Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring m. m
1961-09-15 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1961:172, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
1
Nr 172
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 februari 1960 (nr
22) om statlig krigsförsäkring m. m.; given Stockholms
slott den 15 september 1961.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed
dels jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om
statlig krigsförsäkring och
2) lag om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. lagen den 5 december 1958 (nr
566) om ersättning för krigsskada å egendom,
dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt om vars avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges såsom ett led i beredskapsplaneringen förslag
till sådan ändring av lagen om statlig krigsförsäkring att möjlighet öppnas
för staten att meddela även motorfordonsförsäkring mot krigsrisk m. m.
samt återförsäkring av sådan försäkring och av maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring.
I anslutning härtill föreslås en mindre jämkning i lagen
om ersättning för krigsskada å egendom.
I propositionen begäres vidare riksdagens medgivande till att statens
krigsförsäkringsnämnd bemyndigas att träffa beredskapsavtal varigenom
staten på områden som är av särskild betydelse för folkförsörjningen och
näringslivet automatiskt inträder såsom försäkringsgivare vid eventuellt utbrott
av ett krig, som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 172
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig
krigsförsäkring
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 26 februari 1960 om statlig krigsförsäkring
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2
Staten äger meddela transportförsäkring
mot krigsrisk samt mot risk
att egendom lägges under embargo
eller uppbringas eller genom annan
dylik åtgärd anhålles av främmande
stat eller av den, som där tillvällat eller
söker tillvälla sig makten. Mot
samma risker må försäkring meddelas
även av egendom, som lagrats i
utlandet för införsel till riket.
Staten må ock åt svenskt försäkringsbolag
eller sammanslutning av
sådana bolag meddela återförsäkring
av försäkring, varom i första
stycket förmäles, av transportförsäkring
i övrigt samt av brandförsäkring.
Med avseende — —-------—--
§•
Staten äger meddela transport- och
motorfordonsförsäkring mot krigsrisk
samt mot risk att egendom lägges
under embargo eller uppbringas
eller genom annan dylik åtgärd anhålles
av främmande stat eller av
den, som där tillvällat eller söker tillvälla
sig makten. Mot samma risker
må försäkring meddelas även av egendom,
som lagrats i utlandet för införsel
till riket.
Staten må ock åt svenskt försäkringsbolag
eller sammanslutning av
sådana bolag meddela återförsäkring
av försäkring, varom i första
stycket förmäles, av transportförsäkring
i övrigt samt av brand-, maskin-,
trafik- och ansvarighetsförsäkring.
äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 är 1961
3
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. lagen den 5 december 1958 (nr 566) om
ersättning för krigsskada å egendom
Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. lagen den 5 december 1958 om ersättning
för krigsskada å egendom skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 mom. Lagen äger icke heller tilllämpning
i fråga om fartyg, luftfartyg
eller annan egendom i fall, då
transportförsäkring mot krigsrisk
kan erhållas jämlikt lagen den 10
mars 1939 om statlig krigsförsäkring
m. m. och med stöd därav meddelade
bestämmelser.
§•
2 mom. Lagen äger icke heller tilllämpning
i fråga om fartyg, luftfartyg
eller annan egendom i fall, då
försäkring mot krigsrisk kan erhållas
jämlikt lagen den 26 februari 1960
om statlig krigsförsäkring och med
stöd därav meddelade bestämmelser.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 maj 1961.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, frågor rörande beredskapsavtal
på försäkringsområdet och i samband därmed stående lagändringar
samt anför därvid följande.
Nuvarande lagstiftning m. m.
Det enskilda försäkringsväsendet i vårt land är under krigstider icke alltid
mäktigt att täcka de svenska försäkringsbehoven. Under det första och
det andra världskriget bedrev därför staten vists försäkringsverksamhet avseende
i främsta rummet transportförsäkring. Denna statliga försäkringsverksamhet
var av stor betydelse för tryggandet av folkförsörjningen.
Redan före utbrottet av det andra världskriget utfärdades år 1939 (nr
68) en lag om statlig krigsförsäkring m. m. (ändr. SFS 1940:942, 1942:
369 och 1954: 166). Denna lag blev år 1960 föremål för en modernisering,
vilken i främsta rummet hänförde sig till reglerna rörande förutsättningarna
för lagens tillämpning. Såsom resultat av den gjorda översynen tillkom
lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring, vilken
trädde i kraft den 10 mars samma år.
1960 års krigsförsäkringslag är en fullmaktslag med samma konstruktion
som flera andra beredskapslagar. Lagens bestämmelser träder i tillämpning
först under vissa angivna förutsättningar. Reglerna härutinnan meddelas
i 1 §. Jämlikt första stycket av detta lagrum äger bestämmelserna i
2—4 §§ tillämpning, därest riket kommer i krig. Då kriget upphört, förordnar
Kungl. Maj :t senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar
näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare skall tillämpas.
Vad nu sagts gäller dock ej i den mån bestämmelserna alltjämt skall äga
tillämpning på grund av förordnande som angives i paragrafens andra stycke.
Enligt andra stycket äger Kungl. Maj :t vid krigsfara, vari riket befinner
sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förordna
att bestämmelserna i 2—4 §§ skall tillämpas. Sådant förordnande
skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad eller, om riksdags
-
5
Knngl. Maj.ts proposition nr 172 år 1961
session ej pågår, inom en månad från början av nästkommande session underställas
riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet
skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen
skett av riksdagen gillat, är detsamma förfallet.
Enligt 2 § första stycket äger staten meddela transportförsäkring mot
krigsrisk samt mot risk att egendom lägges under embargo eller uppbringas
eller genom annan dylik åtgärd anhålles av främmande stat eller av den,
som där tillvällat eller söker tillvälla sig makten. Mot samma risker må
försäkring meddelas även av egendom, som lagrats i utlandet för införsel
till riket. I tredje stycket angives att lagen om försäkringsavtal icke skall
äga tillämpning å statlig försäkring som nu sagts. Jämlikt andra stycket i
paragrafen äger staten vidare åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning
av sådana bolag meddela återförsäkring av försäkring, som angivits i
det föregående, av transportförsäkring i övrigt samt av brandförsäkring.
I 3 § stadgas att riksförsäkringsanstalten och bolag, som avses i 1 § lagen
om yrkesskadeförsäkring, äger att för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd
drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person,
meddela försäkring till högre ersättningsbelopp samt med ersättningar av
annan art än eljest. Bolag, som nyss sagts, må med delägare i bolaget sluta
avtal om försäkring för olycksfall, varom här är fråga, att gälla för annan
tid eller träda i kraft vid annan tidpunkt än i 43 § samma lag stadgas. Jämlikt
4 § äger staten åt riksförsäkringsanstalten eller bolag, som avses i 3 §,
meddela återförsäkring av försäkring, som anstalten eller bolaget meddelat.
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av krigsförsäkringslagen
meddelas enligt 5 § av Kungl. Maj :t.
Vid sidan av lagen om statlig krigsförsäkring finnes lagen den 5 december
1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å egendom. Jämlikt denna
lag skall för krigsskada å egendom som finnes här i riket, i den mån skadan
ej gottgöres i annan ordning, ersättning beredas av statsmedel enligt grunder
som bestämmes av Kungl. Maj :t och riksdagen. Krigsskadelagen äger
jämlikt 3 § 2 mom. icke tillämpning i fråga om fartyg, luftfartyg eller annan
egendom i fall, då transportförsäkring mot krigsrisk kan erhållas jämlikt
lagen om statlig krigsförsäkring och med stöd därav meddelade bestämmelser.
Under det andra världskriget och åren närmast därefter handlades och
avgjordes förekommande frågor angående statlig krigsförsäkring av en särskild
nämnd, statens krigsförsäkringsnämnd, vars verksamhet reglerades
genom en tillämpningskungörelse till dåvarande krigsförsäkringslag. Nämnden
upplöstes med utgången av juni 1948. I samband med 1960 års modernisering
av krigsförsäkringslagstiftningen förordades av beredskapsskäl, att
eu ny krigsförsäkringsnämnd måtte tillsättas. Genom beslut den 7 oktober
1960 förordnade Kungl. Maj:t att en statens krigsförsäkringsnämnd skulle
inrättas och tillsatte samtidigt ledamöter i nämnden.
För den nya krigsförsäkringsnämndens verksamhet meddelade Kungl.
Maj:t i samma beslut följande bestämmelser. Nämnden skulle, med beak1f
llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 172
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
tande av vad som anförts i propositionen nr 3 år 1960 med förslag till lag
om statlig krigsförsäkring, upprätta och till Kungl. Maj :t inkomma med
förslag till föreskrifter rörande tillämpningen av krigsförsäkringslagen
samt jämväl i övrigt vidtaga förberedelser för lagens tillämpning ävensom
omhänderhava den försäkringsverksamhet, som med stöd av 2 och 4 §§ i
lagen kunde komma att bedrivas av staten. Vidare föreskrev Kungl. Maj:t,
med ändring av beslut den 13 december 1946 rörande godkännande av ett
för staten med vissa försäkringsanstalter träffat avtal om statens övertagande
av krigsförsäkringar vid framtida krig (det s. k. krigsutbrottsavtalet) att
uppsägning av avtalet från försäkringsanstalternas sida skulle ske hos
krigsförsäkringsnämnden samt att nämnden jämväl i övrigt skulle företräda
svenska staten såsom avtalsslutande part.
Initiativet till det förenämnda krigsutbrottsavtalet togs i början av år
1946 av den dåvarande krigsförsäkringsnämnden genom en framställning
till Kungl. Maj :t. Nämndens framställning avsåg att i det läge, som komme
att inträda sedan nämnden upphört med sin försäkringsverksamhet, vissa
åtgärder vidtoges, som säkerställde att redan på förhand garanti funnes
för att vid utbrottet av ett krig, som vore ägnat att i väsentlig grad beröra
svensk handel och sjöfart, förhållandena på krigsförsäkringens område bleve
ordnade på ett tillfredsställande sätt.
På därom av Kungl. Maj:t i proposition till 1946 års riksdag (1946: 338)
framställt förslag medgav riksdagen (rskr 1946: 497), att krigsförsäkringsnämnden
bemyndigades dels att med privata försäkringsanstalter eller sammanslutning
av sådana anstalter träffa avtal därom att staten vid eventuellt
utbrott av ett krig, som vore ägnat att i väsentlig grad beröra svensk
handel och sjöfart, automatiskt övertoge alla av anstalterna dessförinnan
direkt eller indirekt tecknade, ej avlupna krigsförsäkringar å svenska aliment
(försäkringsbara intressen i fråga om fartyg, laster och frakter),
dels ock att träffa återförsäkringsavtal rörande försäkring för olycksfall,
som till följd av krigsåtgärd drabbade å fartyg eller annat transportmedel
tjänstgörande person, avsett att träda i tillämpning vid krigsutbrott som nyss
sagts. Enligt propositionen, som icke mötte någon erinran från riksdagens
sida, borde de avtal, som komme att ingås, lämpligen underställas Kungl.
Maj :t för godkännande och borde, sedan krigsförsäkringsnämnden upphört
med sin verksamhet, kronan såsom avtalsslutande part lämpligen representeras
av annan myndighet, förslagsvis kommerskollegium.
Genom beslut den 22 november 1946 bemyndigade Kungl. Maj :t, med
stöd av riksdagens medgivande, statens krigsförsäkringsnämnd att, under
förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande, träffa avtal av det slag som
omfattades av det första ledet i riksdagens medgivande. I skrivelse den 6
december 1946 anmälde därefter krigsförsäkringsnämnden, att nämnden
för statens räkning med de till Sjöassuradörernas förening anslutna försäkringsbolagen
ävensom med Sveriges ångfartygs assurans förening träffat
preliminär överenskommelse om avtal, samt hemställde att Kungl. Maj :t
målte godkänna, att avtal träffades i enlighet med överenskommelsen. Ge
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
nom beslut den 13 december 1946 godkände Kungl. Maj:t ifrågavarande
avtal och förordnade samtidigt, dels att uppsägning av avtalet från försäkringsanstalternas
sida skulle ske hos krigsförsäkringsnämnden eller, därest
denna vid tidpunkten för uppsägningen upphört att vara i verksamhet, hos
kommerskollegium, dels ock att kommerskollegium jämväl i övrigt skulle
efter krigsförsäkringsnämndens upphörande företräda svenska staten såsom
avtalsslutande part. Såsom framgår av det föregående har numera den nya
krigsförsäkringsnämnden inträtt i kommerskollegiets ställe. Till avtalet är
för närvarande anslutna 28 försäkringsbolag.
Vad angår det närmare innehållet i 1946 års krigsutbrottsavtal må här
nämnas att enligt § 1 i avtalet detsamma automatiskt träder i tillämpning
vid öppnandet av fientligheter, vilka betecknar utbrottet av ett krig, som
är ägnat att i väsentlig grad beröra svensk handel och sjöfart. Såsom krig
varom nu sagts skall, förutom krig vari Sverige deltager, anses krig, vari något
av länderna Danmark, Finland, Norge och Polen är inblandat, så ock
krig mellan två eller flera av följande länder, nämligen Amerikas Förenta
Stater, De Socialistiska Rådsrepublikernas Union, Frankrike, Italien, Storbritannien
och Tyskland. Avtalet träder därjämte i tillämpning, därest
Kungl. Maj :t i anledning av utbrott av annat krig än nyss sagts förordnar,
alt staten skall meddela transportförsäkring mot krigsrisk. I §§ 2 och 5
finnes bestämmelser angående vilka risker som staten under de angivna
förutsättningarna övertager ansvaret för. I § 8 meddelas bestämmelser angående
avtalets upphörande. De övriga stadgandena i avtalet berör huvudsakligen
premier, försäkringsvillkoren i övrigt, anmälningar om risker och
krigsförsäkringsnämndens rätt att å försäkringsanstalternas kontor taga
del av alla handlingar och böcker, som finnes erforderliga för att kontrollera
det riktiga fullgörandet av avtalet.
Riksdagens medgivande rörande ingående i förväg av återförsäkringsavtal
rörande försäkring för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbai
å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person, har icke utnyttjats.
Något krigsutbrottsavtal har icke ingåtts på detta område.
Framställning av krigsförsäkringsnämnden
I skrivelse den 9 januari 1961 har statens krigsförsäkringsnämnd hemställt,
bl. a., att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga nämnden att i fortsättningen
vidtaga erforderliga modifikationer av krigsutbrottsavtalets § 1, alt
komplettera avtalet ifråga med särskilda klausuler beträffande flygkaskorisker,
nybyggnadsrisker på varv samt lufttransport-, landtransport- och lagerrisker
ävensom att teckna erforderliga återförsäkringsavtal rörande civilrisker
i alla grenar av transportförsäkring och i brandförsäkring dels ock föreslå
riksdagen att besluta om sådana ändringar av lagen om statlig krigsförsäkring
att beredskapsavtal kan träffas i fråga om krigs- och civilrisker i molorfordonsförsäkring,
i trafik- och annan ansvarighetsförsäkring och i raaskinförsäk
ring.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1961
Det av krigsförsäkringsnämnden begärda bemyndigandet att vidtaga modifikationer
av § 1 i krigsutbrott sav talet har av nämnden motiverats med att
ett krigsutbrottsavtal bör innehålla bestämmelser som vid envar tidpunkt
ger trygghet för att det automatiskt träder i funktion under samma förutsättningar
som medför att de svenska försäkringsbolagens återförsäkringsavtal
med utländska reassuradörer på området upphör att gälla. Under rådande
fredstid har de svenska försäkringsbolagen väsentligen placerat
reassuransen av sina krigsförsäkringar på den engelska marknaden. Villkoren
för denna reassurans underkastas ändringar från tid till annan. I fråga
om återför säkring av sjökaskorisker gäller numera de engelska War Automatic
Termination of Cover Clauses av den 1 oktober 1959 och den 1 oktober
1960. Dessa innehåller beskrivningar av förutsättningarna för reassuransavtalens
automatiska upphörande som icke överensstämmer med bestämmelserna
i § 1 i krigsutbrottsavtalet. Sålunda har Folkrepubliken Kina tillkommit
i förteckningen över de stormakter, vilkas eventuella krigshandlingar
förorsakar reassuransavtalens upphörande. Förändringar a\ dy likt
slag kan tänkas bli beslutade med kort varsel. Det synes därför krigsförsakringsnämnden
vara av vikt att nämnden erhåller befogenhet att besluta om
modifikationer av § 1 i krigsutbrottsavtalet. Anmälan om vidtagna ändringar
bör snarast därefter göras till Kungl. Maj:t. Nämnden har förutsatt, att
nämnden utan medgivande av Kungl. Maj :t äger besluta om ej alltför omfattande
tillägg till övriga paragrafer i krigsutbrottsavtalet.
Vad angår frågan om krigsutbrottsavtal beträffande flygkaskorisker har
krigsförsäkringsnämnden i förenämnda skrivelse bl. a. upplyst, att Scandinavian
Airlines System (SAS) har viss del av flygplansflottan krigsriskförsäkrad
i England och att enligt villkoren för krigsriskförsäkringen denna upphör
att gälla 24 timmar efter ett krigsutbrott som berör stormakterna. Genom
sitt samarbetsavtal med Swissair har SAS förbundit sig att medverka
till ordnandet av ett fullgott försäkringsskydd för avtalspartnerns flygplan.
Då krigsförsäkring icke är ordnad i Sverige, måste ett krigsutbrottsavtal för
flygkaskoförsäkring delvis bygga på andra förutsättningar än dem som gäller
i fråga om sjöförsäkring. Krigsförsäkringsnämnden förklarar sig ha för
avsikt att genom förhandlingar söka undanröja de svårigheter av praktisk
art som hittills hindrat att denna fråga fått en lösning, som kan tillfredsställa
kraven på försäkringsberedskap inom trafikflyget. För att dessa förhandlingar
skall kunna ge önskat resultat synes det krigsförsäkringsnämnden
erforderligt, att nämnden tilldelas befogenhet att träffa definitivt avtal.
Sådant medgivande synes krigsförsäkringsnämnden även behövligt i fråga
om avtal beträffande de svenska varvens försäkringar av nybyggnader
av fartyg. Denna form av försäkring hör enligt nämndens mening i koncessionshänseende
till sjöförsäkring. Det erinras i nämndens skrivelse om att
ersättning av statsmedel visserligen kan utgå för nybyggnaderna enligt 1958
års krigsskadelag. Denna ersättning torde emellertid icke kunna utgå i sadan
utsträckning att eventuella krigsskador blir till fullo täckta. För att
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
man skall kunna tillgodose önskemålen om fullständigt försäkringsskydd,
vilket anses angeläget med hänsyn till varvens behov av att kunna konkurrera
på marknaden med utländska varv, behöver enligt nämndens mening
de svenska varvens försäkringsmöjligheter överses och kompletteras med
krigsutbrottsavtal.
Beträffande försäkring mot krigsrisk av varor, som transporteras luftledes
eller till lands, samt beträffande transportförsäkring mot risk att egendom
lägges under embargo eller uppbringas eller genom annan dylik åtgärd
anhålles av främmande stat eller av den, som där tillvällat eller söker
tillvälla sig makten, ävensom beträffande försäkring mot risk av senast angivet
slag eller mot krigsrisk av egendom, som lagrats i utlandet för införsel
till riket, framhåller krigsförsäkringsnämnden att desamma ej inbegripes
under 1946 års krigsutbrottsavtal. Nämnden omnämner att undersökning
pågår av möjligheterna att träffa erforderligt beredskapsavtal på förevarande
område. Även i fråga om dylikt avtal bör enligt krigsförsäkringsnämndens
mening nämnden utrustas med erforderlig befogenhet.
Såsom motivering för det av krigsförsäkringsnämnden begärda bemyndigandet
att träffa återförsäkringsavtal rörande civilrisker i alla grenar av
transportförsäkring och i brandförsäkring åberopar nämnden, att under
krigsförhållanden försäkringsbolagens normala återförsäkringsförbindelser
med utlandet kan bli avbrutna. I sådana fall måste de svenska riskerna helt
eller i varje fall i större utsträckning än förut täckas inom landet. Nämnden
pekar i detta sammanhang på möjligheterna enligt krigsförsäkringslagen
för staten att i återförsäkring övertaga civila transport- och brandrisker.
Vid det planeringsarbete, som bedrivits av de svenska sjö- och brandförsäkringsbolagen
och som har resulterat i förslag till avtal beträffande
samverkan i poolorganisationer, vilka är avsedda att för gemensam räkning
handha bolagens verksamhet i fråga om de gängse formerna av sjöförsäkring,
land- och lufttransportförsäkring samt brandförsäkring, har förutsatts
att risktoppar utöver bolagens sammanlagda täckningskapacitet skall
återförsäkras hos krigsförsäkringsnämnden.
Till stöd för sin hemställan om sådan ändring av krigsförsäkringslagen
att beredskapsavtal kan träffas i fråga om motorfordonsförsäkring har
krigsförsäkringsnämnden anfört, att utvecklingen efter kriget varit särskilt
snabb i fråga om den s. k. långtradartrafiken utomlands. Från ett transportföretag
har nämnden inhämtat att enbart de två största företagen i
branschen vissa dagar kan ha vartdera ett tjugofemtal långtradare i rörelse
på kontinenten. Åtskilliga export- och importföretag bedriver transportverksamhet
i utlandet med egna eller chartrade långtradare. Det sammanlagda
värdet av svenska transportmedel i dylik trafik synes därför nämnden
vara betydande. De för motorfordon gällande försäkringsvillkoren utesluter
krigsrisken från försäkringsskyddet. Då härtill kommer att särskild krigsförsäkring
för sådana fordon icke kan tecknas hos enskilda försäkringsanstalter,
synes det krigsförsäkringsnämnden ur beredskapssynpunkt vara av
stort försäkringstagarintresse att krigsförsäkringsfrågan för dessa risker lö
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1961
ses. Ett särskilt hinder för beredskapsplaneringen på detta område utgör enligt
nämnden det förhållandet att enligt gällande koncessionsregler motorfordonsförsäkring,
som huvudsakligen omfattar bilkaskorisker, utgör en
särskild verksamhetsgren. Då lagen om statlig krigsförsäkring icke är tilllämplig
på denna försäkringsgren, föreligger det enligt krigsförsäkringsnämndens
uppfattning behov av eu lagändring, som möjliggör för nämnden
att teckna motorfordonsförsäkring mot krigsrisk för lastbilar i utlandstra
fik.
......
Såsom skäl för sin anhållan om sådana ändringar av krigsförsäknngsiagen
att beredskapsavtal kan träffas i fråga om maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring
åberopar krigsförsäkringsnämnden följande. Maskinförsäkring
utgör en bibransch till brandförsäkring och torde vid ett av krigsförhållanden
föranlett avbrott av reassuransförbindelserna med utlandet kunna
bli föremål för poolavtäckning inom landet. Vid planeringsarbetet på
detta område har det förutsatts att risktoppar utöver bolagens sammanlagda
täckningskapacitet skall återförsäkras hos krigsförsäkringsnämnden. För
trafik- och ansvarighetsförsäkringens del har delvis nya återförsäkringsproblem
uppstått genom de på senare tid i både Sverige och utlandet höjda
ansvarighetsbeloppen. De höjda beloppen har medfört ett ökat behov av
återförsäkring i utlandet, och det synes krigsförsäkringsnämnden sannolikt
alt detta återförsäkringsskydd, som är fördelat på flera länder, ej på
alla håll kommer att kunna fungera enligt ingångna avtal. Det synes därför
krigsförsäkringsnämnden kunna uppkomma ett behov av återförsäkring
hos staten även på detta område. Då krigsförsäkringslagen icke medger
att sådan återförsäkring meddelas av staten, synes nämnden en lagändring
vara motiverad.
Remissyttranden
Över statens krigsförsäkringsnämnds framställning i nu berörda delar bär.
efter remiss, yttranden avgivits av luftfartsstyrelsen, statskontoret, kommerskollegium,
sjöfartsstyrelseu, försäkringsinspektionen, riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap, statens krigsskadenämnd och Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Kommerskollegium har till sitt utlåtande fogat yttranden
från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle samt
från Sveriges industriförbund och Sveriges allmänna exportförening.
Statskontoret har funnit, att från de synpunkter statskontoret har att
företräda framställningen icke givit ämbetsverket anledning till särskilt uttalande.
