Sök i Ratio Lex

Med förslag angående organisationen för handläggning av frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade länder

1961-09-15 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:174, Med förslag angående organisationen för handläggning av frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade länder

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1961

1

Nr 174

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag angående

organisationen för handläggning av frågor om tekniskt

bistånd till underutvecklade länder; given Stockholms

slott den 15 september 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av betänkande om Den svenska utvecklingshjälpens administration

(SOU 1961: 22), avgivet av Administrationsutredningen för biståndet

till utvecklingsländerna, föreslås i propositionen inrättande av ett nytt

organ, kallat Nämnden för internationellt bistånd, som skall ha till uppgift

att vara planerings- och samordningsorgan för frågor, som berör det officiella

tekniska biståndet till underutvecklade länder och som av statsmakterna

överlämnas till dess handläggning. Det föreslås att det nya administrationsorganet

skall inrättas från och med den 1 januari 1962.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 174

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 september 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lindström fråga om organisationen för handläggning av frågor om

tekniskt bistånd till underutvecklade länder samt anför därvid följande.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 maj 1960 tillkallades

professorn Sune Carlson, ordförande, dåvarande riksdagsledamoten direktören

Nils Agerberg, riksdagsledamoten fröken Astrid Bergegren, riksdagsledamoten

lantbrukaren Thorbjörn Fälldin, dåvarande riksdagsledamoten

disponenten Sigfrid Löfgren samt kanslidirektören Carl Murray såsom sakkunniga

för att verkställa utredning och avge förslag angående organisationen

i Sverige för handläggning av frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade

länder och möjligheterna av en förstärkning av de personella resurserna

för biståndsverksamheten.

Utredningsmännen, som antog benämningen Administrationsutredningen

för biståndet till utvecklingsländerna, avgav den 29 mars 1961 ett första

betäkande, benämnt Den svenska utvecklingshjälpens administration (SOU

1961: 22). Det material, som redovisas i detta betänkande avser utvecklingshjälpens

organisatoriska och administrativa problem. De sakkunniga har

haft till huvuduppgift att uppdraga riktlinjer för hur en effektiv administration

bör utformas och fungera. De har sålunda koncentrerat sig på biståndsverksamhetens

rent administrativa sida, analyserat de brister som hittills

vidlådit denna och därefter uppställt de krav som organisationsapparaten

bör kunna uppfylla.

I utredningens andra betänkande, tillika slutbetänkande, (SOU 1961: 50)

behandlas rekryteringen av svenska fackmän för tjänstgöring i lijälpprojekt

utomlands samt mottagningen och placeringen i Sverige av stipendiater

från de underutvecklade länderna m. m.

över utredningens första betänkande har yttranden avgivis av nämnden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1961

3

för internationella expert- och stipendieärenden, delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet, nämnden för internationella hälsovårdsärenden,

statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, svenska UNESCO-rådet,

svenska FAO-kommittén, kommerskollegium, statens lönenämnd,

Sveriges riksbank, exportkreditnämnden, Svenska institutet för kulturellt

utbyte med utlandet, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges

akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska

arbetsgivareföreningen, Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd,

Kooperativa förbundet, Svenska FN-förbundet, Svenska missionsrådet, svenska

UNICEF-kommittén samt Sveriges förenade studentkårer. Vidare har kommerskollegium

överlämnat till kollegium inkomna yttranden från Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Smålands och Blekinge

handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Gotlands handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands

län, handelskammaren i Karlstad, handelskammaren i Gefle och Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare samt från Sveriges grossistförbund.

Sammanlagt har alltså 38 myndigheter eller organisationer yttrat

sig över betänkandet. Av dessa har tre, exportföreningen, industriförbundet

och arbetsgivareföreningen, avgivit gemensamt yttrande.

Över utredningens andra betänkande har i stort sett samma myndigheter

och organisationer beretts tillfälle att yttra sig. Dessutom har vardera

Svenska journalistförbundet och delegationen för humanitärt bistånd inom

beredningen för internationella biståndsfrågor inkommit med skrivelser i

anknytning till vissa punkter i administrationsutredningens förslag.

Utvecklingshjälpens administrativa uppgifter

De sakkunniga beskriver inledningsvis i sitt första betänkande de administrativa

skillnaderna mellan den multilaterala biståndsverksamheten, där gåvo-

och lånehjälp från många länder kanaliseras genom internationella organ,

och den bilaterala hjälpen, som ges direkt av ett land till ett annat. De olika

samordningsproblemen härvidlag, som måste lösas av svenska myndigheter,

berörs från administrativa aspekter.

Den multilaterala biståndsverksamheten administreras i princip av FN

och dess fackorgan. Vissa av dessa organ har egna självständiga biståndsprogram,

finansierade från deras egen budget — detta gäller främst den finansiella

hjälpen från Världsbanken och IDA, men också eu del av den tekniska

hjälp som ges av FN, WHO och UNESCO. Den största delen av det tekniska

biståndet från FN:s fackorgan finansieras emellertid genom EPTA och Särskilda

fonden, men även i dessa fall är det fackorganen som ombesörjer en

stor del av hjälpverksamhetens fältorganisation. De olika fackorganen och

deras sekretariat har visat en benägenhet att slå vakt om sin autonomi i res
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 174 år 1961

pektive verksamheter, vilket mången gång försvårat en rationell planläggning

från de centrala instanserna inom Förenta Nationerna. Den multilaterala biståndsverksamhetens

administration inom FN och dess fackorgan har därför

ofta kritiserats och enligt de sakkunnigas mening delvis med rätta. Att

utforma en enhetlig politik, att konsekvent driva denna inom samtliga organisationer

samt att få andra stater att stödja den är, menar kommittén, den

viktigaste men också den svåraste administrativa uppgiften för Sverige på

det multilaterala hjälpområdet.

Av de uppgifter i samband med den multilaterala hjälpen, som åvilar

Sverige som medlemsland i FN, är det endast två som — förutom medelsutbetalningen

— kan fullföljas inom landet, nämligen rekryteringen av experter

och placeringen av stipendiater. De sakkunniga erinrar om dessa.

Expertrekryterigen består uti att finna och utvälja lämpliga kandidater,

som uppfyller de av FN-organen angivna kvalifikationerna, att hjälpa vederbörande

att bli friställda för uppdraget, därest de skulle bli antagna därtill,

samt att såvitt möjligt förbereda dem för deras tjänst i utlandet. Om den

svenska myndighet, som utgör kontaktorgan med vederbörande FN-organisation,

kan finna kandidater inom sin egen förvaltning, är de administrativa

problemen relativt enkla. Detta gäller i stort sett för luftfartsstyrelsens,

meteorologiska och hydrologiska institutets och telestyrelsens rekrytering

av experter för respektive ICAO, WMO och ITU. Om man däremot måste

på arbetsmarknaden konkurrera om kandidater, som är eftersökta för

andra svenska eller internationella arbelsuppdrag, blir rekryteringen betydligt

svårare.

De administrativa uppgifterna i samband med stipendiatmottagningen består

främst i att upprätta studieprogram. Dessa måste sedan noga följas

och man måste kontrollera, att vederbörande verkligen får det utbyte av

de svenska studierna, som han, respektive hans hemland förväntar sig.

Stipendiatmottagningen har även en mer personlig eller kurativ sida. Stipendiaten

behöver hjälp med anskaffandet av bostad och kläder, kontakter med

andra stipendiater, planering av fritiden.

De sakkunniga framhåller även att informations- och upplysningsverksamhet

är nödvändig för att underlätta dels den framtida rekryteringen av

experter, dels placeringen av stipendiater.

Den bilaterala biståndsverksamheten bedrives mellan två länder utan något

internationellt organ som mellanled. Detta innebär, att de administrativa

uppgifter, som inom det multilaterala biståndsprogrammet omhänderhas av

FN:s fackorgan, i detta fall ankommer på svenska myndigheter. Riktlinjerna

för verksamheten och fördelningen av anslagen besläms av regeringen

och riksdagen, och den direkta utformningen av de enskilda projekten sker

efter direkta förhandlingar mellan Sverige och vederbörande mottagarland.

Urvalet av experter och stipendiater sker likaledes på tvåpartsbas. Det tekniska,

administrativa och ekonomiska ansvaret för projektens genomförande

liksom kontrollen därav åvilar också de svenska myndigheterna. Antalet

beslut, som måste fattas, blir därför flera gånger större än beträffande den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

5

multilaterala hjälpen, och många av dessa beslut måste fattas snabbt.

För att bli så effektiv som möjligt bör den bilaterala hjälpen till ett underutvecklat

land samordnas — där så kan ske — med den multilaterala och

helst även med den bilaterala hjälp, som landet i fråga erhåller från andra

länder.

Även beträffande den bilaterala hjälpen förekommer det helt naturligt vissa

informations- och upplysningsuppgifter. Särskilt gäller detta, när biståndsprogrammet

finansieras genom insamlingar från allmänheten. Upplysningsverksamheten

riktar sig därvid till andra kategorier än när avsikten

är att väcka intresse för rekryteringen av experter och placeringen av stipendiater.

Som administrativa uppgifter i detta sammanhang nämner de sakkunniga

en samordning mellan å ena sidan multilaterala och bilaterala biståndsinsatser

och å andra sidan de kommersiella insatser, som vårt land gör i underutvecklade

länder, och de andra ställningstaganden och åtgärder i FN,

GATT, OECD m. fl. organ, som berör dessa länder. De sakkunniga framhåller,

att det inte bara är inom de olika FN-organen, som Sverige behöver

driva en enhetlig och målmedveten politik när det gäller de underutvecklade

länderna, utan hänsynen till dessa måste återspeglas även i utformningen

av Sveriges handelspolitik, reglerna för exportkreditgivningen, vaJutaregleringen

etc.

Planerings- och samordningsuppgifterna är, uttalar de sakkunniga, en

av utvecklingshjälpens mest komplicerade men också mest trängande administrativa

problem.

Den nuvarande organisationen

Svårigheterna i handläggningen av den nuvarande svenska biståndsverksamheten

sammanhänger enligt de sakkunnigas uppfattning främst därmed

att verksamheten är splittrad på en mängd organ. Denna splittring

har uppkommit som en återspegling av biståndsverksamhetens organisation

på det internationella planet. De olika FN-organ, som handlägger bl. a. biståndsfrågor

av skilda slag, har vanligen speciella kontaktorgan inom den

svenska förvaltningen och av dessa har många tillskapats för i första hand

andra ändamål. De sakkunniga illustrerar detta med en kortfattad översikt

över de olika svenska nämnder och kommittéer, som handlägger biståndsfrågor,

men understryker att framställningen inte gör anspråk på fullständighet.

Såsom exempel på statliga eller halvstatliga sådana organ

redogör de sakkunniga för tretton myndigheter eller institutioner:

Utrikesdepartementet, som utgör kontaktorgan närmast för FN och IAEA,

svarar rent allmänt för den politiska bedömningen av bislåndsfrågor, utarbetar

i allmänhet instruktionerna för svenska delegater i internationella

organ, samordnar dessas arbete och distribuerar rapporter. Den bilaterala

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

biståndsverksamheten och FN:s biståndsprogram faller därvid på departementets

politiska avdelning, under det att frågor om underutvecklade länder,

som kommer upp i OECD, EPA, GATT m. m., hänförs till handelsavdelningens

första och andra byråer. Handelsavdelningens tredje byrå svarar

för stipendiater på atomområdet och för ECE, ECAFE och ECLA.

Svenska institutet svarar inom ramen för sitt ordinarie program för omhändertagande

av stipendiater, som kommer till Sverige på (i regel reciproka)

stipendier, vartill medel anvisas över åttonde huvudtiteln, och för en allmän

upplysning om Sverige. Inom avdelningen för tekniskt bistånd ombesörj

es främst expertrekrytering och stipendiatmottagning för vissa FN-organ

och för det amerikanska tredje-land-programmet.

Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd har till sitt förfogande ett

sekretariat, vilket har samma chef som Svenska institutets avdelning för

tekniskt bistånd och lokalgemenskap med denna. Dess uppgifter avser den

centrala planeringen, ledningen och kontrollen av de bilaterala projekten —

hittills i Etiopien, Pakistan och Ceylon —, anordnandet av kursverksamheten

i Sverige och den förberedande handläggningen av den fristående bilaterala

stipendieverksamheten, till vilken medel beviljas över tredje huvudtiteln.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet är svenskt

kontaktorgan för ILO. Dess sekreterare svarar, i samråd med Svenska institutet,

för mottagningen av ILO-stipendiater, som kommer till Sverige.

Nämnden för internationella hälsovårdsärenden är världshälsoorganisationens

kontaktorgan och väljer ut svenska WHO-experter, föreslår svenskar

till WHO-stipendier och tar hand om WHO-stipendiater, som kommer hit.

Svenska UNESCO-rådet har huvudsakligen förmedlande uppgifter, föreslår

deltagande i konferenser etc., under det att expertrekrytering och stipendiatmottagning

inom UNESCO:s område i princip ligger hos Svenska institutet.

Svenska FAO-kommittén är kontaktorgan för FAO och har till uppgift att

bl. a. rekrytera experter och ta emot stipendiater.

Svenska UNICEF-kommittén är remissorgan för UNICEF-ärenden, förbereder

de svenska ärendena till UNICEF:s styrelsemöten, bedriver upplysningsverksamhet,

rekryterar personal för UNICEF :s sekretariat och fältprojekt

m. m.

Luftfartsstyrelsen är svenskt kontaktorgan för ICAO och svarar, i samråd

med Svenska institutet, för expert- och stipendiatfrågor på civilluftfartens

område.

Sveriges meteorologiska och hgdrologiska institut svarar, likaledes i samråd

med Svenska institutet, för expertrekrytering och stipendiatmottagning

på meteorologins område, i egenskap av kontaktorgan för WMO. Vid sidan

härav har flygvapnet skickat meteorologexperter till Etiopien.

Telestyrelsen, som är kontaktorgan för ITU, har i denna egenskap till

uppgift att svara för expertrekrytering på teleområdet och i samråd med

Svenska institutet för mottagning av stipendiater. Därjämte har svenska

teletekniker hjälpt till att bygga upp Etiopiens televäsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 17b år 1961

Sveriges riksbank fungerar, tillsammans med finansdepartementet, som

Sveriges förbindelseorgan med IBRD, IMF, 1FC och IDA. Banken har därutöver

på bilateral basis lämnat experthjälp till Sudan.

De sakkunniga har även pekat på ett antal privata organisationer,

som är engagerade i biståndsverksamhet.

Missionen, som ombesörjes av en rad fristående men delvis samarbetande

samfund, har under många decennier drivit skolor och andra utbildningsanstalter

i de underutvecklade länderna. På hälso- och sjukvårdsområdet svarar

missionen för ett stort antal sjukhus och kliniker. Dess insamlingsverksamhet

är betydande.

Kooperativa förbundet finansierar med insamlingsmedel en kooperativ

skola i Indien och förbereder, tillsammans med Sveriges lantbruksförbund,

ett seminarium i kooperation för stipendiater från de underutvecklade länderna.

Sveriges lantbruksförbund tar emot studiebesökande, som vill studera den

svenska jordbrukskooperationen etc., och från sitt konsultföretag LBF skickar

det ut lantbruksexperter på kommersiell basis till bl. a. underutvecklade

länder.

Landsorganisationen i Sverige lämnar stöd till skolor i Uganda och Indien,

bidrar till uppbyggandet av fackföreningar, tar emot studiebesök och har

ställt en expert till förfogande för att utbilda fackföreningsledare i Östafrika.

Sveriges förenade studentkårer har genom insamlingar och med hjälp av

statliga bidrag berett möjlighet för stipendiater att studera i Sverige, en

verksamhet som även bedrives av Sveriges ungdomsorganisationers landsråd.

Näringslivets insats när det gäller teknisk utbildning i de underutvecklade

länderna har de sakkunniga inte kunnat fastställa statistiskt. Flera exportföretag

har upprättat särskilda yrkesskolor eller anordnar kurser i de länder

där de har dotterföretag, och en ström av tekniker kommer varje år till

Sverige för utbildning på moderbolagens kontor, laboratorier och fabriker.

Entreprenadföretagen, som bygger dammar, broar, sjukhus o. s. v. i underutvecklade

länder, inkluderar däri en omfattande utbildningsverksamhet. I arbetet

medverkar även Svenska arbetsgivareföreningen.

Svenska industrins praktiknämnd ordnar årligen 900 korttidsplatser inom

den svenska industrin för utländska praktikanter, även från underutvecklade

länder.

Den slutliga samordningen av de svenska officiella insatserna för

de underutvecklade länderna åvilar givetvis Kungl. Maj.t.

För att slå till regeringens förfogande som ett rådgivande organ rörande

biståndsfrågor av principiell karaktär tillsattes i februari 1961 en särskild

beredning, Beredningen för internationella biståndsfrågor. Denna utgör en

diskussionsgrupp på hög nivå, där man under informella överläggningar penetrerar

utlandshjälpens problematik och innehåll.

Nämnden för internationella expert- och stipendieärenden är sedan gam
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

malt en av Kungl. Maj :t tillsatt rådgivande och samordnande kommitté för

FN :s och dess fackorgans verksamhet på det tekniska biståndsområdet. I

nämndens uppgifter ingår att avge utlåtanden och rekommendationer rörande

olika frågor inom den multilaterala biståndsverksamheten och att

främja rekryteringen av experter och stipendiatmottagningen.

Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd, som administrerar den

bilaterala hjälpen, har visserligen inga formella samordningsuppgifter men

tjänstgör som en naturlig träffpunkt för dem som är engagerade i eller intresserade

av olika biståndsuppgifter. Den representerar 44 olika organisationer.

Kungl. Maj :t utser fyra av styrelsens ledamöter, däribland ordföranden.

Svenska institutet, vars avdelning för tekniskt bistånd i viss mån

tjänstgör som sekretariat för såväl nämnden för internationella expert- och

stipendieärenden som Centralkommittén, har i samordningshänseende en i

någon mån likartad ställning.

När de sakkunniga summerar sina iakttagelser beträffande den nuvarande

administrationen av biståndsärenden, påvisar de vissa brister, som blivit

en följd av den oenhetliga och splittrade administrationsapparaten.

De nya arbetsuppgifter, som biståndsverksamheten på sistone medfört för

olika myndigheter och institutioner, har ofta måst angripas utan någon

förstärkning av de personella resurserna. Inte ens inom Svenska institutets

avdelning för tekniskt bistånd eller inom Centralkommitténs sekretariat har

man kunnat avdela en tjänsteman, som helt kunnat ägna sig åt planering av

biståndsverksamheten, utan den disponibla personalen där och annorstädes

har varit belastad med löpande rekryterings-, stipendiat- eller insamlingsärenden.

Denna avsaknad av lämplig personal, som kunnat kontinuerligt ägna

sig åt planerings-, samordnings- och kontrolluppgifter, har gjort att ogenomtänkta

idéer om biståndsprojekt tagits upp till diskussion inom olika instanser

och att önskemål och förslag om nya projekt har riktats än hit och

än dit. Därmed har en sakkunnig prövning av förslagens meriter och en

entydig avvägning mellan olika önskemål försvårats. De många kommittéerna,

beredningarna och nämnderna, som sysslar med svenska biståndsfrågor,

har därmed kommit att sakna det fasta underlag för sina bedömningar, som

utarbetade projektalternativ, kostnadskalkyler och en kontrollapparatur

skulle innebära och som är nödvändiga för ett effektivt arbete.

För det multilaterala biståndet har den splittrade svenska organisationen

medfört att Sverige icke kunnat bisträcka FN-organen med experlrekrytering

o. d. så effektivt som kunde ha varit möjligt.

De sakkunniga påpekar också att den nuvarande administrationsapparaten

icke är särskilt billig i drift. Om en beräkning gjordes av de verkliga

sammanträdeskostnaderna m. m. skulle man förmodligen komma fram till

mycket höga tal.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1961

9

Ett nytt centralt organ

Utredningen

Den nu befintliga administrativa apparaten för internationella hjälpärenden

är alltså splittrad på ett flertal myndigheter och institutioner och har

otillräckliga personella resurser för dessa arbetsuppgifter. De påtalade bristerna

är redan nu märkbara och kommer att bli ännu mer besvärande i den

mån det svenska biståndsprogrammet utökas. De sakkunniga föreslår därför

upprättandet av ett nytt centralt organ, förslagsvis benämnt Svenska utvecklingshjälpen

(SU). För detta namn talar, menar de sakkunniga, att det

är kort, att det utan omsvep säger vad saken gäller och att det går lätt att

översätta till de globala språken.

Vid sina ställningstaganden till det nya organets format och uppbyggnad

har de sakkunniga utgått från att den svenska insatsen för underutvecklade

länder kommer att öka väsentligt i framtiden, men att man i dag icke kan förutse

i vilken takt denna ökning kommer att ske. Detta gör att den nya organisationen

måste ha stor flexibilitet och anpassningsbarhet och måste kunna

utökas efter växande behov.

Utredningen utgår ifrån att finansieringen av den utvidgade biståndsverksamheten

måste ske så gott som uteslutande med statsmedel. Då det

alltså är fråga om att tillskapa en organisation, som främst skall förvalta

statsmedel, bör även administrationskostnaderna helt bäras av staten och arbetsuppgifterna

utföras av personal, som icke har dem bara som bisysslor

vid sidan av annat arbete.

Ökade samordningsproblem kan förutses: mellan statliga och privata insatser,

mellan multilaterala och bilaterala insatser samt mellan den svenska

hjälpen och bistånd från annat land. Det föreslagna nya organet måste därför

utformas så att det kan omhändertaga dessa olika samordningsuppgifter.

Även ett intimt samarbete med andra svenska myndigheter och institutioner

måste förutsättas, i första hand med utrikesdepartementet och Svenska institutet.

Vid bedömningen av vad den nya administrationsapparaten bör kosta bar

de sakkunniga utgått från summan av de statliga anslagen för budgetåren

1960/(31, respektive 1961/62 och räknat med att administrationskostnaderna

bör kunna begränsas till 5 å 6 procent av de belopp som utgör den totala

hjälpvolymen. Ett sådant procenttal som ledstjärna för relationen mellan biståndsverksamhetens

omfattning och administrationskostnaden anser de

sakkunniga lämpligt att räkna med även för framtiden.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har i det närmaste enhälligt uttalat sig till förmån för

att ett nytt centralt organ inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med det

framlagda förslaget för handläggningen av frågor rörande bistånd till de

underutvecklade länderna. Endast handelskammaren i Karlstad har icke

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 174 år 1961

kunnat ansluta sig till denna tanke utan förordar i stället att ifrågavarande

administrativa uppgifter anförtros åt en särskild avdelning inom utrikesdepartementet.

Från olika håll har dock uttryckts kritik över det namn på det föreslagna

organet, som de sakkunniga förordat. Delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet anser det önskvärt att man söker undvika att något

av orden »hjälp», »bistånd» eller »utveckling» ingår i organets namn.

Delegationen föreslår i stället att det kallas Nämnden för svenskt internationellt

samarbete (på engelska förslagsvis Swedish International Co-operation

Agency, SICA). Delegationen förklarar sig beredd att — för undvikande

av sammanblandning — ändra sitt eget namn till Svenska ILO-delegationen.

Svenska UNESCO-rådet, som anser att ordet »hjälp» ger en icke önskvärd

antydan om välgörenhet, föreslår namnen Svenska biståndsnämnden,

Svenska bisiåndsstyrelsen eller Svenska biståndstjänsten med tillägg av orden

»för utvecklingsländerna». Även Sveriges förenade studentkårer, Sveriges

grossistförbund och Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd ställer

sig tveksamma till namnet. Sistnämnda kommitté framhåller särskilt att

man bör finna ett namn, som mera betonar det tekniska biståndets natur av

samarbete än av hjälp.

De sakkunnigas uppfattning att administrationskostnaderna

bör beräknas till 5 å 6 procent av biståndsverksamhetens totala kostnadsbelopp

har väckt gensagor från vissa remissinstanser. Enligt statskontorets

uppfattning torde en höjning av bidragen till internationell hjälpverksamhet

icke medföra en procentuellt sett lika stor ökning av det administrativa

arbetet för vederbörande svenska organ. Det torde därför icke finnas anledning

att nu fastställa en dylik ram. Riksräkenskapsverket menar att den föreslagna

schablonmässiga beräkningen av kostnaderna för administrationsapparaten

icke kan godtagas såsom underlag för medelsanvisning, utan medelsbehovet

torde få bedömas efter vad som vid varje tidpunkt kan anses

skäligt. Statens organisationsnämnd förklarar sig icke kunna bedöma huruvida

den personalnumerär som föreslagits är lämpligt avpassad. Det förefaller

emellertid nämnden osäkert om personalbehovet är direkt proportionellt

mot verksamhetens ekonomiska omfattning. En förnyad undersökning

av personalbehovet torde därför behöva göras sedan den nya organisationen

fungerat någon tid.

Det nya organets befogenheter och arbetsuppgifter

Utredningen

Den nya organisationen är först och främst tänkt som ett centralt kontakt-,

informations-, planerings-, samordnings- och kontrollorgan för alla

frågor som berör den officiella svenska hjälpen till de underutvecklade länderna.

Organisationen skall sålunda ha till uppgift att hålla sig informerad

om vad som händer på biståndsområdet, att tillsammans med utrikesdeparte
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

mentet utarbeta direktiv för Sveriges delegater i olika internationella organ

och att över huvud taget verka för utformandet och genomförandet av en enhetlig

svensk biståndspolitik. För att kunna fullgöra dessa uppgifter bör den

nya organisationen så mycket som möjligt vara representerad i de delegationer,

som i FN och dess fackorgan företräder Sverige beträffande bistånds
frågor.

...

Organet hör bli helt ansvarigt för den löpande administrationen av den

bilaterala biståndsverksamheten och alltså övertaga de arbetsuppgifter, som

nu åvilar Centralkommitténs arbetsutskott, beredningsdelegation och sekrerariat,

nämnden för internationella expert- och stipendieärenden och svenska

UNICEF-kommittén samt, när detta befinnes lämpligt, beredningen for

internationella biståndsfrågor. Den nya organisationen bör därjämte få hand

om den löpande administrationen av den multilaterala biståndsverksamheten.

Hela den avdelning inom Svenska institutet, som handlägger tekniskhj

älp-ärenden för FN, UNESCO och ILO, kan därmed överföras till det nya

organet. Vissa speciella arbetsuppgifter inom det multilaterala biståndets

ram föreslås emellertid ligga utanför den föreslagna organisationen, nämligen

de hittillsvarande befogenheterna för telestyrelsen, luftfartsstyrelsen och

meteorologiska och hydrologiska institutet att, i dessas egenskap av kontaktorgan

med ITU, respektive ICAO och WMO, rekrytera experter eller placera

stipendiater så länge detta sker helt inom den egna förvaltningen. Samma

arrangemang föreslås beträffande nämnden för internationella hälsovåidsärenden,

som är kontaktorgan för WHO, i den utsträckning nämnden placerar

stipendiater på sjukhus eller kliniker eller rekryterar experter bland läkare

och sjuksköterskor. Alla andra arbetsuppgifter i samband med expertrekrytering

och stipendiatmottagning inom det tekniska biståndets ram föreslås

sålunda centraliserade till det nya organet. Den expert- och stipendiatverksamhet,

som hittills bedrivits av andra svenska kontaktorgan till internationella

organisationer, t. ex. FAO eller ILO, bör alltså överföras till det

föreslagna organet.

Då Svenska institutet bedriver en omfattande stipendiatverksamhet inom

ramen för sitt ordinarie kulturella utbyte med utlandet föreligger risk för

ett visst dubbelarbete mellan institutet och det nya organet, men detta kan

undvikas om en effektiv samordning sker av de båda institutionernas arbete.

Rent allmänt kommer det av de sakkunniga föreslagna organet att syssla

med hjälp till ekonomiskt underutvecklade länder, medan Svenska institutet

kommer att bibehålla de kulturella kontakterna med samtliga länder.

Någon klar gränsdragning mellan underutvecklade länder och övriga länder

kan och bör inte heller göras.

Remissyttrandena

Landsorganisationen i Sverige anser att utredningen har föga konkretiserat

det nya organets befogenheter och arbetsuppgifter. Utredningens

synpunkter på dessa frågor är mycket allmänna såväl faeträftande

administrationen av den bilaterala, respektive multilaterala hjälpverk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 17i år 1961

samheten som i fråga om samordningen mellan dessa två former av biståndsprogram.

Landsorganisationen förutsätter därför — inte minst med hänsyn

till kravet på att organet redan från början skall bli effektivt arbetande — att

befogenheterna och arbetsuppgifterna kommer att preciseras, innan verksamheten

igångsättes. Landsorganisationen anser vidare, att de sakkunniga

velat ge det nya organet alltför vittgående befogenheter beträffande utformningen

av den svenska biståndspolitiken i de internationella organen och

motsätter sig att det tillsammans med utrikesdepartementet skall utforma

direktiv för svenska delegationer och även självt vara representerat i dessa.

Landsorganisationen anser det visserligen självklart med en samordning

av de svenska insatserna på alla nivåer. Å andra sidan torde politiska bedömningar

principiellt inte höra hemma inom ett tjänstemannaorgan utan tillkomma

regering och riksdag. Det nya organets uppgifter, framhåller Landsorganisationen,

bör följaktligen väsentligen ligga på det förberedande, planerande

och verkställande planet. Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd

utgår ifrån att de politiska frågorna inom biståndsarbetet, såsom det

tekniska biståndets omfång och inriktning samt avvägningen mellan multilateral

och bilateral hjälp, även fortsättningsvis skall åvila statsmakterna.

Centralkommittén finner det i detta sammanhang lämpligt, att den erforderliga

kontakten mellan regeringen och det nya organet etableras i form

av föreskriven skyldighet att organets styrelseordförande eller chefstjänsteman

håller kontinuerliga föredragningar inför vederbörande statsråd. Kommittén

framhåller även vikten av att det nya organets arbetsuppgifter från

början definieras på ett sådant sätt att kompetenskonflikter undvikes. Även

kommerskollegium framhåller som sin mening, att de sakkunniga inte tillräckligt

klarlagt formerna för en samordning av de olika svenska insatserna

för de underutvecklade länderna — den egentliga hjälpverksamheten å ena

sidan och insatser i form av ökad import, kreditgivning etc. å andra sidan.

Dessa frågor synes böra bli föremål för ytterligare överväganden. Det torde

därvid få förutsättas, säger kollegium, att det föreslagna nya organet icke får

ansvar för hithörande mera allmänna avvägningsproblem. Nämnden för internationella

expert- och stipendieärenden noterar i sitt yttrande att de sakkunniga

synes förutsätta, att den svenska biståndspolitiken skall fastställas

av det nya organets styrelse. Nämnden anser det dock uppenbart, att de frågor,

som är av politisk och av för hela verksamheten central betydelse, exempelvis

anslagstrågor, fördelningen mellan olika biståndsvägar och verksamhetens

inriktning i stort, måste avgöras inom politiskt ansvariga instanser,

alltså av regering och riksdag. Styrelsens funktion måste vara att utarbeta

förslag och långtidsplaner, på vilka politiska beslut kan grundas. Vid fullföljandet

av statsmakternas beslut bör det nya organet emellertid ges en

hög grad av självständighet. Det är väsentligt att det åtnjuter hög auktoritet.

Bl. a. med hänsyn till kontakter med internationella organisationer och

enskilda länder bör det vara särskilt angeläget, att det nya organet får en

ställning jämförbar med de centrala ämbetsverkens och då närmast med de

verk, vilka har en representativ styrelse (t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen).

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1961

Även om utredningen icke tagit ställning till det nya organets status, anser

riksrukenskapsverket, att skäl talar för — särskilt organisationen av organets

ledning — att det ges en mera fristående ställning i likhet med exempelvis

Svenska institutet. Av samma uppfattning är Sveriges akademikers centralorganisation.

Frågan om upplösning av vissa institutioner ochöverförandet

av deras arbetsuppgifter på det nya organet diskuteras

framför allt av de i första hand berörda. Centralkommittén för svenskt

tekniskt bistånd framhåller, att kommitténs upplösning stadgeenligt skall

godkännas av två tredjedelar av de anslutna organisationerna, då kommittén

är ett på frivillighetens grund skapat organ. I händelse av en upplösning av

kommittén skall de av kommitténs tillgångar, som utgöres av insamlingsmedel,

tillfalla »annan organisation med internationell hjälpverksamhet som

syftemål». Det torde emellertid kunna förutsättas, menar Centralkommittén,

att dess medel kommer att överföras till det nyinrättade organet i händelse

utredningens förslag genomföres. Aämnden för internationella expert-

och stipendieärenden fruktar att den nya organisationens styrelse endast

summariskt skulle kunna behandla åtskilliga av de många spörsmål,

som utredningen tillagt den, icke minst genom överförandet till styrelsen av

arbetsuppgifter från andra organ, som i likhet med nämnden även kan ha

åligganden, som icke direkt kan eller bör inpassas i den nya organisationens

arbete. För att den skall kunna motsvara alla anspråk, som ställes på den,

tillstyrkes inrättandet av det råd, som de sakkunniga föreslagit, och förordas

att rådet i sig får innefatta de organ, vilka föreslås bli avskaffade.

Svenska UNICEF-kommittén erinrar om att kommittén bland sina arbetsuppgifter

har att övervaka och i sista hand ansvara för UNICEF:s hälsningskort

samt att för UNICEF:s räkning mottaga frivilliga penninggåvor. Kommittén

skall även sprida upplysning om den internationella organisationens

verksamhet. Med tanke på de mycket betydande arbetsuppgifter, som skall

åvila det föreslagna organet, synes det UNICEF-kommittén osannolikt, att

det skall i alla avseenden kunna ersätta UNICEF-kommittén. Kommittén föreslår

därför att kommittén upplöses men får återuppstå som en särskild,

inom det nya organets råd inrättad nämnd med befogenheter att självständigt

handlägga upplysnings- och kortförsäljningsärenden. I frågor rörande

Sveriges ståndpunktstaganden till UNICEF:s biståndspolitik skulle nämnden

tjänstgöra som ett rådgivande organ. Några invändningar mot ett överförande

till den nya organisationen av Svenska institutets avdelning för tekniskt

bistånd har inte framförts.

FA O-kommittén framhåller att FAO:s och därmed också FAO-kommitténs

verksamhet omspänner en mångfald frågor, varav endast en del kan

rubriceras som biståndsfrågor i egentlig mening. Det nya organets föreslagna

representation vid fackorganens möten bör därför bedömas i varje

särskilt fall mot bakgrunden av den samlade arhetsvolymen, vilket i vissa

fall bör leda till att den »ordinarie» delegationen även får till uppgift att

bevaka biståndsfrågorna. Nämnden för internationella hälsovårdsärenden

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1961

framhåller, att chefstjänstemannens deltagande vid internationella konferenser

inte bör inkräkta på ordinarie svensk representation; generalsekreteraren

bör i stället kunna ingå i den svenska delegationen i sin egen egenskap.

Vad gäller det nya organets befattning med frågor om stipendiatmottagning

har det stora flertalet remissorgan tillstyrkt de sakkunnigas

förslag eller lämnat det utan erinran. I några remissyttranden framföres

dock avvikande eller kompletterande synpunkter. Svenska institutet behandlar

hithörande problem tämligen utförligt. Hittillsvarande erfarenheter

pekar på, menar institutet, att en person knappast kan framträda som

sakkunnig både på rekryterings- och stipendiatfrågor. Om verksamheten

växer, blir det nödvändigt med dubbel representation, och då torde det vara

relativt likgiltigt om personen och sakkunskapen finns hos en annan organisation.

Kontakterna kan ske nästan lika lätt mellan två avdelningar inom samma

organisation (det föreslagna nya organet) som mellan två olika organisationer.

Kontakterna med mottagande svenska företag och organisationer, i

vad gäller den praktiska handläggningen av stipendiatfrågor, utplacering, inkvartering

och allmänt omhändertagande av stipendiater, bör vara samlad

på en hand. Det måste, enligt institutets mening, vara en avgjord fördel om

t. ex. ett ofta anlitat industriföretag eller en forskningsinstitution slipper

hålla kontakt med olika organ beroende på gästernas ursprung — om det

gäller stipendiater från Svenska institutet eller stipendiater från det nya

organet. Eu centralisering skulle göra det möjligt att bättre utnyttja erfarenheter

och personkontakter och även göra det lättare att få till stånd gemensamma

kollektiva arrangemang för kurser eller andra former av omhändertagande.

Vad stipendiaterna beträffar har Svenska institutets allmänna

avdelning visserligen övervägande stipendiater från de utvecklade länderna

men även från Indien, Japan, Chile, Argentina, etc. Det kan måhända även

vara oriktigt och tekniskt olämpligt att låta stipendiater från de underutvecklade

länderna, de s. k. u-länderna, handhas av en annan organisation

än övriga studenter och att låta uppdelningen av studenterna baseras på

stipendiekällan. För att eliminera risken för en oavsiktlig diskriminering av

stipendiaterna från u-länderna föreslår institutet att personal ej beräknas

i det nya organet för stipendieverksamhet utan att denna uppgift anförtros

åt institutet genom ett uppdragsförfarande och att de närmare formerna göres

till föremål för särskilda överväganden. Samma synpunkter torde även gälla

kursverksamheten i Sverige, där institutet likaledes på uppdrag av det nya

organet kunde handha vissa arbetsuppgifter.

Starka skäl talar enligt svenska UNESCO-rådet för att all stipendiatmottagning

och hithörande frågor centraliseras till Svenska institutet. Om man

följde de sakkunnigas förslag, skulle vi i vårt land få två kategorier av stipendiater,

nämligen u-landsstipendiater, som togs om band av det nya

organet, och andra stipendiater, som togs emot av institutet. Den förstnämnda

kategorin skulle lätt kunna komma att betraktas såsom varande av lägre

dignitet. Även praktiska skäl, den kurativa verksamheten samt kontakten

med stipendiatmottagarna, talar för att verksamheten centraliseras till ett

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr IVr år 1961

och samma organ, nämligen till Svenska institutet, som redan har lång erfarenhet

av detta slag av arbete. Samma förslag baserad på liknande argumentation

framföres av Sveriges förenade studentkårer.

En mindre deciderad hållning intar Centralkommittén för svenskt tekniskt

bistånd, som anser det svårt att, innan en lokalgemenskap åstadkommits

och de nya arbetsformerna hunnit prövas, ta ställning till frågan om en

lämplig arbetsfördelning mellan det nya organet och Svenska institutet,

i synnerhet i vad avser stipendiatmottagning. Det nya organet bör dock kunna

räkna på institutets medverkan vid omhändertagande av stipendiater i

den utsträckning som befinnes lämpligt, varvid förutsättes att institutets

resurser förstärkes på ett sådant sätt att det kan åtaga sig sådana utvidgade

uppgifter. Det står emellertid klart, att vissa kategorier av stipendiater —

främst de som fått sin grundläggande utbildning vid något av de bilaterala

fältprojekten — har så stark anknytning till det biståndsadministrerande organet

i Sverige att deras omhändertagande till alla delar bör åvila detsamma.

Skolöverstgrelsen, som räknar med att denna del av utvecklingshjälpens

verksamhet ytterligare övervägs i kommande delbetänkande, ser uppbyggnaden

av en väsentligt utökad kurativ verksamhet för stipendiaterna som

ett ytterst angeläget åtagande, varför dessa frågor bör åvila det nya organets

såväl råd som sekretariat. Delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet och svenska FAO-kommittén har intet att invända mot de

sakkunnigas förslag att mottagningen av de stipendiater, som ILO önskar

placera i Sverige, respektive handläggningen av expert- och stipendiatfrågorna

inom FAO:s område överflyttas till det nya organet. Däremot finner

nämnden för internationella hälsovårdsärenden förslaget rörande stipendiatmottagningen

och expertrekrytexången föga realistiskt. Ett stort antal

stipendiater inom nämndens intresseområde studerar t. ex. sjuk- och hälsovårdsorganisation

och det är olämpligt att nämnden har hand om studier

vid sjukhus medan det nya organet skulle leda studierna, som rör sjukhusens

huvudmän. Ett stort antal stipendiater är varken läkare eller sjuksköterskor

utan t. ex. administratörer, apotekare, laboratoriepersonal etc. Även

dessas verksamhetsområde faller helt inom den allmänna hälso- och sjukvården

och det vore enligt nämndens mening föga ändamålsenligt, att placeringen

av dessa grupper ej handlades av nämnden. Sverige besökes ofta av

grupper på två ä tre personer, t. ex. en läkare och en administratör för att

studera hälso- och sjukvårdsadministration eller en läkare, en sjuksköterska

och en administratör för att studera förebyggande mödra- och barnavård.

Det vore enligt nämndens mening orealistiskt, att sådana studieprogram

ej utformas av nämnden för teamets samtliga deltagare.

I detta sammanhang kan även nämnas alt Sveriges riksbank i sitt yttrande

konstaterar, att några ändringar i de svenska förbindelserna med

de internationella institutioner, för vilka banken är svenskt kontaktorgan

(d. v. s. IMF och IBRD med IFC och IDA), inte föreslås. Dessa förbindelser,

anser banken, synes fungera tillfredsställande i nuvarande form.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 17i år 1961

Organisatorisk uppbyggnad

Utredningen

Svenska utvecklingshjälpen föreslås ha tre olika instanser: en styrelse,

ett sekretariat och ett råd.

Styrelsen, som skall leda verksamheten, bör vara en arbetande styrelse,

som representerar ett personligt kunnande om och erfarenhet av de

underutvecklade ländernas och utvecklingshjälpens problem. Den bör utgöras

av förslagsvis tio personer, av vilka hälften bör komma från den statliga

sektorn och hälften från den privata. Bland de fem förstnämnda hör

finnas representanter för utrikes-, finans- och handelsdepartementen eller

andra personer som motsvarar denna expertis. De fem andra styrelseledamöterna

bör representera den typ av sakkunskap som man bör finna inom

1) missionen, 2) näringslivet, 3) kooperationen, 4) de fackliga organisationerna

och 5) de humanitära hjälporganen. Samtliga ledamöter utses av

Kungl. Maj :t. Om suppleanter eller ställföreträdare erfordras, bör dessa vara

närvarande endast vid ordinarie styrelseledamots frånvaro. Ordföranden

kan eventuellt vara identisk med organets chefstjänsteman, generalsekreteraren,

men om så inte är fallet bör han uppbära ett arvode av sådan storlek

att han kan ägna avsevärd tid åt sitt uppdrag. Styrelsen bör sammanträda

ungefär en gång i månaden.

Chef för sekretariatet skall generalsekreteraren vara. Han skall

förestå hela Svenska utvecklingshjälpen. Han bör följaktligen vara en toppkraft,

som tack vare kunnande, erfarenhet och omdöme har förmåga att vinna

nödvändigt förtroende både inom och utom landet. Eftersom man kan

utgå från att han under en stor del av året vistas på resor har utredningen

diskuterat möjligheten av att han skulle ha en permanent ersättare, en biträdande

generalsekreterare. Då kommunikations- och befälsförhållandena

genom ett sådant arrangemang skulle kunna kompliceras, avrådes emellertid

från en sådan lösning. Generalsekreteraren bör i stället under sin frånvaro

kunna ersättas av en av de två cheferna för planerings- respektive expertrekryteringssektionerna.

Sekretariatet föreslås i övrigt bestå av en planerings- och hudgeteringssektion,

en expertrekryteringssektion och en stipendiatsektion samt en pressombudsman.

Den förstnämnda sektionen skall utgöra ett centralt informations-, planerings-

och utredningsorgan i alla frågor som rör utvecklingshjälpen. Den

skall vidare handlägga den löpande förvaltningen av fältprojekten samt ombesörja

budgetbehandling, petitaskrivning, ekonomiska kalkyler samt ha

överinseende över den kamerala förvaltningen. Sektionen skall alltså ha en

central ställning, ägna sig åt principfrågor och stå i intim kontakt med myndigheter

och systerorganisationer i andra länder, framför allt de nordiska.

På sektionen bör finnas, förutom dess chef, en ekonom av facket, som kan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 774 år 7.967

17

tjänstgöra som ekonomichef och därvid svara för den ekonomiska sidan av

utvecklingshjälpens administration, såväl centralt i Stockholm som ute på

fältet. Det kamerala rutinarbetet skulle emellertid, enligt utredningens förslag,

åvila Svenska institutet.

Expertrekryteringssektionen kommer i det dagliga arbetet att mer än de

övriga sektionerna hålla kontakt med FN:s multilaterala verksamhet. Sektionens

chef bör därför få uppträda på Svenska utvecklingshjälpens vägnar

i olika internationella sammanhang. Arbetet på stipendiatsektionen bör i stor

utsträckning ägnas den kurativa sidan av stipendiatmottagningen. Det gäller

att personligen ta hand om stipendiaterna, möta dem, hjälpa dem med inköp

och bistå dem med praktiska och personliga angelägenheter. Vidare skall

sektionen ha till uppgift att utarbeta program för stipendiaterna och att, i

samråd med andra berörda organ, anordna kurser.

Pressombudsmannen skall ha till uppgift att sprida kännedom i Sverige om

de svenska insatserna, att skapa goodwill för verksamheten, att svara på

allmänhetens frågor, att hålla kontakt med pressen, att eventuellt utge

publikationer o. s. v. För arbetet erfordras en professionell pressombudsman,

som givetvis skall utrustas med erforderlig skrivhjälp, men det torde

inte för närvarande vara nödvändigt att anställa mer än en person.

Det nya organet måste vara en mycket elastisk organisation, som kan

utvidgas i ena riktningen och inskränkas i den andra beroende på det

svenska hjälpprogrammets omfattning och inriktning. I utredningen har

därför endast skissartat antytts personalens numerär. Vidare anför de sakkunniga

att organet icke bör vara en arbetsplats, där sekreterarpersonalen

stannar till pensionsåldern, och inte heller en institution för grundläggande

personalutbildning. Organet bör beredas möjlighet att från staten och näringslivet

engagera personer, som för kortare tid, t. ex. 2 å 3 år, lämnar sina reguljära

befattningar för att därefter återvända till dessa. Endast en liten

grupp av tjänstemännen skulle — utöver kanslipersonalen — vara fast engagerad.

Lönesättningen bör för flertalet tjänstemän vara personlig.

De sakkunniga har utgått från att det nya organets sekretariat skall placeras

i det tilltänkta Sverige-huset vid Kungsträdgården i Stockholm.

Då Svenska utvecklingshjälpen skall ha löpande kontakt med en rad

myndigheter, vetenskapliga och utbildningsinstitutioner, fackliga och ideella

organisationer etc., förutses inrättandet av ett råd, som bl. a. skall

ersätta den nuvarande Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd. I

rådet tänkes ingå representanter för alla de organisationer, som för närvarande

ingår i Centralkommittén, varjämte rådet självt eller Kungl. Maj:t

kan utse ytterligare medlemmar, t. ex. ledamöter i UNESCO-rådet, FAOkommittén

o. dyl. Något definitivt antal rådsledamöter anges inte, men de

sakkunniga synes räkna med minimum femtio. Rådet skall ha eu allmän

konsultativ funktion och tjänstgöra som förbindelseorgan mellan Svenska

utvecklingshjälpen och den allmänna opinionen.

För all aktivisera rådsmedlemmarna bör rådet inom sig utse mindre arbetsgrupper

eller delegationer med uppgift att bistå sekretariatet. Tjänsle2

liihany till riksdagens protokoll 19GI. 1 samt. Nr 174

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 1961

män i sekretariatet bör således vara sekreterare i dessa arbetsgrupper. Som

exempel på arbetsuppgifter för dylika grupper nämner de sakkunniga en

arbetsgrupp för kurativa frågor i samband med stipendiatmottagningen, en

arbetsgrupp för stipendiatplacering, en arbetsgrupp för rekryteringsfrågor

samt en finanskommitté. Den sistnämnda skall ha till uppgift att lämna råd

om och samtycke till användningen av insamlade — alltså icke ur statsbudgeten

utgående —- medel.

Remissyttrandena

Beträffande det nya organets styrelse har delade meningar yppats i

fråga om styrelsens storlek och sammansättning, sättet att utse styrelseledamöter

samt generalsekreterarens ställning i styrelsen.

Landsorganisationen i Sverige anser att det kan diskuteras om inte styrelsen

borde kunna begränsas till att omfatta ett mindre antal ledamöter än

tio. Landsorganisationen har intet att erinra mot den föreslagna sammansättningen

beträffande den del, som förutsättes komma från den privata

sektorn, men ifrågasätter nödvändigheten av en så omfattande departementsrepresentation.

Samordningen mellan departementen borde kunna komma

till stånd på annat sätt än via det föreslagna organets styrelse. Den statliga

sektorns representation skulle därmed kunna minskas till två å tre

personer. Kooperativa förbundet vill för sin del föreslå att styrelsen begränsas

till sju personer, av vilka tre utses inom statsförvaltningen. Förbundet

understryker att det primära vid utväljandet av styrelseledamöter måste

vara vederbörandes personliga kvalifikationer och icke vilken eller vilka

organisationer han eller hon företräder. Enligt Sveriges lantbruksförbunds

uppfattning är det önskvärt att styrelsens sammansättning inte fastlåses

genom alltför strikta regler. Förbundet finner det naturligt, att utrikesdepartementet

är representerat i styrelsen men anser att övriga ledamöter bör

kunna utses relativt fritt. Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd är

inne på samma tanke och föreslår att styrelsen skall bestå av lägst sju och

högst elva ledamöter, vilka skall vara särskilt förtrogna med verksamhet av

förevarande slag.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna exportförening och

Sveriges industriförbund framhåller i sitt gemensamma yttrande, att det

synes otillräckligt med endast en representant för näringslivet i organets

styrelse, och de pekar på näringslivets mycket betydelsefulla roll för det

ekonomiska framåtskridandet i de underutvecklade länderna. De tre organisationerna

erinrar om de redan nu livliga kommersiella förbindelserna med

dessa länder: varuutbytet, de direkta investeringarna samt konsult- och

entreprenadverksamheten. Från näringslivet rekryteras majoriteten av experterna,

och huvuddelen av stipendiaterna bereds tillfälle till studier inom

näringslivet. En väsentlig effektivisering av biståndsverksamheten kan uppnås

genom ett bättre utnyttjande av näringslivets erfarenheter och genom en

samordning av det officiella biståndet med näringslivets kommersiella insatser.

Med hänsyn till att det uppenbarligen måste finnas ett nära samspel

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

mellan det nya organet och näringslivet föreslår de tre organisationerna, att

näringslivet erhåller minst två representanter i styrelsen. De intressen, som

därvid främst bör tillgodoses, är exportindustrin, entreprenad- och konsultföretagen

samt affärsbankerna. Då styrelsen av arbetstekniska skäl icke

bör bestå av alltför många ledamöter, anser organisationerna att en utökning

av antalet näringslivsrepresentanter bör ernås genom en motsvarande

minskning av den statliga representationen. De tre organisationerna anser

vidare —- och uttalar därvid samma mening som delegationen för humanitärt

bistånd —■ att styrelsesuppleanter skall utses och att dessa bör ges rätt att

-—- i motsats till vad de sakkunniga föreslår — deltaga i styrelsens sammanträden,

även om ordinarie styrelseledamot är närvarande. Härigenom skapas

ökade garantier för kontinuitet och tillika större möjligheter för olika grupper

inom näringslivet att bli företrädda i styrelsen. Svenska institutet och

Sveriges grossistförbund jämte flertalet av handelskamrarna i riket anser

likaså, med hänsyn till att näringslivet är en av huvudkällorna för rekrytering

och placering av experter och stipendiater, att det är viktigt att dess

representation i styrelsen förstärkes med minst ännu en företrädare utöver

vad de sakkunniga föreslagit. Grossistförbundet har i andra hand pekat på

möjligheten att medge styrelsesuppleanterna rätt att ständigt deltaga i sammanträdena,

oavsett ordinarie ledamots närvaro. Överstyrelsen för yrkesutbildning

liksom svenska UNESCO-rådet pekar på nödvändigheten av att i

styrelsen ingår en representant med särskilda insikter i undervisningsoch

utbildningsfrågor. Sveriges akademikers centralorganisation framhåller

betydelsen av att styrelsen har god och bred anknytning till organisationsvärlden.

Beträffande sättet att utse ledamöter i styrelsen uttalar Sveriges förenade

studentkårer att de fem ledamöter, som skall representera den statliga sektorn,

visserligen bör utses av Kungl. Maj:t, men att de övriga fem bör utses

av det råd som enligt förslaget skall inrättas. Vid detta val skall rådet icke

vara bundet av att någon viss typ av organisation a priori måste vara representerad.

I spetsen för styrelsen bör enligt Sveriges förenade studentkårer stå en

ordförande, tillsatt av Kungl. Maj :t. Det föreslagna organets chefstjänsteman,

generalsekreteraren, bör därvid icke vara identisk med ordföranden

utan närmast ha den ställning i förhållande till styrelsen, som ett aktiebolags

verkställande direktör har till sin styrelse. Motsatt uppfattning, d. v. s.

uppfattningen att generalsekreteraren tillika bör vara styrelsens ordförande,

hävdas av några remissinstanser, vilka finner det angeläget att chefstjänstemannen

ges en både utåt och inåt stark ställning. Den uppfattningen har

således framförts av svenska UNESCO-rådet och nämnden för internationella

expert- och stipendieärenden. Därjämte har Centralkommittén för svenskt

tekniskt bistånd anfört, alt generalsekreteraren bör vara medlem i styrelsen,

men kommittén tar inte ställning till frågan om vilken funktion denne

därvid bör ha.

2f liihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 174

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1961

Då det gäller sekretariatets storlek och organisation har

remissinstanserna anfört kritiska eller avvikande synpunkter i följande hänseenden.

Sveriges förenade studentkårer finner det olämpligt att generalsekreteraren,

som under stor del av året kan beräknas vara frånvarande från sekretariatet,

under denna frånvaro ersättes av en sektionschef, som därigenom

måste splittra sig på två tjänster. SFS förordar i stället att en post som biträdande

generalsekreterare inrättas för att avlasta generalsekreteraren vissa

arbetsuppgifter samt för att bibehålla en god kontinuitet i ledningen. Enahanda

förslag framföres även av Kooperativa förbundet, Sveriges akademikers

centralorganisation, Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd,

nämnden för internationella expert- och stipendieärenden, nämnden för

internationella hälsovårdsärenden, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

samt Svenska institutet. Sistnämnda remissinstans har, utöver

de anförda, ytterligare ett skäl för att föreslå inrättande av en tjänst som biträdande

generalsekreterare. Institutet understryker nämligen vikten av att

den gemensamma organisationen icke utformas så, att de multilaterala biståndsfrågorna

tränges åt sidan av de ofta mera brådskande och näraliggande

problem som är förknippade med bilaterala insatser. För att de multilaterala

frågorna skall kunna bli tillräckligt bevakade bör den biträdande

generalsekreteraren få den multilaterala verksamheten till huvudsakligt arbetsfält.

Sekretariatets storlek har givit anledning till kommentarer från Landsorganisationen

i Sverige, som kritiserar att de sakkunniga i sin skiss av den

föreslagna organisationen underdimensionerat denna och beräknat den efter

en relativt begränsad biståndsverksamhet av endast obetydligt större omfattning

än vad som för närvarande gäller. Redan från början borde organisationen

behöva utrustas med tillräckliga personella resurser för att kunna

fylla sina inom en snar framtid snabbt växande uppgifter. Beträffande organisationen

och omfattningen av sekretariatet förutsätter svenska VNESCOrådet,

att beräkningarna är uppgjorda på grundval av aktuella förhållanden

och icke är att betrakta som bindande när det gäller att tillgodose framtida

behov. Även nämnden för internationella expert- och stipendieärenden,

Kooperativa förbundet och Sveriges förenade studentkårer anser av samma

skäl att den föreslagna sekretariatsorganisationen är otillräcklig.

Inrättandet inom det nya organet av en särskild planerings- och budgeteringssektion

vill Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd bestämt

förorda. Det kan dock ifrågasättas, huruvida inte den ekonomiska och personella

ramen för sektionen har tilltagits alltför snäv. Centralkommittén

anser, att de arbetsuppgifter, som skall åvila sektionen, är av den storleksordningen

att två särskilda avdelningar bör inrättas, nämligen en för planering

och en för förvaltning. Den senare skulle innefatta löpande ekonomisk

administration av fältprojekt i gång, budgetarbete, inköpsverksamhet

och personaladministration. Erfarenheterna hittills har visat att den sortens

arbetsuppgifter, icke minst med hänsyn till de stora avstånden mellan

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

21

fältprojekten och basen i Sverige, har en sådan omfattning, att föga tid

lämnas övrig för planerings- och utredningsarbete. Sveriges förenade studentkårer

understryker att den största bristen i vår nuvarande biståndsverksamhet

är att en enhetlig och långsiktig planering saknas. Denna sida

av det nya organets arbete måste ändå betraktas som den centrala. Därför

måste tillräckligt med personal tillföras planeringssektionen. Vidare torde

det vara lämpligt att dela upp denna sektion på två eller eventuellt tre: en

för planerande och utredande uppgifter, en för administrationen av pågående

bilaterala projekt samt en för ekonomiska och kamerala angelägenheter.

Sistnämnda verksamhet, det kamerala arbetet, har de sakkunniga föreslagit

skall utföras av Svenska institutet. Svenska institutet anför härom

att det är mycket som talar för den av de sakkunniga föreslagna lösningen.

Frågan är dock om det i längden är görligt att låta institutet handha de kamerala

funktionerna. Verksamheten blir synnerligen omfattande och även

av delvis olika natur, varför svårigheter för samordning kan uppstå. Förslaget

har många tekniska fördelar och institutet vill för sin del inte motsätta

sig en sådan lösning men förbehåller sig i så fall att återkomma till en

närmare beräkning av kostnaderna härför. Också riksräkenskapsvcrket ansluter

sig till de sakkunnigas förslag, men anger som en alternativ lösning,

därest såväl institutet som det nya organet förlägges till det s. k. Sverigehuset,

att den för Sverige-huset planerade gemensamma kamerala organisationen

knytes till det nya organet och därvid närmast till den föreslagna

planerings- och budgeteringssektionen. Övriga remissorgan som uttalat sig

i frågan har tagit avstånd från de sakkunnigas förslag och finner att lämpligheten

därav kan starkt ifrågasättas. En dylik uppfattning har sålunda

hävdats av Kooperativa förbundet, Centralkommittén för svenskt tekniskt

bistånd, Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges förenade

studentkårer.

En kraftig upprustning av informations- och dokumentationstjänsten är

en oundgänglig förutsättning för en effektivt arbetande planerings- och budgeteringssektion,

anser Centralkommittén för svensk tekniskt bistånd, som

finner att möjligheten till samarbete med framför allt Utrikespolitiska institutet

och Svenska FN-förbundet bör beaktas; en lokalgemenskap med dessa

båda institutioner bör därför på längre sikt eftersträvas. Kommittén förordar

vidare, att en särskild tjänst inrättas, vars innehavare såsom heltidsuppgift

skulle anförtros ansvaret att få till stånd en kontinuerlig kontakt

med samtliga svenska insatser inom det tekniska biståndets område. Svenska

FN-förbundet framhåller att en enda person, pressombudsmannen, knappast

kan sköta alla de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna. Otillräckligheten

kommer att bli än mer kännbar då det svenska biståndet i en nära

tramtid ökas väsentligt. Delegationen för humanitärt bistånd uppehåller sig

utförligt vid upplysningsverksamhetens många uppgifter och finner det

nödvändigt att pressombudsmannen ersättes av en informations- och dokumentationssektion.

Alla svenskar som ägnar sig åt hjälparbete utomlands

behöver ha tillgång till en dokumentationscentral, som kan ge fakta om

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1961

respektive u-länder och om påbörjade, avslutade och planlagda projekt i

dessa. Till informationstjänsten hör periodiska meddelanden om vad som

händer på hjälpverksamhetens område, att distribueras till organisationerna,

och fortlöpande upplysningsmaterial för studie- och bildningsverksamheten.

Informationen måste alltså utbyggas till en självständig sektion av

samma storlek som expertrekryterings-, respektive stipendiatsektionerna,

anser delegationen. Från Svenska journalistförbundet har ingått en skrivelse

med synpunkter på informationsverksamheten vid det föreslagna administrationsorganet

i allmänhet och på pressombudsmannaskap i offentlig

förvaltning i synnerhet. Utan att i nuvarande läge ta ställning till frågan om

personalstyrkan för de arbetsuppgifter, som en kvalificerad upplysningstjänst

om u-landsfrågorna omfattar, påpekar journalistförbundet att det

måste bli mycket svårt att rekrytera pressombudsmannabefattningen med

en tillräckligt kvalificerad person — han måste vara »en sällsynt företeelse».

Särskilt trycker förbundet på kravet att pressombudsmannen måste ha auktoritet

gentemot de egna uppdragsgivarna och vara den »sluss» som förmedlar

direktkontakter mellan administrationsorganet och tidningspressen i båda

riktningarna. Förslaget att i stället för en pressombudsman inrätta en upplysningssektion

framföres även av Kooperativa förbundet och nämnden för

internationella expert- och stipendieärenden. Också från Svenska institutet

anföres liknande synpunkter.

De sakkunnigas förslag att den vid sekretariatet anställda personalen huvudsakligast

skulle utgöras av korttidsanställda tjänstemän, som på två å

tre år »utlånades» från myndigheter eller näringslivet, har kritiserats skarpt

av flertalet remissorgan. Endast statens lönenämnd har inte motsatt sig arvodesformen

såsom anställningsform för personalen, ehuru den tillägger,

att anställningsförhållandena bör tagas upp till bedömning på nytt, när det

nya organet vunnit stadga. Svenska missionsrådet har framhållit att missionärer

med specialutbildning och erfarenheter från arbetet i u-länderna

hör kunna komma i fråga för korttidsanställning vid det nya organet.

Enligt Landsorganisationen i Sverige, som utgår från att man för åtskilliga

år framöver har anledning att räkna med kraftigt ökade biståndsinsatser,

behöver den nya organisationen utrustas med tillräckliga personella

resurser för att kunna fylla sina uppgifter. Det betyder bl. a. att man skall

ha tillgång till en erfaren stab av tjänstemän så att kontinuiteten kan upprätthållas.

Landsorganisationen kan därför inte ansluta sig till de sakkunT

nigas synpunkter om en rörlig och i stor utsträckning korttidsanställd

tjänstemannastab, utan anser det nödvändigt med en större kvot av fast anställda.

Sveriges förenade studentkårer kan inte ansluta sig till uppfattningen

att personalen skall vara korttidsanställd. Inget organ kan i längden

fungera med hjälp av tillfälliga anställningar utan mycket stort men

för verksamheten, speciellt som man tänker sig att personalen i stor utsträckning

skall hämtas från andra offentliga myndigheter.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna exportförening och

Sveriges industriförbund ställer sig tveksamma till förslaget om korttids
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 i år 1961

anställningar, även om de delar utredningens mening, att man bör undvika

all onödig byråkrati. Alltför korta anställningstider kan leda till att kontinuiteten

i arbetet blir lidande. Det blir i många fall svårt att rekrytera

verkligt kvalificerade personer på så kort tid som två år. Organisationerna

föreslår därför, att man tillämpar en hög grad av rörlighet i fråga om anställningsperiodernas

längd.

Frågan om personalens anställningsvillkor bör ytterligare övervägas, skriver

nämnden för internationella expert- och stipendieärenden, som anser

att det icke utan vidare torde kunna förutsättas att andra myndigheter är

villiga att låna ut kvalificerade tjänstemän. Det nya organets sekretariat

bör förses med en kärna av fast anställd personal på alla nivåer. Central kommittén

för svenskt tekniskt bistånd, Sveriges akademikers centralorganisation,

Sveriges grossistförbund, Sveriges lantbruksförbund och nämnden för

internationella hälsovårdsärenden tar också direkt avstånd från de sakkunnigas

förslag i detta sammanhang. Tjänstemännens centralorganisation och

Svenska institutet kan visserligen inse att vissa fördelar vore att vinna genom

det föreslagna anställningsförfarandet och uttalar förhoppningen att

myndigheter och organ skall aktivt stödja det nya organet i personalhänseende

men anser att kontinuiteten i arbetet och tjänstemännens krav på anställningstrygghet

kräver fasta tjänster också på de högre posterna. Svenska

institutet erinrar därjämte om den personal, som nu finns anställd på institutets

avdelning för tekniskt bistånd och vars rättmätiga intressen måste

tillgodoses.

Inrättandet av ett råd med föreslagen sammansättning och omfattning

tillstyrkes allmänt av remissinstanserna. Sveriges lantbruksförbund finner

det angeläget, att det internationella biståndet förankras i en bred folkopinion

och anser det därför naturligt att rådet i främsta rummet utformas till

en bred representation för det nuvarande Organisations-Sverige. Svenska

UNESCO-rådet och Sveriges akademikers centralorganisation ansluter sig

till de sakkunnigas förslag om inrättande av ett råd med dess föreslagna

förankring och funktioner samt anför att man vid personvalet bör beakta

att ledamöterna inte bara skall kunna ställa sin tid till förfogande för ett

eller två sammanträden per år utan att de också skall kunna aktivt bistå

styrelsen och sekretariatet. Vad beträffar kommittéer och arbetsgrupper inom

rådet föreslår UNESCO-rådet, att det bör ankomma på styrelsen att sedermera

bedöma behovet och sammansättningen av dessa. Sistnämnda uppfattning

hyser även nämnden för internationella expert- och stipendieärenden,

som bland viktiga arbetsområden för sådana underorgan nämner den

multilaterala tekniska biståndsverksamheten, UNICEF-frågorna samt upplysningsverksamheten.

Kooperativa förbundet finner det angeläget att organisationer

och institutioner, som är engagerade i biståndsverksamhet och

som har opinionsbildande betydelse, är företrädda i det nya organets råd.

I speciella arbetsgrupper eller kommittéer inom rådet bör samtliga eller flertalet

ledamöter sättas i tillfälle att aktivt engagera sig i arbetet. Rådet bör,

enligt förbundets mening, i första hand bygga på de olika kontaktorgan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 17b år 1961

som nu finns med FN och dess tio fackorgan. Härtill bör ingå företrädare

för de slora humanitära hjälporganisationerna m. fl. Ett så sammansatt

råd skulle direkt bygga på det intresse som finns och kommit till praktiskt

uttryck både i form av officiella och frivilliga insatser för de underutvecklade

länderna. Rådet skulle bli ett naturligt forum för kontakter mellan de

olika organisationerna och för en samordning av deras insatser, där en sådan

samordning är önskvärd.

Vissa med rådet förknippade frågor har föranlett kommentarer som här

torde redovisas.

Landsorganisationen i Sverige, som finner det motiverat, att rådet med

hänsyn till sin omfattning får fungera i form av arbetsgrupper eller kommittéer,

anser det inte möjligt eller önskvärt att sådana kommittéer i samråd

med styrelsen skulle kunna få någon beslutanderätt över användningen

av insamlade medel. Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd däremot

anser att de nämnder, som det kan finnas anledning att tillskapa inom rådet,

bör utrustas inte bara med konsultativa utan även beslutande befogenheter.

Kommittén uttalar sig emellertid icke närmare om vilka befogenheter

dessa nämnder skulle ha.

Ekonomiska beräkningar

Utredningen

Arvodena för samtliga chefsbefattningar bör upptagas till sådana belopp,

att det nya organet får möjlighet att på dessa poster locka till sig verkligt

kvalificerade personer. De totala lönekostnaderna påverkas alltså av att en

relativt stor del av personalen beräknas bli anställd på begränsad tid. För

generalsekreteraren har föreslagits ett arvode om 56 000 kronor, motsvarande

lönegraden B 6, d. v. s. samma lön som tillkommer flertalet generaldirektörer.

Cheferna för de två största sektionerna, planerings- och expertrekryteringssektionerna,

föreslås erhålla arvode, motsvarande byråchefslönen i de

centrala ämbetsverken, eller cirka 43 000 kronor. Arvodet till den föreslagna

pressombudsmannen har angivits till 35 000 kronor per år. I övrigt har föreslagits

en personlig lönesättning utom för biträdespersonalen, som tänkts

i huvudsak följa bestämmelserna för statsanställd personal i motsvarande

befattningar. Inom sekretariatet bör vidare finnas praktikanter och volontärer.

De totala avlöningskostnaderna uppskattas av utredningen till

780 000 kronor per år, vartill kommer förslagsvis 78 000 kronor i pensionskostnader

och cirka 10 000 kronor i sjukvårdsförmåner etc. Omkostnaderna

har beräknats till 310 000 kronor, varav den största posten, 100 000

kronor, har avsatts för resor. För inköp av inventarier har såsom en engångsutgift

inräknats 50 000 kronor och som en indikation på hyreskostnaderna

likaså 50 000 kronor. För övriga omkostnader har således beräknats

110 000 kronor. I allt har de sakkunniga uppskattat årskostnaderna

till (780 000 -f 78 000 -f 10 000 + 310 000 ==) 1 178 000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 174 år 1961

25

Remissyttrandena

Statskontoret håller före att möjligheterna till en begränsning av utgifterna

bör undersökas. Vad beträffar de olika posterna i den av de sakkunniga

framlagda kalkylen har ämbetsverket icke på grundval av föreliggande

material kunnat ingå på en närmare bedömning. Statskontoret vill endast

framhålla att skäl synes tala för att generalsekreterarens arvode ävensom

ersättningarna till sektionscheferna samt ekonomichefen fastställes av Kungl.

Maj:t. Statens lönenämnd anser att det icke är möjligt att bilda sig en uppfattning

om hur det nya organet kommer att gestalta sig organisationsmässigt

och i fråga om löner och anställningsförhållanden i övrigt, om kommitténs

förslag genomföres. Att med kommitténs synnerligen konturlösa uttalanden

som grund försöka bedöma förslagets innebörd i lönehänseende låter

sig sålunda icke göra. Skolöverstyrelsen finner det med hänsyn till hjälpinsatsernas

nuvarande och kommande omfattning motiverat att omkostnaderna

för organet gives en sådan dimensionering att det blir möjligt att till

detsamma knyta högt kvalificerad personal.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna exportförening och

Sveriges industriförbund understryker vikten av att samtliga chefsbefattningar

ges sådan ställning, att de lockar verkligt kvalificerade krafter. Planeringssektionens

chef synes böra äga högre tjänstegrad än övriga sektionschefer,

eftersom denna sektion intar en nyckelställning i utvecklingshjälpens

administration. Även beträffande övrig personal bör man ställa höga krav.

Detta gäller särskilt personalen vid planeringssektionen, där god ekonomisk

utbildning och praktisk erfarenhet av de underutvecklade ländernas problem

måste fordras.

Beträffande lönerna till personalen utom generalsekreteraren och ett par av

chefsljänstemännen bär utredningen icke framlagt förslag erinrar Sveriges

akademikers centralorganisation i sitt yttrande. SACO vill i sammanhanget

påpeka att lönerna givetvis måste bestämmas genom förhandlingar i sedvanlig

ordning. Utredningens beräkningar av lönekostnaderna synes emellertid

vara alltför knappt tilltagna. Ett förhållande med relativt många

amanuenstjänster och relativt få högre tjänster får icke bli bestående. Sveriges

förenade studentkårer framhåller, vad beträffar utredningens förslag

om tillsättandet av praktikantljänster, det olämpliga i att det skall betraktas

som volontärtjänstgöring med väsentligt under marknadslönen liggande

ersättningar.

Vissa arbetsuppgifter

Utredningen

I adininistrationsutredningens andra delbetänkande (SOU 1961:50) behandlar

de sakkunniga expertrekryleringen och stipendiatmottagningen i

samband med hjälpen till u-länderna, u-hjälpen. De pekar därvid på eu rad

speciella frågor, som kräver fortsatt utredningsarbete. I betänkandet anges

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 i år 1961

hur detta arbete bör föras vidare inom det nya administrationsorganets ram,

och de sakkunniga avstår från att komma med färdiga rekommendationer

beträffande varje särskild fråga. För att kunna sköta expertrekryteringen

och stipendiatmottagningen tillfredsställande är det nödvändigt, framhåller

de sakkunniga, att det nya organet blir en stark och effektivt fungerande

organisation.

Utredningen förordar att expertrekryteringen rationaliseras och effektiviseras

genom olika partiella reformer, som var för sig inte är särskilt radikala,

anser man, men vilkas gemensamma effekt bör kunna leda fram till

bättre förhållanden. Inom det nya organets råd hör således upprättas en

arbetsgrupp, som speciellt ägnar sig åt expertrekrytering. Medlemmarna i

denna grupp bör vara personer med blick för var en efterfrågad expert kan

sökas och därför representera statliga myndigheter, Teknologföreningen, finanskretsar,

industri, hantverk o. dyl. Den föreslagna pressombudsmannen

bör vara behjälplig genom att sprida kännedom om vad expertuppdrag innebär,

placera artiklar av hemvändande experter, förmedla föredrag etc. och

på andra sätt skapa intresse och goodwill för expertverksamheten. Olika

broschyrer med uppgift bl. a. om vad som krävs av en expert och vilka förmåner

han har samt med behövliga råd och anvisningar i övrigt för experter

i utlandstjänst bör utarbetas och spridas genom facksammanslutningar såsom

Läkarförbundet, Teknologföreningen, SAR o. s. v. Själva rekryteringsförfarandet

skulle även kunna effektiviseras genom att det läggs upp vissa

centrala register över presumtiva kandidater inom olika yrkeskategorier.

Vidare föreslår de sakkunniga, att det nya organet tar initiativ till att personer,

som står inför ett expertuppdrag, får utbildning om utvecklingshjälpens

egen problematik och om förhållandena i de underutvecklade länderna.

Den tilltänkta planerings- och budgeteringssektionen bör — för att kunna

fullgöra sin uppgift som centralt informationsorgan —- få till sitt förfogande

en fullständig dokumentation om den hjälpverksamhet som hedrivs

av olika internationella eller utländska organisationer samt ett bibliotek

om utvecklingshjälpens olika tekniska och administrativa problem. De sakkunniga

förutsätter också, att sektionen skall stå i intim kontakt med motsvarande

organ i andra länder, främst i de nordiska länderna. När sektionen

varit i verksamhet någon tid bör den ha samlat ett kunskapsmaterial,

som kan användas för de blivande experternas orientering i sina nya arbetsuppgifter

och sektionens personal bör här kunna användas som lärare vid

kurser av längre eller kortare varaktighet. Organet bör även kunna bli ett

naturligt forum för utbyggnad av experternas språkutbildning, både i fråga

om de stora världsspråken och de lokala språken. En mera inträngande

undervisning om de underutvecklade ländernas politiska, administrativa,

ekonomiska och sociala in. m. förhållanden jämte därmed sammanhängande

utrednings- och dokumentationsarbete bör emellertid inte ombesörjas av

det nya organet. Det är uppgifter som i stället bör ankomma på specialinstitut,

knutna till universiteten eller till handelshögskolorna.

Beträffande experternas arbetsförhållanden i de underutvecklade län
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 174 år 1961

derna anser de sakkunniga, att dessa på allt sätt bör underlättas dels genom

tillskapandet av en effektiv basorganisation i hemlandet och dels genom rimligare

anställningsvillkor. Därutöver föreslår de sakkunniga att en hjalpkassa

inrättas, ur vilken svenska experter — såväl bilateralt som multilateralt

rekryterade — kan ansöka om bidrag i händelse de genom expertuppdraget

och utlandsvistelsen åsamkats oförutsedda och svårklarade utgifter,

som de inte skulle ha haft om de stannat kvar i hemlandet. Det nya organet

bör även få medel till sitt förfogande med vilka det kan bestrida viss

utrustning för experterna, t. ex. dokumentationsmaterial om olika förhållanden

i Sverige, avfattat på globalt språk.

Ett andra avsnitt av administrationsutredningens slutbetänkande ägnas

stipendiatmottagningen.

För utdelande av bilaterala stipendier ur de medel, som förvaltas av Centralkommittén

för svenskt tekniskt bistånd krävs för närvarande beslut av

Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. I och med att det nya organet börjar sin

verksamhet räknar de sakkunniga med att detta skall bli obehövligt.

Enligt den hittillsvarande ordningen har Centralkommittén tagit hand om

långtidsstipendiaterna, (cirka 200 FN-stipendiater och 50 bilaterala stipendiater

per år) och därvid har uppläggningen av de fackliga studierna varit

relativt enkel. Korttidsstipendiater och »studiebesökare» till ett antal av cirka

5 000 årligen har i huvudsak tagits emot av Svenska institutets studiebesöksavdelning,

som lagt ned ett stort arbete på att göra upp individuella

studieprogram för dessa kategorier. För att lösa språkproblemet och för att

rent allmänt effektivisera stipendiatmottagningen föreslår de sakkunniga,

att det nya organet får möjlighet att anlita svenska fackutbildade studerande

som handledare, guider och tolkar åt vissa typer av stipendiater. I detta

syfte och för att i övrigt underlätta omhändertagandet av utlänningar bör det

nya organet arrangera korta kurser i »omhändertagande».

De kurativa frågorna har överhuvud taget tillmätts stor vikt av de sakkunniga.

Det nya organets stipendiatsektion, som centralt skall ta hand om

all kurativ verksamhet, bör därför ges en tillräcklig storlek, innan stipendiatprogrammet

utbyggs ytterligare. Det nya organet bör därvid förfoga

över ett tillräckligt antal yngre krafter eller volontärer som kan anförtros

uppgifter på detta område. Språk- och orienteringskurser bör anordnas, avsedda

att minska stipendiaternas anpassningssvårigheter, och en särskild

kurator bör ägna sig åt de mer allvarliga mänskliga problem, som ofta kan

uppkomma. Kuratorn bör ha möjlighet att vid behov besöka stipendiater

som inte vistas i Stockholm och att vidtala lämpliga lokala krafter att

tjänstgöra som »faddrar» för stipendiaterna. Det nya organet bör även ta

sig an stipendiaterna på deras fritid och framförallt under deras ferier.

Många värdefulla initiativ har redan tagits av olika institutioner och föreningar

och det sålunda påbörjade arbetet bör fullföljas av en arbetsgrupp

för kurativa frågor inom det föreslagna rådet.

Mycket talar, enligt de sakkunniga, för att stipendiater sammanförs till

särskilda kurser, varvid undervisningen ges på exempelvis engelska. Hittills
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1961

varande erfarenheter i det avseendet har varit goda. Även om man skulle

lyckas anordna ett större antal specialkurser och studiegrupper, måste man

placera majoriteten av stipendiaterna individuellt eller i små grupper ute på

olika verk, institutioner och företag för praktiska studier. För att kunna

hjälpa till med planläggningen av sådana studieprogram föreslår de sakkunniga

återigen att en särskild arbetsgrupp bildas inom det nya organets

råd för planering och övervakning av stipendiaternas utbildning ur ren

facksynpunkt.

För att hjälpa Sverigestipendiater, som återvänt till sina hemländer, i deras

vidareutbildning är det ofta önskvärt att de har tillgång till svenska

tidskrifter etc. Det nya organet bör därför utrustas med medel för att inom

rimliga gränser och under vederbörlig kontroll ställa tidskrifter, litteratur och

annat informationsmaterial till f. d. stipendiaters förfogande.

De sakkunniga presenterar för övrigt ett stort antal förslag beträffande

löne-, pensions-, skatte- och tjänstledighetsvillkor för experter i u-landstjänst,

beträffande upprättandet av särskilda Afrika- och Asieninstitut för grundligare

dokumentation och expertutbildning och beträffande arbetstillstånd,

samlingslokaler m. m. för u-landsstipendiater i Sverige. Av dessa förslag

berörs emellertid administrationsorganet endast indirekt.

Kostnaderna för de i slutbetänkandet föreslagna åtgärderna anser sig de

sakkunniga inte kunna beräkna annat än ungefärligt. Till osäkerheten bidrar,

att en stor del av rekommendationerna tar sikte på försöksverksamhet

av olika slag. De sakkunniga har emellertid preliminärt beräknat de erforderliga

anslagen för en förbättring av expertrekryteringen till 250 000 kronor,

av stipendiatmottagningen till 250 000 kronor, av" dokumentation om

svenska förhållanden på globala språk till 200 000 kronor samt för oförutsedda

utgifter till 100 000 kronor eller sammanlagt 800 000 kronor. Då de sakkunniga

i sitt första delbetänkande uppskattat kostnaderna för det nya organet

till cirka 1,2 miljoner kronor, finner de i sitt slutbetänkande att ett

belopp om totalt 2 miljoner kronor bör beräknas för organets första verksamhetsår.

Remissyttrandena

Av de remissorgan, som avgivit yttranden över administrationsutredningens

slutbetänkande, uttrycker så gott som samtliga tillfredsställelse över de

av utredningen framförda förslagen. Endast handelskammaren i Karlstad

vidhåller sin tidigare redovisade kritiska inställning. I övrigt rekommenderar

remissorganen att utredningen, som enligt Sveriges lantbruksförbiinds

förmenande, utgör en allmän men mycket mångsidig, balanserad och initierad

översikt över hithörande problem, lägges till grund för det tilltänkta

nya organets arbete.

I ett antal remissyttranden, bl. a. från Landsorganisationen i Sverige,

nämnden för internationella expert- och stipendieärenden och svenska

UNESCO-rådet, understrykes vikten av samordning mellan de multilaterala

och bilaterala biståndsformerna. LO anser det både politiskt och praktiskt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1961

riktigt, att svenskt bistånd såvitt möjligt kanaliseras genom FN och dess

fackorgan, och anser att Sverige hör verka för en bättre samordning mellan

olika internationella organs biståndsverksamhet, överhuvud taget bär

samordningsfrågor tilldragit sig remissorganens uppmärksamhet. Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund

betonar de fördelar, som kan nås genom att näringslivets erfarenheter,

vunna genom de enskilda företagens industriella och kommersiella

insatser i de underutvecklade länderna, utnyttjas bättre än hittills. Ett sådant

samarbete torde i särskilt hög grad vara betydelsefullt när det gäller

expertrekrytering och stipendiatmottagning. Svenska missionsföi bundet finner

det önskvärt att ett gott samarbete etableras mellan det nya organet och

de svenska missionssällskap som bedriver verksamhet i länder, till vilka

Sverige lämnar tekniskt bistånd. Svenska FN-förbundet erinrar om den av

förbundet bedrivna informationsverksamheten och anser att ett samarbete

mellan förbundet och den föreslagna pressombudsmannen bör kunna göras

fruktbärande. Helst bör även en lokalsamhörighet efterstiävas.

Åtskilliga remissorgan har framfört synpunkter beträffande avvägningen

mellan å ena sidan expertverksamhet i de underutvecklade länderna och å

andra sidan stipendiatmottagning i Sverige. Flertalet, bl. a. Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,

Landsorganisationen i Sverige och svenska UNESCO-rådet, har därvid

delat utredningens uppfattning att stipendiatmottagningen i princip bör

begränsas till studieområden, där man har kunskaper och erfarenheter att

förmedla, som inte lättare och med större utbyte kan vinnas i stipendiaternas

egna länder eller i andra länder med för dem gynnsammare klimatiska,

språkliga, sociala och ekonomiska förhållanden. I motsats härtill beklagar

Sveriges förenade studentkårer, att utredningsmännen visat en skeptisk inställning

i fråga om mottagning av stipendiater, och påpekar att det inom

rimlig framtid knappast uppstår den situationen att svenska utbildningsinsatser

framstår som en omväg, eftersom alla tillgängliga resurser i t. ex.

England är tagna i anspråk. Även Sveriges socialdemokratiska studentförbund

förklarar att Sverige i stipendiatmottagningen har en stor uppgift.

Remissorganen uppehåller sig i allmänhet tämligen utförligt vid de många

förslag, som de sakkunniga presenterat beträffande löne-, pensions-, skatteoch

tjänstledighetsvillkor samt sociala förmåner för experter ävensom dessas

utbildning och utrustning. Vidare anföres synpunkter på omhändertagandet

__i delta ords vidaste bemärkelse — av stipendiater. Dessutom ut
talar

sig åtskilliga remissorgan i frågan om upprättandet av specialinstitut

för grundläggande forskning beträffande de underutvecklade länderna. Remissorganens

synpunkter i nu anförda delar torde i detta sammanhang kunna

lämnas åsido. Däremot skall här beröras vissa spörsmål som mera direkt

berör det föreslagna nya organet.

För att underlätta expertrekryteringsarbetet bör det nya organet företa

en inventering och registrering av den svenska tillgången på experter som

kan utnyttjas inom biståndsverksamheten, framhåller Landsorganisationen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1961

i Sverige, som erinrar om att FN:s generalförsamling hösten 1960 i en resolution

understrukit värdet av en dylik åtgärd. Tanken på ett centralt expertregister

har även framförts av delegationen för humanitärt bistånd, som

hävdar att tillgång till ett dylikt register skulle dels underlätta för de hemmavarande

organisationerna, t. ex. frivilligorganisationerna, att rekrytera

experter och dels tjäna som utgångspunkt vid besvarande av förfrågningar

från FN och dess fackorgan om svenska experter. Härigenom skulle den

nuvarande bristen på ordning och snabbhet vid handhavandet av dessa ärenden

kunna minskas. Nämnden för internationella expert- och stipendieärenden

avråder dock från att upprätta ett fullständigt register över fackmän i

skilda yrken. Däremot bör ett kartotek upprättas, som innehåller dels lämpliga

kontaktpersoner och dels kandidater som förklarat sig beredda att åtaga

sig uppdrag. Det föreslagna organets expertrekryteringssektion bör vid handhavandet

av hithörande arbetsuppgifter ha vid sin sida en arbetsgrupp, utsedd

av organets råd. Behovet av en sådan arbetsgrupp framhålles även av

Kooperativa förbundet, som anser att representanter för de stora folkliga organisationerna

bör ingå i gruppen utöver de av de sakkunniga föreslagna.

Sveriges förenade studentkårer beklagar att det hittills varit svårt att få

en detaljerad information om de krav som ställs på presumtiva experter. Ett

mer aktivt uppträdande från svenska kontaktmyndigheters och fackorgans

sida torde kunna höja intresset för och kunskapen om dessa frågor. Svenska

arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund

anser det även betydelsefullt att korrekta och intresseväckande

uppgifter sprids om den svenska expertverksamheten och finner det

angeläget att den tilltänkta pressombudsmannen får de rätta kvalifikationerna.

Delegationen för humanitärt bistånd, som förordat att en informations-

och dokumentationssektion inrättas istället för enbart en pressombudsman,

ser som en viktig uppgift för det nya organet att skapa förståelse

och good-will hos den svenska allmänheten för verksamheten.

För det framtida arbetet i samband med stipendiatmottagningen tillstyrker

remissorganen utredningens förslag, som bl. a. innebär att två arbetsgrupper

inrättas av det till organet knutna rådet. Den ena arbetsgruppen

bör bddas för planering och fortlöpande professionell övervakning av stipendiaternas

studier och den andra med uppgift att framförallt lösa stipendiaternas

kontakt- och fritidsproblem. Särskilt betonas dessa synpunkter

av nämnden för internationella expert- och stipendiatärenden.

Föredragande statsrådet

De väldiga hjälpbehoven inom ekonomiskt och socialt underutvecklade

områden av världen har med skärpt tydlighet framträtt efter andra världskriget,

allteftersom ett fyrtiotal nya självständiga stater blivit till. De välsituerade

länderna har därvid dels individuellt, dels kollektivt genom FN och

dess fackorgan startat biståndsaktioner och utformat program för ökad utvecklingshjälp.

Alltflera internationella och nationella organ har gripit sig

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 174 år 1961

an med dessa frågor, vilket varit glädjande som uttryck för god vilja men

inte alltid lika bra ur effektivitetssynpunkt. Under de senaste åren har därför

samordnings- och rationaliseringsproblemen kommit i förgrunden.

I Sverige blev det tidigt under 1960 uppenbart, att handläggningen av biståndsärendena

behövde en översyn. I maj 1960 tillsatte Kungl. Maj :t den

s. 1c. administrationsutredningen för biståndet till utvecklingsländerna under

ordförandeskap av professor Sune Carlson. Sedermera har Norge och

Danmark tillsatt var sin utredning om hjälpen till de underutvecklade länderna,

u-hjälpen, och dess administration. Samtliga har nu redovisat sina

förslag i betänlcanden. Med hänsyn till planerna på vissa gemensamma nordiska

biståndsinsatser är denna parallellitet av värde. Även i Storbritannien,

Förbundsrepubliken Tyskland och USA förberedes eller har nyligen

beslutats nya organisationsformer för biståndet till de underutvecklade länderna.

Med innevarande budgetår har statsanslaget för svenska direktinsatser

(bilaterala) i det tekniska biståndet till underutvecklade länder blivit ca

fyra gånger större än budgetåret närmast innan. Då hade detta anslag under

flera år varit praktiskt taget oförändrat. Samtidigt hade emellertid riksdagen

beslutat successiva anslagshöjningar till den biståndsverksamhet, som

bedrives inom olika FN-organ. Den senare, den s. k. multilaterala hjälpen,

har inte hittills inneburit nämnvärda administrativa problem för S^riges

del. Utbetalningen av anslag har först så småningom fått en återverkan,

i det att de internationella organen ökat sin efterfrågan i Sverige på experter

för de vidgade hjälpprogrammen men sambandet med anslagshöjningarna

har inte alltid varit lätt att observera. Med tillkomsten av FN:s specialfond,

Lill vilken Sverige är en av de större bidragsgivarna, har dock denna

återverkan blivit allt tydligare. Sålunda ställer numera även den multilaterala

hjälpen krav och växande krav på administrationen i Sverige. Främst är

det dock den bilaterala verksamheten, som ställer dylika anspråk. Den vilar

i varje detalj på svensk planläggning och verkställighet, som inte blir mindre

arbetslcrävande av det faktum, att de länder, där de svenska biståndsprojekten

placerats, i allmänhet har mycket avvikande förvaltningstraditioner,

varför samarbetet fordrar mycken ömsesidig anpassning. Ingen ifrågasätter

likväl värdet av den bilaterala verksamheten, som ger vårt folk så

nyttiga åskådningsexempel på problematiken i internationell hjälpverksamhet.

I planerna för en utbyggnad av Sveriges bistånd till folken i underutvecklade

länder ingår alltså självklart en fortsatt och ökad bilateral aktivitet.

Nytt administrativt organ. I sitt utlåtande nr 128 till årets riksdag har

statsutskottet förutsatt, att det efterhand blir en väsentlig utökning av Sveriges

bistånd till u-länderna. Utskottet framhåller dock att den måste ske

i takt med förstärkningen av de personella resurserna och den administrativa

kapaciteten på området. I sammanhanget tar utskottet fasta pa den i

tredje huvudtiteln i år aviserade omläggningen av administrationen av

svenskt tekniskt bistånd och uttalar sin förväntan, att ett nytt organ föi än
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

damålet skall kunna begynna sin verksamhet i början av år 1962. Förslag i

detta syfte framlägges härmed.

Såsom framhålles i betänkandet SOU 1961: 22 är den nuvarande organisationen

otillfredsställande och i behov av en genomgripande rationalisering

och utbyggnad. De närmare fyrtio remissorganen har delat denna mening.

Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd till mindre utvecklade områden

har så bra man kunnat begära med hänsyn till sin struktur och begränsade

personal fyllt sin uppgift som administratör av de första svenska

utlandsprojekten i liten skala. Centralkommitténs fundament av 44 organisationer,

representativa för en bred svensk opinion, har odiskutabelt varit

en styrka för verksamheten. Men de frivilliga och olönade arbetsinsatserna

kan inte pressas utöver en viss gräns, och av de anställda funktionärerna

har krävts en mångsidighet, som få människor besitter. Projektering och

planläggning av nya projekt, som aktualiserats och som kräver omsorgsfullt

förberedelsearbete, har därmed måst eftersättas. Härtill kommer uppsplittringen

av arbetet med expertrekrytering och stipendiatmottagning på__

förutom Centralkommittén och Svenska institutet — en rad statliga, halvstatliga

och privata organ, som vart och elt för sig utgör förbindelselänkar

till internationella fackorgan eller organisationer med hjälpen till u-länder

på sina arbetsprogram. Administrationsutredningen har funnit inte mindre

än 16 olika »dörrar», varigenom experter slussas ut ur Sverige till underutvecklade

länder, och 22 »dörrar», genom vilka utländska stipendiater i dag

kan komma hit. Kommunikationskanalerna är bristfälliga, dubbelarbete

och konkurrens i verksamheten oundviklig med nuvarande ordning. När

utredningen därför föreslår ett nytt centralt kontakt-, informations-, planerings-,

samordnings- och kontrollorgan för alla frågor, som berör det

officiella tekniska biståndet till underutvecklade länder, understödjes den

härutinnan av en praktiskt taget enhällig remissopinion. I likhet med denna

förordar jag att ett sådant organ för u-hjälpen inrättas från och med den

1 januari 1962.

Organets struktur och befogenheter. Administrationsutredningen har i

vällovlig strävan att undvika byråkrati i utlandshjälpens administration

tänkt sig en elastisk organisation av det nya organet, med improvisationer

på personalplanet — korttidsanställningar för av andra myndigheter utlånad

personal kring en mindre kärna av fast anställda — samt en hög grad av

oberoende i ledningen såväl av den bilaterala som den multilaterala biståndsverksamheten.

Det något diffusa i denna konstruktion av administrationsorganet,

men framför allt tanken att biståndspolitikens hela utformning

skulle anförtros ett rent tjänstemannaorgan har från olika utgångspunkter

väckt betänkligheter hos remissopinionen. Den önskade rörligheten

och anpassbarheten till en växande hjälpvolym bör kunna ernås med andra

medel än med korttidsanställd personal och utan att göra avkall på den

kontinuitet i bedömningar och handläggning, som erfarenheten ger, menar

det stora flertalet remissinstanser. För en effektivt arbetande institution

krävs preciserade arbetsuppgifter och befogenheter och en personal, som

kan utöva dem i perspektivet av samlad erfarenhet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 17b år 1961

Då utredningen har tänkt sig, att det nya organet skall verka för utformandet

och genomförandet av en enhetlig svensk biståndspolitik, bl. a. genom

att tillsammans med utrikesdepartementet utarbeta direktiv för Sveiiges

delegater i olika internationella organ och så mycket som möjligt självt

vara representerat i delegationerna till dessa, har detta betecknats som alltför

vittgående befogenheter. Landsorganisationen gör den berättigade invändningen,

att de politiska bedömningarna principiellt inte hör hemma

inom ett tjänstemannaorgan utan tillkommer regering och riksdag; Centralkommittén

och nämnden för internationella expert- och stipendieärenden

understryker också båda, att omfång, inriktning och avvägningar av det tekniska

biståndet även fortsättningsvis bör åvila statsmakterna och att det

nya organets funktion måste vara att utarbeta förslag och långtidsplaner,

varpå politiska beslut kan grundas. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

Utformandet av direktiv till delegationerna vid olika internationella organ

och valet av representation i dessa bör som hittills åvila Kungl. Maj :t. Som

hittills bör riksdagens förtroendevalda främst ifrågakomma, när Sveriges

principiella hållning och synpunkter skall redovisas inför FN :s församling.

Med den auktoritet, som det förutsättes att utlandshjälpens administrativa

organ skall komma att förskaffa sig, bör det emellertid falla sig naturligt

för statsmakterna att vid behov hämta därifrån bade råd och expertis för

den internationella representationen.

Förhållandet mellan administrationsorganet och statsmakterna är överhuvudtaget

inte närmare preciserat av de sakkunniga. Flera av remissinstanserna

har påtalat detta och krävt, att befogenheterna närmare anges,

innan verksamheten igångsättes. För egen del kan jag instämma med nämnden

för internationella expert- och stipendieärenden, som utpekar de centrala

ämbetsverken som lämpligaste förebild för det nya organets konstruktion

och då närmast de verk, som har en representativ styrelse, exempelvis

arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. I dessa förenar

man nämligen fastheten hos en förvaltning, som arbetar efter statstjänstens

vanliga principer, med värdet av kontakter via styrelsen med organisationslivet

och organisationernas medinflytande över verksamheten. Genom

en särskild instruktion, genom riksdagsuttalanden i samband med

anslagsgivningen och genom anvisningar i regleringsbreven m. m. kan

Kungl. Maj:t och riksdag utöva den yttersta bestämmanderätten över hjälpen

till underutvecklade länder. Det är i detta fall en angelägnare bestämmanderätt

än beträffande många andra områden, eftersom u-hjälpens administration

efterhand torde komma att röra sig med betydande anslagsbelopp

och över ett vidare verksamhetsfält än svenska myndigheter i allmänhet

sträcker sig och verksamheten därtill är och bör vara en nationell solidaritetsvttring

med förankring i hela folket.

.lag förordar alltså, att det nya organet för u-hjälp blir centralorganet

för det officiella tekniska biståndet till u-länderna med en ställning, jämförbar

med de statliga myndigheters, som tillämpar systemet med en representativ

styrelse; vidare att det nya organet får befogenheter att sköta

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1961

den löpande administrationen av bilateral och multilateral teknisk biståndsverksamhet;

att det nya organet får befogenhet och skyldighet att utarbeta

förslag och långtidsplaner för detta bistånd, att presenteras statsmakterna

för principiella ställningstaganden, liksom omvänt skyldighet att bearbeta

de förslag och effektuera de beslut, som statsmakterna fattar, samt slutligen

att det nya organet får en självständig ställning inom ramen för dessa

beslut, så att det kan framträda med tillbörlig auktoritet i kontakterna med

de internationella organ och de u-länder, varmed det skall samarbeta. Jag

vill emellertid framhålla, att det nya organet avses höra under utrikesdepartementet

och att berörda samarbete liksom över huvud vårt arbete för internationellt

bistånd självfallet måste samordnas med och ingå som ett led i

den verksamhet, som i förhållande till nyssnämnda internationella organ

och länder bedrives av vår utrikesförvaltning. Till den närmare preciseringen

av arbetsuppgifterna återkommer jag.

Namnet. Det nya administrativa organets ansikte utåt blir dess namn.

Av praktiska skäl bör namnet så nära som möjligt förbindas med de arbetsuppgifter,

för vilka det är en skylt. Samtidigt bör det vara fritt från ord

eller orddelar, som kan ge negativa associationer. Namnfrågan har följaktligen

tilldragit sig ett inte obetydligt intresse under remissbehandlingen.

Det av utredningen föreslagna »Svenska utvecklingshjälpen», som kort och

expressivt anger arbetsinriktningen, har kritiserats av flera remissinstanser,

emedan det innehåller ordet »hjälp», som säges ge en icke önskvärd antydan

om välgörenhet. Hellre borde det tekniska biståndets natur av samarbete

framgå av namnet, menar kritiken. Inget av de alternativa förslag,

som framföres, uppfyller emellertid de uppställda kriterierna. Det kompliceras

av, att ett acceptabelt förslag till svenskt namn ofta blir krystat i engelsk

eller fransk språkdräkt och vice versa. Sammanställningar med »svenskt

internationellt samarbete» är uppenbarligen för vittfamnande. I dem kan

intolkas både legislativt, politiskt, kulturellt och ekonomiskt samarbete, och

namn med denna bredd skulle dra åt sig många onödiga förfrågningar och

förväxlingar. Då man på mottagarsidan är van vid FN:s »technical assistance»,

Schweiz och Tysklands »Auslandhilfe», Hollands »technische hulp»

och Englands »development aid», är ömtåligheten förmodligen mindre än

vi i Sverige föreställer oss. Jag föreslår därför, att det nya svenska organet

kallas »Nämnden för internationellt bistånd» med nationalitetsbestämningen

angiven där den behövs, nämligen i förhållande till utlandet: Swedish Agency

for International Assistance.

Organisation. Utredningen har föreslagit, att det nya administrationsorganet

skall ha tre instanser: en styrelse, ett sekretariat under ledning även

generalsekreterare och ett råd. Remissopinionen har enhälligt tillstyrkt

en sådan organisatorisk uppbyggnad. Jag biträder i princip detta förslag.

Det bör påpekas att när den verkställande instansen kallas sekretariat i analogi

med FN:s administrativa apparat, FN-sekretariatet, betyder det i sak

inget avsteg från svenska myndigheters vanliga förvaltningsstruktur.

Styrelsen har de sakkunniga tänkt sig skulle bestå av förslagsvis tio

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 17b år 1961

personer, av vilka hälften bör komma från den statliga sektorn och representera

expertis av det slag man finner inom utrikes-, finans- och handelsdepartementen,

medan den andra hälften bör utgöras av personer med den

typ av sakkunskap, som näringslivet och folkrörelserna förfogar över. Starkare

än representationssynpunkten betonar dock utredningen vikten av att

styrelseledamöterna företräder personligt kunnande och erfarenhet av utvecklingshjälpens

problem. Det förutsättes, att det skall vara en verkligt

arbetande och engagerad styrelse och att styrelsens ordförande skall ägna

avsevärd tid åt sitt uppdrag. Remissopinionen stödjer uppfattningen, att det

primära bör vara vederbörandes personliga kvalifikationer och inte den organisation

eller myndighet som han eller hon företräder och att — såsom

Sveriges lantbruksförbund framhåller — styrelsens sammansättning inte

bör fastlåsas genom alltför strikta regler utan styrelseledamöterna utses

relativt fritt. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Jag biträder emellertid

förslaget att hälften av styrelsen bör företräda staten och hälften den

privata sektorn. Samtliga styrelseledamöter bör utses av Kungl. Maj :t.

Några remissorgan har diskuterat möjligheten av att minska styrelsens

ledamotsantal till sju personer. Bakom skymtar föreställningen, att en ökad

koncentration av beslutanderätten är liktydig med ökad effektivitet. Det är

emellertid genomgående den statliga styrelsesektorn, som man vill krympa,

ehuru det är med statsmedel som organet skall drivas och huvudsakligen

statens medel, som det skall sköta. Några andra remissinstanser önskar

samtidigt en ökad representation inom den privata styrelsesektorn för näringslivets

intressen, länder åberopande bl. a. av de studiemöjligheter som

näringslivet erbjuder huvudparten av stipendiaterna från u-länder. Det faktum,

att det svenska tekniska biståndet till alldeles övervägande del är inriktat

på utbildningsområdet borde ha gjort det naturligt, att i styrelsen ingick

en representant med särskilda insikter i undervisnings- och utbildningsfrågor,

menar också — från sina utgångspunkter — överstyrelsen för

yrkesutbildning och svenska UNESCO-rådet.

Dessa önskemål om minskning, respektive komplettering av styrelsens

ledamöter visar som väntat, att avvägningen är svår att göra. I några Sverige

närstående länder har de centrala organ för utlandshjälpen, som fungerar

eller föreslås bli inrättade inom kort, det gemensamt att styrelseledamotsantalet

överstiger det av den svenska administrationsutredningen föreslagna:

i Holland 14, i Schweiz 18, i Danmark 15 (förslag). I Danmark förutsättes,

att de femton skall kunna delegera ärenden på ett tremannaarbetsutskott.

För egen del anser jag det svenska förslaget, som vill göra en representativ

krets av ett tiotal personer medansvariga i alla planer och beslut

på biståndsfältet, vara mera betryggande för en allsidig bedömning och mera

ägnat att hålla allmänna opinionen i intresserad kontakt med biståndsfrågorna.

Urvalet av ledamöter bör dock ske med hänsyn till att vederbörande kan

ägna tid åt uppgiften. Ersättning till ordföranden och ledamöterna bör fastställas

av Kungl. Maj :t.

1 stort sett tillstyrker jag även utredningens förslag om den typ av sak
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 171 år 1961

kunskap, som bör vara företrädd inom styrelsen. Med hänsyn till utbildningsfrågornas

dominerande roll i den tekniska hjälpen och att de kommersiella

relationerna till u-länderna knappast kommer att handläggas inom det

nya administrativa organet, verkar den föreslagna departementsrepresentationen

väl ensidigt ekonomisk. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

A id utseende av styrelseledamöter ha uppmärksamheten riktad på detta förhållande

och se till, att styrelsen inte berövas — vad nuvarande Centralkommitténs

arbetsutskott inrymmer — en värdefull sakkunskap på utbildningens

och familjeplaneringens områden, där Sverige för närvarande och även

framdeles kommer att manifestera en betydande aktivitet. Till det värdefulla

i nuvarande Centralkommitténs sammansättning hör även dess direktkontakt

med riksdagen genom representanter för riksdagens olika partier.

Det bör vara Kungl. Maj :t angeläget att försöka bibehålla den kontakten

även vid sammansättningen av den nya styrelsen.

En fråga, som utredningen lämnat öppen, är huruvida suppleanter bör

förekomma eller ej, och därest de skall förekomma huruvida de bör kallas till

alla sammanträden eller inte. Jag vill för egen del ge uttryck för den uppfattningen,

att det har sitt värde med personliga suppleanter, som får tillfälle

att sätta sig in i problematik och metodfrågor i u-hjälpen genom rätt

att närvara pa sammanträdena — dock utan att taga del i överläggningarna

annat än vid förfall för ordinarie ledamot. Därmed får styrelsen en

bättre beredskap vid oväntade personskiften, och man får möjlighet att knyta

yngre intresserade personer till en verksamhet, som i så hög grad angår

framtiden.

Utredningen har även lämnat öppet huruvida ordföranden och generalsekreteraren

bör vara samma person eller om funktionerna bör innehas av

två personer. Remissopinionen har haft delade meningar härvidlag. Gentemot

argumentet, att en personalunion ger chefstjänstemannen en utåt och inåt

starkare ställning, kan anföras, att det ömtåliga arbete som överläggningar

med främmande makt om samarbetsavtal innebär, de myckna resor och

den bortovaro, som sådana förhandlingar medför för generalsekreteraren,

och de betydande anslagsbelopp, som styrelsen skall disponera över, gör det

angeläget att ansvaret inte pålägges en enda person. Generalsekreteraren

bör alltså icke vara identisk med ordföranden.

Sekretariatet. Utredningen föreslår att till chef för det nya administrativa

organet bör utses en »toppkraft» som tack vare kunnande, erfarenhet och

omdöme har förmåga att vinna nödvändigt förtroende både inom och utom

landet. Av vad som här sagts och fortsättningsvis säges om arbetsuppgifternas

komplicerade natur och behovet av rationalisering och effektivisering

av u-hjälpens handläggning framgår, att även organisationsförmåga och arbetsledaregenskaper

måste vara självfallna förutsättningar hos den person,

som utredningen benämner generalsekreterare efter internationellt mönster.

De höga fordringarna på chefskandidaten understrykes ytterligare med förslaget

att generalsekreteraren skall äga uppbära arvode motsvarande lönen

i lönegrad B 6. I remissyttrandena har karakteristiken av generalsekretera
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 \ år 1961

rens person och betydelse vunnit oreserverat instämmande eller lämnats utan

erinran. Näringslivets organisationer påpekar vikten av en sådan lönesättning,

att toppbefattningarna lockar verkligt kvalificerade krafter. Statskontoret

förordar att Kungl. Maj :t bör fastställa ersättningarna. Även jag

kan ansluta mig till utredningens synpunkter, att chefen för sekretariatet

bör vara en framstående administratör med internationell erfarenhet. Enligt

min mening bör dock denne inte arvodesanställas utan inplaceras i lönegrad

Bp 6.

Beträffande sekretariatets storlek och organisation utgår utredningen från

den för innevarande budgetår kalkylerade verksamheten för u-länderna och

tänker sig en successiv utbyggnad av administrationen i takt med den ökning

av hjälpvolymen, som riksdagen kan komma att besluta. Denna förslagets

karaktär av minimiprogram noteras och understrykes starkt av remissopinionen.

Underdimensionerad, otillräcklig och alltför snävt tilltagen

är några av omdömena om den föreslagna sekretariatsorganisationen. Som

framgår av det följande betraktar även jag som nödvändigt att förstärka

organisationen på några viktiga avsnitt redan i utgångsläget.

Utredningen tänker sig att sekretariatet skall uppdelas på tre sektioner

— en planerings- och budgeteringssektion, en expertrekrvteringssektion och

en stipendiatsektion — varjämte skall finnas en pressombudsmannatjänst.

Det kamerala arbetet menar utredningen kan kvarstanna inom Svenska

institutet. Nuvarande Centralkommitténs sekretariat och Svenska institutets

avdelning för tekniskt bistånd är redan nu sammanförda i en arbetsoch

lokalgemenskap under chefskap av Centralkommitténs sekreterare, tilllika

biträdande direktör i Svenska institutet. Den nuvarande organisationen

framgår av särskild sammanställning (bilaga). Driftskostnaderna för den

hittillsvarande organisationen bestrides helt av statsmedel. Utredningen

förutsätter, att Centralkommittén kommer att upplösas i enlighet med bestämmelserna

i dess stadgar och att Svenska institutets expertrekryteringsoch

stipendiatverksamhet blir definitivt inkorporerad i det nya administrationsorganet.

Där skulle sålunda all svensk expertrekrytering för tekniskt

bistånd — med några få avgränsade undantag — ombesörjas av den särskilda

expertrekryteringssektionen, vare sig experterna är avsedda för bilaterala

eller multilaterala bjälpprogram. Samma koncentration eftersträvas

för mottagningen av stipendiater i Sverige. Den skulle i huvudsak handhavas

av det nya administrationsorganets stipendiesektion. I sitt slutbetänkande

har utredningen gett en inträngande beskrivning av de många

praktiska problem, som sammanhänger med expert- och stipendiatärendena,

och har därmed presenterat den närmare motivering för sitt förslag, som

saknas i det första betänkandet. Till remisskritiken av detta första betänkande

i nämnda avseende och till remissuttalandena om den grundligare redovisningen

i det andra delbetänkandet återkommer jag senare och drar

därvid för egen del de slutsatser ur båda materialen som är relevanta i detta

sammanhang.

Vad här först beträffar pinnerings- och budgeteringssektionen skall den

3 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 174

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 174 år 1961

enligt utredningens förslag utgöra ett centralt informations-, planeringsoch

utredningsorgan som planerar och kalkylerar nya projekt och förvaltar

pågående projekt. Det innebär, att de mest krävande administrationsuppgifterna

— fältprojekten och förbindelsetjänsten med dessa — föreslås

kombinerade med det mest initiativkrävande arbetet, d. v. s. den långtidsplanering

för u-hjälpen, som förutsätter konstruktiv fantasi och ekonomisk

verklighetssyn i förening. Samtidigt förutsättes, att sektionen får tid och

resurser att vara central för informationsverksamheten, men att den saknar

detta för det kamerala arbetet, som ger fortlöpande insyn i fältprojektens

ekonomi och som enligt förslaget skulle ligga hos en annan institution.

I remissutlåtandena redovisas många betänkligheter mot denna sammanställning

av arbetsuppgifter. Den kamerala avdelningen bör inte avspaltas på

föreslaget sätt, menar flertalet. Om Svenska institutet skall sköta verksamheten,

förbehåller sig institutet att återkomma med en kostnadsberäkning

för uppgiften, säger institutet. I likhet med remissopinionen anser jag, att

fältprojektens liksom den övriga biståndsverksamhetens ekonomi bör hållas

samman inom det nya administrationsorganet. Det kamerala arbetet med

löpande utgifter, även när det är rutinbetonat, ger nyttig information om

förändringar i kostnadslägen m. in., som det kan vara praktiskt att ha inom

räckhåll för planeringsarbetet utan att den kamerala servicen nödvändigtvis

för den skull behöver vara inlagd just i planerings- och budgeteringssektionen.

Det kamerala kan sålunda med fördel sortera direkt under den

nya nämndens chef.

Vidare har anmärkts på förslaget att koppla samman informationsverksamheten

med budget- och planeringsfrågorna. I informationen utåt gentemot

allmänheten om pågående och planerad verksamhet i u-länderna måste

verksamheten kunna ställas in i sitt principiella sammanhang med riksdagens

intentioner, generalsekreterarens och styrelsens beslut samt mottagarländernas

reaktioner. Detta är ingen näraliggande uppgift för befattningshavare

med specialisering på planerings-, förvaltnings- och budgeteringsarbete.

Förslaget har också kritiserats från olika utgångspunkter. Såsom delegationen

för humanitärt bistånd påpekar i sin skrivelse är sålunda informationsbehovet

betydligt större och mer differentierat än vad utredningen torde

ha tänkt sig, när den föreslagit att det skulle kunna tillgodoses av en

sektion med huvudsakligen andra arbetsuppgifter, kompletterad med en

pressombudsman. Som uppgifter för en informationsverksamhet om u-hjälpen,

som kan fungera tillfredsställande, har nämnts — förutom en kontinuerlig

beredskap för att tillmötesgå pressförfrågningar — att man sammanställer

en fyllig dokumentation och håller denna å jour med utvecklingen,

att man bistår studiecirklar med bearbetat material i lämplig form, att man

ordnar konferenser och kurser med upplysning om det internationella biståndets

problem och att man förmedlar informationer mellan adminislrationsorganet

och Folkrörelse-Sverige i båda riktningarna och med det föreslagna

rådet som mellanlänk.

För egen del ansluter jag mig till den remissopinion, som vill avskilja in
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 17i år 1961

formationsverksamheten från planerings- och budgeteringssektionen och

istället förstärka pressombudsmannainstitutionen. Såsom strax skall närmare

utvecklas blir arbetsuppgifterna på upplysningssidan så mångsidiga och

omfattande, att det är helt orealistiskt att tänka sig att en ensam person

skulle kunna sköta dem, även om man kunde hitta en sådan »sällsynt företeelse»,

som journalistförbundet menar skulle vara erforderlig. Kvar står

för planerings- och budgeteringssektionen mer än tillräckliga arbetsuppgifter.

Av remissinstanserna har några menat, att avdelningen bör delas i

två sektioner, en för planering och en för förvaltning. När bl. a. Centralkommittén

gör sig till tolk för denna uppfattning, åberopar den sin erfarenhet

av att planerings- och utredningsarbetet försummas, när detaljarbetet

med personalärenden, budgetgranskning, inköp in. in. för fältprojektens räkning

lägger beslag på personalens tid. Detta bevisar dock ingenting annat

än att personalen varit för liten. Den förordade gränsdragningen mellan

planerande och förvaltande uppgifter kan synas bestickande. Men i praktiken

blir den ytterst svår att göra, då dessa uppgifter hittills har gripit så in i

varandra, att försök till uppdelning av dem på olika sektioner måste bli

godtyckliga. Vanligt både i multilaterala, regionala och bilaterala biståndsprojekt

är sålunda, att man gör påbyggnader på redan fungerande institutioner,

t. ex. lägger in nya utbildningslinjer vid en yrkesskola — som nu

senast vid svenska yrkesskolan i Karachi — eller utvidgar ett sjukhusprojekt

till att avse en regionsjukvård, såsom det är tänkt i Etiopien. Det nya

tillskottet växer därvid ut ur det gamla och utnyttjar dess erfarenheter, lokaler

eller personal. Det kan knappast vara rationell arbetsfördelning inom

administrationsorganet att hugga av arbetsuppgifterna jäms med den gamla

projektkärnan och lägga uppgifterna på andra personer där den nya projektgrenen

tar vid. Snarare torde verksamheten vinna på, om befattningshavarna

i centralorganet får koncentrera sig på var sina fältprojekt med ansvar för

deras både förvaltning och tillväxt. Jag förordar alltså, att förvaltningsoch

planeringsarbetet ombesörjes inom en och samma byrå, men att denna

redan i starten får en viss personalförstärkning utöver vad de sakkunniga

föreslagit. Att generalsekreteraren, som under den större del av året, då han

ändå är på sin post i hemlandet, måste komma att särskilt ingående syssla

med planeringsfrågorna, inte minst utifrån sina erfarenheter från kontrollresor

till fältprojekten, bör också underlätta sammanhållningen av förvaltnings-

och planeringsarbetet på en byrå.

Byrån blir alltså den för fällprojekten närmast ansvariga och den avdelning

inom administrationsorganet som jämte generalsekreteraren kommer

att inför utlandet och mottagarländerna svara för att den svenska hjälpen

får en rationell utformning och fungerar smidigt. Med anledning härav synes

det naturligt att chefen för denna byrå även är generalsekreterarens ställföreträdare.

De sakkunniga bar föreslagit, alt chefen skall få eu ställning

motsvarande lönegraden B 1. De uppgifter, som skall åvila honom är synnerligen

krävande, varför del behövs eu högt kvalificerad person. Detta gäller

särskilt planeringsarbetet, men även det administrativa arbetet försvåras

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 174 år 1961

genom att de projekt, som skall administreras, är utspridda över för närvarande

två kontinenter. Med anledning härav förordar jag att för chefen för

denna byrå en tjänst inrättas som byråchef i lönegraden Be 3. Beträffande

befattningshavarna inom byrån bör för övrigt krävas, att de representerar

olika sorters erfarenhet av de verksamhetsgrenar — yrkesundervisning

och familjeplanering — som hittills varit de mest framträdande i det svenska

biståndsprogrammet och väl även i framtiden kommer att utgöra en

väsentlig andel därav. Det är även angeläget att det inom personalen finns

tekniskt och ekonomiskt kunnande för planering och uppförande av skolor,

hälsovårdsldiniker o. dyl. Beräknat antal tjänster vid ingången av den nya

verksamheten upptages i en tablå över nämndens organisation (s. 47).

I administrationsutredningens andra delbetänkande hopas ytterligare uppgifter

på det nya organets informationstjänst. Utredningen tänker sig sålunda,

att pressombudsmannen — inte expertrekryteringssektionen — skall

ombesörja den rätta goodwill-atmosfären för en utvidgad experthjälp med

bl. a. förmedling av föredrag och artiklar och utgivande av olika broschyrer

med råd och anvisningar. Vidare får utbildningsverksamheten en framskjuten

plats. Dess grundval bör enligt de sakkunniga vara ett bibliotek

med fullständig dokumentation beträffande övrig internationell och utländsk

hjälpverksamhet och om utvecklingshjälpens tekniska och administrativa

problem. Detta skulle insamlas av och införlivas med planeringsoch

budgeteringssektionen enligt utredarnas tankegång. Sektionens personal

skulle sedan kunna användas som lärare för expertutbildning vid längre eller

kortare preparandkurser för experter. För egen del ansluter jag mig till

målsättningen för en informationsverksamhet med den bredd, som utredningen

skisserat i sina båda betänkanden och som remissopinionen ytterligare

understrukit, men tänker mig som tidigare sagts en annan förläggning

av verksamheten.

Informationstjänsten bör omfatta aktuellt, d. v. s. fortlöpande upplysningsmaterial

om u-hjälpen för distribution till tidningspressen och organisationerna.

Det bör vidare sammanställas översikter om u-hjälpens innehåll

och principer som underlag för kurser, studiecirklar och konferenser

inom ramen för organisationernas bildningsverksamhet. Slutligen bör informationen

fördjupas till ren undervisning inom vissa avsnitt, av betydelse

för blivande experters orientering i metodikfrågor och u-landsmiljö. För

att kunna fullfölja dessa uppgifter krävs en dokumentation av den typ,

som de sakkunniga har föreslagit, och bevakning av att den hålles å jour.

Informationsavdelningens roll av ideologisk kraftkälla förutsätter även, att

den får tillflöden av nya uppslag och intressetillskott utifrån. Det stora råd,

som administrationsutredningen tänker sig vid det nya organets sida såsom

aktivt medverkande i u-hjälpen via speciella delegationer, måste inom administrationsorganet

ha en replipunkt, som ombesörjer kallelserna, arbetsmaterialet,

protokollen m. in. för rådets och delegationernas sammanträden.

Det ligger närmast tillhands, att det blir informationssektionen, som får

åtaga sig detta. Det anförda understryker att informationsverksamhetens

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

centrum inte kan vara planerings- och budgeteringssektionen, om denna

inte skall göras oproportionerligt stor. Informationen bör i stället ha sin egen

byrå, informationsbyrån, parallellställd med övriga tre byråer och med en

chef i lönegrad Be 1. Pressombudsmannabefattningen blir därmed överflödig.

Antalet befattningshavare inom byrån framgår av den förut nämnda

tablån.

När administrationsutredningen har sammanfört expertrekryterings- och

stipendiatmottagningsproblemen i ett särskilt delbetänkande, har det givetvis

varit på grund av deras nära samband med varandra. Expertverksamhetens,

respektive stipendiatverksamhetens omfång är ett geografiskt och praktiskt

awägningsproblem, beroende av om man föredrar att förlägga biståndet

direkt till u-länderna eller att öppna studiemöjligheter för u-landsmedborgare

i Sverige. I båda fallen är det emellertid fråga om en individuell service

med ett kunskapsutlärande av personer (experter) eller till personer

(stipendiater). Ehuru alltså de båda verksamheterna är likartade, medför

de skilda kategorier, som administrationen härvidlag arbetar med, helt olika

organisatoriska uppgifter. De sakkunniga har också tänkt sig dem uppdelade

på två sektioner.

Till expcrtrekryteringssektionen skulle då förläggas all expertrekrytering

för såväl multilaterala som bilaterala biståndsprogram. Den nuvarande expertrekryteringsavdelningen

inom Svenska institutet ombesörjer rekryteringen

av experter till FN och dess fackorgan, främst UNESCO och ILO.

Under femårsperioden 1956—60 har ca 200 experter ställts till de internationella

organens förfogande. Därvid har nämnden för expert- och stipendieärenden

varit det rådgivande kontaktorganet med utlöpare till olika departement,

myndigheter, organisationer och näringsliv. Expertrekryteringen för

Sveriges egna fältprojekt och kursverksamheten för u-landsstipendiater har

skötts av anställda inom Centralkommittén. För närvarande är ett drygt 50- tal experter verksamma på bilaterala kontrakt. Administrationsutredningens

förslag att koncentrera allt arbete med expertrekrytering till en sektion i det

nya organet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Även jag ansluter mig till det förslaget och föreslår att en särskild

byrå för expertrekrytering inrättas.

Av utredningens andra delbetänkande framgår med all tydlighet behovet

av att man får en samlad överblick av personella resurser inom Sverige

och Skandinavien, som kan anlitas för att möta den efterfrågan på experthjälp,

som växer och med all sannolikhet kommer att växa i takt med ökade

svenska anslag till de internationella biståndsprogrammen —- EPTA:s,

Specialfondens in. fl. — och med de svenska direktinsatserna i u-länder.

En aktiv rekryteringsverksamhet i detta syfte förutsätter ett rekryteringsinstrument,

som arbetar in sig i alla samhällsskikt, etablerar goda förbindelser

med arbetsgivare i stat, kommun och näringsliv och blir respekterat

av dessa som förhandlare ifråga om friställandet av experter och villkoren

för delta. Liksom för närvarande sker bör expertrekryteringsförfarandet

bygga på distributionen av listor, som upptar lediga uppdrag i undcrutveck
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

lade länder, på en aktiv ackvisitionsverksamhet via kontaktpersoner på olika

fält och på ett kortregister över kvalificerade personer, som varit experter,

respektive förklarat sig intresserade av att bli det. Kortregistret, alltjämt i

sitt embryo, bör utvecklas och systematiseras. Särskilt bör en inventering

ta sikte på att få fram lämpliga s. k. juniorexperter.

I samarbete med informationsbyrån och eventuellt det eller de specialinstitut

för kunskaper om underutvecklade regioner i världen (Afrika-, respektive

Asieninstitut), som de sakkunniga hoppas kommer att inrättas i

Norden, bör expertrekryteringsbyrån på allt sätt förbereda experterna för

deras uppgift. Den långa serien av stora och små praktiska åtgärder alltifrån

rekryteringsögonblicket fram till dess experten efter fullgjort uppdrag

återinpassat sig i sin svenska arbetsmiljö har administrationsutredningen

skildrat initierat och har remissopinionen verifierat nödvändigheten av.

Det förefaller även mig ofrånkomligt, att administrationsorganet får tillräckliga

personella resurser och anslag för att sköta dessa åligganden.

Till de sakkunnigas förslag att utrusta expertrekryteringsavdelningen med

en hjälpkassa — förslagsvis 100 000 kr. — för oförutsedda svårigheter i experternas

anpassning till utlandstjänstgöringen och i deras privata liv har

man valt modellen från utrikesförvaltningen, där den s. k. Bogeman-Stackelhergska

fonden av privata donationsmedel användes på antytt sätt. Det torde

dock varken vara nödvändigt eller lämpligt att på förhand och på en höft

välja ett belopp för ändamålet och låta uppföra det i statsbudgeten, såvida

även nödvändiga kostnader för att bistå experterna i personliga krissituationer

får utgå ur anslaget till internationell hjälpverksamhet. Jag förutsätter

att anslaget kan användas på detta sätt.

Omfattningen av arbetet och kraven på omdömesgillhet ställer stora fordringar

på expertrekryteringsbyråns befattningshavare. Chefen för byrån bör

placeras i lönegrad Be 1. Bland den övriga personalen bör finnas anknytningar

till de områden, varpå expertrekryteringen hittills varit särskilt inriktad.

Bland experterna dominerar hittills ingenjörerna med ca 25 % av totalantalet

och därnäst personal för sjukhus och hälsovård. Särskild förtrogenhet

med dessa områden måste förutsättas. För övrigt hänvisas till tablån

med den föreslagna organisationen.

Till den föreslagna stipendiatsektionen har administrationsutredningen

tänkt sig att koncentrera all mottagning av utländska stipendiater i Sverige

med vissa undantag, vartill jag återkommer. Den personal inom nuvarande

Svenska institutet, som är sysselsatt med att mottaga och ordna för stipendiater

från FN och dess specialorgan — främst ILO och UNESCO —, föreslås

sålunda bli definitivt överflyttad till det nya administrationsorganet för

att där bilda arbetsgrupp tillsammans med dem, som nu handlägger de bilaterala

stipendiatärendena. Även FAO-kommitténs befattning med stipendiatfrågor

skulle avlastas kommittén och centraliseras till stipendiatsektionen

i nämnden för internationellt bistånd. Beträffande stipendiater, som

avser att idka studier inom telestjTelsens, luftfartsstyrelsens och meteorologiska

och hydrologiska institutets verksamhetsområden i dessas egenskap

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kangl. Maj:ts proposition nr 17b år 1961

av kontaktorgan för respektive ITU, ICAO och WMO, föreslås emellertid

ingen ändring. Motiveringen är de starkt specialiserade studier, som dessa

ämbetsverk erbjuder sina utländska gäster och som inte behöver någon förmedling

av mellanhand. Ett gränsfall enligt de sakkunniga representerar

stipendiater från världshälsoorganisationen, som för närvarande omhändertages

av nämnden för internationella hälsovårdsärenden. Här har utred

ningen tänkt sig, att nämnden behåller uppgiften att ordna studieprogram

och hospiteringar för dem, som vill studera eller hospitera inom svensk sjukvård,

men överlåter övriga stipendiatprogram på det nya administrationsorganet.

Det stora flertalet remissorgan har förordat denna koncentration av stipendiatverksamhetens

handläggning eller har lämnat förslagen utan erinran.

Ett par av de närmast berörda parterna har emellertid påvisat vissa

svårigheter vid gränsdragningarna och ifrågasätter, om de inte borde få behålla

sina nuvarande arbetsuppgifter intakta.

De exempel på stipendiatteam med blandat studieprogram, som nämnden

för internationella hälsovårdsärenden anför, är visserligen bestickande och

illustrerar under alla förhållanden nödvändigheten av ett intimt samarbete

mellan de stipendiatvårdande organen. Nämndens resurser för de många

arbetsuppgifter, som är förknippade med ett växande antal utländska studiebesökare

på hälsovårdsområdet, är dock omvittnat små. Jag kan därför i

huvudsak ansluta mig till utredningens förslag på denna punkt. Smärre

jämkningar i kompetensfördelningen torde fa ankomma pa Kungl. Maj .t.

Ej heller de av Svenska institutet framförda invändningarna mot en centralisering

av stipendiatfrågorna till det nya administrationsorganet, till

vilka invändningar svenska UNESCO-rådet ansluter sig, förefaller mig tillräckligt

bäriga. Svenska institutet ställer sig kritiskt till en uppdelning av

stipendiaterna, baserad på stipendiekällan, och menar att u-landsstipendiater

vare sig de rekryteras på bilaterala eller multilaterala program bör behandlas

lika med stipendiater i det allmänna kulturutbyte, som i Sverige

finansieras över ecklesiastikdepartementet. Så långt delar jag institutets

mening. Men det leder inte ovillkorligen till den slutsats, som Svenska institutet

drar: att alla stipendiatärenden helt och odelat bör anförtros institutet.

Samtidigt framför institutet en annan argumentation, som understödjer

en eventuell uppdelning av ärendena på bägge institutionerna, genom

att påpeka att kontakterna är lika lätt ordnade mellan två olika organisationer

som mellan två avdelningar inom samma institution. För egen del

har jag i likhet med remissinstansernas stora flertal låtit mig övertyga av

administrationsutredningens förslag. Alla stipendiater från u-länder med

svenska stipendier eller stipendier från FN och dess fackorgan liksom de

amerikanska s. k. tredje-land-stipendiaterna bör alltså omhändertagas av

det nya organet för u-hjälp, medan Svenska institutet behåller befattningen

med det ordinarie stipendiatutbytesprogrammet (för närvarande ca 50 personer

om året från både utvecklade och mindre utvecklade länder) och med

studiebesökarna — de flesta i grupp och till antal omkring 5 000 om året.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

Det betyder, att den nu inledda arbetsfördelningen i storl sett fastslås och

att den starka expansion av stipendiatverksamheten, som kan förutses under

åren framöver, kommer att fylla båda institutionerna — den nya nämnden

och Svenska institutet — med arbetsuppgifter utöver de nuvarande.

Detta blir så mycket säkrare som kraven växer inte bara på den kvantitativa

utan även på den kvalitativa sidan av stipendiatmottagningen. Administrationsutredningen

redovisar särskilt i sitt andra delbetänkande hur

den tänker sig den nödvändiga förbättringen av stipendiaternas omhändertagande.

Den föreslår bl. a. korta kurser i dylikt »omhändertagande» för

svenskt värdfolk i hem och på arbetsplatser, kurser i språk och miljöorientering

för stipendiaterna själva, trimning av yngre volontärer, som kan avdelas

för uppdrag som guider och tolkar för stipendiater, planläggning, utarbetande

och övervakning av såväl individuella som kollektiva fackstudieprogram

samt fritids- och feriearrangemang för stipendiaterna privatim.

Raden av dessa praktiska rekommendationer förefaller att ha vunnit allmänt

gillande under remissbehandlingen. Riktigheten i utredningens iakttagelser

och i dess fordringsfullhet på den blivande stipendiatsektionen bekräftas

för övrigt i allt väsentligt av inträngande intervjuer med ett 30-tal

u-landsstipendiater, som f. n. vistas i Sverige och som intervjuades om sina

erfarenheter under en treveckorskonferens i Centralkommitténs regi i augusti

1901. Jag förordar, att för stipendiatärenden inrättas en särskild byrå.

Av det nyss sagda framgår, att denna byrå får i sitt slag lika betydelsefulla

uppgifter som de övriga byråerna och följaktligen bör likställas med dessa i

personalhänseende. Byråchefen bör placeras i lönegrad Be 1. Det förordade

antalet befattningshavare för övrigt framgår av organisationstablån.

Administrationsutredningens olika förslag beträffande arbetstillstånd,

samlingslokaler in. m. för u-landsstipendiater i Sverige liksom beträffande

löne-, pensions-, skatte- och tjänstledighetsvillkor för svenska experter i utlandet

får bli föremål för behandling i annan ordning.

Rådet. Till det nya administrationsorganets sekretariat bör enligt de sakkunnigas

förslag fogas ett råd för kontakten med fackliga och ideella organisationer,

med myndigheter, vetenskapliga och utbildningsinstitutioner

m. in. I rådet tänkes ingå representanter för alla de organisationer, som

f. n. tillhör Centralkommittén, d. v. s. 44 stycken. Därjämte föreslås att

med rådet införlivas ledamöter i de svenska kontaktkommittéerna till FN:s

olika specialorgan såsom UNESCO-rådet, FAO- och UNICEF-kommittéerna,

som nu kommer att avlastas sina hittillsvarande uppgifter på det tekniska

biståndets område. Även bör knytas till rådet representanter för myndigheter

och näringsliv, som kan vara sekretariatet behjälpligt med uppslag

och anvisningar exempelvis beträffande stipendiatmottagning, stipendiatplacering,

expertrekrytering etc. På så sätt kan rådet förankra hjälpverksamheten

i en bred folkopinion. Rådet bör enligt förslaget vara konsultativd

men inte beslutande, med undantag för en särskild finanskommitté inom

rådet, vars samtycke skulle vara obligatoriskt för användningen av insamlingsmedel.

Den risken ligger nära till hands, att en så stor församling som

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 174 år 1961

den här antydda blir otymplig och passiv. Det förutsattes därför, att rådet

uppdelas på mindre arbetsgrupper eller delegationer med speciella arbetsuppgifter,

medan rådsförsamlingen in pleno inte skulle behöva sammanträda

mer än ett par gånger om året.

Remissopinionen har allmänt och positivt godtagit den föreslagna sammansättningen

av rådet och de förordade befogenheterna. Man understryker

dock starkt, att rådets värde står och faller med möjligheterna att aktivisera

dess medlemmar i arbetande mindre grupper. Jag delar helt denna mening.

Endast under förutsättning, att rådet väljes så, att dess medlemmar

representerar värdefull sakkunskap på olika fält och möjlighet att personligen

satsa tid och intresse på anförtrodda specialuppgifter, ävensom att

arbetsgrupperna organiseras och utnyttjas synnerligen väl, kan jag förorda

att man inrättar en rådsinstitution av den föreslagna omfattningen. Detta

betyder, att representationsprincipen måste kunna förenas med ett omsorgsfullt

personligt urval av ledamöterna, och att den personliga sakkunskapen

därvid måste ges företräde. Under beaktande av att rådet blir dels allsidigt i

sakkunskap, dels representativt för Organisations-Sverige bör Kungl. Maj :t

utse dess ledamöter första gången. Kompletteringar i fortsättningen bör ankomma

på administrationsorganets styrelse.

Redan nuvarande Centralkommittén har organiserat ett par expertgrupper,

som den flitigt rådgör med i frågor som angår yrkesskolor, respektive

familjeplanering i u-land. Dessa expertgrupper har varit av stor nytta. Jag

förutsätter, att delegationer för yrkesundervisning och familjeplanering organiseras

även inom det föreslagna nya rådet. Likaledes är det önskvärt att

i rådet bevara den sakkunskap, som nu förefinns i nämnden för expert- och

stipendieärenden, vilken kommer att upplösas i och med att den nya organisationen

träder i kraft, samt i ILO:s, UNICEF:s, FAO:s, UNESCO:s och

WHO:s svenska kontaktorgan, som var för sig kommer att släppa ifrån sig

den del av sina arbetsuppgifter, som ingår i eller tangerar stipendiat- och

expertverksamheten. Den sakkunskapen bör lämpligen kunna tillvaratagas

i delegationer för stipendiatutbildningsfrågor, för stipendiatmottagningens

sociala och kurativa uppgifter, för expertrekrytering och för expertutbildning.

Betydelsen av en informationstjänst, som når ut överallt där den är

efterfrågad, kan motivera en arbetsgrupp också för informationsfrågor.

Det må för övrigt ankomma på det nya administrationsorganets ledning

att formera de arbetsgrupper inom rådet, som omständigheterna aktualiserar.

Om framdeles nya insamlingsaktioner beslutas, bör alltså en finanskommitté

eller snarare en insamlingsdelegation kunna fylla en funktion. För att

tillvarataga redan insamlade medel är dock en sådan kommitté överflödig.

Den balanserade sammansättningen av statliga och privata intressenter i

den nya nämndens styrelse och de stränga kvalifikationskraven på topptjänstemännen

gör att man med förtroende bör kunna överlåta på styrelse

och sekretariat i förening att förvalta såväl privatinsamlade medel, som

ställs till verksamhetens förfogande, som skattebetalarmedel över statsbud
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

geten. En åtskillnad i ansvarighet förefaller omotiverad. Eftersom insamlingsmedlen

i den nu avslutade »Sverige Hjälper»-insamlingen enligt riksdagsbeslut

utfäller lika många kronor i statsanslag, vore det dessutom

att onödigt krångla till verksamheten, om utgiften av varannan krona skulle

fordra samtycke av en finanskommitté och varannan inte. Av det här sagda

följer, att jag inte tillstyrker inrättandet av någon särskild beslutande

finanskommitté. Inte heller anser jag, att övriga arbetsgrupper inom

rådet skall ha beslutande befogenheter såsom Centralkommittén föreslagit

i sitt remissyttrande. Det vore ägnat att skapa synnerlig förvirring i relationerna

till styrelsen och generalsekreteraren, hos vilka beslutanderätten

bör vara koncentrerad för att också ansvarigheten skall kunna avkrävas, om

så erfordras. Rådet och dess arbetsgrupper bör alltså uteslutande ha rådgivande

befogenheter.

Sekretariatets omfattning och kostnader. Administrationsutredningen har

eftersträvat en elastisk organisation för det tekniska biståndet. Då med hänsyn

till tidsläget ingen föreställer sig att verksamheten kan komma att

krympa, men det inte är uteslutet att den kan komma att ändra tyngdpunkt,

blir kravet på elasticitet ett krav på att utbyggnaden av administrationen så

följsamt som möjligt anpassas till hjälpvolymens successiva ökning och till

hjälpens inriktning på aktuella hjälpområden. Jag föreslår därför att man

i starten ger administrationsorganet en kärna av fast personal med ordinarie

eller extra ordinarie anställning för den verksamhet, som redan är beslutad

eller projekterad på summan av riksstatsanslag och insamlingsresultat

som står till verksamhetens förfogande, och att man utgår ifrån att den administrativa

apparaten sedermera vidgas allteftersom verksamheten så kräver.

Utöver den fasta personalen är det emellertid i synnerhet under ett expansivt

skede naturligt med viss extra personal. Förekomsten av extra personal

för arbetsuppgifter, som ännu inte blivit permanenta, anknyter till

gammal tradition i statsförvaltningen men är inte liktydig med ett system

med korttidsanställda av det slag som administrationsutredningen skisserat.

Även om remissopinionen har uppskattat utredningens intentioner att försöka

undvika byråkrati för att vinna i smidighet och effektivitet, står den

ganska bestämt enad mot idén att bygga en stor del av administrationen på

arvoderad korttidsanställning av från andra myndigheter utlånad personal.

Man framhåller att sådan personal lär bli svår att uppbringa, särskilt om

den skall vara kvalificerad, att en så pass rörlig arbetskraft aldrig hinner bli

den erfarna stab, som bör eftersträvas, och att kontinuiteten i arbetet skulle

bli allvarligt lidande. Kritiken förefaller mig tungt vägande. Jag förordar

alltså, att de synpunkter på sekretariatets struktur och omfattning, som

framförts här inledningsvis, i stället blir vägledande för dess utformning. Av

den förut omnämnda tablån framgår den av mig förordade omfattningen av

sekretariatet. Mot den föreslagna lönegradsplaceringen av tjänsterna har

vederbörande personalorganisationer förklarat sig inte ha någon invändning.

I likhet med utredningen finner jag det lämpligt ur rekryterings- och be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Organisation för Nämnden för internationellt bistånd

Chef: 1 generalsekreterare

1 kontorist

Kameralsektion

1 byrådirektör

1 förste kansliskrivare Ae 12

(kassör)

1 kontorsbiträde Af 1—

Ae 5

Ae 24

Expertrekryteringsbyrå

1 byråchef

2 sekreterare

1 kontorist

högst Ae 23

Ae 9

Stipendiatbyrå

1 byråchef

3 sekreterare 1

1 kontorist

2 kontorsbiträden

högst Ae 23

Be 1

Ae 9

Af 1—

Planerings- och budgeteringsbyrå
-

1 byråchef 1

1 byrådirektör el. sekreterare
5

sekreterare

1 kontorist

1 expeditionsvakt

1 kontorsbiträde

högst Ae 23

Ae 9

Af 1—

Ae 5

Informationsbyrå

1 byråchef

2 sekreterare

1 kontorist

1 kontorsbiträde

1 telefonist

högst Ae 23

Ae 9

Af 1—

Af 1—

Ae 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1961

fordringssynpunkt att anlita yngre volontärer i verksamheten, unga handledare

och guider för stipendiater m. fl. För sådan personal liksom för nyss

förordade extra personal föreslår jag att ett inte obetydligt belopp till extra

arbetskraft upptages i det nya administrationsorganets budget. Jag förutsätter

att denna anslagspost även får användas för expertis, nödvändig för

särskilda utredningar. Den förordade uppsättningen tjänstemän och dess fördelning

på olika byråer inom nämnden för internationellt bistånd är beräknad

med hänsyn till arbetskraftsbehovet såsom det kan bedömas bli för första

halvåret 1962, under vilken tid verksamhetens ram redan angivits av riksdagen.

Behovet av en eventuell ytterligare förstärkning av det nya organets

personal torde få prövas i samband med den sedvanliga anslagsprövningen

för budgetåret 1962/63.

För en verksamhet, som befinner sig i ett expansivt skede, är beräkningar

som nyss nämnts alltid vanskliga att göra. Administrationsutredningen har

valt att presentera den i internationella organ omtyckta metoden att ange

administrationskostnaderna i procent av de totala anslagen för en viss verksamhet.

Som tumregel rekommenderar utredningen att administrationskostnaderna

»begränsas» till 5 å 6 procent av totala anslagsvolymen. De förordade

2 miljoner kronorna i administrationsutgifter utgör således 6 procent av

33,3 miljoner kronor, vilket är ungefär vad Centralkommittén och Svenska

institutet under innevarande budgetår administrerar för bilateral och viss

mindre multilateral biståndsverksamhet. Att förenklade beräkningsgrunder

av detta slag är främmande för svensk budgetpraxis har utredningen säkerligen

haft klart för sig och inte heller tänkt sig någon automatik i administrationskostnaderna

med tillhjälp av procenträkning. Men om utredningen

har velat ge en föreställning om vad en internationell verksamhet, administrerad

i Sverige, rimligen bör kosta i jämförelse med liknande verksamhet,

administrerad av internationella organ, är procentangivelsen ingalunda ointressant.

De centrala administrationskostnaderna för FN :s utvidgade program

för tekniskt bistånd (EPTA) är således f. n. 5 1/2 procent av budgeten,

varvid även inräknas en del av fältorganisationen, nämligen regioncheferna

(resident representatives). Om man däremot medräknar administrationskostnaderna

i FN :s olika fackorgan, som för EPTA:s räkning ombesörjer

handplockning av experter m. m„ blir medeltalet cirka 12 procent. Huruvida

bilateral hjälpverksamhet i sig själv har större förutsättningar än multilateral

att etablera en rationell administration undandrar sig dock mitt bedömande.

Personalkostnaderna för det nya organet såsom jag här beskrivit det beräknar

jag till 1 108 000 kronor för år jämfört med 470 000 kronor för motsvarande

kostnader vid Centralkommittén och Svenska institutet. Av beloppet

avser 43 300 kronor avlöningar till ordinarie tjänstemän, 620 000 kronor

avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, 200 000 kronor arvoden till expertis

och tilltällig arbetskraft, 33 000 kronor arvoden och särskilda ersättningar

fastställda av Kungl. Maj:t, 199 000 kronor rörligt tillägg samt 12 700

kronor kompensation för höjda folkpensionsavgifter. Avlöningsstaten för ti
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

den den 1 januari—den 30 juni 1962 bör sålunda sluta på hälften av nyssnämnda

belopp eller tillhopa 554 000 kronor.

Omkostnadsstaten beräknar jag i huvudsaklig anslutning till administrationsutredningens

förslag till 300 000 kronor för helt år. Med hänsyn till vissa

engångskostnader upptar jag dock för andra hälften av innevarande budgetår

ett belopp av 185 000 kronor. Härav avser 5 000 kronor sjukvård m. in.,

25 000 kronor reseersättningar, 5 000 kronor bränsle, lyse, vatten, 25 000

kronor telegram och telefon m. m., 40 000 kronor anskaffning av inventarier,

35 000 kronor expenser samt 50 000 kronor publikationstryck. Beträffande

den sistnämnda posten vill jag erinra om att huvudansvaret för publicering

av material om Sverige på främmande språk fortfarande synes böra åvila

Svenska institutet. De av administrationsutredningen såsom administrationskostnader

betecknade beloppen till expertrekrytering och stipendiatmottagning,

tillhopa 500 000 kronor, synes icke böra föras till det nya organets

omkostnadsstat utan belasta det ordinarie biståndsprogrammet.

De här angivna kostnaderna för den andra hälften av budgetåret 1961/62

uppgår till (554 000 + 185 000 =) 739 000 kronor. Även om Kungl. Maj:t

enligt vårriksdagens beslut äger disponera erforderlig del av anslaget till internationell

hjälpverksamhet för administrationskostnaderna under innevarande

budgetår synes, när nu frågan om organets inrättande föres till

riksdagen, lämpligt att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande att

disponera detta belopp ur angivna anslag. Från och med nästa budgetår torde

kostnaderna för det nya organet böra brytas ut och redovisas under särskilda

anslag.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna de av mig i det föregående förordade riktlinjerna

för handläggning av frågor om tekniskt bistånd till

underutvecklade länder;

II. besluta att fr. o. m. den 1 januari 1962 inrätta ett statligt

centralt administrationsorgan, benämnt Nämnden för internationellt

bistånd, med uppgift att handlägga de frågor berörande

det svenska tekniska biståndet till underutvecklade

länder, som av Kungl. Maj :t överlämnas till detsamma;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att upprätta personalförteckning

för det nya organet i enlighet med vad jag i det föregående

förordat;

IV. godkänna följande avlöningsstat för det nya organet,

att tillämpas under tiden den 1 januari—den 30 juni 1962:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

........................................ 21 650

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................... 16 500

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .... 310 000

4. Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft,

förslagsvis.................................. 100 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 99 500

6. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

.................................... 6 350

Summa kronor 554 000

V. bemyndiga Kungl. Maj :t att disponera till det nya organets

avlöningskostnader förslagsvis 554 000 kronor och till

det nya organets omkostnader förslagsvis 185 000 kronor ur

det under tredje huvudtiteln uppförda reservationsanslaget

till internationell hjälpverksamhet;

VI. bemyndiga Kungl. Maj :t att i övrigt vidta erforderliga

åtgärder för de nämnda förslagens genomförande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Staffan Wahlquist

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1961

51

ECAFE

ECE

ECLA

ECOSOC

EPA

EPTA

FAO

FN

GATT

IAEA

IBRD

ICAO

IDA

1FC

ILO

IMF

ITU

OECD

Särskilda

UNESCO

UNICEF

WHO

WMO

F örkort ningar

Economic Commission for Asia and the Far East (FN-organ, sorterande

under ECOSOC, för utvecklingsarbete i Asien)

Economic Commission for Europé (FN-organ, sorterande under

ECOSOC, med uppgift att främja samhandel och ekonomisk utveckling

i Europa)

Economic Commission for Latin America (FN-organ, sorterande

under ECOSOC, för utvecklingsarbete i Latinamerika)

Economic and Social Council (FN:s ekonomiska och sociala råd)

European Productivity Agency (OEEC-organ för produktivitetsfrågor)
Expanded

Programme for Technical Assistance (FN:s utvidgade

tekniska hjälpprogram) .

Food and Agriculture Organization (FN :s livsmedels- och jordbruksorganisation)
Förenta

Nationerna

General Agreement on Tariffs and Trade (internationellt avtalssystem

ang. tullar m. m.)

International Atomic Energy Agency (FN-organ för samarbete

i fråga om atomenergins fredliga användning)

International Bank for Reconstruction and Development, Världsbanken

(FN-organ för internationell återuppbyggnad)

International Civil Aviation Organization (FN-organ för civilflyg)

International Development Association (komplement till IBRD

med uppgift att ge förmånliga långa lån till icke direkt produktiva

investeringar, t. ex. vägar, utbildning, sjukvård)

International Finance Corporation (med IRBD samarbetande finansieringsföretag

med uppgift att medverka i privata investeringar)

... , . ,

International Labour Organization (FN-organ for arbetsmarknadsfrågor

och socialförsäkring)

International Monetary Fund, Internationella valutafonden (FNorgan

för samarbete rörande valutafrågor, växelkurser, betalningar

etc.) _ ..

International Telecommunication Union (FN-organ för telefrågor)

Organization for Economic Cooperation and Development (den ur

OÉEC framväxta organisationen för ekonomisk samverkan och

utveckling) . .

fonden Special Projects Fund, (FN-fond för utvecklingsarbete i

u-länderna, lydande under ECOSOC)

United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization

(FN-organ för utvecklingsarbete på undervisningens, vetenskapens

och kulturens område)

United Nations International Children’s Emergency Fund (IN:s

barnfond)

World Health Organization (FN:s världshälsoorganisation)

World Meteorological Organization (FN-organ för internationellt

meteorologiskt samarbete).

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 174- år 1961

Bilaga

Nuvarande organisation för Svenska institutets avdelning för tekniskt

bistånd och Centralkommitténs sekreteriat

1 direktör

1 kontorist

Ae 9

Be 1

Expedition m. m.

1 arkivarie

1 vaktmästare

1 telefonist

(arvode)

(deltid)

Af 1—

Ae 5

1 förste sekreterare Ae 23

1 amanuens Af 15-

Ae 19

2 kontorister

Centralkommitténs

sekretariat

Ae 9

avd. för expertrekrytering

2 kontorister

Avdelningen för tekniskt bistånd

1 förste sekreterare Ae 23

1 amanuens

Af 15—

Ae 19

Ae 9

avd. för stipendiatmottagning

1 förste sekreterare Ae 21

2 amanuenser Af 15-

Ae 19

2 kontorister Ae 9

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

610986

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:365 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående organisationen för handläggning av frågor om tekniskt bistånd till underut a1 i texten
  2. SU 1961:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående organisationen för handläggning av frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade lände s. 1 i texten