Angående statens provningsanstalts organisation och verksamhet, m. m
1961-02-02 · 63 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 62 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1961:41, Angående statens provningsanstalts organisation och verksamhet, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr it år 1961
1
Nr 41
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statens provningsanstalts
organisation och verksamhet, m. m.,
given Stockholms slott den 2 februari 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över bandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att verksamheten vid statens provningsanstalt
från och med budgetåret 1961/62 organiseras på tre tekniska avdelningar,
med därunder sorterande tolv laboratorier, samt en kansliavdelning. Enligt
den nya personalplanen ökar antalet tjänster för kvalificerade tekniker.
Samtidigt förordas ökade medel till utrustningsändamål.
I anslags- och redovisningshänseenden förordas övergång till i huvudsak
samma principer som nu gäller vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut. Det innebär att åtskillnad görs mellan anstaltens allmänna
verksamhet och dess uppdragsverksamhet, därvid anstalten erhåller
en större ekonomisk rörelsefrihet i uppdragsverksamheten.
Det förutsättes att frågan om en effektiv samordning i rationaliseringssyfte
av tillgängliga statliga personella och materiella resurser på provningsområdet
ägnas uppmärksamhet.
Till avlöningar och omkostnader vid statens provningsanstalt förordas
anvisande för budgetåret 1961/62 av sammanlagt 3 904 000 kronor, innebärande
en ökning med 830 000 kronor jämfört med nu löpande budgetår.
Till utrustningsändamål har under omkostnadsanslaget och under särskilt
reservationsanslag beräknats isammanlagt 400 000 kronor, vilket är
200 000 kronor mera än som är anvisat för närvarande.
1 Bihang till riksdagens protokoll iOdl. i samt. Nr 41
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1961
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 februari 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om statens provningsanstalts
framtida organisation och verksamhet, m. m., och anför därvid
följande.
I årets statsverksproposition (X ht p. 28) har Kungl. Maj :t på hemställan
av chefen för handelsdepartementet föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1961/62 beräkna
a) till Statens provningsans fält: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 221 000
kronor;
b) till Statens provningsanstalt: Omkostnader ett förslagsanslag av
137 000 kronor;
c) till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 2 547 000 kronor;
d) till Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag av
300 000 kronor.
Hithörande frågor torde nu få upptagas till fortsatt behandling.
I. Inledning
För att verkställa översyn av den statliga provningsverksamheten och
dess organisation med särskild inriktning på verksamheten vid statens
provningsanstalt tillkallade chefen för handelsdepartementet i maj 1958,
med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande, såsom sakkunniga professorn
vid tekniska högskolan i Stockholm Folke K. G. Odqvist, tillika ordförande,
teknologie doktorn Bo Adamson, numera överdirektören vid statens provningsanstalt
H. Lennart Simonsson samt byråchefen i handelsdepartementet
Erik G. C. Berggren. De sakkunniga, som antog benämningen provningsanstaltsutredningen,
överlämnade den 4 juli 1960 betänkandet Offentlig
provningsverksamhet — Behov och resurser (SOU 1960:27).
Enligt direktiven för utredningen åvilade det denna att undersöka, bland
annat, förutsättningarna för en samordning i rationaliseringssyfte av den
provningsverksamhet m. m. som äger rum inom statens provningsanstalt
och motsvarande verksamhet vid branschforskningsinstitut, tekniska hög
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr Al år 1961
skolor etc. På grundval därav skulle statens provningsanstalts organisation
granskas och förslag framläggas om de jämkningar härutinnan, som kunde
bedömas lämpliga. Även anstaltens finansiering skulle omfattas av undersökningen,
därvid bland annat borde övervägas om ej rutinprovningsverksamheten
kunde göras rent affärsdrivande, medan forskningsverksamheten
bekostades med statsanslag och bidrag från andra håll.
Utredningen har gjort en noggrann inventering av befintliga resurser för
provning och forskning inom huvudsakligen den statliga sektorn. Resultatet
härav visas i en till betänkandet fogad särskild redogörelse. På grundval av
inventeringen framlägger utredningen i rationaliseringssyfte vissa förslag
till samordning av tillgängliga personella och materiella resurser på provningsområdet.
I övrigt förutsättes, att provningsanstaltens styrelse fortlöpande
håller kontakt med existerande provningsinstitulioner och successivt
föreslår de åtgärder i samarbetssyfte, som styrelsen finner ändamålsenliga.
Utredningen understryker i det sammanhanget värdet av ökad upplysning
om statens provningsanstalts verksamhet och av förbättrade kontakter
mellan provningsanstalten och övriga provningsinstitutioner i riket;
sakkunnigt planerad och genomförd informations- och kontaktverksamhet
är den nödvändiga basen för ett framtida ömsesidigt utbyte de olika provningsinstutionerna
emellan av erfarenheter och av personella och materiella
resurser, framhåller utredningen. Betingelserna för mer radikala åtgärder
i samordningshänseende — exempelvis överflyttning av verksamhetsgrenar
från statens provningsanstalt till andra institutioner — har likväl
av utredningen på anförda skäl bedömts mindre gynnsamma än förväntats.
Här spelar särskilt in kravet i skilda situationer på tillgång till en
auktoritativ och absolut objektiv provning. Många gånger är det också så,
säger utredningen, att institutioner, som eljest skulle kunna tänkas överta
viss gren av provningsanstaltens verksamhet, i sitt arbete inte täcker hela
det aktuella området, och att möjligheterna — ekonomiska och andra —
att bygga ut icke är för handen. Då måste ändå vid statens provningsanstalt
finnas personal och utrustning för provningsuppdrag inom området. I dylika
fall har utredningen nödgats lägga vikten vid frågan om en ^organisation
av statens provningsanstalt och med utgångspunkt därifrån "sökt
åstadkomma en effektivisering av provningsverksamheten.
Statens provningsanstalts nuvarande personella och materiella resurser
bedöms av utredningen under alla förhållanden otillräckliga, såväl när det
gäller uppdragsverksamheten som i fråga om den egna forskningsverksamheten
för åstadkommande av en ändamålsenlig provningsmetodik. Med
hänsyn härtill föreslår utredningen att provningsanstalten inom vart och
clt av tolv bestämda arbetsområden successivt förstärkes, både i avseende
på kvalificerad personal, utrustning och lokaler. Organisatoriskt indelas
provningsanstalten i tre avdelningar med därunder sorterande tolv laboratorier.
För tjänst som avdelningschef förutsättes kompetens jämförlig med
professors vid teknisk högskola. Av laboratoriecheferna bör som regel krävas
avlagd teknologie licentiatexamen eller motsvarande.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
Anstaltens höga nivå anses av utredningen intimt förknippad med den
grad av forskning rörande provningsmetodik och materialkännedom, som
där äger rum. För vidareutveckling och förnyelse i fråga om provningsmetoder
och för inhämtande av ökade materialkunskaper föreslår utredningen
inrättande av sex fasta forskartjänster.
Statens provningsanstalts nuvarande uppsättning av maskiner och provningsutrustning
anses omodern och i stor utsträckning otjänlig för sitt ändamål.
Utredningen föreslår därför en ej oväsentlig förstärkning av utrustningsanslaget.
För att ge anstalten större ekonomisk rörelsefrihet i uppdragsverksamheten
och underlätta för anstalten att snabbt ta upp nya arbetsuppgifter
förordas en ny finansieringsform, av innebörd väsentligen att anstaltens
inkomster av beställningar tas till uppbörd under anslagen.
Summan av avlöningar och omkostnader vid statens provningsanstalt för
budgetåret 1961/62 uppskattas av utredningen till något över 5 milj. kronor.
Det är 2,5 milj. kronor mer än för närvarande. Samtidigt förväntas
emellertid anstaltens inkomster av uppdrag öka ej oväsentligt, nämligen
från i riksstaten uppförda 2,7 till 3,6 milj. kronor. Under utrustningsanslaget
föreslås höjning med 0,5 milj. kronor.
Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av armétyg-, marin-,
flyg- och fortifikationsförvaltningarna, försvarets forskningsanstalt,
arbetarskyddsstyrelsen, statens brandinspektion, statens råd för byggnadsforskning,
statens institut för byggnadsforskning, järnvägsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision,
överstyrelsen för yrkesutbildning, överstyrelsen för de tekniska högskolorna,
kommerskollegium, statens hantverksinstitut, statens konsumentråd,
statens tekniska forskningsråd, Sveriges standardiseringskommission, varudeklarationsnämnden,
statens lönenämnd, lokaliseringsutredningen, Ingeniörsvetenskapsakademien,
AB Atomenergi, Chalmers provningsanstalt,
Jernkontoret, Svenska brandskyddsföreningen, Svenska nationalkommittén
för fysik, Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund, AB Svensk
Byggtjänst, Textilinstitutet i Borås, Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening,
Landstingens inköpscentral, statstjänstemannaförbundet, civilförvaltningens
personalförbund, Sveriges akademikers centralorganisation,
Sveriges civilingenjörsförbund och Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund.
Genom överstyrelsens för de tekniska högskolorna försorg har kollegienämnderna
vid de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg beretts
tillfälle att yttra sig i ärendet. Kommerskollegium har inhämtat yttranden
från handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle samt
Kooperativa förbundet och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.
Sistnämnda organisation har i sin tur begärt yttranden från Bilverkstädernas
riksförbund och Målaremästarnas riksförening i Sverige.
Betänkandet har hos de hörda myndigheterna och organisationerna vunnit
en nästan hundraprocentig anslutning. Allmänt understrykes med olika
utgångspunkter statens provningsanstalts otillräcklighet för närvarande.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1961
På flera håll menar man att utredningen snarare varit för blygsam i sina
förslag om anstaltens upprustning än motsatsen.
Med hänsyn härtill torde frågan om en förstärkning av de personella och
materiella resurserna vid provningsanstalten nu böra underställas riksdagens
prövning. Därvid må först lämnas en närmare redogörelse för innehållet
i betänkandet och i remissyttrandena över detsamma.
II. Betänkandet
Materialprovning
Under den sammanfattande rubriken Materialprovning tecknar utredningen
den allmänna bakgrunden till frågorna om behovet i vårt land av en
central statlig provningsanstalt och om de tänkbara formerna för ett samarbete
mellan denna anstalt och andra institutioner i riket, som bedriver
provningsverksamhet.
Utredningen slår inledningsvis fast, att noggrann kännedom om egenskaperna
och funktionerna hos olika slag av material samt konstruktioner,
halvfabrikat och färdiga produkter är en av grundvalarna för den industriella
verksamhet, som i dag bedrivs, liksom för den fortsatta utvecklingen
på det tekniska området. Behovet av materialundersökningar, materialprovning
och materialkontroll1 ökar också ständigt. Främst sammanhänger
detta med att allt fler materialtyper och materialkvaliteter förs ut på marknaden.
Äldre och nyare material används också i nya kombinationer och i
nya typer av konstruktioner och produkter. Samtidigt ställs ökade krav på
materialens hållfasthet och beständighet. Ej minst har den hårdnande konkurrensen
mellan företag, länder och marknader medverkat till en skärpning
av fordringarna på kvalitet inom ramen för konkurrenskraftiga priser.
Nya och bättre konstruktioner utan fördyrande överdimensionering förutsätter
i allmänhet omfattande och exakta uppgifter om vad materialen verkligen
tål vid olika slag av påfrestningar. Stora provningsserier behövs också
vanligen för att klarlägga förekommande variationer i materialens kvalitet.
Särskilt gäller detta konstruktionsmaterial, exempelvis där säkerhetssynpunkten
kräver beaktande eller där spridningen i provningsresultaten av
naturliga skäl är stor.
Vi möter emellertid på materialprovningsområdet, anför utredningen vidare,
ej endast en kvantitativ ökning. Allt mer förfinade och komplicerade
mät- och provningsmetoder kommer till användning. Ett ständigt forsknings-
och utvecklingsarbete måste därför pågå för att rationalisera och förbättra
provningsmetodiken. Tillgången på säkra och entydiga provningsmetoder
är för övrigt en viktig förutsättning för det standardiserings- och
normeringsarbete, som pågår i alla industriländer och som på det internationella
planet sammanhålls av International Organisation for Standar
1
I fortsättningen kommer för korthetens skull att talas om material även då konstruktioner,
halvfabrikat och färdiga produkter avses.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
dization (ISO). Detta arbete har under senaste tid fått särskild aktualitet
och betydelse genom tillkomsten av de gemensamma europeiska handelsmarknaderna,
som kommer att ställa ytterligare krav på provningsresurserna
inom landet.
Efter understrykande av att uttrycket materialprovning, taget i sin vidaste
betydelse, är ett sammanfattande begrepp för ett mycket stort antal
skilda arbetsuppgifter, erinrar utredningen om att den ojämförligt största
delen av provningsverksamheten i vårt land utförs vid industrilaboratorier.
Särskilt de stora industrierna lägger årligen ned milliontals kronor på materialkontroll
och på utvecklingsarbete inom materialområdet. Av naturliga
skäl är detta arbete begränsat till sådana material och sådana konstruktioner,
som är av betydelse för respektive industri. Publicering eller annan delgivning
av framkomna resultat förekommer mera nu än förr, men dock
endast i begränsad omfattning.
Den mindre och medelstora industrin, liksom företag och enskilda inom
distributions- och konsumtionsleden, saknar ofta resurser att själva utföra
materialundersökningar. De kan i vissa fall vända sig till branschforskningsinstitut
och kommersiella laboratorier av olika slag, men är oftast
hänvisade till offentlig provningsanstalt.
Tillgången i landet på kvalitativt högtstående offentlig provningsanstalt
är emellertid motiverad även ur andra synpunkter. Härom anför utredningen.
För näringslivet i dess helhet finns behov av provningsinstitutioner, som
är helt fria från kommersiella intressen och gruppintressen och som vid
ekonomiska och andra överenskommelser samt vid tvister, domstolsförhandlingar,
tullfrågor etc. kan utföra undersökningar och provningar med
erforderlig precision samt avge yttranden däröver, vilkas opartiskhet är
ställda utom diskussion. Men resurser måste också finnas tillgängliga för
genomförande av sådan provning, som stadgas i lagar och förordningar,
respektive sådan provning, som erfordras för kontroll av att material och
produkter uppfyller föreskrivna villkor. Även för kontroll och kalibrering
av mätinstrument och sekundärnormaler, som används i landet, behövs offentlig
provningsanstalt. Från den statliga förvaltningens sida föreligger
dessutom behov av provningsinstitutioner, som kan fullgöra den materialprovning
etc., som fordras vid statliga och statsunderstödda verk och institutioner
utan egna provningsmöjligheter. För såväl det statliga som det
enskilda området måste även möjligheter finnas att utföra sådana avancerade
och kanske sällan förekommande provningar, för vilka företagen eller
institutionerna — även de större — ej kan beräknas skaft a sig egna resurser.
Till följd av att materialundersökningar samt metod- och materialforskning
bedrivs vid allt flera institutioner, laboratorier och företag i landet
finnes dessutom behov av en central, sammanhållande institution på materialprovningens
område, vilken har god överblick över hela området, som
kan sammanställa och bearbeta erfarenheter från olika håll, lämna erforderliga
anvisningar om hur och var provningar kan utföras samt ta sådana
initiativ, som behövs för att rationalisera och utveckla provningsverksamheten
i landet.
Utredningen pekar på att det ur bland annat dessa synpunkter i alla
avancerade industriländer sedan länge ansetts naturligt och riktigt, att sta
-
Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961 7
ten på olika sätt medverkar i och befrämjar provningsverksamheten. I
törsta hand har detta skett genom inrättandet av offentliga provnings- och
torskningsinstitutioner. Genom sin obundna ställning har dessa offentliga
institutioner förutsättningar att inta en ledande ställning på sitt område
till gagn för den tekniska utvecklingen i landet, samtidigt som de utgör ett
betydelsefullt komplement till de stora industriföretagens laboratorier. I
det sammanhanget understryker utredningen kraftigt, att materialprovning
och materialforskning intimt sammanhänger med övrig verksamhet på
det tekniska området och utgör en integrerad del av de insatser, som måste
göras från såväl statens som industrins sida för att främja den tekniska
utvecklingen och därigenom den fortsatta välståndsökningen i landet.
Vad nu sagts visar, säger utredningen, att frågan om formerna för arbetet
vid den centrala statliga provningsanstalten icke får bedömas ur i
första hand snävt ekonomiska synpunkter. Mera bör beaktas hur de samhälleliga
kraven och önskemålen på verksamheten där bäst skall kunna
uppfyllas inom en skälig ekonomisk ram.
Utredningen hävdar att i ett litet land som Sverige bör likartad forskning
och provning inte ske på flera ställen, såvida inte starka skäl talar härför.
Institutioner som normalt sysslar med provningsverksamhet är bland annat
branschinstitut, tekniska högskolor, statliga forskningsinstitut samt
andra mer eller mindre fristående provningsinstitutioner. Rörande möjligheterna
att få till stånd ett önskvärt samarbete mellan dessa organ och statens
provningsanstalt anför utredningen.
Man skulle naturligtvis kunna tänka sig att vissa arbetsområden förläggs
till exempelvis branschinstitut, som i så fall har att ombesörja såväl forskning
som rutinprovning inom området. För att provningarna skall få den
officiella prägel, som ur många synpunkter är önskvärd, fordras emellertid
att den offentliga provningsinstitutionen inspekterar och övervakar såväl
provningsmetoder som provningarnas utförande. Härför behövs emellertid
ytterst kvalificerad personal, och man får då räkna med en dubbelbesättning
av sådan personal. Av samma anledning är det inte möjligt för en offentlig
provningsinstitution att svara för sådana provningar som utförs vid
utländska provningsinstitutioner, hur väl ansedda dessa senare än må
vara. En alltför omfattande decentralisering av verksamheten skulle dessutom
medföra allvarliga olägenheter vid lösningen av sådana provningsuppdrag
som fordrar samtidig medverkan av flera laboratorier. Tillgången
till olika slag av specialister inom en provningsinstitution verkar dessutom
stimulerande och befruktande på verksamheten där.
Möjligheten att förlägga vissa arbetsområden till andra institutioner beskärs
också av att inga institutioner vid förfrågan visat sig villiga att helt
åtaga sig att svara för rutinprovning inom ett visst område samt att underställa
sig den inspektion och kontroll, som är en nödvändig förutsättning.
Däremot har det från branschinstitut och tekniska högskolor uttalats att
man gärna åtar sig sådana provningsuppgifter, för vilka man är ensam i
landet beträffande utrustning och personal, under förutsättning att denna
provningsverksamhet inte blir så omfattande, att den inkräktar på ordinarie
arbete. Eftersom man inte i längden kan garantera att omfattningen
av proven blir ringa, får det endast anses som en tillfällig hjälp för en''oftentlig
provningsinstitution att på detta sätt få lämna vissa provningar till
ett branschinstitut eller en teknisk högskola.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961
En tänkbar rationalisering av provningsverksamheten vore, att rutinprovning
endast bedrevs vid den offentliga provningsinstitutionen. För tekniska
högskolans del gäller en sådan överenskommelse med statens provningsanstalt.
För branschinstitutens del hävdas, att man har vissa serviceskyldigheter
mot de företag, som är medlemmar i stiftelserna för instituten och
att denna service ofta består av rutinprovning. Dessutom utgör rutinproveu
en nödvändig kontakt med branschen och provningarna kan ofta utnyttjas
i forskningssyfte.
Genom vad nu sagts torde stå klart, säger utredningen, att den offentliga
provningsverksamheten bör koncentreras till eu central provningsanstalt,
som skall överspänna ett flertal arbetsområden. Verksamheten vid denna kan
vara geografiskt decentraliserad med filialer i olika landsändar för exempelvis
provning, där provkropparna är besvärliga att transportera, eller där
uppdragsgivarna är koncentrerade till visst geografiskt område.
Ett samarbete i forskningshänseende mellan olika institutioner är emellertid
önskvärt för att inte säga nödvändigt, och det ligger inom den centrala
provningsanstaltens ram att med alla medel söka åstadkomma en sådan
samordning beträffande metodforskning. I detta sammanhang bör med kraft
betonas, att en väsentlig förutsättning för forskningen på detta liksom andra
områden är en intim kontakt med motsvarande institutioner i utlandet, särskilt
i de nordiska länderna.
Verksamheten vid statens provningsanstalt
Nuvarande förhållanden
Enligt § 1 instruktionen den 30 december 1922 (nr 623; ändrad 1939:
444, 1943:686, 1950:514) för statens provningsanstalt är anstaltens arbetsuppgifter
att utföra provningar och undersökningar av material, konstruktionsdelar,
instrument och apparater med avseende på deras mekaniska,
kemiska och fysiska egenskaper och beskaffenhet samt att i övrigt
åtaga sig provtagningar, besiktningar, kontrolluppdrag och andra uppdrag
liggande inom anstaltens kompetensområde. Provningarna, undersökningarna
och uppdragen utförs dels på begäran av offentliga myndigheter och
institutioner samt enskilda företag och personer mot betalning, dels i tekniskt-vetenskapligt
syfte för utveckling av anstaltens arbetsmetoder och
utarbetande av provningsmetoder inom nya arbetsområden, dels i det allmännas
eller vetenskapens intresse, i den mån det kan ske utan avsevärda
extra kostnader för anstalten eller i den mån för ändamålet erforderliga
särskilda medel ställs till anstaltens förfogande samt i den utsträckning
övriga arbeten inom anstalten det medgiver.
I anslutning därtill utnyttjas provningsanstalten och dess personal i stor
utsträckning för kommittéarbete, särskilt avseende standardiseringsfrågor
och materialfrågor, samt för besvarande av remisser och förfrågningar från
statliga verk och institutioner, industrier, branschorgan och enskilda. Detta
arbete innefattas i fortsättningen under rubriken expert- och informationsverksamhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1961
9
Verksamheten vid statens provningsanstalt är uppdelad på aderton a rbetsom
råden. Dessa är närmare angivna i instruktionen, vartill här
torde få hänvisas.
Redogörelse för provningsanstaltens nuvarande yttre organisation — omfattande
under styrelsen fem tekniska avdelningar, några filialer och en
kontorsavdelning — lämnas senare.
Uppdragsverksamheten, d. v. s. provningar och undersökningar
på beställning av myndigheter, företag och enskilda, är den dominerande delen
av arbetet vid provningsanstalten. Inkomsterna av uppdragsverksamheten
utgör för närvarande cirka 2,4 milj. kronor och antalet utfärdade intyg
drygt 14 000 för år. De statliga och kommunala uppdragen svarar för mellan
20 och 25 procent av hela beställningsvolymen.
Forsknings- och utvecklingsarbete i egentlig mening bedrivs
för närvarande i mycket ringa omfattning vid provningsanstalten.
Det torde röra sig om bara någon procent av den totala verksamheten. Härvid
bortses från det experiment-, konstruktions-, injusterings- och utredningsarbete,
som syftar till att öka kunskaperna och erfarenheterna inom ett område
eller som utförs för att förbereda uppdrag, vilka icke kan behandlas
rutinmässigt. Omfattningen av dylikt förberedande arbete, för vilket kostnaderna
åtminstone delvis debiteras uppdragsgivaren, utgör nästan 20 procent
av hela verksamheten vid anstalten.
Huvuddelen av vad som i det följande betecknas med expertverksamhet
och som avser besvarandet av remisser, publicering av rön och
erfarenheter, deltagande i kommittéarbete m. m. ligger — liksom forsknings-
och utvecklingsarbetet —- på den mest kvalificerade personalen. Dessa
arbetsuppgifter motsvarar tidmässigt ungefär sex procent av den totala verksamheten
vid anstalten.
Någon systematisk information rörande provningsanstaltens resurser
och arbetsmetoder eller om materialprovning i allmänhet har icke förekommit
från anstaltens sida. De mera väsentliga resultaten av forskningsoch
utvecklingsarbetet vid anstalten redovisas i monografiserien Meddelanden
från Statens Provningsanstalt eller i tekniska och andra tidskrifter. För
kortare meddelanden av i huvudsak informativ karaktär utger provningsanstalten
också en serie Cirkulär.
Utredningens förslag
Innan utredningen närmare granskar formerna för den tekniska verksamheten
vid statens provningsanstalt och lämnar rekommendationer därvidlag,
sammanfattar utredningen — som en allmän bakgrund till hela betänkandet
— sin syn på det aktuella läget vid provningsanstalten.
Utredningen understryker därvid med skärpa att provningsanstalten icke
bär utvecklats i takt med det tekniska framåtskridandet och med de ökade
behov och krav på materialprovning, som uppkommit under särskilt det
senaste decenniet. Enligt utredningens bedömningar är det helt enkelt icke
10 Kungi. Maj.ts proposition nr 47 år 196i
möjligt för provningsanstalten att i dag fylla sina uppgifter. Utredningen
motiverar.
Anstalten har hållits nästan helt utanför den upprustning, som skett under
1950-talet på det tekniskt-vetenskapliga området, och har ej heller berörts
i olika betydelsefulla utredningar, vilka gjorts beträffande den fortsatta
utbyggnaden på detta område. Följden har blivit att provningsanstalten
i dagens läge icke äger tillräckliga resurser för att inta den centrala och
auktoritativa ställning, som — enligt vad utredningen tidigare angivit —
fordras av en statlig offentlig provningsanstalt. Bristerna gäller såväl verksamhetens
allmänna inriktning som den organisatoriska ramen. Särskilt är
utrustningen i form av apparater och instrument samt lokaler i många
stycken otillräcklig och gammalmodig. Men även bristen på tjänster för kvalificerade
tekniker och vetenskapsmän utgör hinder för en önskvärd och
med hänsyn till det tekniska framåtskridandet nödvändig utveckling av anstalten.
Också den administrativa sidan, främst i vad avser det ekonomiska
underlaget för verksamheten, släpar efter.
Utredningen anser det därför icke möjligt för provningsanstalten att inom
ramen för nu tillgängliga resurser uppfylla de krav, som rimligen måste
ställas på verksamheten i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende.
Det är mot denna bakgrund, understryker utredningen, som förslag framlägges
i det följande om en genomgripande rekonstruktion av anstaltens
verksamhet och organisation.
Frågorna om förstärkning av personalen, förnyelse av utrustningen och
omläggning av anstaltens finansiering tas upp senare. Nu behandlas — i anslutning
till redogörelsen nyss om nuvarande arbetsområden vid statens
provningsanstalt, om uppdrags- och forskningsverksamheten där etc. — utredningens
förslag och rekommendationer beträffande den framtida inriktningen
av verksamheten.
Provningsanstaltens två huvudsakliga arbetsuppgifter bör enligt utredningen
vara att på uppdrag utföra provningar och undersökningar inom anstaltens
kompetensområde, samt att genom forsknings- och utvecklingsarbete
främja provningsverksamheten i landet och öka anstaltens kvalifikationer
för de upppgifter den har att lösa. Vidare räknar utredningen med att
anstalten i utvecklingens intresse skall även i framtiden medverka till att
ställa sakkunnig personal till förfogande för standardiserings- och liknande
arbete, som bedrivs gemensamt av statliga och privata intressenter i kommittéer
och dylikt. Ytterligare förutsätts att det skall ankomma på provningsanstalten
att besvara remisser och förfrågningar, verka för ökad kännedom
om materialprovningens mål och medel samt att på annat sätt främja intresset
för materialforskning och materialprovning.
I fråga om den nuvarande uppdelningen på aderton arbetsområden
anför utredningen, att densamma varit i huvudsak oförändrad sedan provningsanstalten
tillkom år 1920. Med ledning av sina ingående undersökningar
av behov och resurser för provningar har utredningen funnit, att tolv
arbetsområden är av särskild betydelse för den verksamhet, som bedrives
vid provningsanstalten. Med hänvisning till att en dylik indelning skulle innebära
en modernisering och rationalisering förordar utredningen, att den
-
Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961
11
samma tills vidare skall vara grunden för provningsanstaltens arbete. De
tolv arbetsområdena är följande.
1. Mekanisk och teknologisk provning och undersökning av byggnadsmaterial
av i huvudsak oorganisk karaktär jämte byggnadsdelar och byggnadskonstruktioner.
2. Mekanisk och teknologisk provning av metalliska konstruktionsmaterial
och därmed likställda material samt konstruktionsdelar och konstruktioner,
maskiner och andra produkter, som tillverkats av dylika material.
Kontroll av provningsmaskiner samt besiktningar och kontroll vid
verkstäder och materialtillverkande industrier.
3. Provning och undersökning av eldstäder, särskilt för bostadsuppvärmning,
andra värmeapparater samt tillbehör till sådana, kylanläggningar
och kylutrustningar, ventilationsanläggningar, fläktar, luftreningsaggregat
och annan ventilationsteknisk utrustning. Mätning av värmegenomgångstal
för isolationsmaterial, väggar och andra konstruktioner.
4. Brandtekniska undersökningar av byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner
samt värdeskåp, branddörrar och liknande. Undersökning
av brandsläckningsutrustning.
5. Kemisk analys av metaller samt oorganiska och organiska föreningar,
material och produkter jämte fysikaliska och andra undersökningar av
kemiskt-tekniska preparat och produkter.
6. Undersökning av kemiska, fysikaliska och mekaniska egenskaper hos
material av huvudsakligen organisk karaktär, såsom plast och gummi,
textila material, papper, arkiv- och fotomaterial, läder, trä och vägbeläggningar
av organiskt ursprung.
7. Provning och undersökning av färger, lacker och andra bestrykningsmedel
inklusive träskyddsmedel jämte ytor, som behandlats med sådana
medel.
8. Metallografiska undersökningar jämte undersökning av korrosion hos
metalliska material och föremål.
9. Provning och undersökning av fasta, flytande och gasformiga bränslen
samt smörjoljor och andra smörjmedel.
10. Mättekniska undersökningar på det elektrotekniska området samt sådan
fysikalisk-teknisk provningsverksamhet, som kan förenas därmed.
Kontroll och kalibrering av instrument och mätenheter.
11. Ljud- och bullermätningar jämte vibrationsmätningar. Undersökning av
ljudisolering och ljuddämpning hos material och konstruktioner. Kontroll
och kalibrering av instrument. Undersökning i akustiskt avseende
av mikrofoner, telefoner, högtalare, ljudmätare, tongeneratorer och annan
elektroakustisk utrustning.
12. Fysikaliska mätningar gällande ljus, temperatur etc. Kontroll och kalibrering
av instrument samt fysikalisk-teknisk provning av optisk utrustning,
icke elektrisk utrustning för reglering och automatik m. in. I
I anslutning till denna nya indelning i arbetsområden vill utredningen också
ha ändring i antalet avdelningar och laboratorier hos provningsanstalten.
På sätt närmare kommer att redovisas i avsnittet om anstaltens organisation
förordas sålunda en minskning från fem till tre avdelningar, nämligen avdelning
A för mekanisk-teknologisk provning och undersökning av metalliska
och oorganiska konstruktions- och byggnadsmaterial samt färdiga konstruktioner
och byggnadsdelar (arbetsområde 1—4), avdelning B för undersökning
av materials struktur och kemiska sammansättning samt deras därmed
12
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961
sammanhängande egenskaper och funktionssätt (5—9) samt avdelning C
för elektriska och fysikaliska mätningar och undersökningar (10—12).
När det gäller uppdragsverksamheten understryker utredningen
ånyo att den fortgående snabba utvecklingen inom skilda områden av
tekniken har medfört ökat behov av materialundersökningar och materialkontroll.
Härigenom har breddning ägt rum av underlaget för provningsanstaltens
uppdragsverksamhet. En däremot svarande utbyggnad av provningsmöjligheterna
har emellertid inte genomförts, främst beroende på att
medel i tillräcklig omfattning ej stått till anstaltens förfogande. Särskilt besvärande
har varit de ringa möjligheterna för anstalten att ta upp nya arbetsområden.
Utredningen räknar med att vid bifall till förslagen i det följande
om anställande av ytterligare kvalificerad personal vid provningsanstalten,
komplettering av utrustningen, vidgat samarbete med andra institutioner,
utbyggnad av filialverksamheten m. m., så kommer uppdragsverksamheten
att i kvantitativt och kvalitativt hänseende kunna svara mot
de krav, som staten och det enskilda näringslivet har anledning och rätt
att ställa på en offentlig statlig provningsinstitution.
Behovet vid provningsanstalten av ett fortlöpande, till sin omfattning ej
oväsentligt forsknings- och utvecklingsarbete motiveras av
utredningen med att bristen på lämpliga provningsmetoder i dag utgör ett
allvarligt hinder för att provningar skall kunna utföras i den omfattning och
med den grad av precision som den tekniska utvecklingen nödvändiggör.
Tillskapandet av nya provningsmetoder förutsätter emellertid kännedom om
i praktiken förekommande påfrestningar på materialen. Dylik kännedom är
nämligen underlaget för varje bedömning av en provningsmetods tillförlitlighet
och noggrannhet. Utredningen betonar därför vikten av att ett väsentligt
utrymme bereds forsknings- och utvecklingsarbete av nu åsyftat slag samt
att genom inrättande av fasta forskartjänster — varom förslag framlägges i
ett senare avsnitt —- garantier skapas för att forskningsverksamheten vid
provningsanstalten verkligen får avsett utrymme och ej skjuts åt sidan vid
ökad uppdragsmängd. Ytterligare anföres.
Endast en provningsanstalt med forskning på programmet har förutsättningar
att få den väl tränade personal med fördjupade kunskaper på sitt
område och med en sund kritisk inställning till problemen, som är nödvändig
om anstalten skall kunna tillfredsställande tjäna sitt ändamål. Forskningens
betydelse för verksamheten vid offentliga provningsanstalter observeras
också allmänt i utlandet. Som exempel må anföras Bundesanstalt för Materialprufung
i Berlin-Dahlem och Eidg. Materialprufungs- und Versuchsanstalt
(EMPA) i Ziirich. Vid den förstnämnda anstalten utgör forskningsverksamheten,
som emellertid delvis sker på uppdrag, ej mindre än cirka
en tredjedel av hela verksamheten. I Zurich förutsätts en något mindre forskningsvolym.
Utredningen har övervägt i vilken utsträckning forskningsverksamhet rimligen
bör bedrivas vid statens provningsanstalt och därvid stannat för att
anstalten bör ges möjligheter att utföra egna forskningsarbeten i en omfattning,
som svarar mot minst 15 procent av den totala verksamheten. Utredningen
anser det vara av väsentlig betydelse att garantier åstadkoms för att
forskningsverksamheten vid provningsanstalten verkligen får det utrymme,
13
Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1961
som kan komma att avsättas för densamma, och ej skjuts åt sidan vid ökad
uppdragsmängd. I det syftet föreslår utredningen i det följande inrättande
vid provningsanstalten av tills vidare sex fasta forskartjänster, tre inom avdelning
A och tre inom avdelning B. För avdelning C förordas inga sådana
tjänster. Detta sammanhänger med den starkt forskningsbetonade inriktning
som redan den löpande verksamheten vid de elektriska och mätteknislca laboratorierna
har. Rutinmässiga undersökningar förekommer där i proportionsvis
mycket mindre omfattning än vid de andra laboratorierna. Behovet
av kvalificerat forsknings- och utvecklingsarbete blir sålunda tillgodosett
inom ramen för de elektriska och mättekniska laboratoriernas normala arbete.
Utredningen förutsätter att antalet forskartjänster i framtiden skall successivt
anpassas till de aktuella behoven och till det totala omfånget av provningsverksamheten.
En plan över forsknings- och utvecklingsarbetet skall årligen
göras upp av anstaltens styrelse med angivande av de projekt, som
skall bearbetas, samt de beräknade kostnaderna härför.
Härutöver föreslår utredningen att arbetsplats hos provningsanstalten
skall kunna beredas doktorander och licentiander vid universitet och högskolor,
som önskar utföra arbeten på materialprovningens område. Härigenom
får dessa studerande tillfälle att utnyttja anstaltens utrustning, samtidigt
som anstalten lår ett värdefullt tillskott till forskningsverksamheten.
Utredningen anser det lämpligt att i första hand provningsanstaltens styrelse
närmare undersöker förutsättningarna för ett dylikt samarbete och framlägger
de förslag i frågan som kan befinnas motiverade.
Utredningen betonar angelägenheten av att vid statens provningsanslalt
bedrives en effektiv expert- och informationsverksamhet.
För närvarande brister det härvidlag, särskilt på informationssidan. Betänkandet
innehaller därför förslag till förbättring av i första hand formerna
för publicering av inom provningsanstalten uppnådda arbetsresultat. Det heter
härom.
Resultat av forsknings- och utvecklingsarbeten vid provningsanstalten, vilka
kan beräknas ha allmänt intresse, bör som nu publiceras i Meddelanden
från Statens Provningsanstalt eller i annan lämplig monografiserie eller
tidskrift.
Vid sidan härav bör sörjas för en fortlöpande och allsidig information om
provningsanstaltens resurser för olika slag av provningar och undersökningar.
Det har nämligen visat sig, att bristande kännedom föreligger på många
håll om anstaltens arbetsuppgifter och undersökningsmöjligheter. Detta torde
ha bidragit till att anstalten icke utnyttjats i önskvärd omfattning. Den bristande
kännedomen om provningsanstaltens möjligheter kan också ha medfört
onödig utbyggnad av provningsresurser på andra håll.
Utredningen vill därför föreslå att anstalten vid sidan av monografiserien
Meddelanden från Statens Provningsanstalt regelbundet utger ett informationsblad
att tillställas industrier, företag, organisationer, verk och institutioner,
vilka kan förväntas ha intresse av anstaltens verksamhet. Förutom
uppgifter om anstaltens resurser för olika slag av provningar och undersökningar
bor däri inflyta också upplysningar och rekommendationer, som kan
tänkas förbättra och förenkla kontakten mellan uppdragsgivarna och anstalten.
Får provningsanstalten möjligheter all ge ut ett sådant informations
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1961
blad, kan den nuvarande serien Cirkulär nedläggas. Utredningen vill i det
sammanhanget ifrågasätta om inte även provningsanstaltens årsredogörelse
bör kunna skrivas så, att den kan användas som allmän information för
anstaltens uppdragsgivare om arbetet vid anstalten.
En annan form för informationsverksamhet, som enligt utredningens mening
bör begagnas i större utsträckning än för närvarande, är tillfälliga eller
regelbundet återkommande sammanträden, konferenser, symposier och dylikt
med deltagande av experter från olika håll för behandling av gemensamma
problem på materialprovningens område, ömsesidigt utbyte den vägen av
kunskaper och erfarenheter på materialprovningsområdet är, menar utredningen,
rent av en förutsättning för att arbetet vid anstalten skall kunna
utföras med erforderlig sakkunskap. Även studieresor till utlandet och modern
facklitteratur anses av utredningen som nödvändiga medel i strävandena
att ge tjänstemännen nyttig information om utvecklingen inom anstaltens
verksamhetsområde.
När del gäller studieresor till utlandet föreslår utredningen att det skall
få ankomma på provningsanstaltens styrelse att inom en given ekonomisk
ram — åminstone 20 000 kronor för år — meddela beslut härom. För närvarande
förutsätter utlandsresor, även resor till de nordiska länderna, Kungl.
Maj :ts godkännande i varje särskilt fall.
Den egentliga expertverksamheten — besvarande av remisser och förfrågningar,
deltagande i kommittéer o. s. v. — anser utredningen bör kunna fortsätta
efter ungefär samma riktlinjer som nu. Dock syns en viss rationalisering
böra genomföras när det gäller personalens deltagande i kommittéer av
skilda slag.
En viktig del av konsultationsverksamheten är att lämna uppgifter om var
i landet — eller eventuellt utlandet — provningar och undersökningar kan
utföras, för vilka provningsanstalten saknar egna resurser. Anstalten bör
också på begäran kunna lämna anvisningar och råd om hur olika slag av
provningar skall utföras.
Statens provningsanstalts organisation m. m.
Nuvarande förhållanden
Ledningen av statens provningsanstalt utövas av en styrelse, bestående av
fem av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år utsedda ledamöter samt överdirektören
och chefen för anstalten. Av ledamöterna förordnas en efter förslag av
kommerskollegium, en efter förslag av överstyrelsen för de tekniska högskolorna,
en efter förslag av Ingeniörsvetenskapsakademien och en efter förslag
av Jernkontoret. Den återstående ledamoten representerar annan industri
än järnhanteringen. Kungl. Maj:t utser en av ledamöterna att vara ordförande
i styrelsen. En av styrelsemedlemmarna är enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
provningsanstaltens inspektör.
Organisatoriskt är provningsanstalten uppdelad på fem tekniska avdelningar
och en kontorsavdelning. De tekniska avdelningarna
är mekaniska avdelningen, byggnadstekniska avdelningen, bergske
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1061
miska avdelningen, kemiskt-tekniska avdelningen samt elektriskt-fysikaliska
avdelningen. Till vardera den mekaniska avdelningen och den elektriskt-fysikaliska
är knuten en verkstad.
Var och en av de tekniska avdelningarna svarar i sitt arbete för tre eller
flera av de i instruktionen fastlagda arbetsområdena. Några fast organiserade
arbetsgrupper, motsvarande dessa områden finns emellertid icke. Visserligen
förekommer på avdelningarna ett antal laboratorier,1 men dessa är
mer att anse som bokföringstekniska enheter. Antalet personer inom dessa
varierar inom vida gränser, liksom även »förste mannens» i varje enhet
kapacitet och ansvarsställning.
För rutinmässig provning av betongprovkroppar och betongrör har under
senare år inrättats ett antal filialer till provningsanstalten. De är
i allmänhet förlagda till tekniska gymnasier, där tillgängliga laboratorieutrymmen
och lärarpersonal kan utnyttjas. Filialer för provning av byggnadsmaterial
finns nu i Härnösand, Karlskrona, Hälsingborg och Jönköping.
Jönköpingsfilialen är fristående och lyder direkt under provningsanstaltens
byggnadstekniska avdelning. Underhandlingar pågår för närvarande om inrättande
av filialer för provning av byggnadsmaterial även i Borlänge, Luleå
och Norrköping.
I fråga om personal och lönesättning vid statens provningsanstalt
erinras om att den närmaste ledningen av arbetet vid provningsanstalten
utövas av överdirektören, som förordnas av Kungl. Maj :t för en tid
av högst sex ar. Tjänsten är inplacerad i lönegrad Bp 5. Kontorspersonalen
omfattar sammanlagt 24 befattningshavare. Arbetet leds av en förste byråsekreterare
i Ao 23. Närmast under honom sorterar en kassör i Ae 13 och
en registrator i Ao 10. Tjänsten som sekreterare åt överdirektören är inplacerad
i lönegrad Ag 10. Biblioteket förestås av en biblioteksassistent i
Ao 12. övrig personal sysslar med kassa och bokföring samt löpande skrivarbeten
och är inplacerad i sedvanliga lönegrader för biträdespersonal i
statstjänst. Tjänsten som förste byråsekreterare tillsätts av Kungl. Maj :t
efter förslag av styrelsen.
Vid de tekniska avdelningarna sysselsätts för närvarande i runt tal 130
personer, varav drygt tio har högskoleutbildning och ett fyrtiotal gymnasieeller
institutsutbildning, övriga anställda utgörs av biträden och verkstadspersonal
med varierande lägre utbildning. Byggnadstekniska avdelningen
är den största. Där arbetar något mer än 50 personer. Elektriskt-fysikaliska
avdelningen har cirka 25 personer anställda och kemiskt-tekniska avdel
-
lill mekaniska avdelningen hör tre enheter, nämligen allmänna laboratoriet, metallografiska
laboratoriet samt en grupp för provning av skyddsutrustning. Den byggnadstekniska avdelningen
ar delad på fem enheter, nämligen betong- och tegellaboratoriet, rör- och hålifasthetslaboratoriet,
tralaboratoriet med provning även av eldsläckningsmateriel, brand- och värmeisoleringslaboratorlet
samt steniaboratoriet. Den bergskemiska avdelningen är ej delad på laboratorier. Den kemis!;
t-tekniska avdelningen består av analyslaboratoriet, textil- och plastlaboratoriet, bränslelaboratoriet,
oljelaboratoriet och asfaltlaboratoriet. Den elektriskt-fysikaliska avdelningen består
av fyra enheter, nämligen elektriska laboratoriet, ljud- och värmelaboratoriet iufttekniska
laboratoriet och fotometriska laboratoriet.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961
ningen omkring 20. Mekaniska och bergskemiska avdelningarna sysselsätter
20 respektive 12 personer.
Var och en av de tekniska avdelningarna förestås av cn avdelningschef,
som tillsätts av Kungl. Maj:t efter anmälan av styrelsen. Tjänsterna som
avdelningschef är inplacerade i lönegrad Ao 26. Av övrig ordinarie och extraordinarie
personal är avdelningschefens närmaste medhjälpare placerade i
lönegrad Ao eller Ae 23, utom vid byggnadstekniska avdelningen, där också
en tjänst finns i lönegraden Ao 24. Därunder finns inrättade tjänster i lönegraderna
A 10—19 för gymnasie- eller institututbildade ingenjörer samt i
lönegraderna A 1—12 för biträden och verkstadspersonal. Ordinarie och
extra-ordinarie befattningshavare (utom avdelningschef) i lönegrad 21 och
högre tillsätts av Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen.
Nära hälften av personalen vid de tekniska avdelningarna är extra befattningshavare.
För dem tillämpas i allmänhet samma lönegrader som för
den ordinarie och extra-ordinarie personalen. Men även ren arvodesanställning
— timlön, daglön, månadsarvode — förekommer. Den extra personalen
avlönas med anlitande av den i provningsanstaltens avlöningsstat uppförda,
förslagsvis betecknade anslagsposten Avlöningar till tillfälliga biträden.
Storleken av denna personal, som antas av styrelsen, anpassas från tid
till annan efter omfånget av uppdragsverksamheten. Omfattningen av nuvarande
personal med fördelning på lönegrader framgår av sammanställning
på s. 25.
I samband med en av statens sakrevision för ett par år sedan verkställd
utredning om taxesättningen vid provningsanstalten granskades även, med
tillhjälp av inventarieförteckningen, anstaltens bestånd av teknisk utrustning.
Därvid konstaterades att den utrustning, som fortfarande används
vid anstalten, i många fall är otidsenlig och mindre väl lämpad för sitt
ändamål. Sakrevisionen fastställde avskrivningstiden till generellt tio år
med hänsyn till den inom samtliga produktiva avdelningar synnerligen
heterogena sammansättningen av maskin- och inventarieutrustningen och
svårigheten att uppdela utrustningen i ur brukningssynpunkt likvärdiga
grupper.
För att ge en uppfattning om värdet av anstaltens utrustning nämner utredningen,
att sakrevisionen för budgetåren 1948/49—1957/58 d. v. s.
en 1 O-årsperiod — med stöd av inventarieförteckningen framräknade ett anskaffningsvärde
å drygt en milj. kronor. Härutöver finns äldre utrustning,
som i brist på medel för nyanskaffningar fortfarande används, men som i
ekonomisk mening för länge sedan är helt avskriven. Återanskaffningsvärdet
å anstaltens totala utrustning har — med budgetåret 1960/61 som utgångspunkt
-— av utredningen uppskattats till 3 milj. kronor.
Statens provningsanstalts nuvarande lokalutrymmen omfattar
drygt 9 500 kvm, källarytor och kommunikationsytor inräknade. U tbyggnadsmöjligheterna
inom befintligt område är begränsade.
En av byggnadsstyrelsen nyligen verkställd utredning visar, att nybyggnads
-
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961 17
ytorna utgör maximalt 75 procent av den nuvarande ytan eller cirka 7 000
kvm.
Vad slutligen gäller de nuvarande formerna för provningsanstaltens f inansiering
må erinras om att utgifterna för verksamheten bestrids
genom anslag över riksstaten. För budgetåret 1960/61 är anslagen till avlöningar
och till omkostnader uppförda med 2 534 300 respektive 540 800
kronor. Härtill kommer det särskilda reservationsanslaget till utrustning
med 200 000 kronor. Det blir sammanlagt 3 275 100 kronor.
Utöver avlöningar och omkostnader samt anskaffning och underhåll av
utrustning tillkommer kostnader för pensioner, tjänstebrevsrätt samt underhåll
av byggnaderna. Vidare tillkommer de s. k. kapitalkostnaderna.
De utgörs av avskrivning och ränta å byggnader och utrustning samt av
ränta å markvärde och driftkapital. Sistnämnda kostnader redovisas icke
särskilt över hudgeten.
Statens provningsanstalt uppbär även inkomster. De utgörs av ersättningar
för utförda provningar och undersökningar. För budgetåret 1958/59
utgjorde inkomsterna vid anstalten cirka 2 500 000 kronor. Enligt riksstaten
för budgetåret 1960/61 beräknas inkomsterna komma att uppgå till
2 700 000 kronor.
I fråga om taxesättningen erinras om att ersättningarna för utförda
provningar och undersökningar bestäms av provningsanstaltens styrelse
i samråd med statens sakrevision. Därvid skiljs på fast taxa och tidtaxa.
Enligt den sistnämnda sker debitering efter åtgången tid. Den fasta
taxan används för ofta förekommande provningar av mera standardiserad
och rutinmässig karaktär, tidtaxan för uppdrag av speciell beskaffenhet.
För provningar, som på uppdragsgivarens särskilda begäran äger rum med
förtur, debiteras förhöjd avgift. Å andra sidan må rabatter medgivas i särskilda
fall.
Underlaget för taxesättningen är angivet i kungl. brev den 29 september
1950. Det heter där, att avgifterna »skola för varje fall avvägas så, att de i
huvudsak täcka statens självkostnader efter skäligt avdrag för de kostnader,
som föranledas-av provningar och undersökningar enligt § 1 b) axinstruktionen
eller till främjande av normering och standardisering». Det
i citatet angivna stadgandet avser provningar och undersökningar i tekniskt-vetenskapligt
syfte för utveckling av anstaltens arbetsmetoder och
utarbetande av provningsmetoder inom nya arbetsområden. Utgifterna för
dylika provningar och undersökningar, liksom för det arbete som bedrivs
till främjande av normering och standardisering, skall alltså inte belasta
uppdragsgivarna utan ersättas med statsmedel. Eljest är grundtanken att
taxorna skall täcka de med uppdragsverksamheten förenade kostnaderna.
Taxesättningen har nyligen granskats av statens sakrevision, som därvid
utgick från de ekonomiska förhållandena under budgetåret 1957/58. Sakrevisionens
granskning avsåg närmast alt skapa en fast grundval för den
framtida taxebestämningen. I avvaktan på resultatet av pågående utred2
fiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 41
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961
ning om provningsanstaltens organisation och verksamhet framlades icke
preciserade förslag till ny taxa.
Utredningens förslag
I samband med redovisningen av utredningens förslag till ny indelning i
arbetsområden vid statens provningsanstalt omnämndes (s. 11), att utredningen
också förordar ändring i antalet tekniska avdelningar
och laboratorier.
Utredningen anser att vart och ett av de föreslagna tolv arbetsområdena
motiverar inrättande av ett eget laboratorium. De tolv laboratorierna låter
sig sedan på ett ur ämnessynpunkt naturligt sätt fördelas på tre avdelningar.
Genom en dylik organisation skulle, enligt utredningens bedömningar,
vinnas en tidsenligare och rationellare uppläggning av arbetet vid provningsanstalten.
Den av utredningen ifrågasatta nya organisationsplanen har följande
utseende.
Avdelning A
Mekanisk-teknologisk
provning och undersökning
av metalliska
och oorganiska konstruktions-
och byggnadsmaterial
samt
färdiga konstruktioner
och byggnadsdelar.
Avd. chef
Forskargrupper
Byggnadslabora
torium
Laboratorium
för
jäm- och metallprovning
Värme-
och ven
tilationstekniskt
laboratorium
Brandtekniskt
laboratorium
Gemensam
verkstad
Filialer
I
Avdelning B
Överdirektör
Avdelning C
Undersökning av materials
struktur och
kemiska sammansättning
samt deras därmed
sammanhängande
egenskaper och
funktionssätt.
Kansliavdelning
Elektriska och andra
fysikaliska mätningar
och undersökningar.
Avd.chef
Forskargrupper
Analyslabora
torium
Materiallabora
torium
Färg-
och lacklaboratorium
Laboratorium
för
metallografi och
korrosion
Laboratorium för
bränslen och
smörjmedel
Avd.chef
Elektriskt laboratorium
Akustiskt
laboratorium
Laboratorium
för
fysikaliska mätningar
(andra
än elektr.
och akustiska)
Byrådir.
Expedition
Ekon. kontroll,
statistik, inv.
Information, dokumentation,
bibliotek
Bokföring, kassa
Skrivcentral,
arkiv m. m.
Filial er
I fråga om kontorsavdelningen, eller kansliavdelningen, som
utredningen vill att den skall kallas i fortsättningen, framhålles att med utredningens
inställning att uppdragsverksamheten skall vara i princip självbärande
följer krav på en fortlöpande eftergranskning av taxesättningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961
19
Härför bör inom kansliavdelningen inrättas en särskild sektion för statistik
och efterkalkyl. Behovet av en viss ytterligare förstärkning av kanslipersonalen
motiveras med att avdelningen, enligt vad utredningen tidigare föreslagit,
kommer att tillföras ökade arbetsuppgifter såvitt gäller dokumentation
och information. Sektionen för kassa och bokföring däremot torde —
trots en förväntad ökning av omslutningen — kunna bibehållas i stort sett
oförändrad. Därvid förutsätts dock att medel i tillräcklig utsträckning ställs
till förfogande för anskaffning av moderna kontorsmaskiner. Utredningen
nämner i detta sammanhang, att redan under innevarande år på försök åtgärder
vidtagits i ändamål att rationalisera debiteringen och bokföringen.
Personalfrågorna behandlas senare.
Utredningen anser det angeläget att filialverksamheten, särskilt
när det gäller provning av byggnadsmaterial, bibehålls och ytterligare
utbyggs. Provning av byggnadsmaterial förekommer redan i jämförelsevis
stor omfattning och kan beräknas få än större omfång och betydelse, med
därav föranledd ökning av arbetsuppgifterna. Filialerna medför då en önskvärd
avlastning av arbetet på provningsanstaltens byggnadslaboratorium i
Stockholm, samtidigt som de kan verka stimulerande på intresset för byggnadsteknisk
provning. Av särskild betydelse är den personliga kontakt, som
kan etableras mellan filialens personal och de lokala uppdragsgivarna. Frånvaron
av särskild provningsteknisk expertis på platsen medför i allmänhet
inte några svårigheter, då provning av betongkroppar och betongrör som
regel sker rent rutinmässigt. Utredningen anser emellertid att vid en fortsatt
utbyggnad av de byggnadstekniska filialerna bör beaktas möjligheterna
att successivt taga upp även annan för byggnadsindustrin viktig provning.
Enligt utredningens åsikt bör filialerna så långt möjligt förläggas i anslutning
till tekniska gymnasier, varvid den där tillgängliga lärarpersonalen
kan mot arvode utnyttjas för övervakning av arbetet. Övrig personal vid
filialerna bör anställas direkt av provningsanstallen.
Utredningen har diskuterat möjligheterna för provningsanstalten att öppna
filialverksamhet även på andra områden än det byggnadstekniska. Utredningen
har emellertid inte ansett skäl föreligga att nu ta initiativ i den
riktningen, utom såvitt gäller det textiltekniska området. Utredningen bedömer
nämligen en alltför omfattande decentralisering av verksamheten vid
provningsanstalten mindre lämplig. Bland annat fordrar lösning av ett provningsuppdrag
ofta samtidig medverkan av flera laboratorier. Utredningen
tillägger emellertid att frågan om utflyttning till filialer av olika grenar av
verksamheten vid provningsanstalten bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.
— Vad det textiltekniska området beträffar räknar utredningen med att
materialprovningslaboratoriet vid textilinstitutet i Borås rätt snart kommer
att fungera som filial till provningsanstalten när det gäller olika slag av textila
provningar. Därvid kan erfarenheter också vinnas av hur en filial på
ett utpräglat specialområde arbetar.
Utredningen tar härefter upp frågan om personal och 1 ö n e s ä 11- n i n g vid statens provningsanstalt mot bakgrunden av de tidigare förslå
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961
gen angående utvidgning och omdisposition av anstaltens arbetsuppgifter.
Utredningen erinrar därvid om att under provningsanstaltens första år den
akademiskt utbildade personalen utgjorde omkring 25 procent av hela personalkadern.
Nu är motsvarande procentsiffra 7. Denna förskjutning i personalens
sammansättning mot befattningshavare med lägre utbildning har
medfört, säger utredningen, att många viktiga arbetsuppgifter vid provningsanstalten,
särskilt sådana med syfte på den framtida utvecklingen,
måst eftersättas. Bland annat har genom det växande underskottet på befattningshavare
med förmåga att självständigt handlägga inkommande uppdrag
och skriva intyg över utförda arbeten avdelningscheferna på ett föga
rationellt sätt blivit i allt större utsträckning belastade med arbetsuppgifter,
tillhörande den rutinmässiga delen av verksamheten.
Utredningen understryker nu, att bristen på tjänster vid provningsanstalten
för kvalificerade tekniker och forskare har utgjort hinder för en önskvärd
och med hänsyn till det tekniska framåtskridandet även nödvändig utveckling
av anstalten. Arten av det arbete, som utförs vid provningsanstalten,
ställer mycket stora krav på särskilt den ansvariga personalens kunskapsomfång,
erfarenhet och omdöme. Inom varje laboratorium och arbetsgrupp
möter personalen ofta nya problem och nya typer av mätningar och
undersökningar. Många av de uppdrag, vilka inkommer från industrier och
andra, gäller problem, som uppdragsgivaren ej anser sig ha möjlighet att
lösa med anlitande av egna laboratorieresurser. Mer än hälften av alla uppdrag,
som lämnas till provningsanstalten, beräknas också vara av den karaktären,
att kvalificerad personal behövs för deras bearbetning. Även för
rutinmässiga undersökningar och provtagningar erfordras ofta lång erfarenhet
och gott omdöme hos vederbörande tjänsteman.
Utredningen framhåller också vikten av att personalstyrkans storlek kan
vid varje tidpunkt anpassas efter mängden av de arbetsuppgifter, som provningsanstalten
får sig förelagda. Närmast tänker utredningen på de krav
som uppdragsverksamheten ställer. För att inkommande uppdrag skall kunna
behandlas utan onödigt dröjsmål — de allmänt långa väntetiderna kritiseras
nu rätt hårt av uppdragsgivarna — är det nödvändigt att erforderliga
kompletteringar och förändringar av personalen kan genomföras snabbt
och smidigt. Utredningen förutsätter därför att provningsanstalten liksom
för närvarande skall ha rätt att med anlitande av särskild anslagspost anställa
extra personal i behövlig omfattning.
Men det är enligt utredningens bedömningar inte blott i fråga om uppdragsverksamheten,
som en förstärkning av de personella resurserna är motiverad.
Av den tidigare redovisningen framgår att utbyggnad anses behövlig
även när det gäller forsknings- och utvecklingsarbetet vid anstalten, liksom
i fråga om expert- och informationsverksamheten.
Under åberopande härav redovisar utredningen sina ställningstaganden
rörande personalens storlek och lönesättning. Vid beräkning av kostnaderna
och jämförelser med nuläget använder sig utredningen av de för år 1961
beslutade lönerna. Med nuläget avses maj månad 1960. Till en början be
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1961
handlas den ordinarie och extra-ordinarie personalen och därefter medelsbehovet
för anställande av extra befattningshavare. Utbyggnaden förutsättes
skola ske successivt med början budgetåret 1961/62.
Beträffande tjänsten som överdirektör ifrågasätter utredningen icke ändring
i anställningsform eller lönegradsplacering.
Vid bifall till vad utredningen föreslagit om ändrad avdelningsorganisation
begränsas antalet tjänster som avdelningschef till tre mot för närvarande
fem. Å andra sidan motiverar omorganisation och nytillkommande
arbetsuppgifter ändrad kompetens och löneställning för avdelningscheferna.
Genom sammanslagningarna vidgas nämligen avdelningarnas verksamhetsområde
och ökas antalet underställda befattningshavare i kvalificerad ställning.
Vid en utbyggnad av forsknings- och utvecklingsarbetet vid anstalten
kommer också de nya avdelningscheferna att i väsentligt högre grad än nu
få syssla med kvalificerat dylikt arbete. Utredningen tänker även på de arbetsuppgifter,
som fordrar att kontakt på högt plan hålls med industrier
och forskningsinstanser, svenska såväl som utländska. Med hänsyn härtill
anser utredningen, att för tjänst som avdelningschef skall krävas kompetens
jämförbar med den, som fordras för erhållande av professur vid teknisk
högskola. Vid tillsättning skall tillämpas i princip samma sakkunnigförfarande
som där gäller. De sakkunniga bör utses av provningsanstaltens styrelse
med hänsynstagande till förslag av överstyrelsen för de tekniska högskolorna
och Ingeniörsvetenskapsakademien. Genom den ökade kompetensen
hos avdelningscheferna blir det även möjligt att lägga ansvaret för provningsintygen
på dessa. Nu vilar detta ansvar på anstaltens chef. Det ifrågasatta
utbytet av fem tjänster som avdelningschef i Ao 26 mot tre dylika
tjänster i Bo 3 innebär netto en kostnadsminskning av 42 000 kronor för år.
Utredningen har tidigare motiverat det ökade behovet av forsknings- och
utvecklingsarbete vid provningsanstalten samt framhållit önskvärdheten av
att garantier skapas för att detta utrymme ej får maka åt sig vid ökad uppdragsmängd.
Under åberopande härav föreslår utredningen inrättande vid
provningsanstalten av tills vidare sex tjänster som forskningsingenjör med
inplacering i lönegrad högst Ae 23. Av dessa tjänster — för vilka endast
personer med högskolekoinpetens bör ifrågakomma — skulle tre knytas till
avdelning A och tre till avdelning B. Avlöningskostnaderna beräknas till
170 000 kronor för år.
Det direkta ansvaret för det med provningsanstaltens uppdragsverksamhet
förenade laboratoriearbetet kommer att åvila föreståndarna för de olika
laboratorierna. Deras skicklighet och erfarenheter blir i stor utsträckning
avgörande för standaden på anstaltens arbete. I anslutning till den förut redovisade
organisationsplanen föreslår utredningen inrättande av tolv tjänster
som laboratoriechef och indragning i samband därmed av närmast motsvarande
tjänster i nuvarande organisation. För de nya tjänsterna lämpade
personer bör kunna erbjudas sådana löneförmåner, att personbyte på tjänsterna
i möjligaste mån undviks. För behörighet till tjänst som laboratoriechef
bör enligt utredningen i allmänhet krävas teknologie licentiatexamen
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 4/ år 1961
eller motsvarande kompetens. Det nämnes att laboratoriecheferna vid exempelvis
de schweiziska och tyska provningsanstalterna praktiskt taget alltid
har avlagt doktorsexamen. Tjänsterna föreslås skola inplaceras i lönegrad
högst Ae 26. Sökande med lägre kompetens, dock lägst civilingenjörsexamen
eller motsvarande, skall sålunda kunna inplaceras i lönegrad A 23 eller A 24,
intill dess vederbörande kvalificerat sig för tjänst i A 26. De årliga kostnaderna
för tolv nya tjänster som laboratoriechef uppskattas av utredningen
till cirka 425 000 kronor. Genom indragning av en tjänst som byrådirektör
i A 24 och sju som förste avdelningsingenjör i A 23 minskar å andra sidan
anslagsbehovet till avlöningar med 254 000 kronor för år. Kostnadsökningen
netto blir alltså cirka 171 000 kronor.
Vad härefter gäller den underlydande personalens sammansättning understryker
utredningen önskvärdheten av att en för arbetet vid varje laboratorium
lämplig fördelning mellan akademiker, ingenjörer och biträden
upprätthålls. Det är fördelaktigt om på de större laboratorierna finns, förutom
laboratoriechefen, åtminstone en person med högskolekompetens, som
kan självständigt handlägga svårare uppdrag samt författa och kontrollera
intyg. Lämplig riktlinje för sammansättningen av personalen vid de ej alltför
rutinbetonade laboratorierna är enligt utredningen att pa varje akademiker
bör finnas två å tre ingenjörer och tre ä fyra biträden.
Med hänsyn härtill kommer, anför utredningen, även inom ramen för
den nya organisationen behov att föreligga av ett antal avdelningsingenjörer.
För dessa tjänster bör i allmänhet krävas civilingenjörsexamen eller
motsvarande, men även gvmnasie- eller institutsingenjörer med stor erfarenhet
skall kunna ifrågakomma. Utredningen uppskattar behovet till fem
tjänster som förste avdelningsingenjör i lönegrad A 23 och fem tjänster som
avdelningsingenjör i A 21. Tjänsterna förutsätts skola inrättas successivt
i takt med utbyggnad av de olika laboratorierna. För budgetåret 1961/62
begränsas behovet till två förste avdelningsingenjörer i Ao 23 och fem avdelningsingenjörer
i Ae 21. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande sju
tjänster upptas med 205 500 kronor.
Det sammanlagda behovet vid provningsanstalten av fast anställda ingenjörer
med gymnasie- eller institutsutbildning samt arbetsledare uppskattar
utredningen till 10 tjänster i lönegrad A 19, 27 tjänster i A 17 och 24 tjänster
i högst Ae 15 samt en tjänst som verkmästare i A 14 och en tjänst som
verkstadsförman i A 12. Förslaget om tjänster i högst Ae 15 förutsätter,
att de två nuvarande tjänsterna som ingenjör i Ao 15 och biträdande ingenjör
i Ao 13 utgår ur personalförteckningen. Utredningen utgår vidare från
att för innehavare av tjänst som ingenjör i högst Ae 15 tillämpas den befordringsgång,
som gäller för motsvarande personal vid kommunikationsverken.
Med hänsyn till att utbyggnaden skall ske successivt och med beaktande
av att vid anstalten redan finns inrättade visst antal tjänster i de nu
nämnda lönegraderna kommer för budgetåret 1961/62 att behöva nyinrättas
5 tjänster i Ae 19 och 7 tjänster i Ae 17 samt — i ersättning för de
båda till indragning föreslagna tjänsterna — två tjänster i högst Ae 15.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961
Nuvarande tjänst som förste verkmästare i Ao 13 på byggnadstekniska
laboratoriet bör med hänsyn till de arbetsledande funktionerna och arbetets
art förändras till verkmästare i Ao 14. Dessutom föreslås en tjänst
som verkstadsförman i Ae 12. Den sistnämnda tjänsten motiveras med behovet
av fackkunnig arbetsledare vid det brandtekniska laboratoriet för
iordningställande för provning av byggnadskonstruktioner i full skala. För
all nu åsyftad personal blir kostnadsökningen för budgetåret 1961/62 netto
407 000 kronor.
Behovet av teknisk biträdespersonal bedömer utredningen till sammanlagt
12 tjänster som tekniker i A 10, 35 tjänster som institutionstekniker
(nu benämnda provberedare) i A 9, 20 tjänster som laboratoriebiträde i
högst A 9 och tre tjänster som förrådsman i A 7. Därvid förutsätts, att två
tjänster som förste laboratoriebiträde i Ao 10, tre tjänster som laboratoriebiträde
i Ao 9 och en tjänst som laboratoriebiträde i Ao 7 ävensom nuvarande
18 tjänster som provberedare, varav en ordinarie och 17 extraordinarie,
utgår ur personalförteckningen. Arbetet med provtagning och
provberedning samt iordningställande och justering av apparater och instrument
fordrar god kännedom och lång erfarenhet av dylikt arbete. För
dessa arbetsuppgifter föreslås därför tjänster som institutionstekniker. För
ledningen av institutionsteknikernas arbete jämte det arbete, som utförts
av övrig biträdespersonal på de olika laboratorierna, erfordras enligt utredningens
uppfattning liksom nu tjänster som tekniker. Såväl tekniker som institutionstekniker
bör kunna utföra vissa provningar och analyser. För
enklare arbetsuppgifter bör liksom för närvarande användas personal i
lägre löneställning. Med hänsyn till att omorganisationen skall ske successivt
och efter frånräknande av redan existerande tjänster i de förenämnda
lönegraderna föreslår utredningen inrättande för budgetåret 1961/62 av
fyra tjänster som tekniker, två i Ao 10 och två i Ae 10 samt 22 tjänster som
institutionstekniker, åtta i Ao 9 och 14 i Ae 9. Av de nya tjänsterna som
institutionstekniker ersätter 18 nuvarande provberedare. Vidare föreslås 16
tjänster som laboratoriebiträde i högst Ae 9, varav sex i ersättning för de till
indragning föreslagna motsvarande tjänsterna, samt tre tjänster som förrådsman
i Ae 7. Innehavarna av sistnämnda tjänster skall på var och en
av de tre avdelningarna handha inköpsverksamheten och tjänstgöra som
godsmottagare. Kostnadsökningen för nu angivna förändringar blir för
budgetåret 1961/62 469 000 kronor.
Vid genomförande av utredningens organisationsplan kommer de under
mekaniska och elektriskt-fysikaliska avdelningarna sorterande verkstäderna
att sammanföras till en för hela anstalten gemensam verkstad under avdelning
A. Det bör ske från och med budgetåret 1961/62. Dit förs då också
existerande tjänster som elektriker, hantverkare och fotograf. För verkstaden
föreslår utredningen i enlighet härmed följande fasta personaluppsättning,
nämligen eu förste verkmästare i Ao 16, tre instrumentmakare i
Ae 11, fyra mekaniker — två i Ao 9 och två i Ae 9 — en elektriker i Ae 9
och en hantverkare i Ae 8 samt en fotograf i Ae 9. Den för verkmästare
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
tjänsten ifrågasatta lönegradsplaceringen motiveras med de mycket varierande
arbetsuppgifter, som de tolv nya laboratorierna kan komma att lämna
till verkstaden. Det är också ett starkt önskemål att verkmästaren kan inta
en jämförelsevis självständig ställning till laboratoriecheferna. Jämfört
med nuvarande organisation för utförande av verkstadsarbeten vid provningsanstalten
innebär utredningens förslag dels indragning av en tjänst
som ingenjör i Ae 17, av en tjänst som tekniker i Ae 10 och en tjänst som
provberedare i Ae 9, dels flyttning i lönegrad av tjänsten som fotograf (nuvarande
tjänstebenämning ingenjörsbiträde) från Ae 12 till Ae 9, dels nyinrättande
av en tjänst som förste verkmästare i Ao 16, en tjänst som instrumentmakare
i Ae 11, en tjänst som mekaniker i Ae 9 och en tjänst som
hantverkare i Ae 8. Kostnadsökningen för nu angivna förändringar blir
för budgetåret 1961/62 30 000 kronor.
För kansliavdelningen föreslås en endast måttlig förstärkning, som i sin
helhet bör komma till stånd under budgetåret 1961/62. Merkostnaderna på
personalsidan uppskattas av utredningen till 140 000 kronor. Utredningen
anför som motivering i huvudsak följande.
Med tanke på omfattningen och betydelsen av de arbetsuppgifter, som
ligger på provningsanstaltens kansli, särskilt beträffande den ekonomiska
förvaltningen, föreslår utredningen — efter jämförelse med förhållandena
vid andra statliga institutioner av ungefär samma storlek som provningsanstalten
— att förste byråsekreteraretjänsten förändras till byrådirektörstjänst
i lönegrad Ao 24. För att chefen för kansliet skall kunna avlastas
rutinbetonade personalärenden m. m. föreslår utredningen att en tjänst nyinrättas
som kanslist i reglerad befordringsgång. Innehavaren av tjänsten
skall även fungera som kanslichefens ställföreträdare vid förfall för denne.
Ur ekonomisk synpunkt föreligger oavvisligt krav på att en fortlöpande
kontroll införs av provningsanstaltens taxor. Utredningen föreslår därför
nyinrättande av en tjänst som arbetsstudieingenjör. Tjänsten bör placeras
i lönegrad Ae 15.
Enligt vad utredningen tidigare förordat kommer publicerings- och informationsverksamheten
att öka ej oväsentligt. Denna verksamhet fordrar
kvalificerad ledning. Utredningen anser att verksamheten av praktiska skäl
kan inordnas under biblioteket och föreslår därför inrättande av en tjänst
som biblioteksamanuens i reglerad befordringsgång. För det rutinmässiga
arbetet inom biblioteket föreslås en tjänst som förste biblioteksbiträde i lönegrad
Ae 9. I samband härmed bör tjänsten som förste biblioteksassistent
i lönegrad Ao 12 utgå ur personalförteckningen.
Härutöver bör tjänsten som sekreterare åt överdirektören extraordinariesättas
i Ae 10. Å andra sidan har efter omläggning av registerföringen i uppdragsverksamheten
arbetsuppgifterna för registratorn minskat så väsentligt,
att denna tjänst kan nedflyttas från lönegrad Ao 10 till lönegrad Ao 9
med benämningen kontorist. Innehavaren av sistnämnda tjänst skall i fortsättningen
svara för anstaltens intygsarkiv samt för diarieföringen och arkiveringen
av handlingar tillhörande officiella och allmänna ärenden. Slutligen
torde vid övergång till maskinell bokföring den lägre biträdespersonalen
tills vidare kunna minskas med åtminstone en befattningshavare. Men
vid ökad uppdragsvolym framöver kommer givetvis behovet av biträdespersonal
att åter stiga.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1961
Därutöver räknar utredningen med att provningsanstalten liksom nu
skall äga rätt att antaga extra befattningshavare för såväl kansliavdelning
och tekniska avdelningar som verkstad i den utsträckning provningsarbetet
motiverar. Utredningen förutsätter att anstalten skall äga rätt att inrätta
tjänster t. o. m. lönegrad Ag 26. Anslagsposten för extra personal bör
även i framtiden kunna användas för arvoden till experter och andra konsulter,
som anlitas då de personella resurserna vid provningsanstalten äro
otillräckliga för genomförandet av ett uppdrag. Vid bifall till utredningens
organisationsförslag kommer medelsbehovet för anställande av extra befattningshavare
under budgetåret 1961/62 att minska med 647 000 kronor.
Utredningens nu redovisade förslag i personalfrågan innebär för nästa
budgetår en ökning av antalet tjänster i ordinarie eller extra ordinarie
ställning med 54. Därvid har emellertid förutsatts, att flertalet nuvarande
tillfälliga befattningshavare överföres från extra till ordinarie eller extraordinarie
stat. Ser man till det totala antalet befattningshavare stannar
personalökningen vid 35 befattningshavare. Detta senare kan utläsas av efterföljande
sammanställning, som också visar ökningen i lönekostnader.
Sammanställning över nuvarande antal anställda, föreslaget antal för
budgetåret 1961/62 jämte lönekostnader beräknade enligt 1961
års löneläge
Tjänster
Antal och lönegrad
Lönekostnader
Nuvarande
1961/62
Nuvarande
1961/62
Ökning 4- Minskn.—
Överdirektör
1 Bp 5
1 Bp 5
53 000
53 000
_
Kansliavdelning
Chef
1 A 23
1 A 24
32 000
33 000
+ 1000
Högre tjänster
4 A 15—10
5 A 15—10
69000
96000
+ 27 000
Kontorister,
19 A 9—1
24 A 9—1
250 000
320 000
+ 70 000
biträden m. fl.
Tekniska avdelningar
Avdelningschefer
5 A 26
3 B 3
184 000
142 000
— 42 000
Laboratoriechefer
- -
12 A 26
—
425 000
+ 425 000
o lägre
Forskningsingenjörer
- -
6 A 23
—
170 000
+ 170 000
l:e avdelningsingenjörer
14 A 24—19
17 A 23—19
410 000
461 000
+ 51000
m. fl.
Ingenjörer, verkmästare,
37 A 17—15
44 A 17—15
761 000
907 000
+ 146 000
förman
o lägre
o lägre
Tekniker, institutionstek-
65 A 10—7
68 A 10— 7
916 000
971 000
+ 55 000
niker, laboratoriebiträ-
o lägre
o lägre
den in. fl.
V erkstad
Chef
1 A 17
1 A 16
23 000
22 000
— 1000
övrig personal
14 A 12—7
14 A 11— 7
208 000
209 000
+ 1000
o lägre
o lägre
Summa
161
196
2 906 000
3 809000
+ 903 000
26
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961
Som tidigare anförts har utredningen kommit till den bestämda uppfattningen,
att provningsanstaltens nuvarande tekniska utrustning
är omodern och delvis otjänlig för sitt ändamål. Bakom ligger att anstaltens
utrustningsanslag varit otillräckligt under en följd av år. Bristen på
fullgod utrustning har i sin tur medfört, att provningsverksamheten ej
kunnat bedrivas på ett rationellt sätt. Den kritik, som riktats mot anstaltens
verksamhet för långsam behandling av uppdrag och för höga taxor, kan
enligt utredningen åtminstone delvis hänföras till bristen på fullgod utrustning.
Utredningen anser det därför vara ett oeftergivligt krav, att anstaltens
nuvarande utrustning förnyas i betydande utsträckning — det är ett villkor
för att verksamheten skall kunna vidmakthållas och utvecklas. En
långtidsplan för utrustningsanskaffningen har utarbetats. För budgetåret
1961/62 beräknas det erforderliga medelsbehovet till 700 000 kronor. Anslagsbehovet
sjunker därefter successivt och utgör 250 000 kronor under
budgetåren 1964/65 och 1965/66. I likhet med sakrevisionen räknar utredningen
med en genomsnittlig avskrivningstid av tio år. Den av utredningen
ifrågasatta anskaffningsplanen har följande utseende med beloppen angivna
i milj. kronor.
År
Erforderligt
statsanslag
för ny- anskaffning
Återan-
skaffnings-
värde
Avskrivning1
efter 10 % å
återanskaff- ningsvärdet
Total
kostnad
1961/62 ..............
0,70
3,70
0,30
1,00
1962/63 ..............
0,63
4,33
0.37
1,00
1963/64 ..............
0.57
4,90
0,43
1,00
1964/65 ..............
0,25
! 5,15
0,49
0,74
1965/66 ..............
0,25
5,40
0,51
0,76
1 Ersättningsanskaffning, reparationer och underhåll.
I detta sammanhang framlägger utredningen även förslag om en materiell
upprustning av kansliavdelningen och av biblioteket.
Vad kansliavdelningen beträffar gäller — i likhet med vad som sagts om
den tekniska utrustningen — att beståndet av kontorsmaskiner och möbler
är otidsenligt och delvis i dåligt skick. Medelsbehovet för erforderlig ersättnings-
och nyanskaffning uppskattas till 120 000 kronor för budgetåret
1961/62.
Biblioteket motsvarar enligt utredningens uppfattning inte kraven på en
fullgod uppsättning av teknisk litteratur. Kostnaderna för en nödvändig
engångsupprustning har beräknats till 200 000 kronor. Beloppet kan lämpligen
fördelas på tre budgetår. För budgetåret 1961/62 föreslår utredningen
anvisande för ändamålet av 75 000 kronor. När engångsupprustningen är avslutad
anser utredningen, att det löpande anslaget till biblioteket kan beräknas
till 20 000 kronor för år.
Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1961
27
Medel för upprustning av kansliavdelning och bibliotek föreslås skola
upptas under delposten till omkostnader i den allmänna verksamheten.
I fråga om provningsanstaltens nuvarande lokalförhållanden
och anstaltens utbyggnadsmöjligheter anför utredningen, att
vid ett genomförande av utredningens förslag till omorganisation förutsättningar
kommer att finnas för en kraftig expansion av uppdragsverksamheten.
Man måste räkna med att personalstyrkan vid anstalten då kommer
att efter en övergångstid öka till åtminstone det dubbla mot för närvarande,
d. v. s. från cirka 160 till cirka 350 personer. Om man härvid även beaktar
de stora ytor, som krävs för utrustningen, är inte de förenämnda utbyggnadsmöjligheterna
inom befintligt område, 7 000 kvm, tillräckliga. Det syns
sålunda nödvändigt, säger utredningen, att lokalfrågan löses på annat sätt.
Utredningen har diskuterat olika alternativ härför och yttrar i den frågan
bland annat följande.
Utöver nybyggnader inom nuvarande tomtområde finns vissa möjligheter
till utökat lokalutrymme i direkt anslutning till anstaltens lokaler. Det har
nämligen i olika sammanhang diskuterats, att statens väginstitut — som är
beläget i nära anslutning till provningsanstalten — skulle flyttas till annan
plats. Väginstitutets huvudbyggnad, som även innefattar vissa utrymmen
för tekniska högskolans väglaboratorium, skulle med hänsyn tagen även till
en mindre utbyggnad kunna tillföra provningsanstalten ytterligare cirka
5 000 kvm. De totala ytorna skulle härigenom uppgå till cirka 21 000 kvm,
vilket torde vara tillräckligt för anstaltens behov inom överskådlig tid.
Ytterligare ett sätt att lösa anstaltens lokalfråga på längre sikt är att
flytta anstalten till annan plats. Med tanke på tekniska högskolans mycket
stora utvidgningsbehov och ur rationell och ekonomisk synpunkt är det
mycket som talar för att en flyttning av anstalten är den bästa lösningen av
lokalfrågan. Härvid bör emellertid beaktas, att anstalten bör vara så lokaliserad,
att kontakten med tekniska högskolan och andra institutioner icke
onödigtvis försvåras. Genom undersökningar, som verkställts av byggnadsstyrelsen,
har framkommit, att ett tomtområde beläget strax nordväst Ulriksdals
ridbanor skulle vara lämpligt och tillräckligt stort för att täcka
utrymmesbehovet för såväl provningsanstalten som väginstitutet och en del
andra liknande institutioner.
Utredningen anser sig emellertid inte böra nu ta en bestämd ståndpunkt
i anstaltens lokalfråga. Dock understrykes, att en lösning måste komma till
stånd snabbt, med hänsyn till att de nuvarande lokalerna är otillräckliga och
delvis i dåligt skick. Utredningen nämner i detta sammanhang att 1955
års myntverksutredning hört sig för om möjligheten av att överflytta myntverkets
avdelningar för mått och vikt samt för kontroll av ädelmetaller till
provningsanstalten. Provningsanstaltsutredningen har under hand meddelat
myntverksutredningen, att hinder i och för sig inte synes föreligga härför,
men att erforderliga lokalutrymmen saknas inom provningsanstaltens nuvarande
tomt. Denna ger ej heller utrymme för det nya brandtekniska laboratorium
inom provningsanstalten, som förutsatts skola komma till stånd rätt
snart och varom utredning för närvarande pågår hos byggnadsstyrelsen.
Enligt utredningens mening ger inte nuvarande former för finansiering
28
Kungl. Maj.ts proposition nr Åt år 1961
av verksamheten vid statens provningsanstalt anstaltsledningen den ekonomiska
rörelsefrihet, som måste anses nödvändig för att verksamheten skall
kunna skötas rationellt och på ett ur ekonomiska synpunkter fördelaktigt
sätt. Utredningen har därför framlagt ändringsförslag rörande såväl den
statliga anslagsgivningen som formerna för redovisning av anstaltens utgifter
och inkomster. Därvid har även eftersträvats att skapa en klarare
gränslinje mellan uppdragsverksamheten och den övriga verksamheten, vilket
enligt utredningen är en förutsättning för en rättvis bestämning av taxorna
och för lösning av hela frågan om uppdragsverksamhetens finansiering.
Utredningen har först tagit upp frågan om taxesättningen. För
att den skall kunna ske rättvist måste kostnaderna för varje särskild art av
uppdrag kunna med någon större grad av säkerhet preciseras. För det ändamålet
har utredningen sökt indela kostnaderna för verksamheten vid statens
provningsanstalt i grupper, anslutande till de olika verksamhetsgrenarna.
Utredningen har funnit det ändamålsenligt att räkna med fem olika kostnadsgrupper
enligt följande sammanställning, avseende budgetåret 1961/
62. I de i sammanställningen upptagna beloppen har inräknats, utom avlöningar,
expenser och andra omkostnader, även pensioner och kapitalkostnader,
d. v. s. avskrivning och ränta å byggnader och utrustning m. m.
Kostnadserupper Totala kostnader
8 1961/62
1. Uppdraqsverksamhet (anstaltens direkta kostnader för uppdrag)
............................................... 3 246 000
2. Forsknings- och utvecklingsarbete ...................... 895 000
3. Expert- och informationsverksamhet (kommittéarbete, be
handling
av remisser och andra officiella utlåtanden, besvarande
av förfrågningar, bearbetning av meddelanden och andra
publikationer, föredrag, besök och visningar............ 340 000
4. Allmänt arbete (arbetsledning inom avdelningar och laboratorier,
förberedelser för nya uppdrag, kalibrering av instrument,
apparatmontering, reparationer, städning, disk etc. Litteraturstudier,
studieresor, deltagande i konferenser, kurser
o. d.) ................................................ 878 000
5. Administration (central ledning, årsberättelse, petita, bokföring
och kassa, personalfrågor, skrivarbete m. m.) ........ 969 000
Summa kronor 6 328 000
Utredningen anser visserligen i princip att taxorna skall beräknas så, att
de täcker de direkt med uppdragsverksamheten förenade kostnaderna, d. v. s.
utgifter för löner och pensioner samt omkostnader och kapitalkostnader
(= kostnadsgrupp 1), jämte sin andel av de beräknade kostnaderna inom
dels gruppen allmänt arbete, dels gruppen administration. För budgetåret
1961/62 skulle emellertid för ernående av full kostnadstäckning fordras, att
uppdragsverksamheten belastades med, förutom de direkt med uppdragsverksamheten
förenade kostnaderna, cirka 70 procent av totala kostnaderna
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961
för allmänt arbete och cirka 50 procent av totala kostnaderna för administration.
För närvarande täcker taxorna, förutom de direkt med uppdragsverksamheten
förenade kostnaderna ingen del av allmänt arbete men 50
procent av administrationen.
Utredningen ifrågasätter om det är berättigat att kräva full kostnadstäckning
för uppdragsverksamheten. Såvitt utredningen känner till uppställs
icke krav härpå vid någon av de statliga provningsanstalterna i utlandet.
Ej heller här i landet syns i allmänhet full kostnadstäckning föreligga vid
institutioner, som bedriver offentlig uppdragsverksamhet. Ur samhällelig
synpunkt bedömer också utredningen den offentliga provningsverksamheten
ha så stor betydelse, att det är naturligt att staten skall lämna sitt bidrag
till verksamheten. Utredningen anser det vara en rimlig avvägning att
taxorna vid fullt genomförd omorganisation enligt utredningens förslag bestäms
så, att uppdragsverksamheten svarar för dels de med densamma
direkt förenade kostnaderna, dels 25 procent av de totala kostnaderna för
allmänt arbete, dels 50 procent av de totala kostnaderna för administration.
Utredningen anser det emellertid icke praktiskt möjligt att för närvarande
höja nu gällande taxor i vidare mån än som erfordras för att anpassa
taxorna till redan beslutade lönehöjningar. För budgetåret 1961/62 skulle
därvid — liksom sker för närvarande -— uppdragsverksamheten via taxorna
belastas med, förutom de direkt med denna verksamhet förenade kostnaderna,
hälften av administrationen, men ingen del av det allmänna arbetet.
På statsverket faller då hela kostnaderna inom grupperna forskningsoch
utvecklingsarbete, expert- och informationsverksamhet samt allmänt
arbete ävensom 50 procent av kostnaderna för administration.
Vad slutligen gäller finansieringen av anstaltens verksamhet, är
det utredningens uppfattning, att först om anstalten får arbeta under friare
ekonomiska förhållanden än nu, kan anstalten bli en effektivt arbetande
och konkurrenskraftig institution. Framför allt bör anstalten beredas
möjligheter att inom vissa gränser själv disponera inkomsterna från uppdragsverksamheten.
I sin uppdragsverksamhet möter anstalten för närvarande
konkurrens från andra institutioner och företag, som i många fall
har betydligt friare händer i bl. a. de ekonomiska frågorna. Det har synts
utredningen naturligt att provningsanstalten erhåller en finansieringsform,
som ger den möjlighet att arbeta på lika villkor.
Efter olika överväganden har utredningen funnit, att del vid statens väginstitut
tillämpade finansieringssystemet till en viss grad uppfyller de krav
på ekonomisk självständighet, som enligt utredningens uppfattning bör uppställas
för anstaltens uppdragsverksamhet. Utredningen föreslår därför att
nämnda finansieringssystem införs vid provningsanstalten. De nuvarande
anslagen för avlöningar och omkostnader skulle därvid sammanföras under
ett anslag med rubriken Statens provningsanstalt. Under var och en av
de i staten uppförda underrubrikerna Avlöningar och Omkostnader skiljer
man sedan på statens provningsanstalts allmänna verksamhet och anstal
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961
tens uppdragsverksamhet. Ersättningarna i anledning av uppdrag tas samtidigt
till uppbörd under anslaget.
Med hänsyn till vad utredningen nu anfört och med beaktande av utredningens
i det tidigare framlagda förslag om förstärkning av de personella
och materiella resurserna vid statens provningsanstalt skulle under förenämnda
riksstatsanslag för budgetåret 1961/62 medel behöva anvisas enligt
följande.
Statens provningsanstalt, förslagsanslag ...................... 1 467 000
Avlöningar:
Statens provningsanstalts allmänna verksamhet
Statens provningsanstalts uppdragsverksamhet
1 695 000
2 115 000
Omkostnader:
Statens provningsanstalts allmänna verksamhet
Statens provningsanstalts uppdragsverksamhet .
510 000
747 000
Summa kronor 5 067 000
Särskilda uppbördsmedel:
Ersättningar för uppdrag m. m.
................. 3 600 000
Nettoutgift kronor 1 467 000
Statens provningsanstalt: Utrustning, reservationsanslag
700 000
Jämfört med de å riksstatens utgiftssida för budgetåret 1960/61 uppförda
anslagen till avlöningar och omkostnader vid statens provningsanstalt samt
den å riksstatens inkomstsida upptagna särskilda titeln för redovisning av
anstaltens inkomster innebär utredningens förslag för budgetåret 1961/62
en kostnadsökning för statsverket av i runt tal 1,1 milj. kronor. Under utrustningsanslaget
är ökningen 500 000 kronor från budgetåret 1960/61 till
budgetåret 1961/62.
III. Yttrandena
Betänkandet har vid den omfattande remissbehandlingen blivit föremål
för en mycket positiv bedömning. De hörda instanserna är över lag ense
med utredningen om att statens provningsanstalt i dag inte förfogar över de
personella och materiella resurser, som är motiverade av den tekniska och
industriella utvecklingen och av de därmed sammanhängande ökade kraven
på materialkontroll och på provningar av konstruktioner och färdigprodukter.
Nästan samtliga myndigheter och organisationer, som yttrat sig över
utredningsförslaget, tillstyrker därför bifall till detsamma. I några utlå
-
Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961 31
tanden förordas till och med längre gående åtgärder i upprustningshänseende
än dem, som innefattas i betänkandet.
Häremot står i fråga om grunderna i betänkandet erinringar från bara
ett fåtal instanser. Erinringarna är begränsade till vad utredningen anfört
om formerna för provningsanstaltens samarbete med andra institutioner
och i det sammanhanget uppkommande gränsdragningsproblem. Därjämte
kommer avvikande meningar till uttryck rörande skilda detaljer i förslaget.
Behovet av en ordentlig upprustning av statens provningsanstalt, personellt
och materiellt, understrykes i remissen särskilt kraftigt av näringslivets
företrädare. Exempelvis betonar Sveriges industriförbund, att vårt
näringslivs industriella och tekniska utveckling utan tvivel kräver en provningsinstitution
med avsevärt större möjligheter än vad statens provningsanstalt
idag förfogar över. Förbundet tillstyrker därför livligt en betydande
upprustning av provningsanstaltens resurser. Jernkontoret uttrycker sin
stora tillfredsställelse över att utredningen kommit till stånd och uttalar
aven sin uppskattning över det sätt på vilket den utförts. Kontoret har nämligen
den uppfattningen, att officiell provningsverksamhet, förlagd till en
välutrustad statlig provningsanstalt med goda personella resurser, är nödvändig
för ett land som vårt med en hög industriell standard. Det torde vara
odiskutabelt, säger Jernkontoret, att provningsanstalten tidigare inte getts
tillräckliga resurser. Den har därför kommit att släpa efter i utvecklingen
och kan inte idag uppfylla de anspråk, som näringslivet har rätt att ställa.
En allmän upprustning och omorganisation framstår därför som i högsta
grad. befogad, slutar Jernkontoret. Enligt Sveriges mekanförbund är utredningens
förslag till upprustning av anstalten, såväl i fråga om personal
som utrustning, väl ägnade att föra fram anstalten till modern standard och
satta den i stånd att fylla sin uppgift, d. v. s. att vara den högsta auktoriteten
i landet på materialprovningsområdet och att leda utvecklingen. Förbundet
tillstyrker därför varmt en lösning efter de linjer som anges av utredningen.
Ungefär samma motivering för en genomgripande rekonstruktion av provningsanstalten
anföres av järnvägsstyrelsen och av Ingeniörsvetenskapsakademien.
Järnvägsstyrelsen tillägger, att om provningsanstaltens organisation
hhr så utformad, att uppdragen kan utföras snabbt, och provningarna efter
val tillratlalagd målsättning så inriktade, att provningsresultaten blir praktiskt
anvandbara, torde såväl statliga verk som enskilda — ej minst de senare
— i okad omfattning komma att anlita anstalten.
Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening framhåller, att anstaltens
ör närvarande långa leveranstider berett föreningen och dess uppdragsgivare
inom näringslivet allvarliga olägenheter och irritation. Ofta måste undersökas
om inte erforderliga undersökningar kan utföras av annat laboratorium,
säger föreningen, och det har på leverantörshåll diskuterats,
huruvida det skall bli nödvändigt att organisera ett industrins eget laboratorium,
för alt på ett bättre sätt än nu kunna tillgodose affärsintressenas
krav på snabbare behandling.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961
Med stor styrka hävdas från byggnadsbranschens sida nödvändigheten av
en väsentlig upprustning av statens provningsanstalt med hänsyn till de
betydande ekonomiska värden, som byggvarorna representerar. Exempelvis
anför AB Svensk Byggtjänst — som är byggfackmännens gemensamma
organ för information och dokumentation inom byggnadsfacket i sitt
principiella tillstyrkande av utredningens förslag bland annat följande.
Värdet av de byggvaror som används i vårt land är minst 4 miljarder kronor
om året. För närvarande framkommer i Sverige cirka 30 nya byggvaror
per månad, ett antal som vid ökad internationell handel förmodligen kommer
att stiga. För att byggfackmännen skall kunna veta hur de skall val ja
bland alla dessa varor och material, så att de bäst lämpade används, krävs
en väsentlig upprustning av nuvarande möjligheter att utarbeta provningsmetoder
och betydligt större möjligheter till utvecklingsprovning och rutinprovning.
Svensk Byggtjänst vill därför, utan att ta ställning till förslagets
organisatoriska del, allvarligt tillstyrka den av utredningen föreslagna upprustningen
av statens provningsanstalt och vill även påpeka, att denna utbyggnad
bör ske så snabbt som det över huvud taget är möjligt. Genom
mindre lämpligt materialval, beroende på otillfredsställande provningsresurser
och därav följande bristande kunskaper om materialen, förloras i
vårt land belopp som torde kunna räknas i hundratals miljoner kronor per
år. En snabb utbyggnad av statens provningsanstalt syns därför vara en
synnerligen god ekonomisk investering.
Till detta yttrande ansluter sig Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund.
Även byggnadsstyrelsen pekar på de problem, som sammanhänger med
att inom byggnadsfacket ständigt nya material och nya konstruktioner förs
ut i marknaden. Styrelsen anför härom.
Då nya material och konstruktioner förs ut i marknaden uppkommer även
behov av provningar för att klarlägga materialens egenskaper ur bl. a. ljudisolerings-,
värmeisolerings- och brandteknisk synpunkt. Den tekniska utvecklingen
har också medfört att manga tekniskt komplicerade anordningar
numera förekommer inom husbyggandet. För vissa sådana anordningar,
som är av mera väsentlig betydelse ur säkerhetssynpunkt, har det ansetts
lämpligt att införa typprovning och typgodkännande, för att anordningarna
generellt skall kunna godtas av byggnadsnämnderna. Därmed kan man räkna
med ett ökat behov av officiell provningsverksamhet. Vid utarbetandet av
anvisningar rörande byggnadsmaterial m. m. i olika sammanhang, bär avsaknaden
av officiellt vedertagna provningsmetoder många gånger försvårat
detta arbete. I Anvisningar till byggnadsstadgan (BABS 1960) förutsätts
beträffande olika provningar, att dessa skall ske enligt arbetsförfaranden och
metoder, vilka i allmänhet skall ha fastställts av statens provningsanstalt.
Behovet av fastställda, allmänt vedertagna provningsmetoder framträder
även när det gäller att entydigt redovisa och jämföra egenskaper hos byggnadsmaterial,
som provats vid olika officiella provningsanstalter eller vid industrilaboratorier.
Det är därför angeläget, att statens provningsanstalt också
ges resurser att utföra dylikt metodforskningsarbete och att snabbt publicera
och sprida resultaten.
Kommerskollegium samt Kooperativa förbundet och handelskammaren i
Gävle, vilka båda sistnämnda hörts av kollegium, anknyter till den ökning
och differentiering av produktionen och av konsumtionen, som ägt rum i
Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961 33
vårt land under efterkrigstiden. Kollegium anför i det sammanhanget bland
annat följande.
I takt med utvecklingen inom näringsliv och samhälle har skett en ytterst
betydelsefull upprustning av den tekniska undervisningen och likaså en värdefull
förbättring inom många sådana organ och institutioner, vilka är avsedda
att lämna råd och hjälp eller att utöva kontrollerande och provande
funktioner. I denna allmänna frammarsch har enligt kollegiets uppfattning
statens provningsanstalt inte deltagit i erforderlig utsträckning. Anstaltens
nuvarande standard och resurser kan inte anses motsvara de krav som vårt
moderna samhälle och vår väl utvecklade industri måste ställa; än mindre
kan anstalten utöva den ledande och samordnade funktion inom området,
som borde vara naturlig för en institution av detta slag.
Kommerskollegium hävdar vidare att verksamheten vid statens provningsanstalt
är av sådan art, att anstalten även borde upprätthålla förbindelser
med utlandet i en helt annan omfattning än som hittills varit möjligt.
Utvecklingen av mätmetoder, provningsnormer och varukontroll är — liksom
standardiseringsarbeten — av internationell karaktär och räckvidd. Dessutom
torde, anför kollegium, inriktningen mot stora och sammanhängande
europeiska marknader komma att medföra ett ökat krav på internationell
enhetlighet inom just det verksamhetsområde, där ländernas officiella provningsanstalter
är avsedda att spela en ledande roll. Statens provningsanstalt
kan enligt kollegiets mening inte på ett tillfredsställande sätt utnyttja utvecklingen
på det internationella fältet, ej heller fylla önskvärda och nödvändiga
uppgifter i det internationella varuutbytet, med mindre den utökning
av anstaltens kvalificerade personal kommer till stånd, som föreslås av
utredningen och som är påkallad redan med tanke på förhållandena inom
landet.
Statens hantverksinstitut anser, att utredningen på ett klart och överskådligt
sätt angivit de tekniska och ekonomiska förutsättningar och behov,
som motiverar en upprustning och utbyggnad av den offentliga provningsverksamheten.
Ur de synpunkter, som institutet har att företräda, tillstyrkes
därför att materialprovningen —■ i huvudsaklig anslutning till betänkandet —
bereds väsentligt förbättrade möjligheter och ges en större bredd än tidigare.
Statens konsumentråd förutser att varuprovningar, utförda på uppdrag av
konsumenlinstitutioner eller organisationer, i framtiden kommer att få betydligt
ökad omfattning. Oavsett hur nu eller i framtiden organiserade organ
på konsumentvaruområdet kan komma att utvecklas, står det enligt rådets
mening klart, att en provningsanstalt med fullgod teknisk utrustning och
kvalificerad personal har mycket stora uppgifter att fylla för konsumenternas
räkning. Detta bör tas hänsyn till vid utbyggnad av provningsanstaltens
laboratorier och vid nyanställning av personal där. När även konsumenternas
krav beaktas, torde det visa sig, säger rådet, att provningsanstalten kommer
att behöva ännu större resurser än vad som föreslagits. Rådet anser det
emellertid klokt att utbyggnaden sker etappvis enligt det föreliggande förslaget.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 41
34
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
Statens sakrevision säger sig i samband med tidigare ekonomiska undersökningar
av anstalten ha blivit övertygad om att en betydande teknisk upprustning
och modernisering erfordras. Den takt, i vilken denna kan genomföras,
blir direkt beroende av den takt, i vilken anstalten kan erhålla provningsuppdrag.
Det torde enligt revisionen inte vara realistiskt att räkna
med att den för 1961/62 föreslagna ekonomiska ramen kommer att kunna
fyllas med avseende på vare sig uppdragsmängden eller möjligheten att anställa
kvalificerad personal.
Flera av de hörda instanserna har uttryckligen anslutit sig till den i betänkandet
redovisade uppfattningen, att det i riket måste finnas en neutral
och offentlig provningsanstalt med en från industriella och kommersiella intressen
helt fristående ställning. Utredningens mening på denna punkt delas
sålunda av till exempel Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening,
Ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges standardiseringskommission, armétggförvaltningen,
marinförvaltningen och järnvägsstyrelsen. Man menar i
allmänhet på dessa håll att endast en på sätt utredningen angivit fristående
provningsinstitution kan utföra undersökningar, vilkas opartiskhet
är ställd utom diskussion, vilket är nödvändigt vid undersökningar i anledning
av tvister, domstolsförhandlingar o. dyl. Exempelvis är det vid
konflikter mellan köpare och säljare i kvalitetsfrågor angeläget, att erforderliga
provningar kan utföras vid en offentlig provningsanstalt.
Betänkandet har mött erinringar hos flygförvaltningen, statskontoret och
lokaliseringsutredningen, hos alla tre instanserna på delvis samma skäl.
Flygförvaltningen anser att utredningen inte givit klara besked, när det
gäller provningsanstaltens kontakt med andra liknande institutioner i landet.
Förvaltningen anser dessutom att det — med hänsyn till förekomsten
av industrilaboratorier, branschforskningsinstitut och provningsavdelningar
inom statliga verk — i dag inte finns samma behov av en central statlig
provningsanstalt som vid tiden för statens provningsanstalts tillkomst.
Statskontoret hävdar att utredningen skjutit åt sidan frågorna om en
samordning i rationaliseringssyfte mellan statens provningsanstalt och existerande
andra provningsinstitutioner i vårt land och i utlandet. Till följd
härav är det i dagens läge inte möjligt, säger ämbetsverket, att med någon
större grad av säkerhet bedöma, hur den centrala provningsanstalten slutgiltigt
bör organiseras och vilka resurser den bör utrustas med. För nästa
budgetår bör begränsning ske till den anstaltsorganisation, som kan bedömas
möjlig och försvarlig med hänsyn till bland annat gränsdragningsproblemen.
Ämbetsverket säger sig emellertid vara medvetet om att anstaltens
behov sedan länge är eftersatta och att en upprustning på såväl det
tekniska som det personella planet är ofrånkomlig, om inte verksamheten
skall stagnera.
Ungefär samma synpunkter utvecklas av lokaliseringsutredningen, som
anser en decentralisering av statens provningsanstalt möjlig, såväl genom att
befintliga statliga och enskilda resurser på provningsverksamhetens område
utanför statens provningsanstalt tas i anspråk som genom att filialsystemet
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961
35
utvidgas och förstärks. I avbidan på undersökningar härom bör enligt lokaliseringsutredningen
utbyggnadsprogrammet inskränkas till att avse en
upprustning m. m. på områden, där påtagliga brister föreligger beträffande
landets samlade provningsresurser och där utbyggnadsbehovet anses lämpligast
böra tillgodoses inom provningsanstaltens ram. — Mot detta yttrande
har två av lokaliseringsutredningens ledamöter reserverat sig. De
anser, att yttrandet bort inskränka sig till en plädering för en ökning av
filialverksamheten utöver vad som föreslagits av provningsanstaltsutredningen.
Under hänvisning till att en monopolställning alltid inverkar menligt på
utvecklingen gör också styrelsen för Chalmers provningsanstalt uttalanden
mot en centralisering till statens provningsanstalt av den officiella provningsverksamheten
och den därmed sammanhängande metodforskningen
och beklagar att utredningen i sitt arbete ej ägnat Chalmers provningsanstalt
större uppmärksamhet. Styrelsen anför dock att den av utredningen föreslagna
upprustningen av statens provningsanstalts personella och tekniska
resurser syns vara i huvudsak väl motiverad. Kollegienämnden vid Chalmers
tekniska högskola — som uttalar sin tillfredsställelse över det framlagda
förslaget om upprustning av statens provningsanstalt — hemställer
att frågan om stöd åt Chalmers provningsanstalt i form av ett statligt byggnadslån
upptas vid den slutliga behandlingen av provningsanstaltsutredningens
betänkande.
Andra remissinstanser, som yttrat sig i samordningsfrågan, exempelvis
kommerskollegium, statens sakreuision och Kooperativa förbundet, biträder
emellertid utredningsförslaget: frågan löses lämpligen på sikt genom
initiativ och aktiv medverkan av statens provningsanstalt. Kollegium tilllägger,
att riskerna för dubbelarbete vid utbyggnad av provningsanstalten
ej behöver bli allvarliga, eftersom de olika verksamhetsfälten är så vida och
arbetsuppgifterna så rikliga, att man även på områden där risk för dubblering
föreligger borde kunna åstadkomma en effektiv uppdelning och samordning.
Statens tekniska forskningsråd slutligen anser visserligen önskvärt att
— utan försening av statens provningsanstalts upprustning — förhållandet
mellan provningsanstalten och andra organ, som utför provningar,
exempelvis Chalmers provningsanstalt, på lämpligt sätt utreds. Rådet kan
emellertid inte förorda den form av samordning, som innebär att statens
provningsanstalt lägger ut provningsuppdrag till främmande institutioner
—- utredningens ambition att den vägen spara pengar finner rådet endast
delvis berättigad. Ett sådant arrangemang har nämligen stora nackdelar,
säger rådet, eftersom provningsanstaltens arbetsuppgifter därvid riskerar
att komma i efterhand. För högskolors och universitetsinstitutioners del
föreligger dessutom en viss risk att rutinmässig provning via relativt lönsamma
anstaltsuppdrag inkräktar på de centrala uppgifterna för institutionerna.
I princip syns det därför rådet riktigt, att anstalten så långt möjligt
bereds tillfälle att själv utföra alla provningar. Undantag från denna
36
Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961
regel bör göras endast vid exempelvis provningar och undersökningar som
sällan förekommer och som fordrar mycket dyrbar utrustning, vilken redan
finns tillgänglig på annat håll. Rutinprovningar vid främmande institutioner,
som ej är filialer till anstalten, bör endast förekomma om de
främmande institutionerna ifråga själva är inrättade för rutinprovningar
och om provningsanstalten har möjlighet att fullständigt kontrollera deras
provningsverksamhet, anser tekniska forskningsrådet.
Nu har redogjorts för och exemplifierats remissinstansernas allmänna
inställning till utredningsförslaget. Deras mening om skilda avsnitt av betänkandet
redovisas i det följande. Sammanfattningsvis kan sägas, att även
när det gäller enskildheterna i betänkandet biträdes med stor majoritet utredningens
förslag till praktiska lösningar.
Frågan om ny indelning i arbetsområden av verksamheten vid
statens provningsanstalt har i remissen blivit mycket utförligt behandlad.
De berörda branschintressenterna har därvid i allmänhet tillstyrkt eller
lämnat utan erinran den av utredningen förordade grupperingen. Men
ändringar ifrågasättes också rörande såväl antalet områden som arbetsuppgifterna
inom dessa.
I det följande (s. 52) förutsättes, att det skall få ankomma på Kungl.
Maj :t att sedermera, efter förslag av provningsanstalten, i dess instruktion
fastlägga de nya arbetsområdena. Det syns därför ej erforderligt att i förevarande
sammanhang lämna en närmare redogörelse för innehållet i remissyttrandena,
såvitt gäller provningsanstaltens indelning i arbetsområden.
Därutinnan må alltså hänvisas till akten i ärendet.
Av den tidigare redogörelsen för remissinstansernas allmänna inställning
till betänkandet framgår att dessa biträder vad utredningen sagt om att
först efter upprustning av statens provningsanstalt kominer uppdragsverksamheten
där att i kvantitativt och kvalitativt hänseende kunna
svara mot de krav, som staten och det enskilda näringslivet har anledning
och rätt att ställa på en offentlig statlig provningsinstitution.
Ökade resurser för forsknings- och utvecklingsarbetet
vid provningsanstalten tillstyrkes i allmänhet av dem, som i sina yttranden
särskilt tagit upp den frågan. Från några håll, däribland överstyrelsen
för de tekniska högskolorna, Chalmers provningsanstalt och Jernkontoret,
betonas att forskningsverksamheten vid anstalten av olika skäl bör
begränsas till sådana uppgifter, som kan anses vara av väsentlig betydelse
för provningsverksamhetens utveckling. Exempelvis kan det, säger Jernkontoret,
inte ligga inom anstaltens kompetensområde att närmare syssla
med undersökningsmetoder, som används vid forsknings- och utvecklingsarbete
rörande material. Dylikt arbete bör utföras hos industriföretagen
själva respektive branschforskningsinstituten. Sveriges industriförbund har
ungefär samma uppfattning. Forskningsverksamheten hos anstalten bör
enligt förbundets mening inskränkas till forskning ägnad att tjäna anstaltens
och industriens behov av tekniskt mera utvecklade provningsmetoder
inom anstaltens arbetsområde, över huvud taget bör inte, säger för
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961
bundet, någon ändring i kompetensfördelningen mellan statens provningsanstalt
och branschforskningsinstitut, industrilaboratorier etc. komma till
stånd och ej heller bör anstalten när det gäller provning och metodforskning
tilläggas några speciella befogenheter i förhållande till dessa institutioner.
Försvarets forskningsanstalt fäster uppmärksamheten på att det
ofta är svårt att dra gränsen mellan forskning rörande provningsmetoder
och allmän forskning. Provningsanstaltens forskningsverksamhet bör främst
inriktas på de otillräckligt eller inte alls representerade områdena och samordnas
med branschforskningsinstitutens.
Statens institut för byggnadsforskning uttalar, att en provningsverksamhet,
som genom metodiorskning kan hålla takten med marknadsutvecklingen,
är ett ettektivt skydd mot tekniska felinvesteringar. Värdet av att
forskningen smidigt anpassas efter de nya behov, som successivt växer fram,
framhålles även av Ingeniörsvetenskapsakademien, som i sammanhanget
pekar på den möjlighet som finns för provningsanstalten att begära anslag
från statens tekniska forskningsråd — då anslag därifrån kan erhållas utan
läng tidsutdräkt innebär detta en möjlighet för anstalten att snabbt ta upp
nya forskningsuppgifter.
Från några håll göres uttalanden av innebörd närmast att de av utredningen
föreslagna forskningsresurserna är för njuggt tilltagna. Sålunda säger
exempelvis Aktiebolaget Atomenergi, att det är nödvändigt att utrymme
lämnas för forskning vid provningsanstalten i minst den omfattning som anges
i betänkandet, och statens tekniska forskningsråd fruktar att den föreslagna
lorskningsvolymen, 15 procent av totalomsättningen, snart kommer
att visa sig otillräcklig, bland annat i betraktande av att provningsanstalten
bör ha som väsentlig uppgift att vårda normaler för tekniskt-vetenskapliga
storheter. Den av utredningen ifrågasatta forskningsvolymen får alltså inte
vara en orubblig norm för forskningens omfattning, betonar rådet. Statens
brandinspektion föreslår att den brandtekniska forskningen vid provningsanstalten
ges möjlighet — personellt och materiellt — att bedriva också sådan
brandteknisk forskning, som inte kan hänföras till ren metodforskning.
Till skillnad från övriga föreslagna laboratorier vid anstalten blir
nämligen, i vart fall för överskådlig framtid, anstaltens brandlaboratorium
ensamt i sitt slag i landet.
Samtliga remissinstanser, som varit inne på utredningsförslaget i vad
detsamma gäller rationalisering av provningsanstaltens expert- och
informationsverksamhet, tillstyrker bifall härtill och vill i flera
fall gå längre än utredningen gjort. Sålunda anser försvarets forskningsanstalt
och tekniska forskningsrådet att provningsanstalten bör få väsentligt
ökade möjligheter att företa tjänsteresor till utlandet — en intim kontakt
med utvecklingen i andra länder är en förutsättning för att verksamheten
vid provningsanstalten skall kunna hållas på hög nivå, heter det i försvarets
forskningsanstalts yttrande. Samtidigt betonar Ingeniörsvetenskapsakademien
— som hälsar förslagen om utvidgad publikationsverksamhet med
tillfredsställelse — vikten av att provningsanstalten följer utvecklingen inom
opaginerad Kontrollera mot PDF
88
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
svenskt näringsliv, så att anstaltens egna metoder inte blir föråldrade, utan
att rön och erfarenheter på andra håll så mycket som möjligt utnyttjas. I det
syftet föreslår akademien att näringslivet i egenskap av kund hos anstalten
beredes plats i anstaltens styrelse. Även andra vägar bör enligt akademien
skapas för kontakter på officiell väg mellan näringslivet och provningsanstalten.
Ytterligare är det en viktig uppgift för provningsanstalten att i samarbete
med olika standardiseringsorgan verka för standardisering av provningsmetoder
i landet och utarbeta föreskrifter för hur olika provningar bör ske,
framhåller — förutom Sveriges standardiseringskommission — AB Atomenergi
och AB Byggtjänst, vilket sistnämnda bolag särskilt pekar på betydelsen
av tillgång till internationellt tillämpade provningsmetoder.
Stockholms handelskammare tar i detta sammanhang upp en speciell fråga,
nämligen användningen av intyg och utlåtanden över provningar i försäljnings-
och reklamsyfte. Härom anföres.
Risk föreligger i dessa fall för vilseledande reklam som dessutom är ägnad
att undergräva provningsinstitutionernas auktoritet och anseende. Enligt
kammaren talar åtskilliga skäl för att vissa normer för publiceringen
av provningsutlåtanden fastställs i administrativ väg. Vissa provningsinstitutioner
har också i några fall utfärdat särskilda normer för publiceringen
av från dem härrörande intyg och utlåtanden. Det är emellertid önskvärt,
att dylika normer bli generellt gällande för hela den offentliga provningsverksamheten.
Frågan bör enligt kammarens mening särskilt utredas i samband
med nu föreliggande utredning. Härvid bör även utredas frågan om
uppdragsgivarnas möjlighet att bestämma provningarnas karaktär, omfattning
och metodik samt därmed sammanhängande problem.
Utredningens förslag till yttre organisation för statens provningsanstalt,
d. v. s. uppdelningen på tre tekniska avdelningar med tolv laboratorier
därunder, biträdes helt av hland andra statskontoret, statens
råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning och överstyrelsen
för yrkesutbildning. Även Jernkontoret finner organisationsförslaget
välbetänkt. Kontoret anser dock mindre lyckligt, att den mekaniska
och teknologiska provningen av metalliska material är avsedd att handhas
av ett laboratorium inom avdelning A, medan för de metallografiska undersökningarna
förutses ett laboratorium inom avdelning B. Med den starka
inriktningen inom avdelningen A på byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner
samt den utpräglat kemiskt betonade arten av arbete inom
avdelning B kan det dessutom förmodas, säger Jernkontoret, att chefskapet
för dessa avdelningar kommer att anförtros personer, som saknar metallografisk-metallurgiska
kvalifikationer. Provning och undersökning av metaller
kan därför befaras bli mindre väl tillgodosedd. Även arbetarskyddsstyrelsen
har varit inne på frågan om järn- och metallaboratoriets placering.
Styrelsen ifrågasätter riktigheten att inordna detsamma under avdelning A,
som främst har karaktären av en byggnadsteknisk avdelning. I övrigt finner
emellertid arbetarskyddsstyrelsen utredningens organisationsförslag innebära
en ändamålsenlig och rationell fördelning av anstaltens arbetsuppgifter.
Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1961
39
Under hänvisning till att byggnadsindustrierna alltjämt torde sakna tillräckliga
egna provningslaboratorier tillstyrker flygförvaltningen den föreslagna
avdelningen A med tillhörande laboratorier, dock att förvaltningen
anser motiverat, att sammanslå laboratoriet för järn- och metallprovning
med byggnadslaboratoriet till en enhet. Vad gäller den föreslagna avdelningen
B torde det enligt förvaltningen vara mera tveksamt om den bör
utformas enligt förslaget. I vart fall bör allt kemiskt och fysikaliskt-kemiskt
analysarbete sammanföras till ett gemensamt kemiskt laboratorium, dit rätteligen
även korrosionsfrågor borde hänföras. Härigenom borde viss rationalisering
kunna uppnås med ett färre antal laboratorier inom avdelningen
som resultat. Flygförvaltningen tillstyrker utredningens förslag beträffande
avdelning C.
Försvarets forskningsanstalt bedömer avdelning C enligt det föreliggande
förslaget otillräcklig mot bakgrunden av det stora behovet av en upprustning
av de mättekniska resurserna i landet. Särskilt måste behovet av
färgmätningar och vithetsmätningar beaktas. Rörande avdelningarna A och
B konstaterar forskningsanstalten att det inom området för plaster har
skett och fortfarande sker en mycket snabb utveckling, varvid de mekaniska
provningsmetoderna, såsom olika hållfasthetsprov, har kommit att släpa
efter. Då en nödvändig väsentlig upprustning av detta område förutsätter
anställande av bland annat kvalificerade hållfasthetsspecialister, anser forskningsanstalten
lämpligt att plastfrågorna behandlas inom avdelning A och
inte inom avdelning B, vilken i övrigt syns vara inriktad på kemiska problem.
Svenska väg- och vattenbgggares riksförbund tror att den föreslagna indelningen
på tre avdelningar med sammanlagt tolv laboratorier kan medföra
vissa svårigheter ur byggnadsmaterialsynpunkt, eftersom många provningar
inom det byggnadstekniska området kommer att ske vid tio av de tolv
laboratorierna. Förbundet ifrågasätter därför om inte en kontaktfunktion
bör inrättas, som framför allt kan svara för den externa kontakten med
företrädare för olika branscher inom materialprovningsområdet.
Flera av remissinstanserna, av vilka kan nämnas statens tekniska forskningsråd
och flygförvaltningen, pekar på det stora behovet av forskning
och vård rörande normaler. Frågan om officiella normaler för fysikaliska
storheter är av stor betydelse, säger statens tekniska forskningsråd, inte
bara för provningsanstalten utan även för näringslivet i dess helhet. I vissa
fall, såsom beträffande längd, vikt, tid, frekvens, många elektriska storheter
etc., är normalernas vård och användning tillfredsställande ordnad. Men
inom andra områden saknas normaler, eller också är normalerna otillfredsställande.
Man borde enligt forskningsrådet sikta mot att efter hand överföra
alla normaler till provningsanstalten eller ställa dem under anstaltens skydd.
Fn speciell utredning om dessa frågor syns dock rådet motiverad.
Liknande synpunkter anföres av flygförvaltningen, som anser att verksamheten
vid andra materialprovande laboratorier i landet i hög grad skulle
vara betjänt av om arbetet vid provningsanstalten inom de föreslagna avdelningarna
B och C väsentligen kunde inriktas på framtagande och för
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961
sälj ning av pålitliga normaler på skilda områden. Exempelvis är behovet av
olika analysnormaler stort liksom av normaler på de fysikaliskt betonade
mätområdena. I förstnämnda fall vore ett samgående med National Bureau
of Standards i USA kanske det lämpligaste. Även på hållfasthetsområdet
fordras normaler och andra kalibreringsmöjligheter vid provning i såväl
rumstemperatur som värme. En tillräckligt omfattande, säker och snabb
serviceverksamhet av provningsanstalten på detta fält skulle enligt förvaltningens
mening säkerligen hälsas med stor tillfredsställelse av alla laboratorier
i landet.
Vad härefter gäller filialverksamheten föreslås från flera håll
anordnande av dylik verksamhet i större omfattning än utredningen i första
hand räknar med, d. v. s. förstärkning av den byggnadstekniska provningen
och öppnande av en filial för textilprovning vid textilinstitutet i Borås. Sålunda
ifrågasätter Sveriges industriförbund och Sveriges mekanförbund om
det inte skulle vara av7 värde att låta de högre tekniska läroverken utföra
även mekaniska provningar av åtminstone mera rutinmässig karaktär, exempelvis
drag- och hårdhetsprov. I regel finns redan utrustning härför tillgänglig
vid läroverken. Mekanförbundets medlemmar kunde måhända härigenom
få en möjlighet att erhålla snabbare provningar till måttlig kostnad.
Arbetarskgddsstgrelsen är inne på samma linjer. Med instämmande i utredningens
uttalande av att frågan om utflyttning till filialer av olika grenar
av anstaltens verksamhet skall uppmärksammas, framhåller styrelsen,
att sådan utflyttning bör särskilt övervägas, då det är fråga om mera rutinmässiga
undersökningar och standardprov. Styrelsen påpekar dock i
likhet med statens institut för bgggnadsforskning, såvitt gäller en decentralisering
inom byggnadsområdet — vikten av att filialernas arbete noga följs
av provningsanstalten, så att enhetligheten i verksamheten inte äventyras.
Bland annat är det angeläget, heter det i institutets yttrande, att full klarhet
skapas beträffande auktorisationen av sådan decentraliserad provningsverksamhet.
Även lokaliseringsutredningen gör uttalanden till förmån för ett utökat
filialsystem med tanke på inte bara de lokaliseringspolitiska synpunkterna
utan även kostnaderna och de fördelar för kunderna, som en nära kontakt
med provningsverksamheten måste innebära.
Överstgrelsen för yrkesutbildning vitsordar, att de till högre tekniska läroverk
förelagda filialerna ur undervisningssynpunkt får anses värdefulla
och tillstyrker inrättande av de nya planerade filialerna i Borlänge, Luleå
och Norrköping. Ej heller har styrelsen något att erinra mot att material - provningsanstalten vid textilinstitutet i Borås knyts till provningsanstalten
som filial.
Textilinstitutet i Borås framhåller sin positiva inställning till det skisserade
samarbetet mellan institutet och provningsanstalten, vilket bör kunna
gagna såväl ortens industrier som provningsanstalten och institutet.
Emot utredningsförslaget och emot de nu nämnda remissinstanserna står
i filialfrågan styrelsen för Chalmers provningsanstalt, som menar att i be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961
41
tänkandet inte anförts tillräckliga motiv för ett filialnät av föreslagen omfattning.
Styrelsen hänvisar därvid till att samma höga krav måste ställas
på en filial till en officiell provningsanstalt som på moderinstitutionen i avseende
på objektivitet, opartiskhet och sakkunskap. Styrelsen har svårt att
förstå hur dessa krav skall kunna tillgodoses med den föreslagna organisationsformen.
Därtill kommer att den kontroll av filialernas verksamhet, som
av styrelsen bedömes oundgängligen nödvändig, måste utövas av kvalificerad
personal vid provningsanstalten. Med hänsyn till den omfattning en sådan
kontroll måste ha, kommer den beräknade avlastningen av stockholmsanstalten
troligen att bli endast obetydlig, om ens någon. De kortare transporterna
innebär enligt styrelsen inte heller någon kostnadsminskning av
betydelse för uppdragsgivarna.
Av den tidigare redogörelsen för remissinstansernas allmänna inställning
till betänkandet framgår att dessa över lag vitsordar behovet av bland annat
en väsentlig förstärkning av statens provningsanstalts personal och
förbättring av lönesättningen för densamma. Till de förut återgivna
uttalandena härom må läggas följande.
Ur industrins synpunkt hälsar Sveriges industriförbund den föreslagna
personalförstärkningen med tillfredsställelse och har i allt väsentligt intet
att erinra däremot. Även Jernkontoret tillstyrker den av utredningen förordade
personalförstärkningen. Det är nödvändigt för provningsanstaltens
kontinuerliga utveckling, säger kontoret, att befattningshavarnas kvalifikationer
är tillräckligt höga, så att den allmänna utvecklingen på anstaltens
område kan följas upp och nyheter och framsteg beträffande provningsmetoderna
bedömas och nyttiggöras. De föreslagna kvalifikationskraven
syns kontoret vara i stort sett väl avvägda. Det undandrar sig arbetarskyddsstyrelsens
bedömande, heter det i styrelsens yttrande, huruvida den
föreslagna personalförstärkningen kommer att bli tillräcklig. Enligt styrelsens
mening är det av största betydelse för anstaltens verksamhet och utveckling
att det finns tillgång till tillräcklig och kvalificerad personal, så
att anstalten kan fylla uppgiften att vara en officiell ledande provningsinstitution
med möjligheter att utveckla och anpassa verksamheten efter
den tekniska utvecklingen. De av utredningen ifrågasatta kompetenskraven
biträdes. Järnvägsstyrelsen konstaterar att det är av största vikt, att
de personella resurserna bli fullt i klass med de materiella. Det är möjligt
alt ej ens de föreslagna höjningarna av de ledande befattningarna kan
locka verkliga toppkrafter, så att anstalten kan få avsedd auktoritet och —
vilket är ett starkt önskemål — om möjligt bli jämförbar med motsvarande
anstalter i utlandet, exempelvis EMPA i Schweiz. Svenska brandskyddsföreningen
slutligen betonar, att förslagen om förstärkning av personalen
och om lönesättningen för denna är lika viktiga som upprustningen i övrigt.
Tillräcklig och kvalificerad personal är nämligen nödvändig för alt nedbringa
ärendenas handläggningstid till rimlig längd och för att tillfredsställa
de allt större kraven på användning av tekniskt och vetenskapligt högtstående
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961
metodik och modern apparatur för provtagningar. De ledande befattningarna
måste, säger inspektionen, få sådana ekonomiska villkor, att de kan
besättas med kompetenta personer och att ombyten inte sker med täta
mellanrum.
Vad härefter gäller remissmyndigheternas inställning till de i betänkandet
upptagna särskilda tjänsterna och grupperna av tjänster inhämtas ur
yttrandena i huvudsak följande.
Därest anstalten förstärks enligt utredningsförslaget, anser Sveriges civilingenjörsförbund
motiverat att chefen för anstalten får generaldirektörs
ställning. I samband därmed bör ledningen av anstalten på så sätt rationaliseras,
att beslut av rutinkaraktär fattas av generaldirektören i plenum
med avdelningscheferna och chefen för kansliet.
På flertalet håll, där den frågan tas upp, är man ense med utredningen
om att avdelningscheferna i den nya organisationen måste besitta höga tekniska
kvalifikationer och skicklighet som forskare. Vad betänkandet innehåller
om avdelningschefernas lönesättning m. m. biträdes sålunda av exempelvis
försvarets forskningsanstalt, statens råd för byggnadsforskning,
Sveriges civilingenjörsförbund och Statstjänstemannaförbundet. Även statens
tekniska forskningsråd och Ingeniörsvetenskapsakademien lämnar i
och för sig bland annat lönegradsplaceringen B 3 för avdelningscheferna
utan erinran, men anser, i likhet med statskontoret, inte befogat att man
för dessa tjänster skall kräva kompetens i alla delar jämförbar med den
som behövs för erhållande av professur vid teknisk högskola. Ingeniörsvetenskapsakademien
hänvisar därvidlag till den omständliga tillsättningsproceduren
och att det inte är önskvärt att få personer av ensidig forskarläggning.
Statens tekniska forskningsråd föreslår att Kungl. Maj :t i stället skall,
på förslag av provningsanstaltens styrelse, utse innehavare av tjänst som
avdelningschef. Denna uppfattning delas av överstyrelsen för de tekniska
högskolorna. Överstyrelsen menar nämligen, liksom kollegienämnderna vid
högskolorna, att kompetensvillkoren för tjänst som avdelningschef och för
tjänst som professor ej är jämförbara, enär innehavare av professur har
forskning och undervisning inom sitt ämnesområde till huvuduppgifter.
Samma förfarande vid tillsättning är därför ej motiverat, över huvud taget
anser överstyrelsen mindre lämpligt att uppställa särskilda kompetensvillkor
för olika förekommande högre tjänster vid provningsanstalten. Statens
lönenämnd slutligen ifrågasätter om för tjänsterna som avdelningschef
bör gälla högre kompetenskrav och tillämpas högre löneställning än som
gäller vid andra anstalter av motsvarande slag inom statsförvaltningen,
där avdelningscheferna är placerade i B 1.
Utredningens förslag om inrättande av tills vidare sex fasta tjänster som
forskningsingenjör tillstyrkes i allmänhet av de instanser, som särskilt
yttrat sig i frågan, exempelvis av statens tekniska forskningsråd, Jernkontoret,
statens institut för byggnadsforskning och Sveriges civilingenjörsförbund,
av tekniska forskningsrådet med understrykande av att forskarna
måste få erforderliga hjälpkrafter till sitt förfogande. Statens råd för bygg
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961
43
nadsforskning anser, att antalet forskartjänster bör utökas till åtta, eftersom
minst fyra bör knytas till de områden, som direkt berör byggnadsbranschen,
nämligen till områdena för värmeteknik, akustik, ytbehandlingsmaterial
och plast samt brandskydd. Försvarets forskningsanstalt förordar
inrättande av forskningstjänster även inom avdelning C, vilket utredningen
på redovisade skäl ej ansett böra ifrågakomma. — Statens lönenåmnd
har ingen erinran mot den förordade lönegradsplaceringen högst
Ae 23. Försvarets forskningsanstalt å sin sida menar att denna lönegradsplacering
är för låg för att forskare med tillräcklig kompetens skall kunna
anställas. Därför förordas ett mindre antal tjänster i högre lönegrader, exempelvis
laboratorer i B 1 och A 26. Även fortifikationsförvaltningen ifrågasätter
om inte föreslagen lönesättning är väl låg med hänsyn till löneläget
i allmänna marknaden. — Statskontoret anser, att med inrättande av sex
tjänster som forskningsingenjör tills vidare bör anstå, till dess fastare grepp
om tjänsternas innebörd och behörighet kan vinnas. Ämbetsverket hänvisar
därvid till vad kontoret anfört rörande den oklara gränsdragningen mellan
provningsanstaltens framtida arbetsuppgifter och motsvarande uppgifter
inom andra statliga institutioner. Även Chalmers provningsanstalt ifrågasätter
lämpligheten av att inrätta speciella forskartjänster. Forskningen bör
under avdelningschefernas direkta ledning anförtros åt den med hänsyn
till uppgiftens art mest lämpade personen inom avdelningen.
Rörande laboratoriecheferna hyser fortifikationsförvaltningen uppfattningen
att den av utredningen föreslagna lönegradsplaceringen i Ae 26 —
som lämnas utan erinran av statens lönenåmnd — är väl låg med hänsyn
till löneläget i allmänna marknaden. Sveriges civilingenjörsförbund föreslår
höjning av en av laboratoriecheferna på varje avdelning till Bo 1, därvid
förutsättes att vederbörande utses till ställföreträdare för avdelningschefen.
Det är enligt förbundets uppfattning vidare motiverat att övriga laboratoriechefer
knyts fastare till avdelningarna genom inplacering på ordinarie stat
Vad utredningen föreslagit om antal avdelningsingenjörer och lönesättningen
för denna grupp godtas av statens lönenämnd och har ej heller i övrigt
föranlett särskilda erinringar från remissinstanserna, utom från statstjänstemannaförbundet,
som är av uppfattningen att på längre sikt en ytterligare
utökning av antalet tjänster i här ifrågavarande lönegrader 19—23
syns påkallad, dels för att säkerställa en fullgod rekrytering, dels för att
bereda avancemangsmöjligheter för dugliga ingenjörer med lägre utbildning.
Inom kategorien arbetsledare kan statens lönenämnd inte tillstyrka alt
tjänsten som förste verkmästare i lönegrad A 13 på byggnadstekniska laboratoriet
förändras till tjänst som verkmästare i A 14. Tjänsten bär emellertid
med oförändrad lönegradsplacering erhålla benämningen tekniker. Den
föreslagna tjänsten som verkstadsförman i A 12 anser sig lönenämnden på
föreliggande material inte kunna pröva.
Rörande den tekniska biträdespersonalens omfattning och lönesättningen
inom denna grupp föreligger särskilda yttranden endast från Civilförvalt
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
ningens personalförbund, som lämnar utredningsförslaget på denna punkt
utan erinran, och från statstjänstemannaförbundet, som förordar att flera
av de ifrågasatta extra tjänsterna förändras till extra-ordinarie. Statens lönenämnd
anser sig inte kunna på grundval av betänkandet ta ställning till
lönegradsplaceringen för tjänsterna för teknisk biträdespersonal.
Lönegradsplaceringarna för personalen inom den föreslagna gemensamma
verkstaden anses av Civilförvaltningens personalförbund väl överensstämma
med gällande normer och praxis för motsvarande personal på andra
institutioner med likartade arbetsuppgifter. Statst jänstemannaförbundet
framhåller att förste verkmästaren i lönegrad A 16 får ett synnerligen brett
arbetsområde. Kunnighet och insikter i såväl mekanik som elektrofysik
fordras av tjänstens innehavare. Därför bör inplacering ske i lönegrad A
17. Statens lönenämnd konstaterar att tjänsterna på den gemensamma verkstaden
har placerats i lönegrader, som ingår dels i lönegradsserien för s. k.
mästare, dels i lönegradsserien för teknisk biträdespersonal. Nämnden ifrågasätter
huruvida inte lönegradsplaceringen för samtliga tjänster bör bestämmas
med utgångspunkt i sistnämnda lönegradsserie.
Vad slutligen gäller kansliavdelningens organisation framhåller Sveriges
civilingenjörsförbund, att ett rationellt utnyttjande av den kvalificerade
personalen vid provningsanstalten fordrar en väl utbyggd kontorsorganisation.
Förbundet biträder ur den synpunkten utredningens förslag till kansliorganisation,
innebärande bland annat uppflyttning av chefen för kansliet
från förste byråsekreterare till byrådirektör i lönegrad Ao 24. Även Statstjänstemannaförbundet
finner nämnda lönegradsförändring väl motiverad.
Den föreslagna kanslisttjänsten bör enligt förbundet inplaceras i lönegrad
A 15 i stället för A 13, med hänsyn närmast till att kanslisten skall fungera
som kanslichefens ställföreträdare. Under hänvisning bland annat till att
amanuenstjänster bör inrättas endast som rekryteringsunderlag för högre
tjänster förordar Sveriges akademikers centralorganisation, att den ifrågasatta
tjänsten som biblioteksamanuens i reglerad befordringsgång utbytes
mot en tjänst antingen som bibliotekarie eller som förste biblioteksassistent.
Enligt statens lönenämnd bör tjänsten som överdirektörens sekreterare inte
ha högre löneställning än kontorist i lönegrad A 9.
Nu återstår att redogöra för remissinstansernas inställning till förslagen
om en successiv förnyelse av statens provningsanstalts tekniska utrustning
och om anstaltens taxesättning och finansiering. Däremot torde från förevarande
sammanhang böra utelämnas byggnadsfrågorna. Spörsmålet om anskaffande
av nya lokaler för statens provningsanstalt — och även en del andra
statliga institutioner, däribland statens väginstitut — är för närvarande
under utredning i byggnadsstyrelsen, närmast med sikte på en utflyttning till
området nordväst om Ulriksdals ridbanor. Byggnadsfrågor^ kommer sålunda
att i annat sammanhang underställas Kungl. Maj :ts och sedermera även
riksdagens prövning.
Vad då gäller förslaget om förnyelse av den tekniska utrustning
-
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961 45
en vid statens provningsanstalt kan konstateras, att alla instanser, som
yttrat sig därom, med skärpa understryker vikten av att maskin- och inventarieutrustningen
moderniseras och kompletteras, så att provningsverksamheten
kan vidmakthållas och utvecklas i takt med tidens krav. Den meningen
deklareras av exempelvis arbetarskyddsstyrelsen, Svenska väg- och
vattenbyggares riksförbund, statens institut för byggnadsforskning samt
Svenska brandskyddsföreningen. På andra håll heter det samtidigt, att den
i betänkandet framlagda utrustningsplanen är ett absolut minimum — snarast
är den tilltagen i underkant. Det säger Sveriges industriförbund, statens
tekniska forskningsråd och statens råd för byggnadsforskning. Med
hland annat motiveringen att provningsanstalten bör kunna utföra provningar
med minst lika stor noggrannhet, som de bäst utrustade driflslaboratorierna,
biträder Jernkontoret utredningens förslag och förutsätter därvid
att alla praktiskt möjliga vägar till samarbete med andra institutioner, såsom
tekniska högskolan, branschforskningsinstituten m. fl., noggrant prövas.
Försvarets forskningsanstalt understryker de stora fördelar, som kan
vinnas genom att provningsanstalten bland annat tillförs betydligt ökade
resurser ifråga om provningsutrustning. Med hänsyn till de förhållandevis
stora kostnaderna för anskaffning av dylik utrustning och för att undvika
en dubblering av resurserna bör samordning ske med forskningsanstalten,
när det gäller vissa provningsområden.
I fråga om taxesättningen i statens provningsanstalts uppdragsverksamhet
är såväl statskontoret som statens sakrevision ense med utredningen
om att taxehöjningar under budgetåret 1961/62 endast kan genomföras
i begränsad utsträckning. Båda dessa instanser uttalar att frågan om
den framtida kostnadstäckningen för uppdragsverksamheten bör anstå, tills
de ekonomiska resultaten av en upprustad och i väsentliga avseenden
omorganiserad provningsverksamhet börjar framträda och kan bedömas
mera ingående. Först sedan några års erfarenheter vunnits, blir ett mera
definitivt ställningstagande till taxesättningen möjligt, säger man.
Ingeniörsvetenskapsakademien framhåller, att provningsanstalten genom
en rationell organisation målmedvetet bör sträva efter att uppnå den kostnadstäckning,
som utredningen angett vara möjlig efter fullt genomförd omorganisation.
Enligt akademien blir bidraget från det allmänna ändå rätt
betydande.
Styrelsen för Chalmers provningsanstalt och handelskammaren i Göteborg
gör uttalanden till förmån för eu sådan taxesättning, att full kostnadstäckning
i uppdragsverksamheten vinncs. Del medför visserligen, säger handelskammaren,
att näringslivet får betala något mer för utförda provningar
än om statsanslag utgår för viss del av verksamheten, men det innebär också
att anstalten måste inrätta sin budget efter affärsmässiga grunder i betydligt
högre grad än då en stor del av kostnaderna bestrids med statsanslag.
Övergång till friare former i finansieringen av uppdragsverksamheten
tillstyrkes av nästan alla instanser, som i sina yttranden gått in på
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1961
den frågan. Sålunda framhåller statskontoret, att ämbetsverket redan år
1932 förordade det friare finansieringssystem, som nu föreslås av utredningen.
Vid en omläggning enligt utredningsförslaget torde provningsanstalten
ges möjligheter till högst betydande inkomstökningar, anför statskontoret.
Även statens sakrevision hänvisar till att den av utredningen föreslagna
finansieringsformen i huvudsak överensstämmer med tankegångar, som
framförts tidigare av revisionen vid utredningar om anstaltens ekonomi.
Revisionen hänvisar också till att viss självfinansiering redan finns vid flera
andra institutioner med verksamhet jämförbar med provningsanstaltens.
Budgettekniska synpunkter torde därför ej kunna åberopas mot en enligt
revisionens uppfattning välmotiverad ändring av anstaltens ställning i anslagshänseende.
Även kommerskollegium pekar på att friare finansieringsformer
finns på andra håll, bland annat hos statens hantverksinstitut, och
att dessa gett goda resultat. När kollegium tillstyrker utredningsförslaget
förutsättes dock, att ej väsentliga budgettekniska nackdelar eller principiella
svårigheter talar emot detsamma.
Av andra instanser, som tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om
övergång till nettoredovisning av uppdragsverksamheten, kan nämnas Jernkontoret,
Sveriges industriförbund och styrelsen för Chalmers provningsanstalt.
Riksräkenskapsverket förordar bibehållande av systemet med bruttoredovisning
och anför därvid bland annat följande.
Vid statens väginstitut upptas avlönings- och omkostnadsstaterna under
ett gemensamt anslag, i vilket institutets inkomster redovisas såsom särskilda
uppbördsmedel. Denna ordning, som infördes budgetåret 1939/40, motiverades
med att väginstitutets utgifter skulle avräknas mot automobilskattemedlen.
Något skäl att bibehålla denna redovisningsform torde för ovngt
icke längre föreligga, då i likhet med vad som gäller beträffande förrättningsavgifter
vid statens bilinspektion samt inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket,
väginstitutets inkomster kan tillgodoföras automobilskattemedlen
över en särskild inkomsttitel å riksstatens inkomstsida.
Vid flertalet myndigheter med uppdragsverksamhet tillämpas liksom nu
är fallet vid statens provningsanstalt, ett bruttoredovisningssystem innebärande
att utgifter och inkomster redovisas skilda från varandra. Inkomsterna
redovisas därvid på driftbudgetens inkomstsida under rubriken Uppbörd
i statens verksamhet. Enligt riksräkenskapsverkets mening bör detta system
alltjämt tillämpas vid statens provningsanstalt.
Då de av utredningen uppställda kraven på självständighet och rörlighet
i medelsdispositionen enligt riksräkenskapsverkets mening kan tillgodoses
i samma utsträckning, oavsett om brutto- eller nettoredovisning i riksstaten
tillämpas, föreslår ämbetsverket, att det uppdras åt provningsanstalten
att i samråd med riksräkenskapsverket inkomma med förslag till redovisningens
närmare utformning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1961
47
IV. Statens provningsanstalts anslagsäskanden för budgetåret 1961/62
I skrivelse den 15 september 1960 framlägger styrelsen för statens provningsanstalt
sina anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 och ansluter
sig därvid i allt väsentligt till de av provningsanstaltsutredningen framlagda
förslagen. Styrelsen understryker kraftigt angelägenheten av att den
ifrågasatta omorganisationen kommer till utförande med början nästa budgetår.
I enlighet härmed hemställer styrelsen om anvisande för budgetåret
1961/62 av sammanlagt 3 832 700 kronor till avlöningar och 1 259 000 kronor
till omkostnader. Detta innebär ökningar om tillhopa drygt två milj.
kronor, jämfört med anslagen till samma ändamål för innevarande budgetår.
Styrelsen räknar emellertid med att även provningsanstaltens inkomster
av uppdrag kommer att öka, nämligen från i riksstaten för närvarande uppförda
2 700 000 kronor till för nästkommande budgetår 3 600 000 kronor.
För modernisering av provningsanstaltens maskin- och inventariebestånd
begär styrelsen, i anslutning till utredningsförslaget, höjning från 200 000
till 700 000 kronor. Anslagsbehoven fördelar sig enligt följande.
Avlöningar
Allmän verksamhet..........
Uppdragsverksamhet ............
3 832 700
Omkostnader
Allmän verksamhet...............
Uppdragsverksamhet ............
1 259 000
Utrustning .................
700 000
Summa
5 791 700
I fråga om medelsbehovet under Omkostnader: Allmän verksamhet, som
inte mera detaljerat har behandlats av utredningen, föreslår styrelsen denna
uppdelning på anslagsposter.
Anslagspost Belopp
1. Sjukvård ................................................ 6 ooo
2. Ersättningar vid utrikes resor ............................ 20 000
3. Övriga reseersättningar.................................... 5 Q00
4. Expenser:
Bränsle, gas, el och vatten .............................. 40 000
övri8a.................................................. 60 000
Engångsanslag för särskilda inköp av möbler, kontorsmaski
ner
etc................................................. 120 000
5. Publikationstryck ........................................ g 000
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 4/ år 1961
6.
Anslagspost
Övriga utgifter:
Förbrukningsartiklar ............
Överdragskläder och tvätt därav . .
Teknisk utrustning .............
Bibliotek........................
Frakt och spedition av provföremål
Belopp
....... 90 000
....... 85 000
....... 75 000
Summa 509 000
Som motivering anföres beträffande de skilda anslagsposterna i hu\udsak
följande.
1 Anslagsposten till sjukvård är för närvarande upptagen med 5 000 kronor!
Höjningen motiveras med den förslagna ökningen av personalen.
2 o 3 Anslagsposten till reseersättningar under den allmänna verksamheten
föreslås uppdelad i Reseersättningar vid utrikes resor och Övriga
reseersättningar. När det gäller studieresor till utlandet vill styrelsen starkt
understryka de i utredningens betänkande framlagda skalen för att den - dande personalen vid anstalten skall beredas tillfälle till studiebesök etc. i
utlandet. Det bör då få ankomma på provningsanstaltens styrelse att inom
en given ekonomisk ram, 20 000 kronor for år, meddela beslut harom. Det
planerade utvidgade nordiska samarbetet på provningsomradet, kommer
även att medföra ökade kostnader för resor.
4 Kostnaderna för bränsle, gas, uppvärmning etc. har uppdelats mellan
den allmänna verksamheten, och uppdragsverksamheten i proportion till
omfattningen av respektive verksamhetsgrenar. På den allmänna verksamheten
kommer därvid ett belopp om cirka 40 000 kronor
Även för övriga expenser har en proportionell uppdelning skett mella
den allmänna verksamheten och uppdragsverksamheten.
På kansliavdelningen är beståndet av kontorsmaskiner och möbler otidsenligt
och delvis i dåligt skick. Med utgångspunkt från utredningens förslag
till organisation av kansliavdelningen har medelsbehovet for erforderliga
nyanskaffningar beräknats till 120 000 kronor. ,,,
5 När det gäller publikationsverksamheten föreslår utredningen bland
annat att anstalten vid sidan av monografiserien Meddelanden från Statens
Provningsanstalt regelbundet utger ett informationsblad att tillställas industrier
företag, organisationer etc., vilka kan förväntas ha intresse av anstaltens
verksamhet. Vid bifall härtill blir en uppräkning av anslagsposten
från 5 000 till 8 000 kronor erforderlig.
6 Till allmän verksamhet hänförbara förbrukningsartiklar beraknas till
90 000 kronor. Därvid förutsättes att posten belastas även med kostnaderna
för inköp av överdragskläder och för tvätt därav.
För underhåll av maskiner och annan teknisk utrustning samt for återanskaffning
av mindre kostnadskrävande utrustning, allt i anstaltens allmänna
verksamhet, föreslår styrelsen en förslagsvis betecknad anslagspost om
^ÅnstaUemTiuWiofefc motsvarar inte kraven på en fullgod uppsättning av
teknisk litteratur. Kostnaderna för en nödvändig engangsupprustmng har
av utredningen uppskattats till 200 000 kronor, som lämpligen kan fordelas
r>å tre budgetår. Det löpande anslaget till biblioteket synes dajefter
kunna begränsat till 20 000 kronor för år. För_ budgetåret 1961/62 bor enligt
styrelsens mening upptagas sammanlagt 75 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1961
49
Omkostnaderna för frakt och spedition av provföremål bestrides i fortsättningen
från anslaget till omkostnader i uppdragsverksamheten.
I fråga om medelsbehovet under Omkostnader: Uppdragsverksamhet har
styrelsen inte gjort någon motsvarande uppdelning på anslagsposter utan
förutsätter, i likhet med utredningen, att anslaget i sin helhet skall få disponeras
efter uppkommande behov. Anslagsbehovet utgör erfarenhetsmässigt
omkring 20 procent av kostnaderna för avlöningar till den i uppdragsverksamheten
sysselsatta personalen. Beloppet 750 000 kronor har bland annat
framräknats med ledning härav. Styrelsen föreslår att av nämnda belopp
högst 2 000 kronor för år skall få användas som bidrag till representationskostnader
i samband med uppdrag. Det har nämligen visat sig nödvändigt,
säger styrelsen, att i vart fall de högre befattningshavarna vid anstalten ges
möjlighet att utöva viss representation, när det är fråga om större uppdragsgivare.
För övrig representation, avseende i första hand utländska gäster,
kommer liksom tidigare framställning om medelsanvisning att göras till
Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.
V. Departementschefen
För den industriella och tekniska utvecklingen i landet är noggrann kännedom
om egenskaperna och funktionerna hos olika slag av material och
konstruktioner en faktor av grundläggande betydelse. Behovet av materialundersökningar,
materialprovningar och materialkontroll ökar också ständigt.
Samtidigt reses krav på alltmer förfinade och komplicerade mät- och
provningsmetoder.
Den ojämförligt största delen av provningsverksamheten i vårt land utförs
vid industrilaboratorier. Särskilt de stora industrierna lägger årligen
ned väsentliga belopp i anordningar för materialkontroll och för utvecklingsarbete
inom materialområdet. Den mindre och medelstora industrin,
liksom företag och enskilda inom distributions- och konsumtionsleden, saknar
ofta de ekonomiska möjligheterna att skaffa egna provningsresurser. De
kan i vissa fall vända sig till branschforskningsinstitut och kommersiella
laboratorier av olika slag men är merendels hänvisade till offentlig provningsanstalt.
Den ledande offentliga provningsinstitutionen i vårt land är statens provningsanstalt.
Dess huvuduppgifter är att på uppdrag av statliga myndigheter
och institutioner samt enskilda utföra provningar och undersökningar
av material och konstruktioner ävensom åta sig besiktningar, kontrolluppdrag
och liknande inom anstaltens kompetensområde. Anstaltens ledning
utövas av en styrelse, bestående av fem av Kungl. Maj:t för en tid av fyra
år utsedda ledamöter samt överdirektören och chefen för anstalten. Verksamheten
är fördelad på fem tekniska avdelningar och en kontorsavdelning.
Antalet anställda utgör för närvarande omkring 160 personer.
Utgifterna för statens provningsanstalts verksamhet bestrids genom anslag
4 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 41
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961
över riksstaten. För budgetåret 1960/61 har till avlöningar, omkostnader
och anskaffning av utrustning anvisats sammanlagt 3 275 100 kronor. Mot
utgifterna svarar ej oväsentliga inkomster i form av ersättningar för utförda
provningar och undersökningar m. m. Inkomsterna tas till uppbörd på riksstatens
inkomstsida och beräknas för innevarande budgetår komma att
uppgå till 2 700 000 kronor.
Förutom vid provningsanstalten bedrivs provningsverksamhet pa manga
andra håll inom den statliga och statsunderstödda sektorn, och stora belopp
ställs av statsmedel årligen till förfogande för utveckling därav. Någon
egentlig samordning av statens insatser på området exempelvis i form av
gemensamt utnyttjande av dyrbarare instrument och apparater — förekommer
emellertid inte. Bland annat med hänsyn härtill och till de undan for
undan ökade kraven på materialprovning m. m. tillkallade jag i maj 1958,
med stöd av särskilt bemyndigande av Kungl. Maj :t, fyra sakkunniga (provningsanstaltsutredningen)
med uppgift att granska den statliga provningsverksamheten
och dess organisation med särskild inriktning på arbetet vid
statens provningsanstalt.
Utredningen avlämnade den 4 juli 1960 sitt betänkande. Som allmän bakgrund
ges däri en redovisning av i landet tillgängliga provningsresurser
inom huvudsakligen den statliga sektorn. Förutsättningarna för ett ur ekonomiska
och andra synpunkter önskvärt aktivt samarbete mellan de olika
provningsinstitutionerna bedöms emellertid av utredningen som relativt begränsade.
Dock understryks att samordningsfrågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.
— Vad angår verksamheten vid statens provningsanstalt konstaterar
utredningen, att anstalten kommit att släpa efter i den tekniska utvecklingen,
såväl när det gäller uppdragsverksamheten som i fråga om forskningsarbetet
rörande provningsmetodik och materialkännedom. För att avhjälpa
bristerna föreslås en väsentlig förstärkning i personal- och utrustningshänseende.
Vidare föreslås en organisatorisk omläggning av verksamheten,
som enligt utredningen i fortsättningen bör fördelas på tre tekniska
avdelningar med därunder sorterande tolv laboratorier. För att ge anstalten
större ekonomisk rörelsefrihet i uppdragsverksamheten föreslås en ny finansieringsform,
som möjliggör fri disposition av inflytande inkomster.
Utredningsförslaget har vid den omfattande remissbehandlingen blivit
föremål för en positiv bedömning. Allmänt vitsordas att statens provningsanstalt
i dag inte förfogar över de personella och materiella resurser,
som den industriella och tekniska utvecklingen i landet nödvändiggör. I
samordningsfrågan anser några av de hörda instanserna, att det finns ett
större utrymme för konkreta samarbetsåtgärder än utredningen räknar med.
Samtidigt understryks emellertid i allmänhet att detta förhållande inte får
hindra en under alla omständigheter motiverad snar upprustning av statens
provningsanstalt.
För egen del har jag av innehållet i betänkandet och i remissyttrandena
däröver blivit övertygad om behovet av en förstärkning av statens provningsanstalt
för bättre anpassning av dess resurser till den moderna teknikens
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961 51
krav. Det synes likväl befogat att iaktta en viss moderation i utbyggnadstakten.
I första hand bör anstaltens yttre organisation ombildas på avdelningar
och laboratorier i huvudsaklig anslutning till utredningsförslaget
och anstalten ges en finansieringsform, som bättre lämpar sig för uppdragsverksamheten.
I avvaktan på närmare erfarenheter av den inverkan, som
den nya organisationen kan få på anstaltens utnyttjandegrad och därmed även
på förutsättningarna i framtiden att via taxorna erhålla täckning för de
med uppdragen förenade kostnaderna — till vilket spörsmål jag återkommer
senare — anser jag mig i olika hänseenden inte kunna gå så långt som
utredningen föreslagit. Antalet tjänster för kvalificerade tekniker bör emellertid
utökas. Även utrustningen i form av apparater och instrument behöver
moderniseras. Men innan jag tar upp dessa frågor till närmare behandling,
vill jag redovisa min syn på spörsmålet om en ur statsfinansiella och
andra aspekter önskvärd samordning av statens insatser på
provningsom rådet.
I direktiven för utredningen förutsattes att ett vidgat samarbete mellan
olika institutioner i riket, vilka helt eller delvis sysslade med provningsverksamhet,
skulle kunna medverka till ett bättre ekonomiskt utbyte av
de samlade resurserna på området. Olika former för samordning var tänkbara.
I vissa fall kunde måhända en centralisering till statens provningsanstalt
bedömas önskvärd, medan i andra fall en utflyttning av provningsverksamhet
till exempelvis ett branschforskningsinstitut var den lämpligaste
vägen för att i besparingssyfte undvika onödigt dubbelarbete och
dubbelanskaffning av utrustning. Det skulle ankomma på utredningen att
undersöka möjligheterna till samarbete och rationalisering, såväl i fråga
om själva provningsverksamheten som rörande forskningsarbetet för utrönande
av lämpliga provningsmetoder.
Utredningen anför att den i samordningsfrågan mött svårigheter av skilda
slag, när det gällt att finna de praktiska lösningarna. Myndigheter och
institutioner inom den statliga och statsunderstödda sektorn, vilka tillfrågats,
har i allmänhet inte velat eller ansett sig kunna ta över arbetsuppgifter
från statens provningsanstalt. Samtidigt har bland annat branschforskningsinstituten
ansett sig förhindrade att till förmån för statens provningsanstalt
avstå från exempelvis förekommande rutinprovningar, vilka
är en form av service från institutens sida i förhållande till deras huvudmän.
Ytterligare tillkommer — och det är enligt utredningen den kanske
väsentligaste invändningen mot en alltför stark uppdelning av provningsverksamheten
— att vi måste ha tillgång i landet till en provningsinstitution,
som är helt fri från kommersiella intressen och som vid ekonomiska
och andra överenskommelser samt vid tvister, domstolsförhandlingar, tullfrågor
etc. kan utföra undersökningar och provningar samt avge yttranden
däröver, vilkas opartiskhet är ställd utom diskussion. Likväl finns även
enligt utredningens bedömningar plats för olika former av samarbete på
provningsområdet, men frågorna härom är möjliga att lösa endast på sikt
och genom initiativ och aktiv medverkan av statens provningsanstalt.
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961
Jag förstår att det kan möta svårigheter av skilda slag att effektivt samordna
tillgängliga resurser på provningsområdet. Ansträngningarna att vinna
en ur ekonomiska och andra synpunkter värdefull dylik samordning
måste emellertid med kraft fortsätta. Den snabba tekniska utvecklingen
kräver alltmer komplicerade instrument och apparater, representerande
ofta mycket stora anskaffningsvärden. Förvärv på ett håll inom den statliga
och statsunderstödda sektorn av dyrbar utrustning, som redan finns
tillgänglig på annat håll inom nämnda sektor, bör så långt möjligt undvikas.
Exempelvis framgår av betänkandet att branschforskningsinstituten
och de tekniska högskolorna i allmänhet förklarat sig villiga att under
vissa betingelser utföra sådana provningar, för vilka man är ensam i landet
beträffande utrustning och personal. Jag förutsätter att statens provningsanstalt
i sin verksamhet noggrant beaktar alla sådana möjligheter till samarbete.
Eljest är jag ense med utredningen om att det inte går att praktiskt
lösa alla dessa frågor på en gång. Det måste bli en uppgift för provningsanstalten
på sikt. För planeringen därvidlag är det viktigt, att anstalten
fortlöpande håller kontakt — exempelvis genom samarbetsgrupper —
med olika provningsinstitutioner här i landet och även i utlandet. Därur
torde kunna växa fram konkreta förslag till samordning och rationalisering,
vilka det bör åligga provningsanstalten att i förekommande fall underställa
Kungl. Maj:ts prövning.
Jag övergår härefter till att behandla utredningens förslag till en, enligt
vad tidigare antytts, under alla förhållanden motiverad snar upprustning
av verksamheten och organisationen vid statens provningsanstalt.
Därvid må först erinras om att uppdragsverksamheten svarar för den dominerande
delen, mellan 60 och 70 procent, av arbetet vid statens provningsanstalt.
Vid sidan om denna verksamhet bedrivs — ehuru för närvarande
i ganska begränsad omfattning — forsknings- och utvecklingsarbete
för åstadkommande av ändamålsenliga provningsinetoder. Dessutom besvarar
anstalten remisser och förfrågningar samt ställer personal till förfogande
för standardiserings- och liknande arbeten. Taxorna i uppdragsverksamheten
är så avvägda, att de i princip skall täcka alla med denna verksamhet
förenade utgifter. Kostnaderna för de arbetsuppgifter vid provningsanstalten,
som inte är direkt hänförliga till uppdragsverksamheten och som
sammanfattas under begreppet allmän verksamhet, bestrids helt av staten.
— I det följande behandlas utredningens olika delförslag i den ordning, de
har upptagits i betänkandet och i den däröver nyss lämnade redogörelsen.
Vad utredningen förordat om ny indelning i tolv arbetsområden
kan jag i allt väsentligt tillstyrka. Den närmare gränsdragningen mellan
dessa områden torde böra ankomma på Kungl. Maj :t. Jag avser att anmäla
denna fråga i samband med förslag till ny instruktion för provningsanstalten.
I likhet med utredningen är jag medveten om det ökade behovet vid provningsanstalten
av forsknings- och utvecklingsarbete för
att skaffa fram nya och förbättra existerande provningsmetoder inom anstal
-
53
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961
tens arbetsområden. En ändamålsenlig provningsmetodik torde medverka till
inte bara säkrare resultat i provningsarbetet utan även till förenkling och förbilligande
av detta arbete. Jag anser emellertid — och vill i det sammanhanget
hänvisa till den av mig i det följande föreslagna nya organisationsplanen
för statens provningsanstalt — att där förekommande forskningsuppgifter
i huvudsak bör planeras, och delvis även utföras, av avdelningscheferna och
laboratoriecheferna. Behovet av särskild personal för ifrågavarande uppgifter
torde därvid kunna begränsas till två befattningshavare, närmast som
medhjälpare åt avdelningscheferna och laboratoriecheferna och med placering
en på avdelning A och en på avdelning B. Avlöningskostnaderna för
de nya tjänsterna bör beräknas inom ramen för anstaltens inkomster av uppdrag.
Till frågorna om inrättande av dessa tjänster, om lönegradsplaceringen
för desamma och om erforderlig medelsanvisning vill jag strax återkomma.
Under rubriken expert- och informationsverksamhet tar
utredningen upp sådana till den allmänna verksamheten hörande frågor som
formerna för publicering av uppnådda arbetsresultat, tjänstemännens deltagande
i konferenser m. m., behovet av studieresor till utlandet etc. Av utredningen
i dessa sammanhang lämnade rekommendationer och förslag syns i
allt väsentligt väl motiverade och bör biträdas. Dock torde frågor om tillstånd
till och medelsanvisning för studieresor till utlandet även fortsättningsvis
böra underställas Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall.
Vad angår den organisatoriska ramen för verksamheten vid statens provningsanstalt
må erinras om att anstalten för närvarande har fem tekniska
avdelningar. Till dessa är knutna ett antal arbetsenheter, vilka emellertid
inte utgör några fast organiserade grupper, motsvarande de i instruktionen
fastlagda arbetsområdena. Utredningen föreslår att antalet tekniska
avdelningar minskas till tre, nämligen avdelning A för mekanisk-teknologisk
provning och undersökning av metalliska och huvudsakligen oorganiska
konstruktions- och byggnadsmaterial samt färdiga konstruktioner och
byggnadsdelar, avdelning B för undersökning av materials struktur och kemiska
sammansättning samt deras därmed sammanhängande egenskaper
och funktionssätt, samt avdelning C för elektriska och andra fysikaliska
mätningar och undersökningar. Under avdelningarna föreslås inrättande,
alltefter ämnestillhörighet, av sammanlagt tolv laboratorier, ett för
varje arbetsområde. En dylik organisation anses av utredningen innebära
en tidsenlig och rationell uppläggning av verksamheten. — Förslaget till organisationsplan,
vars utseende framgår av tabell på s. 18, har i allmänhet tillstyrkts
av remissinstanserna. Från bland annat Jernkontorets sida anförs
dock vissa synpunkter i fråga om järn- och metallaboratoriets placering,
och försvarets forskningsanstalt bedömer avdelning C otillräcklig mot bakgrunden
av kraven på en upprustning av de mättekniska resurserna i landet.
Statens tekniska forskningsråd och även flygförvaltningen har i sammanhanget
tagit upp frågan om behovet av forskning och vård rörande normaler,
där enhetliga bestämmelser fär närvarande saknas. Man menar att
54 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
hela detta område, i vart fall på sikt, bör beredas plats inom statens provningsanstalt.
För egen del anser jag att utredningens förslag till organisationsplan innebär
en ändamålsenlig avvägning och tillstyrker därför bifall till detsamma.
Därest erfarenheterna skulle ge vid handen, att planen i vissa detaljer bör
ändras, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om erforderliga
jämkningar. Vad gäller behovet av forskning och vård rörande normaler
är jag medveten om olägenheterna av nuvarande splittrade organisation.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag emellertid framhålla,
att dessa och därmed sammanhängande frågor före slutligt ställningstagande
torde behöva underkastas särskild utredning och alltså inte böra
prövas i detta sammanhang.
Vad utredningen föreslagit om kansliavdelningens organisation
och arbetsuppgifter föranleder inte här annat uttalande från min sida, än
att jag vill understryka vikten av att åtgärder snarast vidtas i syfte att få ett
lättöverskådligt system för redovisning av inkomster och utgifter i uppdragsverksamheten.
Därav beror nämligen möjligheterna att skapa en rättvis
bestämning av taxorna, vilka bildar det ekonomiska underlaget föi huvuddelen
av provningsanstaltens verksamhet.
Hittills vunna praktiska och ekonomiska erfarenheter av provningsanstaltens
filialverksamhet — som visserligen bara gäller det byggnadstekniska
området — är gynnsamma. I likhet med utredningen anser jag det
angeläget att denna verksamhet, som är självbärande, byggs ut, och då till att
omfatta även andra områden än det byggnadstekniska. F rågan om utökning åt
filialnätet hänger nära ihop med vad jag tidigare sagt om en ur olika synpunkter
önskvärd samordning av tillgängliga personella och materiella resurser på
provningsområdel. Därför hälsar jag med tillfredsställelse det i betänkandet
omnämnda alternativet att filialvägen utnyttja materialprovningslaboratoriet
vid textilinstitutet i Borås för olika slag av textila provningar. En fortsättning
på den vägen bör vara möjlig. Exempelvis torde — som framhållits av Sveriges
industriförbund och Sveriges mekanförbund — mera rutinmässiga undersökningar
inom metallprovningsområdet i vissa fall med fördel kunna förläggas
till de tekniska läroverken. Det bör ankomma på provningsanstaltens
styrelse att närmare undersöka förutsättningarna härför och att jämväl i
övrigt ägna filialfrågorna fortsatt uppmärksamhet. Förslag i ämnet torde i
sedvanlig ordning böra underställas Kungl. Maj :ts prövning.
Frågorna om personal och lönesättning vid statens provningsanstalt
från och med nästa budgetår får bedömas mot bakgrunden av
den av mig föreslagna nya organisationsplanen. I ett sammanhang prövas
därför nu det totala behovet av tjänster vid provningsanstalten från och
med den 1 juli 1961, utan avseende vid om respektive tjänster har sina motsvarigheter
i gällande organisation eller ej.
Jag har tidigare förordat att verksamheten vid statens provningsanstalt
från och med nästa budgetår uppdelas på tre tekniska avdelningar. Varje
avdelning bör förestås av en avdelningschef. I likhet med statens tekniska
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
55
forskningsråd och överstyrelsen för de tekniska högskolorna föreslår jag
att avdelningschef skall utses av Kungl. Maj :t på förslag av provningsanstaltens
styrelse. Kompetens, jämförbar med den som erfordras för erhållande
av professur vid teknisk högskola, torde icke böra krävas. Tjänst
som avdelningschef bör inplaceras i lönegrad Bo 1.
Under åberopande av vad jag tidigare uttalat om effektivisering av provningsanstaltens
forsknings- och utvecklingsarbete för åstadkommande av
ändamålsenliga provningsmetoder föreslår jag inrättande i provningsanstaltens
uppdragsverksamhet från och med nästa budgetår av två tjänster
som förste forskningsingenjör i lönegrad Ae 24.
Enligt den nya organisationsplanen skall under de tre avdelningarna sortera
sammanlagt tolv laboratorier. Fyra av dessa kommer tills vidare att vara
av relativt liten omfattning, såvitt nu kan bedömas. För nästa budgetår torde
för vart och ett av de åtta övriga laboratorierna böra inrättas en tjänst som
laboratoriechef i högst lönegraden Ae 26. För behörighet till tjänst som laboratoriechef
bör i allmänhet krävas teknologie licentiatexamen eller motsvarande
kompetens. Sökande med lägre kompetens, dock lägst civilingenjörsexamen,
bör kunna inplaceras i lägre lönegrad, Ae 23 eller 24, intill dess
vederbörande kvalificerat sig för tjänst i Ae 26. För laboratoriechef stjänsterna,
liksom för tjänsterna som avdelningschef, torde avlöningskostnaderna
böra beräknas inom ramen för provningsanstaltens allmänna verksamhet.
Vad gäller personalens sammansättning i övrigt bör, som utredningen
framhållit, eftersträvas en ur arbetssynpunkt lämpligare fördelning mellan
akademiker, ingenjörer och biträden. Utredningen pekar i detta sammanhang
på att sedan anstaltens tillkomst en förskjutning har ägt rum i personalens
sammansättning mot befattningshavare med lägre utbildning, varigenom
många viktiga arbetsuppgifter vid provningsanstalten, särskilt sådana
med syfte på den framtida utvecklingen, måst eftersättas. I fråga om
behovet av avdelningsingenjörer uppställer utredningen som en målsättning,
att på de större laboratorierna skall finnas, utom laboratoriechefen,
åtminstone någon person med högskolekompetens. Med godkännande i huvudsak
härav föreslår jag att för provningsanstaltens uppdragsverksamhet
från och med nästa budgetår skall finnas fyra tjänster som förste avdelningsingenjör
— varav en i Ae 24, en i Ao 23 och två i Ae 23 —■ samt fem
tjänster som avdelningsingenjör i Ae 21. För tjänst som förste avdelningsingenjör
eller som avdelningsingenjör torde i allmänhet böra krävas civilingenjörsexamen
eller motsvarande kompetens, men även gymnasie- och
institutsingenjörer med långvarig praktik bör kunna ifrågakomma.
Eljest torde provningsanstaltens behov för nästa budgetår av ingenjörer
med gymnasie- eller institutsutbildning böra tillgodoses genom sammanlagt
ätta tjänster som avdelningsingenjör i Ae 19, åtta tjänster som ingenjör
i Ae 17, tio tjänster som ingenjör i högst Ae 15, med inplacering enligt
den inom kommunikationsverken tillämpade befordringsgången. Därjämte
torde inom förevarande grupp av tjänster medel i enlighet med utrednings
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
förslaget böra beräknas för en verkstadsförman i lönegrad Ae 12. Beträffande
nu nämnda tjänster torde i fråga om fördelningen på allmän verksamhet
och på uppdragsverksamhet få hänvisas till efterföljande sammanställning
över personalen.
Behovet vid provningsanstalten under budgetåret 1961/62 av fast anställd
teknisk biträdes personal i uppdragsverksamheten har av mig bedömts
till en tjänst som tekniker i Ao 13, två tjänster som tekniker i Ao 10,
tre tjänster som tekniker i Ae 10, sex tjänster som institutionstekniker i
Ae 9, åtta tjänster som laboratoriebiträde i högst Ae 9.
Jag tillstyrker även inrättande inom provningsanstaltens allmänna verksamhet
av en för de tekniska avdelningarna gemensam verkstad. För betjäning
därav torde medel här böra beräknas för en förste verkmästare i
Ae 16, tre instrumentmakare i Ae 11 samt fyra mekaniker, varav två i Ao
och två i Ae 9. Verkstaden bör dessutom tillföras en tjänst som fotograf
i Ae9, en tjänst som elektriker i samma lönegrad samt en tjänst som hantverkare
i Ae 8.
Särskilt kraven på fortlöpande kontroll av provningsanstaltens taxor och
effektivisering av informationsverksamheten kommer — på sätt utredningen
anfört — att medföra ökning av kanslipersonalens arbetsuppgifter.
Under hänvisning härtill föreslår jag att vid nämnda avdelning från och
med nästa budgetår skall finnas följande tjänster i ordinarie och extraordinarie
ställning, nämligen en byrådirektör i Ao 24, en ingenjör i högst
Ae 15 för arbetsstudier och med inplacering enligt den inom kommunikationsverken
tillämpade befordringsgången, en kanslist i reglerad befordringsgång,
en kassör i Ae 13, en förste biblioteksassistent i Ao 13, en kansliskrivare
i Ae 10, tre kontorister, varav två i Ao och en i Ae 9, en förste
expeditionsvakt i Ao 8, en expeditionsvakt i Ae 7, fem kanslibiträden, varav
två i Ao och tre i Ae 7 samt ett kontorsbiträde i Ao 5 och sju kontorsbiträden
i reglerad befordringsgång. Dessutom torde inom kansliavdelningen
erfordras tre tjänster som förrådsman i lönegrad Ae 7, med uppgifter för
innehavarna att biträda i provningsanstaltens rätt omfattande inköpsverksamhet
samt att tjänstgöra som godsmottagare. Kanslipersonalen bör i avlöningshänseende
fördelas mellan allmän verksamhet och uppdragsverksamhet
enligt härefter följande personalsammanställning.
Beträffande av mig föreslagna lönegradsplaceringar av tjänster vid anstalten
får jag anmäla att överläggningar ägt rum med vederbörande personalorganisationer.
Vad jag sålunda föreslagit angående ordinarie och extra ordinarie tjänster
vid statens provningsanstalt från och med budgetåret 1961/62 sammanställes
enligt följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961
57
Tjänstebenämning
Löne-
grad
Summa
antal
Allmän
verksamhet
Uppdrags-
verksamhet
ord.
e. ord.
ord.
e. ord.
1
2
3
4
5
6
7
Överdirektör ........................
Bp 5
1
i
Avdelningschef........................
Bo 1
3
3
Laboratoriechef ......................
högst
A 26
8
8
Byrådirektör ........................
A 24
1
1
Förste avdelningsingenjör..............
A 24
1
1
Förste forskningsingenför..............
A 24
2
2
Förste avdelningsingenjör..............
A 23
3
1
2
Förste avdelningsingenjör..............
A 21
5
5
Avdelningsingenjör....................
A 19
8
4
4
Ingenjör.......''.......................
A 17
8
7
i
Förste verkmästare....................
A 16
1
1
Ingenjör..............................
högst
A 15
11
4
7
Kanslist..............................
högst
A 15
1
1
Förste biblioteksassistent..............
A 13
1
1
Kassör ..............................
A 13
1
1
Tekniker..............................
A 13
1
1
Verkstadsförman......................
A 12
1
1
Instrumentmakare ....................
A 11
3
3
Kansliskrivare........................
A 10
1
1
Tekniker ............................
A 10
5
2
3
Elektriker............................
A 9
1
1
Fotograf ............................
A 9
1
1
Institutionstekniker ..................
A 9
6
6
Kontorist ............................
A 9
3
1
1
1
Mekaniker............................
A 9
4
2
2
Laboratoriebiträde ....................
högst
A 9
8
8
Förste expeditionsvakt................
A 8
1
1
Hantverkare..........................
A 8
1
1
Expeditionsvakt ......................
A 7
1
1
Förrådsman ..........................
A 7
3
3
Kanslibiträde ........................
A 7
5
2
3
Kontorsbitäde........................
A 5
8
i
7
108
14
39
4
51
Jämfört med budgetåret 1960/61 innebär mina nu redovisade förslag
ett i stort sett oförändrat antal tjänster i ordinarie och extra-ordinarie ställning.
Emellertid har i lönesättningen en ganska markant förskjutning ägt
rum i syfte att tillgodose provningsanstaltens behov av befattningshavare
med högre utbildning — antalet tjänster i lönegrad 21 och högre har ökat
från 14 till 22. Jag beräknar avlöningskostnaderna för samtlig ordinarie
och extra-ordinarie personal till 2 288 400 kronor.
Därutöver torde provningsanstalten liksom för närvarande äga rätt att
för såväl de tekniska avdelningarna som verkstaden och kansliavdelningen
anta extra tjänstemän samt anlita experter och konsulter, allt i den utsträckning
uppdragsverksamheten motiverar. Det samlade medelsbchovet
härför är svårt att beräkna på förhand. Utgående från nuvarande uppdragsvolym
och från en förväntad ej oväsentlig ökning därav under de närmaste
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961
åren uppskattar jag den för budgetåret 1961/62 erforderliga medelsanvisningen
för extra personal i uppdragsverksamheten till 848 000 kronor.
Ytterligare torde när det gäller medelsbehovet till avlöningar böra för
nästa budgetår beräknas 1 500 kronor i arvode åt provningsanstaltens inspektör,
20 000 kronor för vikariats- och övertidsersättningar samt 35 100
kronor till kompensation för höjda folkpensionsavgifter.
I enlighet härmed bör till avlöningar vid statens provningsanstalt för
budgetåret 1961/62 anvisas sammanlagt 3 193 000 kronor med den fördelning
på anslag och anslagsposter, som framgår av efterföljande hemställan.
Jämfört med nu löpande budgetår innebär en medelsanvisning av denna
storlek ökning med 659 000 kronor, varav emellertid cirka 300 000 kronor
gäller förändringar av automatisk karaktär.
Härefter torde behandlas — närmast i anslutning till provningsanstaltens
petitaskrivelse för nästa budgetår — frågan om erforderlig medelsanvisning
till omkostnader. På samma sätt som i fråga om avlöningarna
bör uppdelning däx-vid göras mellan provningsanstaltens allmänna verksamhet
och dess uppdragsverksamhet.
Under anslagsposten Sjukvård föreslår jag anvisande av 2 000 kronor
inom den allmänna verksamheten och 4 000 kronor inom uppdragsverksamheten.
Vad angår anslaget till reseersättningar har jag tidigare föreslagit,
att frågor om tillstånd till och medelsanvisning för studieresor till
utlandet även i framtiden bör prövas av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.
För sedvanliga tjänsteresor inom landet uppskattar jag medelsbehovet i
provningsanstaltens allmänna verksamhet till 10 000 kronor. Samtidigt beräknar
jag 50 000 kronor erforderliga för sådana resor inom landet eller
till utlandet, av vilka behov föreligger i uppdragsverksamheten och för vilka
sålunda kostnaderna återdebiteras uppdragsgivare. Under anslagsposten Expenser
bör anvisas 103 000 kronor i den allmänna verksamheten -— varav
35 000 kronor utgör engångsanslag för inköp av möbler m. m. — samt
125 000 kronor i uppdragsverksamheten. Till publikationsändamål och till
anstaltens bibliotek torde inom den allmänna verksamheten upptas respektive
7 000 och 15 000 kronor. Slutligen beräknar jag i uppdragsverksamheten
250 000 kronor för förbrukningsartiklar in. m., 100 000 kronor för löpande
underhåll och ersättningsanskaffningar i fråga om apparater och
instrument —- till vilken fråga återkommes senare — samt 45 000 kronor
för frakt och spedition av provföremål. Frågor om bidrag till representationskostnader
torde liksom nu böra i varje särskilt fall underställas
Kungl. Maj :ts prövning. I regel torde såsom hittills bidrag böra förekomma
endast till representation gentemot utländska besökande.
I anslutning till vad jag nu föreslagit bör till omkostnader vid statens
provningsanstalt för budgetåret 1961/62 anvisas 137 000 kronor i den allmänna
verksamheten och 574 000 kronor i uppdragsverksamheten, eller
sammanlagt 711 000 kronor. Det är drygt 170 000 kronor mera än som är
upptaget i nu gällande omkostnadsstat.
Under reservationsanslaget Utrustning är för innevarande bud
-
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
59
getår anvisade 200 000 kronor, att användas för såväl löpande underhåll
och ersättningsanskaffningar som nyinköp. Utredningen har för nästa budgetår
föreslagit väsentligt ökade anslag till utrustningsändamål. I provningsanstaltens
omkostnadsstat skulle i avräkning mot medel, som flyter
in i uppdragsverksamheten, uppföras 300 000 kronor för underhåll och
ersättningsanskaffningar, och under reservationsanslaget skulle anvisas
700 000 kronor för köp av ny utrustning.
Jag är medveten om att provningsanstaltens bestånd av apparater och
instrument måste moderniseras och byggas ut. Jag kan likväl inte för nästa
budgetår tillstyrka en så avsevärd medelsökning, som förutsatts i betänkandet.
Vid min behandling nyss av omkostnadsanslaget förordade jag anvisande
i uppdragsverksamheten av 100 000 kronor till underhåll och ersättningsanskaffningar
i fråga om den tekniska utrustningen. Därutöver torde under
det särskilda reservationsanslaget för nästa budgetår till nyanskaffning
av dvlik utrustning böra anvisas 300 000 kronor. Vid bifall till dessa förslag
kommer för budgetåret 1961/62 sammanlagt 400 000 kronor att stå till
provningsanstaltens förfogande för utrustningsändamål, vilket är dubbelt
så mycket som anstalten för närvarande disponerar över.
Med hänsyn till att frågorna om provningsanstaltens lokalförhållanden
och utbyggnadsmöjligheter är under utredning i
byggnadsstyrelsen, anser jag mig inte böra här ta upp dessa frågor. De torde
i annat sammanhang komma att underställas Kungl. Maj :ts prövning.
För att nå en rättvis taxesättning måste fast underlag finnas för
beräkning av de verkliga kostnaderna för varje uppdrag. Utredningen har
sökt dela in de totala kostnaderna för verksamheten vid statens provningsanstalt
— avlöningar, pensioner, expenser och andra omkostnader samt
kapitalkostnader — i olika grupper. På grundval därav lägger utredningen
fram förslag angående hur stor del av nämnda kostnader, som bör täckas
via taxorna. I huvudsak förordas bibehållande tills vidare av nu gällande
taxor. Dessa ger visserligen inte full täckning för alla med uppdragsverksamheten
förenade kostnader, vilket utredningen i princip anser att taxorna
bör göra. Utredningen bedömer det emellertid inte praktiskt möjligt att
för närvarande höja avgifterna i uppdragsverksamheten i vidare mån, än
som erfordras för att anpassa desamma till redan beslutade lönehöjningar.
Jag är i princip ense med utredningen om att full kostnadstäckning i uppdragsverksamheten
bör eftersträvas. Dock må i detta sammanhang framhållas,
att provningsanstalten i sin verksamhet har en hel del »oekonomiska»
grenar, framför allt inom del elektriskt-fysikaliska området. Det
är sällan förekommande provningar, som fordrar en dyrbar utrustning och
mycket förberedande arbete i form av kalibrering av instrument, fastställande
av provningsmetoder etc. Med hänsyn härtill går det i allmänhet inte i
dessa fall att via taxan få full ersättning för nedlagda kostnader. Men dessa
olika frågor går inte att överblicka nu. Som statskontoret och statens sakrevision
har framhållit bör anstå med en närmare prövning av taxefrågan
och av därmed sammanhängande spörsmål, till dess att de ekonomiska re
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961
sultaten av provningsanstaltens verksamhet efter omorganisationen börjar
framträda och kan bedömas ingående. Det torde då, liksom gäller för närvarande,
få ankomma på Kungl. Maj :t — eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande
statens provningsanstalt — att bestämma i taxefrågan m. m.
Vad gäller finansieringen hävdar utredningen att först om statens
provningsanstalt får arbeta under friare ekonomiska förhållanden än
nu kan anstalten bli en effektivt arbetande och konkurrenskraftig institution.
Under åberopande härav föreslår utredningen övergång för provningsanstaltens
del till det finansieringssystem, som för närvarande tilllämpas
vid statens väginstitut. Det innebär att anslagen till avlöningar och
omkostnader sammanföres till ett anslag med rubriken Statens provningsanstalt
och att inkomsterna i uppdragsverksamheten tas till uppbörd under
anslaget. Förutsättningar skulle därvid skapas för en relativt stor frihet
för provningsanstalten i fråga om dispositionen av inflytande uppdragsmedel.
-— Vad utredningen föreslagit om ett friare finansieringssystem för
provningsanstalten i dess uppdragsverksamhet har i allmänhet tillstyrkts
av de remissinstanser, som särskilt yttrat sig däröver.
Då provningsanstaltens verksamhet i stor utsträckning är affärsmässigt
inriktad har jag förståelse för kraven på en viss självständighet och rörlighet
i medelsdispositionen och vill medverka till att dessa krav blir i rimlig
utsträckning tillgodosedda. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag
mig emellertid inte kunna tillstyrka övergång till det vid statens väginstitut
nu tillämpade finansieringssystemet. Vid flertalet myndigheter med uppdragsverksamhet
används, liksom nu är fallet vid statens provningsanstalt,
ett bruttoredovisningssystem, innebärande att inkomster och utgifter redovisas
skilda från varandra, därvid inkomsterna tas till uppbörd på driftbudgetens
inkomstsida under rubriken Uppbörd i statens verksamhet. Även
inom ramen för ett dylikt redovisningssystem — som kan utformas olika,
alltefter den ifrågavarande verksamhetens karaktär — är det möjligt att
tillgodose de förenämnda kraven på ekonomisk rörelsefrihet för vederbörande
myndighet.
Mina överväganden har lett fram till att den form för bruttoredovisning,
som tillämpas vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i dess
uppdragsverksamhet, med fördel bör kunna användas också för statens provningsanstalt.
I anslagshänseende bör alltså en skiljelinje dras mellan provningsanstaltens
allmänna verksamhet och dess uppdragsverksamhet. Alla
de med uppdragsverksamheten förenade synliga utgifterna för avlöningar
och omkostnader sammanföres under ett anslag med rubriken Uppdragsverksamhet.
För bestridande av synliga utgifter i den allmänna verksamheten
uppföres ett anslag Avlöningar och ett anslag Omkostnader. Ytterligare
tillkommer reservationsanslaget Utrustning. Anslagen bör i riksstaten
uppföras med belopp i enlighet med vad jag tidigare förordat angående
erforderlig medelsanvisning till personal, omkostnader och utrustning samt
rörande medlens fördelning mellan allmän verksamhet och uppdragsverksamhet.
61
Kungl. Maj.ts proposition nr 4/ år 1961
Anslaget för uppdragsverksamheten torde få disponeras intill ett belopp
som svarar mot inflytande inkomster efter avdrag av de på uppdragsverksamheten
belöpande osynliga kostnaderna i form av pensions- och kapitalkostnader
m. m.
Kungl. Maj :t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande att, därest i
samband med omorganisationen innehavare av ordinarie eller extra ordinarie
tjänst ej kan beredas motsvarande anställning besluta om förande
på övergångsstat av vederbörande ordinarie tjänst och att medge det överskridande
av avlöningsanslag, som kan erfordras för bibehållande av extra
ordinarie tjänstemän, ävensom att i övrigt besluta om erforderliga övergångsanordningar.
Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
I. godkänna att statens provningsanstalls organisation
från och med budgetåret 1961/62 utformas enligt de riktlinjer,
som jag tidigare förordat;
U. bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med det anförda
fastställa personalförteckning för statens provningsanstalt
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1961/62;
III. bemyndiga Kungl. Maj :t att i mån av behov föra ledigbliven
ordinarie personal vid statens provningsanstalt på
övergångsstat och att i övrigt vidta de övergångsanordningar,
som kan bli erforderliga i anledning av omorganisationen;
IV. godkänna följande avlöningsstat för statens provningsanstalts
allmänna verksamhet att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1961/62:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-
vis ...................................... 269 200
2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t .......... 1 500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 676 900
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 282 600
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis .............................. 18 800
Summa kronor 1 249 000
V. bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1961/62
i den omfattning, som angivits i det föregående, medge överskridande
av den i avlöningsstaten för statens provningsanstalts
allmänna verksamhet uppförda anslagsposten Avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal;
VI. godkänna följande avlöningsstat för statens provningsanstalts
uppdragsverksamhet att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1961/62:
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
2. Avlöningar till extra personal, jämte rörligt till
lägg,
förslagsvis............................
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . .
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,
förslagsvis ................................
Summa kronor 1 944 000
VII. på driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret
1961/62 anvisa till
a) Statens provningsanstalt: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 249 000 kronor
b) Statens provningsanstalt: Omkostnader ett förslagsanslag
av 137 000 kronor.
c) Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 2 518 000 kronor.
d) Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag
av 300 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
61 100
848 000
774 800
243 800
16 300
Ur protokollet:
Barbro Blomberg
Kungl. Maj. ts proposition nr il år 1961 63
Innehållsförteckning
I. Inledning ................................................ 2
II. Betänkandet .............................................. 5
Materialprovning ........................................ 5
Verksamheten vid statens provningsanstalt ................ 8
Nuvarande förhållanden .............................. 8
Utredningens förslag .................................. 9
Statens provningsanstalts organisation in. m............... 14
Nuvarande förhållanden .............................. 14
Utredningens förslag .................................. 18
III. Yttrandena .............................................. 30
IV. Statens provningsanstalts anslagsäskanden för budgetåret
1961/62 .................................................. 47
V. Departementschefen ...................................... 49
601766 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1961:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens provning sanstalts organisation och verksamhet, m. m. a1 i texten
- SU 1961:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående statens provningsanstalts organisation och verksamhet, m. m. s. 5 i texten