Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195b (nr 521)

1961-03-23 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:135, Med förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195b (nr 521)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

1

ffr 135

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 195b (nr 521); given Stockholms slott den

23 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att kunna effektivare bekämpa langning av rusdrycker, bl. a. till ungdom,

föreslås straff för den som innehar rusdrycker i uppenbart syfte att

sälja dem olovligen. Dryckerna skall kunna tagas i beslag och förklaras

förverkade.

I samband härmed förordas vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,

sammanhängande med annan lagstiftning.

De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1961. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 135

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

Förslag

till

förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 9 § 2 inom., 12 § 5 och 6 inom., 86 § 3 mom. samt

88 § rusdrycksförsälj ningsförordningen den 26 maj 1954 skola upphöra att

gälla samt att 1, 6 och 8 §§, 9 § 1 och 3 mom., 12 § 4 mom., 18, 35 och 80 §§,

81 § 1 mom., 86 § 4 inom., 87 §, 89 § 1 mom. samt 90 § 2 mom. nämnda

förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Till rusdrycker---och

starköl.

Med spritdryck förstås varje

vätska som håller mer än två och en

fjärdedels volymprocent etylalkohol

och som icke är att hänföra till vin

eller maltdryck.

Med vin ----volymprocent

etylalkohol.

Vad som är att hänföra till starkö

1 angives i förordningen angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker.

6 §•

1 mom. 1 den mån Konungen så

förordnar må rusdrycker å apotek för

medicinskt ändamål säljas på behörig

läkares, veterinärs eller tandläkares

recept. Vid sådan försäljning skola

iakttagas de särskilda föreskrifter

som därom utfärdas.

För försäljning av alkoholhaltiga

läkemedel gälla särskilda bestämmelser.

2 in o in. Angående handel med

skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga

preparat m. m. är särskilt stadgat.

3 mom. Om försäljning av rusdrycker

i andra fall än förut i denna

paragraf omförmäles för vetenskapligt,

medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,

industriellt eller likartat ända
1

Senaste lydelse av 9 § 3 mom. se 1960:

87 § samt 89 § 1 mom. se 1957: 212.

1 §•

Till rusdrycker----och

starköl.

Med spritdryck förstås sådan

sprit som icke är att hänföra till

teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat

eller apoteksvara.

Med vin---volymprocent

etylalkohol.

Med starköl förstås maltdryck,

vars alkoholhalt överstiger två och åtta

tiondels viktprocent.

6 §•

1 m o m. Utan hinder av vad i denna

förordning är stadgat må vin säljas

för kyrkligt behov enligt de föreskrifter

som utfärdas av kontrollstyrelsen.

Om försäljning av vin och starköl

för tekniskt, industriellt, medicinskt,

vetenskapligt eller annat likartat ändamål

är särskilt stadgat.

2 mom. Genom vad i denna förordning

är stadgat göres ej inskränkning

i den rätt till försäljning av rusdrycker

som grundas på gällande lagstiftning

om frihamn och provianteringsfrilager

samt om försäljning av

obeskattade varor å tullflygplats.

Om rätt — ---särskilt föreskri
vet.

254, av 18 §, 80 § 1 och 4 mom, 81 § 1 mom,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

3

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mål samt om försäljning av vin för Vin och starköl, som enligt 12 § 4

kyrkligt behov meddelas särskilda be- mom. under g) införas såsom provistämmelser

av Konungen. ant på järnvägståg i internationell

4 mom. Genom vad i denna lör- trafik, må utan hinder av vad i denna

ordning är stadgat göres ej inskränk- förordning stadgas användas för såning

i den rätt till försäljning av rus- lunda avsett ändamål.

drycker som grundas på gällande lagstiftning

om frihamn och provianteringsfrilager.

Om rätt---särskilt föreskri
vet.

8 §•

Partihandel med —--6 kap.

Försäljning för export må, utom i

fall som avses i gällande lagstiftning

om frihamn och provianteringsfrilager,

bedrivas endast av partihandelsbolaget

och tillverkare av rusdrycker

som i 9 § sägs.

9 §•

1 mom. Angående brännvinsiillverkares

rätt att förfoga över tillverkat

brännvin gäller vad därom är särskilt

stadgat.

Den som till avsalu äger tillverka

annan spritdryck än brännvin år pliktig

att till partihandelsbolaget försälja

vad som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn.

3 mom. Inom riket tillverkat

starköl, som ej utföres ur riket eller

till svensk frihamn, må försäljas endast

till partihandelsbolaget, det i 13 §

nämnda detaljhandelsbolaget eller

bryggeri med rätt att tillverka starköl

eller Öl.

12 §.

4 mom. Utan hinder — — •—

vanlig ordning;

c) resande, som ankommit från

utrikes ort, för eget eller familjens

bruk eller som gåva till närstående

för personligt bruk tullfritt införa

rusdrycker intill viss mindre av Konungen

fastställd myckenhet;

8 §■

Partihandel med---— 6 kap.

Försäljning för export må, utom i

fall som avses i gällande lagstiftning

om frihamn och provianteringsfrilager

samt om försäljning av obeskattade

varor å tullflygplats, bedrivas endast

av partihandelsbolaget och tillverkare

av rusdrycker som i 9 § sägs.

9 §•

1 in o in. Angående rätt för tillverkare

av sprit eller vin att förfoga över

tillverkad sådan vara gäller vad därom

är särskilt stadgat.

3 m o m. Inom riket tillverkat

starköl, som ej säljes för export, må

försäljas endast till partihandelsbolaget,

det i 13 § nämnda detalj handelsbolaget

eller bryggeri med rätt att tillverka

starköl eller Öl.

12 §.

4 in o in. Utan hinder -— — —

vanlig ordning;

c) resande, som ankommit från

utrikes ort, eller person, som varit anställd

på fartyg men därifrån avmönstrar,

för eget eller familjens

bruk eller som gåva till närstående

för personligt bruk tullfritt införa

rusdrycker intill viss mindre av Konungen

fastställd myckenhet;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

(Gällande lydelse)

d) till proviant hänförliga, å fartyg

eller luftfartyg medförda rusdrycker

behandlas på sätt därom är

särskilt föreskrivet; dock må sådana

drycker, vilka förtullats såsom överskotts

proviant, icke föras från fartyget

eller luftfartyget annorledes än

för återutförsel i vederbörlig ordning;
e)

rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager

på sätt i särskild författning

är stadgat; dock att å provianteringsfrilager

upplagd sådan

dryck ej må, utan tillstånd av Konungen

för varje särskilt fall, disponeras

annorledes än till fartygs eller

luftfartygs proviantering eller utrustning

i föreskriven ordning; samt

f) rusdrycker transiteras i enlighet

med de föreskrifter generaltullstvrelsen

meddelar.

18 §.

Rusdrycker må---tjuguett

år.

Utminutering må vägras den, beträffande

vilken nykterhetsnämnd

meddelat beslut som avses i 14 § 2

mom. lagen om nykterhetsvård, så ock

den, som enligt underrättelse från

nykterhetsnämnd genom laga kraftägande

dom högst ett år dessförinnan

befunnits skyldig till olovlig försäljning

av rusdrycker. Det åligger detaljhandelsbolaget

att för kommun eller

annat lämpligt område upprätta och

till utminuteringsställena inom området

utsända förteckning över dem,

som sålunda må vägras utminutering,

samt att minst en gång varje kvartal

med vederbörande nykterhetsnämnd

upptaga frågan om vilka som böra

upptagas på sådan förteckning.

(Föreslagen lydelse)

d) till proviant hänförliga, å fartyg

eller luftfartyg medförda rusdrycker

behandlas på sätt därom är

särskilt föreskrivet;

e) rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager

på sätt i särskild författning

är stadgat; dock att å provianteringsfrilager

upplagd sådan

dryck ej må, utan tillstånd av Konungen

för varje särskilt fall, disponeras

annorledes än till fartygs eller

luftfartygs proviantering eller utrustning

eller försäljning av obeskattade

varor å tullflygplats i föreskriven

ordning;

f) rusdrycker transiteras i enlighet

med de föreskrifter generaltullstyrelsen

meddelar; samt

g) vin och starköl, som medföras

såsom proviant på järnvägståg i internationell

trafik, införas i den utsträckning

som erfordras för bespisning

av passagerare under tågets gång

inom riket.

18 §.

Rusdrycker må —--tjuguett

år.

Utminutering må vägras den, beträffande

vilken nykterhetsnämnd

meddelat beslut som avses i 14 § 2

mom. lagen om nykterhetsvård, så

ock den, som icke må försälja rusdrycker

och som, enligt underrättelse

från nykterhetsnämnd, genom

laga kraftägande dom högst ett år

dessförinnan befunnits skyldig till

brott som avses i 80 eller 81 § eller

till försök eller medverkan som avses

i 89 § 1 och 2 mom. denna förordning.

Det åligger detaljhandelsbolaget

att för kommun eller annat lämpligt

område upprätta och till utminuteringsställena

inom området utsända

förteckning över dem, som sålunda

må vägras utminutering, samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

5

(Gållande lydelse) (Föreslagen lydelse)

35 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg,

i restaurangvagn på järnvägståg

eller på luftfartyg som i linjefart

befordrar passagerare (trafikutskänkning)

meddelas av länsstyrelsen

i det län, där rederiet, järnvägens

styrelse eller luftfartsföretaget

har sitt säte.

De i---å trafikföretaget.

80 §.

1 inom. Den som säljer rusdrycker

utan att äga rätt därtill enligt

denna förordning eller överskrider

sådan rätt, straffes för olovlig försäljning

med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader. I ringa fall må

från straff frias.

Är brottet---ett år.

Vid bedömande---eller yr
kesmässigt.

2 in o m. Har den som gjort sig

skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker

förut genom laga kraft vunnen

dom fällts till ansvar för sådant

brott eller för gärning som avses i

19 § 1 mom. eller 20 § 2 mom. förordningen

angående tillverkning av

brännvin eller i 22 § 1 mom. eller

23 § 1 mom. förordningen angående

handel med skattefri sprit eller i 11 §

1 mom. första stycket eller 2 mom.

första stycket förordningen angående

vissa alkoholhaltiga preparat m. m.,

dömes till straff som i 1 mom. andra

stycket sägs, där ej med hänsyn till

brottens beskaffenhet, den tid som

förflutit mellan dem eller eljest särskilda

skäl äro däremot.

.''1 mom. Straffas enligt 1 mom.

någon som ej äger rätt till försäljning

av rusdrycker, vare de ä försäljningsstället

med därtill hörande lä
-

att minst en gång varje kvartal med

vederbörande nykterhetsnämnd upptaga

frågan om vilka som böra upptagas

på sådan förteckning.

35 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg,

i restaurangvagn på

järnvägståg eller på luftfartyg som i

linjefart befordrar passagerare (t r afik

utskänkning) meddelas av

länsstyrelsen i det län, där rederiet,

järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget

har sitt säte. Har rederiet, järnvägens

styrelse eller luftfartsföretaget

icke säte inom riket, meddelas tillstånd

av överståthållarämbetet.

De i — ---å trafikföretaget.

80 §.

1 in o in. Den som säljer rusdrycker

utan att äga rätt därtill enligt

denna förordning eller överskrider sådan

rätt, straffes för olovlig försäljning

med dagsböter eller fängelse i

högst sex månader. 1 ringa fall skall

dock ej till straff dömas.

Är brottet---ett år.

Vid bedömande —--eller yr
kesmässigt.

2 mom. Innehar någon rusdrycker

i uppenbart syfte att olovligen

försälja dem, straffes för olovligt innehav

av rusdrycker med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

3 mom. Begår någon, som icke

må försälja rusdrycker, gärning som

i 1 eller 2 mom. sägs, skola, i den

mån särskilda skäl ej annat föran
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

(Gällande lydelse)

genheter befintliga eller eljest för försäljning

avsedda rusdrycker tillika

med kärl och emballage vari de förvaras

underkastade beslag och förbrutna.

Hava rusdrycker — — — nyss

sagts.

4 mom. Rusdrycker, som olovligen

försålts, skola, jämte kärl och

emballage, vara underkastade beslag

och förbrutna.

81 §.

1 mom. Den som---— 80 g

stadgas.

Rusdrycker, med vilka förfarits på

sätt i första stycket sägs, skola, jämte

kärl och emballage, vara underkastade

beslag och förbrutna.

86 §.

4 mom. Den som mot stadgandet

i 12 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager

upplagda rusdrycker annorledes

än till fartygs eller luftfartygs

proviantering eller utrustning i

föreskriven ordning, straffes med

dagsböter.

87 §.

Vad som---i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej

innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

89 §.

1 m o m. Försök till —--straff
lagen

stadgas.

Straffas enligt första stycket någon

som ej äger rätt till försäljning av

rusdrycker, skall vad som stadgas i

80 § 3 mom. första stycket äga motsvarande

tillämpning.

9° §•

2 mom. Rusdrycker somfenligt

denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna skola, där
-

(Föreslagen lydelse)

leda, på försäljningsstället med därtill

hörande utrymmen befintliga eller

eljest för försäljning avsedda rusdrycker

tillika med kärl och emballage

förklaras förverkade.

Hava rusdrycker — — —- nyss

sagts.

