Sök i Ratio Lex

Angående vissa prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

1961-10-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:182, Angående vissa prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961

1

Nr 182

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område; given Stockholms

slott den 6 oktober 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om bemyndigande att höja dels det högsta belopp,

vartill slaktdjursavgiften för svin för närvarande får bestämmas, från

25 till 30 kronor, dels de högsta belopp, vartill utjämningsavgifterna för

skum- och kärnmjölk samt vissa andra mejeriprodukter får bestämmas, från

10 till 12 öre per kilogram respektive från 60 till 80 öre per 100 gram

mjölkfett. Sistnämnda höjning innebär bland annat, att de högsta beloppen

för utjämningsavgift på 3-procentig konsumtionsmjölk och tunn grädde

höjes från 18 till 24 öre per kilogram respektive från 72 till 96 öre per kilogram.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 182

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 6 oktober 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Edenman,

Nétzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågor om vissa prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område samt anför därvid följande.

I eu till jordbruksdepartementet den 13 september 1961 inkommen skrivelse

har statens jordbruksnämnd hemställt, att Kungl. Maj :t måtte utverka

riksdagens medgivande till att det högsta belopp, vartill slaktdjursavgiften

för svin må bestämmas, höjes från 25 till 30 kronor.

Vidare har jordbruksnämnden i en till jordbruksdepartementet den 3 oktober

1961 inkommen skrivelse hemställt, att förordningen den 10 juli 1947

(nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost (utjämningsavgifter) ändras

så att för mjölk med fetthalt ej överstigande 1,5 procent avgiften må

bestämmas till 15 öre per kilogram och att avgiften för »annan» vara må

utgå med högst det belopp, som motsvarar 90 öre per 100 gram av det mjölkfett

varan innehåller.

Slaktdjursavgiften för svin

Beträffande nu gällande bestämmelser om slaktdj ursavgift samt rörande

avgiftens storlek i augusti 1961 framhåller jordbruksnämnden i den förstnämnda

skrivelsen följande.

Enligt 2 § förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdj ursavgift

in. m. (senaste lydelse 1959: 241) må avgiften högst utgöra vid slakt, räknat

för hel kropp, för häst och för sådant nötkreatur, som efter nedslaktningen

väger minst 150 kg, 30 kr. samt för nötkreatur med lägre vikt och för svin

25 kr. ävensom Hd utförsel av levande djur för häst och för sådant nötkreatur,

som väger minst 300 kg, 30 kr. samt för nötkreatur med lägre vikt och

för svin 25 kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961 3

Slaktdj ursavgiften för hel kropp vid slakt utgår f.

n. enligt följande tablå.

Djurslag

Götaland,

Hälsingland,

Västerbottens

Norrbottens

Svealand

Medelpad och

län och det om-

län

och Gäst- rikland

Kr.

Ångermanland

utom det om- råde, som om- fattas av

Ångermanlands

norra domsaga,

ävensom Jämt- lands län

Kr.

område, som

omfattas av

Ångermanlands

norra domsaga

Kr.

Kr.

Storboskap, vägande 200 kg eller mer

Storboskap, vägande mindre än 200 kg

14

12

10

8

men minst 150 kg ................

10

9

6

5

Storboskap, vägande mindre än 150 kg

7

6

5

4

Kalv, vägande 30 kg eller mer ......

4

3

2

—

Häst..............................

10

8

6

4

Svin, vägande 30 kg eller mer........

21

21

21

21

Vid utförsel av levande storboskap och levande svin utgör slaktdjursavgiften

3 resp. 21 kr.

Av de belopp, varmed slaktdj ursavgifterna nu uttas, utgör för storboskap

3 kr. och för svin 1 kr. s. k. skördeskadeavgift.

Exporten av fläsk från Sverige beräknas enligt jordbruksnämnden till något

över 30 000 ton för regleringsåret 1960/61. För att täcka de kostnader,

som uppstår i samband med denna export, beräknas föreningen Svensk kötthandel

få lov att ta i anspråk samtliga under regleringsåret inflytande slaktdjursavgifter

jämte vissa fonderade medel, från föregående regleringsår.

Jordbruksnämnden upplyser, att nämnden efter överläggningar med jordbrukets

förhandlingsdelegation beslutat att från den 1 september 1961 höja

slaktdj ursavgiften för svin med 4 kr. till 25 kr. per svin eller till det högsta

belopp, varmed avgiften enligt nuvarande regler får uttas.

Rörande skälen härför samt kraven på regleringsmedel under det regleringsår,

som börjat den 1 september 1961, anför nämnden följande.

Av allt att döma torde större krav på regleringsmedel komma att ställas

under regleringsåret 1961/62 än under 1960/61. Främst sammanhänger detta

med att fläskproduktionen f. n. befinner sig i stigande. De betäckningssiffror,

som bildar underlag för produktionen under regleringsåret 1961/62,

är nu kända för tio månader och visar en ökning med drygt 5 procent i jämförelse

med samma period närmast föregående år. Det kan i detta sammanhang

nämnas, att antalet betäckningar under juli i år var 15 procent högre

än under samma månad föregående år, Mot bakgrunden av de höga smågrispriser,

som f. n, råder, kan förväntas, att betäckningssiffrorna även under

augusti och därpå närmast följande månader kommer att ligga på eu hög nivå.

Det överskott av fläsk, som måste avsättas genom export under regleringsåret

1961/62, kommer därför, såvitt nu kan bedömas, att bli 10 000 å

15 000 ton större än under 1960/61.

Det är omöjligt att redan nu med tillräcklig säkerhet ange hur mycket

regleringsmedel som behöver tas i anspråk för att avsätta detta fläsköverskott.

Det material, som stöd till förfogande vid nämndens överläggningar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 182 år 1961

med jordbrukets förhandlingsdelegation gav emellertid vid handen, att den

beslutade höjningen av slaktdjursavgiften för svin fr. o. m. den 1 september

1961 kunde anses motsvara vad som erfordras för att under normala

förhållanden täcka utgifterna för fläskexporten under sistnämnda regleringsår.

Flera skäl talar emellertid för behovet av en ytterligare höjning av slaktdjursavgiften

för svin. Man får ej bortse ifrån att en för föreningen Svensk

kötthandel ogynnsam utveckling av de internationella fläskpriserna kan

medföra ett ytterligare stegrat behov av regleringsmedel. Vidare bör erinras

om att, som nämnden tidigare redovisat i en skrivelse till Kungl. Maj :t den

27 juni 1961 angående stödköp av fodersäd, slakteriorganisationen förklarat

sig beredd att om så finnes behövligt avstå vissa slaktdj ursavgiftsmedel för

denna reglering samt att med anledning härav och på begäran av jordbruksnämnden

Kungl. Maj :t genom beslut den 3 augusti 1961 bemyndigat

nämnden att disponera bl. a. slaktdj ursavgifter för att täcka kostnaderna för

stödköp av fodersäd. Därest ett ianspråktagande för detta ändamål skulle bli

aktuellt, bör detta enligt nämndens och förhandlingsdelegationens mening ej

föranleda en höjning av slaktdj ursavgifterna för nötkreatur och häst utan

helt drabba fläskproducenterna.

Under hänvisning till sålunda redovisade skäl och med hänsyn till att

varje ytterligare höjning av slaktdjursavgiften borde medföra en dämpande

effekt på expansionstendenserna inom fläskproduktionen har jordbruksnämnden

ansett en höjning av slaktdjursavgiften för svin till förslagsvis 30 kr.

nödvändig. Jordbrukets förhandlingsdelegation förklarade sig vid förutnämnda

överläggningar vara ense med jordbruksnämnden om behovet av en

höjning av slaktdjursavgiften för svin utöver nu gällande maximibelopp. Enligt

vad nämnden upplyser förklarade sig förhandlingsdelegationen emellertid

inte kunna tillstyrka en sådan höjning, såvida inte en differentiering

företogs av det belopp, varmed avgiften skulle komma att överstiga 25 kr.

Differentieringen borde ske genom att fläskproducenterna inom större delen

av Norrland helt eller delvis befriades från det belopp, varmed avgiften sålunda

skulle komma att överstiga 25 kr.

Enligt jordbruksnämnden kan tveksamhet råda om lämpligheten ur olika

synpunkter av en geografisk differentiering av slaktdjursavgiften för svin.

I detta hänseende åberopar nämnden vad den anfört i yttrande till jordbruksutskottet

den 8 mars 1960 (JoU 1960:31 s. 3 ff). Nämnden förklarar

sig inte ha tagit ställning till förhandlingsdelegationens yrkande men ämna,

sedan medgivande till erforderlig avgiftshöjning erhållits, upptaga differentieringsfrågan

till avgörande under hänsynstagande till samtliga då föreliggande

förhållanden. Nämnden utgår från att gällande bestämmelser inte

skall lägga hinder i vägen för nämnden att besluta angående sådan differentiering,

som här avses.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 182 år 1961

5

Utjämningsavgifterna för mjölk, grädde och ost

I skrivelsen angående utjämningsavgifterna å mjölk, grädde och ost redogör

jordbruksnämnden inledningsvis för nu gällande bestämmelser och anför

därvid följande.

Enligt förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk,

grädde och ost kan särskild avgift (utjämningsavgift) upptas för mjölk och

grädde, som från mejeri levereras till annan än mejeri eller av mejeri användes

för tillverkning av andra varor än smör, grädde och ost, ävensom för

ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkas vid mejeri eller levereras

från mejeri till annan än mejeri. Utjämningsavgift må bestämmas till

följande belopp per kilogram vara, nämligen för ost med lägre fetthalt i torrsubstansen

än 45 procent till högst 125 öre, för torrmjölk med fetthalt ej överstigande

20 procent till 120 öre, för mjölk med fetthalt ej överstigande 1,5 procent

till 10 öre samt för kondenserad mjölk med fetthalt ej överstigande 8

procent och för margarinost 50 öre. För annan vara skall avgiften utgå med

högst ett belopp, som motsvarar 60 öre per 100 g av det mjölkfett varan innehåller.

Uppbörden av utjämningsavgiften omhänderhas av Svenska mejeriernas

riksförening och avgiftsmedlen och deras avkastning skall återgå till

mejerierna i form av utjämningsbidrag för mjölk eller mejeriprodukter. Ge

nom förordning den 2 juni 1950 (nr 474) har förordningen om utjämningsavgift

förlängts att gälla tills vidare.

Det enligt förordningen högsta utjämningsavgiftsbeloppet per 100 g

mjölkfett har höjts från det ursprungliga beloppet 40 öre till 50 öre från den

1 juli 1953 och till 60 öre från den 1 juli 1958.

Jordbruksnämnden upplyser, att Svenska mejeriernas riksförening anhållit

om ytterligare höjning av avgiftsbeloppet per 100 g mjölkfett till 90 öre

ävensom höjning av avgiften för mjölk med fetthalt ej överstigande 1,5 procent

(skum- och kärnmjölk) till 15 öre per kg. Som skäl härför har riksföreningen

framhållit, att då avsikten med utjämningsavgiften är att den

skall möjliggöra en utjämning av intäkterna mellan olika grenar av mejerirörelsen,

utjämningsavgiftens storlek måste anpassas efter prisrelationerna

mellan olika varor. Sedan den 1 juli 1958 har sådana ytterligare prisförändringar

inträtt, att det högsta beloppet för utjämningsavgiften per 100 g

mjölkfett numera inte förslår. Den högsta utjämningsavgift, som nu kan uttas,

utgör sålunda för konsumtionsmjölk med 3 procent fetthalt 18 öre per

kg och för tunn grädde med fetthalt av 12 procent 72 öre per kg. Detta

innebär, att det angivna högsta beloppet för utjämningsavgiften för konsumtionsmjölken

uppnåtts i samband med de på grund av den nyligen inträffade

3-procentregelns utlösning föranledda prishöjningarna, medan för

den tunna grädden det högsta utjämningsavgiftsbeloppet redan tidigare uppnåtts.

Erforderlig höjning av utjämningsavgiften för tunn grädde har därför

inte kunnat göras i nämnda sammanhang.

Jordbruksnämnden har för sin del ansett det angeläget att i nuvarande

läge med ökade priser på konsumtionsmjölk och grädde samt på skum- och

kärnmjölk möjlighet bör finnas att höja utjämningsavgifterna till sådana be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961

lopp, att erforderlig utjämning inom mejeriindustrien kan företas. En sådan

höjning kan enligt nämnden bli aktuell bl. a. vid en väntad utlösning av

den s. k. inkomstregeln i början på nästkommande år. För andra hithörande

varor än konsumtionsmjölk, tunn grädde samt skum- och kärnmjölk finner

nämnden de nuvarande högsta möjliga utjämningsavgiftsbeloppen vara fullt

tillräckliga. De föreslagna avgiftshöjningarna innebär, att utjämningsavgiften

för 3-procentig konsumtionsmjölk skulle kunna utgöra högst 27 öre per

kg och avgiften för 12-procentig tunn grädde högst 108 öre per kg. Prissättningen

på den skum- och kärnmjölk, som går till direkt konsumtion samt

till bageriändamål o. d., följer i allmänhet prisändringarna på den 3-procentiga

konsumtionsmjölken. För denna skum- och kärnmjölk innebär förslaget

en höjning av det högsta beloppet från 10 till 15 öre per kg (avgiften

är f. n. 7 öre per kg). En dylik avgiftshöjning kan visserligen enligt nämndens

uppfattning anses väl högt tilltagen. Då det emellertid inte torde vara

helt uteslutet att under det kommande kalenderåret sådana prishöjningar

på ifrågavarande varor kan komma att ske, att mera betydande avgiftshöjningar

kan bli påkallade, har nämnden inte velat till någon del motsätta sig

riksföreningens förslag. Nämnden har även i denna fråga samrått med jordbrukets

förhandlingsdelegation, som lämnat nämndens förslag utan erinran.

Departementschefen

Enligt 1959 års riksdags beslut angående prissättningen på jordbrukets

produkter för sexårsperioden 1 september 1959—31 augusti 1965 skall, i mån

av behov, interna regleringsavgifter upptagas för att täcka exportförluster

eller till intern utjämning. Vid import skall upptagas häremot svarande s. k.

kompensationsavgifter. Dessa senare avgifter har emellertid enligt nämnda

riksdagsbeslut i princip låsts vid den våren 1959 gällande nivån och skall sålunda

inte höjas eller sänkas, även om man på grund av ökning eller minskning

av de belopp, som behövs för att täcka exportförluster eller för intern

utjämning, blir nödsakad att ändra de interna regleringsavgifter, som bestämt

kompensationsavgiftens belopp. Anordningen medför i princip sänkning

respektive höjning av de till producenterna faktiskt utbetalade priserna

och ökar sålunda möjligheterna till produktionsanpassning utan att därför

konsumentpriserna direkt påverkas.

I fråga om bland annat slaktdjursavgift samt utjämningsavgift å mjölk,

grädde och ost har av riksdagen i särskilda förordningar fastställts de högsta

belopp, vartill Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens

jordbruksnämnd får bestämma avgifterna.

Som framgar av den förut lämnade redogörelsen har jordbruksnämnden

hemställt om en höjning av det högsta belopp, vartill slaktdj ursavgiften

för svin får bestämmas, från 25 till 30 kronor. Med hänsyn till

vad nämnden anfört i fråga om dels det väntade behovet av medel för att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961

täcka förluster vid export av fläsk och svin, dels behovet av att öka möjligheterna

att påverka anpassningen av fläskproduktionen till avsättningsmöjligheterna

finner jag mig höra tillstyrka nämndens framställning. Jag förordar

därför, att riksdagens medgivande inhämtas att höja de i förordningen

den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift in. m. angivna högsta

avgiftsbeloppen för svin från 25 till 30 kronor. Det torde i detta sammanhang

böra erinras om att, därest det skulle bli aktuellt att uttaga högre

skördeskadeavgift än för närvarande, Kungl. Maj :t enligt bemyndigande av

1961 års riksdag äger i härför erforderlig omfattning höja slaktdj ursavgiften

utöver de i nyssnämnda förordning fastställda högsta beloppen.

Vid de överläggningar i förevarande fråga, som ägt rum mellan jordbruksnämnden

och jordbrukets förhandlingsdelegation, har förhandlingsdelegationen

yrkat, att fläskproducenterna inom större delen av Norrland

skulle helt eller delvis befrias från den höjning av slaktdjursavgiften för

svin utöver 25 kronor, som kan komma att beslutas. Huruvida det ur kontrolltekniska

eller andra administrativa synpunkter är möjligt att genomföra

en dylik differentiering undandrar sig utan närmare utredning mitt bedömande.

Enligt min mening bör jordbruksnämnden närmare undersöka

spörsmålet. Därest riksdagen inte har något att erinra däremot, torde det

få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, jordbruksnämnden

att besluta i denna fråga.

Vad därefter angår utjämningsavgifterna å mjölk, grädde

och ost torde först få erinras om att dessa primärt och i huvudsak

uttages för att åstadkomma en utjämning av intäkterna från olika grenar av

mejerirörelsen. I den för ifrågavarande avgifter gällande förordningen har

för vissa mjölkprodukter särskilt angivits de högsta avgiftsbelopp, som får

uttagas. Bland dessa produkter ingår mjölk med en fetthalt ej överstigande

1,5 procent, d. v. s. skum- och kärnmjölk, med ett högsta avgiftsbelopp av

10 öre per kilogram. För annan vara än de särskilt angivna produkterna skall

avgiften enligt förordningen utgå med högst ett belopp, som motsvarar 60

öre per 100 gram av det mjölkfett varan innehåller. Maximibeloppet uttages

för närvarande för konsumtionsmjölk med 3 procent fetthalt samt för

tunn grädde och utgör för dessa varor 18 respektive 72 öre per kilogram. Avgiften

för skum- och kärnmjölk utgör för närvarande 7 öre per kilogram.

Som närmare framgår av den föregående redogörelsen har jordbruksnämnden

på framställning av Svenska mejeriernas riksförening hemställt

om en höjning av maximibeloppen för skum- och kärnmjölk till 15 öre samt

för de icke särskilt angivna varorna till 90 öre. Förslaget skulle göra det

möjligt att höja avgifterna för 3-procentig konsumtionsmjölk och tunn grädde

till högst 27 respektive högst 108 öre per kilogram. Till stöd för sin framställning

har jordbruksnämnden framhållit, att för sagda varor höjning av

avgifterna utöver nu gällande maximibelopp kan bli aktuell bland annat

vid en väntad utlösning av den s. k. inkomstregeln i början av år 1962.

Med hänsyn till vad jordbruksnämnden anfört i ämnet anser jag mig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1961

böra förorda, att utjämningsavgifterna för nyssnämnda varor höjes till sådana

belopp, att erforderlig utjämning av intäkterna från olika grenar av

mejerirörelsen kan företagas. Det synes mig emellertid till fyllest att nu

höja maximibeloppen för skum- och kärnmjölk från 10 till 12 öre samt för

ifrågavarande andra varor från 60 till 80 öre. För 3-procentig konsumtionsmjölk

och tunn grädde skulle därvid de högsta tillåtna avgiftsbeloppen bli

24 respektive 96 öre.

Jag förordar sålunda, att riksdagens medgivande inhämtas att höja de i

förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde

och ost angivna högsta avgiftsbeloppen för mjölk med fetthalt ej överstigande

1,5 procent från 10 till 12 öre per kilogram samt för annan än i förordningen

särskilt upptagen vara från 60 till 80 öre för 100 gram av det mjölkfett

varan innehåller.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga förut angivna

ändringar i förordningen den 3 juni 1955 (nr 284) angående

slaktdj ursavgift m. m.;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga förut angivna

ändringar i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa

avgifter å mjölk, grädde och ost.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan Brandt

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611063

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:379 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om luftföroreningarnas inverkan på människan samt om lagstiftning angående luftför a1 i texten
  2. JoU 1961:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa prisreglerande åtgärder på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten