Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager, m. m

1961-03-03 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:147, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1961

1

Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 15 november

1912 (nr 298) om provianteringsfrilager,

m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager;

2) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 maj 1955

(nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende

av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen;

samt

3) förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1960 (nr

253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa moderniseringar och förenklingar av gällande

bestämmelser rörande de s. k. provianteringsfrilagren, varifrån proviant

och utrustning skattefritt kan tillhandahållas fartyg och luftfartyg.

Sålunda förordas att från utrikes ort infört gods skall få uppläggas på

frilager ej endast — såsom för närvarande är fallet — då godset är tullpliktigt

utan även då det är belagt med annan vid införsel utgående avgift.

Därjämte skall inom riket tillverkat starköl kunna uppläggas på provianteringsfrilager

även av annan än Aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Vidare

föreslås i fråga om utlämning av gods från frilager vissa sänkningar av

de dräktighetsgränser, som nu gäller för fartygen. Sänkningarna ansluter sig

till en rekommendation av Tullsamarbetsrådet i Bryssel.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 147

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr lk7 år 1961

Ytterligare förordas vissa lättnader för frilagershavarna. Sålunda föreslås

bl. a. att säkerhet för tull och andra avgifter inte längre skall behöva

ställas i fråga om rusdrycker och tobaksvaror och att avgiftsbefrielse skall

kunna medges i vissa fall.

Slutligen föreslås några ändringar som föranledes av annan lagstiftning

ävensom vissa följdändringar i andra författningar.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1961.

''(xli;

t;

ty; ok, 1

/

r

) ( I t

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1961

3

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfirilager

Härigenom förordnas, att § 1 mom. 1 och §§ 3—6 förordningen den 15

november 1912 om provianteringsfrilager1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt i det följande sägs samt att i förordningen skola införas två nya paragrafer,

betecknade §§ 5 a och 5 b, av nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse)

§ I
1.

Från utrikes ort infört, till proviantering

och utrustning av fartyg

eller luftfartyg ansett tullpliktigt gods

må efter verkställd tulltaxering, utan

att tullavgift erlägges men mot ställande

av säkerhet för denna avgift,

uppläggas i särskilt magasin under

vård av godsets ägare (provianteringsfrilager).

Å provianteringsfrilager

må jämväl uppläggas från

utrikes ort införda, förtullade eller

oförtullade tobaksvaror ävensom

inom riket tillverkade sådana varor

mot ställande av säkerhet för tullavgift,

beräknad enligt bestämmelserna

i § 6.

Rätt till —• — — för tullverket.

Rätt till —•--sådan rätt.

§ 3.

A provianteringsfrilager — — -—

annan bearbetning.

(Föreslagen lydelse)

§ 1.

1. Från utrikes ort infört gods,

som är avsett till proviantering och

utrustning av fartyg eller luftfartyg

eller, enligt vad därom särskilt stadgas,

till försäljning till flygpassagerare

på tullflygplats och som tillika

är belagt med tull eller annan införselavgift,

må efter verkställd tulltaxering,

utan att dylika avgifter erläggas

men, såvitt avser andra varor

än rusdrycker och tobaksvaror, mot

ställande av säkerhet för belopp som

motsvarar avgifterna, uppläggas i

särskilt magasin under vård av godsets

ägare (provianteringsfrilager).

Å provianteringsfrilager

må jämväl uppläggas tobaksvaror

och starköl, som tillverkats inom

riket. Om uppläggning å provianteringsfrilager

av spritdrycker och vin,

som tillverkats inom riket, ävensom

av förtnllade rusdrycker är särskilt

stadgat.

Rätt till —--för tullverket.

Rätt till---- sådan rätt.

§ 3.

Å provianteringsfrilager — -—- —

annan bearbetning.

Konungen äger bestämma om och

under vilka villkor gods må överflyttas

till annat provianteringsfrilager.2

1 Senaste lydelse av §§ 1, 5 och 6 se 1957: 119 samt av § 4 se 1955:200.

2 Det föreslagna nya stycket i § 3 motsvaras i gällande förordning av § 5 andra stycket

sista punkten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl år 1961

(Gällande lydelse)

§ 4.

Från provianteringsfrilager må

gods, fördelat i större eller mindre

partier, för proviantering eller utrustning

utlämnas till fartyg eller

luftfartyg, under villkor,

beträffande fartyg, att dess dräktighet

icke understiger det tontal,

som av Konungen i sådant avseende

bestämts vid meddelandet för orten

av tillstånd till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt,

eller, där

fråga är om utlämning av rusdrycker,

sjuttiofem ton, och,

såvitt angår luftfartyg, att detsamma

användes i yrkesmässig trafik

samt i övrigt i fråga om storlek och

användning uppfyller de villkor, som

av Konungen i sådant avseende bestämts

vid meddelandet av tillstånd

till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt.

Såsom villkor för utlämning av

gods för ändamål som ovan sagts

skall vidare gälla, att fartyget eller

luftfartyget utklarerat till utrikes ort,

vare sig direkt eller via en eller flera

andra svenska orter, eller ock befinner

sig på resa mellan utrikes orter;

ankommande dock på Konungens

prövning vid meddelande av tillstånd

till provianteringsfrilagersrätt, huruvida

rätt att från sådant lager intaga

gods jämväl må tillkomma fartyg

eller luftfartyg, vilket inkommit från

utrikes ort med destination till annan

svensk ort, eller med vederbörligt

svenskt mätbrev försett däckat

fiskefartyg, vilket skall avgå till i

Nordsjön eller därbortom belägen

fiskeplats.

Utan hinder av vad i föregående

stycke sägs må gods överföras från

provianteringsfrilager till svenskt fartyg

under byggnad å utrikes ort.

§ 5.

Gods, som från provianteringsfrilager

i föreskriven ordning utlämnas

till fartygs eller luftfartygs provian
-

(Föreslagen lydelse)

§ 4.

Från provianteringsfrilager må

gods för proviantering eller utrustning

utlämnas till fartyg eller luftfartyg,

under villkor,

beträffande annat fartyg än fiskefartyg,

att dess nettodräktighet icke

understiger, där fråga är om utlämning

av spritdrycker, sjuttiofem

ton, vid utlämning av tobaksvaror

trettio ton och eljest tio ton, och

såvitt angår luftfartyg, att detsamma

i fråga om storlek och användning

uppfyller de villkor, som av Konungen

i sådant avseende bestämts

vid meddelandet av tillstånd till åtnjutande

av provianteringsfrilagersrätt.

Såsom villkor för utlämning av

gods för ändamål som ovan sagts

skall vidare gälla, att fartyget eller

luftfartyget utklarerat till utrikes ort,

vare sig direkt eller via en eller flera

andra svenska orter, eller ock befinner

sig på utrikes ort eller på resa

mellan utrikes orter, eller, i fråga om

fiskefartyg, att det av omständigheterna

klart framgår att fartyget skall

avgå till mera avlägsna fiskevatten;

ankommande dock på Konungens

prövning vid meddelande av tillstånd

till provianteringsfrilagersrätt, huruvida

rätt att från sådant lager intaga

gods jämväl må tillkomma fartyg eller

luftfartyg, vilket inkommit från

utrikes ort med destination till annan

svensk ort.

§ 5.

För gods, som från provianteringsfrilager

i föreskriven ordning utlämnas

till fartygs eller luftfartygs pro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lenng eller utrustning, är befriat från

tullavgift.

För å provianteringsfrilager upplagt

gods, vilket av ägaren annorledes

disponeras, ävensom för gods,

som å sådant frilager undergår förskämning

eller genom olyckshändelse

eller eljest går förlorat, skall ägaren,

utom i fall som i tredje stycket

sägs, vidkännas belöpande tullavgift

utan något avdrag; ägande Konungen

bestämma, om och under vilka

villkor gods må överflyttas till annat

provianteringsfrilager.1

§ 5 tredje stycket.

För tobaksvaror, som från provianteringsfrilager

i vederbörlig ordning

överlämnas till utövaren av statens

tobaksmonopol, skall tullavgift icke

utgå.

1 Jfr noten till § 3 i dess föreslagna lydelse.

viantering eller utrustning eller, enligt

vad därom särskilt stadgas, till

försäljning till flygpassagerare på

tullflygplats, skall icke utgå annan

avgift än som avses i § 2.

Har å provianteringsfrilager upplagt

gods disponerats annorledes än

i första stycket sägs eller undergått

förskämning, förstörts eller gått förlorat,

skall ägaren till tullverket erlägga

särskild avgift. Denna skall

motsvara

för spritdrycker och vin samt tobaksvaror:

tull som skulle hava utgått

vid införsel av resande; samt

för annat gods: tull, införselavgift

och skatt, även om sådan eljest icke

skolat utgå.

Utöver vad i andra stycket sägs

skall i där angivna fall icke utgå annan

avgift än som avses i § 2.

Om befrielse från avgift i vissa

fall stadgas i §§ 5 a och 5 b.

§ 5 a.

Har i fall, som avses i § 5 andra

stycket, godset förstörts eller gått

förlorat genom olyckshändelse, må

befrielse från där stadgad avgift åtnjutas.

I fråga om rusdrycker och tobaksvaror

må sådan befrielse, om särskilda

skäl därtill äro, åtnjutas jämväl

då godset förstörts eller gått förlorat

annorledes än genom olyckshändelse.

Fråga om avgiftsbefrielse enligt

denna paragraf prövas av generaltullstyrelsen.

§ 5 b.

För å provianteringsfrilager upplagda

rusdrycker, vilka enligt tillstånd

av Konungen förstöras eller utföras

ur riket, skall i § 5 andra stycket

stadgad avgift icke utgå.

Generaltullstyrelsen äger medgiva,

att å provianteringsfrilager upplagda

tobaksvaror må, utan crläggandc av

sådan avgift, förstöras eller utföras

ur riket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr t hl år 196i

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§ 6.

Tullavgifter, som skola utgå för

varor, upplagda å provianteringsfrilager,

beräknas efter de taxor och författningar,

som äro gällande, då förtullningsinlaga

för godset skall avlämnas.

För tobaksvaror skall i §§ 1 och

5 omförmäld tullavgift beräknas efter

de taxor, som gälla för av Kungl.

Maj:t fastställd mindre myckenhet

dylika varor, som inkomma till riket

såsom gåva till enskild person

för dennes eget bruk.

§ 6.

Den särskilda avgift, varom stadgas

i § 5 andra stycket, skall beräknas

med ledning av de taxor och författningar,

som äro gällande, då varuanmälan

rörande godset skall avlämnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961 men skall äga giltighet

redan dessförinnan med avseende på åtgärder som erfordras för tillämpningen

därefter.

De äldre bestämmelserna skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden,

som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet av denna förordning.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 maj 1955

(nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende

av rusdrycker, som införas eller disponeras

av aktiebolaget Vin- & spritcentralen

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 12 maj 1955 med särskilda

bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker,

som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen, skall erhålla

följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Inom riket tillverkade eller tidigare

förtullade rusdrycker må uppläggas

å provianteringsfrilager.

2 §•

Förtullade rusdrycker ävensom

spritdrycker och vin, som tillverkats

inom riket, må uppläggas å provianteringsfrilager.

Om rätt att å provianteringsfrilager

upplägga inom riket tillverkat

starköl stadgas i förordningen om

provianteringsfrilager.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1961

7

Förslag

till

f örordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1960 (nr 253)

om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker

Härigenom förordnas, att 6 och 8 §§ förordningen den 27 maj 1960 om

tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Malt- och läskedrycker må för annat

ändamål än utförsel ur riket eller

till svensk frihamn utlämnas

från tillverkningsställe endast på

slutna kärl eller behållare, vilka godkänts

av kontrollstyrelsen eller med

avseende på rymden blivit märkta

på sätt i 14 § lagen om mått och vikt

sägs. Sådana kärl och behållare skola

vara försedda med uppgift om tillverkarens

namn samt, beträffande

maltdrycker, om varuslag (lättöl, Öl,

starköl) och, beträffande läskedrycker,

om dryckens benämning. Tillverkarens

namn må ersättas med

dennes inregistrerade varumärke eller

av kontrollstyrelsen godkänd förkortning

av namnet. Varuslag må angivas

med särskild beteckning, som

godkänts av kontrollstyrelsen. Kärl

eller behållare, innehållande maltdryck,

må icke förses med uppgift,

ägnad att giva drycken sken av att

tillhöra annat varuslag än det till

vilket den är hänförlig.

Utan hinder — — — vederbörligen

justerad.

8 §■

Deklaration skall — —• — varje

tillverkningsställe.

Deklarationen skall — — — deklarationen

avser.

6 §•

Malt- och läskedrycker må för annat

ändamål än utförsel ur riket eller

till svensk frihamn eller, såvitt

avser starköl, uppläggning på provianteringsfrilager

utlämnas från

tillverkningsställe endast på slutna

kärl eller behållare, vilka godkänts

av kontrollstyrelsen eller med avseende

på rymden blivit märkta på sätt

i 14 § lagen om mått och vikt sägs.

Sådana kärl och behållare skola vara

försedda med uppgift om tillverkarens

namn samt, beträffande maltdrycker,

om varuslag (lättöl, Öl,

starköl) och, beträffande läskedrycker,

om dryckens benämning. Tillverkarens

namn må ersättas med

dennes inregistrerade varumärke eller

av kontrollstyrelsen godkänd förkortning

av namnet. Varuslag må angivas

med särskild beteckning, som

godkänts av kontrollstyrelsen. Kärl

eller behållare, innehållande maltdryck,

må icke förses med uppgift,

ägnad att giva drycken sken av att

tillhöra annat varuslag än det till vilket

den är hänförlig.

Utan hinder —--- vederbörligen

justerad.

8 §•

Deklaration skall -— — — varje

tillverkningsställe.

Deklarationen skall —- — — deklarationen

avser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om särskilda---deklaratio
nen

avser.

I deklaration må särskilt för varje

varuslag avdrag göras för myckenhet,

som

a) enligt bevis av tullmyndighet

utförts ur riket eller till svensk frihamn,

b) tillverkats vid annat tillverkningsställe,

c) efter utlämning återinförts till

tillverkningsställets lager och icke utgöres

av vara, som tillverkats vid annat

tillverkningsställe,

d) förstörts utanför tillverkningsstället,

medan varan befunnit sig i

tillverkarens besittning, eller

e) utlämnats såsom kontrollprov.

Om särskilda —--deklaratio
nen

avser.

I deklaration må särskilt för varje

varuslag avdrag göras för myckenhet,

som

a) utförts ur riket eller till svensk

frihamn ävensom, såvitt avser starköl,

upplagts på provianteringsfrilager,

b) tillverkats vid annat tillverkr

ningsställe,

c) utlämnats såsom kontrollprov,

d) efter utlämning återinförts till

tillverkningsställets lager och för vilken

avdrag icke gjorts med stöd av

bestämmelserna under a)—c) ovan,

eller

e) förstörts utanför tillverkningsstället,

medan varan befunnit sig i

tillverkarens besittning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. De äldre bestämmelserna

skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra

sig till tiden före ikraftträdandet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1961

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konunqen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars

1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar

i gällande bestämmelser om provianteringsfrilager, m. m. samt anför därvid

följande.

I. Inledning

För proviantering och utrustning av fartyg i utrikes fart bär sedan länge

provianteringsfrilager funnits inrättade i vårt land. Från och med den 1

juli 1948 bär rätten att använda provianteringsfrilager utvidgats att avse

även luftfartyg i utrikes trafik. De huvudsakliga bestämmelserna i ämnet

är intagna i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager

och kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter

till nämnda förordning.

Enligt förordningen må till proviantering och utrustning av fartyg eller

luftfartyg avsett gods, som införes från utrikes ort och som är tullpliktigt,

utan erläggande av tull eller annan vid införsel utgående avgift uppläggas

på provianteringsfrilager i särskilt magasin under vård av godsets

ägare. Godset är emellertid därmed ej befriat från de nämnda avgifterna,

för vilka för övrigt efter verkställd tulltaxering säkerhet skall ställas vid

uppläggningen. Avgiftsbefrielsen är nämligen i så måtto villkorad, att av

den framtida användningen av godset beror, huruvida avgifterna skall uttagas

eller ej. Utlämnas godset i enlighet med därom meddelade föreskrifter

till fartyg eller luftfartyg för proviantering eller utrustning, inträder

definitiv befrielse från avgiftsskyldighet. Vid annan användning skall däremot

i princip de avgifter utgå för vilka säkerhet ställts.

Särskild rätt att upplägga på provianteringsfrilager föreligger för bl. a.

tobaksvaror och rusdrycker. Sålunda får även förtullade och inom landet

tillverkade dylika varor ävensom tullfria tobaksvaror uppläggas på frilager,

rusdrycker dock endast av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen enligt

förordningen den 12 maj 1955 (nr 203) med särskilda bestämmelser angå
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1961

ende behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införes eller disponeras

av bolaget.

Provianteringsfrilager får endast anordnas i ort, som av Kungl. Maj :t

erhållit tillstånd därtill.

I skrivelse den 8 januari 1959 har generaltullstijrelsen framlagt förslag

till vissa ändringar i förordningen om provianteringsfrilager. Styrelsen föreslår

sålunda — efter framställning från kontrollstyrelsen och på grundval

av en inom denna styrelse utarbetad promemoria — att i förordningen

skall införas ett allmänt stadgande om att inom riket tillverkat starköl får

uppläggas på provianteringsfrilager. Rätten att upplägga sådan vara skall

alltså enligt förslaget ej längre vara förbehållen Aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

Vidare förordar generaltullstyrelsen, att tullfria varor, som vid

införsel belägges med skatt eller annan avgift, med avseende på rätten till

uppläggning på provianteringsfrilager skall jämställas med tullpliktiga varor,

att befrielse från skyldighet att erlägga tull och annan införselavgift

för vara som genom olyckshändelse förstörts eller gått förlorad skall kunna

medges, samt att frilagershavare åvilande skyldighet att ställa säkerhet skall

slopas i fråga om rusdrycker och tobaksvaror. Därjämte föreslås ytterligare

ett par ändringar av författningsteknisk karaktär.

Vid general tullstyrelsens skrivelse var fogade kontrollstyrelsens nyss

nämnda promemoria och ett av tulldirektionen i Stockholm däröver avgivet

utlåtande ävensom förslag till ändringar i provianteringsfrilagersförordningen,

rusdrycksförsäljningsförordningen och förordningen med särskilda

bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker,

som införes eller disponeras av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, samt

i den vid tiden för styrelsens framställning gällande förordningen om tillverkning

och beskattning av maltdrycker.

över generaltullstyrelsens förslag har efter remiss yttranden inkommit

från kontrollstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Svensk industriförening, Svenska

bryggareföreningen, Sveriges redareförening och Sveriges skeppshandlareförbund.

Vid remissbehandlingen har de framlagda förslagen väsentligen tillstyrkts

eller lämnats utan erinran.

I ett den 6 december 1960 i annat ärende avgivet remissyttrande har generaltullstyrelsen,

såvitt avser på provianteringsfrilager upplagda rusdrycker

och tobaksvaror, föreslagit att avgiftsbefrielse skall kunna ifrågakomma

ej endast —- såsom i styrelsens skrivelse den 8 januari 1959 förordats

— vid olyckshändelse utan även i vissa andra fall.

Vid yttrandet var fogat förslag till ändringar i förordningen om provianteringsfrilager,

omfattande -—- förutom de ändringar som förordats i yttrandet

— dels de ändringsförslag, som framlagts genom skrivelsen den 8

januari 1959, och dels förslag till ändringar, som styrelsen framfört i re
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr lbl år 1961

missyttrande över framställningar om tillstånd att på vissa flygplatser inrätta

s. k. tax-free shops (jfr. prop. 1961: 11).

Vid statsrådsprotokollet i detta ärende torde såsom Bihang få fogas det

sist inkomna förslaget till ändringar i förordningen om provianteringsfrilager

samt förslaget till ändring i förordningen angående behandling i tullhänseende

av rusdrycker, som införes eller disponeras av Aktiebolaget Vin&

spritcentralen.

Jag anhåller nu att få taga upp detta ärende och avser därvid att behandla

jämväl fråga om villkoren för utlämning av gods från provianteringsfrilager.

II. Uppläggning på provianteringsfrilager

Svenskt starköl

Såsom förut nämnts får enligt förordningen om provianteringsfrilager

på sådant lager — med undantag beträffande tobaksvaror — uppläggas endast

från utrikes ort infört gods. Enligt förordningen med särskilda bestämmelser

om behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införes eller

disponeras av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, får dessutom inom

riket tillverkade eller tidigare förtullade rusdrycker — d. v. s. spritdrycker,

vin dch starköl — av spritcentralen uppläggas på provianteringsfrilager.

Annan än bolaget äger inte upplägga här tillverkat starköl på provianteringsfrilager.

Inom bryggerinäringen har man därför varit hänvisad

till andra förfaringssätt än proviantering från frilager, då man önskat utföra

svenskt starköl som proviant.

Merendels har tillverkarna utfört starkölet direkt från bryggeriet. Vidare

har — i Stockholm, Göteborg och Malmö där frihamn finns — svenskt

starköl utförts till frihamnen, som är jämställd med utrikes ort. ölet har

sedan införts från frihamnen och upplagts på provianteringsfrilager. Slutligen

har svenskt starköl upplagts på konsignationslager, som tillverkaren

upprättat hos skeppshandlare, eller hos lagerförande handelsagenter och

sedan utförts som proviant.

I sammanhanget må nämnas att som villkor för proviantering av fartyg

med starköl från frilager gäller, att fartygets nettodräktighet ej får

understiga 75 ton. För proviantering av fartyg med starköl på annat sätt

än från frilager gäller däremot inte någon begränsning i fråga om dräktigheten.

Generaltultstgrelsen har, såsom i det föregående angivits, föreslagit att i

provianteringsfrilagersförordningen skall införas ett allmänt stadgande om

att inom riket tillverkat starköl skall få uppläggas på provianteringsfrilager.

Styrelsen uppehåller sig i sin framställning till en början vid försälj
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr H7 år 1961

ningen från konsignationslager eller genom lagerförande handelsagenter

och hänvisar till att kontrollstyrelsen i sin förut nämnda promemoria funnit

att sådan försäljning står i strid med gällande bestämmelser. Beträffande

kontrollen av försäljningen i fråga återger generaltullstyrelsen följande

uttalande av kontrollstyrelsen.

Oavsett den rättsliga bedömningen är det enligt kontrollstyrelsens mening

även av praktiska skäl olämpligt, att försäljning av starköl bedrives

från konsignationslager på sätt som hittills skett eller i likartade former

(t. ex. av lagerförande handelsagenter). Den kontroll och de ansvarsbestämmelser,

som gäller i avseende på tillverkaren, har icke någon motsvarighet

beträffande skeppshandlarna. Även om tillverkaren anser sig ha

ansvaret för kommissionärens försäljning, är kontrollmöjligheterna allt

annat än tillfredsställande, och missbruk har i flera fall konstaterats.

Generaltullstyrelsen delar kontrollstyrelsens uppfattning, att den försäljning

av inhemskt starköl för provianteringsändamål, som nu äger rum

från konsignationslager eller genom lagerförande handelsagenter, knappast

är förenlig med bestämmelserna i gällande rusdrycksförsäljningsförordning

och ej heller kan anses lämplig ur kontrollsynpunkt. Generaltullstyrelsen

anför vidare.

I och för sig skulle emellertid kunna invändas att den omständigheten

att nyssnämnda försäljningsform bringas att upphöra ej utgör tillräcklig

anledning att genomföra en rätt för maltdryckstillverkare att upplägga

inom riket tillverkat starköl å provianteringsfrilager. Eftersom ovannämnda

förordning den 12 maj 1955 (nr 203) medgiver uppläggning av dylikt

starköl å provianteringsfrilager i den mån starkölet disponeras av aktiebolaget

Vin- & spritcentralen, skulle nämligen tillverkaren vid behov

kunna anlita bolaget såsom mellanhand. Under hand har emellertid inhämtats

att bolaget icke önskar ställa sig till förfogande för sådant ändamål.

Med hänsyn härtill synes det angeläget att på annat sätt bereda möjlighet

för uppläggning av svensktillverkat starköl å provianteringsfrilager.

Kontrollstyrelsen hade förordat, att tillverkare av starköl skulle få upplägga

sådant Öl på provianteringsfrilager hos skeppshandlare. Generaltullstyrelsen

ifrågasätter lämpligheten av att rätten i fråga på detta sätt förbehålles

tillverkare. Generaltullstyrelsen anser, att sådan rätt i stället bör

tillkomma innehavare av provianteringsfrilager.

I anslutning till sitt förslag om ändring i provianteringsfrilagersförordningen

förordar generaltullstyrelsen däremot svarande ändring i den förut

nämnda förordningen med särskilda bestämmelser om behandlingen i tullhänseende

av rusdrycker, som införes eller disponeras av Aktiebolaget Vin&

spritceniralen. Hänvisning till vad i nämnda förordning stadgas bör vidare

enligt styrelsens mening intagas i provianteringsfrilagersförordningen.

Vidare förordas, att tillverkningsskatt ej skall utgå för svenskt starköl,

som upplägges på frilager.

Vid remissbehandlingen har generaltullstyrelsens förslag genomgående

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Svensk industriförening, Svenska

bryggareföreningen och Sveriges skeppshandlareförbund önskar dock att

möjligheten till försäljning från konsignationslager skall bibehållas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts proposition nr lb7 år 1961

Kontrollstyrelsen uttalar, att generaltullstyrelsens förslag helt tillgodoser

syftet med den genom kontrollstyrelsens promemoria gjorda framställningen.

Svenska bryggareföreningen anför om försäljning av svenskt starköl

från konsignationslager och genom lagerförande handelsagenter, att dessa

försälj ningsformer vuxit fram för att inom ramen av förefintliga formella

förutsättningar tillgodose behovet av praktiska och ändamålsenliga former

för proviantering av fartyg. Föreningen hänvisar till att kontrollstyrelsen

i ett remissyttrande, som återgivits i prop. 1948: 11, redovisat försäljning

genom konsignationslager som en av myndigheterna godtagen

lämplig form. Att denna metod skulle ha blivit mindre lämplig och ur kontrollsynpunkt

otillfredsställande, sedan starkölet efter den 1 oktober 1955

får försäljas även inom landet, kan föreningen inte inse. Föreningen anför

vidare att försäljning genom konsignationslager ägt rum under relativt

lång tid, vilket synes tala för att missbruk icke kan ha förekommit i sådan

utsträckning att det nu skulle vara motiverat med ett förbud.

Bryggareföreningen anser att den föreslagna rätten att upplägga svenskt

starköl på provianteringsfrilager i en del lokala fall skulle medföra viss

förenkling vid försäljning av starköl för provianteringsändamål. Det skulle

emellertid, anför föreningen, av flera skäl vara beklagligt om, i samband

med den nämnda rättens tillskapande, försäljning genom konsignationslager

måste upphöra. Mot att slopa denna form av försäljning anför föreningen

ytterligare.

De nuvarande provianteringsfrilagren är i de flesta fall icke av den storleksordningen

att möjlighet finnes att däri upplägga större kvantiteter

starköl. För proviantering köpes emellertid till båtarna ofta stora kvantiteter

åt gången. Detta har hittills kunnat klaras genom att utnyttja enklare

lagerlokaler för starköl. Skulle nu krävas, att allt starköl upplades på

provianteringsfrilager, kommer detta att medföra krav på större lokaler,

vilket i sin tur medför fördyring av varan med åtföljande försämrad konkurrenskraft

gentemot skeppshandlare utanför Sverige, ökat besvär vid

uttagande av starköl ur lagret samt även ökade kostnader i samband med

tullens medverkan får liknande effekt.

Försäljning från provianteringsfrilager får icke äga rum till fartyg under

75 tons dräktighet. Med den förändring av fiskeformerna, som ägt rum

under senare år, förekommer i stor utsträckning fiske utanför landets

gränser med fiskebåtar av mindre storlek. Till dessa inköpes starköl i

mindre poster, varför distribution direkt från bryggeri skulle ställa sig

onormalt kostsam. Båtarna har dessutom synnerligen oregelbundna ankomsttider

och anlöper ofta hamnar på andra orter, än där bryggeri är beläget.

Därest starkölsförsäljning genom konsignationslager icke längre

skulle bliva möjlig, blir sådana mindre fiskebåtar i stor utsträckning utestängda

från möjligheterna att proviantera starköl.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer föreningen att

även om den föreslagna ändringen av förordningen om provianteringsfrilager

genomföres — i fortsättningen möjlighet måtte kvarstå att såsom

hittills i erforderlig utsträckning för fartygs proviantering av starköl anlita

konsignationslager, eventuellt med den skärpning av kontrollförcskrif
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1961

terna som kan befinnas erforderlig. Föreningen hemställer vidare att, därest

försäljning genom konsignationslager skulle bringas att upphöra, bestämmelsen

om begränsning av rätten till utlämning från provianteringsfrilager

till fartyg under 75 ton måtte slopas, samt att awecklingstiden

för de nuvarande konsignationslagren blir så lång — minst fyra månader

— att där upplagt starköl hinner utförsäljas och inte behöver återföras

till bryggerierna.

Sveriges skeppshandlareförbund har på den förevarande frågan anlagt

i allt väsentligt samma synpunkter som bryggareföreningen.

Svensk industriförening upplyser att frågan inte i någon nämnvärd grad

berör de mindre bryggeriernas intressen. Föreningen framhåller att den

hittillsvarande möjligheten för fartyg att inköpa starköl från konsignationslager

inneburit en enkel och smidig anordning till förmån även för

fartyg under 75 ton.

Tobaksvaror

Från den allmänna principen att endast tullpliktigt gods som införes

från utrikes ort får uppläggas på provianteringsfrilager har, som förut angivits,

undantag gjorts för tobaksvaror. I förordningen om provianteringsfrilager

är sålunda särskild föreskrift meddelad om alt från utrikes ort

införda, förtullade eller oförtullade tobaksvaror ävensom inom riket tillverkade

sådana varor får uppläggas på provianteringsfrilager. Föreskriften

var, såvitt avser importerade tobaksvaror, vid sin tillkomst betingad

av att tobaksvaror då var tullfria. Sedan den 1 januari 1960 är emellertid

sådana varor — bortsett från snus och tuggtobak — tullpliktiga. I den

prop. (1959: 177), på grundval av vilken tobaksvaror gjordes tullpliktiga,

uttalades att vissa smärre jämkningar borde vidtagas i provianteringsfrilagersförordningen

men att de lämpligen syntes kunna anstå till en senare

tidpunkt.

Generaltullstgrelsen förordar, att stadgandet om rätt att på provianteringsfrilager

upplägga från utrikes ort införda oförtullade tobaksvaror utgår

ur författningstexten såsom numera obehövligt. Däremot anser styrelsen,

att möjligheten att på sådant lager upplägga importerade och förtullade

tobaksvaror bör bibehållas. Det är nämligen enligt styrelsen önskvärt,

att förtullade tobaksvaror, för vilka — enligt ett av tobaksmonopolet i oktober

1960 framlagt förslag till förordning om tobaksskatt — skyldighet

att erlägga sådan skatt ej inträtt, skall kunna uppläggas på provianteringsfrilager.

Varor för tax-free shops

Genom prop. nr 11 till innevarande års riksdag har, såsom förut nämnts,

framlagts förslag till förordning om försäljning av obeskattade varor på

tullflygplats. Enligt förslaget skall butiker för skattefri försäljning till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^7 år 1961

15

flygpassagerare — s. k. tax-free shops av samma typ som nu förekommer

på ett flertal större flygplatser i utlandet — få inrättas på svenska flygplatser

med internationell trafik. Försäljningen förutsättes tills vidare endast

omfatta tobaksvaror och rusdrycker.

Generaltullstijrelsen har föreslagit, att i provianteringsfrilagersförordningen

skall intagas särskild föreskrift om rätt att på provianteringsfrilager

upplägga varor, som är avsedda för försäljning i tax-free shops.

Departementschefen

Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen kan Aktiebolaget

Vin- & spritcentralen på provianteringsfrilager upplägga och därifrån skattefritt

förse fartyg med svenskt starköl, medan tillverkare — eller

annan — inte har denna möjlighet. Inom bryggerinäringen har man

för proviantering av fartyg i stället tillhandahållit starköl från konsignationslager,

som upprättats hos skeppshandlare, eller genom lagerförande

handelsagenter.

Generaltullstyrelsen har föreslagit, att i provianteringsfrilagersförordningen

skall införas ett generellt stadgande av innebörd att svenskt starköl

skall få uppläggas på provianteringsfrilager. Förslaget har föranletts av

att de nyssnämnda, inom bryggerinäringen praktiserade försäljningsformerna

ansetts strida mot rusdrycksförsäljningsförordningen.

Vid remissbehandlingen har någon erinran ej gjorts mot den föreslagna

vidgade rätten att upplägga på provianteringsfrilager. Från några håll har

dock uttalats önskemål att möjligheten till försäljning från konsignationslager

skall bibehållas.

Provianteringsfrilagershavare har enligt gällande ordning rätt att upplägga

importerade rusdrycker på frilager och därifrån skattefritt förse fartyg

med sådana drycker. Genom medverkan av spritcentralen kan även

spritdrycker och vin, som tillverkats här i landet, uppläggas på frilager.

Enligt vad som upplysts önskar spritcentralen däremot inte medverka till

uppläggning av svenskt starköl på sådant lager. Det bör under angivna

förhållanden inte möta några betänkligheter att öppna möjligheter till proviantering

av fartyg med svenskt starköl från frilager även för annan än

sprilcentralen. Ett ytterligare skäl härför utgör det förhållandet, att de

inom bryggerinäringen för närvarande praktiserade formerna för proviantering

av fartyg med inhemskt starköl, såsom kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen

funnit, inte torde stå i överensstämmelse med gällande rusdrycksförsäljningsförordning.

Jag förordar sålunda, att i provianteringsfrilagersförordningen

intages föreskrift om rätt för frilagershavare att upplägga

svenskt starköl på provianteringsfrilager.

Proviantering med starköl från frilager får inte ske, när fartyget har

mindre nettodräktighet än 75 ton. Någon motsvarande begränsning har

däremot inte tillämpats vid proviantering från konsignationslager eller genom

lagerförande handelsagenter. I vissa remissyttranden har framhållits,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1961

att mindre fartyg — och därmed de flesta fiskefartygen — vilka nu provianterar

starköl från konsignationslager, vid ett genomförande av generaltullstyrelsens

förslag skulle komma i sämre läge än med nuvarande ordning.

Det har även gjorts gällande, att varan skulle fördyras, om tullens

medverkan fordras vid uppläggning på och utlämning från provianteringsfrilager.

Med anledning av vad sålunda anförts vill jag förutskicka att jag

i det följande kommer att föreslå, att det särskilda kravet på minimidräktighet

slopas när det gäller proviantering av fartyg med starköl. Vidare må

framhållas att tullens biträde vid uppläggning på och utlämning från provianteringsfrilager

är kostnadsfritt för frilagershavaren under tullkontrolltid,

vanligen mellan klockan 7 och 17. Vid angivna förhållanden är enligt min

mening de krav uppfyllda, som skäligen kan ställas på möjligheterna att

från frilager proviantera fartyg med starköl.

I förevarande fråga vill jag avslutningsvis uttala, att intet synes vara

att erinra mot att, i enlighet med vid remissbehandlingen framställt önskemål,

de nuvarande konsignationslagren får avvecklas i smidiga former.

Med avseende på rätten att upplägga tobaksvaror på provianteringsfrilager

bör — såsom förutskickades i prop. 1959: 177 — vissa jämkningar

vidtagas. Sålunda erfordras inte längre någon föreskrift om rätt

att upplägga tullfria sådana varor på frilager, enär varorna numera —

bortsett från i sammanhanget betydelselösa undantag — är tullpliktiga.

Ej heller fyller en föreskrift om rätt att upplägga redan förtullade tobaksvaror

något ändamål, därest — såsom föreslagits i prop. nr 115 till innevarande

års riksdag — för befrielse från eller återbäring av tull för tobaksvaror

i fortsättningen skall gälla enahanda regler som för sådana fall i

allmänhet. Enligt dessa regler kan restitution av tull nämligen icke erhållas

vid uppläggning på frilager. Frilagersrätten kommer således i fråga om

tobaksvaror att avse dels inhemska sådana varor, dels ock importerade

tullpliktiga varor, som, i enlighet med vad i allmänhet gäller, utan erläggande

av tull och skatt direkt upplägges på frilager.

Enligt ett genom propositionen nr 11 till innevarande års riksdag framlagt

förslag skall butiker för skattefri försäljning till flygpassagerare -—

s. k. tax-free shops — få inrättas på svenska flygplatser med internationell

trafik. Ett bifall till förslaget synes böra föranleda att möjlighet

införes att upplägga varor för tax-free shops på provianteringsfrilager.

Inom finansdepartementet har upprättats förslag till ändring av förordningen

om provianteringsfrilager, vilket i fråga om uppläggning av gods

på frilager utformats i enlighet med vad jag nu anfört. Förslag har jämväl

upprättats till erforderliga ändringar i förordningen med särskilda bestämmelser

angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införes

eller disponeras av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, samt i förordning
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 år 1961

17

eu den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och

läskedrycker. Däremot torde jag i annat sammanhang få anmäla fråga om

följdändring i rusdrycksförsäljningsförordningen.

III. Utlämning från provianteringsfrilager

Gällande ordning

Som villkor för utlämning från provianteringsfrilager av gods för proviantering

eller utrustning av fartyg gäller, att fartygets dräktighet inte

får understiga det tontal som Kungl. Maj :t bestämt vid meddelande för orten

av tillstånd till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt. Gränsen är i

allmänhet satt vid 30 tons nettodräktighet men är för vissa orter bestämd

till allenast 10 ton. För utlämning av rusdrycker gäller enligt förordningen

den särskilda regeln att nettodräktigheten ej får understiga 75 ton.

Utöver vad nu sagts fordras att fartyget utklarerat till utrikes ort eller

befinner sig på resa mellan utrikes orter. Kungl. Maj :t äger dock — vid

meddelande av tillstånd till provianteringsfrilagersrätt — medge att provianteringsfrilagersgods

även får utlämnas till däckat fiskefartyg, som är

försett med vederbörligt svenskt mätbrev och som skall avgå till i Nordsjön

eller därbortom belägen fiskeplats.

Gods får även överföras från provianteringsfrilager till svenskt fartyg,

som är under byggnad på utrikes ort.

I kungörelsen den 26 april 1957 (nr 123) med särskilda bestämmelser

om utförsel av vissa obeskattade varor såsom proviant eller resgods har

reglerats under vilka villkor obeskattade spritdrycker och tobaksvaror får

ombordtagas för utförsel från tullområdet såsom proviant. Denna kungörelse

bär —- efter riksdagens hörande — utfärdats i överensstämmelse med

en av Rådet för samarbete på tullområdet i Bryssel år 1954 antagen rekommendation,

avseende förebyggande av smuggling av sprit- och tobaksvaror.

I fråga om andra fartyg än fiskefartyg gäller enligt kungörelsen som

villkor för rätt till proviantering med spritdrycker och tobaksvaror att

nettodräktigheten inte får understiga 30 ton. För fiskefartyg finns däremot

inte föreskrivet någon viss storlek som villkor för att åtnjuta rätten

i fråga. Beträffande sådant fartyg kräves emellertid att det skall avgå till

mera avlägsna fiskevatten.

Departementschefen

Statsmakterna har, såsom nyss nämnts, år 1957 beslutat följa en av

Rådet för samarbete på tullområdet i Bryssel antagen rekommendation,

avseende åtgärder för att förebygga smuggling av sprit- och tobaksvaror.

De härav påkallade föreskrifterna har meddelats i kungörelsen samma år

med särskilda bestämmelser om utförsel av vissa obeskattade varor som

proviant eller resgods. I kungörelsen föreskrivna villkor för rätt till pro2

Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 147

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1061

viantering av fartyg med spritdrycker och tobaksvaror avviker i vissa hänseenden

icke oväsentligt från vad som gäller enligt provianteringsfrilagersförordningen.

Det synes lämpligt att i förevarande sammanhang genomföra

en viss anpassning av föreskrifterna i frilagersförordningen till den

nyssnämnda kungörelsen, som tillkommit i anslutning till det internationella

samarbetet för att förebygga smuggling.

Även i vissa andra hänseenden — vilka i och för sig inte har något samband

med nämnda internationella samarbete — bör enligt min mening villkoren

för utlämning av gods från provianteringsfrilager jämkas.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen innehåller utförselkungörelsen

icke någon föreskrift om att fiskefartyg skall ha viss minsta storlek

för att få utföra obeskattade varor såsom proviant. Enligt min mening

bör detsamma gälla för fiskefartygen även med avseende på rätten att

proviantera från frilager. Detta innebär att för fiskefartyg annat villkor

inte kommer att gälla än att fartyget skall avgå till mera avlägsna fiskevatten,

t. ex. Nordsjön eller längre bort belägna delar av Östersjön.

I fråga om andra fartyg än fiskefartyg bör vissa minimikrav på dräktighet

fordras för proviantering från frilager. Därvid bör i fråga om spritdrycker

den nuvarande gränsen vid 75 ton bibehållas. Vad beträffar tobaksvaror

bör den enligt utförselkungörelsen gällande gränsen vid 30 ton

införas även för proviantering från frilager. I fråga om andra varor, inbegripet

vin och starköl, synes gränsen lämpligen kunna bestämmas till 10

ton, vilken är den lägsta gräns som nu gäller för proviantering från frilager

av varor i allmänhet. Samma gräns gäller för övrigt dckså för fartygs

rätt att gå in i frihamn och därmed för proviantering i sådan hamn.

För närvarande kan proviantering från frilager ske av svenskt fartyg som

är under byggnad på utrikes ort. Sveriges redareförening har hemställt att

rätten till proviantering skall utsträckas att omfatta alla svenska fartyg i

utländska hamnar. Så bör även enligt min mening ske varvid emellertid någon

begränsning till svenska fartyg icke synes påkallad. Den nya bestämmelsen

är avsedd att omfatta även fartyg som är under byggnad. Den nuvarande

specialbestämmelsen om svenska fartygsbyggen i utlandet kan härvid

utgå. Några nämnvärda kontrollsvårigheter torde inte behöva uppstå

och det är i och för sig önskvärt, att fartygen i görlig utsträckning provianterar

från svenska frilager och därmed gynnar svensk skeppshandel.

För rätt till proviantering av luftfartyg från frilager är för närvarande som

villkor uppställt, att luftfartyget användes i yrkesmässig trafik. 1957 års

kungörelse innehåller inte någon sådan begränsning och motsvarande villkor

gäller, såsom framgått av den föregående redogörelsen, ej heller för

proviantering av fartyg från frilager. Mot bakgrund härav föreligger enligt

min mening inte grundad anledning att bibehålla det ifrågavarande villkoret

för rätt till proviantering av luftfartyg.

Det inom finansdepartementet upprättade förslaget till ändring av förordningen

om provianteringsfrilager har i fråga om utlämning av gods från frilager

utformats i överensstämmelse med vad jag nu anfört.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 747 år 1961

19

IV. Övriga frågor

Varor belagda med annan införselavgift än tull

Enligt förordningen om provianteringsfrilager må, såsom tidigare angivits,

på dylikt lager — med undantag beträffande tobaksvaror — uppläggas

endast tullpliktigt gods. På tullnederlag får däremot enligt föreskrift i 170 §

tullstadgan gods uppläggas ej endast om det är belagt med tull utan även

om det är belagt med annan införselavgift. Enligt författningar på jordbrukets

område är vidare vissa varor, för vilka vid införsel — och även i

vissa andra fall — olika slag av avgifter skall utgå, med avseende på rätten

till uppläggning på transitupplag eller provianteringsfrilager likställda

med till riket inkommen tullbelagd vara i allmänhet.

Generaltullstyrelsen föreslår att — på motsvarande sätt som skett beträffande

tullnederlag i 170 § tullstadgan — i § 1 provianteringsfrilagersförordningen

intages ett generellt stadgande av innebörd att tullfria varoi% belagda

med införselavgift av något slag, skall kunna uppläggas på provianteringsfrilager.

Vidare föreslås att §§ 5 och 6 skall erhålla därav betingad

jämkad lydelse.

Vid remissbehandlingen har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Säkerhet för avgifter

Vid uppläggning av varor på provianteringsfrilager skall enligt frilagersförordningen

säkerhet ställas för tull och annan införselavgift. För inom riket

tillverkade rusdrycker, som enligt den förut nämnda förordningen av år

1955 av spritcentralen upplägges på provianteringsfrilager, saknas däremot

föreskrift om ställande av säkerhet. I praxis göres emellertid inte någon

skillnad mellan från utrikes ort införda och inom riket tillverkade rusdrycker.

Rusdrycker och tobaksvaror skall på provianteringsfrilager förvaras under

såväl tullverkets som ägarens lås.

Generaltullstyrelsen föreslår att skyldigheten att ställa säkerhet skall slopas

såvitt avser rusdrycker och tobaksvaror. Styrelsen framhåller att sådana

varor på provianteringsfrilager förvaras under lika betryggande kontroll som

på tullnederlag — under såväl tullverkets som varuhavarens lås — och att säkerhet

ej behöver ställas i fråga om gods, som upplägges på tullnederlag.

Styrelsen erinrar även om att enligt rusdrycksförsäljningsförordningen på

provianteringsfrilager upplagda rusdrycker vid straffpåföljd icke må — utan

av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall meddelat tillstånd — disponeras annorledes

än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning, samt

att enligt kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till provianteringsfrilagersförordningen

utlämnande av på frilager upplagda tobaksvaror till

förbrukning inom landet kan medföra förverkande av tillstånd att hålla så2f

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 147

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^7 år 1961

dant lager. Styrelsen understryker därjämte att för utlämnande av varuslagen

i fråga alltid fordras tullverkets medverkan. Ur kontrollsynpunkt torde

därför enligt styrelsens mening anledning inte föreligga att bibehålla kravet

på ställande av säkerhet. Styrelsen anför vidare, att ställande av säkerhet

på grund av avgifternas storlek är i hög grad betungande för frilagershavarna,

särskilt när det gäller tobaksvaror. Erfarenheten har enligt styrelsen visat

att den nuvarande möjligheten att upplägga tobaksvaror på provianteringsfrilager

utnyttjats endast i ringa omfattning.

Generaltullstyrelsens förslag har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Avgifter

För gods, som upplagts på provianteringsfrilager och som disponeras annorledes

än för proviantering eller utrustning av fartyg eller luftfartyg, skall

ägaren vidkännas på godset belöpande tullavgift, d. v. s. tull och annan vid

införsel utgående avgift. Detta gäller, med visst undantag, även om godset

undergår förskämning eller genom olyckshändelse eller eljest går förlorat.

I fråga om tobaksvaror motsvarar avgiften den s. k. resandetullen på sådana

varor. För importerade rusdrycker utgår vanlig tull. I praxis har — i avsaknad

av särskild författningsreglering — för inom riket tillverkade rusdrycker,

vilka upplägges på provianteringsfrilager i obeskattat skick, uttagits

avgift, motsvarande tull för importerad vara.

Generaltullstgrelsen förordar att för här avsedda tobaksvaror, i stället för

resandetull, skall uttagas skatt och i förekommande fall tull, allt beräknat

enligt gängse principer. Förslaget är föranlett av att efter den omläggning

av tobaksbeskattningen, som genomfördes från och med den 1 januari 1960,

behov inte föreligger av ett sådant förenklat förfarande, som uttagande av

resandetull innebär.

Beträffande inom riket tillverkade rusdrycker förordar styrelsen, att nuvarande

praxis stadfästes genom stadgande i provianteringsfrilagersförordningen

och att sålunda även i fortsättningen avgift uttages som motsvarar tull

för importerad vara. För en sådan beräkningsgrund talar, anför styrelsen,

såväl praktiska skäl som det förhållandet att uttagande av avgift, varom här

är fråga, endast förekommer i ringa utsträckning.

Vid remissbehandlingen har generaltullstyrelsens förslag tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Avgiftsbefrielse

Därest på provianteringsfrilager upplagt gods disponeras annorledes än

för fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller undergår

förskämning eller genom olyckshändelse eller eljest går förlorat, skall,

såsom nyss angivits, ägaren vidkännas på godset belöpande tullavgift. Härifrån

gäller enligt provianteringsfrilagersförordningen allenast det undan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1961

laget, att avgift inte skall utgå för tobaksvaror, som från dylikt lager i vederbörlig

ordning överlämnas till tobaksmonopolet.

Generaltullstyrelsen föreslår att möjligheter skall öppnas att i vissa fall

erhålla befrielse från eljest utgående avgift.

Styrelsen erinrar till en början om att beträffande gods, som ej ställts

till varuhavarens förfogande, t. ex. tullnederlagsgods, i 146 § tullstadgan

föreskrives, att befrielse från tull och annan införselavgift som uppbäres

av tullverket må åtnjutas, därest det kan visas att godset genom olycka

förstörts eller gått förlorat. Styrelsen anser det rimligt att provianteringsfrilagersgods

i berörda hänseende jämställes med gods, som ej ställts till

varuhavarens förfogande. Möjlighet till avgiftsbefrielse bör enligt styrelsens

mening vidare införas även för de fall då på provianteringsfrilager

upplagda rusdrycker eller tobaksvaror förstörts eller gått förlorade annorledes

än genom olyckshändelse och ägaren kan åberopa omständigheter,

varöver han skäligen inte kunnat råda. Styrelsen hänvisar därvid till

det förut nämnda förhållandet, att rusdrycker och tobaksvaror på provianteringsfrilager

skall förvaras under såväl tullverkets som ägarens lås.

Frågor om avgiftsbefrielse anses i varje särskilt fall böra prövas av generaltullstyrelsen.

Generaltullstyrelsen framhåller vidare, att enligt 12 § 4 mom. e) rusdrycksförsäljningsförordningen

på provianteringsfrilager upplagda rusdrycker

inte — utan tillstånd av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall —

får disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller

utrustning, samt påpekar att Kungl. Maj:t vid meddelande av dylikt

tillstånd inte äger medge avgiftsbefrielse. Styrelsen anser skäligt att sådan

befrielse får åtnjutas i fall, då på provianteringsfrilager upplagda rusdrycker

enligt vederbörligt tillstånd förstöres eller utföres ur riket.

Generaltullstyrelsen erinrar slutligen om att stadgandet om avgiftsfrihet

för tobaksvaror, som överlämnas till utövaren av statens tobaksmonopol,

i första hand syftar till att möjliggöra att lagerskadade tobaksvaror

utan beskattning skall kunna överlämnas till monopolets utövare för förstöring.

Stadgandet tillkom, anför styrelsen, med hänsyn bland annat till

de särskilda risker för kvalitetsförsämringar, som är förknippade med

lång tids lagring av tobaksvaror. Samma syfte tillgodoses enligt styrelsens

mening på ett enklare sätt genom att frilagershavare beredes möjlighet att,

utan erläggande av avgift, under tullkontroll själv få förstöra lagerskadade

tobaksvaror eller, om han så önskar, utföra dem ur riket. Styrelsen föreslår

att stadgandet i fråga ersättes med en föreskrift, enligt vilken generaltullstyrelsen

bemyndigas att, då särskilda skäl föreligger, medge att på

provianteringsfrilager upplagda tobaksvaror må utan erläggande av avgift

förstöras eller utföras ur riket.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1961

Departementschefen

Såsom nyss redovisats har generaltullstyrelsen föreslagit lättnader i skilda

hänseenden i nuvarande bestämmelser om provianteringsfrilager. Förslagen

har vid remissbehandling genomgående tillstyrkts eller lämnats utan

erinran.

Även enligt min mening är de skäl som anförts för förslagen i allt väsentligt

bärande. I sak har jag endast på ett par punkter en något avvikande

uppfattning.

I fråga om utformningen av den avgiftsskyldighet, som skall åvila frilagershavaren

om varorna användes till annat än avsett ändamål, synes sålunda

lämpligast att — i viss anslutning till vad som nu tillämpas — över

hela linjen använda det av generaltullstyrelsen i fråga om inhemska rusdrycker

föreslagna systemet. Man skulle då som gemensam beteckning kunna

använda termen särskild avgift och i fråga om olika slag av gods ange

vad denna avgift skall motsvara av tull, införselavgitf och skatt.

För spritdrycker och vin bör därvid enligt min mening i fall av avgiftsskyldighet,

såväl för importerad som för inhemsk vara, utgå avgift, som

motsvarar tull, omsättningsskatt — enligt 1957 års förordning om skatt

på spritdrycker och vin — och allmän varuskatt. Därvid synes ett förenklat

förfarande böra komma till användning i så måtto, att den s. k. resandetullen

för varorna lägges till grund för beräkningen av avgiften. Motsvarande

bör gälla tobaksvaror. I fråga om starköl bör avgift utgå efter samma

grunder för inhemsk och för importerad vara och motsvara full tull och allmän

varuskatt. Tullen på importerat starköl är nämligen bestämd med

beaktande av den på inhemskt starköl utgående tillverkningsskatten och

från denna skatt kommer tillverkarna — vid bifall till vad jag i det föregående

förordat — att åtnjuta befrielse då varan läggs upp på provianteringsfrilager.

I fråga om övriga varor bör på motsvarande sätt i förekommande

fall utgå avgift motsvarande tull, införselavgift och skatt. Tilläggas kan att

förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa

fall icke blir tillämplig på avgiften i fråga.

Till bestämmelsen om möjlighet för generaltullstyrelsen att medge frilagershavare

att — under kontroll — förstöra eller ur riket utföra tobaksvaror

synes icke behöva knytas det föreslagna villkoret, att särskilda skäl

för sådant medgivande skall föreligga. Ett dylikt villkor skulle nämligen

— mot vad som med stadgandet avses — kunna tolkas som en inskränkning

i förhållande till nu föreliggande möjligheter att utan erläggande avavgift

överlämna tobaksvaror till monopolbolaget. Jag vill emellertid uttala

att tillstånd till förstöring eller utförsel i princip bör förbehållas de

fall då tobaksvaror skadats under lagringen.

Utöver vad nu sagts har jag i sak inte något att erinra mot vad generaltullstyrelsen

föreslagit,

Det inom finansdepartementet upprättade författningsförslaget har i förevarande

delar utformats i överensstämmelse med mitt nu redovisade

ställningstagande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1U7 år 1961

23

V. Departementschefens hemställan

Det är enligt min mening önskvärt, att de föreslagna ändringarna kan

genomföras redan vid instundande halvårsskifte. Jag har emellertid ingen

erinran emot att, om skäl därtill befinnes föreligga, frågan av riksdagen

behandlas senare än under nu pågående vårsession, i vilket fall tidpunkten

för ikraftträdandet bör framflyttas till den 1 januari 1962.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager;

2) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 maj 1955

(nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende

av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen;

samt

3) förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1960 (nr

253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Natt och Dag

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1961

Bihang

Generaltullstyrelsens författningsförslag

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager

Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att § 1 mom. 1

samt §§ 5 och 6 förordningen den 15 november 1912 om provianteringsfrilager

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§ 1.

1. Från utrikes ort infört, till proviantering och utrustning av fartyg

eller luftfartyg avsett gods, som är belagt med tull eller annan införselavgift,

må efter verkställd tulltaxering, utan att dylika avgifter erläggas men,

såvitt avser andra varor än rusdrycker och tobaksvaror, mot ställande av

säkerhet för avgifterna, uppläggas i särskilt magasin under vård av godsets

ägare (provianteringsfrilager). Å provianteringsfrilager må jämväl uppläggas

från utrikes ort införda, förtullade tobaksvaror ävensom inom riket

tillverkade sådana varor och inom riket tillverkat starköl. Att inom riket

tillverkade spritdrycker och vin ävensom tidigare förtullade rusdrycker

må uppläggas å provianteringsfrilager, därom är särskilt stadgat.

Vad i första stycket föreskrives skall gälla även i fråga om varor, avsedda

att enligt vad därom särskilt stadgas försäljas till flygpassagerare

å tullflygplats.

Rätt till---för tullverket.

Rätt till---sådan rätt.

§ 5.

Gods, som från provianteringsfrilager i föreskriven ordning utlämnas

till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning eller enligt vad

därom särskilt stadgas till försäljning till flygpassagerare å tullflygplats,

är befriat från tull och annan införselavgift.

För å provianteringsfrilager upplagt, från utrikes ort infört gods, vilket

av ägaren annorledes disponeras, eller som å sådant frilager undergår förskämning

eller eljest går förlorat, skall ägaren, utom i fall som i tredje

och fjärde styckena sägs, vidkännas belöpande tull och annan införselavgift

utan något avdrag. För inom riket tillverkade, å provianteringsfrilager

upplagda rusdrycker eller tobaksvaror skall i fält, som nyss sagts,

ägaren till tullverket erlägga beträffande rusdrycker avgift, motsvarande

tull för importerade varor, samt i fråga om tobaksvaror belöpande tobaksskatt,

allt utan något avdrag.

Visas att å provianteringsfrilager upplagt gods genom olycka förstörts

eller gått förlorat, må efter prövning av generaltullstyrelsen befrielse åtnjutas

från i andra stycket avsedd avgift. I enahanda ordning må, då särskilda

skäl därtill äro, befrielse från sådan avgift kunna åtnjutas för å

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^7 år 1961

25

provianteringsfrilager upplagda rusdrycker och tobaksvaror, som gått förlorade

annorledes än genom olycka.

Generaltullstyrelsen äger, då särskilda skäl därtill äro, medgiva, att å

provianteringsfrilager upplagda tobaksvaror må utan erläggande av i andra

stycket avsedd avgift förstöras eller ur riket utföras. Befrielse från avgift,

som nyss sagts, må åtnjutas jämväl för å provianteringsfrilager upplagda

rusdrycker, vilka förstörts eller utförts ur riket enligt av Konungen

med stöd av särskilt stadgande lämnat tillstånd.

Konungen äger bestämma, om och under vilka villkor gods må överflyttas

till annat provianteringsfrilager.

§ 6.

Tull och andra i § 5 andra stycket avsedda avgifter, som skola utgå för

varor, upplagda å provianteringsfrilager, beräknas efter de taxor och författningar,

som äro gällande, då varuanmälan för godset skall avlämnas.

Denna förordning träder i kraft den

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1961

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 maj 1955

(nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende

av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget

Vin- & spritcentralen

Kungl. Maj :t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att 2 § förordningen

den 12 maj 1955 med särskilda bestämmelser angående behandling

i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget

Vin- & spritcentralen, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Inom riket tillverkade spritdrycker och vin ävensom tidigare förtullade

rusdrycker må uppläggas å provianteringsfrilager.

Denna förordning träder i kraft den . . . .

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610501

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 a1 i texten
  2. BevU 1961:61 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 s. 2 i texten