Sök i Ratio Lex

Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet Kil kronan

1961-01-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:19, Angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet Kil kronan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1961

1

Nr 19

V ''

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående frågor om befrielse

från ersättningsskyldighet Kil kronan; given

Stockholms slott den 3 januari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 januari 1961.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng,

Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

— efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet — frågor

om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan.

1715 60 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1961

1 1

Den 3 september 1958 avled agronomen E. Vid dödsfallet häftade denne

i skuld till väg- och vattenbyggnadsverket med 2 903 kr., utgörande ersättning

för arbeten med grävmaskin m. m. Efter ansökan av dödsbodelägarna

— änka, en myndig dotter samt en omyndig son företrädd av särskilt förordnad

medförmyndare — förordnade Västmanlands östra domsagas häradsrätt

den 1 oktober 1958, att dödsboet skulle avträdas till förvaltning

av boutredningsman.

I skrivelse den 24 september 1959 har boutredningsmannen lämnat en

redovisning för dödsboets ställning. Av redogörelsen framgår, att de oprioriterade

skulderna, däribland skulden till väg- och vattenbyggnadsverket,

uppgår till 264 418 kr. 52 öre, samt att tillgångarna efter avdrag för prioriterade

fordringar m. m. uppgår till 163 163 kr. 23 öre, vilket motsvarar

61 % av det oprioriterade skuldbeloppet. Detta är fördelat på 92 borgenärer.

I syfte att få till stånd en uppgörelse med fordringsägarna har änkan och

medförmyndaren för den omyndige sonen förklarat sig villiga att tillskjuta

viss ytterligare egendom, varigenom en ackordsuppgörelse efter 73 % skulle

bli möjlig. Förslaget har godtagits av samtliga borgenärer med undantag

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som förklarat sig författningsenligt

förhindrad därtill. Dödsboets tillgångar har emellertid fördelats mellan

fordringsägarna enligt förslaget till ackordsuppgörelse. I enlighet härmed

har till vägförvaltningen i Västmanlands län inbetalats 2 119 kr. 19 öre,

utgörande 73 % av dödsboets skuld. Boutredningsmannen har hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte medgiva avskrivning av återstående del av skuldbeloppet,

783 kr. 81 öre.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i remissutlåtande den 2

februari 1960, att i förevarande fall icke något torde stå att vinna med att

förkasta ackordet. Styrelsen tillstyrker därför att ackordet godtages.

Statskontoret finner i utlåtande den 9 mars 1960 att ackordsuppgörelsen

i beaktande av förevarande omständigheter bör godtagas.

Departementschefen

I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret anser

jag, att det föreliggande ackordsförslaget bör godtagas. Jag hemställer alltså,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att, med godtagande av lämnat

ackordserbjudande, efterskänka kronans återstående fordran

å dödsboet efter E„ utgörande 783 kr. 81 öre.

1 Kommunikationsdepartementets dnr SA 27/60.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 19 är 1961

3

2 1

Kommanditbolaget A. var i början av år 1956 på obestånd. Ansvariga

delägare i bolaget var bröderna S. L. och J. L. Bolaget häftade vid denna

tid i skuld till statens järnvägar med ett belopp av 20 023 kr. 38 öre enligt

betalningsförelägganden av Stockholms rådhusrätt, vilka enligt bevis av

domstolen lämnats obestridda. Vid sammanträde med bolagets fordringsägare

den 23 mars 1956 beslöts bl. a., att såväl bolagets som S. L:s och J. L:s

ekonomiska ställning skulle utredas.

Av en den 19 och den 20 april 1956 dagtecknad promemoria rörande

bolagets ekonomiska ställning och avveckling framgår, att tillgångarna beräknades

uppgå till 1 040 000 kr. och skulderna till 1 889 000 kr. Skulderna

var till ett belopp av 1 482 000 kr. oprioriterade. I sistnämnda belopp ingår

skulden till järnvägsstyrelsen. Innehavarna av de oprioriterade fordringarna

beräknades vid likvidation av bolaget få åtnjuta en utdelning

av omkring 27 % under förutsättning att bolaget icke försattes i konkurs.

