Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergång sbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen, m. m

1961-10-20 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:196, Med förslag till lag om nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergång sbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr J96 år 1961

1

Nr 196

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av

övergång sbidrag vid vissa ändringar i den kommunala

indelningen, m. m.; given Stockholms slott den 20 oktober

1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag om nedsättning av allmän kommunalskatt

i anledning av övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala

indelningen,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bestämmelser om statsbidrag (övergångsbidrag)

till kommun, som i anledning av kommunsammanläggning kan förväntas få

en mera kännbar skattehöjning. Vidare skall kommunalskatten för skattebetalare

inom den gamla kommunen nedsättas med vad som motsvarar bidraget.

Förslagen är utformade i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande

bestämmelser i samband med 1952 års kommunindelningsreform.

I Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 196

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1961

Förslag

till

lag om nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag

vid vissa ändringar i den kommunala indelningen

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har Kungl. Maj :t beslutat, att övergångsbidrag vid vissa ändringar i den

kommunala indelningen skall för visst år utgå med avseende å del av kommun,

skall, vid utgörande av allmän kommunalskatt som sägs i 5 kap. kommunallagen

den 13 december 1953 (nr 753), skattebetalare inom kommundelen

åtnjuta nedsättning i den beslutade utdebiteringen med det belopp för

skattekrona, varmed övergångsbidraget utgår.

2 §.

Nedsättning i utdebiteringen må åtnjutas endast beträffande skatt, som

skulle hava belöpt å kommundelen, därest kommunalskattelagens regler om

fördelning av beskattningsobjekt mellan kommuner tillämpats å kommundelen

i fråga.

3 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter till denna

lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 20 oktober 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet fråga om övergång sbidrag vid vissa ändringar

i den kommunala indelningen, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Chefen för inrikesdepartementet har den 13 oktober 1961 anmält fråga om

översyn av rikets indelning i borgerliga primärkommuner, och beslut har

samma dag fattats om avlåtande av proposition i ämnet (nr 180) till riksdagen.

Chefen för inrikesdepartementet har därvid anmärkt, att de i samband

med översynen aktuella skattefrågorna skulle komma att behandlas av mig.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa skattefrågor.

Jag torde därvid till en början få erinra om att till grund för förslaget om

översyn av kommunindelningen ligger ett av särskilda sakkunniga (indelningssakkunniga)

i februari månad 1961 avlämnat betänkande med principer

för en ny kommunindelning (SOU 1961:9). över betänkandet har —

såsom framgår av vad chefen för inrikesdepartementet anfört i kommunindelningsfrågan

— ett stort antal myndigheter, kommuner och organisationer

avgivit remissyttranden.

I betänkandet berörs även frågan om statliga övergångsbidrag till kommuner

för utjämning av skattehöjningar i anledning av indelningsändringar.

Det föreslås övergångsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande

bidrag i anledning av 1952 års kommunindelningsreform. De sakkunniga

har därjämte förordat särskilda bestämmelser i avseende å redan utgående

skattelindringsbidrag till av indelningsändringarna berörda kommuner.

I det följande kommer jag att lämna en redogörelse för vad som förevarit

i dessa frågor.

Övergångsbidrag

1952 års kommunindelningsreform. Vid 1952 års kommunindelningsreform

uppkom för enskilda delkommuner kännbara skattehöjningar. För att utjämna

dessa höjningar beslöt 1951 års riksdag att ett statsbidrag, kallat

övergångsbidrag, skulle utbetalas till kommunerna. Förslag härom fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 196 år 1961

lades i proposition 1951: 62 och författningar i ämnet utfärdades den 20 april

1951, nr 219 och 220, (förordning angående övergångsbidrag i anledning av

kommunindelningsreformen och lag angående nedsättning av allmän kommunalskatt

i anledning av övergångsbidrag). Bestämmelserna innebar i huvudsak

följande.

För att utjämna de av kommunsammanslagningen föranledda skattehöjningarna

skulle ett statsbidrag, kallat övergångsbidrag, utbetalas till kommunerna.

Som motiv för övergångsbidraget angavs bl. a. att det — även om

en kommun inte ägde något rättsligt anspråk på att alltfort utgöra en egen

ekonomisk enhet — likväl torde vara rimligt, alt kommunens skattskyldiga

åtnjöt viss trygghet mot alltför plötsliga förändringar i den kommunala och

därmed även den enskilda ekonomin genom tvångsvis genomförda indelningsändringar.

Övergångsbidraget utformades så att det under en övergångstid

förhindrade att nyindelningen medförde en plötslig, väsentlig höjning

av utdebiteringen för skattebetalarna inom viss kommundel. Bidraget

utbetalades därför till skattelindring inom kommundelar, som tidigare utgjort

egna kommuner och som genom kommunsammanläggningen fick vidkännas

en mera betydande höjning av utdebiteringen.

En sådan höjning skulle anses föreligga, om den för storkommunen gemensamma

medelutdebiteringen under åren 1948—1950 med mer än en krona

per skattekrona översteg delkommunens medelutdebitering, övergångsbidrag

skulle dock utgå endast om den nybildade kommunens medelutdebitering

översteg 6 kronor per skattekrona. Bidraget begränsades ytterligare

genom att för delkommuner, vilkas medelutdebitering icke översteg 5 kronor,

bidraget endast utgick med det belopp per skattekrona, varmed den beräknade

medelutdebiteringen för den nybildade kommunen översteg 6 kronor.

Såsom motiv för införande av en utdebiteringsspärr anfördes bl. a., att de

kommuner som inför kommunsammanläggningen sänkt utdebiteringen och

tärt på sina tillgångar eljest skulle komma i ett gynnat läge. Den nedre gränsen

för övergångsbidrag, 6 kronor, fastställdes på grundval av en undersökning

av medelutdebiteringen under perioden 1940—1946 i de delkommuner

i Uppsala, Östergötlands samt Göteborgs och Bohus län som enligt förslaget

skulle vara berättigade till övergångsbidrag. Medelutdebiteringen i dessa

kommuner uppgick, med bortseende från högsta och lägsta året under perioden,

till 5,68 kronor. År 1950 hade den sjunkit till 3,95 kronor.

Övergångsbidraget avvecklades under en femårsperiod på så sätt att det

nedsattes med 50 öre per skattekrona varje år, dock minst med femtedelen av

bidragsbeloppet för skattekrona.

Indelningssakkunnigas förslag. För att bilda sig en uppfattning om hur

vanligt förekommande och hur stora uldebiteringsökningarna kan väntas bli

såsom en följd av indelningsändringar enligt de av de sakkunniga förordade

principerna har de sakkunniga låtit utföra vissa beräkningar. Enligt dessa

beräkningar skulle för omkring 12 procent av de i undersökningen ingående

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 196 år 1961

delkomnmnerna den erforderliga utdebiteringsökningen vid en kommunsammanläggning

överstiga en krona per skattekrona medan utdebiteringsökningen

i 3 å 4 procent av delkommunerna skulle överstiga 2 kronor per skattekrona.

För ett av statsmedel bekostat övergångsbidrag föreligger enligt indclningssakkunnigas

uppfattning nu helt andra och även starkare skäl än de

som kunde åberopas vid 1952 års reform. De sakkunnigas förslag bygger nämligen

på frivillig medverkan från kommunernas sida till kommunsammanläggningar.

Större utdebiteringshöjningar kan då väntas menligt inverka på

berörda kommuners benägenhet till sådan medverkan. De sakkunniga föreslår

därför att särskilda, av statsmedel bekostade övergångsbidrag skall kunna

utgå vid sammanläggningar och att bidragsgivningen får en något mindre

restriktiv utformning än vid 1952 års kommunindelningsreform.

De sakkunniga förordar i detta hänseende, att den beräknade utdebiteringsökningen

endast skall behöva överstiga 50 öre per skattekrona för att

bidrag skall utgå. Bidraget bör i likhet med vad som gällde vid 1952 års reform

avvecklas successivt. Beräkningen av utdebiteringsökningarna bör grundas

på medelutdebileringarna för de tre år som närmast föregår kommunsammanläggningen.

Om en kommun eller kommundel vid sammanläggning

överflyttas till annan landstingskommun bör vid bedömandet av den utdebiteringshöjning,

som föranledes av indelningsändringen, hänsyn tagas

jämväl till den landstingskommunala utdebiteringen. Så bör även ske om

sammanläggning kan genomföras av kommun, som deltar i landsting, med

stad, som icke deltar i landsting.

I betänkandet framhålles, att de skäl för spärranordningar, som fanns vid

utformningen av övergångsbidraget vid 1952 års indelningsreform, inte torde

vara tillämpliga i samband med de nu aktuella kommunsammanläggningarna.

Några av planerade indelningsändringar föranledda opåkallade sänkningar

av utdebiteringen torde således inte vara att befara, enär endast frivilliga

sammanläggningar förutsättes och de föreslagna samarbetsnämndernas arbete

kan väntas leda till en samordning av utdebiteringspolitiken inom kommunblocken.

Syftet med ett övergångsbidrag vid de nu planerade kommunsammanläggningarna

är, fortsätter de sakkunniga, att en kommun, som överväger

att medverka till en sammanläggning och som genom denna skulle drabbas

av en stor omedelbar höjning av utdebiteringen, inle av denna anledning

skall avstå från sammanläggningen. Ur denna synpunkt skulle kunna hävdas,

att övergångsbidraget nu bör konstrueras utan spärranordning. Enligt de

sakkunnigas mening finnes emellertid anledning att anlägga även vissa skatteutjämningssynpunkter

på frågan. Ett övergångsbidrag utan spärr skulle

leda till att ur skatteutjämningssynpunkt icke önskvärda skillnader i utdebitering

åtminstone temporärt skulle komma all bibehållas. De sakkunniga

förordar därför spärranordningar med i princip samma konstruktion som i

1951 års förordning angående övergångsbidrag.

De sakkunniga framhåller att indelningsändringarna denna gång kommer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1961

att ske successivt. Det torde då, menar de sakkunniga, inte vara lämpligt att

fastställa gränsen till ett fixerat belopp för medelutdebiteringen. Gränsen

bör i stället sättas i en bestämd relation till den borgerliga primärkommunala

medelutdebiteringen i riket under de tre år som närmast föregår kommunsammanläggningen.

Genomsnittet för den primärkommunala utdebiteringen

(inklusive utdebiteringen till kyrkliga kommuner) för åren 1948—

1950 uppgick till omkring sju kronor. Genomsnittet för utdebiteringen till

de borgerliga kommunerna låg ca en krona under denna siffra och överensstämde

alltså med den nedre gränsen för rätt till övergångsbidrag enligt

1951 års förordning.

Med utgångspunkt från att utdebiteringsgränsen bör kunna fastställas

efter en avvägning endast mellan stimulanssynpunkterna och skatteutjämningssynpunkterna

förordar de sakkunniga, att gränsen för rätten till övergångsbidrag

skall ligga vid en primärkommunal borgerlig medelutdebitering

i de av sammanläggningen berörda kommunerna, som ligger en krona

50 öre under samma medelutdebitering för riket med undantag för städer,

som ej deltager i landsting. Därjämte förordas med hänsyn till syftet med

bidragsgivningen att Kungl. Maj:t erhåller rätt att bevilja övergångsbidrag,

även om villkoren för bidrag inte är uppfyllda, därest en betydande utdebiteringsökning

skulle behöva vidtagas samt en indelningsändring bedömes

vara av synnerligen stor betydelse ur allmänna synpunkter.

Slutligen framhåller de sakkunniga att, på samma sätt som gällde vid

1952 års reform, övergångsbidrag rimligen bör kunna nedsättas eller lielt

förvägras i de fall kommun före sammanläggning vidtagit särskilda åtgärder

i syfte att undandra sig kostnader, som bort gäldas genom utdebitering.

De sakkunniga har utfört beräkningar av kostnaderna för de sålunda

skisserade övergångsbidragen. Beräkningarna, som grundar sig på medelutdebiteringen

för åren 1959 och 1960 samt skatteunderlaget enligt 1959 års

taxering, visar en sammanlagd totalkostnad för staten för hela bidragsperioden

vid fullt genomförande av de sakkunnigas förslag å 20 milj. kronor.

De sakkunniga tillägger, att den budgetmässiga belastningen delvis blir beroende

av den takt i vilken nya kommuner bildas. Om nybildningen sker

under exempelvis tre års tid blir det nämnda totalbeloppet för hela riket

fördelat på åtta år.

Skatteunderlagsgraderade bidrag

Gällande bestämmelser. I betänkandet framhålles att speciella problem

uppstår vid en kommunsammanläggning beträffande de skatteunderlagsgraderade

bidragen till kommunerna. Dessa bidrag är följande

a) bidrag till kommunernas driftkostnader

allmänna bidrag:

skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform

bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1961

7

speciella bidrag:

pensionärsbostadsbidrag

anordnande av skolmåltider

kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna

åtgärder vid arbetslöshet

b) bidrag till kommunernas kapitalutgifter för

vatten- och avloppsanläggningar

byggnadsarbeten vid det allmänna skolväsendet

anordnande samt om- och tillbyggnad av ålderdomshem

statskommunala beredskapsarbeten.

Bestämmelserna om skattelindringsbidrag återfinnes i en förordning den

18 maj 1951, nr 278. Enligt denna förordning skall bidragen till kommunerna

för visst år fastställas i förväg. För att skattelindringsbidrag skall kunna

utgå erfordras dels att kommunens totala utdebitering under det löpande

året överstiger 11 kronor per skattekrona och dels att kommunens skatteunderlag

per invånare vid det löpande årets taxering understiger det s. k.

gränsunderlaget. Detta underlag bestämmes i regel med utgångspunkt från

medelskatteunderlaget per invånare i rikets landskommuner vid föregående

års taxering. Skattelindringsbidraget beräknas på den del av utdebiteringen

som överstiger 11 kronor per skattekrona.

För budgetåret 1961/62 har kostnaderna för skattelindringsbidraget beräknats

till 16,5 milj. kronor.

1958 års skatteutjämningskommitté har den 19 september 1961 framlagt

förslag till ändrade grunder för skattelindringsbidragen. Förslaget, som för

närvarande befinner sig under remissbehandling, avser en betydande utvidgning

av statens stöd åt skattetyngda kommuner. Bidraget föreslås sålunda

höjt till ca 45 miljoner kronor.

Indelningssakkunnigas förslag. De sakkunniga påpekar, att vid bildandet

av nya kommuner enligt de riktlinjer, som de sakkunniga förordar, sammanläggning

kommer att ske av kommuner med olikheter i fråga om skattekraft.

Detta leder till att de skatteunderlagsgraderade bidragen i allmänhet

kommer att utgå med andra belopp i en nybildad kommun än summan av

de belopp som skulle ha utgått i delkommunerna, om indelningsändringen inte

varit genomförd. De sakkunniga har dock funnit att dessa ändringar i bidragens

storlek vid en ändrad kommunindelning inte blir av den storleksordning,

att de nämnvärt kommer att påverka de ekonomiska relationerna

mellan staten och kommunerna.

De sakkunniga har även undersökt, hur förändringarna i bidragen vid indelningsändringar

enligt de förordade riktlinjerna skulle påverka de enskilda

kommunernas ekonomi. Enligt dessa undersökningar skulle endast

förändringarna i bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner

komma att bli av sådan storleksordning, att de kan väntas påverka

kommunernas benägenhet att medverka vid frivilliga sammanläggningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1961

Minskningen i eller bortfallet av skattelindringsbidrag vid en del av de indelningsändringar,

som skulle följa vid en tillämpning av de sakkunnigas

riktlinjer, skulle medföra utdebiteringsökningar på ända upp till 3 kronor.

Dessa förändringar i kommunernas ekonomiska förhållanden kan, menar

de sakkunniga, väntas öva stort inflytande på kommunernas ställningstagande

i indelningsfrågorna, eftersom de berörda kommunerna redan med

nuvarande indelning i allmänhet har höga utdebiteringar. För år 1961 har

111 kommuner erhållit skattelindringsbidrag, varför denna bidragsgivning

berör endast ett begränsat antal kommuner. Med hänsyn till vikten av att

stimulera till frivilliga sammanläggningar även i de block, där sådan kommun

ingår, har de sakkunniga emellertid funnit det motiverat att förorda

en speciell bidragsgivning. Såsom en provisorisk lösning av denna fråga förordas,

att ett belopp motsvarande det skattelindringsbidrag, som utgick till

delkommun året före indelningsändring, skall tills vidare utgå till den nybildade

kommunen från och med det år, indelningsändringen trädde i kraft. De

sakkunniga är av den uppfattningen att några utgiftsökningar för statsverket

på grund härav inte uppkommer.

Några speciella bestämmelser angående andra skatteunderlagsgraderade

bidrag än skattelindringsbidrag är enligt de sakkunniga inte erforderliga.

Remissyttrandena

De med en kommunindelningsreform förbundna skattefrågorna har i förhållandevis

liten utsträckning berörts av remissinstanserna. I den mån så

skett har indelrtingssakkunnigas förslag på detta område i regel accepterats.

Till en början må här en redogörelse lämnas för de mera allmänna

synpunkter på frågan som framkommit.

Landskommunernas förbund och stadsförbundet tillstyrker förslagen. Även

ett antal kommuner har utan närmare utveckling av sina synpunkter tillstyrkt

förslagen.

Stadsfullmäktige i Haparanda meddelar, att en utredning om sammanläggning

med staden av Nedertorneå och Karl Gustavs landskommuner vilat

i avvaktan på en undersökning, huruvida möjligheter förelåge för staten

att lämna stöd till en sådan nybildad kommun för den höjda utdebitering,

som skulle förorsakas av bortfallet skattelindringsbidrag och ökade folkpensionskostnader.

Stadsfullmäktige noterar därför med största tillfredsställelse

att förslag framförts i syfte att »undanröja sådana hinder och olägenheter,

vilka för vår lokala sammanläggningsfråga svnts såsom oöverstigliga».

Samtliga länsstyrelser tillstyrker förslagen eller lämnar desamma utan

erinran. Länsstyrelsen i Jämtlands län utvecklar sina synpunkter sålunda.

Motstånd mot nya indelningsändringar torde väl främst komma att resas

tran de mer bärkraftiga kommunerna, enär dessa ofta kan vänta sig utdebitermgshojmngar

genom sammanläggning med mera skattetvngda kommuner.

I syfte att övervinna sådant motstånd föreslås införande av statliga

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1961

övergångsbidrag. Länsstyrelsen anser dylika bidrag utgöra en nödvändig

förutsättning för indelningsreforinens genomförande och vill meddela att

just avsaknaden av bidrag av detta slag relativt nyligen inom detta län omintetgjort

en kommunsammanslagning. Länsstyrelsen tillstyrker alltså att

övergångsbidrag införes vid kommunsammanslagningar. Vidare ansluter sig

länsstyrelsen till förslaget om att skattelindringsbidrag, som en delkommun

åtnjutit, även skall utgå efter sammanläggningen.

1958 års skattentjämningskommilté godtar den i betänkandet framförda

ståndpunkten att speciella bestämmelser angående de skatteunderlagsgrundade

statsbidragen med undantag av skattelindringsbidraget ej är erforderliga.

Den föreslagna bestämmelsen beträffande detta bidrag liksom även den

föreslagna konstruktionen av övergångsbidraget föranleder ingen kommitténs

erinran.

Avvikande uppfattning anmäler statskontoret, som åberopar föredragande

departementschefens uttalande i samband med 1951 års lagstiftning om

övergångsbidrag in. m., samt fortsätter.

Mot bakgrunden av angivna uttalanden finner statskontoret det förtjänt

övervägas, om icke lösningen nu bör sökas efter det av departementschefen

angivna alternativet, enligt vilket storkommunerna övergångsvis skulle kunna

arbeta med skilda utdebiteringar. De skäl, som tidigare talade mot en

sådan lösning, äro icke längre aktuella. Därest emellertid övergångsbidrag

skulle anses erforderliga, böra bestämmelserna härom enligt ämbetsverkets

mening icke göras mindre restriktiva än stadgandena i 1951 års förordning

angående dylika bidrag. Statskontoret kan sålunda icke biträda förslaget,

att bidrag skall kunna utgå redan vid en utdebiteringsökning överstigande

50 öre per skattekrona. Särskilt den förändring av penningvärdet, som ägt

rum sedan 1951, då ökningen bestämdes skola uppgå till mer än en krona

per skattekrona, synes böra föranleda, att i vart fall icke mindre krav ställas

på utdebiteringshöjningen. Ej heller kan statskontoret tillstyrka, att de

nya bidragen i motsats till" de tidigare, medgivas utgå vid en medelutdebitering

i de av sammanläggningen berörda kommunerna, som ligger under medelutdebiteringen

för riket med undantag för städer, som ej deltaga i landsting.

Beträffande den speciella bidragsgivningen, avsedd att ersätta bortfallet

skattelindringsbidrag, anför statskontoret vidare.

De sålunda föreslagna speciella bidragen skulle alltså utgå utan hänsyn

till att en tidigare självständig kommun med skattelindringsbidrag genom

sammanläggningen kommer att utgöra del av kommun med skatteunderlag

av sådan storlek, att förutsättningarna för dylikt bidrag för den nya, större

kommunen saknas. Införandet av en bidragsgivning på dessa villkor vid sidan

av övergångsbidrag kan statskontoret icke tillstyrka. Tilläggas må

emellertid, att frågan om cn speciell bidragsgivning kommer i ett annat läge,

därest den av departementschefen ovan angivna alternativa lösningen skulle

anses böra väljas.

Slutligen framhåller statskontoret att eventuella övergångsbidrag bör utgå

från anslaget Skatteersätlning till kommunerna.

Beträffande ö v c r g å n g s b i d r a g c t har även några kommuner anlagt

från utredningens förslag avvikande synpunkter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1961

Några enstaka kommuner avstyrker sålunda denna form av bidragsgivning.

Kommunalfullmäktige i Gamlebg kommun, Kalmar län, ställer sig avvisande

till ett bidrag, »vars enda syfte synes vara att kortvarigt undanröja

obehaget av en eljest oundviklig skattehöjning inom en del av den blivande

blockkommunen». Fullmäktige fortsätter.

Den frågan uppställer sig nämligen osökt, huruvida den kommun, som

under en följd av år haft låg utdebitering antingen på grund av ett gynnsamt

skatteunderlag eller att man försummat vissa uppgifter, som av andra

kommuner inom blocket bedömts som angelägna, även under ytterligare

några år skall åtnjuta förmånen av en lägre skatt. Snarare bör det vara så,

att de kommuner, som nu tyngas av ett onormalt skattetryck, erhåller rimliga

lättnader.

