Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder för konjunkturutjämning
1961-04-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1961:162, Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder för konjunkturutjämning
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1961
1
Nr 162
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag
vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder
för konjunkturutjämning; given Stockholms
slott den 28 april 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om
rätt till avdrag vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder för
kon j u nkturut j ämning.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
WILHELM
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att dämpa företagens investeringar i nuvarande konjunkturläge föreslås,
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i motsvarande hänseende
beslöts vid 1960 års riksdag, att företagen erbjudes extra avdrag vid
taxeringen, om de under sommaren och förhösten innevarande år gör inbetalningar
i riksbanken motsvarande hela avsättningen till en blivande
investeringsfond för rörelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 162
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1961
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1962 års
taxering för avsättning till investeringsfonder för konjunktur utjämning
1 §•
Vid beräkning av avdrag för avsättning till investeringsfond för rörelse
enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning
under beskattningsår, för vilket taxering i första instans
verkställes år 1962, skall vad nedan i 2—4 §§ stadgas gälla, om därigenom
erhålles större avdrag än enligt bestämmelserna i nämnda förordning.
2 §.
Om företag för beskattningsåret och före den 1 oktober 1961 i riksbanken
inbetalat medel å konto för investering i rörelse och avsättning till investeringsfond
för rörelse icke överstiger det inbetalade beloppet, må avdrag
för avsättningen åtnjutas utan hinder av bestämmelserna i 3 § förordningen
den 27 maj 1955, nr 256. Såsom förutsättning härför skall dock gälla att
företaget på grund av inbetalningen åtnjuter extra avdrag, varom nedan i
3 § stadgas.
3 §•
Har företag gjort inbetalning som i 2 § sägs och motsvarar avsättningen
till investeringsfond för rörelse sådan inbetalning, må företaget vid taxeringen
till statlig inkomstskatt åtnjuta extra avdrag med 12 procent av
vad som må hava inbetalats före den 1 juli 1961 samt med 8 procent av
vad som må hava inbetalats nämnda dag eller senare, dock före den 1 oktober
1961.
Överstiger avsättningen till investeringsfond sådan inbetalning, som i 2 §
sägs, må extra avdrag för nämnda inbetalning det oaktat åtnjutas, om företaget
i eljest föreskriven ordning å konto för investering i rörelse inbetalat
fyrtiosex procent av skillnadsbeloppet.
Medgives extra avdrag, skall taxeringsnämnden härom skriftligen underrätta
taxeringsintendenten i länet.
4 §•
Extra avdrag som i 3 § sägs må åtnjutas endast, om de medel, som föranlett
avdraget, i sin helhet kvarstå i riksbanken till den 31 december 1962.
Kungl. Maj :t äger dock, om det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden
befinnes vara av synnerlig vikt, medgiva att femtiofyra procent av medel,
som nu sagts, återbetalas före den 31 december 1962 utan att företaget går
förlustigt det extra avdraget. Uttag av medel, som föranledes av alt investeringsfond
enligt vederbörligt beslut skall eller må tagas i anspråk för sitt
ändamål, medför ej heller förlust av det extra avdraget.
5 §•
Det åligger riksbanken att i de uppgifter, som riksbanken under taxeringsåret
1962 enligt bestämmelserna i 7 § förordningen den 27 maj 1955,
nr 256, skall översända till länsstyrelsen, angiva dagen för inbetalning, som
för beskattningsåret verkställts före den 1 oktober 1961.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1961
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Södermanland,
i statsrådet å Stockholms slott den 28 april 1961.
N ärva rande:
Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Kling,Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,
Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser
om rätt till avdrag vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder
för konjunkturutjämning samt anför därvid följande.
I propositionen nr 157 till 1960 års riksdag framlades förslag till ändringar
i 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Det intresse som därvid stod i förgrunden var att hindra att företagen i samband
med avsättning till sådana fonder skulle erhålla en förstärkning av sin
likviditet. I samband därmed föreslogs, att nämnda förordning skulle
kompletteras med tillfälliga bestämmelser i syfte att stimulera företagen att
under år 1960 göra större inbetalningar till riksbanken än som i och för sig
krävdes för rätt till avdrag för fondavsättning. Förslagen godtogs av riksdagen
med smärre jämkningar. De sålunda antagna bestämmelserna (SFS
1960: 236) synes ha medverkat till en i då rådande ekonomiska läge önskvärd
investeringsbegränsning. Med hänsyn till konjunkturutvecklingen framstår
det såsom önskvärt att på motsvarande sätt stimulera företagen att
även under innevarande år göra större insättningar på investeringskonto i
riksbanken än som utgör förutsättning för avdragsrätt vid taxeringen. Denna
fråga torde, i enlighet med vad som förutskickats i propositionen angående
komplettering av riksstatsförslaget (nr 150), nu få anmälas.
Gällande bestämmelser m. m.
Genom 1955 års lagstiftning om investeringsfonder för konjunkturutjämning
har åsyftats att på beskattningsområdet skapa en anordning, som kunde
bidraga till utjämning i produktion och sysselsättning. Bestämmelserna
innebär, att företagen skattefritt får fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål.
Man har velat uppmuntra företagen att uppskjuta investeringar
vid högkonjunktur och att, under arbetsmarknadsstyrelsens
kontroll, i stället förlägga dem till tider, då en ökad investeringsverksamhet
från sysselsättningssynpunkt befinnes önskvärd. Redan före år 1955 fanns
liknande bestämmelser. Den första lagstiftningen om investeringsfonder
tillkom år 1938 och karakteriserades därvid som en försökslagstiftning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1961
Lagstiftningen utbyggdes under hand och gavs år 1947 permanent karaktär.
1947 års förordning upphävdes genom 1955 års lagstiftning; dock äger
förordningen fortfarande tillämpning i avseende å sådana investeringsfonder,
som bildats jämlikt samma och tidigare förordningar.
Rätt att göra avsättning enligt 1955 års förordning tillkommer, i likhet
med vad fallet var enligt 1947 års förordning, endast svenskt aktiebolag och
svensk ekonomisk förening. Avsättning får ske till investeringsfond för
skogsbruk med högst tio procent av den för beskattningsåret redovisade
bruttointäkten av skogsbruk och till investeringsfond för rörelse med högst
fyrtio procent av årsvinsten före skatt. Avdrag får dock åtnjutas endast
under förutsättning att ett belopp motsvarande fyrtiosex procent (före 1961
års taxering fyrtio procent) av den gjorda avsättningen inbetalats till ett
särskilt räntelöst konto i riksbanken. Inbetalningen skall ha verkställts senast
den dag, då företaget haft att avgiva allmän självdeklaration för det
beskattningsår, då avsättning till investeringsfond skett.
Arbetsmarknadsstyrelsen äger besluta, att investeringsfond under visst
eller vissa beskattningsår och under villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden
påkallar, skall eller må tagas i anspråk för sitt ändamål. Beslutet kan
vara generellt, d. v. s. avse samtliga företag eller företag av viss beskaffenhet,
eller ock gälla visst eller vissa företag. Om sådant beslut meddelats, äger
företaget från riksbanken utfå fyrtiosex procent eller, om inbetalningen
gjorts före 1 juli 1960, fyrtio procent av det belopp av investeringsfonden,
som skall eller må tagas i anspråk. Investeringsfond för skogsbruk får användas
för skogsvårdande arbeten i vidsträckt bemärkelse och investeringsfond
för rörelse för avskrivning å byggnader och maskiner, för nedskrivning
av varulager och för vissa kostnader för arbeten i gruva, stenbrott eller
annan liknande fyndighet m. m. Fråga skall i princip vara om investeringar,
som verkställts eller kostnader som uppkommit under det beskattningsår,
då fonden tages i anspråk. Då avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen
för avsättningen till investeringsfond, följer därav att avdrag icke får
åtnjutas för avskrivningar m. m., som verkställes med anlitande av fonden.
För att stimulera till avsättningar har föreskrivits, att trettio procent av
fondavsättningen får utan tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen och efter
företagets eget bedömande fritt tagas i anspråk efter fem år. Sedan fem år
förflutit från ingången av det år, varunder inbetalningen i riksbanken verkställts,
äger företaget sålunda att efter uppsägning hos riksbanken uttaga
högst trettio procent av det ursprungligen inbetalta beloppet. Även denna
»fria sektor» av investeringsfonden skall tagas i anspråk för sådana ändamål,
som tidigare angivits.
I syfte att ytterligare stimulera till avsättningar har föreskrivits att, om
investeringsfond i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens beslut tagits i
anspråk för sitt ändamål, ett extra avdrag (investeringsavdrag) medgives
vid inkomsttaxeringen. Investeringsavdraget utgör tio procent av ianspråktagna
fondmedel. — Sådant avdrag åtnjutes givetvis inte, när företaget begagnar
sin rätt att utan arbetsmarknadsstyrelsens tillstånd utnyttja den
fria sektorn.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1961
Om investeringsfond tages i anspråk utan tillstånd och fråga inte är om
ianspråktagande av den fria sektorn, återföres fonden till beskattning. Samma
gäller om investeringsfond enligt arbetsmarknadsstyrelsens beslut skall
tagas i anspråk för sitt ändamål och så ej sker. Vid återföringen skall till
beskattning upptagas även ett belopp motsvarande en tiondel av vad som
av investeringsfonden återförts. Om avtal träffats om överlåtelse, pantsättning
eller annan rätt till medel, som inbetalats i riksbanken, skall fondmedlen
likaledes återföras till beskattning med tillägg av tio procent. Har
investeringsfond återförts till beskattning, återbetalas de i riksbanken inbetalade
medlen. Återbetalning får dock ej utan medgivande av vederbörande
taxeringsintendent ske förrän taxeringen ifråga vunnit laga kraft.
Det må vidare framhållas, att Kungl. Maj :t äger meddela tillstånd för
företag, som verkställt avsättning till investeringsfond för rörelse, att taga
fonden i anspråk för ändamål som avses med investeringsfond för skogsbruk,
så ock eljest för investering i annan förvärvskälla än den, i vilken
avsättning skett. Arbetsmarknadsstyrelsen äger — om särskilda skäl föreligger
— medgiva att investeringsfond för rörelse får tagas i anspråk för
vissa speciella ändamål såsom för avskrivning av kostnader för vägarbete,
anordnande av vatten- och avloppsledningar, iordningställande i övrigt av
tomtområden för bebyggelse samt liknande arbeten, d. v. s. för kostnader,
vilka eljest i regel inte i någon form är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.
Slutligen kan nämnas, att Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar äger
besluta att även framtida avsättningar må tagas i anspråk. Då fond tages i
anspråk enligt sådant beslut erhåller företaget icke något investeringsavdrag.
Angående storleken av de medel, som avsatts till investeringsfonder, må
följande framhållas.
T. o. m. 1960 års taxering hade följande avsättningar verkställts enligt
1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Beskattningsår Investeringsfond Investeringsfond Summa
för rörelse för skogsbruk fonder
1955 .................. 142 288 586 24 350 200 166 638 786
1956 .................. 111 512 220 13 887 000 125 399 220
1957 .................. 208 114 110 6 970 000 215 084 110
1958 .................. 409 695 413 8 905 200 418 600 613
1959 .................. 521 045 066 8 574 630 529 620 296
Summa 1 392 655 995 62 687 030 1 455 343 025
För beskattningsåret 1960 torde avsättningarna komma att uppgå till
cirka 1 miljard kronor, varav cirka 770 milj. kronor utgöres av avsättningar,
för vilka inbetalning i riksbanken verkställts med 100 procent.
Vid utgången av beskattningsåret 1959 kvarstod avsättningar till investeringsfonder
enligt 1947 och tidigare års förordningar till ett sammanlagt belopp
av 115 milj. kronor. Även dessa fonder står under arbetsmarknadsstyrelsens
tillsyn. Mot dessa fonder svarar emellertid inte några insättningar
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1961
i riksbanken, enär dylika insättningar inte krävdes enligt 1947 och tidigare
års förordningar om investeringsfonder. Enligt sistnämnda förordningar
fick avsättning endast ske i förvärvskällan rörelse.
Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen har styrelsen under tiden
fram till september 1959 — efter vilken tidpunkt nya tillstånd inte meddelats
— bifallit ansökningar från 417 företag. Besluten avser både fonder enligt
1955 års förordning och äldre fonder. Något åläggande att ta fonder i
anspråk har däremot inte utfärdats. Efter sammanräkning av angivna byggnads-
och anskaffningskostnader (eller fondavsättningar i de fall angiven
kostnad överstigit avsättningen) beräknar styrelsen att dessa individuella
medgivanden omfattar cirka 695 milj. kronor. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen
den 29 augusti 1958 och den 6 mars 1959 beslutat att t. o. m. beskattningsåret
1957 (det räkenskapsår, för vilket taxering ägt rum 1958)
verkställda avsättningar till fond för skogsbruk må under beskattningsåren
1958—1960 tagits i anspråk för sitt ändamål för tiden 15 juli 1958—30
juni 1960 nedlagda kostnader.
Dessutom har vissa medgivanden lämnats av Kungl. Maj :t avseende ett
sammanlagt belopp av 320 milj. kronor, varav dock drygt 200 milj. kronor
avser framtida fondavsättningar.
För att stimulera företagen att under år 1960 göra större inbetalningar på
konto för investering i rörelse i riksbanken än som krävdes för rätt till avdrag
för fondavsättning kompletterades, som förut nämnts, 1955 års förordning
om investeringsfonder genom beslut av 1960 års riksdag med vissa tillfälliga
bestämmelser. Dessa bestämmelser innebär att — om ett företag före
den 1 november 1960 inbetalat medel på konto för investering i rörelse i
riksbanken och vid 1961 års taxering yrkat avdrag för avsättning till investeringsfond
för rörelse med belopp motsvarande avsättningen — företaget
äger vid 1961 års taxering, utöver avdrag motsvarande avsättningen, vid
taxeringen till statlig inkomstskatt erhålla ett extra avdrag. Detta extra avdrag
utgör 12 procent av de medel som inbetalats före den 1 augusti 1960
och 8 procent av vad som inbetalats nämnda dag eller senare, dock före
den 1 november 1960. Det extra avdraget får åtnjutas endast under förutsättning
att de inbetalade medlen kvarstår i riksbanken till den 30 december
1961. Sistnämnda dag äger företaget utfå 54 procent av de inbetalade
medlen, d. v. s. de medel som inbetalats utöver den obligatoriska insättningen,
som utgör 46 procent av fondavsättningen. Om avsättningen till investeringsfond
inte överstiger den inbetalning i riksbanken, som gjorts före
den 1 november 1960, medgives avdrag för avsättningen även om denna är
större än fyrtio procent av årsvinsten före skatt.
Enligt de här återgivna tillfälliga bestämmelserna inbetalades, såsom redan
nämnts, i riksbanken före den 1 november 1960 cirka 770 milj. kronor,
varav cirka 570 milj. kronor före den 1 augusti 1960. Av de sålunda inbetalade
medlen skall 54 procent eller cirka 415 milj. kronor återbetalas den
30 december 1961.
Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1961
7
Departementschefen
Lagstiftningen om investeringsfonder har till ändamål att påverka företagen
att så långt möjligt förlägga sina investeringar till tider som är lämpliga
från konjunkturpolitisk synpunkt. Bestämmelserna är så utformade,
att det under tider med god sysselsättning och goda vinster medför skattemässiga
fördelar för företagen att avstå från investeringar, som kan uppskjutas,
och i stället avsätta medel till investeringsfonder. Dessa fonder
får tagas i anspråk för investeringar under tider då sysselsättningen är
sämre; de investeringar som då verkställes får i beskattningshänseende
avskrivas med belopp motsvarande de ianspråktagna fondmedlen i deras
helhet. Därjämte erhålles ett extra avdrag om tio procent på nämnda medel.
Investeringsfonderna har visat sig kunna väl fylla sin uppgift i tider, då
investeringsverksamheten behöver stimuleras. I högkonjunkturlägen, då
avsättningar till investeringsfonder normalt skall ske, bör investeringsfonderna,
som nämnts, medverka till en dämpning av investeringarna. I viss
mån torde 1955 års investeringsfondsförordning redan i sitt ursprungliga
skick ha haft sadan effekt; de förmåner den erbjuder i beskattningshänseende
erhålles nämligen i huvudsak endast om investeringarna uppskjutes
till en ur samhällsekonomiska synpunkter lämpligare tid. För att förstärka
denna effekt beslöts vid 1960 års riksdag vissa ändringar i förordningen.
Enligt de sålunda ändrade bestämmelserna kräves numera för avdragsrätt
vid taxeringen att företaget i riksbanken inbetalat ett belopp motsvarande
46 procent av fondavsättningen. Då insättningen i riksbanken sålunda
i stort sett motsvarar den skattevinst, som företaget erhåller genom
avdragsrätten för fondavsättningen, medför denna inte någon förstärkning
av företagets likviditet men heller inte någon minskning av densamma.
Med hänsyn till den väntade utvecklingen framför allt på byggnadsområdet
under sommaren och förhösten 1960 ansågs det påkallat att komplettera
investeringsfondsförordningen med tillfälliga bestämmelser för att ytterligare
förstärka lagstiftningens investeringsdämpande effekt. De tillfälliga
bestämmelserna var avsedda att intressera företagen för att i samband
med avsättningar till investeringsfonder insätta likvida medel i riksbanken
utöver vad som erfordrades för att erhålla avdrag vid taxeringen. Företag,
som i riksbanken inbetalade ett belopp motsvarande hela den beräknade
kommande avsättningen till investeringsfond fick genom nämnda bestämmelser
ett extra avdrag vid taxeringen. Bestämmelserna ledde till att
i riksbanken under tiden t juli—31 oktober 1960 inbetalades cirka 770 milj.
kronor. Av detta belopp kommer 54 procent att återbetalas den 30 december
1961.
Konjunkturläget under den kommande sommaren och hösten kan förväntas
bli sådant att det även i år framstår som angeläget att företagen
gör större inbetalningar i riksbanken än som i och för sig kräves för avdragsrätt
enligt 1955 års förordning. De för sådant ändamål under fjolåret
införda bestämmelserna synes ha varit lämpligt utformade. .lag förordar
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1961
därför, att i huvudsaklig överensstämmelse med 1960 års lagstiftning tillfälliga
bestämmelser utfärdas, innebärande att extra avdrag får åtnjutas
vid taxeringen till statlig inkomstskatt, därest företagen under år 1961 gör
inbetalningar i riksbanken motsvarande hela den kommande avsättningen
till investeringsfond för rörelse.
Med hänsyn till intresset av att inbetalningar göres snarast synes de för
bestämmelsernas tillämpning relevanta tidpunkterna böra bestämmas till
den 1 juli respektive den 1 oktober 1961. Avdragen synes däremot böra vara
desamma som under fjolåret. För inbetalningar verkställda före den 1
juli 1961 bör alltså erhållas ett extra avdrag vid den statliga taxeringen på
12 procent. Motsvarande avdrag vid inbetalningar före den 1 oktober 1961
bör utgöra 8 procent.
De företag, som på grund av 1960 års motsvarande bestämmelser gjort
extra inbetalningar i riksbanken, äger som nämnts enligt 1960 års bestämmelser
utfå dessa extra inbetalningar den 30 december 1961. Skulle konjunkturläget
utveckla sig så att det befinnes önskvärt att dessa medel får
kvarstå i riksbanken, får övervägas om förmåner i beskattningshänseende
bör erbjudas företag, som binder de år 1960 inbetalades medlen ytterligare
någon tid. Eventuellt förslag härom torde i så fall få föreläggas höstriksdagen.
På sätt skedde i 1960 års bestämmelser bör särskilt föreskrivas vilka
uppgifter riksbanken skall meddela taxeringsmyndigheterna.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt
till avdrag vid 1962 års taxering för avsättning till investeringsfonder för
kon junkturutjämning.
Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ragnar Sohlman
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610577
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BevU 1961:77 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om rätt till visst avdrag vid 1962 års taxering för företag, som år 1960 verkstä s. 1 i texten
- Rskr. 1961:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 a1 i texten
- BevU 1961:64 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1962 års taxering för avsättn s. 1 i texten