för skogsskötsel inrättas ytterligare en

Iaboratur i stället för eu föreslagen övningsledartjänst. Enligt styrelsens

förmenande är det vidare angeläget, att det klart utsäges, att forskarassistenter

och 1000-timmarsassistenter i viss begränsad omfattning skall

ha skyldighet att biträda vid undervisningen, t. ex. under sommarövningarna.

Styrelsen erinrar om att forskarassistenttjänsterna är avsedda att tillsättas

med treårsförordnanden. Det torde enligt styrelsen vara lämpligt

att dessa förordnanden skall kunna förlängas för ytterligare två treårsperioder,

i likhet med vad som redan gäller för universiteten, Karolinska

institutet, de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolan och såsom

föreslagits för lantbrukshögskolan. I enstaka undantagsfall bör möjlighet

beredas för forskarassistent, som visat särskilt stor duglighet och som icke

kan erhålla högre befattning inom ramen för vid tidpunkten i fråga fastställd

personalstat, att bli förordnad som arbetande assistent. I fråga om

biträdespcrsonalen anser styrelsen, att institutionerna för skoglig inarklära

och skogsbotanik bör hänföras till den fysisk kemiska ämnesgruppen,

vilket leder till att behovet av biträdande personal ökar från 150 till 158

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 År 1961

personer. Ett bifall till styrelsens förslag om inrättande av en övningsledarbefattning

vid institutionen för skoglig marklära och en laboratur i företagsekonomi

har till följd att ytterligare fyra biträden erfordras. Det totala

behovet av biträdande personal skulle således härigenom komma att stiga

till 162 personer.

Skogshögskolans studentkår understryker vikten av att den ekonomiska

utbildningen stärkes bl. a. genom inrättandet av den av kommittén nämnda

laboraturen. Studentkåren finner det egendomligt att ställa denna på framtiden

i brist på kompetent sökande och att i stället föreslå en övningsledarbefattning.

Enligt studentkårens mening bör den skogsekonomiska

institutionen även förstärkas med en kvalificerad företagsekonom. Att få

en sådan som assistent i Ae21 tror studentkåren dock vara mycket svårt.

Sveriges skogsägareförbund anser såsom i det föregående anförts att förutom

en professur i arbetslära, förlagd till skogshögskolan eu ny institution

i skoglig driftsekonomi (företagsekonomi) synes vara så väl motiverad

att den, måhända till en början förestådd av en laborator, utan dröjsmål

bör inrättas. Även Skogsindustriernas samarb et sutskott finner behov föreligga

av, förutom den nämnda professuren i skogsteknik, en särskild institution

i skoglig ekonomi. Institutionen skulle till en början kunna förestås

av en laborator.

I förevarande sammanhang må vidare nämnas, att jordbrukets forskningsråd

framhåller, att även den skogsmeteorologiska forskningen och

undervisningen (agrikulturmeteorologi) samt den sociologiska forskningen

och undervisningen (innefattande såväl arbets- som lantbrukssociologi) snarast

bör tillgodoses genom inrättande av högre forskar- och undervisningstjänster

i dessa ämnen. Även enligt skogs- och lantbruksakademiens mening

bör en upprustning ske inom sistnämnda två områden.

I fråga om kommitténs förslag rörande vissa gemensamma organ

anser riksräkenskapsverket och statskontoret, att löneförmånerna för

rektor bör anpassas efter jämförbara tjänster och enligt enahanda normer

som vid andra högskolor.

Statens lönenämnd erinrar om att jordbrukshögskoleutredningen föreslagit,

att rektor vid lantbrukshögskolan skall erhålla befattningsarvode

med 2 400 kr. för år. Rektor vid den av kommittén föreslagna läroanstalten

bör enligt nämndens mening icke uppbära högre arvode än lantbrukshögskolans

rektor. Nämnden ifrågasätter vidare om högre tjänst än A 21

(biträdande jägmästare) är motiverad för de arbetsuppgifter, som avses

skola ankomma på den föreslagna övningsledartjänsten vid garpenbergsförläggningen.

Nämnden anser ej skäl föreligga att i nu förevarande sammanhang

uppflytta skogsmästartjänsterna, som f. n. är placerade i A 15.

Nämnden kan icke på grundval av de i betänkandet lämnade uppgifterna

bedöma, huruvida tillräckliga skäl föreligger för uppflyttning av biblio
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

123

tekarietjänsten. Kommitténs övriga i förevarande avseende omnämnda förslag

har icke föranlett någon erinran från nämndens sida.

Beträffande lönegradsplaceringen av föreståndaren för förläggningen i

Garpenberg anför styrelsen för skor/shögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

att denne liksom hittills bör ha samma lönegradsplacering

som en revirförvaltare, således numera lönegrad A 26. Härutöver bör han

emellertid äga åtnjuta ett representationsbidrag av 1 008 kr. för år. Styrelsen

föreslår i anslutning härtill för tjänsten i fråga tjänstetiteln jägmästare.

Vad angår personalen i övrigt vid förläggningen i Garpenberg

föreslår styrelsen, att den skall utgöras av en övningsledare och en biträdande

jägmästare. Styrelsen tillstyrker vidare livligt att åtgärder snarast

vidtages för att avsätta ett lämpligt område inom Norrbottens läns höjdlägen

för den föreslagna försöksparken. Slutligen har styrelsen för sin del

intet att erinra mot den av kommittén föreslagna personalstaten för skogsbiblioteket.

Departementschefen. Enligt skogshögskole- och skogsforskningskommitténs

mening bör befattningarna vid skogshögskolan i stort sett vara

av samma typer som vid universitet och andra fackhögskolor. Sålunda

bör där finnas professurer, laboraturer, docenturer, forskarassistenttjänster

samt assistent- och amanuensbefattningar jämte biträdespersonal. När

det gäller biträdespersonalens sammansättning har kommittén ansett det

olämpligt att för längre tid låsa organisationen. Den snabba utvecklingen

på vetenskapens område kan särskilt beträffande denna personalkategori

komma att inom kort medföra helt andra krav än för närvarande. Kommittén

har därför stannat vid att ange vissa huvudgrupper av ifrågavarande

personal, nämligen kvalificerad skogsteknisk personal, varmed avses

sådan biträdespersonal i lägst lönegrad A 17, övrig skogsteknisk personal,

laboratoriepersonal samt övrig biträdespersonal. Kommittén anser i

likhet med 1955 års universitetsutredning att möjligheter bör beredas för

inte blott eu ökning i antal av biträdespersonal och andra heltidsanställda

hjälpkrafter utan även eu relativt sett större ökning av ifrågavarande personals

mera kvalificerade del. I sistnämnda syfte föreslår kommittén att

för biträdespersonal i lönegraderna A 17—23 inrättas så många tjänster

att omkring en tiondel av biträdespersonalen kommer att utgöras av befattningshavare

i angivna lönegrader.

över huvud taget präglas kommitténs förslag i nu förevarande avseenden

av eu medveten strävan att såvitt möjligt utforma eu organisation, som i

tillämpliga delar nära ansluter sig till den för universiteten gällande. I likhet

med universitetsutredningen konstaterar jag med tillfredsställelse, att

kommitténs förslag på ej oväsentliga punkter är utformade så, att ett

genomförande av desamma innebär avsevärt förbättrade förutsättningar

för eu närmare samverkan mellan skogshögskolan och övriga högre läro
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

anstalter. Mot denna kommitténs allmänna målsättning har jag sålunda

ingen erinran.

Vad härefter angår kommitténs principiella synpunkter på de olika

befattningstyperna får jag anföra följande.

I avseende på professorers och laboratorers kompetens, uppgifter och

ställning anser kommittén skogshögskolans stadgar höra utformas så att

de i huvudsak överensstämmer med universitetsstatuterna. I anslutning till

mina nyss anförda synpunkter tillstyrker jag, att bestämmelserna i förevarande

avseende utformas i nära anslutning till de för universiteten gällande.

Såsom kommittén föreslagit, bör i fråga om tillsättning av ifrågavarande

befattningar inom tillämpade ämnen hänsyn tagas, förutom till

ådagalagd vetenskaplig skicklighet jämväl till praktisk verksamhet vid

skogsbruk. Såsom jag anförde vid behandlingen av motsvarande fråga i

propositionen 1961:69 angående upprustning av forskning, försök och

högre undervisning på lantbruks- och trädgårdsområdena, när det gällde

de tillämpade ämnena vid lantbrukshögskolan, bör dock användningen

av sistnämnda meriteringsgrund inte få leda till att antalet tjänsteår inom

befattningens område tillmätes alltför stor vikt.

Liksom jordbrukshögskoleutredningen anser skogshögskole- och skogsforskningskommittén,

att den vetenskapliga kapaciteten vid en institution

bäst bör kunna utnyttjas, om professor och laboratorer är specialiserade

inom olika delar av ämnet.

Även universitetsutredningen har betonat, att samtidigt som den vetenskapliga

utvecklingen tenderar mot ett allt starkare beroende de olika

vetenskapsgrenarna emellan framträder — både inom forskningen och

inom undervisningen — ett allt större behov av differentiering och specialisering.

Om detta behov skall tillgodoses, kräves enligt universitetsutredningens

mening en specialisering av lärar- och forskarbefattningarna inom

ett ämnes olika delar. Enligt utredningens mening måste således eu livskraftig

forsknings- och undervisningsinstitution till sitt förfogande ha specialister

på olika delar av ämnet och på olika forskningsmetoder, vilka

specialister arbetar i nära samverkan med varandra. Såsom framgår av

mina uttalanden i förenämnda proposition 1961:69 överensstämmer vad

nu sagts med min egen inställning. I likhet med vad i sagda proposition

föreslagits beträffande laboratorerna vid lantbrukshögskolan vill jag sålunda

förorda, att laboratorerna vid skogshögskolan liksom professorerna

utnämnes i visst ämne eller ämnesområde och ej, såsom nu är fallet, vid

viss institution.

Kommittén anser, att försöksledarbelattningarna efter hand bör ombildas

till laboratorstjänster men att de tills vidare bör bibehållas i de fall,

där en förändring av tjänsterna till laboratorstjänster skulle innebära, att

dessa antagligen inte kunde besättas med personer med erforderlig kom
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

125

petens. Genom tillskapandet av lämpliga forskarutbildningstjänster i enlighet

med vad jag i det följande ämnar föreslå och genom ett rationellt tillvaratagande

av forskarhegåvningarna på förevarande område kommer

tillgången på kompetent personal att öka. Till frågan om att inrätta laboratorstjänster

i utbyte mot försöksledarbefattningar torde ställning få

tagas i det årliga budgetarbetet.

Med hänsyn till den förhållandevis begränsade undervisning, som åvilar

den högre forskarpersonalen vid skogshögskolan, anser kommittén, att

behov i vart fall för närvarande ej föreligger av universitetslektorat vid

högskolan. Kommittén framhåller dock, att i ämnet skogsskötsel frågan

om inrättandet av ett universitetslektorat inom någon tid kan bli aktuell.

Vad sålunda anförts föranleder ej nu något ställningstagande.

För docentbefattning skall forskning vara den huvudsakliga uppgiften.

Vid skogshögskolan bör kunna inrättas såväl docent- som forskardocentbefattningar.

Liksom jag förordat beträffande motsvarande befattningar

vid lantbrukshögskolan bör bestämmelserna beträffande sagda tjänster

vara desamma som vid universiteten.

Kommittén anför, att vid några av de institutioner, som svarar för

jägmästarutbildningen, behov finnes av en typ av befattning mellan docentoch

assistentbefattningarna för biträde vid undervisningen av de blivande

jägmästarna. Med hänsyn till konkurrensen från skogsnäringen om ifrågavarande

arbetskraft bör befattningarna, som föreslås erhålla benämningen

övningsledare, enligt kommitténs mening placeras i lönegrad A 23. Kommittén

betonar dock att skogshögskolans styrelse noga bör följa utvecklingen

och så snart det i det enskilda fallet visar sig möjligt föreslå ett

utbyte av övningsledarbefattning mot någon av de vid universitet och andra

högskolor gängse befattningstyperna.

Enligt min mening är det angeläget att man vid en upprustning på här

ifrågavarande område tillser att de befattningar, som tillskapas vid skogshögskolan,

är av ett sådant slag att det skogsvetenskapliga området ges

tillfredsställande möjligheter att i konkurrens med andra vetenskapliga

områden draga till sig för området lämpade forskar- och lärarbegåvningar.

I och för sig är det sålunda önskvärt att såvitt möjligt typerna av befattningar

och sålunda också anställningsvillkoren anpassas efter de bland

annat för universiteten gällande. Särskilt påtagligt är det när det gäller

de högre befattningarna inom forskarkarriären såsom professurer och laboratorer

eller motsvarande men samma synpunkter gör sig gällande även

i fråga om övriga befattningar. På grund av vad jag nu anfört är jag

tveksam om det lämpliga i att på längre sikt inrätta befattningar vid skogshögskolan

av en inom universitetsområdet ej gängse typ. Emellertid vill

jag inte förneka, att just på skogshögskoleområdet finnes behov av eu

kompletterande anordning för att under uppbyggnadsskedet — innan per
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

soner av erforderlig formell och reell kompetens för erhållande av högre

befattningar av sedvanlig universitetstyp finnes att tillgå i erforderlig omfattning

— till högskolan binda för hland annat jägmästarutbildningen

nödvändiga hjälpkrafter. Enligt min mening synes de av kommittén förordade

övningsledartjänsterna inom vissa ämnesområden kunna diskuteras

såsom en övergångsform, intill dess förutsättningar finnes att i det enskilda

fallet pröva frågan om i dess ställe bör inrättas en befattning av vid

universiteten förekommande slag. Till denna fråga avser jag att taga

ställning i annat sammanhang.

I enlighet med den förut redovisade åsikten, att befattningarna vid skogshögskolan

i den mån ej särskild anledning till undantag finnes skall överensstämma

med motsvarande befattningar vid universitet och andra fackhögskolor,

föreslår kommittén, att huvuddelen av de nuvarande förste

assistentbefattningarna vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

efter hand ombildas till forskarassistentbefattningar med samma kompetensvillkor,

förordnandetid samt tjänstgörings- och lönevillkor som vid

universiteten. Vidare föreslår kommittén, att assistentpersonalen i reglerad

befordringsgång vid skogshögskolan ges samma tjänstgörings-, anställningsoch

lönevillkor som gäller för universitetsassistenter.

I propositionen 1961:69 har jag förordat en motsvarande ombildning av

assistentbefattningarna vid lantbrukshögskolan. De skäl som därvid anfördes,

är enligt min mening bärande även beträffande nu ifrågavarande

forsknings- och undervisningsområde. Flertalet ämnesområden inom skogsvetenskapen

är sålunda här i landet endast representerade vid skogshögskolan

och skogsforskningsinstitutet, som därför ensamma har att sörja

för en god del av rekryteringen av forskare och kvalificerade lärarkrafter

inom förevarande viktiga område. På motsvarande sätt som beträffande

lantbrukshögskolan, när det gällde dess forsknings- och undervisningsområde,

får det enligt min mening anses vara av väsentlig betydelse för

skogshögskolans framtida vetenskapliga standard, att den erforderliga nyrekryteringen

av forskarpersonal på allt sätt underlättas genom att ordnade

möjligheter beredes personalen för forskarutbildning och meritering.

Jag förordar att frågan om ombildning av förste assistentbefattningarna

vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet till forskarassistentbefattningar

prövas, allteftersom de nuvarande innehavarna av förste

assistentbefattningarna lämnar dessa eller gör framställning om att få

befattningarna ombildade till forskarassistentbefattningar. För forskarassistentbefattningarna

bör i tillämpliga delar gälla samma kompetens-,

tjänstgörings- och lönevillkor som för forskarassistent vid universiteten.

Vidare förordar jag, att de nuvarande assistentbefattningarna vid skogshögskolan

och skogsforskningsinstitutet i enlighet med kommitténs förslag

förenas med samma tjänstgörings- och anställningsvillkor som gäller

för motsvarande assistenter vid universiteten. Detta innebär bland annat,

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr li)Gl

127

att skyldigheten att fullgöra institutionsarbete begränsas till 1 000 timmar

per år. I övrigt skall tiden användas till sådan forskning och utbildning

under institutionsföreståndarens ledning, som möjliggör för befattningshavaren

att förvärva licentiatexamen eller doktorsgrad. Även i nu förevarande

fall bör ombildningen av tjänsterna prövas, allteftersom de nuvarande

innehavarna lämnar befattningarna eller gör framställning om att

få desamma ombildade på föreslaget sätt.

1 fråga om personalorganisationen vid de skogsvetenskapliga institutionerna

innebär kommitténs förslag, såsom framgår av den tidigare lämnade

redogörelsen för detsamma, en ökning av antalet befattningar, som avlönas

från riksstatsanslag, från i runt tal 140 till omkring 260 eller med cirka

120. Med hänsyn till att det för närvarande finnes ungefär 70 befattningar

för vilka kostnaderna betrides med medel vid sidan av riksstaten, innebär

förslaget en reell ökning av totalantalet befattningar inom ifrågavarande

område av drygt 50 eller en förstärkning med inte mindre än 25 procent.

För egen del har jag funnit den av kommittén föreslagna organisationen

i huvudsak väl genomtänkt och lämpligt utformad för den verksamhet,

som under överskådlig framtid förutsättes skola bedrivas vid skogshögskolans

institutioner. Särskilt synes mig kommitténs förslag, när det gäller

ämnet skogsteknik, väl vittna om kommitténs förståelse för detta

ämnes avgörande betydelse för såväl forskningen som den högre utbildningen

på skogsbrukets område. Bland annat har kommittén föreslagit

inrättandet av två laboraturer inom ifrågavarande ämnesområde. Ett bilall

till mitt i det föregående framförda förslag om en uppdelning av

området i två professurer leder dock, såvitt nu kan bedömas, till att behovet

av den ena av de två laboratorerna får bedömas förlora något av sin

omedelbara aktualitet. När det gäller institutionen för skogsekonomi har

kommittén bland annat föreslagit inrättandet av en övningsledarbefattning

som lämpligen bör innehas av en företagsekonom. Kommittén anför dock

att det emellertid längre fram bör övervägas om inte sagda befattning bör

utbytas mot eu laboratorsbefattning. Flera remissinstanser har även framhållit

angelägenheten av att så snart tillfälle härtill ges förse institutionen

med en laboralur med ifrågavarande specialinriktning. Denna fråga torde

dock få avgöras i annat sammanhang.

Med de ändringar som hetingas av vad jag nu anfört, betraktar jag

kommitténs förslag som eu i stort sett godtagbar ram för den framtida

personalorganisationen vid institutionerna vid skogshögskolan. Jag anser

sålunda, att förslagen i huvudsak bör kunna tjäna som utgångspunkt för

de närmaste årens kapacitetsökning inom olika institutioner. Givetvis bör

den förutsatta ramen framdeles kunna anpassas till sådana förändringar

i fråga om arbetsuppgifter eller arbetsmetoder, som kan aktualiseras på

grund av den fortgående utvecklingen på ifrågavarande forsknings- och

ndervisningsområde.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

När det gäller dimensioneringen av forskarassistent-, assistent- bch

amanuensorganisationen samt antalet biträden vid skogshögskolan har

kommittén i tillämpliga delar utgått från vissa normer, vilka av universitetsutredningen

föreslagits för universitetens och vissa fackhögskolors del.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört, finner jag det

lämpligt, att beräkningen av assistenttilldelningen vid skogshögskolan sker

efter i stort sett samma grunder som vid universitet och andra högskolor.

Likaså bör biträdestilldelningen för skogshögskolan i möjligaste mån anpassas

till den standard, som vid nyssnämnda läroanstalter tillämpas inom

motsvarande ämnesområden.

I likhet med kommittén finner jag att personalförstärkningarna vid

skogshögskolan bör genomföras successivt. Det torde få ankomma på styrelsen

för skogshögskolan och .statens skogsforskningsinstitut att i sina

anslagsäskanden för budgetåret 1962/63 inkomma med förslag till sådana

åtgärder i förevarande avseende, som bedömes erforderliga i samband

med genomförandet av omorganisationen den 1 juli 1962.

Vad nu sagts beträffande den vidare handläggningen av personalfrågorna

vid de skogsvetenskapliga institutionerna torde i tillämpliga delar böra

gälla jämväl i fråga om de gemensamma organ, som kommittén i detta

sammanhang berört, nämligen garpenbergsförläggningen, föreslagen ny

lörsökspark i Norrland samt skogsbiblioteket med tillhörande fotolaboratorium

och fotografiska bildarkiv.

Beträffande garpenbergsundervisningen bär kommittén såsom förut anförts

förordat, att föreståndaren för förläggningen meddelar undervisning

i ett nytt ämne, anknytande till det av kommittén föreslagna skolrevirets

skötsel. Föreståndaren bör vidare enligt kommitténs mening vara förvaltare

för reviret i fråga. För min del har jag i det föregående föreslagit,

att ämnet skogsteknik uppdelas i två professurer, varav den ena skulle

omfatta den tekniska sidan av ämnesområdet och förläggas till Garpenberg,

där innehavaren av professuren med sin tjänst borde förena befattningen

som föreståndare för förläggningen. Vidare har jag ej ansett mig

kunna förorda tillskapandet av ett skolrevir utan har i stället föreslagit, att

skogshögskolan träffar avtal med lämpligt belägna skogsförvaltningar om

samarbete för beredande av erforderligt övningsutrymme åt de studerande

vid högskolan. Bifaller riksdagen nu ifrågavarande förslag, torde styrelsen

vid framläggandet av sina anslagsäskanden rörande personalorganisationen

i Garpenberg böra inkomma med de förslag till jämkningar som därav må

föranledas. Härvidlag synes undervisningen i det av kommittén föreslagna

nya ämnet Skoglig planering, drift och driftkontroll böra fullföljas i föreslagen

omfattning. Därvid bör den av kommittén föreslagna revirförvaltartjänsten

utbytas mot en jägmästartjänst, vars innehavare bland annat skall

biträda och avlasta professorn i dennes egenskap av platschef.

Kommitténs motiv för inrättandet av en försökspark, förlagd till övre

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

129

Norrlands höjdlägen, finner jag bärande. Några invändningar har ej heller

vid remissbehandlingen rests mot kommitténs förslag i förevarande avseende.

Jag förordar därför, att åtgärder vidtages för att avsätta ett för

ändamålet lämpligt område som skoglig försökspark åt skogshögskolan.

Kommitténs förslag att Bogesunds försöksfält i fortsättningen skall benämnas

Bogesunds försökspark, föranleder ingen erinran från min sida.

Kommittén har i förevarande avsnitt bland annat behandlat avlöningsförmånerna

för rektor och prorektor. Enligt kommitténs mening borde en

rektorstjänst placeras i lönegrad Bp 3. Utöver lön föreslås till rektor böra

utgå avlöningsförstärkning, vilken enligt kommitténs uppfattning ej kan

sättas lägre än 5 000 kronor för år, om man för befattningen skall kunna

få en person med de för ämbetet erforderliga kvalifikationerna. Vidare

bör rektor enligt förslaget åtnjuta representationsbidrag med 2 400 kronor

för år. Till prorektor bör enligt kommitténs uppfattning utgå befattningsarvode,

minst motsvarande det, som utgår till prorektor vid lantbrukshögskolan.

I det föregående har jag anfört att ställningstagandet till frågan om

inrättandet av en särskild rektorstjänst torde kunna anstå och att rektor

1 allmänhet torde komma att utses bland högskolans professorer. Utöver

lön som professor bör rektor vid skogshögskolan enligt min mening

erhålla dels ett befattningsarvode av 3 000 kronor för år, dels ett särskilt

arvode av 2 400 kronor för ledningen av den programmässiga forskningsverksamheten

vid högskolan. Som representationsbidrag bör han vidare

såsom kommittén föreslagit erhålla 2 400 kronor för år. Nu föreslagna villkor

överensstämmer, med beaktande av de jämkningar som därefter företagits,

i huvudsak med dem som i enlighet med propositionen 1961:69

förordats för rektorn vid lantbrukshögskolan. Beträffande prorektor vid

sistnämnda högskola har vidare beslutats att befattningsarvodet skall vara

2 280 kronor för år. I enlighet med kommitténs uppfattning förordar jag

att prorektor vid skogshögskolan erhåller befattningsarvode med samma

belopp.

VII. Byggnadsfrågor

Kommittén. Ett flertal önskemål om ökade utrymmen och om förändringar

inom befintliga lokaler har framförts till kommittén från såväl

skogshögskolans som skogsforskningsinstitutets sida. För en närmare redogörelse

för sagda önskemål torde få hänvisas till betänkandet, s. 134—139.

I det följande redogöres för kommitténs förslag till byggnadsfrågornas

lösning dels i Stockholm, dels i Garpenberg och dels vid försöksparker

in. in.

t) Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 118

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

Anläggningarna i Stockholm. Enligt kommitténs mening bör institutionerna

för skogsteknik och virkeslära, studentkårens lokaler och en gemensam

mäss inrymmas i en särskild nybyggnad. Härigenom erhålles med

rimliga kostnader tidsenliga lokaler för skogsteknik och virkeslära, belägna

på sådant sätt att kontakten mellan dessa tekniska ämnen befrämjas, en

lösning av studentkårens utrymmesproblem samt en samlings- och utspisningslokal

för hela den nya skogshögskolan, som befordrar samverkan

mellan dess olika institutioner och mellan forskare, lärare och elever.

Vidare lösgöres genom överflyttningar till nybyggnaden tillräckliga utrymmen

inom de nuvarande lokaliteterna såväl vid skogshögskolan som vid

skogsforskningsinstitutet för att dels täcka det utrymmesbehov som kommitténs

olika förslag föranleder, dels ge en viss utrymmesreserv för därutöver

uppkommande krav. I samråd med byggnadsstyrelsen har kommittén

övervägt olika alternativ för placering av denna nybyggnad. Det har därvid

visat sig, att erforderligt utrymme icke finnes tillgängligt inom det av

skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet f. n. disponerade området.

Däremot synes lämplig plats finnas inom ett markområde norr om det

nya skogsbiblioteket och elevhemmet. Kungl. Djurgårdens förvaltning har

förklarat sig icke vilja framställa någon erinran mot att fortsatt utredning

äger rum rörande förläggningen och utformningen av byggnaderna inom

avsett område. Förvaltningen är dock icke beredd att tillstyrka nu angivna

utvidgning av högskolans område annat än under vissa villkor beträffande

områdets tillgänglighet för allmänheten m. m.

Djurgårdsnämnden har, efter samråd med djurgårdsförvaltningen, bl. a.

framhållit, att någon utökning av skogshögskolans område utöver den nu

föreslagna utvidningen icke kan påräknas i framtiden. Kommittén finner

det aktuella området dock vara tillräckligt för att medge en utbyggnad i

den omfattning, som bedömes erforderlig för tillgodoseendet av lokalbehovet

under överblickbar framtid.

Genom tillkomsten av den föreslagna nybyggnaden frigöres som nämnts

en hel del lokaler, som kan användas för att tillgodose behovet av ökat utrymme

vid olika institutioner och serviceavdelningar. Kommittén har efter

företagen inventering av föreliggande lokalbehov stannat för att föreslå

följande omdisposition av utrymmena inom de nu befintliga byggnaderna.

Skogsforskningsinstitutets nuvarande avdelning för zoologi eller, som

den föreslagits skola benämnas, institutionen för skogsentomologi, bör

flyttas från institutets gamla byggnad till skogshögskolans huvudbyggnad.

Mykologiska sektionen inom nuvarande avdelning för botanik och marklära

delas såsom förut nämnts mellan institutionerna för skogsbotanik och

virkeslära och flyttas sålunda delvis till skogshögskolans huvudbyggnad

och delvis till den nya institutionsbyggnaden. Det föreslagna kemilaboratoriet

inredes i de frigjorda delarna av skogsforskningsinstitutets gamla

byggnad. Den gemensamma administrationen förlägges till skogshögskolans

huvudbyggnad och övertar utrymmen från institutionen för skogs
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

131

skötsel, som förflyttas till nya lokaler inom befintliga byggnader. Institutionerna

för skoglig marklära samt skogsuppskattning och skogsindelning

erhåller ytterligare lokaler genom ombyggnad inom institutionernas nuvarande

utrymmen. Inom skogsforskningsinstitutets gamla byggnad göres

vissa omdispositioner i källarvåningen. Institutionerna för skogstaxering,

skogsproduktion och skogsföryngring erhåller slutligen ökade utrymmen

i de lokaler, som frigöres genom utflyttningen av lunchrummet, avdelningen

för arbetslära samt institutets administration.

Kommittén anser, att såväl inom nybyggnaden som inom befintliga byggnader

erforderliga utrymmen bör avsättas, vilka tills vidare kan tjäna som

arbetsrum för gästande forskare el. dyl. men vilka på längre sikt utgör

erforderliga reserver för mötande av det ytterligare lokalbehov, som inom

en snar framtid kan förväntas uppkomma genom alltmer ökade insatser

på den skogliga forskningens område. Det vore enligt kommitténs mening

olyckligt om man vid en utbyggnad dimensionerar utrymmena så snävt,

att institutionerna redan efter en kort tid genom lokalbrist hindras från

att tillfredsställande lösa sina viktiga uppgifter i forskningens och samhällsekonomiens

tjänst.

I detta sammanhang anför kommittén vidare, att den funnit bärande

skäl tala för att skogshögskolans huvudbyggnad förses med en kombinerad

person- och varuhiss. Kommittén föreslår därför, att en dylik hiss installeras.

Slutligen förordar kommittén, att en gemensam telefonväxel för skogshögskolans

samtliga anläggningar i Stockholm upprättas.

Förläggningen i Garpenberg. Enligt kommitténs förslag bör antagningen

vid skogshögskolan i stort sett omfatta samma antal elever, som varje år

beräknas avlägga jägmästarexamen, eller 40 å 45. En intagning av denna

storlek leder till att en viss utbyggnad av förläggningen vid Garpenberg

måste genomföras. Det bör därvid tillses, att möjligheter skapas att i förekommande

fall mottaga kvinnliga elever vid skogshögskolan. Utbyggnaden

av elevförläggningen kan enligt kommittén antingen få formen av en tillbyggnad

till det nuvarande elevhemmet eller av en särskild byggnad för

ett tiotal elever.

Med hänsyn till svårigheten att erhålla erforderligt antal bostäder för

personalen i Garpenbergs närhet finner kommittén det slutligen vara nödvändigt

att räkna med att åtminstone en bostad för en av de biträdande

jägmästarna eller en av de kvalificerade skogstekniska befattningshavarna

behöver uppföras.

Försöksparker in. m. Vid bifall till kommitténs förslag att ett område

i Norrbottens län avsättes till försökspark, uppkommer behov av tjänstebostad

för skogsmästaren därstädes. Enligt kommitténs mening bör en

sådan bostad uppföras med i huvudsak den utformning och enligt den

standard, som gäller för motsvarande tjänstebostäder vid befintliga för
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

söksparker. Med hänsyn till försöksparkens speciella inriktning på föryngringsforskning

i höjdlägena anser kommittén vidare, att parken bör

kompletteras med anläggande av ett växthus på lämplig plats.

Kommittén anför slutligen, att den avser att i ett särskilt betänkande

senare återkomma med detaljerade uppgifter rörande nu omnämnda nyoch

ombyggnadsförslag.

Yttrandena. Kommitténs förslag beträffande byggnadsfrågor^ har endast

mött sådana erinringar, som sammanhänger med frågan om skogshögskolans

och skogsforskningsinstitutets lokalisering i landet. Sålunda

erinrar byggnadsstyrelsen om att styrelsen biträtt kommittén vid utredningen

i vissa byggnadsfrågor. Då det emellertid enligt byggnadsstyrelsens

mening icke är självklart att den högre utbildningen och forskningen på

skogsbrukets område skall ha sitt säte inom frescatiområdet, bör icke ställning

tagas till de nu aktualiserade byggnadsfrågorna förrän lokaliseringsutredningen

rörande statlig verksamhet behandlat de båda ifrågavarande

institutionernas lokalisering. Ett övervägande av en framtida lokalisering

till ort utanför stockholmsregionen bör därvid komma till stånd, oberoende

av att skogsforskningsinstitutet med bl. a. donationsmedel står i begrepp

att inom skogshögskolans område uppföra en fytotronanläggning till en

kostnad, som uppskattats till 1 900 000 kr.

Lokaliseringsutredningen röraRde statlig verksamhet har i första hand

sökt utröna, huruvida en fusion mellan skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

kan påverka lokaliseringsfrågans bedömning. Såvitt utredningen

hittills kunnat utröna är emellertid förbindelserna mellan skogshögskolan

och skogsforskningsinstitutet så omfattande i fråga om undervisning,

forskning och gemensamt utnyttjande av institutioner och hjälpmedel,

t. ex. skogsbiblioteket, att det inte förefaller lämpligt att förlägga

de båda verksamhetsgrenarna till skilda orter. Inte heller har lokaliseringsutredningen

kunnat finna, att skälen för och emot en utflyttning märkbart

skiljer sig för de båda verksamhetsgrenarna. Lokaliseringsfrågan för högskolan

och institutet bör sålunda bedömas i ett sammanhang. Utredningen

anför vidare.

Då det gäller lokaliseringen av de fasta institutionerna och huvuddelen

av undervisningen till Stockholm, kan denna enligt utredningens mening

knappast betecknas som den mest fördelaktiga, då det gäller direkt kontakt

med skog, skogsbruk och skogsindustri. Det är naturligt att resa frågan,

huruvida icke den högre skogliga utbildningen och forskningen med

fördel skulle kunna förläggas till något av skogsbrukets och skogsindustriens

centra i mellersta Sverige eller i Norrland. Då det gäller lokalisering

av så omfattande och viktiga institutioner som skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

måste givetvis stor hänsyn tagas till de störningar en

eventuell utflyttning skulle medföra för såväl undervisningen som forskningens

verksamhet. Såvitt utredningen kunnat finna föreligger inte några

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

133

störningar i samarbetet med de utanför Stockholm förlagda organen på

grund av avståndet f. n. Utredningen anför, att man från de båda verksamhetsgrenarnas

sida framhållit, att mängden av nödvändiga kontakter

mera än de enskilda ärendenas natur bör betraktas som avgörande för en

lokalisering till Stockholm. I synnerhet bör man betona värdet för såväl

forskare och lärare som studenter att ha tillgång till alla de möjligheter

som inrymmes i en akademisk miljö. Lokaliseringsutredningen finner visserligen

dessa synpunkter beaktansvärda men ifrågasätter om det inte

finnes orter utanför stockholmsområdet, som erbjuder samma fördelar i

detta avseende och i vissa andra avseenden större fördelar.

Utredningen anser därför, att någon utbyggnad i enlighet med förslaget

icke bör komma till stånd förrän frågan om en utflyttning från Stockholm

närmare utretts. Såsom exempel på alternativa förläggningsorter, som vid

en sådan utredning bör undersökas närmare, nämner lokaliseringsutredningen

Uppsala och Umeå. Sammanfattningsvis säger sig lokaliseringsutredningen

ha funnit, att några avgörande hinder för en utflyttning från

stockholmsområdet av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet icke

föreligger. Utredningen förklarar, att den i avbidan på en särskild utredning

med konkret förslag till utflyttning av högskolan och institutet ej

kan tillstyrka förslaget om en utbyggnad i Stockholm av dessa.

Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att kommittén fortsätter sitt

arbete i förevarande avseende, så länge icke slutlig ställning tagits till

organisationsfrågan i stort. Den samordning, som i skilda avseenden under

alla förhållanden bör komma till stånd med Stockholms universitet, måste

nämligen komma alt i hög grad påverka lösningen av olika byggnadsprojekt.

De av kommittén under förevarande rubrik framlagda förslagen till

ny- och ombyggnader finner styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

såvitt nu kan bedömas, välbetänkta och kan biträda

desamma under förutsättning av en sammanslagning av skogshögskolan

och skogsforskningsinstitutet. I annat fall synes vissa ytterligare överväganden

i dessa frågor böra ske.

Skogshögskolans studentkår hälsar med glädje, att kommittén tillstyrker

uppförandet av ett kårhus, som är ett gammalt önskemål bland studenterna.

Enligt studentkårens mening är vidare byggnaderna i Malingsbo i

behov av upprustning. Studentkåren framhåller även, att parkeringsplatser

bör anordnas för studenterna både i Stockholm och Garpenberg.

I skrivelsen den 31 december 1960 föreslår länsstyrelsen i Västerbottens

län i likhet med lokaliseringsutredningen att frågan om skogshögskolans

och skogsforskningsinstitutets lokalisering blir föremål för utredning. Om

en sådan utredning icke skulle leda till åtgärd att förlägga skogshögskolan

och skogsforskningsinstitutet till Umeå framhåller länsstyrelsen angelägenheten

av att i eller vid Umeå förlägges en filial till skogsforskningsinstitutet.

Länsstyrelsen anför bl. a.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

Det norrländska skogsbruket är av synnerligen stor vikt för hela vårt

lands välstånd. Här finnes oerhört stora skogsområden, som med en rationell

skötsel skulle kunna ge en väsentligt större avkastning än vad som nu

är fallet. Stora insatser är nödvändiga för att skogsvården i synnerhet i

övre Norrland allmänt skall kunna lyftas till en högre nivå. Behovet av

forskning är synnerligen stort inom landsdelen. Bland aktuella forskningsuppgifter

vill länsstyrelsen särskilt framhålla den här så betydelsefulla

föryngringsfrågan. Härutinnan erfordras forskning beträffande skogsbrukets

fröförsörjning, föryngringsmetod, träslagsval samt förbandsstorlek

vid plantering m. m. En förläggning av skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

till Umeå skulle givetvis innebära att dessa och andra för

skogsbruket vitala frågor snabbare skulle kunna bringas till lösning. Man

finge en önskvärd fördjupad kontakt mellan nämnda institutioner och

norrländskt skogsbruk. Vidare kan i Umeå samarbete etableras ej blott

med det blivande universitetet utan även med Norrlands lantbruksförsöksanstalt,

Röbäcksdalen.

Departementschefen. Såsom framgår av den i det föregående lämnade

redogörelsen anser skogshögskole- och skogsforskningskommittén, att behov

föreligger av vissa ny- och ombyggnadsarbeten vid skogshögskolan, såväl

vid högskolans huvudanläggningar i Stockholm som vid förläggningen i

Garpenberg och i samband med den föreslagna nya försöksparken i Norrbottens

län. Enligt kommitténs beräkningar erfordras sålunda i Stockholm

en nybyggnad för institutionerna för skogsteknik och virkeslära, vilken jämväl

bör inrymma studentkårens lokaler och en gemensam mäss. Vidare anses

skogshögskolans nuvarande huvudbyggnad böra förses med en hiss varjämte

installation av gemensam telefonväxel förordas för högskolans samtliga

anläggningar i Stockholm. Kommittén skisserar i samband härmed hur

de utrymmen, som genom tillkomsten av den föreslagna nybyggnaden skulle

frigöras, lämpligen bör omdisponeras. Beträffande förläggningen i Garpenberg

beräknas på grund av föreslagen ökning av elevantalet en viss utbyggnad

av elevhemmet vara erforderlig, varjämte förläggningen anses böra

kompletteras med åtminstone en ny lärarbostad. Beträffande försöksparken

finner kommittén slutligen, att en tjänstebostad för platschefen och

ett växthus behöver uppföras.

Några invändningar mot kommitténs nu anförda beräkningar rörande

byggnadsbehovet har inte framkommit i samband med remissbehandlingen.

Om sålunda behovet av nybyggnader för skogshögskolans räkning inte

bestrides av någon, är dock flera remissinstanser tveksamma, om ställning

nu bör tagas till byggnadsförslaget, såvitt detsamma avser anläggningarna

i Stockholm. Bland annat erinrar arbetsmarknadsstyrelsen om att styrelsen

redan i tidigare sammanhang ifrågasatt om inte skogshögskolan liksom veterinärhögskolan

borde sammanslås med lantbrukshögskolan och förläggas

till Uppsala. Ytterligare överväganden i samordningsfrågan rörande de tre

högskolorna, hörande till jordbruksdepartementets område, har som framgår

av vad förut anförts, efterlysts från flera håll. Byggnadsstyrelsen anser

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

135

för sin del att lokaliseringsutredningen bör avvaktas. Sistnämnda utredning

har i sitt yttrande över nu föreliggande förslag ävenledes ansett, att någon

utbyggnad i enlighet med detsamma inte bör komma till stånd förrän frågan

om en utflyttning från Stockholm närmare utretts. Utredningen har som

exempel på alternativa förläggningsorter nämnt Uppsala och Umeå. Utredningen

har jämväl förklarat sig beredd att snabbt verkställa en sådan undersökning.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att frågan om skogshögskolans

och skogsforskningsinstitutets lokalisering bör bli föremål för

utredning och uttrycker i sammanhanget sitt intresse för en förläggning av

förevarande institutioner i någon form till Umeå.

För egen del vill jag till en början erinra om att jag i det föregående föreslagit

en uppdelning av ämnet skogsteknik i två professurer. Undervisningen

i den mera tekniskt inriktade delen skulle i sin helhet vara förlagd till Garpenberg,

där professorn i ämnet borde vara stationerad. Ett bifall till mitt

förslag i nu förevarande avseende leder bland annat till att en motsvarande

omdisponering av de för skogstekniken avsedda lokalerna måste göras. Härigenom

blir en viss begränsning av det beräknade relativt sett obetydliga nvbyggnadsbehovet

i Stockholm möjlig. Jag har vidare anfört, att jag anser

den av kommittén ifrågasatta ökningen av elevantalet vid skogshögskolan

bör kunna uppskjutas någon tid. En utbyggnad av elevhemmen vid Garpenberg

kan i anslutning därtill anstå. Möjlighet att mottaga kvinnliga elever

kan emellertid komma att behöva ordnas liksom ytterligare någon tjänstebostad

på grund av skogsteknikens placering.

Vad härefter angår frågan om utflyttning av skogshögskolan från Stockholm

vill jag uttala, att skälen för en dylik utflyttning synes mindre

tungt vägande än skälen mot. Bland annat uppstår stora svårigheter att inom

rimlig tid på annan ort uppföra hela det komplex av byggnader som en fullt

utbyggd skogshögskola fordrar. Med hänsyn till det förhållandevis ringa antalet

elever vid skogshögskolan torde en utflyttning av densamma inte i

märkbar grad påverka studentkoncentrationen till Stockholm. Ej heller

torde man utan betydande ombyggnadskostnader kunna utnyttja skogshögskolans

och skogsforskningsinstitutets nuvarande lokaler för universitetsändamål,

vartill kommer de ännu mer betydande kostnaderna för

nybyggnader i utflyttningsorten.

Med hänsyn till de ställningstaganden mot en sammanslagning av skogshögskolan

med lantbrukshögskolan, för vilken jag tidigare redogjort, återstår

knappast längre någon anledning att överväga skogshögskolans utflyttning

till Uppsala. Beträffande utflyttning av högskolan till den andra av

lokaliseringsutredningen nämnda orten, nämligen Umeå, torde först böra

konstateras att i beaktande av den årliga tillväxten inom landets skogar

Stockholm får betraktas ligga på ett helt annat sätt centralt än Umeå.

Mot eu utflyttning av den enda organisationen i landet för skoglig forskning

och högre skogsvetenskaplig utbildning talar emellertid förutom nu an
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kung!. Maj:ts proposition nr i 18 dr 1961

förda skäl enligt min mening jämväl det förhållandet, att de för ifrågavarande

verksamhet synnerligen värdefulla förbindelserna med Stockholms

universitet, handelshögskolan i Stockholm, tekniska högskolan samt olika

centrala skogliga instanser i Stockholm skulle tendera att försvåras. Detta

vore enligt vad jag kan finna olyckligt, då ett främjande på allt sätt av ifrågavarande

förbindelser är ett mycket angeläget önskemål. En fortsatt lokalisering

till Stockholm behöver ej heller innebära att berättigade regionala

intressen åsidosättes. Kommitténs förslag om inrättande av en försökspark

i övre Norrlands höjdlägen visar sålunda ett positivt intresse för det norrländska

skogsbrukets betingelser i vilket jag livligt vill instämma. I sammanhanget

vill jag erinra om vad jag i det föregående anfört rörande möjligheterna

att till ett på norrlandsförhållanden inriktat universitet så småningom

anknyta en skogsvetenskaplig forskning och utbildning. Genom en

dylik utveckling i samklang och jämsides med skogshögskolans upprustning

skulle positiva verkningar kunna ernås utan de olägenheter som en utflyttning

och en utflyttningsperiod för den skogliga forskningen och utbildningen

i en för vårt skogsbruk avgörande tid skulle kunna medföra.

Lokaliseringsutredningens fortsatta verksamhet torde emellertid ge ytterligare

synpunkter på förevarande fråga.

Med beaktande av det nu anförda och då jag i övrigt inte har några invändningar

mot de av skogshögskole- och skogsforskningskommittén framlagda

förslagen beträffande byggnadsfrågornas lösning vill jag förorda att

desamma med de jämkningar, som föranledes av vad jag i det föregående

anfört, lägges till grund för det fortsatta upprustningsarbetet, när det gäller

investeringar i byggnadsarbeten på föreliggande viktiga område.

Kommittén har anmält att den avser att senare återkomma med detaljerade

uppgifter rörande nu omnämnda ny- och ombyggnadsföretag. Nämnda

material torde kunna ligga till grund för en kommande prövning av byggnadsfrågorna,

som bör handläggas i enlighet med för sådana frågor numera

gällande ordning [bilaga 2 (gemensamma frågor, p. 8) till 1960 års

statsverksproposition].

VIII. Kostnadsberäkningar m. m.

Kommittén. Kommittén har gjort vissa överslagsmässiga beräkningar

rörande statsverkets kostnader för en i enlighet med kommitténs förslag

organiserad skogshögskola. Kommitténs beräkningar av medelsbehovet för

högskolan avser organisationen i det skick den får efter ett fullständigt

genomförande av kommitténs förslag i olika hänseenden. Den förordade

upprustningen av forskningen och undervisningen på skogsbrukets område

synes enligt kommitténs uppfattning bl. a. av personella skäl och med hän
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

137

syn till tidsutdräkten vid utförandet av erforderliga byggnadsarbeten icke

kunna genomföras i ett sammanhang. Kommittén föreslår därför i enlighet

med sina direktiv en plan för genomförandet av de olika åtgärderna.

Planen bör tjäna som vägledning för i första hand styrelsen för skogshögskolan

vid avgivandet av de årliga anslagsäskandena.

Kommittén betonar i detta sammanhang att de gjorda kostnadsberäkningarna

är alt betrakta som en ramkalkyl över utgifterna för den föreslagna

upprustningen. Den närmare preciseringen på olika utgiftsändamål

anses sedermera böra göras av styrelsen i samband med anslagsäskandena.

Därvid bör det även ankomma på styrelsen att så långt det är möjligt mera

i detalj ange angelägenhetsgraden av olika åtgärder.

Engångskostnader. För ett genomförande av kommitténs förslag erfordras

en utvidgning av nuvarande skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets

område på Norra Djurgården med ett område norr om nya skogsbiblioteket

och elevhemmet. Vidare kräves en viss utökning av det såsom

övningsskog vid Garpenberg avsatta området. Då statens mark i båda

fallen synes kunna i erforderlig omfattning ställas till förfogande för här

avsedda ändamål torde detta enligt kommittén kunna ske utan att särskild

kostnad härför behöver påföras skogshögskolan.

Eu översiktlig beräkning av kostnaderna för ett genomförande av de

föreslagna nybyggnaderna i Stockholm samt för uppförande av en ny elevförläggning

i Garpenberg har verkställts genom byggnadsstyrelsens försorg.

Enligt dessa beräkningar skulle de nämnda byggnadsföretagen draga

en kostnad av i runt tal 5,0 resp. 0,7 milj. kr. Vad gäller kostnaderna för

omdispositionen av utrymmena inom befintliga byggnader i Stockholm

och för tillbyggnad av elevförläggning enligt det av kommittén föreslagna

alternativet för undervisningens ordnande i Garpenberg samt för personalbostad

i Garpenberg avser kommittén att lämna närmare uppgifter i det

särskilda betänkande rörande ny- och ombyggnadsförslagen, som kommittén

senare ämnar överlämna.

Vad slutligen gäller den föreslagna nya försöksparken i Norrbottens län

kan kostnaderna för uppförande av skogsmästarens tjänstebostad, inrymmande

även tjänstelokal och gästrum för forskare, som har förrättningar

på parken, samt för iordningställande av området såsom försökspark beräknas

uppgå till sammanlagt 110 000 kr. Kostnaderna för att anlägga

det i det föregående omnämnda växthuset har av kommittén uppskattats

till 200 000 kr.

Kommittén har i de redovisade byggnadskostnaderna ej inräknat kostnader

för utrustning. Kommittén anför, att utrustningsnämnden för universitet

och högskolor emellertid erfarenhetsmässigt räknar med att utrustningskostnaden

vid nybyggnader vid högre läroanstalter uppgår till

mellan 25 och 45 procent av byggnadskostnaden. Den lägre siffran gäller

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

för kontorsbetonade institutioner och den högre för utpräglat experimentellt

inriktade institutioner. Om utrustningskostnaden till följd av de vid

skogshögskolan föreslagna ny- och ombyggnaderna i genomsnitt antages

vara 35 procent av byggnadskostnadema för ifrågavarande lokaler kan

sagda kostnad beräknas uppgå till i runt tal 1,8 milj. kr. för enbart byggnaderna

i Stockholm. Nämnda belopp anger emellertid endast den ungefärliga

storleksordningen av kostnaderna. Kommittén föreslår, att den

närmare beräkningen av kostnaderna för det utrustningsbehov, som föreligger

i samband med ny- och ombyggnaderna, bör ske i anslutning till

framläggandet av de årliga anslagsäskandena från högskolans styrelse.

Därvid bör utrustningen av nybyggnaderna vid skogshögskolan genomföras

i samråd med utrustningsnämnden för universitet och högskolor. Enligt

kommitténs mening bör vid skogshögskolan tillämpas samma utrustningsstandard

som vid bl. a. universiteten.

Driftkostnaderna. Vid sin behandling av de årliga driftkostnaderna för

skogshögskolan, sedan densamma blivit fullt utbyggd i enlighet med kommittéförslaget,

anför kommittén i huvudsak följande.

Avlöningar. För personal, som åtnjuter lön efter löneplan A, har

kommittén i likhet med universitetsutredningen räknat lönerna med en

löneklassuppflyttning. För assistenter med reglerad befordringsgång A 15

—A 19 har lönen dock beräknats efter löneklass 17. Lönekostnaderna för

den högt kvalificerade biträdande forskningspersonalen i lönegraderna

A 17—A 23 har beräknats på grundval av en genomsnittlig lönegradsplacering

i nittonde lönegraden medan kostnaderna för övrig biträdespersonal

beräknats efter genomsnittslön i åttonde lönegraden.

Kostnaderna för avlönande av fältarbetspersonal in. fl. tillfälliga personalkategorier

har beräknats till ungefär samma belopp, som f. n. utgår för

ändamålet från olika riksstatsanslag, fonder o. d. med tillägg av vad som

kan beräknas motsvara personalförstärkningarna i övrigt.

Med utgångspunkt från nu angivna förutsättningar har kommittén beräknat

det totala medelsbehovet för avlöningar vid skogshögskolan vid

den av kommittén föreslagna utbyggnaden till i runt tal 6 350 000 kr.

Omkostnader. Vid beräkning av omkostnadsanslagets storlek har

förutsatts att en mot upprustningen svarande uppräkning bör ske i förhållande

till nuvarande omkostnadsanslag vid skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet.

Frånsett vissa fasta utgiftsposter har kommittén därvid

huvudsakligen räknat upp de olika posterna i proportion till avlöningskostnadernas

ökning. I fråga om utgifterna för bränsle, lyse och vatten

har dock uppräkning skett i proportion till lokalytornas ökning. Detsamma

gäller kostnaderna för renhållning, städning och tvätt. Vad gäller

utgifter för praktiska övningar för ordinarie studerande vid skogshögskolan

har uppräkning skett med utgångspunkt från den föreslagna ökningen

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

139

av elevantalet vid högskolan. Från den i skogsforskningsinstitutets nuvarande

omkostnadsstat uppförda posten till särskilda undersökningar slutligen

bestrides utgifter, som enligt kommitténs uppfattning i fortsättningen

bör belasta skogshögskolans materielanslag. På grund av vad nu anförts

har medel för ändamålet icke inräknats i det av kommittén beräknade omkostnadsanslaget.

Däremot har i anslaget inräknats vissa utgifter för

forskningsresor, vilka hittills belastat skogshögskolans materielanslag.

Kommittén beräknar, att omkostnadsanslaget vid angivna förhållanden

bör uppgå till minst 1 300 000 kr. när utbyggnadsförslaget blivit helt genomfört.

Materiel. I likhet med 1955 års universitetsutredning framhåller

kommittén, att forskningen förutom en tillräckligt dimensionerad biträdesstab

behöver materiella resurser i form av bl a. apparatur och förbrukningsmateriel

av olika slag för vilka kostnaderna i allmänhet skall täckas

av de olika läroanstalternas materielanslag. Enligt universitetsutredningens

beräkningar borde materielanslaget uppräknas så, att förhållandet

mellan materielanslagens storlek och summan av avlöningskostnaderna

för den fasta personalen blir omkring 30 procent för de fysisk-kemiska

ämnena, ca 20 procent för de biologisk-geografiska ämnena och knappt

tio procent för de tekniska högskolornas teoretiska ämnen.

Vid en tillämpning av universitetsutredningens normer på skogshögskolans

institutioner bör enligt kommitténs mening institutionerna för skogsekologi,

skogsgenetik, skogsföryngring, skogsproduktion, skogstaxering,

skogsteknik och virkeslära jämställas med de till den fysisk-kemiska ämnesgruppen

hänförliga institutionerna. Institutionerna för skoglig marklära,

skogsbotanik, skogszoologi och skogsentomologi bör närmast jämföras

med institutioner inom den biologisk-geografiska gruppen, medan

övriga institutioner närmast motsvarar institutioner inom de tekniska högskolornas

teoretiska ämnesgrupp.

Med utgångspunkt från nu anförda normer beräknar kommittén materielanslaget

för skogshögskolans del till i runt tal 1 300 000 kr.

För att upprustningen av skogshögskolans materielanslag skall fylla sitt

syfte, är det viktigt att detsamma erhåller samma användning som vid

universiteten. Det bör sålunda kunna användas för all bestrida kostnaderna

för anskaffning av förbrukningsmateriel, såsom kemikalier, glas, skrivmateriel

etc., viss apparatur och mindre instrument samt böcker och övrig

utrustning för institutionernas handbibliotek. Anslaget i fråga l>ör även

få utnyttjas för bestridande av institutionernas telefonkostnader samt av

kostnaderna för vissa resor för institutionernas räkning, såsom resor för

inköp av instrument in. in. Slutligen bör anslaget i vissa fall kunna disponeras

för bestridande av löner till mycket tillfällig personal. Kommittén

erinrar om att det vid genomförandet av mer tillfälliga och hastigt på
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

kommande forskningsuppgifter många gånger torde vara omöjligt att

långt i förväg avgöra vad dessa uppgifter exakt erfordrar i fråga om insatser

i form av arbetskraft, materiel i egentlig mening eller instrument.

Kommittén anser det därför synnerligen viktigt, att högskolan ges möjlighet

att disponera materielanslaget på det med hänsyn till de aktuella kraven

på forskningen vid resp. institutioner lämpligaste sättet.

Utrustning. Kommittén anför, att förhållandet mellan materielanslag

och nyanskaffningsanslag hör vara detsamma som vid universiteten.

Vid dessa är materielanslaget mellan tre och fyra gånger så stort som

apparatanslaget. I enlighet härmed bör för skogshögskolans del räknas med

ett medelsbehov för nu ifrågavarande ändamål av ca 400 000 kr.

Bokinköp och bokbindning. Enligt kommitténs mening är

skogsbiblioteket för sin verksamhet beroende av medel i betydligt större

omfattning än som f. n. ställes till förfogande. I avvaktan på resultatet av

den av kommittén förordade undersökningen av litteraturtjänsten m. m.

inskränker sig kommittén till att föreslå en höjning av nuvarande anslag

av 30 000 kr. med 20 000 kr. till 50 000 kr.

Främjande av ograduerade forskares vetenskapliga

verksamhet. Kommittén erinrar om att det system för statlig

bidragsgivning till företrädesvis ograduerade forskare, som tidigare endast

tillämpats beträffande de medicinska, odontologiska, farmaceutiska och

veterinärmedicinska forskningsområdena, på universitetsutredningens förslag,

numera utsträckts till att gälla så gott som samtliga övriga fakulteter

och fackhögskolor. För skogshögskolans del har det dock ansetts få ankomma

på skogshögskole- och skogsforskningskommittén att framlägga

förslag i förevarande avseende.

Med anledning av vad sålunda anförts uttalar kommittén, att den delar

universitetsutredningens uppfattning, att medel bör anvisas för bidragsgivning

åt ograduerade forskare även på skogsforskningens område. För

ändamålet bör under riksstatens nionde huvudtitel uppföras ett särskilt

reservationsanslag, betecknat Skogshögskolan: Främjande av ograduerade

forskares verksamhet. Anslaget, som i likhet med motsvarande anslag under

åttonde huvudtiteln sålunda i huvudsak bör användas för ograduerade

forskares utgifter för materiel, apparatur, resor m. m. i samband med

forskningen, föreslås i avvaktan på närmare erfarenheter höra uppföras

med ett belopp av 100 000 kr. för år. Det bör emellertid ankomma på skogshögskolans

styrelse att följa utvecklingen och hemställa om erforderliga

höjningar av anslagen. Beslutanderätten i fråga om utdelningen av ifrågavarande

bidrag bör ligga hos styrelsen.

Något särskilt anslag för biträdeshjälp m. m. åt docenter anser kommittén

tills vidare icke behöva uppföras. I den mån docentbefattningar blir

mera vanligt förekommande vid skogshögskolan, hör styrelsen äska erfor
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

141

derligt anslag för ändamålet. Medelsbehovet bör därvid enligt kommitténs

mening beräknas efter samma normer, som gäller för motsvarande anslag

vid universiteten.

Sammanfattning av kostnadsberäkningarna. I enlighet

med vad i det föregående anförts, skulle utgiftsstaten för den föreslagna

skogshögskolan i fullt utbyggt skick, räknat efter 1959 års löner och

priser, erhålla följande utseende.

Avlöningar ............................................... 6 350 000

Omkostnader ............................................. 1 300 000

Materiel .................................................. 1 300 000

Nyanskaffning och underhåll av utrustning .................. 400 000

Bokinköp och bokbindning ................................ 50 000

Främjande av ograduerade forskares verksamhet............ 100 000

9 500 000

För budgetåret 1959/60 anvisades för motsvarande ändamål vid skogshögskolan

och statens skogsforskningsinstitut i runda tal 1,7 milj. kr. resp.

3,2 milj. kr. eller tillhopa 4,9 milj. kr. Den årliga kostnadsökningen skulle

sålunda, uttryckt i jämförbart löne- och prisläge, utgöra omkring 4,6 milj.

kr. Härav belöper ca 2,6 milj. kr. på avlöningar och 2,0 milj. kr. på övriga

kostnader.

Av avlöningskostnadernas ökning faller ungefär 0,9 milj. kr. på löner

åt personal som f. n. avlönas med prisutjämnings- och konjunkturutjämningsavgiftsmedel

samt vissa fondmedel och ökningen innebär sålunda i

denna del icke någon reell utökning av den inom den högre skogliga forskningen

och undervisningen sysselsatta personalen. Motsvarande gäller för

den årliga ökningen av övriga kostnader, där f. n. i runt tal 0,9 milj. kr.

bestrides med särskilda avgifts- och fondmedel.

Kommittén anför, att ett bifall till dess förslag skulle medföra att den

löpande statliga medelsanvisningen för skoglig forskning och högre utbildning

ökas med i runt tal 95 procent. Med hänsyn till storleken av de prisoch

konjunkturutjämningsavgiftsmedel och andra medel, som f. n. förbrukas

i verksamheten vid skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

innebär detta en reell medelsförstärkning för ändamålet med drygt

40 procent. Kommittén anser, att det i detta sammanhang kan vara värt

att nämna, att det föreslagna totala anslagsbeloppet i förhållande till skogsbrukets

produktionsvärde torde utgöra mindre än 0,4 procent.

Genomförandet av kommitténs förslag. Upprustningen av forskningen och

den högre undervisningen på skogsbrukets område bör enligt kommitténs

mening genomföras i den takt härför erforderliga personella resurser blir

tillgängliga. Kommittén understryker, att ifrågavarande upprustning, om

den skall få erforderlig effekt, bör komma till stånd så snabbt som möjligt.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition m 118 dr 1961

Varje dröjsmål medför risker för att den skogliga forskningen och undervisningen

icke kan fullgöra den insats för utvecklingen av det svenska

skogsbruket, som eljest skulle vara möjlig. Härigenom skulle skogsbruket

och den därpå byggande skogsindustrien undandragas kanske avgörande resurser

för att i framtiden kunna hävda sin ställning i en alltmer konkurrensbetonad

marknad.

Enligt direktiven skulle kommittén uppgöra en plan för tillgodoseendet

av forskningsbehoven vid skogsforskningsinstitutet och skogshögskolan, i

vilken plan borde angivas angelägenhetsgraden av föreslagna åtgärder.

Kommittén anför, att den vid sina överväganden funnit, att det varken är

möjligt eller ens lämpligt att i detalj ange i vilken ordningsföljd de olika

åtgärderna bör genomföras. Därtill ändras förhållandena på vetenskapens

område alltför snabbt. Grundläggande för upprustningens genomförande

bör emellertid enligt kommitténs mening vara, att därigenom skall möjliggöras

ett rationellt utnyttjande av nu tillgängliga personella resurser och

ett konsekvent arbete för att tillvarataga forskarbegåvningar på området.

Under hänvisning till nu anförda synpunkter föreslår kommittén följande

turordning för upprustningens genomförande att tjäna som vägledning

i första hand för högskolans styrelse vid avgivandet av de årliga anslagsäskandena.

Som en första etapp bör nuvarande skogshögskola och skogsforskningsinstitut

sammanföras till en administrativ enhet. Därvid bör de tjänster,

vars införande betingas av detta organisatoriska sammanförande, såsom

den nya rektorsbefattningen, byråchefs- och intendentstjänsterna m. fl.

inrättas. Samtidigt bör befintliga assistentbefattningar utbytas mot sådana

befattningar av universitetstyp, s. k. 1 OOO-timmarsassistenter. I den mån

tillgång på kompetenta sökande kan förväntas uppkomma bör vidare befintliga

försöksledarbefattningar utbytas mot laboratorsbefattningar och

förste assistentbefattningar mot forskarassistentbefattningar. Vidare börden

personal, som f. n. finnes anställd med stöd av prisutjämnings- och konjunkturutjämningsavgiftsmedel

omedelbart ges en fastare löneställning och

anställningsform, lämpligen därigenom, att ifrågavarande personal fortsättningsvis

avlönas från riksstatsanslag och i enlighet med bestämmelserna

i statens allmänna avlöningsreglemente.

I den första etappen bör vidare införandet av den nya studieordningen

ingå. Samtidigt bör det föreslagna anslaget för bidrag till ograduerade forskare

uppföras i riksstaten. Vidare bör utbyggnaden av elevförläggningen

i Garpenberg genomföras. I etappen bör även beslut fattas om avsättande

av ett lämpligt område till försökspark i Norrbottens län.

En andra etapp i upprustningsplanen bör lämpligen bestå i uppförandet

av de föreslagna nybyggnaderna i Stockholm. Vidare bör föreslagna

byggnadsföretag vid den nya försöksparken komma till stånd.

I en tredje etapp bör slutligen den föreslagna omdispositionen

av frigjorda lokalutrymmen i Stockholm ingå. Givetvis bör omflyttningar,

som icke beröres av tillkomsten av de föreslagna nybyggnaderna, kunna

genomföras tidigare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

14S

Enligt kommitténs mening bör det tillkomma högskolestyrelsen att inom

ramen för den i stora drag skisserade planen äska medel för upprustningens

genomförande. Kommittén betonar, att gränserna mellan de olika etapperna

givetvis är flytande. Likaväl som man kan tänka sig ett snabbare

genomförande av upprustningen än kommittén skisserat, om möjligheter

härför bedömes förefinnas, kan densamma till följd av otillräckliga personella

resurser naturligtvis också behöva uppdelas på flera etapper än vad

kommittén förutsatt. Vad angår inrättandet av övriga nya befattningar,

tjänsteförändringar m. m. samt motsvarande upprustning med materiel

och utrustning m. m. torde det sålunda enligt kommitténs uppfattning få

ankomma på styrelsen att bestämma den ordning, efter vilken medel härför

skall äskas.

Kommittén uttalar, att det bör åvila styrelsen att i samband med de

årliga anslagsäskandena göra framställning om inrättande av sådana ordinarie

befattningar, som med hänsyn till desammas permanenta karaktär

kan befinnas erforderliga. Vad gäller lärarbefattningarna hävdar kommittén

den uppfattningen, att anställningsformerna i möjligaste mån bör

anpassas efter de för motsvarande personalkategori vid universitet och

andra högskolor gällande. I enlighet härmed bör professorer och laboratorer

i allmänhet vara ordinarie, medan övriga befattningshavare inom sagda

kategori i regel bör vara extra ordinarie. I syfte att uppnå den önskvärda

stabiliteten i organisationen bör givetvis, anför kommittén, tillses att såvitt

möjligt användandet av den extra anställningsformen begränsas.

Kommittén berör i detta sammanhang de ekonomiska betingelserna för

ett genomförande av den som ett led i första etappen förordade överföringen

av den med konjunkturutjämningsmedel avlönade personalen till

fast anställd personal, avlönad med statsmedel. Ifrågavarande konjunkturutjämningsmedel

har genom en av Kungl. Maj:t år 1956 godkänd överenskommelse

mellan en särskilt tillkallad utredningsman för Kungl. Maj:t och

kronan, å ena, samt svenska ccllulosaföreningen, svenska trämasseföreningen,

svenska pappersbruksföreningen och svenska trävaruexportföreningen,

å andra sidan, till ett sammanlagt belopp av tio milj. kr.

ställts till förfogande för styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

för att under åren 1955—1967 användas för forskningsverksamhet

vid institutet i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 oktober 1954 framlagda förslag.

De genom kommitténs förslag till personalomföringar frigjorda medlen

bör enligt kommittén inlevereras till statsverket för att på budgetens inkomstsida

motväga kostnadsökningen på utgiftssidan. Ifrågavarande medelsöverflyttning

förutsätter emellertid formellt en ny överenskommelse

mellan Kungl. Maj:t och kronan samt berörda branschorganisationer.

Kommittén uttalar, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att för
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

anstalta om erforderliga åtgärder för åstadkommande av ett dylikt avtal.

Vad här sagts bör gälla jämväl de konjunkturutjämningsmedel, som f. n.

användes för att bestrida omkostnads-, materiel- och utrustningsutgifter.

Enligt kommitténs uppfattning finnes det icke någon anledning att

vänta med nu föreslagna överföringar.

Speciella frågor. I förevarande avsnitt beröres slutligen några speciella

spörsmål i samband med utformandet av ny stadga för skogshögskolan,

såsom anpassningen av bestämmelserna till gällande universitetsstatuter

in. m.

Kommittén erinrar därvid bl. a. om att viss skillnad f. n. föreligger mellan

bestämmelserna rörande den vetenskapliga personalens ledighet vid

skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet. Sålunda äger skogshögskolans

lärare åtnjuta ferier, medan skogsforskningsinstitutets samtliga befattningshavare

är berättigade till semester enligt det statliga avlöningsreglementets

bestämmelser.

Frågan om den personal, som har en blandad forsknings- och undervisningsuppgift,

skall ha ferier eller semester, är enligt kommitténs mening

av sådan betydelse, att det i och för sig kunde finnas skäl för att densamma

bringades till en likformig lösning för hela det högre undervisnings- och

forskningsområdet. Emellertid anser kommittén problemet vara av den

arten, att det bör lösas genom förhandlingar mellan berörda personalorganisationer

och civildepartementet i likhet med vad som sker i fråga om

vissa andra avlöningsförmåner. Kommittén har därför icke funnit anledning

att närmare ingå på detta spörsmål. Den föreslagna sammanföringen

av nuvarande skogshögskola och skogsforskningsinstitut till en enhet synes

enligt kommitténs mening i och för sig icke erfordra några väsentligare

ändringar i nu rådande förhållanden i förevarande avseende. Den närmare

preciseringen av ifrågavarande bestämmelser torde få ske i stadgarna för

den föreslagna skogshögskolan.

Kommittén har utöver de frågor, som särskilt omnämnts i detta betänkande,

icke ansett sig böra i detalj ingå på prövningen av alla de spörsmål,

som uppställer sig i samband med upprättandet av sagda stadgar. Kommittén

gör dock rent allmänt det uttalandet, att bestämmelserna rörande skogshögskolan

så långt det är möjligt såväl i samband med nu föreslagen omorganisation

som i fortsättningen bör anpassas till de för universitet och

andra högskolor gällande universitetsstatuterna.

Yttrandena. Beträffande kommitténs förslag om inleverering av vissa

konjunkturutjämningsmedel till statsverket kan enligt riksräkenskapsverkets

mening successivt inlevererade belopp lämpligen redovisas såsom

särskilda uppbördsmedel under vederbörligt utgiftsanslag. Om däremot

inlevereringen avses skola ske med ett engångsbelopp, bör detta enligt

ämbetsverkets mening tillgodoföras inkomsttiteln övriga diverse inkomster.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

145

Riksräkenskapsverket finner vidare anledning framhålla, att kommittén

icke tagit upp frågan huruvida eller på vad sätt bidrag från branschorganisationerna

bör ifrågakomma efter år 1967.

Herrar Sundblad och Pihlgren anser sig kunna biträda föreliggande förslag,

att de konjunkturutjämningsmedel som återstår att disponera för

skogsforskningen, under förutsättning att organisationen genomföres på föreslaget

sätt, bör kunna disponeras för genomförande av den nya organisationen.

Statens sakrevision erinrar om att skogsforskningsinstitutet enligt sin

instruktion äger att uppbära ersättning, beräknad efter självkostnadspris,

för undersökningar eller utredningar åt statens affärsdrivande verk, kommunala

myndigheter, institutioner eller enskilda. Ersättningarna i fråga

har under de två sistförflutna åren uppgått till ca 80 000 kr. per år. Enligt

uppgift från skogsforskningsinstitutet debiteras ersättningarna i fråga icke

efter de normer, som plägar förordas av sakrevisionen i samband med

utredningar om statliga taxor. Sakrevisionen förklarar sig i anledning

härav ha för avsikt att, då arbetsläget det medgiver, underkasta frågan

om ersättningsbeloppens beräkning närmare granskning.

Departementschefen. Skogshögskole- och skogsforskningskommittén har

i detta avsnitt redovisat vissa överslagsmässiga beräkningar rörande medelsbehovet

för skogshögskolan efter ett fullständigt genomförande av kommitténs

förslag i olika hänseenden. Enär den förordade upprustningen av

forskningen och den högre undervisningen på skogsbrukets område av olika

skäl inte anses kunna äga rum i ett sammanhang framlägger kommittén

därjämte en plan för genomförandet av de olika åtgärderna.

I anslutning till kommitténs kostnadsberäkningar och de synpunkter, som

anförts i samband härmed har jag i huvudsak endast smärre erinringar att

göra. Till dessa torde jag få återkomma. Vad gäller kostnadskalkylen i stort

vill jag här liksom i den tidigare för årets riksdag presenterade propositionen

nr 69 angående upprustning av forskning, försök och högre undervisning

på jordbruks- och trädgårdsområdena framhålla värdet av att en dylik

totalkalkyl framlagts. Här liksom i det nyss angivna fallet vill jag uttala

min tillfredsställelse med alt kommitténs förslag innebär att för ifrågavarande

fackhögskola i huvudsak skall tillämpas enahanda beräkningsnormer

som vid motsvarande institutioner vid universiteten. Liksom hittills

torde frågan om den närmare anslagsanvisningen för olika ändamål få

prövas i samband med den årliga budgetbehandlingen.

I likhet med vad som föreslagits i förenämnda proposition angående lantbrukshögskolan

bör delposten övriga expenser avföras från omkostnadsanslaget.

Medel till bestridande av de med delposten avsedda ändamålen bör

i enlighet med vid universiteten tillämpad praxis i fortsättningen med un
10

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 118

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 dr 1961

dantag för städningskostnader anvisas under materielanslaget. I övrigt torde

anslagsposterna i stort sett med det undantag, som angivits av skogshögskole-

och skogsforskningskonnnittén böra vara desamma som de som för

närvarande är upptagna i skogshögskolans och skogsforskningsinstitutets

omkostnadsanslag.

Under den nya skogshögskolans omkostnadsanslag bör sålunda i fortsättningen

upptagas i huvudsak följande poster och delposter, nämligen

sjukvård m. m., reseersättningar, bränsle, lyse och vatten, städning och renhållning,

publikationstryck, licentiand- och doktorandstipendier, praktiska

övningar för ordinarie studerande, underhåll av parker och byggnader, lokalhyra,

hantlangning, skatter och onera samt hyra av statistikmaskiner.

Som särskilda uppbördsmedel bör även i fortsättningen upptagas avgifter

för bränsle och elektriskt ljus, försäljning av meddelanden, inkomster av

hyra och vissa arrenden samt ersättning för vissa uppdrag. I anslutning härtill

vill jag erinra om att statens sakrevision förklarat sig ha för avsikt att

underkasta frågan om ersättningsbeloppen en närmare granskning i syfte

att få fram en taxesättning som i högre grad än den nuvarande överensstämmer

med allmänt rekommenderade normer för motsvarande verksamhet

på annat håll. Det är min förhoppning, att sagda granskning med det snaraste

kan komma till stånd. I denna fråga bör därför uppdragas åt styrelsen

för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut att snarast taga

erforderliga kontakter med sakrevisionen.

I enlighet med den uppfattning jag redan tidigare givit uttryck för i anslutning

till behandlingen av lantbrukshögskolans materielanslag bör såsom

kommittén föreslagit i fråga om skogshögskolans materielanslag i möjligaste

mån samma normer tillämpas beträffande användningsområden och

anslagstilldelning m. m. som vid universiteten och övriga under ecklesiastikdepartementet

sorterande högskolor. Ur materielanslaget bör sålunda också

här kunna bestridas kostnader för anskaffning av förbrukningsmateriel såsom

kemikalier, glas och skrivmateriel, apparatur och instrument samt för

böcker och övrig utrustning för institutionernas handbibliotek. Anslaget bör

vidare kunna utnyttjas för bestridande av telefonkostnader, kostnader för

vissa resor för institutionernas räkning, såsom resor för inköp av instrument

m. m. samt för kostnader för underhåll av utrustning. Därjämte bör anslaget

i vissa fall kunna disponeras för bestridande av löner till mycket tillfälligt

anställd personal. Ur materielanslaget bör jämväl täckas de kostnader för

administration och bibliotek som nu bestrides ur delposterna till övriga expenser

under de två motsvarande omkostnadsanslagen.

När det gäller anslagstilldelningen under förevarande materielanslag har

skogshögskole- och skogsforskningskommittén liksom jordbrukshögskoleutredningen

beträffande lantbrukshögskolans materielanslag beräknat densamma

med utgångspunkt från universitetsutredningens normer i fråga om

jämförbara institutioner inom universitet och högskolor, sorterande under

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

147

ecklesiastikdepartementet. Enligt sagda normer bör materielanslagets storlek

i princip stå i ett bestämt förhållande till summan av lönekostnaderna för

den fasta personalen vid respektive institutioner. Förhållandetalen har för

institutionerna för skogsekologi, skogsgenetik, skogsföryngring, skogsproduktion,

skogstaxering, skogsteknik och virkeslära beräknats till omkring 30

procent, för institutionerna för skoglig marklära, skogsbotanik, skogszoologi

och skogsentomologi till cirka 20 procent och för övriga institutioner till

knappt tio procent. Den av kommittén använda beräkningsmetoden synes

mig utgöra en rimlig utgångspunkt för fördelning av materielanslaget mellan

de olika institutionerna vid skogshögskolan. I enlighet med vad jag

även anförde i den särskilda propositionen angående upprustning av forskning,

försök och högre undervisning på jordbruks- och trädgårdsområdena

beträffande lantbrukshögskolans materielanslag torde takten i uppräkningen

av nu förevarande anslag emellertid liksom eljest få bli beroende av överväganden

i samband med den sedvanliga årliga hudgetbehandlingen.

Såsom jag också betonat i nyssnämnda proposition vill jag framhålla, att

— oavsett vad nyss anförts — vid fördelningen av medlen under materielanslaget

mellan de olika institutionerna in. fl. hänsyn måste tagas

till de olika institutionernas ofta från år till år skiftande behov. Institutionerna

torde dock böra lämnas största möjliga frihet att disponera de medel,

som tilldelats dem ur materielanslaget, på det sätt som bäst främjar deras

verksamhet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, på högskolestyrelsen att fördela anslaget på olika ändamål.

Materielanslaget bör liksom nu vara reservationsanslag.

Skogshögskolans nuvarande anslag för nyanskaffning och underhåll av

utrustning och skogsforskningsinstitutets utrustningsanslag motsvarar universitetens

apparatanslag och bör vid omorganisationen ersättas med ett

reservationsanslag till nyanskaffning av apparater m. in. Liksom universitetens

apparatanslag bör det föreslagna anslaget användas för anskaffning

av större och dyrbarare apparatur. Kommittén har räknat med att apparatanslaget

liksom vid universiteten bör motsvara mellan en tredjedel och en

fjärdedel av materielanslaget. Frågan om storleken av detta anslag torde

få prövas i den årliga hudgetbehandlingen.

Under skogshögskolans nuvarande anslag till nyanskaffning och underhåll

av utrustning är, som även framgår av namnet, medel anvisade jämväl

för underhåll. Som jag anfört i det föregående hör motsvarande underhållskostnader

vid den omorganiserade skogshögskolan täckas ur materielanslaget.

I likhet med kommittén finner jag det riktigt, att också vid skogshögskolan

ograduerade forskare hör äga möjlighet att erhålla forskningsbidrag.

Till skillnad från kommittén vill jag dock, liksom när det gällde anslag för

motsvarande ändamål vid lanlbrukshögskolan, efter samråd med chefen

för ecklesiastikdepartementet föreslå, att medelsanvisningen för ändamålet

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

sker från det under åttonde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget till

främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet m. m. Såsom

kommittén föreslagit, bör dock beslutanderätten i fråga om utdelningen av

bidrag ligga hos skogshögskolans styrelse.

Utöver vad jag nu anfört har jag inte några erinringar att framställa i

anledning av de synpunkter kommittén framfört i anslutning till sina kostnadsberäkningar.

När det gäller takten i den föreslagna upprustningen av forskningen och

den högre utbildningen på skogsbrukets område understryker kommittén,

att upprustningen, om den skall få erforderlig effekt, bör komma till stånd

så snabbt som möjligt, allteftersom erforderliga personella resurser blir

tillgängliga. Kommittén har emellertid varken funnit det möjligt eller ens

lämpligt att i detalj ange i vilken ordningsföljd de olika åtgärderna bör

genomföras. Därtill ändras förhållandena på det vetenskapliga området

alltför snabbt. Kommittén har dock föreslagit en översiktlig turordning för

upprustningens genomförande att tjäna som vägledning för i första hand

skogshögskolans styrelse vid avgivandet av de årliga anslagsäskandena.

För egen del instämmer jag med kommittén rörande angelägenheten av

en snabb upprustning på nu förevarande forsknings- och undervisningsområde.

Enligt min mening bör i detta sammanhang bland annat för att kunna

i tid påbörja tillsättningen av tjänsterna beslut fattas om inrättande från

och med den 1 juli 1962 av den nya professuren inom institutionen

för skogsteknik samt av professuren i skoglig matematisk statistik vid

högskolan. Redan från och med budgetåret 1962/63 bör efter prövning

förste a,ssistentbefattningarna inom skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet

kunna ombildas till forskarassistentbefattningar, allteftersom de

nuvarande innehavarna av förste assistentbefattningarna lämnar dessa

eller gör framställning om att få befattning ombildad till forskarassistentbefattning,

det sistnämnda under förutsättning att de uppfyller för

forskarassistent vid universiteten gällande kompetensvillkor. Även beträffande

assistentbefattningarna i reglerad befordringsgång bör ombildning

från och med sagda budgetår kunna ske till assistentbefattningar

av universitetstyp, allteftersom de nuvarande innehavarna lämnar befattningarna

eller gör framställning om att få befattning ombildad.

Den nya studieordningen för civiljägmästarexamen bör först tillämpas

för den årskurs, som påbörjar sina studier hösten 1962. Ändrade villkor

för avläggande av skogsvetenskaplig licentiatexamen torde böra gälla från

och med budgetåret 1962/63.

Beträffande övriga åtgärder är det, av skäl som kommittén anfört, vare

sig lämpligt eller möjligt för statsmakterna att nu taga definitiv ställning

till ett upprustningsprogram, med nödvändighet omspännande flera år. För

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

149

min del anser jag att kommittén framlagt ett väl genomtänkt program för

en upprustning av resurserna på förevarande område. Givetvis måste de

jämkningar som i det föregående föreslagits beträffande elevantalets storlek

liksom i fråga om undantagandet av de egentliga undervisningsinstitutionerna

från skyldigheten att ansluta sig till det för högskolan i övrigt gemensamma

forskningsprogrammet komma att i viss mån modifiera anslagstilldelningen

till olika ändamål. En bedömning av i vilken takt de ifrågavarande

resurserna bör utvidgas måste göras mot bakgrunden av det statsfinansiella

läget och möjligheterna att vid den årliga budgetbehandlingen inrymma

anslagsökningar för ändamålet. Vad nu sagts måste även gälla åtgärder i

övrigt som på grundval av kommitténs förslag och höstens anslagsäskanden

kan bedömas böra genomföras från och med den 1 juli 1962.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att riksdagen i anledning av

vad jag förordat i årets statsverksproposition vid behandlingen av skogshögskolans

avlönings- och omkostnadsanslag (IX ht, p. 106 och 107) beslutat,

att ett belopp av 50 000 kronor respektive 2 000 kronor anvisas för bestridande

av sådana avlöningskostnader och omkostnader, som nästa budgetår

kan uppkomma i samband med förberedelsearbetet för väntade organisationsändringar.

IX. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna att skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

från och med den 1 juli 1962 sammanföres

till en enhet, benämnd skogshögskolan samt

att godkänna av mig i övrigt framlagda förslag och riktlinjer

för upprustning av forskningen och den högre utbildningen

på skogsbrukets område.

Till den av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t

Konungen bifall och förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlålas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan Brandt

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 dr 1961

Innehållsförteckning

Propositionen .............................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 19 maj 1961 ................ 3

I. Inledning ............................................ 3

II. Allmänna synpunkter på forskningen och den högre utbildningen

på skogsbrukets område......................... 4

Kommittén ........................................... 4

Yttrandena ........................................... 13

Departementschefen ................................... 24

III. Den skogsvetenskapliga undervisningens och forskningens

ledning in. m......................................... 29

Nuvarande förhållanden ............................... 29

Kommittén ........................................... 32

Yttrandena ........................................... 38

Departementschefen ................................... 48

IV. Arbetsfördelningen mellan de vetenskapliga institutionerna 55

Nuvarande förhållanden ............................... 55

Kommittén ........................................... 57

Yttrandena ........................................... 65

Departementschefen ................................... 72

V. Undervisningsfrågor .................................. 78

Nuvarande förhållanden ............................... 78

Kommittén ........................................... 83

Yttrandena ........................................... 90

Departementschefen ................................... 97

VI. Personalorganisation .................................. 106

Nuvarande förhållanden ............................... 106

Kommittén ........................................... 108

Yttrandena ........................................... 118

Departementschefen ................................... 123

VII. Byggnadsfrågor ....................................... 129

Kommittén ........................................... 129

Yttrandena ........................................... 132

Departementschefen ................................... 134

VIII. Kostnadsberäkningar m. .............................. 136

Kommittén ........................................... 136

Yttrandena ........................................... 144

Departementschefen ................................... 145

IX.

Hemställan

149

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1961:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående upprustning av forskningen och den högre utbildningen på skogsbrukets område jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten
  2. JoU 1961:35 Memorial angående uppskov med behandlingen av visst utskottet tilldelat ärende. s. 1 i texten