Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder för konjunkturutjämning

1961-04-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:162, Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder för konjunkturutjämning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1961

1

Nr 162

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag

vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder

för konjunkturutjämning; given Stockholms

slott den 28 april 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om

rätt till avdrag vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder för

kon j u nkturut j ämning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

WILHELM

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att dämpa företagens investeringar i nuvarande konjunkturläge föreslås,

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i motsvarande hänseende

beslöts vid 1960 års riksdag, att företagen erbjudes extra avdrag vid

taxeringen, om de under sommaren och förhösten innevarande år gör inbetalningar

i riksbanken motsvarande hela avsättningen till en blivande

investeringsfond för rörelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 162

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1961

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1962 års

taxering för avsättning till investeringsfonder för konjunktur utjämning

1 §•

Vid beräkning av avdrag för avsättning till investeringsfond för rörelse

enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning

under beskattningsår, för vilket taxering i första instans

verkställes år 1962, skall vad nedan i 2—4 §§ stadgas gälla, om därigenom

erhålles större avdrag än enligt bestämmelserna i nämnda förordning.

2 §.

Om företag för beskattningsåret och före den 1 oktober 1961 i riksbanken

inbetalat medel å konto för investering i rörelse och avsättning till investeringsfond

för rörelse icke överstiger det inbetalade beloppet, må avdrag

för avsättningen åtnjutas utan hinder av bestämmelserna i 3 § förordningen

den 27 maj 1955, nr 256. Såsom förutsättning härför skall dock gälla att

företaget på grund av inbetalningen åtnjuter extra avdrag, varom nedan i

3 § stadgas.

3 §•

Har företag gjort inbetalning som i 2 § sägs och motsvarar avsättningen

till investeringsfond för rörelse sådan inbetalning, må företaget vid taxeringen

till statlig inkomstskatt åtnjuta extra avdrag med 12 procent av

vad som må hava inbetalats före den 1 juli 1961 samt med 8 procent av

vad som må hava inbetalats nämnda dag eller senare, dock före den 1 oktober

1961.

Överstiger avsättningen till investeringsfond sådan inbetalning, som i 2 §

sägs, må extra avdrag för nämnda inbetalning det oaktat åtnjutas, om företaget

i eljest föreskriven ordning å konto för investering i rörelse inbetalat

fyrtiosex procent av skillnadsbeloppet.

Medgives extra avdrag, skall taxeringsnämnden härom skriftligen underrätta

taxeringsintendenten i länet.

4 §•

Extra avdrag som i 3 § sägs må åtnjutas endast, om de medel, som föranlett

avdraget, i sin helhet kvarstå i riksbanken till den 31 december 1962.

Kungl. Maj :t äger dock, om det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden

befinnes vara av synnerlig vikt, medgiva att femtiofyra procent av medel,

som nu sagts, återbetalas före den 31 december 1962 utan att företaget går

förlustigt det extra avdraget. Uttag av medel, som föranledes av alt investeringsfond

enligt vederbörligt beslut skall eller må tagas i anspråk för sitt

ändamål, medför ej heller förlust av det extra avdraget.

5 §•

Det åligger riksbanken att i de uppgifter, som riksbanken under taxeringsåret

1962 enligt bestämmelserna i 7 § förordningen den 27 maj 1955,

nr 256, skall översända till länsstyrelsen, angiva dagen för inbetalning, som

för beskattningsåret verkställts före den 1 oktober 1961.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Södermanland,

i statsrådet å Stockholms slott den 28 april 1961.

N ärva rande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling,Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser

om rätt till avdrag vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder

för konjunkturutjämning samt anför därvid följande.

I propositionen nr 157 till 1960 års riksdag framlades förslag till ändringar

i 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Det intresse som därvid stod i förgrunden var att hindra att företagen i samband

med avsättning till sådana fonder skulle erhålla en förstärkning av sin

likviditet. I samband därmed föreslogs, att nämnda förordning skulle

kompletteras med tillfälliga bestämmelser i syfte att stimulera företagen att

under år 1960 göra större inbetalningar till riksbanken än som i och för sig

krävdes för rätt till avdrag för fondavsättning. Förslagen godtogs av riksdagen

med smärre jämkningar. De sålunda antagna bestämmelserna (SFS

1960: 236) synes ha medverkat till en i då rådande ekonomiska läge önskvärd

investeringsbegränsning. Med hänsyn till konjunkturutvecklingen framstår

det såsom önskvärt att på motsvarande sätt stimulera företagen att

även under innevarande år göra större insättningar på investeringskonto i

riksbanken än som utgör förutsättning för avdragsrätt vid taxeringen. Denna

fråga torde, i enlighet med vad som förutskickats i propositionen angående

komplettering av riksstatsförslaget (nr 150), nu få anmälas.

Gällande bestämmelser m. m.

Genom 1955 års lagstiftning om investeringsfonder för konjunkturutjämning

har åsyftats att på beskattningsområdet skapa en anordning, som kunde

bidraga till utjämning i produktion och sysselsättning. Bestämmelserna

innebär, att företagen skattefritt får fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål.

Man har velat uppmuntra företagen att uppskjuta investeringar

vid högkonjunktur och att, under arbetsmarknadsstyrelsens

kontroll, i stället förlägga dem till tider, då en ökad investeringsverksamhet

från sysselsättningssynpunkt befinnes önskvärd. Redan före år 1955 fanns

liknande bestämmelser. Den första lagstiftningen om investeringsfonder

tillkom år 1938 och karakteriserades därvid som en försökslagstiftning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1961

Lagstiftningen utbyggdes under hand och gavs år 1947 permanent karaktär.

1947 års förordning upphävdes genom 1955 års lagstiftning; dock äger

förordningen fortfarande tillämpning i avseende å sådana investeringsfonder,

som bildats jämlikt samma och tidigare förordningar.

Rätt att göra avsättning enligt 1955 års förordning tillkommer, i likhet

med vad fallet var enligt 1947 års förordning, endast svenskt aktiebolag och

svensk ekonomisk förening. Avsättning får ske till investeringsfond för

skogsbruk med högst tio procent av den för beskattningsåret redovisade

bruttointäkten av skogsbruk och till investeringsfond för rörelse med högst

fyrtio procent av årsvinsten före skatt. Avdrag får dock åtnjutas endast

under förutsättning att ett belopp motsvarande fyrtiosex procent (före 1961

års taxering fyrtio procent) av den gjorda avsättningen inbetalats till ett

särskilt räntelöst konto i riksbanken. Inbetalningen skall ha verkställts senast

den dag, då företaget haft att avgiva allmän självdeklaration för det

beskattningsår, då avsättning till investeringsfond skett.

Arbetsmarknadsstyrelsen äger besluta, att investeringsfond under visst

eller vissa beskattningsår och under villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden

påkallar, skall eller må tagas i anspråk för sitt ändamål. Beslutet kan

vara generellt, d. v. s. avse samtliga företag eller företag av viss beskaffenhet,

eller ock gälla visst eller vissa företag. Om sådant beslut meddelats, äger

företaget från riksbanken utfå fyrtiosex procent eller, om inbetalningen

gjorts före 1 juli 1960, fyrtio procent av det belopp av investeringsfonden,

som skall eller må tagas i anspråk. Investeringsfond för skogsbruk får användas

för skogsvårdande arbeten i vidsträckt bemärkelse och investeringsfond

för rörelse för avskrivning å byggnader och maskiner, för nedskrivning

av varulager och för vissa kostnader för arbeten i gruva, stenbrott eller

annan liknande fyndighet m. m. Fråga skall i princip vara om investeringar,

som verkställts eller kostnader som uppkommit under det beskattningsår,

då fonden tages i anspråk. Då avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen

för avsättningen till investeringsfond, följer därav att avdrag icke får

åtnjutas för avskrivningar m. m., som verkställes med anlitande av fonden.

För att stimulera till avsättningar har föreskrivits, att trettio procent av

fondavsättningen får utan tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen och efter

företagets eget bedömande fritt tagas i anspråk efter fem år. Sedan fem år

förflutit från ingången av det år, varunder inbetalningen i riksbanken verkställts,

äger företaget sålunda att efter uppsägning hos riksbanken uttaga

högst trettio procent av det ursprungligen inbetalta beloppet. Även denna

»fria sektor» av investeringsfonden skall tagas i anspråk för sådana ändamål,

som tidigare angivits.

I syfte att ytterligare stimulera till avsättningar har föreskrivits att, om

investeringsfond i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens beslut tagits i

anspråk för sitt ändamål, ett extra avdrag (investeringsavdrag) medgives

vid inkomsttaxeringen. Investeringsavdraget utgör tio procent av ianspråktagna

fondmedel. — Sådant avdrag åtnjutes givetvis inte, när företaget begagnar

sin rätt att utan arbetsmarknadsstyrelsens tillstånd utnyttja den

fria sektorn.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1961

Om investeringsfond tages i anspråk utan tillstånd och fråga inte är om

ianspråktagande av den fria sektorn, återföres fonden till beskattning. Samma

gäller om investeringsfond enligt arbetsmarknadsstyrelsens beslut skall

tagas i anspråk för sitt ändamål och så ej sker. Vid återföringen skall till

beskattning upptagas även ett belopp motsvarande en tiondel av vad som

av investeringsfonden återförts. Om avtal träffats om överlåtelse, pantsättning

eller annan rätt till medel, som inbetalats i riksbanken, skall fondmedlen

likaledes återföras till beskattning med tillägg av tio procent. Har

investeringsfond återförts till beskattning, återbetalas de i riksbanken inbetalade

medlen. Återbetalning får dock ej utan medgivande av vederbörande

taxeringsintendent ske förrän taxeringen ifråga vunnit laga kraft.

Det må vidare framhållas, att Kungl. Maj :t äger meddela tillstånd för

företag, som verkställt avsättning till investeringsfond för rörelse, att taga

fonden i anspråk för ändamål som avses med investeringsfond för skogsbruk,

så ock eljest för investering i annan förvärvskälla än den, i vilken

avsättning skett. Arbetsmarknadsstyrelsen äger — om särskilda skäl föreligger

— medgiva att investeringsfond för rörelse får tagas i anspråk för

vissa speciella ändamål såsom för avskrivning av kostnader för vägarbete,

anordnande av vatten- och avloppsledningar, iordningställande i övrigt av

tomtområden för bebyggelse samt liknande arbeten, d. v. s. för kostnader,

vilka eljest i regel inte i någon form är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Slutligen kan nämnas, att Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar äger

besluta att även framtida avsättningar må tagas i anspråk. Då fond tages i

anspråk enligt sådant beslut erhåller företaget icke något investeringsavdrag.

Angående storleken av de medel, som avsatts till investeringsfonder, må

följande framhållas.

T. o. m. 1960 års taxering hade följande avsättningar verkställts enligt

1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Beskattningsår Investeringsfond Investeringsfond Summa

för rörelse för skogsbruk fonder

1955 .................. 142 288 586 24 350 200 166 638 786

1956 .................. 111 512 220 13 887 000 125 399 220

1957 .................. 208 114 110 6 970 000 215 084 110

1958 .................. 409 695 413 8 905 200 418 600 613

1959 .................. 521 045 066 8 574 630 529 620 296

Summa 1 392 655 995 62 687 030 1 455 343 025

För beskattningsåret 1960 torde avsättningarna komma att uppgå till

cirka 1 miljard kronor, varav cirka 770 milj. kronor utgöres av avsättningar,

för vilka inbetalning i riksbanken verkställts med 100 procent.

Vid utgången av beskattningsåret 1959 kvarstod avsättningar till investeringsfonder

enligt 1947 och tidigare års förordningar till ett sammanlagt belopp

av 115 milj. kronor. Även dessa fonder står under arbetsmarknadsstyrelsens

tillsyn. Mot dessa fonder svarar emellertid inte några insättningar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1961

i riksbanken, enär dylika insättningar inte krävdes enligt 1947 och tidigare

års förordningar om investeringsfonder. Enligt sistnämnda förordningar

fick avsättning endast ske i förvärvskällan rörelse.

Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen har styrelsen under tiden

fram till september 1959 — efter vilken tidpunkt nya tillstånd inte meddelats

— bifallit ansökningar från 417 företag. Besluten avser både fonder enligt

1955 års förordning och äldre fonder. Något åläggande att ta fonder i

anspråk har däremot inte utfärdats. Efter sammanräkning av angivna byggnads-

och anskaffningskostnader (eller fondavsättningar i de fall angiven

kostnad överstigit avsättningen) beräknar styrelsen att dessa individuella

medgivanden omfattar cirka 695 milj. kronor. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen

den 29 augusti 1958 och den 6 mars 1959 beslutat att t. o. m. beskattningsåret

1957 (det räkenskapsår, för vilket taxering ägt rum 1958)

verkställda avsättningar till fond för skogsbruk må under beskattningsåren

1958—1960 tagits i anspråk för sitt ändamål för tiden 15 juli 1958—30

juni 1960 nedlagda kostnader.

Dessutom har vissa medgivanden lämnats av Kungl. Maj :t avseende ett

sammanlagt belopp av 320 milj. kronor, varav dock drygt 200 milj. kronor

avser framtida fondavsättningar.

För att stimulera företagen att under år 1960 göra större inbetalningar på

konto för investering i rörelse i riksbanken än som krävdes för rätt till avdrag

för fondavsättning kompletterades, som förut nämnts, 1955 års förordning

om investeringsfonder genom beslut av 1960 års riksdag med vissa tillfälliga

bestämmelser. Dessa bestämmelser innebär att — om ett företag före

den 1 november 1960 inbetalat medel på konto för investering i rörelse i

riksbanken och vid 1961 års taxering yrkat avdrag för avsättning till investeringsfond

för rörelse med belopp motsvarande avsättningen — företaget

äger vid 1961 års taxering, utöver avdrag motsvarande avsättningen, vid

taxeringen till statlig inkomstskatt erhålla ett extra avdrag. Detta extra avdrag

utgör 12 procent av de medel som inbetalats före den 1 augusti 1960

och 8 procent av vad som inbetalats nämnda dag eller senare, dock före

den 1 november 1960. Det extra avdraget får åtnjutas endast under förutsättning

att de inbetalade medlen kvarstår i riksbanken till den 30 december

1961. Sistnämnda dag äger företaget utfå 54 procent av de inbetalade

medlen, d. v. s. de medel som inbetalats utöver den obligatoriska insättningen,

som utgör 46 procent av fondavsättningen. Om avsättningen till investeringsfond

inte överstiger den inbetalning i riksbanken, som gjorts före

den 1 november 1960, medgives avdrag för avsättningen även om denna är

större än fyrtio procent av årsvinsten före skatt.

Enligt de här återgivna tillfälliga bestämmelserna inbetalades, såsom redan

nämnts, i riksbanken före den 1 november 1960 cirka 770 milj. kronor,

varav cirka 570 milj. kronor före den 1 augusti 1960. Av de sålunda inbetalade

medlen skall 54 procent eller cirka 415 milj. kronor återbetalas den

30 december 1961.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1961

7

Departementschefen

Lagstiftningen om investeringsfonder har till ändamål att påverka företagen

att så långt möjligt förlägga sina investeringar till tider som är lämpliga

från konjunkturpolitisk synpunkt. Bestämmelserna är så utformade,

att det under tider med god sysselsättning och goda vinster medför skattemässiga

fördelar för företagen att avstå från investeringar, som kan uppskjutas,

och i stället avsätta medel till investeringsfonder. Dessa fonder

får tagas i anspråk för investeringar under tider då sysselsättningen är

sämre; de investeringar som då verkställes får i beskattningshänseende

avskrivas med belopp motsvarande de ianspråktagna fondmedlen i deras

helhet. Därjämte erhålles ett extra avdrag om tio procent på nämnda medel.

Investeringsfonderna har visat sig kunna väl fylla sin uppgift i tider, då

investeringsverksamheten behöver stimuleras. I högkonjunkturlägen, då

avsättningar till investeringsfonder normalt skall ske, bör investeringsfonderna,

som nämnts, medverka till en dämpning av investeringarna. I viss

mån torde 1955 års investeringsfondsförordning redan i sitt ursprungliga

skick ha haft sadan effekt; de förmåner den erbjuder i beskattningshänseende

erhålles nämligen i huvudsak endast om investeringarna uppskjutes

till en ur samhällsekonomiska synpunkter lämpligare tid. För att förstärka

denna effekt beslöts vid 1960 års riksdag vissa ändringar i förordningen.

Enligt de sålunda ändrade bestämmelserna kräves numera för avdragsrätt

vid taxeringen att företaget i riksbanken inbetalat ett belopp motsvarande

46 procent av fondavsättningen. Då insättningen i riksbanken sålunda

i stort sett motsvarar den skattevinst, som företaget erhåller genom

avdragsrätten för fondavsättningen, medför denna inte någon förstärkning

av företagets likviditet men heller inte någon minskning av densamma.

Med hänsyn till den väntade utvecklingen framför allt på byggnadsområdet

under sommaren och förhösten 1960 ansågs det påkallat att komplettera

investeringsfondsförordningen med tillfälliga bestämmelser för att ytterligare

förstärka lagstiftningens investeringsdämpande effekt. De tillfälliga

bestämmelserna var avsedda att intressera företagen för att i samband

med avsättningar till investeringsfonder insätta likvida medel i riksbanken

utöver vad som erfordrades för att erhålla avdrag vid taxeringen. Företag,

som i riksbanken inbetalade ett belopp motsvarande hela den beräknade

kommande avsättningen till investeringsfond fick genom nämnda bestämmelser

ett extra avdrag vid taxeringen. Bestämmelserna ledde till att

i riksbanken under tiden t juli—31 oktober 1960 inbetalades cirka 770 milj.

kronor. Av detta belopp kommer 54 procent att återbetalas den 30 december

1961.

Konjunkturläget under den kommande sommaren och hösten kan förväntas

bli sådant att det även i år framstår som angeläget att företagen

gör större inbetalningar i riksbanken än som i och för sig kräves för avdragsrätt

enligt 1955 års förordning. De för sådant ändamål under fjolåret

införda bestämmelserna synes ha varit lämpligt utformade. .lag förordar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1961

därför, att i huvudsaklig överensstämmelse med 1960 års lagstiftning tillfälliga

bestämmelser utfärdas, innebärande att extra avdrag får åtnjutas

vid taxeringen till statlig inkomstskatt, därest företagen under år 1961 gör

inbetalningar i riksbanken motsvarande hela den kommande avsättningen

till investeringsfond för rörelse.

Med hänsyn till intresset av att inbetalningar göres snarast synes de för

bestämmelsernas tillämpning relevanta tidpunkterna böra bestämmas till

den 1 juli respektive den 1 oktober 1961. Avdragen synes däremot böra vara

desamma som under fjolåret. För inbetalningar verkställda före den 1

juli 1961 bör alltså erhållas ett extra avdrag vid den statliga taxeringen på

12 procent. Motsvarande avdrag vid inbetalningar före den 1 oktober 1961

bör utgöra 8 procent.

De företag, som på grund av 1960 års motsvarande bestämmelser gjort

extra inbetalningar i riksbanken, äger som nämnts enligt 1960 års bestämmelser

utfå dessa extra inbetalningar den 30 december 1961. Skulle konjunkturläget

utveckla sig så att det befinnes önskvärt att dessa medel får

kvarstå i riksbanken, får övervägas om förmåner i beskattningshänseende

bör erbjudas företag, som binder de år 1960 inbetalades medlen ytterligare

någon tid. Eventuellt förslag härom torde i så fall få föreläggas höstriksdagen.

På sätt skedde i 1960 års bestämmelser bör särskilt föreskrivas vilka

uppgifter riksbanken skall meddela taxeringsmyndigheterna.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt

till avdrag vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder för

kon junkturutjämning.

Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610577

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1961:77 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om rätt till visst avdrag vid 1962 års taxering för företag, som år 1960 verkstä s. 1 i texten
  2. Rskr. 1961:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 a1 i texten
  3. BevU 1961:64 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1962 års taxering för avsättn s. 1 i texten