Sök i Ratio Lex

Angående nedsättning av viss allmänna arvsfonden tillkommande fordran, m. m

1961-10-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:184, Angående nedsättning av viss allmänna arvsfonden tillkommande fordran, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1961

1

Nr 184

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning av

viss allmänna arvsfonden tillkommande fordran,

m. m.; given Stockholms slott den 13 oktober 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 13 oktober 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler frågor om

nedsättning av viss allmänna arvsfonden tillkommande fordran och avstående

av fondens rätt till arv samt anför därvid följande.

Nedsättning av allmänna arvsfondens fordran hos

advokaten Arne Fredlund, Stockholm

I testamente den 29 mars 1935 förordnade systrarna Agda Törn och Edith

Johanson-Funker att den av dem som överlevde den andra skulle med full

I Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 184

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 18b år 1961

äganderätt erhålla all den andras kvarlåtenskap, varjämte stadgades, att den

efterlevande icke finge genom gåva eller testamente överlåta något av sina

tillgångar till någon av systrarnas gemensamma släktingar men dock hade

full rätt att efter gottfinnande överlåta sagda egendom till något välgörande

ändamål. Sedan Agda Törn avlidit bevakades testamentet efter henne. Edith

Johanson-Funker upprättade efter systerns död följande, behörigen undertecknade

och bevittnade testamente.

Undertecknad, Edith Johanson-Funker förklarar härmed min yttersta vilja

vara att all min efterlämnade egendom, vare sig fast eller lös skall tillfalla

viss av mig närmare angiven förmånstagare så att ingen eller inga mig

överlevande släktingar må tillgodogöra sig någon del av egendomen.

Edith Johanson-Funker avled år 1952 utan att dessförinnan ha utsett testamentstagare.

Enligt bouppteckningen efterlämnade den avlidna som dödsbodelägare

fyra syskonbarn. Förenämnda testamenten bevakades i vederbörlig

ordning.

Genom beslut av Stockholms rådhusrätt avträddes dödsboet år 1953 till

förvaltning av en av rådhusrätten utsedd boutredningsman. Hos denne gjorde

kammaradvokatfiskalsämbetet i skrivelse den 2 februari 1954 å allmänna

arvsfondens vägnar anspråk på kvarlåtenskapen. Innan boutredningen hann

slutföras, avled emellertid boutredningsmannen. Rådhusrätten förordnade

därefter genom beslut den 3 juni 1954 advokaten Arne Fredlund, Stockholm,

att handhava förvaltningen av dödsboet.

På föranstaltande av Fredlund förrättades den 23 oktober 1954 arvskifte

i boet, varigenom boets tillgångar, 56 299 kronor 83 öre, tillskiftades den

avlidnas syskonbarn med lika lotter. I arvskifteshandlingen anfördes följande

av boutredningsmannen.

Under boutredningen har Advokatfiskalsämbetet vid Kungl. Maj:ts och Rikets

Kammarkollegium framställt anspråk å kvarlåtenskapen i boet och bar

Ämbetet därvid grundat anspråket å den avlidnas testamente, varigenom den

avlidna enligt Ämbetets uppfattning upphävt den legala arvsordningen. Enär

nämnda testamente icke enligt min uppfattning har det innehåll, som Ämbetet

velat göra gällande, och testamentet icke innehåller någon uppgift om

testamentstagare samt slutligen den avlidna icke -— såvitt är känt —- efter

testamentets upprättande utsett någon testamentstagare, finner jag, att testamentet

icke kan verkställas, till följd varav kvarlåtenskapen skall fördelas

mellan den avlidnas legala arvingar enligt gällande arvslag.

Efter stämning å syskonbarnen vid Stockholms rådhusrätt yrkade kammaradvokatfiskalsämbetet,

att arvskiftet måtte förklaras ogiltigt och allmänna

arvsfonden förklaras vara före Edith Johanson-Funkers släktingar

berättigad till kvarlåtenskapen, i första hand som testamentstagare och i

andra hand som arvtagare. Rådhusrätten lämnade i dom den 2 juli 1955 ämbetets

yrkanden utan bifall. Enligt domen fann rådhusrätten, som icke ansåg

allmänna arvsfonden på grund av testamentariskt förordnande berättigad

till egendomen, systrarnas förordnande av innebörd att skyldemännen

icke skulle taga arv vara overksamt, varför den legala arvsordningen borde

träda i tillämpning. Enär syskonbarnen vore att betrakta såsom den sist av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i år 1961

lidnas arvingar enligt 1 kap. 2 § lagen om arv, kunde fonden för sin del

icke med åberopande av 5 kap. 1 § samma lag anses äga nagon självständig

rätt till arv i förevarande fall.

Kammaradvokatfiskalsämbetet fullföljde talan mot domen. Viss ny utredning

förebragtes. Svea hovrätt fann icke allmänna arvsfonden eller annan

kunna som testamentstagare erhålla någon rätt till kvarlåtenskapen. Enär

emellertid släktingarna genom testamentena uteslutits från arv förklarade

hovrätten dels arvsfonden före släktingarna berättigad till kvarlåtenskapen,

dels ock arvskiftet ogiltigt. En ledamot av hovrätten var skiljaktig och fastställde

för sin del rådhusrättens domslut.

Två av släktingarna sökte revision. Den 30 december 1957 fastställde

Högsta domstolen hovrättens dom såvitt nu vore i fråga.

Sedan del visat sig, att ingen av släktingarna förmätt återbetala någon

del av de utskiftade medlen, har kammaradvokatfiskalsämbetet riktat krav

mot Fredlund på redovisning av det utbetalade beloppet, 56 299 kronor 83

öre.

Hos Kungl. Maj :t har Fredlund anhållit om befrielse från skyldighet att

utgiva nämnda belopp. Fredlund har därvid bland annat framhållit, att han

i brev den 13 oktober 1954 till kammaradvokatfiskalsämbetet meddelat såväl

att arvskifte skulle äga rum den 23 oktober 1954 som att Fredlund därvid

ämnade framlägga förslag till lika fördelning av kvarlåtenskapen mellan

den avlidnas släktingar. Ämbetet hade icke besvarat hans brev, varför

Fredlund ansåge sig ha anledning räkna med att ämbetet delade hans uppfattning

i fråga om testamentets tolkning.

Rörande Fredlunds ekonomiska förhållanden har upplysts, att Fredlund,

som är gift och har två barn, år 1961 taxerades till statlig inkomstskatt för

en inkomst av 30 820 kronor. Hustruns taxerade inkomst utgjorde 3 760 kronor.

Fredlund äger därjämte en förmögenhet å 65 000 kronor, vari ingår värdet

av en sommarstuga och en bil. Han har icke tecknat ansvarighetsförsäkring.

Kammaradvokatfiskalsämbetet tillstyrker, att Fredlund befrias från ersättningsskyldighet

eller, i andra hand, att ersättningsbeloppet väsentligt

nedsättes. Ämbetet framhåller att även om Fredlunds handlingssätt nu efter

Högsta domstolens dom framstode som synnerligen oförsiktigt och självrådigt,

kunde det dock, om man utginge från förhållandena vid tiden för arvskiftet,

synas förklarligt och i viss mån ursäktligt. Vid ifrågavarande tidpunkt

funnes det nämligen icke några rättsfall, som kunde giva ledning, när

det gällde frågan, huruvida allmänna arvsfonden under åberopande av ett

negativt testamente kunde göra anspråk på kvarlåtenskapen efter en person,

som efterlämnat arvsberättigade släktingar. Ämbetet ville även understryka,

att i målet om klander av arvskiftet eu enhällig rådhusrätt och en skiljaktig

ledamot av hovrätten ansett släktingarna och ej allmänna arvsfonden böra

tillerkännas rätten till arvet. Eftersom Fredlunds felbedömning av det rättsliga

läget i samband med arvskiftet med hänsyn till nu berörda omständigheter

kunde betraktas som i viss grad ursäktlig, ansåge ämbetet billig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1961

hetsskäl tala för att Fredlund befriades från ersättningsskyldighet eller att

beloppet åtminstone väsentligt nedsattes.

Statskontoret förordar, att Fredlund befrias från ersättningsskyldigheten

under förutsättning att han till allmänna arvsfonden inbetalar visst belopp,

förslagsvis minst 10 000 kronor.

Justitiekanslersämbetet — som inte anser sig böra framställa någon erinran

mot ett efterskänkande i enlighet med statskontorets förslag — har

funnit det uppenbart, att allmänna arvsfonden genom Fredlunds förfarande

att utskifta boet tillskyndats skada. Enligt ämbetets mening bär Fredlund

vid handläggningen av ärendet förfarit vårdslöst och ämbetet anser det

sannolikt att Fredlund, därest saken bleve föremål för domstols prövning,

skulle befinnas skadeståndsskyldig gentemot fonden. Kammaradvokatfiskalsämbetets

underlåtenhet att besvara Fredlunds brev anser justitiekanslersämbetet

icke ha någon rättslig betydelse för omfattningen av Fredlunds skadeståndsansvar,

även om advokatfiskalsämbetet otvivelaktigt bort besvara

brevet, lika väl som Fredlund bort förböra sig huruvida ämbetet liade något

att säga med anledning av hans brev. Justitiekanslersämbetet anför vidare.

Advokatfiskalsämbetets berörda underlåtenhet synes böra tilläggas viss betydelse,

då det gäller att av billighetsskäl helt eller delvis efterskänka Fredlunds

skadeståndsansvar. Härför synes likväl framför allt tala den ovisshet

angående tolkningen av testamentet, som förelegat; såsom nämnts bar rådhusrätten

och en ledamot av hovrätten anslutit sig till Fredlunds uppfattning.

I vilken utsträckning ett efterskänkande bör ske kan naturligtvis vara

föremål för olika meningar. Det må här uppmärksammas, att den faktiska

skadan för arvsfonden rätteligen synes vara icke allenast det Fredlund avkrävda

beloppet 56 299 kronor 83 öre utan detta belopp jämte ränta från

arvskiftesdagen den 23 oktober 1954; i vilken mån rättslig skyldighet för

Fredlund att gälda ränta föreligger torde dock icke vara helt klart. Ränta

efter en genomsnittlig procentsats av 3,5 resp. 4 procent under 6 1/2 år utgör

omkring 13 000 resp. 15 000 kronor. Skadan synes alltså kunna uppskattas

till i runt tal 70 000 kronor. Statskontorets förslag innebär med denna

utgångspunkt ett efterskänkande av omkring 85 procent av skadan. Efterskänkandet

avser således ett betydande belopp. Å andra sidan måste en utbetalning

av 10 000 kronor vara för Fredlund synnerligen kännbar.

Departementschefen. Med hänsyn till vad som förekommit i ärendet ansluter

jag mig till statskontorets av justitiekanslersämbetet biträdda förslag

och förordar att, därest Fredlund till allmänna arvsfonden inbetalar 10 000

kronor, återstående fordringsbelopp efterskänkes.

Rätten till arv efter hemmansägaren Erik Herman Persson från Vissberga,

Kumla landskommun

Den 10 juli 1958 avled Erik Herman Persson, som var född år 1888, utan

att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterlämna

annan arvinge än allmänna arvsfonden. Bland tillgångarna i boet, vilket en
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1961

ligt bouppteckningen uppgick till 77 435 kronor 75 öre, ingick fastigheten

Vissberga 23 i Rumla socken med ett taxeringsvärde av 42 000 kronor.

Hos Kungl. Maj :t har arrendatorn Evert Konrad Lord och hans hustru

Anna Maria Lord, Vissberga, anhållit, att fastigheten Vissberga 23 måtte avstås

till dem. Till stöd härför har anförts i huvudsak följande. Herman Persson,

som var höggradigt efterbliven, hade helt varit ur stånd att taga vård

om sig själv. Sedan år 1936 ägde Herman Persson fastigheten gemensamt

med en syster, Ester Charlotta Persson, som avled år 1951. Makarna Lord

hade sedan slutet av 1930-talet varit behjälpliga med skötseln av Herman

Persson. Sedan Ester Persson avlidit, hade makarna Lord fortsatt att sköta

Herman Persson till dennes död. Som ersättning härför hade de fått fritt

arrendera gården. Viss annan ersättning hade även utgått under de senaste

åren.

I ärendet har jämväl åberopats ett uttalande av den avlidnes förmyndare,

enligt vilket det vore väl känt i orten, att makarna Lord ägnat Herman Persson

en uppoffrande vård.

Länsstyrelsen i Örebro lån finner starka skäl tala för bifall till framställningen.

Kammaradvokatfiskalsåmbetet har beträffande hälften av fastigheten underställt

Kungl. Maj :ts godkännande ett som testamente bevakat vittnesförhörsprotokoll,

av vilket framgår, att Ester Persson under livstiden som sin

önskan uttalat, att makarna Lord skulle erhålla fastigheten efter hennes

broders död.

Beträffande återstående hälft av fastigheten — Herman Perssons andel,

över vilken Ester Persson icke ägt förfoga genom testamente — framhåller

kammaradvokatfiskalsåmbetet, att av utredningen i ärendet framgår, att

sökandena ägnat Herman Persson en uppoffrande vård. Kammaradvokatfiskalsämbetet

finner billighetsskäl mycket starkt tala för att makarna Lord

genom efterskänkande av allmänna arvsfondens rätt erhåller denna fastighetsdel.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 26 maj 1961 godkänt Ester Perssons

muntliga förordnande, varigenom hälften av fastigheten tillfallit makarna

Lord efter Ester Persson.

Departementschefen. Med hänsyn till omständigheterna i ärendet anser jag

i likhet med de hörda myndigheterna att den återstående hälften av fastigheten

Vissberga 23 i Ivumla socken bör avstås till förmån för Evert Konrad

Lord och Anna Maria Lord. Värdet å nämnda fastighetsdel uppgår till 21 000

kronor. Det av riksdagen till Kungl. Maj:t senast lämnade bemyndigandet

att avstå kvarlåtenskap, som tillfallit allmänna arvsfonden (prop. 1959: 36;

SU 34; rskr 79) omfattar i varje särskilt fall egendom till ett värde av högst

15 000 kronor. Riksdagens medgivande till ifrågavarande avstående erfordras

sålunda.

Hemställan. Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag,

alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1961

dels medgiva, att advokaten Arne Fredlund, därest han

inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer till allmänna arvsfonden

inbetalar ett belopp av 10 000 kronor, befrias från återstående

ersättningsskyldighet till fonden;

dels ock medgiva, att allmänna arvsfonden efter hemmansägaren

Erik Herman Persson från Kumla landskommun tillfallna

hälften av fastigheten Vissberga 23 i Kumla socken

må avstås till Evert Konrad Lord och hans hustru Anna Maria

Lord.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Sundström

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 61104 !

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1961:172 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av viss allmänna arvsfonden tillkommande fordran, m. m. a1 i texten