Vid sammanträde den 7 maj 1956 godkände de närvarande fordringsägarna

förslaget om avveckling av bolaget i enlighet med ifrågavarande promemoria.

I skrivelse den 14 maj 1956 förklarade sig statens järnvägar t. v. icke

ämna på exekutiv väg försöka indriva sin fordran utan i stället avvakta

likvidationen.

Likvidationen av bolaget genomfördes, varvid den totala utdelningen på

bevakade oprioriterade fordringsbelopp uppgick till 23,4 %.

I skrivelse den 8 juni 1960 har J. L. —- under förmälan att hans broder

avlidit samt att dödsboet, som avträtts till förvaltning av boutredningsman,

saknade utmätningsbara tillgångar — anhållit om befrielse från betalningsskyldighet

för återstående skuld till statens järnvägar. J. L. har därvid

anfört att han numera driver annan rörelse, att denna genom ett utmätningsförsök

skulle spolieras samt att möjligheterna att försörja familjen

därigenom skulle minskas. Även ett frivilligt fullgörande av skulden genom

avbetalningar skulle bli mycket betungande samtidigt som hotet om exekutiva

åtgärder komme att kvarstå.

Järnvägsstyrelsen framhåller i utlåtande den 20 juli 1960, att dess fordran

f. n. uppgår till 15 433 kr. 91 öre jämte fem procent ränta å 20 023 kr.

38 öre från april 1956 samt att styrelsen f. n. torde sakna möjligheter att på

exekutiv väg indriva ens någon del av fordringen. Vid likvidationen av bolaget

har statens järnvägar erhållit bättre utdelning än om bolaget försatts

i konkurs. Vederbörande distriktschef har tillstyrkt, att återstående skuld

eftergives. Ej heller styrelsen vill motsätta sig, att fordringen, i likhet med

vad som skett i andra någorlunda jämförbara fall, eftergives, dock att J. L.

torde böra före viss dag till styrelsen kontant inbetala förslagsvis 1 000 kr.

Statskontoret tillstyrker framställningen på sätt järnvägsstyrelsen förordat.

1 Kommunikationsdepartementets dnr SA 147/60.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1961

Departementschefen

Av utredningen framgår, att statens järnvägar genom likvidationsförfarandet

erhållit bättre utdelning å sin fordran än om bolaget försatts i

konkurs. Den skuldbörda, som J. L. i egenskap av delägare i bolaget ådragit

sig, är av sådan storlek att han uppenbarligen icke har några som helst

möjligheter att med egna ansträngningar till nämnvärd del frigöra sig från

densamma. De i detta fall föreliggande särskilda omständigheterna är av

sådan art att jag icke vill motsätta mig att J. L. befrias från honom åvilande

betalningsskyldighet gentemot kronan. Att vid befrielsen fästa villkor om

inbetalning av visst belopp finner jag i förevarande fall icke lämpligt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att J. L. befrias från honom åvilande betalningsskyldighet

till kronan i anledning av förut nämnda skuld.

3 1

Den 30 augusti 1947 tillgrep metallsvarvaren N. i samråd med annan

person ur ett garage i Halmstad en personbil, som tillhörde vägförvaltningen

i Hallands län. Bilen användes för färd till Göteborg och åter. Vid återfärden

från Göteborg kolliderade bilen med en mötande lastbil, varvid båda

fordonen skadades.

Genom utslag den 18 december 1947 dömde rådhusrätten i Halmstad

N., förutom för vissa egendomsbrott, för vårdslöshet i trafik samt olovlig

körning till ungdomsfängelse. N. förpliktades dessutom bl. a., att till kronan

utge skadestånd med 2 500 kr. jämte fem procent ränta från den 11

december 1947 tills betalning komme att ske och att solidariskt med annan

person ersätta kronan rättegångskostnaderna i målet med 400 kr. Hovrätten

för Västra Sverige upphävde i utslag den 7 juni 1948 rådhusrättens

utslag såvitt N. dömts till ungdomsfängelse och förordnade att med ådömande

av straff skulle villkorligt anstå samt att N. under en prövotid av tre

år skulle stå under övervakning. Genom ett den 29 september 1952 av rådhusrätten

i Halmstad meddelat utslag i lagsökningsmål förpliktades N.

tillika att i anledning av trafikolyckan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utge 9 775 kr. jämte fem procent ränta från den 12 september 1952 tills

betalning komme att ske samt 50 kr. i ersättning för lagsökningskostnaden.

Utslagen har vunnit laga kraft.

I framställning den 11 februari 1959 anhöll N. att hans skuld till kronan

måtte avskrivas. Såsom skäl härför åberopade N., att han efter det han

dömts ordnat sin tillvaro och skött sig utan anmärkning. Han vore numera

gift och hade två minderåriga barn. — I ett till framställningen fogat intyg

har den för N. förordnade övervakaren förklarat, att N. under såväl övervak
-

1 Kommunikationsdepartementets dnr SA 185/60.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1961

ningstiden sorn tiden därefter skött sig utan anmärkningar. — Den 15 september

1960 har N. på förfrågan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat,

att han är villig att inom ett år till styrelsen betala 2 000 kr. under

förutsättning att Kungl. Maj:t nedsätter skulden till detta belopp.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i utlåtande den 4 november

1960, att N. den 16 december 1948 betalat av 70 kr., varför hans skuld till

kronan utgör 12 655 kr. jämte ränta. N. är numera lagerchef och har en

lön av 1 000 kr. i månaden. Utmätningsförsök har företagits hos N. senast

den 8 juni 1959, varvid han befunnits sakna utmätningsbar lösegendom.

N. äger en villafastighet, som är taxerad för 42 900 kr. Den är emellertid

intecknad för 52 830 kr. Enligt länsbostadsnämnden i Hallands län ligger

högsta försäljningspriset för fastigheten vid omkring 55 000 kr. En försäljning

torde icke komma att inbringa något större belopp utöver inteckningssumman

men skulle enligt styrelsens mening säkerligen innebära, att

grundvalen för N:s sociala ställning skulle raseras med risk att han kunde

komma att falla samhället till last. Styrelsen förordar, att hans skuld nedsättes

till 2 000 kr. under förutsättning att beloppet inbetalas till kronan

inom ett år från det slutligt beslut i ärendet föreligger.

Statskontoret anför i utlåtande den 24 november 1960 såsom skäl för viss

eftergift, att skadeståndet uppkommit genom olyckshändelse och att N. således

icke själv tillgodogjort sig något belopp eller haft för avsikt att göra

detta. N. har dessutom under en lång följd av år efter den brottsliga gärningen

fört ett oförvitligt liv. Den erbjudna summan förefaller visserligen

låg, men i beaktande av praxis i liknande ärenden vill statskontoret dock

ej avstyrka att N., därest han inom viss bestämd tid inbetalar 2 000 kr.,

befrias från återstoden av sin skuld.

Departementschefen

Med hänsyn till N:s ekonomiska förhållanden och hans ådagalagda skötsamhet

samt omständigheterna i övrigt vill jag icke motsätta mig att N.,

därest han till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betalar ett belopp av 2 000

kr., befrias från den ersättningsskyldighet som jämlikt rådhusrättens i

Halmstad ifrågavarande utslag åvilar honom gentemot kronan. Ifrågavarande

belopp synes, böra gäldas på sätt styrelsen förordat.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att N., därest han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer

till väg- och vattenbyggnadsstyrclsen inbetalar ett belopp om

2 000 kr., befrias från honom åvilande ersättningsskyldighet

till kronan i anledning av rådhusrättens i Halmstad utslag den

18 december 1947 och den 29 september 1952.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1961

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga

ledamöter, under punkterna 1—3 hemställt, förordnar

Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Jan Thyberg

Sthlm 1961. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:77 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan. a1 i texten
  2. SU 1961:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan. s. 1 i texten