Betänkligheter anmäles också av stadsfullmäktige i Avesta.

Om man bortser ifrån stimulanssynpunkten måste utformningen av reglerna

för övergångsbidragen te sig djupt otillfredsställande. Ett betydande

antal av landets kommuner med stor skattekraft utgöres av städer, köpingar

och andra större tätortssamhällen. Många av dessa kommuner ha ett högre

skattetryck än omgivande kommuner. Orsakerna till detta förhållande ligger

i förutom den ovan antydda mera långsiktiga ekonomiska planeringen

de med själva tätortsförhållandet direkt sammanhängande kostnadskrävande

samhällsuppgifterna på stadsplaneringens område. De större krav ifråga

om standard på bl. a. gator och vägar, de utomordentligt kapitalslukande insatserna

för ordnande av tätortens vatten- och avloppsförsörjning, de ofta

orimliga kostnaderna för åstadkommande av den nödvändiga bebyggelsesaneringen

i särskilt de äldre samhällenas centrala delar, leder icke sällan

till att de s. k. bärkraftiga kommunerna tvingas förbruka sitt skattekraftsöverskott.

Det blir nu enligt förslaget dessa kompensationslösa kommuners

uppgift i de nybildade storkommunerna, att i kraft av sin ofta dominerande

ställning såväl befolkningsmässigt som i fråga om skattekraft dessutom övertaga

huvudansvaret för lösande av en rad problem, som de mindre kommunerna

inom blocket icke mäktat med eller av andra orsaker eftersatt.

En komplettering iav denna bidragsgivning föreslås av kommunalfullmäktige

i Kolsva kommun, Västmanlands län.

Fullmäktige anser det i princip riktigt att övergångsbidrag utgår i vissa

fall, då det torde innebära en stimulans till samarbete från kommuner eller

kommundelar som uppenbarligen är alltför små enheter. Man torde dock

kunna ifrågasätta om inte även någon slags ersättning borde utgå till huvudorten

eller tätorten där man redan har en hög kommunal utdebitering,

och tillfredsställande ordnat sina angelägenheter, men ytterligare nödgas

höja sin skatt för att klara problem som ej är lösta inom den kommun eller

kommundel som tillföres huvudorten. Här är det fråga om ett rättvisekrav

av stor betydelse.

Liknande synpunkter har bl. a. stadsfullmäktige i Filipstad.

Kommunalfullmäktige i Vård kommun, Hallands län, föreslår komplettering

med »en viss utjämningsskatt för sådana kommuner, som ej genomfört

nödiga investeringar».

Med hänvisning till de sakkunnigas uttalande, att övergångsbidrag bör

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 år 1961

kunna nedsättas eller förvägras i de fall kommuner före sammanläggningen

vidtagit särskilda åtgärder i syfte att undandra sig kostnader, som bort

gäldas genom utdebitering, uttalar stadsfullmäktige i Kristinehamn följande.

För det första lär det i många fall bli ytterst svårt att avgöra om en kostnad

skall täckas genom uttaxering eller på annat sätt. För det andra kommer

»bestraffningen» i form av nedsatt eller förvägrat bidrag att slutligen

drabba den nya kommunen i den mån denna kommun nödgas genomföra

åtgärd, som rätteligen bort ha vidtagits före kommunsammanläggningen.

Skulle en kommun före sammanläggningen anses otillbörligt undandraga sig

en kostnad, bör därför övergångsbidraget innehållas och sedermera utbetalas

till den nya kommunen.

I övrigt föreslår vissa enskilda kommuner, att bidraget »bör göras mer

attraktivt» (Roslags-Länna i Stockholms län), bör utgå under längre tid än

högst fem år (Bodens stad m. fl.) eller göras permanent (Hackås i Jämtlands

län).

Kommunalfullmäktige i Östertälje kommun, Stockholms län, framför ett

annat förslag.

Varför inte såsom ett komplement att efter vissa lagfästa regler, låt vara

inom relativt fria gränser, träffa överenskommelse om differentieringar

inom en begränsad övergångstid i de fall där frågan om kommun (stad) som

införlivar annan kommun med lägre skattesats. Ett sadant tillvägagångssätt,

tror fullmäktige, skulle i ännu högre grad än det föreslagna övergångsbidraget

stimulera till sammanslagningar på ett smidigt sätt. Administrativt

sett skulle detta förslagsvis kunna ske genom skatteåterbäring i samband

med slutliga skatter.

Beträffande den föreslagna ersättningen för eljest bortfallande skattelindringsbidrag

har särskilda uttalanden, utöver vad som här redovisats,

inte gjorts av remissinstanserna. I sammanhanget må nämnas, att

remissvaren i regel lämnats innan 1958 års skatteutjämningskommittés förslag

till ändrade grunder för skattelindringsbidragen framlagts.

D epar tementsch efen

Grundtanken i den översyn av kommunindelningen som nu förestår ar

att indelningsändringarna skall tillkomma under berörda kommuners frivilliga

medverkan. Betydelsen av att de avsedda indelningsändringarna kommer

till stånd bar understrukits i propositionen nr 180 till årets riksdag.

Med hänsyn härtill framstår det som angeläget att i görligaste mån avlägsna

hinder mot ett frivilligt genomförande av de planerade kommunsammanläggningarna.

Indelningssakkunniga har påpekat, alt man måste räkna med att större

utdebiteringshöjningar såsom en följd av sammanläggningen kommer att

menligt inverka på berörda kommuners benägenhet till sammanläggningar.

De sakkunniga har fördenskull föreslagit att, efter mönster från 1952 års

kommunindelningsreform, s. k. övergångsbidrag skall utgå av statsmedel för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 196 år 1961

att under en övergångstid minska den utdebiteringshöjning som eljest skulle

bli följden för en lågskattekommun vid sammanläggning med en kommun

med hög utdebitering.

Vissa principiella betänkligheter kan naturligt nog hysas mot att staten

på det föreslagna sättet skulle ge sitt stöd åt de kommuner som har en låg

utdebitering. Angelägenheten av att vinna dessa kommuners medverkan till

indelningsförändringar synes mig dock så påtaglig, att jag vill förorda att

övergångsbidrag åter får utgå.

De sakkunnigas förslag till utformning av villkoren för bidrag har i huvudsak

godtagits av remissinstanserna och föranleder ej heller erinringar

från min sida. Föreskrifter om det administrativa förfarandet och utbetalningen

av övergångsbidrag torde på samma sätt som skedde vid 1952 års

kommunindelningsreform få utfärdas av Kungl. Maj :t. Dessa föreskrifter

synes i allt väsentligt kunna utformas i överensstämmelse med tidigare bestämmelser

om sådana bidrag, dock med de modifikationer som indelningssakkunniga

föreslagit. Olikheter i genomförandet av kommunsammanläggningar

enligt 1952 års reform och den nu föreslagna översynen föranleder

emellertid vissa ändringar i det administrativa förfarandet. Utkast till kungörelse

med bestämmelser på området har utarbetats inom finansdepartementet

och torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende.

Regler om den automatiska nedsättningen av delkommuns skatt med det

belopp för skattekrona, varmed övergångsbidrag utgår, bör liksom vid 1952

års reform ges i eu lag av kommunallags karaktär. Förslag till sådan lag

har upprättats inom finansdepartementet.

Indelningssakkunniga har observerat, att i vissa fall en kommunsammanläggning

kan få till följd, att skattelindringsbidrag som tidigare utgått till

delkommun skulle minska eller bortfalla. De sakkunniga har såsom ett

provisorium förordat, att ett belopp motsvarande det skattelindringsbidrag,

som utgick till delkommun året före indelningsändringen, tills vidare skall

utgå till den nybildade kommunen från och med det år indelningsändringen

trädde i kraft.

Sedan indelningssakkunniga framlagt detta förslag har 1958 års skalteutjämningskommitté

föreslagit ändrade grunder för och väsentlig utvidgning

av bidragen till skattetyngda kommuner. Detta förslag remissbehandlas

för närvarande, och 1962 års riksdag torde komma att få ta ställning till

dessa spörsmål.

Den av indelningssakkunniga förordade provisoriska lösningen av skatteJindringsbidragsfrågan

vid kommunsammanläggningar torde inte kunna ses

isolerad utan synes böra prövas i samband med frågan om den allmänna

utformningen av skattelindringsbidragen. Jag är därför inte beredd att i

delta sammanhang taga ställning till indelningssakkunnigas förslag i denna

del utan avser att återkomma till 1962 års riksdag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1961

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget till lag om

nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag vid

vissa ändringar i den kommunala indelningen,

dels ock godkänna i det föregående angivna grunder för sådana övergångsbidrag

samt bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter i ämnet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Jonas Sjönandef

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 196 år 1961

Biliang

Utkast

till

kungörelse om övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala

indelningen

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I syfte att övergångsvis begränsa sådan utdebiteringshöjning för del av

kommun som föranledes av kommunsammanläggning må den kommun,

vilken kommundelen enligt den nya indelningen tillhör, efter prövning av

Kungl. Maj:t erhålla statsbidrag (övergångsbidrag).

Beträffande övergångsbidragets verkan med avseende å utdebiteringen inom

kommundelen är stadgat i lagen den december 1961 (nr ) om

nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag vid

vissa ändringar i den kommunala indelningen.

2 §•

För att övergångsbidrag skall utgå erfordras

a) att den för de tre år som närmast föregå indelningsändringen beräknade

medelutdebiteringen för samtliga de kommuner och kommundelar (nedan

i denna kungörelse benämnda äldre kommuner), vilka ingå i den nya

kommunen, med högst en krona 50 öre understiger den för samma år beräknade

medelutdebiteringen för riket med undantag för städer, som icke tillhöra

landstingskommun; samt

b) att den av indelningsändringen föranledda utdebiteringshöjningen för

kommundelen beräknas överstiga 50 öre för skattekrona.

övergångsbidrag må jämväl erhållas, därest den av indelningsändringen

föranledda utdebiteringshöjningen eljest är att anse som betydande och

Kungl. Maj :t prövar indelningsändringen vara av synnerligen stor betydelse

från allmänna synpunkter.

Den av indelningsändringen föranledda utdebiteringshöjningen för kommundel

beräknas till skillnaden mellan den enligt första stycket a) beräknade

medelutdebiteringen för samtliga äldre kommuner, som ingå i den nya

kommunen, och motsvarande medelutdebitering för kommundelen i fråga.

Vid beräkning av medelutdebitering skall hänsyn tagas till den borgerliga

kommunens utdebiteringsbehov. Härtill skall i förekommande fall läggas

skattelindringsbidrag, som åtnjutits av den äldre kommunen. Därest äldre

kommun till följd av indelningsändringen överflyttas till annan landstingskommun,

skall hänsyn jämväl tagas till utdebitering av landstingsskatt.

3 §•

Om granskningen av vederbörande äldre kommuns förvaltning ej annat

föranleder, skall övergångsbidraget för det första året fastställas att utgå

med det belopp för skattekrona, varmed den enligt 2 § beräknade utdebiteringshöjningen

för den äldre kommunen överstiger 50 öre. Understiger sålunda

beräknat bidrag 10 öre, skall bidrag dock icke utgå.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 196 år 1961

För ettvart av de närmast följande fyra åren skall övergångsbidraget nedsättas

med en femtedel av det enligt första stycket fastställda beloppet, dock

med minst 50 öre. Om Kungl. Maj :t på grund av särskilda omständigheter så

finner skäligt, må den nu angivna avvecklingsperioden utsträckas över längre

tid än fem år, dock ej utöver tio år.

Föranleder granskningen av den äldre kommunens förvaltning att övergångsbidrag

icke bör utgå, må den nya kommunen, om så finnes skäligt, i

stället erhålla ett särskilt bidrag utan sådan verkan med avseende å utdebiteringen

inom kommundelen i fråga, som avses i 1 § andra stycket.

4 §•

För visst år beviljat övergångsbidrag utgår med föreskrivet belopp för

skattekrona på grundval av det skatteunderlag inom kommundelen efter

vilket allmän kommunalskatt för samma år utgår.

5 §•

Ansökan om övergångsbidrag skall, ställd till Kungl. Maj :t, före den 1

juni det år, varunder indelningsändringen beslutas, av styrelsen i den äldre

kommunen insändas till vederbörande samarbetsnämnd eller, om sådan

nämnd ej finnes, till länsstyrelsen.

Ansökan om övergångsbidrag skall åtföljas av

a) den äldre kommunens utgifts- och inkomststater för de närmast föregående

tre åren, samt

b) sammandrag av den äldre kommunens räkenskaper för samma tre år.

6 §•

Det åligger samarbetsnämnd, till vilken ansökan om övergångsbidrag inkommit

enligt 5 §, att senast den 20 juni samma år med eget yttrande översända

ansökningen till länsstyrelsen.

7 §■

Det åligger länsstyrelse att tillse, att inkommen ansökan om övergångsbidrag

åtföljes av erforderliga handlingar och uppgifter samt att, efter inhämtande

av de upplysningar som ytterligare må vara behövliga, med eget utlåtande

senast den 1 augusti samma år insända ansökningen till Kungl. Maj :t.

Vid utlåtandet skola fogas uppgifter för samtliga kommuner, som helt eller

delvis ingå i den nya kommunen, beträffande utdebiteringsbehovet för ettvart

av de tre år, som närmast föregått beslutet om indelningsändringen.

8 §•

Beviljat övergångsbidrag skall av länsstyrelsen utbetalas till den nya kommunen.

I fråga om utbetalningen skall i tillämpliga delar gälla vad i kommunallagen

eller eljest stadgas om utbetalning av allmän kommunalskatt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1962.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611050

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1961:19 Konstitutionsutskottets memorial nr 19 är 1961 s. 1 i texten