Sök i Ratio Lex

Angående statens provningsanstalts organisation och verksamhet, m. m

1961-02-02 · 63 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 62 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:41, Angående statens provningsanstalts organisation och verksamhet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr it år 1961

1

Nr 41

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statens provningsanstalts

organisation och verksamhet, m. m.,

given Stockholms slott den 2 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över bandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att verksamheten vid statens provningsanstalt

från och med budgetåret 1961/62 organiseras på tre tekniska avdelningar,

med därunder sorterande tolv laboratorier, samt en kansliavdelning. Enligt

den nya personalplanen ökar antalet tjänster för kvalificerade tekniker.

Samtidigt förordas ökade medel till utrustningsändamål.

I anslags- och redovisningshänseenden förordas övergång till i huvudsak

samma principer som nu gäller vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut. Det innebär att åtskillnad görs mellan anstaltens allmänna

verksamhet och dess uppdragsverksamhet, därvid anstalten erhåller

en större ekonomisk rörelsefrihet i uppdragsverksamheten.

Det förutsättes att frågan om en effektiv samordning i rationaliseringssyfte

av tillgängliga statliga personella och materiella resurser på provningsområdet

ägnas uppmärksamhet.

Till avlöningar och omkostnader vid statens provningsanstalt förordas

anvisande för budgetåret 1961/62 av sammanlagt 3 904 000 kronor, innebärande

en ökning med 830 000 kronor jämfört med nu löpande budgetår.

Till utrustningsändamål har under omkostnadsanslaget och under särskilt

reservationsanslag beräknats isammanlagt 400 000 kronor, vilket är

200 000 kronor mera än som är anvisat för närvarande.

1 Bihang till riksdagens protokoll iOdl. i samt. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 februari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om statens provningsanstalts

framtida organisation och verksamhet, m. m., och anför därvid

följande.

I årets statsverksproposition (X ht p. 28) har Kungl. Maj :t på hemställan

av chefen för handelsdepartementet föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1961/62 beräkna

a) till Statens provningsans fält: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 221 000

kronor;

b) till Statens provningsanstalt: Omkostnader ett förslagsanslag av

137 000 kronor;

c) till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag

av 2 547 000 kronor;

d) till Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag av

300 000 kronor.

Hithörande frågor torde nu få upptagas till fortsatt behandling.

I. Inledning

För att verkställa översyn av den statliga provningsverksamheten och

dess organisation med särskild inriktning på verksamheten vid statens

provningsanstalt tillkallade chefen för handelsdepartementet i maj 1958,

med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande, såsom sakkunniga professorn

vid tekniska högskolan i Stockholm Folke K. G. Odqvist, tillika ordförande,

teknologie doktorn Bo Adamson, numera överdirektören vid statens provningsanstalt

H. Lennart Simonsson samt byråchefen i handelsdepartementet

Erik G. C. Berggren. De sakkunniga, som antog benämningen provningsanstaltsutredningen,

överlämnade den 4 juli 1960 betänkandet Offentlig

provningsverksamhet — Behov och resurser (SOU 1960:27).

Enligt direktiven för utredningen åvilade det denna att undersöka, bland

annat, förutsättningarna för en samordning i rationaliseringssyfte av den

provningsverksamhet m. m. som äger rum inom statens provningsanstalt

och motsvarande verksamhet vid branschforskningsinstitut, tekniska hög
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr Al år 1961

skolor etc. På grundval därav skulle statens provningsanstalts organisation

granskas och förslag framläggas om de jämkningar härutinnan, som kunde

bedömas lämpliga. Även anstaltens finansiering skulle omfattas av undersökningen,

därvid bland annat borde övervägas om ej rutinprovningsverksamheten

kunde göras rent affärsdrivande, medan forskningsverksamheten

bekostades med statsanslag och bidrag från andra håll.

Utredningen har gjort en noggrann inventering av befintliga resurser för

provning och forskning inom huvudsakligen den statliga sektorn. Resultatet

härav visas i en till betänkandet fogad särskild redogörelse. På grundval av

inventeringen framlägger utredningen i rationaliseringssyfte vissa förslag

till samordning av tillgängliga personella och materiella resurser på provningsområdet.

I övrigt förutsättes, att provningsanstaltens styrelse fortlöpande

håller kontakt med existerande provningsinstitulioner och successivt

föreslår de åtgärder i samarbetssyfte, som styrelsen finner ändamålsenliga.

Utredningen understryker i det sammanhanget värdet av ökad upplysning

om statens provningsanstalts verksamhet och av förbättrade kontakter

mellan provningsanstalten och övriga provningsinstitutioner i riket;

sakkunnigt planerad och genomförd informations- och kontaktverksamhet

är den nödvändiga basen för ett framtida ömsesidigt utbyte de olika provningsinstutionerna

emellan av erfarenheter och av personella och materiella

resurser, framhåller utredningen. Betingelserna för mer radikala åtgärder

i samordningshänseende — exempelvis överflyttning av verksamhetsgrenar

från statens provningsanstalt till andra institutioner — har likväl

av utredningen på anförda skäl bedömts mindre gynnsamma än förväntats.

Här spelar särskilt in kravet i skilda situationer på tillgång till en

auktoritativ och absolut objektiv provning. Många gånger är det också så,

säger utredningen, att institutioner, som eljest skulle kunna tänkas överta

viss gren av provningsanstaltens verksamhet, i sitt arbete inte täcker hela

det aktuella området, och att möjligheterna — ekonomiska och andra —

att bygga ut icke är för handen. Då måste ändå vid statens provningsanstalt

finnas personal och utrustning för provningsuppdrag inom området. I dylika

fall har utredningen nödgats lägga vikten vid frågan om en ^organisation

av statens provningsanstalt och med utgångspunkt därifrån "sökt

åstadkomma en effektivisering av provningsverksamheten.

Statens provningsanstalts nuvarande personella och materiella resurser

bedöms av utredningen under alla förhållanden otillräckliga, såväl när det

gäller uppdragsverksamheten som i fråga om den egna forskningsverksamheten

för åstadkommande av en ändamålsenlig provningsmetodik. Med

hänsyn härtill föreslår utredningen att provningsanstalten inom vart och

clt av tolv bestämda arbetsområden successivt förstärkes, både i avseende

på kvalificerad personal, utrustning och lokaler. Organisatoriskt indelas

provningsanstalten i tre avdelningar med därunder sorterande tolv laboratorier.

För tjänst som avdelningschef förutsättes kompetens jämförlig med

professors vid teknisk högskola. Av laboratoriecheferna bör som regel krävas

avlagd teknologie licentiatexamen eller motsvarande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

Anstaltens höga nivå anses av utredningen intimt förknippad med den

grad av forskning rörande provningsmetodik och materialkännedom, som

där äger rum. För vidareutveckling och förnyelse i fråga om provningsmetoder

och för inhämtande av ökade materialkunskaper föreslår utredningen

inrättande av sex fasta forskartjänster.

Statens provningsanstalts nuvarande uppsättning av maskiner och provningsutrustning

anses omodern och i stor utsträckning otjänlig för sitt ändamål.

Utredningen föreslår därför en ej oväsentlig förstärkning av utrustningsanslaget.

För att ge anstalten större ekonomisk rörelsefrihet i uppdragsverksamheten

och underlätta för anstalten att snabbt ta upp nya arbetsuppgifter

förordas en ny finansieringsform, av innebörd väsentligen att anstaltens

inkomster av beställningar tas till uppbörd under anslagen.

Summan av avlöningar och omkostnader vid statens provningsanstalt för

budgetåret 1961/62 uppskattas av utredningen till något över 5 milj. kronor.

Det är 2,5 milj. kronor mer än för närvarande. Samtidigt förväntas

emellertid anstaltens inkomster av uppdrag öka ej oväsentligt, nämligen

från i riksstaten uppförda 2,7 till 3,6 milj. kronor. Under utrustningsanslaget

föreslås höjning med 0,5 milj. kronor.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av armétyg-, marin-,

flyg- och fortifikationsförvaltningarna, försvarets forskningsanstalt,

arbetarskyddsstyrelsen, statens brandinspektion, statens råd för byggnadsforskning,

statens institut för byggnadsforskning, järnvägsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision,

överstyrelsen för yrkesutbildning, överstyrelsen för de tekniska högskolorna,

kommerskollegium, statens hantverksinstitut, statens konsumentråd,

statens tekniska forskningsråd, Sveriges standardiseringskommission, varudeklarationsnämnden,

statens lönenämnd, lokaliseringsutredningen, Ingeniörsvetenskapsakademien,

AB Atomenergi, Chalmers provningsanstalt,

Jernkontoret, Svenska brandskyddsföreningen, Svenska nationalkommittén

för fysik, Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund, AB Svensk

Byggtjänst, Textilinstitutet i Borås, Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening,

Landstingens inköpscentral, statstjänstemannaförbundet, civilförvaltningens

personalförbund, Sveriges akademikers centralorganisation,

Sveriges civilingenjörsförbund och Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund.

Genom överstyrelsens för de tekniska högskolorna försorg har kollegienämnderna

vid de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg beretts

tillfälle att yttra sig i ärendet. Kommerskollegium har inhämtat yttranden

från handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle samt

Kooperativa förbundet och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Sistnämnda organisation har i sin tur begärt yttranden från Bilverkstädernas

riksförbund och Målaremästarnas riksförening i Sverige.

Betänkandet har hos de hörda myndigheterna och organisationerna vunnit

en nästan hundraprocentig anslutning. Allmänt understrykes med olika

utgångspunkter statens provningsanstalts otillräcklighet för närvarande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1961

På flera håll menar man att utredningen snarare varit för blygsam i sina

förslag om anstaltens upprustning än motsatsen.

Med hänsyn härtill torde frågan om en förstärkning av de personella och

materiella resurserna vid provningsanstalten nu böra underställas riksdagens

prövning. Därvid må först lämnas en närmare redogörelse för innehållet

i betänkandet och i remissyttrandena över detsamma.

II. Betänkandet

Materialprovning

Under den sammanfattande rubriken Materialprovning tecknar utredningen

den allmänna bakgrunden till frågorna om behovet i vårt land av en

central statlig provningsanstalt och om de tänkbara formerna för ett samarbete

mellan denna anstalt och andra institutioner i riket, som bedriver

provningsverksamhet.

Utredningen slår inledningsvis fast, att noggrann kännedom om egenskaperna

och funktionerna hos olika slag av material samt konstruktioner,

halvfabrikat och färdiga produkter är en av grundvalarna för den industriella

verksamhet, som i dag bedrivs, liksom för den fortsatta utvecklingen

på det tekniska området. Behovet av materialundersökningar, materialprovning

och materialkontroll1 ökar också ständigt. Främst sammanhänger

detta med att allt fler materialtyper och materialkvaliteter förs ut på marknaden.

Äldre och nyare material används också i nya kombinationer och i

nya typer av konstruktioner och produkter. Samtidigt ställs ökade krav på

materialens hållfasthet och beständighet. Ej minst har den hårdnande konkurrensen

mellan företag, länder och marknader medverkat till en skärpning

av fordringarna på kvalitet inom ramen för konkurrenskraftiga priser.

Nya och bättre konstruktioner utan fördyrande överdimensionering förutsätter

i allmänhet omfattande och exakta uppgifter om vad materialen verkligen

tål vid olika slag av påfrestningar. Stora provningsserier behövs också

vanligen för att klarlägga förekommande variationer i materialens kvalitet.

Särskilt gäller detta konstruktionsmaterial, exempelvis där säkerhetssynpunkten

kräver beaktande eller där spridningen i provningsresultaten av

naturliga skäl är stor.

Vi möter emellertid på materialprovningsområdet, anför utredningen vidare,

ej endast en kvantitativ ökning. Allt mer förfinade och komplicerade

mät- och provningsmetoder kommer till användning. Ett ständigt forsknings-

och utvecklingsarbete måste därför pågå för att rationalisera och förbättra

provningsmetodiken. Tillgången på säkra och entydiga provningsmetoder

är för övrigt en viktig förutsättning för det standardiserings- och

normeringsarbete, som pågår i alla industriländer och som på det internationella

planet sammanhålls av International Organisation for Standar
1

I fortsättningen kommer för korthetens skull att talas om material även då konstruktioner,

halvfabrikat och färdiga produkter avses.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

dization (ISO). Detta arbete har under senaste tid fått särskild aktualitet

och betydelse genom tillkomsten av de gemensamma europeiska handelsmarknaderna,

som kommer att ställa ytterligare krav på provningsresurserna

inom landet.

Efter understrykande av att uttrycket materialprovning, taget i sin vidaste

betydelse, är ett sammanfattande begrepp för ett mycket stort antal

skilda arbetsuppgifter, erinrar utredningen om att den ojämförligt största

delen av provningsverksamheten i vårt land utförs vid industrilaboratorier.

Särskilt de stora industrierna lägger årligen ned milliontals kronor på materialkontroll

och på utvecklingsarbete inom materialområdet. Av naturliga

skäl är detta arbete begränsat till sådana material och sådana konstruktioner,

som är av betydelse för respektive industri. Publicering eller annan delgivning

av framkomna resultat förekommer mera nu än förr, men dock

endast i begränsad omfattning.

Den mindre och medelstora industrin, liksom företag och enskilda inom

distributions- och konsumtionsleden, saknar ofta resurser att själva utföra

materialundersökningar. De kan i vissa fall vända sig till branschforskningsinstitut

och kommersiella laboratorier av olika slag, men är oftast

hänvisade till offentlig provningsanstalt.

Tillgången i landet på kvalitativt högtstående offentlig provningsanstalt

är emellertid motiverad även ur andra synpunkter. Härom anför utredningen.

För näringslivet i dess helhet finns behov av provningsinstitutioner, som

är helt fria från kommersiella intressen och gruppintressen och som vid

ekonomiska och andra överenskommelser samt vid tvister, domstolsförhandlingar,

tullfrågor etc. kan utföra undersökningar och provningar med

erforderlig precision samt avge yttranden däröver, vilkas opartiskhet är

ställda utom diskussion. Men resurser måste också finnas tillgängliga för

genomförande av sådan provning, som stadgas i lagar och förordningar,

respektive sådan provning, som erfordras för kontroll av att material och

produkter uppfyller föreskrivna villkor. Även för kontroll och kalibrering

av mätinstrument och sekundärnormaler, som används i landet, behövs offentlig

provningsanstalt. Från den statliga förvaltningens sida föreligger

dessutom behov av provningsinstitutioner, som kan fullgöra den materialprovning

etc., som fordras vid statliga och statsunderstödda verk och institutioner

utan egna provningsmöjligheter. För såväl det statliga som det

enskilda området måste även möjligheter finnas att utföra sådana avancerade

och kanske sällan förekommande provningar, för vilka företagen eller

institutionerna — även de större — ej kan beräknas skaft a sig egna resurser.

Till följd av att materialundersökningar samt metod- och materialforskning

bedrivs vid allt flera institutioner, laboratorier och företag i landet

finnes dessutom behov av en central, sammanhållande institution på materialprovningens

område, vilken har god överblick över hela området, som

kan sammanställa och bearbeta erfarenheter från olika håll, lämna erforderliga

anvisningar om hur och var provningar kan utföras samt ta sådana

initiativ, som behövs för att rationalisera och utveckla provningsverksamheten

i landet.

Utredningen pekar på att det ur bland annat dessa synpunkter i alla

avancerade industriländer sedan länge ansetts naturligt och riktigt, att sta
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961 7

ten på olika sätt medverkar i och befrämjar provningsverksamheten. I

törsta hand har detta skett genom inrättandet av offentliga provnings- och

torskningsinstitutioner. Genom sin obundna ställning har dessa offentliga

institutioner förutsättningar att inta en ledande ställning på sitt område

till gagn för den tekniska utvecklingen i landet, samtidigt som de utgör ett

betydelsefullt komplement till de stora industriföretagens laboratorier. I

det sammanhanget understryker utredningen kraftigt, att materialprovning

och materialforskning intimt sammanhänger med övrig verksamhet på

det tekniska området och utgör en integrerad del av de insatser, som måste

göras från såväl statens som industrins sida för att främja den tekniska

utvecklingen och därigenom den fortsatta välståndsökningen i landet.

Vad nu sagts visar, säger utredningen, att frågan om formerna för arbetet

vid den centrala statliga provningsanstalten icke får bedömas ur i

första hand snävt ekonomiska synpunkter. Mera bör beaktas hur de samhälleliga

kraven och önskemålen på verksamheten där bäst skall kunna

uppfyllas inom en skälig ekonomisk ram.

Utredningen hävdar att i ett litet land som Sverige bör likartad forskning

och provning inte ske på flera ställen, såvida inte starka skäl talar härför.

Institutioner som normalt sysslar med provningsverksamhet är bland annat

branschinstitut, tekniska högskolor, statliga forskningsinstitut samt

andra mer eller mindre fristående provningsinstitutioner. Rörande möjligheterna

att få till stånd ett önskvärt samarbete mellan dessa organ och statens

provningsanstalt anför utredningen.

Man skulle naturligtvis kunna tänka sig att vissa arbetsområden förläggs

till exempelvis branschinstitut, som i så fall har att ombesörja såväl forskning

som rutinprovning inom området. För att provningarna skall få den

officiella prägel, som ur många synpunkter är önskvärd, fordras emellertid

att den offentliga provningsinstitutionen inspekterar och övervakar såväl

provningsmetoder som provningarnas utförande. Härför behövs emellertid

ytterst kvalificerad personal, och man får då räkna med en dubbelbesättning

av sådan personal. Av samma anledning är det inte möjligt för en offentlig

provningsinstitution att svara för sådana provningar som utförs vid

utländska provningsinstitutioner, hur väl ansedda dessa senare än må

vara. En alltför omfattande decentralisering av verksamheten skulle dessutom

medföra allvarliga olägenheter vid lösningen av sådana provningsuppdrag

som fordrar samtidig medverkan av flera laboratorier. Tillgången

till olika slag av specialister inom en provningsinstitution verkar dessutom

stimulerande och befruktande på verksamheten där.

Möjligheten att förlägga vissa arbetsområden till andra institutioner beskärs

också av att inga institutioner vid förfrågan visat sig villiga att helt

åtaga sig att svara för rutinprovning inom ett visst område samt att underställa

sig den inspektion och kontroll, som är en nödvändig förutsättning.

Däremot har det från branschinstitut och tekniska högskolor uttalats att

man gärna åtar sig sådana provningsuppgifter, för vilka man är ensam i

landet beträffande utrustning och personal, under förutsättning att denna

provningsverksamhet inte blir så omfattande, att den inkräktar på ordinarie

arbete. Eftersom man inte i längden kan garantera att omfattningen

av proven blir ringa, får det endast anses som en tillfällig hjälp för en''oftentlig

provningsinstitution att på detta sätt få lämna vissa provningar till

ett branschinstitut eller en teknisk högskola.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

En tänkbar rationalisering av provningsverksamheten vore, att rutinprovning

endast bedrevs vid den offentliga provningsinstitutionen. För tekniska

högskolans del gäller en sådan överenskommelse med statens provningsanstalt.

För branschinstitutens del hävdas, att man har vissa serviceskyldigheter

mot de företag, som är medlemmar i stiftelserna för instituten och

att denna service ofta består av rutinprovning. Dessutom utgör rutinproveu

en nödvändig kontakt med branschen och provningarna kan ofta utnyttjas

i forskningssyfte.

Genom vad nu sagts torde stå klart, säger utredningen, att den offentliga

provningsverksamheten bör koncentreras till eu central provningsanstalt,

som skall överspänna ett flertal arbetsområden. Verksamheten vid denna kan

vara geografiskt decentraliserad med filialer i olika landsändar för exempelvis

provning, där provkropparna är besvärliga att transportera, eller där

uppdragsgivarna är koncentrerade till visst geografiskt område.

Ett samarbete i forskningshänseende mellan olika institutioner är emellertid

önskvärt för att inte säga nödvändigt, och det ligger inom den centrala

provningsanstaltens ram att med alla medel söka åstadkomma en sådan

samordning beträffande metodforskning. I detta sammanhang bör med kraft

betonas, att en väsentlig förutsättning för forskningen på detta liksom andra

områden är en intim kontakt med motsvarande institutioner i utlandet, särskilt

i de nordiska länderna.

Verksamheten vid statens provningsanstalt

Nuvarande förhållanden

Enligt § 1 instruktionen den 30 december 1922 (nr 623; ändrad 1939:

444, 1943:686, 1950:514) för statens provningsanstalt är anstaltens arbetsuppgifter

att utföra provningar och undersökningar av material, konstruktionsdelar,

instrument och apparater med avseende på deras mekaniska,

kemiska och fysiska egenskaper och beskaffenhet samt att i övrigt

åtaga sig provtagningar, besiktningar, kontrolluppdrag och andra uppdrag

liggande inom anstaltens kompetensområde. Provningarna, undersökningarna

och uppdragen utförs dels på begäran av offentliga myndigheter och

institutioner samt enskilda företag och personer mot betalning, dels i tekniskt-vetenskapligt

syfte för utveckling av anstaltens arbetsmetoder och

utarbetande av provningsmetoder inom nya arbetsområden, dels i det allmännas

eller vetenskapens intresse, i den mån det kan ske utan avsevärda

extra kostnader för anstalten eller i den mån för ändamålet erforderliga

särskilda medel ställs till anstaltens förfogande samt i den utsträckning

övriga arbeten inom anstalten det medgiver.

I anslutning därtill utnyttjas provningsanstalten och dess personal i stor

utsträckning för kommittéarbete, särskilt avseende standardiseringsfrågor

och materialfrågor, samt för besvarande av remisser och förfrågningar från

statliga verk och institutioner, industrier, branschorgan och enskilda. Detta

arbete innefattas i fortsättningen under rubriken expert- och informationsverksamhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1961

9

Verksamheten vid statens provningsanstalt är uppdelad på aderton a rbetsom

råden. Dessa är närmare angivna i instruktionen, vartill här

torde få hänvisas.

Redogörelse för provningsanstaltens nuvarande yttre organisation — omfattande

under styrelsen fem tekniska avdelningar, några filialer och en

kontorsavdelning — lämnas senare.

Uppdragsverksamheten, d. v. s. provningar och undersökningar

på beställning av myndigheter, företag och enskilda, är den dominerande delen

av arbetet vid provningsanstalten. Inkomsterna av uppdragsverksamheten

utgör för närvarande cirka 2,4 milj. kronor och antalet utfärdade intyg

drygt 14 000 för år. De statliga och kommunala uppdragen svarar för mellan

20 och 25 procent av hela beställningsvolymen.

Forsknings- och utvecklingsarbete i egentlig mening bedrivs

för närvarande i mycket ringa omfattning vid provningsanstalten.

Det torde röra sig om bara någon procent av den totala verksamheten. Härvid

bortses från det experiment-, konstruktions-, injusterings- och utredningsarbete,

som syftar till att öka kunskaperna och erfarenheterna inom ett område

eller som utförs för att förbereda uppdrag, vilka icke kan behandlas

rutinmässigt. Omfattningen av dylikt förberedande arbete, för vilket kostnaderna

åtminstone delvis debiteras uppdragsgivaren, utgör nästan 20 procent

av hela verksamheten vid anstalten.

Huvuddelen av vad som i det följande betecknas med expertverksamhet

och som avser besvarandet av remisser, publicering av rön och

erfarenheter, deltagande i kommittéarbete m. m. ligger — liksom forsknings-

och utvecklingsarbetet —- på den mest kvalificerade personalen. Dessa

arbetsuppgifter motsvarar tidmässigt ungefär sex procent av den totala verksamheten

vid anstalten.

Någon systematisk information rörande provningsanstaltens resurser

och arbetsmetoder eller om materialprovning i allmänhet har icke förekommit

från anstaltens sida. De mera väsentliga resultaten av forskningsoch

utvecklingsarbetet vid anstalten redovisas i monografiserien Meddelanden

från Statens Provningsanstalt eller i tekniska och andra tidskrifter. För

kortare meddelanden av i huvudsak informativ karaktär utger provningsanstalten

också en serie Cirkulär.

Utredningens förslag

Innan utredningen närmare granskar formerna för den tekniska verksamheten

vid statens provningsanstalt och lämnar rekommendationer därvidlag,

sammanfattar utredningen — som en allmän bakgrund till hela betänkandet

— sin syn på det aktuella läget vid provningsanstalten.

Utredningen understryker därvid med skärpa att provningsanstalten icke

bär utvecklats i takt med det tekniska framåtskridandet och med de ökade

behov och krav på materialprovning, som uppkommit under särskilt det

senaste decenniet. Enligt utredningens bedömningar är det helt enkelt icke

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungi. Maj.ts proposition nr 47 år 196i

möjligt för provningsanstalten att i dag fylla sina uppgifter. Utredningen

motiverar.

Anstalten har hållits nästan helt utanför den upprustning, som skett under

1950-talet på det tekniskt-vetenskapliga området, och har ej heller berörts

i olika betydelsefulla utredningar, vilka gjorts beträffande den fortsatta

utbyggnaden på detta område. Följden har blivit att provningsanstalten

i dagens läge icke äger tillräckliga resurser för att inta den centrala och

auktoritativa ställning, som — enligt vad utredningen tidigare angivit —

fordras av en statlig offentlig provningsanstalt. Bristerna gäller såväl verksamhetens

allmänna inriktning som den organisatoriska ramen. Särskilt är

utrustningen i form av apparater och instrument samt lokaler i många

stycken otillräcklig och gammalmodig. Men även bristen på tjänster för kvalificerade

tekniker och vetenskapsmän utgör hinder för en önskvärd och

med hänsyn till det tekniska framåtskridandet nödvändig utveckling av anstalten.

Också den administrativa sidan, främst i vad avser det ekonomiska

underlaget för verksamheten, släpar efter.

Utredningen anser det därför icke möjligt för provningsanstalten att inom

ramen för nu tillgängliga resurser uppfylla de krav, som rimligen måste

ställas på verksamheten i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende.

Det är mot denna bakgrund, understryker utredningen, som förslag framlägges

i det följande om en genomgripande rekonstruktion av anstaltens

verksamhet och organisation.

Frågorna om förstärkning av personalen, förnyelse av utrustningen och

omläggning av anstaltens finansiering tas upp senare. Nu behandlas — i anslutning

till redogörelsen nyss om nuvarande arbetsområden vid statens

provningsanstalt, om uppdrags- och forskningsverksamheten där etc. — utredningens

förslag och rekommendationer beträffande den framtida inriktningen

av verksamheten.

Provningsanstaltens två huvudsakliga arbetsuppgifter bör enligt utredningen

vara att på uppdrag utföra provningar och undersökningar inom anstaltens

kompetensområde, samt att genom forsknings- och utvecklingsarbete

främja provningsverksamheten i landet och öka anstaltens kvalifikationer

för de upppgifter den har att lösa. Vidare räknar utredningen med att

anstalten i utvecklingens intresse skall även i framtiden medverka till att

ställa sakkunnig personal till förfogande för standardiserings- och liknande

arbete, som bedrivs gemensamt av statliga och privata intressenter i kommittéer

och dylikt. Ytterligare förutsätts att det skall ankomma på provningsanstalten

att besvara remisser och förfrågningar, verka för ökad kännedom

om materialprovningens mål och medel samt att på annat sätt främja intresset

för materialforskning och materialprovning.

I fråga om den nuvarande uppdelningen på aderton arbetsområden

anför utredningen, att densamma varit i huvudsak oförändrad sedan provningsanstalten

tillkom år 1920. Med ledning av sina ingående undersökningar

av behov och resurser för provningar har utredningen funnit, att tolv

arbetsområden är av särskild betydelse för den verksamhet, som bedrives

vid provningsanstalten. Med hänvisning till att en dylik indelning skulle innebära

en modernisering och rationalisering förordar utredningen, att den
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961

11

samma tills vidare skall vara grunden för provningsanstaltens arbete. De

tolv arbetsområdena är följande.

1. Mekanisk och teknologisk provning och undersökning av byggnadsmaterial

av i huvudsak oorganisk karaktär jämte byggnadsdelar och byggnadskonstruktioner.

2. Mekanisk och teknologisk provning av metalliska konstruktionsmaterial

och därmed likställda material samt konstruktionsdelar och konstruktioner,

maskiner och andra produkter, som tillverkats av dylika material.

Kontroll av provningsmaskiner samt besiktningar och kontroll vid

verkstäder och materialtillverkande industrier.

3. Provning och undersökning av eldstäder, särskilt för bostadsuppvärmning,

andra värmeapparater samt tillbehör till sådana, kylanläggningar

och kylutrustningar, ventilationsanläggningar, fläktar, luftreningsaggregat

och annan ventilationsteknisk utrustning. Mätning av värmegenomgångstal

för isolationsmaterial, väggar och andra konstruktioner.

4. Brandtekniska undersökningar av byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner

samt värdeskåp, branddörrar och liknande. Undersökning

av brandsläckningsutrustning.

5. Kemisk analys av metaller samt oorganiska och organiska föreningar,

material och produkter jämte fysikaliska och andra undersökningar av

kemiskt-tekniska preparat och produkter.

6. Undersökning av kemiska, fysikaliska och mekaniska egenskaper hos

material av huvudsakligen organisk karaktär, såsom plast och gummi,

textila material, papper, arkiv- och fotomaterial, läder, trä och vägbeläggningar

av organiskt ursprung.

7. Provning och undersökning av färger, lacker och andra bestrykningsmedel

inklusive träskyddsmedel jämte ytor, som behandlats med sådana

medel.

8. Metallografiska undersökningar jämte undersökning av korrosion hos

metalliska material och föremål.

9. Provning och undersökning av fasta, flytande och gasformiga bränslen

samt smörjoljor och andra smörjmedel.

10. Mättekniska undersökningar på det elektrotekniska området samt sådan

fysikalisk-teknisk provningsverksamhet, som kan förenas därmed.

Kontroll och kalibrering av instrument och mätenheter.

11. Ljud- och bullermätningar jämte vibrationsmätningar. Undersökning av

ljudisolering och ljuddämpning hos material och konstruktioner. Kontroll

och kalibrering av instrument. Undersökning i akustiskt avseende

av mikrofoner, telefoner, högtalare, ljudmätare, tongeneratorer och annan

elektroakustisk utrustning.

12. Fysikaliska mätningar gällande ljus, temperatur etc. Kontroll och kalibrering

av instrument samt fysikalisk-teknisk provning av optisk utrustning,

icke elektrisk utrustning för reglering och automatik m. in. I

I anslutning till denna nya indelning i arbetsområden vill utredningen också

ha ändring i antalet avdelningar och laboratorier hos provningsanstalten.

På sätt närmare kommer att redovisas i avsnittet om anstaltens organisation

förordas sålunda en minskning från fem till tre avdelningar, nämligen avdelning

A för mekanisk-teknologisk provning och undersökning av metalliska

och oorganiska konstruktions- och byggnadsmaterial samt färdiga konstruktioner

och byggnadsdelar (arbetsområde 1—4), avdelning B för undersökning

av materials struktur och kemiska sammansättning samt deras därmed

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

sammanhängande egenskaper och funktionssätt (5—9) samt avdelning C

för elektriska och fysikaliska mätningar och undersökningar (10—12).

När det gäller uppdragsverksamheten understryker utredningen

ånyo att den fortgående snabba utvecklingen inom skilda områden av

tekniken har medfört ökat behov av materialundersökningar och materialkontroll.

Härigenom har breddning ägt rum av underlaget för provningsanstaltens

uppdragsverksamhet. En däremot svarande utbyggnad av provningsmöjligheterna

har emellertid inte genomförts, främst beroende på att

medel i tillräcklig omfattning ej stått till anstaltens förfogande. Särskilt besvärande

har varit de ringa möjligheterna för anstalten att ta upp nya arbetsområden.

Utredningen räknar med att vid bifall till förslagen i det följande

om anställande av ytterligare kvalificerad personal vid provningsanstalten,

komplettering av utrustningen, vidgat samarbete med andra institutioner,

utbyggnad av filialverksamheten m. m., så kommer uppdragsverksamheten

att i kvantitativt och kvalitativt hänseende kunna svara mot

de krav, som staten och det enskilda näringslivet har anledning och rätt

att ställa på en offentlig statlig provningsinstitution.

Behovet vid provningsanstalten av ett fortlöpande, till sin omfattning ej

oväsentligt forsknings- och utvecklingsarbete motiveras av

utredningen med att bristen på lämpliga provningsmetoder i dag utgör ett

allvarligt hinder för att provningar skall kunna utföras i den omfattning och

med den grad av precision som den tekniska utvecklingen nödvändiggör.

Tillskapandet av nya provningsmetoder förutsätter emellertid kännedom om

i praktiken förekommande påfrestningar på materialen. Dylik kännedom är

nämligen underlaget för varje bedömning av en provningsmetods tillförlitlighet

och noggrannhet. Utredningen betonar därför vikten av att ett väsentligt

utrymme bereds forsknings- och utvecklingsarbete av nu åsyftat slag samt

att genom inrättande av fasta forskartjänster — varom förslag framlägges i

ett senare avsnitt —- garantier skapas för att forskningsverksamheten vid

provningsanstalten verkligen får avsett utrymme och ej skjuts åt sidan vid

ökad uppdragsmängd. Ytterligare anföres.

Endast en provningsanstalt med forskning på programmet har förutsättningar

att få den väl tränade personal med fördjupade kunskaper på sitt

område och med en sund kritisk inställning till problemen, som är nödvändig

om anstalten skall kunna tillfredsställande tjäna sitt ändamål. Forskningens

betydelse för verksamheten vid offentliga provningsanstalter observeras

också allmänt i utlandet. Som exempel må anföras Bundesanstalt för Materialprufung

i Berlin-Dahlem och Eidg. Materialprufungs- und Versuchsanstalt

(EMPA) i Ziirich. Vid den förstnämnda anstalten utgör forskningsverksamheten,

som emellertid delvis sker på uppdrag, ej mindre än cirka

en tredjedel av hela verksamheten. I Zurich förutsätts en något mindre forskningsvolym.

Utredningen har övervägt i vilken utsträckning forskningsverksamhet rimligen

bör bedrivas vid statens provningsanstalt och därvid stannat för att

anstalten bör ges möjligheter att utföra egna forskningsarbeten i en omfattning,

som svarar mot minst 15 procent av den totala verksamheten. Utredningen

anser det vara av väsentlig betydelse att garantier åstadkoms för att

forskningsverksamheten vid provningsanstalten verkligen får det utrymme,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1961

som kan komma att avsättas för densamma, och ej skjuts åt sidan vid ökad

uppdragsmängd. I det syftet föreslår utredningen i det följande inrättande

vid provningsanstalten av tills vidare sex fasta forskartjänster, tre inom avdelning

A och tre inom avdelning B. För avdelning C förordas inga sådana

tjänster. Detta sammanhänger med den starkt forskningsbetonade inriktning

som redan den löpande verksamheten vid de elektriska och mätteknislca laboratorierna

har. Rutinmässiga undersökningar förekommer där i proportionsvis

mycket mindre omfattning än vid de andra laboratorierna. Behovet

av kvalificerat forsknings- och utvecklingsarbete blir sålunda tillgodosett

inom ramen för de elektriska och mättekniska laboratoriernas normala arbete.

Utredningen förutsätter att antalet forskartjänster i framtiden skall successivt

anpassas till de aktuella behoven och till det totala omfånget av provningsverksamheten.

En plan över forsknings- och utvecklingsarbetet skall årligen

göras upp av anstaltens styrelse med angivande av de projekt, som

skall bearbetas, samt de beräknade kostnaderna härför.

Härutöver föreslår utredningen att arbetsplats hos provningsanstalten

skall kunna beredas doktorander och licentiander vid universitet och högskolor,

som önskar utföra arbeten på materialprovningens område. Härigenom

får dessa studerande tillfälle att utnyttja anstaltens utrustning, samtidigt

som anstalten lår ett värdefullt tillskott till forskningsverksamheten.

Utredningen anser det lämpligt att i första hand provningsanstaltens styrelse

närmare undersöker förutsättningarna för ett dylikt samarbete och framlägger

de förslag i frågan som kan befinnas motiverade.

Utredningen betonar angelägenheten av att vid statens provningsanslalt

bedrives en effektiv expert- och informationsverksamhet.

För närvarande brister det härvidlag, särskilt på informationssidan. Betänkandet

innehaller därför förslag till förbättring av i första hand formerna

för publicering av inom provningsanstalten uppnådda arbetsresultat. Det heter

härom.

Resultat av forsknings- och utvecklingsarbeten vid provningsanstalten, vilka

kan beräknas ha allmänt intresse, bör som nu publiceras i Meddelanden

från Statens Provningsanstalt eller i annan lämplig monografiserie eller

tidskrift.

Vid sidan härav bör sörjas för en fortlöpande och allsidig information om

provningsanstaltens resurser för olika slag av provningar och undersökningar.

Det har nämligen visat sig, att bristande kännedom föreligger på många

håll om anstaltens arbetsuppgifter och undersökningsmöjligheter. Detta torde

ha bidragit till att anstalten icke utnyttjats i önskvärd omfattning. Den bristande

kännedomen om provningsanstaltens möjligheter kan också ha medfört

onödig utbyggnad av provningsresurser på andra håll.

Utredningen vill därför föreslå att anstalten vid sidan av monografiserien

Meddelanden från Statens Provningsanstalt regelbundet utger ett informationsblad

att tillställas industrier, företag, organisationer, verk och institutioner,

vilka kan förväntas ha intresse av anstaltens verksamhet. Förutom

uppgifter om anstaltens resurser för olika slag av provningar och undersökningar

bor däri inflyta också upplysningar och rekommendationer, som kan

tänkas förbättra och förenkla kontakten mellan uppdragsgivarna och anstalten.

Får provningsanstalten möjligheter all ge ut ett sådant informations
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1961

blad, kan den nuvarande serien Cirkulär nedläggas. Utredningen vill i det

sammanhanget ifrågasätta om inte även provningsanstaltens årsredogörelse

bör kunna skrivas så, att den kan användas som allmän information för

anstaltens uppdragsgivare om arbetet vid anstalten.

En annan form för informationsverksamhet, som enligt utredningens mening

bör begagnas i större utsträckning än för närvarande, är tillfälliga eller

regelbundet återkommande sammanträden, konferenser, symposier och dylikt

med deltagande av experter från olika håll för behandling av gemensamma

problem på materialprovningens område, ömsesidigt utbyte den vägen av

kunskaper och erfarenheter på materialprovningsområdet är, menar utredningen,

rent av en förutsättning för att arbetet vid anstalten skall kunna

utföras med erforderlig sakkunskap. Även studieresor till utlandet och modern

facklitteratur anses av utredningen som nödvändiga medel i strävandena

att ge tjänstemännen nyttig information om utvecklingen inom anstaltens

verksamhetsområde.

När del gäller studieresor till utlandet föreslår utredningen att det skall

få ankomma på provningsanstaltens styrelse att inom en given ekonomisk

ram — åminstone 20 000 kronor för år — meddela beslut härom. För närvarande

förutsätter utlandsresor, även resor till de nordiska länderna, Kungl.

Maj :ts godkännande i varje särskilt fall.

Den egentliga expertverksamheten — besvarande av remisser och förfrågningar,

deltagande i kommittéer o. s. v. — anser utredningen bör kunna fortsätta

efter ungefär samma riktlinjer som nu. Dock syns en viss rationalisering

böra genomföras när det gäller personalens deltagande i kommittéer av

skilda slag.

En viktig del av konsultationsverksamheten är att lämna uppgifter om var

i landet — eller eventuellt utlandet — provningar och undersökningar kan

utföras, för vilka provningsanstalten saknar egna resurser. Anstalten bör

också på begäran kunna lämna anvisningar och råd om hur olika slag av

provningar skall utföras.

Statens provningsanstalts organisation m. m.

Nuvarande förhållanden

Ledningen av statens provningsanstalt utövas av en styrelse, bestående av

fem av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år utsedda ledamöter samt överdirektören

och chefen för anstalten. Av ledamöterna förordnas en efter förslag av

kommerskollegium, en efter förslag av överstyrelsen för de tekniska högskolorna,

en efter förslag av Ingeniörsvetenskapsakademien och en efter förslag

av Jernkontoret. Den återstående ledamoten representerar annan industri

än järnhanteringen. Kungl. Maj:t utser en av ledamöterna att vara ordförande

i styrelsen. En av styrelsemedlemmarna är enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

provningsanstaltens inspektör.

Organisatoriskt är provningsanstalten uppdelad på fem tekniska avdelningar

och en kontorsavdelning. De tekniska avdelningarna

är mekaniska avdelningen, byggnadstekniska avdelningen, bergske
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1061

miska avdelningen, kemiskt-tekniska avdelningen samt elektriskt-fysikaliska

avdelningen. Till vardera den mekaniska avdelningen och den elektriskt-fysikaliska

är knuten en verkstad.

Var och en av de tekniska avdelningarna svarar i sitt arbete för tre eller

flera av de i instruktionen fastlagda arbetsområdena. Några fast organiserade

arbetsgrupper, motsvarande dessa områden finns emellertid icke. Visserligen

förekommer på avdelningarna ett antal laboratorier,1 men dessa är

mer att anse som bokföringstekniska enheter. Antalet personer inom dessa

varierar inom vida gränser, liksom även »förste mannens» i varje enhet

kapacitet och ansvarsställning.

För rutinmässig provning av betongprovkroppar och betongrör har under

senare år inrättats ett antal filialer till provningsanstalten. De är

i allmänhet förlagda till tekniska gymnasier, där tillgängliga laboratorieutrymmen

och lärarpersonal kan utnyttjas. Filialer för provning av byggnadsmaterial

finns nu i Härnösand, Karlskrona, Hälsingborg och Jönköping.

Jönköpingsfilialen är fristående och lyder direkt under provningsanstaltens

byggnadstekniska avdelning. Underhandlingar pågår för närvarande om inrättande

av filialer för provning av byggnadsmaterial även i Borlänge, Luleå

och Norrköping.

I fråga om personal och lönesättning vid statens provningsanstalt

erinras om att den närmaste ledningen av arbetet vid provningsanstalten

utövas av överdirektören, som förordnas av Kungl. Maj :t för en tid

av högst sex ar. Tjänsten är inplacerad i lönegrad Bp 5. Kontorspersonalen

omfattar sammanlagt 24 befattningshavare. Arbetet leds av en förste byråsekreterare

i Ao 23. Närmast under honom sorterar en kassör i Ae 13 och

en registrator i Ao 10. Tjänsten som sekreterare åt överdirektören är inplacerad

i lönegrad Ag 10. Biblioteket förestås av en biblioteksassistent i

Ao 12. övrig personal sysslar med kassa och bokföring samt löpande skrivarbeten

och är inplacerad i sedvanliga lönegrader för biträdespersonal i

statstjänst. Tjänsten som förste byråsekreterare tillsätts av Kungl. Maj :t

efter förslag av styrelsen.

Vid de tekniska avdelningarna sysselsätts för närvarande i runt tal 130

personer, varav drygt tio har högskoleutbildning och ett fyrtiotal gymnasieeller

institutsutbildning, övriga anställda utgörs av biträden och verkstadspersonal

med varierande lägre utbildning. Byggnadstekniska avdelningen

är den största. Där arbetar något mer än 50 personer. Elektriskt-fysikaliska

avdelningen har cirka 25 personer anställda och kemiskt-tekniska avdel
-

lill mekaniska avdelningen hör tre enheter, nämligen allmänna laboratoriet, metallografiska

laboratoriet samt en grupp för provning av skyddsutrustning. Den byggnadstekniska avdelningen

ar delad på fem enheter, nämligen betong- och tegellaboratoriet, rör- och hålifasthetslaboratoriet,

tralaboratoriet med provning även av eldsläckningsmateriel, brand- och värmeisoleringslaboratorlet

samt steniaboratoriet. Den bergskemiska avdelningen är ej delad på laboratorier. Den kemis!;

t-tekniska avdelningen består av analyslaboratoriet, textil- och plastlaboratoriet, bränslelaboratoriet,

oljelaboratoriet och asfaltlaboratoriet. Den elektriskt-fysikaliska avdelningen består

av fyra enheter, nämligen elektriska laboratoriet, ljud- och värmelaboratoriet iufttekniska

laboratoriet och fotometriska laboratoriet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

ningen omkring 20. Mekaniska och bergskemiska avdelningarna sysselsätter

20 respektive 12 personer.

Var och en av de tekniska avdelningarna förestås av cn avdelningschef,

som tillsätts av Kungl. Maj:t efter anmälan av styrelsen. Tjänsterna som

avdelningschef är inplacerade i lönegrad Ao 26. Av övrig ordinarie och extraordinarie

personal är avdelningschefens närmaste medhjälpare placerade i

lönegrad Ao eller Ae 23, utom vid byggnadstekniska avdelningen, där också

en tjänst finns i lönegraden Ao 24. Därunder finns inrättade tjänster i lönegraderna

A 10—19 för gymnasie- eller institututbildade ingenjörer samt i

lönegraderna A 1—12 för biträden och verkstadspersonal. Ordinarie och

extra-ordinarie befattningshavare (utom avdelningschef) i lönegrad 21 och

högre tillsätts av Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen.

Nära hälften av personalen vid de tekniska avdelningarna är extra befattningshavare.

För dem tillämpas i allmänhet samma lönegrader som för

den ordinarie och extra-ordinarie personalen. Men även ren arvodesanställning

— timlön, daglön, månadsarvode — förekommer. Den extra personalen

avlönas med anlitande av den i provningsanstaltens avlöningsstat uppförda,

förslagsvis betecknade anslagsposten Avlöningar till tillfälliga biträden.

Storleken av denna personal, som antas av styrelsen, anpassas från tid

till annan efter omfånget av uppdragsverksamheten. Omfattningen av nuvarande

personal med fördelning på lönegrader framgår av sammanställning

på s. 25.

I samband med en av statens sakrevision för ett par år sedan verkställd

utredning om taxesättningen vid provningsanstalten granskades även, med

tillhjälp av inventarieförteckningen, anstaltens bestånd av teknisk utrustning.

Därvid konstaterades att den utrustning, som fortfarande används

vid anstalten, i många fall är otidsenlig och mindre väl lämpad för sitt

ändamål. Sakrevisionen fastställde avskrivningstiden till generellt tio år

med hänsyn till den inom samtliga produktiva avdelningar synnerligen

heterogena sammansättningen av maskin- och inventarieutrustningen och

svårigheten att uppdela utrustningen i ur brukningssynpunkt likvärdiga

grupper.

För att ge en uppfattning om värdet av anstaltens utrustning nämner utredningen,

att sakrevisionen för budgetåren 1948/49—1957/58 d. v. s.

en 1 O-årsperiod — med stöd av inventarieförteckningen framräknade ett anskaffningsvärde

å drygt en milj. kronor. Härutöver finns äldre utrustning,

som i brist på medel för nyanskaffningar fortfarande används, men som i

ekonomisk mening för länge sedan är helt avskriven. Återanskaffningsvärdet

å anstaltens totala utrustning har — med budgetåret 1960/61 som utgångspunkt

-— av utredningen uppskattats till 3 milj. kronor.

Statens provningsanstalts nuvarande lokalutrymmen omfattar

drygt 9 500 kvm, källarytor och kommunikationsytor inräknade. U tbyggnadsmöjligheterna

inom befintligt område är begränsade.

En av byggnadsstyrelsen nyligen verkställd utredning visar, att nybyggnads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961 17

ytorna utgör maximalt 75 procent av den nuvarande ytan eller cirka 7 000

kvm.

Vad slutligen gäller de nuvarande formerna för provningsanstaltens f inansiering

må erinras om att utgifterna för verksamheten bestrids

genom anslag över riksstaten. För budgetåret 1960/61 är anslagen till avlöningar

och till omkostnader uppförda med 2 534 300 respektive 540 800

kronor. Härtill kommer det särskilda reservationsanslaget till utrustning

med 200 000 kronor. Det blir sammanlagt 3 275 100 kronor.

Utöver avlöningar och omkostnader samt anskaffning och underhåll av

utrustning tillkommer kostnader för pensioner, tjänstebrevsrätt samt underhåll

av byggnaderna. Vidare tillkommer de s. k. kapitalkostnaderna.

De utgörs av avskrivning och ränta å byggnader och utrustning samt av

ränta å markvärde och driftkapital. Sistnämnda kostnader redovisas icke

särskilt över hudgeten.

Statens provningsanstalt uppbär även inkomster. De utgörs av ersättningar

för utförda provningar och undersökningar. För budgetåret 1958/59

utgjorde inkomsterna vid anstalten cirka 2 500 000 kronor. Enligt riksstaten

för budgetåret 1960/61 beräknas inkomsterna komma att uppgå till

2 700 000 kronor.

I fråga om taxesättningen erinras om att ersättningarna för utförda

provningar och undersökningar bestäms av provningsanstaltens styrelse

i samråd med statens sakrevision. Därvid skiljs på fast taxa och tidtaxa.

Enligt den sistnämnda sker debitering efter åtgången tid. Den fasta

taxan används för ofta förekommande provningar av mera standardiserad

och rutinmässig karaktär, tidtaxan för uppdrag av speciell beskaffenhet.

För provningar, som på uppdragsgivarens särskilda begäran äger rum med

förtur, debiteras förhöjd avgift. Å andra sidan må rabatter medgivas i särskilda

fall.

Underlaget för taxesättningen är angivet i kungl. brev den 29 september

1950. Det heter där, att avgifterna »skola för varje fall avvägas så, att de i

huvudsak täcka statens självkostnader efter skäligt avdrag för de kostnader,

som föranledas-av provningar och undersökningar enligt § 1 b) axinstruktionen

eller till främjande av normering och standardisering». Det

i citatet angivna stadgandet avser provningar och undersökningar i tekniskt-vetenskapligt

syfte för utveckling av anstaltens arbetsmetoder och

utarbetande av provningsmetoder inom nya arbetsområden. Utgifterna för

dylika provningar och undersökningar, liksom för det arbete som bedrivs

till främjande av normering och standardisering, skall alltså inte belasta

uppdragsgivarna utan ersättas med statsmedel. Eljest är grundtanken att

taxorna skall täcka de med uppdragsverksamheten förenade kostnaderna.

Taxesättningen har nyligen granskats av statens sakrevision, som därvid

utgick från de ekonomiska förhållandena under budgetåret 1957/58. Sakrevisionens

granskning avsåg närmast alt skapa en fast grundval för den

framtida taxebestämningen. I avvaktan på resultatet av pågående utred2

fiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 41

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961

ning om provningsanstaltens organisation och verksamhet framlades icke

preciserade förslag till ny taxa.

Utredningens förslag

I samband med redovisningen av utredningens förslag till ny indelning i

arbetsområden vid statens provningsanstalt omnämndes (s. 11), att utredningen

också förordar ändring i antalet tekniska avdelningar

och laboratorier.

Utredningen anser att vart och ett av de föreslagna tolv arbetsområdena

motiverar inrättande av ett eget laboratorium. De tolv laboratorierna låter

sig sedan på ett ur ämnessynpunkt naturligt sätt fördelas på tre avdelningar.

Genom en dylik organisation skulle, enligt utredningens bedömningar,

vinnas en tidsenligare och rationellare uppläggning av arbetet vid provningsanstalten.

Den av utredningen ifrågasatta nya organisationsplanen har följande

utseende.

Avdelning A

Mekanisk-teknologisk

provning och undersökning

av metalliska

och oorganiska konstruktions-

och byggnadsmaterial

samt

färdiga konstruktioner

och byggnadsdelar.

Avd. chef

Forskargrupper

Byggnadslabora
torium
Laboratorium

för

jäm- och metallprovning
Värme-

och ven
tilationstekniskt
laboratorium
Brandtekniskt

laboratorium
Gemensam

verkstad
Filialer

I

Avdelning B

Överdirektör

Avdelning C

Undersökning av materials

struktur och

kemiska sammansättning

samt deras därmed

sammanhängande

egenskaper och

funktionssätt.

Kansliavdelning

Elektriska och andra

fysikaliska mätningar

och undersökningar.

Avd.chef

Forskargrupper

Analyslabora
torium
Materiallabora
torium
Färg-

och lacklaboratorium
Laboratorium

för

metallografi och

korrosion

Laboratorium för

bränslen och

smörjmedel

Avd.chef

Elektriskt laboratorium
Akustiskt

laboratorium
Laboratorium

för

fysikaliska mätningar
(andra

än elektr.

och akustiska)

Byrådir.

Expedition

Ekon. kontroll,

statistik, inv.

Information, dokumentation,

bibliotek

Bokföring, kassa

Skrivcentral,

arkiv m. m.

Filial er

I fråga om kontorsavdelningen, eller kansliavdelningen, som

utredningen vill att den skall kallas i fortsättningen, framhålles att med utredningens

inställning att uppdragsverksamheten skall vara i princip självbärande

följer krav på en fortlöpande eftergranskning av taxesättningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

19

Härför bör inom kansliavdelningen inrättas en särskild sektion för statistik

och efterkalkyl. Behovet av en viss ytterligare förstärkning av kanslipersonalen

motiveras med att avdelningen, enligt vad utredningen tidigare föreslagit,

kommer att tillföras ökade arbetsuppgifter såvitt gäller dokumentation

och information. Sektionen för kassa och bokföring däremot torde —

trots en förväntad ökning av omslutningen — kunna bibehållas i stort sett

oförändrad. Därvid förutsätts dock att medel i tillräcklig utsträckning ställs

till förfogande för anskaffning av moderna kontorsmaskiner. Utredningen

nämner i detta sammanhang, att redan under innevarande år på försök åtgärder

vidtagits i ändamål att rationalisera debiteringen och bokföringen.

Personalfrågorna behandlas senare.

Utredningen anser det angeläget att filialverksamheten, särskilt

när det gäller provning av byggnadsmaterial, bibehålls och ytterligare

utbyggs. Provning av byggnadsmaterial förekommer redan i jämförelsevis

stor omfattning och kan beräknas få än större omfång och betydelse, med

därav föranledd ökning av arbetsuppgifterna. Filialerna medför då en önskvärd

avlastning av arbetet på provningsanstaltens byggnadslaboratorium i

Stockholm, samtidigt som de kan verka stimulerande på intresset för byggnadsteknisk

provning. Av särskild betydelse är den personliga kontakt, som

kan etableras mellan filialens personal och de lokala uppdragsgivarna. Frånvaron

av särskild provningsteknisk expertis på platsen medför i allmänhet

inte några svårigheter, då provning av betongkroppar och betongrör som

regel sker rent rutinmässigt. Utredningen anser emellertid att vid en fortsatt

utbyggnad av de byggnadstekniska filialerna bör beaktas möjligheterna

att successivt taga upp även annan för byggnadsindustrin viktig provning.

Enligt utredningens åsikt bör filialerna så långt möjligt förläggas i anslutning

till tekniska gymnasier, varvid den där tillgängliga lärarpersonalen

kan mot arvode utnyttjas för övervakning av arbetet. Övrig personal vid

filialerna bör anställas direkt av provningsanstallen.

Utredningen har diskuterat möjligheterna för provningsanstalten att öppna

filialverksamhet även på andra områden än det byggnadstekniska. Utredningen

har emellertid inte ansett skäl föreligga att nu ta initiativ i den

riktningen, utom såvitt gäller det textiltekniska området. Utredningen bedömer

nämligen en alltför omfattande decentralisering av verksamheten vid

provningsanstalten mindre lämplig. Bland annat fordrar lösning av ett provningsuppdrag

ofta samtidig medverkan av flera laboratorier. Utredningen

tillägger emellertid att frågan om utflyttning till filialer av olika grenar av

verksamheten vid provningsanstalten bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.

— Vad det textiltekniska området beträffar räknar utredningen med att

materialprovningslaboratoriet vid textilinstitutet i Borås rätt snart kommer

att fungera som filial till provningsanstalten när det gäller olika slag av textila

provningar. Därvid kan erfarenheter också vinnas av hur en filial på

ett utpräglat specialområde arbetar.

Utredningen tar härefter upp frågan om personal och 1 ö n e s ä 11- n i n g vid statens provningsanstalt mot bakgrunden av de tidigare förslå
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

gen angående utvidgning och omdisposition av anstaltens arbetsuppgifter.

Utredningen erinrar därvid om att under provningsanstaltens första år den

akademiskt utbildade personalen utgjorde omkring 25 procent av hela personalkadern.

Nu är motsvarande procentsiffra 7. Denna förskjutning i personalens

sammansättning mot befattningshavare med lägre utbildning har

medfört, säger utredningen, att många viktiga arbetsuppgifter vid provningsanstalten,

särskilt sådana med syfte på den framtida utvecklingen,

måst eftersättas. Bland annat har genom det växande underskottet på befattningshavare

med förmåga att självständigt handlägga inkommande uppdrag

och skriva intyg över utförda arbeten avdelningscheferna på ett föga

rationellt sätt blivit i allt större utsträckning belastade med arbetsuppgifter,

tillhörande den rutinmässiga delen av verksamheten.

Utredningen understryker nu, att bristen på tjänster vid provningsanstalten

för kvalificerade tekniker och forskare har utgjort hinder för en önskvärd

och med hänsyn till det tekniska framåtskridandet även nödvändig utveckling

av anstalten. Arten av det arbete, som utförs vid provningsanstalten,

ställer mycket stora krav på särskilt den ansvariga personalens kunskapsomfång,

erfarenhet och omdöme. Inom varje laboratorium och arbetsgrupp

möter personalen ofta nya problem och nya typer av mätningar och

undersökningar. Många av de uppdrag, vilka inkommer från industrier och

andra, gäller problem, som uppdragsgivaren ej anser sig ha möjlighet att

lösa med anlitande av egna laboratorieresurser. Mer än hälften av alla uppdrag,

som lämnas till provningsanstalten, beräknas också vara av den karaktären,

att kvalificerad personal behövs för deras bearbetning. Även för

rutinmässiga undersökningar och provtagningar erfordras ofta lång erfarenhet

och gott omdöme hos vederbörande tjänsteman.

Utredningen framhåller också vikten av att personalstyrkans storlek kan

vid varje tidpunkt anpassas efter mängden av de arbetsuppgifter, som provningsanstalten

får sig förelagda. Närmast tänker utredningen på de krav

som uppdragsverksamheten ställer. För att inkommande uppdrag skall kunna

behandlas utan onödigt dröjsmål — de allmänt långa väntetiderna kritiseras

nu rätt hårt av uppdragsgivarna — är det nödvändigt att erforderliga

kompletteringar och förändringar av personalen kan genomföras snabbt

och smidigt. Utredningen förutsätter därför att provningsanstalten liksom

för närvarande skall ha rätt att med anlitande av särskild anslagspost anställa

extra personal i behövlig omfattning.

Men det är enligt utredningens bedömningar inte blott i fråga om uppdragsverksamheten,

som en förstärkning av de personella resurserna är motiverad.

Av den tidigare redovisningen framgår att utbyggnad anses behövlig

även när det gäller forsknings- och utvecklingsarbetet vid anstalten, liksom

i fråga om expert- och informationsverksamheten.

Under åberopande härav redovisar utredningen sina ställningstaganden

rörande personalens storlek och lönesättning. Vid beräkning av kostnaderna

och jämförelser med nuläget använder sig utredningen av de för år 1961

beslutade lönerna. Med nuläget avses maj månad 1960. Till en början be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1961

handlas den ordinarie och extra-ordinarie personalen och därefter medelsbehovet

för anställande av extra befattningshavare. Utbyggnaden förutsättes

skola ske successivt med början budgetåret 1961/62.

Beträffande tjänsten som överdirektör ifrågasätter utredningen icke ändring

i anställningsform eller lönegradsplacering.

Vid bifall till vad utredningen föreslagit om ändrad avdelningsorganisation

begränsas antalet tjänster som avdelningschef till tre mot för närvarande

fem. Å andra sidan motiverar omorganisation och nytillkommande

arbetsuppgifter ändrad kompetens och löneställning för avdelningscheferna.

Genom sammanslagningarna vidgas nämligen avdelningarnas verksamhetsområde

och ökas antalet underställda befattningshavare i kvalificerad ställning.

Vid en utbyggnad av forsknings- och utvecklingsarbetet vid anstalten

kommer också de nya avdelningscheferna att i väsentligt högre grad än nu

få syssla med kvalificerat dylikt arbete. Utredningen tänker även på de arbetsuppgifter,

som fordrar att kontakt på högt plan hålls med industrier

och forskningsinstanser, svenska såväl som utländska. Med hänsyn härtill

anser utredningen, att för tjänst som avdelningschef skall krävas kompetens

jämförbar med den, som fordras för erhållande av professur vid teknisk

högskola. Vid tillsättning skall tillämpas i princip samma sakkunnigförfarande

som där gäller. De sakkunniga bör utses av provningsanstaltens styrelse

med hänsynstagande till förslag av överstyrelsen för de tekniska högskolorna

och Ingeniörsvetenskapsakademien. Genom den ökade kompetensen

hos avdelningscheferna blir det även möjligt att lägga ansvaret för provningsintygen

på dessa. Nu vilar detta ansvar på anstaltens chef. Det ifrågasatta

utbytet av fem tjänster som avdelningschef i Ao 26 mot tre dylika

tjänster i Bo 3 innebär netto en kostnadsminskning av 42 000 kronor för år.

Utredningen har tidigare motiverat det ökade behovet av forsknings- och

utvecklingsarbete vid provningsanstalten samt framhållit önskvärdheten av

att garantier skapas för att detta utrymme ej får maka åt sig vid ökad uppdragsmängd.

Under åberopande härav föreslår utredningen inrättande vid

provningsanstalten av tills vidare sex tjänster som forskningsingenjör med

inplacering i lönegrad högst Ae 23. Av dessa tjänster — för vilka endast

personer med högskolekoinpetens bör ifrågakomma — skulle tre knytas till

avdelning A och tre till avdelning B. Avlöningskostnaderna beräknas till

170 000 kronor för år.

Det direkta ansvaret för det med provningsanstaltens uppdragsverksamhet

förenade laboratoriearbetet kommer att åvila föreståndarna för de olika

laboratorierna. Deras skicklighet och erfarenheter blir i stor utsträckning

avgörande för standaden på anstaltens arbete. I anslutning till den förut redovisade

organisationsplanen föreslår utredningen inrättande av tolv tjänster

som laboratoriechef och indragning i samband därmed av närmast motsvarande

tjänster i nuvarande organisation. För de nya tjänsterna lämpade

personer bör kunna erbjudas sådana löneförmåner, att personbyte på tjänsterna

i möjligaste mån undviks. För behörighet till tjänst som laboratoriechef

bör enligt utredningen i allmänhet krävas teknologie licentiatexamen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 4/ år 1961

eller motsvarande kompetens. Det nämnes att laboratoriecheferna vid exempelvis

de schweiziska och tyska provningsanstalterna praktiskt taget alltid

har avlagt doktorsexamen. Tjänsterna föreslås skola inplaceras i lönegrad

högst Ae 26. Sökande med lägre kompetens, dock lägst civilingenjörsexamen

eller motsvarande, skall sålunda kunna inplaceras i lönegrad A 23 eller A 24,

intill dess vederbörande kvalificerat sig för tjänst i A 26. De årliga kostnaderna

för tolv nya tjänster som laboratoriechef uppskattas av utredningen

till cirka 425 000 kronor. Genom indragning av en tjänst som byrådirektör

i A 24 och sju som förste avdelningsingenjör i A 23 minskar å andra sidan

anslagsbehovet till avlöningar med 254 000 kronor för år. Kostnadsökningen

netto blir alltså cirka 171 000 kronor.

Vad härefter gäller den underlydande personalens sammansättning understryker

utredningen önskvärdheten av att en för arbetet vid varje laboratorium

lämplig fördelning mellan akademiker, ingenjörer och biträden

upprätthålls. Det är fördelaktigt om på de större laboratorierna finns, förutom

laboratoriechefen, åtminstone en person med högskolekompetens, som

kan självständigt handlägga svårare uppdrag samt författa och kontrollera

intyg. Lämplig riktlinje för sammansättningen av personalen vid de ej alltför

rutinbetonade laboratorierna är enligt utredningen att pa varje akademiker

bör finnas två å tre ingenjörer och tre ä fyra biträden.

Med hänsyn härtill kommer, anför utredningen, även inom ramen för

den nya organisationen behov att föreligga av ett antal avdelningsingenjörer.

För dessa tjänster bör i allmänhet krävas civilingenjörsexamen eller

motsvarande, men även gvmnasie- eller institutsingenjörer med stor erfarenhet

skall kunna ifrågakomma. Utredningen uppskattar behovet till fem

tjänster som förste avdelningsingenjör i lönegrad A 23 och fem tjänster som

avdelningsingenjör i A 21. Tjänsterna förutsätts skola inrättas successivt

i takt med utbyggnad av de olika laboratorierna. För budgetåret 1961/62

begränsas behovet till två förste avdelningsingenjörer i Ao 23 och fem avdelningsingenjörer

i Ae 21. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande sju

tjänster upptas med 205 500 kronor.

Det sammanlagda behovet vid provningsanstalten av fast anställda ingenjörer

med gymnasie- eller institutsutbildning samt arbetsledare uppskattar

utredningen till 10 tjänster i lönegrad A 19, 27 tjänster i A 17 och 24 tjänster

i högst Ae 15 samt en tjänst som verkmästare i A 14 och en tjänst som

verkstadsförman i A 12. Förslaget om tjänster i högst Ae 15 förutsätter,

att de två nuvarande tjänsterna som ingenjör i Ao 15 och biträdande ingenjör

i Ao 13 utgår ur personalförteckningen. Utredningen utgår vidare från

att för innehavare av tjänst som ingenjör i högst Ae 15 tillämpas den befordringsgång,

som gäller för motsvarande personal vid kommunikationsverken.

Med hänsyn till att utbyggnaden skall ske successivt och med beaktande

av att vid anstalten redan finns inrättade visst antal tjänster i de nu

nämnda lönegraderna kommer för budgetåret 1961/62 att behöva nyinrättas

5 tjänster i Ae 19 och 7 tjänster i Ae 17 samt — i ersättning för de

båda till indragning föreslagna tjänsterna — två tjänster i högst Ae 15.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

Nuvarande tjänst som förste verkmästare i Ao 13 på byggnadstekniska

laboratoriet bör med hänsyn till de arbetsledande funktionerna och arbetets

art förändras till verkmästare i Ao 14. Dessutom föreslås en tjänst

som verkstadsförman i Ae 12. Den sistnämnda tjänsten motiveras med behovet

av fackkunnig arbetsledare vid det brandtekniska laboratoriet för

iordningställande för provning av byggnadskonstruktioner i full skala. För

all nu åsyftad personal blir kostnadsökningen för budgetåret 1961/62 netto

407 000 kronor.

Behovet av teknisk biträdespersonal bedömer utredningen till sammanlagt

12 tjänster som tekniker i A 10, 35 tjänster som institutionstekniker

(nu benämnda provberedare) i A 9, 20 tjänster som laboratoriebiträde i

högst A 9 och tre tjänster som förrådsman i A 7. Därvid förutsätts, att två

tjänster som förste laboratoriebiträde i Ao 10, tre tjänster som laboratoriebiträde

i Ao 9 och en tjänst som laboratoriebiträde i Ao 7 ävensom nuvarande

18 tjänster som provberedare, varav en ordinarie och 17 extraordinarie,

utgår ur personalförteckningen. Arbetet med provtagning och

provberedning samt iordningställande och justering av apparater och instrument

fordrar god kännedom och lång erfarenhet av dylikt arbete. För

dessa arbetsuppgifter föreslås därför tjänster som institutionstekniker. För

ledningen av institutionsteknikernas arbete jämte det arbete, som utförts

av övrig biträdespersonal på de olika laboratorierna, erfordras enligt utredningens

uppfattning liksom nu tjänster som tekniker. Såväl tekniker som institutionstekniker

bör kunna utföra vissa provningar och analyser. För

enklare arbetsuppgifter bör liksom för närvarande användas personal i

lägre löneställning. Med hänsyn till att omorganisationen skall ske successivt

och efter frånräknande av redan existerande tjänster i de förenämnda

lönegraderna föreslår utredningen inrättande för budgetåret 1961/62 av

fyra tjänster som tekniker, två i Ao 10 och två i Ae 10 samt 22 tjänster som

institutionstekniker, åtta i Ao 9 och 14 i Ae 9. Av de nya tjänsterna som

institutionstekniker ersätter 18 nuvarande provberedare. Vidare föreslås 16

tjänster som laboratoriebiträde i högst Ae 9, varav sex i ersättning för de till

indragning föreslagna motsvarande tjänsterna, samt tre tjänster som förrådsman

i Ae 7. Innehavarna av sistnämnda tjänster skall på var och en

av de tre avdelningarna handha inköpsverksamheten och tjänstgöra som

godsmottagare. Kostnadsökningen för nu angivna förändringar blir för

budgetåret 1961/62 469 000 kronor.

Vid genomförande av utredningens organisationsplan kommer de under

mekaniska och elektriskt-fysikaliska avdelningarna sorterande verkstäderna

att sammanföras till en för hela anstalten gemensam verkstad under avdelning

A. Det bör ske från och med budgetåret 1961/62. Dit förs då också

existerande tjänster som elektriker, hantverkare och fotograf. För verkstaden

föreslår utredningen i enlighet härmed följande fasta personaluppsättning,

nämligen eu förste verkmästare i Ao 16, tre instrumentmakare i

Ae 11, fyra mekaniker — två i Ao 9 och två i Ae 9 — en elektriker i Ae 9

och en hantverkare i Ae 8 samt en fotograf i Ae 9. Den för verkmästare
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

tjänsten ifrågasatta lönegradsplaceringen motiveras med de mycket varierande

arbetsuppgifter, som de tolv nya laboratorierna kan komma att lämna

till verkstaden. Det är också ett starkt önskemål att verkmästaren kan inta

en jämförelsevis självständig ställning till laboratoriecheferna. Jämfört

med nuvarande organisation för utförande av verkstadsarbeten vid provningsanstalten

innebär utredningens förslag dels indragning av en tjänst

som ingenjör i Ae 17, av en tjänst som tekniker i Ae 10 och en tjänst som

provberedare i Ae 9, dels flyttning i lönegrad av tjänsten som fotograf (nuvarande

tjänstebenämning ingenjörsbiträde) från Ae 12 till Ae 9, dels nyinrättande

av en tjänst som förste verkmästare i Ao 16, en tjänst som instrumentmakare

i Ae 11, en tjänst som mekaniker i Ae 9 och en tjänst som

hantverkare i Ae 8. Kostnadsökningen för nu angivna förändringar blir

för budgetåret 1961/62 30 000 kronor.

För kansliavdelningen föreslås en endast måttlig förstärkning, som i sin

helhet bör komma till stånd under budgetåret 1961/62. Merkostnaderna på

personalsidan uppskattas av utredningen till 140 000 kronor. Utredningen

anför som motivering i huvudsak följande.

Med tanke på omfattningen och betydelsen av de arbetsuppgifter, som

ligger på provningsanstaltens kansli, särskilt beträffande den ekonomiska

förvaltningen, föreslår utredningen — efter jämförelse med förhållandena

vid andra statliga institutioner av ungefär samma storlek som provningsanstalten

— att förste byråsekreteraretjänsten förändras till byrådirektörstjänst

i lönegrad Ao 24. För att chefen för kansliet skall kunna avlastas

rutinbetonade personalärenden m. m. föreslår utredningen att en tjänst nyinrättas

som kanslist i reglerad befordringsgång. Innehavaren av tjänsten

skall även fungera som kanslichefens ställföreträdare vid förfall för denne.

Ur ekonomisk synpunkt föreligger oavvisligt krav på att en fortlöpande

kontroll införs av provningsanstaltens taxor. Utredningen föreslår därför

nyinrättande av en tjänst som arbetsstudieingenjör. Tjänsten bör placeras

i lönegrad Ae 15.

Enligt vad utredningen tidigare förordat kommer publicerings- och informationsverksamheten

att öka ej oväsentligt. Denna verksamhet fordrar

kvalificerad ledning. Utredningen anser att verksamheten av praktiska skäl

kan inordnas under biblioteket och föreslår därför inrättande av en tjänst

som biblioteksamanuens i reglerad befordringsgång. För det rutinmässiga

arbetet inom biblioteket föreslås en tjänst som förste biblioteksbiträde i lönegrad

Ae 9. I samband härmed bör tjänsten som förste biblioteksassistent

i lönegrad Ao 12 utgå ur personalförteckningen.

Härutöver bör tjänsten som sekreterare åt överdirektören extraordinariesättas

i Ae 10. Å andra sidan har efter omläggning av registerföringen i uppdragsverksamheten

arbetsuppgifterna för registratorn minskat så väsentligt,

att denna tjänst kan nedflyttas från lönegrad Ao 10 till lönegrad Ao 9

med benämningen kontorist. Innehavaren av sistnämnda tjänst skall i fortsättningen

svara för anstaltens intygsarkiv samt för diarieföringen och arkiveringen

av handlingar tillhörande officiella och allmänna ärenden. Slutligen

torde vid övergång till maskinell bokföring den lägre biträdespersonalen

tills vidare kunna minskas med åtminstone en befattningshavare. Men

vid ökad uppdragsvolym framöver kommer givetvis behovet av biträdespersonal

att åter stiga.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1961

Därutöver räknar utredningen med att provningsanstalten liksom nu

skall äga rätt att antaga extra befattningshavare för såväl kansliavdelning

och tekniska avdelningar som verkstad i den utsträckning provningsarbetet

motiverar. Utredningen förutsätter att anstalten skall äga rätt att inrätta

tjänster t. o. m. lönegrad Ag 26. Anslagsposten för extra personal bör

även i framtiden kunna användas för arvoden till experter och andra konsulter,

som anlitas då de personella resurserna vid provningsanstalten äro

otillräckliga för genomförandet av ett uppdrag. Vid bifall till utredningens

organisationsförslag kommer medelsbehovet för anställande av extra befattningshavare

under budgetåret 1961/62 att minska med 647 000 kronor.

Utredningens nu redovisade förslag i personalfrågan innebär för nästa

budgetår en ökning av antalet tjänster i ordinarie eller extra ordinarie

ställning med 54. Därvid har emellertid förutsatts, att flertalet nuvarande

tillfälliga befattningshavare överföres från extra till ordinarie eller extraordinarie

stat. Ser man till det totala antalet befattningshavare stannar

personalökningen vid 35 befattningshavare. Detta senare kan utläsas av efterföljande

sammanställning, som också visar ökningen i lönekostnader.

Sammanställning över nuvarande antal anställda, föreslaget antal för

budgetåret 1961/62 jämte lönekostnader beräknade enligt 1961

års löneläge

Tjänster

Antal och lönegrad

Lönekostnader

Nuvarande

1961/62

Nuvarande

1961/62

Ökning 4- Minskn.—

Överdirektör

1 Bp 5

1 Bp 5

53 000

53 000

_

Kansliavdelning

Chef

1 A 23

1 A 24

32 000

33 000

+ 1000

Högre tjänster

4 A 15—10

5 A 15—10

69000

96000

+ 27 000

Kontorister,

19 A 9—1

24 A 9—1

250 000

320 000

+ 70 000

biträden m. fl.

Tekniska avdelningar

Avdelningschefer

5 A 26

3 B 3

184 000

142 000

— 42 000

Laboratoriechefer

- -

12 A 26

—

425 000

+ 425 000

o lägre

Forskningsingenjörer

- -

6 A 23

—

170 000

+ 170 000

l:e avdelningsingenjörer

14 A 24—19

17 A 23—19

410 000

461 000

+ 51000

m. fl.

Ingenjörer, verkmästare,

37 A 17—15

44 A 17—15

761 000

907 000

+ 146 000

förman

o lägre

o lägre

Tekniker, institutionstek-

65 A 10—7

68 A 10— 7

916 000

971 000

+ 55 000

niker, laboratoriebiträ-

o lägre

o lägre

den in. fl.

V erkstad

Chef

1 A 17

1 A 16

23 000

22 000

— 1000

övrig personal

14 A 12—7

14 A 11— 7

208 000

209 000

+ 1000

o lägre

o lägre

Summa

161

196

2 906 000

3 809000

+ 903 000

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

Som tidigare anförts har utredningen kommit till den bestämda uppfattningen,

att provningsanstaltens nuvarande tekniska utrustning

är omodern och delvis otjänlig för sitt ändamål. Bakom ligger att anstaltens

utrustningsanslag varit otillräckligt under en följd av år. Bristen på

fullgod utrustning har i sin tur medfört, att provningsverksamheten ej

kunnat bedrivas på ett rationellt sätt. Den kritik, som riktats mot anstaltens

verksamhet för långsam behandling av uppdrag och för höga taxor, kan

enligt utredningen åtminstone delvis hänföras till bristen på fullgod utrustning.

Utredningen anser det därför vara ett oeftergivligt krav, att anstaltens

nuvarande utrustning förnyas i betydande utsträckning — det är ett villkor

för att verksamheten skall kunna vidmakthållas och utvecklas. En

långtidsplan för utrustningsanskaffningen har utarbetats. För budgetåret

1961/62 beräknas det erforderliga medelsbehovet till 700 000 kronor. Anslagsbehovet

sjunker därefter successivt och utgör 250 000 kronor under

budgetåren 1964/65 och 1965/66. I likhet med sakrevisionen räknar utredningen

med en genomsnittlig avskrivningstid av tio år. Den av utredningen

ifrågasatta anskaffningsplanen har följande utseende med beloppen angivna

i milj. kronor.

År

Erforderligt

statsanslag

för ny- anskaffning

Återan-

skaffnings-

värde

Avskrivning1

efter 10 % å

återanskaff- ningsvärdet

Total

kostnad

1961/62 ..............

0,70

3,70

0,30

1,00

1962/63 ..............

0,63

4,33

0.37

1,00

1963/64 ..............

0.57

4,90

0,43

1,00

1964/65 ..............

0,25

! 5,15

0,49

0,74

1965/66 ..............

0,25

5,40

0,51

0,76

1 Ersättningsanskaffning, reparationer och underhåll.

I detta sammanhang framlägger utredningen även förslag om en materiell

upprustning av kansliavdelningen och av biblioteket.

Vad kansliavdelningen beträffar gäller — i likhet med vad som sagts om

den tekniska utrustningen — att beståndet av kontorsmaskiner och möbler

är otidsenligt och delvis i dåligt skick. Medelsbehovet för erforderlig ersättnings-

och nyanskaffning uppskattas till 120 000 kronor för budgetåret

1961/62.

Biblioteket motsvarar enligt utredningens uppfattning inte kraven på en

fullgod uppsättning av teknisk litteratur. Kostnaderna för en nödvändig

engångsupprustning har beräknats till 200 000 kronor. Beloppet kan lämpligen

fördelas på tre budgetår. För budgetåret 1961/62 föreslår utredningen

anvisande för ändamålet av 75 000 kronor. När engångsupprustningen är avslutad

anser utredningen, att det löpande anslaget till biblioteket kan beräknas

till 20 000 kronor för år.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1961

27

Medel för upprustning av kansliavdelning och bibliotek föreslås skola

upptas under delposten till omkostnader i den allmänna verksamheten.

I fråga om provningsanstaltens nuvarande lokalförhållanden

och anstaltens utbyggnadsmöjligheter anför utredningen, att

vid ett genomförande av utredningens förslag till omorganisation förutsättningar

kommer att finnas för en kraftig expansion av uppdragsverksamheten.

Man måste räkna med att personalstyrkan vid anstalten då kommer

att efter en övergångstid öka till åtminstone det dubbla mot för närvarande,

d. v. s. från cirka 160 till cirka 350 personer. Om man härvid även beaktar

de stora ytor, som krävs för utrustningen, är inte de förenämnda utbyggnadsmöjligheterna

inom befintligt område, 7 000 kvm, tillräckliga. Det syns

sålunda nödvändigt, säger utredningen, att lokalfrågan löses på annat sätt.

Utredningen har diskuterat olika alternativ härför och yttrar i den frågan

bland annat följande.

Utöver nybyggnader inom nuvarande tomtområde finns vissa möjligheter

till utökat lokalutrymme i direkt anslutning till anstaltens lokaler. Det har

nämligen i olika sammanhang diskuterats, att statens väginstitut — som är

beläget i nära anslutning till provningsanstalten — skulle flyttas till annan

plats. Väginstitutets huvudbyggnad, som även innefattar vissa utrymmen

för tekniska högskolans väglaboratorium, skulle med hänsyn tagen även till

en mindre utbyggnad kunna tillföra provningsanstalten ytterligare cirka

5 000 kvm. De totala ytorna skulle härigenom uppgå till cirka 21 000 kvm,

vilket torde vara tillräckligt för anstaltens behov inom överskådlig tid.

Ytterligare ett sätt att lösa anstaltens lokalfråga på längre sikt är att

flytta anstalten till annan plats. Med tanke på tekniska högskolans mycket

stora utvidgningsbehov och ur rationell och ekonomisk synpunkt är det

mycket som talar för att en flyttning av anstalten är den bästa lösningen av

lokalfrågan. Härvid bör emellertid beaktas, att anstalten bör vara så lokaliserad,

att kontakten med tekniska högskolan och andra institutioner icke

onödigtvis försvåras. Genom undersökningar, som verkställts av byggnadsstyrelsen,

har framkommit, att ett tomtområde beläget strax nordväst Ulriksdals

ridbanor skulle vara lämpligt och tillräckligt stort för att täcka

utrymmesbehovet för såväl provningsanstalten som väginstitutet och en del

andra liknande institutioner.

Utredningen anser sig emellertid inte böra nu ta en bestämd ståndpunkt

i anstaltens lokalfråga. Dock understrykes, att en lösning måste komma till

stånd snabbt, med hänsyn till att de nuvarande lokalerna är otillräckliga och

delvis i dåligt skick. Utredningen nämner i detta sammanhang att 1955

års myntverksutredning hört sig för om möjligheten av att överflytta myntverkets

avdelningar för mått och vikt samt för kontroll av ädelmetaller till

provningsanstalten. Provningsanstaltsutredningen har under hand meddelat

myntverksutredningen, att hinder i och för sig inte synes föreligga härför,

men att erforderliga lokalutrymmen saknas inom provningsanstaltens nuvarande

tomt. Denna ger ej heller utrymme för det nya brandtekniska laboratorium

inom provningsanstalten, som förutsatts skola komma till stånd rätt

snart och varom utredning för närvarande pågår hos byggnadsstyrelsen.

Enligt utredningens mening ger inte nuvarande former för finansiering

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr Åt år 1961

av verksamheten vid statens provningsanstalt anstaltsledningen den ekonomiska

rörelsefrihet, som måste anses nödvändig för att verksamheten skall

kunna skötas rationellt och på ett ur ekonomiska synpunkter fördelaktigt

sätt. Utredningen har därför framlagt ändringsförslag rörande såväl den

statliga anslagsgivningen som formerna för redovisning av anstaltens utgifter

och inkomster. Därvid har även eftersträvats att skapa en klarare

gränslinje mellan uppdragsverksamheten och den övriga verksamheten, vilket

enligt utredningen är en förutsättning för en rättvis bestämning av taxorna

och för lösning av hela frågan om uppdragsverksamhetens finansiering.

Utredningen har först tagit upp frågan om taxesättningen. För

att den skall kunna ske rättvist måste kostnaderna för varje särskild art av

uppdrag kunna med någon större grad av säkerhet preciseras. För det ändamålet

har utredningen sökt indela kostnaderna för verksamheten vid statens

provningsanstalt i grupper, anslutande till de olika verksamhetsgrenarna.

Utredningen har funnit det ändamålsenligt att räkna med fem olika kostnadsgrupper

enligt följande sammanställning, avseende budgetåret 1961/

62. I de i sammanställningen upptagna beloppen har inräknats, utom avlöningar,

expenser och andra omkostnader, även pensioner och kapitalkostnader,

d. v. s. avskrivning och ränta å byggnader och utrustning m. m.

Kostnadserupper Totala kostnader

8 1961/62

1. Uppdraqsverksamhet (anstaltens direkta kostnader för uppdrag)

............................................... 3 246 000

2. Forsknings- och utvecklingsarbete ...................... 895 000

3. Expert- och informationsverksamhet (kommittéarbete, be
handling

av remisser och andra officiella utlåtanden, besvarande

av förfrågningar, bearbetning av meddelanden och andra

publikationer, föredrag, besök och visningar............ 340 000

4. Allmänt arbete (arbetsledning inom avdelningar och laboratorier,

förberedelser för nya uppdrag, kalibrering av instrument,

apparatmontering, reparationer, städning, disk etc. Litteraturstudier,

studieresor, deltagande i konferenser, kurser

o. d.) ................................................ 878 000

5. Administration (central ledning, årsberättelse, petita, bokföring

och kassa, personalfrågor, skrivarbete m. m.) ........ 969 000

Summa kronor 6 328 000

Utredningen anser visserligen i princip att taxorna skall beräknas så, att

de täcker de direkt med uppdragsverksamheten förenade kostnaderna, d. v. s.

utgifter för löner och pensioner samt omkostnader och kapitalkostnader

(= kostnadsgrupp 1), jämte sin andel av de beräknade kostnaderna inom

dels gruppen allmänt arbete, dels gruppen administration. För budgetåret

1961/62 skulle emellertid för ernående av full kostnadstäckning fordras, att

uppdragsverksamheten belastades med, förutom de direkt med uppdragsverksamheten

förenade kostnaderna, cirka 70 procent av totala kostnaderna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961

för allmänt arbete och cirka 50 procent av totala kostnaderna för administration.

För närvarande täcker taxorna, förutom de direkt med uppdragsverksamheten

förenade kostnaderna ingen del av allmänt arbete men 50

procent av administrationen.

Utredningen ifrågasätter om det är berättigat att kräva full kostnadstäckning

för uppdragsverksamheten. Såvitt utredningen känner till uppställs

icke krav härpå vid någon av de statliga provningsanstalterna i utlandet.

Ej heller här i landet syns i allmänhet full kostnadstäckning föreligga vid

institutioner, som bedriver offentlig uppdragsverksamhet. Ur samhällelig

synpunkt bedömer också utredningen den offentliga provningsverksamheten

ha så stor betydelse, att det är naturligt att staten skall lämna sitt bidrag

till verksamheten. Utredningen anser det vara en rimlig avvägning att

taxorna vid fullt genomförd omorganisation enligt utredningens förslag bestäms

så, att uppdragsverksamheten svarar för dels de med densamma

direkt förenade kostnaderna, dels 25 procent av de totala kostnaderna för

allmänt arbete, dels 50 procent av de totala kostnaderna för administration.

Utredningen anser det emellertid icke praktiskt möjligt att för närvarande

höja nu gällande taxor i vidare mån än som erfordras för att anpassa

taxorna till redan beslutade lönehöjningar. För budgetåret 1961/62 skulle

därvid — liksom sker för närvarande -— uppdragsverksamheten via taxorna

belastas med, förutom de direkt med denna verksamhet förenade kostnaderna,

hälften av administrationen, men ingen del av det allmänna arbetet.

På statsverket faller då hela kostnaderna inom grupperna forskningsoch

utvecklingsarbete, expert- och informationsverksamhet samt allmänt

arbete ävensom 50 procent av kostnaderna för administration.

Vad slutligen gäller finansieringen av anstaltens verksamhet, är

det utredningens uppfattning, att först om anstalten får arbeta under friare

ekonomiska förhållanden än nu, kan anstalten bli en effektivt arbetande

och konkurrenskraftig institution. Framför allt bör anstalten beredas

möjligheter att inom vissa gränser själv disponera inkomsterna från uppdragsverksamheten.

I sin uppdragsverksamhet möter anstalten för närvarande

konkurrens från andra institutioner och företag, som i många fall

har betydligt friare händer i bl. a. de ekonomiska frågorna. Det har synts

utredningen naturligt att provningsanstalten erhåller en finansieringsform,

som ger den möjlighet att arbeta på lika villkor.

Efter olika överväganden har utredningen funnit, att del vid statens väginstitut

tillämpade finansieringssystemet till en viss grad uppfyller de krav

på ekonomisk självständighet, som enligt utredningens uppfattning bör uppställas

för anstaltens uppdragsverksamhet. Utredningen föreslår därför att

nämnda finansieringssystem införs vid provningsanstalten. De nuvarande

anslagen för avlöningar och omkostnader skulle därvid sammanföras under

ett anslag med rubriken Statens provningsanstalt. Under var och en av

de i staten uppförda underrubrikerna Avlöningar och Omkostnader skiljer

man sedan på statens provningsanstalts allmänna verksamhet och anstal
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

tens uppdragsverksamhet. Ersättningarna i anledning av uppdrag tas samtidigt

till uppbörd under anslaget.

Med hänsyn till vad utredningen nu anfört och med beaktande av utredningens

i det tidigare framlagda förslag om förstärkning av de personella

och materiella resurserna vid statens provningsanstalt skulle under förenämnda

riksstatsanslag för budgetåret 1961/62 medel behöva anvisas enligt

följande.

Statens provningsanstalt, förslagsanslag ...................... 1 467 000

Avlöningar:

Statens provningsanstalts allmänna verksamhet

Statens provningsanstalts uppdragsverksamhet

1 695 000

2 115 000

Omkostnader:

Statens provningsanstalts allmänna verksamhet

Statens provningsanstalts uppdragsverksamhet .

510 000

747 000

Summa kronor 5 067 000

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättningar för uppdrag m. m.

................. 3 600 000

Nettoutgift kronor 1 467 000

Statens provningsanstalt: Utrustning, reservationsanslag

700 000

Jämfört med de å riksstatens utgiftssida för budgetåret 1960/61 uppförda

anslagen till avlöningar och omkostnader vid statens provningsanstalt samt

den å riksstatens inkomstsida upptagna särskilda titeln för redovisning av

anstaltens inkomster innebär utredningens förslag för budgetåret 1961/62

en kostnadsökning för statsverket av i runt tal 1,1 milj. kronor. Under utrustningsanslaget

är ökningen 500 000 kronor från budgetåret 1960/61 till

budgetåret 1961/62.

III. Yttrandena

Betänkandet har vid den omfattande remissbehandlingen blivit föremål

för en mycket positiv bedömning. De hörda instanserna är över lag ense

med utredningen om att statens provningsanstalt i dag inte förfogar över de

personella och materiella resurser, som är motiverade av den tekniska och

industriella utvecklingen och av de därmed sammanhängande ökade kraven

på materialkontroll och på provningar av konstruktioner och färdigprodukter.

Nästan samtliga myndigheter och organisationer, som yttrat sig över

utredningsförslaget, tillstyrker därför bifall till detsamma. I några utlå
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961 31

tanden förordas till och med längre gående åtgärder i upprustningshänseende

än dem, som innefattas i betänkandet.

Häremot står i fråga om grunderna i betänkandet erinringar från bara

ett fåtal instanser. Erinringarna är begränsade till vad utredningen anfört

om formerna för provningsanstaltens samarbete med andra institutioner

och i det sammanhanget uppkommande gränsdragningsproblem. Därjämte

kommer avvikande meningar till uttryck rörande skilda detaljer i förslaget.

Behovet av en ordentlig upprustning av statens provningsanstalt, personellt

och materiellt, understrykes i remissen särskilt kraftigt av näringslivets

företrädare. Exempelvis betonar Sveriges industriförbund, att vårt

näringslivs industriella och tekniska utveckling utan tvivel kräver en provningsinstitution

med avsevärt större möjligheter än vad statens provningsanstalt

idag förfogar över. Förbundet tillstyrker därför livligt en betydande

upprustning av provningsanstaltens resurser. Jernkontoret uttrycker sin

stora tillfredsställelse över att utredningen kommit till stånd och uttalar

aven sin uppskattning över det sätt på vilket den utförts. Kontoret har nämligen

den uppfattningen, att officiell provningsverksamhet, förlagd till en

välutrustad statlig provningsanstalt med goda personella resurser, är nödvändig

för ett land som vårt med en hög industriell standard. Det torde vara

odiskutabelt, säger Jernkontoret, att provningsanstalten tidigare inte getts

tillräckliga resurser. Den har därför kommit att släpa efter i utvecklingen

och kan inte idag uppfylla de anspråk, som näringslivet har rätt att ställa.

En allmän upprustning och omorganisation framstår därför som i högsta

grad. befogad, slutar Jernkontoret. Enligt Sveriges mekanförbund är utredningens

förslag till upprustning av anstalten, såväl i fråga om personal

som utrustning, väl ägnade att föra fram anstalten till modern standard och

satta den i stånd att fylla sin uppgift, d. v. s. att vara den högsta auktoriteten

i landet på materialprovningsområdet och att leda utvecklingen. Förbundet

tillstyrker därför varmt en lösning efter de linjer som anges av utredningen.

Ungefär samma motivering för en genomgripande rekonstruktion av provningsanstalten

anföres av järnvägsstyrelsen och av Ingeniörsvetenskapsakademien.

Järnvägsstyrelsen tillägger, att om provningsanstaltens organisation

hhr så utformad, att uppdragen kan utföras snabbt, och provningarna efter

val tillratlalagd målsättning så inriktade, att provningsresultaten blir praktiskt

anvandbara, torde såväl statliga verk som enskilda — ej minst de senare

— i okad omfattning komma att anlita anstalten.

Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening framhåller, att anstaltens

ör närvarande långa leveranstider berett föreningen och dess uppdragsgivare

inom näringslivet allvarliga olägenheter och irritation. Ofta måste undersökas

om inte erforderliga undersökningar kan utföras av annat laboratorium,

säger föreningen, och det har på leverantörshåll diskuterats,

huruvida det skall bli nödvändigt att organisera ett industrins eget laboratorium,

för alt på ett bättre sätt än nu kunna tillgodose affärsintressenas

krav på snabbare behandling.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

Med stor styrka hävdas från byggnadsbranschens sida nödvändigheten av

en väsentlig upprustning av statens provningsanstalt med hänsyn till de

betydande ekonomiska värden, som byggvarorna representerar. Exempelvis

anför AB Svensk Byggtjänst — som är byggfackmännens gemensamma

organ för information och dokumentation inom byggnadsfacket i sitt

principiella tillstyrkande av utredningens förslag bland annat följande.

Värdet av de byggvaror som används i vårt land är minst 4 miljarder kronor

om året. För närvarande framkommer i Sverige cirka 30 nya byggvaror

per månad, ett antal som vid ökad internationell handel förmodligen kommer

att stiga. För att byggfackmännen skall kunna veta hur de skall val ja

bland alla dessa varor och material, så att de bäst lämpade används, krävs

en väsentlig upprustning av nuvarande möjligheter att utarbeta provningsmetoder

och betydligt större möjligheter till utvecklingsprovning och rutinprovning.

Svensk Byggtjänst vill därför, utan att ta ställning till förslagets

organisatoriska del, allvarligt tillstyrka den av utredningen föreslagna upprustningen

av statens provningsanstalt och vill även påpeka, att denna utbyggnad

bör ske så snabbt som det över huvud taget är möjligt. Genom

mindre lämpligt materialval, beroende på otillfredsställande provningsresurser

och därav följande bristande kunskaper om materialen, förloras i

vårt land belopp som torde kunna räknas i hundratals miljoner kronor per

år. En snabb utbyggnad av statens provningsanstalt syns därför vara en

synnerligen god ekonomisk investering.

Till detta yttrande ansluter sig Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund.

Även byggnadsstyrelsen pekar på de problem, som sammanhänger med

att inom byggnadsfacket ständigt nya material och nya konstruktioner förs

ut i marknaden. Styrelsen anför härom.

Då nya material och konstruktioner förs ut i marknaden uppkommer även

behov av provningar för att klarlägga materialens egenskaper ur bl. a. ljudisolerings-,

värmeisolerings- och brandteknisk synpunkt. Den tekniska utvecklingen

har också medfört att manga tekniskt komplicerade anordningar

numera förekommer inom husbyggandet. För vissa sådana anordningar,

som är av mera väsentlig betydelse ur säkerhetssynpunkt, har det ansetts

lämpligt att införa typprovning och typgodkännande, för att anordningarna

generellt skall kunna godtas av byggnadsnämnderna. Därmed kan man räkna

med ett ökat behov av officiell provningsverksamhet. Vid utarbetandet av

anvisningar rörande byggnadsmaterial m. m. i olika sammanhang, bär avsaknaden

av officiellt vedertagna provningsmetoder många gånger försvårat

detta arbete. I Anvisningar till byggnadsstadgan (BABS 1960) förutsätts

beträffande olika provningar, att dessa skall ske enligt arbetsförfaranden och

metoder, vilka i allmänhet skall ha fastställts av statens provningsanstalt.

Behovet av fastställda, allmänt vedertagna provningsmetoder framträder

även när det gäller att entydigt redovisa och jämföra egenskaper hos byggnadsmaterial,

som provats vid olika officiella provningsanstalter eller vid industrilaboratorier.

Det är därför angeläget, att statens provningsanstalt också

ges resurser att utföra dylikt metodforskningsarbete och att snabbt publicera

och sprida resultaten.

Kommerskollegium samt Kooperativa förbundet och handelskammaren i

Gävle, vilka båda sistnämnda hörts av kollegium, anknyter till den ökning

och differentiering av produktionen och av konsumtionen, som ägt rum i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961 33

vårt land under efterkrigstiden. Kollegium anför i det sammanhanget bland

annat följande.

I takt med utvecklingen inom näringsliv och samhälle har skett en ytterst

betydelsefull upprustning av den tekniska undervisningen och likaså en värdefull

förbättring inom många sådana organ och institutioner, vilka är avsedda

att lämna råd och hjälp eller att utöva kontrollerande och provande

funktioner. I denna allmänna frammarsch har enligt kollegiets uppfattning

statens provningsanstalt inte deltagit i erforderlig utsträckning. Anstaltens

nuvarande standard och resurser kan inte anses motsvara de krav som vårt

moderna samhälle och vår väl utvecklade industri måste ställa; än mindre

kan anstalten utöva den ledande och samordnade funktion inom området,

som borde vara naturlig för en institution av detta slag.

Kommerskollegium hävdar vidare att verksamheten vid statens provningsanstalt

är av sådan art, att anstalten även borde upprätthålla förbindelser

med utlandet i en helt annan omfattning än som hittills varit möjligt.

Utvecklingen av mätmetoder, provningsnormer och varukontroll är — liksom

standardiseringsarbeten — av internationell karaktär och räckvidd. Dessutom

torde, anför kollegium, inriktningen mot stora och sammanhängande

europeiska marknader komma att medföra ett ökat krav på internationell

enhetlighet inom just det verksamhetsområde, där ländernas officiella provningsanstalter

är avsedda att spela en ledande roll. Statens provningsanstalt

kan enligt kollegiets mening inte på ett tillfredsställande sätt utnyttja utvecklingen

på det internationella fältet, ej heller fylla önskvärda och nödvändiga

uppgifter i det internationella varuutbytet, med mindre den utökning

av anstaltens kvalificerade personal kommer till stånd, som föreslås av

utredningen och som är påkallad redan med tanke på förhållandena inom

landet.

Statens hantverksinstitut anser, att utredningen på ett klart och överskådligt

sätt angivit de tekniska och ekonomiska förutsättningar och behov,

som motiverar en upprustning och utbyggnad av den offentliga provningsverksamheten.

Ur de synpunkter, som institutet har att företräda, tillstyrkes

därför att materialprovningen —■ i huvudsaklig anslutning till betänkandet —

bereds väsentligt förbättrade möjligheter och ges en större bredd än tidigare.

Statens konsumentråd förutser att varuprovningar, utförda på uppdrag av

konsumenlinstitutioner eller organisationer, i framtiden kommer att få betydligt

ökad omfattning. Oavsett hur nu eller i framtiden organiserade organ

på konsumentvaruområdet kan komma att utvecklas, står det enligt rådets

mening klart, att en provningsanstalt med fullgod teknisk utrustning och

kvalificerad personal har mycket stora uppgifter att fylla för konsumenternas

räkning. Detta bör tas hänsyn till vid utbyggnad av provningsanstaltens

laboratorier och vid nyanställning av personal där. När även konsumenternas

krav beaktas, torde det visa sig, säger rådet, att provningsanstalten kommer

att behöva ännu större resurser än vad som föreslagits. Rådet anser det

emellertid klokt att utbyggnaden sker etappvis enligt det föreliggande förslaget.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 41

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

Statens sakrevision säger sig i samband med tidigare ekonomiska undersökningar

av anstalten ha blivit övertygad om att en betydande teknisk upprustning

och modernisering erfordras. Den takt, i vilken denna kan genomföras,

blir direkt beroende av den takt, i vilken anstalten kan erhålla provningsuppdrag.

Det torde enligt revisionen inte vara realistiskt att räkna

med att den för 1961/62 föreslagna ekonomiska ramen kommer att kunna

fyllas med avseende på vare sig uppdragsmängden eller möjligheten att anställa

kvalificerad personal.

Flera av de hörda instanserna har uttryckligen anslutit sig till den i betänkandet

redovisade uppfattningen, att det i riket måste finnas en neutral

och offentlig provningsanstalt med en från industriella och kommersiella intressen

helt fristående ställning. Utredningens mening på denna punkt delas

sålunda av till exempel Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening,

Ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges standardiseringskommission, armétggförvaltningen,

marinförvaltningen och järnvägsstyrelsen. Man menar i

allmänhet på dessa håll att endast en på sätt utredningen angivit fristående

provningsinstitution kan utföra undersökningar, vilkas opartiskhet

är ställd utom diskussion, vilket är nödvändigt vid undersökningar i anledning

av tvister, domstolsförhandlingar o. dyl. Exempelvis är det vid

konflikter mellan köpare och säljare i kvalitetsfrågor angeläget, att erforderliga

provningar kan utföras vid en offentlig provningsanstalt.

Betänkandet har mött erinringar hos flygförvaltningen, statskontoret och

lokaliseringsutredningen, hos alla tre instanserna på delvis samma skäl.

Flygförvaltningen anser att utredningen inte givit klara besked, när det

gäller provningsanstaltens kontakt med andra liknande institutioner i landet.

Förvaltningen anser dessutom att det — med hänsyn till förekomsten

av industrilaboratorier, branschforskningsinstitut och provningsavdelningar

inom statliga verk — i dag inte finns samma behov av en central statlig

provningsanstalt som vid tiden för statens provningsanstalts tillkomst.

Statskontoret hävdar att utredningen skjutit åt sidan frågorna om en

samordning i rationaliseringssyfte mellan statens provningsanstalt och existerande

andra provningsinstitutioner i vårt land och i utlandet. Till följd

härav är det i dagens läge inte möjligt, säger ämbetsverket, att med någon

större grad av säkerhet bedöma, hur den centrala provningsanstalten slutgiltigt

bör organiseras och vilka resurser den bör utrustas med. För nästa

budgetår bör begränsning ske till den anstaltsorganisation, som kan bedömas

möjlig och försvarlig med hänsyn till bland annat gränsdragningsproblemen.

Ämbetsverket säger sig emellertid vara medvetet om att anstaltens

behov sedan länge är eftersatta och att en upprustning på såväl det

tekniska som det personella planet är ofrånkomlig, om inte verksamheten

skall stagnera.

Ungefär samma synpunkter utvecklas av lokaliseringsutredningen, som

anser en decentralisering av statens provningsanstalt möjlig, såväl genom att

befintliga statliga och enskilda resurser på provningsverksamhetens område

utanför statens provningsanstalt tas i anspråk som genom att filialsystemet

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

35

utvidgas och förstärks. I avbidan på undersökningar härom bör enligt lokaliseringsutredningen

utbyggnadsprogrammet inskränkas till att avse en

upprustning m. m. på områden, där påtagliga brister föreligger beträffande

landets samlade provningsresurser och där utbyggnadsbehovet anses lämpligast

böra tillgodoses inom provningsanstaltens ram. — Mot detta yttrande

har två av lokaliseringsutredningens ledamöter reserverat sig. De

anser, att yttrandet bort inskränka sig till en plädering för en ökning av

filialverksamheten utöver vad som föreslagits av provningsanstaltsutredningen.

Under hänvisning till att en monopolställning alltid inverkar menligt på

utvecklingen gör också styrelsen för Chalmers provningsanstalt uttalanden

mot en centralisering till statens provningsanstalt av den officiella provningsverksamheten

och den därmed sammanhängande metodforskningen

och beklagar att utredningen i sitt arbete ej ägnat Chalmers provningsanstalt

större uppmärksamhet. Styrelsen anför dock att den av utredningen föreslagna

upprustningen av statens provningsanstalts personella och tekniska

resurser syns vara i huvudsak väl motiverad. Kollegienämnden vid Chalmers

tekniska högskola — som uttalar sin tillfredsställelse över det framlagda

förslaget om upprustning av statens provningsanstalt — hemställer

att frågan om stöd åt Chalmers provningsanstalt i form av ett statligt byggnadslån

upptas vid den slutliga behandlingen av provningsanstaltsutredningens

betänkande.

Andra remissinstanser, som yttrat sig i samordningsfrågan, exempelvis

kommerskollegium, statens sakreuision och Kooperativa förbundet, biträder

emellertid utredningsförslaget: frågan löses lämpligen på sikt genom

initiativ och aktiv medverkan av statens provningsanstalt. Kollegium tilllägger,

att riskerna för dubbelarbete vid utbyggnad av provningsanstalten

ej behöver bli allvarliga, eftersom de olika verksamhetsfälten är så vida och

arbetsuppgifterna så rikliga, att man även på områden där risk för dubblering

föreligger borde kunna åstadkomma en effektiv uppdelning och samordning.

Statens tekniska forskningsråd slutligen anser visserligen önskvärt att

— utan försening av statens provningsanstalts upprustning — förhållandet

mellan provningsanstalten och andra organ, som utför provningar,

exempelvis Chalmers provningsanstalt, på lämpligt sätt utreds. Rådet kan

emellertid inte förorda den form av samordning, som innebär att statens

provningsanstalt lägger ut provningsuppdrag till främmande institutioner

—- utredningens ambition att den vägen spara pengar finner rådet endast

delvis berättigad. Ett sådant arrangemang har nämligen stora nackdelar,

säger rådet, eftersom provningsanstaltens arbetsuppgifter därvid riskerar

att komma i efterhand. För högskolors och universitetsinstitutioners del

föreligger dessutom en viss risk att rutinmässig provning via relativt lönsamma

anstaltsuppdrag inkräktar på de centrala uppgifterna för institutionerna.

I princip syns det därför rådet riktigt, att anstalten så långt möjligt

bereds tillfälle att själv utföra alla provningar. Undantag från denna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1961

regel bör göras endast vid exempelvis provningar och undersökningar som

sällan förekommer och som fordrar mycket dyrbar utrustning, vilken redan

finns tillgänglig på annat håll. Rutinprovningar vid främmande institutioner,

som ej är filialer till anstalten, bör endast förekomma om de

främmande institutionerna ifråga själva är inrättade för rutinprovningar

och om provningsanstalten har möjlighet att fullständigt kontrollera deras

provningsverksamhet, anser tekniska forskningsrådet.

Nu har redogjorts för och exemplifierats remissinstansernas allmänna

inställning till utredningsförslaget. Deras mening om skilda avsnitt av betänkandet

redovisas i det följande. Sammanfattningsvis kan sägas, att även

när det gäller enskildheterna i betänkandet biträdes med stor majoritet utredningens

förslag till praktiska lösningar.

Frågan om ny indelning i arbetsområden av verksamheten vid

statens provningsanstalt har i remissen blivit mycket utförligt behandlad.

De berörda branschintressenterna har därvid i allmänhet tillstyrkt eller

lämnat utan erinran den av utredningen förordade grupperingen. Men

ändringar ifrågasättes också rörande såväl antalet områden som arbetsuppgifterna

inom dessa.

I det följande (s. 52) förutsättes, att det skall få ankomma på Kungl.

Maj :t att sedermera, efter förslag av provningsanstalten, i dess instruktion

fastlägga de nya arbetsområdena. Det syns därför ej erforderligt att i förevarande

sammanhang lämna en närmare redogörelse för innehållet i remissyttrandena,

såvitt gäller provningsanstaltens indelning i arbetsområden.

Därutinnan må alltså hänvisas till akten i ärendet.

Av den tidigare redogörelsen för remissinstansernas allmänna inställning

till betänkandet framgår att dessa biträder vad utredningen sagt om att

först efter upprustning av statens provningsanstalt kominer uppdragsverksamheten

där att i kvantitativt och kvalitativt hänseende kunna

svara mot de krav, som staten och det enskilda näringslivet har anledning

och rätt att ställa på en offentlig statlig provningsinstitution.

Ökade resurser för forsknings- och utvecklingsarbetet

vid provningsanstalten tillstyrkes i allmänhet av dem, som i sina yttranden

särskilt tagit upp den frågan. Från några håll, däribland överstyrelsen

för de tekniska högskolorna, Chalmers provningsanstalt och Jernkontoret,

betonas att forskningsverksamheten vid anstalten av olika skäl bör

begränsas till sådana uppgifter, som kan anses vara av väsentlig betydelse

för provningsverksamhetens utveckling. Exempelvis kan det, säger Jernkontoret,

inte ligga inom anstaltens kompetensområde att närmare syssla

med undersökningsmetoder, som används vid forsknings- och utvecklingsarbete

rörande material. Dylikt arbete bör utföras hos industriföretagen

själva respektive branschforskningsinstituten. Sveriges industriförbund har

ungefär samma uppfattning. Forskningsverksamheten hos anstalten bör

enligt förbundets mening inskränkas till forskning ägnad att tjäna anstaltens

och industriens behov av tekniskt mera utvecklade provningsmetoder

inom anstaltens arbetsområde, över huvud taget bör inte, säger för
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

bundet, någon ändring i kompetensfördelningen mellan statens provningsanstalt

och branschforskningsinstitut, industrilaboratorier etc. komma till

stånd och ej heller bör anstalten när det gäller provning och metodforskning

tilläggas några speciella befogenheter i förhållande till dessa institutioner.

Försvarets forskningsanstalt fäster uppmärksamheten på att det

ofta är svårt att dra gränsen mellan forskning rörande provningsmetoder

och allmän forskning. Provningsanstaltens forskningsverksamhet bör främst

inriktas på de otillräckligt eller inte alls representerade områdena och samordnas

med branschforskningsinstitutens.

Statens institut för byggnadsforskning uttalar, att en provningsverksamhet,

som genom metodiorskning kan hålla takten med marknadsutvecklingen,

är ett ettektivt skydd mot tekniska felinvesteringar. Värdet av att

forskningen smidigt anpassas efter de nya behov, som successivt växer fram,

framhålles även av Ingeniörsvetenskapsakademien, som i sammanhanget

pekar på den möjlighet som finns för provningsanstalten att begära anslag

från statens tekniska forskningsråd — då anslag därifrån kan erhållas utan

läng tidsutdräkt innebär detta en möjlighet för anstalten att snabbt ta upp

nya forskningsuppgifter.

Från några håll göres uttalanden av innebörd närmast att de av utredningen

föreslagna forskningsresurserna är för njuggt tilltagna. Sålunda säger

exempelvis Aktiebolaget Atomenergi, att det är nödvändigt att utrymme

lämnas för forskning vid provningsanstalten i minst den omfattning som anges

i betänkandet, och statens tekniska forskningsråd fruktar att den föreslagna

lorskningsvolymen, 15 procent av totalomsättningen, snart kommer

att visa sig otillräcklig, bland annat i betraktande av att provningsanstalten

bör ha som väsentlig uppgift att vårda normaler för tekniskt-vetenskapliga

storheter. Den av utredningen ifrågasatta forskningsvolymen får alltså inte

vara en orubblig norm för forskningens omfattning, betonar rådet. Statens

brandinspektion föreslår att den brandtekniska forskningen vid provningsanstalten

ges möjlighet — personellt och materiellt — att bedriva också sådan

brandteknisk forskning, som inte kan hänföras till ren metodforskning.

Till skillnad från övriga föreslagna laboratorier vid anstalten blir

nämligen, i vart fall för överskådlig framtid, anstaltens brandlaboratorium

ensamt i sitt slag i landet.

Samtliga remissinstanser, som varit inne på utredningsförslaget i vad

detsamma gäller rationalisering av provningsanstaltens expert- och

informationsverksamhet, tillstyrker bifall härtill och vill i flera

fall gå längre än utredningen gjort. Sålunda anser försvarets forskningsanstalt

och tekniska forskningsrådet att provningsanstalten bör få väsentligt

ökade möjligheter att företa tjänsteresor till utlandet — en intim kontakt

med utvecklingen i andra länder är en förutsättning för att verksamheten

vid provningsanstalten skall kunna hållas på hög nivå, heter det i försvarets

forskningsanstalts yttrande. Samtidigt betonar Ingeniörsvetenskapsakademien

— som hälsar förslagen om utvidgad publikationsverksamhet med

tillfredsställelse — vikten av att provningsanstalten följer utvecklingen inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

svenskt näringsliv, så att anstaltens egna metoder inte blir föråldrade, utan

att rön och erfarenheter på andra håll så mycket som möjligt utnyttjas. I det

syftet föreslår akademien att näringslivet i egenskap av kund hos anstalten

beredes plats i anstaltens styrelse. Även andra vägar bör enligt akademien

skapas för kontakter på officiell väg mellan näringslivet och provningsanstalten.

Ytterligare är det en viktig uppgift för provningsanstalten att i samarbete

med olika standardiseringsorgan verka för standardisering av provningsmetoder

i landet och utarbeta föreskrifter för hur olika provningar bör ske,

framhåller — förutom Sveriges standardiseringskommission — AB Atomenergi

och AB Byggtjänst, vilket sistnämnda bolag särskilt pekar på betydelsen

av tillgång till internationellt tillämpade provningsmetoder.

Stockholms handelskammare tar i detta sammanhang upp en speciell fråga,

nämligen användningen av intyg och utlåtanden över provningar i försäljnings-

och reklamsyfte. Härom anföres.

Risk föreligger i dessa fall för vilseledande reklam som dessutom är ägnad

att undergräva provningsinstitutionernas auktoritet och anseende. Enligt

kammaren talar åtskilliga skäl för att vissa normer för publiceringen

av provningsutlåtanden fastställs i administrativ väg. Vissa provningsinstitutioner

har också i några fall utfärdat särskilda normer för publiceringen

av från dem härrörande intyg och utlåtanden. Det är emellertid önskvärt,

att dylika normer bli generellt gällande för hela den offentliga provningsverksamheten.

Frågan bör enligt kammarens mening särskilt utredas i samband

med nu föreliggande utredning. Härvid bör även utredas frågan om

uppdragsgivarnas möjlighet att bestämma provningarnas karaktär, omfattning

och metodik samt därmed sammanhängande problem.

Utredningens förslag till yttre organisation för statens provningsanstalt,

d. v. s. uppdelningen på tre tekniska avdelningar med tolv laboratorier

därunder, biträdes helt av hland andra statskontoret, statens

råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning och överstyrelsen

för yrkesutbildning. Även Jernkontoret finner organisationsförslaget

välbetänkt. Kontoret anser dock mindre lyckligt, att den mekaniska

och teknologiska provningen av metalliska material är avsedd att handhas

av ett laboratorium inom avdelning A, medan för de metallografiska undersökningarna

förutses ett laboratorium inom avdelning B. Med den starka

inriktningen inom avdelningen A på byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner

samt den utpräglat kemiskt betonade arten av arbete inom

avdelning B kan det dessutom förmodas, säger Jernkontoret, att chefskapet

för dessa avdelningar kommer att anförtros personer, som saknar metallografisk-metallurgiska

kvalifikationer. Provning och undersökning av metaller

kan därför befaras bli mindre väl tillgodosedd. Även arbetarskyddsstyrelsen

har varit inne på frågan om järn- och metallaboratoriets placering.

Styrelsen ifrågasätter riktigheten att inordna detsamma under avdelning A,

som främst har karaktären av en byggnadsteknisk avdelning. I övrigt finner

emellertid arbetarskyddsstyrelsen utredningens organisationsförslag innebära

en ändamålsenlig och rationell fördelning av anstaltens arbetsuppgifter.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1961

39

Under hänvisning till att byggnadsindustrierna alltjämt torde sakna tillräckliga

egna provningslaboratorier tillstyrker flygförvaltningen den föreslagna

avdelningen A med tillhörande laboratorier, dock att förvaltningen

anser motiverat, att sammanslå laboratoriet för järn- och metallprovning

med byggnadslaboratoriet till en enhet. Vad gäller den föreslagna avdelningen

B torde det enligt förvaltningen vara mera tveksamt om den bör

utformas enligt förslaget. I vart fall bör allt kemiskt och fysikaliskt-kemiskt

analysarbete sammanföras till ett gemensamt kemiskt laboratorium, dit rätteligen

även korrosionsfrågor borde hänföras. Härigenom borde viss rationalisering

kunna uppnås med ett färre antal laboratorier inom avdelningen

som resultat. Flygförvaltningen tillstyrker utredningens förslag beträffande

avdelning C.

Försvarets forskningsanstalt bedömer avdelning C enligt det föreliggande

förslaget otillräcklig mot bakgrunden av det stora behovet av en upprustning

av de mättekniska resurserna i landet. Särskilt måste behovet av

färgmätningar och vithetsmätningar beaktas. Rörande avdelningarna A och

B konstaterar forskningsanstalten att det inom området för plaster har

skett och fortfarande sker en mycket snabb utveckling, varvid de mekaniska

provningsmetoderna, såsom olika hållfasthetsprov, har kommit att släpa

efter. Då en nödvändig väsentlig upprustning av detta område förutsätter

anställande av bland annat kvalificerade hållfasthetsspecialister, anser forskningsanstalten

lämpligt att plastfrågorna behandlas inom avdelning A och

inte inom avdelning B, vilken i övrigt syns vara inriktad på kemiska problem.

Svenska väg- och vattenbgggares riksförbund tror att den föreslagna indelningen

på tre avdelningar med sammanlagt tolv laboratorier kan medföra

vissa svårigheter ur byggnadsmaterialsynpunkt, eftersom många provningar

inom det byggnadstekniska området kommer att ske vid tio av de tolv

laboratorierna. Förbundet ifrågasätter därför om inte en kontaktfunktion

bör inrättas, som framför allt kan svara för den externa kontakten med

företrädare för olika branscher inom materialprovningsområdet.

Flera av remissinstanserna, av vilka kan nämnas statens tekniska forskningsråd

och flygförvaltningen, pekar på det stora behovet av forskning

och vård rörande normaler. Frågan om officiella normaler för fysikaliska

storheter är av stor betydelse, säger statens tekniska forskningsråd, inte

bara för provningsanstalten utan även för näringslivet i dess helhet. I vissa

fall, såsom beträffande längd, vikt, tid, frekvens, många elektriska storheter

etc., är normalernas vård och användning tillfredsställande ordnad. Men

inom andra områden saknas normaler, eller också är normalerna otillfredsställande.

Man borde enligt forskningsrådet sikta mot att efter hand överföra

alla normaler till provningsanstalten eller ställa dem under anstaltens skydd.

Fn speciell utredning om dessa frågor syns dock rådet motiverad.

Liknande synpunkter anföres av flygförvaltningen, som anser att verksamheten

vid andra materialprovande laboratorier i landet i hög grad skulle

vara betjänt av om arbetet vid provningsanstalten inom de föreslagna avdelningarna

B och C väsentligen kunde inriktas på framtagande och för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

sälj ning av pålitliga normaler på skilda områden. Exempelvis är behovet av

olika analysnormaler stort liksom av normaler på de fysikaliskt betonade

mätområdena. I förstnämnda fall vore ett samgående med National Bureau

of Standards i USA kanske det lämpligaste. Även på hållfasthetsområdet

fordras normaler och andra kalibreringsmöjligheter vid provning i såväl

rumstemperatur som värme. En tillräckligt omfattande, säker och snabb

serviceverksamhet av provningsanstalten på detta fält skulle enligt förvaltningens

mening säkerligen hälsas med stor tillfredsställelse av alla laboratorier

i landet.

Vad härefter gäller filialverksamheten föreslås från flera håll

anordnande av dylik verksamhet i större omfattning än utredningen i första

hand räknar med, d. v. s. förstärkning av den byggnadstekniska provningen

och öppnande av en filial för textilprovning vid textilinstitutet i Borås. Sålunda

ifrågasätter Sveriges industriförbund och Sveriges mekanförbund om

det inte skulle vara av7 värde att låta de högre tekniska läroverken utföra

även mekaniska provningar av åtminstone mera rutinmässig karaktär, exempelvis

drag- och hårdhetsprov. I regel finns redan utrustning härför tillgänglig

vid läroverken. Mekanförbundets medlemmar kunde måhända härigenom

få en möjlighet att erhålla snabbare provningar till måttlig kostnad.

Arbetarskgddsstgrelsen är inne på samma linjer. Med instämmande i utredningens

uttalande av att frågan om utflyttning till filialer av olika grenar

av anstaltens verksamhet skall uppmärksammas, framhåller styrelsen,

att sådan utflyttning bör särskilt övervägas, då det är fråga om mera rutinmässiga

undersökningar och standardprov. Styrelsen påpekar dock i

likhet med statens institut för bgggnadsforskning, såvitt gäller en decentralisering

inom byggnadsområdet — vikten av att filialernas arbete noga följs

av provningsanstalten, så att enhetligheten i verksamheten inte äventyras.

Bland annat är det angeläget, heter det i institutets yttrande, att full klarhet

skapas beträffande auktorisationen av sådan decentraliserad provningsverksamhet.

Även lokaliseringsutredningen gör uttalanden till förmån för ett utökat

filialsystem med tanke på inte bara de lokaliseringspolitiska synpunkterna

utan även kostnaderna och de fördelar för kunderna, som en nära kontakt

med provningsverksamheten måste innebära.

Överstgrelsen för yrkesutbildning vitsordar, att de till högre tekniska läroverk

förelagda filialerna ur undervisningssynpunkt får anses värdefulla

och tillstyrker inrättande av de nya planerade filialerna i Borlänge, Luleå

och Norrköping. Ej heller har styrelsen något att erinra mot att material - provningsanstalten vid textilinstitutet i Borås knyts till provningsanstalten

som filial.

Textilinstitutet i Borås framhåller sin positiva inställning till det skisserade

samarbetet mellan institutet och provningsanstalten, vilket bör kunna

gagna såväl ortens industrier som provningsanstalten och institutet.

Emot utredningsförslaget och emot de nu nämnda remissinstanserna står

i filialfrågan styrelsen för Chalmers provningsanstalt, som menar att i be
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961

41

tänkandet inte anförts tillräckliga motiv för ett filialnät av föreslagen omfattning.

Styrelsen hänvisar därvid till att samma höga krav måste ställas

på en filial till en officiell provningsanstalt som på moderinstitutionen i avseende

på objektivitet, opartiskhet och sakkunskap. Styrelsen har svårt att

förstå hur dessa krav skall kunna tillgodoses med den föreslagna organisationsformen.

Därtill kommer att den kontroll av filialernas verksamhet, som

av styrelsen bedömes oundgängligen nödvändig, måste utövas av kvalificerad

personal vid provningsanstalten. Med hänsyn till den omfattning en sådan

kontroll måste ha, kommer den beräknade avlastningen av stockholmsanstalten

troligen att bli endast obetydlig, om ens någon. De kortare transporterna

innebär enligt styrelsen inte heller någon kostnadsminskning av

betydelse för uppdragsgivarna.

Av den tidigare redogörelsen för remissinstansernas allmänna inställning

till betänkandet framgår att dessa över lag vitsordar behovet av bland annat

en väsentlig förstärkning av statens provningsanstalts personal och

förbättring av lönesättningen för densamma. Till de förut återgivna

uttalandena härom må läggas följande.

Ur industrins synpunkt hälsar Sveriges industriförbund den föreslagna

personalförstärkningen med tillfredsställelse och har i allt väsentligt intet

att erinra däremot. Även Jernkontoret tillstyrker den av utredningen förordade

personalförstärkningen. Det är nödvändigt för provningsanstaltens

kontinuerliga utveckling, säger kontoret, att befattningshavarnas kvalifikationer

är tillräckligt höga, så att den allmänna utvecklingen på anstaltens

område kan följas upp och nyheter och framsteg beträffande provningsmetoderna

bedömas och nyttiggöras. De föreslagna kvalifikationskraven

syns kontoret vara i stort sett väl avvägda. Det undandrar sig arbetarskyddsstyrelsens

bedömande, heter det i styrelsens yttrande, huruvida den

föreslagna personalförstärkningen kommer att bli tillräcklig. Enligt styrelsens

mening är det av största betydelse för anstaltens verksamhet och utveckling

att det finns tillgång till tillräcklig och kvalificerad personal, så

att anstalten kan fylla uppgiften att vara en officiell ledande provningsinstitution

med möjligheter att utveckla och anpassa verksamheten efter

den tekniska utvecklingen. De av utredningen ifrågasatta kompetenskraven

biträdes. Järnvägsstyrelsen konstaterar att det är av största vikt, att

de personella resurserna bli fullt i klass med de materiella. Det är möjligt

alt ej ens de föreslagna höjningarna av de ledande befattningarna kan

locka verkliga toppkrafter, så att anstalten kan få avsedd auktoritet och —

vilket är ett starkt önskemål — om möjligt bli jämförbar med motsvarande

anstalter i utlandet, exempelvis EMPA i Schweiz. Svenska brandskyddsföreningen

slutligen betonar, att förslagen om förstärkning av personalen

och om lönesättningen för denna är lika viktiga som upprustningen i övrigt.

Tillräcklig och kvalificerad personal är nämligen nödvändig för alt nedbringa

ärendenas handläggningstid till rimlig längd och för att tillfredsställa

de allt större kraven på användning av tekniskt och vetenskapligt högtstående

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

metodik och modern apparatur för provtagningar. De ledande befattningarna

måste, säger inspektionen, få sådana ekonomiska villkor, att de kan

besättas med kompetenta personer och att ombyten inte sker med täta

mellanrum.

Vad härefter gäller remissmyndigheternas inställning till de i betänkandet

upptagna särskilda tjänsterna och grupperna av tjänster inhämtas ur

yttrandena i huvudsak följande.

Därest anstalten förstärks enligt utredningsförslaget, anser Sveriges civilingenjörsförbund

motiverat att chefen för anstalten får generaldirektörs

ställning. I samband därmed bör ledningen av anstalten på så sätt rationaliseras,

att beslut av rutinkaraktär fattas av generaldirektören i plenum

med avdelningscheferna och chefen för kansliet.

På flertalet håll, där den frågan tas upp, är man ense med utredningen

om att avdelningscheferna i den nya organisationen måste besitta höga tekniska

kvalifikationer och skicklighet som forskare. Vad betänkandet innehåller

om avdelningschefernas lönesättning m. m. biträdes sålunda av exempelvis

försvarets forskningsanstalt, statens råd för byggnadsforskning,

Sveriges civilingenjörsförbund och Statstjänstemannaförbundet. Även statens

tekniska forskningsråd och Ingeniörsvetenskapsakademien lämnar i

och för sig bland annat lönegradsplaceringen B 3 för avdelningscheferna

utan erinran, men anser, i likhet med statskontoret, inte befogat att man

för dessa tjänster skall kräva kompetens i alla delar jämförbar med den

som behövs för erhållande av professur vid teknisk högskola. Ingeniörsvetenskapsakademien

hänvisar därvidlag till den omständliga tillsättningsproceduren

och att det inte är önskvärt att få personer av ensidig forskarläggning.

Statens tekniska forskningsråd föreslår att Kungl. Maj :t i stället skall,

på förslag av provningsanstaltens styrelse, utse innehavare av tjänst som

avdelningschef. Denna uppfattning delas av överstyrelsen för de tekniska

högskolorna. Överstyrelsen menar nämligen, liksom kollegienämnderna vid

högskolorna, att kompetensvillkoren för tjänst som avdelningschef och för

tjänst som professor ej är jämförbara, enär innehavare av professur har

forskning och undervisning inom sitt ämnesområde till huvuduppgifter.

Samma förfarande vid tillsättning är därför ej motiverat, över huvud taget

anser överstyrelsen mindre lämpligt att uppställa särskilda kompetensvillkor

för olika förekommande högre tjänster vid provningsanstalten. Statens

lönenämnd slutligen ifrågasätter om för tjänsterna som avdelningschef

bör gälla högre kompetenskrav och tillämpas högre löneställning än som

gäller vid andra anstalter av motsvarande slag inom statsförvaltningen,

där avdelningscheferna är placerade i B 1.

Utredningens förslag om inrättande av tills vidare sex fasta tjänster som

forskningsingenjör tillstyrkes i allmänhet av de instanser, som särskilt

yttrat sig i frågan, exempelvis av statens tekniska forskningsråd, Jernkontoret,

statens institut för byggnadsforskning och Sveriges civilingenjörsförbund,

av tekniska forskningsrådet med understrykande av att forskarna

måste få erforderliga hjälpkrafter till sitt förfogande. Statens råd för bygg
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961

43

nadsforskning anser, att antalet forskartjänster bör utökas till åtta, eftersom

minst fyra bör knytas till de områden, som direkt berör byggnadsbranschen,

nämligen till områdena för värmeteknik, akustik, ytbehandlingsmaterial

och plast samt brandskydd. Försvarets forskningsanstalt förordar

inrättande av forskningstjänster även inom avdelning C, vilket utredningen

på redovisade skäl ej ansett böra ifrågakomma. — Statens lönenåmnd

har ingen erinran mot den förordade lönegradsplaceringen högst

Ae 23. Försvarets forskningsanstalt å sin sida menar att denna lönegradsplacering

är för låg för att forskare med tillräcklig kompetens skall kunna

anställas. Därför förordas ett mindre antal tjänster i högre lönegrader, exempelvis

laboratorer i B 1 och A 26. Även fortifikationsförvaltningen ifrågasätter

om inte föreslagen lönesättning är väl låg med hänsyn till löneläget

i allmänna marknaden. — Statskontoret anser, att med inrättande av sex

tjänster som forskningsingenjör tills vidare bör anstå, till dess fastare grepp

om tjänsternas innebörd och behörighet kan vinnas. Ämbetsverket hänvisar

därvid till vad kontoret anfört rörande den oklara gränsdragningen mellan

provningsanstaltens framtida arbetsuppgifter och motsvarande uppgifter

inom andra statliga institutioner. Även Chalmers provningsanstalt ifrågasätter

lämpligheten av att inrätta speciella forskartjänster. Forskningen bör

under avdelningschefernas direkta ledning anförtros åt den med hänsyn

till uppgiftens art mest lämpade personen inom avdelningen.

Rörande laboratoriecheferna hyser fortifikationsförvaltningen uppfattningen

att den av utredningen föreslagna lönegradsplaceringen i Ae 26 —

som lämnas utan erinran av statens lönenåmnd — är väl låg med hänsyn

till löneläget i allmänna marknaden. Sveriges civilingenjörsförbund föreslår

höjning av en av laboratoriecheferna på varje avdelning till Bo 1, därvid

förutsättes att vederbörande utses till ställföreträdare för avdelningschefen.

Det är enligt förbundets uppfattning vidare motiverat att övriga laboratoriechefer

knyts fastare till avdelningarna genom inplacering på ordinarie stat

Vad utredningen föreslagit om antal avdelningsingenjörer och lönesättningen

för denna grupp godtas av statens lönenämnd och har ej heller i övrigt

föranlett särskilda erinringar från remissinstanserna, utom från statstjänstemannaförbundet,

som är av uppfattningen att på längre sikt en ytterligare

utökning av antalet tjänster i här ifrågavarande lönegrader 19—23

syns påkallad, dels för att säkerställa en fullgod rekrytering, dels för att

bereda avancemangsmöjligheter för dugliga ingenjörer med lägre utbildning.

Inom kategorien arbetsledare kan statens lönenämnd inte tillstyrka alt

tjänsten som förste verkmästare i lönegrad A 13 på byggnadstekniska laboratoriet

förändras till tjänst som verkmästare i A 14. Tjänsten bär emellertid

med oförändrad lönegradsplacering erhålla benämningen tekniker. Den

föreslagna tjänsten som verkstadsförman i A 12 anser sig lönenämnden på

föreliggande material inte kunna pröva.

Rörande den tekniska biträdespersonalens omfattning och lönesättningen

inom denna grupp föreligger särskilda yttranden endast från Civilförvalt
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

ningens personalförbund, som lämnar utredningsförslaget på denna punkt

utan erinran, och från statstjänstemannaförbundet, som förordar att flera

av de ifrågasatta extra tjänsterna förändras till extra-ordinarie. Statens lönenämnd

anser sig inte kunna på grundval av betänkandet ta ställning till

lönegradsplaceringen för tjänsterna för teknisk biträdespersonal.

Lönegradsplaceringarna för personalen inom den föreslagna gemensamma

verkstaden anses av Civilförvaltningens personalförbund väl överensstämma

med gällande normer och praxis för motsvarande personal på andra

institutioner med likartade arbetsuppgifter. Statst jänstemannaförbundet

framhåller att förste verkmästaren i lönegrad A 16 får ett synnerligen brett

arbetsområde. Kunnighet och insikter i såväl mekanik som elektrofysik

fordras av tjänstens innehavare. Därför bör inplacering ske i lönegrad A

17. Statens lönenämnd konstaterar att tjänsterna på den gemensamma verkstaden

har placerats i lönegrader, som ingår dels i lönegradsserien för s. k.

mästare, dels i lönegradsserien för teknisk biträdespersonal. Nämnden ifrågasätter

huruvida inte lönegradsplaceringen för samtliga tjänster bör bestämmas

med utgångspunkt i sistnämnda lönegradsserie.

Vad slutligen gäller kansliavdelningens organisation framhåller Sveriges

civilingenjörsförbund, att ett rationellt utnyttjande av den kvalificerade

personalen vid provningsanstalten fordrar en väl utbyggd kontorsorganisation.

Förbundet biträder ur den synpunkten utredningens förslag till kansliorganisation,

innebärande bland annat uppflyttning av chefen för kansliet

från förste byråsekreterare till byrådirektör i lönegrad Ao 24. Även Statstjänstemannaförbundet

finner nämnda lönegradsförändring väl motiverad.

Den föreslagna kanslisttjänsten bör enligt förbundet inplaceras i lönegrad

A 15 i stället för A 13, med hänsyn närmast till att kanslisten skall fungera

som kanslichefens ställföreträdare. Under hänvisning bland annat till att

amanuenstjänster bör inrättas endast som rekryteringsunderlag för högre

tjänster förordar Sveriges akademikers centralorganisation, att den ifrågasatta

tjänsten som biblioteksamanuens i reglerad befordringsgång utbytes

mot en tjänst antingen som bibliotekarie eller som förste biblioteksassistent.

Enligt statens lönenämnd bör tjänsten som överdirektörens sekreterare inte

ha högre löneställning än kontorist i lönegrad A 9.

Nu återstår att redogöra för remissinstansernas inställning till förslagen

om en successiv förnyelse av statens provningsanstalts tekniska utrustning

och om anstaltens taxesättning och finansiering. Däremot torde från förevarande

sammanhang böra utelämnas byggnadsfrågorna. Spörsmålet om anskaffande

av nya lokaler för statens provningsanstalt — och även en del andra

statliga institutioner, däribland statens väginstitut — är för närvarande

under utredning i byggnadsstyrelsen, närmast med sikte på en utflyttning till

området nordväst om Ulriksdals ridbanor. Byggnadsfrågor^ kommer sålunda

att i annat sammanhang underställas Kungl. Maj :ts och sedermera även

riksdagens prövning.

Vad då gäller förslaget om förnyelse av den tekniska utrustning
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961 45

en vid statens provningsanstalt kan konstateras, att alla instanser, som

yttrat sig därom, med skärpa understryker vikten av att maskin- och inventarieutrustningen

moderniseras och kompletteras, så att provningsverksamheten

kan vidmakthållas och utvecklas i takt med tidens krav. Den meningen

deklareras av exempelvis arbetarskyddsstyrelsen, Svenska väg- och

vattenbyggares riksförbund, statens institut för byggnadsforskning samt

Svenska brandskyddsföreningen. På andra håll heter det samtidigt, att den

i betänkandet framlagda utrustningsplanen är ett absolut minimum — snarast

är den tilltagen i underkant. Det säger Sveriges industriförbund, statens

tekniska forskningsråd och statens råd för byggnadsforskning. Med

hland annat motiveringen att provningsanstalten bör kunna utföra provningar

med minst lika stor noggrannhet, som de bäst utrustade driflslaboratorierna,

biträder Jernkontoret utredningens förslag och förutsätter därvid

att alla praktiskt möjliga vägar till samarbete med andra institutioner, såsom

tekniska högskolan, branschforskningsinstituten m. fl., noggrant prövas.

Försvarets forskningsanstalt understryker de stora fördelar, som kan

vinnas genom att provningsanstalten bland annat tillförs betydligt ökade

resurser ifråga om provningsutrustning. Med hänsyn till de förhållandevis

stora kostnaderna för anskaffning av dylik utrustning och för att undvika

en dubblering av resurserna bör samordning ske med forskningsanstalten,

när det gäller vissa provningsområden.

I fråga om taxesättningen i statens provningsanstalts uppdragsverksamhet

är såväl statskontoret som statens sakrevision ense med utredningen

om att taxehöjningar under budgetåret 1961/62 endast kan genomföras

i begränsad utsträckning. Båda dessa instanser uttalar att frågan om

den framtida kostnadstäckningen för uppdragsverksamheten bör anstå, tills

de ekonomiska resultaten av en upprustad och i väsentliga avseenden

omorganiserad provningsverksamhet börjar framträda och kan bedömas

mera ingående. Först sedan några års erfarenheter vunnits, blir ett mera

definitivt ställningstagande till taxesättningen möjligt, säger man.

Ingeniörsvetenskapsakademien framhåller, att provningsanstalten genom

en rationell organisation målmedvetet bör sträva efter att uppnå den kostnadstäckning,

som utredningen angett vara möjlig efter fullt genomförd omorganisation.

Enligt akademien blir bidraget från det allmänna ändå rätt

betydande.

Styrelsen för Chalmers provningsanstalt och handelskammaren i Göteborg

gör uttalanden till förmån för eu sådan taxesättning, att full kostnadstäckning

i uppdragsverksamheten vinncs. Del medför visserligen, säger handelskammaren,

att näringslivet får betala något mer för utförda provningar

än om statsanslag utgår för viss del av verksamheten, men det innebär också

att anstalten måste inrätta sin budget efter affärsmässiga grunder i betydligt

högre grad än då en stor del av kostnaderna bestrids med statsanslag.

Övergång till friare former i finansieringen av uppdragsverksamheten

tillstyrkes av nästan alla instanser, som i sina yttranden gått in på

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1961

den frågan. Sålunda framhåller statskontoret, att ämbetsverket redan år

1932 förordade det friare finansieringssystem, som nu föreslås av utredningen.

Vid en omläggning enligt utredningsförslaget torde provningsanstalten

ges möjligheter till högst betydande inkomstökningar, anför statskontoret.

Även statens sakrevision hänvisar till att den av utredningen föreslagna

finansieringsformen i huvudsak överensstämmer med tankegångar, som

framförts tidigare av revisionen vid utredningar om anstaltens ekonomi.

Revisionen hänvisar också till att viss självfinansiering redan finns vid flera

andra institutioner med verksamhet jämförbar med provningsanstaltens.

Budgettekniska synpunkter torde därför ej kunna åberopas mot en enligt

revisionens uppfattning välmotiverad ändring av anstaltens ställning i anslagshänseende.

Även kommerskollegium pekar på att friare finansieringsformer

finns på andra håll, bland annat hos statens hantverksinstitut, och

att dessa gett goda resultat. När kollegium tillstyrker utredningsförslaget

förutsättes dock, att ej väsentliga budgettekniska nackdelar eller principiella

svårigheter talar emot detsamma.

Av andra instanser, som tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om

övergång till nettoredovisning av uppdragsverksamheten, kan nämnas Jernkontoret,

Sveriges industriförbund och styrelsen för Chalmers provningsanstalt.

Riksräkenskapsverket förordar bibehållande av systemet med bruttoredovisning

och anför därvid bland annat följande.

Vid statens väginstitut upptas avlönings- och omkostnadsstaterna under

ett gemensamt anslag, i vilket institutets inkomster redovisas såsom särskilda

uppbördsmedel. Denna ordning, som infördes budgetåret 1939/40, motiverades

med att väginstitutets utgifter skulle avräknas mot automobilskattemedlen.

Något skäl att bibehålla denna redovisningsform torde för ovngt

icke längre föreligga, då i likhet med vad som gäller beträffande förrättningsavgifter

vid statens bilinspektion samt inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket,

väginstitutets inkomster kan tillgodoföras automobilskattemedlen

över en särskild inkomsttitel å riksstatens inkomstsida.

Vid flertalet myndigheter med uppdragsverksamhet tillämpas liksom nu

är fallet vid statens provningsanstalt, ett bruttoredovisningssystem innebärande

att utgifter och inkomster redovisas skilda från varandra. Inkomsterna

redovisas därvid på driftbudgetens inkomstsida under rubriken Uppbörd

i statens verksamhet. Enligt riksräkenskapsverkets mening bör detta system

alltjämt tillämpas vid statens provningsanstalt.

Då de av utredningen uppställda kraven på självständighet och rörlighet

i medelsdispositionen enligt riksräkenskapsverkets mening kan tillgodoses

i samma utsträckning, oavsett om brutto- eller nettoredovisning i riksstaten

tillämpas, föreslår ämbetsverket, att det uppdras åt provningsanstalten

att i samråd med riksräkenskapsverket inkomma med förslag till redovisningens

närmare utformning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1961

47

IV. Statens provningsanstalts anslagsäskanden för budgetåret 1961/62

I skrivelse den 15 september 1960 framlägger styrelsen för statens provningsanstalt

sina anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 och ansluter

sig därvid i allt väsentligt till de av provningsanstaltsutredningen framlagda

förslagen. Styrelsen understryker kraftigt angelägenheten av att den

ifrågasatta omorganisationen kommer till utförande med början nästa budgetår.

I enlighet härmed hemställer styrelsen om anvisande för budgetåret

1961/62 av sammanlagt 3 832 700 kronor till avlöningar och 1 259 000 kronor

till omkostnader. Detta innebär ökningar om tillhopa drygt två milj.

kronor, jämfört med anslagen till samma ändamål för innevarande budgetår.

Styrelsen räknar emellertid med att även provningsanstaltens inkomster

av uppdrag kommer att öka, nämligen från i riksstaten för närvarande uppförda

2 700 000 kronor till för nästkommande budgetår 3 600 000 kronor.

För modernisering av provningsanstaltens maskin- och inventariebestånd

begär styrelsen, i anslutning till utredningsförslaget, höjning från 200 000

till 700 000 kronor. Anslagsbehoven fördelar sig enligt följande.

Avlöningar

Allmän verksamhet..........

Uppdragsverksamhet ............

3 832 700

Omkostnader

Allmän verksamhet...............

Uppdragsverksamhet ............

1 259 000

Utrustning .................

700 000

Summa

5 791 700

I fråga om medelsbehovet under Omkostnader: Allmän verksamhet, som

inte mera detaljerat har behandlats av utredningen, föreslår styrelsen denna

uppdelning på anslagsposter.

Anslagspost Belopp

1. Sjukvård ................................................ 6 ooo

2. Ersättningar vid utrikes resor ............................ 20 000

3. Övriga reseersättningar.................................... 5 Q00

4. Expenser:

Bränsle, gas, el och vatten .............................. 40 000

övri8a.................................................. 60 000

Engångsanslag för särskilda inköp av möbler, kontorsmaski
ner

etc................................................. 120 000

5. Publikationstryck ........................................ g 000

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 4/ år 1961

6.

Anslagspost

Övriga utgifter:

Förbrukningsartiklar ............

Överdragskläder och tvätt därav . .

Teknisk utrustning .............

Bibliotek........................

Frakt och spedition av provföremål

Belopp

....... 90 000

....... 85 000

....... 75 000

Summa 509 000

Som motivering anföres beträffande de skilda anslagsposterna i hu\udsak

följande.

1 Anslagsposten till sjukvård är för närvarande upptagen med 5 000 kronor!

Höjningen motiveras med den förslagna ökningen av personalen.

2 o 3 Anslagsposten till reseersättningar under den allmänna verksamheten

föreslås uppdelad i Reseersättningar vid utrikes resor och Övriga

reseersättningar. När det gäller studieresor till utlandet vill styrelsen starkt

understryka de i utredningens betänkande framlagda skalen för att den - dande personalen vid anstalten skall beredas tillfälle till studiebesök etc. i

utlandet. Det bör då få ankomma på provningsanstaltens styrelse att inom

en given ekonomisk ram, 20 000 kronor for år, meddela beslut harom. Det

planerade utvidgade nordiska samarbetet på provningsomradet, kommer

även att medföra ökade kostnader för resor.

4 Kostnaderna för bränsle, gas, uppvärmning etc. har uppdelats mellan

den allmänna verksamheten, och uppdragsverksamheten i proportion till

omfattningen av respektive verksamhetsgrenar. På den allmänna verksamheten

kommer därvid ett belopp om cirka 40 000 kronor

Även för övriga expenser har en proportionell uppdelning skett mella

den allmänna verksamheten och uppdragsverksamheten.

På kansliavdelningen är beståndet av kontorsmaskiner och möbler otidsenligt

och delvis i dåligt skick. Med utgångspunkt från utredningens förslag

till organisation av kansliavdelningen har medelsbehovet for erforderliga

nyanskaffningar beräknats till 120 000 kronor. ,,,

5 När det gäller publikationsverksamheten föreslår utredningen bland

annat att anstalten vid sidan av monografiserien Meddelanden från Statens

Provningsanstalt regelbundet utger ett informationsblad att tillställas industrier

företag, organisationer etc., vilka kan förväntas ha intresse av anstaltens

verksamhet. Vid bifall härtill blir en uppräkning av anslagsposten

från 5 000 till 8 000 kronor erforderlig.

6 Till allmän verksamhet hänförbara förbrukningsartiklar beraknas till

90 000 kronor. Därvid förutsättes att posten belastas även med kostnaderna

för inköp av överdragskläder och för tvätt därav.

För underhåll av maskiner och annan teknisk utrustning samt for återanskaffning

av mindre kostnadskrävande utrustning, allt i anstaltens allmänna

verksamhet, föreslår styrelsen en förslagsvis betecknad anslagspost om

^ÅnstaUemTiuWiofefc motsvarar inte kraven på en fullgod uppsättning av

teknisk litteratur. Kostnaderna för en nödvändig engangsupprustmng har

av utredningen uppskattats till 200 000 kronor, som lämpligen kan fordelas

r>å tre budgetår. Det löpande anslaget till biblioteket synes dajefter

kunna begränsat till 20 000 kronor för år. För_ budgetåret 1961/62 bor enligt

styrelsens mening upptagas sammanlagt 75 000 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1961

49

Omkostnaderna för frakt och spedition av provföremål bestrides i fortsättningen

från anslaget till omkostnader i uppdragsverksamheten.

I fråga om medelsbehovet under Omkostnader: Uppdragsverksamhet har

styrelsen inte gjort någon motsvarande uppdelning på anslagsposter utan

förutsätter, i likhet med utredningen, att anslaget i sin helhet skall få disponeras

efter uppkommande behov. Anslagsbehovet utgör erfarenhetsmässigt

omkring 20 procent av kostnaderna för avlöningar till den i uppdragsverksamheten

sysselsatta personalen. Beloppet 750 000 kronor har bland annat

framräknats med ledning härav. Styrelsen föreslår att av nämnda belopp

högst 2 000 kronor för år skall få användas som bidrag till representationskostnader

i samband med uppdrag. Det har nämligen visat sig nödvändigt,

säger styrelsen, att i vart fall de högre befattningshavarna vid anstalten ges

möjlighet att utöva viss representation, när det är fråga om större uppdragsgivare.

För övrig representation, avseende i första hand utländska gäster,

kommer liksom tidigare framställning om medelsanvisning att göras till

Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.

V. Departementschefen

För den industriella och tekniska utvecklingen i landet är noggrann kännedom

om egenskaperna och funktionerna hos olika slag av material och

konstruktioner en faktor av grundläggande betydelse. Behovet av materialundersökningar,

materialprovningar och materialkontroll ökar också ständigt.

Samtidigt reses krav på alltmer förfinade och komplicerade mät- och

provningsmetoder.

Den ojämförligt största delen av provningsverksamheten i vårt land utförs

vid industrilaboratorier. Särskilt de stora industrierna lägger årligen

ned väsentliga belopp i anordningar för materialkontroll och för utvecklingsarbete

inom materialområdet. Den mindre och medelstora industrin,

liksom företag och enskilda inom distributions- och konsumtionsleden, saknar

ofta de ekonomiska möjligheterna att skaffa egna provningsresurser. De

kan i vissa fall vända sig till branschforskningsinstitut och kommersiella

laboratorier av olika slag men är merendels hänvisade till offentlig provningsanstalt.

Den ledande offentliga provningsinstitutionen i vårt land är statens provningsanstalt.

Dess huvuduppgifter är att på uppdrag av statliga myndigheter

och institutioner samt enskilda utföra provningar och undersökningar

av material och konstruktioner ävensom åta sig besiktningar, kontrolluppdrag

och liknande inom anstaltens kompetensområde. Anstaltens ledning

utövas av en styrelse, bestående av fem av Kungl. Maj:t för en tid av fyra

år utsedda ledamöter samt överdirektören och chefen för anstalten. Verksamheten

är fördelad på fem tekniska avdelningar och en kontorsavdelning.

Antalet anställda utgör för närvarande omkring 160 personer.

Utgifterna för statens provningsanstalts verksamhet bestrids genom anslag

4 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 41

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961

över riksstaten. För budgetåret 1960/61 har till avlöningar, omkostnader

och anskaffning av utrustning anvisats sammanlagt 3 275 100 kronor. Mot

utgifterna svarar ej oväsentliga inkomster i form av ersättningar för utförda

provningar och undersökningar m. m. Inkomsterna tas till uppbörd på riksstatens

inkomstsida och beräknas för innevarande budgetår komma att

uppgå till 2 700 000 kronor.

Förutom vid provningsanstalten bedrivs provningsverksamhet pa manga

andra håll inom den statliga och statsunderstödda sektorn, och stora belopp

ställs av statsmedel årligen till förfogande för utveckling därav. Någon

egentlig samordning av statens insatser på området exempelvis i form av

gemensamt utnyttjande av dyrbarare instrument och apparater — förekommer

emellertid inte. Bland annat med hänsyn härtill och till de undan for

undan ökade kraven på materialprovning m. m. tillkallade jag i maj 1958,

med stöd av särskilt bemyndigande av Kungl. Maj :t, fyra sakkunniga (provningsanstaltsutredningen)

med uppgift att granska den statliga provningsverksamheten

och dess organisation med särskild inriktning på arbetet vid

statens provningsanstalt.

Utredningen avlämnade den 4 juli 1960 sitt betänkande. Som allmän bakgrund

ges däri en redovisning av i landet tillgängliga provningsresurser

inom huvudsakligen den statliga sektorn. Förutsättningarna för ett ur ekonomiska

och andra synpunkter önskvärt aktivt samarbete mellan de olika

provningsinstitutionerna bedöms emellertid av utredningen som relativt begränsade.

Dock understryks att samordningsfrågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.

— Vad angår verksamheten vid statens provningsanstalt konstaterar

utredningen, att anstalten kommit att släpa efter i den tekniska utvecklingen,

såväl när det gäller uppdragsverksamheten som i fråga om forskningsarbetet

rörande provningsmetodik och materialkännedom. För att avhjälpa

bristerna föreslås en väsentlig förstärkning i personal- och utrustningshänseende.

Vidare föreslås en organisatorisk omläggning av verksamheten,

som enligt utredningen i fortsättningen bör fördelas på tre tekniska

avdelningar med därunder sorterande tolv laboratorier. För att ge anstalten

större ekonomisk rörelsefrihet i uppdragsverksamheten föreslås en ny finansieringsform,

som möjliggör fri disposition av inflytande inkomster.

Utredningsförslaget har vid den omfattande remissbehandlingen blivit

föremål för en positiv bedömning. Allmänt vitsordas att statens provningsanstalt

i dag inte förfogar över de personella och materiella resurser,

som den industriella och tekniska utvecklingen i landet nödvändiggör. I

samordningsfrågan anser några av de hörda instanserna, att det finns ett

större utrymme för konkreta samarbetsåtgärder än utredningen räknar med.

Samtidigt understryks emellertid i allmänhet att detta förhållande inte får

hindra en under alla omständigheter motiverad snar upprustning av statens

provningsanstalt.

För egen del har jag av innehållet i betänkandet och i remissyttrandena

däröver blivit övertygad om behovet av en förstärkning av statens provningsanstalt

för bättre anpassning av dess resurser till den moderna teknikens

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961 51

krav. Det synes likväl befogat att iaktta en viss moderation i utbyggnadstakten.

I första hand bör anstaltens yttre organisation ombildas på avdelningar

och laboratorier i huvudsaklig anslutning till utredningsförslaget

och anstalten ges en finansieringsform, som bättre lämpar sig för uppdragsverksamheten.

I avvaktan på närmare erfarenheter av den inverkan, som

den nya organisationen kan få på anstaltens utnyttjandegrad och därmed även

på förutsättningarna i framtiden att via taxorna erhålla täckning för de

med uppdragen förenade kostnaderna — till vilket spörsmål jag återkommer

senare — anser jag mig i olika hänseenden inte kunna gå så långt som

utredningen föreslagit. Antalet tjänster för kvalificerade tekniker bör emellertid

utökas. Även utrustningen i form av apparater och instrument behöver

moderniseras. Men innan jag tar upp dessa frågor till närmare behandling,

vill jag redovisa min syn på spörsmålet om en ur statsfinansiella och

andra aspekter önskvärd samordning av statens insatser på

provningsom rådet.

I direktiven för utredningen förutsattes att ett vidgat samarbete mellan

olika institutioner i riket, vilka helt eller delvis sysslade med provningsverksamhet,

skulle kunna medverka till ett bättre ekonomiskt utbyte av

de samlade resurserna på området. Olika former för samordning var tänkbara.

I vissa fall kunde måhända en centralisering till statens provningsanstalt

bedömas önskvärd, medan i andra fall en utflyttning av provningsverksamhet

till exempelvis ett branschforskningsinstitut var den lämpligaste

vägen för att i besparingssyfte undvika onödigt dubbelarbete och

dubbelanskaffning av utrustning. Det skulle ankomma på utredningen att

undersöka möjligheterna till samarbete och rationalisering, såväl i fråga

om själva provningsverksamheten som rörande forskningsarbetet för utrönande

av lämpliga provningsmetoder.

Utredningen anför att den i samordningsfrågan mött svårigheter av skilda

slag, när det gällt att finna de praktiska lösningarna. Myndigheter och

institutioner inom den statliga och statsunderstödda sektorn, vilka tillfrågats,

har i allmänhet inte velat eller ansett sig kunna ta över arbetsuppgifter

från statens provningsanstalt. Samtidigt har bland annat branschforskningsinstituten

ansett sig förhindrade att till förmån för statens provningsanstalt

avstå från exempelvis förekommande rutinprovningar, vilka

är en form av service från institutens sida i förhållande till deras huvudmän.

Ytterligare tillkommer — och det är enligt utredningen den kanske

väsentligaste invändningen mot en alltför stark uppdelning av provningsverksamheten

— att vi måste ha tillgång i landet till en provningsinstitution,

som är helt fri från kommersiella intressen och som vid ekonomiska

och andra överenskommelser samt vid tvister, domstolsförhandlingar, tullfrågor

etc. kan utföra undersökningar och provningar samt avge yttranden

däröver, vilkas opartiskhet är ställd utom diskussion. Likväl finns även

enligt utredningens bedömningar plats för olika former av samarbete på

provningsområdet, men frågorna härom är möjliga att lösa endast på sikt

och genom initiativ och aktiv medverkan av statens provningsanstalt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1961

Jag förstår att det kan möta svårigheter av skilda slag att effektivt samordna

tillgängliga resurser på provningsområdet. Ansträngningarna att vinna

en ur ekonomiska och andra synpunkter värdefull dylik samordning

måste emellertid med kraft fortsätta. Den snabba tekniska utvecklingen

kräver alltmer komplicerade instrument och apparater, representerande

ofta mycket stora anskaffningsvärden. Förvärv på ett håll inom den statliga

och statsunderstödda sektorn av dyrbar utrustning, som redan finns

tillgänglig på annat håll inom nämnda sektor, bör så långt möjligt undvikas.

Exempelvis framgår av betänkandet att branschforskningsinstituten

och de tekniska högskolorna i allmänhet förklarat sig villiga att under

vissa betingelser utföra sådana provningar, för vilka man är ensam i landet

beträffande utrustning och personal. Jag förutsätter att statens provningsanstalt

i sin verksamhet noggrant beaktar alla sådana möjligheter till samarbete.

Eljest är jag ense med utredningen om att det inte går att praktiskt

lösa alla dessa frågor på en gång. Det måste bli en uppgift för provningsanstalten

på sikt. För planeringen därvidlag är det viktigt, att anstalten

fortlöpande håller kontakt — exempelvis genom samarbetsgrupper —

med olika provningsinstitutioner här i landet och även i utlandet. Därur

torde kunna växa fram konkreta förslag till samordning och rationalisering,

vilka det bör åligga provningsanstalten att i förekommande fall underställa

Kungl. Maj:ts prövning.

Jag övergår härefter till att behandla utredningens förslag till en, enligt

vad tidigare antytts, under alla förhållanden motiverad snar upprustning

av verksamheten och organisationen vid statens provningsanstalt.

Därvid må först erinras om att uppdragsverksamheten svarar för den dominerande

delen, mellan 60 och 70 procent, av arbetet vid statens provningsanstalt.

Vid sidan om denna verksamhet bedrivs — ehuru för närvarande

i ganska begränsad omfattning — forsknings- och utvecklingsarbete

för åstadkommande av ändamålsenliga provningsinetoder. Dessutom besvarar

anstalten remisser och förfrågningar samt ställer personal till förfogande

för standardiserings- och liknande arbeten. Taxorna i uppdragsverksamheten

är så avvägda, att de i princip skall täcka alla med denna verksamhet

förenade utgifter. Kostnaderna för de arbetsuppgifter vid provningsanstalten,

som inte är direkt hänförliga till uppdragsverksamheten och som

sammanfattas under begreppet allmän verksamhet, bestrids helt av staten.

— I det följande behandlas utredningens olika delförslag i den ordning, de

har upptagits i betänkandet och i den däröver nyss lämnade redogörelsen.

Vad utredningen förordat om ny indelning i tolv arbetsområden

kan jag i allt väsentligt tillstyrka. Den närmare gränsdragningen mellan

dessa områden torde böra ankomma på Kungl. Maj :t. Jag avser att anmäla

denna fråga i samband med förslag till ny instruktion för provningsanstalten.

I likhet med utredningen är jag medveten om det ökade behovet vid provningsanstalten

av forsknings- och utvecklingsarbete för

att skaffa fram nya och förbättra existerande provningsmetoder inom anstal
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

tens arbetsområden. En ändamålsenlig provningsmetodik torde medverka till

inte bara säkrare resultat i provningsarbetet utan även till förenkling och förbilligande

av detta arbete. Jag anser emellertid — och vill i det sammanhanget

hänvisa till den av mig i det följande föreslagna nya organisationsplanen

för statens provningsanstalt — att där förekommande forskningsuppgifter

i huvudsak bör planeras, och delvis även utföras, av avdelningscheferna och

laboratoriecheferna. Behovet av särskild personal för ifrågavarande uppgifter

torde därvid kunna begränsas till två befattningshavare, närmast som

medhjälpare åt avdelningscheferna och laboratoriecheferna och med placering

en på avdelning A och en på avdelning B. Avlöningskostnaderna för

de nya tjänsterna bör beräknas inom ramen för anstaltens inkomster av uppdrag.

Till frågorna om inrättande av dessa tjänster, om lönegradsplaceringen

för desamma och om erforderlig medelsanvisning vill jag strax återkomma.

Under rubriken expert- och informationsverksamhet tar

utredningen upp sådana till den allmänna verksamheten hörande frågor som

formerna för publicering av uppnådda arbetsresultat, tjänstemännens deltagande

i konferenser m. m., behovet av studieresor till utlandet etc. Av utredningen

i dessa sammanhang lämnade rekommendationer och förslag syns i

allt väsentligt väl motiverade och bör biträdas. Dock torde frågor om tillstånd

till och medelsanvisning för studieresor till utlandet även fortsättningsvis

böra underställas Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall.

Vad angår den organisatoriska ramen för verksamheten vid statens provningsanstalt

må erinras om att anstalten för närvarande har fem tekniska

avdelningar. Till dessa är knutna ett antal arbetsenheter, vilka emellertid

inte utgör några fast organiserade grupper, motsvarande de i instruktionen

fastlagda arbetsområdena. Utredningen föreslår att antalet tekniska

avdelningar minskas till tre, nämligen avdelning A för mekanisk-teknologisk

provning och undersökning av metalliska och huvudsakligen oorganiska

konstruktions- och byggnadsmaterial samt färdiga konstruktioner och

byggnadsdelar, avdelning B för undersökning av materials struktur och kemiska

sammansättning samt deras därmed sammanhängande egenskaper

och funktionssätt, samt avdelning C för elektriska och andra fysikaliska

mätningar och undersökningar. Under avdelningarna föreslås inrättande,

alltefter ämnestillhörighet, av sammanlagt tolv laboratorier, ett för

varje arbetsområde. En dylik organisation anses av utredningen innebära

en tidsenlig och rationell uppläggning av verksamheten. — Förslaget till organisationsplan,

vars utseende framgår av tabell på s. 18, har i allmänhet tillstyrkts

av remissinstanserna. Från bland annat Jernkontorets sida anförs

dock vissa synpunkter i fråga om järn- och metallaboratoriets placering,

och försvarets forskningsanstalt bedömer avdelning C otillräcklig mot bakgrunden

av kraven på en upprustning av de mättekniska resurserna i landet.

Statens tekniska forskningsråd och även flygförvaltningen har i sammanhanget

tagit upp frågan om behovet av forskning och vård rörande normaler,

där enhetliga bestämmelser fär närvarande saknas. Man menar att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

hela detta område, i vart fall på sikt, bör beredas plats inom statens provningsanstalt.

För egen del anser jag att utredningens förslag till organisationsplan innebär

en ändamålsenlig avvägning och tillstyrker därför bifall till detsamma.

Därest erfarenheterna skulle ge vid handen, att planen i vissa detaljer bör

ändras, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om erforderliga

jämkningar. Vad gäller behovet av forskning och vård rörande normaler

är jag medveten om olägenheterna av nuvarande splittrade organisation.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag emellertid framhålla,

att dessa och därmed sammanhängande frågor före slutligt ställningstagande

torde behöva underkastas särskild utredning och alltså inte böra

prövas i detta sammanhang.

Vad utredningen föreslagit om kansliavdelningens organisation

och arbetsuppgifter föranleder inte här annat uttalande från min sida, än

att jag vill understryka vikten av att åtgärder snarast vidtas i syfte att få ett

lättöverskådligt system för redovisning av inkomster och utgifter i uppdragsverksamheten.

Därav beror nämligen möjligheterna att skapa en rättvis

bestämning av taxorna, vilka bildar det ekonomiska underlaget föi huvuddelen

av provningsanstaltens verksamhet.

Hittills vunna praktiska och ekonomiska erfarenheter av provningsanstaltens

filialverksamhet — som visserligen bara gäller det byggnadstekniska

området — är gynnsamma. I likhet med utredningen anser jag det

angeläget att denna verksamhet, som är självbärande, byggs ut, och då till att

omfatta även andra områden än det byggnadstekniska. F rågan om utökning åt

filialnätet hänger nära ihop med vad jag tidigare sagt om en ur olika synpunkter

önskvärd samordning av tillgängliga personella och materiella resurser på

provningsområdel. Därför hälsar jag med tillfredsställelse det i betänkandet

omnämnda alternativet att filialvägen utnyttja materialprovningslaboratoriet

vid textilinstitutet i Borås för olika slag av textila provningar. En fortsättning

på den vägen bör vara möjlig. Exempelvis torde — som framhållits av Sveriges

industriförbund och Sveriges mekanförbund — mera rutinmässiga undersökningar

inom metallprovningsområdet i vissa fall med fördel kunna förläggas

till de tekniska läroverken. Det bör ankomma på provningsanstaltens

styrelse att närmare undersöka förutsättningarna härför och att jämväl i

övrigt ägna filialfrågorna fortsatt uppmärksamhet. Förslag i ämnet torde i

sedvanlig ordning böra underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Frågorna om personal och lönesättning vid statens provningsanstalt

från och med nästa budgetår får bedömas mot bakgrunden av

den av mig föreslagna nya organisationsplanen. I ett sammanhang prövas

därför nu det totala behovet av tjänster vid provningsanstalten från och

med den 1 juli 1961, utan avseende vid om respektive tjänster har sina motsvarigheter

i gällande organisation eller ej.

Jag har tidigare förordat att verksamheten vid statens provningsanstalt

från och med nästa budgetår uppdelas på tre tekniska avdelningar. Varje

avdelning bör förestås av en avdelningschef. I likhet med statens tekniska

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

55

forskningsråd och överstyrelsen för de tekniska högskolorna föreslår jag

att avdelningschef skall utses av Kungl. Maj :t på förslag av provningsanstaltens

styrelse. Kompetens, jämförbar med den som erfordras för erhållande

av professur vid teknisk högskola, torde icke böra krävas. Tjänst

som avdelningschef bör inplaceras i lönegrad Bo 1.

Under åberopande av vad jag tidigare uttalat om effektivisering av provningsanstaltens

forsknings- och utvecklingsarbete för åstadkommande av

ändamålsenliga provningsmetoder föreslår jag inrättande i provningsanstaltens

uppdragsverksamhet från och med nästa budgetår av två tjänster

som förste forskningsingenjör i lönegrad Ae 24.

Enligt den nya organisationsplanen skall under de tre avdelningarna sortera

sammanlagt tolv laboratorier. Fyra av dessa kommer tills vidare att vara

av relativt liten omfattning, såvitt nu kan bedömas. För nästa budgetår torde

för vart och ett av de åtta övriga laboratorierna böra inrättas en tjänst som

laboratoriechef i högst lönegraden Ae 26. För behörighet till tjänst som laboratoriechef

bör i allmänhet krävas teknologie licentiatexamen eller motsvarande

kompetens. Sökande med lägre kompetens, dock lägst civilingenjörsexamen,

bör kunna inplaceras i lägre lönegrad, Ae 23 eller 24, intill dess

vederbörande kvalificerat sig för tjänst i Ae 26. För laboratoriechef stjänsterna,

liksom för tjänsterna som avdelningschef, torde avlöningskostnaderna

böra beräknas inom ramen för provningsanstaltens allmänna verksamhet.

Vad gäller personalens sammansättning i övrigt bör, som utredningen

framhållit, eftersträvas en ur arbetssynpunkt lämpligare fördelning mellan

akademiker, ingenjörer och biträden. Utredningen pekar i detta sammanhang

på att sedan anstaltens tillkomst en förskjutning har ägt rum i personalens

sammansättning mot befattningshavare med lägre utbildning, varigenom

många viktiga arbetsuppgifter vid provningsanstalten, särskilt sådana

med syfte på den framtida utvecklingen, måst eftersättas. I fråga om

behovet av avdelningsingenjörer uppställer utredningen som en målsättning,

att på de större laboratorierna skall finnas, utom laboratoriechefen,

åtminstone någon person med högskolekompetens. Med godkännande i huvudsak

härav föreslår jag att för provningsanstaltens uppdragsverksamhet

från och med nästa budgetår skall finnas fyra tjänster som förste avdelningsingenjör

— varav en i Ae 24, en i Ao 23 och två i Ae 23 —■ samt fem

tjänster som avdelningsingenjör i Ae 21. För tjänst som förste avdelningsingenjör

eller som avdelningsingenjör torde i allmänhet böra krävas civilingenjörsexamen

eller motsvarande kompetens, men även gymnasie- och

institutsingenjörer med långvarig praktik bör kunna ifrågakomma.

Eljest torde provningsanstaltens behov för nästa budgetår av ingenjörer

med gymnasie- eller institutsutbildning böra tillgodoses genom sammanlagt

ätta tjänster som avdelningsingenjör i Ae 19, åtta tjänster som ingenjör

i Ae 17, tio tjänster som ingenjör i högst Ae 15, med inplacering enligt

den inom kommunikationsverken tillämpade befordringsgången. Därjämte

torde inom förevarande grupp av tjänster medel i enlighet med utrednings
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

förslaget böra beräknas för en verkstadsförman i lönegrad Ae 12. Beträffande

nu nämnda tjänster torde i fråga om fördelningen på allmän verksamhet

och på uppdragsverksamhet få hänvisas till efterföljande sammanställning

över personalen.

Behovet vid provningsanstalten under budgetåret 1961/62 av fast anställd

teknisk biträdes personal i uppdragsverksamheten har av mig bedömts

till en tjänst som tekniker i Ao 13, två tjänster som tekniker i Ao 10,

tre tjänster som tekniker i Ae 10, sex tjänster som institutionstekniker i

Ae 9, åtta tjänster som laboratoriebiträde i högst Ae 9.

Jag tillstyrker även inrättande inom provningsanstaltens allmänna verksamhet

av en för de tekniska avdelningarna gemensam verkstad. För betjäning

därav torde medel här böra beräknas för en förste verkmästare i

Ae 16, tre instrumentmakare i Ae 11 samt fyra mekaniker, varav två i Ao

och två i Ae 9. Verkstaden bör dessutom tillföras en tjänst som fotograf

i Ae9, en tjänst som elektriker i samma lönegrad samt en tjänst som hantverkare

i Ae 8.

Särskilt kraven på fortlöpande kontroll av provningsanstaltens taxor och

effektivisering av informationsverksamheten kommer — på sätt utredningen

anfört — att medföra ökning av kanslipersonalens arbetsuppgifter.

Under hänvisning härtill föreslår jag att vid nämnda avdelning från och

med nästa budgetår skall finnas följande tjänster i ordinarie och extraordinarie

ställning, nämligen en byrådirektör i Ao 24, en ingenjör i högst

Ae 15 för arbetsstudier och med inplacering enligt den inom kommunikationsverken

tillämpade befordringsgången, en kanslist i reglerad befordringsgång,

en kassör i Ae 13, en förste biblioteksassistent i Ao 13, en kansliskrivare

i Ae 10, tre kontorister, varav två i Ao och en i Ae 9, en förste

expeditionsvakt i Ao 8, en expeditionsvakt i Ae 7, fem kanslibiträden, varav

två i Ao och tre i Ae 7 samt ett kontorsbiträde i Ao 5 och sju kontorsbiträden

i reglerad befordringsgång. Dessutom torde inom kansliavdelningen

erfordras tre tjänster som förrådsman i lönegrad Ae 7, med uppgifter för

innehavarna att biträda i provningsanstaltens rätt omfattande inköpsverksamhet

samt att tjänstgöra som godsmottagare. Kanslipersonalen bör i avlöningshänseende

fördelas mellan allmän verksamhet och uppdragsverksamhet

enligt härefter följande personalsammanställning.

Beträffande av mig föreslagna lönegradsplaceringar av tjänster vid anstalten

får jag anmäla att överläggningar ägt rum med vederbörande personalorganisationer.

Vad jag sålunda föreslagit angående ordinarie och extra ordinarie tjänster

vid statens provningsanstalt från och med budgetåret 1961/62 sammanställes

enligt följande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1961

57

Tjänstebenämning

Löne-

grad

Summa

antal

Allmän

verksamhet

Uppdrags-

verksamhet

ord.

e. ord.

ord.

e. ord.

1

2

3

4

5

6

7

Överdirektör ........................

Bp 5

1

i

Avdelningschef........................

Bo 1

3

3

Laboratoriechef ......................

högst

A 26

8

8

Byrådirektör ........................

A 24

1

1

Förste avdelningsingenjör..............

A 24

1

1

Förste forskningsingenför..............

A 24

2

2

Förste avdelningsingenjör..............

A 23

3

1

2

Förste avdelningsingenjör..............

A 21

5

5

Avdelningsingenjör....................

A 19

8

4

4

Ingenjör.......''.......................

A 17

8

7

i

Förste verkmästare....................

A 16

1

1

Ingenjör..............................

högst

A 15

11

4

7

Kanslist..............................

högst

A 15

1

1

Förste biblioteksassistent..............

A 13

1

1

Kassör ..............................

A 13

1

1

Tekniker..............................

A 13

1

1

Verkstadsförman......................

A 12

1

1

Instrumentmakare ....................

A 11

3

3

Kansliskrivare........................

A 10

1

1

Tekniker ............................

A 10

5

2

3

Elektriker............................

A 9

1

1

Fotograf ............................

A 9

1

1

Institutionstekniker ..................

A 9

6

6

Kontorist ............................

A 9

3

1

1

1

Mekaniker............................

A 9

4

2

2

Laboratoriebiträde ....................

högst

A 9

8

8

Förste expeditionsvakt................

A 8

1

1

Hantverkare..........................

A 8

1

1

Expeditionsvakt ......................

A 7

1

1

Förrådsman ..........................

A 7

3

3

Kanslibiträde ........................

A 7

5

2

3

Kontorsbitäde........................

A 5

8

i

7

108

14

39

4

51

Jämfört med budgetåret 1960/61 innebär mina nu redovisade förslag

ett i stort sett oförändrat antal tjänster i ordinarie och extra-ordinarie ställning.

Emellertid har i lönesättningen en ganska markant förskjutning ägt

rum i syfte att tillgodose provningsanstaltens behov av befattningshavare

med högre utbildning — antalet tjänster i lönegrad 21 och högre har ökat

från 14 till 22. Jag beräknar avlöningskostnaderna för samtlig ordinarie

och extra-ordinarie personal till 2 288 400 kronor.

Därutöver torde provningsanstalten liksom för närvarande äga rätt att

för såväl de tekniska avdelningarna som verkstaden och kansliavdelningen

anta extra tjänstemän samt anlita experter och konsulter, allt i den utsträckning

uppdragsverksamheten motiverar. Det samlade medelsbchovet

härför är svårt att beräkna på förhand. Utgående från nuvarande uppdragsvolym

och från en förväntad ej oväsentlig ökning därav under de närmaste

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

åren uppskattar jag den för budgetåret 1961/62 erforderliga medelsanvisningen

för extra personal i uppdragsverksamheten till 848 000 kronor.

Ytterligare torde när det gäller medelsbehovet till avlöningar böra för

nästa budgetår beräknas 1 500 kronor i arvode åt provningsanstaltens inspektör,

20 000 kronor för vikariats- och övertidsersättningar samt 35 100

kronor till kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

I enlighet härmed bör till avlöningar vid statens provningsanstalt för

budgetåret 1961/62 anvisas sammanlagt 3 193 000 kronor med den fördelning

på anslag och anslagsposter, som framgår av efterföljande hemställan.

Jämfört med nu löpande budgetår innebär en medelsanvisning av denna

storlek ökning med 659 000 kronor, varav emellertid cirka 300 000 kronor

gäller förändringar av automatisk karaktär.

Härefter torde behandlas — närmast i anslutning till provningsanstaltens

petitaskrivelse för nästa budgetår — frågan om erforderlig medelsanvisning

till omkostnader. På samma sätt som i fråga om avlöningarna

bör uppdelning däx-vid göras mellan provningsanstaltens allmänna verksamhet

och dess uppdragsverksamhet.

Under anslagsposten Sjukvård föreslår jag anvisande av 2 000 kronor

inom den allmänna verksamheten och 4 000 kronor inom uppdragsverksamheten.

Vad angår anslaget till reseersättningar har jag tidigare föreslagit,

att frågor om tillstånd till och medelsanvisning för studieresor till

utlandet även i framtiden bör prövas av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.

För sedvanliga tjänsteresor inom landet uppskattar jag medelsbehovet i

provningsanstaltens allmänna verksamhet till 10 000 kronor. Samtidigt beräknar

jag 50 000 kronor erforderliga för sådana resor inom landet eller

till utlandet, av vilka behov föreligger i uppdragsverksamheten och för vilka

sålunda kostnaderna återdebiteras uppdragsgivare. Under anslagsposten Expenser

bör anvisas 103 000 kronor i den allmänna verksamheten -— varav

35 000 kronor utgör engångsanslag för inköp av möbler m. m. — samt

125 000 kronor i uppdragsverksamheten. Till publikationsändamål och till

anstaltens bibliotek torde inom den allmänna verksamheten upptas respektive

7 000 och 15 000 kronor. Slutligen beräknar jag i uppdragsverksamheten

250 000 kronor för förbrukningsartiklar in. m., 100 000 kronor för löpande

underhåll och ersättningsanskaffningar i fråga om apparater och

instrument —- till vilken fråga återkommes senare — samt 45 000 kronor

för frakt och spedition av provföremål. Frågor om bidrag till representationskostnader

torde liksom nu böra i varje särskilt fall underställas

Kungl. Maj :ts prövning. I regel torde såsom hittills bidrag böra förekomma

endast till representation gentemot utländska besökande.

I anslutning till vad jag nu föreslagit bör till omkostnader vid statens

provningsanstalt för budgetåret 1961/62 anvisas 137 000 kronor i den allmänna

verksamheten och 574 000 kronor i uppdragsverksamheten, eller

sammanlagt 711 000 kronor. Det är drygt 170 000 kronor mera än som är

upptaget i nu gällande omkostnadsstat.

Under reservationsanslaget Utrustning är för innevarande bud
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

59

getår anvisade 200 000 kronor, att användas för såväl löpande underhåll

och ersättningsanskaffningar som nyinköp. Utredningen har för nästa budgetår

föreslagit väsentligt ökade anslag till utrustningsändamål. I provningsanstaltens

omkostnadsstat skulle i avräkning mot medel, som flyter

in i uppdragsverksamheten, uppföras 300 000 kronor för underhåll och

ersättningsanskaffningar, och under reservationsanslaget skulle anvisas

700 000 kronor för köp av ny utrustning.

Jag är medveten om att provningsanstaltens bestånd av apparater och

instrument måste moderniseras och byggas ut. Jag kan likväl inte för nästa

budgetår tillstyrka en så avsevärd medelsökning, som förutsatts i betänkandet.

Vid min behandling nyss av omkostnadsanslaget förordade jag anvisande

i uppdragsverksamheten av 100 000 kronor till underhåll och ersättningsanskaffningar

i fråga om den tekniska utrustningen. Därutöver torde under

det särskilda reservationsanslaget för nästa budgetår till nyanskaffning

av dvlik utrustning böra anvisas 300 000 kronor. Vid bifall till dessa förslag

kommer för budgetåret 1961/62 sammanlagt 400 000 kronor att stå till

provningsanstaltens förfogande för utrustningsändamål, vilket är dubbelt

så mycket som anstalten för närvarande disponerar över.

Med hänsyn till att frågorna om provningsanstaltens lokalförhållanden

och utbyggnadsmöjligheter är under utredning i

byggnadsstyrelsen, anser jag mig inte böra här ta upp dessa frågor. De torde

i annat sammanhang komma att underställas Kungl. Maj :ts prövning.

För att nå en rättvis taxesättning måste fast underlag finnas för

beräkning av de verkliga kostnaderna för varje uppdrag. Utredningen har

sökt dela in de totala kostnaderna för verksamheten vid statens provningsanstalt

— avlöningar, pensioner, expenser och andra omkostnader samt

kapitalkostnader — i olika grupper. På grundval därav lägger utredningen

fram förslag angående hur stor del av nämnda kostnader, som bör täckas

via taxorna. I huvudsak förordas bibehållande tills vidare av nu gällande

taxor. Dessa ger visserligen inte full täckning för alla med uppdragsverksamheten

förenade kostnader, vilket utredningen i princip anser att taxorna

bör göra. Utredningen bedömer det emellertid inte praktiskt möjligt att

för närvarande höja avgifterna i uppdragsverksamheten i vidare mån, än

som erfordras för att anpassa desamma till redan beslutade lönehöjningar.

Jag är i princip ense med utredningen om att full kostnadstäckning i uppdragsverksamheten

bör eftersträvas. Dock må i detta sammanhang framhållas,

att provningsanstalten i sin verksamhet har en hel del »oekonomiska»

grenar, framför allt inom del elektriskt-fysikaliska området. Det

är sällan förekommande provningar, som fordrar en dyrbar utrustning och

mycket förberedande arbete i form av kalibrering av instrument, fastställande

av provningsmetoder etc. Med hänsyn härtill går det i allmänhet inte i

dessa fall att via taxan få full ersättning för nedlagda kostnader. Men dessa

olika frågor går inte att överblicka nu. Som statskontoret och statens sakrevision

har framhållit bör anstå med en närmare prövning av taxefrågan

och av därmed sammanhängande spörsmål, till dess att de ekonomiska re
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1961

sultaten av provningsanstaltens verksamhet efter omorganisationen börjar

framträda och kan bedömas ingående. Det torde då, liksom gäller för närvarande,

få ankomma på Kungl. Maj :t — eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande

statens provningsanstalt — att bestämma i taxefrågan m. m.

Vad gäller finansieringen hävdar utredningen att först om statens

provningsanstalt får arbeta under friare ekonomiska förhållanden än

nu kan anstalten bli en effektivt arbetande och konkurrenskraftig institution.

Under åberopande härav föreslår utredningen övergång för provningsanstaltens

del till det finansieringssystem, som för närvarande tilllämpas

vid statens väginstitut. Det innebär att anslagen till avlöningar och

omkostnader sammanföres till ett anslag med rubriken Statens provningsanstalt

och att inkomsterna i uppdragsverksamheten tas till uppbörd under

anslaget. Förutsättningar skulle därvid skapas för en relativt stor frihet

för provningsanstalten i fråga om dispositionen av inflytande uppdragsmedel.

-— Vad utredningen föreslagit om ett friare finansieringssystem för

provningsanstalten i dess uppdragsverksamhet har i allmänhet tillstyrkts

av de remissinstanser, som särskilt yttrat sig däröver.

Då provningsanstaltens verksamhet i stor utsträckning är affärsmässigt

inriktad har jag förståelse för kraven på en viss självständighet och rörlighet

i medelsdispositionen och vill medverka till att dessa krav blir i rimlig

utsträckning tillgodosedda. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag

mig emellertid inte kunna tillstyrka övergång till det vid statens väginstitut

nu tillämpade finansieringssystemet. Vid flertalet myndigheter med uppdragsverksamhet

används, liksom nu är fallet vid statens provningsanstalt,

ett bruttoredovisningssystem, innebärande att inkomster och utgifter redovisas

skilda från varandra, därvid inkomsterna tas till uppbörd på driftbudgetens

inkomstsida under rubriken Uppbörd i statens verksamhet. Även

inom ramen för ett dylikt redovisningssystem — som kan utformas olika,

alltefter den ifrågavarande verksamhetens karaktär — är det möjligt att

tillgodose de förenämnda kraven på ekonomisk rörelsefrihet för vederbörande

myndighet.

Mina överväganden har lett fram till att den form för bruttoredovisning,

som tillämpas vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i dess

uppdragsverksamhet, med fördel bör kunna användas också för statens provningsanstalt.

I anslagshänseende bör alltså en skiljelinje dras mellan provningsanstaltens

allmänna verksamhet och dess uppdragsverksamhet. Alla

de med uppdragsverksamheten förenade synliga utgifterna för avlöningar

och omkostnader sammanföres under ett anslag med rubriken Uppdragsverksamhet.

För bestridande av synliga utgifter i den allmänna verksamheten

uppföres ett anslag Avlöningar och ett anslag Omkostnader. Ytterligare

tillkommer reservationsanslaget Utrustning. Anslagen bör i riksstaten

uppföras med belopp i enlighet med vad jag tidigare förordat angående

erforderlig medelsanvisning till personal, omkostnader och utrustning samt

rörande medlens fördelning mellan allmän verksamhet och uppdragsverksamhet.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 4/ år 1961

Anslaget för uppdragsverksamheten torde få disponeras intill ett belopp

som svarar mot inflytande inkomster efter avdrag av de på uppdragsverksamheten

belöpande osynliga kostnaderna i form av pensions- och kapitalkostnader

m. m.

Kungl. Maj :t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande att, därest i

samband med omorganisationen innehavare av ordinarie eller extra ordinarie

tjänst ej kan beredas motsvarande anställning besluta om förande

på övergångsstat av vederbörande ordinarie tjänst och att medge det överskridande

av avlöningsanslag, som kan erfordras för bibehållande av extra

ordinarie tjänstemän, ävensom att i övrigt besluta om erforderliga övergångsanordningar.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna att statens provningsanstalls organisation

från och med budgetåret 1961/62 utformas enligt de riktlinjer,

som jag tidigare förordat;

U. bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med det anförda

fastställa personalförteckning för statens provningsanstalt

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1961/62;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att i mån av behov föra ledigbliven

ordinarie personal vid statens provningsanstalt på

övergångsstat och att i övrigt vidta de övergångsanordningar,

som kan bli erforderliga i anledning av omorganisationen;

IV. godkänna följande avlöningsstat för statens provningsanstalts

allmänna verksamhet att tillämpas tills vidare från

och med budgetåret 1961/62:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

vis ...................................... 269 200

2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t .......... 1 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 676 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 282 600

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 18 800

Summa kronor 1 249 000

V. bemyndiga Kungl. Maj:t att under budgetåret 1961/62

i den omfattning, som angivits i det föregående, medge överskridande

av den i avlöningsstaten för statens provningsanstalts

allmänna verksamhet uppförda anslagsposten Avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal;

VI. godkänna följande avlöningsstat för statens provningsanstalts

uppdragsverksamhet att tillämpas tills vidare från

och med budgetåret 1961/62:

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1961

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

2. Avlöningar till extra personal, jämte rörligt till
lägg,

förslagsvis............................

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . .

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................

Summa kronor 1 944 000

VII. på driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret

1961/62 anvisa till

a) Statens provningsanstalt: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1 249 000 kronor

b) Statens provningsanstalt: Omkostnader ett förslagsanslag

av 137 000 kronor.

c) Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag

av 2 518 000 kronor.

d) Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag

av 300 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

61 100

848 000

774 800

243 800

16 300

Ur protokollet:

Barbro Blomberg

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr il år 1961 63

Innehållsförteckning

I. Inledning ................................................ 2

II. Betänkandet .............................................. 5

Materialprovning ........................................ 5

Verksamheten vid statens provningsanstalt ................ 8

Nuvarande förhållanden .............................. 8

Utredningens förslag .................................. 9

Statens provningsanstalts organisation in. m............... 14

Nuvarande förhållanden .............................. 14

Utredningens förslag .................................. 18

III. Yttrandena .............................................. 30

IV. Statens provningsanstalts anslagsäskanden för budgetåret

1961/62 .................................................. 47

V. Departementschefen ...................................... 49

601766 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens provning sanstalts organisation och verksamhet, m. m. a1 i texten
  2. SU 1961:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående statens provningsanstalts organisation och verksamhet, m. m. s. 5 i texten