Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

1961-03-17 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:167, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1961

1

Nr 167

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 4 oktober 1929

(nr 307) angående tullrestitution; given Stockholms

slott den 17 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 4

oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en av den tekniska utvecklingen föranledd utvidgning

av rätten till tullrestitution för varvsmateriel. Denna s. k. varvsindustrirestitution

-— som nu omfattar fartygsmateriel och viss tyngre teknisk

utrustning — skall enligt förslaget gälla även annan teknisk utrustning

som uteslutande användes för att bygga fartyg.

Härjämte förordas att bestämmelserna om s. k. kvarnindustrirestitution,

vilka numera saknar praktisk betydelse, skall upphävas.

Förslagen är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1962.

Dihnng till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 167

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 4 oktober 1929 angående

tullrestitution skall upphöra att gälla, att 3, 8 och 10 §§ samma förordning1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att i förordningen

skall införas en ny paragraf, betecknad 10 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §■

Idkare av varvs- eller verkstadsrörelse

ävensom fartygsägare äger att

efter verkställd byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning eller utrustning,

inberäknat förseende med

reservdelar, av svenskt eller utländskt

fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg

med en längd av minst åtta meter,

mätt från förkant av förstäven till

akterkant av akterstäven, annat

svenskt eller utländskt fartyg av mer

än 70 tons bruttodräktighet, utländskt

järnfartyg även av 70 tons bruttodräktighet

eller därunder, eller av

skeppsdocka, dockport, ponton, slip,

slapelbädd, utrustningskaj eller mudderverk,

för vilkas byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning, utrustning

eller sjösättning använts av honom

från utlandet införda materialier

eller andra artiklar, åtnjuta restitution

av tull (varvsindustrirestitution)

för en motsvarande

myckenhet materialier eller andra

artiklar av samma slag, vilka inom

fem år före arbetets slutförande av

honom införts från utlandet. I fråga

om svenskt fartyg, som är undantaget

från ovillkorlig mätningsskyldighet,

skall beträffande varvsindustrirestitution

70 tons bruttodräktighet

anses motsvara 20 meters längd, mätt

enligt gällande förordning angående

fartygs byggnad och utrustning. Rätt

1 Senaste lydelse av 3 och 10 §§ se 1960: 394.

3 §•

Idkare av varvs- eller verkstadsrörelse

äger att efter verkställd byggnad,

ombyggnad, reparation, inredning

eller utrustning, inberäknat förseende

med reservdelar, av svenskt

eller utländskt fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg

med en längd av

minst åtta meter, mätt från förkant

av förstäven till akterkant av akterstäven,

annat svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet,

utländskt järnfartyg även av

70 tons bruttodräktighet eller därunder,

av skeppsdocka, dockport, ponton

eller mudderverk eller av produktionsbyggnad,

slip, stapelbädd, utrustningskaj

eller därmed jämförlig

anläggning, för vilkas byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning, utrustning

eller sjösättning använts av

honom från utlandet införda materialier

eller andra artiklar, åtnjuta

restitution av tull (varvs in dustrirestitution)

för en motsvarande

myckenhet materialier eller

andra artiklar av samma slag, vilka

inom fem år före arbetets slutförande

av honom införts från utlandet.

För andra artiklar än som ingå i

eller eljest tillföras fartyg må varvsindustrirestitution

åtnjutas endast

om artiklarna äro avsedda att uteslutande

användas vid egentlig varvsverksamhet

samt, såvitt angår annat

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till varvsindustrirestitution gäller

jämväl i avseende å artiklar, sam gått

förlorade vid arbetets utförande.

8 §•

Rätt till — — — i konkurs.

10 §.

Generaltullstyrelsen må----av

honom.

än speciell varv sutrustning, tillika åro

hänförliga till den fasta utrustningen.

Varvsindustrirestitution må åtnjutas

jämväl av fartygsägare såvitt avser

artiklar, som ingå i eller eljest

tillföras honom tillhörigt fartyg av

ovannämnt slag.

I fråga om svenskt fartyg, som är

undantaget från ovillkorlig mätningsskyldighet,

skall beträffande varvsindustrirestitution

70 tons bruttodräktighet

anses motsvara 20 meters

längd, mätt enligt gällande förordning

angående fartygs byggnad och

utrustning.

Rätt till varvsindustrirestitution

gäller jämväl i avseende å artiklar,

som gått förlorade vid arbetets utförande.

8 §■

Rätt till---i konkurs.

Underlåter någon att fullgöra honom

enligt 10 a § åvilande betalningsskyldighet,

äger generaltullstyrelsen

efter samråd med kommerskollegium

förklara rätten till varvsindustrirestitution

förfallen.

10 §.

Generaltullstyrelsen må---av

honom.

Generaltullstyrelsen äger även medgiva,

att den som erhållit rätt till

varvsindustrirestitution må åtnjuta

sådan restitution, oaktat de av honom

använda artiklarna införts av annan,

som erhållit rätt till enahanda slag

av restitution.

10 a §.

Har varvsindustrirestitution åtnjutits

för andra artiklar än som ingå i

eller eljest tillföras fartyg och ha artiklarna,

utan att återutföras, tagits

i anspråk för annat ändamål än som

avses i 3 § eller överlåtits till någon,

som icke själv erhållit rätt till varvsindustrirestitution

för sådana artiklar,

skall den som sålunda tagit artiklarna

i anspråk eller överlåtit dem

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

erlägga tull för artiklarna. Tullen

skall beräknas efter de bestämmelser,

som gälla vid tiden för ianspråktagandet

eller överlåtelsen, och grundas

på artiklarnas värde i då förefintligt

skick.

Till betalning förfallen tull som

avses i första stycket skall på framställning

av generaltullstyrelsen omedelbart

uttagas genom utmätning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962 men skall äga tilllämpning

redan dessförinnan med avseende på åtgärder som erfordras för

tillämpningen därefter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1961

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars

1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss utvidgning

av rätten till varvsindustrirestitution, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Varvsindustrin har i vårt land sedan länge beretts vissa lättnader i tullhänseende.

Dessa ges i form av s. k. varvsindustrirestitution. Sådan restitution

får enligt gällande regler åtnjutas för all materiel som ingår i fartygen

och även för viss teknisk utrustning.

I skrivelse den 4 december 1957 har Sveriges varvsindustriförening hemställt

att rätten till varvsindustrirestitution måtte utvidgas att omfatta all

materiel som ingår i varvens tekniska utrustning för fartygsbyggande. Framställningen

har remitterats till generaltullstyrelsen och kommerskollegium

för gemensamt utlåtande.

Varvsindustriföreningen har därefter — i skrivelser den 7 mars 1959 och

den 7 januari 1960 — hemställt bl. a. att åtgärder måtte vidtagas för att ersätta

varvsindustrirestitutionen med tullfrihet för varvsmateriel. Även dessa

framställningar har remitterats till generaltullstyrelsen och kommerskollegium

för gemensamt utlåtande.

I ett den 11 januari 1961 inkommet utlåtande över varvsindustriföreningens

framställningar har generaltullstyrelsen och kommerskollegium framlagt

förslag om vidgade möjligheter till varvsindustrirestitution och om införande

av tullfrihet för varvsmateriel. Därjämte har i utlåtandet föreslagits

alt möjligheten enligt tullrestitutionsförordningen att erhålla s. k. kvarnindustrirestitution

skall upphävas, enär denna restitutionsform numera saknar

praktisk betydelse. Viss mindre jämkning förordas även i gällande bestämmelser

om frihet från införselavgifl i vissa fall. I utlåtandet har lämnats

en redogörelse för tullättnader, som står varvsindustrin till huds i vissa

främmande länder. Denna redogörelse torde såsom Bihang 1 få fogas vid

statsrådsprotokollet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

Vid ämbetsverkens utlåtande har fogats förslag till ändringar i förordningen

den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution, kungörelsen

samma dag (nr 308) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning,

tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391), tulltaxeringskungörelsen

samma dag (nr 392) och förordningen samma dag (nr 396) om frihet från

införselavgift i vissa fall. Författningsförslagen torde såsom Bihang 2 få

fogas vid statsrådsprotokollet.

över de i generaltullstyrelsens och kommerskollegiums utlåtande framlagda

förslagen har efter remiss yttranden avgivits av sjöfartsstyrelsen, fiskeristyrelsen,

lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, Sveriges industriförbund,

Bruksindustriföreningen, Sveriges mekanförbund, Sveriges varvsindustriförening,

Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Föreningen Sveriges mindre varv, Svenska varvsföreningen,

Sveriges redareförening, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund,

föreningen Svensk spannmålshandel och elva handelskammare.

Vid remissbehandlingen har de av generaltullstyrelsen och kommerskollegium

framlagda förslagen överlag i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran.

II. Tullättnader för varvsindustrin

Gällande ordning

Varvsindustrin erhåller i vårt land, såsom förut nämnts, särskilda lättnader

i tullhänseende i form av s. k. varvsindustrirestitution. Bestämmelser

härom är meddelade i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående

tullrestitution och kungörelsen samma dag (nr 308) med tillämpningsföreskrifter

till nämnda förordning.

Enligt 3 § förordningen äger idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom

fartygsägare att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning

eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt

eller utländskt fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg med en längd av minst

åtta meter, mätt från förkant av förstäven till akterkant av akterstäven,

annat svenskt eller utländskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktigliet,

utländskt järnfartyg även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller

av skeppsdocka, dockport, ponton, slip, stapelbädd, utrustningskaj eller

mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation, inredning, utrustning

eller sjösättning använts av honom från utlandet införda materialier

eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution) för

en motsvarande myckenhet materialier eller andra artiklar av samma slag,

vilka inom fem år före arbetets slutförande av honom införts från utlandet.

Rätten till varvsindustrirestitution gäller enligt samma paragraf jämväl i

avseende å artiklar, som gått förlorade vid arbetets utförande.

Prövningen av frågor om rätt till restitution ävensom fastställandet av de

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

närmare villkor för rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas

erforderliga, ankommer enligt föreskrift i 7 § på generaltullstyrelsen efter

samråd med kommerskollegium.

I 8 § stadgas att rätt till varvsindustrirestitution kan beviljas för särskilt

fall, lör viss lid eller tills vidare. Därest de förutsättningar, som legat till

grund för meddelandet av rätten till restitution, sedermera upphör, skall rätten

förklaras förfallen. Vad sålunda stadgas skall äga tillämpning jämväl

för det fall, att näringsidkare till annan överlåter sin rörelse eller försättes

i konkurs.

Den som medgivits rätt till varvsindustrirestitution äger enligt stadgande

i 9 § första stycket åtnjuta befrielse från erläggande av tull, intill dess frågan

om restitution blivit avgjord, om han till tullverket avlämnar säkerhet

för belopp, som kan åligga honom att sedermera betala. Har rätten till tullrestitution

förfallit, skall enligt föreskrift i andra stycket av samma paragraf

tullbeloppet inbetalas tillika med sex procent årlig ränta därå, räknad från

införseln.

Slutligen har Kungl. Maj:t genom särskilda tidsbegränsade, i regel tvååriga

bemyndiganden fått befogenhet att i fall, då särskilda skäl föreligger,

medge att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må

åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts

av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag av restitution.

Nuvarande bemyndigande gäller till utgången av 1961.

V arvsind ustrif öreningen

Såsom redan nämnts har varvsindustriföreningen i sin skrivelse den 4

december 1957 hemställt att rätten till varvsindustrirestitution måtte utvidgas

att omfatta all materiel som ingår i varvens tekniska utrustning för

byggande in., m. av fartyg.

I skrivelsen erinras om att metoderna för byggande av fartyg i grund

förändrats sedan 1929, då tullrestitutionsförordningen tillkom. De förändrade

byggmetoderna har, framhåller föreningen, framför allt kommit till

uttryck i koitaie bäddtider, dels på grund av att hela skrovsektioner bygges

i verkstäder för hopmontering på bädden och dels genom att skroven

färdigställes vid utrustningskaj, där de förses med maskineri, inredning

och all övrig utrustning.

Varvsindustrirestitutionen har vid denna utveckling, anför föreningen,

icke kunnat fylla sitt syfte att bereda idkare av varvsrörelse tullfrihet för

sådan materiel och utrustning, som erfordras för byggandet av fartyg.

Restitution medges för materiel, som ingår i själva fartyget, men beträffande

varvens tekniska utrustning är möjligheterna till tullrestitution begränsade

till materiel avseende skeppsdocka, dockport, ponton, slip m. m.

Föreningen påpekar att bestämmelserna tolkats så att tullrestitution icke

kunnat erhållas för materiel, som kommit till användning i en verkstad för

byggandet av skrovsektioner. Vidare framhåller föreningen att svenska

varv i konkurrenshänseende är sämre ställda än exempelvis engelska och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

tyska varvsföretag, vilka åtnjuter tullfrihet för all importerad materiel eller

utrustning, såväl då den direkt inbygges i fartyg som då den inom varvets

område användes som produktionsmedel vid byggande, utrustning eller

reparation av fartyg.

I skrivelsen den 7 mars 1959 har varvsindustriföreningen hemställt att

åtgärder måtte vidtagas för att ersätta varvsindustrirestitutionen med tullfrihet

för varvsmateriel. Därjämte har föreningen anhållit att sådan kranmast

eller liknande utrustning, som användes för montering av materiel för

vilken varvsindustrirestitution åtnjutes, måtte — under förutsättning att

den åter utföres ur landet — få införas tullfritt eller, i andra hand, mot

erläggande av tullavgift, som restitueras vid utförseln.

Varvsindustriföreningen framhåller i skrivelsen att, som ett led i pågående

om- och utbyggnadsarbeten för rationalisering av varvsverksamheten,

lyftkranar, särskilt s. k. bäddkranar, i stor utsträckning anskaffas. Vid

monteringen av bäddkranar, av vilka de flesta importeras och därvid blir

befriade från tull, erfordras som hjälpmedel kranmaster eller liknande utrustning.

Kranmasterna, som sålunda är att betrakta som verktyg för monteringen,

införes vanligen till riket samtidigt med bäddkranarna och återutföres

efter monteringsarbetets slutförande. För en kranmast erlägges, anför

föreningen, tull med 10 000—20 000 kronor, och för denna tullavgift

här restitution ej kunnat erhållas.

Slutligen har varvsindustriföreningen i skrivelsen den 7 januari 1960 ytterligare

understrukit angelägenheten av vidgad restitutionsrätt för varvens

tekniska utrustning och önskvärdheten av att varvsindustrirestitutionen

ersättes med tullfrihet. I skrivelsen anföres att det, i nuvarande skärpta

konkurrensläge och med beaktande av den från och med den 1 januari

1960 verkande europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), synes angeläget

för det egna landet att tillse att de fördelar utnyttjas, som kan erhållas

inom ramen för EFTA. Föreningen framhåller att inom EFTA den

engelska, norska och danska varvsindustrin åtnjuter större förmåner än

den svenska.

Generaltullstyrelsen och kommerskollegium

I anslutning till den förut nämnda redogörelsen för främmande rätt (se

Bihang 1) understryker generaltullstyrelsen och kommerskollegium, att

varvsindustrin i Sverige liksom flera andra länder i tullrestitutionshänseende

tillerkänts en viss särställning. Ämbetsverken framhåller att de engelska

reglerna medger varven avsevärt större förmåner än de svenska, i det

att tullfrihet i princip erhålles för alla slag av materialier, vilka kommer

till användning vid sådan varvsverksamhet som avser i tulltaxan tullfria

fartyg. De engelska varven är således, anför ämbetsverken, i tullhänseende

närmast jämförbara med till frihamn förlagda industrier, där materialier

och verktyg tullfritt kan disponeras för ändamålet. Även de norska och

danska varven måste enligt ämbetsverken anses åtnjuta större förmåner än

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

9

de svenska genom att gottgörelse kan ifrågakomma oavsett huruvida utländska

eller inhemska malerialier kommer till användning.

Ämbetsverken erinrar om att varvsindustrirestitution för teknisk utrustning

enligt gällande svenska regler kan åtnjutas endast i begränsad

omfattning, nämligen i den mån artiklarna åtgått för byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning eller utrustning av skeppsdocka, dockport, slip,

stapelbädd och utrustningskaj.

Den av varvsindustriföreningen påvisade förändringen av varvens byggmetoder,

som medfört att hela skrovsektioner numera bygges i verkstäder

för hopsättning på bädd, anser ämbetsverken utgöra ett starkt skäl för eu

sådan ändring i restitutionsbestämmelserna, att varvens produktionsbyggnader

i restitutionshänseende blir likställda med slip, stapelbädd och utrustningskaj,

som nu ger restitutionsrätt. Detta skulle emellertid enligt ämbetsverken

icke vara tillfyllest för att helt tillgodose de svenska varvens

önskemål om åtgärder i syfte att för dem möjliggöra konkurrens på lika

förmånliga villkor som de under vilka exempelvis den engelska varvsindustrin

arbetar. Härför skulle erfordras att restitution eller därmed jämförlig

förmån i princip medges för all teknisk utrustning som på varven kommer

till användning för den egentliga varvsverksamheten, oavsett om denna

bedrives vid slip, stapelbädd, utrustningskaj, svetsplan o. s. v. eller i

varvens produktionsbyggnader. Med nyssnämnda förbehåll i fråga om användningen

skulle, framhåller ämbetsverken, förmånerna komma att omfatta

exempelvis verktyg, maskiner, apparater och instrument i största allmänhet,

även om föremålen icke är att anse såsom typisk varvsutrustning

utan lika väl kan komma till användning för andra ändamål än egentlig

varvsverksamhet.

Ämbetsverken anför vidare.

Det kunde synas som om en dylik vittgående förmån vore ägnad att

inge betänkligheter. Vad särskilt beträffar den icke speciella maskin- och

verktygsutrustningen inköpes nämligen denna i ej oväsentlig utsträckning

trån svenska tillverkare, vilka kunde komma att åsamkas olägenhet genom

att de i viss mån skulle förlora det tullskydd de nu åtnjuta. Detta har även

framhållits av Bruksindustriföreningen och Sveriges Mekanförbund i preliminära

uttalanden som inhämtats från dessa branschorganisationer. Ä andra

sidan må framhållas att den tyngre tekniska utrustningen till övervägande

del torde utgöras av sådan för varvsverksamhet speciellt konstruerad maskinell

utrustning som endast i mindre omfattning och i vissa fall ej alls torde

vara föremål för inhemsk tillverkning. Den ifrågasatta utvidgningen av

restjtutionsrätten torde såsom ovan berörts närmast få betraktas som en

följd av omförmälda förändring av varvens byggmetoder. Det må vidare

framhållas, att vid ett tillmötesgående av framställningen i denna del den

förmånliga behandlingen givetvis borde förbindas med villkoret att utrustningen

uteslutande komme till användning för varvsarbeten i egentlig mening.

Detta skulle medföra bl. a. att restitution eller däremot svarande förmån

regelmässigt skulle vägras för maskiner och verktyg, som helt eller

delvis komma till användning vid tillverkning eller montering av artiklar

hantorhga till teknisk utrustning i nu ifrågavarande bemärkelse. Förmå
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

nerna torde däremot böra omfatta maskiner, verktyg o. s. v., vilka användas

endast för tillverkning av i fartyg ingående utrustningsdetaljer, exempelvis

fartygsmaskinerier, vinschar, ankarspel eller pållare, även om inmonteringen

av föremålen ombesörj es av annan idkare av varvsrörelse än

tillverkaren. Detta torde nämligen få betraktas som en följdriktig utvidgning

av hittills tillämpad praxis, enligt vilken tullrestitution under motsvarande

förhållanden medgives för i sådana föremål ingående utländska

materialier.

Med avseende på frågan i vad mån en utvidgning av förmånerna till att

principiellt omfatta jämväl varvens tekniska utrustning kan tänkas medföra

risker för missbruk framhåller ämbetsverken, att tullverket torde ha

förutsättningar att med importhandlingarna som jämförelsematerial utöva

en fortlöpande kontroll över varvens verksamhet dels genom tulltjänstemäns

besök på arbetsplatserna och dels genom granskning av varvens bokföring,

vilken erfarenhetsmässigt handhas på ett betryggande sätt. Det skulle

för övrigt, anser ämbetsverken, komma att ligga i varvens eget intresse

att noga övervaka, att materiel, för vilken restitution eller däremot svarande

förmån erhållits, icke kommer till användning för ändamål, som

ej omfattades av restitutionsbestämmelserna. Vid fall av annan användning

borde nämligen, liksom för närvarande gäller enligt 9 § andra stycket

tullrestitutionsförordningen för där avsett förhållande, stadgas skyldighet

att betala tull för den använda utrustningen, beräknad på värdet vid införseltillfället,

jämte sex procent årlig ränta på tullbeloppet, räknad från

införseln.

Ämbetsverken föreslår att möjligheterna till varvsindustrirestitution i

princip utvidgas till att omfatta även varvens tekniska utrustning. Detta

synes ämbetsverken enklast kunna ske genom sådant tillägg i 3 § tullrestitutionsförordningen

att med slip, stapelbädd och utrustningskaj i restitutionshänseende

jämställes för varvsarbete avsedd produktionsbyggnad ävensom

annan med nyssnämnda anläggningar jämförlig anordning. Den utvidgade

restitutionsrätten anses böra förbehållas idkare av varvs- eller verkstadsrörelse.

Vad fartygsägare beträffar framhålles att denne enligt paragrafens

nuvarande ordalydelse har formell möjlighet till restitution för

alla där omförinälda varvsarbeten. Fartygsägare torde emellertid inte, anför

ämbetsverken, ha behov av varvsindustrirestitution i vidare mån än som

betingas av de arbeten han utför, nämligen ombyggnad, reparation, inredning

eller utrustning av fartyg, som äges av honom. Med hänsyn härtill synes,

anför ämbetsverken, skäl ej heller finnas att utsträcka restitutionsrätten

för fartygsägare till att omfatta jämväl teknisk utrustning. Enligt ämbetsverken

skulle för övrigt den kontroll, som tullverket förutsättes skola

utöva över användningen av ifrågavarande slag av utrustning, vara förenad

med stora praktiska svårigheter då det gäller fartygsägares verksamhet. I

den mån denna avser jämväl varvsverksamhet i egentlig mening föreligger

givetvis inte, anför ämbetsverken, något hinder för fartygsägaren att komma

i åtnjutande av restitution enligt för varvsidkare gällande regler.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1961

Ämbetsverken framhåller att varvsindustrirestitutionen icke undantagslöst

bör omfatta varvens tekniska utrustning. Viss rörlig materiel såsom

transportmedel, traktorer och mobilkranar samt handverktyg_även elekt
liska

eller pneumatiska — beträffande vilkas faktiska användning särskilda

svårigheter föreligger för tullmyndigheterna att utöva kontroll, bör sålunda

enligt ämbetsverkens mening undantagas från restitutionsförmånerna. Detsamma

bör gälla i fråga om rena förbrukningsartiklar såsom borrstål, smärgelduk,

smörjolja och argongas. Den föreslagna lydelsen av 3 § avses täcka

nämnda förbehåll.

I ämbetsverkens utlåtande framhålles att generaltullstyrelsen sedan länge

ägnat uppmärksamhet åt möjligheten att i förenklande syfte genomföra

tullfrihet för varvsmateriel i stället för tullrestitution.

Enligt ämbetsverken har företagna undersökningar utvisat, att av materiel,

som av varven införes under anspråk på varvsindustrirestitution, endast

en obetydlig del kommer till användning för icke restitutionsberättigat

ändamål. Otvivelaktigt förhåller det sig också så, anför ämbetsverken, att

den importerade materielen till stor del beställts för vissa projekterade

varvsarbeten. Under sådana förhållanden kan det enligt ämbetsverkens mening

från såväl tullverkets som varvens synpunkt knappast anses rationellt,

att varven under alla förhållanden skall vara hänvisade till ett omständligt

restitutionsförfarande för att slutgiltigt kunna tullfritt disponera över den

importerade materielen. Därest tullverket erhåller en betryggande säkerhet

för tullen, synes i princip icke föreligga några hinder för att materielen tullfritt

utlämnas redan i samband med införseln. Någon anledning att begränsa

tullfriheten till vissa materielgrupper anser ämbetsverken icke föreligga.

I detta hänseende bör sålunda full överensstämmelse råda mellan

den tullfria och den restitutionsherättigade materielen. Tullfriheten synes

dock enligt ämbetsverken böra förbehållas sådana företag som bedriver

varvsverksamhet i egentlig mening, d. v. s. byggnad, ombyggnad eller reparation

av fartyg, enär andra företag icke torde ha samma förutsättningar

att redan vid införseltillfället avgöra i vad mån materielen skall komma till

användning enbart för varvsarbete eller ej.

I fråga om den författningstekniska regleringen av den ifrågasatta tulllriheten

förordar ämbetsverken att i tulltaxeförordningen intages ett allmänt

stadgande i ämnet och att hithörande spörsmål i övrigt regleras i tilllämpningsföreskrifter

och anvisningar.

Enligt ämbetsverkens mening bör i tillämpningsföreskrifterna _ lull
taxeringskungorelsen

— bestämmelser meddelas om rätt att, utan förverkande

av tullbefrielse, till annan rörelseidkare, som erhållit särskilt tillstånd

till tullfri införsel av varvsmateriel, överlåta tullfritt införda artiklar,

som ej kommit till användning, eller under tullkontroll förstöra eller

åter utföra artiklarna. Då fråga är om till varvs tekniska utrustning hänförhga

artiklar bör sådan åtgärd utan förverkande av tullbefrielse kunna vidtagas

även då artiklarna redan kommit till användning.

Ämbetsverken föreslår vidare att tullfritt införda artiklar — mot erläg
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1961

gande av tull, som beräknas efter förhållandena vid införseln, jämte sex

procents årlig ränta på tullbeloppet, räknad från införseln — skall kunna

få användas för annat ändamål än varvsarbete eller överlåtas till någon,

som ej har särskilt tillstånd som nyss sagts. Tull bör enligt förslaget dock

icke utgå för artiklar som kan finna användning endast såsom skrot eller

som på grund av olyckshändelse förstörts eller gått förlorade. En särskild

möjlighet till eftergift av betalningsskyldighet i nu ifrågavarande fall föreslås

för vissa krissituationer. Detta förslag får ses mot bakgrund av att

en omläggning av verksamheten skulle kunna omöjliggöras med den förordade

skyldigheten att betala tull efter förhållandena vid införseln och

därjämte ränta på tullbeloppet.

Även om varven kan få tullfrihet redan vid införseln, anser generaltullstyrelsen

och kommerskollegium nödvändigt att bibehålla möjligheten till

tullrestitution för varven. Ämbetsverken finner det nämligen angeläget ej

minst ur synpunkten av arbetsbesparing att i största möjliga utsträckning

undvika förtullning i efterhand av tullfritt utlämnade materialier. I den

mån osäkerhet råder om materielens framtida användning anses därför förtullning

i vanlig ordning böra äga rum och restitution medges för det fall

att materielen använts för restitutionsberättigat ändamål.

För att man skall kunna tillämpa reglerna om varvsindustrirestitution

jämsides med regler om tullbefrielse är det enligt ämbetsverkens mening

erforderligt att restitutionsreglerna kompletteras så att de i princip motsvarar

dem som föreslagits i fråga om tullbefrielse. I ett par hänseenden utvecklas

denna mening närmare.

Efter att ha erinrat om att tullrestitutionsförordningens bestämmelser

inte medger överlåtelse av varvsmateriel anför ämbetsverken sålunda.

Däremot har Kungl. Maj :t av riksdagen fått bemyndigande — senast för

tiden till utgången av år 1961 -— att i fall, då särskilda skäl föreligga, medgiva

att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta

sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts

av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.

För anpassning av varvsindustrirestitutionsbestämmelserna till tullbefrielsereglernas

stadganden om överlåtelse synes erforderligt, att i restitutionsförordningen,

lämpligen i förordningens 10 §, intages ett stadagnde av

innebörd, att generaltullstyrelsen skall äga lämna näringsidkare sådant medgivande

som enligt nyssnämnda bemyndigande nu ankommer på Kungl.

Maj :t och att nämnda befogenhet för styrelsen skall gälla även i fall, då artiklarna

införts av sådan idkare av varvsrörelse som medgivits rätt till tullbefrielse

för varvsmateriel. Därjämte torde i samma paragraf böra intagas

en föreskrift, enligt vilken generaltullstyrelsen skall äga medgiva varvsindustrirestitution

i fall, då artiklarna i oförändrat skick överlåtits till sådan

idkare av varvsrörelse som nyss sagts.

I sammanhanget erinrar generaltullstyrelsen och kommerskollegium vidare

om att bestämmelserna om varvsindustrirestitution inte innehåller någon

föreskrift om skyldighet att återbetala restituerat tullbe
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

13

lopp i fall då teknisk utrustning, för vilken restitution åtnjutits, kommer

till användning för annat ändamål än varvsarbete. Sådana föreskrifter torde

enligt ämbetsverken ej heller ha ansetts nödvändiga med hänsyn till att

restitutionsrätten för teknisk utrustning nu är begränsad till de större enheterna

skeppsdocka, slip, stapelbädd och utrustningskaj. Ämbetsverken

framhåller emellertid att läget synes bli ett annat därest varvsindustrirestitutionsrätten

skulle utvidgas till att gälla varvens hela tekniska utrustning.

Det torde då bli ofrånkomligt att komplettera bestämmelserna om varvsindustrirestitution

med föreskrifter om skyldighet för restitutionsrättshavaren

att betala restituerat tullbelopp jämte ränta, därest artiklarna skulle

komma till användning för annat ändamål än varvsarbete, samt om utmätning

och restitutionsrättens förverkande för det fall att näringsidkaren underlåter

att fullgöra honom sålunda åvilande betalningsskyldighet. På motsvarande

sätt som föreslagits i fråga om tullbefrielse bör emellertid enligt

ämbetsverken möjlighet stå till buds att, utan att betalningsskyldighet inträder,

förstöra eller återutföra artiklarna eller ock överlåta dem till idkare av

varvsrörelse, som medgivits rätt till befrielse från tull vid införsel av sådana

artiklar. Härjämte förordar ämbetsverken att betalningsskyldighet ej skall

inträda för artiklar, som kan finna användning endast såsom skrot eller

som på grund av olyckshändelse förstörts eller gått förlorade. Ämbetsverken

föreslår att bestämmelser i nu nämnda hänseenden skall intagas i en ny paragraf

i tullrestitutionsförordningen, betecknad 10 a §, samt i 8 och 11 §§

samma förordning.

Vid behandlingen i generaltullstyrelsen av det ifrågavarande ärendet har

byråchefen Hans Hartler uttalat avvikande mening och förklarat, att enligt

hans uppfattning tillräckliga skäl inte förebragts för att utvidga varvsindustrirestitutionsrätten

till att omfatta jämväl varvens tekniska utrustning,

varför han icke kunde biträda ämbetsverkens förslag i detta hänseende.

Hartler anför.

Enligt min uppfattning bör samma tullrestitutionsregler gälla för alla

produktionsgrenar, i den mån icke särskilda förhållanden motiverar en särbehandling

av vissa grenar. För varvsindustrins vidkommande har dess speciella

läge beaktats genom att restitution beviljas icke blott vid export utan

även vid tillverkning av svenska fartyg. Att medgiva varven restitution för

deras tekniska utrustning (bl. a. byggnader och maskiner) skulle innebära

en ytterligare särbehandling, som enligt min mening icke bör ifrågakomma

med mindre särskilda skäl kan anföras för en sådan åtgärd.

Hartler avvisar härvidlag i ärendet framförd argumentering rörande tullförhållandena

i främmande länder och verkningarna av tillkomsten av

EFTA samt anför vidare.

För en utvidgning av restitutionsrätten till att omfatta jämväl varvens

tekniska utrustning har även åberopats den förändring, som varvens byggmetoder

undergått och som medfört att hela skrovsektioner numera bygges

i verkstäder för hopsättning på bädd. Det skall icke förnekas att varven

härigenom kan få vidkännas en större tullbelastning än tidigare, inen de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

torde i princip härvidlag icke befinna sig i annat läge än andra industrier,

vilkas produktion undergått en mera genomgripande mekanisering. I alla

händelser kan berörda omständighet icke motivera en sådan särbehandling

av varvsindustrin varom här är fråga.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen bär ämbetsverkens förslag i allt väsentligt tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. I en del yttranden — från industrihåll

och av handelskammare — har särskilt betonats vikten av att de föreslagna

tullättnaderna endast får åtnjutas för utrustning som uteslutande användes

för egentlig varvsverksamhet. Därvid har viss kritik riktats mot generaltullstyrelsens

och kommerskollegiums förslag till ändringar i tullrestitutionsförordningen,

vilket inte anses avfattat så att restitutionsrätten blir

på nyss angivna sätt begränsad. Även i övrigt har vissa erinringar framförts

mot författningsförslagets utformning i denna del.

Den föreslagna utvidgningen av rätten till varvsindustrirestitution för

teknisk utrustning har i princip godtagits av praktiskt taget alla

remissinstanser. Handelskammaren i Gävle förklarar sig dock dela Hartlers

principiella betänkligheter mot att varvsindustrin beviljas betydligt

mer omfattande möjligheter till tullrestitution än som står övrig svensk

industri till buds.

Sjöfartsstyrelsen understryker angelägenheten av att den svenska varvsindustrin

i fråga om tullbelastning beredes likställighet med varven i andra

skeppsbyggarländer. I nuvarande läge anses detta vara av särskild vikt.

Orderstocken är enligt sjöfartsstyrelsen i snabbt sjunkande och de leveranskontrakt,

som kommer till stånd, slutes till hårt pressade priser. De nu

föreslagna åtgärderna är enligt sjöfartsstyrelsen främst av betydelse genom

att de reducerar de svenska varvens investeringskostnader och därigenom

underlättar den anpassning efter nya byggmetoder och den rationalisering

i övrigt, som är en av förutsättningarna för att bibehålla företagens internationella

konkurrenskraft.

Sveriges industriförbund har i princip inte något att erinra mot den föreslagna

utvidgningen av varvsindustrirestitutionen. Emellertid förekommer

vid varven, erinrar förbundet, i Oss utsträckning tillverkning även av andra

verkstadsprodukter än fartyg, såsom landångpannor, järnvägsvagnar in. m.

Vid tillverkning av dylika produkter användes enligt förbundet i viss omfattning

samma slag av produktionsutrustning som vid framställning av

fartyg. En restitutionsrätt för sådan utrustning skulle, anför förbundet, på

ett otillbörligt sätt gynna varven i förhållande till andra svenska verkstadsföretag,

och i den mån utrustningen tillverkas inom landet skulle svenska

maskintillverkare förlora det tullskydd de hittills haft.

Förbundet anser att restitutionsrätten bör gälla endast materiel och utrustning,

som uteslutande kommer till användning Od egentlig varvsverksamhet.

Förslaget att viss rörlig materiel, såsom transportmedel, traktorer

och mobilkranar, ävensom handverktyg och rena förbrukningsartiklar skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1961 15

undantagas från de föreslagna förmånerna finner förbundet i och för sig

lämpligt.

Sveriges mekanförbund understryker angelägenheten av att förändringar

i avseende på tullrestitutionen för varvsindustrin genomföres på sådant sätt

att övrig verkstadsindustri i minsta möjliga mån får sina nuvarande konkurrensvillkor

försämrade. Liksom industriförbundet framhåller mekanforbundet

att varven bedriver tillverkning av åtskilliga andra verkstadsprodukter

än fartyg. Förbundet upplyser därjämte att varven utför legobearbetning

för andra verkstadsföretags räkning. Om varven medges tullrestitution

för all teknisk utrustning skulle, anser mekanförbundet, med hänsyn

till varvens mångsidiga verksamhet utomordentligt komplicerade övervaknings-

och kontrollsvårigheter uppkomma.

Mekanförbundet hänvisar vidare till möjligheterna för varvsindustrin att

anhålla om tullfrihet enligt 13 § tulltaxeförordningen för den tyngre tekniska

utrustningen, vilken enligt uppgift endast i mindre omfattning och i

vissa fall ej alls är föremål för inhemsk tillverkning. Då generaltullstyrelsen

och kommerskollegium framhållit, att varvens tyngre tekniska utrustning

till övervägande del är sådan att den uppfyller kvalifikationerna enligt

nämnda stadgande, skulle, påpekar förbundet, den föreslagna utvidgningen

av varvsindustrirestitutionen kunna inskränkas till ett relativt begränsat

varuområde. Ett tillgodoseende av varvens önskemål om kostnadsreduktion

på sagda sätt skulle, anser förbundet, innebära en för berörda

parter inte minst ur administrativ synpunkt betydligt enklare lösning än

den av ämbetsverken föreslagna.

Beträffande den föreslagna ändringen av 3 § tullrestitutionsförordningen

anför Bruksindustriföreningen, att uttrycket »eller annan därmed jämförlig

anläggning» icke medger en bestämd gränsdragning mellan å ena sidan

produktionsbyggnader och å andra sidan sådana lokaler eller hus, som användes

exempelvis till ritkontor, lager och förråd. — Vidare ifrågasätter

föreningen om restitutionsrätten bör omfatta produktionsbyggnader i allmänhet

och dessas tekniska utrustning. Sektioner för fartygen torde, anför

föreningen, sammansättas i stora monteringshallar under det att maskineriet

och andra delar än sektioner tillverkas i särskilda verkstadsbyggnader.

För att icke de svenska leverantörerna av maskindelar och halvfabrikat, såsom

smide och stålgjutgods, skall ställas i ett sämre läge än utländska leverantörer

av motsvarande varor, anser föreningen det rimligt att teknisk

utrustning för dylika verkstäder icke omfattas av restitutionsrätten. Det

bör enligt föreningens mening vara möjligt att göra en gränsdragning mellan

dessa egentliga verkstäder och monteringshallarna för skrovsektioner.

Därigenom skulle även svårigheterna minska att draga gränsen mellan maskiner,

för vilka restitution må erhållas, och andra. Bruksindustriföreningcn

befarar, att införandet av restitutionsrält enligt det föreliggande förslaget

ej blott kommer att försämra konkurrensvillkoren för de svenska industrier

och stålverk, som nu är leverantörer till varven, utan även leda till

åt! varven i större utsträckning än hittills begagnar sig av utländska varor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

I anslutning härtill erinrar föreningen om möjligheterna till tullfrihet jämlikt

13 § tulltaxeförordningen för sådana maskiner, som icke eller endast i

ringa omfattning tillverkas inom landet.

Handelskammaren i Göteborg finner det rimligt, att de svenska vaiven i

restitutionshänseende beredes lättnader, som ungefärligen är likvärdiga

med dem, som förekommer i närliggande industriländer, där konkurrerande

varvsföretag finnes.

Skånes handelskammare ger uttryck åt samma uppfattning och hänvisar

därvid till den hårda internationella priskonkurrens, som råder inom varvsindustrin.

Handelskammaren anser att restitutionsförmånen endast skall

avse utrustning, som uteslutande användes för varvsarbeten i egentlig mening.

Enligt handelskammarens uppfattning kan ett dylikt villkor, strikt

tillämpat, ge en godtagbar avgränsning av tullfrihetens räckvidd. Av de

förslagsställande ämbetsverkens uttalanden framgår också, anför handelskammaren,

att en sådan tillämpning är avsedd.

Stockholms handelskammare understryker vikten av att den ifrågavarande

tekniska utrustningen endast utnyttjas i samband med rena skeppsbyggnadsarbeten.

Vidare framhåller handelskammaren att, då varven utför

arbeten av annan art, någon speciell favör icke får komma varven till del

i förhållande till övriga företag inom den mekaniska verkstadsindustrin.

Erfarenheten torde enligt handelskammaren få utvisa, huruvida det är

praktiskt möjligt att upprätthålla en tillfredsställande kontroll på detta område.

Även Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser att endast

teknisk utrustning, som uteslutande kommer till användning vid fartygstillverkning,

bör omfattas av restitutionsrätt. Härför synes det handelskammaren

ofrånkomligt att inskränkning sker ungefärligen i den omfattning, som

av ämbetsverken förordats.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare är medveten om att

svenska varv i betydande utsträckning köper sin produktionsutrustning från

svenska tillverkare och att dessa tillverkare vid den föreslagna utvidgningen

av restitutionsrätten kommer att förlora det tullskydd, som de hittills

åtnjutit i konkurrens med utländska tillverkare. Handelskammaren vill likväl

tillstyrka den föreslagna utvidgade restitutionsrätten. Det framhålles att

bestämmelserna bör tillämpas på sådant sätt att restitution endast beviljas

för sådan produktionsutrustning, som uteslutande användes för varvsarbeten.

I ett par yttranden har viss kritik riktats mot den föreslagna skyldigheten

att återbetala restituerat tullbelopp i fall då teknisk utrustning,

för vilken restitution åtnjutits, kommer till användning för annat

ändamål än varvsarbete. Denna skyldighet anses med de av generaltullstyrelsen

och kommerskollegium föreslagna beräkningsgrunderna bli alltför

betungande.

Sjöfartsstyrelsen ifrågasätter sålunda om det inte är möjligt att mera generellt

lätta på de bestämmelser, som föreslagits för tullbeläggning av ar lik
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

17

lar, som överförts till annat användningsområde än varvsrörelse. Det synes

sjöfartsstyrelsen inte kunna vara till nämnvärd nackdel vare sig med hänsyn

till andra näringsidkares berättigade intressen eller från fiskalisk synpunkt,

att tullen efter visst antal år avskrives så att en överlåtelse av artikeln

i fråga kan ske utan efterdebitering av tullavgift jämte ränta. Sjöfartsstyrelsen

framhåller att som bestämmelserna nu är utformade kan en försäljning

av äldre, brukbara maskiner omöjliggöras i praktiken främst med hänsyn

till räntebelastningen. En uppmjukning av bestämmelserna skulle vidare förenkla

tullverkets kontrollförfarande, slutar styrelsen.

Även Skånes handelskammare vänder sig mot bestämmelsen om tull- och

ränteberäkning vid försäljning av begagnade maskiner. Sådana maskiner

har enligt handelskammaren hittills i viss omfattning sålts till mindre industrier,

som härigenom kunnat skaffa sig en billig utrustning. Till följd

av den föreslagna bestämmelsen att tull vid försäljning i regel skall beräknas

på maskinernas värde som nya och att årlig ränta på tullbeloppet skall

utgå från införseldagen, blir enligt handelskammaren tullkostnaden så avsevärd,

att det i de flesta fall skulle löna sig bättre för varven alt skrota

ned begagnade men användbara maskiner än att sälja dem. Det är icke oberättigat,

fortsätter handelskammaren, att i stället utforma bestämmelsen så,

att tull utgår allenast på maskinens värde vid försäljningen. Från tullsynpunkt

bör detta beräkningssätt vara godtagbart, eftersom skillnaden mellan

maskinernas värde som nya och värdet vid avyttringstillfället hänför

sig till värdeminskning, som uppstått vid maskinernas användning för tullfritt

ändamål. Såvitt handelskammaren kan bedöma torde icke andra näringsidkares

intressen trädas för nära genom att tullen beräknas på detta

sätt.

Departementschefen

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen åtnjuter varvsindustrin i

vårt land — liksom i flera andra länder — vissa lättnader i tullhänseende.

Sålunda erhålles restitution av tull för material som ingår i fartygen och även

för viss, framför allt tyngre varvsutrustning. Generaltullstyrelsen och kommerskollegium

har nu föreslagit alt möjligheterna till tullrestitution för

varvsindustrin skall vidgas att omfatta i princip all teknisk utrustning för

fartygsbyggande in. m. Utrustningen får dock inte vara avsedd att även användas

för annat ändamål än egentligt varvsarbete. Vidare skall enligt förslaget

undanlag från restitutionsrätten göras för rörlig materiel och förbrukningsartiklar.

Ämbetsverkens förslag är väsentligen betingat av att

byggmetoderna vid varven under senare år ändrats därhän, att vissa arbeten

som tidigare gjordes på stapelbädd nu ulföres i verkstäder och montagehallar.

Sålunda bygges skrovsektioner i varvens verkstäder och monteras

först därefter vid stapelbädd eller liknande anläggning. För teknisk utrustning

i verkstäder och montagehallar får emellertid enligt gällande ordning

restitution ej åtnjutas. Varvsindustrin har härigenom fått vidkännas en

relativt sett större tullbelaslning än tidigare.

2 llihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. AV 167

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

KungL Maj:ts proposition nr 167 år 1961

Generaltullstyrelsens och kommerskollegiums förslag i denna del, vilket

innebär ett tillgodoseende av önskemål från varvsindustrin, har i princip godtagits

vid remissbehandlingen. Förslaget kan i allt väsentligt sägas åsyfta

en anpassning av restitutionsrätten till den tekniska utvecklingen på fartygsbyggandets

område. Ett genomförande av förslaget torde därför för varvsindustrin

i stort sett endast innebära ett återställande av de ursprungligen

avsedda förmånerna i restitutionshänseende. Det kan för övrigt erinras om

att ett första steg i denna riktning togs vid 1959 års riksdag då — med bifall

till förslag i prop. nr 64 — varvsindustrins nu slutligt behandlade framställning

av den 4 december 1957 i så måtto tillgodosågs, att utrustningskaj

jämställdes med stapelbädd.

Med anledning av att vissa remissinstanser erinrat om den möjlighet till

tullfrihet, som stadgandet i 13 § tulltaxeförordningen erbjuder, vill jag framhålla

att där avsett förordnande om tullfrihet bl. a. förutsätter att ifrågakommande

varuslag kan på ett nöjaktigt sätt tulltekniskt avgränsas. Så

torde i många fall icke vara förhållandet med varvsindustrins tekniska utrustning.

Möjligheten till tullfrihet enligt nämnda paragraf torde sålunda

— även om förutsättningar därför i övrigt föreligger, vilket ingalunda alltid

torde vara fallet — inte vara tillfyllest för de ändamål varom i förevarande

sammanhang är fråga.

Av här anförda skäl anser jag mig böra tillstyrka att restitutionsrätten

vidgas i överensstämmelse med vad ämbetsverken föreslagit. Därvid bör —

såsom jämväl påpekats i flera remissyttranden — de avsedda undantagen

för rörlig materiel och förbrukningsartiklar komma till uttryck i tullrestitutionsförordningen.

I anslutning till vad jag sålunda tillstyrkt vill jag

ytterligare framhålla att rätten till restitution för teknisk utrustning bör

omfatta endast sådan utrustning, som uteslutande användes vid egentlig

varv sverk samhet, och detta även om utrustningen i och för sig är att anse

såsom speciell varvsutrustning. Restitution bör således inte få åtnjutas för

maskiner och verktyg, vilka helt eller delvis kommer till användning vid

tillverkning eller montering av artiklar, hänförliga till varvens tekniska utrustning.

Däremot bör restitutionsrätten omfatta maskiner och verktyg, som

användes — uteslutande vid egentlig varvsverksamhet — för tillverkning

av i fartyg ingående utrustningsdetaljer, även om inmonteringen av föremålen

ombesörj es av annat företag än tillverkaren.

I förevarande sammanhang vill jag slutligen nämna att jag biträder ämbetsverkens

förslag i vad det avser att restitutionsrätten för teknisk utrustning

i sitt utvidgade skick skall förbehållas idkare av varvs- eller verkstadsrörelse.

Särskilda problem uppstår om teknisk utrustning, efter det att restitution

åtnjutits, sedermera användes eller överlåtes för användning för annat ändamål

än varvsverksamhet i egentlig mening. Att i sådant fall tull i princip

bör betalas för utrustningen synes ligga i sakens natur. Generaltullstyrelsen

och kommerskollegium har föreslagit att tullen skall beräknas efter förhål
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

19

landena vid införseln samt att därjämte sex procent årlig ränta skall erläggas

på tullbeloppet, räknad från införseln. En sådan beräkningsgrund kan

emellertid, såsom påpekats i ett par remissyttranden, bli alltför betungande

och leda till orimliga konsekvenser. Det skulle t. ex. efter ett antal år kunna

ställa sig fördelaktigare att skrota ned än att för bruk på annat håll sälja en

i och för sig fullt användbar maskin. Det bör i sådant fall vara godtagbart

att låta tull utgå allenast på maskinens värde vid försäljningen, eftersom

värdeminskningen uppstått vid maskinens användning för tullfritt ändamål.

Med en dylik beräkningsgrund torde andra näringsidkares berättigade intressen

inte trädas för nära. Ett sådant system är ej heller någon nyhet för

vår tullagstiftning. Det användes t. ex. vid överlåtelse av tullfritt införd markutrustning,

som använts vid civil luftfart (se 33 § tulltaxeringskungörelsen).

Jag förordar sålunda att tullen beräknas efter det värde utrustningen har

då den tages i anspråk för annat ändamål än egentlig varvsverksamhet eller

då den överlåtes. I enlighet med vad generaltullstyrelsen och kommerskollegium

föreslagit bör betalningsskyldighet ej inträda vid återutförsel eller då

utrustningen genom olyckshändelse eller eljest förstörts eller gått förlorad

eller ock nedskrotats. T. ullbefrielsen bör likaledes kvarstå, om utrustningen

överlåtes till någon, som medgivits rätt till tullrestitution för sådan utrustning.

Av ämbetsverken förordat stadgande om utmätning vid fall av underlåtenhet

att fullgöra betalningsskyldighet kan av mig tillstyrkas. Vidare

synes, såsom också föreslagits, bestämmelse böra meddelas om att rätt till

varvsindustrirestitution i sådant fall skall kunna förklaras förverkad.

Det hittills tidsbegränsade bemyndigandet att medge varvsindustrirestitutionsberättigad

näringsidkare rätt att åtnjuta sådan restitution även då

de av honom använda artiklarna införts av annan sådan näringsidkare bör,

såsom ämbetsverken föreslagit, i förevarande sammanhang inskrivas i tullrestitutionsförordningen

och därmed ges permanent karaktär. Befogenheten

t fråga torde böra anförtros åt generaltullstyrelsen.

Vid sidan av den utvidgning i materiellt hänseende av varvens tullfrilictstormåner

som behandlats i det föregående har generaltullstyrelsen och kommerskollegium

även föreslagit, att nämnda förmåner skulle få åtnjutas i

form av tullfrihet vid införseln och alltsa icke endast, såsom för närvarande,

genom tullrestitution. Avsikten härmed är att i klara fall uppnå en förenkling

av förfarandet.

Åven enligt min mening framstår det som önskvärt att på längre sikt

komma fram till enklare former för tullbefrielsen än det nuvarande restitutionsforfarandet.

En ändring i sådan riktning synes emellertid kunna medföra

konsekvenser, som icke kan säkert överblickas utan mera ingående

överväganden än som nu är möjliga. Då det torde vara angeläget att ämbetsverkens

förslag i övriga delar så snart som möjligt blir föremål för beslut

av statsmakterna, bar jag ansett att prövningen av den avsedda omhiggningen

av förfarandet bör något anstå. 1 sammanhanget kan erinras om

all aven andra ändringar i de berörda författningarna, särskilt tullrestitu
-

-t HHitmii till riksdagens protokoll 1901. t samt. Kr 107

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 dr 1961

tionsförordningen, torde komma att aktualiseras under de närmaste åreia,

bl. a. som en följd av pågående organisationsundersökningar inom generaltullstyrelsen.

Vid detta ställningstagande från min sida torde de särskilda förslag av

generaltullstyrelsen och kommerskollegium, som är avhängiga av den av

ämbetsverken förordade tullfriheten, inte här behöva upptagas till närmare

behandling.

Jag får slutligen erinra om att det av Sveriges varvsindustriförening framställda

önskemålet om tullfrihet eller restitution av tull för kranmaster och

liknande utrustning, som användes för montering av lyftkranar, i allt

väsentligt har tillgodosetts genom beslut av 1960 års riksdag. Med bifall till

prop. nr 121 infördes nämligen då ett nytt stadgande i tullrestitutionsförordningen

— 6 a § — enligt vilket s. k. reducerad restitution må åtnjutas

bl. a. vid återutförsel av materiel, som införts för tillfälligt brukande vid

vissa arbeten, till vilka ifrågavarande monteringsarbeten är hänförliga. Restitution

må i sådana fall åtnjutas för tullbeloppet med avdrag av fem procent

för varje påbörjad månad efter materielens införsel.

Vid angivna förhållande anser jag — i likhet med generaltullstyrelsen och

kommerskollegium — att framställningen i fråga ej bör föranleda någon vidare

åtgärd.

III. Kvarnindustrirestitution

Gällande ordning

Enligt 4 § tullrestitutionsförordningen äger idkare av kvarnrörelse vid utförsel

av mjöl av råg eller vete samt gryn av vete under viss förutsättning

åtnjuta restitution av tull (kvarnindustrirestitution) för en motsvarande

myckenhet omalen spannmål av samma slag, vilken inom sex månader före

utförseln av honom införts från utlandet.

Provtyper av ifrågavarande förmalningsprodukter skall varje år fastställas

av en kommission (mjöltypskommissionen), bestående av tre personer,

av vilka två utses av Kungl. Maj:t och en av sammanslutning av

kvarnägare.

Generaltullstyrelsen och kommerskollegium

Ämbetsverken hemställer att tullrestitutionsförordningens bestämmelser

om kvarnindustrirestitution måtte upphävas såsom numera betydelselösa.

Råg och vete är nämligen, såsom ämbetsverken framhåller, numera tullfria

och i stället belagda med införselavgift enligt förordningen den 7 juni 1956

(nr 401) angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter

m. in. Vid utförsel av här i riket framställda produkter, för

vilkas framställning åtgått från utrikes ort införd spannmål, medges för närvarande

icke någon restitution av erlagd införselavgift. I stället kan s. k.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

21

exportbidrag ifrågakomma, vilka i förekommande fall utbetalas av ekonomiska

föreningen Svensk spannmålshandel.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har någon erinran inte gjorts mot ämbetsverkens

förslag i denna del.

Statens jordbruksnämnd uttalar alt den bidragsgivning som sker genom

Svensk spannmålshandel hittills inte ansetts kunna ersätta ett restitutionsförfarande

i det — låt vara tämligen ovanliga — fallet, att exportvaran

framställts på uteslutande utländsk spannmål. I sådant fall ges emellertid,

alldeles oberoende av reglerna om kvarnindustrirestitution, restitution genom

jordbruksnämndens försorg.

Svensk spannmålshandel har gjort enahanda uttalanden som statens jordbruksnämnd.

Departementschefen

Då bestämmelserna om kvarnindustrirestitution inte längre äger aktualitet,

biträder jag generaltullstyrelsens och kommerskollegiums förslag att

4 § tullrestitutionsförordningen skall upphävas. Därmed kommer också

mjöltypskommissionen att avskaffas. IV.

IV. Fråga om restitution av införselavgift i vissa fall

Gällande ordning

Enligt 2 § förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift

i vissa fall må restitution av skatt eller annan avgift, som erlagts

till tullverket på grund av införsel till riket, i den mån återbäring av det

erlagda beloppet icke i annan ordning kan medgivas, åtnjutas i den utsträckning

restitution av tull med stöd av 2, 4, 5, 6 eller 6 a § förordningen

angående tullrestitution beviljas för varan eller, i fråga om tullfri vara.

skulle beviljas, därest varan var fullbelagd.

Generaltullstyrelsen och kommerskollegium

Förordningen om frihet från införselavgift har icke avseende på fall då

varvsindustrirestitutions- eller flygindustrirestitutionsbestämmelserna är

tillämpliga. Ämbetsverken framhåller att anledningen härtill är att dylik

restitution kan åtnjutas även då fråga är om fartyg och luftfartyg, som ej

utföres ur riket eller avgår i utrikes trafik, och att gällande skatteförfattningar

icke torde medge återbäring av skatt på här i riket tillverkade varor

och artiklar i den mån dessa kommer till användning för utrustning av sådana

fartyg och luftfartyg. Då fråga är om fartyg och luftfartyg, som skall

utföras ur riket eller avgå i utrikes trafik, ansågs vid tiden för förordningens

tillkomst afl behovet av återbäring av eller befrielse från skatt var tillgodosett

inom ramen för respektive skatteförfattningar i fråga om såväl från ut
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

rikes ort införd som här i riket tillverkad skattepliktig vara. Enligt ämbetsverken

är det emellertid önskvärt att möjligheterna till restitution av skatt

som erlagts vid införsel helt regleras genom förordningen om frihet från

införselavgift i vissa fall. Ämbetsverken förordar därför att 2 § i förordningen

ändras så att den kommer att medge restitution av skatt även i fall

då, vid utförsel, varvsindustrirestitution eller flygindustrirestitution beviljas

eller, beträffande tullfri vara, skulle beviljas, därest varan var tullbelagd.

Därjämte föreslås för varvsindustrin viss ytterligare restitutionsmöjlighet,

vilken sammanhänger med det i det föregående återgivna förslaget

om införande av tullfrihet för varvsmateriel.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har generaltullstyrelsens och kommerskollegiums

förslag i denna del inte föranlett något yttrande.

Departementschefen

Enligt 2 § förordningen den 13 maj 1960 om frihet från införselavgift i

vissa fall skall olika skatter och avgifter, som erlagts till tullverket på

grund av införsel, i princip återbäras i samma utsträckning som tull. Vad

nu sagts gäller ej då fråga är om varvsindustrirestitution eller flygindustrirestitution.

De särskilda skatteförfattningarna har dock tidigare medgivit

och medgiver alltjämt i viss utsträckning befrielse från skatt i samband

med att varvs- eller flygindustrirestitution erhålles vid utförsel av

fartyg eller flygplan.

Generaltullstyrelsen och kommerskollegium har, såvitt nu är av intresse,

föreslagit att den ifrågavarande bestämmelsen skall göras tillämplig även

vid varvsindustrirestitution och flygindustrirestitution, när sådan restitution

beviljas på grund av utförsel av fartyg eller flygplan. Som skäl för

förslaget anför ämbetsverken att det är önskvärt att möjligheterna till restitution

av vid införsel erlagd skatt helt regleras genom 1960 års förordning.

De stadganden i olika punktskatteförfattningar, som i det aktuella hänseendet

motsvaras av 1960 års förordning, har, såsom redan antytts, upphävts

eller avses komma att upphävas i samband med andra ändringar i

författningarna. Härigenom kommer hittillsvarande möjligheter till återbäring

av införselskatter vid flyg- eller varvsindustrirestitution att bortfalla,

Detta förhållande torde emellertid för nu ifrågavarande industrier vara av

ingen eller jämförelsevis underordnad betydelse. Nämnas kan bl. a. att

allmän varuskatt i regel inte utgår. Frågor av hithörande slag torde i praktiken

endast avse fartygens behov i enstaka fall av granTinofonvaror, äkta

mattor och vissa varor av pälsskinn. Med hänsyn härtill och mot bakgrunden

av den utvidgning av rätten till varvsindustrirestitution, som nyss förordats,

anser jag mig icke böra tillstyrka ämbetsverkens förslag i angivna

del.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1961

23

V. Departementschefens hemställan

De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft den 1 januari

1962. I enlighet med bestämmelserna i 3 § tullrestitutionsförordningen kommer

den utvidgade rätten till varvsindustrirestitution att omfatta även sådana

materialier och artiklar, som importerats före ikraftträdandet, därest

det arbete varom är fråga slutförts efter samma tidpunkt.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande av att

hinder icke synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än under

innevarande vårsession hemställer föredragande departementschefen härefter,

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga

inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring

i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Norén

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 ur 1961

Bihung 1

Av generaltullstyrelsen och kommerskollegiuin lämnad redogörelse

för tullättnader som står varvsindustrin till buds i vissa

främmande länder

I England gällande bestämmelser om tullfrihet för skeppsbyggnadsmaterialier

(varvsindustrirestitution) återfinnas i avdelningarna 5 och 9 av »The

Import Duties Act» av år 1958 samt i bilagan 3 till denna lag. Enligt nämnda

bestämmelser äro varor och materialier av vad slag som helst fria från

tull, då de införas direkt till s. k. registrerade skeppsvarv för att där användas

för byggnad, reparation eller utrustning av fartyg med en bruttodräktighet

av 80 registerton eller däröver. Sådana fartyg äro enligt den engelska

tulltaxan fria från tull även om de äro av sådant slag att förflyttningen är

av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Vidare åtnjutes

tullfrihet för vissa uppräknade varor, avsedda att användas för tillverkning

av framdrivningsmaskinerier för fartyg ävensom för tillbehör därtill. Sistnämnda

tullfrihet är dock icke förbehållen endast registrerade skeppsvarv

utan må åtnjutas av envar näringsidkare, som bedriver tillverkning av

fartygsmaskinerier. Rätten till tullfrihet gäller ej endast i fråga om varor

och materialier, som skola infogas i själva fartyget, utan även beträffande

exempelvis utrustnings- och inredningsartildar till fartyg, materialier för

uppförande eller reparation av monteringshallar och andra produktionsbyggnader

samt handverktyg, verktygsmaskiner, instrument m. in. Å andra sidan

äro varor och materialier, avsedda att inom varvsanläggningen användas

för annat ändamål än fartygsbygge, som regel icke fria från tull. Vad

nu sagts gäller exempelvis i fråga om kontorsmaskiner och materialier för

byggnad eller reparation av kontorslokaler. — Med registrerat skeppsvarv

avses i detta sammanhang sådant område, inom vilket ett varvsföretag bedriver

allenast varvsverksamhet och som blivit registrerat av »The Commissioners

of Customs and Excise». Registrering medgives normalt alla

varv, som bygga fartyg av föreskriven storlek, oavsett huruvida dessutom

annan tillverkning bedrives eller ej. För att förhindra missbruk av tullfrihetsbestämmelserna

dragés gränsen för varvsområdet så snävt, att all annan

produktionsverksamhet än sådan som avser skeppsbyggnad kommer

att ligga utanför området. Däremot kräves ej att varvsområdet skall vara

inhägnat. Som villkor för registrering gäller att varvsidkaren ställer generell

säkerhet (bond) av sådan storlek att densamma täcker tullen för de

vid varje särskilt tillfälle inom varvsområdet lagrade materialierna. Säkerhetsbeloppets

storlek beräknas på basis av importens värde under ett tidigare

år och utgör 25 procent av sålunda beräknat värde. Såsom säkerhet

användes i allmänhet bankgaranti.

Vad avser de lättnader som i Norge äro tillförsäkrade varvsindustrien har

eu kortfattad redogörelse härför lämnats i en av nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

år i957 avgiven rapport (speciell del s. 286). Enligt rapporten

åtnjuta norska skeppsvarv gottgörelse för nybyggen med sex procent av

fartygets försäljningspris, om fartygets bruttodräktighet överstiger 75 ton,

samt med tre procent, om brultodräktigheten uppgår till minst 50 och högst

s. 25 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

25

75 lon. För reparationer och ombyggnader medgivas verkstäder gottgörelse

med fyra procent av reparationskostnaderna för fartyg över 75 ton, dock

endast för den del av kostnaderna som överstiger 1 000 norska kronor. För

såväl nybyggnader som reparationer och ombyggnader åtnjutes goltgörelse

oavsett huruvida inhemska eller utländska materialier kommit till användning.

I försäljningspriset (reparationskostnaderna) må emellertid endast

inräknas vad som är levererat inom landet och således icke materialier,

som exempelvis tillhandahållits av den utländske beställaren eller införts

tullfritt på grund av specialbestämmelser. Gottgörelse må åtnjutas endast

av verkstäder (varv), som hava självständiga kontrakt med fartygens

ägare (köpare), och således icke av underleverantörer till varv eller verkstäder.

För fartyg som icke har eget framdrivningsmaskineri kan gottgörelse

ej ifrågakomma.

I Danmark gällande regler om skeppsbyggnadsgotlgörelse äro intagna i

§ 184 av lov nr. 1 av den 28 januari 1959, vilken lag trätt i kraft den 1 februari

samma år. Jämlikt sagda paragraf i dess lydelse enligt lov nr. 45 av den

29 februari 1900 må gottgörelse av tull åtnjutas vid nybyggnad, ombyggnad

eller reparation i Danmark av sådana fartyg, som vid införsel från

utlandet äro tullfria, enligt följande.

1. Vid nybyggnad av fartyg (med tillhörande maskiner och inventarier)

må gottgörelse åtnjutas för använda tullpliktiga materialier av utländskt och

danskt ursprung. Tullstyrelsen fastställer närmare bestämmelser för gottgörelsens

beräkning.

2. Vid ombyggnad eller reparation av fartyg (med tillhörande maskiner

och inventarier) må gottgörelse av tull åtnjutas för använda materialier av

utländskt ursprung. Gottgörelse må åtnjutas även för eventuell materialförlust,

som uppstått under arbetets utförande.

3. Vid ombyggnad eller reparation av fartyg (med tillhörande maskiner

och inventarier) på danska skeppsvarv må gottgörelsen vidare omfatta sådana

obegagnade föremål av danskt ursprung som maskiner med därtill

direkt knutna tillbehör (såsom propellrar, axlar och propelleraxelrör), instrument,

tågvirke, stållinor samt spik, skruvar och bultar nr. in. Varvet må

åtnjuta gottgörelse med ett belopp, som svarar mot tullen för ifrågavarande

varor i det skick, vari de levererats till varvet. Tullstyrelsen fastställer närmare

bestämmelser för gottgörelsens beräkning.

4. Vid installation utanför skeppsvarv i begagnade fartyg av obegagnade

maskiner med därtill direkt knutna tillbehör (såsom propellrar, axlar och

propelleraxelrör) av danskt ursprung må gottgörelse medgivas leverantörerna

med belopp, som svarar mot tullen för ifrågavarande varor i det skick,

vari de föreligga vid installationen. Tullstyrelsen fastställer närmare bestämmelser

för gottgörelsens beräkning. I

I Västtyskland lär i princip tull icke uttagas för materialier, som komma

till användning vid byggnad, reparation eller utrustning av tullfria sjögående

fartyg och flodfartyg. Kranar till utrustningskajer såväl som maskiner,

verktyg, instrument och dylikt, som inom varvet komma till användning

i plåtbearbetningsverkstäder, smidesverkstäder, maskinverkstäder

<(. s. v., torde däremot icke inrymmas under lullfrihetsbcstämmelserna. Enligt

uppgift äro emellertid vissa varv belägna inom frihamn, därvid tullfrihet

åtnjutes för all införd materiel.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1961

Bihang 2

Generaltullstyrelsens och kommerskollegiums författningsförslag

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution

Kungl. Maj :t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott

förordna, dels att 4 § förordningen den 4 oktober 1929 angående tullrestitution1

skall upphöra att gälla, dels att 3, 8, 9 a, 10 och 11 §§ förordningen

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i samma

förordning skall införas en ny paragraf, betecknad 10 a §, av nedan angiven

lydelse.

3 §■

läkare av varvs- eller verkstadsrörelse äger att efter verkställd byggnad,

ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning, inberäknat förseende

med reservdelar, av svenskt eller utländskt fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg

med en längd av minst åtta meter, mätt från förkant av förstäven

till akterkant av akterstäven, annat svenskt eller utländskt fartyg av mer

än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70 lons bruttodräktighet

eller därunder, av skeppsdocka, dockport, ponton eller mudderverk

eller av för varvsarbete avsedd produktionsbyggnad, slip, stapelbädd,

utrustningskaj eller annan därmed jämförlig anläggning, för vilkas byggnad,

ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller, i förekommande

fall, sjösättning använts av honom från utlandet införda materialier eller

andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrircstitntion) för en

motsvarande myckenhet materialier eller andra artiklar av samma slag,

vilka inom fem år före arbetets slutförande av honom införts från utlandet.

Vad i första stycket sägs om idkare av varvs- eller verkstadsrörelse skali

äga motsvarande tillämpning å fartygsägare såvitt avser ombyggnad, reparation,

inredning eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar.

av honom tillhörigt fartyg av ovannämnt slag.

I fråga om svenskt fartyg, som är undantaget från ovillkorlig mätningsskyldighet,

skall beträffande varvsindustrirestitution 70 tons bruttodräktighet

anses motsvara 20 meters längd, mätt enligt gällande förordning angående

fartygs byggnad och utrustning.

Rätt till varvsindustrirestitution gäller jämväl i avseende å artiklar, soim

gått förlorade vid arbetets utförande.

8 §.

Rätt till----i konkurs.

Underlåter näringsidkare att fullgöra honom enligt 10 a § åvilande bexallningsskyldighet,

må på generaltullstyrelsen ankomma att efter samråd med

kommerskollegium pröva huruvida rätten till varvsindustrirestitution skal!

förklaras förfallen.

1 Senaste lydelse av 3, 9 a, 10 och 11 §§ se 1960:394.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1961 27

9 a §.

Restitution av till] enligt denna förordning må ej åtnjutas med mindre

tullbeloppet jämte, i förekommande fall, beloppet av skatt eller annan avgift,

som erlagts till tullverket på grund av införsel till riket och som av tullverket

skall samtidigt med tullbeloppet restitueras, uppgår till sammanlagt

lägst etthundra kronor, såvitt angår 2, 3, 3 a eller 5 §, femtio kronor, såvitt

angår 6 §, och tvåhundra kronor, såvitt angår 6 a §.

Restitution av-------öretal bortfaller.

10 §.

Generaltullstyrelsen må i särskilda fall medgiva utsträckning av de i 2,

3, 3 a och 5 §§ fastställda tidrymder. Vidare må generaltullstyrelsen medgiva,

att tullrestitution, som avses i 2 och 3 a §§, må åtnjutas jämväl i det

fall, att hinder uppstått för artiklarnas användning för i sistnämnda paragrafer

omförmälda arbeten och artiklarna på grund därav återutföras, ävensom

att tullrestitution, som avses i 2, 3 och 3 a §§, må åtnjutas då det för

sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet att visa de använda

artiklarnas slag och ursprung, men han ådagalagt, att artiklarna till

myckenhet och beskaffenhet överensstämma antingen med artiklar, som av

sökanden införts från utlandet, eller med artiklar, som av honom framställts

med användande av artiklar, införda av honom.

Likaledes må generaltullstyrelsen medgiva, att näringsidkare, vilken erhållit

rätt till tullrestitution, som avses i 3 §, må åtnjuta sådan restitution

oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som

erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution, eller av idkare av varvsrörelse,

som enligt vad därom stadgas medgivits rätt till befrielse från tull

för artiklar varom i sistnämnda paragraf är fråga, ävensom i fall, då artiklarna

återutförts utan att hava kommit till användning, eller då artiklarna

kunnat komma till användning endast såsom skrot eller på grund av olycka

förstörts eller gått förlorade, eller ock då artiklarna i oförändrat skick överlåtits

till sådan idkare av varvsrörelse som nyss sagts.

10 a §.

Skola till varvs tekniska utrustning hänförliga artiklar, för vilka restitution

enligt 3 § åtnjutits, komma till användning för annat ändamål än

som avses i sagda paragraf, skall vad i 9 § andra stycket stadgas om skyldighet

att inbetala tullbelopp jämte ränta äga motsvarande tillämpning.

Underlåter näringsidkaren att fullgöra honom sålunda åvilande betalningsskyldighet,

skall tullbeloppet jämte räntan omedelbart uttagas genom utmätning.

Vad i första stycket sägs om betalningsskyldighet skall ej gälla i fall, då

artiklarna återutiöras eller överlåtas till sådan idkare av varvsrörelse som

enligt vad därom stadgas medgivits rätt till befrielse från tull för artiklar,

varom här är fråga. Ej heller skall betalningsskyldighet inträda, då fråga är

om artiklar, som på grund av förslitning eller av annan orsak kunna finna

användning endast såsom skrot eller som på grund av olycka förstörts eller

gått förlorade.

På Konungens prövning i varje särskilt fall skall bero i vad män och

under vilka villkor betalningsskyldighet, som avses i denna paragraf, helt

eller delvis må eftergivas, då eljest synnerliga skäl därtill äro. 11

11 §.

Vid tillämpning av denna förordning skall, utom i fall som i nästföljande

punkt sägs, varas införsel anses hava skett den dag, från vilken anstånd

s. 28 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

28

med fullgörande av de med varans förtullning sammanhängande förpliktelser

mot tullverket skall enligt därför gällande stadganden beräknas. I fall,

då generaltullstyrelsen med stöd av 10 § andra stycket medgivit att näringsidkare,

vilken erhållit rätt till tullrestitution, som avses i 3 §, må åtnjuta

sådan restitution oaktat de av honom använda artiklarna införts av idkare

av varvsrörelse, som enligt vad därom stadgas medgivits rätt till befrielse

från tull för artiklar varom i sistnämnda paragraf är fråga, skall varas införsel

anses hava skett den dag, då tullbeloppet påförts sistnämnde rörelseidkare.

Förordningen avser icke blott varor, som införts direkt från utlandet,

utan även varor, som inkommit från frihamn, uttagits från tullnederlag

eller transitupplag eller ankommit efter transitering.

Vad i denna förordning stadgas angående tullrestitution vid utförsel gäller

även, då gods, för vilket sådan restitution ifrågasättes, utförts till frihamn,

samt, vad angår gods, för vilket allmän industrirestitution eller handelsrestitution

ifrågasättes, då godset levererats till i första stycket omförmäld

idkare av varvsrörelse, som medgivits rätt till sådan befrielse från tull

som där sägs, för att av denne användas uteslutande för i 3 § omförmälda

arbeten, eller såsom förnödenhets- eller proviantartiklar ombordtagits å

fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik.

Vid tillämpning av 6 §, 6 a §, 10 § andra stycket och 10 a § andra stycket

skall med där avsedd återutförsel jämställas förstöring under myndighets

kontroll.

Denna förordning träder i kraft den----Idkare av varvsrörelse,

som enligt vad därom stadgas medgivits rätt till befrielse från tull för materialier

eller andra artiklar, vilka införas för att av honom användas uteslutande

för i 3 § denna förordning omförmälda arbeten, må, därest han vid

den tidpunkt, från och med vilken medgivandet gäller, äger rätt till tullrestitution

enligt sagda paragraf och innehar materialier eller andra artiklar,

uteslutande avsedda för sådana arbeten, oaktat artiklarna icke kommit

till användning åtnjuta restitution enligt för varvsindustrirestitution eljest

gällande bestämmelser för en motsvarande myckenhet materialier eller andra

artiklar av samma slag, vilka före samma tidpunkt införts av honom,

dock under villkor tillika, ätt artiklarna redovisas som om de vid tidpunkten

för införseln hade införts av rörelseidkaren Under anspråk på sådan

hefrielse från tull som ovan sagts.

Det alla som vederbör etc.

Förslag

till

kungörelse om ändring i kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med

tillämpningsföreskrifter till förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att 6, 7, 8, 10 och 11 §§ kungörelsen

den 4 oktober 1929 med tillämpningsföreskrifter till förordningen samma

dag angående tullrestitution1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att i samma kungörelse skall införas eu ny paragraf, betecknad

9 a §, av nedan angiven lydelse.

1 Senaste lydelse av 6, 7, 8, 10 och 11 §§ se 1960: 395.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:Is proposition nr 167 år 1961

29

« §•

Så snart i 3 eller 3 a § förordningen angående tullrestitution omförmält

arbete slutförts, skall för åtnjutande av restitution som där avses uppgift

om det slutförda arbetet avgivas till tullanstalt.

Skall gods, för vilket varvsindustrirestitution, särskild restitution eller

reducerad restitution ifrågasättes, under myndighets kontroll förstöras,

skall anmälan rörande den tillämnade förstöringen göras, då fråga är om

varvsindustrirestitution, hos den kontrollerande tullanstalten men eljest hos

närmaste distrikttullanstalt.

Vill näringsidkare under anspråk på varvsindustrirestitution överlåta

gods till sådan idkare av varvsrörelse som enligt vad därom stadgas medgivits

rätt till befrielse från tull för materialier eller andra artiklar, vilka införas

för att av honom användas uteslutande för i 3 § förordningen angående

tullrestitution omförmälda arbeten, eller vill näringsidkare under anspråk

på allmän industrirestitution eller handelsrestitution leverera gods

till sådan idkare av varvsrörelse som nyss sagts, skall näringsidkaren avlämna

varuanmälan å godset till den tullanstalt, som utövar kontroll över hans

verksamhet. Sedan godset av tullanstalten undersökts enligt vad i 7 § sägs

och överlåtelse eller leverans ägt rum, skall så anses som om godset respektive

den del därav, för vilken restitution av tull kan ifrågakomma, hade

vid tidpunkten för överlåtelsen eller leveransen och under anspråk på sådan

befrielse från tull som ovan sagts införts av den rörelseidkare, till vilken

godset överlåtits eller levererats.

Beträffande gods, — -— — före utförseln.

7 §•

Efter mottagande av vederbörlig i 6 § omförmäld uppgift, anmälan rörande

tillämnad förstöring av restitutionsgods eller varuanmälan skall tullanstalt

underkasta godset undersökning till utrönande av dess mängd och beskaffenhet.

Beträffande gods, —---statsverkets rätt.

Utan hinder---medgiva restitution.

8 §•

Angående tullkontroll —------tullstadgan föreskrivet.

Om gods, för vilket varvsindustrirestitution, särskild restitution eller reducerad

restitution ifrågasättes, skall förstöras, åligger det vederbörande

myndighet att efter framställning utöva kontroll över förstöringen, som skall

ske på varuhavarens bekostnad. Skall kontrollen utövas av annan myndighet

än distrikttullan stalten för den ort, där tullbeloppet debiterats, eller, då

fråga är om gods, för vilket varvsindustrirestitution ifrågasättes, annan

myndighet än den kontrollerande tullanstalten, skall det därjämte åligga

ifrågavarande myndighet att på framställning utfärda bevis rörande sålunda

företagen kontroll. I fråga om kontrollen över gods som avses i detta

stycke skall i övrigt iakttagas att, sedan godset undergått i 7 § föreskriven

undersökning, detsamma skall stå under tullkontroll till dess förstöringen

verkställts eller, då kontroll över förstöringen skall utövas av annan myndighet

än tullmyndighet, godset omhändertagits av denna andra myndighet.

Har i----------är stadgat.

Medgivande av---------på tullanstalt.

9 a §.

Vad i (i § andra, tredje och fjärde styckena, 7 § första och tredje styckena

samt 8 tj stadgas beträffande gods, för vilket varvsindustrirestitution ifrå
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

gasättes, skall i tillämpliga delar gälla i fråga om till varvs tekniska utrustning

hänförligt gods, för vilket varvsindustrirestitution åtnjutits och befrielse

jämlikt 10 a § förordningen angående tullrestitution från skyldighet att

inbetala restituerat tullbelopp påyrkas. Har utförsel av teknisk utrustning,

som nyss sagts, skett utan sådan tullkontroll som enligt 8 § skall utövas,

skall tullbelopp jämte ränta enligt 9 § sagda förordning inbetalas, med mindre

utförseln styrkes på sätt i 9 § denna kungörelse sägs.

På den kontrollerande tullanstaltens prövning skall bero huruvida förutsättningar

föreligga för att betalningsskyldighet som avses i 10 a § förordningen

angående tullrestitution ej skall inträda i fråga om där avsedda artiklar,

som på grund av förslitning eller av annan orsak kunna finna användning

endast såsom skrot eller som på grund av olycka förstörts eller

gått förlorade.

10 §.

Prövning av fråga om utbekommande av restitutionsbelopp eller om avförande

av sådant belopp i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande

tullbelopp åtnjutits, ankommer på generaltullstyrelsen, i den män styrelsen

icke finner prövningen lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet.

Ansökning om utbekommande eller avförande av restitutionsbelopp skall

göras:

a) beträffande allmän industrirestitution eller handelsrestitution inom

ett år från den dag, då utförsel ägt rum eller leverans verkställts till sådan

idkare av varvsrörelse som avses i 11 § andra stycket förordningen angående

tullrestitution;

b) beträffande varvsindustrirestitution inom tre år från den dag, då arbetet

slutförts eller återutförsel, förstöring eller överlåtelse ägt rum;

c) beträffande flygindustrirestitution inom tre år från den dag, då arbetet

slutförts; samt

d) beträffande särskild restitution eller reducerad restitution inom ett år

från den dag, då utförsel eller förstöring ägt rum.

Då skäl därtill äro, må general tull styrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning

av ansökningstiden, oavsett huruvida framställning därom gjorts

före utgången av nämnda tid eller icke.

11 §•

I fråga —-------bör avskrivas.

Därest varans in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden, skall

ansökningen åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran,

att den, som omhänderhaft in- eller utförseln, varit sökandens befullmäktigade

ombud för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.

Vad nu sagts skall dock ej äga tillämpning i fall, då generaltullstyrelsen

jämlikt 10 § andra stycket förordningen angående tullrestitution medgivit,

att näringsidkare, vilken erhållit rätt till tullrestitution, som avses i 3 $

förordningen, må åtnjuta sådan restitution oaktat de av honom använda

artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda

slag av tullrestitution, eller av sådan idkare av varvsrörelse som enligt vad

därom stadgas medgivits rätt till befrielse från tull för artiklar varom i

sistnämnda paragraf är fråga.

Ansökningen skall därjämte åtföljas av:

a) då den avser allmän industrirestitution: en av näringsidkaren avgiven

försäkran beträffande myckenheten av varje särskilt slag av de materialier

eller andra artiklar, för vilka tullrestitution sökes, ävensom, vid leverans

till sådan idkare av varvsrörelse som enligt vad därom stadgas med
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Knngl. Maj. ts proposition nr 167 år 1961

givits rätt till befrielse från tull för materialier eller andra artiklar, vilka

införas för att av honom användas uteslutande för i 3 § förordningen angående

tullrestitution omförmälda arbeten, beträffande tidpunkten för leveransen

samt mottagarens namn;

b) då den avser varvsindustrirestitution: en av näringsidkaren avgiven

försäkran beträffande myckenheten av varje särskilt slag av de materialier

eller andra artiklar, för vilka tullrestitution sökes, beträffande tidpunkten,

då arbetet slutförts eller återutförsel, förstöring eller överlåtelse ägt rum,

va<^ avser fartyg, beträffande längden av detsamma ävensom, i fråga

om järnfartyg av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, fartygets utländska

nationalitet; skolande i fall, då restitution ifrågasättes under åberopande

av att artiklarna återutförts utan att hava kommit till användning eller

att artiklarna i oförändrat skick överlåtits, dessa förhållanden vara i försäkran

bestyrkta;

c) då den avser flygindustrireslitution: en av näringsidkaren avgiven försäkran

beträffande myckenheten av varje särskilt slag av de materialier eller

andra artiklar, för vilka tullrestitution sökes, ävensom tidpunkten, då

arbetet slutförts; samt

d) då den avser handelsrestitution: en av näringsidkaren avgiven försäkran,

att varan efter införseln icke undergått någon bearbetning eller förändring,

att den är marknadsgill, att den icke är avsedd att återsändas till produktions-

eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige

säljarens ombud i annat land samt, i förekommande fall, att den återutförts

i samband med försäljning; skolande i fall av leverans till sådan idkare av

varvsrörelse som under a) ovan sägs försäkran avse jämväl tidpunkten för

leveransen samt mottagarens namn.

Försäkran, som---av generaltullstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den — -----

Det alla som vederbör etc.

Förslag

till

förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391)

Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott

förordna, att 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §.

1 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, åtnjutes befrielse från tull

för:

d) garn, bind- och segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, vilka

äro avsedda att användas uteslutande för tillverkning av fisknät;

e) materialier eller andra artiklar, vilka av idkare av varvsrörelse införas

för att av honom användas uteslutande för arbeten, beträffande vilka enligt

vad därom stadgas varvsindustrirestitution kan ifrågakomma; samt

f) delar, tillbehör och material, vilka av lufttrafikföretag eller andra flyg
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

plansägare införas för att användas uteslutande för ombyggnad, reparation,

inredning eller utrustning av luftfartyg.

Denna förordning träder i kraft den------------

Det alla som vederbör etc.

Förslag

till

kungörelse om ändring i kungörelsen den 13 maj 1960 (nr 392) med tilllämpningsföreskrifter

till tulltaxeförordningen (tulltaxeringskungörelsen)

Kungl. Maj :t har funnit gott förordna, att 18 § 1 mom. kungörelsen den

13 maj 1960 med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen (tulltaxeringskungörelsen)

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs samt att

i kungörelsen skola införas sex nya paragrafer, betecknade 19 a—f §§, av

nedan angiven lydelse.

18 §.

1 mom. Befrielse från tull för vara enligt annan i 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen

upptagen bestämmelse än under a) och e) må åtnjutas av den,

vilken i sin verksamhet använder sådan vara för ändamål, som avses i ifrågavarande

bestämmelse, under förutsättning att han hos generaltullstyrelsen

skriftligen anmält sig vilja komma i åtnjutande av sådan befrielse.

När särskilda---föreskriven anmälan.

Generaltullstyrelsen har----må åtnjutas.

Tulltjänsteman är —- --driver verksamheten.

19 a §.

Befrielse från tull enligt 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen må tillkomma

allenast sådan idkare av varvsrörelse, som på förhand erhållit generaltullstyrelsens

tillstånd (förhandstillstånd) att begagna sig av nämnda förmån.

I ansökning om sådant förhandstillstånd skall rörelseidkaren förbinda

sig att om förhandstillstånd meddelas utnyttja detsamma allenast för införsel

av sådana materialier eller andra artiklar som äro ämnade att av honom användas

uteslutande för i 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen avsedda ändamål

samt att, därest förutsättningarna för tullbefrielse skulle upphöra att vara

för handen, utan uppskov anmäla artiklarna till förnyad förtullning.

Det ankommer på generaltullstyrelsen att efter samråd med kommerskollegium

pröva fråga om förhandstillstånd. Därvid må hänsyn tagas till

huruvida rörelsen är av beskaffenhet att anordningen med tullbefrielse

även ur statsverkets synpunkt bedömes bliva ändamålsenlig. Tillstånd må

icke lämnas annan än den, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas

lämplig. Generaltullstyrelsen äger, då så finnes erforderligt, från auktoriserad

handelskammare inhämta upplysningar angående sökandens redbarhet

och lämplighet.

Förhandstillståndet, vilket gäller tills vidare, skall av generaltullstyrelsen

återkallas, därest de förutsättningar, som legat till grund för tillståndets

meddelande, upphöra eller om den, som erhållit förhandstillståndet, överlå
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1661

ter sill verksamhet till annan eller ock försättes i konkurs. Generaltullstv.

sen må dock for särskilt fall medgiva att rätt till tullbefrielse, som beviljats

läkare av varvsrörelse, vilken därefter överlåtit rörelsen eller försatts

i konkurs, pa oforandrade villkor må åtnjutas av den nye ägaren respektive

konkursboet.

Undeilåtei den som erhållit förhandstillstånd att fullgöra honom enligt

19 e § avilande betalningsskyldighet, må på generaltullstyrelsen ankomma

att etter samrad med kommerskollegium pröva huruvida förhandstillståndet

skall återkallas.

19 b §.

Annan läkare av varvsrörelse än statsmyndighet skall, om han önskar

åtnjuta befrielse från tull enligt 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen, i den

utsträckning generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium bestämmer

ställa säkerhet för belopp, som enligt vad nedan sägs kan åligga honom

att sedermera inbetala. I övrigt skall, utom vad beträffar statsmyndighets

bokföring, i avseende å befogenhet för generaltullstyrelsen att meddela erforderliga

kontrollföreskrifter och för tulltjänsteman att utöva kontroll över

den ifrågavarande verksamheten vad i 18 § 1 mom. tredje och fjärde stvekena

ar för där avsedda fall stadgat äga motsvarande tillämpning.

19 c g.

Materialier eller andra artiklar, för vilka rörelseidkare medgivits befrielse

från tull enligt o § 1 mom. e) tulltaxeförordningen men som icke kommit

till användning, må, såvitt ej annat följer av föreskrifterna i 19 d g, utan förverkande

av tullbefrielsen överlåtas till annan rörelseidkare, som innehar

giltigt förhandstillstånd, under tullkontroll förstöras eller under tullkontroll

återutföras, allt under förutsättning att medgivande därtill lämnats av den

tullanstalt, som av generaltullstyrelsen utses att utöva kontroll över den

ifrågavarande rörelseidkarens verksamhet (kontrollerande tullanstalt). Därvid

skall beträffande överlåtna artiklar så anses som om den andre röreiseidkaren

vid tidpunkten för överlåtelsen medgivits befrielse från tull enligt

5 g 1 mom e) tulltaxeförordningen. Har förhandstillstånd återkallats, skall

på generaltullstyrelsens prövning bero i vad mån åtgärd som ovan sagts må

utan förverkande av tullbefrielsen vidtagas efter återkallandet.

Då särskilda skäl föreligga, äger den kontrollerande tullanstalten i fråga

om artiklar, som ingå i rörelseidkarens tekniska utrustning (inventarier),

medgiva att i första stycket avsedd åtgärd må utan förverkande av tullbefrielsen

vidtagas oaktat artiklarna redan kommit till användning för i 5 g

1 inom. c) tulltaxeförordningen avsedda ändamål.

Skola artiklarna förstöras eller återutföras, skall den kontrollerande tullanstalten

undersöka artiklarna till utrönande av deras mängd och beskaffenhet.

Ändock att återutförsel ägt rum utan föregående undersökning och

tullkontroll må sagda tullanstalt i särskilt fall medgiva alt tull icke skall

utgå, därest rörelseidkaren kan förete annan godtagbar bevisning om ålerutförseln.

19 d g.

Hava materialier eller andra artiklar, för vilka rörelseidkare medgivits

befrielse från tull enligt 5 g 1 inom. e) tulltaxeförordningen, under giltighetstiden

för honom meddelat förhandstillstånd kommit till användning för

i sagda författningsruin avsedda ändamål eller har med sådana artiklar vidtagits

åtgärd enligt 19 c g första stycket, må rörelseidkaren för avskrivning

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

åberopa en motsvarande myckenhet artiklar av samma slag, för vilka befrielse

från tull medgivits honom inom fem år före användningen eller vidtagandet

av åtgärden. I sagda myckenhet må därvid inräknas jämväl materialier,

som gått förlorade vid arbetets utförande.

Generaltullstyrelsen må i särskilda fall medgiva utsträckning av i första

stycket angiven tidrymd av fem år. Likaledes må generaltullstyrelsen i fall,

då det för rörelseidkaren skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet

att visa de använda artiklarnas slag och ursprung, medgiva att avskrivning

må ske, om rörelseidkaren kan ådagalägga att artiklarna till myckenhet och

beskaffenhet överensstämma antingen med artiklar, för vilka han åtnjutit

befrielse från tull, eller med artiklar, som av honom framställts med användande

av artiklar, för vilka han åtnjutit sådan befrielse.

19 e §.

Föreligger beträffande materialier eller andra artiklar, för vilka rörelseidkare

medgivits befrielse från tull enligt 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen,

av särskild anledning behov för rörelseidkaren att använda artiklarna

för annat ändamål än som avses i sagda författningsrum eller att överlåta

artiklarna till någon, som icke innehar giltigt förhandstillstånd, må medgivande

därtill lämnas av den kontrollerande tullanstalten. Har medgivande

lämnats, skall det åligga rörelseidkaren att utan uppskov anmäla artiklarna

till förnyad förtullning samt att inom femton dagar från det tullbeloppet

påförts inbetala belöpande tull tillika med sex procent årlig ränta, räknad

från dagen för införseln. Anmälnings- och betalningsskyldighet som nu sagts

skall åvila rörelseidkaren jämväl då av annan anledning än ovan nämnts

artiklar icke kunnat avskrivas på sätt i 19 d § stadgas. Har betalningsskyldigheten

vederbörligen fullgjorts, må avskrivning äga rum i den mån artiklarna

icke tidigare avskrivits.

Har rörelseidkaren erhållit tillstånd, som avses i 19 d § andra stycket, att

för avskrivning åberopa artiklar av ovisst ursprung och användas sådana

artiklar för annat ändamål än som i 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen sägs

eller överlåtas sådana artiklar till någon, som icke innehar giltigt förhandstillstånd,

ankommer på rörelseidkaren huruvida artiklarna skola redovisas

såsom artiklar, för vilka befrielse från tull medgivits honom. Redovisas artiklarna

på sätt nu sagts, skall det åligga rörelseidkaren att anmäla en motsvarande

myckenhet artiklar till förnyad förtullning samt inbetala belöpande

tull jämte ränta.

Vid uttagande av tull skall densamma erläggas efter de taxor och författningar,

som skulle hava tillämpats vid tiden för införseln, därest befrielse

från tull då icke medgivits. I fråga om artiklar, underkastade värdetull, skall

tullen beräknas efter artiklarnas värde vid införseltillfället. Underlåter rörelseidkaren

att fullgöra sin betalningsskyldighet, skall till betalning förfallet

belopp uttagas ur ställd säkerhet. Är säkerheten otillräcklig, skall resterande

belopp omedelbart uttagas genom utmätning.

För artiklar, som på grund av förslitning eller av annan orsak kunna finna

användning endast såsom skrot eller som på grund av olycka förstörts eller

gått förlorade, skall tull ej utgå.

På Konungens prövning i varje särskilt fall skall bero i vad mån och under

vilka villkor betalningsskyldighet, som avses i denna paragraf, helt eller

delvis må i fråga om inventarier som i 19 c § andra stycket sägs eftergivas,

då eljest synnerliga skäl därtill äro.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961

19 f§.

Vill rörelseidkare, som innehar förhandstillstånd, icke längre begagna sig

av rätten till tullbefrielse, skall han därom göra anmälan till generaltullstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den----

Det alla som vederbör etc.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 13 maj 1960 (nr 3%) om

frihet från införselavgift i vissa fall

_ Kungl. Maj :t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott

förordna, att 2 § förordningen den 13 maj 1960 om frihet från införselavgift

i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Restitution av skatt eller annan avgift, som erlagts till tullverket på

grund av införsel till riket, må, för så vitt ej annat stadgas, åtnjutas i den utsträckning

restitution av tull med stöd av förordningen den 4 oktober 1929

(nr 307) angående tullrestitution beviljas för varan eller, beträffande tullfri

vara, skulle beviljas, därest varan varit tullbelagd. Vad nu sagts skall dock

galla, då fråga är om varvsindustrirestitution, endast i fall av utförsel förstöring

under myndighets kontroll eller överlåtelse till sådan idkare av

varvsrörelse som enligt vad därom stadgas medgivits rätt till befrielse från

tull för varvsmateriel samt, då fråga är om flygindustrirestitution, endast i

fall av utförsel.

Denna förordning träder i kraft den------ Genom förordningen upp
hävas

4 § första stycket förordningen den 22 december 1939 (nr 877) om

skatt å kaffe, kungörelsen samma dag (nr 879) angående restitution av

skatt å kaffe, 9 § andra stycket förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om

skatt å vissa pälsvaror samt kungörelsen samma dag (nr 479) angående

restitution av skatt å vissa pälsvaror.

Det alla som vederbör etc.

Stockholm 1961. Isaac Mnrcus Boktryckeri Aktiebolag 610401

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:355 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  2. BevU 1961:71 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 s. 1 i texten