Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
1961-03-17 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1961:167, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1961
1
Nr 167
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 4 oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution; given Stockholms
slott den 17 mars 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 4
oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en av den tekniska utvecklingen föranledd utvidgning
av rätten till tullrestitution för varvsmateriel. Denna s. k. varvsindustrirestitution
-— som nu omfattar fartygsmateriel och viss tyngre teknisk
utrustning — skall enligt förslaget gälla även annan teknisk utrustning
som uteslutande användes för att bygga fartyg.
Härjämte förordas att bestämmelserna om s. k. kvarnindustrirestitution,
vilka numera saknar praktisk betydelse, skall upphävas.
Förslagen är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1962.
Dihnng till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 167
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 4 oktober 1929 angående
tullrestitution skall upphöra att gälla, att 3, 8 och 10 §§ samma förordning1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att i förordningen
skall införas en ny paragraf, betecknad 10 a §, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 §■
Idkare av varvs- eller verkstadsrörelse
ävensom fartygsägare äger att
efter verkställd byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning eller utrustning,
inberäknat förseende med
reservdelar, av svenskt eller utländskt
fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg
med en längd av minst åtta meter,
mätt från förkant av förstäven till
akterkant av akterstäven, annat
svenskt eller utländskt fartyg av mer
än 70 tons bruttodräktighet, utländskt
järnfartyg även av 70 tons bruttodräktighet
eller därunder, eller av
skeppsdocka, dockport, ponton, slip,
slapelbädd, utrustningskaj eller mudderverk,
för vilkas byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning, utrustning
eller sjösättning använts av honom
från utlandet införda materialier
eller andra artiklar, åtnjuta restitution
av tull (varvsindustrirestitution)
för en motsvarande
myckenhet materialier eller andra
artiklar av samma slag, vilka inom
fem år före arbetets slutförande av
honom införts från utlandet. I fråga
om svenskt fartyg, som är undantaget
från ovillkorlig mätningsskyldighet,
skall beträffande varvsindustrirestitution
70 tons bruttodräktighet
anses motsvara 20 meters längd, mätt
enligt gällande förordning angående
fartygs byggnad och utrustning. Rätt
1 Senaste lydelse av 3 och 10 §§ se 1960: 394.
3 §•
Idkare av varvs- eller verkstadsrörelse
äger att efter verkställd byggnad,
ombyggnad, reparation, inredning
eller utrustning, inberäknat förseende
med reservdelar, av svenskt
eller utländskt fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg
med en längd av
minst åtta meter, mätt från förkant
av förstäven till akterkant av akterstäven,
annat svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet,
utländskt järnfartyg även av
70 tons bruttodräktighet eller därunder,
av skeppsdocka, dockport, ponton
eller mudderverk eller av produktionsbyggnad,
slip, stapelbädd, utrustningskaj
eller därmed jämförlig
anläggning, för vilkas byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning, utrustning
eller sjösättning använts av
honom från utlandet införda materialier
eller andra artiklar, åtnjuta
restitution av tull (varvs in dustrirestitution)
för en motsvarande
myckenhet materialier eller
andra artiklar av samma slag, vilka
inom fem år före arbetets slutförande
av honom införts från utlandet.
För andra artiklar än som ingå i
eller eljest tillföras fartyg må varvsindustrirestitution
åtnjutas endast
om artiklarna äro avsedda att uteslutande
användas vid egentlig varvsverksamhet
samt, såvitt angår annat
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
till varvsindustrirestitution gäller
jämväl i avseende å artiklar, sam gått
förlorade vid arbetets utförande.
8 §•
Rätt till — — — i konkurs.
10 §.
Generaltullstyrelsen må----av
honom.
än speciell varv sutrustning, tillika åro
hänförliga till den fasta utrustningen.
Varvsindustrirestitution må åtnjutas
jämväl av fartygsägare såvitt avser
artiklar, som ingå i eller eljest
tillföras honom tillhörigt fartyg av
ovannämnt slag.
I fråga om svenskt fartyg, som är
undantaget från ovillkorlig mätningsskyldighet,
skall beträffande varvsindustrirestitution
70 tons bruttodräktighet
anses motsvara 20 meters
längd, mätt enligt gällande förordning
angående fartygs byggnad och
utrustning.
Rätt till varvsindustrirestitution
gäller jämväl i avseende å artiklar,
som gått förlorade vid arbetets utförande.
8 §■
Rätt till---i konkurs.
Underlåter någon att fullgöra honom
enligt 10 a § åvilande betalningsskyldighet,
äger generaltullstyrelsen
efter samråd med kommerskollegium
förklara rätten till varvsindustrirestitution
förfallen.
10 §.
Generaltullstyrelsen må---av
honom.
Generaltullstyrelsen äger även medgiva,
att den som erhållit rätt till
varvsindustrirestitution må åtnjuta
sådan restitution, oaktat de av honom
använda artiklarna införts av annan,
som erhållit rätt till enahanda slag
av restitution.
10 a §.
Har varvsindustrirestitution åtnjutits
för andra artiklar än som ingå i
eller eljest tillföras fartyg och ha artiklarna,
utan att återutföras, tagits
i anspråk för annat ändamål än som
avses i 3 § eller överlåtits till någon,
som icke själv erhållit rätt till varvsindustrirestitution
för sådana artiklar,
skall den som sålunda tagit artiklarna
i anspråk eller överlåtit dem
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1961
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
erlägga tull för artiklarna. Tullen
skall beräknas efter de bestämmelser,
som gälla vid tiden för ianspråktagandet
eller överlåtelsen, och grundas
på artiklarnas värde i då förefintligt
skick.
Till betalning förfallen tull som
avses i första stycket skall på framställning
av generaltullstyrelsen omedelbart
uttagas genom utmätning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962 men skall äga tilllämpning
redan dessförinnan med avseende på åtgärder som erfordras för
tillämpningen därefter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1961
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars
1961.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss utvidgning
av rätten till varvsindustrirestitution, m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
Varvsindustrin har i vårt land sedan länge beretts vissa lättnader i tullhänseende.
Dessa ges i form av s. k. varvsindustrirestitution. Sådan restitution
får enligt gällande regler åtnjutas för all materiel som ingår i fartygen
och även för viss teknisk utrustning.
I skrivelse den 4 december 1957 har Sveriges varvsindustriförening hemställt
att rätten till varvsindustrirestitution måtte utvidgas att omfatta all
materiel som ingår i varvens tekniska utrustning för fartygsbyggande. Framställningen
har remitterats till generaltullstyrelsen och kommerskollegium
för gemensamt utlåtande.
Varvsindustriföreningen har därefter — i skrivelser den 7 mars 1959 och
den 7 januari 1960 — hemställt bl. a. att åtgärder måtte vidtagas för att ersätta
varvsindustrirestitutionen med tullfrihet för varvsmateriel. Även dessa
framställningar har remitterats till generaltullstyrelsen och kommerskollegium
för gemensamt utlåtande.
I ett den 11 januari 1961 inkommet utlåtande över varvsindustriföreningens
framställningar har generaltullstyrelsen och kommerskollegium framlagt
förslag om vidgade möjligheter till varvsindustrirestitution och om införande
av tullfrihet för varvsmateriel. Därjämte har i utlåtandet föreslagits
alt möjligheten enligt tullrestitutionsförordningen att erhålla s. k. kvarnindustrirestitution
skall upphävas, enär denna restitutionsform numera saknar
praktisk betydelse. Viss mindre jämkning förordas även i gällande bestämmelser
om frihet från införselavgifl i vissa fall. I utlåtandet har lämnats
en redogörelse för tullättnader, som står varvsindustrin till huds i vissa
främmande länder. Denna redogörelse torde såsom Bihang 1 få fogas vid
statsrådsprotokollet.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
Vid ämbetsverkens utlåtande har fogats förslag till ändringar i förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution, kungörelsen
samma dag (nr 308) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning,
tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391), tulltaxeringskungörelsen
samma dag (nr 392) och förordningen samma dag (nr 396) om frihet från
införselavgift i vissa fall. Författningsförslagen torde såsom Bihang 2 få
fogas vid statsrådsprotokollet.
över de i generaltullstyrelsens och kommerskollegiums utlåtande framlagda
förslagen har efter remiss yttranden avgivits av sjöfartsstyrelsen, fiskeristyrelsen,
lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, Sveriges industriförbund,
Bruksindustriföreningen, Sveriges mekanförbund, Sveriges varvsindustriförening,
Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Föreningen Sveriges mindre varv, Svenska varvsföreningen,
Sveriges redareförening, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund,
föreningen Svensk spannmålshandel och elva handelskammare.
Vid remissbehandlingen har de av generaltullstyrelsen och kommerskollegium
framlagda förslagen överlag i princip tillstyrkts eller lämnats utan
erinran.
II. Tullättnader för varvsindustrin
Gällande ordning
Varvsindustrin erhåller i vårt land, såsom förut nämnts, särskilda lättnader
i tullhänseende i form av s. k. varvsindustrirestitution. Bestämmelser
härom är meddelade i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående
tullrestitution och kungörelsen samma dag (nr 308) med tillämpningsföreskrifter
till nämnda förordning.
Enligt 3 § förordningen äger idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom
fartygsägare att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning
eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt
eller utländskt fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg med en längd av minst
åtta meter, mätt från förkant av förstäven till akterkant av akterstäven,
annat svenskt eller utländskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktigliet,
utländskt järnfartyg även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller
av skeppsdocka, dockport, ponton, slip, stapelbädd, utrustningskaj eller
mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation, inredning, utrustning
eller sjösättning använts av honom från utlandet införda materialier
eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution) för
en motsvarande myckenhet materialier eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom fem år före arbetets slutförande av honom införts från utlandet.
Rätten till varvsindustrirestitution gäller enligt samma paragraf jämväl i
avseende å artiklar, som gått förlorade vid arbetets utförande.
Prövningen av frågor om rätt till restitution ävensom fastställandet av de
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
närmare villkor för rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas
erforderliga, ankommer enligt föreskrift i 7 § på generaltullstyrelsen efter
samråd med kommerskollegium.
I 8 § stadgas att rätt till varvsindustrirestitution kan beviljas för särskilt
fall, lör viss lid eller tills vidare. Därest de förutsättningar, som legat till
grund för meddelandet av rätten till restitution, sedermera upphör, skall rätten
förklaras förfallen. Vad sålunda stadgas skall äga tillämpning jämväl
för det fall, att näringsidkare till annan överlåter sin rörelse eller försättes
i konkurs.
Den som medgivits rätt till varvsindustrirestitution äger enligt stadgande
i 9 § första stycket åtnjuta befrielse från erläggande av tull, intill dess frågan
om restitution blivit avgjord, om han till tullverket avlämnar säkerhet
för belopp, som kan åligga honom att sedermera betala. Har rätten till tullrestitution
förfallit, skall enligt föreskrift i andra stycket av samma paragraf
tullbeloppet inbetalas tillika med sex procent årlig ränta därå, räknad från
införseln.
Slutligen har Kungl. Maj:t genom särskilda tidsbegränsade, i regel tvååriga
bemyndiganden fått befogenhet att i fall, då särskilda skäl föreligger,
medge att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må
åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts
av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag av restitution.
Nuvarande bemyndigande gäller till utgången av 1961.
V arvsind ustrif öreningen
Såsom redan nämnts har varvsindustriföreningen i sin skrivelse den 4
december 1957 hemställt att rätten till varvsindustrirestitution måtte utvidgas
att omfatta all materiel som ingår i varvens tekniska utrustning för
byggande in., m. av fartyg.
I skrivelsen erinras om att metoderna för byggande av fartyg i grund
förändrats sedan 1929, då tullrestitutionsförordningen tillkom. De förändrade
byggmetoderna har, framhåller föreningen, framför allt kommit till
uttryck i koitaie bäddtider, dels på grund av att hela skrovsektioner bygges
i verkstäder för hopmontering på bädden och dels genom att skroven
färdigställes vid utrustningskaj, där de förses med maskineri, inredning
och all övrig utrustning.
Varvsindustrirestitutionen har vid denna utveckling, anför föreningen,
icke kunnat fylla sitt syfte att bereda idkare av varvsrörelse tullfrihet för
sådan materiel och utrustning, som erfordras för byggandet av fartyg.
Restitution medges för materiel, som ingår i själva fartyget, men beträffande
varvens tekniska utrustning är möjligheterna till tullrestitution begränsade
till materiel avseende skeppsdocka, dockport, ponton, slip m. m.
Föreningen påpekar att bestämmelserna tolkats så att tullrestitution icke
kunnat erhållas för materiel, som kommit till användning i en verkstad för
byggandet av skrovsektioner. Vidare framhåller föreningen att svenska
varv i konkurrenshänseende är sämre ställda än exempelvis engelska och
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
tyska varvsföretag, vilka åtnjuter tullfrihet för all importerad materiel eller
utrustning, såväl då den direkt inbygges i fartyg som då den inom varvets
område användes som produktionsmedel vid byggande, utrustning eller
reparation av fartyg.
I skrivelsen den 7 mars 1959 har varvsindustriföreningen hemställt att
åtgärder måtte vidtagas för att ersätta varvsindustrirestitutionen med tullfrihet
för varvsmateriel. Därjämte har föreningen anhållit att sådan kranmast
eller liknande utrustning, som användes för montering av materiel för
vilken varvsindustrirestitution åtnjutes, måtte — under förutsättning att
den åter utföres ur landet — få införas tullfritt eller, i andra hand, mot
erläggande av tullavgift, som restitueras vid utförseln.
Varvsindustriföreningen framhåller i skrivelsen att, som ett led i pågående
om- och utbyggnadsarbeten för rationalisering av varvsverksamheten,
lyftkranar, särskilt s. k. bäddkranar, i stor utsträckning anskaffas. Vid
monteringen av bäddkranar, av vilka de flesta importeras och därvid blir
befriade från tull, erfordras som hjälpmedel kranmaster eller liknande utrustning.
Kranmasterna, som sålunda är att betrakta som verktyg för monteringen,
införes vanligen till riket samtidigt med bäddkranarna och återutföres
efter monteringsarbetets slutförande. För en kranmast erlägges, anför
föreningen, tull med 10 000—20 000 kronor, och för denna tullavgift
här restitution ej kunnat erhållas.
Slutligen har varvsindustriföreningen i skrivelsen den 7 januari 1960 ytterligare
understrukit angelägenheten av vidgad restitutionsrätt för varvens
tekniska utrustning och önskvärdheten av att varvsindustrirestitutionen
ersättes med tullfrihet. I skrivelsen anföres att det, i nuvarande skärpta
konkurrensläge och med beaktande av den från och med den 1 januari
1960 verkande europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), synes angeläget
för det egna landet att tillse att de fördelar utnyttjas, som kan erhållas
inom ramen för EFTA. Föreningen framhåller att inom EFTA den
engelska, norska och danska varvsindustrin åtnjuter större förmåner än
den svenska.
Generaltullstyrelsen och kommerskollegium
I anslutning till den förut nämnda redogörelsen för främmande rätt (se
Bihang 1) understryker generaltullstyrelsen och kommerskollegium, att
varvsindustrin i Sverige liksom flera andra länder i tullrestitutionshänseende
tillerkänts en viss särställning. Ämbetsverken framhåller att de engelska
reglerna medger varven avsevärt större förmåner än de svenska, i det
att tullfrihet i princip erhålles för alla slag av materialier, vilka kommer
till användning vid sådan varvsverksamhet som avser i tulltaxan tullfria
fartyg. De engelska varven är således, anför ämbetsverken, i tullhänseende
närmast jämförbara med till frihamn förlagda industrier, där materialier
och verktyg tullfritt kan disponeras för ändamålet. Även de norska och
danska varven måste enligt ämbetsverken anses åtnjuta större förmåner än
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
9
de svenska genom att gottgörelse kan ifrågakomma oavsett huruvida utländska
eller inhemska malerialier kommer till användning.
Ämbetsverken erinrar om att varvsindustrirestitution för teknisk utrustning
enligt gällande svenska regler kan åtnjutas endast i begränsad
omfattning, nämligen i den mån artiklarna åtgått för byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning eller utrustning av skeppsdocka, dockport, slip,
stapelbädd och utrustningskaj.
Den av varvsindustriföreningen påvisade förändringen av varvens byggmetoder,
som medfört att hela skrovsektioner numera bygges i verkstäder
för hopsättning på bädd, anser ämbetsverken utgöra ett starkt skäl för eu
sådan ändring i restitutionsbestämmelserna, att varvens produktionsbyggnader
i restitutionshänseende blir likställda med slip, stapelbädd och utrustningskaj,
som nu ger restitutionsrätt. Detta skulle emellertid enligt ämbetsverken
icke vara tillfyllest för att helt tillgodose de svenska varvens
önskemål om åtgärder i syfte att för dem möjliggöra konkurrens på lika
förmånliga villkor som de under vilka exempelvis den engelska varvsindustrin
arbetar. Härför skulle erfordras att restitution eller därmed jämförlig
förmån i princip medges för all teknisk utrustning som på varven kommer
till användning för den egentliga varvsverksamheten, oavsett om denna
bedrives vid slip, stapelbädd, utrustningskaj, svetsplan o. s. v. eller i
varvens produktionsbyggnader. Med nyssnämnda förbehåll i fråga om användningen
skulle, framhåller ämbetsverken, förmånerna komma att omfatta
exempelvis verktyg, maskiner, apparater och instrument i största allmänhet,
även om föremålen icke är att anse såsom typisk varvsutrustning
utan lika väl kan komma till användning för andra ändamål än egentlig
varvsverksamhet.
Ämbetsverken anför vidare.
Det kunde synas som om en dylik vittgående förmån vore ägnad att
inge betänkligheter. Vad särskilt beträffar den icke speciella maskin- och
verktygsutrustningen inköpes nämligen denna i ej oväsentlig utsträckning
trån svenska tillverkare, vilka kunde komma att åsamkas olägenhet genom
att de i viss mån skulle förlora det tullskydd de nu åtnjuta. Detta har även
framhållits av Bruksindustriföreningen och Sveriges Mekanförbund i preliminära
uttalanden som inhämtats från dessa branschorganisationer. Ä andra
sidan må framhållas att den tyngre tekniska utrustningen till övervägande
del torde utgöras av sådan för varvsverksamhet speciellt konstruerad maskinell
utrustning som endast i mindre omfattning och i vissa fall ej alls torde
vara föremål för inhemsk tillverkning. Den ifrågasatta utvidgningen av
restjtutionsrätten torde såsom ovan berörts närmast få betraktas som en
följd av omförmälda förändring av varvens byggmetoder. Det må vidare
framhållas, att vid ett tillmötesgående av framställningen i denna del den
förmånliga behandlingen givetvis borde förbindas med villkoret att utrustningen
uteslutande komme till användning för varvsarbeten i egentlig mening.
Detta skulle medföra bl. a. att restitution eller däremot svarande förmån
regelmässigt skulle vägras för maskiner och verktyg, som helt eller
delvis komma till användning vid tillverkning eller montering av artiklar
hantorhga till teknisk utrustning i nu ifrågavarande bemärkelse. Förmå
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
nerna torde däremot böra omfatta maskiner, verktyg o. s. v., vilka användas
endast för tillverkning av i fartyg ingående utrustningsdetaljer, exempelvis
fartygsmaskinerier, vinschar, ankarspel eller pållare, även om inmonteringen
av föremålen ombesörj es av annan idkare av varvsrörelse än
tillverkaren. Detta torde nämligen få betraktas som en följdriktig utvidgning
av hittills tillämpad praxis, enligt vilken tullrestitution under motsvarande
förhållanden medgives för i sådana föremål ingående utländska
materialier.
Med avseende på frågan i vad mån en utvidgning av förmånerna till att
principiellt omfatta jämväl varvens tekniska utrustning kan tänkas medföra
risker för missbruk framhåller ämbetsverken, att tullverket torde ha
förutsättningar att med importhandlingarna som jämförelsematerial utöva
en fortlöpande kontroll över varvens verksamhet dels genom tulltjänstemäns
besök på arbetsplatserna och dels genom granskning av varvens bokföring,
vilken erfarenhetsmässigt handhas på ett betryggande sätt. Det skulle
för övrigt, anser ämbetsverken, komma att ligga i varvens eget intresse
att noga övervaka, att materiel, för vilken restitution eller däremot svarande
förmån erhållits, icke kommer till användning för ändamål, som
ej omfattades av restitutionsbestämmelserna. Vid fall av annan användning
borde nämligen, liksom för närvarande gäller enligt 9 § andra stycket
tullrestitutionsförordningen för där avsett förhållande, stadgas skyldighet
att betala tull för den använda utrustningen, beräknad på värdet vid införseltillfället,
jämte sex procent årlig ränta på tullbeloppet, räknad från
införseln.
Ämbetsverken föreslår att möjligheterna till varvsindustrirestitution i
princip utvidgas till att omfatta även varvens tekniska utrustning. Detta
synes ämbetsverken enklast kunna ske genom sådant tillägg i 3 § tullrestitutionsförordningen
att med slip, stapelbädd och utrustningskaj i restitutionshänseende
jämställes för varvsarbete avsedd produktionsbyggnad ävensom
annan med nyssnämnda anläggningar jämförlig anordning. Den utvidgade
restitutionsrätten anses böra förbehållas idkare av varvs- eller verkstadsrörelse.
Vad fartygsägare beträffar framhålles att denne enligt paragrafens
nuvarande ordalydelse har formell möjlighet till restitution för
alla där omförinälda varvsarbeten. Fartygsägare torde emellertid inte, anför
ämbetsverken, ha behov av varvsindustrirestitution i vidare mån än som
betingas av de arbeten han utför, nämligen ombyggnad, reparation, inredning
eller utrustning av fartyg, som äges av honom. Med hänsyn härtill synes,
anför ämbetsverken, skäl ej heller finnas att utsträcka restitutionsrätten
för fartygsägare till att omfatta jämväl teknisk utrustning. Enligt ämbetsverken
skulle för övrigt den kontroll, som tullverket förutsättes skola
utöva över användningen av ifrågavarande slag av utrustning, vara förenad
med stora praktiska svårigheter då det gäller fartygsägares verksamhet. I
den mån denna avser jämväl varvsverksamhet i egentlig mening föreligger
givetvis inte, anför ämbetsverken, något hinder för fartygsägaren att komma
i åtnjutande av restitution enligt för varvsidkare gällande regler.
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1961
Ämbetsverken framhåller att varvsindustrirestitutionen icke undantagslöst
bör omfatta varvens tekniska utrustning. Viss rörlig materiel såsom
transportmedel, traktorer och mobilkranar samt handverktyg_även elekt
liska
eller pneumatiska — beträffande vilkas faktiska användning särskilda
svårigheter föreligger för tullmyndigheterna att utöva kontroll, bör sålunda
enligt ämbetsverkens mening undantagas från restitutionsförmånerna. Detsamma
bör gälla i fråga om rena förbrukningsartiklar såsom borrstål, smärgelduk,
smörjolja och argongas. Den föreslagna lydelsen av 3 § avses täcka
nämnda förbehåll.
I ämbetsverkens utlåtande framhålles att generaltullstyrelsen sedan länge
ägnat uppmärksamhet åt möjligheten att i förenklande syfte genomföra
tullfrihet för varvsmateriel i stället för tullrestitution.
Enligt ämbetsverken har företagna undersökningar utvisat, att av materiel,
som av varven införes under anspråk på varvsindustrirestitution, endast
en obetydlig del kommer till användning för icke restitutionsberättigat
ändamål. Otvivelaktigt förhåller det sig också så, anför ämbetsverken, att
den importerade materielen till stor del beställts för vissa projekterade
varvsarbeten. Under sådana förhållanden kan det enligt ämbetsverkens mening
från såväl tullverkets som varvens synpunkt knappast anses rationellt,
att varven under alla förhållanden skall vara hänvisade till ett omständligt
restitutionsförfarande för att slutgiltigt kunna tullfritt disponera över den
importerade materielen. Därest tullverket erhåller en betryggande säkerhet
för tullen, synes i princip icke föreligga några hinder för att materielen tullfritt
utlämnas redan i samband med införseln. Någon anledning att begränsa
tullfriheten till vissa materielgrupper anser ämbetsverken icke föreligga.
I detta hänseende bör sålunda full överensstämmelse råda mellan
den tullfria och den restitutionsherättigade materielen. Tullfriheten synes
dock enligt ämbetsverken böra förbehållas sådana företag som bedriver
varvsverksamhet i egentlig mening, d. v. s. byggnad, ombyggnad eller reparation
av fartyg, enär andra företag icke torde ha samma förutsättningar
att redan vid införseltillfället avgöra i vad mån materielen skall komma till
användning enbart för varvsarbete eller ej.
I fråga om den författningstekniska regleringen av den ifrågasatta tulllriheten
förordar ämbetsverken att i tulltaxeförordningen intages ett allmänt
stadgande i ämnet och att hithörande spörsmål i övrigt regleras i tilllämpningsföreskrifter
och anvisningar.
Enligt ämbetsverkens mening bör i tillämpningsföreskrifterna _ lull
taxeringskungorelsen
— bestämmelser meddelas om rätt att, utan förverkande
av tullbefrielse, till annan rörelseidkare, som erhållit särskilt tillstånd
till tullfri införsel av varvsmateriel, överlåta tullfritt införda artiklar,
som ej kommit till användning, eller under tullkontroll förstöra eller
åter utföra artiklarna. Då fråga är om till varvs tekniska utrustning hänförhga
artiklar bör sådan åtgärd utan förverkande av tullbefrielse kunna vidtagas
även då artiklarna redan kommit till användning.
Ämbetsverken föreslår vidare att tullfritt införda artiklar — mot erläg
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1961
gande av tull, som beräknas efter förhållandena vid införseln, jämte sex
procents årlig ränta på tullbeloppet, räknad från införseln — skall kunna
få användas för annat ändamål än varvsarbete eller överlåtas till någon,
som ej har särskilt tillstånd som nyss sagts. Tull bör enligt förslaget dock
icke utgå för artiklar som kan finna användning endast såsom skrot eller
som på grund av olyckshändelse förstörts eller gått förlorade. En särskild
möjlighet till eftergift av betalningsskyldighet i nu ifrågavarande fall föreslås
för vissa krissituationer. Detta förslag får ses mot bakgrund av att
en omläggning av verksamheten skulle kunna omöjliggöras med den förordade
skyldigheten att betala tull efter förhållandena vid införseln och
därjämte ränta på tullbeloppet.
Även om varven kan få tullfrihet redan vid införseln, anser generaltullstyrelsen
och kommerskollegium nödvändigt att bibehålla möjligheten till
tullrestitution för varven. Ämbetsverken finner det nämligen angeläget ej
minst ur synpunkten av arbetsbesparing att i största möjliga utsträckning
undvika förtullning i efterhand av tullfritt utlämnade materialier. I den
mån osäkerhet råder om materielens framtida användning anses därför förtullning
i vanlig ordning böra äga rum och restitution medges för det fall
att materielen använts för restitutionsberättigat ändamål.
För att man skall kunna tillämpa reglerna om varvsindustrirestitution
jämsides med regler om tullbefrielse är det enligt ämbetsverkens mening
erforderligt att restitutionsreglerna kompletteras så att de i princip motsvarar
dem som föreslagits i fråga om tullbefrielse. I ett par hänseenden utvecklas
denna mening närmare.
Efter att ha erinrat om att tullrestitutionsförordningens bestämmelser
inte medger överlåtelse av varvsmateriel anför ämbetsverken sålunda.
Däremot har Kungl. Maj :t av riksdagen fått bemyndigande — senast för
tiden till utgången av år 1961 -— att i fall, då särskilda skäl föreligga, medgiva
att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta
sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts
av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.
För anpassning av varvsindustrirestitutionsbestämmelserna till tullbefrielsereglernas
stadganden om överlåtelse synes erforderligt, att i restitutionsförordningen,
lämpligen i förordningens 10 §, intages ett stadagnde av
innebörd, att generaltullstyrelsen skall äga lämna näringsidkare sådant medgivande
som enligt nyssnämnda bemyndigande nu ankommer på Kungl.
Maj :t och att nämnda befogenhet för styrelsen skall gälla även i fall, då artiklarna
införts av sådan idkare av varvsrörelse som medgivits rätt till tullbefrielse
för varvsmateriel. Därjämte torde i samma paragraf böra intagas
en föreskrift, enligt vilken generaltullstyrelsen skall äga medgiva varvsindustrirestitution
i fall, då artiklarna i oförändrat skick överlåtits till sådan
idkare av varvsrörelse som nyss sagts.
I sammanhanget erinrar generaltullstyrelsen och kommerskollegium vidare
om att bestämmelserna om varvsindustrirestitution inte innehåller någon
föreskrift om skyldighet att återbetala restituerat tullbe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
13
lopp i fall då teknisk utrustning, för vilken restitution åtnjutits, kommer
till användning för annat ändamål än varvsarbete. Sådana föreskrifter torde
enligt ämbetsverken ej heller ha ansetts nödvändiga med hänsyn till att
restitutionsrätten för teknisk utrustning nu är begränsad till de större enheterna
skeppsdocka, slip, stapelbädd och utrustningskaj. Ämbetsverken
framhåller emellertid att läget synes bli ett annat därest varvsindustrirestitutionsrätten
skulle utvidgas till att gälla varvens hela tekniska utrustning.
Det torde då bli ofrånkomligt att komplettera bestämmelserna om varvsindustrirestitution
med föreskrifter om skyldighet för restitutionsrättshavaren
att betala restituerat tullbelopp jämte ränta, därest artiklarna skulle
komma till användning för annat ändamål än varvsarbete, samt om utmätning
och restitutionsrättens förverkande för det fall att näringsidkaren underlåter
att fullgöra honom sålunda åvilande betalningsskyldighet. På motsvarande
sätt som föreslagits i fråga om tullbefrielse bör emellertid enligt
ämbetsverken möjlighet stå till buds att, utan att betalningsskyldighet inträder,
förstöra eller återutföra artiklarna eller ock överlåta dem till idkare av
varvsrörelse, som medgivits rätt till befrielse från tull vid införsel av sådana
artiklar. Härjämte förordar ämbetsverken att betalningsskyldighet ej skall
inträda för artiklar, som kan finna användning endast såsom skrot eller
som på grund av olyckshändelse förstörts eller gått förlorade. Ämbetsverken
föreslår att bestämmelser i nu nämnda hänseenden skall intagas i en ny paragraf
i tullrestitutionsförordningen, betecknad 10 a §, samt i 8 och 11 §§
samma förordning.
Vid behandlingen i generaltullstyrelsen av det ifrågavarande ärendet har
byråchefen Hans Hartler uttalat avvikande mening och förklarat, att enligt
hans uppfattning tillräckliga skäl inte förebragts för att utvidga varvsindustrirestitutionsrätten
till att omfatta jämväl varvens tekniska utrustning,
varför han icke kunde biträda ämbetsverkens förslag i detta hänseende.
Hartler anför.
Enligt min uppfattning bör samma tullrestitutionsregler gälla för alla
produktionsgrenar, i den mån icke särskilda förhållanden motiverar en särbehandling
av vissa grenar. För varvsindustrins vidkommande har dess speciella
läge beaktats genom att restitution beviljas icke blott vid export utan
även vid tillverkning av svenska fartyg. Att medgiva varven restitution för
deras tekniska utrustning (bl. a. byggnader och maskiner) skulle innebära
en ytterligare särbehandling, som enligt min mening icke bör ifrågakomma
med mindre särskilda skäl kan anföras för en sådan åtgärd.
Hartler avvisar härvidlag i ärendet framförd argumentering rörande tullförhållandena
i främmande länder och verkningarna av tillkomsten av
EFTA samt anför vidare.
För en utvidgning av restitutionsrätten till att omfatta jämväl varvens
tekniska utrustning har även åberopats den förändring, som varvens byggmetoder
undergått och som medfört att hela skrovsektioner numera bygges
i verkstäder för hopsättning på bädd. Det skall icke förnekas att varven
härigenom kan få vidkännas en större tullbelastning än tidigare, inen de
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
torde i princip härvidlag icke befinna sig i annat läge än andra industrier,
vilkas produktion undergått en mera genomgripande mekanisering. I alla
händelser kan berörda omständighet icke motivera en sådan särbehandling
av varvsindustrin varom här är fråga.
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen bär ämbetsverkens förslag i allt väsentligt tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. I en del yttranden — från industrihåll
och av handelskammare — har särskilt betonats vikten av att de föreslagna
tullättnaderna endast får åtnjutas för utrustning som uteslutande användes
för egentlig varvsverksamhet. Därvid har viss kritik riktats mot generaltullstyrelsens
och kommerskollegiums förslag till ändringar i tullrestitutionsförordningen,
vilket inte anses avfattat så att restitutionsrätten blir
på nyss angivna sätt begränsad. Även i övrigt har vissa erinringar framförts
mot författningsförslagets utformning i denna del.
Den föreslagna utvidgningen av rätten till varvsindustrirestitution för
teknisk utrustning har i princip godtagits av praktiskt taget alla
remissinstanser. Handelskammaren i Gävle förklarar sig dock dela Hartlers
principiella betänkligheter mot att varvsindustrin beviljas betydligt
mer omfattande möjligheter till tullrestitution än som står övrig svensk
industri till buds.
Sjöfartsstyrelsen understryker angelägenheten av att den svenska varvsindustrin
i fråga om tullbelastning beredes likställighet med varven i andra
skeppsbyggarländer. I nuvarande läge anses detta vara av särskild vikt.
Orderstocken är enligt sjöfartsstyrelsen i snabbt sjunkande och de leveranskontrakt,
som kommer till stånd, slutes till hårt pressade priser. De nu
föreslagna åtgärderna är enligt sjöfartsstyrelsen främst av betydelse genom
att de reducerar de svenska varvens investeringskostnader och därigenom
underlättar den anpassning efter nya byggmetoder och den rationalisering
i övrigt, som är en av förutsättningarna för att bibehålla företagens internationella
konkurrenskraft.
Sveriges industriförbund har i princip inte något att erinra mot den föreslagna
utvidgningen av varvsindustrirestitutionen. Emellertid förekommer
vid varven, erinrar förbundet, i Oss utsträckning tillverkning även av andra
verkstadsprodukter än fartyg, såsom landångpannor, järnvägsvagnar in. m.
Vid tillverkning av dylika produkter användes enligt förbundet i viss omfattning
samma slag av produktionsutrustning som vid framställning av
fartyg. En restitutionsrätt för sådan utrustning skulle, anför förbundet, på
ett otillbörligt sätt gynna varven i förhållande till andra svenska verkstadsföretag,
och i den mån utrustningen tillverkas inom landet skulle svenska
maskintillverkare förlora det tullskydd de hittills haft.
Förbundet anser att restitutionsrätten bör gälla endast materiel och utrustning,
som uteslutande kommer till användning Od egentlig varvsverksamhet.
Förslaget att viss rörlig materiel, såsom transportmedel, traktorer
och mobilkranar, ävensom handverktyg och rena förbrukningsartiklar skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1961 15
undantagas från de föreslagna förmånerna finner förbundet i och för sig
lämpligt.
Sveriges mekanförbund understryker angelägenheten av att förändringar
i avseende på tullrestitutionen för varvsindustrin genomföres på sådant sätt
att övrig verkstadsindustri i minsta möjliga mån får sina nuvarande konkurrensvillkor
försämrade. Liksom industriförbundet framhåller mekanforbundet
att varven bedriver tillverkning av åtskilliga andra verkstadsprodukter
än fartyg. Förbundet upplyser därjämte att varven utför legobearbetning
för andra verkstadsföretags räkning. Om varven medges tullrestitution
för all teknisk utrustning skulle, anser mekanförbundet, med hänsyn
till varvens mångsidiga verksamhet utomordentligt komplicerade övervaknings-
och kontrollsvårigheter uppkomma.
Mekanförbundet hänvisar vidare till möjligheterna för varvsindustrin att
anhålla om tullfrihet enligt 13 § tulltaxeförordningen för den tyngre tekniska
utrustningen, vilken enligt uppgift endast i mindre omfattning och i
vissa fall ej alls är föremål för inhemsk tillverkning. Då generaltullstyrelsen
och kommerskollegium framhållit, att varvens tyngre tekniska utrustning
till övervägande del är sådan att den uppfyller kvalifikationerna enligt
nämnda stadgande, skulle, påpekar förbundet, den föreslagna utvidgningen
av varvsindustrirestitutionen kunna inskränkas till ett relativt begränsat
varuområde. Ett tillgodoseende av varvens önskemål om kostnadsreduktion
på sagda sätt skulle, anser förbundet, innebära en för berörda
parter inte minst ur administrativ synpunkt betydligt enklare lösning än
den av ämbetsverken föreslagna.
Beträffande den föreslagna ändringen av 3 § tullrestitutionsförordningen
anför Bruksindustriföreningen, att uttrycket »eller annan därmed jämförlig
anläggning» icke medger en bestämd gränsdragning mellan å ena sidan
produktionsbyggnader och å andra sidan sådana lokaler eller hus, som användes
exempelvis till ritkontor, lager och förråd. — Vidare ifrågasätter
föreningen om restitutionsrätten bör omfatta produktionsbyggnader i allmänhet
och dessas tekniska utrustning. Sektioner för fartygen torde, anför
föreningen, sammansättas i stora monteringshallar under det att maskineriet
och andra delar än sektioner tillverkas i särskilda verkstadsbyggnader.
För att icke de svenska leverantörerna av maskindelar och halvfabrikat, såsom
smide och stålgjutgods, skall ställas i ett sämre läge än utländska leverantörer
av motsvarande varor, anser föreningen det rimligt att teknisk
utrustning för dylika verkstäder icke omfattas av restitutionsrätten. Det
bör enligt föreningens mening vara möjligt att göra en gränsdragning mellan
dessa egentliga verkstäder och monteringshallarna för skrovsektioner.
Därigenom skulle även svårigheterna minska att draga gränsen mellan maskiner,
för vilka restitution må erhållas, och andra. Bruksindustriföreningcn
befarar, att införandet av restitutionsrält enligt det föreliggande förslaget
ej blott kommer att försämra konkurrensvillkoren för de svenska industrier
och stålverk, som nu är leverantörer till varven, utan även leda till
åt! varven i större utsträckning än hittills begagnar sig av utländska varor.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
I anslutning härtill erinrar föreningen om möjligheterna till tullfrihet jämlikt
13 § tulltaxeförordningen för sådana maskiner, som icke eller endast i
ringa omfattning tillverkas inom landet.
Handelskammaren i Göteborg finner det rimligt, att de svenska vaiven i
restitutionshänseende beredes lättnader, som ungefärligen är likvärdiga
med dem, som förekommer i närliggande industriländer, där konkurrerande
varvsföretag finnes.
Skånes handelskammare ger uttryck åt samma uppfattning och hänvisar
därvid till den hårda internationella priskonkurrens, som råder inom varvsindustrin.
Handelskammaren anser att restitutionsförmånen endast skall
avse utrustning, som uteslutande användes för varvsarbeten i egentlig mening.
Enligt handelskammarens uppfattning kan ett dylikt villkor, strikt
tillämpat, ge en godtagbar avgränsning av tullfrihetens räckvidd. Av de
förslagsställande ämbetsverkens uttalanden framgår också, anför handelskammaren,
att en sådan tillämpning är avsedd.
Stockholms handelskammare understryker vikten av att den ifrågavarande
tekniska utrustningen endast utnyttjas i samband med rena skeppsbyggnadsarbeten.
Vidare framhåller handelskammaren att, då varven utför
arbeten av annan art, någon speciell favör icke får komma varven till del
i förhållande till övriga företag inom den mekaniska verkstadsindustrin.
Erfarenheten torde enligt handelskammaren få utvisa, huruvida det är
praktiskt möjligt att upprätthålla en tillfredsställande kontroll på detta område.
Även Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser att endast
teknisk utrustning, som uteslutande kommer till användning vid fartygstillverkning,
bör omfattas av restitutionsrätt. Härför synes det handelskammaren
ofrånkomligt att inskränkning sker ungefärligen i den omfattning, som
av ämbetsverken förordats.
Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare är medveten om att
svenska varv i betydande utsträckning köper sin produktionsutrustning från
svenska tillverkare och att dessa tillverkare vid den föreslagna utvidgningen
av restitutionsrätten kommer att förlora det tullskydd, som de hittills
åtnjutit i konkurrens med utländska tillverkare. Handelskammaren vill likväl
tillstyrka den föreslagna utvidgade restitutionsrätten. Det framhålles att
bestämmelserna bör tillämpas på sådant sätt att restitution endast beviljas
för sådan produktionsutrustning, som uteslutande användes för varvsarbeten.
I ett par yttranden har viss kritik riktats mot den föreslagna skyldigheten
att återbetala restituerat tullbelopp i fall då teknisk utrustning,
för vilken restitution åtnjutits, kommer till användning för annat
ändamål än varvsarbete. Denna skyldighet anses med de av generaltullstyrelsen
och kommerskollegium föreslagna beräkningsgrunderna bli alltför
betungande.
Sjöfartsstyrelsen ifrågasätter sålunda om det inte är möjligt att mera generellt
lätta på de bestämmelser, som föreslagits för tullbeläggning av ar lik
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
17
lar, som överförts till annat användningsområde än varvsrörelse. Det synes
sjöfartsstyrelsen inte kunna vara till nämnvärd nackdel vare sig med hänsyn
till andra näringsidkares berättigade intressen eller från fiskalisk synpunkt,
att tullen efter visst antal år avskrives så att en överlåtelse av artikeln
i fråga kan ske utan efterdebitering av tullavgift jämte ränta. Sjöfartsstyrelsen
framhåller att som bestämmelserna nu är utformade kan en försäljning
av äldre, brukbara maskiner omöjliggöras i praktiken främst med hänsyn
till räntebelastningen. En uppmjukning av bestämmelserna skulle vidare förenkla
tullverkets kontrollförfarande, slutar styrelsen.
Även Skånes handelskammare vänder sig mot bestämmelsen om tull- och
ränteberäkning vid försäljning av begagnade maskiner. Sådana maskiner
har enligt handelskammaren hittills i viss omfattning sålts till mindre industrier,
som härigenom kunnat skaffa sig en billig utrustning. Till följd
av den föreslagna bestämmelsen att tull vid försäljning i regel skall beräknas
på maskinernas värde som nya och att årlig ränta på tullbeloppet skall
utgå från införseldagen, blir enligt handelskammaren tullkostnaden så avsevärd,
att det i de flesta fall skulle löna sig bättre för varven alt skrota
ned begagnade men användbara maskiner än att sälja dem. Det är icke oberättigat,
fortsätter handelskammaren, att i stället utforma bestämmelsen så,
att tull utgår allenast på maskinens värde vid försäljningen. Från tullsynpunkt
bör detta beräkningssätt vara godtagbart, eftersom skillnaden mellan
maskinernas värde som nya och värdet vid avyttringstillfället hänför
sig till värdeminskning, som uppstått vid maskinernas användning för tullfritt
ändamål. Såvitt handelskammaren kan bedöma torde icke andra näringsidkares
intressen trädas för nära genom att tullen beräknas på detta
sätt.
Departementschefen
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen åtnjuter varvsindustrin i
vårt land — liksom i flera andra länder — vissa lättnader i tullhänseende.
Sålunda erhålles restitution av tull för material som ingår i fartygen och även
för viss, framför allt tyngre varvsutrustning. Generaltullstyrelsen och kommerskollegium
har nu föreslagit alt möjligheterna till tullrestitution för
varvsindustrin skall vidgas att omfatta i princip all teknisk utrustning för
fartygsbyggande in. m. Utrustningen får dock inte vara avsedd att även användas
för annat ändamål än egentligt varvsarbete. Vidare skall enligt förslaget
undanlag från restitutionsrätten göras för rörlig materiel och förbrukningsartiklar.
Ämbetsverkens förslag är väsentligen betingat av att
byggmetoderna vid varven under senare år ändrats därhän, att vissa arbeten
som tidigare gjordes på stapelbädd nu ulföres i verkstäder och montagehallar.
Sålunda bygges skrovsektioner i varvens verkstäder och monteras
först därefter vid stapelbädd eller liknande anläggning. För teknisk utrustning
i verkstäder och montagehallar får emellertid enligt gällande ordning
restitution ej åtnjutas. Varvsindustrin har härigenom fått vidkännas en
relativt sett större tullbelaslning än tidigare.
2 llihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. AV 167
18
KungL Maj:ts proposition nr 167 år 1961
Generaltullstyrelsens och kommerskollegiums förslag i denna del, vilket
innebär ett tillgodoseende av önskemål från varvsindustrin, har i princip godtagits
vid remissbehandlingen. Förslaget kan i allt väsentligt sägas åsyfta
en anpassning av restitutionsrätten till den tekniska utvecklingen på fartygsbyggandets
område. Ett genomförande av förslaget torde därför för varvsindustrin
i stort sett endast innebära ett återställande av de ursprungligen
avsedda förmånerna i restitutionshänseende. Det kan för övrigt erinras om
att ett första steg i denna riktning togs vid 1959 års riksdag då — med bifall
till förslag i prop. nr 64 — varvsindustrins nu slutligt behandlade framställning
av den 4 december 1957 i så måtto tillgodosågs, att utrustningskaj
jämställdes med stapelbädd.
Med anledning av att vissa remissinstanser erinrat om den möjlighet till
tullfrihet, som stadgandet i 13 § tulltaxeförordningen erbjuder, vill jag framhålla
att där avsett förordnande om tullfrihet bl. a. förutsätter att ifrågakommande
varuslag kan på ett nöjaktigt sätt tulltekniskt avgränsas. Så
torde i många fall icke vara förhållandet med varvsindustrins tekniska utrustning.
Möjligheten till tullfrihet enligt nämnda paragraf torde sålunda
— även om förutsättningar därför i övrigt föreligger, vilket ingalunda alltid
torde vara fallet — inte vara tillfyllest för de ändamål varom i förevarande
sammanhang är fråga.
Av här anförda skäl anser jag mig böra tillstyrka att restitutionsrätten
vidgas i överensstämmelse med vad ämbetsverken föreslagit. Därvid bör —
såsom jämväl påpekats i flera remissyttranden — de avsedda undantagen
för rörlig materiel och förbrukningsartiklar komma till uttryck i tullrestitutionsförordningen.
I anslutning till vad jag sålunda tillstyrkt vill jag
ytterligare framhålla att rätten till restitution för teknisk utrustning bör
omfatta endast sådan utrustning, som uteslutande användes vid egentlig
varv sverk samhet, och detta även om utrustningen i och för sig är att anse
såsom speciell varvsutrustning. Restitution bör således inte få åtnjutas för
maskiner och verktyg, vilka helt eller delvis kommer till användning vid
tillverkning eller montering av artiklar, hänförliga till varvens tekniska utrustning.
Däremot bör restitutionsrätten omfatta maskiner och verktyg, som
användes — uteslutande vid egentlig varvsverksamhet — för tillverkning
av i fartyg ingående utrustningsdetaljer, även om inmonteringen av föremålen
ombesörj es av annat företag än tillverkaren.
I förevarande sammanhang vill jag slutligen nämna att jag biträder ämbetsverkens
förslag i vad det avser att restitutionsrätten för teknisk utrustning
i sitt utvidgade skick skall förbehållas idkare av varvs- eller verkstadsrörelse.
Särskilda problem uppstår om teknisk utrustning, efter det att restitution
åtnjutits, sedermera användes eller överlåtes för användning för annat ändamål
än varvsverksamhet i egentlig mening. Att i sådant fall tull i princip
bör betalas för utrustningen synes ligga i sakens natur. Generaltullstyrelsen
och kommerskollegium har föreslagit att tullen skall beräknas efter förhål
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
19
landena vid införseln samt att därjämte sex procent årlig ränta skall erläggas
på tullbeloppet, räknad från införseln. En sådan beräkningsgrund kan
emellertid, såsom påpekats i ett par remissyttranden, bli alltför betungande
och leda till orimliga konsekvenser. Det skulle t. ex. efter ett antal år kunna
ställa sig fördelaktigare att skrota ned än att för bruk på annat håll sälja en
i och för sig fullt användbar maskin. Det bör i sådant fall vara godtagbart
att låta tull utgå allenast på maskinens värde vid försäljningen, eftersom
värdeminskningen uppstått vid maskinens användning för tullfritt ändamål.
Med en dylik beräkningsgrund torde andra näringsidkares berättigade intressen
inte trädas för nära. Ett sådant system är ej heller någon nyhet för
vår tullagstiftning. Det användes t. ex. vid överlåtelse av tullfritt införd markutrustning,
som använts vid civil luftfart (se 33 § tulltaxeringskungörelsen).
Jag förordar sålunda att tullen beräknas efter det värde utrustningen har
då den tages i anspråk för annat ändamål än egentlig varvsverksamhet eller
då den överlåtes. I enlighet med vad generaltullstyrelsen och kommerskollegium
föreslagit bör betalningsskyldighet ej inträda vid återutförsel eller då
utrustningen genom olyckshändelse eller eljest förstörts eller gått förlorad
eller ock nedskrotats. T. ullbefrielsen bör likaledes kvarstå, om utrustningen
överlåtes till någon, som medgivits rätt till tullrestitution för sådan utrustning.
Av ämbetsverken förordat stadgande om utmätning vid fall av underlåtenhet
att fullgöra betalningsskyldighet kan av mig tillstyrkas. Vidare
synes, såsom också föreslagits, bestämmelse böra meddelas om att rätt till
varvsindustrirestitution i sådant fall skall kunna förklaras förverkad.
Det hittills tidsbegränsade bemyndigandet att medge varvsindustrirestitutionsberättigad
näringsidkare rätt att åtnjuta sådan restitution även då
de av honom använda artiklarna införts av annan sådan näringsidkare bör,
såsom ämbetsverken föreslagit, i förevarande sammanhang inskrivas i tullrestitutionsförordningen
och därmed ges permanent karaktär. Befogenheten
t fråga torde böra anförtros åt generaltullstyrelsen.
Vid sidan av den utvidgning i materiellt hänseende av varvens tullfrilictstormåner
som behandlats i det föregående har generaltullstyrelsen och kommerskollegium
även föreslagit, att nämnda förmåner skulle få åtnjutas i
form av tullfrihet vid införseln och alltsa icke endast, såsom för närvarande,
genom tullrestitution. Avsikten härmed är att i klara fall uppnå en förenkling
av förfarandet.
Åven enligt min mening framstår det som önskvärt att på längre sikt
komma fram till enklare former för tullbefrielsen än det nuvarande restitutionsforfarandet.
En ändring i sådan riktning synes emellertid kunna medföra
konsekvenser, som icke kan säkert överblickas utan mera ingående
överväganden än som nu är möjliga. Då det torde vara angeläget att ämbetsverkens
förslag i övriga delar så snart som möjligt blir föremål för beslut
av statsmakterna, bar jag ansett att prövningen av den avsedda omhiggningen
av förfarandet bör något anstå. 1 sammanhanget kan erinras om
all aven andra ändringar i de berörda författningarna, särskilt tullrestitu
-
-t HHitmii till riksdagens protokoll 1901. t samt. Kr 107
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 dr 1961
tionsförordningen, torde komma att aktualiseras under de närmaste åreia,
bl. a. som en följd av pågående organisationsundersökningar inom generaltullstyrelsen.
Vid detta ställningstagande från min sida torde de särskilda förslag av
generaltullstyrelsen och kommerskollegium, som är avhängiga av den av
ämbetsverken förordade tullfriheten, inte här behöva upptagas till närmare
behandling.
Jag får slutligen erinra om att det av Sveriges varvsindustriförening framställda
önskemålet om tullfrihet eller restitution av tull för kranmaster och
liknande utrustning, som användes för montering av lyftkranar, i allt
väsentligt har tillgodosetts genom beslut av 1960 års riksdag. Med bifall till
prop. nr 121 infördes nämligen då ett nytt stadgande i tullrestitutionsförordningen
— 6 a § — enligt vilket s. k. reducerad restitution må åtnjutas
bl. a. vid återutförsel av materiel, som införts för tillfälligt brukande vid
vissa arbeten, till vilka ifrågavarande monteringsarbeten är hänförliga. Restitution
må i sådana fall åtnjutas för tullbeloppet med avdrag av fem procent
för varje påbörjad månad efter materielens införsel.
Vid angivna förhållande anser jag — i likhet med generaltullstyrelsen och
kommerskollegium — att framställningen i fråga ej bör föranleda någon vidare
åtgärd.
III. Kvarnindustrirestitution
Gällande ordning
Enligt 4 § tullrestitutionsförordningen äger idkare av kvarnrörelse vid utförsel
av mjöl av råg eller vete samt gryn av vete under viss förutsättning
åtnjuta restitution av tull (kvarnindustrirestitution) för en motsvarande
myckenhet omalen spannmål av samma slag, vilken inom sex månader före
utförseln av honom införts från utlandet.
Provtyper av ifrågavarande förmalningsprodukter skall varje år fastställas
av en kommission (mjöltypskommissionen), bestående av tre personer,
av vilka två utses av Kungl. Maj:t och en av sammanslutning av
kvarnägare.
Generaltullstyrelsen och kommerskollegium
Ämbetsverken hemställer att tullrestitutionsförordningens bestämmelser
om kvarnindustrirestitution måtte upphävas såsom numera betydelselösa.
Råg och vete är nämligen, såsom ämbetsverken framhåller, numera tullfria
och i stället belagda med införselavgift enligt förordningen den 7 juni 1956
(nr 401) angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. in. Vid utförsel av här i riket framställda produkter, för
vilkas framställning åtgått från utrikes ort införd spannmål, medges för närvarande
icke någon restitution av erlagd införselavgift. I stället kan s. k.
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
21
exportbidrag ifrågakomma, vilka i förekommande fall utbetalas av ekonomiska
föreningen Svensk spannmålshandel.
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen har någon erinran inte gjorts mot ämbetsverkens
förslag i denna del.
Statens jordbruksnämnd uttalar alt den bidragsgivning som sker genom
Svensk spannmålshandel hittills inte ansetts kunna ersätta ett restitutionsförfarande
i det — låt vara tämligen ovanliga — fallet, att exportvaran
framställts på uteslutande utländsk spannmål. I sådant fall ges emellertid,
alldeles oberoende av reglerna om kvarnindustrirestitution, restitution genom
jordbruksnämndens försorg.
Svensk spannmålshandel har gjort enahanda uttalanden som statens jordbruksnämnd.
Departementschefen
Då bestämmelserna om kvarnindustrirestitution inte längre äger aktualitet,
biträder jag generaltullstyrelsens och kommerskollegiums förslag att
4 § tullrestitutionsförordningen skall upphävas. Därmed kommer också
mjöltypskommissionen att avskaffas. IV.
IV. Fråga om restitution av införselavgift i vissa fall
Gällande ordning
Enligt 2 § förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift
i vissa fall må restitution av skatt eller annan avgift, som erlagts
till tullverket på grund av införsel till riket, i den mån återbäring av det
erlagda beloppet icke i annan ordning kan medgivas, åtnjutas i den utsträckning
restitution av tull med stöd av 2, 4, 5, 6 eller 6 a § förordningen
angående tullrestitution beviljas för varan eller, i fråga om tullfri vara.
skulle beviljas, därest varan var fullbelagd.
Generaltullstyrelsen och kommerskollegium
Förordningen om frihet från införselavgift har icke avseende på fall då
varvsindustrirestitutions- eller flygindustrirestitutionsbestämmelserna är
tillämpliga. Ämbetsverken framhåller att anledningen härtill är att dylik
restitution kan åtnjutas även då fråga är om fartyg och luftfartyg, som ej
utföres ur riket eller avgår i utrikes trafik, och att gällande skatteförfattningar
icke torde medge återbäring av skatt på här i riket tillverkade varor
och artiklar i den mån dessa kommer till användning för utrustning av sådana
fartyg och luftfartyg. Då fråga är om fartyg och luftfartyg, som skall
utföras ur riket eller avgå i utrikes trafik, ansågs vid tiden för förordningens
tillkomst afl behovet av återbäring av eller befrielse från skatt var tillgodosett
inom ramen för respektive skatteförfattningar i fråga om såväl från ut
-
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
rikes ort införd som här i riket tillverkad skattepliktig vara. Enligt ämbetsverken
är det emellertid önskvärt att möjligheterna till restitution av skatt
som erlagts vid införsel helt regleras genom förordningen om frihet från
införselavgift i vissa fall. Ämbetsverken förordar därför att 2 § i förordningen
ändras så att den kommer att medge restitution av skatt även i fall
då, vid utförsel, varvsindustrirestitution eller flygindustrirestitution beviljas
eller, beträffande tullfri vara, skulle beviljas, därest varan var tullbelagd.
Därjämte föreslås för varvsindustrin viss ytterligare restitutionsmöjlighet,
vilken sammanhänger med det i det föregående återgivna förslaget
om införande av tullfrihet för varvsmateriel.
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen har generaltullstyrelsens och kommerskollegiums
förslag i denna del inte föranlett något yttrande.
Departementschefen
Enligt 2 § förordningen den 13 maj 1960 om frihet från införselavgift i
vissa fall skall olika skatter och avgifter, som erlagts till tullverket på
grund av införsel, i princip återbäras i samma utsträckning som tull. Vad
nu sagts gäller ej då fråga är om varvsindustrirestitution eller flygindustrirestitution.
De särskilda skatteförfattningarna har dock tidigare medgivit
och medgiver alltjämt i viss utsträckning befrielse från skatt i samband
med att varvs- eller flygindustrirestitution erhålles vid utförsel av
fartyg eller flygplan.
Generaltullstyrelsen och kommerskollegium har, såvitt nu är av intresse,
föreslagit att den ifrågavarande bestämmelsen skall göras tillämplig även
vid varvsindustrirestitution och flygindustrirestitution, när sådan restitution
beviljas på grund av utförsel av fartyg eller flygplan. Som skäl för
förslaget anför ämbetsverken att det är önskvärt att möjligheterna till restitution
av vid införsel erlagd skatt helt regleras genom 1960 års förordning.
De stadganden i olika punktskatteförfattningar, som i det aktuella hänseendet
motsvaras av 1960 års förordning, har, såsom redan antytts, upphävts
eller avses komma att upphävas i samband med andra ändringar i
författningarna. Härigenom kommer hittillsvarande möjligheter till återbäring
av införselskatter vid flyg- eller varvsindustrirestitution att bortfalla,
Detta förhållande torde emellertid för nu ifrågavarande industrier vara av
ingen eller jämförelsevis underordnad betydelse. Nämnas kan bl. a. att
allmän varuskatt i regel inte utgår. Frågor av hithörande slag torde i praktiken
endast avse fartygens behov i enstaka fall av granTinofonvaror, äkta
mattor och vissa varor av pälsskinn. Med hänsyn härtill och mot bakgrunden
av den utvidgning av rätten till varvsindustrirestitution, som nyss förordats,
anser jag mig icke böra tillstyrka ämbetsverkens förslag i angivna
del.
Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1961
23
V. Departementschefens hemställan
De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft den 1 januari
1962. I enlighet med bestämmelserna i 3 § tullrestitutionsförordningen kommer
den utvidgade rätten till varvsindustrirestitution att omfatta även sådana
materialier och artiklar, som importerats före ikraftträdandet, därest
det arbete varom är fråga slutförts efter samma tidpunkt.
Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande av att
hinder icke synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än under
innevarande vårsession hemställer föredragande departementschefen härefter,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga
inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring
i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Norén
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 ur 1961
Bihung 1
Av generaltullstyrelsen och kommerskollegiuin lämnad redogörelse
för tullättnader som står varvsindustrin till buds i vissa
främmande länder
I England gällande bestämmelser om tullfrihet för skeppsbyggnadsmaterialier
(varvsindustrirestitution) återfinnas i avdelningarna 5 och 9 av »The
Import Duties Act» av år 1958 samt i bilagan 3 till denna lag. Enligt nämnda
bestämmelser äro varor och materialier av vad slag som helst fria från
tull, då de införas direkt till s. k. registrerade skeppsvarv för att där användas
för byggnad, reparation eller utrustning av fartyg med en bruttodräktighet
av 80 registerton eller däröver. Sådana fartyg äro enligt den engelska
tulltaxan fria från tull även om de äro av sådant slag att förflyttningen är
av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Vidare åtnjutes
tullfrihet för vissa uppräknade varor, avsedda att användas för tillverkning
av framdrivningsmaskinerier för fartyg ävensom för tillbehör därtill. Sistnämnda
tullfrihet är dock icke förbehållen endast registrerade skeppsvarv
utan må åtnjutas av envar näringsidkare, som bedriver tillverkning av
fartygsmaskinerier. Rätten till tullfrihet gäller ej endast i fråga om varor
och materialier, som skola infogas i själva fartyget, utan även beträffande
exempelvis utrustnings- och inredningsartildar till fartyg, materialier för
uppförande eller reparation av monteringshallar och andra produktionsbyggnader
samt handverktyg, verktygsmaskiner, instrument m. in. Å andra sidan
äro varor och materialier, avsedda att inom varvsanläggningen användas
för annat ändamål än fartygsbygge, som regel icke fria från tull. Vad
nu sagts gäller exempelvis i fråga om kontorsmaskiner och materialier för
byggnad eller reparation av kontorslokaler. — Med registrerat skeppsvarv
avses i detta sammanhang sådant område, inom vilket ett varvsföretag bedriver
allenast varvsverksamhet och som blivit registrerat av »The Commissioners
of Customs and Excise». Registrering medgives normalt alla
varv, som bygga fartyg av föreskriven storlek, oavsett huruvida dessutom
annan tillverkning bedrives eller ej. För att förhindra missbruk av tullfrihetsbestämmelserna
dragés gränsen för varvsområdet så snävt, att all annan
produktionsverksamhet än sådan som avser skeppsbyggnad kommer
att ligga utanför området. Däremot kräves ej att varvsområdet skall vara
inhägnat. Som villkor för registrering gäller att varvsidkaren ställer generell
säkerhet (bond) av sådan storlek att densamma täcker tullen för de
vid varje särskilt tillfälle inom varvsområdet lagrade materialierna. Säkerhetsbeloppets
storlek beräknas på basis av importens värde under ett tidigare
år och utgör 25 procent av sålunda beräknat värde. Såsom säkerhet
användes i allmänhet bankgaranti.
Vad avser de lättnader som i Norge äro tillförsäkrade varvsindustrien har
eu kortfattad redogörelse härför lämnats i en av nordiska ekonomiska samarbetsutskottet
år i957 avgiven rapport (speciell del s. 286). Enligt rapporten
åtnjuta norska skeppsvarv gottgörelse för nybyggen med sex procent av
fartygets försäljningspris, om fartygets bruttodräktighet överstiger 75 ton,
samt med tre procent, om brultodräktigheten uppgår till minst 50 och högst
Knngl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
25
75 lon. För reparationer och ombyggnader medgivas verkstäder gottgörelse
med fyra procent av reparationskostnaderna för fartyg över 75 ton, dock
endast för den del av kostnaderna som överstiger 1 000 norska kronor. För
såväl nybyggnader som reparationer och ombyggnader åtnjutes goltgörelse
oavsett huruvida inhemska eller utländska materialier kommit till användning.
I försäljningspriset (reparationskostnaderna) må emellertid endast
inräknas vad som är levererat inom landet och således icke materialier,
som exempelvis tillhandahållits av den utländske beställaren eller införts
tullfritt på grund av specialbestämmelser. Gottgörelse må åtnjutas endast
av verkstäder (varv), som hava självständiga kontrakt med fartygens
ägare (köpare), och således icke av underleverantörer till varv eller verkstäder.
För fartyg som icke har eget framdrivningsmaskineri kan gottgörelse
ej ifrågakomma.
I Danmark gällande regler om skeppsbyggnadsgotlgörelse äro intagna i
§ 184 av lov nr. 1 av den 28 januari 1959, vilken lag trätt i kraft den 1 februari
samma år. Jämlikt sagda paragraf i dess lydelse enligt lov nr. 45 av den
29 februari 1900 må gottgörelse av tull åtnjutas vid nybyggnad, ombyggnad
eller reparation i Danmark av sådana fartyg, som vid införsel från
utlandet äro tullfria, enligt följande.
1. Vid nybyggnad av fartyg (med tillhörande maskiner och inventarier)
må gottgörelse åtnjutas för använda tullpliktiga materialier av utländskt och
danskt ursprung. Tullstyrelsen fastställer närmare bestämmelser för gottgörelsens
beräkning.
2. Vid ombyggnad eller reparation av fartyg (med tillhörande maskiner
och inventarier) må gottgörelse av tull åtnjutas för använda materialier av
utländskt ursprung. Gottgörelse må åtnjutas även för eventuell materialförlust,
som uppstått under arbetets utförande.
3. Vid ombyggnad eller reparation av fartyg (med tillhörande maskiner
och inventarier) på danska skeppsvarv må gottgörelsen vidare omfatta sådana
obegagnade föremål av danskt ursprung som maskiner med därtill
direkt knutna tillbehör (såsom propellrar, axlar och propelleraxelrör), instrument,
tågvirke, stållinor samt spik, skruvar och bultar nr. in. Varvet må
åtnjuta gottgörelse med ett belopp, som svarar mot tullen för ifrågavarande
varor i det skick, vari de levererats till varvet. Tullstyrelsen fastställer närmare
bestämmelser för gottgörelsens beräkning.
4. Vid installation utanför skeppsvarv i begagnade fartyg av obegagnade
maskiner med därtill direkt knutna tillbehör (såsom propellrar, axlar och
propelleraxelrör) av danskt ursprung må gottgörelse medgivas leverantörerna
med belopp, som svarar mot tullen för ifrågavarande varor i det skick,
vari de föreligga vid installationen. Tullstyrelsen fastställer närmare bestämmelser
för gottgörelsens beräkning. I
I Västtyskland lär i princip tull icke uttagas för materialier, som komma
till användning vid byggnad, reparation eller utrustning av tullfria sjögående
fartyg och flodfartyg. Kranar till utrustningskajer såväl som maskiner,
verktyg, instrument och dylikt, som inom varvet komma till användning
i plåtbearbetningsverkstäder, smidesverkstäder, maskinverkstäder
<(. s. v., torde däremot icke inrymmas under lullfrihetsbcstämmelserna. Enligt
uppgift äro emellertid vissa varv belägna inom frihamn, därvid tullfrihet
åtnjutes för all införd materiel.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1961
Bihang 2
Generaltullstyrelsens och kommerskollegiums författningsförslag
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution
Kungl. Maj :t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott
förordna, dels att 4 § förordningen den 4 oktober 1929 angående tullrestitution1
skall upphöra att gälla, dels att 3, 8, 9 a, 10 och 11 §§ förordningen
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i samma
förordning skall införas en ny paragraf, betecknad 10 a §, av nedan angiven
lydelse.
3 §■
läkare av varvs- eller verkstadsrörelse äger att efter verkställd byggnad,
ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning, inberäknat förseende
med reservdelar, av svenskt eller utländskt fiske-, last- eller sjöräddningsfartyg
med en längd av minst åtta meter, mätt från förkant av förstäven
till akterkant av akterstäven, annat svenskt eller utländskt fartyg av mer
än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70 lons bruttodräktighet
eller därunder, av skeppsdocka, dockport, ponton eller mudderverk
eller av för varvsarbete avsedd produktionsbyggnad, slip, stapelbädd,
utrustningskaj eller annan därmed jämförlig anläggning, för vilkas byggnad,
ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller, i förekommande
fall, sjösättning använts av honom från utlandet införda materialier eller
andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrircstitntion) för en
motsvarande myckenhet materialier eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom fem år före arbetets slutförande av honom införts från utlandet.
Vad i första stycket sägs om idkare av varvs- eller verkstadsrörelse skali
äga motsvarande tillämpning å fartygsägare såvitt avser ombyggnad, reparation,
inredning eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar.
av honom tillhörigt fartyg av ovannämnt slag.
I fråga om svenskt fartyg, som är undantaget från ovillkorlig mätningsskyldighet,
skall beträffande varvsindustrirestitution 70 tons bruttodräktighet
anses motsvara 20 meters längd, mätt enligt gällande förordning angående
fartygs byggnad och utrustning.
Rätt till varvsindustrirestitution gäller jämväl i avseende å artiklar, soim
gått förlorade vid arbetets utförande.
8 §.
Rätt till----i konkurs.
Underlåter näringsidkare att fullgöra honom enligt 10 a § åvilande bexallningsskyldighet,
må på generaltullstyrelsen ankomma att efter samråd med
kommerskollegium pröva huruvida rätten till varvsindustrirestitution skal!
förklaras förfallen.
1 Senaste lydelse av 3, 9 a, 10 och 11 §§ se 1960:394.
Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1961 27
9 a §.
Restitution av till] enligt denna förordning må ej åtnjutas med mindre
tullbeloppet jämte, i förekommande fall, beloppet av skatt eller annan avgift,
som erlagts till tullverket på grund av införsel till riket och som av tullverket
skall samtidigt med tullbeloppet restitueras, uppgår till sammanlagt
lägst etthundra kronor, såvitt angår 2, 3, 3 a eller 5 §, femtio kronor, såvitt
angår 6 §, och tvåhundra kronor, såvitt angår 6 a §.
Restitution av-------öretal bortfaller.
10 §.
Generaltullstyrelsen må i särskilda fall medgiva utsträckning av de i 2,
3, 3 a och 5 §§ fastställda tidrymder. Vidare må generaltullstyrelsen medgiva,
att tullrestitution, som avses i 2 och 3 a §§, må åtnjutas jämväl i det
fall, att hinder uppstått för artiklarnas användning för i sistnämnda paragrafer
omförmälda arbeten och artiklarna på grund därav återutföras, ävensom
att tullrestitution, som avses i 2, 3 och 3 a §§, må åtnjutas då det för
sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet att visa de använda
artiklarnas slag och ursprung, men han ådagalagt, att artiklarna till
myckenhet och beskaffenhet överensstämma antingen med artiklar, som av
sökanden införts från utlandet, eller med artiklar, som av honom framställts
med användande av artiklar, införda av honom.
Likaledes må generaltullstyrelsen medgiva, att näringsidkare, vilken erhållit
rätt till tullrestitution, som avses i 3 §, må åtnjuta sådan restitution
oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som
erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution, eller av idkare av varvsrörelse,
som enligt vad därom stadgas medgivits rätt till befrielse från tull
för artiklar varom i sistnämnda paragraf är fråga, ävensom i fall, då artiklarna
återutförts utan att hava kommit till användning, eller då artiklarna
kunnat komma till användning endast såsom skrot eller på grund av olycka
förstörts eller gått förlorade, eller ock då artiklarna i oförändrat skick överlåtits
till sådan idkare av varvsrörelse som nyss sagts.
10 a §.
Skola till varvs tekniska utrustning hänförliga artiklar, för vilka restitution
enligt 3 § åtnjutits, komma till användning för annat ändamål än
som avses i sagda paragraf, skall vad i 9 § andra stycket stadgas om skyldighet
att inbetala tullbelopp jämte ränta äga motsvarande tillämpning.
Underlåter näringsidkaren att fullgöra honom sålunda åvilande betalningsskyldighet,
skall tullbeloppet jämte räntan omedelbart uttagas genom utmätning.
Vad i första stycket sägs om betalningsskyldighet skall ej gälla i fall, då
artiklarna återutiöras eller överlåtas till sådan idkare av varvsrörelse som
enligt vad därom stadgas medgivits rätt till befrielse från tull för artiklar,
varom här är fråga. Ej heller skall betalningsskyldighet inträda, då fråga är
om artiklar, som på grund av förslitning eller av annan orsak kunna finna
användning endast såsom skrot eller som på grund av olycka förstörts eller
gått förlorade.
På Konungens prövning i varje särskilt fall skall bero i vad män och
under vilka villkor betalningsskyldighet, som avses i denna paragraf, helt
eller delvis må eftergivas, då eljest synnerliga skäl därtill äro. 11
11 §.
Vid tillämpning av denna förordning skall, utom i fall som i nästföljande
punkt sägs, varas införsel anses hava skett den dag, från vilken anstånd
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
28
med fullgörande av de med varans förtullning sammanhängande förpliktelser
mot tullverket skall enligt därför gällande stadganden beräknas. I fall,
då generaltullstyrelsen med stöd av 10 § andra stycket medgivit att näringsidkare,
vilken erhållit rätt till tullrestitution, som avses i 3 §, må åtnjuta
sådan restitution oaktat de av honom använda artiklarna införts av idkare
av varvsrörelse, som enligt vad därom stadgas medgivits rätt till befrielse
från tull för artiklar varom i sistnämnda paragraf är fråga, skall varas införsel
anses hava skett den dag, då tullbeloppet påförts sistnämnde rörelseidkare.
Förordningen avser icke blott varor, som införts direkt från utlandet,
utan även varor, som inkommit från frihamn, uttagits från tullnederlag
eller transitupplag eller ankommit efter transitering.
Vad i denna förordning stadgas angående tullrestitution vid utförsel gäller
även, då gods, för vilket sådan restitution ifrågasättes, utförts till frihamn,
samt, vad angår gods, för vilket allmän industrirestitution eller handelsrestitution
ifrågasättes, då godset levererats till i första stycket omförmäld
idkare av varvsrörelse, som medgivits rätt till sådan befrielse från tull
som där sägs, för att av denne användas uteslutande för i 3 § omförmälda
arbeten, eller såsom förnödenhets- eller proviantartiklar ombordtagits å
fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik.
Vid tillämpning av 6 §, 6 a §, 10 § andra stycket och 10 a § andra stycket
skall med där avsedd återutförsel jämställas förstöring under myndighets
kontroll.
Denna förordning träder i kraft den----Idkare av varvsrörelse,
som enligt vad därom stadgas medgivits rätt till befrielse från tull för materialier
eller andra artiklar, vilka införas för att av honom användas uteslutande
för i 3 § denna förordning omförmälda arbeten, må, därest han vid
den tidpunkt, från och med vilken medgivandet gäller, äger rätt till tullrestitution
enligt sagda paragraf och innehar materialier eller andra artiklar,
uteslutande avsedda för sådana arbeten, oaktat artiklarna icke kommit
till användning åtnjuta restitution enligt för varvsindustrirestitution eljest
gällande bestämmelser för en motsvarande myckenhet materialier eller andra
artiklar av samma slag, vilka före samma tidpunkt införts av honom,
dock under villkor tillika, ätt artiklarna redovisas som om de vid tidpunkten
för införseln hade införts av rörelseidkaren Under anspråk på sådan
hefrielse från tull som ovan sagts.
Det alla som vederbör etc.
Förslag
till
kungörelse om ändring i kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med
tillämpningsföreskrifter till förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution
Kungl. Maj:t har funnit gott förordna, att 6, 7, 8, 10 och 11 §§ kungörelsen
den 4 oktober 1929 med tillämpningsföreskrifter till förordningen samma
dag angående tullrestitution1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives samt att i samma kungörelse skall införas eu ny paragraf, betecknad
9 a §, av nedan angiven lydelse.
1 Senaste lydelse av 6, 7, 8, 10 och 11 §§ se 1960: 395.
Kuntjl. Maj:Is proposition nr 167 år 1961
29
« §•
Så snart i 3 eller 3 a § förordningen angående tullrestitution omförmält
arbete slutförts, skall för åtnjutande av restitution som där avses uppgift
om det slutförda arbetet avgivas till tullanstalt.
Skall gods, för vilket varvsindustrirestitution, särskild restitution eller
reducerad restitution ifrågasättes, under myndighets kontroll förstöras,
skall anmälan rörande den tillämnade förstöringen göras, då fråga är om
varvsindustrirestitution, hos den kontrollerande tullanstalten men eljest hos
närmaste distrikttullanstalt.
Vill näringsidkare under anspråk på varvsindustrirestitution överlåta
gods till sådan idkare av varvsrörelse som enligt vad därom stadgas medgivits
rätt till befrielse från tull för materialier eller andra artiklar, vilka införas
för att av honom användas uteslutande för i 3 § förordningen angående
tullrestitution omförmälda arbeten, eller vill näringsidkare under anspråk
på allmän industrirestitution eller handelsrestitution leverera gods
till sådan idkare av varvsrörelse som nyss sagts, skall näringsidkaren avlämna
varuanmälan å godset till den tullanstalt, som utövar kontroll över hans
verksamhet. Sedan godset av tullanstalten undersökts enligt vad i 7 § sägs
och överlåtelse eller leverans ägt rum, skall så anses som om godset respektive
den del därav, för vilken restitution av tull kan ifrågakomma, hade
vid tidpunkten för överlåtelsen eller leveransen och under anspråk på sådan
befrielse från tull som ovan sagts införts av den rörelseidkare, till vilken
godset överlåtits eller levererats.
Beträffande gods, — -— — före utförseln.
7 §•
Efter mottagande av vederbörlig i 6 § omförmäld uppgift, anmälan rörande
tillämnad förstöring av restitutionsgods eller varuanmälan skall tullanstalt
underkasta godset undersökning till utrönande av dess mängd och beskaffenhet.
Beträffande gods, —---statsverkets rätt.
Utan hinder---medgiva restitution.
8 §•
Angående tullkontroll —------tullstadgan föreskrivet.
Om gods, för vilket varvsindustrirestitution, särskild restitution eller reducerad
restitution ifrågasättes, skall förstöras, åligger det vederbörande
myndighet att efter framställning utöva kontroll över förstöringen, som skall
ske på varuhavarens bekostnad. Skall kontrollen utövas av annan myndighet
än distrikttullan stalten för den ort, där tullbeloppet debiterats, eller, då
fråga är om gods, för vilket varvsindustrirestitution ifrågasättes, annan
myndighet än den kontrollerande tullanstalten, skall det därjämte åligga
ifrågavarande myndighet att på framställning utfärda bevis rörande sålunda
företagen kontroll. I fråga om kontrollen över gods som avses i detta
stycke skall i övrigt iakttagas att, sedan godset undergått i 7 § föreskriven
undersökning, detsamma skall stå under tullkontroll till dess förstöringen
verkställts eller, då kontroll över förstöringen skall utövas av annan myndighet
än tullmyndighet, godset omhändertagits av denna andra myndighet.
Har i----------är stadgat.
Medgivande av---------på tullanstalt.
9 a §.
Vad i (i § andra, tredje och fjärde styckena, 7 § första och tredje styckena
samt 8 tj stadgas beträffande gods, för vilket varvsindustrirestitution ifrå
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
gasättes, skall i tillämpliga delar gälla i fråga om till varvs tekniska utrustning
hänförligt gods, för vilket varvsindustrirestitution åtnjutits och befrielse
jämlikt 10 a § förordningen angående tullrestitution från skyldighet att
inbetala restituerat tullbelopp påyrkas. Har utförsel av teknisk utrustning,
som nyss sagts, skett utan sådan tullkontroll som enligt 8 § skall utövas,
skall tullbelopp jämte ränta enligt 9 § sagda förordning inbetalas, med mindre
utförseln styrkes på sätt i 9 § denna kungörelse sägs.
På den kontrollerande tullanstaltens prövning skall bero huruvida förutsättningar
föreligga för att betalningsskyldighet som avses i 10 a § förordningen
angående tullrestitution ej skall inträda i fråga om där avsedda artiklar,
som på grund av förslitning eller av annan orsak kunna finna användning
endast såsom skrot eller som på grund av olycka förstörts eller
gått förlorade.
10 §.
Prövning av fråga om utbekommande av restitutionsbelopp eller om avförande
av sådant belopp i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande
tullbelopp åtnjutits, ankommer på generaltullstyrelsen, i den män styrelsen
icke finner prövningen lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet.
Ansökning om utbekommande eller avförande av restitutionsbelopp skall
göras:
a) beträffande allmän industrirestitution eller handelsrestitution inom
ett år från den dag, då utförsel ägt rum eller leverans verkställts till sådan
idkare av varvsrörelse som avses i 11 § andra stycket förordningen angående
tullrestitution;
b) beträffande varvsindustrirestitution inom tre år från den dag, då arbetet
slutförts eller återutförsel, förstöring eller överlåtelse ägt rum;
c) beträffande flygindustrirestitution inom tre år från den dag, då arbetet
slutförts; samt
d) beträffande särskild restitution eller reducerad restitution inom ett år
från den dag, då utförsel eller förstöring ägt rum.
Då skäl därtill äro, må general tull styrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning
av ansökningstiden, oavsett huruvida framställning därom gjorts
före utgången av nämnda tid eller icke.
11 §•
I fråga —-------bör avskrivas.
Därest varans in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden, skall
ansökningen åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran,
att den, som omhänderhaft in- eller utförseln, varit sökandens befullmäktigade
ombud för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.
Vad nu sagts skall dock ej äga tillämpning i fall, då generaltullstyrelsen
jämlikt 10 § andra stycket förordningen angående tullrestitution medgivit,
att näringsidkare, vilken erhållit rätt till tullrestitution, som avses i 3 $
förordningen, må åtnjuta sådan restitution oaktat de av honom använda
artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda
slag av tullrestitution, eller av sådan idkare av varvsrörelse som enligt vad
därom stadgas medgivits rätt till befrielse från tull för artiklar varom i
sistnämnda paragraf är fråga.
Ansökningen skall därjämte åtföljas av:
a) då den avser allmän industrirestitution: en av näringsidkaren avgiven
försäkran beträffande myckenheten av varje särskilt slag av de materialier
eller andra artiklar, för vilka tullrestitution sökes, ävensom, vid leverans
till sådan idkare av varvsrörelse som enligt vad därom stadgas med
-
31
Knngl. Maj. ts proposition nr 167 år 1961
givits rätt till befrielse från tull för materialier eller andra artiklar, vilka
införas för att av honom användas uteslutande för i 3 § förordningen angående
tullrestitution omförmälda arbeten, beträffande tidpunkten för leveransen
samt mottagarens namn;
b) då den avser varvsindustrirestitution: en av näringsidkaren avgiven
försäkran beträffande myckenheten av varje särskilt slag av de materialier
eller andra artiklar, för vilka tullrestitution sökes, beträffande tidpunkten,
då arbetet slutförts eller återutförsel, förstöring eller överlåtelse ägt rum,
va<^ avser fartyg, beträffande längden av detsamma ävensom, i fråga
om järnfartyg av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, fartygets utländska
nationalitet; skolande i fall, då restitution ifrågasättes under åberopande
av att artiklarna återutförts utan att hava kommit till användning eller
att artiklarna i oförändrat skick överlåtits, dessa förhållanden vara i försäkran
bestyrkta;
c) då den avser flygindustrireslitution: en av näringsidkaren avgiven försäkran
beträffande myckenheten av varje särskilt slag av de materialier eller
andra artiklar, för vilka tullrestitution sökes, ävensom tidpunkten, då
arbetet slutförts; samt
d) då den avser handelsrestitution: en av näringsidkaren avgiven försäkran,
att varan efter införseln icke undergått någon bearbetning eller förändring,
att den är marknadsgill, att den icke är avsedd att återsändas till produktions-
eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige
säljarens ombud i annat land samt, i förekommande fall, att den återutförts
i samband med försäljning; skolande i fall av leverans till sådan idkare av
varvsrörelse som under a) ovan sägs försäkran avse jämväl tidpunkten för
leveransen samt mottagarens namn.
Försäkran, som---av generaltullstyrelsen.
Denna kungörelse träder i kraft den — -----
Det alla som vederbör etc.
Förslag
till
förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391)
Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott
förordna, att 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
5 §.
1 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, åtnjutes befrielse från tull
för:
d) garn, bind- och segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, vilka
äro avsedda att användas uteslutande för tillverkning av fisknät;
e) materialier eller andra artiklar, vilka av idkare av varvsrörelse införas
för att av honom användas uteslutande för arbeten, beträffande vilka enligt
vad därom stadgas varvsindustrirestitution kan ifrågakomma; samt
f) delar, tillbehör och material, vilka av lufttrafikföretag eller andra flyg
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
plansägare införas för att användas uteslutande för ombyggnad, reparation,
inredning eller utrustning av luftfartyg.
Denna förordning träder i kraft den------------
Det alla som vederbör etc.
Förslag
till
kungörelse om ändring i kungörelsen den 13 maj 1960 (nr 392) med tilllämpningsföreskrifter
till tulltaxeförordningen (tulltaxeringskungörelsen)
Kungl. Maj :t har funnit gott förordna, att 18 § 1 mom. kungörelsen den
13 maj 1960 med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen (tulltaxeringskungörelsen)
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs samt att
i kungörelsen skola införas sex nya paragrafer, betecknade 19 a—f §§, av
nedan angiven lydelse.
18 §.
1 mom. Befrielse från tull för vara enligt annan i 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen
upptagen bestämmelse än under a) och e) må åtnjutas av den,
vilken i sin verksamhet använder sådan vara för ändamål, som avses i ifrågavarande
bestämmelse, under förutsättning att han hos generaltullstyrelsen
skriftligen anmält sig vilja komma i åtnjutande av sådan befrielse.
När särskilda---föreskriven anmälan.
Generaltullstyrelsen har----må åtnjutas.
Tulltjänsteman är —- --driver verksamheten.
19 a §.
Befrielse från tull enligt 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen må tillkomma
allenast sådan idkare av varvsrörelse, som på förhand erhållit generaltullstyrelsens
tillstånd (förhandstillstånd) att begagna sig av nämnda förmån.
I ansökning om sådant förhandstillstånd skall rörelseidkaren förbinda
sig att om förhandstillstånd meddelas utnyttja detsamma allenast för införsel
av sådana materialier eller andra artiklar som äro ämnade att av honom användas
uteslutande för i 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen avsedda ändamål
samt att, därest förutsättningarna för tullbefrielse skulle upphöra att vara
för handen, utan uppskov anmäla artiklarna till förnyad förtullning.
Det ankommer på generaltullstyrelsen att efter samråd med kommerskollegium
pröva fråga om förhandstillstånd. Därvid må hänsyn tagas till
huruvida rörelsen är av beskaffenhet att anordningen med tullbefrielse
även ur statsverkets synpunkt bedömes bliva ändamålsenlig. Tillstånd må
icke lämnas annan än den, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas
lämplig. Generaltullstyrelsen äger, då så finnes erforderligt, från auktoriserad
handelskammare inhämta upplysningar angående sökandens redbarhet
och lämplighet.
Förhandstillståndet, vilket gäller tills vidare, skall av generaltullstyrelsen
återkallas, därest de förutsättningar, som legat till grund för tillståndets
meddelande, upphöra eller om den, som erhållit förhandstillståndet, överlå
-
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1661
ter sill verksamhet till annan eller ock försättes i konkurs. Generaltullstv.
sen må dock for särskilt fall medgiva att rätt till tullbefrielse, som beviljats
läkare av varvsrörelse, vilken därefter överlåtit rörelsen eller försatts
i konkurs, pa oforandrade villkor må åtnjutas av den nye ägaren respektive
konkursboet.
Undeilåtei den som erhållit förhandstillstånd att fullgöra honom enligt
19 e § avilande betalningsskyldighet, må på generaltullstyrelsen ankomma
att etter samrad med kommerskollegium pröva huruvida förhandstillståndet
skall återkallas.
19 b §.
Annan läkare av varvsrörelse än statsmyndighet skall, om han önskar
åtnjuta befrielse från tull enligt 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen, i den
utsträckning generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium bestämmer
ställa säkerhet för belopp, som enligt vad nedan sägs kan åligga honom
att sedermera inbetala. I övrigt skall, utom vad beträffar statsmyndighets
bokföring, i avseende å befogenhet för generaltullstyrelsen att meddela erforderliga
kontrollföreskrifter och för tulltjänsteman att utöva kontroll över
den ifrågavarande verksamheten vad i 18 § 1 mom. tredje och fjärde stvekena
ar för där avsedda fall stadgat äga motsvarande tillämpning.
19 c g.
Materialier eller andra artiklar, för vilka rörelseidkare medgivits befrielse
från tull enligt o § 1 mom. e) tulltaxeförordningen men som icke kommit
till användning, må, såvitt ej annat följer av föreskrifterna i 19 d g, utan förverkande
av tullbefrielsen överlåtas till annan rörelseidkare, som innehar
giltigt förhandstillstånd, under tullkontroll förstöras eller under tullkontroll
återutföras, allt under förutsättning att medgivande därtill lämnats av den
tullanstalt, som av generaltullstyrelsen utses att utöva kontroll över den
ifrågavarande rörelseidkarens verksamhet (kontrollerande tullanstalt). Därvid
skall beträffande överlåtna artiklar så anses som om den andre röreiseidkaren
vid tidpunkten för överlåtelsen medgivits befrielse från tull enligt
5 g 1 mom e) tulltaxeförordningen. Har förhandstillstånd återkallats, skall
på generaltullstyrelsens prövning bero i vad mån åtgärd som ovan sagts må
utan förverkande av tullbefrielsen vidtagas efter återkallandet.
Då särskilda skäl föreligga, äger den kontrollerande tullanstalten i fråga
om artiklar, som ingå i rörelseidkarens tekniska utrustning (inventarier),
medgiva att i första stycket avsedd åtgärd må utan förverkande av tullbefrielsen
vidtagas oaktat artiklarna redan kommit till användning för i 5 g
1 inom. c) tulltaxeförordningen avsedda ändamål.
Skola artiklarna förstöras eller återutföras, skall den kontrollerande tullanstalten
undersöka artiklarna till utrönande av deras mängd och beskaffenhet.
Ändock att återutförsel ägt rum utan föregående undersökning och
tullkontroll må sagda tullanstalt i särskilt fall medgiva alt tull icke skall
utgå, därest rörelseidkaren kan förete annan godtagbar bevisning om ålerutförseln.
19 d g.
Hava materialier eller andra artiklar, för vilka rörelseidkare medgivits
befrielse från tull enligt 5 g 1 inom. e) tulltaxeförordningen, under giltighetstiden
för honom meddelat förhandstillstånd kommit till användning för
i sagda författningsruin avsedda ändamål eller har med sådana artiklar vidtagits
åtgärd enligt 19 c g första stycket, må rörelseidkaren för avskrivning
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
åberopa en motsvarande myckenhet artiklar av samma slag, för vilka befrielse
från tull medgivits honom inom fem år före användningen eller vidtagandet
av åtgärden. I sagda myckenhet må därvid inräknas jämväl materialier,
som gått förlorade vid arbetets utförande.
Generaltullstyrelsen må i särskilda fall medgiva utsträckning av i första
stycket angiven tidrymd av fem år. Likaledes må generaltullstyrelsen i fall,
då det för rörelseidkaren skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet
att visa de använda artiklarnas slag och ursprung, medgiva att avskrivning
må ske, om rörelseidkaren kan ådagalägga att artiklarna till myckenhet och
beskaffenhet överensstämma antingen med artiklar, för vilka han åtnjutit
befrielse från tull, eller med artiklar, som av honom framställts med användande
av artiklar, för vilka han åtnjutit sådan befrielse.
19 e §.
Föreligger beträffande materialier eller andra artiklar, för vilka rörelseidkare
medgivits befrielse från tull enligt 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen,
av särskild anledning behov för rörelseidkaren att använda artiklarna
för annat ändamål än som avses i sagda författningsrum eller att överlåta
artiklarna till någon, som icke innehar giltigt förhandstillstånd, må medgivande
därtill lämnas av den kontrollerande tullanstalten. Har medgivande
lämnats, skall det åligga rörelseidkaren att utan uppskov anmäla artiklarna
till förnyad förtullning samt att inom femton dagar från det tullbeloppet
påförts inbetala belöpande tull tillika med sex procent årlig ränta, räknad
från dagen för införseln. Anmälnings- och betalningsskyldighet som nu sagts
skall åvila rörelseidkaren jämväl då av annan anledning än ovan nämnts
artiklar icke kunnat avskrivas på sätt i 19 d § stadgas. Har betalningsskyldigheten
vederbörligen fullgjorts, må avskrivning äga rum i den mån artiklarna
icke tidigare avskrivits.
Har rörelseidkaren erhållit tillstånd, som avses i 19 d § andra stycket, att
för avskrivning åberopa artiklar av ovisst ursprung och användas sådana
artiklar för annat ändamål än som i 5 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen sägs
eller överlåtas sådana artiklar till någon, som icke innehar giltigt förhandstillstånd,
ankommer på rörelseidkaren huruvida artiklarna skola redovisas
såsom artiklar, för vilka befrielse från tull medgivits honom. Redovisas artiklarna
på sätt nu sagts, skall det åligga rörelseidkaren att anmäla en motsvarande
myckenhet artiklar till förnyad förtullning samt inbetala belöpande
tull jämte ränta.
Vid uttagande av tull skall densamma erläggas efter de taxor och författningar,
som skulle hava tillämpats vid tiden för införseln, därest befrielse
från tull då icke medgivits. I fråga om artiklar, underkastade värdetull, skall
tullen beräknas efter artiklarnas värde vid införseltillfället. Underlåter rörelseidkaren
att fullgöra sin betalningsskyldighet, skall till betalning förfallet
belopp uttagas ur ställd säkerhet. Är säkerheten otillräcklig, skall resterande
belopp omedelbart uttagas genom utmätning.
För artiklar, som på grund av förslitning eller av annan orsak kunna finna
användning endast såsom skrot eller som på grund av olycka förstörts eller
gått förlorade, skall tull ej utgå.
På Konungens prövning i varje särskilt fall skall bero i vad mån och under
vilka villkor betalningsskyldighet, som avses i denna paragraf, helt eller
delvis må i fråga om inventarier som i 19 c § andra stycket sägs eftergivas,
då eljest synnerliga skäl därtill äro.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1961
19 f§.
Vill rörelseidkare, som innehar förhandstillstånd, icke längre begagna sig
av rätten till tullbefrielse, skall han därom göra anmälan till generaltullstyrelsen.
Denna kungörelse träder i kraft den----
Det alla som vederbör etc.
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 13 maj 1960 (nr 3%) om
frihet från införselavgift i vissa fall
_ Kungl. Maj :t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott
förordna, att 2 § förordningen den 13 maj 1960 om frihet från införselavgift
i vissa fall skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §•
Restitution av skatt eller annan avgift, som erlagts till tullverket på
grund av införsel till riket, må, för så vitt ej annat stadgas, åtnjutas i den utsträckning
restitution av tull med stöd av förordningen den 4 oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution beviljas för varan eller, beträffande tullfri
vara, skulle beviljas, därest varan varit tullbelagd. Vad nu sagts skall dock
galla, då fråga är om varvsindustrirestitution, endast i fall av utförsel förstöring
under myndighets kontroll eller överlåtelse till sådan idkare av
varvsrörelse som enligt vad därom stadgas medgivits rätt till befrielse från
tull för varvsmateriel samt, då fråga är om flygindustrirestitution, endast i
fall av utförsel.
Denna förordning träder i kraft den------ Genom förordningen upp
hävas
4 § första stycket förordningen den 22 december 1939 (nr 877) om
skatt å kaffe, kungörelsen samma dag (nr 879) angående restitution av
skatt å kaffe, 9 § andra stycket förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om
skatt å vissa pälsvaror samt kungörelsen samma dag (nr 479) angående
restitution av skatt å vissa pälsvaror.
Det alla som vederbör etc.
Stockholm 1961. Isaac Mnrcus Boktryckeri Aktiebolag 610401
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1961:355 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
- BevU 1961:71 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 s. 1 i texten