Sök i Ratio Lex

Angående ökning av det högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

1961-10-27 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:195, Angående ökning av det högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195 år 1961

1

Nr 195

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående ökning av det

högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar

i form av statsgaranti för exportkredit;

given Stockholms slott den 27 oktober 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att maximibeloppet för statens betalningsansvar

i form av statsgaranti för exportkredit utökas från 1 000 till 2 000 miljoner

kronor.

t Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 195

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 195 år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 27 oktober 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ökning av det

högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av

statsgaranti för exportkredit samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser

Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit har i Sverige meddelats

alltsedan budgetåret 1933/34. Garantien har grundats på av riksdagen för

viss tid givna bemyndiganden med växlande innehåll samt på av Kungl.

Maj :t i enlighet därmed utfärdade författningar.

1959 års riksdag godkände på förslag av Kungl. Maj :t (prop. nr 112; rskr

nr 214) ändrade riktlinjer för exportkreditgarantiverksamheten, innebärande

en effektivisering av garantiformerna och en förstärkning av garantiskyddet.

Gällande kungörelse om garantigivningen utfärdades den 28 maj 1959

(nr 271) och trädde i kraft den 1 juli 1959.

Ärenden rörande statlig exportkreditgaranti prövas och avgöres av exportkreditnämnden,

vars nu gällande instruktion är utfärdad den 30 juni

1959 (nr 407).

Efter medgivande av 1960 års riksdag (prop. nr 171; rskr nr 379) fastställdes

totalramen för garantigivningen till ett belopp av 1 000 miljoner

kronor att gälla intill utgången av budgetåret 1962/63. Tidigare utgjorde

maximibeloppet för exportgarantierna 600 miljoner kronor. Höjningen föranleddes

av att en väsentlig ökning i efterfrågan på exportkreditgarantier

inträtt bl. a. sammanhängande med de gynnsammare villkor för garantitagarna

som börjat tillämpas från och med den 1 juli 1959.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195 år 1961

3

Exportkreditnämndens framställning

[ skrivelse den 28 september 1961 har exportkreditnämnden aktualiserat

frågan om ökning av det högsta belopp för vilket staten må ikläda sig betalningsansvar

i form av exportkreditgarantier.

Nämnden erinrar inledningsvis om att nämnden vid framläggande av sitt

förslag om den höjning från 600 till 1 000 miljoner kronor, som genomfördes

efter medgivande av 1960 års riksdag, uttalade att om den under budgetåret

1959/60 uppkomna ökningen i anspråken på exportkreditgarantier

skulle fortsätta i oförminskad takt intill utgången av budgetåret 1962/63,

nämndens totala engagemang vid denna tidpunkt skulle komma att icke oväsentligt

överstiga 1 000 miljoner kronor. Under betonande av att säkert underlag

saknades för ett mera preciserat bedömande rörande den nya garantiramens

lämpliga storlek höll nämnden dock för sannolikt att ökningstakten

efter någon tid skulle komma att avtaga och att verksamheten därför

skulle kunna inrymmas inom ett totalgarantibelopp av nämnda storleksordning.

Nämnden konstaterar emellertid i nu föreliggande framställning

att den kraftiga ökningen i anspråken på nämndens garantiutrymme fortsatt

under det gångna året. Till belysning av utvecklingen av nämndens garantiansvar

lämnar nämnden följande uppgifter beträffande dels de utfärdade

respektive i utsikt ställda beloppen vid utgången av vart och ett av

budgetåren 1955/56—1960/61 samt den 31 augusti 1961, dels förändringarna

i totalengagemanget mellan de olika tidpunkterna.

Tidpunkt

Nämndens garantiansvar (milj. kronor)

På grund av

utfärdade

garantier

På grund av

i utsikt

ställda

garantier

Summa

Förändring i

jämförelse med

närmast före- gående tidpunkt

30/6 1956 ....................

35

103

138

+ 18

30/6 1957 ....................

36

120

156

30/6 1958 ....................

81

78

159

4- 3

30/6 1959 ....................

