Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 19i9 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus

1961-01-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:29, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 19i9 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1961

1

Nr 29

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 21 december 19i9

(nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning

från sinnessjukhus; given Stockholms slott den 20

januari 1961.

■«* »sMok ii. »• .i» Hl dl rwtmcmi» ä:: i;»b w>%Hk M ,nnnl,

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen

den 21 december 1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning

från sinnessjukhus.

GUSTAF ADOLF

Sven af Gei jer stam

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås att 1949 års lag med särskilda bestämmelser om

utskrivning från sinnessjukhus, vars giltighetstid utgår den 31 december

1961, skall erhålla fortsatt giltighet t. o. m. den 31 december 1963.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1961

Förslag

till

IVt. v: ''■ \W. y«åv.<>\ t n )''v >\i» UU V, .V-, > *

Lag.-.

angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1949 (nr 655) med

särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukbus

. > i noutvm

Härigenom förordnas, att lagen den 21 december 1949 med särskilda bestämmelser

om utskrivning från sinnessjukhus, vilken jämlikt lag den 21

februari 1958 (nr 48) gäller till och med den 31 december 1961, skall äga

fortsatt giltighet till och med den 31 december 1963.

• ... »»»huuuslxsd HhiiÄrtiiK >: ■ • uti

mai

i ATfiUv)

il«rt;Min'' -it; <>qun''l

, •»''»d ,.ol! ». , :: *11: -TlVi i!h • ■ ■ • ; i ‘

‘ . f vt»?I

/ t t

,<ul

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1961

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 januari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson,

fråga om fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1949 med särskilda bestämmelser

om utskrivning från sinnessjukhus och anför härvid följande.

Genom lagen den 21 december 1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser

om utskrivning från sinnessjukhus erhöll Kungl. Maj:t fullmakt att beträffande

visst sinnessjukhus förordna, att de ärenden om utskrivning från

sjukhuset av straffriförklarade m. fl., vilka enligt sinnessjuklagen i första

hand skall prövas av sinnessjuknämnden, i stället skall handläggas av en

lokal utskrivningsnämnd. I avbidan på att man skulle vinna erfarenhet av

den nya ordningen gavs lagen giltighet endast till och med den 30 juni 1952.

Giltighetstiden för lagen har vid fyra tillfällen förlängts, senast genom lag

den 21 februari 1958. Lagen gäller efter den sista förlängningen till och

med den 31 december 1961.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om ytterligare förlängning

av lagen.

Gällande bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus

Bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus finnes f. n. som framgår

av vad redan sagts dels i sinnessjuklagen den 19 september 1929 dels i

lagen den 21 december 1949 med särskilda bestämmelser om utskrivning

från sinnessjukhus. Tillämpningen av sistnämnda lag vid visst sjukhus är

som nämnts beroende av Kungl. Maj :ts förordnande. Har sådant förordnande

ej meddelats, är sålunda sinnessjuklagens regler tillämpliga.

Enligt sinnessjuklagen meddelas beslut om utskrivning från sinnessjukhus

antingen av vederbörande sjukvårdsläkare eller av sinnessjuknämnden,

överinspektören för sinnessjukvården äger därjämte befogenhet att förordna

om utskrivning i sådana fall, då det enligt lagen ankommer på sjuk1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 29

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 är 1961

vårdsläkaren att besluta därom. Vad om överinspektören för sinnessjukvården

är stadgat äger, såvitt angår sinnesslövården, i stället tillämpning

å inspektören för sinnesslövården.

Sinnessjuknämnden är utskrivningsmyndighet beträffande den som på

grund av sin sinnesbeskaffenhet av domstol förklarats icke kunna fällas

till ansvar för begånget brott (N-fail) eller som, enligt vad känt är, under

inflytande av sinnessjukdom begått mot annans personliga säkerhet riktat

brott, vilket icke blivit beivrat, s. k. O-fall (20 § första stycket, jämfört

med 18 § andra stycket). Vidare handlägger sinnessjuknämnden fråga om

utskrivning från sinnessjukhus av den som intagits där i samband med

frigivning från straffarbete eller fängelse och vissa därmed jämförliga

kategorier.

Sinnessjuknämnden kan uppdraga åt sjukvårdsläkaren att beträffande

viss person meddela beslut om utskrivning i nämndens ställe. Har sådant

uppdrag meddelats och begår därefter den, om vilkens utskrivning är fråga,

mot annans personliga säkerhet riktat brott, skall uppdraget anses återkallat

(20 § första stycket).

I andra fall än sådana, i vilka beslut om utskrivning enligt nyss återgivna

bestämmelser i första hand skall meddelas av sinnessjuknämnden,

ankommer det på vederbörande sjukvårdsläkare — samt överinspektören

för sinnessjukvården — att förordna därom (P-fall; 20 § andra stycket).

Jämte det sinnessjuknämnden i första hand beslutar om utskrivning av

förut angivna kategorier sinnessjuka fungerar nämnden i fråga om övriga

sinnessjuka såsom överinstans i förhållande till sjukvårdsläkaren i utskrivningsfrågor.

Har sjukvårdsläkaren lämnat framställning om utskrivning

utan bifall, må nämligen envar, som äger påkalla utskrivning, hänskjuta

utskrivningsfrågan till sinnessjuknämndens prövning (23 §). Nämnden är

dock icke skyldig att mer än en gång var fjärde månad pröva sådan framställning

om utskrivning. Samma begränsning gäller i fråga om nämndens

skyldighet att pröva framställning om utskrivning av straffriförklarad eller

annan, om vars utskrivning nämnden i första hand äger besluta (22 § andra

stycket).

Sinnessjuknämnden består av fem ledamöter. Chefen för medicinalstyrelsen

är självskriven ledamot; övriga ledamöter jämte suppleanter utses

av Konungen. Av de särskilt utsedda ledamöterna skall två vara i sinnessjukvård

särskilt kunniga läkare. För de båda övriga gäller att ingen får

vara läkare och att den ene av dem skall vara eller hava varit ordinarie

innehavare av domarämbete.

Har förordnande meddelats om tillämpning av 1949 års lag beträffande

visst sinnessjukhus skall jämlikt 1 och 3 §§ nämnda lag de utskrivningsfrågor,

som enligt vad nyss sagts prövas av sinnessjuknämnden såsom

första instans, i stället handläggas av en lokal utskrivningsnämnd. I andra

fall ankommer det vid dessa sjukhus på sjukvårdsläkaren ensam att besluta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2!) är 7.967 5

om utskrivning, sjuk vårdsläkaren doek obetaget att i dylika fall hänskjuta

ärendet till utskrivningsnämndens prövning.

Utskrivningsnämnd skall bestå av sjukvårdsläkaren, en lagfaren ordförande,

vilken bör vara innehavare av domarämbete, och en person med

erfarenhet i allmänna värv. För särskilt utsedd ledamot förordnar Konungen

en eller flera suppleanter. Närmare bestämmelser om nämndens verksamhet

meddelas av Konungen (2 §). Detta har skett genom instruktion den

10 mars 1950 (nr 79) för utskrivningsnämnd vid sinnessjukhus, ändrad

genom kungörelser den 29 juni 1950 (nr 460) och den 12 december 1952

(nr 747).

För att en lokal utskrivningsnämnd skall få skriva ut en intagen fordras

att nämnden är enig. Är ledamöterna icke ense, skall, därest någon ledamot

så yrkar, ärendet hänskjutas till sinnessjuknämndens prövning. Innan

utskrivningsnämnden fattar beslut i ett utskrivningsärende, skall nämndens

ledamöter ha skaffat sig personlig kännedom angående den, om vars utskrivning

är fråga. Är denne redan utskriven på försök, får dock beslut

fattas även om icke samtliga ledamöter har sådan kännedom (4 §).

Har utskrivningsnämnden avslagit framställning om utskrivning, kan

var och en, som äger påkalla utskrivning, begära att fråga härom hänskjutes

till sinnessjuknämndens prövning (7 §). Under förutsättning att

förbehåll därom gjorts kan även ett beslut av nämnden om utskrivning av

straffritörklarad eller med honom likställd överklagas hos den centrala

nämnden av överinspektören för sinnessjukvården (inspektören för sinnesslövården)

eller statsåklagare. Framställning härom skall göras inom

fjorton dagar från dagen för beslutet. Har förbehåll gjorts enligt vad nu

sagts, får utskrivningsbeslutet ej gå i verkställighet förrän det visat sig

att beslutet blivit beståndande eller sinnessjuknämnden annorlunda förordnat

(8 §).

Om tillämpning av 1949 års lag meddelades till en början förordnande

endast för fyra sinnessjukhus, nämligen Psykiatriska sjukhuset i Stockholm,

Ulleråkers sjukhus i Uppsala, S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Sidsjöns

sjukhus i Sundsvall. I samband med förlängningen av lagens giltighetstid

förordnades genom kungörelse den 12 december 1952 att lagen

skulle tillämpas vid samtliga statens sinnessjukhus samt vid de kommunala

sinnessjukhusen i Stockholm, Eskilstuna, Malmö, Hälsingborg, Göteborg,

Örebro, Sundsvall och Härnösand. Av nämnda sjukhus är de i Örebro och

Härnösand numera nedlagda. Vid övriga kommunala sinnessjukhus -— ett

tiotal med förhållandevis ringa patientantal — är lagen däremot icke tilllämplig.

Några enskilda sinnessjukhus med kvarhållningsrätt finns ej

längre. Lagen gäller ej heller vid de till fångvården anknutna sinnessjukavdelningarna,

å vilka bl. a. intages häktade personer, som skall undergå

sinnesundersökning. Dylika sinnessjukavdelningar finns för män vid fångvårdsanstalterna

å Långholmen och Härianda samt i Malmö, Västervik och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Ulaj.ts proposition nr 29 år 1961

Härnösand ävensom vid Håga sjukhus. För kvinnor finns sådana avdelningar

anordnade vid fångvårdsanstalterna å Långholmen och i Växjö.

Av årsberättelserna för 1959 från sinnessjuknämnden och de lokala utskrivningsnämnderna

framgår, att sinnessjuknämnden detta år behandlat

570 utskrivningsärenden (motsvarande antal var år 1950 2 306 ärenden,

år 1951 2 209 ärenden, år 1952 2 072 ärenden, år 1953 523 ärenden, år 1954

577 ärenden, år 1955 527 ärenden, år 1956 686 ärenden, år 1957 583 ärenden

och år 1958 546 ärenden) samt att de lokala nämnderna behandlat sammanlagt

5 329 utskrivningsärenden.

Sinnessj uklagstiftningskommittén

Direktiv

Den 17 juni 1954 tillkallades inom inrikesdepartementet med stöd av

Kungl. Maj :ts bemyndigande en sakkunnig för utredning av vissa rättssäkerhetsfrågor

inom sinnessjukvården. I direktiv för utredningen uttalades

bl. a., att såvitt känt erfarenheterna av utskrivningsnämndernas arbete över

lag varit goda och att det syntes vara en allmän uppfattning att systemet

med sådana nämnder borde bibehållas. Det borde emellertid noggrant utredas

hur systemet verkat i praktiken och om några förbättringar a\ detsamma

borde genomföras. I direktiven erinrades vidare om att år 1952

fråga varit uppe om att utvidga området för de lokala utskrivningsnämndernas

verksamhet till att omfatta även P-fallen och uttalades att utredningen

borde avse även detta spörsmål. I samband därmed borde utredas

frågan om nämndens sammansättning och beslutförhet och vidare också

huruvida och i vad mån nämnden borde äga delegera sin beslutanderätt till

sj ukvårdsläkaren. Vid sidan av de nu berörda spörsmålen om formerna

för utskrivningsprövningen pekades i direktiven även på andra utredningsuppgifter,

bl. a. frågor om undantag i vissa fall från sinnessjuklagens bestämmelser

om retentionsrätt och om ökad lekmannainsyn även i andra

vårdfrågor än utskrivningsfrågor.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande uppdrogs den 27 juni 1957 åt

utredningen — som därefter antog benämningen sinnessj uklagstiftningskommittén

— att, i samband med utredningens tidigare erhållna uppdrag,

verkställa en fullständig översyn av sinnessjuklagstiftningen och i anslutning

därtill utfärdade föreskrifter. I samband med denna utvidgning a\

uppdraget framhölls i direktiven, att utgångspunkten för en ny lagstiftning

borde vara att så långt möjligt likställa mentalsjukvård med annan sjukvård.

Därvid uttalades, att anledningen till att man även i fortsättningen

måste ha kvar särskilda bestämmelser om mentalsjukvården hade sin grund

framför allt däri, att det under vissa omständigheter vore nödvändigt, att

kunna å sinnessjukhus kvarhålla en patient mot hans vilja. Med hänsyn

därtill måste i lag noga regleras, när en person mot sin vilja skulle få in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1961 7

tagas å sinnessjukhus och när han ägde bli utskriven därifrån ävensom

förfarandet vid in- och utskrivning. Det vore huvudsakligen i dessa hänseenden

som det erfordrades en särskild lagstiftning och en ny lag i ämnet

borde såvitt möjligt begränsas till att omfatta nämnda spörsmål. Den borde

å andra sidan omfatta samtliga de lagbestämmelser, som befanns erforderliga

för vård av psykiskt sjuka å såväl sinnessjukhus som psykopatsjukhus.

I direktiven uttalade föredragande departementschefen tillika, att, därest

kommitténs uppdrag utvidgades på angivet sätt, det torde bli ofrånkomligt

att ytterligare förlänga de tidsbegränsade bestämmelserna om lokala utskrivningsnämnder.

Huruvida detta borde ske genom att bestämmelserna

formellt inarbetades i sinnessjuklagen eller genom att 1949 års lag förlängdes

finge ankomma på kommittén att pröva och inkomma med särskilt förslag

i denna del. Enligt direktiven vore kommittén oförhindrad att i det

sammanhanget föreslå sådana ur rättssäkerhetssynpunkt betydelsefulla

ändringar i lagstiftningen, som kommittén funne angelägna och som lämpligen

kunde upptagas till särskild behandling.

Kommitténs skrivelse den 4 januari 1961

I skrivelse den 4 januari 1961 har sinnessjuklagstiftningskominittén

föreslagit, att 1949 års lag med särskilda bestämmelser om utskrivning

från sinnessjukhus skall förlängas för ytterligare en tidsperiod, som kommittén

— med hänsyn till att det knappast torde vara möjligt att sätta

i kraft en ny sinnessjuklag förrän den 1 januari 1964 — anser böra omfatta

två år. Några ändringar i lagstiftningen föreslås inte.

I skrivelsen framhåller kommittén, att den sedan en del år pågående

upprustningen av mentalsjukvården såsom allmän målsättning har att

åstadkomma behandlingsresurser och vårdförhållanden, som i möjligaste

mån jämställer denna vårdgren med kroppssjukvården. Upprustningen

i förening med de betydande medicinska framsteg, som gjorts inom psykiatrin

under senare år, har medfört att förhållandena inom mentalsjukvården

på ett genomgripande sätt förändrats och att en ny syn på

mentalsjukvården framträtt. Mot bakgrunden av den skedda utvecklingen

anser kommittén det vara angeläget, såsom ock understrykes i direktiven

för kommittén, att även i lagstiftningshänseende söka närma mentalsjukvården

till den allmänna sjukvården. Ett betydelsefullt steg i denna riktning

togs genom den partiella reform rörande intagning utan kvarhållningsrätt

som på kommitténs förslag genomfördes 1959. Vid en revision av sinnessjuklagstiftningen

bör man enligt kommittén syfta till att denna intagningsform

kommer till användning i största möjliga utsträckning. Den

erfarenhet som hittills vunnits rörande 1959 års reform är emellertid för

liten för att kunna läggas till grund för en detaljutformning av den nya

lagstiftningen. Från denna synpunkt finner kommittén det önskvärt att den

slutliga revisionen av lagstiftningen uppskjutes till 1963 års riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mnj.ts proposition nr 29 år 1961

Beträffande utredningsarbetets fortskridande anföres bl. a.

Kommitténs utredningsarbete har fortskridit så långt, att ett i huvudsak

fullständigt utkast till ny mentalsjukvårdslag föreligger. Motiv till lagförslaget

äro under utarbetande. I vissa hänseenden fordras emellertid ytterligare

undersökningar och ställningstaganden.

Bland särskilda frågor, som ännu icke slutgiltigt lösts, må framhållas

spörsmålet om indikationerna för tvångsintagning, där åtskilliga i hög grad

svårlösta problem föreligga. Det är nödvändigt, att dessa för den enskildes

rättssäkerhet så betydelsefulla frågor ingående penetreras, innan förslag

till lagstiftning framlägges. Även i andra hänseenden inrymmes i lagstiftningsarbetet

många frågor, som fordra noggranna bedömanden för att

kunna lösas på tillfredsställande sätt. Det må även framhållas, att kommitténs

arbete omfattar utarbetande icke endast av förslag till ny mentalsjukvårdslag

utan även av ett icke oväsentligt antal därtill anknytande bestämmelser.

Att under angivna förhållanden förutsäga när kommitténs

betänkande kan föreligga är givetvis vanskligt. För närvarande räknar dock

kommittén med att arbetet skall kunna slutföras under våren 1962.

Enligt kommitténs mening kommer inga olägenheter av betydelse att vara

förbundna med en ytterligare förlängning av 1949 års lag. Härutinnan hänvisar

kommittén till vad den anförde i skrivelse den 24 oktober 1957 i anslutning

till den då aktuella förlängningen av lagen.

I nyssnämnda skrivelse heter det bl. a.

Såsom framgår av vad förut anförts sakna straffriförklarade och därmed

likställda i vissa fall möjlighet att vända sig till lokal utskrivningsnämnd.

Detta gäller sådana patienter, som äro intagna vid de kommunala

och enskilda sinnessjukhus, där utskrivningsnämnder icke finnas inrättade,

samt vid fångvårdens sinnessjukavdelningar. Antalet straffriförklarade

och därmed likställda vid de nyssnämnda kommunala och enskilda

sinnessjukhusen är mycket ringa. Sådana patienter mottagas nämligen

som regel icke på dessa sjukhus. En inom utredningen företagen undersökning

har visat, att av sammanlagt omkring 600 patienter, som i augusti

1957 voro intagna å dessa sjukhus, endast 5 hörde till nämnda kategorier.

Beträffande straffriförklarade, intagna på sinnessjukavdelning vid fångvården,

uttalas i 1957 års skrivelse.

Av principiella skäl måste givetvis anses otillfredsställande att dessa

straffriförklarade, vilka rätteligen skulle ha varit intagna å sinnessjukhus,

genom dröjsmål med överförandet dit temporärt gå miste om möjligheten

att få utskrivningsfråga prövad av lokal utskrivningsnämnd. Antalet av

dessa intagna är emellertid tämligen ringa och har på senare tid nedbringats.

Enligt en å justitieombudsmansexpeditionen nyligen verkställd

undersökning voro i augusti 1957 å fångvårdens sinnessjukavdelningar

intagna 39 exspektanter bortsett från det antal, som beräknades kunna

försöksutskrivas direkt. De intagna hade vistats å avdelningen under varierande

tid efter det domen vunnit laga kraft, dock längst sex månader.

Enligt vad som upplysts har medicinalstyrelsen sin uppmärksamhet riktad

på angelägenheten av att i möjligaste mån nedbringa väntetiderna för

dessa å sinnessjukavdelning vid fångvården intagna. Det torde därför kunna

förväntas, att antalet av dessa intagna kommer att ytterligare minskas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1961

Till belysning av den betydelse, som inrättande av lokala utskrivningsnämnder

skulle få för ifrågavarande kategorier intagna, kan nämnas, att

enligt sinnessjuknämndens årsberättelser för åren 1953—1956 framställningar

om utskrivning i dylika fall lämnats utan bifall endast vid 12, 18,

8 respektive 14 tillfällen.

Departementschefen

1949 års lag med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus

är en tidsbegränsad lag, vars giltighetstid vid flera tillfällen utsträckts

så att lagen nu gäller till utgången av innevarande år. Anledningen

till att bestämmelserna i fråga upptogs i en särskild lag i stället för att inarbetas

i sinnessjuklagen var från början, att man ville pröva reformen

vid ett begränsat antal mentalsjukhus, innan man tog ställning till om den

skulle genomföras för alla sådana sjukhus. Ganska snart stod det klart,

att de nya bestämmelserna, som innebär att utskrivning från mentalsjukhus

av straffriförklarade och med dem jämställda prövas av lokala utskrivningsnämnder,

medförde väsentliga fördelar. Redan i samband med den

första förlängningen av lagens giltighetstid gjordes den därför tillämplig

på alla statliga och större kommunala mentalsjukhus. Undantagna från

tillämpningen av 1949 års lag är nu endast vissa mindre kommunala mentalsjukhus

och sinnessjukavdelningarna inom fångvården. Vid dessa sjukhus

och avdelningar, där alltså ordningen med lokala utskrivningsnämnder

inte genomförts, förekommer blott ett litet fåtal sådana utskrivningsärenden,

som det på andra håll ankommer på utskrivningsnämnd att handlägga.

De sjukhus som det här är fråga om är vidare under avveckling.

Sedan 1958, när lagen senast förlängdes, har mer än hälften av sjukhusen

lagts ned. Vad beträffar sinnessjukavdelningarna inom fångvården strävar

man efter att med kortast möjliga dröjsmål överföra straffriförklarade och

jämställda till de statliga mentalsjukhusen. Det har därför inte ansetts påkallat

att utsträcka tillämpligheten av 1949 års lag mer än som redan skett.

Att de särskilda utskrivningsbestämmelserna sedermera inte gjorts permanenta,

trots att erfarenheterna av systemet med lokala utskrivningsnämnder

varit goda, beror på att en undersökning ansetts böra ske av

rättssäkerheten inom sinnessjukvården, vilken särskilt skulle avse utskrivningsproceduren.

För detta ändamål tillsattes 1954 en utredning, vars

uppdrag 1957 utvidgades till att avse en fullständig översyn av hela sinnessjuklagstiftningen.

Enligt uppgift överväger utredningen — sinnessjuklagstiftningskommittén

— bl. a. betydelsefulla ändringar i fråga om utskrivningsnämndernas

kompetens. Med hänsyn härtill bör den nuvarande provisoriska

lagstiftningen gälla till dess en definitiv reglering kan ske i eu ny

sinnessj uklag.

Vid den senaste förlängningen av 1949 års lag utgick man från att eu på

grundval av sinnessjuklagstiftningskommitténs arbete tillkommen ny sin
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1961

nessjuklag skulle kunna träda i tillämpning den 1 januari 1962. Slutförandet

av kommitténs arbete har emellertid av olika skäl dragit längre ut

på tiden än man från början beräknat. Revisionen av sinnessjuklagstiftningen

syftar framför allt till att även i lagstiftningshänseende minska

skillnaderna mellan mentalsjukvård och annan sjukvård. Ett viktigt led

i denna strävan är att så långt möjligt göra vården på mentalsjukhus

frivillig, dvs. att intagningen sker på den vårdbehövandes egen begäran

och med rätt för denne att när som helst lämna sjukhuset. Kommittén

ansåg det angeläget, att en dylik intagningsform kom till användning utan

avbidan på revideringen i övrigt och framlade i ett delbetänkande 1958 förslag

till härför erforderliga lagstiftningsåtgärder. Reformen genomfördes

vid 1959 års riksdag, då ett nytt kapitel tillfördes sinnessjuklagen. Därvid

betonades, att erfarenheterna av reformen borde ligga till grund för utformningen

av den nya sinnessjuklagen. Enligt kommitténs mening ger de hittills

vunna erfarenheterna inte tillräcklig ledning. — Vidare har kommittén

framhållit, att vissa av de grundläggande frågor kommittén har att taga

ställning till visat sig ytterligt svårlösta. Hit hör främst spörsmålet om

indikationerna för den tvångsintagning, vartill möjlighet alltjämt måste

finnas.

Kommittén finner det under angivna förhållanden även vanskligt att förutsäga,

när dess slutbetänkande kan föreligga, men räknar för närvarande

med att arbetet skall vara slutfört under våren 1962.

Med hänsyn till vad sinnessjuklagstiftningskommittén anfört är det inte

antagligt, att en ny sinnessjuklag kan träda i kraft förrän den 1 januari

1964. På grund härav vill jag förorda, att giltighetstiden för 1949 års lag

förlänges till utgången av 1963 eller sålunda med ytterligare två år.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett

i enlighet med det anförda inom inrikesdepartementet upprättat förslag till

lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1969 (nr 655) med

särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus, av den lydelse

bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Bo Stenfors

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

utelämnats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1961

It

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 januari 1961.

”* ‘iVt*. ‘i1’ >; u

. V l rWM . jU ''

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 17 januari 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

13 januari 1961, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december

1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus.

I -i ,• -j ''./''•■■■ : •; i! • '' . ,‘i •• •

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i inrikesdepartementet S. F. Nordlund.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

;ti fit

Ur protokollet:

T. Johansson

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1961

Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

januari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmäler t. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet af Geijerstam,

lagrådets den 19 januari 1961 avgivna utlåtande över det den 13 januari

1961 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet av

lagen den 21 december 1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser om

utskrivning från sinnessjukhus samt hemställer att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

, • .<Vf i I r j->''V- 11) »‘til* ,, .''.''-sfi T: Ijj., , • .

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arne Fagergren

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHIM et

101866

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:95 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående allmänna flaggdagar. s. 1 i texten
  2. 1LU 1961:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1949 s. 1 i texten