Av övriga remissinstanser har krigsförsäkringsnämndens framställning
helt eller till sina huvudlinjer tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Försäkringsinspektionen betonar värdet från beredskapssynpunkt av att
i den utsträckning så finnes möjligt redan i fredstid åtgärder vidtages, som
i görligaste mån garanterar att även i krigstider försäkringsskydd utan avbrott
kommer att finnas för sådana rijsker, vilkas täckning är av väsentlig
betydelse för försvarsberedskapen och näringslivet.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1961
Statens krigsskadenämnd framhåller att krigsskadeskyddet jämlikt 1958
års krigsskadelag är avsett att om möjligt erbjuda full ersättning för skador
i följd av krig, i vart fall då skaderegleringen från försvars- och folkförsörj
ningssynpunkter är av särskild betydelse. Mot bakgrunden av att
det icke ansetts möjligt att i förväg fastställa några ersättningsgrunder för
krigsskadeskyddets del finner krigsskadenämnden det angeläget icke endast
att gränsdragningen mellan den statliga krigsförsäkringen och krigsskadeskyddet
snarast blir klarlagd utan även att krigsförsäkringsnämndens
verksamhetsområde göres tämligen vidsträckt. Med denna utgångspunkt uttalar
sig krigsskadenämnden i princip till förmån för krigsförsäkringsnämndens
framställning om en utvidgning av verksamhetsfältet. Krigsskadenämnden
(förutsätter att vid den kommande detaljplaneringen samråd i erforderlig
mån kommer att äga rum mellan de båda myndigheterna.
Krigsförsäkringsnämndens synpunkter och förslag rörande beslutanderätten
i fråga om ändringar i gällande krigsutbrottsavtal
har vunnit anslutning från Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Riksförbundet omnämner att sjöförsäkringsbolagen numera
tillämpar nya krigsförsäkringsvillkor för sjökasko och att krigsförsäkringsvillkoren
för gods även är i behov av revision. Med hänsyn till exempelvis
de nya engelska uppsägningsklausulerna för krigsförsäkring bör enligt
Riksförbundets mening även § 1 i krigsutbrottsavtalet modifieras. Vid utformningen
av denna paragraf bör enligt förbundet särskilt uppmärksammas
bestämmelserna i de länder, där svenska försäkringsbolag vanligen har sina
reassuransförbindelser.
I några remissyttranden har erinringar gjorts mot förevarande del av
krigsförsäkringsnämndens framställning.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap finner det icke lämpligt
alt krigsförsäkringsnämnden tillägges rätt att besluta om ändringar i eller
tillägg till krigsutbrottsavtalets bestämmelser. I princip bör enligt riksnämndens
mening ändringar i ett av Kungl. Maj :t godkänt avtal underställas
Kungl. Maj :ts prövning. Ett dylikt betraktelsesätt synes också riksnämnden
bäst överensstämma med föredragande departementschefens uttalande i 1946
års proposition.
Sjöfartsstyrelsen förklarar att frågan om rätt för krigsförsäkringsnämnden
att självständigt vidtaga erforderliga modifikationer av § 1 i krigsutbrottsavtalet
undandrager sig styrelsens bedömande, men att sjöfartsstyrelsen
likväl vill ifrågasätta, huruvida icke denna fråga kan ha betydelse ur
utrikespolitisk synpunkt eller för Sveriges ekonomiska förbindelser och av
denna anledning hör förbehållas Kungl. Maj:t.
Försök rings inspektionen ifrågasätter, huruvida krigsförsäkringsnämnden
för närvarande äger behörighet och befogenhet att utan Kungl. Maj :ts godkännande
avtala om några som helst ändringar i det nu gällande krigsutbrottsavtalet.
Inspektionen finner det dock ändamålsenligt att nämnden erhåller
rätt att självständigt avtala om vissa av de frågor som behandlas i
krigsutbrottsavtalet. Inspektionen anför härutinnan i huvudsak följande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
Krigsutbrottsavtalet synes innehålla dels grundläggande bestämmelser rörande
statens övertagande av krigsförsäkringar dels ock bestämmelser av
närmast teknisk natur. Till det förra ämnesområdet synes höra bestämmelserna
i avtalets § 1 angående förutsättningarna för avtalets trädande i tilllämpning,
bestämmelserna i §§ 2 och 5 av avtalet angående vilka risker som
staten under de angivna förutsättningarna övertager ansvaret för samt bestämmelserna
i § 8 angående avtalets upphörande. Till det senare området
torde böra räknas de övriga föreskrifterna i avtalet i den mån desamma berör
staten. Ifrågavarande delar av avtalet berör premier, försäkringsvillkoren
i övrigt, anmälningar om risker m. m.
Med hänsyn till de grundläggande stadgandena i 1 § lagen om statlig
krigsförsäkring rörande de förutsättningar under vilka 2—4 §§ i lagen äger
tillämpning synes det försäkringsinspektionen icke kunna ifrågakomma
att krigsförsäkringsnämnden bemyndigas att utan godkännande av Kungl.
Maj :t träffa avtal som förpliktar staten att under vissa förhållanden inträda
såsom försäkringsgivare beträffande angivna risker. Avtal som förpliktar
staten att driva direktförsäkrings- eller återförsäkringsverksamhet, som
avses i lagen om statlig krigsförsäkring, synes icke böra få träffas under
annan förutsättning än att avtalet godkännes av Kungl. Maj :t. Det rimmar
icke med krigsförsäkringslagen att till underordnad myndighet delegera
rätten att träffa slutligt avtal som ålägger staten att sätta bestämmelserna
i 2—4 §§ krigsförsäkringslagen helt eller delvis i tillämpning.
Det synes däremot försäkringsinspektionen ändamålsenligt att krigsutbrottsavtal
av här avsett slag, som underställes Kungl. Maj:t för godkännande,
i huvudsak begränsas till att innehålla de grundläggande bestämmelserna
om statens övertagande av försäkringsansvar. Dylikt avtal synes
icke böra belastas med närmare tekniska bestämmelser rörande premier
och andra försäkringsvillkor, anmälningar av olika slag in. in. Härutinnan
torde i avtalet böra hänvisas till särskild överenskommelse mellan krigsförsäkringsnämnden
(eller annan motsvarande myndighet) och vederbörande
avtalspart. Därest det i de kommande närmare föreskrifterna rörande tilllämpningen
av krigsförsäkringslagen överlämnas åt krigsförsäkringsnämnden
att, då lagens bestämmelser är i tillämpning, fastställa villkoren för
försäkring och återförsäkring, som omfattas av nämndens verksamhet, synes
det försäkringsinspektionen naturligast att nämnden jämväl i förväg
äger avtala i dessa och liknande ämnen av försäkringsteknisk natur.
Under åberopande av det anförda förordar försäkringsinspektionen att
möjlighet öppnas att vid en modernisering av 1946 års krigsutbrottsavtal
omkonstruera avtalet i enlighet med de linjer inspektionen angivit. Samma
riktlinjer bör enligt försäkringsinspektionens mening gälla för andra beredskapsavtal
på försäkringsområdet som kan komma att ingås.
Krigsförsäkringsnämndens hemställan om bemyndigande att träffa
krigsutbrottsavtal beträffande flygkaskorisker tillstyrkes av riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap. Riksnämnden framhåller att
vederbörande avtal torde böra underställas Kungl. Maj :t för godkännande
och påpekar behovet av riksdagens medgivande till bemyndigandet. Luftfartsstijrelsen
finner det angeläget att transportförsäkring under krigsberedskap
utökas att omfatta även flygkasko. Jämväl försäkringsinspektionen
tillstyrker att såvitt möjligt ett krigsutbrottsavtal slutos rörande
krigsriskförsäkring av flygkasko. Svenska försäkringsbolags riksförbund
13
Kiirtgl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
tillstyrker likaledes, att förhandlingar rörande krigsutbrottsavtal pa flygkaskoområdet
upptages. 1 samband därmed lämnar förbundet upplysningen
att Svenska flygförsäkringspoolen tecknat krigsriskforsakrmg för flygplan
tillhöriga svenskt flygföretag och är beredd att teckna sadan försäkring
även för andra svenska företag. Riksförbundet understryker det önskvärda
i att man vid de förhandlingar, som krigsförsäkringsnämnden planerar,
söker nå en enhetlig linje för krigsutbrottsavtalets automatiska tilllämpning
i överensstämmelse med vad som redan gäller för sjöförsäkring.
I anslutning till krigsförsäkringsnämndens förslag rörande nybyggnadsrisker
på varv understryker sjöfartsstyrelsen angelägenheten
av att de svenska varvens försäkringsmöjligheter för nybyggnader överses
och kompletteras med krigsutbrottsavtal. Även Svenska försäkringsbolags
riksförbund tillstyrker att krigsförsäkringsnämnden erhåller det begärda
bemyndigandet. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap uttalar att
spörsmålet huruvida och i vilken omfattning utöver krigsskadeskyddet ett
försäkringsmässigt skydd för nybyggnader på svenska varv bor skapas torde
böra övervägas av krigsförsäkringsnämnden och krigsskadenämnden i
samråd. Riksnämnden har intet att erinra mot att medgivande redan nu
inhämtas från riksdagen att krigsförsäkringsnämnden vid behov må bemyndigas
att träffa ett krigsutbrottsavtal rörande de svenska varvens försäkringar
av nybyggnader. Ställning till frågan om ett sådant bemyndigande
skall lämnas torde böra tagas först när resultatet av krigsförsäkringsnämndens
och krigsskadenämndens gemensamma överväganden i ämnet förelig
-
ger.
Med hänsyn till den relativa ovissheten i förväg angående omfattningen
av skyddet" jämlikt krigsskadelagen har statens krigsskadenämnd intet
att invända mot att den statliga krigsförsäkringen utsträckes till att omfatta
även nybyggnader å svenska varv. Krigsförsäkring av fartygsnybyggnadei
knyter enligt krigsskadenämndens mening naturligt an till den verksamhet
krigsförsäkringsnämnden från början bedrivit och synes krigsskadenämnden
icke minst från beredskapssynpunkt fördelaktig med tanke pa de
svenska varvens konkurrenskraft gentemot utländska varv. Med beaktande
av tillämpad praxis utgår krigsskadenämnden från att nvbyggnadsförsäkring
omfattas av lagens begrepp transportförsäkring ocli att komplettering
av krigsförsäkringslagen i ifrågavarande hänseende således icke erfordras.
Icke heller försäkringsinspektionen motsätter sig förslaget rörande krigsutbrottsavtal
för nybyggnader av fartyg på varv. Inspektionen anför i huvudsak
följande.
På detta område möter flera problem. En fråga av intresse i sammanhanget
är huruvida dylika nybyggnadsförsäkringar faller under begreppet transportförsäkring.
Försäkringsinspektionen delar krigsförsäkringsnämndens
uppfattning att så bör anses vara fallet i det sammanhang varom här är fråga.
Inspektionen vill emellertid nämna, att det förefaller osäkert huruvida i
försäkringsavtalslagens mening försäkring av fartyg under byggnad utgör
sjöförsäkring. Nu gällande sjöförsäkringsplan av den 13 juni 1957 innehåller
dock särskilda bestämmelser om försäkring av fartyg under byggnad och
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 112 dr 1961
räknar sådan försäkring till sjöförsäkring.Vidare har det vid koncessionsgivningen
enligt lagen om försäkringsrörelse förutsatts att koncession för
sjöförsäkring ger vederbörande försäkringsbolag rätt att meddela försäkring
jämväl av nybyggnader av fartyg. Påpekas bör också att under det senaste
världskriget den dåvarande krigsförsäkringsnämnden med stöd av
1939 års lag om statlig krigsförsäkring m. m. försäkrade nybyggnader av
fartyg å utländska varv.
Ett annat spörsmål som uppstår i detta sammanhang är frågan om
gränsdragningen mellan den statliga krigsförsäkringen och det skydd som
lämnas genom lagen den 5 december 1958 om ersättning för krigsskada å
egendom. Krigsförsäkringsnämnden motiverar sitt förslag beträffande nybyggnader
av fartyg å svenska varv därmed att ersättning jämlikt krigsskadelagen
icke torde kunna utgå i sådan utsträckning att eventuella krigsskador
blir till fullo täckta och att de svenska varvens behov av att kunna konkurrera
på marknaden med utländska varv gör ett fullständigt försäkringsskydd
angeläget. Försäkringsinspektionen vill för sin del framhålla, att det i
förarbetena till lagen om ersättning för krigsskada å egendom synes ha förutsatts
att skador av nu ifrågavarande typ såvitt möjligt skall bli fullt ersatta.
Den osäkerhet som ligger däri att grunder för ersättningen icke är bestämda
utan är beroende av framtida beslut av Kungl. Maj:t och riksdag kan emellertid,
såsom krigsförsäkringsnämnden förmenar, innefatta eu brist som kan
spela en roll i konkurrensen med utländska varv. Försäkringsinspektionen
saknar närmare kunskap om vilken tyngd som kan tillmätas ifrågavarande
argument för att låta krigsförsäkringsnämnden ikläda staten ansvar för
krigsrisker avseende ifrågavarande nybyggnader. Det synes inspektionen icke
uteslutet att även andra industrier än varvsindustrien kan åberopa konkurrensskäl
för att deras tillverkningar skall kunna erhålla ett mera direkt försäkringsskydd
avseende krigsrisker än vad lagen om ersättning för krigsskada
å egendom skänker. Från de synpunkter försäkringsinspektionen närmast
har att anlägga saknar inspektionen anledning att motsätta sig tanken
att krigsförsäkringsnämnden skall under lid, då 2 § lagen om statlig krigsförsäkring
äger tillämpning, få meddela försäkringar mot krigsrisk av nybyggnader
av fartyg å svenska varv och att till ökande av tryggheten mot försäkringsavbrott
ett krigsutbrottsavtal skall ingås på området. Med hänsyn
till att fråga är om försäkring av nybyggnaderna även för tiden före sjösättningen
torde 1946 års riksdagsmedgivande, som talar om fartyg, icke med
säkerhet kunna anses täcka jämväl ett krigsutbrottsavtal i förevarande ämne.
Frågan torde därför böra underställas riksdagen.
Krigsförsäkringsnämndens begäran om bemyndigande att träffa krigsutbrottsavtal
beträffande lufttransport-, landtransport- och
lagerrisker tillstyrkes av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Såväl riksnämnden som inspektionen pekar på behovet av att inhämta riksdagens
medgivande. Luftfartsstijrelsen betonar angelägenheten av att transportförsäkring
under krigsberedskap utökas att omfatta även flygtransport
av varor. Sveriges allmänna exportförening finner den föreslagna utvidgningen
av verksamhetsområdet till att omfatta även land- och lufttransporter
särskilt värdefull.
T anledning av krigsförsäkringsnämndens hemställan om bemyndigande
alt teckna erforderliga återförsäkringsavtal rörande civilrisker i alla
grenar av transportförsäkring och i b r a n d f ö r s ä k ring
15
Kungl. Maj.is proposition nr 172 år 1961
uttalar försäkringsinspektionen, att med tanke på försäkringsbolagens soliditet,
som försäkringsinspektionen i första hand har att övervaka och som
är av betydelse både för det allmänna och för de enskilda försäkringstagarna,
inspektionen finner det mycket angeläget, att garantier erhålles för att ett
avbrott av försäkringsbolagens återförsäkringsförbindelser med utlandet till
följd av krig, krigsfara eller utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
icke ställer bolagen utan nödigt återförsäkringsskydd. Upprättandet av
krigsutbrottsavtal kan enligt inspektionens mening ge de svenska försäkringsbolagen
särskilda garantier för att i lägen, vilka såvitt nu kan bedömas
blir kritiska, bolagen erhåller nödig reassurans genom statens medverkan.
Inspektionen tillstyrker därför ingående av sådana avtal. Riksdagens medgivande
synes inspektionen behöva utverkas.
I anledning av krigsförsäkringsnämndens förslag i fråga om motorford
onsförsäkring uttalar riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
att det från beredskapssynpunkt synes riksnämnden välbetänkt att
möjligheter tillskapas för krigsförsäkringsnämnden att träffa erforderliga
avtal rörande krigsrisker i motorfordonsförsäkring. Svenska försäkringsbolags
riksförbund tillstyrker att den av krigsförsäkringsnämnden föreslagna
ändringen i krigsförsäkringslagen vidtages. Förbundet framhåller att visserligen
— i motsats till vad krigsförsäkringsnämnden hävdat — intet hinder i
och för sig möter mot att enskilda försäkringsanstalter tecknar försäkring
mot dylika krigsrisker, men att om avbrott i reassuransförbindelserna skulle
uppstå, det enligt förbundets mening är naturligt att den statliga krigsförsäkringen
skall kunna taga vid.
Försäkringsinspektionen tillstyrker lagändring och krigsutbrottsavtal och
framhåller att dylikt avtal synes förutsätta riksdagens medgivande. Inspektionen
anför i ämnet i huvudsak följande.
Den första fråga, som uppkommer i detta sammanhang, är spörsmålet huruvida
en ändring av krigsförsäkringslagen är nödvändig för tillgodoseende
av nämndens önskemål eller om försäkring som här avses kan anses talla under
lagens begrepp transportförsäkring. För ståndpunkten att en lagändring
skulle vara obehövlig kan åberopas, att då begreppet transportförsäkring
odiskutabelt omfattar transportmedlen vid sjötransport och lufttransport,
det synes mest konsekvent att låta begreppet omfatta även transportmedel
vid landtransport. I samma riktning synes det allmänna stadgandet rörande
annan transportförsäkring i 77 § försäkringsavtalslagen peka. I detta lagrum
förklaras generellt att annan transportförsäkring än sjöförsäkring omfattar,
där ej i lag eller avtalet särskilt undantag gjorts, varje slag av fara,
för vilken det försäkrade intresset utsättes under transporten. Emot den nu
angivna ståndpunkten kan emellertid anföras, att enligt praxis vid tillämpningen
av försäkringsavtalslagen motorfordonsförsäkring icke synes räknas
såsom en form av transportförsäkring. Icke heller vid tillämpningen av lagen
om försäkringsrörelse anses motorfordonsförsäkring falla under begreppet
transportförsäkring. Med hänsyn härtill synes det försäkringsinspektionen
riktigast att vid en avsedd utvidgning av krigsriskförsäkringsskyddet enligt
lagen om statlig krigsförsäkring till att omfatta jämväl motorfordon det direkt
i nämnda lag utsäges, alt staten äger meddela motorfordonsförsäkring
mot krigsrisk.
16
K ungt. Maj:ts proposition nr 172 år 1!)61
Enligt försäkringsinspektionens mening ligger del helt i linje med tankegångarna
bakom lagen om statlig krigsförsäkring att lagen vidgas så alt
försäkring mot krigsrisk kan av staten i lämplig utsträckning meddelas med
avseende å motorfordon. Inspektionen tillstyrker därför en dylik lagändring.
Eif spörsmål som möter i detta sammanhang är frågan hur gränsen hör
dragas mellan statlig krigsförsäkring av motorfordon och det skydd som lagen
om ersättning för krigsskada å egendom ger. Krigsförsäkringsnämnden
synes, såvitt kan utläsas av framställningen, ha avsett att krigsförsäkringsskydd
enligt lagen om statlig krigsförsäkring skall kunna ifrågakomma allenast
beträffande sådana krigsskador å lastbilar, som har inträffat utomlands.
Det synes emellertid försäkringsinspektionen behöva närmare övervägas,
huruvida det kan vara rationellt att vid en lastbilstransport från utlandet
till ort inom Sverige ankomsten till Sverige skall medföra att krigsriskskyddet
såvitt angår transportmedlet upphör att falla under lagen om
statlig krigsförsäkring och i stället kommer att sortera under lagen om ersättning
för krigsskada å egendom. Det förefaller ligga nära till hands att
antaga att den bästa lösningen är att enhetliga regler gäller för hela resan.
Motsvarande synpunkt synes gälla jämväl beträffande resa i den motsatta
riktningen. I förevarande sammanhang uppkommer även frågan, huruvida
möjlighet till ett krigsriskförsäkringsskydd jämlikt lagen om statlig krigsförsäkring
jämväl bör i viss utsträckning öppnas för bilar, som utför transporter
allenast inom Sverige.
Försäkringsinspektionen kan icke nu taga ställning till nyssnämnda frågor
men vill påpeka, att därest lagen om statlig krigsförsäkring ändras i
syfte att ersättning för i Sverige inträffade krigsskador å bilar skall i viss
utsträckning kunna lämnas jämlikt ifrågavarande lag, 3 § 2 mom. lagen om
ersättning för krigsskada å egendom samtidigt torde böra ändras. Lagrummet
synes i angivet fall böra omformuleras så att vid sidan av transportförsäkring
mot krigsrisk nämnes motorfordonsförsäkring mot krigsrisk.
Vad angår frågan om ingående av ett lcrigsutbrottsavtal avseende krigsrisker
för lastbilskaskot tillstyrker försäkringsinspektionen att såvitt möjligt
ett avtal slutes, vilket i vissa angivna situationer i lämplig utsträckning
garanterar lastbilägarna ett försäkringsskydd mot krigsrisker i enlighet
med lagen om statlig krigsförsäkring. Ett dylikt krigsutbrottsavtal synes
förutsätta medgivande av riksdagen.
Såsom törut nämnts talas i krigsförsäkringsnämndens hemställan om
både krigs- och civilrisker i motorfordonsförsäkring. Det i nämndens skrivelse
förda resonemanget synes dock klart ge vid handen, att frågeställningen
är begränsad till krigsriskerna. Någon svårighet synes försäkringsinspektionen
icke föreligga för försäkringsbolagen att utan statens medverkan
lösa civilförsäkringsfrågorna i motorfordonsförsäkring i händelse av krig,
krigsfara eller utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
Även enligt krigsskadendmndens mening torde krigsförsäkring av motorfordon
i vissa fall vara ändamålsenlig. Nämnden syftar härvid främst pa
biltransporter från utlandet till Sverige. Det kan enligt krigsskadenämndens
mening starkt ifrågasättas, huruvida begreppet transportförsäkring inrymmer
också motorfordonsförsäkring, och nämnden är närmast av den uppfattningen
att ett tillägg lämpligen bör göras till 2 § krigsförsäkringslagen så
alt det otvetydigt framgår att försäkring mot krigsrisk kan meddelas beträffande
fordon. Vid tillämpning av bestämmelsen bör enligt krigsskade
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 10G1
nämndens mening bl. a. övervägas, om försäkringsskyddet skall gälla intill
dess transporten nått svensk mark eller utsträckas till bestämmelseorten.
Uppkommande frågor rörande det ekonomiska skyddet för krigsskador å
fordon och gods synes till undvikande av intressekollisioner böra lösas efter
samråd mellan krigsförsäkringsnämnden och krigsskadenämnden. Beaktas
må att därest krigsförsäkringen kommer att omfatta även skador vid trafik
inom Sverige, en ändring erfordras i 3 § 2 mom. krigsskadelagen av innebörd
att förutom transportförsäkring mot krigsrisk däri intages även motorfordonsförsäkring
mot krigsrisk. Detta synes krigsskadenämnden enklast
kunna ske genom ett utbyte av nuvarande formulering »då transportförsäkring
mot krigsrisk kan erhållas» mot lydelsen »då försäkring mot
krigsrisk kan erhållas».
Med anledning av krigsförsäkringsnämndens hemställan rörande in askinförsäkring
anför riksnumnden för ekonomisk försvarsberedskap,
att det från beredskapssynpunkt synes välbetänkt att möjligheter tillskapas
för krigsförsäkringsnämnden att träffa erforderliga avtal rörande krigsrisker
i maskinförsäkring. Försäkringsinspektionen finner att samma skäl som
talar för att staten jämlikt lagen om statlig krigsförsäkring äger meddela
återförsäkring av civil brandförsäkring synes kunna anföras för att staten
bör ha möjlighet att inträda såsom återförsäkringsgivare jämväl beträffande
civilrisker i maskinförsäkring. Inspektionen tillstyrker därför att lagen
om statlig krigsförsäkring ändras så att dylik möjlighet öppnas. Också på
detta område synes inspektionen ett krigsutbrottsavtal medföra särskilda garantier
för försäkringsbolagens soliditet. Försäkringsinspektionen tillstyrker
därför, liksom på brandförsäkringsområdet, att avtal i ämnet ingås.
Riksdagens medgivande till avtalet bör enligt inspektionens mening inhämtas.
Härutöver anför inspektionen följande.
Krigsförsäkringsnämndens yrkande omfattar icke blott civilrisker utan
även krigsrisker i maskinförsäkring. Nämndens argumentation hänför sig
emellertid blott till civilriskområdet. Försäkringsbolagens maskinförsäkringar
innehåller friskrivningsklausul avseende krigsskador. Ett införande
av försäkringsskydd enligt lagen om statlig krigsförsäkring för krigsskador
å maskiner skulle enligt försäkringsinspektionens uppfattning innefatta ett
långtgående avsteg från grundtankarna bakom lagen om ersättning för krigsskada
å egendom'', vilken lag nu reglerar ersättningsrätten för krigsskador
å maskiner. I ärendet har icke förebragts något material som motiverar alt
krigsskador fallande inom maskinförsäkringsområdet behandlas på annat
sätt än krigsskador inom brandförsäkringsområdet.
I likhet med försäkringsinspektionen anser statens krigsskadenämnd att
anledning saknas att behandla maskinförsäkring annorlunda än brandförsäkring
och att den statliga krigsförsäkringen således i bägge fallen bör avse
skydd enbart mot civilrisker. Ersättningsrätten i fråga om krigsskador å
maskiner bör enligt krigsskadenämndens mening i likhet med vad som gäller
för brandförsäkring också fortsättningsvis regleras genom krigsskadelagen.
Krigsförsäkringsnämndens förslag avseende trafik- och ansvarig
-
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
hetstör säkring tillstyrkes av Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap finner det från beredskapssynpunkt
välbetänkt att möjligheter tillskapas för krigsförsäkringsnämnden
att träffa erforderliga avtal rörande krigsrisker i förevarande
försäkringsgrenar. Försäkringsinspektionen tillstyrker, att krigsförsäkringslagen
ändras så att det blir möjligt för krigsförsäkringsnämnden att meddela
återförsäkring av trafik- och ansvarighetsförsäkring. Inspektionen tillstyrker
likaledes att krigsutbrottsavtal träffas avseende dylik återförsäkring
och påpekar att avtalen förutsätter riksdagens medgivande. För trafikförsäkringens
del saknas enligt försäkringsinspektionens uppfattning anledning
att göra någon distinktion mellan krigsskador och civilskador. Inspektionen
erinrar i detta sammanhang därom att bilansvarighetslagen och trafikförsäkringslagen
icke innehåller några specialregler rörande sådana trafikskador,
som kan sättas i samband med krigshandlingar, och att vid tillkomsten
av 1959 års lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
vid krig in. m. tanken att införa en krigsklausul i trafikförsäkring
avvisades. I fråga om ansvarighetsförsäkringen uttalar inspektionen, att lagändringen
och riksdagsmedgivandet torde böra givas ett sådant innehåll,
att krigsutbrottsavtal rörande återförsäkring av ansvarighetsförsäkring kan,
där så finnes ändamålsenligt, täcka såväl ersättningsskyldighet för civilskador
som — i den utsträckning dylikt kan bli aktuellt — ersättningsskyldighet
avseende skador som är en följd av krigshandling.
Departementschefen
Gällande lag om statlig krigsförsäkring tillkom under fjolåret och innefattar
en i huvudsak redaktionell modernisering av 1939 års lag i ämnet. I
enlighet med vad som angavs i propositionen rörande den nya lagen har av
beredskapsskäl efter lagens utfärdande en särskild krigsförsäkringsnämnd
tillsatts, vilken fått i uppdrag att vidtaga förberedelser för lagens tillämpning
samt att omhänderha den försäkringsverksamhet, som med stöd av 2
och 4 §§ i lagen kan komma att bedrivas av staten.
Vid det igångsatta planeringsarbetet har krigsförsäkringsnämnden funnit,
att det från beredskapssynpunkt skulle vara av värde att på ett antal
områden beredskapsavtal såvitt möjligt träffas rörande statens inträdande
såsom försäkringsgivare i vissa på förhand bestämda situationer. Ett dylikt
krigsutbrottsavtal finnes sedan 1946 på sjötransportområdet. Avtalet innebär
i huvudsak att staten vid utbrott av ett krig, som är ägnat att i väsentlig
grad beröra svensk handel och sjöfart, automatiskt övertager alla av berörda
försäkringsanstalter dessförinnan direkt eller indirekt tecknade, ej avlupna
krigsförsäkringar å svenska aliment (försäkringsbara intressen i fråga om
fartyg, laster och frakter).
Krigsförsäkringsnämnden har i skrivelse till Kungl. Maj :t anhållit om
bemyndigande att vidtaga ändringar i 1946 års krigsutbrottsavtal, att komplettera
avtalet med särskilda klausuler beträffande flygkaskorisker, ny
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
byggnadsrisker på varv samt lufttransport-, landtransport- och lagerrisker
ävensom alt teckna erforderliga återförsäkringsavtal rörande civilrisker i
alla grenar av transportförsäkring och i brandförsäkring,
den hemställt om sådan ändring av lagen om statlig krigsförsäkring att staten
kan meddela direkt motorfordonsförsäkring samt återförsäkring av såväl
sådan försäkring som maskinförsäkring, trafikförsäkring och ansvarighetsförsäkring.
Nämnden åsyftar att träffa erforderliga bcredskapsa\ tal på
de av lagändringen berörda försäkringsområdena.
I remissyttrandena över krigsförsäkringsnämndens framställning har
nämndens förslag i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast
på några punkter har från en del håll vissa erinringar gjorts eller behov av
vissa kompletterande överväganden m. m. påtalats.
Jämlikt lagen om statlig krigsförsäkring äger staten vid krig, krigsfara
eller utomordentliga, av krig föranledda förhållanden meddela vissa slag av
direktförsäkring och återförsäkring. En dylik medverkan från statens sida
på försäkringsområdet har bedömts vara en oundgänglig förutsättning för
tryggandet av folkförsörjningen och näringslivets nödiga fortgång i krigssituationer
som allvarligt berör vårt land. Från beredskapssynpunkt framstår
det såsom angeläget att den statliga krigsförsäkringsverksamheten icke
improviseras utan väl förberedes. Staten bör ha möjlighet att på områden,
som är av särskild betydelse för folkförsörjningen och näringslivet, automatiskt
inträda såsom direktförsäkringsgivare eller återförsäkiingsgivaie i
vissa på förhand bestämda lägen, vilka kan bedömas vara sådana att en statlig
medverkan är nödvändig. Härigenom erhålles i görligaste mån garantier
för att icke plötsligt inträdande krigssituationer medför försäkringsavbrott
på dessa områden. För att skapa en dylik god ekonomisk försvarsberedskap
synes det erforderligt att fortsätta på den väg, som år 1946 beträddes genom
upprättandet av krigsutbrottsavtalet på sjöförsäkringsområdet. Jag förordar
därför att avtal av ifrågavarande typ ingås i den ytterligare utsträckning som
betingas från beredskapssynpunkt. I likhet med vad som skedde i samband
med 1946 års krigsutbrottsavtal torde riksdagens medgivande att ingå de nya
beredskapsavtalen böra inhämtas.
Avtal varigenom staten åtager sig att i vissa krigssituationer automatiskt
inträda såsom direktförsäkringsgivare eller återförsäkringsgivare synes mig
böra kunna träffas icke blott på det område, som beröres av 1946 års avtal,
utan beträffande alla slag av försäkring, varom förmäles i första stycket
av 2 § krigsförsäkringslagen i dess nuvarande lydelse. EU bemyndigande
av denna omfattning för krigsförsäkringsnämnden att ingå krigsutbrottsavtal
tillgodoser nämndens önskemål rörande möjligheter att ingå avtal beträffande
flygkaskorisker samt lufttransport-, landtransport- och lagerrisker
Ett sådant bemyndigande torde även täcka nybyggnadsrisker på varv,
vilka i detta sammanhang får anses omfattade av transportförsäkring. Komplettering
av gällande krigsutbrottsavtal till att omfatta även nybyggnader
på svenska varv synes motiverad bl. a. av det naturliga sambandet mellan
försäkring av fartyg och försäkring av fartvgsnybyggnader. Eu sådan ut
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1961
vidgning av krigsförsäkringsskyddet har även betydelse från heredskapssynpunkt.
Jag vill därför förorda att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens godkännande
av att nämnden bemyndigas att ingå krigsutbrottsavtal för de föreslagna
försäkringsområdena.
Det är ett viktigt allmänt intresse att vid utbrott av krig, som medför avbrott
av reassuransförbindelserna med utlandet, sådana risktoppar i civil
transportförsäkring och brandförsäkring, som icke kan täckas i samverkan
mellan de svenska försäkringsbolagen, kan återförsäkras hos staten. Krigsförsäkringslagen
medger därför att staten meddelar återförsäkring på ifrågavarande
områden. För den ekonomiska försvarsberedskapen är det av
vikt att staten i angivna krigssituationer automatiskt inträder såsom återförsäkringsgivare
beträffande toppriskerna. Jag hemställer därför att Kungl.
Maj :t inhämtar riksdagens godkännande av att krigsförsäkringsnämnden
bemyndigas att träffa krigsutbrottsavtal jämväl om sådant övertagande av
återförsäkringsansvar.
Försäkring av motorfordon räknas enligt praxis icke till transportförsäkring.
Krigsförsäkringsnämnden har emellertid med tanke på den svenska
lastbilstrafiken på utlandet föreslagit, att krigsförsäkringslagen skall ändras
så att motorfordonsförsäkring föres in under lagen och att därefter såvitt
möjligt beredskapsavtal träffas. Med hänsyn till den växande betydelse
såsom transportmedel, som motorfordonen fått, förordar jag att i första
stycket av 2 § lagen om statlig krigsförsäkring motorfordonsförsäkring
upptages vid sidan av transportförsäkring. Med en sådan ändring och oförändrad
lydelse av stadgandet i andra stycket av samma paragraf rörande
återförsäkring av försäkring, varom i första stycket förmäles, öppnas möjlighet
för staten att under krig, krigsfara eller utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden meddela direktförsäkring och återförsäkring av
motorfordonsförsäkring mot sådan risk som nämnes i första stycket av 2 §
krigsförsäkringslagen. Något behov av att låta lagen omfatta motorfordonsförsäkring
i övrigt synes icke föreligga.
Av beredskapsskäl bör även möjlighet finnas att träfta avtal varigenom
staten åtager sig att i vissa krigssituationer automatiskt inträda såsom direktförsäkringsgivare
eller återförsäkringsgivare i fråga om försäkring mot
risk som nyss sagts av lastbilar i utlandstrafik. I den mån det finnes ändamålsenligt
bör avtal i ämnet kunna utformas så, att statens riskåtagande
täcker icke blott skador, som inträffar i utlandet, utan även skador, som här
i riket drabbar lastbil under färd från utlandet till ort inom Sverige eller i
motsatt riktning. Jag är icke beredd att nu taga ställning till frågan huruvida
sådant krigsutbrottsavtal i större eller mindre utsträckning bör omfatta
jämväl bilar, som utför transporter allenast inom Sverige. Denna fråga
torde böra utredas av krigsförsäkringsnämnden i samråd med bl. a. krigsskadenämnden.
Därest i framtiden efter en dylik utredning det skulle befinnas
vara skäl att binda staten genom ett krigsutbrottsavtal beträffande
bilar i inrikestrafik, torde frågan härom få särskilt underställas riksdagen.
Den nu förordade utvidgningen av den statliga krigsförsäkringen ger an
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
ledning till en ändring av 3 § 2 mom. lagen den 5 december 1958 om ersättning
för krigsskada å egendom. Sistnämnda lagrum innehåller, såsom förut
nämnts, att lagen om ersättning för krigsskada å egendom icke äger tilllämpning
i fråga om fartyg, luftfartyg eller annan egendom i fall, då
transportförsäkring mot krigsrisk kan erhållas jämlikt krigsförsäkringslagen
och med stöd därav meddelade bestämmelser. Lagrummet torde böra
ändras så, att förutom transportförsäkring mot krigsrisk även motorfordonsförsäkring
mot krigsrisk inbegripes. Enklast synes detta kunna ske genom
att det snävare begreppet transportförsäkring mot krigsrisk utbytes
mot det vidare begreppet försäkring mot krigsrisk. Lagrummet torde samtidigt
böra redaktionellt jämkas med hänsyn till att den nya lagen om statlig
krigsförsäkring tillkommit efter det krigsskadeersättningslagen utfärdats.
Av krigsförsäkringsnämndens framställning och remissutlåtandena däröver
framgår att de svenska försäkringsbolagens behov av möjligheter att
erhålla återförsäkring hos staten icke är begränsat till de försäkringsformer
som angivits i det föregående. Ett motsvarande behov föreligger såvitt angår
maskinförsäkring, trafikförsäkring och ansvarighetsförsäkring. I dessa
tre grenar föreligger det i större eller mindre utsträckning topprisker, som
de svenska försäkringsbolagen icke har kapacitet att täcka själva utan som
i normala fall täckes genom återförsäkring hos utländska försäkringsbolag.
Då det måste betecknas såsom ett samhällsintresse att i händelse av
krig, krigsfara eller utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, som
medför att det utländska återförsäkringsskyddet bortfaller, de svenska försäkringsbolagen
icke ställes utan nödig reassurans, vill jag tillstyrka att
lagen om statlig krigsförsäkring ändras så, att staten må åt svenskt försäkringsbolag
eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring
jämväl av maskinförsäkring, trafikförsäkring och ansvarighetsförsäkring.
För ändamålet torde ifrågavarande tre försäkringsformer böra tilläggas efter
brandförsäkring i 2 § andra stycket krigsförsäkringslagen. I anledning
av vad försäkringsinspektionen och statens krigsskadenämnd anfört
rörande uteslutande av krigsskador inom maskinförsäkring vill jag uttala,
att jag förutsätter att den statliga återförsäkringen av maskinförsäkring
icke kommer att avse sådana maskinskador, vilka omfattas av det statliga
krigsskadeskyddet. Krigsskador fallande inom maskinförsäkringsområdet
synes härutinnan böra behandlas på samma sätt som krigsskador inom
brandförsäkringsområdet.
Av beredskapsskäl förordar jag vidare att jämväl i fråga om maskinförsäkring,
trafikförsäkring och ansvarighetsförsäkring inhämtas riksdagens
medgivande till bemyndigande för krigsförsäkringsnämnden att träffa krigsutbrottsavtal
av innehåll att i angivna krigssituationer staten automatiskt
inträder såsom återförsäkringsgivare beträffande i avtalen angivna topprisker.
Det närmare innehållet och den närmare konstruktionen av de krigsutbrottsavtal,
som kan komma att träffas i enlighet med vad jag i det föregå
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
ende förordat, torde få göras beroende av förhållandena på varje särskilt
område och av vad som vid den fortsatta beredskapsplaneringen finnes ändamålsenligt.
För samtliga ifrågavarande avtals del torde dock böra gälla,
att statens krigsförsäkringsnämnd efter Kungl. Maj :ts bemyndigande såsom
förhandlande part ingår avtalen under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande.
Även ändring i sådant avtal bör bero av Kungl. Maj :ts godkännande.
Beträffande avtalens utformning kan jag i stort sett ansluta mig till de
av försäkringsinspektionen anförda synpunkterna. Avtalen bör sålunda i huvudsak
begränsas till att innehålla de grundläggande bestämmelserna rörande
statens inträdande såsom direkt- eller återförsäkringsgivare. De bör
icke belastas med närmare tekniska bestämmelser beträffande försäkringsvillkor,
anmälningar av olika slag in. m. Härutinnan torde i avtalen lämpligen
böra hänvisas till särskilda kompletterande överenskommelser mellan
krigsförsäkringsnämnden och vederbörande avtalspart. Statens inträdande
såsom försäkringsgivare torde i avtalen böra göras beroende av utbrott av
krig som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv. Det bör ankomma
på krigsförsäkringsnämnden att med uppmärksamhet följa förhållandena
pä de olika försäkringsområdena och att, därest ändrade förhållanden
inträder, taga initiativ till erforderliga ändringar i avtalen. Nu anförda
synpunkter rörande avtalsutformningen torde, därest riksdagen icke har något
att erinra däremot, böra gälla jämväl vid en modernisering av det nu
gällande krigsutbrottsavtalet på sjöförsäkringsområdet. Synpunkterna synes
även böra vara vägledande därest — i enlighet med riksdagens medgivande
1946 — avtal skulle komma att träffas beträffande återförsäkring av försäkring
för olycksfall som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat
transportmedel tjänstgörande person.
I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet upprättats förslag
till
1) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om
statlig krigsförsäkring samt
2) lag om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. lagen den 5 december 1958 (nr
566) om ersättning för krigsskada å egendom.
Förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet (Bilagor A och B)1.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Jan Palm
1 Bilagorna, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1961
23
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 juni
1961
Närvarande:
justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,
Bomgren.
Enligt lagrådet den 12 juni 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 5
maj 1961, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 februari 1960 om statlig
krigsförsäkring och lag om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. lagen den 5
december 1958 om ersättning för krigsskada å egendom.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen L. Vogel.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Bo Santesson
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1961
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 september 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, lagrådets den 22 juni
1961 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 5 maj 1961 remitterade förslagen
till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 februari 1960 (nr 22)
om statlig krigsförsäkring och lag om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. lagen
den 5 december 1958 (nr 566) om ersättning för krigsskada å egendom.
Med förinälan att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
dels jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga desamma,
dels föreslå riksdagen att medgiva att statens krigsförsäkringsnämnd bemyndigas
alt ingå avtal därom att staten i den utsträckning som angives i
statsrådsprotokollet den 5 maj 1961 automatiskt inträder såsom direktförsäkringsgivare
eller återförsäkringsgivare vid eventuellt utbrott av ett krig
som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils van der Heeg
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610528
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1961:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 26 februari 1960 a1 i texten