Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i statliga avlöningsoch pensionsförfattningar, m. m

1961-04-07 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:136, Angående vissa ändringar i statliga avlöningsoch pensionsförfattningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961

1

Nr 136

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i statliga avlönings- och pensionsförfattningar,

m. m.; given Stockholms slott den 7 april 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att

vidtaga vissa ändringar i med stöd av riksdagens beslut utfärdade avlöningsoch

pensionsförfattningar. Vissa av ändringarna är föranledda av riksdagens

redan fattade beslut eller avhängiga av bifall till förslag, som i tidigare

propositioner framlagts för årets riksdag. Andra ändringar påkallas för lösning

av vissa särskilda frågor, som varit föremål för beredning inom civildepartementet,

såsom frågan om genomförandet av 1956 års riksdags principbeslut

om en tjänstebostadsreform och om ersättning till vissa deltagare

i kurser i företagsdemokrati m. m.

Vidare redovisas för riksdagen vissa tilltänkta ändringar i den s. k. bilersältningskungörelsen.

Slutligen framlägges förslag om förbättring av vissa skadeståndslivräntor

och om pensionsrätt för vissa personer.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 136

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 april

1961.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, frågor om vissa ändringar

i statliga avlönings- och pensionsförfattningar, m. m. samt anför

därvid följande.

I olika tidigare propositioner till årets riksdag har framlagts förslag, som

föranleder ändringar i gällande statliga avlöningsreglementen och statens

allmänna tjänstepensionsreglemente m. m.

Förslag av här avsedd natur har sålunda framlagts i bl. a. årets statsverksproposition

(VIII ht, p. 123) samt prop. 1961: 47 angående vissa anslag

ur kyrkofonden m. m„ prop. 1961:82 angående handelsgymnasieutbildningen

samt anslag för budgetåret 1961/62 till de statsunderstödda handelsgymnasierna

och prop. 1961: 116 angående vissa organisationsfrågor

inom skolväsendet m. m. I anslutning till de i dessa propositioner framlagda

förslagen har begärts riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidtaga

av förslagen betingade författningsändringar.

Vidare föreslås i prop. 1961:83 angående anslag för budgetåret 1961/62

till vissa högskolor, att handelshögskolan i Göteborg skall förstatligas fr. o.

m. den 1 juli 1961. I prop. 1961: 88 med förslag till åtgärder för förbättring

av rekryteringen till polisväsendet m. m. föreslås bl. a. inrättande fr. o. m.

den 1 januari 1962 av en särskild aspirantorganisation för rekryteringspersonalen

inom polisväsendet.

I prop. 1961: 80 med förslag till lag om redareavgift för sjöfolks pensionering,

m. m. föreslås införande av en särskild till övrig socialförsäkring anpassad

sjöfolkspensionering. Förslaget medför behov av viss ändring i 4 §

tilläggsbestämmelserna till statens allmänna tjänstepensionsreglemente.

Vid 1957 års riksdag fattades principbeslut om en reform av den territoriella

pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen

i riket (prop. 153, SU 175, rskr 388). Reformen avses skola genomföras den

1 januari 1962 och medför behov av viss ändring i prästlönereglementet.

Enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 95, SU 132, rskr 315) skall

fr. o. m. budgetåret 1961/62 ske en omorganisation av lärarutbildningen på

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961

3

det husliga området, innebärande bl. a. att statens skolköksseminarium i

Stockholm ombildas till seminarium för huslig utbildning och att fackskolan

för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå

och Göteborgs skolköksseminarium blir statliga seminarier för huslig utbildning.

Härav föranleds vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente,

avlöningsreglementet för övningslärare och statens allmänna

tjänstepensionsreglemente. Riksdagens förenämnda beslut innefattar bemyndigande

för Kungl. Maj :t att vidtaga dessa ändringar.

Enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 124, LI. 2U 43, rskr 340) skall sjömanshusen

förstatligas fr. o. m. den 1 juli 1961. Detta medför behov av viss

ändring i den vid statens allmänna tjänstepensionsreglemente fogade bilagan.

Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa

andra löne- och pensionsfrågor, som för sin lösning påkallar reglementsändringar

eller som eljest är av natur att böra underställas riksdagen. Jag

torde sålunda få anmäla bl. a. frågor rörande genomförandet av 1956 års

riksdagsbeslut om en tjänstebostadsreform, vissa frågor rörande ersättning

vid tjänsteresa med egen bil och om ersättning till deltagare i kurser i företagsdemokrati

samt frågor om förbättring av vissa skadeståndslivräntor

och om pensionsrätt för vissa personer.

I. Vissa ändringar i avlöningsreglementena och statens

allmänna tjänstepensionsreglemente m. m.

Jag torde nu få anmäla frågor om vissa ändringar i avlöningsreglementena

och statens allmänna tjänstepensionsreglemente m. in., vilka ändringar

ej kan ske med stöd av redan lämnade eller begärda bemyndiganden.

A. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) m. m.

I fråga om Saar m. fl. författningar föreligger anledning att vidtaga de

ändringar, som framgår av det följande.

3 §•

För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser

I prop. 1961:83 föreslås förstatligande av handelshögskolan i Göteborg

fr. o. m. den 1 juli 1961. Därest riksdagen bifaller detta förslag, bör nämnda

handelshögskola införas bland de under samlingsbenämningen »universiteten

och vissa högskolor» i 1 mom. av förevarande paragraf upptagna

läroanstalterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961

19 §.

Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner

I 19 § 5 mom. Saar och motsvarande stadganden i andra av Kungl. Maj:t

utfärdade avlöningsreglementen m. m. jämte därtill anslutande tilläggsbestämmelser

regleras frågan om sammanträffande av lön och pension. Genom

statens allmänna tjänstepensionsreglemente har införts ett system

(brutlosystem), vilket innebär att reglementet bestämmer en bruttopensionsförmån,

som i det fall att förmånstagaren är berättigad till socialförsäkringsförmåner

regelmässigt innefattar dessas belopp. Samtidigt har beträffande

äldre pensioner införts beteckningen basbelopp för summan av

grundbelopp och rörliga tilläggsförmåner före samordning med vissa socialförsäkringsförmåner.

I anslutning till bruttosystemets införande har uppkommit vissa tolkningssvårigheter

vid tillämpningen av här ifrågavarande avlöningsbestämmelser.

Del bär sålunda ansetts oklart, huruvida avdrag å lönen med hänsyn

till pension skall beräknas med utgångspunkt i en bruttoberäknad pensionsförmån

eller ej.

Med de grundläggande principerna i pensionssystemets konstruktion

överensstämmer att i förevarande sammanhang hänsyn tages till bruttopensionsförmånen.

Bestämmelserna bör enligt min mening överarbetas och

ges en sådan utformning att avsedda beräkningsnorm klart framgår. Detta

torde förutsätta dels viss ändring i reglementstexten och dels att vissa definitioner

lämnas i härtill anslutande föreskrifter.

I reglementstexten bör uttrycket »berättigad att av statsmedel uppbära

egenpension eller årligt understöd» ersättas av uttrycket »berättigad uppbära

egenpensionsförmån eller motsvarande förmån enligt statliga pensionsbestämmelser».

I sistnämnda uttryck inbegripes jämväl pensionsförmån, som

utgår i form av livränta. Samma ändring bör ske i 52 § Saar och häremot

svarande stadganden i övriga avlöningsreglementen.

Vidare torde böra utfärdas en till angivna reglementsbestämmelser ävensom

till bestämmelserna om förhöjning av begravningshjälp i de olika avlöningsreglementena

anknytande författning, i vilken föreskrives, att vid

tillämpning av ifrågavarande stadganden skall med pensionsförmån (pension,

livränta) förstås, såvitt gäller förmåner, som utgår enligt det nya pensionsreglementet,

förmånernas bruttobelopp och såvitt gäller förmåner, som

utgår enligt äldre pensionsbestämmelser, förmånernas basbelopp eller häremot

svarande belopp. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om

sist avsedda författning.

35 §.

Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring

1. I punkten 8 av de under 3 mom. förevarande paragraf meddelade bestämmelserna

för försvaret stadgas, att beställningshavare, som fullgjort

föreskriven flygtjänstgöring under minst 12 år, äger, om han går förlustig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961

5

rätten till flygtillägg genom att flygtjänstgöringen upphör, för tiden därefter,

så länge han kvarstår i flygvapnets tjänst, uppbära lön enligt löneklass,

vars nummer med 2 enheter överstiger numret å den löneklass, vari han

är placerad. Har flygtjänstgöringen upphört till följd av skada vid olycksfall

vid flygning eller sjukdom, till vilken flygtjänstgöringen kan anses ha

väsentligen bidragit, äger vissa beställningshavare komma i åtnjutande av

denna förmån, även om flygtjänstgöring fullgjorts under kortare tid än 12

år. Enligt punkten 9 av förenämnda bestämmelser äger beställningshavare,

som i annat fall går förlustig rätten till flygtillägg efter flygtjänstgöring

under kortare tid än 12 år, under ett år därefter uppbära särskild ersättning,

i den mån ej anställningen vid flygvapnet dessförinnan upphör. Dylik

ersättning utgår med belopp motsvarande 3/4 av det flygtillägg beställningshavaren

senast uppburit.

I skrivelse den 3 december 1959 har chefen för fortifikationskåren betonat

önskvärdheten av att kåren rekryteras från samtliga försvarsgrenar,

enär den betjänar såväl armén, vars chef den är underställd, som marinen

och flygvapnet. I skrivelsen anföres vidare följande.

Emellertid har vissa svårigheter uppstått vid rekrytering från flygvapnet

därigenom att vissa före detta flygförare enligt 35 § 3 mom. statens allmänna

avlöningsreglemente uppbära lön enligt löneklass, vars nummer med två

enheter överstiger numret å den löneklass, vari han enligt reglementet är

placerad. Denna rätt föreligger enligt bestämmelsen endast så länge beställningshavaren

kvarstår i flygvapnets tjänst. Därest han skulle överföras till

annan försvarsgren förlorar han således denna löneförmån. Med hänsyn

härtill är beställningshavare ur denna personalkategori icke benägna att

låta sig förflyttas till fortifikationskåren, vilket innebär att synnerligen

angelägen arbetskraft icke kan tillföras kåren. Detta är nödvändigt, sett

mot bakgrunden av att fortifikationskårens arbetsuppgifter med ca 40 %

hänför sig till flygvapnet. Det är därför angeläget och även rimligt att ifrågavarande

förmån får bibehållas även efter övergången till kåren.

Under åberopande av det anförda hemställer chefen för fortifikationskåren

att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att beställningshavare, som överföres

från flygvapnet till fortifikationskåren får bibehålla förmånen av förhöjd

lön enligt 35 § 3 inom. Saar under sin tjänstgöring vid kåren.

Framställningen har tillstyrkts av överbefälhavaren, cheferna för armén

och flygvapnet ävensom försvarets civilförvaltning.

Det synes önskvärt, att fortifikationskåren med hänsyn till sina arbetsuppgifter

rekryteras ej blott från arméns truppslag och marinen utan även

från flygvapnet. Utformningen av de i förevarande sammanhang aktuella

bestämmelserna kan ha försvårat en dylik rekrytering. Med hänsyn jämväl

till att f. n. 20 procent av fortifikationskårens officersbeställningar enligt

uppgift är vakanta, synes den bl. a. av chefen för flygvapnet tillstyrkta

framställningen böra bifallas. Därest riksdagen ej har något att erinra häremot,

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter i delta

syfte.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

2. De för försvaret gällande bestämmelserna om flygtillägg i 3 mom. av

förevarande paragraf är så utformade, att den från den 1 oktober 1961 utnämnde

överbefälhavaren vid fortsatt flygtjänstgöring efter nämnda tidpunkt

ej synes uppfylla stadgade förutsättningar för rätt till flygtillägg. Det

torde, därest fråga härom skulle uppkomma, få ankomma på Kungl. Maj :t

att meddela beslut om fortsatt rätt för överbefälhavaren till angivna förmån.

3. Enligt de under 3 mom. förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelserna

för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)

skall angående flygtraktamente m. m. till tjänsteman, som deltager i meteorologiska

observationsflygningar, gälla vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser

i 24 § tilläggsbestämmelserna till Saar. Dessa bestämmelser innebär,

att tjänsteman som på grund av institutets förordnande deltager i

flygning för meteorologiska undersökningar äger uppbära flygtraktamente

enligt samma bestämmelser som enligt förevarande moment gäller för personal

vid försvaret. Om här avsedd tjänsteman under deltagande i flygning,

som medför rätt till flygtraktamente, drabbas av olycksfall, varav föranledes

sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, äger han -— likaledes i överensstämmelse

med vad som gäller för försvarets personal — under tjänstledighet

till följd av olycksfallet uppbära särskild ersättning med visst belopp

för månad under en tid av högst två år. I

I skrivelse den 26 juli 1960 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt,

att de tjänstemän, som av styrelsen eller vägförvaltning förordnas

deltaga i flygning för fotogrammetriska projekteringsarbeten, måtte beredas

samma förmåner, som tillkommer förutnämnda tjänstemän vid SMHI.

Alternativt hemställes att styrelsen bemyndigas till ifrågavarande förrättningsmän

utgiva ersättning för styrkta kostnader för olycksfallsförsäkringsavgifter.

Slutligen hemställes att flygtraktamente (eller ersättning för

försäkringsavgifter) måtte få utgå retroaktivt från den 1 juli 1959. Av skrivelsen

framgår bl. a. att avgift för olycksfallsförsäkring, uppgående till omkring

16 kronor per person och flygdag, hittills bekostats av förrättningsmännen

själva.

Statskontoret och statens lönenämnd har avgivit infordrade utlåtanden i

ärendet. Statskontoret tillstyrker, att angivna personal vid väg- och vattenbyggnadsverket

kommer i åtnjutande av samma förmåner, som i förevarande

hänseende tillkommer personal vid SMHI, men kan ej biträda yrkandet

om retroaktivitet. Statens lönenämnd har ingen erinran mot framställningen

i vad den avser flygtraktamente och särskild ersättning vid olycksfall.

Nämnden kan i likhet med statskontoret ej tillstyrka yrkandet om retroaktivitet

men anser skäligt, att ersättning för kostnad, som tjänsteman utgivit

för försäkringsavgifter, får utgå retroaktivt från den 1 juli 1959.

Av en promemoria från telestyrelsen den 22 mars 1961 framgår vida
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

re, att vissa tjänstemän vid televerket på grund av sin tjänst har att deltaga

i flygning för radiotekniska undersökningar eller terrängundersökningar.

I promemorian uttalas önskemål om utfärdande av bestämmelser angående

flygtraktamente m. m. till sådan tjänsteman vid televerket, som på

grund av sin tjänst beordras deltaga i flygning. Bestämmelserna borde ges

i huvudsak samma innehåll som de för SMHI gällande. Närmare föreskrifter

beträffande förutsättningarna för åtnjutande av flygtraktamente borde dock

få meddelas av telestyrelsen.

Det är enligt min mening motiverat, att de tjänstemän, som avses i förenämnda

skrivelse och promemoria, medges samma förmåner som tillkommer

i flygning deltagande personal vid SMHI. Jag föreslår därför, att i förevarande

paragraf införes särskilda bestämmelser för väg- och vattenbyggnadsverket

och televerket av i huvudsak den innebörden, att Kungl. Maj :t

skall äga förordna angående flygtraktamente till tjänsteman, som deltager

i flygning av i det föregående angivet slag ävensom angående särskild ersättning

till tjänsteman, som under deltagande i sådan flygning drabbas av

olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan. Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens yrkande om retroaktiv tillämpning av de föreslagna

bestämmelserna finner jag mig ej kunna biträda.

39 §.

Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.

Enligt punkten 3 av de under förevarande paragraf meddelade särskilda

bestämmelserna för försvaret äger vissa i stadgandet uppräknade icke-ordinarie

beställningshavare såsom lån mot ersättning erhålla beklädnad och

övrig för tjänsten erforderlig utrustning.

Enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 110, SU 114, rskr 291) har trafikledarpersonalen

vid flygvapnet överförts till civilmilitär anställningsform.

I samband därmed har Kungl. Maj :t genom beslut den 23 september 1960

(TLA nr 88) ålagt ifrågavarande personal uniformsplikt.

I skrivelse den 11 november 1960 har chefen för flygvapnet hemställt, att

trafikledare i lönegrad Af 13 måtte intagas i uppräkningen av de till förmåner

enligt förenämnda bestämmelse berättigade beställningshavarna. I

skrivelsen framhålles, att för trafikledare rätt till ekiperingshjälp inträder

först efter ett och ett halvt års aspirantanställning i förenämnda lönegrad.

Jag finner framställningen böra bifallas och föreslår sålunda, att bestämmelserna

i förenämnda punkt 3 göres tillämpliga även å trafikledare i

lönegrad Af 13 vid flygvapnet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

B. Prästlönereglementet (Pr)

Vid 1957 års riksdag fattades beslut om en reform av den territoriella

pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen, avsedd

att genomföras samtidigt i hela riket (prop. 153, SU 175, rskr 388). Reformen

avses skola genomföras den 1 januari 1962. Riksdagsbeslutet innebär

bl. a., att antalet för komministertjänster tillämpliga lönegrader i

samband med reformens genomförande skall minskas från fyra till två.

F. n. tillämpas enligt 17 § 1 mom. Pr lönegraderna Ao 22, 21, 20 och 19, av

vilka Ao 21 och 19 ej längre skall förekomma . Bestämmelserna i 17 § 1 och

2 mom. Pr bör ändras i anslutning härtill.

C. Polislönereglementet (Pir)

I prop. 1961:88 har framlagts vissa förslag till åtgärder för förbättring

av rekryteringen till polisväsendet. Förslagen bygger på ett av polisverksamhetsutredningen

avgivet betänkande (stencilerat) rörande rekrytering

och grundläggande utbildning av polispersonal m. m.

Kungl. Maj :t har den 3 april 1959 utfärdat anvisningar angående rekrytering

och grundläggande utbildning av polispersonal. Enligt dessa anvisningar

kan den som vid prövning befinnes lämplig för anställning vid polisväsendet

antingen anställas som polisaspirant eller i vissa fall som därmed

jämförlig extra polisman eller också i egenskap av polisrekryt få

tjänstgöra vid polisväsendet. 1 de båda förstnämnda fallen erhåller vederbörande

en i ett polisdistrikts personalstat upptagen lönegradsplacerad

tjänst, vars innehavare för utbildning och förkovran i polisyrket anlitas för

vikariats- eller förstärkningstjänslgöring i distriktet. En polisrekryt däremot

är ej fast knuten till något polisdistrikt. Den grundläggande fackutbildningen

för här avsedd rekryteringspersonal äger rum i polisdistrikten.

I förenämnda proposition föreslås, att en särskild aspirantorganisalion

skall inrättas i syfte att möjliggöra större enhetlighet och planmässighet i

den grundläggande utbildningen av polispersonal. Enligt förslaget skall för

all rekryteringspersonal användas benämningen polisaspirant. Aspiranterna

skall för varje län och de fem s. k. polismästarstäderna sammanföras i

särskilda rekryterings- och utbildningssektioner. För länsrekryteringsområdenas

del avses en sådan sektion skola tillgodose rekryteringsbehovet i

hela länet men vara knuten till ett polisdistrikt, vars poliskår skall utgöra

»moderkår» för polisaspiranterna. Den nya aspirantorganisationen skall enligt

förslaget träda i verksamhet från och med den 1 januari 1962.

Av propositionen framgår vidare, att polisaspiranterna före påbörjandet

av konstapelsutbildning avses skola genomgå en grundläggande fackutbildning,

omfattande en teoretisk och en praktisk del. Den teoretiska delen

skall omhänderhas av statens polisskola och omfatta åtta veckor. Efter denna

teoretiska utbildning förutsätts polisaspiranterna skola återvända till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 136 år 1961

9

sina »moderkårer» och där genomgå den praktiska delen av den grundläggande

fackutbildningen. Denna del avses skola omfatta cirka tre månader

och bör enligt polisverksamhetsutredningens förslag i så stor utsträckning

som möjligt anordnas som utbildningstjänstgöring.

Av föredragande departementschefens i propositionen redovisade ställningstagande

till utredningens förslag rörande bestridande av kostnaderna

för den nya aspirantorganisationen framgår, att aspiranterna förutsätts skola

åtnjuta oavkortad lön under den grundläggande fackutbildningen. I sak

innebär detta ej någon nämnvärd förändring i förhållande till vad som f. n.

gäller, eftersom den grundläggande fackutbildning, som nu förekommer i

polisdistrikten i regel ej torde medföra behov av tjänstledighet för aspiranten.

Om de i det föregående redovisade förslagen genomförs, erfordras viss

ändring i 12 § I punkt 5 Pir. Den i nämnda stadgande intagna bestämmelsen

om rätt till oavkortad lön för innehavare av i personalstat upptagen

rekryteringstjänst under tiden för genomgång av konstapelsklassen vid statens

polisskola bör sålunda ändras att omfatta all rekryteringspersonal under

ledighet för genomgång av konstapelsutbildning.

D. Statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) m. m.

I fråga om SPR och kungörelsen med tilläggsbestämmelser till SPR föreligger

anledning vidtaga de ändringar, som framgår av det följande.

SPR

17 §.

Har rektor under minst 12 år i en följd innehaft ordinarie tjänst (eller

tjänster), som tillsatts medelst förordnande för viss tid, äger han enligt 4

§ b) statens pensionslöneförordning efter övergång till annan anställning i

fråga om pensionslön behandlas som om han kvarstod i tjänst inom den lönegrad,

till vilken hans närmast före övergången innehavda tjänst hört.

Detta dock under förutsättning att han ej avgår med ålderspension tidigare

än vid nedre gränsen av pensioneringsperioden för rektor stjänsten.

Förordnande å rektorstjänst kan i vissa fall, i samband med att ny förordnandeperiod

börjar, komma att avse en lägre lönegrad än den tidigare

gällande utan att fråga är om övergång till annan tjänst.

Det synes motiverat, att även i sist avsedda fall nyssnämnda garanti

i fråga om pensionslön skall gälla, om förutsättningar i övrigt föreligger

härför. De för vissa rektorer och därmed jämställda tjänstemän under 11a

i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelserna torde böra

kompletteras med en föreskrift härom.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kurigl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

Bilagan till SPR

Vid bifall till förslagen i prop. 1961: 83 skall anställningshavare vid handelshögskolan

i Göteborg ej längre omfattas av de i bilagan till SPR under

VII k) meddelade bestämmelserna.

Till följd av riksdagens beslut (prop. 1960: 124, L2U 43, rskr 340) om

sjömanshusens förstatligande skall de i bilagan till SPR under X intagna

föreskrifterna upphöra att gälla.

Kungörelsen med tilläggsbestämmelser till SPR

4 §•

I prop. 1961: 80 har framlagts vissa förslag till nya bestämmelser rörande

sjöfolks pensionering. Förslagen innebär bl. a., att från och med den 1 juli

1961 såsom en komplettering från i regel 55 till 67 års ålder till allmän tilläggspension

införes sjömanspension, som skall kunna uppgå till högst 7 200

kronor för år, räknat i penningvärdet i december 1957. Sjömanspensioneringen

har karaktär av socialförsäkring.

Vid bifall till de i förenämnda proposition framlagda förslagen bör de i

4 § 1 mom. första stycket tilläggsbestämmelserna till SPR uppräknade socialförsäkringsförmånerna

kompletteras med sjömanspension. I fråga om

denna pension bör därvid gälla samma föreskrift som den nu beträffande

allmän tilläggspension meddelade. Frågan om de närmare grunder, som

skall gälla för en samordning av tjänstepensionsförmåner enligt SPR med

sjömanspension, torde få underställas riksdagen i ett senare sammanhang.

II. Genomförandet av 1956 års principbeslut om en tjänstebostadsreform

I prop. 1956: 116 framlade Kungl. Maj :t på grundval av ett av 1952 års

tjänstebostadsutredning avgivet betänkande (SOU 1955: 30) principförslag

till ändrade riktlinjer i fråga om tillämpning av tjänstebostadstvång och i

fråga om hyressättning för tjänstebostäder. Dessa principiella riktlinjer godkändes

av riksdagen (SU 118, rskr 271). Frågan om tidpunkten för tjänstebostadsreformens

genomförande lämnades därvid öppen; ställning härtill

avsågs skola tagas först sedan erforderliga detalj föreskrifter och övergångsanordningar

utformats. Det fortsatta utredningsarbetet förutsattes — utom

i vad avsåg statsbidragsfrågorna — skola ankomma på 1952 års tjänstebostadsutredning.

Statsutskottet anförde i sitt utlåtande i ärendet att av förslagets karaktär

av principförslag torde följa, att en viss rörelsefrihet borde inrymmas åt det

fortsatta utredningsprogrammet. Även om de ledande tankegångarna i förslaget

vann statsmakternas gillande, borde detta inte uppfattas som ett rigoröst

fastläggande på alla punkter av de däri uppdragna riktlinjerna. Där

så kunde ske utan uppgivande av de ledande principerna borde alltså vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

11

detaljutformningen utrymme finnas för modifikationer i de utstakade riktlinjerna,

i den mån sådana befunnes önskvärda eller påkallade.

Principbeslutet innebär bl. a., att endast tjänstesynpunkter och icke bostadsförsörjningssynpunkter

skall tillmätas betydelse vid avgörandet av

fråga om skyldighet att bebo anvisad bostad. Sådan skyldighet skall föreligga

endast när detta är av väsentlig betydelse för de med tjänsten förenade

arbetsuppgifternas behöriga fullgörande eller eljest kräves för ett ändamålsenligt

bedrivande av verksamheten vid tjänstestället. Tjänstebostadssystemet

skall avvecklas för bl. a. folkskollärare, organister, provinsialläkare

och distriktsveterinärer samt tjänstemän vid häradsrätterna.

Avvecklingen av tjänstebostadssystemet för folkskolans lärare, nomadlärarna

och organisterna har — efter särskild utredning i statsbidragsfrågan

genom lärarbostadsutredningen och i anslutning till förslag från 1952 års

tjänstebostadsutredning — enligt beslut vid 1960 års riksdag (prop. 61, SU

105, rskr 280) genomförts den 1 oktober 1960.

Med stöd av 1956 års principbeslut samt av beslut vid 1958 års riksdag

(statsverksprop., bil. 14, SU 12, rskr 12) har Kungl. Maj:t den 18 juni 1958

förordnat om inrättande från och med den 1 juli 1958 av statens personalbostadsdelegation

såsom ett rådgivande organ för de bostadsförvaltande

myndigheterna. Delegationens närmare åligganden framgår av Kungl. Maj :ts

cirkulär till statsmyndigheterna den 29 augusti 1958 (nr 470) angående

vissa åtgärder för övergång till nytt tjänstebostadssystem m. m. Kungl.

Maj:t har, till ledning för delegationen vid översynen av hyressättningen

för tjänstebostäder, genom beslut den 14 november 1958 fastställt preliminär

bostadstvångsförteckning.

Lärarbostadsutredningen har i det betänkande Statsbidrag till

lärarbostäder (SOU 1958: 46), som anmäldes för riksdagen vid behandlingen

år 1960 av frågan om en avveckling av folkskolans tjänstebostäder,

i enlighet med erhållet uppdrag behandlat jämväl frågan om återbetalning

av statsbidrag för anskaffande av provinsialläkarbostäder. Utredningen

ansåg sig varken för lärarbostäder eller provinsialläkarbostäder

kunna förorda en generell återbetalning av de statsbidrag, som utbetalats

före tidpunkten för avskaffandet av tjänstebostadssystemet. Däremot borde

enligt utredningens mening i fråga om återbetalning bibehållas föreskrifter

av i sak samma innebörd, som de förut gällande. Återbetalning skulle sålunda

kunna ifrågakomma om bostad försåldes eller användes för annat

ändamål än som bostad för lärare respektive provinsialläkare. Utredningens

förslag biträddes vid remissbehandlingen av bl. a. statskontoret, sex länsstyrelser

och SACO. Såvitt gäller lärarbostäder har bestämmelser härom

meddelats i kungörelsen 1960: 387.

1952 års tjänstebostadsutredning har i en den 23 november 1959 avgiven

promemoria med förslag till bestämmelser om tjänstebostäder

med utförlig motivering bl. a. framlagt förslag till kungörelse

angående tjänslebostadshyra och förslag till bostadsordning. Författ
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

ningarna föreslås skola bli tillämpliga på tjänstebostäder, som avses i avlöningsreglementen,

utfärdade av Kungl. Maj:t. Bostadsordningen skulle

dock ej bli tillämplig på de prästerliga tjänstebostäderna, för vilka ecklesiastika

boställsordningen alltfort skall gälla. Utredningen förutsätter därvid,

att sistnämnda författning blir föremål för översyn och att bestämmelser

motsvarande dem, som kommer att fastställas för förvaltningen i

allmänhet, kommer att ingå i densamma.

Promemorian innehåller, såvitt nu är i fråga, jämväl förslag till övergångsregler

beträffande hyresuttaget i tjänstebostäder och de bostäder som

övergår från att vara tjänstebostäder till att bli uthyrningsbostäder, samt

förslag till kungörelse om upphävande av kungörelsen den 2 december 1921

(nr 687) angående statsbidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare

å landsbygden.

Promemorian har varit föremål för vederbörlig remissbehandling.

Statens personalbostadsdelegation har den 14 december 1960 till statsrådet

och chefen för civildepartementet överlämnat en promemoria

med förslag till kungörelse angående bränslekos tnadsgottgörelse.

Promemorian har varit föremål för vederbörlig

remissbehandling.

Viss överarbetning av de till förenämnda promemorior fogade författningsförslagen

har i anslutning till remissbehandlingen skett inom civildepartementet.

Förslag till kungörelse angående tjänstebostadshyra m.'' m. och

till kungörelse angående bränslekostnadsgottgörelse torde få fogas såsom

bilaga A och B till statsrådsprotokollet i detta ärende.

SACO, Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund och TCO.s

statstjänstemannasektion har beretts tillfälle taga del av nyssnämnda författningsförslag

och har förklarat sig ej ha något att erinra mot förslagen.

I prop. 1961: 128 angående förlängning av hyresregleringslagen m. m. har

i anledning av särskilda framställningar från byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen

framlagts förslag om sådan ändring i hyresregleringslagen

att hyreskontrollen avvecklas såvitt gäller statlig myndighets upplåtelse avlägenhet,

som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad. Förslaget

innebär, att bestämmelserna om reglering av hyran i 2—6 §§ nämnda

lag ej kommer att vara tillämpliga på statliga uthyrningsbostäder. Angivna

lagändring har förutsatts böra träda i kraft samtidigt som det nya tjänstebostadssystemet

träder i tillämpning. Härav skulle följa, att det förhållandevis

stora antal statliga tjänstebostäder på hyresreglerad ort, som då övergår

till att bli uthyrningsbostäder, icke införes under hyresregleringen.

I propositionen understryks, att förslaget ej berör hyresregleringslagens

bestämmelser om möjlighet till tvångsförlängning av redan träffade hyresavtal.

Järnvägsstyrelsen har i sin framställning, med instämmande av flera remissorgan,

föreslagit, att under en övergångstid i samband med det nya

tjänstebostadssystemets ikraftträdande den blivande statens tjänstebostads
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

13

nämnd skall ha att avgöra tvister beträffande hyressättning för statliga uthyrningsbostäder.

I propositionen förutsättes, att frågan härom får närmare

övervägas i samband med genomförandet av tjänstebostadsreformen.

Departementschefen

I prop. 1956: 116 lämnades en utförlig redogörelse för de principiella

riktlinjer i fråga om tillämpning av tjänstebostadstvång och i fråga om hyressättning

m. m. för tjänstebostäder, som avsågs skola följas vid genomförandet

av den föreslagna tjänstebostadsreformen. Angivna riktlinjer godkändes

av riksdagen.

Jag torde därför i detta sammanhang — under hänvisning jämväl till

statsutskottets förut återgivna uttalande i samband med dess behandling av

principförslaget -— kunna i huvudsak inskränka mig till att anmäla frågan

om tidpunkten och formerna för reformens genomförande. Härutöver skall

beröras allenast vissa särskilda frågor, som uppkommit efter principbeslutets

fattande eller som eljest ej omfattas av detsamma.

I principbeslutet förutsattes, att tidpunkten för reformens genomförande

icke skulle bestämmas förrän erforderliga detalj föreskrifter och övergångsanordningar

utformats. Såsom tidigare erinrats har avvecklingen av

tjänstebostadssystemet för folkskolans lärare och för nomadlärare och organister

i enlighet med beslut vid 1960 års riksdag genomförts den 1 oktober

1960. Valet av angivna tidpunkt sammanhängde med att giltighetstiden

för vissa beträffande folkskolans lärarbostäder gällande bestämmelser då

utlöpte. Beträffande reformens genomförande i övrigt har åsyftats att detta

skulle ske vid en och samma tidpunkt för samtliga berörda förvaltningsområden.

De omfattande förberedelsearbetena har främst åvilat 1952 års tjänstebostadsutredning

och den i anslutning till 1956 års principbeslut inrättade

statens personalbostadsdelegation. Arbetet har inriktats på ett genomförande

av reformen den 1 januari 1962. Enligt vad jag inhämtat har personalbostadsdelegationen

i det närmaste slutfört en allmän översyn av hyressättningen

såsom förberedelse för genomförandet av det nya systemet på personalbostadsområdet.

Förutsättningar synes nu föreligga för att reformen skall kunna genomföras

vid den tilltänkta tidpunkten. Jag förordar i anslutning härtill, att det

nya tjänstebostadssystemet sättes i kraft den 1 januari 1962.

För reformens genomförande erfordras i formellt hänseende vidtagande

av en rad olika åtgärder. I det följande skall beröras frågor om ändringar

i de statliga avlöningsreglementena, utfärdande av vissa författningar om

tjänstebostäder, meddelande av övergångsbestämmelser i olika hänseenden

samt upphävande av vissa nu gällande föreskrifter.

Vissa ändringar i Saar och övriga statliga avlöningsreglcmenten

kommer att erfordras. I Saar liksom i övriga avlönings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

reglementen utom polislönereglementet torde, samtidigt med att gällande

huvudbestämmelser om tjänstebostäder upphäves, böra införas ett huvudstadgande

om skyldighet att bebo anvisad bostad, om så är av väsentlig betydelse

ur tjänstesynpunkt, ävensom att, där ej annat föreskrives, erlägga

tjänstebostadshyra. Vissa bestämmelser om fria bostäder bör bibehållas.

I polislönereglementet, inom vars tillämpningsområde tjänstebostäder ej

längre skall förekomma, kan nu meddelade bestämmelser om tjänsteboslad

utgå.

I detta sammanhang må nämnas, att såsom förutsattes i principbeslutet

de befattningar, beträffande vilka skyldighet att bebo anvisad bostad

prövas vara av väsentlig betydelse ur tjänstesynpunkt, skall upptagas i

särskild av Kungl. Maj :t eller i förekommande fall, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

av vederbörande myndighet fastställd förteckning. Förslag till

här avsedd förteckning torde inom kort komma att avgivas till Kungl. Maj :t

av statens personalbostadsdelegation.

Närmare bestämmelser om tjänstebostäder avses skola

meddelas i tre olika författningar, nämligen en kungörelse angående tjänstebostadshyra

m. m., en kungörelse angående bränslekostnadsgottgörelse

och en bostadsordning.

Såsom framgår av det föregående har statstjänstemännens huvudorganisationer

förklarat sig ej ha något att erinra mot de förslag till lydelse av

nämnda båda kungörelser, vilka intagits såsom bilaga A och B till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Förslaget till kungörelse angående tjänstebostadshyra m. m. (bilaga A)

har upprättats i anslutning till de riktlinjer, som tidigare godkänts av riksdagen.

Bestämmelserna förutsätter sålunda ett individuellt fastställande av

hyran i varje särskilt fall. Marknadshyran skall utgöra normen för hyressättningen

men reducering skall kunna ske med beaktande av olika i 1956

års principproposition redovisade faktorer. Jämkning bör sålunda ske, om

den anvisade bostaden är onormalt stor eller om hyran icke skulle stå i

rimlig proportion till lönen. Jämväl olika omständigheter, sammanhängande

med bostadens karaktär av tjänstebostad, bör kunna föranleda en liyresreducering.

Enligt min redan i princippropositionen uttalade mening bör

den allmänna riktpunkten för hyressättningen vara den, att skyldigheten

att bebo en tjänstebostad varken skall medföra en indirekt löneförmån eller

utgöra en belastning.

Beträffande det administrativa förfarandet i samband med hyressättningen

får jag anföra följande.

De föreslagna bestämmelserna i hyreskungörelsen bygger på att myndigheten

har att besluta om tjänstebostadshyra men att beslutet skall ha

föregåtts av samråd med statens personalbostadsdelegation. Myndigheten

har vidare att delgiva delegationen sina beslut i hyresfrågor.

I anslutning härtill vill jag till en början erinra om att enligt principbeslutet

personalbostadsdelegationen förutsatts skola vara rådgivande organ

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961

jämväl beträffande hyressättningen för uthyrningsbostäder och att även såvitt

gäller beslut om hyror för dylika bostäder viss delgivningsskyldighet

ansetts böra föreligga. Myndigheterna avses skola i lämplig form underrättas

om vad som skall åligga dem i angivna hänseenden.

Jag vill vidare understryka vad som i princippropositionen uttalades om

att personalbostadsdelegationen bör kunna utfärda rekommenderande anvisningar

i fråga om hyressättningen. I frågor, som omfattas av sådana anvisningar,

skall eljest föreskrivet samråd med delegationen anses redan hava

skett.

I princippropositionen lämnades öppen frågan huruvida personalbostadsdelegationen

skulle äga besvärsrätt hos statens tjänstebostadsnämnd över

myndighets beslut i hyresfråga. Angivna spörsmål ansågs böra övervägas vid

det fortsatta utredningsarbetet. 1952 års tjänstebostadsutredning har i sin

år 1959 avgivna promemoria funnit sig icke kunna förorda en sådan anordning.

Därest myndighet mera allmänt skulle bestämma lägre hyror än

som delegationen funnit vara motiverat, borde enligt utredningens mening

delegationen hos Kungl. Maj:t anmäla detta förhållande, varefter frågan om

besvärsrätt skulle kunna upptagas till förnyad prövning. Jag delar utredningens

mening. Skulle behov av besvärsrätt uppkomma, torde Kungl. Maj :t

äga ulfärda erforderliga bestämmelser.

Jämväl förslaget till kungörelse angående bränslelcostnadsgottgörelse (bilaga

B) har utarbetats med beaktande av vad i princippropositionen anförts.

Rätt till här avsedd gottgörelse skall föreligga i fall, då tjänstebostadsinneliavaren

har att själv hålla bränsle och svara för uppvärmningen av bostaden

och denna har en lägenhetsyta, som överstiger viss i tabell angiven yta.

I princip är sist avsedda yta avvägd med beaktande av den största lägenhetsyta,

efter vilken hyressättningen må ske. Av administrativa skäl har det

ej ansetts möjligt att vid beräkning av här avsedd gottgörelse särskilja kostnaderna

för varmvattenberedning och i förekommande fall hushållsbränsle

från de egentliga uppvärmningskostnaderna.

Vid förslagets utarbetande har förutsatts att i bränslekostnad skall få

inräknas styrkta kostnader för intagning av bränsle i förrådsutrymme ävensom

för kapning av ved. Ersättning skall däremot icke utgå för eget arbete

eller för havda kostnader för eldning.

I detta sammanhang vill jag framhålla att ersättning till bostadsinnehovaren

naturligen bör utgå för anskaffat bränsle till uppvärmning av utrymmen,

som icke hör till tjänstebostaden, exempelvis expeditionsrum eller samlingslokal.

Denna ersättning är emellertid av annan natur än den i kungörelsen

avsedda ehuru den i allmänhet torde kunna framräknas på motsvarande

sätt.

Bostadsordningen avses skola utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse

med det förslag till lydelse härav, som framlagts av 1952 års tjänstebostadsutredning.

I densamma skall bl. a. inflyta vissa bestämmelser, som reglerar

förhållandet mellan myndighet och bostadsinnehavare såvilt gäller uppsägning,

avflyttning, reparationer m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

Enligt tjänstebostadsutredningens förslag skulle bostadsordningen icke

äga tillämpning å prästerliga tjänstebostäder. Utredningen förutsatte därvid,

såsom tidigare nämnts, att i ecklesiastik boställsordning skulle komma att

införas bestämmelser motsvarande de i bostadsordningen ingående. Sedan

tjänslebostadsutredningen avgivit sitl förslag har inom ecklesiastikdepartementet

särskilda sakkunniga, 1960 års ecklesiastika boställsutredning, tillkallats

att verkställa översyn av den ecklesiastika boställsförvaltningen och

framlägga förslag till ny författningsreglering på området avseende bl. a.

ecklesiastik boställsordning. I betraktande härav bör ändring nu inte vidtagas

i boställsordningen utan torde den blivande bostadsordningen, i den mån

hinder icke möter på grund av stadgande i ecklesiastika boställsordningen,

också böra gälla för de prästerliga tjänstebostäderna. Vid översynen av ecklesiastik

boställsordning torde frågan om en avgränsning mellan de båda författningarnas

ämnesområden böra uppmärksammas. Jag vill i detta sammanhang

understryka vad som i 1956 års principproposition — i anledning av

förslag om undantagande av de prästerliga tjänstebostäderna från tjänstebostadsreformen

— uttalades om angelägenheten av att tjänstebostadsfrågan

bedömdes efter enhetliga grunder för samtliga de grupper, på vilka statliga

avlöningsreglementen är tillämpliga.

I samband med reformens genomförande föreligger behov av övergångsanordningar

i olika hänseenden.

Erinras må till en början, att i anslutning till beslut vid 1960 års riksdag

vissa övergångsbestämmelser meddelats i samband med avskaffandet av

folkskolans m. fl. tjänstebostäder. Visst övergångsskydd beträffande hyresuttaget

och en på visst sätt begränsad kvarboenderätt i samband med bostädernas

övergång till uthyrningsbostäder har sålunda föreskrivits. Vidare

har möjlighet öppnats att till vederbörande länsstyrelse såsom slutinstans

hänskjuta frågor om fastställande av den hyra, som i samband med övergången

skall bestämmas för bostäderna. Ifrågavarande bestämmelser bygger

på förslag, som avgivits av 1D52 års tjänstebostadsutredning.

Tjänstebostadsutredningen har i sin förutnämnda promemoria framlagt

vissa motsvarande förslag till övergångsanordningar vid genomförande av

tjänstebostadsreformen inom övriga områden. Dylika anordningar bör enligt

utredningen ifrågakomma för den som omedelbart före reformens genomförande

innehar tjänstebostad, oavsett om bostaden bibehåller sin karaktär

av tjänstebostad eller om den övergår till att bli uthyrningsbostad.

De för innehavare av tjänstebostad, som behåller sin karaktär av dylik

bostad, föreslagna reglerna har efter en i anslutning till remissbehandlingen

gjord omredigering den utformning, som återfinnes i det såsom bilaga A

till statsrådsprotokollet intagna författningsförslaget. I sina huvuddrag innebär

bestämmelsen att, om tjänstebostadshyran med mer än 25 % överstiger

tidigare gällande hyres- eller bostadsavdrag, såsom hyra under första året

må uttagas endast det belopp, som överstiger det förutvarande avdraget med

angivna procenttal. Intill dess hyresskillnaden utjämnats skall under föl
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kangl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961

jande år uttagas en hyra, som med samma procenttal överstiger den uttagna

hyran för det närmast föregående året.

Tjänstebostadsutredningens förslag beträffande övergångsbestämmelser

för innehavare av sådan tjänstebostad, som övergår till att bli uthyrningsbostad,

innebär, att motsvarande regler om skydd beträffande hyresuttag

bör gälla som för innehavare av nyssberörda tjänstebostäder. Hyresuttagsskyddet

föreslås emellertid skola kombineras med en kvarboenderätt under

två år under förutsättning att vederbörande kvarstår i samma befattning.

Vad sålunda föreslagits kan jag i princip biträda. Avsedda föreskrifter torde,

såsom också föreslagits av utredningen, böra inflyta såsom övergångsbestämmelser

till de i detta sammanhang erforderliga ändringarna i respektive

avlöningsreglementen.

Jag torde i anslutning till denna redovisning av de övergångsbestämmelser,

som skulle ha avseende å de blivande uthyrningsbostäderna, få anknyta

till den tidigare lämnade redogörelsen för de förslag i prop. 1961: 128, som

behandlar frågan om slopande av hyreskontrollen för statsverkets uthvrningsbostäder.

Såsom därav framgår har järnvägsstyrelsen, med instämmande

av flera remissorgan, förordat, att statens tjänstebostadsnämnd under

en övergångstid i samband med tjänstebostadsreformens ikraftträdande

skall ha att avgöra tvister beträffande hyressättningen för statliga uthyrningsbostäder.

Det förutsattes i nämnda proposition, att frågan fick närmare

övervägas i samband med genomförandet av tjänstebostadsreformen.

Angivna förslag torde böra behandlas i förevarande sammanhang. Med

hänsyn till den ändring i förutsättningarna, som hyreskontrollens slopande

innebär i förhållande till underlaget för 1956 års principbeslut, finner jag

det motiverat, att till statens tjänstebostadsnämnds avgörande skall kunna

hänskjutas frågor rörande fastställande av de hyror, som med avseende å

statsverkets uthyrningsbostäder å liyresreglerad ort skall gälla från lidpunkten

för tjänstebostadsreformens ikraftträdande. En jämförelse ligger

emellertid nära till hands med den motsvarande besvärsmöjlighet, som infördes

vid avvecklingen av folkskolans tjänstebostäder och för vilken jag

nyss redogjort. Angivna bestämmelse infördes utan att skäl, motsvarande

de nu aktuella, var för handen. Med hänsyn härjämte till att angivna besvärsmöjlighet

för folkskolans område införts jämväl och främst i fråga om bostäder

på icke hyresreglerade orter, kan det enligt min mening vara anledning

överväga om en begränsning till statsverkets uthyrningsbostäder å hyresreglerad

ort bör upprätthållas. Jag finner vissa skäl tala för att en motsvarande

möjlighet i samband med reformens genomförande tillskapas jämväl

för de övriga fall, där i detta sammanhang fråga uppkommer om att

fastställa den första tillämpliga hyran. Skulle denna väg väljas, uppstår

frågan huruvida statens tjänstebostadsnämnd eller vederbörande länsstyrelse

skall fungera som besvärsinstans. Även om skäl kunde finnas att, på

sätt skedde beträffande folkskolans lärarbostäder, utnyttja den sakkunskap

och kännedom om de lokala förhållandena, som länsstyrelserna besitter, an2

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 136

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961

ser jag dock i förevarande sammanhang en centralisering böra ske av frågornas

bedömande till statens tjänstebostadsnämnd.

Jag förordar i anslutning till det anförda, att möjlighet att hänskjuta hyrestvister

till statens tjänstebostadsnämnd införes i alla de fall, då tjänstebostadsinnehavare

vid reformens genomförande kvarbor i bostad, som övergår

till att bli uthyrningsbostad. Föreskrifter härom kan lämpligen meddelas

i anslutning till de övriga övergångsbestämmelser, som avses skola gälla

för innehavare av nämnda bostäder.

Jämväl vissa andra övergångsbestämmelser kan komma att bli erforderliga

i samband med reformens genomförande.

I anslutning till vidtagandet av förut angivna åtgärder för tjänstebostadsreformens

genomförande bör vissa nu gällande föreskrifter upphävas. Sålunda

medför utfärdandet av den föreslagna kungörelsen om tjänstebostadshyra

m. m. att cirkuläret den 21 mars 1941 (nr 179) angående bestämmande

av ersättning för tjänstebostad kan upphävas. Genom den nya

bostadsordningen ersätts bl. a. kungörelsen den 30 december 1922 (nr 626)

angående tjänstebostäder i vissa statsverket tillhöriga byggnader ävensom

kungörelsen den 28 januari 1938 (nr 48) med vissa bestämmelser angående

tjänstebostäder för lärare vid statens undervisningsväsende. Såsom

förutsatts i 1956 års principbeslut bör vidare vid reformens genomförande

kungörelsen den 2 december 1921 (nr 687) angående statsbidrag för anskaffande

av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden upphöra att gälla,

därvid föreskrift bör meddelas om att hittills gällande bestämmelse om

maximihyra ej längre skall tillämpas heller beträffande bostäder, för vilkas

anskaffande statsbidrag redan utgått. Samtidigt härmed torde i anslutning

till förut redovisade förslag av lärarbostadsutredningen och 1952 års tjänstebostadsutredning

få meddelas föreskrifter om återbetalning i vissa fall av

tidigare åtnjutna statsbidrag. Behov av upphävande eller ändring av åtskilliga

andra nu gällande beslut och föreskrifter kan förutses föreligga i

samband med reformens genomförande.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de bestämmelser och

vidtaga de åtgärder i övrigt, som i enlighet med vad här förut anförts kan

erfordras i samband med tjänstebostadsreformens genomförande. Riksdagens

bemyndigande för Kungl. Maj:t torde böra utverkas att vidtaga ändringar

i de statliga avlöningsreglementena i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående anförts.

III. Vissa frågor rörande ersättning vid tjänsteresa med egen bil

Enligt 2 § 1 mom. kungörelsen 1952: 780 (senast ändrad genom SFS

1960:283) utgår resekostnadsersättning vid tjänsteresa med egen bil med

vissa i stadgandet närmare angivna belopp, uttryckta i öre per kilometer. I

2 mom. samma paragraf föreskrives att vid tjänsteresa inom Väslernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län skall utgå tilläggser
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 136 år 1961

sättning med 1 öre per kilometer under tiden den 1 juli—den 30 november

samt eljest med 2 öre per kilometer inom Västernorrlands och Jämtlands

län och 4 öre per kilometer inom Västerbottens och Norrbottens län.

I kungörelsen anges kilometerersättningar dels för mindre bil med en

tjänstevikt under 1 100 kilogram och dels för större bil med en tjänstevikt

om minst 1 100 kilogram. Resekostnadsersättning skall beräknas för

mindre bil, dock att enligt 3 § andra stycket kungörelsen medgivande för

förrättningsman att utan s. k. kostnadsjämförelse uppbära ersättning för

tjänsteresa med egen bil må avse större bil, såvida användande av sådan

bil anses oundgängligen nödvändigt för fullgörande av förrättningsmannens

åligganden. Föreligger skyldighet att enligt bestämmelserna i 4 § första

stycket allmänna resereglementet verkställa kostnadsjämförelse för varje

resa, kan sålunda ersättning för större bil icke komma ifråga. Enligt

av statens sakrevision gjorda beräkningar belöper sig statsverkets merkostnad

vid medgiven användning av större bil till en krona per mil vid 1 000

mils körning per år.

I anslutning till förslag från statens sakrevision, vilka redovisades i

prop. 1960: 136, uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den 2 december 1960

åt sakrevisionen att verkställa utredning rörande grunderna för och beräkningen

av tilläggsersättning vid tjänsteresa med egen bil i de nordligare

länen ävensom förutsättningarna för medgivande för förrättningsman

att utan kostnadsjämförelse erhålla resekostnadsersättning för tjänsteresa

med s. k. större bil.

Sakrevisionen har i skrivelse den 20 februari 1961 redovisat resultatet

av den verkställda utredningen. Av skrivelsen framgår att i anledning av

uppdraget överläggningar under hand förts med företrädare för vissa centrala

myndigheter och myndigheter i norrlandslänen. Uppgifter om kostnaderna

för bilanvändning har inhämtats vid besök hos bilverkstäder i

Luleå, Boden, Lycksele, Umeå och Östersund. I besöken har deltagit, förutom

av sakrevisionen anlitad expert, representanter för vissa personalorganisationer.

Vidare har beträffande tilläggsersättning överläggningar förts

med representanter för SACO, Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens

riksförbund och TCO:s statstjänstemannasektion. Nämnda organisationer

har även fått tillfälle att framföra sina principiella synpunkter på spörsmålet

om större bil.

Jag torde nu få anmäla sakrevisionens förslag.

Tilläggsersättning vid tjänsteresa med egen bil i de nordligare länen. I

en vid sakrevisionens skrivelse fogad, av en särskild utredningsman inom

sakrevisionen upprättad promemoria erinras om att de ersättningsbelopp,

som utgår vid tjänsteresa med egen bil, är baserade på för hela landet representativa

genomsnittliga kostnader med beaktande av de speciella törliållandcn,

som mera allmänt kan anses karakterisera tjänsteresor med

egen bil. Härav följer alt relationen mellan kostnad och ersättning vid i övrigt

lika förhållanden varierar bl. a. olika landsdelar emellan. Denna skillnad

2+ Whang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 136

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

har ansetts särskilt framträdande i de nordligare länen och har föranlett, att

sedan lång tid tillbaka där utgått tilläggsersättning till kilometerersättningarna.

De i samband med utredningen gjorda beräkningarna rörande tilläggsersättning

har grundats på inhämtade uppgifter om frekvenser och kostnader

vid bilanvändning i Norrland för de olika i den s. k. bilkalkylen ingående

posterna. Härav föranledda avvikelser i förhållande till den på genomsnittet

för hela landet grundade beräkningen (normalkalkylen) visar

bl. a., att kostnadsökningarna är störst för de fasta kostnadsposterna frakt,

försäkring och garage. Sistnämnda post innefattar även täckning för i samband

med tjänsteresa vid stark kyla uppkommande utgifter för varmgarage,

anslutning av el-motorvärmare samt tomgångskörning. Härigenom har

enligt vad sakrevisionen framhåller en av personalorganisationerna tidigare

väckt fråga om »biltraktamenten» vunnit beaktande. Av de rörliga

kostnadsposterna har för mindre bil kostnaden för bensin grundats på en

förbrukning av 1 liter/mil mot 0,95 liter/mil enligt normalkalkylen. I fråga

om posten reparationskostnader framgår av promemorian, att den till

något mer än 12 % beräknade kostnadsökningen efter förslag av personalorganisationerna

höjts till 14 %. Sistnämnda höjning motiveras av icke

direkt mätbara kostnader i samband med långa resor till och från reparationsverkstäder.

Denna kostnadspost har bl. a. påverkats av att icke belagda

eller ej oljegrusbehandlade vägar förekommer i förhållandevis stor

omfattning. Enligt uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finns

anledning räkna med att nuvarande proportion mellan bunden väg i sydligare

delar av landet respektive i Norrland även på längre sikt blir bestående.

De kostnadshöjande faktorerna har vid den verkställda undersökningen

befunnits vara i stort sett mera framträdande i inlandet än i kustlandet,

liksom de också är mera kännbara i områdets nordliga delar än i dess

sydliga.

Statens sakrevision föreslår, att tilläggsersättning liksom hittills skall

utgå vid resor inom de fyra nordligaste länen. Revisionens förslag beträffande

tilläggsersättningarnas storlek innebär, att vid resa inom samtliga

fyra län under hela året skall utgå ersättning med 2 öre per kilometer och

att därutöver under tiden den 1 december—den 30 juni vid resa inom Västerbottens

och Norrbottens län skall utgå ytterligare ersättning med 2 öre

per kilometer.

I förhållande till beloppen av nu utgående tilläggsersättningar innebär förslaget

en höjning inom samtliga fyra län med 1 öre per kilometer under

tiden den 1 juli—den 30 november. Förslagets förverkligande beräknas, därest

till utgångspunkt tas en över året jämnt fördelad medelkörlängd av 1 000

mil per år, medföra en kostnadsökning av i runt tal 90 000 kronor per år.

Såsom eu följd av att de föreslagna tilläggsbeloppen grundats på ett faktiskt

underlag kommer å andra sidan vissa poster i normalkalkylen att något

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

sänkas. Dessa sänkningar påverkar dock ej i dagsläget storleken av utgående

kilometerersättningar.

Personalorganisationerna liar förklarat sig godtaga det framlagda förslåget.

Förutsättningarna för medgivande att erhålla resekostnadsersättning för

tjänsteresa med s. k. större bil. I den vid sakrevisionens skrivelse fogade

promemorian har uppdragits vissa allmänna riktlinjer beträffande förutsättningarna

för medgivande att erhålla resekostnadsersättning för tjänsteresa

med större bil. Härvid har till utgångspunkt tagits dels en jämförelse

mellan de egenskaper, som kännetecknar mindre respektive större bilar, dels

ock de speciella betingelser, som kan föranleda behov av större bil. Sammanfattningsvis

framhålles i promemorian att, även om större och tyngre bilar

i allmänhet är överlägsna i fråga om bekvämlighet, den mindre bilens

prestanda kan anses vara otillräckliga endast under vissa särskilda förhållanden.

Som exempel på dylika förhållanden anges långa dagsresor, svåra

yttre betingelser, krävande tjänsteuppdrag och bogsering av släpvagn med

tungt bagage. Dessa faktorer anses dock endast i undantagsfall var för sig

göra sig så starkt gällande, att mindre bil ej lämpligen kan begagnas. Begagnande

av större bil mot ersättning torde därför i regel böra förutsätta,

att en kombination av särskilda förhållanden är för handen och att de förekommer

med en viss frekvens.

I promemorian anföres vidare, att den nuvarande bestämningen av begreppet

större bil — en tjänstevikt av minst 1 100 kilogram icke utgör

någon garanti för en önskvärd större kapacitet hos fordonet. Vikten är

endast en av de komponenter, som härvidlag kan vara avgörande. Det har

emellertid visat sig att det skulle vara förenat med betydande svårigheter

att genom tekniska data etc. åstadkomma en mera tillfredsställande definition

av begreppet större bil. I promemorian föreslås, att myndighetens prövning

i här ifrågavarande ärenden skall omfatta jämväl fragan, huruvida

viss föreslagen biltyp kan godtagas såsom större bil.

Enligt 2 § 3 mom. förenämnda kungörelse kan myndighet under vissa förutsättningar

tillerkänna förrättningsman särskild transportkostnadsersättning.

För medgivande av sådan ersättning med högre belopp än normalbeloppet

krävs att myndigheten haft samråd med statens sakrevision. I promemorian

föreslås att ett liknande samrådsförfarande skall föreskrivas i fråga

om myndighets medgivande för förrättningsman att utan kostnadsjämförelse

erhålla ersättning för tjänsteresa med större bil. Som samrådsmyndighet

föreslås riksrevisionsverket. Samrådsskyldigheten bör enligt vad som

uttalas i promemorian avse varje beslut om medgivande och varje byte av

större bil efter den 1 juli 1961.

Sakrevisionen delar dessa i promemorian framförda synpunkter. Revisionen

finner det angeläget, att den i promemorian föreslagna samrådsskvldigheten

införes. I avvaktan på erfarenheter av samrådsförfarande! föreslås

i övrigt ej någon ändring i kungörelsens bestämmelser. Sakrevisionen framhåller

avslutningsvis, att — även om det är vanskligt att förutse resultatet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

av en på förordade principer grundad prövning — de uppgifter, som inhämtats

om motiven för lämnade medgivanden beträffande större bil, tyder på

att en viss begränsning av antalet medgivanden kan komma i fråga.

Personalorganisationerna har förklarat sig godtaga sakrevisionens förslag

om samrådsförfarande.

Departementschefen

Det ankommer på Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om ersättning för

tjänsteresa med egen bil. Vid tidigare tillfällen, då ändringar i bilersättningskungörelsen

varit aktuella, har emellertid de tilltänkta ändringarna redovisats

för riksdagen. I analogi härmed får jag nu för riksdagens kännedom i

korthet redovisa mitt ställningstagande till de av sakrevisionen framlagda

förslagen.

Jag delar sakrevisionens uppfattning att tilläggsersättning alltjämt bör utgå

vid tjänsteresa inom de fyra nordligaste länen och finner mig även kunna

godtaga de föreslagna ersättningarna.

Sakrevisionen har föreslagit, att myndighets beslut i fråga om medgivande

att uppbära ersättning för användande av större bil skall föregås av samråd

med riksrevisionsverket. Med hänsyn till vikten av att åstadkomma

största möjliga enhetlighet vid bedömningen av här avsedda frågor finner

jag mig kunna godtaga detta förslag.

Sakrevisionen har vidare föreslagit, att myndighets prövning av ansökan

om här avsett medgivande skall omfatta jämväl den typ av bil, med vilken

tjänsteresorna företas. Enligt sakrevisionens mening bör en förutsättning

för medgivande till ersättning, beräknad efter normerna för större bil, vara

att bilen i fråga på ett påtagligt bättre sätt än bilar, hänförliga till kategorien

mindre bil, tillgodoser de med användningsförhållandena i det speciella

fallet förenade kraven. Med hänsyn till de merkostnader för statsverket, som

uppkommer genom utgivande av ersättning för användande av större bil,

finner jag det vara angeläget att angivna synpunkter vinner beaktande. Sakrevisionen

har på denna punkt ej föreslagit någon ändring i bilersättningskungörelsen.

Avsikten synes vara att frågan om beaktande av biltypens lämplighet

för användningsförhållandena skall ingå i samrådsförfarandet. Anledning

synes mig därför saknas att i detta sammanhang ingå på formerna för

prövningen eller de närmare bedömningsgrunderna.

IV. Ersättning till vissa deltagare i kurser i företagsdemokrati m. m.

Enligt cirkulär till statsmyndigheterna den 30 maj 1958, nr 384, må myndighet

medge statlig befattningshavare, som är ledamot (suppleant) i samarbets-

eller företagsnämnd eller är företagsombud (suppleant för ombud),

ratt att vid deltagande i kurs i företagsdemokrati in. in. dels bibehålla oavkortad

lön under tre dagar jämte, i förekommande fall, erforderlig restid,

dels ock vid resor från hemorten till kursorten och åter uppbära resekost
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

23

nadsersältning och traktamente såsom vid tjänsteresa enligt allmänna resereglementet.

Motsvarande gäller för sådan sekreterare i samarbets- eller företagsnämnd,

som ej är ledamot i nämnden, under förutsättning dock att han

är tjänsteman med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

Bestämmelserna i cirkuläret har meddelats av Kungl. Maj :t med

stöd av riksdagens vid skilda tillfällen givna bemyndiganden (rskr 1950: 169,

1955: 306 och 1958: 250).

Under tiden 27—29 april 1960 anordnade civildepartementet en kurs i företagsdemokrati

för bl. a. ledamöter i företagsnämnden vid länsarbetsnämnden

i Jönköpings län. En av de i kursen deltagande ledamöterna var vice

ordföranden i länsarbetsnämnden, vilken ej innehade statsanställning. I

skrivelse den 15 juli 1960 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt bl. a. att

Kungl. Maj :t måtte tillerkänna denne ledamot ersättning för förlorad arbetsinkomst

under tiden för deltagande i kursen med sammanlagt 270 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det oegentligt, att privatanställd ledamot

i statlig företagsnämnd i ersättningshänseende är sämre ställd än ledamot

som är statsanställd. Styrelsen anför härutöver bl. a. följande.

I vart fall vice ordförande och ledamöter i länsarbetsnämnd, tillika i regel

länsarbetsnämndens representanter i företagsnämnden, är emellertid ofta

anställda i privat tjänst eller är egna företagare. Till följd härav måste det

naturligen inträffa, att även sådan representant blir utsedd att deltaga i

kurser i företagsdemokrati in. in. Enligt styrelsens uppfattning bör likväl även

dylik företagsnämndsledamot kunna erhålla ersättning för den arbetsinkomst,

som han kan komma att förlora när han deltar i sådan kurs.

Nu ifrågavarande problem torde kunna bli aktuellt även framdeles och

jämväl för andra statliga myndigheter med lekmannarepresentation. Med

hänsyn härtill synes det styrelsen ändamålsenligt, att ovan nämnda cirkulär

kompletteras med en bestämmelse som medger myndighet att besluta om

ersättning åt företagsnämndsrepresentant i fall som förevarande. Styrelsen

vill i sammanhanget erinra om liknande föreskrift i punkt 6 fjärde stycket i

bestämmelser angående företagsnämnder m. m. inom statsförvaltningen, intagna

i Kungl. Maj :ts cirkulär den 19 december 1958 (SFS nr 662).

Med stöd av det anförda hemställer styrelsen om sådan komplettering av

cirkuläret 1958: 384, att myndighet tillerkännes rätt att avgöra om och i

vad mån ersättning vid deltagande i kurs i företagsdemokrati och därmed

sammanhängande ämnen skall utgå av myndighetens medel till sådan företagsnämndsledamot

(suppleant), som icke är statlig befattningshavare.

Jag har ingen erinran mot att myndighet på sätt arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagit medgives rätt att besluta om ersättning åt sådan ledamot (suppleant)

i företagsnämnd, som ej är statsanställd. Medgivandet bör enligt min

mening omfatta även sådan sekreterare i företagsnämnd, som ej är ledamot

av nämnden och ej är underkastad statliga avlöningsbestämmelser.

I cirkuläret 1958: 384 bör i enlighet härmed intagas föreskrift om rätt för

myndighet att avgöra om och i vad mån ersättning skall utgå av myndighetens

medel till sådan icke statsanställd deltagare i kurs i företagsdemokrati,

som är ledamot, suppleant eller sekreterare i företagsnämnd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

Det torde kunna förekomma att en person, som ej är ledamot, suppleant

eller sekreterare i företagsnämnd, i någon av dessa egenskaper ingår i underkommitté

till företagsnämnden. Med nuvarande utformning av bestämmelserna

kan sådan person vid deltagande i kurs i företagsdemokrati ej erhålla

någon av de förmåner, som avses i cirkuläret. För att öppna möjlighet

härtill bör meddelas en föreskrift innebärande att vad i cirkuläret sägs om

samarbets- eller företagsnämnd även skall avse underkommitté till företagsnämnd.

Därest riksdagen godkänner vad sålunda föreslagits, torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att besluta om ersättning för förlorad arbetsinkomst

åt den i arbetsmarknadsstyrelsens framställning avsedda företagsnämndsledamoten.

Om framdeles ytterligare ändringar av bestämmelserna i cirkuläret 1958:

384 skulle visa sig erforderliga, torde det — om riksdagen ej har något däremot

att erinra -— ankomma på Kungl. Maj :t att besluta härom, såsom f. n.

gäller i fråga om de i cirkuläret den 19 december 1958 (nr 662) angående

företagsnämnder in. in. inom statsförvaltningen intagna ersättningsbestämmelserna.

V. Förbättring av vissa skadeståndslivräntor

Staten utger i vissa fall ersättningar av skadeståndsnatur till personer,

som fått sin arbetsförmåga helt eller delvis nedsatt på grund av olycksfall

eller yrkessjukdom m. m., och till efterlevande makar till personer, som

avlidit av sådan anledning.

Rätten till ersättning i fall av angivna slag har vanligen grundats genom

dom eller dom i förening med riksdagsbeslut eller enbart genom sådant beslut,

stundom även genom avtal eller avtal i förening med riksdagsbeslut. Å

förenämnda ersättningar kan tillägg utgå enligt av riksdagen fastställda

grunder.

Systematiskt indelas ifrågavarande ersättningar med hänsyn till metoden

för ersättningsbeloppens beräkning i två huvudgrupper, typ I och typ II.

Typ I omfattar ersättningar, som av riksdagen fastställts att utgå enligt

grunderna för 1901 års olycksfallsersättningslag eller 1916 års olycksfallsförsäkringslag

eller någon av militärersättningsförordningarna eller annan

författning inom hithörande områden, ävensom ersättningar bestämda till

ungefärligen det belopp, varmed de vid tillämpning av sådan författning

skulle ha utgått.

Typ II omfattar övriga av riksdagen fastställda ersättningar samt ersättningar,

som fastställts i annan ordning.