4 mom. Rusdrycker, som olovligen

försålts, skola, jämte kärl och

emballage, förklaras förverkade.

81 §.

1 mom. Den som---80 §

stadgas.

Rusdrycker, med vilka förfarits på

sätt i första stycket sägs, skola, jämte

kärl och emballage, förklaras förverkade.

86 §.

4 in o in. Den som mot stadgandet

i 12 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager

upplagda rusdrycker annorledes

än till fartygs eller luftfartygs

proviantering eller utrustning

eller försäljning av obeskattade varor

å tullflygplats i föreskriven ordning,

straffes med dagsböter.

87 §.

Vad som----i strafflagen.

89 §.

1 in o m. Försök till — — —

strafflagen stadgas.

Vid försök som i första stycket

sägs skall, om gärningsmannen ej

äger rätt till försäljning av rusdrycker,

vad som stadgas i 80 § 3 mom.

första stycket äga motsvarande tilllämpning.

90 §.

2 mom. Rusdrycker som enligt

denna förordning eller annan författning

förklarats förverkade skola, där
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

7

(Gällande lydelse)

est de äro i försälj ningsdugligt skick,

hembjudas till detalj handelsbolaget

eller partihandelsbolaget. Kunna förbrutna

drycker på grund av sin beskaffenhet

ej tillhandahållas allmänheten,

skola de hembjudas till partihandelsbolaget.

Bolag till vilket rusdrycker

sålunda hembjudits vare

skyldigt att till skäligt pris inköpa

den hembjudna varan. Är värdet så

ringa, att det ej kan anses motsvara

forslingskostnaderna, skall varan bevisligen

förstöras.

Samma lag vare där rusdrycker

som ej förklaras förbrutna skola försäljas

på grund av bestämmelser i

tullstadgan eller andra författningar.

Med den —--till handa.

(Föreslagen lydelse)

est de äro i försälj ningsdugligt skick,

hembjudas till detaljhandelsbolaget

eller partihandelsbolaget. Kunna förverkade

drycker på grund av sin beskaffenhet

ej tillhandahållas allmänheten,

skola de hembjudas till partihandelsbolaget.

Bolag till vilket rusdrycker

sålunda hembjudits vare

skyldigt att till skäligt pris inköpa

den hembjudna varan. Är värdet så

ringa, att det ej kan anses motsvara

forslingskostnaderna, skall varan bevisligen

förstöras.

Samma lag vare där rusdrycker

som ej förklaras förverkade skola

försäljas på grund av bestämmelser i

tullstadgan eller andra författningar.

Med den---till handa.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Äldre bestämmelser skola

dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till

tiden före ikraftträdandet. • -

J

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ktingl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar

i rusdrycksförsäljningsförordningen samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med skrivelse den 24 november 1960 har kontrollstyrelsen framlagt förslag

till vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen. Förslagen avser

främst alt förbättra möjligheterna att bekämpa langning av rusdrycker.

Kontrollstyrelsens författningsförslag torde såsom Bihang A få fogas vid

statsrådsprotokollet för innevarande dag.

över kontrollstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av

socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, sjöfartsStyrelsen, luftfartsstyrelsen,

riksåklagarämbetet, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands,

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, länsnykterhetsnämnderna i

Stockholms, Älvsborgs, Örebro och Västernorrlands län, utredningen rörande

specialstraffrätten, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Nya systemaktiebolaget,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Föreningen Sveriges

landsfiskaler.

Generaltullstyrelsen har bilagt utlåtande av tulldirektionen i Göteborg.

Sjöf artsstyr elsen har överlämnat yttranden från Sveriges redareförening,

Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska

stewardföreningen, medan riksåklagarämbetet bifogat utlåtanden från

statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från Föreningen

Sveriges landsfogdar. Vidare har yttranden överlämnats, av överståthållarämbetet

från polismästaren i Stockholm, av länsstyrelsen i Östergötlands

län från intendenten för utskänkningsärenden i länet, av länsstyrelsen i

Malmöhus län från landsfogden och länsnykterhetsnämnden i länet, poliskamrarna,

nykterhetsnämnderna och barnavårdsnämnderna i Malmö och

Hälsingborg och från Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler samt av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

9

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från länsnykterhetsnämnden och

intendenten för utskänkningsärenden i länet.

I sammanhanget torde få upptagas en av rådet för samarbete på tullområdet

den 16 juni 1960 antagen rekommendation rörande behandlingen

i tullhänseende av viss proviant som medföres i internationella expresståg.

över denna rekommendation har yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,

kontrollstyrelsen och järnvägsstyrelsen. Rådets rekommendation torde

i svensk översättning såsom Bihang B få fogas vid statsrådsprotokollet

för innevarande dag.

Slutligen torde få anmälas vissa frågor om ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen

sammanhängande med andra till riksdagen överlämnade

författningsförslag.

II. Förverkande i samband med olovlig rusdrycksförsäljning

Gällande bestämmelser

Förverkandebestämmelser återfinnes i 80 § 3 och 4 mom., 81 § 1 mom.

och 89 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Om någon, som inte äger rätt till rusdrycksförsäljning, straffas för olovlig

försäljning av rusdrycker, skall enligt 80 § 3 mom. rusdrycker, som

finns på försäljningsstället med därtill hörande lägenheter eller eljest är

avsedda för försäljning, vara underkastade beslag och förverkande. Detsamma

gäller i fall då utskänkningshavare utskänkt rusdrycker av annat

slag än som omfattas av utskänkningstillståndet. Vidare skall enligt 4 mom.

rusdrycker som olovligen försålts vara underkastade beslag och förverkade.

Förverkande i sistnämnda fall förutsätter icke att straff utdömes. Beslag

kan göras också hos köparen.

Förverkandebestämmelsen i 81 § 1 mom. gäller det fall att någon tillhandagått

person som kan antagas ej ha fyllt 21 år med anskaffande av

rusdrycker; de sålunda anskaffade rusdryckerna kan tagas i beslag och

förklaras förverkade. Icke heller här förutsättes att straff utdömts; dryckerna

kan tagas i beslag även hos den för vars räkning de anskaffats.

Beträdes någon med försök till olovlig rusdrycksförsäljning, kan enligt

89 § 1 mom. beslag läggas på de drycker som utbjudits men också på de

förråd som langaren har hemma. Vid försök till olovligt tillhandagående

kan dryckerna på samma sätt tagas i beslag. De beslagtagna dryckerna

skall förklaras förverkade, om straff ådömes.

Förverkande av rusdrycker skall också omfatta kärl och emballage vari

de förvaras.

Kontrollstyrelsens förslag

I syfte att möjliggöra effektivare ingripanden mot langning av rusdrycker

och mot spritmissbruk bland ungdom föreslår kontrollstyrelsen, att förverkandeinstitutet

skall få vidgad tillämpning.

Sålunda förordas, att rusdrycker, som uppenbarligen är avsedda för olov
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

lig försäljning, om särskilda skäl inte talar däremot, skall tagas i beslag

och förklaras förverkade, även om den hos vilken de påträffas inte kan

fällas till ansvar enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. Detsamma föreslås

skola gälla rusdrycker, som hos den som ej fyllt 21 år påträffas av

polisen i samband med upprätthållande av ordning, vid förebyggande av

brott samt vid uppdagande och utredning av begångna brott.

I sin motivering till de nu nämnda förslagen erinrar kontrollstyrelsen

inledningsvis om den allmänna utvecklingen efter 1954 års nykterhetsreform

i fråga om konsumtion och missbruk av rusdrycker.

Styrelsen konstaterar, att en kraftig ökning av såväl konsumtion som

missbruk övergångsvis förekom efter reformens ikraftträdande. Under senare

år har emellertid — framhålles det — en förbättring inträtt. Detta

gäller särskilt konsumtionsutvecklingen. Mätt i ren alkohol ligger sålunda

konsumtionen per invånare nu på ungefär samma nivå som år 1954. Dessutom

har inom konsumtionen en viss förskjutning skett från starkare till

svagare drycker, närmast från sprit till vin. Alkoholmissbruket har kunnat

bemästras på ett effektivare sätt genom den under senare år skedda utbyggnaden

av nykterhetsvården. Även fyllerifrekvensen har sjunkit, ehuru

den fortfarande ligger avsevärt över 1954 års nivå.

Utvecklingen på alkoholområdet ter sig således enligt styrelsens mening

för närvarande gynnsammare än för några år sedan. Detta hindrar emellertid

inte, framhåller styrelsen, att förhållandena i vissa väsentliga hänseenden

är klart otillfredsställande och ägnade att på längre sikt inge allvarliga

farhågor. Styrelsen anför.

Det nu sagda gäller framför allt det tilltagande alkoholmissbruket bland

ungdom. Medan antalet begångna fylleriförseelser per 1 000 invånare år

1959 låg 68 % högre än år 1954, är motsvarande tal för åldrarna 15—17 år

143 % och för åldrarna 18—20 år 87 %. Det kan tilläggas att år 1959 begicks

ca 12 %, d. v. s. var åttonde fylleriförseelse av ungdom under 21 år.

I absoluta tal uppgick antalet fylleriförseelser detta år till 2 400 i åldern

15—17 år och till 6 400 i åldern 18—20; totalantalet förseelser var ca 75 000.

Stegringen av fyllerifrekvensen bland ungdom bör bl. a. ses mot bakgrunden

av den omfattning, som langning och därmed jämförlig verksamhet numera

tagit. Det må nämnas att totala antalet avdömda brott, avseende olaga

försäljning och olaga anskaffning av rusdrycker, år 1954 var 707, år 1958

768 och år 1959 1 317 samt kan beräknas i år uppgå till ca 1 600. Även om

man tar hänsyn till att straffbestämmelserna har ändrats och langningsbekämpningen

kan ha skärpts, ger dessa siffror en anmärkningsvärd bild.

Styrelsen erinrar i sammanhanget om vissa uttalanden i anledning av de

vid 1960 års riksdag väckta motionerna rörande orsakerna till alkoholmissbruk

bland ungdom. Styrelsen anför.

Allmänna beredningsutskottet uttalade sin oro inför den nuvarande situationen,

men förutsatte, att de närmast ansvariga myndigheterna skulle uppmärksamt

följa den vidare utvecklingen och sträva efter att effektivt utnyttja

de medel som står till deras förfogande för att stävja spritmissbruk

bland de unga. Enligt utskottets mening borde bl. a. samarbetsnämnden i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

11

alkoholfrågan — vari inom nykterhetspolitiken verksamma myndigheter,

institutioner och organisationer är representerade — kunna fylla en viktig

funktion i detta sammanhang.

Samarbetsnämnden i alkoholfrågan har sedermera — i samförstånd med

nykterhetsrörelsens huvudorganisationer m. fl. — beslutat ta initiativ till

en kampanj i syfte att engagera folkopinionen mot den anskaffning av rusdrycker

till ungdom, som i olika sammanhang förekommer och som är en

bidragande orsak till ungdomsfylleri samt ungdomskriminalitet och ungdomsasocialitet

överhuvud. Genomförandet av kampanjen avses väsentligen

skola ske inom folkrörelsernas regi.

Kontrollstyrelsen förklarar sig dela den uppfattning om allvaret i den

föreliggande situationen, som sålunda framkommit. Vid sidan av den hänvändelse

till folkopinionen som förutsatts skola ske bör enligt styrelsens mening

övervägas, om inte vissa ytterligare resultat skulle kunna vinnas genom

ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningens ansvarsbestämmelser.

I fråga om langningen erinrar styrelsen om att vissa skärpningar

av bestämmelserna genomfördes efter beslut av 1957 års riksdag. Därvid infördes

straff för försök till olovlig försäljning och föreskrevs förverkande

av rusdrycker, som påträffats hos den som fälles till ansvar för sådant försöksbrott.

Trots denna skärpning ger förordningen enligt vad kontrollstyrelsen

erfarit ofta icke tillräckligt stöd för att effektivt bekämpa langningen.

Det har ibland, framhåller styrelsen, visat sig vara svårt att kunna framskaffa

bindande bevis om att försök till langning förekommit eller att avpassa

ett ingripande mot en langare så, att ingripandet sker först då förfarandet

nått försöksstadiet. Rusdrycker, uppenbarligen avsedda för olovlig

försäljning, som påträffats utan att någon i samband därmed kunnat beslås

med brott mot förordningen, har icke kunnat tas i beslag eller förklaras förverkade.

För att straffbart försök till langning skall föreligga kräves, erinrar styrelsen,

att utförandet av brottet påbörjats samt att fara förelegat att handlingen

skulle leda till brottets fullbordan eller att sådan fara endast på grund

av tillfälliga omständigheter varit utesluten. Langaren skall sålunda ha erbjudit

en tilltänkt köpare sina varor. Enbart den omständigheten att langaren

anskaffat rusdrycker för försäljning eller är ute för att värva kunder

utgör, påpekas det, icke straffbart försök.

Enligt styrelsens mening bör ingripande även kunna ske mot langare,

som förbereder olovlig försäljning, önskvärt vore enligt styrelsen att dylikt

förfarande straffbelädes och att straffet kompletterades med möjlighet till

beslag och förverkande av rusdrycker, som haft samband med brottet. Lagtekniska

skäl synes emellertid enligt styrelsens mening kunna anföras mot

att även andra handlingar, innebärande förberedelse till brott, än sådana

som beskrives i 3 kap. 2 § strafflagen kriminaliseras. Starka sociala skäl talar

dock — framhåller styrelsen — för att ingripande kan ske redan på

förberedelsestadiet. Styrelsen föreslår därför, att bestämmelser införes,

som möjliggör ingripande med beslag och förverkande av rusdrycker, när

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

dessa uppenbarligen är avsedda för olovlig försäljning, oaktat ingen kan

fällas till ansvar för brott mot förordningen.

När det gäller ungdomars innehav av rusdrycker erinrar styrelsen

inledningsvis om att rusdrycker, enligt 18 § första stycket rusdrvcksförsäljningsförordningen,

ej må utminuteras till den som kan antas ej ha fyllt

21 år. Enligt 20 § får inte heller någon som ombud eller på därmed jämförligt

sätt tillhandagå den, som kan antas ej ha fyllt 21 år, med anskaffande

av sådana drycker. Grunden för dessa författningsbestämmelser är självfallet,

uttalar kontrollstyrelsen, att rusdrycker icke bör utlämnas till ungdomar

under 21 år för okontrollerbar förbrukning.

Styrelsen framhåller, att polis- och åklagarmyndigheter ofta får handlägga

ärenden rörande ungdomar, som innehar rusdrycker och för vilka tillgången

till dessa drycker är direkt olämplig, utan att kunna förebygga att

under förhandenvarande förhållanden ungdomarna brukar dryckerna. Enligt

kontrollstyrelsens mening synes det ur nykterhetsvårdssynpunkt angeläget

att tillfälle ges att i sådana fall ingripa mot ungdomars innehav av

rusdrycker. I förordningen bör därför intas en bestämmelse av innebörd att

rusdrycker, som av polisen i dess verksamhet för upprätthållande av allmän

ordning, för förebyggande av brott samt för uppdagande och utredning av

begångna brott påträffas hos den som ej har fyllt 21 år, må tas i beslag och

förklaras förverkade. Dylik åtgärd torde dock, framhålles det, endast böra

förekomma i fall, där det finnes vara erforderligt ur nykterhetsvårdssynpunkt.

Ett sådant stadgande skulle ge möjlighet att medelst beslag och

förverkande ingripa bl. a. i fall, då ungdomar inköpt sprit genom ombud,

utan att någon kan fällas till ansvar för brott i samband med inköpet. Del

föreslagna stadgandet avses även vinna tillämpning i fall då ungdomar under

21 år gripes för störande av allmän ordning, utan att fylleri föreligger,

eller för fylleri på enskilt område. Rusdrycker som uppenbarligen har olovligen

tillverkats, olovligen införts eller åtkommits genom olovlig överlåtelse,

utan att arten av det illegala förfarandet kan utrönas, bör likaledes enligt

kontrollstyrelsens mening kunna tas i beslag och förklaras förverkade.

Styrelsen framhåller, att det föreslagna stadgandet visserligen i och för sig

medger vidsträckta befogenheter för vederbörande myndigheter. Med hänsyn

till vad förut anförts rörande stadgandets innebörd samt till de allmänna

reglerna om förfarandet vid beslag och förverkande föreligger dock enligt

kontrollstyrelsens mening erforderliga rättssäkerhetsgarantier.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har samtliga remissinstanser förklarat sig dela

kontrollstyrelsens uppfattning om vikten av att effektiva åtgärder kan vidtagas

mot langning och mot ungdomars missbruk av rusdrycker. I allmänhet

har också de förslag som kontrollstyrelsen i sådant syfte framlagt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Invändningar har dock anförts mot förslagens

utformning, i främsta rummet från riksåklagarämbetet, Föreningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

13

Sveriges stadsfiskaler och utredningen rörande specialstraffrätten. Erinringar

i vissa hänseenden har också gjorts bl. a. från Nya systemaktiebolagets

sida.

I åtskilliga av de avgivna yttrandena göres allmänna uttalanden

om behovet av nya åtgärder från samhällets sida på det aktuella området.

Riksåklagarämbetet förklarar sig sålunda dela kontrollstyrelsens uppfattning

att det tilltagande alkoholmissbruket bland ungdomen utgör ett samhällsproblem,

som är ägnat att inge allvarliga farhågor. Langarnas verksamhet

är — påpekas det — ofta inriktad på ungdomar. Eftersom alkoholmissbruket

bland ungdomen är en bidragande orsak till ungdomskriminalitet

över huvud, är det enligt ämbetets mening ur kriminalpolitisk synpunkt

angeläget att kampen mot langarna bedrives med skärpa. Nya systemaktiebolaget

finner det motiverat att skärpa nuvarande bestämmelser, i den

mån det härigenom kan uppnås att framför allt spritmissbruk bland de

unga — med därav ofta följande ungdomskriminalitet — motverkas.

Socialstyrelsen anför följande.

Styrelsen delar den uppfattningen, att utbredningen av alkoholvanorna

bland ungdomen, de ungas tidigare alkoholdebut och ökningen av ungdomsfylleriet

utgör oroande drag i samhällsutvecklingen. Ett samarbete mellan

närmast ansvariga myndigheter för att effektivt utnyttja de medel, som står

till förfogande för att stävja spritmissbruk bland de unga, är synnerligen

angeläget. Den fria spriten har inneburit alldeles speciella påfrestningar för

vissa ungdomskategorier. Det är därför särskilt angeläget att åtgärder vidtages

som är ägnade att försvåra åtkomligheten av rusdrycker vid sidan av

upplysningsverksamhet, insatser av ungdomsrörelser och andra positiva åtgärder.

Styrelsen medverkar genom samarbetsnämnden i alkoholfrågan i den

planerade kampanj i folkrörelsernas regi, vilken avser att engagera folkopinionen

mot anskaffning av rusdrycker till ungdom. Styrelsen finner det

ändamålsenligt att komplettera denna aktion och liknande strävanden med

författningsbestämmelser, som kan innebära ökade möjligheter för samhället

att ingripa mot olaga överlåtelse och försäljning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att langning av rusdrycker förekommer

i hela länet och att den har en betydande och för nykterhetstillståndet

besvärande omfattning, speciellt i flertalet av länets städer. Länsstyrelsen

anför.

Den sprit, som tillhandahålles av langarna på gator och torg, i portgångar

och inomhus i vissa bostäder, salubjudes särskilt under kvällar och nätter

samt under sön- och helgdagar. Langarnas kunder torde företrädesvis vara

alkoholister och ungdomar, men även andra personer uppträder som köpare

särskilt sådana, som vill späda på eu redan förvärvad alkoholberusning.

Den langade spriten är enligt polismyndigheternas uppfattning den ur social

synpunkt farligaste, då den hland annat på grund av nyss angivna omständigheter

ofta utgör själva utlösningsfaktorn till brott av olika slag, inte

minst vålds- och trafikbrott. Vissa tecken tyder på att denna hantering på

vissa håll håller på att utvecklas till stordrift med särskilda bilförsedda inköpare,

kundanskaffare och försäljare. I polisens verksamhet i kampen mot

den olaga sprithanteringen är det företrädesvis småhandlare och langarbi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ls proposition nr 135 år 1961

träden, som kan överbevisas och straffas, medan organisatörerna och finansiärerna

ofta ej synes utåt eller går fria från straff på grund av brist på

bevis eller på grund av polisens otillräckliga befogenheter.

Sveriges nyktcrhetsvänners lands för bund tillstyrker i och för sig de av

kontrollstyrelsen föreslagna skärpningarna i gällande författningsföreskrifter

men framhåller att betydelsen av sådana åtgärder inte får överskattas.

Landsförbundet finner det vara angelägnare att få till stånd en med tillräckliga

resurser upplagd, kraftfull kampanj i syfte att vända opinionen mot

spritlangarna -— på ett sådant sätt att dessa isoleras och alltmer berövas

sina möjligheter att operera så riskfritt som nu är fallet — än att skärpta

lagbestämmelser införes utan stöd av en samtidigt avsevärt skärpt opinion.

Landsförbundet vill på den samlade nykterhetsrörelsens vägnar påyrka, att

statsmakterna ställer tillräckliga medel till förfogande för en dylik kampanj,

som bör rikta sig till alla folkgrupper.

Landsförbundet vill livligt instämma i kontrollstyrelsens uttalande att förhållandena

i vissa väsentliga hänseenden är klart otillfredsställande och

ägnade att på längre sikt inge allvarliga farhågor. Dit hör den omfattande

olaga spritförsäljning, som i så hög grad riktar sig till ungdom under 21 år

och kraftigt bidrar till att situationen inom ungdomsvärlden är så bekymmersam,

då det gäller alkoholmissbruket. Här krävs enligt förbundet krafttag

från statsmakternas sida. Den teckning, som kontrollstyrelsen ger av

ungdomsproblemet inom det allmänna alkoholproblemet, borde föranleda

åtgärder på betydligt bredare front än vad kontrollstyrelsen föreslagit. Inte

minst borde de frivilligt arbetande krafter inom samhället, vilkas verksamhet

har förebyggande syfte, ges väsentligt kraftigare stöd och på olika sätt

uppmuntras.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet gör bl. a. följande uttalande.

Då förslagen om skärpningar främst motiverats av den oroväckande utvecklingen

av ungdomens alkoholvanor, vill förbundet framhålla att den yrkesmässiga

langningen här torde spela en mindre roll, kvantitativt sett, än

de rikligt florerande tillfällighetsöverlåtelserna, som kan tillskrivas obetänksamma

medborgare utan vare sig förvärvssyfte eller ond avsikt. Om denna

trafik skulle kunna effektivt motverkas måste den allmänna opinionen bearbetas

på ett intensivt sätt och det är nödvändigt att aktioner i detta syfte

igångsättes och erhåller kraftigt ekonomiskt stöd från det allmänna.

De nu gällande bestämmelserna för förhindrande av langning, olovlig

överlåtelse av rusdrycker m. m. har — framhåller länsnykterhetsnämnden

i Västernorrlands län — icke effektivt kunnat förhindra att försäljning

och olovlig överlåtelse av rusdrycker skett till bl. a. ungdom. Det är emellertid

enligt nämnden tveksamt om man över huvud taget lagstiftningsvägen

kan åstadkomma någon förbättring i berörda hänseende. Alkoholmissbrukets

vidgade omfattning i de yngre åldrarna anses dock kräva att alla

åtgärder, som kan åstadkommas, också vidtages.

Bland de remissinstanser som tillstyrkt förslaget om förverkande av rusdrycker

avsedda för langning har socialstyrelsen, överståthållaräm
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

15

betet, Nya systemaktiebolaget och Föreningen Sveriges landsfiskaler gjort

mer ingående uttalanden.

Socialstyrelsen understryker, att starka sociala skäl talar för att ingripanden

bör kunna ske även mot personer som förbereder olovlig försäljning.

De nykterhetsvårdande organen påträffar otvivelaktigt — framhåller

styrelsen — i sin praktiska verksamhet personer, som uppenbarligen ägnar

sig åt olovlig rusdrycksförsäljning utan att åtgärder kan vidtagas, då

bindande bevis om försäljning eller försök till försäljning inte kan presteras.

En möjlighet för vederbörande myndighet att i dylika fält beslagtaga

påträffade rusdrycker redan på förberedelsestadiet och få dem förklarade

förverkade kan innebära ökade resurser att komma till rätta med langningen

och också verka allmänpreventivt. Enligt socialstyrelsens mening

kan dock utformningen av kontrollstyrelsens förslag ge anledning till vissa

farhågor för olika tillämpning. Närmare anvisningar torde ■—■ framhålles

det — behövas för klarläggande av de förhållanden som bör föreligga för

att det skall kunna antagas att påträffade rusdrycker uppenbarligen är

avsedda för försäljning.

Då förberedelse till olovlig försäljning i regel får antagas leda till fullbordat

brott, är det enligt överståthållarämbetet ur nykterhetsvårdens synpunkt

angeläget att ingripa däremot. Med hänsyn härtill anser ämbetet

—- oäktat sådan förberedelse som nu är i fråga icke kriminaliserats — de

föreslagna bestämmelserna vara ägnade att i icke ringa mån avskräcka

från olovlig rusdrycksförsäljning.

Överståthållarämbetet förordar härutöver, att transportredskap som

kommit till användning vid förberedelse till olovlig försäljning eller i vart

fall vid fullbordad försäljning bör kunna bli förverkat. Ämbetet ifrågasätter

också huruvida det icke borde övervägas att införa förverkande av

penningar som mottagits vid olovlig försäljning av rusdrycker.

Föreningen Sveriges landsfiskaler ställer sig tveksam till lämpligheten

av den föreslagna bestämmelsen men anser sig icke böra motsätta sig att

den införes. Föreningen anför.

En förverkandebestämmelse, avsedd att tillämpas även om det icke kan

styrkas att brott föreligger, torde innebära en nyhet, som icke tidigare förekommer

i lagstiftningen. Ur principiell synpunkt torde invändningar

kunna göras mot en så konstruerad förverkandebestämmelse, och styrelsen

är för sin del mycket tveksam om lämpligheten av att den införes. Det

torde också kunna ifrågasättas om bestämmelsen kommer att få den verkan,

som avsetts, bland annat med hänsyn till de svårigheter, som måste

komma att uppstå vid tillämpningen. Detta gäller särskilt ingripanden mot

misstänkta langare.

I stort sett samma ståndpunkt intages av Nya systemaktiebolaget. Bolaget

uttalar i huvudsak följande.

Som motiv för ändringen anför kontrollstyrelsen, att starka sociala skäl

talar för ett ingripande redan på förberedelsestadiet. Bolaget delar denna

uppfattning och vill erinra om att det på andra områden inom lagstiftningen

— exempelvis strafflagen 2:17, andra stycket — icke förutsättes

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

att någon brottslighet ens avsetts. Det räcker med att föremålet, när det

gäller nyss relaterade lagrum, på grund av sin särskilda beskaffenhet eller

omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning.

Bolaget är emellertid medvetet om de svårigheter som kan uppstå för domstolarna

vid bedömningen av huruvida det skall kunna anses uppenbart,

att vissa rusdrycker avsetts för olovlig försäljning. Det förhållandet att en

person exempelvis tidigare ådömts straff för langning kan väl i sig själv

icke anses göra det uppenbart, att spritdrycker som påträffats hos vederbörande

är avsedda för olovlig försäljning. Det torde sålunda kunna vara

fullt motiverat, att vederbörande innehar en mindre mängd spritdrycker,

men det synes mycket svårt att göra en bedömning huruvida innehavet av

exempelvis 8 å 10 flaskor sprit är avsett att täcka ett legitimt behov.

Såsom förut nämnts anlägger riksåklagarämbetet, utredningen rörande

specialstraffrätten och Föreningen Sveriges stadsfiskaler övervägande kritiska

synpunkter på förslagets utformning.

Utredningen rörande specialstraff rätten erinrar inledningsvis om att de

talrika förverkandebestämmelserna i den nykterhetspolitiska lagstiftningen

torde syfta såväl till att bringa ett ur nykterhetssynpunkt olämpligt rusdrycksinnehav

till upphörande som till att låta lagöverträdaren drabbas av

en förmögenhetsminskning. Såvitt angår 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning

är — framhålles det emellertid — det förhållandet att förverkande

har karaktären av sakförverkande och ej kan utsträckas till den

olovligen hanterade egendomens värde ett tecken på att påföljden här huvudsakligen

är betingad av nykterhetspolitiska skäl. Detta har, påpekar utredningen,

ytterligare accentuerats genom 1957 års utvidgning av påföljden

till att omfatta också drycker, som kommit i köparens besittning.

De nu föreslagna bestämmelserna utgör — uttalar utredningen — ytterligare

ett stadium i konfiskationens förskjutning från brottspåföljd till

nykterhetsvårdande åtgärd. Ett accepterande av kontrollstyrelsens förslag

skulle få till resultat, att området för otillåtet, straffsanktionerat handlande

komme att omgivas icke av påföljdsfri verksamhet utan av en gränszon,

där icke straff men väl förverkande markerade det ej önskvärda i handlandet.

Här föreligger enligt utredningen i själva verket en form av strafflagstiftning,

där förverkande användes som medel att kriminalisera gärningar

utan att dessa formellt framstår som straffbelagda. Lagstiftaren markerar

genom konfiskationspåföljden det icke önskvärda i inköp av langar sprit,

uppläggande av försäljningslager och underårigas innehav av rusdrycker

men tager icke steget fullt ut och straffbelägger dessa företeelser.

Det finnes — framhålles det —- ingen anledning att betvivla, att den utveckling

av rusdrycksförverkandet från brottspåföljd till rent nykterhetsvårdande

åtgärd, som utredningen trott sig kunna iakttaga, är väl försvarlig

ur nykterhetsvårdande och kriminalpolitiska synpunkter. Det lämpliga

förhållandet mellan straff och förverkande måste dock enligt utredningen

bedömas ur en vidare synvinkel. För utredningen är det uppenbart, att en

s. 17 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

17

särutveckling i den riktningen, att förverkande inom spritlagstiftningen

användes som eu straffart underordnad böter, skulle vara olycklig och ägnad

att uppluckra vedertagna föreställningar om straffet som den avgörande

gränsen mellan tillåtet och otillåtet handlande.

Enligt utredningens mening föreligger däremot inga hinder mot att även

andra förberedelsehandlingar än sådana som beskrives i 3 kap. 2 § strafflagen

kriminaliseras. Den förbjudna gärningen behöver, påpekas det, ej

betecknas som förberedelse eller på annat sätt anknytas till de förfaranden,

som avses med 3 kap. 2 § strafflagen. Det är tillräckligt, att innehav av

rusdrycker, uppenbarligen avsedda för olovlig försäljning, belägges med

straff. Stadganden av denna art finnes för övrigt, erinrar utredningen, flerstädes

inom specialstraffrätten.

Riksåklagarämbetet framhåller som önskvärt, att olovlig överlåtelse och

olovlig anskaffning av rusdrycker i möjligaste mån försvåras. Ur principiell

synpunkt förefaller det emellertid ämbetet betänkligt att ingripa

med beslag och förverkande i fall, där brottsligt förfarande ej ådagalagts.

Inom såväl specialstraffrätten i övrigt som i strafflagen är förverkandepåföljden

praktiskt taget genomgående anknuten till straffbelagd gärning.

Att på ett specialområde införa en reglering av förverkandepåföljden som

i det nu berörda, väsentliga hänseendet avviker från vad som eljest gäller

synes enligt riksåklagarämbetet ej böra komma i fråga utan mycket tungt

vägande skäl.

I nu förevarande fall framstår det enligt riksåklagarämbetet visserligen

som i och för sig önskvärt att kunna ingripa mot en langare redan innan

han hunnit avyttra någon del av sitt lager av rusdrycker. Bestämmelser sådana

som de föreslagna anses emellertid knappast få någon nämnvärd praktisk

betydelse. Endast undantagsvis torde nämligen, framhåller ämbetet, eu

langare, hos vilken påträffas rusdrycker avsedda för olovlig försäljning, undgå

att drabbas av straff för sådan försäljning, i vilket fall hans lager av för

försäljning avsedda rusdrycker också är förverkat. Skulle det emellertid anses

påkallat att införa möjlighet till ingripande mot en langare redan på

förberedelsestadiet, anser riksåklagarämbetet den närmast till hands liggande

lösningen vara att kriminalisera innehav av rusdrycker i försäljningssyfte

och till en sådan straffbestämmelse knyta föreskrifter om beslag

och förverkande.

Föreningen Sveriges stadsfiskalcr anlägger likartade synpunkter och anför

bl. a. följande.

Icke sällan får polisen kännedom om att stora lager sprit upplagts för

olovlig försäljning vid eu instundande helg eller eljest. Med mindre fullbordat

brott eller försök därtill föreligger saknas emellertid möjligheter att ingripa.

En kriminalisering av förberedelse till olovlig försäljning skulle otvivelaktigt

kraftigt öka möjligheterna till eu effektiv bekämpning av denna

hantering. Särskilt är därvid alt beakta de stora bevissvårigheter, som föreligger

i dessa mål. Genom att begagna medhjälpare lyckas langaren ofta undgå

all själv bära ansvaret, då försäljningen upptäckes. Trots vetskap om,

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 135

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

från vem spriten kommer, saknas ofta tillräckliga skäl för ett ingripande

mot denne.

Räckvidden av det av kontrollstyrelsen föreslagna stadgandet anses emellertid

vara starkt begränsad, och dess värde för en aktiv bekämpning av den

olovliga rusdryckshanteringen bedömes vara av ringa värde. Föreningen

anför.

För att kriterierna för beslag och förverkande skall vara uppfyllda torde

man i praktiken få räkna med att kvantiteten rusdrycker måste vara relativt

stor. Det framstår eljest sällan som uppenbart att den är avsedd för försäljning.

Det är å andra sidan klart, att langaren sällan anträffas bärande

på ett större antal buteljer. Ej heller torde det förekomma i någon utsträckning,

att rusdrycker förvaras i sådant utrymme, som avses i 28 kap. 10 §

rättegångsbalken och till vilket polisman äger tillträde utan att förutsättningar

för husrannsakan föreligger. Av naturliga skäl förvarar langaren i

regel spriten i sin bostad eller i annat låst utrymme. Tillträde till detta förutsätter

emellertid att skäl för husrannsakan d. v. s. såvitt nu är i fråga att

misstanke om brott varå kan följa frihetsstraff föreligger. Det föreslagna

stadgandet ger däremot icke stöd för en sådan tvångsåtgärd.

Vad härefter beträffar kontrollstyrelsens förslag om förverkande av rusdrycker

som påträffas hos ungdomar har detta varit föremål för delade

meningar.

Bland de instanser som icke vill motsätta sig förslaget göres endast ett

fåtal uttalanden.

Genom förslaget om beslag och förverkande under vissa förutsättningar

av rusdrycker, vilka påträffas hos den, som ej fyllt tjuguett år, har — uttalar

överståthållarämbetet — kontrollstyrelsen anvisat ett effektivt medel i

kampen mot alkoholmissbruket bland ungdom. Det förefaller emellertid ämbetet

rimligt, att angivna åtgärder icke vidtages, därest det kan göras sannolikt,

att dryckerna åtkommits i behörig ordning. Ämbetet ifrågasätter för

övrigt huruvida icke beslut om förverkande i dessa fall bör kunna meddelas

av polismyndighet.

Föreningen Sveriges landsfiskaler — som i och för sig är tveksam om

lämpligheten också av det nu aktuella förslaget — anför följande.

Förverkande som nu är i fråga avses av kontrollstyrelsen endast böra förekomma

i fall, där det finnes erforderligt ur nykterhetsvårdssynpunkt —

en inskränkning, som torde vara nödvändig. Att en dylik inskränkt tillämpning

är avsedd framgår dock ej av paragrafens formulering. Om bestämmelsen

över huvudtaget anses böra införas, torde den därför böra på lämpligt

sätt förtydligas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ansluter sig i princip till de skäl kontrollstyrelsen

anfört till stöd för ett ingripande av ifrågavarande slag. Emellertid

vill länsstyrelsen framhålla, att ett stadgande, som avser att bota nu rådande

brister på detta område, bör avfattas så, att det mera klart och otvetydigt

anger bestämmelsens räckvidd och förutsättningarna för dess tilllämpning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

19

Nya systemaktiebolaget, som avstyrker den föreslagna författningsändringen,

anser att en åtgärd, innebärande att man utan synnerligen grava skäl

beslagtager rusdrycker på sätt föreslagits, ej skulle accepteras av det allmänna

rättsmedvetandet. Bolaget påpekar vidare, att kontrollstyrelsen förklarat

att åtgärden endast skulle vidtagas, om beslaget befanns erforderligt

ur nykterhetsvårdssynpunkt. Det sistnämnda måste, såvitt bolaget kan finna,

minska tillämpligheten av den föreslagna bestämmelsen på ett sådant

sätt att den knappast längre skulle få något egentligt användningsområde.

Icke heller riksåklagarämbetet finner sig kunna godtaga kontrollstyrelsens

förslag i nu berörda delar. Vad angår det av kontrollstyrelsen omnämnda

fallet, att underårig köpt sprit genom ombud utan att någon kan fällas

till ansvar för brott i samband med inköpet, delar ämbetet styrelsens uppfattning

att beslag i dylika fall bör kunna ske. Detta önskemål synes emellertid

enligt ämbetet kunna tillgodoses på annan väg än genom införande

av bestämmelser sådana som de föreslagna. I detta avseende är, framhåller

ämbetet, följande att beakta.

I 20 § första stycket rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas förbud

mot att såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande av

rusdrycker tillhandagå den som kan antagas ej ha fyllt 21 år eller missbruka

alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel.

Enligt 81 § 1 mom. första stycket skall den, som tillhandagår

annan med anskaffande av rusdrycker i strid med föreskriften i 20 §

första stycket, straffas såsom för olovlig försäljning enligt vad i 80 § stadgas.

Enligt samma moments andra stycke skola slutligen rusdrycker, med vilka

förfarits på sätt i första stycket sägs, jämte kärl och emballage vara underkastade

beslag och förbrutna. Att mottagaren av rusdryckerna skall kunna

antagas ej ha fyllt 21 år etc. torde få anses vara ett objektivt rekvisit. I enlighet

härmed ha också de nyss berörda bestämmelserna tolkats i praxis.

En nära till hands liggande lösning är enligt riksåklagarämbetet att utforma

förbudet i 20 § första stycket så, att det kommer att direkt avse försäljning

till den som ej fyllt 21 år eller missbrukar alkoholhaltiga drycker

eller är berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel. För straffbarhet

enligt 81 § 1 mom. första stycket blir då på vanligt sätt avgörande,

om någon av de i 20 § första stycket angivna omständigheterna, alltså t. ex.

att mottagaren av dryckerna ej fyllt 21 år, föreligger och denna omständighet

tillika är subjektivt täckt. Eu ytterligare konsekvens blir, att förverkande

enligt 81 § 1 mom. andra stycket kan ske, så snart den till vilken rusdryckerna

anskaffats, faktiskt var under 21 år, missbrukade alkoholhaltiga

drycker eller var berörd av sådana drycker.

Till det sagda fogar riksåklagarämbetet följande anmärkningar.

Det anförda kan tyckas stå i viss motsättning till vad förut sagts därom,

att förverkandepåföljden i princip bör vara anknuten till eu straffbelagd gärning.

Det är emellertid alt märka, att de objektiva förutsättningarna för

straffbart tillhandagåendc måste vara för handen och att påföljden drabbar,

icke den som tillhandagår, utan mottagaren, vilken som regel kan antagas

ha anstiftat del olovliga tillhandagåendet. Eu ändring av 20 § första stycket

i enlighet med vad nyss sagts medför även den fördelen, att brottskonslruk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

tionen i 81 § 1 inom. första stycket kommer att bättre överensstämma med

vanliga straffrättsliga principer. Därest stadgandet i 20 § första stycket ändras

på sätt här ifrågasatts, synes motsvarande ändring böra vidtagas med

avseende å bestämmelserna i 18 § första stycket, 19 § andra stycket och 50 §

första stycket.

Vad härefter angår fall då rusdrycker påträffas hos ungdomar och dryckerna

uppenbarligen olovligen tillverkats, olovligen införts eller åtkommits

genom olovlig överlåtelse utan att arten av det illegala förfarandet kan utrönas,

anser riksåklagarämbetet att särskild lagstiftningsåtgärd icke är erforderlig

för att möjliggöra förverkande och beslag. Ämbetet gör härvidlag

bl. a. följande påpekanden.

Under förarbetena till lagen om straff för varusmuggling in. in. uttalade

utredningsmannen att särskilda bestämmelser ej syntes erforderliga för de

sällan förekommande fall, när det vore uppenbart, att påträffade spritdrycker

varit föremål för illegalt förfarande, men arten av förfarandet ej kunde

utrönas. 1 detta avseende framhöll utredningsmannen, att förverkande även

utan särskild föreskrift torde kunna ske enligt det lindrigaste av de stadganden

om förverkande, som kunde komma i fråga. (SOU 1959: 24 s. 250 f.)

Utredningsmannens uttalande föranledde ej någon erinran under den vidare

behandlingen av lagstiftningsärendet.

Vad kontrollstyrelsen i övrigt anfört som skäl för bestämmelsen om förverkande

av rusdrycker som påträffas hos ungdomar är enligt riksåklagarämbetets

mening ej av beskaffenhet att motivera tillskapandet av beslagsoch

förverkandebestämmelser utan anknytning till straffbelagd gärning. Beträffande

den nu aktuella bestämmelsen över huvud anmärkes slutligen, att

den i vart fall synes alltför vagt utformad för att kunna läggas till grund för

lagstiftning.

Även utredningen rörande specialstraffrätten avstyrker det nu ifrågavarande

förslaget. Den föreslagna förverkandebestämmelsen är i ännu högre

grad än den tidigare berörda — framhåller utredningen — ägnad att väcka

betänkligheter. Mot densamma anses flera invändningar kunna riktas. För

det första synes enligt utredningen någon undersökning rörande frekvensen

av de i kontrollstyrelsens skrivelse exemplifierade fallen icke ha gjorts. Utan

en sådan undersökning övertygar de anförda exemplen icke om att existerande

regler är otillräckliga. Beträffande det fallet, att underårig inköpt sprit

genom ombud utan att någon kan fällas till ansvar för brott i samband med

inköpet, bör — framhåller utredningen — observeras, att straffdom icke är

förutsättning för förverkande enligt 81 § 1 mom. andra stycket. Kan det

alltså utrönas, att vederbörande underårige köpt spriten genom ombud, må

förverkandetalan anställas och bifallas, även om åtal enligt momentets första

stycket icke kan väckas. Den föreslagna förverkanderegeln skulle enligt

utredningen för det andra medföra, att rusdrycksförsäljningsförordningens

behandling av unga personers förhållande till rusdrycker komme att framstå

såsom oklar eller mindre följdriktig. Å ena sidan skulle nämligen utskänkning

av rusdrycker till ungdomar över 18 år, gåva av rusdrycker till

underåriga samt servering av rusdrycker till underåriga i hemmen vid pri
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

21

vata fester och andra tillställningar, vid vilka utskänkningstillstånd ej erfordras,

vara obetingat tillåtna, medan å andra sidan underårigas innehav

av rusdrycker i princip ogillades och skulle kunna medföra förverkande, om

polisen påträffade dryckerna — och detta just i de fall, i vilka någon straffbar

gärning med anknytning till rusdrycksförtäring eller innehav av rusdrycker

ej kunnat påvisas.

Kritiska synpunkter på förslaget anlägges också av Föreningen Sveriges

stadsfiskaler, som anser att — därest kontrollstyrelsens synpunkter skulle

vinna beaktande — detta borde ske genom en försiktig utvidgning av tilllämpningsområdet

för 1958 års lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker

och vin m. m.

Nämnas må i detta sammanhang slutligen yrkanden om skärpta straffbestämmelser

eller skärpt straffmätning.

Riksåklagarämbetet är sålunda av den uppfattningen att det skulle vara

till fördel om maximum i straffskalan för grov olovlig rusdrycksförsäljning

bestämdes till straffarbete i två år. Detta skulle bl. a., framhålles det, möjliggöra

anhållande och häktning av langare. Länsstyrelsen i Malmöhus län

vill i detta sammanhang framhålla, att de bötesstraff, som utmätes enligt

80, 81 och 89 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen, ofta är så ringa i förhållande

till de ekonomiska vinster, som kan erhållas vid den olovliga rusdryckshanteringen,

att straffen icke ter sig avskräckande.

Departementschefen

I den vid riksdagens början framlagda propositionen nr 8 med förslag till

ny ölförsäljningsförordning gav jag en sammanfattning av utvecklingen på

nykterhetsområdet efter den 1 oktober 1955. Därvid kunde jag konstatera,

att förhållandena i åtskilliga hänseenden gav anledning till en försiktig optimism.

Spritkonsumtionen har sålunda under de senaste fyra åren gått stadigt

nedåt och ligger nu lägre än före motbokens avskaffande. Jag erinrade

emellertid också om att mörka inslag finns i bilden. Även om man under de

sista åren kunnat konstatera en nedgång i fyllerifrekvensen, inger alkoholmissbruket

oro. Trots ständigt ökade insatser från samhällets sida inom nykterhetsvården,

kan vi ännu inte säga oss att missbruket bemästrats på ett

tillfredsställande sätt. Särskilt oroväckande är spritmissbruket bland ungdomen,

i fråga om vilket en fortgående ökning måst inregistreras.

Det finns här inte anledning att ingå på en närmare analys av de faktorer

som ligger bakom missbruket i de yngre åldersgrupperna. Sannolikt har vi

att räkna med företeelser av skilda slag, som över huvud påverkar ungdomar

till asocialt beteende, säkerligen också en växelverkan mellan spritmissbruk

och annan asocialitet.

Otvivelaktigt är emellertid, att en betydande del av den sprit som användes

av missbrukare — ungdomar eller andra — tillhandahålles genom langning,

d. v. s. olovlig överlåtelse av sprit eller olovligt tillhandagående med

sprit. Sedan det visat sig att spritlangningen, mot vad tidigare förmodats,

även efter motbokens avskaffande blivit ett allvarligt problem, genomfördes

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

år 1957 på mitt förslag avsevärda skärpningar i rusdrvcksförsäljningsförordningens

straffbestämmelser mot langning. Det nu föreliggande förslaget

från kontrollstyrelsen har till huvudsakligt syfte att, i ljuset av de erfarenheter

som därefter vunnits, ytterligare förbättra möjligheterna att bekämpa

langningen och försvåra ungdomarnas åtkomst av sprit.

Enligt min mening ingår det som ett naturligt led i samhällets nykterhetspolitik

att vidta alla rimliga åtgärder i detta syfte. Samtidigt vill jag emellertid

i likhet med flera remissinstanser understryka, att verkningarna av

sådana åtgärder måste bli förhållandevis begränsade. Lagstiftningens uppgift

kan endast bli att ge myndigheterna befogenheter att ingripa. Effektiviteten

i kampen mot langningen blir väsentligen beroende av de resurser

polisen och de nykterhetsvårdande myndigheterna kan insätta. Härtill kommer,

att åtgärder mot den illegala sprithanteringen inte träffar de djupare

liggande orsakerna till alkoholmissbruket. Dessa kan, såsom klargjordes

vid 1954 års reform, endast angripas genom positiva åtgärder, d. v. s. forskning,

undervisning, upplysning, ungdomssociala åtgärder och vård av de

alkoholskadade. Härjämte synes det emellertid, såsom framhållits bl. a. av

socialstyrelsen, angeläget att en kampanj kommer till stånd för att engagera

folkopinionen mot langningen. Med sikte icke minst på att kunna lämna

stöd åt en planerad sådan kampanj har också i prop. nr 104 till årets

riksdag äskats medel till viss upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor.

Kontrollstyrelsens förslag går ut på att öka möjligheterna att beslagtaga

rusdrycker och förklara dem förverkade. Enligt förslaget skulle sålunda beslag

och förverkande, oaktat brottslig gärning inte kan bevisas, få företagas

om rusdrycker påträffas som uppenbarligen är avsedda att säljas olovligen.

Vidare skulle sådant förfarande i vissa fall kunna tillgripas i fråga

om sprit som innehas av ungdomar under 21 år.

Vid remissbehandlingen har allmänt understrukits vikten av att effektiva

åtgärder kan vidtagas i de åsyftade fallen. I fråga om bestämmelsernas

utformning har emellertid kritik framförts i olika hänseenden. Därvid har

bl. a. riksåklagarämbetet förordat, att innehav av rusdrycker i uppenbart

syfte att sälja dem olovligen kriminaliseras såsom en förberedelse till olovlig

försäljning och att den av kontrollstyrelsen föreslagna förverkandepåföljden

anknytes till detta förberedelsebrott. I fråga om beslag av rusdrycker

hos ungdomar har liknande förslag framförts. Det har emellertid också

ifrågasatts om särskilda åtgärder av antytt slag är behövliga och lämpliga.

Vad angår det fall att rusdrycker anträffas under omständigheter som

gör det uppenbart att olovlig försäljning är avsedd delar jag riksåklagarämbetets

uppfattning, att en förutsättning för beslag och förverkande bör

vara, att innehavet som sådant straffbelägges. Att på detta sätt utsträcka

det straffbara området för olovlig försäljning även till förberedelsestadiet

bör, mot bakgrund av den förebragta utredningen, icke väcka betänkligheter.

Jag tillstyrker därför detta förslag. En bestämmelse härom bör införas såsom

ett nytt 2 mom. i 80 § rusdrycksförsäljningsförordningen; de nuvarande

iterationsbestämmelserna i nämnda moment har efter den nya lagstiftningen

om straff för varusmuggling blivit överflödiga. Därjämte bör be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 135 dr liltil 23

stämmelserna om förverkande ändras så att de omfattar även här avsett

brott.

I anslutning härtill vill jag framhålla följande. Enligt gällande bestämmelser

är systembolagets personal berättigad att vägra sälja rusdrycker,

om anledning till misstanke föreligger att dryckerna är avsedda att olovligen

tillhandahållas någon. Jag är medveten om att personalen har en ömtålig

ställning när det gäller att tillämpa denna bestämmelse. Med hänsyn

till vikten av att den illegala hanteringen så långt möjligt bekämpas är det

emellertid angeläget att personalen utnyttjar sin befogenhet i angivna hänseende,

så snart anledning därtill föreligger. Det bör därför icke möta någon

berättigad invändning, om personalen i ett tveksamt fall vägrar att

sälja. Redan den omständigheten, att kunden, utan klart godtagbar förklaring,

begär att få köpa renat brännvin i kvantiteter utöver vad som är

normalt, i synnerhet om det rör sig om halvbuteljer, eller ofta återkommer

för köp av sådan vara i större kvantiteter ger enligt min mening anledning

vägra kunden inköp.

Innan jag närmare ingår på förslaget om beslag av rusdrycker hos ungdomar,

som är under 21 år, vill jag erinra om att olovligen sålda rusdrycker

redan enligt gällande bestämmelser kan tagas i beslag och förklaras

förverkade. Ungdomar under 21 år får inte köpa rusdrycker i systembolagets

butiker. Personalen är sålunda vid straffansvar förbjuden att sälja rusdrycker

till den som kan antagas vara under 21 år. Inte heller får den som är under

21 år användas som ombud vid inköp av rusdrycker. Åldern kontrolleras

genom legitimation. Enligt vad jag erfarit från systembolaget har personalen

instruerats att kräva legitimation av alla köpare eller ombud i de kritiska

åldrarna. Bolagets ledning har oavlåtligen uppmärksamheten inriktad

på att tillse att denna instruktion följes. Personalen får dessutom genom interna

informationer fortlöpande del av utvecklingen på området samt erinras

om vikten av samarbete med polis och nykterhetsvårdande myndigheter

o. s. v. Bolagets ledning har upplyst om att ytterligare åtgärder av åsyftat

slag planeras. Jag vill slutligen erinra om att det vid straffansvar är förbjudet

att tillliandagå ungdomar under 21 år med rusdrycker. Rusdrycker som

anskaffats genom olovligt tillhandagående kan tas i beslag och förklaras förverkade.

Ytterligare får erinras om att särskilda bestämmelser finns för att hindra

alkoholpåverkade personer och missbrukare från att komma åt rusdycker.

Den översikt över gällande bestämmelser jag här i korthet givit torde ge

vid handen, att polisen i flertalet av de fall kontrollstyrelsen avser har skälig

anledning antaga att rusdryckerna åtkommits genom olovlig försäljning eller

olovligt tillhandagående och på grund härav kan ta dryckerna i beslag.

Såsom påpekats vid remissbehandlingen erfordras inte för förverkande,

att någon kan fällas till ansvar för brott av nyssnämnt slag. Att å andra

sidan ingripa med beslag i fall då en trovärdig förklaring angående legitim

åtkomst av dryckerna kan lämnas synes, såsom flera remissinstanser funnit,

ägnat att inge betänkligheter. Det synes inte heller behövligt eller lämpligt

att ytterligare skärpa bestämmelserna om olovlig försäljning och olov
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

ligt tillhandagående. Vad jag nyss förordat i detta hänseende torde kunna

få betydelse även i fråga om ungdom. Jag anser därför, att vidare åtgärder

av ifrågasatt slag åtminstone för närvarande inte bör vidtagas.

I samband med den tidigare angivna ändringen i ansvarsbestämmelserna

synes dessa böra moderniseras i vissa andra hänseenden såsom en följd av

annan lagstiftning, främst den nya lagen om straff för varusmuggling. Bl. a.

torde det vara överflödigt att såsom nu särskilt angiva, att varor, som kan

förklaras förverkade, kan bli föremål för beslag.

III. Vissa frågor rörande utminuteringskontrollen

Kontrollstyrelsens förslag

I 18 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas, att utminutering

må vägras bl. a. den, som enligt underrättelse från nykterhetsnämnd

genom lagakraftägande dom högst ett år dessförinnan befunnits skyldig

till olovlig försäljning av rusdrycker. Det åligger systembolaget att för

lämpligt område upprätta och till utminuteringsställena inom området utsända

förteckning över bl. a. sådana personer, s. k. spärrlistor.

Stadgandet fick sin nuvarande lydelse genom de år 1957 vidtagna ändringarna

av rusdrycksförsäljningsförordningen. En motsvarighet härtill

fanns dessförinnan intagen i 80 § 4 mom. i dess ursprungliga lydelse. Enligt

sistnämnda författningsrum gällde att, om någon som ej äger rätt till försäljning

av rusdrycker straffats för olovlig sådan försäljning, fick länsnykterhetsnämnden

för viss tid, högst ett år i sänder, förbjuda honom att inköpa

rusdrycker hos systembolaget. Av 18 § i dess då gällande lydelse framgick,

att utminutering fick vägras den som, enligt underrättelse som kommit

utminuteringsstället till handa, av nykterhetsnämnd förbjudits att inköpa

rusdrycker hos systembolaget.

Då avfattningen av stadgandet i 18 § enligt kontrollstyrelsens erfarenhet i

vissa hänseenden föranlett svårigheter vid tolkningen, föreslår styrelsen att

vissa ändringar nu vidtages. Styrelsens förslag innebär i första hand, att utminutering

må vägras den som befunnits skyldig till olovligt tillhandagående

med anskaffande av rusdrycker. Härjämte förordas, att stadgandet ges en

sådan ändrad utformning att därav tydligt framgår att fall av försök till

och medverkan vid olovlig försäljning eller olovligt tillhandagående med anskaffande

av rusdrycker skall föranleda upptagande på spärrlista. Slutligen

föreslås sådan ändring av författningsrummet, att den som gjort sig skyldig

enbart till överskridande av försäljningsrätt icke skall tas upp på spärrlista

och vägras utminutering.

Den huvudsakliga anledningen till tvekan vid tillämpningen av 18 § andra

stycket har — framhåller kontrollstyrelsen — förelegat när det gällt att bedöma,

huruvida utminutering må kunna vägras icke blott den som befunnits

skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker utan också den som befunnits

skyldig till olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker.

Styrelsen anför.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

Person som avses i sistnämnda fall skall straffas såsom för olovlig försäljning.

Han straffas således icke för olovlig försäljning; det är blott straffskalan

som är gemensam. Dessutom är att märka att man vid angivandet

av uppgiftsskyldigheten enligt 1 § kungörelsen den 17 juni 1955 (nr 512)

angående skyldighet för domstolar in. fl. att meddela vissa uppgifter till

kontrollstyrelsen tagit upp olovlig försäljning av rusdrycker och olovligt

tillhandagående med anskaffande av rusdrycker som två från varandra skilda

brott. Det är på de från kontrollstyrelsen till länsnykterhetsnämnderna

vidaresända uppgifterna enligt denna kungörelse som de i 18 § Rff avsedda

underrättelserna till systembolaget om hithörande domar grundas.

Kontrollstyrelsen har för sin del tolkat 18 § så, att fall av olovligt tillhandagående

författningsenligt icke skall upptas på spärrlista. Den motsatta

tolkningen, att dessa fall skall medtas, har — påpekas det — vunnit stöd

bl. a. hos socialstyrelsen. De motstridiga tolkningarna har lett till olika tilllämpning

hland systembolagets distriktschefer.

Det synes därför styrelsen erforderligt, att stadgandets avfattning preciseras.

Ur saklig synpunkt anses det angeläget att kunna vägra utminutering

till dem som anskaffar rusdrycker till ungdomar, missbrukare och berusade.

Dessas brottsliga gärning bör enligt styrelsen inte bedömas mildare än langarnas.

Grundad anledning finns även — framhåller styrelsen — att på

spärrlista uppta dem som genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller

eljest i större omfattning och mot ersättning tillhandagår annan med anskaffande

av rusdrycker.

Vid tillämpningen av 18 § har enligt kontrollstyrelsen vidare uppkommit

frågan, huruvida den som dömts för försök eller medverkan till olovlig försäljning

eller olovligt tillhandagående skall tas upp på systembolagets spärrlista.

Kontrollstyrelsen har för sin del ansett, att så skall ske. I regel torde

också —- framhålles det — sådana fall ha medtagits. Såväl från systembolagets

distriktschefer som från de myndigheter som lämnar uppgifter till kontrollstyrelsen

om hithörande domar har emellertid yppats viss tvekan på

denna punkt. Med hänsyn härtill har styrelsen funnit att en precisering av

bestämmelserna i 18 § bör göras, så att därav tydligt framgår att fall av

försök och medverkan skall föranleda upptagande på spärrlista.

Kontrollstyrelsen erinrar slutligen om att icke blott den som säljer rusdrycker

utan att äga rätt därtill, d. v. s. langare, utan också den som överskrider

sådan rätt straffas för olovlig försäljning. I sistnämnda fall gäller

det främst restauratörer och serveringspersonal. Under bestämmelsen faller

sålunda exempelvis utskänkning av sprit på vinrestaurang, utskänkning på

förbjuden tid eller till den som kan antas vara under 18 år eller veterligen

missbrukar alkoholdrycker samt brott mot de s. k. dans- och varietéförbuden.

Styrelsen anför.

Av den nuvarande lydelsen av 18 § att döma skulle restauratör (servitör),

som dömts för överskridande av försäljningsrätt, av systembolaget rätteligen

spärras från inköp av rusdrycker utminuteringsvis. En sådan åtgärd måste

emellertid te sig meningslös så länge vederbörande har tillgång till rusdryc
3

liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 135

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

ker som inköpts för utskänkningsändamål. Om utöver straff särskilda administrativa

åtgärder anses påkallade, bör dessa meddelas med stöd av 43 8

Rff.

överskridande av försäljningsrätt skulle även föreligga, om personal i

systembutik medvetet skulle överträda bestämmelsen om lägsta inköpsålder

eller lämna ut rusdrycker till berusade personer. Ej heller i sådana fall torde

anledning finnas att regelmässigt avstänga den dömde från utminutering.

I praktiken torde systembolagets distriktschefer i stor utsträckning ha

underlåtit att från utminutering avstänga personer varom här är fråga. Den

formella grunden för denna underlåtenhet är det i 18 § använda fakultativa

uttrycket »utminutering må vägras». Bolaget har alltså ej skyldighet att

vägra utminutering. Betydelsen av denna möjlighet att underlåta att vägra

inköp minskas emellertid av att bolaget enligt författningsrummets ordalydelse

är skyldigt att ta upp nu avsedda personer på spärrlista.

Remissyttrandena

Mot kontrollstyrelsens förslag i nu berörda delar har i stort sett inga erinringar

rests vid remissbehandlingen. Endast ett par instanser har gjort

särskilda uttalanden.

överståthållarämbetet tillstyrker sålunda förslaget om vidgade möjligheter

att vägra utminutering till den, som fällts till ansvar för brott mot rusdrycksförsäljningsförordningen.

Ämbetet anser det emellertid icke lämpligt

att låta undantaget beträffande restauratörer med flera, vilka överskridit

försäljningsrätt, komma till uttryck i själva författningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att de vunna erfarenheterna av de

år 1957 vidtagna åtgärderna givit vid handen, att det tillämpade förfarandet

även haft en viss förebyggande verkan i nykterhetsavseende. Länsstyrelsen

anför.

Att langarna därigenom beretts vissa svårigheter att förse sig med varor

kan med fog antagas. Detta gäller även i de större städerna, där ett effektivt

avstängningsförfarande av naturliga skäl är särskilt svårt att åstadkomma.

Många personer, som där sysslar med olaga rusdryckshantering, har så småningom

blivit kända av försäljningspersonalen, vilket medfört, att åtskilliga

av dem i stället gjort sina inköp i systembutikerna på länets landsbygd. Av

systembolagets distriktskontor i Malmö har på grund härav den åtgärden

vidtagits, att alla till distriktskontoret inrapporterade personer, beträffande

vilka föreligger aktuell dom för olovlig försäljning, numera spärras icke endast

i hemortens systembutiker utan i samtliga sådana butiker i länet. Då

praxis i de mindre butikerna är att begära legitimation av alla personer, som

personalen icke känner, har denna åtgärd säkerligen vållat ett icke obetydligt

avbräck för langare.

Länsstyrelsen anser vidare angeläget, att 18 § ändras så, att även den

upptages på spärrlista som enligt nykterhetsvårdslagen dömts för utlämnande

av rusdrycker åt någon som veterligen är underkastad föreskrift om

avhållsamliet från bruk av sådana drycker eller är intagen å allmän vårdanstalt.

Detsamma föreslås gälla den som eljest hjälper sådan person att

åtkomma dylika drycker. Länsstyrelsen anför.

Även om antalet avdömda fall enligt 69 § nykterhetsvårdslagen för närvarande

är ringa, innebär detta icke, att förseelser av angivet slag är sällsynta.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

överträdelser av de ifrågavarande förbuden torde tvärtom förekomma i stor

omfattning. Dessa förseelser får anses mycket allvarliga och är till stor olägenhet

för nykterhetsvården. Efter hand som de nykterhetsvårdande organen

växer in i sina omfattande uppgifter och erhåller tillgång till arbetskraft

i erforderlig omfattning, torde det icke vara osannolikt, att även de

avdömda fallens antal kommer att betydligt stiga.

Departementschef en

I likhet med de i ärendet hörda remissinstanserna finner jag icke anledning

till erinran mot de av kontrollstyrelsen framlagda förslagen utan kan

tillstyrka desamma. Vad åter angår det av länsstyrelsen i Malmöhus län

framförda förslaget om upptagande på spärrlista av dem, som utlämnat

rusdrycker åt person som omhändertagits enligt nykterhetsvårdslagen, synes

däremot tillräckliga skäl icke föreligga att nu upptaga denna fråga till

närmare prövning.

IV. Sjömäns införsel av rusdrycker vid avmönstring

Kontrollstyrelsens förslag

Enligt 12 § 4 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen gäller bl. a., att

resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk eller

som gåva till närstående för personligt bruk får tullfritt eller mot erläggande

av stadgad tull införa rusdrycker i enlighet med av Konungen meddelade

bestämmelser. Motsvarande stadgande i vad avser tobaksvaror återfinnes i

lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Sistnämnda

författningsrum innehåller en särskild bestämmelse, enligt vilken

med resande likställes person, som varit anställd på fartyg men avmönstrat

därifrån.

Kontrollstyrelsen föreslår att det i rusdrycksförsäljningsförordningen införes

stadgande att avmönstrande sjömän med avseende på rätten till import

av rusdrycker likställes med resande som ankommer till riket.

Remissyttrandena

Kontrollstyrelsens förslag har föranlett uttalanden endast från socialstyrelsen

och sjöfartsstyrelsen samt de av sjöfartsstyrelsen hörda organisationerna.

Socialstyrelsen uttalar att styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet över

nykterhetsvården inte har någon invändning mot förslaget.

Enligt sjöfartsstyrelsen synes den av kontrollstyrelsen föreslagna ändringen

väl motiverad. Sjöfartsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke

den ifrågavarande rätten åtminstone i vissa fall borde tillkomma sjömän vid

ankomst från utrikes ort även om han icke avmönstrar i samband med landbesöket.

Styrelsen anför.

Ofta nog förekommer det exempelvis att sjömän, som tjänstgör å fartyg

i vidsträckt fart, vid fartygets uppehåll i hemmahamnen får tillfälle att besöka

sin familj utan att därför avmönstring behöver ske. Den föreslagna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

förmånen skulle genom anknytningen till avmönstring sålunda undandragas

dessa oftast till resp. rederier mera stadigvarande knutna sjömän, vilka dessutom

kanske endast med långa tidsintervaller komma till hemlandet, medan

varje vid hemkomsten avmönstrande sjöman, oberoende av den tid han

tjänstgjort ombord eller varit utom riket, skulle få åtnjuta förmånen.

Med hänsyn till att den av kontrollstyrelsen föreslagna bestämmelsen utformats

i överensstämmelse med vad som i motsvarande hänseende gäller

enligt lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

vill sjöfartsstyrelsen dock icke motsätta sig att bestämmelsen i oförändrat

skick införes.

Sveriges redareförening föreslår, att med resande skall likställas även

samtliga sjömän, vilkas fartyg varit borta från Sverige minst en vecka.

Departementschefen

Någon erinran mot kontrollstyrelsens förslag på förevarande punkt föreligger

icke från min sida. Att såsom Sveriges redareförening föreslagit ytterligare

utvidga den ifrågavarande rätten att införa rusdrycker kan jag

däremot —- bl. a. med hänsyn till de kontrollsvårigheter som i sådant fall

skulle uppkomma — icke förorda.

V. Vissa frågor rörande trafikutskänkning m. m.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om trafikutskänkning återfinnes i rusdrycksförsäljningsförordningen

i 35 §, vari bl. a. stadgas, att tillstånd till utskänkning av rusdrycker

på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg eller på luftfartyg

som i linjefart befordrar passagerare meddelas av länsstyrelsen i

det län där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

Enligt 37 § rusdrycksförsäljningsförordningen må tillstånd till trafikutskänkning

avse vin och starköl. Då fråga är om fartyg, som förmedlar regelbunden

persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart

befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats, må tillståndet dock

avse alla slag av rusdrycker.

Utskänkning på utländska fartyg och luftfartyg

I sin tidigare nämnda skrivelse upptar kontrollstyrelsen till

behandling också vissa frågor rörande utskänkning av rusdrycker på utländska

fartyg och luftfartyg i internationell trafik.

Styrelsens förslag innebär att svensk rusdryckslagstiftning och rusdrycksbeskattning

blir gällande vid utländska fartygs eller luftfartygs färd mellan

svenska hamnar eller flygplatser och underkastas svensk tillståndsgivnlng.

De svenska utskänkningsföreskrifterna kommer då -— framhålles det —

att tillämpas, och skyldighet kommer att föreligga att hos systembolaget

inköpa för utskänkningen avsedda rusdrycker. Vill man härvid använda

ombord befintliga förråd av rusdrycker, anses ett avräkningsförfarande med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

spritcentralen och systembolaget böra kunna anordnas under medverkan av

tullverket, varigenom dryckerna bokföringsmässigt importeras av och överlåtes

till fartyget. Vid utskänkning av spritdrycker förutsättes utskänkningsskatt

komma att uttagas.

Kontrollstyrelsen anför i sammanhanget bl. a. följande.

De i 35 § Rff intagna bestämmelserna om trafikutskänkning är tillämpliga

endast på svenska trafikmedel. Denna begränsning av författningsrummets

räckvidd har visat sig kunna medföra olägenheter i fråga om utländska

passagerarfartyg, som går i kombinerad in- och utrikes trafik eller i ren

inrikes trafik. I dessa fall kan ingen utskänkning av rusdrycker äga rum

vid färd mellan svenska hamnar, eftersom bestämmelserna om trafikutskänkning

ej är tillämpliga och tullagstiftningen ej heller medger att medförd

proviant av obeskattade rusdrycker användes. Vad beträffar luftfartyg

är förhållandena i princip desamma, ehuru frågan härom f. n. torde sakna

praktisk betydelse.

Kontrollstyrelsens förslag har vid remissbehandlingen i huvudsak

lämnats utan erinran.

Generaltullstyrelsen gör i sitt yttrande inledningsvis vissa anmärkningar

rörande de på området gällande tullbestämmelserna och anför därvid följande.

I tullteknisk bemäi-kelse skiljes mellan inrikes och utrikes trafik samt

kombinerad inrikes och utrikes trafik. Inrikes trafik innebär, att ett trafikmedel

befordrar passagerare och gods från en svensk ort till en annan.

Utrikes trafik föreligger, då ett trafikmedel med eller utan anlöpande av

svenska orter befordrar passagerare eller gods från eller till utrikes ort;

om trafikmedlet därvid samtidigt befordrar passagerare eller gods från en

svensk ort till en annan föreligger kombinerad inrikes och utrikes trafik.

Enligt 8 § punkten 7 tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391) jämförd

med 29 § tulltaxeringskungörelsen samma dag (nr 392) åtnjutes tullfrihet

för å fartyg eller luftfartyg medförd proviant i den utsträckning som

erfordras ombord till transportmedlets besättning och passagerare, så länge

transportmedlet icke efter avslutad resa avgått i inrikestrafik. På grund

av stadganden i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager

och kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter

till denna förordning åtnjuta under vissa villkor fartyg och

luftfartyg på resa till utlandet enahanda tullfrihetsförmån beträffande proviant,

som ombordtagits från provianteringsfrilager. Med tullfriheten för

pro\ianten följer frihet från eljest inom riket gällande varubeskattning.

På fartyg och luftfartyg, som går i ren utrikestrafik, får — påpekar generaltullstyrelsen

—- oförtullade rusdrycker utskänkas till passagerare från

transportmedlens egna förråd. Då fråga är om kombinerad inrikes och utrikes

trafik, erhåller fartyg och luftfartyg däremot icke någon tilldelning

av oförtullade rusdrycker för utskänkning till passagerare ombord, medan

transportmedlen går i inrikes trafik. Vid den rena inrikestrafiken kan transportmedlen

över huvud icke medföra några förråd av oförtullade rusdrycker.

Kontrollstyrelscns förslag innebär, framhåller generaltullstyrelsen, icke

någon ändring i nu gällande rätt för fartyg och luftfartyg alt under färd

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

mellan svenska orter i utrikes trafik till passagerare utskänka oförtullade

rusdrycker från egna förråd. Därest vid färd i kombinerad inrikes och utrikes

trafik eller i ren inrikes trafik mellan svenska orter skall få användas

endast rusdrycker som underkastats enahanda beskattning som inom riket

eljest utskänkta drycker, bör enligt styrelsen den möjlighet till förtullning

av rusdrycker utan erläggande av omsättningsskatt som anses följa av

12 § 4 mom. d) rusdrycksförsäljningsförordningen undanröjas.

Härigenom skulle förtullning av rusdrycker, utgörande överskottsproviant,

komma att bli underkastad samma bestämmelser som gäller vid införsel

av rusdrycker i allmänhet, vilket bl. a. innebär att införseln får

företagas endast av Vin- & spritcentralen. Enligt styrelsens mening bör

dock vid förtullning och beskattning av rusdrycker, som skall utskänkas å

fartyg och luftfartyg i kombinerad inrikes och utrikes trafik, tillämpas ett

förenklat förfarande, som baseras på uppgifter om förbrukningen ombord

vilka av tullverket lämnas Vin- & spritcentralen och systembolaget. De närmare

föreskrifter som erfordras härför anses böra meddelas av generaltullstyrelsen

efter samråd med nämnda bolag.

Sveriges redareförening vill för sin del inte motsätta sig kontrollstyrclsens

förslag. Föreningen framhåller emellertid, att vid prövningen av tillståndsansökningar

i nu aktuella fall hänsyn kan behöva tagas till sådana

omständigheter som svenska rederiers intresse av ifrågavarande inrikesfart

och den behandling som kommer svenska fartyg till del i det utländska

fartygets hemland.

Sjöfartsstyrelsen har heller intet att erinra mot förslaget men förutsätter

att de av redareföreningen anförda synpunkterna beaktas.

I luftfartsstyrelsens yttrande anföres bl. a. följande.

I fråga om utländska luftfartyg förekommer — i varje fall när det gäller

regelbunden trafik eller där svenskt trafikföretag icke förhyrt utländskt

luftfartyg för insättande i egen trafik — icke någon egentlig inrikestrafik,

d. v. s. befordran av lokalpassagerare mellan två svenska flygplatser. Däremot

kan det förekomma, att ett utländskt luftfartyg på en "internationell

flygning mellanlandar exempelvis i Göteborg eller Malmö för att sätta av

passagerare och därefter fortsätter till Stockholm. Färden mellan Göteborg

eller Malmö och Stockholm är då endast en etapp i en internationell flygning,

och det kan icke anses rimligt, att en utländsk passagerare på denna

delsträcka i utskänkningshänseende skall behandlas annorlunda än den

passagerare, som flyger direkt exempelvis sträckan London—Stockholm.

I rekommendation 4.28 i bilaga 9 (»Facilitation-annexet») till Chicagokonventionen

om internationell civil luftfart uttalas, att i det fall ett luftfartyg,

som är statt på en internationell flygning, landar på två eller flera

flygplatser inom samma stats territorium utan mellanlandning i annat land,

och utan att taga ombord eller landsätta inrikes passagerare, bör staten i

fråga tillåta försäljning och konsumtion av rusdrycker, tobak m. m. utan

att tullavgifter eller skatter påläggas. Från svensk sida har ingen avvikelse

anmälts till den internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) i förevarande

avseende.

Nu gällande svensk tullagstiftning lägger icke hinder i vägen för att medförd

proviant av oförtullade och obeskattade rusdrycker användes intill

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

31

dess fartyget eller luftfartyget på internationell färd nått sin slutliga destinationsort,

även om annan svensk hamn eller flygplats angjorts, under förutsättning,

att färden icke förändrats till inrikes resa genom att inrikes

passagerare påstigit, jfr 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen (SFS 1960:391),

29 § tulltaxeringskungörelsen (SFS 1960: 392) samt 1 § förordningen om

frihet från införselavgift i vissa fall (SFS 1960:396). Under dessa förutsättningar

synes icke heller hinder möta i gällande utminuterings- och utskänkningsbestämmelser.

De av kontrollstyrelsen föreslagna ändringarna i 35 § rusdrycksförsäljningsförordningen

synes, påpekar styrelsen, blott avse inrikes trafik och

berör i så fall icke förenämnda internationella trafik. I motsats till vad som

är fallet beträffande passagerarfartyg och järnvägståg avser förslagen emellertid

endast luftfart, som i linjefart befordrar passagerare. Möjlighet bör enligt

luftfartsstyrelsens uppfattning även föreligga att lämna tillstånd till trafikutskänkning

vid linjetrafiken närstående trafik, t. ex. vid s. k. chartertrafik,

vilken under senare år betydligt ökat i omfattning och vilken försiggår

med luftfartyg av samma storlek som de, vilka går i linjetrafik. Även

extraturer i vissa kombinationer, som SAS och LIN i mån av behov insätter,

är icke linjetrafik i strikt bemärkelse, men bör enligt styrelsen självfallet i

förevarande avseende icke behandlas på från linjetrafiken avvikande sätt.

Utskänkning på internationella expresståg

Genom beslut den 16 juni 1960 har Rådet för samarbete på tullområdet

antagit en rekommendation rörande behandlingen i tullhänseende av proviant,

som medföres i restaurangvagnar, pullinanvagnar, sovvagnar och liknande

vagnar i internationella expresståg.

Rekommendationen innebär, att medlemsstaterna under vissa i rekommendationen

närmare angivna villkor skall medgiva tull- och skattefrihet

för livsmedel, icke alkoholhaltiga drycker samt Öl och vin (inklusive champagne

och musserande vin), som införes som proviant i ifrågavarande vagnar.

Det förutsättes härvid bl. a. att varorna inköpes i de länder som tågen passerar,

att för varorna erlagts interna skatter och andra avgifter samt tullar

och andra införselavgifter, och att försäljning för medförande från tåget

inte får ske. Rekommendationen innebär för övrigt, att spritdrycker och tobaksvaror

skall kunna beläggas med tullar och skatter och kunna placeras

under tullförsegling.

Enligt gällande bestämmelser i 8 § punkten 7 tulltaxeförordningen jämförd

med 29 § tulltaxeringskungörelsen må tullfrihet åtnjutas för å järnvägståg

i restaurangvagn eller liknande medförd proviant, i den utsträckning som

erfordras för bespisning av passagerare under tågets gång i Sverige.

Enligt 1 § av förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift

i vissa fall skall för vara, som införes till riket under sådana

omständigheter vilka för tullpliktig vara medför rätt till tullfrihet enligt

8 § tulltaxeförordningen, icke heller utgå skatt eller annan avgift som på

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

grund av införseln eljest skolat erläggas till tullverket. Bestämmelserna i

nyssnämnda förordning skall dock enligt 4 § i förordningen icke äga tilllämpning

å införsel-, kompensations- och regleringsavgifter på jordbrukets

eller fiskets område. Beträffande dessa slag av avgifter finnes emellertid

särskilda föreskrifter om att avgift icke skall utgå för vara, som införes under

nu ifrågavarande omständigheter.

De i rekommendationen avsedda varorna är sålunda vid införsel till Sverige

hefriade från tullar samt andra skatter och avgifter, som på grund av

införseln eljest skolat erläggas till tullverket.

I allmänhet erfordras icke införseltillstånd för varor, som införes under

sådana omständigheter, vilka för tullpliktiga varor medför tullfrihet enligt

8 § punkten 7 tulltaxeförordningen. Införselhinder för de varor, som avses

i rekommendationen, torde emellertid föreligga i fråga om vin och starköl,

beträffande vilka gäller den i 12 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

intagna huvudbestämmelsen, att rusdrycker må till riket införas endast

av partihandelsbolaget.

I sitt i anledning av rekommendationen avgivna yttrande uttalar

generaltullstyrelsen att — med hänsyn till att syftet med rekommendationen

är att underlätta gränspasseringen för internationella expresståg och

däri medförd proviant — nu existerande införselhinder för vin och starköl

bör undanröjas vid ett antagande av rekommendationen.

I övrigt anmärker generaltullstyrelsen bl. a., att de i rekommendationstexterna

använda ordalagen närmast torde betyda, att varorna skall få införas

tull- och skattefritt. Enligt styrelsens uppfattning torde det därför icke

innebära något hinder för att i samband med varornas försäljning (servering)

upptaga skatter, som erlägges för importerade varor enligt samma

regler som för inhemska varor, däribland allmän varuskatt.

Även enligt kontrollstyrelsens mening bör bestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen

ändras till överensstämmelse med den förevarande

rekommendationen.

Styrelsen anmärker emellertid att rekommendationen — åtminstone för

närvarande — har ringa aktualitet.

Ett antagande från svensk sida av den föreliggande rekommendationen

skulle för närvarande få praktisk betydelse väsentligen endast i fråga om

restaurangvagnarna på Oslo-linjerna, där formaliteterna beträffande vin och

starköl skulle komma att minskas. Rekommendationens ringa aktualitet

sammanhänger, påpekar styrelsen, med att servering av mat och dryck på

tåg i Sverige praktiskt taget uteslutande handhas av det statsägda AB Trafikrestauranger.

Även om något omedelbart behov i nuvarande läge inte

kan anses föreligga för vårt land att ansluta sig till rekommendationen, bör

man dock enligt kontrollstyrelsens mening beakta att förhållandena på detta

område kan komma att undergå förändringar, som framdeles gör behovet

härav mera framträdande.

I likhet med generaltullstyrelsen tillstyrker kontrollstyrelsen att erforderlig

ändring göres i de bestämmelser som nu utgör hinder för införsel i här

ifrågavarande fall. Härutöver erfordras emellertid — framhåller styrelsen

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

33

—- ytterligare ändringar, avseende regleringen av utskänkningen av vin och

starköl på ifrågavarande tåg. För lösningen av sistnämnda problem står

enligt styrelsens mening två möjligheter till buds. Härom anföres följande.

Det första alternativet skulle innebära, att den svenska utskänkningsregleringen

väsentligen skall gälla vid servering av vin och starköl på de internationella

expresståg som inpasserar till riket. Ändring skulle härvid i

första hand behöva vidtas i 35 § Rff av innebörd, att tillstånd till trafikutskänkning

skall avse bl. a. restaurangvagn eller liknande på järnvägståg

och att sådant tillstånd för utländsk sådan vagn skall meddelas av överståthållarämbetet.

Vidare skulle erfordras ändring i 41 § Rff av innebörd, att i

fråga om bär avsedd utskänkning av vin och starköl undantag skall göras

från skyldigheten att inköpa varorna hos Nya System AB och från bestämmelserna

om prissättning på starköl.

Enligt det andra alternativet skulle den svenska utskänkningsregleringen

icke gälla för den här avsedda utskänkningen. Detta syfte kan ernås genom

ett tillägg till 6 § 4 mom. Rff av innebörd, att vin och starköl, som enligt den

föreslagna undantagsbestämmelsen i 12 § 4 mom. medförs som proviant på

järnvägståg i restaurangvagn eller liknande, må, utan hinder av vad i Rff

stadgas, användas för sålunda avsett ändamål. Det bör ankomma på generaltullstyrelsen

att utfärda ev. erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Det förstnämnda av de båda alternativen är enligt kontrollstyrelsens mening

i och för sig genomförbart. Det skulle dock, påpekas det, innebära, att

if rågakommande utländska restaurationsföretag för varje oktroj period ålades

den omfattande procedur, som sammanhänger med föreskrivet anmälnings-,

ansöknings- och överlåtelseförfarande för utskänkningsrättigheter,

och dessutom underkastades gällande ingående detalj föreskrifter av ordningskaraktär.

Kontrollstyrelsen anser för sin del, att en dylik reglering icke

är av behovet påkallad i nu avsedda fall. De företag som är verksamma som

restauratörer på de internationella expresstågen torde nämligen av eget intresse

vara angelägna att upprätthålla nykterhet, ordning och trevnad vid

serveringen. Skulle i något enstaka fall finnas anledning att ingripa, har

polisen möjlighet härtill enligt allmänna polisinstruktionen. Med hänsyn

till dessa förhållanden anser kontrollstyrelsen sig böra tillstyrka den lösningen

att serveringen av vin och starköl på internationella expresståg undantas

från utskänkningsregleringen. Det förutsättes härvid, att tullmyndigheterna

tillser att de införda kvantiteterna inte överstiger behovet under resan

och att missbruk genom försäljning för medförande från tåget förhindras.

Icke heller från järnvägsstyrelsens sida föranleder rekommendationen

någon erinran.

Departementschefen

Kontrollstyrelsens förslag rörande utskänkning på fartyg och flygplan i

kombinerad in- och utrikes trafik ansluter sig i huvudsak till de stadganden

i sådant hänseende som efter förslag av styrelsen införts i den nya ölförsäljningsförordningen.

Jag tillstyrker att de erforderliga författningsändringarna

genomföres med beaktande av vad generaltullstyrelsen anfört. Till
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961

räckliga skäl synes däremot inte föreligga att såsom luftfartsstyrelsen förordat

medge utskänkning också på flygplan i viss charter trafik. Jag avstyrker

sålunda detta förslag.

Den rekommendation som överlämnats från Rådet för samarbete på tullområdet

i avseende på tullbehandlingen av proviant på vissa internationella

expresståg har inte föranlett erinran från några av de i ärendet hörda remissinstanserna.

Även enligt min mening bör de i rekommendationen angivna

principerna kunna godtas. Jag vill i detta sammanhang endast framhålla,

att rekommendationen inte innebär något hinder för att sådana interna skatter

som eljest uttages vid försäljning av samma art som den som kan komma

att ske på de internationella expresstågen — exempelvis allmän varuskatt

— utgår också vid denna försäljning.

Jag biträder de förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen

som i anslutning till rekommendationen upprättats av kontrollstyrelsen.

VI. Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen i anslutning till

annan lagstiftning

Såsom inledningsvis antytts har jag i detta sammanhang slutligen att

anmäla vissa ytterligare förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen

som blivit påkallade i anledning av annan lagstiftning.

I första hand är det här fråga om ändringar i anslutning till propositionen

nr 11 till årets riksdag med förslag till förordning om försäljning av

obeskattade varor på tullflygplats — vilken proposition numera antagits

av riksdagen — och propositionen nr 122 med förslag till förordning om

tillverkning av sprit och vin, m. m. Ändringarna i det förra hänseendet

innebär att därav berörda stadganden utformas så att rätten till försäljning

av rusdrycker i s. k. tax-free shops kommer till uttryck också i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Ändringarna i övrigt avser, förutom jämkningar

av mer redaktionell natur, dels ändrad definition av begreppet spritdrycker

dels överförande till rusdrycksförsäljningsförordningen av stadgandena

om försäljning av vin för kyrkligt behov. Närmare motivering för ändringarna

har framlagts i de nämnda propositionerna.

Härutöver vill jag erinra om att jag tidigare föreslagit vissa ändringar i

provianteringsfrilagersförordningen. Förslaget innebär bl. a. införandet av

rätt att på provianteringsfrilager upplägga också inom riket tillverkat starköl

och torde böra föranleda en följdändring i rusdrycksförsäljningsförordningen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

35

VII. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredragande

departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå

riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag till

förordning om ändring i rusdrycks försaljningsförordningen den 26 maj 195b

(nr 521).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961

Bihang A

Kontrollstyrelsens förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 12 § 4 mom., 18 och 35 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives samt att i samma förordning skall införas en ny paragraf,

betecknad 89 a §, av nedan angiven lydelse.

12 §.

i mom. Utan hinder--- — generaltullstyrelsen meddelar.

Vid tillämpningen av vad ovan under c) sägs skall med resande likställas

person, som varit anställd å fartyg men därifrån avmönstrar.

18 §.

Rusdrycker må — — — tjuguett år.

Utminutering må vägras den, beträffande vilken nykterhetsnämnd meddelat

beslut som avses i 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård. Utminutering

må ock vägras den, som enligt underrättelse från nykterhetsnämnd

genom lagakraftägande dom högst ett år dessförinnan befunnits skyldig

till brott som avses i 80 eller 81 § eller 89 § första eller andra mom. denna

förordning; dock ej då fråga varit om överskridande av försäljningsrätt.

Det åligger detaljhandelsbolaget att för kommun eller annat lämpligt område

upprätta och till utminuteringställena inom området utsända förteckning

över dem, som sålunda må vägras utminutering, samt att minst en gång

varje kvartal med vederbörande nykterhetsnämnd upptaga frågan om vilka

som böra uppföras på sådan förteckning.

35 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg

eller på luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare, (trafikutskänkning)

meddelas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens

styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte, eller, såvitt avser utländskt

passagerarfartyg eller luftfartyg, av överståthållarämbetet.

De i---å trafikföretaget.

89 a §.

Påträffas rusdrycker, som uppenbarligen äro avsedda för olovlig försäljning,

hos någon som ej äger rätt till försäljning av dylika drycker, skola

dryckerna jämte kärl och emballage, om ej särskilda skäl däremot äro, tagas

i beslag och förklaras förbrutna, oaktat denne icke kan fällas till ansvar

för brott mot denna förordning.

Vad i första stycket sägs skall även gälla rusdrycker, som av polisen vid

upprätthållande av allmän ordning, förebyggande av brott samt uppdagande

och utredning av begångna brott påträffas hos den som ej har fyllt tjuguett

år.

1 Senaste lydelse av 12 § 4 mom. se 1959:133, av 18 § se 1957:212.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

Talan om förverkande enligt denna paragraf väckes av allmän åklagare

vid rätten i den ort, där beslaget skett.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961, dock att bestämmelse

som ändrats alltjämt skall äga tillämpning med avseende på förhållanden,

som äro hänförliga till tiden dessförinnan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961

Bihang B

(Översättning)

Rekommendation den 16 juni 1960 av Rådet för samarbete på tullområdet

rörande behandlingen i tullhänseende av proviant, som medföres i

restaurangvagnar, pullmanvagnar, sovvagnar och liknande

vagnar i internationella expresståg.

Rådet för samarbete på tullområdet,

som anser, att järnvägarnas ansträngningar att erbjuda snabbhet och

komfort vid internationell befordran av resande förtjäna att understödjas

av de offentliga myndigheterna,

som därför önskar underlätta trafiken med internationella expresståg

genom att förenkla tullformaliteterna,

som finner, att man icke kan föreskriva långvariga uppehåll vid gränsstationerna

för sådana tåg,

som tagit i beaktande de tillfredsställande resultat, som uppnåtts vid tilllämpningen

beträffande TEE-tåg och liknande tåg av de lättnader, som medgivas

enligt den rekommendation, som antogs av Rådet den 28 november

1957,

rekommenderar, att medlemsländerna skola tillåta tull- och skattefri införsel

av livsmedel, icke alkoholhaltiga drycker samt Öl och vin (inklusive

champagne och musserande vin), som införas som proviant i restaurangvagnar,

pullmanvagnar, sovvagnar och liknande vagnar i internationella expresståg,

förutsatt att:

a) varorna hava inköpts endast i länder, som trafikeras av ifrågavarande

internationella tåg;

b) för varorna erlagts alla interna avgifter och skatter och alla importtullar

och importskatter, som de voro underkastade i det land, där de inköptes;
c)

förbrukningen av varorna på ett internationellt tåg icke skall medföra

att avgifter och skatter återbetalas eller att de fördelar, som eljest beviljas

i samband med utförsel, helt eller delvis medgivas;

d) varorna säljas uteslutande för förbrukning på tåget och att försäljning

av varor, som äro avsedda att medföras därifrån, är förbjuden;

e) varornas myckenhet icke får överstiga det normala minimibehovet för

restaurangrörelsen under en hel fram- eller återresa;

f) alla flaskor äro försedda med vederbörande företags märke för att

underlätta tullkontrollen vid gränserna.

Spritdrycker (nummer 22.09 i Brysselnomenklaturen) och tobaksvaror

bliva fortfarande underkastade importtullar och importskatter och kunna

placeras under tullförsegling.

De länder, som antaga denna rekommendation, äro oförhindrade att vidtaga

de kontrollåtgärder, som de anse erforderliga för att förebygga missbruk.

I och med att föreliggande rekommendation tillämpas av de länder, som

antagit den, skall den i förekommande fall ersätta rekommendationen rörande

TEE-tåg och liknande tåg, antagen av Rådet i Bryssel den 28 november

1957.

Denna rekommendation är endast tillämplig å tåg, som trafikera länder

vilka antagit densamma.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610488

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1961:56 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195i s. 1 i texten