Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande arvsskatt

1961-04-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:164, Angående godkännande av tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande arvsskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ls proposition nr 164 år 1961

1

Jir m

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan

Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning

och fastställande av bestämmelser angående

ömsesidig handräckning beträffande arvsskatt;

given Stockholms slott den 28 april 1961.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

utrikesdepartementsärenden för den 7 april 1961 och över finansärenden

för denna dag samt med överlämnande av ett den 21 april 1961 undertecknat

tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och

Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser

angående ömsesidig handräckning beträffande arvsskatt vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att godkänna nämnda tilläggsavtal.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

! Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 164

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 (ih år 1961

Avenant å la Convention du 24 décembre

1936 entre la Suéde et la France tendant

å éviter les doubles impositions et å établir

des régles d’assistance en matiere d’impöts

sur les successions

Sa Majesté le Roi de Suéde et le

Px-ésident de la République Francaise,

désireux de modifier et compléter

les dispositions de la Convention du

24 décembre 1936 entre la Suéde et la

Fiance tendant ä éviter les doubles

impositions et å établir des régles

d’assistance administrative réciproque

en matiére d’impot sur les successions,

complétée par 1’avenant du 8

avril 1949, ont décidé de conclure un

nouvel avenant ii ladite Convention et

ont nomme, it cet effet, pour lenrs

plénipotentiaires:

Sa Majesté le Roi de Suéde:

Son Excellence Monsieur R. Kumlin,

Ambassadeur Extraordinaire et

Plénipotentiaire de Suéde,

Le President de la République

Francaise:

Son Excellence Monsieur E. de

Carbonnel, Ambassadeur de France,

Secrétaire Général du Ministéie des

Affaires Etrangéres,

lesquels, aprés avoir échangé leurs

pleins pouvoirs, reconnus en bonne et

due forrne, sou! convenus des dispositions

suivantes:

Artide premier. — - Il est ajouté

dans la convention du 24 décembre

1936 susvisée un article 6 bis ainsi

coneu:

«Article 6 bis. 1. Les ressortissants

d’un Etat contractant ne sont

soumis dans 1’autre Etat contractant

ii aucune imposition ou obligation y

relative, qui est autre ou plus lourde

que les impositions et les obligations

y rclatives auxquelles sont ou pourronl

étre assujettis les ressortissants

(Översättning)

Tilläggsavtal till avtalet den 24 december

1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande

av dubbelbeskattning och fastställande

av bestämmelser angående ömsesidig

handräckning beträffande arvsskatt

Hans Majestät Konungen av Sverige

samt Franska Republikens President

hava i syfte att ändra och fullständiga

bestämmelserna i avtalet den

24 december 1936 mellan Sverige och

Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning

och fastställande av bestämmelser

angående ömsesidig

handräckning beträffande arvsskatt,

vilket avtal kompletterats genom tillläggsavtal

den 8 april 1949, beslutat

att träffa ett ytterligare tilläggsavtal

till bei-örda avtal och för detta ändamål

utsett såsom sina befullmäktigade

ombud:

Hans Majestät Konungen av Sverige:
Hans

Excellens R. Kuxnlin, Sveriges

utomordentlige och befullmäktigade

ambassadör,

Franska Republikens President:

Hans Excellens Ambassadören E.

de Caidxonnel, generalsekreterare i utrikesministeriet,

vilka, efter att hava utväxlat sina

fullmakter, som befunnits i god och

behörig form, överenskommit om följande

bestämmelser:

Artikel 1. — I ovannämnda avtal

den 24 december 1936 tillägges en ny

artikel, betecknad 6 bis, av följande

lydelse:

»Artikel 6 bis. — 1. Medborgarna i

en avtalsslutande stat skola ej i den

andra avtalsslutande staten underkastas

någon beskattning eller därmed

sammanhängande förpliktelse som är

av annat slag eller mer tyngande än

den beskattning eller de därmed sammanhängande

förpliktelser, som med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 16i år 1961

de cet autre Etat se trouvant dans la

mcme situation.

2. En particulier, les ressortissants

de chacun des Etats contractants bénéficient

sur le territoire de 1’autre Etat

contractant, en ce qui concerne les

droits de succession et les droits de

donation, dans les mémes conditions

que les ressortissants de ce dernier

Etat, des exemptions, abattements å la

base, déductions et réductions d’impöt

accordés en raison de la situation

et des charges de famille.

3. Les collectivités et les établissements

publics, les établisseinents

d''utilité publique ainsi que les sociétés,

associations, institutions et fondations

ayant leur siöge sur le territoire

de l’un des deux Etats contractants

bénéficient sur le territoire de 1’autre

Etat, dans les conditions prévues par

la législation de celui-ci, des exonérations,

abattements, réductions et

tous autres avantages accordés en

matiére de droits de donation et de

droits de succession aux collectivités

de méme catégorie ou d’une catégorie

siinilaire ayant leur siége sur le territoire

de ce dernier Etat.»

Article 2. — Le paragraphe 4 de

1’article 9 du Titre III, Dispositions

Générales, est remplacé par la disposition

suivante:

«§ 4. a) La présente convention

s’applique:

En ce qui concerne la France, å la

France métropolitaine, aux départements

d’Outre-Mer (Guadeloupe, Martinique,

Guyane et Réunion), aux departements

algériens et aux départements

saharicns.

En ce qui concerne la Suöde, au territoire

du Royaume de Suöde.

b) Elle pourra étre étendue telle

quelle ou avec les modifications nécessaires,

aux territoires d’Outre-Mer

de la République francaise ä condition

que ees territoires pereoivent des

impöts de caractöre analogue å ceux

auxquels elle s’applique. Cette exlcnsion

prendra effet å compter de la

dale, avec les modifications et dans

borgarna i denna andra stat under

samma förhållanden äro eller kunna

bliva underkastade.

2. Särskilt skall iakttagas att medborgarna

i vardera avtalsslutande staten

skola i fråga om arvs- och gåvoskatter

åtnjuta inom den andra staten,

under samma förutsättningar

som sistnämnda stats egna medborgare,

de befrielser, grundavdrag, nedsättningar

och lättnader i beskath

ningen, som medgivas på grund av

familjeförhållanden och försörjningsplikt.

3. Offentligrättsliga juridiska personer

samt allmännyttiga enskilda

inrättningar ävensom bolag, föreningar,

enskilda institutioner och

stiftelser, vilka hava sitt säte i en av

de båda avtalsslutande staterna, skola

åtnjuta inom den andra staten, under

de i denna stats lagstiftning angivna

förutsättningarna, de befrielser,

grundavdrag, nedsättningar och alla

övriga förmåner, som i fråga om arvsoch

gåvoskatter medgivas sammanslutningar

av samma eller liknande

art vilka hava sitt säte i denna andra

stat.»

Artikel 2. — Artikel 9 § 4 i avdelning

III, Allmänna bestämmelser, ersättes

av följande bestämmelse:

»§ 4 a) Detta avtal skall tillämpas:

Såvitt angår Frankrike, å det egentliga

Frankrike, å de utomeuropeiska

departementen (Guadelope, Martinique,

Franska Guyana och Réunion),

å de algeriska departementen samt å

Sahara-departementen;

såvitt angår Sverige, å Konungariket

Sverige.

b) Avtalet skall kunna utsträckas

att gälla, i sin helhet eller med erforderliga

jämkningar, Franska Republikens

utomeuropeiska områden, under

förutsättning att dessa områden

uttaga skatter likartade med dem, på

vilka avtalet är tillämpligt. Utsträckningen

skall träda i kraft från den

dag och med de jämkningar och vill
-

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr löt år 1961

4

les conditions (y compris celles relatives

å la cessation d’application) qui

seront fixées d’un commun accord entre

les Etats contractants par échange

de notes diplomatiques.»

Article 3. — Le paragraphe VII du

Protocole annexé å la Convention du

24 décembre 1936 susvisée est modifié

comme il suit:

«Sous réserve des dispositions de

1’article 6 bis, il est entendu que les

droits de donation entre vifs ne sont

pas visés par la présente convention.»

Article t. — Le présent avenant,

fait en double exemplaire en langue

frangaise, sera ratifié et les instruments

de ratification seront échangés

å Stockholm dans le plus bref délai.

Il forme partie intégrante de la

convention et il entrera en vigueur le

jour de 1’échange des instruments de

ratification et le demeurera dans les

conditions déterminées par 1’article

9 de la Convention.

En foi de quoi les Plénipotentiaires

des deux Etats ont signé cet avenant

et y ont apposé leurs sceaux.

Fait å Paris, le 21 avril 1961.

R. Kumlin Eric de Carbonnel

kor (inbegripet även villkor angående

giltighetstiden) som bestämmas genom

diplomatisk noteväxling mellan

de båda avtalsslutande staterna.»

Artikel 3. — Punkt 7 i det vid ovannämnda

avtal den 24 december 1936

fogade protokollet skall hava följande

ändrade lydelse:

»Med förbehåll för bestämmelserna

i artikel 6 bis är det överenskommet

att gåvoskatt icke innefattas i detta

avtal.»

Artikel t. — Detta tilläggsavtal,

som är avfattat i dubbla exemplar på

franska språket, skall ratificeras. Utväxling

av ratifikationshandlingarna

skall ske i Stockholm snarast möjligt.

Tilläggsavtalet utgör en integrerande

del av avtalet samt skall träda

i kraft å dagen för utväxlingen av

ratifikationshandlingarna och förbliva

i kraft jämlikt de bestämmelser,

som fastställts i artikel 9 av avtalet.

Till bekräftelse härav hava de båda

staternas befullmäktigade ombud undertecknat

detta tilläggsavtal och försett

detsamma med sina sigill.

Som skedde i Paris den 21 april

1961.

R. Kumlin Eric de Carbonnel

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1961

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 april

1961.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om godkännande

av tilläggsavtal till avtalet den 24- december 1936 mellan Sverige och Frankrike

för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser

angående ömsesidig handräckning beträffande arvsskatt samt anför därvid

följande.

Den 24 december 1936 träffades mellan Sverige och Frankrike ett avtal

för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser

angående ömsesidig handräckning beträffande arvsskatt. Den 8 april 1949

ingicks ett tilläggsavtal till avtalet. Avtalet jämte tilläggsavtalet är fogat

vid kungörelsen den 14 mars 1952 (nr 132) om tillämpning av avtalet.

I motsats till vad som numera gäller enligt det likaledes den 24 december

1936 med Frankrike ingångna inkomstskatteavtalet (SFS 1960: 535) är det

svensk-franska arvsskatteavtalets tillämpningsområde i territoriellt hänseende

å fransk sida något begränsat, och arvsskatteavtalet innehåller ej heller

någon allmän klausul om icke-diskriminatorisk eller s. k. nationell behandling

vid beskattningen. Då behov av komplettering i dessa hänseenden

förelegat, har frågan härom vid skilda tillfällen under hand tagits upp med

svenska och franska vederbörande, främst genom förmedling av generalkonsul

G. Forssius i Paris. I anslutning till sammanträden med den inom

organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) verksamma

skattekommittén har muntliga överläggningar ägt rum mellan en svensk

och en fransk delegation under tiden den 24—den 26 oktober 1960. Den

svenska delegationen har letts av chefen för finansdepartementets rättsavdelning

Sten Walberg och i övrigt bestått av byråchefen i finansdepartementet

Ivan Eckersten, lagbyråchefen i samma departement Erik Åqvist

samt generalkonsuln Forssius. Vid överläggningarna i Paris nåddes enighet

om ett på franska språket avfattat förslag till tilläggsavtal till avtalet den

24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning

och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig hand
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunyl. Maj.ts proposition nr 16i år 1961

räckning beträffande arvsskatt. Förslaget till tilläggsavtal — vilket torde

jämte svensk översättning få såsom bilaga1 fogas vid protokollet i detta

ärende — har överlämnats till respektive regeringar för godkännande.

Under hand har meddelats att man på fransk sida är beredd att underteckna

förslaget. Jag torde nu få anmäla frågan om godkännande av detsamma

på svensk sida.

Det föreslagna tilläggsavtalet avser dels infogande i 1936 års arvsskatteavtal

av en ny artikel, betecknad artikel 6 bis, och dels ändring av artikel

9 § 4 av sagda avtal ävensom av punkt 7 i protokollet till avtalet.

Enligt artikel 6 bis föreslås medborgare i de avtalsslutande staterna skola

i den andra avtalsslutande staten åtnjuta en behandling i beskattningshänseende

»om ej är mindre fördelaktig än den som denna stats egna medborgare

under samma förhållanden blir föremål för. De båda staternas medborgare

skall således åtnjuta s. k. nationell behandling. Huvudregeln om

denna nationella behandling har intagits i punkt 1 av artikeln. Bestämmelsen

är tillämplig på såväl fysiska som juridiska personer och skall gälla

ej blott i fråga om arvsskatt utan även beträffande gåvoskatt, ehuru avtalet

i övrigt — såsom framgår av punkt 7 i protokollet — ej är tillämpligt

på sådan skatt. Denna utvidgning har föranlett en följdändring i nyssnämnda

punkt 7 av protokollet. I punkterna 2 och 3 av den föreslagna artikeln

har vidare vissa preciseringar gjorts avseende både fysiska och juridiska

personer. Beträffande juridiska personer stadgas bl. a. att jämförelse

i fråga om skattekraven skall göras med sammanslutningar av samma eller

liknande art.

Såsom inledningsvis angivits innehåller det svensk-franska inkomstskatteavtalet

en regel om s. k. nationell behandling. Denna regel är tillämplig

endast för samma skatter, som omfattas av inkomstskatteavtalet i övrigt.

I inkomstskatteavtal som Sverige ingått med andra stater har emellertid i

flera fall motsvarande regel om nationell behandling gjorts tillämplig på

skatter av alla slag, alltså även sådana som eljest faller utanför inkomstskatteavtalets

tillämpning. Detta är fallet i t. ex. det förra året avslutade

inkomstskatteavtalet med Storbritannien (prop. 1960: 180), och en sådan

utvidgning av den icke-diskriminatoriska bestämmelsens tillämpningsområde

har skett bl. a. i anslutning till en rekommendation i ämnet av OEEC.

Vad särskilt beträffar förhållandet mellan Sverige och Frankrike må

erinras om att det gällande den 16 februari 1954 undertecknade bosättnings-

och sjöfartsavtalet mellan de båda länderna även innehåller en regel

om nationell behandling i beskattningshänseende. Regeln, som återfinnes

i artikel 7 av sagda avtal (se prop. 1954: 143) och är tillämplig för såväl

fysiska som juridiska personer, innefattar ett förbehåll för bestämmelser

i dubbelbeskattningsavtal. Då dylika bestämmelser hittills saknats i fråga

1 Förslaget till avtal har här uteslutits. Avtalsförslaget överensstämmer med det vid propositionen

fogade avtalet utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen samt att, sedan

datering och underskrift verkställts, uppgift därom införts.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 16b år 1961

om arvs- och gåvoskatt får föreskriften i bosättningsavtalet anses ha tills

vidare omfattat även skatter av dessa slag.

I fråga om innebörden för Sveriges del av de ifrågavarande bestämmelserna

torde jag få erinra om att 1941 års arvs- och gåvoskatteförordning

innehåller vissa föreskrifter om befrielse från skattskyldighet eller om beskattning

enligt lägre tariff för stiftelser och sammanslutningar med vissa

ändamål (bl. a. sociala eller vetenskapliga ändamål), därest stiftelsen eller

sammanslutningen ej är utländsk. Skattelättnaden kan genom avtal utsträckas

till att omfatta även utländska sammanslutningar (71 § 1 mom. nyssnämnda

förordning). I den franska skatteförfattningen (Code Général des

Impöts) återfinnes regler av motsvarande innebörd. I vissa fall medges sålunda

full befrielse från arvs- och gåvoskatt och i andra fall sker beskattningen

efter en lägre tariff. Av avtalsbestämmelserna om nationell behandling

följer att svenska och franska sammanslutningar vid beskattningen

skall behandlas lika och således exempelvis en svensk socialvårdande sammanslutning

åtnjuta samma skattefrihet som enligt den franska skatteförfattningen

skulle ha tillkommit en fransk med liknande ändamål. Nämnas

må f. ö. att å fransk sida i vissa fall redan medgivits dylik skatteeftergift

på grundval av regeln i 1954 års bosättnings- och sjöfartsavtal.

Utöver tillägget av förenämnda klausul om icke-diskriminering avser tilläggsavtalet

en viss utvidgning av arvsskatteavtalets tillämpning i territoriellt

hänseende. Enligt avtalets artikel 9 § b i dess efter 1949 års ändring

gällande lydelse är detsamma å fransk sida tillämpligt på det egentliga

Frankrike samt Algeriet. I tilläggsavtalet föreslås att artikel 9 § 4 ändras

sa att avtalet skall tillämpas även i fråga om de franska utomeuropeiska

departementen (Guadelope, Martinique, Franska Guyana och Réunion) samt

Sahara-departementen. Därjämte tillägges en bestämmelse varigenom möjliggöres,

genom noteväxling i diplomatisk väg, en utvidgning av avtalet till

att omfatta jämväl Frankrikes utomeuropeiska områden i övrigt. Genom

dessa ändringar och tillägg ernås en nära överensstämmelse med vad som

gäller i territoriellt hänseende för det inledningsvis omnämnda svenskfranska

inkomstskatteavtalet, vilket f. ö. utsträckts till utomeuropeiska områden

med tillämpning av klausulen om förfarande i diplomatisk väg (artikel

24 av sagda avtal).

Tilläggsavtalet, som skall ratificeras, föreslås skola träda i kraft å dagen

för utväxlingen av ratifikationshandlingarna. Tilläggsavtalet skall utgöra en

integrerande del av 1936 års avtal, vars bestämmelser om uppsägning således

blir tillämpliga.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Såsom framgår av den förut

lämnade redogörelsen är 1936 års svensk-franska arvsskatteavtal ofullständigt

i vissa hänseenden. Detta gäller dels en viss begränsning i tillämpningsområdet

i territoriellt avseende på fransk sida och dels avsaknaden av

en klausul om icke-diskriminatorisk behandling vid beskattningen. Sedan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1961

länge har önskemål och behov förelegat att komplettera avtalet på dessa

punkter. I fråga om likställighetsklausulen kan konstateras att bestämmelser

av liknande innebörd i och för sig redan gäller jämlikt 1954 års svenskfranska

bosättnings- och sjöfartsavtal. Såvitt avser arvs- och gåvobeskattningen

synes emellertid denna fråga böra på sätt föreslagits regleras i arvsskatteavtalet.

Även detta avtals utvidgning i territoriellt hänseende på

fransk sida och därmed närmare anpassning till motsvarande bestämmelser

i inkomstskatteavtalet får från såväl allmänna som enskilda svenska

synpunkter anses tillfredsställande. Jag får därför tillstyrka att förslaget

godkännes.

Under erinran att det torde ankomma på chefen för utrikesdepartementet

att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande

departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte för sin del

godkänna det föreliggande förslaget till tilläggsavtal till avtalet den 24 december

1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning

och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning

beträffande arvsskatt.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olof Norén

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: is proposition nr 16b år 1961

9

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 april 1961.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

af Geijerstam, Hermansson.

Kungl. Maj :t har -förut denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet

godkänt förslag till tilläggsavtal till avtalet den 24 december

1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning

och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande

arvsskatt.

Enligt artikel 4 i förslaget skall tilläggsavtalet ratificeras.

Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga beskickningschefen i Paris att underteckna

tilläggsavtalet.

Ur protokollet:

Ulf Norström

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Södermanland,

i statsrådet å Stockholms slott den 28 april 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam

beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet af

Geij er stam.

Sedan Kungl. Maj:t den 7 april 1961 bemyndigat beskickningschefen

i Paris att för Sveriges del underteckna tilläggsavtal till avtalet den 24 december

1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning

och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning

beträffande arvsskatt av en lydelse svarande mot det förslag Kungl.

Maj:t tidigare samma dag för sin del godkänt, har tilläggsavtalet den 21

april 1961 blivit vederbörligen undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 7

april 1961 anfört i ärendet samt under framhållande att det inte torde vara

något att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas senare än

under innevarande vårsession, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå

riksdagen att godkänna nämnda tilläggsavtal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610117

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:343 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition angående godkännande av tilläggsavtal till avtalet den 2fy december 1936 mellan Sverige och Fr a1 i texten
  2. BevU 1961:21 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för und s. 1 i texten