155

168

323

+ 164

30/6 1960 ....................

256

255

511

+ 188

30/6 1961 ....................

309

426

735

+ 224

31/8 1961 ....................

293

556

849

+ 114

Uppgifterna visar bl. a. den kraftiga ökning i nämndens engagemang,

som skett sedan de nya riktlinjerna för den statliga kreditgarantigivningen

trädde i kraft den 1 juli 1959. ökningstakten har närmast accelererats och

den kraftiga ökningen under tiden 1 juli—31 augusti 1961 är — även om

alltför långtgående slutsatser ej får dragas därav — på sitt sätt symptomatisk.

Nämnden framhåller att den snabba ökningen av det totala garantiansvaret

av naturliga skäl medfört en särskilt kraftig ökning av beloppen för de

tf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 195

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1961

i utsikt ställda garantierna. Beloppen för de utfärdade respektive i utsikt

ställda garantierna var den 30 juni 1960 ungefär lika stora, 256 respektive

255 miljoner kronor. Den 31 augusti 1961 var motsvarande belopp 293 respektive

556 miljoner kronor. Nämnden påpekar i detta sammanhang att endast

en del av de i utsikt ställda garantierna verkligen resulterar i garantier.

Utvecklingen mot större relativ andel i utsikt ställda garantier innebär

därför, att den andel av den totala belastningen på ramen för garantiverksamheten,

som kan beräknas sedermera ej resultera i garantier, har stigit.

För att få en uppfattning om hur stor denna andel kan uppskattas vara

har inom nämnden en utredning verkställts. Underlag för denna utredning

har varit samtliga garantiutfästelser, som lämnats sedan den 1 juli 1957 och

som resulterat i garantier eller som förfallit före den 1 juli 1961. De i undersökningen

ingående beloppen representerar ett totalbelopp av 859 miljoner

kronor. Av detta har 586 miljoner kronor eller ca 68 % icke resulterat

i utfärdade garantier. Denna andel tenderar att i tider av kraftig ansvällning

av garantiengagemangen stiga. Att så kan bli fallet även i fortsättningen

har framgått av en enkät som gjorts inom exportindustrin. Man väntar

för den närmaste tiden bl. a. att allt större del av de offerter som industrin

söker garanti för icke resulterar i affärer.

Nämnden har mot bakgrund av den i det föregående redovisade utvecklingen

av nämndens engagemang kommit till den slutsatsen att — därest

garantiverksamheten icke skall behöva väsentligt inskränkas på grund av

bristande garantiutrymme — frågan nu måste väckas om ökning av den

gällande garantiramen 1 000 miljoner kronor.

Beträffande den tidsperiod, för vilken den nya garantiramen bör avses

gälla, synes enligt nämndens uppfattning böra väljas samma period för vilken

den nuvarande garantiramen är avsedd, d. v. s. tiden till utgången av

budgetåret 1962/63.

Exportkreditnämnden framhåller att när det gäller att fastställa den lämpliga

storleken av den nya garantiram som skall gälla t. o. m. den 30 juni

1963 säkert underlag saknas för ett preciserat bedömande. Om efterfrågetendensen

för nämndens garantier i fortsättningen blir densamma som under

det senaste året, skulle de sammanlagda anspråken på garantiramen vid

slutet av budgetåret 1962/63 uppgå till inemot 1 400 miljoner kronor. Som

stöd för ett sådant antagande om fortsatt ökning av garantianspråken anför

nämnden, att den under senare år föreliggande kraftiga ökningen i exporten

av verkstadsindustrins produkter beräknas komma att fortsätta även

under den tid, varom nu är fråga. Vidare föreligger enligt nämndens uppfattning

skäl antaga, att de under 1959 genomförda förbättringarna i garantisystemet

ännu icke har nått sin fulla effekt på efterfrågan å nämndens

garantier.

Nämnden understryker emellertid att härtill kommer vissa förhållanden,

vilka synes kunna komma att medföra en ytterligare stegring i efterfrågan

å nämndens garantier.

Ett sådant förhållande är det i samband med den allmänt ökade konkur
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Mnj:ts proposition nr 195 ur 1961

rensen på utlandsmarknaden uppkomna kravet på ökade kredittider, som

nämnden i sin verksamhet kunnat konstatera. Detta har även bekräftats

genom den förut berörda enkäten, av vilken framgått att svenska exportöiei

numera tvingas godtaga kredittider, som är väsentligt längre än for något år

sedan. Denna omständighet medför ökning i anspråken på garantiutrymme

dels därigenom att exportörerna till följd av de ökade kreditriskerna i stegrad

omfattning blir nödsakade att anhålla om garantier, dels därigenom att

nämndens garantiansvar kommer att kvarligga under längre tid.

Vidare har ändrade konjunkturer, försäljningskutymer o. d. medfört behov

av garantier även inom grenar av exportnäringen, där hittills garantier

icke alls eller endast i undantagsfall efterfrågats. Nämnden åsyftar därvid

i första hand varvsindustrin, som redovisar ett årligt exportvärde av bortåt

1 000 miljoner kronor. Hittills har varven endast vid några få tillfällen begärt

exportkreditgaranti. Det ringa behovet av garantier har av branschen

iippgivits bero främst därpå, att exporten hittills huvudsakligen skett till

näraliggande länder. För bibehållande av nuvarande sysselsättning uppgei

sig emellertid varven tvingade att i fortsättningen söka finna avsättning

även på avlägsna länder, där kreditriskerna är större med därav följande

ökat behov av exportkreditgarantier. Enligt uppgift från varvsindustrins

sida kan i fortsättningen ett garantiutrymme av några hundratal miljoner

kronor bli erforderligt för varvens behov. Även då det gäller vissa andra

varuområden än fartyg har uppkommit behov av garantier, t. ex. betiätfande

vissa råvaror och halvfabrikat, vid vilkas försäljning kredit tidigaic

icke har behövt medges.

Nämnden erinrar i detta sammanhang om att nämnden under senare tid

vid upprepade tillfällen haft att pröva garantiansökningar avseende mycket

stora leveransprojekt. Det kan förväntas, att frekvensen av sådana ansökningar

kommer att ytterligare stiga.

Nämnden fäster vidare uppmärksamheten på det ökade intresset för garantier

vid leveranser till de underutvecklade länderna. Anspråken på sådana

garantier kan enligt nämndens uppfattning förväntas komma att ytterligare

öka. Nämnden erinrar om att Sveriges allmänna exportförening

och Sveriges industriförbund i en gemensam framställning den 5 september

1961, som remitterats till nämnden för yttrande, hemställt, att de författningsenliga

möjligheterna att medgiva tecknandet av garantier i samhand

med export till dessa länder måtte kunna av de svenska företagen anlitas

i ökad utsträckning. Nämnden har emellertid i förevarande framställning

vid beräkning av den framtida ramen för verksamheten räknat med oförändrade

principer för garantigivningen till dessa länder. I den mån det ur

andra synpunkter än dem nämnden har att företräda skulle från statsmakternas

sida anses angeläget att tillämpa särskilt gynnsamma villkor för garantigivningen

till de underutvecklade länderna, förutsätter nämnden att

Kungl. Maj :t fattar särskilt beslut härom.

Som ytterligare eu omständighet som i väsentlig grad kan påverka behovet

av garantiutrymme pekar nämnden på utvecklingen av det allmänna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 195 år 1961

utrikespolitiska läget. Den under senare tid skärpta internationella situationen

har sålunda medfört att exportörer i betydande utsträckning sökt

garantier avseende de politiska riskerna vid leveranser till länder, där sådana

risker hittills mera undantagsvis ansetts behöva täckas. Å andra sidan kan

denna skärpta situation tänkas motivera en omprövning av nuvarande premiesättning

vid garantigivningen för export till ett eller annat av de länder,

som nu hänföres till lägsta premieklass. Den kan vidare komma att påverka

nämndens ställningstagande till stora exportprojekt med längre kredittider

på ett sådant land. Båda dessa faktorer kan tänkas medverka till att hittillsvarande

kraftiga ökningstakt i garantigivningen för export särskilt till vissa

av ifrågavarande länder i fortsättningen ej helt upprätthålles.

Vid övervägande av de angivna faktorerna har nämnden funnit sig böra

föreslå, att garantiramen höjes till 2 000 miljoner kronor. Nämnden har

därvid, såsom förut nämnts, utgått från att trenden i utvecklingen av nämndens

garantiansvar medför behov av ett garantiutrymme per den 30 juni

1963 av ca 1 400 miljoner kronor, men att därtill sedan kommer de i det

föregående antydda stora posterna på vardera hundratals miljoner kronor.

Nämnden påpekar att därest garantisystemet skulle förändras i riktning

mot tillämpning av liberalare principer vid garantigivningen, detta givetvis

skulle komma att ytterligare öka efterfrågan å garantier. Nämnden understryker

slutligen att del reella risktagandet blir avsevärt mindre än den

föreslagna totalramen, eftersom i ramen även inräknas i utsikt ställda garantier,

vilka som förut berörts endast utnyttjas till mindre del.

Nämnden hemställer sålunda, att åtgärder måtte vidtagas för en ökning

av det högsta belopp för vilket nämnden må ikläda sig betalningsansvar till

2 000 miljoner kronor.

En ledamot i exportkreditnämnden, vice riksbankschefen S. Joge har —

med instämmande av ordföranden i nämnden, f. d. generaldirektören W.

Björck — anfört reservation mot nämndens förslag. Enligt reservanternas

mening finnes skäl att understryka det utomordentligt osäkra i de uppskattningar

som nämnden sökt göra rörande den kommande utvecklingen av

exportkreditgarantierna. Stegringstakten för utfärdade och i utsikt ställda

garantier har väsentligt påverkats av garantigivningen på ett enda land. Av

den totala ökningen under tiden 1 juli 1959—1 juli 1961 på omkring 410

miljoner kronor har sålunda minst 150 miljoner kronor avsett utfärdade

eller utfästa garantier för export till detta land. Den nuvarande trenden torde

därför ge en mycket bristfällig ledning för uppskattningen av nämndens

garantiansvar i fortsättningen. Behovet av garantier för fartygsexport torde

endast kunna anges rent gissningsvis. Betydande osäkerhet vidlåder enligt

reservanternas uppfattning nödvändigtvis bedömningar av det allmänna utrikespolitiska

lägets utveckling och den ökning i efterfrågan på exportkreditgarantier,

som denna utveckling kan medföra. Under sådana förhållanden

hade enligt reservanternas mening nämnden bort nöja sig med en hemstäl
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 195 är 1961

lan om utvidgning av garantiramen med 500 miljoner kronor, även om detta

kunde tänkas medföra behov av omprövning av rambeloppet från statsmakternas

sida redan under första halvåret 1962.

yttranden över nämndens framställning har efter remiss avgivits av fullmäktige

i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret. Fullmäktige i

riksbanken tillstyrker endast att den för nämnden gällande garantiramen

nu ökas med 500 miljoner kronor, medan fullmäktige i riksgäldskontoret

tillstyrker bifall till nämndens förslag om en ökning med 1 000 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksbanken konstaterar inledningsvis att den av nämnden

begärda fördubblade garantiramen, ökad från 1 000 miljoner till 2 000 miljoner

kronor, synes vara avsedd att ge utrymme för all den garantigivning,

som även under särskilt ogynnsamma omständigheter kan tänkas förekomma

fram till den 1 juli 1963, dock förutsatt att garantigivningen även fortsättningsvis

får ske efter grunder, som av nämnden bedömes som affärsmässiga.

Nämndens framställning synes därför enligt fullmäktiges mening syfta till

åstadkommande av ett läge, som föga skiljer sig från det där i realiteten

ingen maximigräns är angiven för garantigivningen fram till nämnda datum.

Enligt fullmäktiges mening skulle en snabb utveckling fram mot ett mera

fullständigt utnyttjande av den begärda ramen på 2 000 miljoner kronor i

och för sig kunna motivera, att omfattningen av garantigivningen bleve föremål

för statsmakternas förnyade prövning, bl. a. med hänsyn till möjliga

kreditpolitiska och valutamässiga konsekvenser. Av betydelse för bedömningen

av en sådan utveckling vore givetvis, hur stor del av ökningen som

fölle på endast utfästa garantier. Fördelningen av utfästa garantier på planerad

export till olika länder skulle sannolikt också kunna tillmätas viss

vikt, eftersom den bilaterala regleringen av handelsförbindelserna med länder

inom östblocket förmodligen leder till större ianspråktagande av utfästa

garantier på dessa länder. Härtill kommer emellertid enligt fullmäktiges

mening, att garantigivningens utveckling icke endast är ett mer eller mindre

givet resultat av olika marknadsföreteelser. Redan utfallet av den fortlöpande

riskbedömning, som nämnden har att fullgöra, kan i ej helt obetydlig

utsträckning bli avhängigt av majoritetsbeslut inom nämnden, som numera

omfattar tio ordinarie ledamöter förutom sex suppleanter. Mera bestämmande

för omfattningen av garantigivningen blir enligt fullmäktiges uppfattning

de principiella avgöranden som nämnden kan ställas inför. Av särskilt

intresse synes därvid bli garantigivningen till vissa av östblocksländerna,

där tydligen en omläggning skett av kreditvillkoren i riktning mot längre

kredittider vid större kapitalvaruleveranser. Oavsett vad detta kan bero på

synes eu utveckling mot ett faktiskt läge, där statsgaranterad privatkreditgivning

ersätter den betydande statskredit, som under de närmaste åren

återbetalas, kunna ge anledning till förnyade överväganden från statsmakternas

sida, särskilt om utvecklingen skulle sammanfalla med avsevärd ök
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 195 år 1961

ning även av annan garantigivning. Fullmäktige tillstyrker därför endast

att den för exportkreditnämnden gällande garantiramen nu utökas med 500

miljoner kronor, vilket, såsom framgår av redogörelsen i det föregående,

förordats av två reservanter i nämnden. Skulle utvecklingen sedermera ge

vid handen, att en sålunda utökad ram icke synes förslå till den 1 juli 1963,

finner fullmäktige önskvärt, att nämnden i en framställning om ytterligare

vidgad ram lämnar en både i fråga om exportländer och varor mera utförlig

redovisning av den praxis, som lett fram till ett sådant läge. Denna redovisning

kunde sedan bilda bakgrund till den omprövning av principerna för

garantigivningen, som i detta läge kan te sig önskvärd.

Reservation mot fullmäktiges beslut har anförts av herr Kollberg, som

anser att fullmäktige bort tillstyrka exportkreditnämndens framställning.

Fullmäktige i riksgåldskontoret erinrar om att exportkreditnämnden i sin

framställning framhållit att prognosen rörande den kommande utvecklingen

icke vilar på något säkert underlag. För fullmäktige är det vid sådant

förhållande självfallet icke möjligt att bilda sig en närmare uppfattning angående

exportkreditramens lämpliga storlek under tiden fram till budgetårsskiftet

1962/63. Fullmäktige finner emellertid angeläget, att exportkreditgarantier

kan meddelas i en utsträckning, som svarar mot de av riksdagen

uppdragna riktlinjerna för denna verksamhet, och fullmäktige har därför

icke funnit anledning motsätta sig ett bifall till nämndens ifrågavarande

framställning, så mycket mindre som därav framgår, att erfarenhetsmässigt

allenast en mindre del av nämndens totala garantiåtaganden resulterar i utfärdade

garantier.

Departementschefen

Såsom framgår av exportkreditnämndens framställning har anspråken

på nämndens garantiutrymme kraftigt ökat under de senaste åren, särskilt

sedan de nya riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantigivningen genomfördes

år 1959. De ändrade riktlinjerna syftade i första hand till en förstärkning

av garantiskyddet och en allmän effektivisering av verksamheten

men avsåg också att tillgodose behovet av att kunna fortlöpande anpassa

garantigivningen till exportutvecklingen och till växlande förhållanden på

exportmarknaderna. Utvecklingen av nämndens verksamhet visar, att garantiernas

användbarhet för exportnäringen ökat. Av nämndens uppgifter

framgår sålunda att nämndens totalengagemang under budgetåret 1959/60

ökade med 188 miljoner kronor och under budgetåret 1960/61 med ytterligare

224 miljoner kronor, ökningstendensen fortsätter alltjämt. Den snabba

ökningen av det totala garantiansvaret har särskilt tagit sig uttryck i en

kraftig ökning av beloppen för de i utsikt ställda garantierna, d. v. s. sådana

gjorda utfästelser som ännu icke resulterat i faktiska garantier, ökningen

i anspråken på exportkreditgarantier har medfört att den nuvarande

ramen för verksamheten, som innebär att staten må ikläda sig betal
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 195 år 1961

ningsansvar i form av statsgaranti för exportkrediter till ett belopp av sammanlagt

högst 1 000 miljoner kronor, till större delen redan tagits i anspråk

och att utrymmet för fortsatt garantigivning sålunda är mycket begränsat.

Ifrågavarande belopp om 1 000 miljoner kronor fastställdes av 1960 års riksdag

att gälla till utgången av budgetåret 1962/63.

Exportkreditnämnden har kommit till den slutsatsen att gällande gaiantiram

— 1 000 miljoner kronor — måste ökas, därest garantiverksamheten

icke skall behöva väsentligt inskränkas på grund av bristande garantiutrymme.

När det gäller storleken av den ram som nu bör fastställas, framhåller

nämnden, att säkert underlag saknas för ett preciserat bedömande. Den hittillsvarande

trenden i utvecklingen av nämndens garantiansvar innebäi att

de sammanlagda anspråken på garantiramen vid slutet av budgetaret 1962/63

skulle uppgå till inemot 1 400 miljoner kronor. Nämnden räknar emellertid

med att efterfrågan kommer att ytterligare stiga och föreslår därför, att

ramen höjes från nuvarande 1 000 till 2 000 miljoner kronor. Nämnden pekar

på en rad faktorer som tillkommit under senaste tiden och som kan

väntas påverka efterfrågan. Sålunda har den ökade konkurrensen på utlandsmarknaderna

tagit sig uttryck i krav på förlängda kredittider. Ändrade

konkurrensförhållanden har medfört behov av garantier på varuområden

där garantier hittills icke alls eller endast i begränsad omfattning efterfrågats.

I allt större utsträckning efterfrågas garantier för stora leveransprojekt.

Ökat intresse har även konstaterats för garantier vid leveranser till

underutvecklade länder. Den under senare tid skärpta internationella situationen

har slutligen medfört att exportörer sökt garantier avseende politiska

risker vid leveranser till länder, där sådana risker hittills mera undantagsvis

ansetts behöva täckas.

Två av nämndens ledamöter har bl. a. med hänsyn till osäkerheten, när

det gäller att uppskatta den kommande utvecklingen av exportkreditgaranlierna,

ansett att man nu borde nöja sig med en utvidgning av garantiramen

med 500 miljoner kronor, även om detta kunde medföra att en omprövning

av totalramen skulle bli aktuell redan under första halvåret 1962.

Riksbanksfullmäktige har endast tillstyrkt att den gällande garantiramen

nu ökas med 500 miljoner kronor, medan riksgäldsfullmäktige förordar ett

bifall till nämndens förslag om en ökning av 1 000 miljoner kronor.

Det är givet att en viss osäkerhet föreligger när det gäller att bedöma utvecklingen

fram till och med budgetåret 1962/63. Såsom framhållits av reservanterna

i nämnden och av riksbanksfullmäktige, kan vissa skäl anföras

för att välja en mindre höjning och att, om behov av ytterligare höjning

skulle uppstå, på nytt underställa garantiramens storlek riksdagens prövning.

För egen del fäster jag i nuvarande läge särskilt avseende vid att tillräckliga

resurser för kreditgarantier står till förfogande såsom eu handelspolitisk

beredskapsåtgärd. Förutsättningarna för den svenska exporten i

stort påverkas i väsentlig grad av den europeiska ekonomiska integrationen.

Rent allmänt måste man räkna med skärpt konkurrens för svensk export

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 195 år 1961

och denna konkurrens kan förväntas taga sig uttryck även på kreditområdet.

Möjligheterna att lämna kredit kan sålunda i ökad utsträckning komma

att spela en avgörande roll för olika exportaffärer. I denna situation är

det av vikt att tillräckliga resurser står till förfogande för garantigivning.

Man kan i sammanhanget icke heller bortse från de ofta mycket gynnsamma

garantimöjligheter som med svensk industri konkurrerande utländska

exportörer har till förfogande.

Även under mera normala förhållanden är det enligt min mening betydelsefullt

att garantiramen icke sättes så snävt att nämndens garantigivning

i de enskilda fallen skall vara avhängig av det utrymme som återstår

vid varje särskild tidpunkt. Det skulle kunna leda till en tämligen godtycklig

fördelning av garantiutrymmet och till en strävan från exportörernas

sida att på ett ännu tidigare stadium än vad nu är fallet skaffa sig täckning

i det begränsade utrymmet. Detta skulle i sin tur få till följd en ytterligare

ökning av den tidigare omtalade stora andelen i utsikt ställda garantier.

Garantiramen bör i stället ha till ändamål att i stora drag ange omfattningen

för den statliga garantigivningen.

Riksbanksfullmäktige har i sitt remissyttrande framhållit att en snabb

utveckling mot ett mera fullständigt utnyttjande av den begärda ramen av

2 000 miljoner kronor skulle i och för sig kunna motivera att omfattningen

av garantigivningen bleve föremål för statsmakternas prövning bl. a. med

hänsyn till möjliga kreditpolitiska och valutamässiga konsekvenser. Enligt

fullmäktiges mening vore det för bedömningen av en sådan utveckling av

betydelse hur stor del av ökningen som fölle på de i utsikt ställda garantierna.

Vidare borde beaktas att garantigivningens utveckling icke blott är

avhängig av olika marknadsföreteelser utan även bl. a. av de principiella

avgöranden som nämnden kan ställas inför.

Enligt min uppfattning måste det ske en fortlöpande bedömning av de

kreditpolitiska och valutamässiga konsekvenserna av utvecklingen i fråga

om garantigivningen. En sådan bedömning bör så långt möjligt ske i samband

med exportkreditnämndens behandling av de löpande garantiärendena.

Jag vill i det sammanhanget erinra om att den totala ramen för garantigivning,

som ställes till Kungl. Maj :ts förfogande, först efterhand och i mån

av behov friställes för garantigivning. Därmed finnes det sålunda möjligheter

för Kungl. Maj :t att mera direkt följa utvecklingen. I likhet med fullmäktige

i riksbanken finner jag det befogat att omfattningen av garantigivningen

prövas och anpassas med hänsyn till de möjliga kreditpolitiska

och valutamässiga återverkningarna därav. Skulle sålunda utnyttjandet av

garantiramen under den närmaste tiden fortsätta att stiga i sådan takt, att

redan inom något halvår hälften av den av nämnden förordade ökningen

tagits i anspråk bör en närmare prövning av orsakerna till ökningstakten

komma till stånd. En sådan prövning kommer självfallet att äga rum innan

Kungl. Maj :t friställer ytterligare utrymme för garantigivning.

I detta sammanhang vill jag erinra om de riktlinjer som lades till grund

för den effektivisering av garantiformerna och förstärkning av garantiskyd
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1961

det som genomfördes enligt beslut av 1959 års riksdag. En av grundprinciperna

för de förändringar som vidtogs vid detta tillfälle var att åstadkomma

eu sådan flexibilitet i garantigivningen att denna smidigt kunde anpassas

och varieras i styrka efter lägets växlingar. Med hänsyn till att det i många

fall kunde vara förenat med olägenheter att låta av utvecklingen motiverade

jämkningar i verksamheten anstå i avvaktan på en riksdagsbehandling,

borde — förutom den finansiella ramen för verksamheten — sådana

frågor vara underkastade riksdagens prövning, som vilka slag av krediter

som kan omfattas av garantier, den huvudsakliga omfattningen av risktäckningsområdet

samt den högsta tillåtna garantiprocentsatsen. I övrigt skulle

det ankomma på Kungl. Maj:t att i anslutning till de av riksdagen givna

riktlinjerna bestämma den närmare utformningen av garantigivningen. Den

angivna ordningen skulle göra det möjligt att vid ändrade konjunkturer

snabbt anpassa kreditstödet till marknadsförhållandena och sysselsättningsläget.

I riksbanksfullmäktiges yttrande har särskilt berörts garantigivningens

inriktning på olika länder. Enligt min mening bör fördelningen på exportländer

beaktas vid den bedömning från kreditpolitiska och valutamässiga

synpunkter som enligt vad jag i det föregående antytt fortlöpande bör äga

rum. Jag vill i detta sammanhang understryka att, därest det befinnes nödvändigt

att inskränka garantigivningen på vissa länder, detta bör regleras

genom ändringar av de villkor som av exportkreditnämnden tillämpas vid

export till ifrågavarande land och icke genom att begränsa den totala ramen

för garantigivningen. överhuvudtaget är enligt min mening förändringar i

villkoren — generellt eller för visst land eller visst varuområde — klart att

föredraga framför kvotering av ett begränsat garantiutrymme. På så sätt

tillgodoses kravet på någorlunda likartad behandling av olika exportörers

önskemål.

Mot bakgrund av vad jag i det föregående anfört, finner jag liksom exportkreditnämnden

det naturligt att garantiramen höjes så att verksamheten

även i fortsättningen kan drivas på avsett sätt. Såsom tidigare nämnts

föreslår nämnden att totalramen höjes från nuvarande 1 000 till 2 000 miljoner

kronor. Vid bedömningen av det föreslagna beloppets storlek bör beaktas

att det reella risktagandet blir avsevärt mindre än den föreslagna totalramen,

eftersom i ramen även inräknas de i utsikt ställda garantierna,

vilka erfarenhetsmässigt endast utnyttjas till mindre del. Jag finner icke

anledning att frångå nämndens förslag. Liksom tidigare varit fallet får det

ankomma på Kungl. Maj:t att inom den föreslagna ramen efterhand ställa

erforderliga belopp till exportkreditnämndens förfogande för garantigivning.

Såsom framgår av exportkreditnämndens framställning har intresset för

garantier vid leveranser till de underutvecklade länderna ökat kraftigt under

senare tid, och anspråken på sådana garantier väntas ytterligare stiga.

När jag förordar eu garantiram av 2 000 miljoner kronor har jag tagit hän
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 195 år 1961

syn till att en vidgad svensk biståndsgivning till de underutvecklade länderna

givetvis kommer att medföra ökat behov av utrymme för exportkreditgarantier.

Ett närmare ställningstagande rörande dessa behov torde få anmälas

vid framläggandet av en samlad redovisning rörande det svenska biståndsprogrammet.

I anslutning till vad här anförts och till vad som anförts i denna fråga

i proposition nr 171 till 1960 års riksdag får jag anmäla att avtal numera

träffats med chilenska regeringen om att genom statliga garantier kunna

underlätta långfristiga exportkrediter för vissa leveranser i samband med

återuppbyggnadsarbetet efter den våren 1960 inträffade naturkatastrofen i

Chile. Avtalet innebär att man på svensk sida skall lämna garantier beträffande

krediter intill ett belopp av 20 miljoner kronor vid export av prismässigt

mera betydande kapitalvaror till Chile. Krediterna skall avbetalas

successivt under en tid av intill 10 år.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att staten må intill utgången av budgetåret 1962/63 åtaga

sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

till ett belopp av högst 2 000 miljoner kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torbjörn Lindvall

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611127

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1961:181 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av det högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av statsgarant s. 4 i texten