Storleken av här ifrågavarande ersättningar regleras för närvarande genom

Kungl. Maj :ts brev den 30 december 1955 till riksförsäkringsanstalten

angående tillägg till vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall

eller yrkessjukdom m. m.

Enligt föreskrifterna i nämnda brev skall å skadestånd av typ I tillägg ut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

25

gå med så stort belopp, att skadestånd och tillägg tillsammans motsvarar

vad som skulle ha utgått, därest omreglering skett enligt endera av två författningar,

nämligen förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering

av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, i dess lydelse jämlikt förordningen den 3 juni 1955 (nr

363) samt förordningen den 17 juni 1955 (nr 470) angående omreglering av

vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m. m.

Härigenom har skadestånd av typ I förbättrats i samma mån som författningsenliga

ersättningar i fall av militärskada respektive olycksfall i arbete,

inträffade före den 1 januari 1955.

Å skadestånd av typ II utgår enligt en i brevet intagen särskild tabell procentuella

tillägg. Tilläggen är graderade efter skadans svårighet på så sätt,

att skadade med över 75 procent invaliditet som regel erhåller full kompensation

för levnadskostnadsökningen intill år 1953, medan till skadade

med över 50 men högst 75 procent invaliditet utgår tre fjärdedels och till

skadade med 30—50 procent invaliditet halv sådan kompensation. Tilläggen

förbehålles skadade med minst 30 procent invaliditet. Tilläggen utgår endast

till 67 års ålder. Efterlevande makar jämställes med avseende å rätt till tilllägg

med skadade med 30—50 procent invaliditet.

Statskontoret och riksförsäkringsanstalten har år 1960 i remissutlåtanden

över en till Kungl. Maj :t ingiven ansökning ifrågasatt viss omreglering av

äldre skadeståndslivräntor.

Kungl. Maj:t uppdrog genom beslut den 20 januari 1961 åt riksförsäkringsanstalten

att verkställa utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med

förslag angående förbättring från och med den 1 juli 1961 av här förut avsedda

ersättningar av typ II.

Riksförsäkringsanstalten har i en den 24 februari 1961 dagtecknad skrivelse

redovisat resultatet av den begärda utredningen. Ämbetsverket erinrar

inledningsvis om att genom 1955 års omregleringsbestämmelser ersättningar

av typ I i förekommande fall har erhållit en kompensation, som i regel ej

kommit andra till typ II hänförliga fall till del än sådana, där en författningsenlig

livränta utgår vid sidan av skadeståndet. Anstalten anför vidare.

Nu förevarande uppdrag tar sikte på att i ersättningshänseende bringa

typfallen II i paritet med till typ I hänförliga fall. Typfallen II skola alltså

ej erhålla en bättre ställning än fall enligt typ I, varav följer, att hänsyn ej

skall tagas till den försämring av penningvärdet, som inträtt på senare år.

Med nu angivna målsättning synas omregleringsbestämmelserna med vederbörliga

ändringar böra göras tillämpliga å av omregleringarna tidigare

oberörda fall tillhörande typ II.

Riksförsäkringsanstalten uttalar att man vid en omreglering av ifrågakommande

till typ II hänförliga ersättningar i första hand torde ha att i behövlig

mån reducera den till grund för skadeståndet liggande arbetsförtjänsten

till belopp, som vid tiden för olycksfallets inträffande utgjorde maximibelopp

enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Omreglering bör därefter

ske i enlighet med bestämmelserna i omregleringsförfattningarna. I den mån

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

det vid omregleringen visar sig, att den ersättningsberättigade därigenom

skulle erhålla en förbättring i ersättningsförmånerna, skulle han tillerkännas

ett häremot svarande tillägg. Därest hittillsvarande förmåner är fördelaktigare,

skulle han få bibehållas vid dessa.

Enligt ämbetsverkets mening kan frågan i vad mån från annan statlig

myndighet än riksförsäkringsanstalten utgående ersättningar kommer att

förbättras icke avgöras utan närmare undersökning i de enskilda fallen.

En sådan undersökning måste enligt verkets uppfattning komma till stånd

innan nya föreskrifter utfärdas i ämnet. Ämbetsverket är berett att efter

härom av Kungl. Maj :t meddelat uppdrag infordra uppgifter och vidta

nämnda undersökning.

Statskontoret, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen och

vattenfallsstyrelsen har i avgivna remissutlåtanden över riksförsäkringsanstaltens

förslag förklarat sig icke ha funnit anledning till erinran mot förslaget.

Statskontoret framhåller emellertid att, eftersom samordning i egentlig

bemärkelse av ifrågavarande ersättningar icke sker med folkpension eller

annan pension av statsmedel, det av organisatoriska och — för delegationen

för pensionsutbetalning — av arbetstekniska skäl synes naturligast, att riksförsäkringsanstalten

övertager utbetalningsansvaret och även verkställer den

föreslagna omregleringen beträffande de ifrågavarande ersättningar, som

nu utgår från annan myndighet.

Departementschefen

Den omreglering, som år 1953 genomfördes beträffande skadeståndslivräntor

som staten utger, omfattade både sådana livräntor som utgick enligt

grunderna i vissa författningar inom yrkesskadelagstiftningen och andra

livräntor.

Den år 1955 beslutade omregleringen av lagförmåner omfattade däremot

ej skadeståndslivräntor av sistnämnda slag. Tillräckliga skäl ansågs då icke

föreligga för en omreglering av dessa. Enligt min mening bör åtgärder nu

vidtas för att utjämna förefintliga nivåskillnader mellan de olika slagen av

livräntor. I sådant syfte bör de tidigare ej omreglerade livräntorna fr. o. m.

den 1 juli 1961 omregleras enligt i princip samma grunder, som tillämpas

för övriga livräntor.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, som lämnats utan erinran av remissmyndigheterna,

synes mig vara ägnat att i görlig mån åstadkomma en utjämning

av skillnaderna.

Jag finner statskontorets förslag i fråga om det administrativa handhavandet

av hithörande arbetsuppgifter beaktansvärt och avser att, i den mån

förutsättningar för dess genomförande befinnes föreligga, anmäla frågan därom

för Kungl. Maj :t.

Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att med giltighet från och

med den 1 juli 1961 genomföra de avsedda åtgärderna torde böra inhämtas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

27

VI. Pensionsrätt för vissa personer

Jag torde nu få anmäla frågor om pensionsrätt för vissa personer.

Ingenjören vid statens hantverbsinstitut M. A. Milton

Ingenjören M. A. Milton, som är född den 19 juli 1894, var under tiden

12 februari 1942—30 juni 1953 anställd vid statens bränslekommission. I

samband med avvecklingen av kommissionen övergick Milton den 1 juli

1953 till anställning vid riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och

den 20 augusti 1953 från riksnämnden till anställning vid den icke statligt

reglerade men med bidrag av statsmedel uppehållna verksamheten vid statens

hantverksinstitut, där han fortfarande är anställd. Miltons övergång till

anställning vid institutet föranleddes av att de arbetsuppgifter, som åvilat

honom vid kommissionen, överflyttats till institutet. Under i genomsnitt 6

månader om året av tidsperioden 20 augusti 1953—30 juni 1957 har Milton

fullgjort sådana uppgifter, som tidigare ålegat honom i hans anställning

hos statens bränslekommission. Avlöningen härför har bestritts av medel

ur fonden för försöks- och forskningsverksamhet på bränsleområdet. För

den övriga tjänstgöringen vid institutet har avlöning utgått av de medel,

som stått till förfogande för institutets normala kursverksamhet.

År 1950 hade Milton — räknat fr. o. m. den 1 juli 1948 — tillerkänts pensionsrätt

jämlikt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 537) med föreskrifter

angående pensionering av vissa befattningshavare vid statens krisorgan. Miltons

anställning hos hantverksinstitutet har fr. o. m. den 1 juli 1957 registrerats

hos statens pensionsanstalt och därigenom blivit förenad med

statlig pensionsrätt. Tiden 20 augusti 1953—30 juni 1957 får enligt beslut

av pensionsanstalten tillgodoräknas honom under förutsättning att engångsavgift

erlägges. Så har hittills icke skett.

Milton har hos Kungl. Maj :t anhållit att krispensionsbestämmelserna

måtte få tillämpas på hans anställning vid hantverksinstitutet under sistnämnda

tidsperiod.

Statens hantverksinstitut har i sitt utlåtande i ärendet såsom anledning

till att Miltons pensionsfråga icke förrän den 1 juli 1957 ordnats genom

registrering hos pensionsanstalten angivit det förhållandet, att institutet i

ovisshet om verksamhetens fortsättande icke ansett sig kunna bereda Milton

en mera stadigvarande anställning. Förutsättningar härför hade dock

sedermera uppstått. Institutet, som uppgivit sig i avsaknad av medel ej

kunna erlägga engångsavgift, tillstyrker ansökningen med framhållande

härvid av sambandet mellan Miltons arbetsuppgifter vid institutet och vid

statens bränslekommission.

Statens pensionsanstalt tillstyrker också bifall till framställningen. Enligt

anstalten kunde såsom en alternativ form för lösande av pensionsfrågan

övervägas, att Milton får tillgodoräkna nämnda lid för pension genom att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

statsbidrag beviljas till engångsavgiften. Med hänsyn till nu gällande system

för finansiering av verksamheten vid institutet vill dock pensionsanstalten

för sin del ogärna tillstyrka en sådan bidragsgivning.

Statskontoret har i utlåtande över ansökningen förklarat sig icke ha något

att erinra mot att statsbidrag medgives till hälften av de ifrågasatta engångsavgifterna.

Ämbetsverket finner sig däremot svårligen kunna tillstyrka, att

sådant bidrag lämnas till engångsavgifter avseende tid, under vilken avlöning

åtnjutits av kursverksamhetsmedel.

I betraktande av att Milton övergick till statens hantverksinstitut i samband

med att hans arbetsuppgifter överflyttades dit, synes det mig skäligt,

att den tid han före anställningens registrering var anställd hos hantverksinstitutet

och sysslade med nämnda arbetsuppgifter tillgodoräknas honom

i pensionshänseende. Jag föreslår, att tillgodoräkning medgives på sådant

sätt, att Milton beträffande de delar av tidsperioden 20 augusti 1953—30 juni

1957, under vilka han varit sysselsatt med de överflyttade uppgifterna, med

beaktande av tjänstgöringens omfattning bibehålies vid pensionsrätt enligt

krispensionsbestämmelserna. Huruvida angivna tidsperiod i övrigt skall få

tillgodoräknas torde få bli beroende av om engångsavgift erlägges.

Rektorn vid sociala barnavårdsseminariet W. Isberg

Riksdagen beslöt år 1956 (prop. 157, SU 120, rskr 273) bemyndiga Kungl.

Maj :t att besluta om personlig pensionsrätt i anknytning till SPA-reglementet

för rektorn vid sociala barnavårdsseminariet H. Wanre. Den avsedda

pensionsrätten har sedermera i enlighet med allmänt riksdagsbemyndigande

(prop. 1959: 151, SU 110, rskr 258) ersatts av en till SPR anknuten personlig

pensionsrätt.

Styrelsen för sociala barnavårdsseminariet har i skrivelse den 25 januari

1961 meddelat, att Wanre den 14 september 1960 avgått från sin anställning

och efterträtts av rektorn tillika skolchefen vid det obligatoriska skolväsendet

i Värmdö kommun W. Isberg. Denne är tjänstledig från sistnämnda

anställning till och med den 30 juni 1961 och avgår då från densamma. Seminariestyrelsen

hemställer om medgivande för Isberg att även efter utgången

av juni 1961 kvarstå med statlig pensionsrätt som om han vore anställd

vid det obligatoriska skolväsendet.

Socialstyrelsen och statens pensionsanstalt tillstyrker, att pensionsrätt beredes

Isberg. Pensionsanstalten uttalar vidare, att pensionsrätten tills vidare

bör vara personlig, därest ej resultatet av den pågående SP A-utredningen

skulle föranleda annat, och förutsätter avgiftsberäkning enligt särskilda

grunder.

Samma skäl som år 1956 föranledde riksdagsbeslut om personlig pensionsrätt

för den dåvarande rektorn vid sociala barnavårdsseminariet mot

särskilda huvudmansavgifter synes mig tala för att sådan rätt på motsvarande

villkor beredes den nuvarande rektorn W. Isberg.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

29

Pension i vissa fall i samband med civilförsvarets omorganisation

Med stöd av riksdagens bemyndigande (skr. 1948: 448) kan Kungl. Maj :t

från anslaget Diverse pensioner och understöd m. m. bevilja s. k. riksdagspensioner

till f. d. anställningshavare i statens tjänst.

Under innevarande budgetår har i två fall sådan pension med stöd av

bemyndigandet beviljats personer, som i samband med civilförsvarets omorganisation

blivit övertaliga och som därvid icke fyllt de i fråga om tjänstår

och levnadsålder stadgade förutsättningarna för förtidspension enligt SPR.

Vad sålunda förekommit har jag ansett böra bringas till riksdagens kännedom.

Hemställan

Vad jag i det föregående under I A och D samt IV och V förordat bör i

princip träda i kraft den 1 juli 1961, medan vad som förordats under I B och

C samt II bör träda i kraft den 1 januari 1962. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser, som kan befinnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att

1) i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

föreslagits vidtaga ändringar i med stöd av riksdagens

beslut utfärdade avlönings- och pensionsförfattningar, samt

2) meddela de föreskrifter och vidtaga de åtgärder i övrigt,

som erfordras för genomförande av de framlagda förslagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C.-E. Mellgård

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

Bilaga A

Förslag

till

kungörelse angående tjänstebostadshyra, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna kungörelse äger tillämpning beträffande tjänstebostad, som avses

i avlöningsreglemente utfärdat av Kungl. Maj :t och för vilken tjänstebostadshyra

skall utgå.

2 §.

Såsom tjänstebostad bör anvisas bostad, vilken i fråga om storlek och beskaffenhet

i övrigt motsvarar eller i varje fall icke avsevärt avviker från vad

som i orten är normalt för personer i tjänstemannens löneläge.

Tjänstebostad omfattar icke garage.

^ 3 §.

Det ankommer, dar ej annat särskilt stadgas, på den myndighet, under

vars förvaltning tjänstebostaden står, att meddela beslut om hyran för densamma.

4 §•

Tjanstebostadshyran skall motsvara vad en likvärdig bostad betingar i

orten. Därest bostaden ej uppfyller de i 2 § angivna villkoren eller särskilda

_rballanden sammanhängande med bostadens karaktär av tjänstebostad

därtill föranleda, ma dock jämkning av hyran ske i den omfattning, som prövas

skälig.

I tjanstebostadshyran ingår i förekommande fall ersättning för bostadens

uppvärmning och förseende med varmvatten.

5 §.

1 mom. Innan tjänstebostadshyran vid anvisande av tjänstebostad bestämmes

eller beslut pa initiativ av myndigheten meddelas om ändring av

sådan hyra, skall samråd äga rum med statens personalbostadsdelegation

och tjänstemannen beredas tillfälle att yttra sig över den hyra, som avses

skola utgå för bostaden.

Beslut om tjänstebostadshyra skall delgivas tjänstemannen, som, där ej

hyran överensstämmer med av honom tidigare godkänt hyresförslag, har att

inom förelagd tid skriftligen meddela myndigheten huruvida han åtnöjes

med beslutet eller icke. Meddelar tjänstemannen, att han icke åtnöjes med

beslutet, skall frågan om tjänstebostadshyran av myndigheten hänskjutas till

statens tjänstebostadsnämnd.

Myndighets beslut om ändring av tjänstebostadshyra skall i här ovan avsedda

fall gälla från och med månaden efter den, då beslutet meddelades,

eller den senare dag myndigheten bestämmer.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr i36 år 1961

2 mom. Önskar tjänsteman erhålla ändring av gällande tjänstebostadshyra,

skall han göra framställning härom till vederbörande myndighet, som,

innan beslut i ärendet fattas, har att samråda med statens personalbostadsdelegation.

Ätnöjes tjänstemannen icke med beslutet, äger han med angivande

av de skäl han önskar åberopa skriftligen underställa frågan statens

tjänstebostad snämnd.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. föreskrives beträffande ordningen för ärendes

handläggning ävensom vad där sägs om prövning genom statens tjänstebostadsnämnd

skall såvitt gäller ändring av ersättning för bostads uppvärmning

och förseende med varmvatten tillämpas allenast om ändringen avser

de grunder, efter vilka ersättningen beräknas.

6 §•

Myndighets beslut om tjänstebostadshyra länder till efterrättelse utan

hinder av att frågan hänskjutits till statens tjänstebostadsnämnd.

Över tjänstebostadsnämndens beslut i ärende, som avses i denna kungörelse,

må talan icke föras.

7 §-

Beslut om tjänstebostadshyra skall av vederbörande myndighet delgivas

statens personalbostadsdelegation.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1962, dock skola föreskrifterna

i densamma gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras

för de nya bestämmelsernas tillämpning efter ikraftträdandet. Genom

kungörelsen upphäves Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna

den 21 mars 1941 (nr 179) angående bestämmande av ersättning för tjänstebostad.

För tjänsteman, som den 31 december 1961 innehar tjänstebostad, skall

under innehav därefter av samma tjänstebostad övergångsvis gälla följande.

Överstiger den i anslutning till kungörelsens ikraftträdande bestämda

tjänstebostadsbyran för månad med mera än tjugufem procent det hyresavdrag

(bostadsavdrag), som tjänstemannen fått vidkännas för december 1961,

skall under år 1962 såsom månadshyra utgå det belopp, som överstiger nyssnämnda

avdrag med angivna procenttal. Kvarstår därefter någon del av angivna

hyresskillnad, skall, intill dess denna utjämnats, gälla följande. Under

varje särskilt år skall såsom månadshyra utgå det belopp, som med

tjugufem procent överstiger hyran för närmast föregående år, där ej den

vid ingången av visst år kvarstående hyresskillnaden skulle utjämnas redan

genom uttagande av en lägre månadshyra. Under sist avsedda år skall såsom

månadshyra utgå den närmast dessförinnan tillämpliga månadshyran, ökad

med det kvarstående skillnadsbeloppet ävensom i förekommande fall beloppet

av inträffad böjning av den ursprungliga tjänstebostadshyran, dock

högst så stor del av höjningsbeloppet att den sammanlagda höjningen av

månadshyran icke överstiger tjugufem procent. Därest ersättning för garage

innefattas i hyresavdraget (bostadsavdraget) för december 1961 eller förmån

av fritt garage då åtnjutes, skall vid beräkningen av hyresskillnaden

till tjänstebostadshyran läggas avtalad hyra för garaget. Hänsyn skall vid

ovan avsedda beräkningar icke tagas till uppvärmnings- och varmvattenkostnader.

Sådan höjning av tjänstebostadshyra, som föranletts av vidtagna förbättringar

i bostadens standard, må uttagas oberoende av vad i föregående

stycke föreskrives.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

Bilaga B

Förslag

till

kungörelse angående bränslekostnadsgottgörelse

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna kungörelse äger tillämpning beträffande tjänstebostad, som avses i

avlöningsreglemente utfärdat av Kungl. Maj :t och för vilken tjänstebostadshyra

skall utgå.

2 §•

Innehavare av tjänstebostad, vilken har att ombesörja uppvärmning av

bostaden, äger, där bostadens lägenhetsyta överstiger i efterföljande tabell

angiven yta, såsom bidrag till täckande av havda bränslekostnader erhålla

ersättning (bränslekostnadsgottgörelse) för den del därav, som hänför sig

till den överstigande ytan.

Tjänstemannens

Bränslekostnadsgottgörelse utgår för den yta, var-

lönegrad

med lägenhetsytan överstiger nedan angivet antal

kvadratmeter

A 1—10

75

11—17

90

18—22

110

23—25

140

26

B 1—

180

Upplåter tjänsteman under längre tid mot hyra utrymme i tjänstebostaden,

må bränslekostnadsgottgörelsen nedsättas efter vad som prövas skäligt.

3 §•

Räkning å bränslekostnadsgottgörelse för bränsleår (1 juli—30 juni)

skall, åtföljd av verifikationer å kostnaderna för anskaffat bränsle, snarast

efter bränsleårets slut och senast den 1 oktober av tjänstemannen ingivas till

vederbörande myndighet.

Avflyttar tjänsteman, som enligt 2 § är berättigad till bränslekostnadsgottgörelse,

från tjänstebostad under bränsleåret, skall snarast efter avflyttningen

räkning företes å tjänstemannen tillkommande gottgörelse. Vid avflyttningen

förrådshållet bränsle skall inlösas av myndigheten till belopp,

som motsvarar tjänstemannens kostnader för detta bränsle.

4 §•

Kunna vederbörande myndighet och tjänstemannen icke enas om bränslekostnadsgottgörelsens

storlek, skall frågan av myndigheten hänskjutas i vad

gäller prästerlig tjänstebostad till stiftsnämnden och beträffande annan

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1961

33

tjänstebostad till statens tjänstebostadsnämnd. över stiftsnämnds eller tjänstebostadsnämndens

beslut må talan icke föras.

5 §•

Där ej annat särskilt stadgas, skall vid kungörelsens tillämpning med vederbörande

myndighet förstås den myndighet, som skulle haft att ombesörja

tjänstebostadens uppvärmning, därest denna skyldighet ej åvilat tjänstemannen.

Denna kungöreise träder i kraft den 1 januari 1962.

Bränslekostnadsgottgörelse för bränsleåret 1961/62 till präst, som omedelbart

före och efter kungörelsens ikraftträdande innehar samma tjänstebostad,

utgår med det belopp, som skulle hava ifrågakommit, om kungörelsen

varit gällande från bränsleårets början.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr t36 år 1961

Innehållsförteckning

I. Vissa ändringar i avlöningsreglementena och statens allmänna

tjänstepensionsreglemente m. m......................... 3

A. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) m. m......... 3

B. Prästlönereglementet (Pr) .............................. 8

C. Polislönereglementet (Pir).............................. 8

D. Statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) m. m. .. 9

II. Genomförandet av 1956 års principbeslut om en tjänstebostads
reform

.............................................. 10

III. Vissa frågor rörande ersättning vid tjänsteresa med egen bil .... 18

IV. Ersättning till vissa deltagare i kurser i företagsdemokrati m. m. 22

V. Förbättring av vissa skadeståndslivräntor.................... 24

VI. Pensionsrätt för vissa personer ............................ 27

Hemställan ............................................ 29

Bilaga A. Förslag till kungörelse angående tjänstebostadshyra,

m. m................................................... 30

Bilaga B. Förslag till kungörelse angående bränslekostnadsgottgörelse

................................................ 32

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G10497

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående visset ändringar i statliga avlöningsoch pensionsförfattningar, m. m. a1 i texten
  2. SU 1961:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statliga avlöningsoch pensionsförfattningar, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten