Sök i Ratio Lex

Angående ratifikation av vissa av Internationella arbetsorganisationens konferenser år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde och år 1958 vid dess fgrlioförsta sammanträde (sjätte respektive sjunde sjöfärtskonferensen) antagna konventioner

1961-04-14 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:163, Angående ratifikation av vissa av Internationella arbetsorganisationens konferenser år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde och år 1958 vid dess fgrlioförsta sammanträde (sjätte respektive sjunde sjöfärtskonferensen) antagna konventioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

1

Nr 163

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation av

vissa av Internationella arbetsorganisationens konferenser

år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde och

år 1958 vid dess fgrlioförsta sammanträde (sjätte respektive

sjunde sjöfärtskonferensen) antagna konventioner;

given Stockholms slott den 14 april 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens godkännande av Sveriges anslutning

till dels en vid Internationella arbetsorganisationens konferens år 1946

vid dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen) antagen

konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän, dels ock en vid

organisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde

sjöfartskonferensen) antagen konvention (nr 108) angående nationella

identitetshandlingar för sjömän. Frågan om ratificering av dessa konventioner

har jämväl tidigare förelagts riksdagen (prop. 1947:321 respektive

1 Hihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 163

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

li april 1961.

''

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för social-, inrikes- och finansdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Lange, vissa av Internationella arbetsorganisationens

konferenser år 1946 vid dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen)

och år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde

sjöfartskonferensen) fattade beslut samt anför därvid följande.

Sverige inträdde såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i

och med sin anslutning den 9 mars 1920 till Nationernas förbund. För kännedom

om arbetsorganisationen och dess arbetsformer torde få hänvisas

till den redogörelse härom, som senast lämnats i propositionen 1961:18

angående vissa vid organisationens fyrtiofjärde sammanträde fattade beslut.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen

— har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande sjöfolkets arbetsförhållanden.

Sju sammanträden — sjöfartskonferenser — har sålunda hållits,

vilka uteslutande avsett sådana frågor. De två senaste sjöfartskonferenserna

— den sjätte och den sjunde — ägde rum i Seattle år 1946 (prop. 1947:

321, L2U 49, Rskr 477) respektive i Genéve år 1958 (prop. 1959: 78, L2U

19, Rskr 177). Vissa sjöf artsfrågor behandlades vid arbetskonferensens allmänna

sammanträde i Genéve år 1949 (prop. 1950: 207, L2U 34, Rskr 238).

Av de konventioner, som beslutats vid dessa sjöfartskonferenser, torde

två nu få aktualiseras, nämligen den vid sjätte sjöfartskonferensen antagna

konventionen (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän och den

vid sjunde sjöfartskonferensen antagna konventionen (nr 108) angående

nationella identitetshandlingar för sjömän.

Frågan om ratificering av dessa konventioner har tidigare förelagts riksdagen

genom propositionen 1947: 321 respektive propositionen 1959: 78.

Texterna till konventionerna torde i översättning såsom bilagor (Bilaga

A och B) få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 163 år 1961

3

Konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän

Denna konvention, som trädde i kraft den 17 augusti 1955, har ratificerats

av fjorton stater, nämligen Argentina, Belgien, Bulgarien, Canada, Cuba,

Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal

och Uruguay.

För att skapa garanti för ett gott hälsotillstånd bland sjömän har såsom

villkor för anställning i skeppstjänst i konventionen föreskrivits, att läkarintyg

skall företes av sjöman. Konventionen äger tillämpning på samtliga

sjömän ombord på fartyg om minst 200 tons bruttodräktighet i såväl inrikes

som utrikes fart. Anställning får ske, endast såframt företett läkarintyg

visar att sjömannen är duglig för det arbete, med vilket han skall sysselsättas

till sjöss. Utfärdandet av intyg skall föregås av undersökning av

legitimerad läkare. Intyget skall ha en giltighet av högst 2 år eller, såvitt

avser färgsinnet, högst 6 år.

Vid behandlingen år 1947 av frågan om konventionens ratificering anmälde

dåvarande chefen för handelsdepartementet, att bl. a. denna konvention

i stor utsträckning berörde ämnen, som då utreddes, och att i yttrandena

över konventionen föreslagits att den för det dåvarande icke skulle

ratificeras. Departementschefen anslöt sig till denna mening. -— Andra lagutskottet

(förut angivna utlåtande nr 49) ansåg likaså, att med avgörandet

av frågan om konventionens ratificering borde tills vidare anstå. I det fortsatta

lagstiftningsarbetet på området borde dock eftersträvas, att konventionen

så småningom skulle kunna ratificeras. — Detta blev också riksdagens

beslut (förut omförmälda skrivelse nr 477).

Bestämmelserna om läkarundersökning av sjömän och om läkarintyg för

sjömän återfinnes i 32 § sjölagen, 27 § sjömanslagen och 6 § sjöbefälskungörelsen.

Intill utgången av juni 1961 gäller i hithörande avseenden även bestämmelser

i kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i

riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. (sjömanshuskungörelsen)

ävensom i förordningen den 22 maj 1925 (nr 263) angående vissa villkor

beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet för vinnande av anställning

å fartyg i viss fart in. m.; jfr förordningen den 31 december 1917 (nr

932) angående läkarintyg för sjöfolk.

Gällande bestämmelser om läkarundersökning av sjömän anknyter huvudsakligen

dels till inskrivningen vid sjömanshus och dels till påmönstringen.

För inskrivning vid sjömanshus erfordras sålunda att vederbörande undergått

läkarundersökning, som visar att han ej är behäftad med sjukdom,

lyte eller skada, som gör honom oduglig att sköta den tjänst han avser att

tillträda. Samma villkor gäller för den, som i Sverige önskar påmönstra

fartyg i utrikes fart, om fartyget skall avgå från svensk hamn. För sist
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

nämnda fall föreskrives att sjömannen ej får ha könssjukdom i smittsamt

stadium eller annan sjukdom, som medför fara för ombord anställda personer.

Vid anställning av personer under 18 år gäller vissa skärpta bestämmelser.

Enligt 32 § sjölagen gäller, att sjöman icke får nyttjas såsom utkiksman

eller rorsman om han ej enligt läkares intyg äger normalt färgsinne samt

tillräcklig syn- och hörselförmåga. Sådant intyg får ej vara äldre än fyra

år.

Frånsett sistnämnda bestämmelse, vilken syftar till en läkarundersökning

vart fjärde år av den vaktindelade personalens syn- och hörselförmåga,

saknas bestämmelser om kontinuerlig läkartillsyn av sjömännen. För det

stora antal sjömän, som regelbundet mönstras utomlands, förekommer över

huvud taget inte någon allsidig läkartillsyn. Samma är förhållandet med

dem, som här i landet sysselsättes i den inrikes farten.

Spörsmålet om ändrad utformning av de svenska bestämmelserna om läkarundersökning

av sjöfolk har haft nära samband med frågan om reglerna

för mönstring och registrering av sjömän. Sedan 1960 års riksdag behandlat

ett i proposition nr 124 framlagt förslag angående nya bestämmelser

härom (L2U 43, Rskr 340), har enligt beslut av Kungl. Maj :t tidigare

denna dag utfärdats förordning om registrering och mönstring av sjömän

(mönstringsförordning). Enligt samma beslut har utfärdats kungörelse angående

läkarintyg för sjöfolk.

Genom mönstringsförordningen, som träder i kraft den 1 juli 1961, upphäves

1925 års förordning och — med vissa undantag — bestämmelserna i

sjömanshuskungörelsen. Kungörelsen angående läkarintyg för sjöfolk ersätter

från och med samma dag 1917 års förordning i ämnet.

Enligt de nya bestämmelserna skall en regelbunden hälsokontroll av sjömännen

ske genom en grundlig läkarundersökning vartannat år. Intyg över

sådan undersökning får i allmänhet åberopas vid inskrivning och mönstring

som sker intill två år efter utfärdandet. I enlighet med konventionens gränsdragning

har kravet på en sådan kvalificerad läkartillsyn endast upprätthållits

vid påmönstring av sjöfolk på fartyg med en bruttodräktighet av 200

registerton eller mera. I övriga fall skall nuvarande mera summariska läkarundersökning

även framdeles få godtagas.

De bestämmelser om läkarkontroll av sjömän, som sålunda kommer att

vara i tillämpning från och med den 1 juli 1961, uppfyller konventionens

krav.

Departementschefen

Med hänvisning till den lämnade redogörelsen förordar jag, att konventionen

om läkarundersökning av sjömän ratificeras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

5

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän

Konventionen, som trädde i kraft den 19 februari 1961, bär hittills ratificerats

av Ghana, Guatemala, Honduras och Tunisien. Det bör tilläggas, att

Storbritannien — utan att ännu ha ratificerat konventionen men i anledning

av densamma — den 1 juni 1960 utfärdat författning om identitetshandling

för brittiska sjömän, vilken författning trädde i kraft den 1 september

samma år och då ersatte en motsvarande författning av år 1942. Enligt

uppgift avses ratificering av konventionen komma att ske från brittisk sida.

Beträffande innehållet i konventionen, gällande svenska bestämmelser

samt de yttranden, som avgivits över konventionen, torde få hänvisas till

det såsom bilaga till propositionen 1959: 78 fogade utdraget av statsrådsprotokollet

s. 5—12. Här må endast erinras om att konventionens syfte är

att få till stånd en likalydande och likvärdig internationell identitetshandling

för sjömän samt att en dylik identitetshandling skall berättiga innehavaren

dels att återvända till det land, vilket utfärdat identitetshandling

för honom, dels att gå i land i främmande hamn och dels att genom främmande

länder företaga sådana resor, som betingas av hans på- och avmönstring

av fartyg.

Vidare må erinras om att departementschefen vid anmälan av nämnda

proposition gav sin fulla anslutning till konventionens syfte. Med hänsyn

till överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om

upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna ansågs emellertid

frågan om konventionens ratificering av de nordiska länderna vara en

gemensam nordisk angelägenhet, som måste lösas enhetligt. Det anfördes

därvid vidare, att utlänningskontrollmyndigheterna i såväl Sverige som

Danmark, Finland och Norge rest erinringar mot en ratificering av konventionen

på grund av de olägenheter, som ur utlänningskontrollsynpunkt

skulle uppstå vid dess tillämpning, men att spörsmålen härom skulle bli

föremål för gemensamma nordiska överläggningar mellan representanter för

sjöfartsmyndigheterna och för utlänningskontrollmyndigheterna. I avbidan

på dessa överläggningar ansågs en ratificering av konventionen från svensk

sida icke kunna förordas.

Andra lagutskottet anförde (tidigare omförmälda utlåtande nr 19), att

det enligt utskottets åsikt är angeläget att Sverige genom att ratificera konventionen

bidrager till att dess regler snarast genomföres och att utskottet

således helt delar departementschefens positiva inställning till konventionens

syfte. — Riksdagen hade samma mening (förut angivna skrivelse nr

177).

Departementschefen

Sedan frågan om ratificering av konventionen angående nationella identitetshandlingar

för sjömän behandlats av 1959 års riksdag, har frågan va
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

rit föremål för överläggningar mellan representanter för de nordiska ministerier,

som handlägger sjöfartssociala ärenden, och för de nordiska ministerier,

som handhar frågor om utlänningskontrollen. Man har därvid å svensk,

dansk och norsk sida blivit ense om att konventionen bör ratificeras, dock

under förutsättning att även Storbritannien ratificerar densamma. På finsk

sida har man ännu icke kommit fram till ett slutgiltigt ställningstagande.

Detta kan dock förväntas ske under hösten 1961. Såsom framhölls vid anmälan

av propositionen 1959: 78 i ämnet är — med hänsyn till överenskommelsen

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av

passkontrollen vid de internordiska gränserna — frågan om ratificering av

konventionen av de nordiska länderna en gemensam nordisk angelägenhet,

som måste lösas enhetligt. Samtidigt som jag tillstyrker, att konventionen ratificeras

för Sveriges del, vill jag på grund av förut angivna omständigheter

förorda, att ratificering sker först vid tidpunkt, varom uppgörelse kan träffas

mellan de nordiska länderna.

Någon lagändring i anledning av ratificeringen är inte erforderlig.

Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och under framhållande

av att det inte torde vara något att erinra mot att propositionen av

riksdagen behandlas senare än under innevarande vårsession far jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna att Sverige ansluter sig dels till en vid Internationella

arbetsorganisationens konferens år 1946 vid

dess tjuguåttonde sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen)

antagen konvention (nr 73) angående läkarundersökning av

sjömän, dels ock — vid tidpunkt, varom uppgörelse kan träffas

mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge — till en

vid organisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta

sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) antagen konvention

(nr 108) angående nationella identitetshandlingar för

sjömän.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Palm

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

7

Bilaga A

Översättning

Konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde sammanträde

och

beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av sjömän,

vilken fråga innefattas i den femte punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex följande

konvention, som skall benämnas »konventionen angående läkarundersökning

av sjömän, 1946» (Medical Examination [Seafarers] Convention, 1946).

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning å sjögående fartyg i allmän eller enskild

ägo, vilka yrkesmässigt nyttjas till befordran av last eller passagerare

och som äro registrerade i ett territorium, för vilket denna konvention gäller.

2. Genom nationell lagstiftning skall fastställas när ett fartyg skall anses

såsom sjögående.

3. Denna konvention äger icke tillämpning å:

a) fartyg med en bruttodräktighet understigande 200 registerton;

b) träfartyg av primitiv byggnad, såsom »dhows» och »junks»;

c) fiskefartyg;

d) »estuarial craft» (flodmynningsfartyg).

Artikel 2

Med förbehåll för åtgärder, som krävas för säkerställande av att nedannämnda

personer äro vid god hälsa och icke utgöra någon fara för andra ombordvarande,

äger denna konvention tillämpning å varje ombord sysselsatt

person med undantag av:

a) lots, som ej tillhör besättningen;

b) personer, som äro anställda ombord av annan arbetsgivare än redaren,

med undantag av radiotelegrafister i tjänst hos ett radiobolag;

c) ambulerande stuveriarbetare, som icke tillhöra besättningen;

d) för arbete i hamn anställda personer, som vanligen icke sysselsättas ombord

då fartyget är till sjöss.

Artikel 3

1. Person, å vilken denna konvention äger tillämpning, må icke anställas

för tjänst ombord å fartyg, varå denna konvention äger tillämpning, med

mindre han företer intyg, utvisande att han är duglig för det arbete, med vilket

han skall sysselsättas till sjöss; intyget skall vara utfärdat av legitimerad

läkare eller, såvitt angår intyg som avser allenast synförmågan, av person,

som av vederbörande myndighet blivit bemyndigad utfärda sådant intyg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

2. Dock må under en tidrymd av två år, räknat från dagen för konventionens

ikraftträdande för vederbörande land, ombord anställas envar, som

kan visa, att han under större delen av de två närmast föregående åren varit

anställd å sjögående fartyg, varå denna konvention äger tillämpning.

Artikel 4

1. Vederbörande myndighet skall, efter samråd med berörda redar- och

sjöfolksorganisationer, föreskriva, huru läkarundersökningen skall utföras

och vad läkarintyget skall innehålla.

2. Vid fastställandet av regler för läkarundersökningen skall hänsyn tagas

till den undersöktes ålder och det arbete han har att utföra.

3. I läkarintyget skall särskilt angivas:

a) att vederbörandes hörsel och synförmåga samt i fråga om person, som

skall tjänstgöra inom däcksavdelning (utom sådana för särskilt ändamål

anställda personer, vilkas lämplighet för det arbete, de skola fullgöra, ej

påverkas av bristfälligt färgsinne), jämväl färgsinnet äro tillfredsställande,

och

b) att vederbörande icke lider av någon sjukdom, som kan antagas bliva

förvärrad av eller göra honom oduglig för tjänstgöring till sjöss eller som

kan antagas medföra en fara för övriga ombordvarandes hälsa.

Artikel 5

1. Läkarintyget skall gälla under en tid av högst två år räknat från dagen

för utfärdandet.

2. Såvitt läkarintyget avser färgsinnet, skall intyget gälla under en tid

av högst sex år räknat från dagen för utfärdandet.

3. Om tiden för intygets giltighet utgår under pågående resa, skall det

fortfara att gälla till resans slut.

Artikel 6

1. I trängande fall må vederbörande myndighet för enstaka resa tillåta

anställande av person, som ej uppfyller i föregående artiklar stadgade fordringar.

2. I dylika fall skola anställningsvillkoren vara desamma som för sjömän

av samma kategori, vilka innehava läkarintyg.

3. Anställning, som skett med stöd av denna artikel, må icke räknas såsom

sådan tidigare anställning, som avses i art. 3.

Artikel 7

Vederbörande myndighet må medgiva, att i stället för läkarintyg må godtagas

ett i föreskriven form utställt bevis om att sådant intyg utfärdats.

Artikel 8

Anordningar skola vidtagas i syfte att person, som efter undersökning förvägrats

läkarintyg, må hava tillfälle att på nytt undersökas av en eller flera

för ändamålet utsedda läkare, vilka skola vara oberoende av varje redare

eller redar- eller sjöfolksorganisation.

Artikel 9

Vederbörande myndighet må efter samråd med berörda redar- och sjösjöfolksorganisationer

helt eller delvis överlämna befogenhet, som enligt

denna konvention tillkommer densamma, åt organisation eller myndighet

som sysslar med uppgifter av liknande slag rörande sjöfolk i allmänhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961

9

Artikel 10

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns direktör och registreras av honom.

Artikel 11

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direktören.

2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag, ratifikationer registrerats

för sju av följande länder: Amerikas förenta stater, Argentina,

Australien, Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Kina, Danmark, Finland,

Frankrike, Storbritannien och Norra Irland, Grekland, Indien, Irland, Italien,

Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Sverige, Turkiet och Jugoslavien,

varav minst fyra länder med en handelsflotta av var för sig minst en

miljon bruttoregisterton. Denna bestämmelse har till ändamål att underlätta

och främja medlemsstaternas snara ratifikation av konventionen.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat sex

månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 12

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio

år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns

direktör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den blivit registrerad.

2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom ett

år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden

för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varie

tioårsperiod.

Artikel 13

1. Internationella arbetsbyråns direktör skall underrätta samtliga medlemmar

av Internationella arbetsorganisationen om alla registreringar av

ratifikationer och uppsägningar, som medlemmarna delgiva honom.

2. När direktören underrättar medlemmarna av organisationen om registreringen

av den sista ratifikation, som är nödvändig för att sätta konventionen

i kraft, skall han göra organisationens medlemmar uppmärksamma

på dagen för konventionens ikraftträdande.

Artikel lb

Internationella arbetsbyråns direktör skall för registrering i enlighet med

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga tillställa Förenta Nationernas generalsekreterare

fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och uppsägningar,

som registrerats av honom i enlighet med villkoren i föregående

artiklar.

Artikel 15

Vid utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 16

1. För det fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande

revision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat, skall

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av

förevarande konvention oberoende av vad i art. 12 härovan stadgas;

b) från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft, förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemsstaterna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande

form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemsstater, som ratificerat

densamma men icke ratificerat den reviderade konventionen.

Artikel 17

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

11

Bilagn B

Översättning

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar

för sjömän

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 29 april 1958 till sitt fyrtioförsta sammanträde

och

beslutat antaga vissa förslag angående ömsesidigt eller internationellt

erltännade av nationella identitetshandlingar för sjömän, vilken fråga

utgör den sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet, samt

beslutat att dessa förslag skola taga form av en internationell konvention,

antager denna den trettonde dagen i maj år nittonhundrafemtioåtta följande

konvention, som må benämnas »konventionen angående identitetshandlingar

för sjömän, 1958 (Seafarers’ Identity Documents Convention, 1958):

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning på varje sjöman, vilken i vad egenskap

det vara må är anställd ombord å fartyg, annat än krigsfartyg, som är

registrerat i ett territorium, för vilket denna konvention gäller, och vilket

regelmässigt nyttjas i sjöfart.

2. Därest tvekan uppstår, huruvida vissa kategorier av personer skola anses

såsom sjömän i och för tillämpningen av denna konvention, skall frågan

avgöras av vederbörande myndighet i varje land efter hörande av berörda

redar- och sjöfolksorganisationer.

Artikel 2

1. Medlemsstat, för vilken denna konvention gäller, skall på begäran av

sjöman, som är medborgare i staten, för honom utfärda identitetshandling

avfattad i enlighet med stadgandena i artikel 4 här nedan. Därest det är

omöjligt att utfärda dylik handling för vissa kategorier av sjömän, må medlemsstaten

dock i stället utfärda pass utvisande att innehavaren är sjöman;

sådant pass skall i och för tillämpningen av denna konvention äga samma

giltighet som förenämnda identitetshandling.

2. Medlemsstat, för vilken denna konvention gäller, må på begäran utfärda

identitetshandling jämväl för varje annan sjöman, som antingen är anställd

å fartyg, registrerat inom statens territorium, eller är inskriven vid

arbetsförmedling inom statens territorium.

Artikel 3

Identitetshandling skall alltid vara i sjömannens besittning.

Artikel 4

1. Identitetshandling skall vara av enkelt utförande; den skall vara av

hållbart material och så beskaffad att varje ändring i densamma lätt kan

upptäckas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

2. Identitetshandling skall innehålla uppgift om den utfärdande myndighetens

namn och om dag och plats för utfärdandet samt en förklaring, att

handlingen är en med denna konvention avsedd identitetshandling.

3. Identitetshandling skall innehålla följande uppgifter angående innehavaren

:

a) fullständigt namn (i förekommande fall såväl för- som efternamn);

b) födelsedag och -ort;

c) nationalitet;

d) signalement;

e) fotografi;

f) namnteckning eller, där innehavaren icke är skrivkunnig, tumavtryck.

4. Därest medlemsstat utfärdar identitetshandling för utländsk sjöman,

må uppgift om sjömannens nationalitet utelämnas; sådan uppgift utgör icke

ensamt bevis om sjömannens nationalitet.

5. I identitetshandling skall all begränsning i dess giltighetstid vara tydligt

angiven.

6. Med tillämpning av stadgandena i de föregående momenten skall medlemsstat

efter hörande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer bestämma

identitetshandlingens slutliga form och innehåll.

7. Den nationella lagstiftningen må föreskriva, att ytterligare uppgifter

skola intagas i identitetshandlingen.

Artikel 5

1. Sjöman, som innehar giltig identitetshandling utfärdad av vederbörande

myndighet i territorium, för vilket denna konvention gäller, skall äga

rätt att återvända till sagda territorium.

2. Sjöman skall därjämte äga rätt att återvända till i föregående moment

nämnt territorium under en tid av minst ett år efter utgången av i identitetshandlingen

eventuellt angiven giltighetstid.

Artikel 6

1. Medlemsstat skall tillåta sjöman, som innehar giltig identitetshandling,

att inresa till territorium, för vilket denna konvention gäller, när inresa

begäres för tillfälligt besök i land i samband med fartygs hamnuppehåll.

2. Därest i identitetshandlingen finnes utrymme för vederbörliga anteckningar

därom, skall medlemsstat jämväl tillåta sjöman, som innehar giltig

identitetshandling, att inresa till territorium, för vilket denna konvention

gäller, när inresa begäres för

a) sjömannens inställelse ombord å hans fartyg eller sjömannens förflyttning

till annat fartyg;

b) genomresa för sjömannens inställelse ombord å hans fartyg i annat

land eller för sjömannens hemsändande;

c) annat ändamål, som godkänts av vederbörande medlemsstats myndigheter.

3. Medlemsstat må, innan inresa till dess territorium medgives för något

av i föregående moment angivna ändamål, av sjömannen, redaren eller vederbörande

fartygsagent eller vederbörande konsul, infordra tillfredsställande

utredning, inbegripet skriftliga uppgifter, angående sjömannens avsikt

med inresan och hans förmåga att förverkliga denna avsikt. Medlemsstat

må tillika begränsa sjömannens vistelse till att avse en för ändamålet ifråga

skälig tidsrymd.

4. Intet i denna artikel skall anses innebära inskränkning i en medlems
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961 13

stats rätt att förhindra viss persons inresa till eller vistelse inom statens territorium.

Artikel 7

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör och registreras av honom.

Artikel 8

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter den tidpunkt, då två medlemsstaters

ratifikationer registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat tolv

månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 9

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio

år förflutit från den tidpunkt då konventionen först träder i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns

generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän

ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom

ett år efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden

gör bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara

bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de

i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången

av varje följande tioårsperiod.

Artikel 10

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla

ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens

medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen

av den andra ratifikationen som delgivits honom, har han att

fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen träder i

kraft.

Artikel 11

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall för registrering jämlikt

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga lämna Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och uppsägningar,

som av honom registrerats i enlighet med bestämmelserna i föregående

artiklar.

Artikel 12

Vid de tillfällen Internationella arbetsbyråns styrelse anser det nödvändigt,

skall den förelägga allmänna konferensen en redogörelse för konventionens

tillämpning och taga under övervägande, huruvida anledning föreligger

att på konferensens dagordning uppföra frågan om revidering, helt

eller delvis, av konventionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Artikel 13

1. Därest konfenrensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,

helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat, skall

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, utan hinder av vad i artikel 9 här ovan stadgas;

b) från den dag, då den nya reviderade konventionen träder i kraft, förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande

form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemmar, som ratificerat

densamma men icke ratificerat den nya reviderade konventionen.

Artikel lb

De engelska och franska texterna till denna konvention skola äga lika vitsord.

!•>■> •aruc

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610368

•i.)! »

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1961:362 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner rörande lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m- a1 i texten