Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i hushållningssällskapens organisation, m. m

1961-10-06 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:183, Angående vissa ändringar i hushållningssällskapens organisation, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

1

Kr 183

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i hushållningssällskapens organisation, m. m.; given

Stockholms slott den 6 oktober 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro.

BERTIL

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag i syfte att väsentligen inom nuvarande

ram möjliggöra effektivisering av den rådgivningsverksamhet som hushållningssällskapsorganisationen

bedriver. I anslutning härtill hemställes om bemyndigande

att med verkan från och med den 1 januari 1962 vidtaga ändringar

i personalförteckningen för organisationen innebärande bland annat

att konsulenttjänster i Ao 23 sammanföres till en enhetlig kategori, att vissa

nya slag av befattningar inrättas i utbyte mot tidigare personalförtecknade

tjänster samt att lönegradsändringar genomföres beträffande ett antal tjänster.

Samtidigt anhålles om bemyndigande alt företaga vissa ändringar i statens

allmänna avlöningsreglemente för att därigenom ytterligare öka rörligheten

inom organisationen. Dessutom föreslås nya regler för tjänstetillsättning

samt framlägges förslag rörande bestämmelserna för den fortsatta statsbidragsgivningen

till avlöningar och omkostnader vid hushållningssällskapsorganisationen.

Slutligen föreslås i propositionen att bidrag till ett nytt system för mjölkboskapskontroll

skall utgå av utjämningsavgifter å mjölk, grädde och ost.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 183

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 6 oktober 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Edenman,

Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående vissa

ändringar i hushållningssällskapens organisation, m. m. samt anför följande.

Inledning

Genom beslut den 21 september 1956 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för

jordbruksdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga för att verkställa

utredning rörande upplysnings- och rådgivningsverksamheten på jordbrukets

område. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga

överdirektören G. R. Ytterborn, tillika ordförande, pol. mag. E. Forslund,

lantbrukaren, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare K. Hj. Gustafson,

dåvarande sekreteraren, numera ordföranden i Svenska lantarbetareförbundet

E. Jansson, ordföranden i J. U. F. E. Jonsson, statskommissarien

B. Kull, direktören S. O. Rodhe, lantbruksdirektören E. O. Sjölund samt

rektorn Th. V. Ågren.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen jordbruksupplysningskommittén,

har den 17 november 1960 avlämnat betänkande angående rådgivningsverksamheten

på jordbrukets område (SOU 1960: 39).

Till betänkandet är fogade tre särskilda yttranden, ett av ledamoten Rodhe,

ett av ledamoten Jansson samt ett av ledamöterna Forslund, Jonsson, Rodhe

och Ågren.

Över betänkandet har — i vissa fall efter hörande av underordnade organ

— remissyttranden avgivits av statskontoret, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket,

lantbruksstyrelsen, jordbrukets upplysningsnämnd, Hushållningssällskapens

förbund, samtliga hushållningssällskap, statens centrala

1''rökontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt, statens maskinprovningar,

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, Alnarps lantbruks-, mejeri-

och trädgårdsinstitut, statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader,

jordbrukstekniska institutet, skogsstyrelsen, statens lönenämnd, lantmäteristyrelsen,

skogs- och lantbruksakademien, Svensk matpotatiskontroll

(SMAK), Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Föreningen

Skogs- och lantbruksfilm, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, trädgårdsnäringsutredningen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Lantbruksverkets instruktörsförening,

Sveriges pomologiska förening, Sveriges hortonomförbund,

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter och Tjänstemännens centralorganisation.

Skrifter i anledning av betänkandet har inkommit från Sveriges handelsträdgärdsmästareförbund

och Svenska plantskolornas riksförbund.

Jag anhåller nu att få anmäla vissa organisatoriska frågor av begränsad

räckvidd, vilka aktualiserats genom betänkandet. I detta sammanhang torde

jag även få uppta vissa andra personalfrågor för hushållningssällskapsorganisationen.

I anslutning därtill bör anmälas vissa frågor sammanhängande

med genomförandet av tidigare beslutad sammanslagning av de båda hushållningssällskapen

i Kalmar län. Förslag i ämnet har i skrivelse den 20

september 1961 avgivits av den av Kungl. Maj :t utsedde sakkunnige, byråchefen

i lantbruksstyrelsen Henry Gustafsson.

I förevarande sammanhang torde jämväl få anmälas frågan om bestridande

till viss del av kostnaderna för mjölkboskapskontrollen med regleringsmedel

på jordbrukets område.

A. Frågor rörande hushållningssällskapens organisation

1. Jordbruksupplysningskommitténs betänkande

Jordbruksupplysningskommitténs förslag syftar till effeklivisering av upplysnings-

och rådgivningsverksamheten på jordbrukets område, vartill i detta

sammanhang även trädgårdsnäringen hänförts. Kommitténs förslag berör

hushållningssällskapens, lantbruksnämndernas och lantbruksundervisningsanstalternas

rådgivningsverksamhet.

I betänkandets kapitel II belyses den snabba förändring, som skett och

alltjämt sker i jordbruksbefolkningens antal och sammansättning samt den

betydande förändringen i jordbrukets företagsstruktur, som samtidigt äger

rum, och i kapitel III redovisas omfattningen av nuvarande upplysningsverksamhet

inom jordbruket.

Kommittén lämnar i kapitel IV en kortfattad översikt över jordbruksrädgivningen

i våra nordiska grannländer samt i Holland, Västtyskland, England,

Förenta staterna och Kanada.

Enligt direktiven har jordbruksupplysningskommittén haft att närmare

granska och pröva den gällande gränsdragningen mellan hushållningssällskapens

och lantbruksnämndernas arbetsuppgifter vad beträffar upplysnings-

och rådgivningsverksamheten. I kapitel V lämnar kommittén en kort

redovisning av nuvarande förhållanden och kommer, efter att ha redovisat

en undersökning av samarbetet f. n., till den slutsatsen, att rådgivningsverksamheten

och även lantbruksnämndernas arbete skulle främjas genom

ett effektivt samarbete mellan sällskap och nämnder. Lokalrådgivarna i sällskapen

föreslås inom sina distrikt även skola biträda lantbruksnämnderna

med rådgivning på nämndernas verksamhetsområde. Vidare anser kommittén,

att vid behov gemensamma informationskonferenser bör anordnas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

för den fältarbelande personalen inom hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna.

I sällskapens upplysningsverksamhet förutsättes lantbruksnämnderna

medverka i de frågor, som med hänsyn till nämndernas

verksamhet anses aktuella. För att ytterligare befrämja samarbetet på länsplanet

på joi dhruksrådgivningens område föreslår kommittén, att inom varje

hushållningssällskaps område inrättas en programnämnd.

I kapitel VI, som behandlar upplysningsverksamhetens organisation inom

hushållningssällskapen, tar kommittén upp en principdiskussion om rådgivningsverksamhetens

organisation, varvid två olika system överväges. Enligt

det ena, system A, tjänstgör i distrikt om 500—2 000 brukningsenheter

lokalrådgivare, vilkas uppgift är att lämna jordbrukarna i distriktet en allsidig

rådgivning. På regionplanet tjänstgör specialrådgivare, som svarar för

sina resp. ämnesområden och håller lokalrådgivarna å jour med utvecklingen

samt biträder dem att lösa mera komplicerade frågor. Enligt det andra

systemet, system B, saknas distriktsindelning. Samtliga rådgivare, som

är placerade på regionplanet, är mer eller mindre specialiserade och har

bl. a. till uppgift att lämna jordbrukarna råd och upplysningar inom sina

resp. ämnesområden. Kommittén förordar på anförda skäl det förstnämnda

systemet. Kommittén har därefter diskuterat sällskapen såsom regionorgan

för rådgivningen och funnit, att de i många fall omfattar alltför små

områden för att utgöra underlag för en organisation enligt kommitténs förslag.

På grund härav har kommittén tänkt sig, att den förordade organisationen

skulle kunna åstadkommas genom att verksamhetsområdet för vissa

specialister täckte två eller flera sällskaps områden. För att rådgivningsorganisationen

skall bli tillräckligt smidig och anpassningsbar förordar

kommittén att på personalförteckningen rådgivartjänsterna uppföres i tvenne

grupper, den ena under beteckningen »konsulenter», avsedda för regionplanet,

och den andra under beteckningen »instruktörer», avsedda för lokalplanet.

Fördelningen av tjänsterna mellan hushållningssällskapen skall

åligga lanlbruksstyrelsen efter samråd med sällskapen, varvid för konsulent

bestämmes det ämnesområde, han skall företräda.

På hushållningssällskapens personalförteckning finnes f. n. 86 tjänster

som jordbruksinstruktör eller maskininstruktör. Dessutom har sällskapen

på »egna medel» anställda 33 instruktörer på jordbruks-, maskin- och liusdjursområdena

och för övervakning av mjölkboskapskontroll tio överkontrollassistenter.

Slutligen är fyra överkontrollassistenter anställda hos kontrollnämnden

för mjölkavkastningskontroll. Kommittén föreslår att de ovannämnda

(33 -}— 10 —(— 4 =) 47 tjänsterna överföres på personalförteckning

och motsvarande lönebelopp tillföres löneanslaget från sällskapens omkostnadsanslag

resp. anslaget för befrämjande av husdjursaveln. En tillfredsställande

överkontroll synes enligt kommittén kunna genomföras med tio

överkontrollassistenter. Sedan detta behov tillgodosetts, återstår 123 tjänster,

som kan ombildas till lokalrådgivartjänster.

Av ämnesområden, som bör vara företrädda av specialkonsulent, behandlar

kommittén särskilt företagsekonomien, jordbrukets ekonomibyggnader

och trädgårdsskötseln samt framhåller betydelsen av att på regionplanet fin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 1S3 år 1961

nes specialister i företagsekonomi, att byggnadskonsulenterna i lantbruksnämnderna

bör utnyttjas mera även i den allmänna upplysningsverksamheten

samt att, då enligt kommitténs mening behovet av rådgivning för yrkesodlare

inom trädgårdsnäringen icke blivit i rimlig utsträckning tillgodosett

med nuvarande organisation, särskilda tjänster bör inrättas härför. Sistnämnda

tjänster bör placeras vid hushållningssällskap, som är lämpligt

belägna i förhållande till odlingsdistrikten.

På hushållningssällskapens personalförteckning finnes 29 tjänster som

jordbrukskonsulent, 26 som husdjurskonsulent, 26 som trädgårdskonsulent

och 24 som maskinkonsulent. Utan att vara upptagna på personalförteckningen

finnes två jordbrukskonsulenter avlönade med direkt statsbidrag

samt nu tio ekonomikonsulenter avlönade delvis med statsbidrag. Kommittén

har funnit, att behovet av specialkonsulenter bör kunna i skälig utsträckning

tillgodoses inom ramen för nu befintliga 109 tjänster. På personalförteckningen

bör samtliga konsulenter uppföras som en grupp under benämning

konsulenter. Fördelningen på olika ämnes- och geografiska områden

bör ankomma på lantbruksstyrelsen i samråd med sällskapen. Under

nu rådande förhållanden skulle de förslagsvis kunna fördelas på följande

ämnesområden: 25 för växtodling, 25 för husdjursskötsel, 20 för företagsekonomi,

17 för mekanisering, fem för handelsträdgårdsrörelsen, tre för yrlcesfruktodling

och 14 för allmän trädgårdsodling.

Kommittén har ej ansett sig böra gå in på frågan om förstärkning av

resurserna för forskning och försöksverksamhet för att befrämja samarbetet

med rådgivningsverksamheten. Endast vad beträffar fjäderfäskötseln uttalar

kommittén, att behovet bör bättre tillgodoses genom att efter utredning

och förslag av lantbruksstyrelsen Sveriges fjäderfäavelsförening, som

svarar för kontrollen och specialrådgivningen på ifrågavarande område, erhåller

ett så avpassat statligt stöd, att ett program av tillfredsställande omfattning

kan upprätthållas.

Rådgivningsmetoder och hjälpmedel i upplysningsverksamheten behandlas

i kapitel VII. Efter en kort redogörelse för gällande författningsbestämmelser

för den av hushållningssällskapen med stöd av statsbidrag bedrivna

kursverksamheten anför kommittén vissa principiella synpunkter på rådgivningsverksamhet

såsom en sällskapens uppgift till skillnad från utbildningsverksamhet

såsom en lantbruksundervisningsanstalternas uppgift.

En viktig förutsättning för ett framgångsrikt rådgivningsarbete är enligt

kommitténs mening, att lämpliga hjälpmedel kommer till användning. Kommittén

förutsätter, att frågan om vägledande principer för framställning

av dylika och deras rätta användning blir föremål för fortlöpande uppmärksamhet

och att framställningen av hjälpmedel blir väl planerad. Beträffande

hjälpmedel, som huvudsakligen kommer till användning i massrådgivningen,

anser kommittén, att ortspressen i många fall bör utnyttjas

mera och att för rådgivningsverksamheten ansvariga organ bör följa utvecklingen

och tillvarataga alla möjligheter, som radio och television kan

erbjuda. EU värdefullt hjälpmedel i rådgivningen utgör även demonstrationsjordbruken.

Kommittén framhåller, att vid sidan om de demonstra
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

tionsjordbruk, som drives i hushållningssällskapens regi, även av enskilda

ägda lämpliga jordbruk bör utnyttjas, så att efter hand inom varje lokalrådgivardistrikt

finnes tillgång till ett dylikt demonstrationsjordbruk.

Frågan om rådgivarnas befattning med arbetsuppgifter utanför upplysningsverksamheten

behandlas i kapitel VIII. Kommittén framhåller, att bidrag

av statsmedel utgår till avlönande av den personal, som ansetts oundgängligen

nödvändig för att tillgodose rådgivningsverksamheten, varför

denna personal ej bör användas för arbetsuppgifter utanför rådgivningsverksamheten.

Denna princip kan emellertid icke alltid upprätthållas. Hushållningssällskapen

bör dock ersättas för arbetsuppgifter, som vid sidan

av rådgivningen ålägges dem av staten eller som de genom avtal med andra

institutioner åtagit sig, så att kostnaderna blir fullt täckta. Sådana kontrollerande

arbetsuppgifter bör ej påläggas rådgivarna, som ställer dem i

motsatsförhållande till jordbrukarna. Med hänvisning till en undersökning

angående den rådgivande personalens expeditionsarbete framhåller kommittén

vikten av att rådgivarna har tillräcklig biträdeshjälp.

Ett av de viktigaste medlen att höja rådgivningsverksamhetens effektivitet

är enligt kommitténs mening grundliga teoretiska och praktiska kunskaper

hos rådgivarna såväl vad beträffar fackämnen som rådgivningens teknik.

Frågan om kompetenskrav och utbildning av rådgivarna har kommittén

behandlat i kapitel IX. För konsulenter bör enligt kommitténs mening

i princip gälla samma kompetenskrav som f. n., dock med viss komplettering.

Med hänvisning till jordbrukshögskoleutredningens förslag rörande

utbildningen av agronomer och hortonomer uttalar kommittén, att man väl

bör kunna tillgodose behovet av grundutbildning för blivande konsulenter.

Som kompetenskrav hör, såsom även jordbrukshögskoleutredningen förutsatt,

gälla genomgången vidareutbildning i pedagogik, undervisnings- och rådgivningsmetodik

etc. Kommittén föreslår även, eftersom rekryteringstjänster

saknas vid hushållningssällskapen, inrättandet av sex aspiranttjänster.

Ett års sådan aspiranttjänstgöring, huvudsakligen vid sällskap, bör ingå i

kompetenskraven, som dessutom bör omfatta tre års tjänstgöring vid sällskap,

lantmannaskola, försöksinstitution, lantbruksnämnd eller annan motsvarande

tjänstgöring.

Eftersom instruktörerna enligt kommitténs förslag skall såsom lokalrådgivare

envar inom sitt distrikt svara för en allsidig rådgivning, måste kompetenskraven

för dessa befattningshavare väsentligt höjas. Särskilt gäller

detta kunskaper i jordbrukets företagsekonomi. Kommittén anser, att driftsledarkursen

vid Alnarpsinstitutet bör uppställas som kompetenskrav, varvid

ämnen, som avser specialutbildning för förvaltare och inspektor vid större

jordbruk, bör utbytas mot företagsekonomi, driftsekonomisk kalkylering och

investeringskalkylering vid medelstora och mindre jordbruk. Kommittén

förordar även, att instruktörerna genomgår samma pedagogiska utbildning,

som föreslagits för konsulenter. För att nu tjänstgörande instruktörer skall

kunna erhålla kompetens som lokalrådgivare förordas, att de genomgår en

särskild omskolningskurs om sammanlagt tre månader med framför allt

utbildning i jordbruksekonomi, pedagogik och rådgivningsmetodik.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

Fortbildningen utgör enligt kommitténs mening ett medel, varigenom

goda och snabba förbindelser mellan försök, forskning och rådgivning kan

upprätthållas. Konsulenternas fortbildning bör liksom hitintills handhas

av lantbruksstyrelsen. En effektivisering av fortbildningskurserna bör även

kunna ske.

I kapitel X behandlas rådgivningens centrala ledning, som lantbruksstyrelsen

förutsättes fortfarande skola handha. Kommittén redovisar närmare

de arbetsuppgifter, som centralt uppkommer, om man vill effektivisera rådgivningsarbetet.

För att i lantbruksstyrelsen närmast svara för hithörande

uppgifter, bl. a. att i fältet biträda rådgivarna rörande tillämpandet av rationell

teknik i rådgivningsarbetet och att inom lantbruksstyrelsen handlägga

frågor rörande rådgivningsorganisationens anpassning och rådgivarnas fortbildning,

har kommittén ansett att det i styrelsen bör finnas en befattningshavare,

som är specialist i rådgivningsfrågor.

I kapitel XI, som behandlar den centrala informationens organisation,

redogör kommittén inledningsvis för de olika organ, som f. n. sysslar med

vad man kallar informationstjänst. Kommittén framhåller, bl. a., att verksamhetens

uppdelning på flera olika organ ej ger den samlade överblick,

som måste förutsättas för att behovet av olika hjälpmedel på lämpligaste

sätt och till lägsta kostnader skall bli tillgodosett. Vidare framhålles, att en

referattjänst med uppgift att i överskådlig form ge rådgivarna del av för

deras verksamhet erforderligt kunskapsmaterial f. n. saknas.

Vid överväganden rörande åstadkommande av en effektivare organisation

har olika alternativ prövats. Kommittén förordar, att ett informationsorgan,

benämnt lantbrukets informationstjänst, inrättas med uppgift att betjäna

jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel, hem och hushåll. Informationsorganet

föreslås få formen av en förening med av Kungl. Maj :t fastställda stadgar

och en stvrelse, som till hälften utses av Kungl. Maj :t och till hälften

av föreningen. Vidare förutsättes att föreningen skall övertaga de uppgifter,

som nu handhas av föreningen Skogs- och lantbruksfilm samt jordbrukets

upplysningsnämnd, förmedla berättelser och skrifter från försöks- och

forskningsverksamhet till rådgivare och lärare samt handha referat- och

dokumentationstjänst.

Medelsanvisningen till hushållningssällskapen redovisas huvudsakligen pa

två anslag, nämligen Bidrag till hushållningssällskapen: Avlöningar och

Bidrag till hushållningssällskapen: Omkostnader. Grunderna för denna

anslagstilldelning och de förändringar i densamma, som vid olika tillfällen

skett, redovisar kommittén inledningsvis i kapitel XII. Kommittén uttalar,

att den hittillsvarande ordningen för tilldelning av statsanslag ej kan anses

tillfredsställande och föreslår därför en sådan förändring i beräknings- och

tilldelningsgrunderna, att omräkning till förändrade löne- och kostnadslägen

kan göras enklare och med större säkerhet. Detta kan enligt kommitténs

mening ske genom att den del av omkostnadsanslaget, som nu användes

till avlöningar, överföres till avlöningsanslaget, varefter återstoden uppdelas

på två poster, nämligen en för täckande av rese- och traktamentskostnader,

hyror och expenscr samt en allmän del, som delvis inom ramen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

för bestämmelser och direktiv får fritt disponeras av sällskapen till befrämjande

av angelägna åtgärder på sällskapens verksamhetsområde. Lönedelen

kommer då att automatiskt omräknas och de övriga delposterna bör kunna

omräknas med användande av lämpliga index. Omkostnadsanslagets andel

för rese- och traktamentskostnader, hyror och expenser föreslås fördelad

mellan sällskapen efter antalet fältarbetande tjänstemän med 7 900 kr. för

varje specialrådgivare på regionplanet och 7 100 kr. för varje lokalrådgivare.

Beträffande omkostnadsanslagets allmänna del föreslår kommittén,

att denna fördelas med 8/10 efter antalet brukningsenheter över två ha

(dock efter viss övergångstid), 1/10 efter folkmängden, invånareantal över

10 000 i städer ej medräknat, samt 1/10 efter totalarealen inom sällskapens

områden.

I kapitel XIII anföres, att ett genomförande av kommitténs förslag kommer

att medföra ökade kostnader för jordbruksrådgivningen. Kommittén

har därför funnit det angeläget att undersöka, i vad mån hushållningssällskapens

egna inkomster skulle kunna ökas och bidraga till upprätthållande

av sällskapens verksamhet. Sällskapens egna inkomster är huvudsakligen

ledamotsavgifler, förrättningsavgifter, ränteinkomster och inkomster av

egna fastigheter. Enligt kommitténs mening torde sällskapen i allmänhet

endast ha möjlighet att öka sina inkomster genom att höja ledamotsavgifter

och taxor. Kommittén anser det rimligt, att sällskapens ledamöter själva påtager

sig viss del av dessa ökade kostnader. I samband härmed förordar kommittén,

att frågan om medlemsavgiftens storlek omprövas av statsmakterna

och att maximibegränsningen uppliäves. Beträffande förrättningsavgifter

framhåller kommittén, att rådgivning i princip bör vara avgiftsfri. Med

hänsyn till de begränsade personalresurser, som den av kommittén föreslagna

organisationen innebär, och för att rådgivarnas tjänster icke skall

komma att tagas i anspråk av ett fåtal synes emellertid ersättning enligt särskild

taxa böra uttagas av rekvirent, som önskar mer än ett besök under

året av samma rådgivare. Avgift för planer, såsom växtodlingsplan, utfodringsplan

etc., bör alltid utgå enligt särskild taxa. Det synes böra ankomma

på lantbruksstyrelsen att upprätta och fastställa dylik taxa. En höjning av

ledamotsavgifterna och införande av förrättningsavgifter torde enligt kommitténs

mening kunna beräknas medföra en sammanlagd inkomstökning om

550 000 kr. för sällskapen.

I kapitel XIV och XV redovisar kommittén sina anslagsberäkningar samt

den ordning, i vilken kommitténs förslag bör genomföras jämte de åtgärder,

som står i samband härmed. För åstadkommande av större rörlighet vid fördelningen

av rådgivar tjänsterna mellan hushållningssällskapen har kommittén

i fråga om förfaringssättet vid tillsättande av tjänsterna förordat,

att konsulenttjänsterna skall, efter hörande av vederbörande sällskap, och

vad beträffar fiskerikonsulentbefattning jämväl efter samråd med fiskeristyrelsen,

tillsättas av lantbruksstyrelsen. Chefsbefattningen inom varje sällskap

bör enligt kommittén tillsättas av Kungl. Maj :t genom konstitutorial

efter anmälan av chefen för lantbruksstyrelsen. I fråga om kamrerare-, in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

struktörs- och biträdespersonal har kommittén föreslagit, att den av praktiska

skäl skall tillsättas av vederbörande sällskap.

Vidare bar kommittén föreslagit, att, i likhet med vad som gäller vid

skogsvårdsstyrelserna, rådgivarna skall förordnas tills vidare, dock att den

som under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort i samma eller

motsvarande befattning vid hushållningssällskap icke får skiljas från sin

befattning annat än på grund av omorganisation eller om entledigande bör

ske av disciplinära skäl. Slutligen har kommittén föreslagit en utvidgning

av befattningshavarnas flyttningsskyldighet likaledes i överensstämmelse

med vad som gäller vid skogsvårdsstyrelserna.

I en till kommitténs betänkande fogad reservation av ledamoten Jansson

förordas, att lokalrådgivarna fördelas på hushållningssällskapen efter

brukningsenheter med minst fem ha åker samt att även denna fördelningsgrund

omprövas tid efter annan med hänsyn till inom jordbruket pågående

förändringar. Vidare förordas att samma grund användes vid fördelning av

omkostnadsanslaget. I fråga om trädgårdskonsulenternas verksamhet förordar

reservanten att projektering av park- och prydnadsanläggningar inte

längre skall få ingå i trädgårdskonsulenternas uppgifter.

Gentemot kommitténs förslag till organisation av upplysningsverksamheten

har ledamoten R o d h e reserverat sig i ett till betänkandet fogat särskilt

yttrande, vari föreslås att varje specialist skall vara verksam inom endast

ett hushållningssällskaps område samt att, då detta i varje fall inte f. n.

är möjligt, det borde övervägas att i någon mån eftersätta kraven på specialisering

och låta viss eller vissa av ett sällskaps konsulenter täcka mer

än ett specialområde. Herr Rodhe har härjämte reserverat sig mot kommitténs

förslag rörande kostnads- och anslagsberäkningar.

Slutligen har till kommitténs betänkande fogats särskilt yttrande av ledamöterna

Forslund, Jansson, Rodhe och Ågren vilka reserverat

sig mot kommitténs förslag rörande tjänstetillsättning och anfört, att åtgärder

för tillsättande av vakant befattning, som är upptagen på personalförteckning,

inte bör få vidtagas av hushållningssällskapet innan lantbruksstyrelsen

lämnat sitt medgivande därtill samt att tjänstetillsättningen, efter

det sällskapet fått sådant medgivande, skall ske enligt samma grunder som

f. n. gäller.

2. Remissyttranden

De myndigheter och organisationer som yttrat sig över jordbruksupplysningskommitténs

nu framlagda förslag delar praktiskt taget undantagslöst

kommitténs uppfattning om behovet av upprustning på upplysnings- och

rådgivningsområdet inom jordbruket. Flertalet remissinstanser ställer sig

dock mer eller mindre tveksamma till de av kommittén framlagda förslagen

eller helt avvisande till att förslagen lägges till grund för vidare åtgärder.

Ur remissvaren torde få återgivas följande allmänna synpunkter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

Statskontoret anför, att innehållet i direktiven för 1960 års jordbruksutredning

givit statskontoret anledning överväga om de i betänkandet framförda

förslagen bör föranleda annan åtgärd än att utredningen anbefalles

taga dem i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande. Då det emellertid

är antagligt att det nya utredningsuppdraget kommer att taga avsevärd

tid och kommitténs förslag åtminstone delvis avser förslag som sedan

länge varit aktuella bör enligt statskontorets mening det nya utredningsuppdraget

inte få lägga hinder i vägen för ett förverkligande av kommitténs

förslag i den mån dessa inte anses kunna försvåra genomförandet av den

reformering av bl. a. upplysningsverksamheten på jordbrukets område, som

kan bli resultatet av den nytillsatta utredningens arbete.

Kommitténs förslag om förstärkning av rådgivningsverksamheten på jordbrukets

område tillstyrkes i princip av lantbruksstyrelsen, som framhåller,

att i ett läge då det allmänna satsar allt mer på forskning och försöksverksamhet

inom jordbrukets område det vore ur ekonomisk synpunkt oförsvarligt

alt inte i samma takt ge rådgivningsverksamheten ökade förutsättningar

att medverka till forsknings- och försöksresultatens omsättning i den

praktiska jordbruksdriften.

Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks försökskollegium, som

inte kan ansluta sig till grundprinciperna i kommitténs förslag, avstyrker

att förslaget lägges till grund för vidare åtgärder och förordar att frågan om

upplysningsverksamhetens ordnande göres till föremål för fortsatta överväganden.

Kommitténs uttalande om behovet av en ökad rådgivningsverksamhet understrykes

kraftigt av Riksförbundet Landsbygdens folk som emellertid uttalar,

att en riktig totalbild av sagda behov ernås först när även hemarbetet

fogats in i mönstret. Ur dessa synpunkter måste det enligt riksförbundet

beklagas att kommittén inte sökt skaffa sig en realistisk föreställning om

vilken uppfattning upplysnings- och rådgivningsverksamheten bör ha i fortsättningen

och förslaget innebär därigenom endast en viss omorganisation

och omdisposilion av tillgängliga resurser.

Av anförda synpunkter å kommitténs förslag rörande samarbetet på

rådgivningsverksamhetens område må följ ande återgivas.

Lantbruksstyrelsen har intet att erinra emot inrättandet av programnämrider

men erinrar om att de redan befintliga undervisningsnämnderna har i

stort sett samma arbetsuppgifter. Enligt styrelsen bör programnämnderna vara

underställda förvaltningsutskotten.

Skogsstyrelsen tillstyrker förslaget om programnämnder samt anför, att

vad den skogliga andelen beträffar äger redan nu ett organiserat samarbete

rum mellan skogsvårdsstyrelserna och övriga länsorgan och detta

samarbete synes genom programnämnden kunna förstärkas och göras mera

allsidigt. Skogsstyrelsen har inhämtat yttrande från samtliga skogsvårdsstyrelser

och de flesta, som yttrat sig i denna punkt, förordar att de s. k. pro
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

gramnämnderna bör inrättas, i vilken länsjägmästaren eller den han sätter

i sitt ställe bör vara självskriven ledamot.

Lantmäteristyrelsen anser det vara angeläget att samarbetet inom rådgivningssektorn

utsträckes till att bl. a. omfatta även lantmäteriorganen. Beträffande

förslaget om programnämnder biträder styrelsen tanken på att en

förbättrad samordning av de olika organens verksamhet och intentioner bör

eftersträvas. Styrelsen anser sig dock böra starkt ifrågasätta om ytterligare

ett organ bör inrättas i detta syfte samt anför därvid.

De genom beslut av 1959 års riksdag inrättade länsråden har till uppgift

att stärka samarbetet mellan rationaliseringsorganen och att överbrygga den

organisatoriska splittringen. Landshövdingen har således att i detta syfte

sammankalla överlantmätaren, lantbruksdirektören, länsjagmästaren och

hushållningssällskapets sekreterare till överläggningar om utformningen av

riktlinjerna rörande rationaliseringsåtgärder inom jordbrukets och skogsbrukets

område samt därmed sammanhängande spörsmål. Med hansyn härtill

och till rådgivnings- och upplysningsverksamhetens betydelse i jordbrukets

samlade rationalisering bör det vara en naturlig uppgift för länsråden

att även samordna nyssnämnda verksamhet. Mot inrättandet av den

föreslagna programnämnden talar enligt styrelsens mening även den omständigheten

att organisationsfrågorna i sin helhet f. n. utredes av 1J60 ars jordbruksutredning.

På grund av det sagda förordar styrelsen att den erforderliga samordningen

av rådgivnings- och upplysningsverksamheten i vart fall tills vidare löses

inom länsrådens ram.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk motsätter

sig att programnämnderna skall ha beslutanderätt beträffande sällskapens

upplysningsverksamhet. De bör i stället ha rådgivande karaktär och

vara underställda förvaltningsutskottet. I konsekvens härmed bör benämningen

vara programråd.

Kommitténs förslag rörande rådgivningsverksamhetens organisation

har föranlett följande ställningstagande från remissmyndigheterna.

Lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan

har funnit den förordade organisationsformen motiverad och förordar

därför system A. Detta system tillstyrkes även av Hushållningssällskapens

förbund, hushållningssällskapen i södra Kalmar, Gotlands, Blekinge,

norra Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om kommitténs förslag rörande rådgivare

hör genomföras utan samtidigt ställningstagande till 1960 års jordbruksulrednings

översyn. Även lantbruksnämnden i Stockholms län förordar,

att frågan om rådgivningsverksamhetens organisation inte blir föremål

för avgörande innan 1960 års jordbruksutredningsarbete blir närmare känt.

Kommitténs förslag till organisationsform avstyrkes av statens maskin
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

provningar, jordbrukstekniska institutet, skogs- och lantbruksakademien,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbggdens folk och Sveriges

agronom- och lantbrukslärareförbund. Dessa remissinstanser anser det inte

vara riktigt att välja enbart ett av kommitténs alternativ, enär båda alternativen

behövs fördelade på olika områden. Sålunda torde den lokala, mera allmänt

inriktade rådgivningen vara motiverad i skogsbetonade bygder och distrikt

med relativt ensidig produktion, medan i de egentliga jordbruksområdena

flertalet konsulenter och instruktörer bör liksom hittills vara specialiserade.

Remissinstanserna ifrågasätter därför om inte det lämpligaste förfaringssättet

vore att låta hushållningssällskapen inom en fastställd ram själva

besluta om rådgivningen skall grundas på system A eller B. Sådana synpunkter

framföres även av hushållningssällskapen i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings,

Kronobergs, norra Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, södra

Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Gävleborgs län.

Förslaget om inrättande av 20 konsulenttjänster i företagsekonomi tillstyrkes

av lantbruksstgrelsen, samtliga lantbruksnämnder och av Hushållningssällskapens

förbund, hushållningssällskapen i Stockholm, Uppsala, Södermanlands,

Kronobergs, södra Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Dohus och södra Älvsborgs län. Även lärarkollegiet vid

lantbrukshögskolan framhåller önskvärdheten av att ordinarie ekonomikonsulentbefattningar

inrättas. Lantmäteristgrelsen utgår från att den av kommittén

föreslagna förstärkningen av antalet konsulenter med företagsekonomisk

inriktning vid hushållningssällskapen skall göra det möjligt att i betydande

utsträckning erhålla bistånd från dessa i det upplysnings- och rådgivningsarbete

som sker i anslutning till aktuella rationaliseringsprojekt.

Rörande antalet tjänster för mekanisering anser lantbruksstgrelsen att

dessa inte böra understiga 20. Minskningen av antalet avstyrkes av Hushållningssällskapens

förbund, hushållningssällskapen i Uppsala, Södermanlands,

Kronobergs, södra Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs

och Norrbottens län. Statens maskinprovningar hävdar med bestämdhet

den uppfattningen, att arbetsuppgifterna för maskinkonsulenterna och

betydelsen av specialrådgivning på mekaniseringsområdet ingalunda kommer

att bli mindre genom lokalrådgivarnas verksamhet utan tvärtom kommer

att avsevärt öka. Jordbrukstekniska institutet framhåller, att den tekniska

utvecklingen ofrånkomligen medför att maskinkonsulenterna får sitt

verksamhetsfält utvidgat och att de kommer att ställas inför allt mer komplicerade

problem. För institutet framstår det därför som uteslutet att maskinkonsulenlernas

antal kan nedskäras utan men för jordbruket. Även

skogs- och lantbruksakademien anser med hänsyn till den växande betydelsen

av en ekonomiskt och sakligt riktig maskinanvändning samt det stora

behovet av rådgivning rörande den s. k. inre mekaniseringen att en beskärning

av antalet maskinkonsulenter inte bör komma i fråga.

Åtskilliga remissinstanser har uttalat sig i frågan om antalet trädgårdskonsulenter.

Sålunda anser lantbruksstgrelsen det vara tillräckligt att med

utgångspunkt från ett antal trädgårdskonsulenter av 25 i minimiorganisa
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

tionen avdela fyra för de av kommittén förordade specialisttjänsterna, därav

tre för handelsträdgårdsrörelsen och en för fruktodling. Specialisterna torde

böra anställas hos lantbruksstyrelsen och placeras vid de sällskap som är

lämpligt belägna för odlingsdistrikten.

Den föreslagna minskningen av antalet trädgårdskonsulenter avstyrkes av

Hushållningssällskapens förbund, hushållningssällskapen i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, norra Kalmar, södra Kalmar

och Hallands län.

Sveriges pomologiska förening föreslår, att varje hushållningssällskap alltfort

tillförsäkras minst en befattning som trädgårdskonsulent.

Denna uppfattning delas av stgrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut, som tillägger, att trädgårdskonsulenterna enligt styrelsens

uppfattning torde få full sysselsättning inom sina verksamhetsområden utan

att behöva engageras för projektering av park- och prydnadsanläggningar åt

allmänna institutioner och inrättningar. Även Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter

anser, att projekteringsverksamhet av grönområden för institutioner

och allmänna inrättningar helt ligger utanför ramen för hushållningssällskapens

verksamhet och ansluter sig till ledamoten Janssons särskilda

yttrande i saken.

Sveriges handelsträdgårdsmästarcförbund tillstyrker, att specialkonsulenter

tillsättes för handelsträdgårdarna och den yrkesmässiga fruktodlingen.

Jordbruksupplysningskommitténs förslag att minska antalet konsulenter för

allmän trädgårdsrådgivning till endast 14 kan förbundet ej tillstyrka. Utöver

erforderliga specialkonsulenter anser förbundet att det bör finnas en

trädgårdskonsulent i varje hushållningssällskap.

Det är enligt trädgårdsnäringsutredningens mening angeläget, att två specialkonsulenter

i yrkesmässig trädgårdsodling placeras inom Malmöhus och

Kristianstads län, vilka län svarar för över två femtedelar av landets totala

växthusareal. Dessa konsulenter kan även ta hand om rådgivningsverksamheten

inom angränsande län och svarar då för ett odlingsområde, som omfattar

ungefär hälften av den totala växthusarealen och en fjärdedel av frilandsarealen.

Utredningen anser vidare, att en odlingskonsulent bör placeras

i Göteborgs-området och att denne bör svara för rådgivningsverksamheten

i hela Väst-Sverige. Rådgivningsverksamheten i övriga Mellan-Sverige

och på Gotland bör enligt utredningens mening ombesörjas av två konsulenter.

Med hänsyn till bl. a. den omfattande frilandsodlingen i Kalmar, Östergötlands

och Gotlands län bör en av konsulenterna handha rådgivningen inom

dessa län, medan den andra konsulenten bör placeras i Stockholms-området

och svara för rådgivningsverksamheten inom regionen i övrigt. Slutligen

anser utredningen, alt en konsulent i yrkesmässig trädgårdsodling bör placeras

i Norrland; detta område skulle eljest helt bli utan konsulcntstöd.

Beträffande konsulenter i yrkesfruktodling anser utredningen — liksom

jordbruksupplysningskommittén — att tre sådana konsulenttjänster bör inrättas,

varav två bör få Skåne med angränsande områden som arbetsfält. Dessa

tjänster är enligt utredningens uppfattning nödvändiga för att ytterligare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

intensifiera det omfattande arbete som sedan ett antal år pågår för att på

olika sätt effektivisera den svenska yrkesfruktodlingen.

Rådgivningen i värme- och byggnadsteknik bör enligt trädgårdsnäringsutredningens

mening ske dels genom allmän rådgivning vid konsulentbesök

hos odlarna, dels genom service i fråga om projekteringsarbeten. Det blir

emellertid med hänsyn till de många föreliggande behoven svårt för en konsulent

att hinna med en på angivet sätt upplagd verksamhet. Utredningen

vid därför föreslå, att rådgivningen i värme- och byggnadsteknik skall handhas

av två konsulenter, varav en placeras i Stockholms-området och en i

Skåne.

Enligt trädgårdsnäringsutredningens uppfattning är det angeläget, alt behovet

av företagsmässig rådgivning även tillgodoses inom trädgårdsodlingen.

Konsulentverksamheten i trädgårdsekonomi bör härvid främst syfta till

en förbättrad driftsekonomisk planering i enskilda trädgårdsföretag. Utredningen

föreslår, att rådgivningsverksamheten i företagsekonomi omhänderhas

av två konsulenter. Av dessa konsulenter bör en placeras i Stockholmsområdet

och en i Skåne.

Såsom framgått av vad utredningen anfört måste samtliga yrkesodlingskonsulenter

svara för rådgivningsverksamheten inom regioner, som omfattar

ett flertal hushållningssällskapsområden. Med hänsyn härtill är det enligt

trädgårdsnäringsutredningens uppfattning lämpligt att de direkt underställes

lantbruksstyrelsen, så att de olika konsulenternas verksamhet på ett

effektivt sätt kan samordnas och garantier skapas för att rådgivningsbehovet

i olika områden likformigt tillgodoses. Enligt utredningens uppfattning

är det av stor vikt att rådgivningsverksamheten utformas i intim kontakt

med företrädare för trädgårdsnäringen. För att trygga näringens möjligheter

att påverka verksamhetens utformning bör därför enligt utredningen vid

lantbruksstyrelsen finnas en rådgivande nämnd i trädgårdsfrågor.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt avstyrker bestämt den minskning

av antalet konsulenter för växtodling som enligt förslaget skulle ske. Då

växtodlingskonsulenterna utgör en mycket viktig länk i förmedlandet av

växtskyddskunskap till odlarna, innebär denna minskning, enligt stvrelsens

mening en försvagning av växtskyddsberedskapen.

Mot kommitténs förslag om att låta vissa specialisttjänster bli gemensamma

för två eller flera län har många hushållningssällskap haft skarpa invändningar

att göra och i stället förordat det av herr Rodhe särskilt avgivna

yttrandet om att det i ett sådant läge vore bättre att eftersätta kraven på

specialisering och låta viss eller vissa av ett sällskaps konsulenter täcka mer

än ett specialområde. Detta förslag har anammats av Hushållningssällskapens

förbund, hushållningssällskapen i Uppsala, Östergötlands. Jönköpings,

Kronobergs, södra Kalmar. Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Dohus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs. Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Skogs- och lantbruksakademien

avstyrker förslaget att en konsulent skall kunna tjänst
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr i83 år 1961

göra inom olika hushållningssällskapsområden emedan erfarenheter från

liknande arrangemang på andra områden inte är uppmuntrande. Även Sveriges

lantbruks förbund framhåller, att förslaget att vissa specialister skall utnyttjas

gemensamt i två eller flera län synes medföra betydande nackdelar.

Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker bestämt kommitténs förslag om

gemensam tjänsteman för två eller flera län, då detta system tidigare prövats

och befunnits vara förenat med mycket stora olägenheter. En bättre

lösning vore enligt riksförbundet att kombinera tva specialtjänster, i första

band maskin- och jordbrukskonsulent.

Beträffande kapitlet om rå dgivarnas befattning med administrativa

uppgifter har statskontoret framhållit, att hushållningssällskapen

utan anspråk på särskild gottgörelse bör kunna tagas i anspråk

av staten för uppgifter av mindre omfattning eller tillfällig karaktär.

Däremot bör sällskapen erhålla full täckning för sina kostnader vid fullgörande

av uppdrag för icke statliga institutioner in. fl. Kommitténs förslag

att ytterligare biträdestjänster bör uppföras på sällskapens personalförteckning

anser statskontoret icke böra upptagas till slutlig prövning med hänsyn

till att 1960 års jordbruksutredning för den framtida jordbrukspolitiken

kommer att beröra den biträdespersonal, som omfattas av förslaget.

Kommitténs förslag rörande kompetenskrav, utbildning och

fortbildning har föranlett följande uttalanden från remissmyndigheternas

sida.

Statskontoret har inte något att erinra mot att aspiranter anställes men

anser, att några särskilda medel härför inte bör beräknas. Behovet av dylika

rekryteringstjänster bör i stället tillgodoses inom ramen för den beräknade

erforderliga personalorganisationen och lantbruksstyrelsen bör vid uppkommande

vakans bedöma, hur tillgängliga avlöningsmedel bör användas, för att

de med anslagen avsedda ändamålen bäst skall tillgodoses. Sveriges agronom-

och lantbrukslärareförbund föreslår för att säkerställa rekryteringen

till sällskapen samma anordning som gäller vid lantbruksnämnderna och

förordar att 20 tjänster i reglerad befordringsgång med benämningen biträdande

konsulent inrättas. Förslaget att införa sex aspiranttjänster tillstyrkes

av hushållningssällskapet i Uppsala län, som dock framhåller att sex tjänster

är otillräckligt som rekryteringsbas för 109 konsulenter och jämför med lantbruksnämnderna

där det finnes 28 tjänster i reglerad befordringsgång för

rekrytering av 44 konsulenttjänster. Förslaget tillstyrkes även av hushållningssällskapen

i Södermanlands, Blekinge och Göteborgs och Bohus län,

vilka emellertid anser att antalet borde vara högre än sex och att möjlighet

borde finnas att placera aspiranten i högre lönegrad än 15 om han tidigare

uppehållit annan högre lönegradsplacerad tjänst eller motsvarande

tjänst under ett antal år.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser inte att förslaget, att lantbruksstyrelsen

skall ordna fortbildningskurser i fackämnen och utbildnings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

kurser i pedagogik, är rationellt. Kollegiet kan ej finna någon anledning att

inordna pedagogikutbildningen under lantbruksstyrelsen, då all annan högre

utbildning för ifrågavarande tjänstemän är förlagd till högskolan.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anser att

tiden för instruktörernas fortbildningskurs är för kort och att en utökning,

i första hand av utbildningen i driftsekonomi, bör göras.

Förslaget i kapitlet om den centrala ledningen att inrätta en

befattning vid lantbruksstyrelsen för rådgivningsfrågor har avstyrkts av

statskontoret och tillstyrkts av lantbruksstyrelsen och av Hushållningssällskapens

förbund, hushållningssällskapen i Södermanlands, Kronobergs, norra

Kalmar, södra Kalmar, Blekinge, Hallands, södra Älvsborgs och Skaraborgs

län.

Förslaget rörande den centrala informationens organisation

har kritiserats av ett flertal remissmyndigheter. Sålunda förordar

statskontoret att förhandlingar mellan staten och berörda parter bör upptagas

i denna fråga. Lantbruksstyrelsen, jordbrukets upplysningsnämnd,

styrelserna för statens växtskyddsanstalt och statens forskningsanstalt för

lantmannabyggnader, skogs- och lantbruksakademien, Sveriges lantbruksförbund,

föreningen skogs- och lantbruksfilm, Riksförbundet Landsbygdens

folk samt Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser, att kommitténs

förslag inte kan läggas till grund för ett slutgiltigt ståndpunktstagande

utan frågan om kontaktorgan mellan forskning och rådgivning bör göras till

föremål för ny utredning. Riksräkenskapsverket anser, att den av kommittén

föreslagna informationstjänsten i personellt och kameralt hänseende bör

vara sammanförd med lantbruksstyrelsen på enahanda sätt som nu gäller

för jordbrukets upplysningsnämnd. Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser,

alt den föreslagna informationscentralen bör förläggas till lantbrukshögskolan.

Kommitténs förslag till organisation av den centrala informationen

tillstyrkes av hushållningssällskapen i Södermanlands, Gotlands,

Kristianstads, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län.

Rörande grunderna för tilldelning av statsanslag till

hushållningssällskapen framhåller statskontoret såsom önskvärt

att sällskapens ekonomiska förvaltning på längre sikt delas upp i två delar,

en offentlig som bestrides av statsmedel och en för övrig verksamhet som finansieras

av sällskapens egna medel. Statskontoret avstår emellertid från

att framlägga något förslag härom utan godtager kommitténs förslag i huvudsak

men utgår ifrån att 1960 års jordbruksutredning ägnar särskild uppmärksamhet

åt denna fråga. Kommitténs förslag till regler om fördelningen

föranleder ingen erinran från statskontorets sida som dock framhåller, att

redan nu bör en sådan bokföring genomföras, att kostnaderna för skilda

verksamhetsgrenar kan särskiljas i möjligaste mån. Det bör ankomma på

lantbruksstyrelsen att utfärda erforderliga föreskrifter i ämnet.

Riksräkenskapsverket ansluter sig till de synpunkter som anförts av ledamoten

Jansson och lantbruksstyrelsen föreslår att nuvarande fördelning skall

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

tillämpas fortfarande under en övergångstid av fyra år och att styrelsen skall

erhålla uppdrag att utreda i vad mån andra fördelningsregler kan tillgodose

sällskapens behov av medel för fri disposition och i god tid till Kungl. Maj :t

inkomma med resultatet av undersökningarna.

Kommitténs förslag att överföra delar av omkostnadsanslaget till löneanslaget

tillstyrkes av Hushållningssällskapens förbund, hushållningssällskapen

i Gotlands, Västmanlands och Våsternorrlands län och förslaget till

fördelning av omkostnadsanslaget tillstyrkes av hushållningssällskapen i

Jönköpings, Kronobergs, södra Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Gävleborgs och

Jämtlands län.

Av anförda synpunkter på kommitténs uttalande om hushållningssällskapens

egna inkomster må följ ande anföras.

Enligt statskontorets mening bör den förrättningsavgift som enligt förslaget

skall uttagas bygga på de reella kostnaderna och någon särskild rabatt

till egna medlemmar bör inte ifrågakomma. Lantbruksstyrelsen kan inte biträda

kommitténs förslag att det skall ankomma på styrelsen att fastställa

taxa för sällskapens förrättningar, liksom hittills bör vägledande taxor utfärdas

av Hushållningssällskapens förbund.

Förändringen av ledamotsavgiftens storlek tillstyrkes av Hushållningssällskapens

förbund och hushållningssällskapen i norra Älvsborgs och Gävleborgs

län och förändringen av förrättningsavgifterna av Hushållningssällskapens

förbund och hushållningssällskapen i södra Kalmar och Skaraborgs län.

Att kommittén beräknar ökningen av sällskapens egna inkomster genom

förhöjda förrättnings- och ledamotsavgifter allt för optimistiskt framhålles

av hushållningssällskapen i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, norra Kalmar,

Kristianstads, Hallands och Jämtlands län. Kommitténs förslag avstyrkes

av Hushållningssällskapens förbund, hushållningssällkapen i Östergötlands,

Kronobergs, norra Kalmar, södra Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,

Hallands, södra Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands,

Kopparbergs och Jämtlands län. Hushållningssällskapens förbund anser, att

något behov att ändra på gällande principer för fastställande av förrättningsavgifterna

inte föreligger.

Gentemot kommitténs förslag i fråga om förfaringssättet vid tillsättandeav

tjänster förordar styrelserna för statens växtskyddsanstalt

och Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut samt skogs- och lantbruksakademien

att nuvarande ordning bibehålies medan Sveriges lantbruksförbund

och Riksförbundet Landsbygdens folk ansluter sig till reservanternas

mening. Lantbruksstyrelsen och Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

förordar, att chefstjänsterna skall tillsättas av Kungl. Maj :t efter

förslag av lantbruksstyrelsen sedan styrelsen samrått med berört sällskap.

Under instämmande i det särskilda yttrandet av ledamöterna Forslund,

Jonsson, Rodhe och Ågren avstyrkes kommitténs förslag angående sättet för

tillsättande av chefstjänstemän och konsulenter av Hushållningssällskapens

förbund och samtliga hushållningssällskap.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. AV 1S3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

Gemensam personalförteckning tillstyrkes av lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens

förbund och avstyrkes av hushållningssällskapen i Gotlands,

Hallands och norra Älvsborgs län.

3. Frågor rörande sammanslagningen av de båda hushållningssällskapen

i Kalmar län

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 3 juni 1960 uppdragit åt byråchefen

i lantbruksstyrelsen Henry Gustafsson att med hushållningssällskapen i

Kalmar län överlägga om de spörsmål av organisatorisk-teknisk natur, som

kunde uppkomma vid och hörde samman med genomförandet av sammanslagningen

ävensom att till Kungl. Maj :t redovisa resultatet av överläggningarna

har den sakkunnige i skrivelse den 18 november 1960 anmält att

anbefallda överläggningar hade påbörjats och redovisade i samband därmed

vissa frågor i anslutning till sammanslagningen. I skrivelsen anfördes vidare,

att frågan om ändrad personalorganisation efter sammanslagning av de

båda sällskapen senare skulle framläggas. Vid överläggningar med representanter

för de båda hushållningssällskapen har nu även detta spörsmål

behandlats. Härom anför den sakkunnige i huvudsak följande.

Enligt 1960 års riksdagsbeslut skall såsom förutsättning för erhållande av

vederbörliga statsbidrag gälla, att hushållningssällskapen i länet sammanföres

samt att det nybildade sällskapet stationeras i Kalmar med en arbetsgrupp

tills vidare förlagd till Västervik. Det nya sällskapet skall övertaga

samtliga de tjänstemän, som innehar personalförtecknad tjänst vid de båda

nuvarande sällskapen. Åtta av ifrågavarande befattningar skall emellertid

indragas i och med att innehavarna av tjänsterna avgått från desamma

eller övergått till andra befattningar. Detta berör följande befattningshavare,

nämligen en sekreterare i Ao 26, en jordbrukskonsulent i Ao 23,

en husdjurskonsulent i Ao 23, en maskinkonsulent i Ao 23, en trädgårdskonsulent

i Ao 23, en hemkonsulent i Ao 18, en kamrerare i Ao 17 och en

kontorist i Ao 9.

Två tjänster är redan nu vakanta, nämligen en trädgårdskonsulenttjänst

och kontoristtjänst. Dessa tjänster uppehälles intill tiden för sammanslagningen

av extra befattningshavare.

Vidare har meddelats att kamreraren vid Kalmar läns norra hushållningssällskap

beviljats avsked fr. o. m. den 1 mars 1962 för att tillträda annan

befattning.

Vidare har jordbrukskonsulenten hos Kalmar läns norra hushållningssällskap

enligt vad som inhämtats beviljats tjänstledighet fr. o. m. den 15 juli

1961 t. o. in. december månads utgång samma år. Det torde kunna förutses,

att konsulenten begär entledigande från sistnämnda tidpunkt. Kontraktsperioderna

för de båda sekreterarna utgår den 31 december 1965. För sekreteraren

i Kalmar läns norra hushållningssällskap innebär detta, att kontraktsperioden

utlöper efter det att han uppnått den för honom gällande pensioneringsperiodens

nedre gräns, vilket inträffar vid utgången av juli månad

1965. Hade han innehaft en helt statlig befattning skulle han vid fall av

omorganisation varit skyldig att avgå med pension redan vid uppnåendet av

pensioneringsperiodens nedre gräns. Då gällande kontrakt mellan sällskapet

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

och sekreteraren omfattar en något längre tidsperiod, men icke så lång att

han uppnår pensioneringsperiodens övre gräns, synes han böra vara skyldig

att avgå först vid kontraktstidens utgång. Under förutsättning att ingen av

dessa tjänstemän på eget initiativ lämnar sin befattning, kommer det nya

sällskapet att intill det norra sällskapets sekreterare avgår disponera två

sekreterare. Det torde få ankomma pa det nya sällskapets förx altningsutskott

att utan hinder av gällande bestämmelser för tjänstetillsättning besluta

om vem av dem som skall inneha befattningen som sällskapets chefstjänsteman

och vilka arbetsuppgifter, som skall anförtros den andre befattningshavaren.

Man torde kunna utgå ifrån, att denne som främsta uppgift

kommer att anförtros ledningen av arbetsgruppen i Västervik.

Det återstår således allenast tre befattningar, för vars indragning särskilda

åtgärder kan bli behövliga, nämligen en husdjurskonsulentbefattning,

en maskinkonsulentbefattning och en hemkonsulentbefattning. Det kan givetvis

med hänsyn till den av statsmakterna beslutade omorganisationen

ifrågasättas om någon förlängning av resp. anställningar skall ifrågakomina

och om icke berörda befattningshavare, trots att de har en lång tjänstetid

bakom sig, skulle kunna sägas upp i vederbörlig ordning. Detta bör dock

rimligtvis icke ske. Det synes icke föreligga anledning att nu besluta om

särskilda åtgärder för påskyndande av personalindragningen, utan hithörande

frågor synes böra lösas efter hand på sätt som hittills skett. Detta även

om anställningstiden skulle behöva förlängas för någon av ifrågavarande befattningshavare.

Ehuru uppdraget endast avser överläggning med de nuvarande hushållningssällskapen

om de spörsmål av organisatorisk-teknisk natur, som kan

uppkomma vid och hör samman med genomförandet av sammanslagningen,

anser jag mig dock icke kunna underlåta att något beröra frågan om den

till Västervik förlagda arbetsgruppen. Med hänsyn till den takt med vilken

omställningsprocessen redan försiggått och för vilken ovan redogjorts kommer

vid tiden för sammanslagningen av de båda sällskapen svårigheter att

uppstå alt tillgodose det i propositionen 1960: 96 av departementschefen uttalade

önskemålet om bibehållande i stort sett av oförändrade möjligheter

för befolkningen i norra länsdelen till kontakt i erforderlig utsträckning

med personal hos sällskapet genom organiserandet av berörda arbetsgrupp.

Speciellt på växtodlingens område blir i utgångsläget bristen på personal

kännbar, då en geografisk omplacering av de i det sammanslagna sällskapet

tillgängliga innehavarna av tre personalförtecknade jordbruksinstruktörst

jänster knappast låter sig göra. BrisLcn på personal skulle bli än mer påtaglig,

om vakans skulle uppstå även på husdjurs- eller maskinkonsulenttjänsterna.

Det bör vidare nämnas, att vid avgivandet av förslag till tidpunkt

för sammanslagningen de bägge sällskapens representanter torde ha

utgått ifrån, att en av jordbruksupplysningskommittén föreslagen allmän

upprustning av rådgivningsverksamheten skulle beslutas av 1961 års riksdag,

varigenom verkningarna av sällskapens sammanslagning skulle mildras.

Med hänsyn till vad som anförts får jag föreslå, att åtgärder måtte vidtagas

som möjliggör att vid uppkommen vakans på någon av tjänsterna som

jordbruks-, busdjurs- eller maskinkonsulent hos det nuvarande Kalmar

läns norra hushållningssällskap ifrågavarande tjänst måtte få uppehållas

med extra befattningshavare.

Enligt beslut av 1961 års riksdag skall de skulder gentemot statsverket,

som de båda nuvarande hushållningssällskapen har, per den 1 januari 1962

överföras på det nya sällskapet. Följdriktigt bör även de behållningar, som

finnes på statsanslag som beviljats sällskapen, överföras på och utnyttjas av

sistnämnda sällskap. Särskilt medgivande härtill synes böra lämnas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

B. Kostnaderna för mjölkboskapskontrollen

I skrivelser den 8 november 1960 och den 21 februari 1961 har statens

jordbruksnämnd gjort framställningar dels om medgivande att till försöksverksamhet

i fråga om mjölkavkastningskontroll disponera visst engångsbelopp

ur Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa, dels om bemyndigande

att till bidrag till de årliga kostnaderna för avkastningskontrollen

få använda dylika regleringsmedel. Vid jordbruksnämndens skrivelser var

fogade framställningar i ämnet den 12 september 1960 av Föreningen Svensk

husdjursskötsel samt den 25 oktober 1960 och den 10 februari 1961 av

Svenska mejeriernas riksförening ävensom protokollsutdrag, som utvisade

att jordbrukets förhandlingsdelegation den 15 september 1960 beslutat tillstyrka

bifall till framställningen av Föreningen Svensk husdjursskötsel. över

jordbruksnämndens framställning den 21 februari 1961 har yttranden efter

remiss avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen efter hörande av kontrollnämnden

och nämnden för avkommeundersökning av tjurar, Sveriges

lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Hushållningssällskapens

förbund, Svenska kontrollföreningarnas riksförbund samt Kontrollassistenternas

riksförening.

Innan jag närmare redovisar innehållet i omförmälda framställningar och

remissyttranden, torde jag få lämna en kort redogörelse för den i landet bedrivna

mjölkavkastningskontrollen.

I. Nuvarande kontrollverksamhet

Mjölkboskapskontrollen handhas av djurägarna organiserade i kontrollföreningar.

Föreningarna, vilkas verksamhet omfattar var och en ett hushållningssällskaps

område, anställer kontrollassistenter till erforderligt antal

(f. n. sammanlagt ca 707). Till kontrollföreningsverksamheten och dess

övervakning utgår sedan lång tid tillbaka statsbidrag ur på riksstaten anvisat

anslag, numera benämnt Befrämjande av husdjursaveln. Anslagsbeloppet

till bidraget utgör för budgetåret 1961/62 425 000 kr. (IX ht 1961 p.

23; JoU 1 p. 20; rskr. 9). Angående statsbidragsgivningen m. m. gäller kungörelsen

1950:501, ändrad genom kungörelserna 1952:300, 1953:245 och

1954: 430.

Ledningen och övervakningen av kontrollföreningsverksamheten handhas

i f. n. sex hushållningssällskapsområden av kontrollnämnden och i övrigt av

resp. hushållningssällskap. För övervakningsarbetet anställer sällskapen

resp. nämnden överkontrollassistenter, vilkas kompetens godkänts av lantbruksstyrelsen.

Kontrollnämnden är dessutom under lantbruksstyrelsens överinseende

tillsynsorgan för hela verksamheten.

Statsbidrag må enligt huvudregeln i nyssnämnda bidragskungörelse utgå

dels i de fall, då bestämning av mjölkens mängd och fetthalt samt foderkontroll

m. m. inom kontrollföreningsmedlems kreatursbesättning verkstäl
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

les av kontrollassistent tolv gånger om året vid regelbundet återkommande

besök inom besättningen (A-kontroll), med högst 18 kr. årligen för medlem

med besättning om högst tio kor,

dels i de fall, då djurägaren eller ombud för honom tolv gånger om året

med regelbundna mellanrum verkställer mjölkmängdsbestämning samt uttager

mjölkprov, vilka sedan blir föremål för fetthaltsundersökning genom

kontrollassistent, samt kompletterande kontroll äger rum genom besök av

kontrollassistent minst tre gånger om året (B-kontroll), med högst 18 kr.

årligen för medlem med besättning om högst tio kor,

dels i de fall, då avkastningskontroll sker allenast i form av mjölkmängdsbestämning

och provtagning genom djurägaren eller ombud för honom samt

fetthaltsundersökning av uttagna prov genom kontrollassistent (kontroll genom

provmjölkningsringar), med en krona 25 öre årligen för varje ko, tillhörig

medlem med kreatursbesättning om högst tio kor.

A-kontrollen är den vanligaste kontrollmetoden. Detta gäller särskilt i

fråga om större besättningar. Kontrollen genom provm jölkningsringar tilllämpas

företrädesvis inom mindre besättningar. Kontrollverksamheten omfattade

under kontrollåret 1959/60 totalt 32 632 besättningar med sammanlagt

351 166 kor. Av sagda antal var 14 742 besättningar med 208 082 kor anslutna

till A-kontroll, 8 982 besättningar med 75 248 kor till B-kontroll och

8 908 besättningar med 67 836 kor till provmjölkningsringar. Verksamhetens

utbredning företer stora växlingar mellan skilda delar av landet. Inom

Södermanlands, Hallands och Malmöhus läns hushållningssällskaps områden

var inte mindre än resp. ca 59,8, 51 och 46,4 procent av samtliga kor anslutna

till kontrollen. Minsta anslutningen är inom Norrbottens, Västerbottens

och Västernorrlands läns hushållningssällskaps områden, där motsvarande

procenttal uppgick till resp. ca 7,2, 10 och 11.

Kostnaderna för kontrollverksamheten uppgick för kontrollåret 1958/59

till totalt 7 977 921 kr. Per kontrollassistent gör detta i medeltal 11 284 kr.

och per ko 22,72 kr. Med undantag av Jämtlands län var kostnaderna allmänt

högre i de nordligaste länen än i de sydligaste. I genomsnitt för hela

landet betalades kostnaderna till ca 86 procent av medlemmarna och till ca

12 procent med bidrag. I Norrland var bidragen avsevärt större än i landet

i övrigt. Medeltalet av medlemmarnas avgifter utgjorde per ko för A-kontrollen

21,55 kr., för B-kontrollen 16,09 kr. och för kontrollen genom provmjölkningsringar

något över åtta kr.

2. Framställningarna

Föreningen Svensk husdjursskötsel. Föreningen, vilken som medlemmar

räknar landets samtliga seminföreningar, avelsföreningar för mjölkboskap

samt Svenska kontrollföreningarnas riksförbund, anhöll i sin skrivelse till

statens jordbruksnämnd, att jordbruksnämnden måtte bemyndiga Svenska

mejeriernas riksförening att under gällande jordbruksavtalsperiod ur sistnämnda

förenings prisregleringskassa uttaga medel till bestridande av en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

del av mjölkavkastningskontrollens kostnader samt till täckande av kostnader

förenade med pågående försök att finna rationellare former för denna

kontrolls genomförande.

Föreningen Svensk husdjursskötsel anförde vidare i huvudsak följande.

Avkastningskontrollen är ett oundgängligt hjälpmedel för lönsamhetsförbättringar

i mjölkproduktionen såväl för den enskilda besättningen som för

att höja den allmänna effektivitetsnivån.

I den enskilda besättningen kräves uppgifter från avkastningskontrollen

för att åstadkomma en ekonomisk utfodring, för att kunna gallra ut oekonomiska

kor i rätt tid samt för val av bästa föräldrakombinationer för följande

kogeneration.

För den allmänna utvecklingen av produktionsgrenens effektivitet är bredast

möjliga kontrollanslutning en primär angelägenhet.

Under större delen av de 60 år kontrollföreningarna verkat i vårt land har

kontrollsiffrorna främst uppfattats som ett verifierat underlag för härstamningsmässig

bedömning av avelsdjurs inbördes värde. Med stöd därav kunde

produktion av avelsdjur göras till en från bruksproduktionen fristående

företeelse, vars handelsmarginaler borde och kunde bära en väsentlig del av

kontrollverksamhetens kostnader.

Framstegen inom aveln utgjorde självfallet även under denna tid en förutsättning

för den allmänna produktionseffektiviseringen men vägen till det

bättre bruksdjuret var lång och framgångstakten långsam.

Med seininverksamlietens utbredning under 1940- och 1950-talen har förutsättningarna

radikalt förändrats. Det extremt bästa tjurmaterialet står nu

till var enskild djurägares förfogande. Den flera hundra gånger större användningspotensen

för semintjurarna möjliggör en extrem kvalitetsselektion

bland de för avel lämpade tjurarna. Senare tids tekniska och vetenskapliga

landvinningar möjliggör därjämte, att huvudparten av en tjurs insatser

numera kan utnyttjas sedan han genom egen avkomma dokumenterat sitt

ärftliga inflytande på döttrarnas produktionsförmåga och övriga livsfunktioner.

En förutsättning för att kunna tillvarataga dessa nya möjligheter är emellertid

en utbredd avkastningskontroll, vars informationsmaterial kan disponeras

på sådant sätt, att det i full utsträckning och till lägsta kostnad kan

utnyttjas för avelsmässig analys och ekonomisk information.

Seminverksamheten har efter hand medfört en starkt reducerad efterfrågan

på.tjurar. Därjämte rekryteras föreningarnas prövningstjurar i stigande

antal efter framstående kor, som i enstaka antal återfinnes i goda produktionsbesättningar,

vilka inte i egentlig mening varit inriktade på avelsdjursproduktion

men som via seminföreningen fått tillgång till topptjurar.

De förhållanden, som i en tidigare epok gav s. k. avelsbesättningar speciellt

intresse för kontrollanslutningen, existerar knappast längre.

I dagens läge kan man därför säga, att samtliga djurägare främst har

anledning värdesätta kontrollen med hänsyn till de informationer, som gäller

den egna besättningen och som möjligg''ör en rationell utfodring och gallring.

Djurägarna kan också väntas vara beredda att betala vad det kan kosta

att skaffa sådana informationer.

Den del av kontrollverksamhetens kostnader återigen, som betingas av det

allmänna behovet av underlag för avelsmässiga bedömanden och för rådgivningsverksamhet,

produktionsprognoser o. s. v., vilket dock för näringens allmänna

effektivitet och lönsamhet kanske betyder mer än något annat, upp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj:ts proposition nr 183 är 1961

fattas av många enskilda kontrollföreningsmedlemmar såsom ur hans synpunkt

ovidkommande belastning, då uppgifterna nyttiggöres av samtliga

djurägare.

Dessa omständigheter, parade med de betydande kostnadsstegringar kontrollföreningsverksamheten

måste vidkännas som följd av sin hittillsvarande

bundenhet till manuella arbetsprocesser, har medfört betydande svårigheter

för kontrollföreningarna att hålla sin tidigare anslutning, vilket är

desto beklagligare som tvärtom allting talar för angelägenheten av en allmännare

uppslutning till kontrollverksamheten för att uppnå den produktionseffektivitet,

varmed Sverige som animalieproducent skall kunna försvara

sin ställning på en efter hand allt större marknad.

1958 års kontrollkommitté, tillsatt av Svenska mejeriernas riksförening,

har sökt finna nya vägar för avkastningskontrollen syftande till de besparingar

i arbetsrutinen, som utnyttjande av moderna tekniska hjälpmedel

kan möjliggöra. Kalkyler och hittills utförda försök antyder möjlighet att

få fram en kontrollform, som kostnadsmässigt ligger vid ca 50 procent av

nuvarande A-kontroll och ca 70 procent av B-kontrollkostnaden eller ca 18

kr. i ett för allt per kontrollerad ko i 1961 års prisnivå.

Av denna beräknade totalkostnad har ca hälften ansetts svara mot djurägarens

egen kostnad för att hjälpligt orientera sig om sina djurs produktion.

Återstoden bör enligt vår mening bäras av produktionen i dess helhet.

Vid innevarande års stämma med Föreningen Svensk husdj ursskötsels

medlemmar vanns full uppslutning kring ett förslag att genom extra avgiftsdebitering

på seminföreningarna finansiera anskaffande och programmering

av den tekniska utrustning, som kräves för materialets rationella utnyttjande

och den nya kontrollformens genomförande; detta dock endast under

förutsättning att de årliga kostnaderna för kontrollen till den del, som i

dagens läge inte ansågs kunna påföras den enskilde djurägaren, skulle

kunna bäras av samtliga i mjölkproduktionen engagerade jordbrukare.

Medverkan från de enskilda mejerierna vore tacknämligt, men med kännedom

om mejerinäringens skiftande organisation har man anledning befara,

att lokala förhandlingar med varje enskilt mejeriföretag skulle bli en

omständlig och långsiktig procedur med högst olika resultat. Man har därjämte

stor anledning tro, att de områden som i första hand skulle ha behov

av stimulans till ökad konlrollanslutning vid sådant förfarande först i sista

hand skulle få det stöd som avses.

Då produktionsapparatens effektivisering i den tid vi kan se fram emot är

en ofrånkomlig förutsättning för näringens bestånd, har den rationella, rättvisa

och förnuftiga lösningen befunnits vara, att den del av kontrollkostnaden,

som enligt det anförda hör bäras av produktionen kollektivt, tillföres

verksamheten som medel från Svenska mejeriernas riksförenings clearingkassa.

Svenska mejeriernas riksförening. Riksföreningen tillstyrkte i sina förut

berörda skrivelser till statens jordbruksnämnd, att regleringsmcdel användes

för visst stöd åt kontrollverksamheten. Föreningen anförde därvid bl. a. följande.

Tre kostnadsgrupper kan diskuteras i sammanhanget, nämligen

a) kostnader för försök i fältmässig skala med nya kontrollmetoder, vilka

utföres av 1958 års kontrollkommitté. (Försöken, som genomföres i tre områden

inom landet, har kostnadsberäknats till ca 150 000 kr. Försöksvär
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

darna skall därvid inte behöva ha några kontanta utgifter i samband med

försöket men ställer sin kreatursbesättning till förfogande och bidrager med

eget arbete.),

b) initialt kapitalbehov för anskaffning av tekniska hjälpmedel vid en

ev. omläggning av kontrollverksamheten samt

c) del av de årliga kostnaderna för kontrollverksamheten.

Beträffande punkterna b) och c) kan dessa inte närmare preciseras förrän

kontrollkommittén genomfört försöken och framlagt sitt slutliga förslag.

Kommittén har emellertid ställt vissa uppgifter till förfogande för bedömning

av den totala kostnadsramen.

Apparatur för fältarbetet beräknas kosta ca 20 kr. per ko eller totalt vid

nuvarande anslutning ca 6 000 000 kr. Investeringen i centrala anläggningar

har överslagsvis beräknats till 2 000 000 kr. Det totala kapitalbehovet vid

en omläggning för samtliga kor, som nu deltager i kontrollen, uppgår sålunda

till ca 8 000 000 kr. Olika möjligheter finnes för finansiering av omläggningen

och skapande av erforderligt kapital för denna. En av möjligheterna

är att lämna slöd från regleringskassan. Sannolikt torde flera vägar

behöva utnyttjas för att lösa kapitalfrågan. Tempot vid en ev. omläggning

inverkar också på det vid varje tillfälle behövliga kapitalet.

Det är riksföreningens uppfattning att kostnaderna för kontrollverksamheten

i framtiden bör fördelas med en del, som bestrides direkt av de djurägare,

som är med i kontrollen, och en del, som erlägges kollektivt av samtliga

djurägare. Då såsom nämnts en slutlig beräkning av kontroilkostnaden

per ko i den kontrollform, som kommittén avser att föreslå, ej kan läggas

fram innan pågående försök avslutats, vore det tänkbart att riksföreningen

väntade med ett preciserande av sina förslag tills kommitténs betänkande

avlämnats i dess helhet. Det är emellertid av synnerlig vikt för kontrollverksamhetens

utvecklingsmöjligheter att definitivt besked om ett framtida stöd

från mejeriorganisationens sida kan lämnas redan nu. Riksföreningen vill

därför precisera sina förslag.

På grundval av kommitténs redovisningar har riksföreningen den uppfattningen

att kostnaden per år och ko ej kommer att understiga 20 kr. Föreningen

förordar därför ett anslag av tio kr. per år och ko ansluten till den

framtida kontrollverksamheten, vilket anslag ej överstiger halva den förutsedda

kostnaden. Anslutningen till kontrollverksamheten var kontrollåret

1958/59 ca 290 000 kor, varför det nämnda anslaget maximalt motsvarar

3 000 000 kr. per år.

Skulle eu ny kontrollform komma att öka anslutningen till kontrollverksamheten,

vilket i och för sig eftersträvas, bör ramen för det maximala anslaget

prövas i ny ordning.

För att motverka en katastrofal avgång från kontrollverksamheten hemställes,

att riksföreningen av regleringsmedel får disponera ett belopp av

fyra kr. per kontrollansluten ko och år för stöd till den nuvarande kontrollen

fr. o. in. regleringsåret 1961/62. Den resterande delen av föreslagna tio kr.

per ko bör riksföreningen få disponera i den mån som förhållandena påfordrar

och som av jordbruksnämnden godkännes för bidrag till att täcka

kostnader i samband med övergången till en ny kontrollform. När denna

successivt kommer i gång bör stödet utgå med beloppet tio kr. per ko och år.

Det skall påpekas, att enligt riksföreningens uppfattning denna användning

av en viss del av regleringsmedlen inte strider mot den allmänna principen,

att dessa, sedan vissa gemensamma kostnader betalats, skall återgå

till mjölkproducenterna. Resultatet av kontrollverksamheten kommer samtliga

mjölkproducenter till godo och vad som disponeras av regleringsmedel

som stöd åt kontrollverksamheten kommer i form av en förbättrad produk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

tionsapparat att återgå till producenterna. Analogt kommer kostnaden för

vad som anses motsvara den kollektiva fördelen att fördelas på alla mjölkproducenter.

Statens jordbruksnämnd. Jordbruksnämnden hemställer i sina tidigare

omnämnda skrivelser dels om medgivande att till bestridandet av kostnaderna

för ifrågavarande försöksverksamhet av medel ur Svenska mejeriernas

riksförenings kassa för regleringsändamål taga i anspråk ett belopp av högst

150 000 kr., dels om bemyndigande att av dylika regleringsmedel under regleringsåren

1961/62—1964/65 använda ett belopp av högst 3 000 000 kr. per

regleringsår till bidrag till kostnaderna för avkastningskontroll på mjölk.

Nämnden anför i anslutning härtill bl. a. följande.

En omläggning av den nuvarande mjölkavkastningskontrollen synes även

enligt jordbruksnämndens uppfattning av flera skäl vara nödvändig. Kostnaderna

för kontrollen består f. n. till en mycket betydande del av ersättningar

till de i kontrollen sysselsatta tjänstemännen. Denna kostnadsandel kan med

nuvarande utveckling i fråga om arbetslöner m. m. förutsättas komma att

successivt öka. Det synes därför angeläget att man kommer fram till en

mera rationaliserad kontrollform, vilken, förutom en insats från den enskilde

djurägarens sida, i största möjliga utsträckning bygger på ett anlitande

av central analys och centraliserad mekanisk bearbetning av resultaten.

Arbetet med en förbättring av djurstammen har för övrigt också kommit

att allt mer förskjutas från de enskilda avelsbesättningarna till större

sammanslutningar (seminföreningar), som betjänar ett betydande antal

djurägarc. Den enskilde djurägarens intresse för kontrollresultaten såsom

underlag för hans eget avelsarbete torde i samband härmed ha minskat.

Utformningen av den ifrågasatta ändrade kontrollverksamheten är ännu

ej till alla detaljer klar utan beror i viss mån på hur den nu pågående försöksverksamheten

utfaller. Beträffande grunderna för verksamheten kan

emellertid redan nu sägas följande. Omläggningen innebär sådana rationaliseringsåtgärder,

att de tjänstemän — kontrollassistenter — som på fältet

leder kontrollverksamheten, kommer att kunna utnyttjas effektivare och

därigenom få möjlighet att betjäna ett större antal besättningar. Mejerierna

avses komma att i ökad omfattning biträda med fetthaltsbestämningar och

andra analyser, varjämte resultaten avses komma att centralt bearbetas

vid en till Föreningen Svensk husdjursskötsel knuten anläggning. I samtliga

fall förulsältes mekaniska hjälpmedel komma att anlitas i större utsträckning

än nu. De insamlade kontrolluppgifterna skall sammanställas för att

i olika former komma mjölkproducenterna till godo. Analysresultaten förutsättes

komma att utnyttjas av seminföreningarna och avelsföreningarna,

varigenom den nya kontrollformen kommer att bli ett hjälpmedel för ett

förbättrat avelsarbete. Härjämte beräknas även förbättrade prognoser kunna

ske beträffande mjölkproduktionens utveckling på längre och kortare sikt,

vilket givetvis blir ett viktigt hjälpmedel för de marknadsförande organen

och vid planeringen av olika regleringsåtgärder i fråga om mjölk och mejeriprodukter.

Kostnaderna för den nya avkastningslcontrollen, bortsett från

3 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 183

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

djurägarens egen insats, är enligt riksföreningens förslag avsedda att till

omkring hälften ankomma på det egentliga fältarbetet och i övrigt ungefär

lika fördelas mellan anlysverksamheten och den centrala databehandlingen.

Jordbruksnämnden understryker särskilt betydelsen av en systematisk

avkastningskontroll såsom underlag för en rationell mjölkproduktion. Nämnden

anser därför att en allmän anslutning till kontrollverksamheten bör med

lämpliga medel underlättas. Det är av vikt att den enskilde producentens

kostnader för en anslutning, inte minst under övergångsskedet till ett nytt

kontrollsystem, kan begränsas så att de inte verkar återhållande.

3. Remissyttrandena

De av statens jordbruksnämnd framlagda förslagen tillstyrkes i princip

av samtliga hörda remissinstanser. Statskontoret framhåller emellertid, att

ett medgivande att använda medel ur regleringskassan lämpligen inte bör

lämnas för mer än ett regleringsår i sänder. Ämbetsverket understryker vidare

angelägenheten av att den förutsatta egna insatsen från de enskilda

djurägarna i avkastningskontrollen upprätthålles.

Lantbruksstyrelsen anför inledningsvis följande synpunkter.

Mjölkavkastningskontroll är en nödvändig förutsättning för mjölkproduktionens

rationalisering. Den utgör underlag för rationaliseringsåtgärderna

beträffande såväl avel som utfodring. Det förhåller sig också så, att ej endast

de djurägare, som är anslutna till denna verksamhet drar nytta av densamma.

Det avelsurval, som bedrives och för vilket kontrollverksamheten är

en ofrånkomlig förutsättning, länder direkt eller indirekt samtliga ägare av

mjölkboskap till godo. Tjur, som användes gemensamt av flera djurägare,

skall vara född i kontrollerad besättning, och då enskild tjurhållning numera

praktiskt taget förekommer endast i större besättningar med ordnad

avel, medför detta att i det närmaste samtliga tjurar är födda i kontrollerade

besättningar. Genom att seminverksamheten nu omsluter över 40 procent

av rikets mjölkkor och att numera samtliga tjurar, som har kontrollerade

döttrar, blir föremål för avkommeundersökning, har kontrollverksamheten

under de senaste åren fått en ännu större betydelse än tidigare. De resultat,

som framkommer, utnyttjas effektivare.

Anslutningen till kontrollföreningarna kan tyvärr ej anses vara tillfredsställande.

Detta medför att rationaliseringssträvandena försvåras. Kontrollens

ringa omfattning fördröjer och försvårar avkommeundersökningarna.

Antalet till kontroll anslutna kor är räknat i procent av hela koantalet lägre

i Sverige än i de övriga nordiska länderna, Danmark, Finland och Norge.

Orsaken till kontrollens större omfattning i Danmark är väl bl. a. mjölkproduktionens

centrala ställning i det danska näringslivet och den betydande

exporten av avelsdjur från Danmark, medan kontrollverksamhetens större

omfattning i Finland och Norge väl till väsentlig del är en följd av det

betydande statliga stöd, som denna verksamhet åtnjuter i dessa länder.

Mjölkboskapskontrollen har i Sverige under en lång följd av år omfattat

25—27 procent av hela antalet mjölkkor. Då antalet kor minskats innebär

detta dock att även antalet kontrollerade kor har minskats. Kontrollåret

1946/47 var sålunda antalet kontrollerade kor 451 692. Detta antal hade kon
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

trollåret 1959/60 sjunkit till 351 166, och allt tyder på en fortsatt minskning

av kontrollens omfattning, om ej effektiva åtgärder vidtages.

Enligt lantbruksstvrelsens uppfattning är de åtgärder, som erfordras för

att kontrollverksamheten skall få en tillräcklig omfattning, av två olika slag.

Det är nödvändigt med en viss omläggning av kontrollverksamheten så att

den kostnadsstegring, som nu fortgått oavbrutet och som i det närmaste

helt förorsakas av ökade lönekostnader för de i kontrollverksamheten sysselsatta

tjänstemännen, kan brytas. Och det kräves att det samlade jordbruket,

som drar nytta av kontrollverksamheten, även bidrager till att täcka en del

av kostnaderna.

Med kontrollverksamhetens nuvarande omfattning och med de nuvarande

kostnaderna för denna verksamhet — anför lantbruksstyrelsen vidare —

skulle det av styrelsen biträdda förslaget innebära, att ungefär en tredjedel

av de verkliga kostnaderna skulle bäras av det samlade jordbruket. Lantbruksstyrelsen

anser det skäligt att det samlade jordbruket bär minst en så

stor del av kostnaderna och hoppas att en väntad ökad anslutning till kontrollverksamheten

skall uppvägas av genom rationaliseringsåtgärder minskade

kostnader per ko, så att bidraget även i framtiden skall ha samma relativa

betydelse.

Lantbruksstyrelsen tar i yttrandet även upp frågan om fortsatt statsbidrag

över budgeten. Av bidraget för budgetåret 1960/61 beräknas 301 952 kr.

utgå till själva kontrollverksamheten. Styrelsen anför härom.

Detta statsbidrag är sålunda ej ett allmänt bidrag till kontrollföreningsverksamheten,

utan avser endast att minska kostnaderna för de mindre jordbrukarna.

Om dylikt bidrag ej fanns och om kontrollavgifterna bestämdes

enligt de faktiska kostnaderna i större och mindre besättningar, skulle kostnaderna

räknat per ko bli så mycket högre för de mindre jordbrukarna, att

det i många fall skulle bli omöjligt för dem att som medlemmar i kontrollförening

direkt draga nytta av de fördelar denna verksamhet erbjuder. Den

allmänna nyttan skulle naturligtvis kvarstå sålunda att de skulle draga nytta

av framstegen i det allmänna avelsarbetet, men bl. a. deras möjligheter

att ordna utfodringen rationellt skulle bli väsentligt försämrade. Ifrågavarande

statsbidrag har sålunda ett helt annat syfte än de bidrag, som nu föreslås

utgå av regleringsmedel, och bifall till jordbruksnämndens hemställan

bör därför ej medföra någon ändring i fråga om statsbidraget.

Lantbruksstyrelsen framhåller slutligen, att kostnaderna för mjölkavkastningskontrollens

övervakning ej på något sätt påverkas av jordbruksnämndens

förslag.

Kontrollnämnden finner det angeläget att möjligheterna att förenkla och

förbättra de nuvarande kontrollmetoderna på allt sätt lillvaratages. Vid sitt

tillstyrkande av statens jordbruksnämnds förslag förutsätter kontrollnämnden

att bidrag till kontrollföreningsverksamheten alltfort anvisas över statsbudgeten.

Nämnden för avkommeundersökning av tjurar anför hl. a. följande.

Genom seminverksamheten har det antal kor som kan påläggas efter varje

tjur mångdubblats. Härigenom har behovet av en snabb och säker bedöm
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

ning av tjurarnas avelsvärde ökat. Tjurarnas avelsvärde i fråga om mjölkavkastning

kan emellertid endast bedömas genom den avkastning deras

honliga släktingar lämnat, och tillfredsställande kännedom om en tjurs

avelsvärde kan endast erhållas genom undersökning av den avkastning som

tjurens döttrar lämnat.

Inom de flesta områden i landet minskar kontrollanslutningen f. n. Denna

utveckling är betänklig då varje år och varje månad, som avkommeundersökningarna

härigenom fördröjes, medför att möjligheter till inkomstförbättringar,

som för den samlade mjölkproduktionen torde vara mycket betydande,

inte kan tillvaratagas. Nämnden vill därför kraftigt understryka

betydelsen av att avkastningskontrollen rationaliseras så att en ökad anslutning

kunde åstadkommas.

Den förbättring av djurmaterialet som åstadkommes genom avkommeundersökningarna

kan självfallet utnyttjas av djurägarna vare sig dessa är

anslutna till avkastningskontrollen eller inte. Det synes därför skäligt att

djurägarna kollektivt bidrager till täckande av kontrollkostnaderna.

Sveriges lantbruks förbund erinrar om att den föreslagna ramen på

3 000 000 kr. avser nuläget. Då det är önskvärt, att anslutningen till kontrollverksamheten

främjas, ifrågasätter förbundet om inte år sbeloppet borde

göras rörligt på så sätt, att det till sin storlek blir beroende av anslutningen.

Härigenom skulle det bli möjligt att även i fortsättningen låta det

kollektiva bidraget till verksamheten utgå efter det belopp — tio kr. per ko

— vilket ligger till grund för beräkningen av det föreslagna bidragsbeloppet.

Hushållningssällskapens förbund framhåller bl. a. att det i nuvarande läge

föreligger en allvarlig risk för att anslutningen till avkastningskontrollen

skall minska ytterligare, om inte särskilda åtgärder vidtas. Förbundet berör

även frågan på vilket sätt de för mjölkavkastningskontrollens stödjande avsedda

regleringsmedlen skall tillföras densamma. Förbundet förordar för sin

del att i varje fall så länge nuvarande organisationsförhållanden består medlens

fördelning och förmedling handhas av lantbruksstyrelsen.

Förbundet framhåller vidare, att det även efter genomförandet av jordbruksnämndens

förslag blir behövligt med det särskilda statsanslaget, som

underlättar det mindre jordbrukets anslutning till kontrollen.

Svenska kontrollföreningarnas riksförbund understryker starkt svårigheterna

att under nuvarande förhållanden upphålla en avkastningskontroll av

tillfredsställande omfattning. Riksförbundet anför vidare.

De för varje år stegrade kostnaderna har medfört att allt fler av de till

kontrollverksamheten anslutna djurägarna dragit sig för de ökade utgifterna

och anmält sitt utträde. Det har sedan länge stått klart för riksförbundet,

att enda möjligheten att få dem att stå kvar i verksamheten och att öka anslutningen

till densamma är en minskning av deras direkta utgifter genom

förbilligad kontroll och genom fördelning av kostnaderna på föreslaget sätt.

Avgången har hittills i viss mån kunnat hållas tillbaka genom förespeglingar

om väntade bidrag från Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa

och därest detta ej infrias, skulle det få katastrofala verkningar för

verksamheten.

Kontrollassistenternas riksförening anför först vissa kritiska synpunkter

på det pågående utrednings- och försöksarbetet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

En rationalisering får inte innebära, att den enskilde djurägaren får en

avsevärt försämrad kontroll till obetydlig kostnadsminskning. Detta blir

otvivelaktigt följden, om de propåer som hittills redovisats skall realiseras.

Riksföreningen kan ej ansluta sig till att den enskilde djurägaren ej längre

behöver kontrollresultat som underlag för eget avelsarbete. Jordbruksnämnden

tycks ha förbisett, att avelsarbetet inom den egna besättningen till väsentlig

del bygger även på det egna komaterialet. Skall nämndens synpunkter

på avelsarbetet tagas för gott, torde det begärda bidraget snarare böra

rubriceras som bidrag till seminverksamheten.

Riksföreningen talar sedan för en förnuftigt genomförd rationalisering.

Vid sitt tillstyrkande av förslaget om medel för försöksverksamheten anför

föreningen, att man efter försökens fullföljande vinner klarhet om huruvida

dessa haft något värde. Beträffande det begärda anslaget om högst

3 000 000 kr. per år hemställer riksföreningen, att såsom villkor ställes att

medlen verkligen kommer de enskilda djurägarna till godo genom lägre avgifter

för kontrollen och inte förbrukas för en rationalisering, som ger en

väsentligt sämre kontroll och som huvudsakligen blir en service för seminverksamheten.

Föreningen förordar, att hushållningssällskapen anvisas medlen.

Dessa kan då i samverkan med Svenska kontrollföreningarnas riksförbund

genom förenklade kontrollformer, viss centralisering, rationalisering av

rutinarbete och kontanta bidrag få en snabb lösning på frågan. Detta synes

vara en förnuftig ordning, då de budgetmedel som utgår till verksamheten

likaledes handhas av sällskapen.

Departementschefen

Vissa ändringar i fråga om hushållningssällskapens organisation, m. m.

I jordbruksupplysningskommitténs betänkande har, såsom framgår av den

i det föregående lämnade redogörelsen, framlagts förslag om ändrad utformning

såväl i principiellt avseende som i detalj av organisationen av rådgivningsverksamheten

på jordbrukets område. Betänkandet har givit upphov

till delade uppfattningar bland remissinstanserna och åtskilliga av dem har

avstyrkt eller ifrågasatt lämpligheten av att slutlig ställning tages till kommittéförslagen

förrän i samband med behandlingen av de förslag 1960 års

jordbruksutredning kommer att framlägga. Enligt direktiven för sistnämnda

utredning bör denna vid prövningen av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

bland annat beakta den tekniska utvecklingens nya anspråk

på rådgivningsverksamheten inom näringen. Utredningen har vidare alt företaga

översyn av den statliga och statsunderstödda organisationen inom det

område, som rör jordbrukets rationalisering och därmed sammanhängande

spörsmål.

Vid mitt slåndpunktstagande till de i jordbruksupplysningskommitténs

betänkande framlagda förslagen har jag funnit, att övervägande flertalet av

dem tillsammans med de däröver avgivna remissutlåtandena lämpligen bör

överlämnas till 1960 års jordbruksutredning. På grund av behovet och vik
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

ten av att rådgivningsverksamheten redan nu — så långt möjligt — skall

kunna fortlöpande anpassas efter tidens krav har jag dock ansett det angeläget

finna vägar att jämka den nuvarande organisationen på området så att

en effektivisering kan ske. Jag har härvid eftersträvat att uppnå syftet i huvudsak

inom ramen för hushållningssällskapsorganisationens nuvarande utformning

och med utgångspunkt från befintliga personalresurser. Såsom ett

led i dessa strävanden förordade jag i årets statsverksproposition (IX ht, p.

13) att gemensam personalförteckning, innefattande de tjänster som tidigare

upptagits å de för varje hushållningssällskapsområde särskilt preciserade

förteckningarna, skulle fastställas för hushållningssällskapen från och med

verksamhetsåret 1962. Riksdagen godkände (JoU 1; rskr. 9) sedermera Kungl.

Maj :ts förslag i ämnet. Den gemensamma personalförteckningen upptager

sammanlagt 373 befattningar, varav 343 ordinarie tjänster och 30 extra ordinarie.

Lantbruksstyrelsen har bemyndigats på olika hushållningssällskap

fördela de i förteckningen uppförda tjänsterna. Denna fördelning anser jag

böra ske med utgångspunkt från organisationsplaner som de olika sällskapen

redovisar.

Genom riksdagens beslut har det blivit möjligt, att när vakanser uppstår

omfördela tjänster mellan hushållningssällskapen där så bedömes nödvändigt

och önskvärt. Enligt min mening bör man emellertid även i andra fall

kunna disponera om personalen mellan olika sällskapsområden om detta

anses angeläget på grund av arbetsuppgifternas utveckling. För den skull

bör förflyttningsskyldigheten för ordinarie tjänsteman vid hushållningssällskap

— vilket åläggande nu endast avser förflyttning till annan stationeringsort

eller till annan tjänst vid det sällskap vederbörande tillhör — utvidgas

så att den även avser tjänstgöring vid annat hushållningssällskap.

Likaså bör vederbörande vara skyldig att låta sig förflyttas till tjänst vid

lantbruksstyrelsen, eller beträffande fiskerikonsulent till befattning vid fiskeristyrelsen

med statens vatteninspektion, ävensom att uppehålla högre

tjänst vid ämbetsverket i fråga. Vad gäller tjänst, som enligt vad jag i det följande

förordar skall tillsättas av lantbruksstyrelsen, torde förflyttningen ej

behöva underställas Kungl. Maj :t för avgörande utan få beslutas av sistnämnda

ämbetsverk. Vidare bör förordnas att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Majrts bemyndigande, lantbruksstyrelsen i mån av behov skall kunna föreskriva

att tjänstgöringsoinrådet för befattningshavare, som är placerad vid

visst hushållningssällskap, skall omfatta två eller flera sällskapsområden. —

I detta sammanhang vill jag även förorda, att lantbruksstyrelsen skall äga

anlita hushållningssällskapens avlönings- och omkostnadsanslag för att bestrida

kostnader, som uppkommer då tjänsteman vid hushållningssällskap,

dock ej chefstjänsteman, förordnats att tillfälligt tjänstgöra hos styrelsen för

fullgörande av arbetsuppgifter berörande sällskapens verksamhet. Beträffande

fiskerikonsulent bör enahanda befogenhet tillkomma fiskeristyrelsen med

statens valteninspektion.

Det nyss förordade ansluter till vad redan nu gäller beträffande skogsvårdsstyrelserna.

Även reglerna för tillsättande av de å hushållningssäl)

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kangl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

skapsorganisationens personalförteckning uppförda tjänsterna — vilka helt

bekostas av statsmedel — bör, såsom majoriteten inom jordbruksupplysningskommittén

förordat, utformas med skogsvårdsstyrelseinas motsvarande

bestämmelser som förebild. För övrigt bör uppmärksammas, att ett bibehållande

av nuvarande system för tjänstetillsättning svårligen kan förenas

med de förordade principerna för en rörligare personaldisposition. Beträffande

tillsättandet av chefstjänster vid ett vart av de efter den 1 januari

1962 befintliga 25 hushållningssällskapen — vilka tjänster i fortsättningen

bör ha benämningen direktör och vara placerade i Bo 1 — vill jag sålunda

föreslå, att förordnande sker av Kungl. Maj :t efter anmälan av generaldirektören

och chefen för lantbruksstyrelsen. Andra tjänster i lägst Ao 24 bör tillsättas

av Kungl. Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen. På personalförteckningen

uppförda tjänster i lönegraderna A 15—23 bör tillsättas av lantbruksstyrelsen.

Efter dennas bemyndigande samt beslut om vederbörande

befattnings hänförande till visst hushållningssällskap, bör sällskapet i fråga

tillsätta personalförtecknad befattning i lägre lönegrad än A 15. Innan

lantbruksstyrelsen avger förslag rörande tjänstetillsättning eller själv tillsätter

tjänst i hushållningssällskapsorganisationen bör ämbetsverket inhämta

yttrande från vederbörande sällskap. Beträffande tjänst som fiskerikonsulent

bör jämväl yttrande från fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion inhämtas.

Det ligger i sakens natur att detta yttrande med hänsyn till ifrågavarande

konsulentkategoris speciella arbetsuppgifter måste tillmätas stor

betydelse.

Jordbruksupplysningskommittén har föreslagit, att direktörstjänsterna

tillsättes medelst konstitutorial och att övriga ordinarie tjänstemän kontraktsanställes

tills vidare. Även jag vill i princip uttala mig för ändrade anställningsformer

för de ordinarie befattningshavarna. Jag föreslår, att anställningsformen

ändras från att avse anställning medelst kontrakt för viss

tid, högst sex år, till att gälla förordnande tills vidare å tjänst inom hushållningssällskapsorganisationen.

Därest befattningshavare under tre på varandra

följande år oförvitligt tjänstgjort inom organisationen, bör han dock

inte få skiljas från sin befattning, så framt ej anledning härtill föreligger på

grund av omorganisation eller liknande förhållanden eller entledigande bör

ske av disciplinära skäl. Befattningshavare, som inte önskar att nuvarande

kontrakt sanställning utbytes mot förordnande tills vidare, bör göra anmälan

härom till lantbruksstyrelsen före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt.

Även eljest bör motsvarande övergångsbestämmelser gälla som vid 1960 års

ändring av anställningsformen för ordinarie befattningshavare inom skogsvårdsstyrelseorganisationen.

I övrigt bör i fråga om tjänstetillsättningsförfarandet o. d. allmänna verkstadgans

regler gälla i tillämpliga delar. Samma bör vara fallet i fråga om

bestämmelser om åtal och disciplinär bestraffning.

För närvarande är de på hushållningssällskapens personalförteckning

uppförda konsulenttjänsterna i Ao 23 fördelade på fyra kategorier, nämligen

jordbruks-, husdjurs-, maskin-t och trädgårdskonsulenter. I syfte att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

öppna möjligheter att anpassa konsulenttjänsternas inriktning efter det

aktuella behovet av rådgivare inom olika ämnesområden vill jag förorda, att

dessa tjänster i Ao 23 å personalförteckningen sammanföres till en enhetlig

konsulentkategori. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att med utgångspunkt

från nämnda förteckning och efter förslag av lantbruksstyrelsen

fastställa det antal konsulentbefattningar, som bör avses för vart och ett

av de förenämnda särskilda ämnesområdena ävensom för andra ämnesområden

som kan visa sig erfordra speciell konsulentverksamhet såsom

exempelvis får skötseln, fjäderfäskötseln och biodlingen. Förändring i konsulentbefattnings

inriktning bör normalt endast komma i fråga vid vakans

å tjänsten.

Enligt min mening bör behovet av expertis för driftsekonomisk rådgivnings-

och upplysningsverksamhet på sätt som hittills skett alltjämt tillgodoses

utanför ramen för de på personalförteckningen upptagna konsulenttjänsterna.

Jag finner det nämligen inte lämpligt att en ny stor konsulentgrupp

infogas i personalförteckning förrän slutlig ställning tagils till

1960 års jordbruksutrednings kommande organisationsförslag. I sammanhanget

vill jag erinra om 1960 års riksdagsuttalande (IX ht p. 12; JoU 22;

rskr. 304) att nyssnämnda expertis även skall biträda lantbruksnämnderna.

I fråga om ämnesinriktningen för de konsulentbefattningar, som är avsedda

för rådgivning på trädgårdsområdet, bör enligt min mening angivas

närmare riktlinjer. 1960 års jordbruksutrednings arbete torde enligt direktiven

inte komma att speciellt beröra rådgivningsorganisationen inom sistnämnda

område. Jordbruksupplysningskommittén har kommit till den uppfattningen

att behovet av rådgivare för yrkesodlare på området inte blivit

tillgodosett i rimlig utsträckning med nuvarande inriktning av trädgårdskonsulentbefattningarna.

Kommittén har därför föreslagit, att fem av befattningarna

i fråga avses för rådgivning åt liandelsträdgårdsmästarna och

tre för rådgivning åt yrkesfruktodlarna. Flertalet remissinstanser, som uttalat

sig i ämnet, har understrukit behovet av sådan upplysningsverksamhet.

Trädgårdsnäringsutredningen har förordat, att sex befattningar för specialkonsulenter

i yrkesmässig trädgårdsodling inrättas. Av dessa bör enligt

utredningen två hänföras till Malmöhus och Kristianstads län samt eu till

Göteborgs-området med verksamhet i hela Västsverige. Verksamheten i övriga

Mellansverige och på Gotland anser utredningen böra ombesörjas av två

specialkonsulenter samt i Norrland av en sådan konsident. Vidare föreslår

trädgårdsnäringsutredningen att tre konsulentbefattningar i yrkesfruk (odling

inrättas, varav två bör få Skåne med angränsande områden som arbetsfält.

Slutligen anser utredningen att rådgivning i värme- och byggnadsteknik

samt i företagsekonomi bör ombesörjas av två konsulenter inom vartdera

ämnesområdet med placering i Stockholms- respektive Skåne-området.

För egen del anser jag att ett tillgodoseende av det behov av rådgivning,

som utan tvivel föreligger inom den yrkesmässiga köksväxt-, blomster- och

fruktodlingen, är en av de åtgärder, som bör vidtagas från det allmännas

sida för att medverka till effektivisering och rationalisering av trädgårds
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

näringen. Vid mina överväganden har jag funnit trädgårdsnäringsutredningens

förslag i ämnet böra läggas till grund för en ändring i inriktningen

och organisationen i fråga om verksamheten på trädgårdsområdet. Jag förordar

därför, att av hela antalet trädgårdskonsulenter 13 befattningar skall

så snart möjligheter därtill öppnas omändras för rådgivningsverksamhet i

enlighet med vad utredningen föreslagit. Med hänsyn till de nya specialkonsulenternas

verksamhetsinriktning bör i deras arbete nära anknytning ske

till vederbörande forskningsinstitutioner i Alnarp, Lund och Ultuna. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma tjänstgöringsplacering och

verksamhetsområde för dessa konsulenter. Jag vill i detta sammanhang föreslå,

att för verksamheten i fråga nu inrättas sju tjänster såsom förste konsulent

i Ao 24 i utbyte mot samma antal konsulentbefattningar i Ao 23.

De personalförtecknade instruktörstjänsterna är — med undantag för

två befattningar som maskininstruktör i Ao 13 till vilka jag återkommer

i det följande — redan sammanförda till en kategori. I anslutning till vad

jag förut förordat beträffande konsulentbefattningarna föreslår jag, att

möjligheter fortsättningsvis skall finnas att inrikta tjänster för assistentoch

instruktörspersonal på rådgivningsverksamhet inom särskilt ämnesområde.

Det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att meddela beslut

härom.

Då de olika slagen av rationalisering inte kan ses skilda från varandra

utan måste betraktas som integrerande delar av en samlad insats för förbättring

av produktionsförutsättningarna, framstår det som angeläget att

samordning sker vid planering av den kursverksamhet, som stödjes med

medel ur anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m.

Redan förut har riksdagen uttalat (IX ht 1960 p. 13; JoU 1960: 1; rskr.

1960: 9), att lantbruksstyrelsen vid uppdragandet av riktlinjerna för dispositionen

av anslagsmedlen skall ha erforderliga kontakter med övriga centrala

organ, som har till uppgift att verka för jordbrukets rationalisering,

samt undersöka möjligheterna att få till stånd samordning av kurser inom

eller mellan olika hushållningssällskapsområden. En ändamålsenlig

gemensam planering av kursverksamheten bör eftersträvas även på länsplanet.

Jag vill särskilt understryka vikten av att hushållningssällskapsorganisationen

och lantbruksundervisningsanstalterna mer än vad redan är

fallet nära samarbetar bland annat i fråga om utnyttjande av personal, lokalresurser

samt material för den kursverksamhet de bedriver. Vidare vill

jag betona betydelsen av att erforderlig samordning sker av sällskapens

kursverksamhet med den som bedrives av skogsvårdsstyrelseorganisationen.

För den skull bör länsjägmästaren kallas till de sammanträden med hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och nämnder, vid vilka frågor rörande

kursverksamheten och andra skogsbruket berörande ämnen behandlas.

I anslutning till vad jag sålunda anfört förordar jag, att det under direktören

vid de i fråga om kursverksamhetens omfattning större hushållningssällskapen

bör ankomma på en av konsulenterna att såsom eu väsentlig del

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

av de honom åvilande uppgifterna ha ansvaret för att samordna kursverksamheten

såväl inom vederbörande sällskap som med andra organs. Härför

bör inrättas tolv förste konsulenttjänster i Ao 24, varvid samtidigt samma

antal konsulentbefattningar i Ao 23 bör indragas. Även lägre personal bör

kunna särskilt avdelas för uppgifter beträffande kursverksamheten. För att

tillgodose detta syfte vill jag föreslå, att 13 befattningar som förste jordbruksinstruktör

i Ao 13 utbytes mot samma antal assistenttjänster i Ao 17.

Till jordbruksupplysningskommitténs förslag rörande vissa ändringar i

statsbidragsbestämmelserna m. m. beträffande rådgivningsverksamhet, som

anordnas med anlitande av anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering

in. m., torde jag få återkomma vid anmälan av 1962 års statsverksproposition.

Jag torde härefter få beröra vissa personalfrågor sammanhängande med

genomförandet av det av 1960 och 1961 års riksdagar (prop. 1960: 92; JoU

1960: 22; rskr. 1960: 304, IX ht 1961 p. 13; JoU 1961: 1; rskr. 1961: 9) fattade

beslutet om sammanslagning av de två hushållningssällskapen i Kalmar

län till en förvaltningsenhet. Denna organisationsändring, som skall genomföras

per den 1 januari 1962, har förutsatts skola så småningom medföra

en personalminskning med en sekreterare i Ao 26, en jordbrukskonsulent

i Ao 23, en husdjurskonsulent i Ao 23, en maskinkonsulent i Ao 23,

en trädgårdskonsulent i Ao 23, en hemkonsulent i Ao 18, en kamrerare

i Ao 17 och en kontorist i Ao 9. Såsom framgår av i det föregående given

redogörelse för en sakkunnigundersökning i ämnet kan tjänsterna som trädgårdskonsulent

och kontorist indragas per den 1 januari 1962. Dessa befattningar

är redan nu vakanta. I överensstämmelse med det av 1960 års riksdag

gjorda uttalandet att de uppräknade tjänsterna bör övergångsvis bibehållas

till dess nuvarande innehavare avgått från befattningen eller övergått

till annan tjänst vill jag förorda, att de ej vakanta tjänsterna alltjämt kvarstår

på hushållningssällskapsorganisationens personalförteckning. Det bör

föreskrivas att tjänsterna i fråga ej får återbesättas. Tjänsternas innehavare

bör liksom övriga tjänstemän äga övergå till den av mig föreslagna nya anställningsformen.

Av vad jag nu anfört framgår, att jag inte kan biträda den

sakkunniges förslag att vissa av de förut berörda tjänsterna vid uppkommande

vakans skall få uppehållas med extra befattningshavare. Däremot

har jag inte något att erinra mot förslaget att eventuell behållning av statsmedel,

som tilldelats ettdera av de nuvarande hushållningssällskapen i Kalmar

län överföres på det nya sällskapet.

För närvarande finnes vid varje hushållningssällskap inrättade alternativt

en maskinkonsulenttjänst i Ao 23 eller en maskininstruktörstjänst i Ao 13.

Lantbruksstyrelsen har bemyndigats att bestämma vilket slag av befattning

som skall finnas hos varje sällskap. Endast två maskininstruktörstjänster

är nu besatta. I anslutning till vad jag förut anfört beträffande ämnesinriktning

för assistent- och instruktörspersonal vill jag föreslå, att de två

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

maskininstruktörstjänsterna, vilka bär uppflyttas till Ao 15, indrages vid

nuvarande innehavares avgång från tjänsterna. Liksom nu är fallet bor tva

konsulentbefattningar i Ao 23 hållas vakanta så länge maskininstruktorstjänsterna

uppehälles.

Utöver de tidigare förordade förändringarna i lönegradsplaceringen av

vissa tjänster vill jag föreslå, att 22 tjänster som assistent i Ao 15 inrättas i

utbyte mot nio tjänster som förste jordbruksinstruktör i Ao 13 och tretton

tjänster som jordbruksinstruktör i Ao 12. Vidare bör 30 jordbruksinstruktörstjänster

i Ao 12 ersättas med förste instruktörstjänster i Ao 13. Tjänstebenämningen

för återstående antal jordbruksinstruktörstjänster i Ao 12 bor

samtidigt ändras till instruktör. Härjämte bör elva kontorsbiträdestjanster

i Ao 5 utbytas mot kanslibiträdestjänster i Ao 7 och fyra tjänster i reglerad

befordringsgång mot lika många kanslibiträdestjänster i Ae 7. Slutligen

vill jag föreslå att 33 tjänster såsom fiskerikonsulent i Ao 15 skall utbytas

mot tolv tjänster i Ao 19 och 21 tjänster i Ao 17 med samma tjänstebenämning.

— Jag vill anmäla, att de av mig i detta anförande framlagda förslagen

till lönegradsändringar, vilka samtliga bör gälla från och med den 1

januari 1962, varit föremål för överläggningar mellan företrädare för jordbruks-

och civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer

och därvid godtagits av organisationerna. Tablå över de från och med nyssnämnda

datum personalförtecknade tjänsterna inom hushållningssällskapsorganisationen

redovisas i särskild härvid fogad bilaga.

Med anledning av vad jordbruksupplysningskommittén anfört om behovet

av rekryteringspersonal till konsulentbefattningar vill jag uttala, att lantbruksstyrelsen

bör vara oförhindrad att med tillämpning av bestämmelserna

i 4 § statens allmänna avlöningsreglemente använda systemet med aspirantanställning

av sådan personal. Mot aspiranttjänsterna svarande antal konsulentbefattningar

skall därvid hållas vakanta.

Vad jag i det föregående förordat rörande ändring i vissa tjänsters inriktning

och uppgifter bör föranleda mindre jämkningar i gällande kompetensbestämmelser

för olika slag av befattningshavare i hushållningssällskapsorganisationen.

I fråga om utbetalande av hushållningssällskapens statsbidrag till avlöningar

för personalförtecknade tjänster gäller för närvarande, att lantbruksstyrelsen

skall årligen i juli månad till sällskapen utbetala 75 procent av det

statsbidrag, som ett vart sällskap uppburit för närmast föregående kalenderår.

Återstoden av bidraget skall utbetalas efter rekvisition före påföljande

januari månads utgång. Detta förfarande är tyngande i olika hänseenden

för både lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen. Med hänsyn härtill

förordar jag, att statsbidragen i fråga utgår på så sätt att lantbruksstyrelsen

med tillämpning av vad som är stadgat angående utbetalande och beräkning

av avlöning till statstjänstemän månatligen direkt till vederbörande tjänsteman

utbetalar honom tillkommande lön. Likaså bör styrelsen utbetala den

kompensation för höjda folkpensionsavgifter samt de ATP-avgifter och ar
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1961

betsgivaravgifler till sjuk- och moderskapsförsäkring, vartill bidrag enligt

gällande bestämmelser skall utgå till hushållningssällskapen. Bidrag Lill

sjukvårds- och flyttningskostnadsersättningar för befattningshavarna bör

fortsättningsvis inräknas i de medel, som anvisas såsom bidrag till hushållningssällskapens

omkostnader. Av anslagstekniska skäl bör vad jag nu föreslagit

träda i tillämpning från och med den 1 juli 1962. Statsbidragen till

sällskapen för första halvåret 1962 bör utbetalas av lantbruksstyrelsen per

den 1 juli och utgå med de belopp sällskapen visar sig ha utgivit för avlöning

åt de tjänstemän, som enligt vad förut sagts skall helt avlönas av statsmedel,

ävensom med de belopp, som kan ha utgivits för nyss nämnda avgifter.

Beträffande fördelningen av de under hushållningssällskapens omkostnadsanslag

anvisade medlen för bidrag till bestridande av allmänna omkostnader

gäller för närvarande, att statsbidrag utgår med 7 500 kronor för envar

av vissa på personalförteckning uppförda befattningshavare och att av återstoden

30 procent fördelas mellan sällskapen efter den med jordbruk och binäringar

sysselsatta befolkningen inom sällskapens områden, 20 procent efter

den övriga folkmängden inom samma områden, dock med viss jämkning, 40

procent efter antalet brukningsenheter inom områdena samt 10 procent efter

områdenas totalareal. Lantbruksstyrelsen har alt årligen i juli månad utbetala

det varje sällskap tillkommande beloppet för kalenderåret i fråga. Jordbruksupplysningskommittén

har förordat vissa ändringar i dessa bidragsgrunder

och under remissbehandlingen har ett stort antal förslag i ämnet

framförts. För egen del har jag funnit, att de i det föregående angivna åtgärderna

i syfte att möjliggöra önskvärda omdispositioner av de tillgängliga

personalresurserna mellan hushållningssällskapen gör det nödvändigt att

fördelningen av medlen till omkostnader för personalen anpassas med hänsyn

till denna rörlighet. En övergång bör därför ske till samma fördelningsmetodik,

som tillämpas för bland annat de med sällskapen närmast jämförbara

organen, skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna. Jag vill förorda,

att det skall ankomma på lantbruksstyrelsen att efter framställning

av hushållningssällskapen och efter hörande av Hushållningssällskapens förbund

besluta angående omkostnadsmedlens fördelning på de skilda sällskapen.

Styrelsen bör hänföra medlen till olika poster avseende t. ex. sjukvård,

reseersättningar och expenser. Utbetalning bör ske kvartalsvis. En viss

mindre del av omkostnadsanslaget bör av styrelsen avdelas för oförutsedda

utgifter och utbetalas till vederbörande sällskap först mot slutet av budgetåret.

I enlighet med vad jag förut sagt angående löneutbetalningarna bör utanordningen

av omkostnadsbidragen för första halvåret 1962 ske per den

1 juli.

För att erhålla en bättre grundval för anslagsberäkningen bör vad jag

nyss föreslagit föranleda, att hushållningssällskapens bokföring per den

1 juli 1962 omlägges till att avse budgetår. Av samma skäl bör i bokföringen

sällskapens med statsmedel bedrivna verksamhet särskiljas från övrig

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

verksamhet. Det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att i samråd med

riksrevisionsverket utfärda föreskrifter i ämnet.

Hushållningssällskapens löpande inkomster härrör bland annat från ledamotsavgifter

och taxebelagda uppdrag. Jordbruksupplysningskommittén har

förordat att den nuvarande begränsningen av ledamotsavgiftens storlek till

högst tio kronor för år upphäves. Häremot har jag intet att erinra. I anledning

av kommitténs uttalande i ämnet vill jag härjämte föreslå, att lantbruksstyrelsen

skall efter hörande av Hushållningssällskapens förbund fastställa

taxa för icke-statliga uppdrag, som utföres av de med statsmedel avlönade

tjänstemännen. Det bör ankomma på styrelsen att avväga taxesättningen

efter vad som befinnes skäligt beträffande olika arbetsuppgifter.

Jag utgår från att kostnaderna för sådana uppdrag, som exempelvis projektering

av park- och prydnadsträdgårdsanläggningar, kommer att till fullo

täckas. Taxeinkomsterna må hushållningssällskapen själva använda inom

sin rådgivnings- och upplysningsverksamhet.

Vad jag i det föregående föreslagit bör föranleda vissa ändringar i statens

allmänna avlöningsreglemente. Den särskilda förordningen den 8 juni

1923 med det däri stadgade villkoret för statsbidrag att hushållningssällskapen

skall ha antagit stadgar i huvudsaklig överensstämmelse med av

Kungl. Maj :t utfärdade allmänna grunder bör alltjämt gälla. De författningar,

som upptager övriga regler för statsbidragsgivningen till hushållningssällskapen

bör omarbetas i anslutning till mina förut angivna förslag. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de nya bestämmelserna. I de

nyss nämnda allmänna grunderna, som i allt väsentligt bör vara oförändrade,

bör reglerna om anförande av besvär över av hushållningssällskap meddelade

beslut ändras därhän att första besvärsinstans blir lantbruksstyrelsen.

över ämbetsverkets beslut kan besvär anföras hos Kungl. Maj :t.

De förslag jag framfört i detta anförande bör, där ej annat särskilt sagts,

genomföras per den 1 januari 1962. Det bör få ankomma på Kungl. Maj :t

att besluta om de övergångsanordningar som kan visa sig erforderliga att

vidtaga.

Kostnader för mjölkboskapskontrollen. Av de i det föregående återgivna

framställningarna rörande bidrag till kostnaderna för mjölkboskapskontrollen

och de däröver avgivna remissyttrandena framgår, att det ur skilda

synpunkter är angeläget att effektivisera och rationalisera kontrollen. Såsom

framgår av den lämnade redogörelsen för nuvarande kontrollverksamhet

är den relativt arbetskraftskrävande. Samtidigt synes möjligheterna vara

begränsade att utnyttja materialet från verksamheten såsom underlag för sådana

analyser och bedömningar som är av intresse för mjölkproducenterna

i allmänhet.

Det system som fortsättningsvis skall prövas är enligt vad jag erfarit avsett

att fungera i huvudsak så att erforderlig provtagning m. in. utföres av

djurägarna. Analyser torde komma att utföras vid laboratorier förlagda till

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

de större mejerierna, varefter analysresultaten meddelas till en databehandlingscentral.

Härifrån utsändes med lämpliga tidsintervaller rapporter till

djurägarna rörande deras besättningars mjölkavkastning och andra uppgifter

av intresse. Analysuppgifterna avses skola bearbetas tillsammans med

material från seminverksamheten för att ge upplysningar till grund för avkommebedömning

och andra informationer rörande djurbeståndet. Assistentpersonal

kommer att tillhandagå djurägarna med rådgivning rörande

provtagning, rapportuppgifter m. m.

En övergång till angivna metodik beträffande mjölkavkastningskontrollen

synes vara av betydande värde för såväl den enskilde djurägaren som

för landets mjölkproduktion i allmänhet. Med hänsyn härtill anser jag,

att bidrag till försöksverksamhet på området och till kostnaderna under

ett uppbyggnadsskede för det beskrivna nya systemet bör kunna utgå av

interna regleringsmedel som kollektivt erlagts av mjölkproducenterna. Jag

vill därför i överensstämmelse med statens jordbruksnämnds framställning

förorda, att nämnden bemyndigas att av de utjämningsavgifter å mjölk,

grädde och ost, som inflyter till Svenska mejeriernas riksförenings regleringskassa,

använda dels ett belopp om 150 000 kronor för att bestrida

kostnaderna för denna försöksverksamhet, dels för ett vart av regleringsåren

1961/62—1964/65 ett belopp om 3 000 000 kronor såsom bidrag till

kostnaderna för den nya avkastningskontrollen på mjölk. Medlen i fråga,

vilka endast utgör cirka en procent av utjämningsavgifternas totala belopp,

bör ställas till Svenska mejeriernas riksförenings disposition. Såsom villkor

för åtnjutande av bidragen bör uppställas att lantbruksstyrelsen beredes

tillfälle att följa verksamheten. Det torde få ankomma på styrelsen att årligen

till Kungl. Maj :t inkomma med redogörelse beträffande densamma.

Hemställan. Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att med verkan från och med

den 1 januari 1962 vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för hushållningssällskapsorganisationen, vilka angivits

i det föregående;

2) godkänna de övriga förslag i fråga om hushållningssällskapsorganisationen,

som i det föregående framlagts;

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga av förslagen föranledda

ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente

ävensom utfärda de övergångsbestämmelser, som må bliva

erforderliga i anslutning till dessa ändringar; samt

4) godkänna vad i det föregående förordats rörande bidrag

av utjämningsavgifter å mjölk, grädde och ost till

vissa kostnader för mjölkavkastningskontroll, m. m.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1961

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan Brandt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 183 år 1961

Bilaga

Tablå

över tjänster å personalförteckningen för hushållningssällskapsorganisationen

från och med den 1 januari 1962

25

1

19

87

12

12

30

14

21

13

22

2

30

19

25

11

4

26

Lönegrad

direktörer ..............

........ Bo 1

sekreterare .............

förste konsulenter.........

............. Ao 24

konsulenter .............

............. Ao 23

kamrerare ...............

...........Ao 19

fiskerikonsulenter...... .

............. Ao 19

hemkonsulenter ..........

............. Ao 18

kamrerare ............

............. Ao 17

fiskerikonsulenter.........

............. Ao 17

assistenter .... .........

............. Ao 17

assistenter ................

............. Ao 15

maskininstruktörer ........

förste instruktörer .......

............ Ao 13

instruktörer ...........

...........Ao 12

kontorister ...............

............. Ao 9

kanslibiträden .........

............ . Ao 7

kanslibiträden ...........

............. Ae 7

kontorsbiträden ..........

........ Af 1—Ae5

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1961:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående vissa ändringar i hushållningssällskapens organisation, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten