Sök i Ratio Lex

Angående statlig kreditgaranti för anordnande av auktionslokaler för trädgårds produkter, m. m

1961-01-27 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:42, Angående statlig kreditgaranti för anordnande av auktionslokaler för trädgårds produkter, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

1

Nr 42

Ilungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statlig kreditgaranti

för anordnande av auktionslokaler för trädgårds

produkter, m. mgiven Stockholms slott den 27

januari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att främja utvecklingen mot en ändamålsenligare organisation

för försäljning av trädgårdsprodukter föreslås i propositionen, att statlig

kreditgaranti skall på vissa angivna grunder lämnas för lån till anordnande

av auktionslokaler för sådana produkter. I anslutning härtill förordas

vidare, att statsgaranti under budgetåret 1961/62 må beviljas dels

för lån avseende uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål intill

ett belopp av 5 000 000 kronor och dels för lån avseende trädgårdsnäringens

rationalisering intill ett belopp av 2 000 000 kronor.

I propositionen framlägges härjämte förslag att till trädgårdsnäringen

kollektivt restituerade bensinskattemedel skall få disponeras även för informationsverksamhet.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

Il

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

Utdrag av protokoll över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 januari 1961.

Närva ra nde:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om statlig kreditgaranti

för anordnande av auktionslokaler för trädgårdsprodukter, m. m.

samt anför därvid följande.

I. Inledning

Vid ett flertal tillfällen under senare år har fråga väckts om införande

av möjligheter till statsstöd för anordnande av lokaler för auktionsförsäljning

av trädgårdsprodukter. Bl. a. framförde lantbruksstyrelsen i ett yttrande

över vid 1956 års riksdag väckta motioner om gottgörelse för av trädgårdsnäringens

utövare erlagd bensinskatt (I: 316 och II: 474) önskemål om,

att bidrag ur restituerade bensinskattemedel skulle kunna utgå bl. a. till

uppbyggande av producentkooperativa försäljningsorganisationer. Detta biträddes

emellertid varken av 1956 års riksdag (sammansatt Bev.- och JoU

nr 1; rskr. 219) eller av påföljande års riksdag, som hade att taga ställning

till yrkanden av enahanda innebörd. Enligt jordbruksutskottet borde ytterligare

utredning av frågan om anordnande av försälj ningscentraler för

trädgårdsnäringens produkter övervägas (IX ht 1957, p. 218; JoU 1957: 1,

p. 205; rskr. 1957:9). I en skrivelse i augusti 1957 omnämnde lantbruksstyrelsen,

att utredning pågick inom trädgårdsnäringens yrke ssammanslutningar

beträffande förutsättningarna för att i de koncentrerade odlingsdistrikten

för köksväxter omkring Malmö och Hälsingborg organisera försäljningen

av huvudsakligen dylika produkter men även andra trädgårdsalster

enligt samma system som i Holland och Danmark, nämligen försäljning

i parti genom auktion. Ett villkor härför var dock, att det fanns

tillgång till härför lämpliga lokaler. Styrelsen uttalade, att den ansåg det

vara i överensstämmelse med syftet med den statliga stödverksamheten

jämlikt kungörelsen den 7 maj 1954, nr 311, om statlig garanti för lån för

uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål, att möjlighet öppnades

att bevilja statsgaranti för lån även till lokal, som erfordrades för nyss

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 12 år 1961

angivna ändamål. Eu utvidgning av lånegarantibestämmelserna borde enligt

styrelsen innebära, att stöd kan lämnas även i fråga om lokal som avses

tagas i anspråk för tillfällig förvaring och auktionsförsäljning av samtliga

slag av trädgårdsprodukter, som kan marknadsföras genom sådan försäljning.

I anslutning härtill föreslog styrelsen, att kungörelsens 1 § första punkt

samtidigt skulle ändras att avse också andra trädgårdsprodukter än frukt

och köksväxter. Kungl. Maj:t biträdde ej lantbruksstyrelsens förslag vid behandlingen

av detsamma i 1958 års statsverksproposition (IX ht, p. 19), varvid

dock anmäldes avsikten att inom kort återkomma till spörsmålet om den

allsidiga utredning rörande trädgårdsnäringens problem varom 1957 års

riksdag hemställt. Ej heller 1958 års jordbruksutskott ansåg skäl föreligga

att bifalla förslaget, vilket stöddes av motionsyrkanden med samma syftemål.

Utskottet hänvisade till att nyssnämnda utredning tillsatts och att direktiven

utformats så att förevarande ämne kunde upptagas till prövning av

utredningen. Riksdagen godkände utskottets utlåtande i frågan (mot. I: 101

och II: 117; JoU 1958: 19; rskr. 1958:279). I sin anslagsskrivelse hösten

1958 återkom lantbruksstyrelsen till spörsmålet och hemställde då att sådan

ändring måtte vidtagas i kungörelsen 1954: 311 att det blev möjligt att bevilja

lånegaranti även för byggnad avsedd för partiförsäljning av frukt och

grönsaker. Departementschefen uttalade därefter i 1959 års statsverksproposition

(IX ht, p. 17) att han liksom 1958 års riksdag under hänvisning till

trädgårdsnäringsutredningens direktiv ej fann skäl biträda förslaget. Detta

framfördes jämväl motionsledes till 1959 års riksdag (I: 64 och II: 90). Enligt

motionärernas mening var den av lantbruksstyrelsen föreslagna ändringen

av sådan art, att den borde kunna bli föremål för beslut utan föregående

utredningsbehandling. Ett dagsaktuellt behov förelåg, påpekade motionärerna,

på grund av att trädgårdsnäringens yrkessammanslutningar redan

hade påbörjat byggnadsverksamheten med sikte på partiförsäljning av frukt

och grönsaker. Jordbruksutskottet anslöt sig ej till angivna synpunkter (JoU

30) och riksdagen fann inte skäl frångå den 1958 intagna ståndpunkten.

Den 3 november 1960 har trädgårdsnäringsutredningen i anledning av en

av jordbruksdepartementet den 1 juli samma år remitterad, av departementet

sammanställd promemoria överlämnat en undersökning om marknadsföringen

av trädgårdsprodukter jämte förslag till ändrad utformning av vissa

statliga lånegarantier på trädgårdsområdet. Häröver har remissutlåtanden

avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd,

kommerskollegium, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund (SHTF), Sveriges yrkesfruktodlares

riksförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund och statens institut för konsumentfrågor.

I årets statsverksproposition (bil. 11, p. 18) har jag meddelat min avsikt

all senare i särskild proposition behandla frågan om storleken av garantiramarna

for lån till uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål

och för lån till trädgårdsnäringens rationalisering. Jag torde nu få återkomma

till denna fråga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1961

II. Trädgårdsnäringsutredningens undersökning

I sin undersökning har trädgårdsnäringsutredningen till en början redogjort

för distributionsformerna för trädgårdsprodukter. Av denna redogörelse

framgår följande.

Den svenska trädgårdsodlingen erhöll karaktären av en självständig näringsgren

först i slutet av 1800-talet. Den handelsmässiga trädgårdsodlingen

utvecklades härvid från herrgårdsträdgårdarna, som utbjöd vissa överskott

till försäljning. Så småningom vidgades avsättningsmöjligheterna och omkring

sekelskiftet började uppstå företag, vilka var inriktade på odling av

blommor och grönsaker i växthus eller på odling av frukt och grönsaker

på friland. Försäljningen skedde till en början huvudsakligen hos odlaren

direkt till konsument eller också ombesörjde odlarna själva försäljningen

av vissa produkter på städernas salutorg. Samtidigt uppstod enstaka blomsteraffärer,

vilka hade såväl herrgårds- som handelsträdgårdar till leveran
-

törer. ... . , . ,

Såsom framgår av det föregående, försåg odlarna i början behovet hos

en närliggande marknad och försäljningen skedde då utan mellanled diiekt

från producent till konsument. I samband med tätorternas tillväxt och den

vidgade förbrukningen av trädgårdsprodukter kunde tillförseln emellertid

ej längre ombesörjas enbart av odlarna i tätorternas närmaste omkrets och

i samband därmed minskade också direktförsäljningen i betydelse. Trädgårdsprodukter

började i allt större utsträckning saluföras i livsmedelsbutikerna

samtidigt som särskilda distributionsföretag tillkom såväl i detaljhandels-

som partihandelsledet. Inom detaljhandeln etablerades nu ett stort

antal butiker för försäljning av blommor, frukt och grönsaker. En väsentlig

del av produktionen salufördes dock fortfarande genom torghandeln.

Odlarna själva kom härvid att ombesörja en allt mindre del av denna handel

och de efterträddes i detta sammanhang i stor utsträckning av en särskild

försäljarkår. . .

De blomsteraffärer, som etablerades under mellankrigsaren, boll i allmänhet

redan från början en god standard. Däremot blev grönsaksaffärerna

ofta inhysta i bakgårds- och källarlokaler och även varukvaliteten blev i

många fall mindre tillfredsställande. En väsentlig ändring skedde härvidlag

först under 1940-talet, då grönsakerna vann insteg i s. k. allivsbutiker av

varuhustyp.

Samtidigt med förut angivna utveckling kom uppsamlingen och distributionen

av trädgårdsprodukter i allt större utsträckning att ske genom särskilda

partihandels- och grossistföretag och redan omkring 1920 fanns det

flera mindre sådana företag för frukt och grönsaker och ä\ en några mindre

motsvarande företag för blommor. Partihandels- och grossiströrelsen utvecklades

under mellankrigsåren och antalet ifrågavarande företag ökade

successivt. I åtskilliga fall kom härvid företagens verksamhet att omfatta

såväl inländska som utländska produkter. .

Såsom nämnts, övertogs steg för steg en allt större del av distributionen

av trädgårdsprodukter av särskilda grossist- och detaljhandelsföretag. År

1939 bildades dessutom en producentkooperativ försäljningsorganisation.

Denna utvecklades snabbt under de första åren, men råkade därefter i ekonomiska

svårigheter. Redan år 1945 saknade organisationen all betydelse

och trädde några år senare i likvidation. Av dess 18 underavdelningar bestod

några fram till början av 1950-talet medan numera endast en finns

kvar, nämligen Södra Norrlands trädgårdscentral i Gävle. Försäljning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

5

trädgårdsprodukter i producentkooperativ regi förekommer vidare genom

Gotlands trädgårdsprodukter i Visby. I slutet av 1950-talet har dessutom

nya producentkooperativa försäljningsföreningar bildats i Hälsingborg, Kalmar

och Linköping, varvid man vid den på våren 1959 i Hälsingborg påbörjade

verksamheten för första gången har tillämpat auktionssystemet vid

försäljningen av trädgårdsprodukter i Sverige. De producentkooperativa försälj

ningsforinerna svarar dock fortfarande för endast en begränsad del av

marknadsföringen av trädgårdsprodukter.

Trädgårdsprodukterna avsättes dels till konservindustrin, dels till färskvarumarknaden.

Konservindustrin täcker sitt råvarubehov genom kontraktsleveranser

från enskilda odlare och genom köp i den öppna marknaden från

odlarna direkt eller från partihandlare. En av trädgårdsnäringsutredningen

utförd specialundersökning visar, att den kontraktsbundna arealen mellan

1955 och 1958 har ökat från 4 220 har till 4 870 har eller med 15 procent.

En jämförelse mellan de båda åren anger vidare, att en allt större del av

industrins råvaruförsörjning täcks genom leveranser från kontraktsodlare.

Beträffande konservärter svarade sålunda kontraktsodlingen år 1955 för 34

procent av den totala anskaffningen, medan denna andel år 1958 hade stigit

till 98 procent. Motsvarande siffror är för morötter 34 resp. 65 procent

samt för rödbetor 79 resp. 86 procent.

Eftersom konservindustrins råvarubehov i allt större utsträckning synes

komma att täckas genom kontraktsodlingen, blir färskvaruförsörjningens

problem dominerande för handeln med trädgårdsprodukter. På detta område

förekommer en råd olika försälj ningsformer. Inom de utpräglade produktionsområdena

förekommer partihandelsföretag, vilka uppsamlar och

i en del fall även sorterar och förpackar produkterna och därefter säljer

dem till andra grossister över hela landet. En del producentkooperativa företag

är av denna typ och i fråga om avsättningen av frukt från den sydsvenska

yrkesfruktodlingen är systemet mycket vanligt. Vidare förekommer

grossistföretag, vilka gör direkta uppköp från odlarna för att därefter förse

detaljhandlare inom ett i regel lokalt begränsat område. Till denna kategori

kan även räknas försäljare — i en del fall även producenter — som på vissa

partihandelstorg säljer direkt till detaljhandlare. Enligt 1951 års företagsräkning

fanns det över 800 partihandelsföretag för rot- och grönsaker, potatis,

bär och frukt med en omsättning år 1950 på närmare 400 milj. kr.

Beträffande blommor registrerades samtidigt 50—60 företag med en omsättning

på över 14 milj. kr.

Försörjningen av den konsumentkooperativa detaljhandeln med trädgårdsprodukter

sker till övervägande del genom särskilda inköpscentraler,

vilka i huvudsak gör uppköp från odlarna direkt och från auktionshallen i

Hälsingborg. Varuanskaffningen till sådan privatägd detaljhandel, vilken är

ansluten till särskilda inköpsorganisationer, sker genom särskilda centraler

dels på samma vägar som till den konsumentkooperativa detaljhandeln, dels

genom den uppsamlande partihandeln.

I föreliggande sammanhang bör även nämnas kringföringshandeln, som

köper produkterna av odlarna och därefter säljer såväl till detaljhandeln

som direkt till konsumenterna. En del odlare säljer även själva till närbelägna

detaljhandlare och i viss utsträckning även till konsumenterna.

Såsom framgår av det föregående, har distributionen av trädgårdsprodukter

tidigare varit i hög grad splittrad, vilket bl. a. har hindrat tillkomsten

av enhetliga normer beträffande kvalitet, sortering och packning. Ifrågavarande

förhållanden har också påverkat prisbildningen och försvårat en

lugn anpassning till marknadsläget. Under det senaste årtiondet bar dock

eu betydande koncentration och rationalisering av inköpsverksamheten ägl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 dr 1961

rum. Vidare har tillkomsten av auktionsförsäljningen i Hälsingborg inneburit

en väsentlig nyhet i fråga om marknadsföringen av trädgårdsprodukter

i Sverige. Genom att till auktionen koncentrera odlarnas utbud samt

grossisternas och inköpscentralernas efterfrågan, har man inom ifrågavarande

odlingsområde sökt övervinna de tidigare angivna svårigheterna.

Marknadsföringen av trädgårdsprodukter är förenad med särskilda problem,

vilka bl. a. hänför sig till dessa produkters karaktär av färskvara.

Det kännetecknande för en färskvara är lättförstörbarheten, som bl. a. försvårar

transporterna och mer eller mindre begränsar den tid under vilken

produktionen måste försäljas. Lättförstörbarheten är givetvis högst varierande

för olika trädgårdsprodukter — beträffande en del frukt är hållbarheten

tämligen god och möjliggör förhållandevis lång lagring samt avlägsna

transporter, medan däremot en del finare grönsaker endast kan förvaras

under mycket begränsad tid och följaktligen ej heller tål längre transporter.

Det bör emellertid observeras, att lättförstörbarheten hos en produkt

kan ändras genom de tekniska landvinningarna i fråga om transport och

lagring samt genom att mera transport- och lagringshärdiga sorter föres i

marknaden.

Den utpräglade lättförstörbarheten hos vissa trädgårdsprodukter medför

bl. a., att marknadsföringen måste ske snabbt och att även begränsade överskott

under en tidsperiod kan ge kraftiga utslag i prisbildningen för ifrågavarande

produkter. Samtidigt är trädgårdsalster såsom naturprodukter underkastade

icke obetydliga säsongvariationer. Under vissa perioder kan följaktligen

distributionsapparaten bli utsatt för särskilda påfrestningar med

betydande risk för återkommande rubbningar i marknadsjämvikten.

För trädgårdsnäringen är en effektiv distributionsapparat av väsentlig

betydelse, samtidigt som en jämn och kvalitativt enhetlig tillförsel självfallet

även är ett legitimt konsumentkrav. Marknadsföringen försvåras dock

på trädgårdsområdet även genom de betydande variationer i fråga om kvalitet

och storlek, som en trädgårdsprodukt kan uppvisa. Varorna har följaktligen

i många fall måst för varje inköp särskilt granskas av köparen,

vilket ofta har lett till ett tungrott distributionssystem. För att övervinna

dessa svårigheter har man på en del varuområden sökt genomföra en standardisering

av kvalitet och storlek enligt fasta normer och man har därigenom

underlättat kontakter mellan säljare och köpare även vid stora avstånd.

Som bakgrund till sitt förslag har utredningen lämnat följande redogörelser

för marknadsföringen av trädgårdsprodukter i Nederländerna och

Danmark.

I en del västeuropeiska länder har marknadsföringen av trädgårdsprodukter

koncentrerats till ett begränsat antal försäljningsställen, varvid försäljningen

sker enligt auktionssystemet. Detta gäller i första hand Nederländerna,

där den övervägande delen av marknadsförda trädgårdsprodukter

utbjudes till försäljning genom auktionsföreningarna. Även i Danmark förekommer

en omfattande auktionsförsälj ning, som dock svarar för en betydligt

mindre marknadsandel än i Nederländerna.

Då förhållandena inom den nederländska trädgårdsodlingen är av betydande

intresse även vid en diskussion av den svenska trädgårdsnäringens

problem, har utredningen i oktober i år gjort en studieresa till Nederländerna,

varvid särskild uppmärksamhet ägnades åt frågorna i samband med

marknadsorganisationen.

Den nederländska trädgårdsodlingens produktionsvärde uppgår till om
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj :ts proposition nr i2 år 1961

kring 1,2 miljarder kr., varvid närmare tre femtedelar går till export. På

grund av den omfattande utförseln blir i praktiken exportpriserna i huvudsak

bestämmande även för den inhemska prisnivån. Sedan 1930-talet förekommer

dock betydande ingrepp i produktionen och marknadsföringen av

trädgårdsprodukter.

För att stabilisera utbudet av trädgårdsprodukter har i Nederländerna

genomförts ett system med särskilda odlarlicenser. För att på en viss areal

bedriva trädgårdsodling krävs sålunda att vederbörande uppfyller vissa krav

i fråga om praktisk erfarenhet på trädgårdsodlingens område och att han

har genomgått viss teoretisk yrkesutbildning. Vidare krävs att den blivande

trädgårdsmästaren har en någorlunda stabil ekonomisk ställning. Odlarlicenserna

lämnas i enlighet med lagstiftningen av s. k. Productschap, som

har bildats för att handha marknadsregleringen för en särskild produkt eller

en grupp av närbesläktade produkter och där bl. a. odlare, förädlingsindustrin

och handeln är representerade. Genom licenssystemet har man

avsett att undvika, att tillfälliga producenter uppträder på marknaden och

att en prisuppgång således kan utmynna i ett väsentligt ökat utbud.

Erhållen odlarlicens innebär icke, att producenten själv får bestämma

formerna för marknadsföringen av sin produktion. För den övervägande

delen av grönsaker gäller leveransplikt till auktionshallar. I fråga om

blommor råder däremot icke auktionstvång, men trots detta omfattar även

på detta område auktionsförsäljningen en väsentlig del av den marknadsförda

produktionen.

De typiska holländska auktionerna tillgår på följande sätt. Produkten

levereras av odlaren och varupartierna kontrolleras vid mottagandet på auktionen

för utrönande av att de svarar mot odlarnas varubeskrivning. Partierna

numreras sedan och överlämnas till auktionsförrättaren. En köpare

har rätt att begära förnyad kontroll av varan, men detta måste ske innan

han övertar den. Visar det sig, att en anmärkning varit berättigad, görs en

skälig reduktion av priset. Har odlaren brustit i något avseende, riskerar

han bestraffning från auktionsinrättningens sida. Därest vid uppkommen

tvist överenskommelse icke nås mellan säljare och köpare, kan särskilt skiljedomsförfarande

tillgripas.

Vid det tidigare praktiserade muntliga auktionsförfarandet uppstod ofta

tvister mellan auktionsförrättare och köpare. Genom anlitande i stor utsträckning

av »auktionsklockor» har sådana tvister i stort sett kunnat elimineras.

Eu dylik klocka är indelad i sektioner, representerande olika priser.

En visare löper över klockan, med början från högre till allt lägre priser.

Köparna sitter på numrerade stolar, uppställda i rader framför klockan.

Vid varje plats finns en stoppknapp. På denna trycker köparen, när visaren

nått det pris han är villig att betala. Visaren stannar och köparens nummer

framträder. Auktionsförrättaren antecknar köparens nummer samt pri
Vanligtvis

sker kontantbetalning. Köparen kan också ställa garantier för

kommande köp. I praktiken ges ibland också kredit till välkända köpare.

Odlaren erhåller betalning efter avdrag av auktionskostnaderna. Det är

emellertid auktionsföretaget och icke odlaren som står som säljare.

Flertalet auktioner ägs av odlarföreningar och endast ett fåtal är privatägda.

Det kan nämnas, att det tidigare har funnits auktioner bedrivna i aktiebolagsform,

men att denna auktionstyp numera icke är tillåten. I fråga

om många auktionsföreningar gäller, att deras medlemmar är skyldiga att

sälja sina produkter genom den egna auktionen. Även icke medlemmar kan

saluföra sina produkter vid en auktionsinrättning, men får då i regel betala

eu högre auktionsavgift.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

Auktionerna är av mycket olika storlek. Det finns auktioner, där omsättningen

per år överstiger 40 milj. kr., medan andra åter har en omsättning

understigande 150 000 kr. Somliga auktioner är huvudsakligen inriktade

på exporthandeln, andra på inhemsk avsättning. Under senare år har

man strävat att slå tillsammans de allt för små enheterna, vilket bl. a. kan

motiveras av de höga kostnaderna för modern auktionsutrustning.

Verksamheten vid auktionerna finansieras genom avgifter, som dras från

priset. Avgiftens höjd avpassas efter de faktiska auktionskostnaderna och

medelsbehovet till fonder för förnyelse och underhåll av byggnader och utrustning.

Vid de stora exportauktionerna kan avgiften hållas så lågt som

vid 1 å 2 procent, medan den på andra håll är betydligt högre. Även auktionens

sortiment kan inverka på avgifternas höjd. Vid fruktauktionerna

uppgår således avgiften till lägst 4 procent.

Kapital för uppförandet av byggnader och anskaffning av utrustning erhålles

vanligen från banker, främst den centrala Raiffeisenbank i Utreclit

och den centrala kooperativa lånekassan i Eindhoven. Medlemmarnas ansvarighet

för lån är utformad på olika sätt, exempelvis visst belopp per medlem

eller viss andel av omsättningen (med eller utan individuellt »tak»).

Under senare år har det blivit allt vanligare att kapital anskaffats genom

att eventuella efterlikvider helt eller delvis innehållits av föreningarna såsom

medlemslån. .

Redan tidigt insåg man betydelsen av enhetlighet i fråga om förpackningar.

Auktionerna tillhandahåller sålunda odlarna emballage och standardiseringen

på detta område har numera drivits långt. Under senare år har

engångsemballage blivit allt vanligare, särskilt vid export till avlägsna marknader

och för speciellt lättförstörbara varor.

Kvalitetskontrollen och varusorteringen har i hög grad befrämjats genom

auktionsväsendet. På varje auktion finns personal, som har till uppgift att

kontrollera, att bestämmelserna på dessa områden följs. I fråga om utförseln

har odlarna och handeln bildat ett gemensamt organ, UCB (Export

Control Office). Numera är kontroll genom denna organisation obligatorisk.

Även på inlandsmarknaden har man att följa särskilda kvalitetsföreskrifter.

Självbetjäningssystemets utbyggnad har på sistone medfört, att konsumentförpackningar

blivit allt vanligare.

Nödvändigheten av snabb avsättning av ofta lättförstörbara varor har varit

en av drivfjädrarna bakom auktionssystemet. Det har emellertid också

förelegat ett behov för odlarna att få sin avsättning spridd över så stor del

av året som möjligt. Kylhusförvaring, särskilt av äpplen och päron, har

betraktats som ett viktigt led i auktionsföreningarnas verksamhet och alla

fruktauktioner har numera kylanläggningar. Kapaciteten hos dessa utgor

enligt senaste tillgängliga uppgifter 150 000 ton.

Topporganisationer för frukt- och grönsaksauktionerna är Centralbyrån

för auktionerna (Central Bureau of Auctions), medan en särskild centralorganisation

finns för blomsterauktionerna. Till Centralbyrån för auktionerna

är f. n. 137 auktionsföretag anknutna. De bildar åtta provinsförbund,

nämligen för Nord-Holland, Svd-Holland, Zeeland, Nord-Brabant, Limburg,

Friesland, Gelderland, Utrecht och Overijsel samt Groningen och Drente.

Varje provinsförbund har en kommitté utsedd av auktionsföretagen. Provinsförbunden

handhar de lokala frågorna och utser representanter till Centralbyrån.

Den löpande verksamheten vid Centralbyrån handhas av ett arbetsutskott

bestående av ordföranden samt fem ledamöter ur styrelsen. Härtill

kommer ett råd med representanter utsedda av provinsförbunden.

En viktig uppgift för Centralbyrån är att utfärda bestämmelser om packning

och sortering. Centralbyrån bedriver vidare upplysnings- och reklam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 42 år 1961

9

verksamhet för att främja konsumtionen. Utställningar anordnas genom

dess försorg såväl i hemlandet som i främmande länder.

Ett viktigt steg i Centralbyråns verksamhet togs 1947, när en särskild

avsättningsfond tillskapades. Denna fond gav Centralbyrån medel för att

befrämja avsättningen både i hemlandet och på exportmarknaderna.

Auktionssystemet har vidare fr. o. m. 1948 förknippats med ett stödsystem

i syfte att stabilisera marknaden för trädgårdsprodukter. Detta stödsystem

bär utformats som ett minimiprissystem, varvid minimipriserna

för grönsaker och frukt fastställs av Centralbyrån för auktionerna. Ett

motsvarande minimiprissystem finns även beträffande blommor. I det fall

priset på auktionen icke når upp till minimipriset, tas varorna ur marknaden.

Systemet har till syfte att hindra priserna att falla alltför kraftigt vid

topptillförseln. Minimipriserna ändras alltefter marknadsläget.

När varupartier på angivet sätt undandras marknaden, erhåller odlarna

en ersättning (kompensationspris), som icke i något fall överstiger 80 procent

av minimipriset men för en del produkter är ännu lägre. Ifrågavarande

ersättningar utgår ur särskilda fonder för olika produktslag, vilka fonder

finansieras genom avgifter från odlarna i samband med auktionsförsäljningen.

Varje produklfond administreras för sig och medel kan alltså icke

överföras från den ena fonden till den andra.

Produktionsvärdet inom den yrkesmässiga danska trädgårdsodlingen beräknades

år 1959 till 495 milj. danska kr., varvid 115 milj. kr. hänförde sig

till grönsaksodling på friland, 75 milj. kr. till grönsaksodling under glas,

106 milj. kr. till fruktodlingen och 143 milj. kr. till blomsterodlingen. Den

återstående delen utgörs av produktionen vid plantskolorna samt av en beräknad

produktion vid vissa mindre trädgårdsföretag.

Genom auktionsliallarna omsattes år 1959 i Danmark trädgårdsprodukter

till ett värde av 120 milj. danska kr. Antalet auktionshallar uppgår i

Danmark till 24 och auktionsföreningarna är sammanslutna till ett samarbetsorgan,

De Danske Andelssalgsforeninger for gartneri och frugtavel.

För fruktens vidkommande finns dessutom ett antal producentkooperativa

packeri- och försäljningsföreningar, vilka tillsammans bildar De Samvirkende

Frugtsalgsforeninger.

Härutöver finns föreningen Köbenhavns Engros Gröntorv, som är en

sammanslutning av odlare i Köpenhamnstrakten med syfte att uppföra

och administrera försäljningshallar i den danska huvudstaden. Omsättningen

uppgick här år 1959 till 172 milj. kr., varvid märks att en viss del

av produkterna tidigare försålts på auktioner i den danska landsorten. Föreningen

är inte någon försäljningsförening, då medlemmarna säljer sina

produkter individuellt i de gemensamma lokalerna. Utöver de här nämnda

producentkooperativa försäljningsformerna sker marknadsföringen och exporten

i Danmark genom den enskilda partihandeln. Dessutom säljer en

del producenter direkt till detalj handeln och i vissa fall även direkt till

konsumenterna. I mindre utsträckning omhändertas också exporten av enskilda

odlare, främst av blommor och småplantor för vidare kultur.

Mellan auktionsföreningarna finns icke något samarbete i försäljningssyfte.

Den tidigare nämnda topporganisationen har således arbetsuppgifter

av främst allmänt facklig karaktär. Organisationen arbetar bl. a. med frågan

om likartade sorterings- och förpackningsregler, gör propaganda för

trädgårdsprodukterna inom och utom landet samt företräder i gemensamma

angelägenheter auktionsföreningarna inför statliga och andra myndigheter.

Dessutom verkställer organisationen hl. a. gemensamma inköp av

emballage.

Medlemsantalet vid de t ill De Danske Andelssalgsforeninger for gartneri

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Knngl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

og frugtavel anslutna föreningarna uppgick 1959 till 5 072. Medlemmarna är

främst handelsträdgårdar och fruktodlingar, medan däremot jordbruk med

fältodling av köksväxter icke förekommer i större omfattning bland medlemmarna.

Det hör dock härvid observeras, att den sistnämnda produktionsiypen

icke är så vanlig i Danmark som i Sverige och att således den danska

odlingen av grövre köksväxter på friland vanligen bedrivs i anslutning till

handelsträdgårdarna.

Försäljningen från föreningarna till köpare inom landet sker med hjälp

av auktionsur, och omfattar alla färdiga produkter, varvid dock grönsaksförsäljningen

är dominerande. I viss utsträckning bedriver föreningarna

också grossisthandel vid sidan om auktionsförsäljningen. Detta gäller främst

beträffande exporten samt handeln med plantor för vidare kultur.

De enskilda föreningarnas medlemsantal och omsättning är högst varierande.

Störst är Odense Salgsforening, som 1959 hade 1 158 medlemmar och en

omsättning på 52,8 milj. danska kr. Närmast därefter kommer Aarhus Salgsforening,

som samma år hade 781 medlemmar och 23,4 milj. kr. i omsättning.

Den minsta föreningen finns i Köge och den hade 1959 endast 43 medlemmar

samt 288 700 kr. i omsättning. Av de 24 auktionsföreningarna hade

år 1959 ej mindre än 14 en omsättning understigande 2 milj. danska kr.

De mindre auktionsföreningarna uppges på senare tid ha haft betydande

ekonomiska svårigheter, beroende på i förhållande till omsättningen höga

adminstrationskostnader. Förslag har därför framförts om sammanslagning

av flera mindre föreningar till större enheter. Härvid har bl. a. åberopats,

att högre priser erhålles på de större auktionerna, dit köpintresset främst

koncentreras.

De olika föreningarna bedriver även export av trädgårdsalster. Exportsamarbete

förekommer dock mellan de enskilda föreningarna endast i fråga

om frukt, varvid även Danmarks samvirkende frugtsalgsforeninger deltager.

Auktionsföreningarnas samlade fruktexport uppgick 1959 till 15,7 milj.

kg motsvarande ett värde av 10,6 milj. danska kr. I fråga om blommor

exporteras i första hand nejlikor och vissa slag av krukväxter. Något samarbete

förekommer icke härvid mellan föreningarna. Den största exporten

av blommor har Odense Salgsforening, som bl. a. har lyckats genomföra export

till Holland och Belgien av krukväxter och plantor för vidare kultur.

Export av danska trädgårdsalster bedrivs dock ej enbart av föreningarna

utan också av andra organ, ej minst av flera enskilda, större odlare, som

står utanför organisationerna. Den samlade danska exporten av frukt och

grönsaker uppgick 1958 till 44,5 milj. danska kr.

Som tidigare nämnts, har salgsforeningen i Odense den största omsättningen

och den svarar också för den första auktionshallen i Danmark. Dess

utveckling kan anges som ett exempel på hur föreningarna har byggts upp,

eftersom de senare bildade har följt ungefär i samma spår.

Salgsforeningen i Odense bildades våren 1929 efter att några av ortens

trädgårdsodlare efter en studieresa i Nederländerna hade funnit auktionssystemet

vara lämpligt även i Danmark. Denna resa gjordes i syfte att utröna,

vari den starka holländska konkurrenskraften på trädgårdsområdet bestod.

Redan vid denna tid exporterades betydande kvantiteter grönsaker

från Nederländerna och även de danska trädgårdsodlarna hade känning av

konkurrensen därifrån. Man fann vid besöket, att man i Nederländerna var

långt före i fråga om sortering och förpackning av produkter samt att försäljningssystemet

väsentligen bidrog härtill.

Vid starten anslöt sig 34 trädgårdsodlare till föreningen. Denna fick hyra

en nedlagd repslagarbana och inredde den för sitt nya ändamål. Från Nederländerna

inköptes ett auktionsur, vilket kostade 2 8Ö0 danska kr. Övriga ini
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. illaj.ts proposition nr 42 år 1961

tialkostnader uppgick till 25 000 danska kr., varav 14 600 kr. för inventarier

och 5 200 kr. för inredningsarbeten. Medel skaffades genom lån i Fyns Landmandsbank,

men redan ett år senare skiftades bankförbindelse till Fyns

Disconto Kasse. Villkoren för att få lån i denna bank var bl. a., att alla medlemmar

skulle b a konto i banken och att avräkningarna till medlemmarna

skulle gå genom denna. Som säkerhet för lånet tecknade också medlemmarna

garantibelopp av varierande storlek, från 800 ner till 100 kr. per medlem.

Dessa belopp fastställdes icke efter någon gradering av företagens storlek,

utan synes mera ha avvägts efter vars och ens råd och lägenhet. Det samlade

garantibeloppet uppgick till 11 200 danska kr.

Omsättningen under det första verksamhetsåret uppgick till 920 000 kr.

Redan året därpå visade det sig nödvändigt att utvidga lokalerna och föreningen

bestämde sig för att uppföra egna hallar. Inför detta ändrades bestämmelserna

om garantibeloppen och dessa beräknades nu efter företagens

storlek och graderades från lägst 500 till högst 3 000 kr. På samma

villkor som tidigare fick föreningen låna 300 000 kr. till 6 procents ränta av

Fyns Disconto Kasse. Som säkerhet ställdes garantibevis för 50 procent

av lånesumman.

Hösten 1930 var nybygget färdigt och omfattade då en täckt areal av

3 300 in1 2. Kostnaderna fördelade sig med 65 000 danska kr. för inköp av

tomt, själva byggkostnaden utgjorde 185 000 kr. och inventarier anskaffades

för ungefär 50 000 kr.

Nästa utvidgning skedde 1937, då hallarna utbyggdes med ytterligare

3 500 m2. Kostnaderna härför uppgick till 190 000 kr. En emba‘llagebyggnad

med källare för inrättande av en sorteringscentral uppfördes 1942 för

en kostnad av 250 000 kr.

År 1948 var medlemsantalet uppe i 1 200 och omsättningen i 26,6 milj.

danska kr. Lokalerna var åter för trånga och föreningen beslöt genomföra

en grundlig om- och tillbyggnad av såväl kontors- som försäljningslokalerna.

Den nya anläggningen kunde tagas i bruk våren 1951 och hade då

en auktionshall för såväl blommor som grönsaker. Kostnaderna för utvidgningen

uppgick till över 3 milj. kr. Auktionshallens tomtområde omfattade

41 000 m2 och golvarealen 15 000 m2. Även efter 1951 har vissa utvidgningar

förekommit.

De övriga föreningarna har vuxit fram på liknande sätt. Man har börjat

i liten skala och genomfört utvidgningar och förbättringar, allteftersom

verksamhetens omfattning har framtvingat detta och också skapat ekonomiska

förutsättningar härför. Statligt stöd har endast under kort tid i början

av 1950-talet utgått i form av lån från en särskild fond, som har stött

etableringen eller rationaliseringen av fruktlagerhus och i helt begränsad

omfattning även av motsvarande verksamhet på grönsaksområdet. Denna

lånegivning har dock numera upphört.

Utredningen har vidare lämnat följande redogörelse för de nuvarande

producent-kooperativa organisationerna för försäljning av trädgårdsprodukter

i Sverige.

1. Trädgårdshallen i Hälsingborg. Inom Sveriges handelsträdgårdsmästareförbunds

Hälsingborgs-distrikt gjordes 1949—51 vissa förberedelsearbe
ten

för att starta en auktionshall för trädgårdsprodukter i Hälsingborg. En

särskild förening kom till stånd och stadgar inregistrerades, men det visade

sig senare icke möjligt alt kunna finansiera ett hallbygge och ej heller er
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

hölls något arbetstillstånd härför. Tanken togs emellertid upp på nytt 1956,

då Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anslog 10 000 kr. för en utredning

om förutsättningarna för en organiserad försäljning av trädgårdsprodukter

i Skåne. Med hänsyn till att Skåne är det viktigaste produktionsområdet

för trädgårdsalster, ansågs det angeläget att där åstadkomma en ny

ekonomisk organisation inom trädgårdsodlingen.

För utredningsarbetet tillsattes en särskild kommitté. Arbetet påbörjades

med en statistisk undersökning över trädgårdsodlingens omfattning i Skåne

och därför erhölls 50 000 kr. bensinskattemedel. Vidare gjordes ingående

undersökningar av finansieringsmöjligheterna. I februari 1958 bildades därefter

en ny försäljningsförening för nordvästra Skåne, som antog ett anbud

av Kooperativa förbundet att få hyra auktionslokal i av förbundet uppförda

hallar i Hälsingborg.

Någon tvekan om att auktionsför sälj ning var det rätta systemet radde

icke när försäljningsföreningen bildades. I många år hade man följt denna

försäljningsmetods utveckling i Nederländerna och Danmark och man var

övertygad om att samma system skulle vara fördelaktigt även i Skåne, där

stora varupartier snabbt måste omsättas och vidaretransporteras.

Den nya föreningens affärsverksamhet startade i april 1959. Fram till

verksamhetsårets utgång den 30 september hade föreningen uppnått en omsättning

på 9,5 milj. kr. Vid samma tidpunkt var föreningens medlemsantal

282 skilda medlemmar vartill kom fem organisationer, nämligen potatisodlarföreningarna

i Kullabygden och på Bjärehalvön. Medlemsantalet har

sedan dess stigit och är nu över 400, däribland många från Malmö- och

Kristianstadsområdena och från Blekinge. Föreningen har också upprättat

särskild uppsamlingscentral i Malmö. Omsättningen uppgick verksamhetsåret

1959/60 till totalt 14,2 milj. kr.

Föreningen betalar till Kooperativa förbundet i årshyra för auktionslokalen

99 000 kr. Därtill har föreningen själv fått svara för inredningen av

auktionslokalen, vilken kostat 57 000 kr. samt för anskaffning av kontorsinventarier,

sorteringsanläggning, interna transportmedel m. m. för 287 000

kr. Organisationskostnaderna har uppgått till 55 000 kr.

Finansieringen av starten har huvudsakligen skett genom ett lån mot säkerhet

av medlemsreverser i jordbrukskassan på 260 000 kr. samt en checkräkningskredit

på 150 000 kr. Till bestridande av organisationskostnader erhölls

av bensinskattemedel 24 000 kr. och av samma medel till utrustning

av sorteringsanläggningen 90 000 kr.

Då försäljningslokalerna visat sig vara för små för den kraftigt ökande

tillförseln av produkter till hallen, avser föreningen att inom den närmaste

framtiden uppföra en egen större anläggning. Tomtkostnaden beräknas härvid

till 475 000 kr. Iordningställande av tomten med asfaltering, spåranslutning

m. m. beräknas kosta 700 000 kr. Byggnaden avses omfatta en in- och

utlämningshall på 2 000 m2, sorterings- och packningslokal på 1 000 m2,

kyllager på 500 m2, auktionslokal, kontor, serveringslokal m. m. på 1 000

m2 samt avställningslokal för kunder på 2 100 m2. Byggnadskostnaden upp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

13

skattas till 3,1 milj. kr. Ytterligare lokaler för grossister samt för förvaring

och emballage m. m. skall ingå i en kommande utbyggnadsetapp.

2. Södra Norrlands trädgårdscentral, Gävle. Föreningen bildades 1939 i

samband med uppbyggandet av den i tidigare sammanhang nämnda ekonomiska

riksorganisationen Sveriges trädgårdsodlares riksförbund, till vilken

ett statsbidrag på 1,5 milj. kr. utgick. Produktionen av trädgårdsalster

inom föreningens tillförselområde har gått tillbaka under de senaste åren,

men trots detta har centralen utvidgats till ett betydande distributionsföretag

för frukt och köksväxter. Verksamhetsåret 1959 uppgick omsättningen

till 5 450 000 kr. Av den totala försäljningen utgjorde medlemmarnas leveranser

endast 8 procent. Som jämförelse kan nämnas, att omsättningen år

1950 uppgick till 2 840 000 kr. och att medlemmarnas leveranser då utgjorde

närmare 14 procent. Antalet medlemmar är f. n. 102. Föreningen äger egen

fastighet med ett taxeringsvärde på 570 000 kr.

Föreningen startade sin verksamhet 1939 med att förvärva firman Skånelagret,

ett grossistföretag i potatis och köksväxter. Av Sveriges trädgårdsodlares

riksförbund, som administrerade statsanslaget för organisationsverksamheten,

erhölls en växelkredit på 130 000 kr., varav 65 000 kr. användes

för inköpet av grossistfirman och resten utnyttjades till rörelsekapital.

År 1941 utökades växelkrediten till 150 000 kr.

År 1943 började riksförbundets sönderfall och för att icke dragas med i

detta gick föreningen ur förbundet 1944. Efter en tids svårigheter att placera

sina krediter, kunde föreningen täcka behovet härav genom ett lån i

Svenska Handelsbanken.

Föreningen byggde egen fastighet 1944 med försäljnings- och lagerlokaler,

däribland ganska omfattande kyllager samt kontorsutrymmen. Från den

dåvarande potatis- och lagerhusfonden erhölls ett lån på 412 500 kr., motsvarande

75 procent av den beräknade byggnadskostnaden, samt ett statsbidrag

med 10 procent av denna kostnad eller 55 000 kr. Resterande belopp,

82 500 kr. kunde lånas mot reverser från medlemmarna. Statslånet har nu

amorterats ner till 221 000 kr. 3

3. Gotlands trädgårdsprodukter, Visby. Föreningen bildades 1948 av gotländska

lantbrukare med fältodlingar av köksväxter och bär. Deras odlingar

var till en början främst inriktade på avsättning till konservindustrin,

men de sökte också avsättningsmöjligheter på färskvarumarknaden.

Förutom sin uppgift med omsättning av färskprodukter har föreningen

tjänstgjort som avtalspart för medlemmarna gentemot konservindustrin. År

1957 övertog föreningen Bro konservfabrik på arrende, men denna verksamhet

har senare nedlagts. I stället har föreningen 1959 förvärvat hela aktieposten

i Klinteby konservfabrik, vilken tidigare ägdes av föreningen tillsammans

med KF och Riksost. Föreningen sluter fortfarande avtal för medlemmarnas

räkning för leverans av produkter till konservfabriker på fastlandet.

Även handelsträdgårdarna på ön är anslutna till Gotlands trädgårds
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1961

produkter och för deras odlingar av finare grönsaker såsom tomat, gurka,

sallat, rädisor, blomkål m. in. har en långt gående odlingsplanering genomförts,

så att kontinuerlig tillförsel kan ske under hela odlingsssäsongen. Huvudparten

av färskvaruprodukterna avsätts på Gotland, medan vissa varuslag,

främst jordgubbar, sparris och morötter, även levereras till fastlandet.

Den totala omsättningen uppgick år 1959 till 3 milj. kr., varav ungefär

2 milj. kr. kom på partiaffären och 0,7 milj. kr. på kontraktodlingar till konservindustrin.

Antalet medlemmar är 2 229. Föreningen äger egen fastighet

med ett taxeringsvärde på 210 000 kr.

Verksamheten påbörjades i förhyrda lokaler. Som startkapital erhölls ett

checkräkningskreditiv i Svenska Handelsbanken på 50 000 kr. mot styrelsens

borgen. Därjämte erhölls ett lån i Burs sparbank på 25 000 kr. likaledes mot

borgen av styrelsen. Ett visst stöd erhölls också från de lantbruksekonomiska

föreningarna på ön. År 1957 byggde föreningen en egen fastighet med

lager- och försäljningslokaler. Härtill erhölls lån i länets centralkassa mot en

statlig kreditgaranti på 150 000 kr. Eftersom föreningen också till stor del

har hand om handeln med potatis på Gotland beviljades den ett bidrag av

Potatisodlarnas riksförbund på 40 000 kr. av medel som riksförbundet fått

till sin disposition för sådana ändamål från införselavgifterna på potatis.

4. Kalmar-ölands trädgårdsprodukter, Kalmar. I Kalmar bildades 1939

på samma sätt som i Gävle en trädgårdscentral i Sveriges trädgårdsodlares

riksförbunds regi. Centralen kämpade i många år med stora ekonomiska

svårigheter och gick i likvidation sommaren 1959 i samband med att en ny

försäljningsförening bildades, nämligen Kalmar-ölands Trädgårdsprodukter.

Denna övertog den gamla centralens rörelse och medlemmarna övergick

till den nya föreningen.

RLF:s trädgårdsnämnd deltog i förberedelsearbetet till den nya föreningen,

dels genom att medverka till en statistisk undersökning av trädgårdsodlingens

omfattning inom länet och dels genom att ställa en organisatör

till förfogande för medlemsvärvningen till föreningen.

Den nya föreningens verksamhet började den 1 augusti 1959 och någon

redogörelse för omsättningen under ett helt verksamhetsår föreligger ännu

ej. Föreningen har något över 400 medlemmar, varav ungefär 50 representerar

handelsträdgårdar, huvudsakligen i Kalmartrakten, medan 350 är

lantbrukare, huvudsakligen på Öland. Föreningen är bl. a. avsedd att vara

avtalspart gentemot konservindustrin. Potatis intar en framträdande plats

i föreningens affärsverksamhet. Bland övriga viktigare produkter kan särskilt

nämnas matlök, som sedan länge odlats i stor omfattning på södra

Öland.

På grund av verksamhetsområdets struktur (Öland resp. fastlandsdelen)

har verksamheten icke kunnat förläggas endast till eu plats och kostnaderna

för anläggningarna har därmed fördyrats. I Kalmar uppgick startkostnaderna

för övertagandet av den gamla centralens inventarier och varula

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1961

ger samt för inredning av kylutrymmen in. m. till 102 000 kr. Man hyr

vidare lokaler av Svenska lantmännens riksförbund för en kvartalshvra

av 1 200 kr.

På Öland har man hittills hyrt lokal i Mörbylånga för sortering av matlök

till en kostnad av 600 kr. per kvartal. Sorteringsutrustning har övertagits

från en numera nedlagd förening för lökodlare, K/B Ölands Lökcentral.

Startkostnaderna bär här uppgått till 20 600 kr.

Under lintern 1960/61 avser föreningen att uppföra en sorteringsanläggning

för potatis i Persnäs till en beräknad kostnad av 40 000 kr., vartill kommer

maskinutrustning för 13 000 kr. I Färjestaden skall föreningen uppfora

en sorteringsanläggning för matlök, morötter m. in. för en beräknad

kostnad av 150 000 kr. Maskinutrustningen beräknas här tillkomma för

ungefär 50 000 kr.

Organisationskostnaderna har uppgått till 22 000 kr.

Föreningens hittillsvarande kostnader utgöres av igångsättningskostnaderna

i Kalmar och Mörbylånga samt organisationskostnaderna. Tillhopa

uppgår dessa kostnader till ett belopp av 144 600 kr. Medel härför har erhållits

genom att länets slakteriförening och centralförening som stödjande

medlemmar tillskjutit ett insatskapital på 50 000 kr. samt ställt borgen

for en checkräkningskredit på 100 000 kr. Ett lån mot säkerhet av medlem

sreverser har upptagits i Jordbrukskassan med 150 000 kr. Av organisationskostnaderna

har RLF:s trädgårdsnämnd bestritt 12 400 kr., föreningsnämnden

i Kalmar 4 600 kr. och RLF :s länsförbund med ett beräknat belopp

av o 000 kr. Till sorteringsanläggningarna har av bensinskattemedel erhållits

28 000 kr. De medel, som ej tagits i anspråk för inköp av inventarier

eller andra forvärv, har utnyttjats till rörelsekapital.

För de närmast planerade utvidgningarna anges föreningen ha ett kreditbehov

av 253 000 kr.

o. Östgöta tradgårdsprodukter, Linköping. På tillskyndan av RLF.s trädgårdsnamnd

genomfördes under år 1958 statistiska"undersökningar över

trädgårdsodlingens omfattning inom ett antal områden, där det bedömdes

finnas förutsättningar för bildandet av försäljningsföreningar för trädg

r sprodukter. Ett sådant område var Östergötland, där framförallt odlingen

i handelsträdgårdar är betydande. På hösten 1958 förelåg preliminära

uppgifter från inventeringen. Av en i samband med denna gjord opinionsundersökning

over intresset för organiserad försäljning av produkterna

framgick, att stort intresse härför förelåg bland odlarna i länet En utrednmgskommUté

blev därför tillsatt och däri ingick representanter för SHTF s

distrikt i Östergötland samt för RLF.s länsförbund. Kommittén framlade

i december 1959 ett förslag till bildandet av en försäljningsförening. Trots

a många förespråkare fanns för att en auktionshall skulle inrättas, ansågs

det dock lämpligast att i likhet med flertalet Övriga försäljningsföreningar

for tradgårdsprodukter bedriva verksamheten som ett grossistföre
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

tåg av vedertagen typ. En skillnad gentemot övriga föreningar var att man

i Östergötland för första gången beslöt sig för att också uppta blommor

till gemensam försäljning.

RLF s trädgårdsnämnd ställde en organisatör till förfogande fr. o. m.

den 1 januari 1960. I mars hölls konstituerande stämma och i juni igångsattes

försäljningsverksamheten i Linköping med köksväxter och potatis. En

filial upprättades i september i Norrköping, där verksamheten också omfattar

blomsterförsäljning. Föreningen hade vid starten 140 medlemmar

med en sammanlagd produktion uppgående till ett varde av 7 milj. kr. °

Föreningen har i Linköping övertagit firman Fridhems Handelsträdgård,

ett grossistföretag för potatis, köksväxter och frukt, och anstallt dess tidigare

innehavare som affärsledare. Kostnaden för övertagandet av firman

uppgick till 120 000 kr. vid överlåtelsen. Detta utgör dock ej hela överlåtelsesumman,

utan denna skall betalas under några år framåt. För övertagande

och anskaffning av inventarier och material har betalats 103 000 kr. Organisationskostnaderna

har uppgått till 37 500 kr. Behovet av rörelsekapital

vid starten uppgick till 150 000 kr.

Mot säkerhet i medlemsreverser har föreningen erhållit ett lån av Svennes

Kreditbank på 310 000 kr. Av organisationskostnaderna har av RLF:s

trädgårdsnämnd betalats 28 000 kr. Föreningen har därjämte fått låna

pensionsfonden i förutvarande Fridhems Handelsträdgård mot en garanti

av Kreditbanken. Ifrågavarande lånebelopp uppgår till 105 000 kr.

Utredningen har slutligen redovisat en sammanställning beträffande vissa

statliga lånegarantier på trädgårdsområdet.

Vid 1950 års riksdag beslöts, erinrar utredningen, att de tidigare frukt- och

potatislagerhusfonden och spannmålslagerhusfonden, vilka hade bildats i början

av 1940-talet, fr. o. m. den 1 juli 1950 skulle sammanslås till en fond,

benämnd jordbrukets lagerhusfond. Vidare medgav riksdagen, att vid utgången

av budgetåret 1949/50 disponibla kapitalmedel under förstnämnda

båda fonder finge användas för låneverksamheten från den nya fonden. Under

åren 1950/51—1953/54 kom därefter lån att beviljas från ifrågavarande

fond med följande belopp (i kr.).

Totalt

1950/51 2 667 800

1951/52 2 000 000

1952/53 3 155 000

1953/54 6 455 000

14 277 800

Till anläggningar inom

trädgårdsnäringen

670 000

455 000

425 000

1 550 000

Lån från jordbrukets lagerhusfond har inom trädgårdsområdet beviljats

till följande företag (inom parentes anges ändamålet med lånet).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

17

Lånebelopp

kr.

1951/52

AB Gotlands frys (fryshus) .............................. 670 000

1952/53

Kronobergs läns frukt- och trädgårdscentral,

Urshult (fruktlagerhus) ................................ 180 000

Lundafrukt, Dalby (fruktlagerhus) ........................ 275 000

1953/54

Andelsföreningen Hästveda fruktförädling (tillbyggnad av

fruktförädlingslokaler och inrättande av fryskylförvaring

för frukt) ............................................ 65 000

Västmanland-Dala trädgårdscentral, Västerås (frukt- och potatislagerhus)

.......................................... 360 0001

För de angivna lånen medgavs i regel en amorteringstid på 15 år, varvid

de tre första åren var amorteringsfria. Utöver lån beviljades under åren

1950/51-—1953/54 bidrag för ifrågavarande ändamål med 101 000 kr., varav

70 000 kr. utgick till anläggningar på trädgårdsområdet.

Enligt beslut av 1954 års riksdag avvecklades jordbrukets lagerhusfond

med utgången av budgetåret 1953/54 och ersattes av ett system med statlig

lånegaranti. Det fastställdes därvid, att statlig lånegaranti för ifrågavarande

ändamål skulle få beviljas intill ett belopp av 4 milj. kr. för budgetåret

1954/55. För efterföljande budgetår har garantiramar av samma storlek

fastställts utom för budgetåret 1959/60 då ramen bestämdes till 5 milj. kr.

Bestämmelserna beträffande här ifrågavarande statliga lånegarantier

fastställdes i kungörelsen den 7 maj 1954, nr 311. Enligt denna kungörelse

kan lantbruksstyrelsen bevilja statsgaranti för sådana lån, som tages i enskild

kreditinrättning för

1) uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av uppsamlings- eller

centrallagerhus för spannmål, frukt, potatis eller köksväxter med därtill

hörande maskinell utrustning, förpackningslokaler, kylanordningar och

anordningar för industriell bearbetning av frukt eller köksväxter;

2) uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av torkningsmagasin

för spannmål eller lagringskällare för frukt, potatis eller köksväxter med

därtill hörande maskinell utrustning;

3) anskaffande av maskinella anordningar för torkning av spannmål

(spannmålstorkar) eller för rensning av spannmål (rensningsmaskiner);

samt

4) uppförande av anläggningar för torkning av huvudsakligen vallväxter

(grästorkar) och anskaffande av maskinell utrustning till sådana anläggningar.

Kungörelsen 1954:311 anger vidare, att lånegaranti kan erhållas endast

1 Detta belopp har aldrig uttagits.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 42

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

av sammanslutning mellan odlare av det slag av produkter, varom i det

särskilda fallet är fråga. Såsom förutsättning för beviljande av lånegaranti

gäller vidare

att medlemmarna i sammanslutningen bildat ekonomisk förening eller,

om antalet medlemmar understiger fem, handelsbolag,

att sammanslutningen med hänsyn till innehållet i föreningsstadgarna

eller bolagsavtalet, utsikterna till varaktigt fortbestånd, sammanslutningens

ekonomiska ställning och förhållandena i övrigt prövas lämplig att driva

verksamhet av det slag, som är i fråga, och finnes skäligen böra åtnjuta

statlig lånegaranti för verksamheten samt

att medlemmarna i sammanslutningen kontant inbetalat så mycket av

sina insatser att beloppet jämte vad som må hava avsatts till reservfond

bereder sammanslutningen en betryggande egen kapitalförsörjning.

Om särskilda skäl föreligga, kan lånegaranti beviljas även annan samfällighet

än det tidigare angivna. För sådant fall skall i fråga om samfällighetens

beskaffenhet vad där stadgats äga motsvarande tillämpning.

Vidare har bl. a. angetts att lånegaranti ej skall avse lån å högre belopp

än som motsvarar 85 procent av den beräknade och godkända kostnaden

för de med lånet avsedda åtgärderna, utgift för tomt ej inräknad. Lånegaranti

skall därvid icke beviljas för lån, vilket sökande kan erhålla såsom

bottenlån.

Under perioden 1954/55—1959/60 har lånegaranti beviljats med följande

belopp (i kr.).

1954/55

Totalt

4 000 000

Till anläggningar

trädgårdsnäringen

1955/56

4 000 000

875 000

1956/57

4 000 000

425 000

1957/58

3 930 000

1 120 000

1958/59

4 000 000

80 000

1959/60

3 268 000

500 000

23 198 000

3 000 000

Amorteringstiden för lånen har bestämts till 19—25 år, varvid upp till

fem år har medgivits amorteringsfria. Den 30 juni 1960 utgjorde stående

lånegarantier på trädgårdsområdet 2 976 160 kr. Kreditgarantier har på

detta område utgått till följande odlarsammanslutningar (inom parentes

anges ändamålet med lånet).

Kreditgar.

belopp

kr.

1955/56

Kristianstadsfrukt (fruktlagerhus) .......................... 875 000

1956/57

Kristianstadsfrukt (fruktlagerhus) .......................... 275 000

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

19

Kreditgar.

belopp

kr.

Gotlands trädgårdsprodukler (kombinerad potatis- och grönsaks
-

lagerhus) .............................................. 150 000

1957/58

Kiviksfrukt (fruktlagerhus) ................................ 900 000

Lundafrukt, Dalby (fruktlagerhus) .......................... 220 000

1958/59

Kronobergs läns frukt- och trädgårdscentral,

Urshult, (packeri- och lagerhus för frukt) .................. 80 000

1959/60

Kiviksfrukt (fruktlagerhus) ................................ 500 000

Lantbruksstyrelsen har uppgett, att det på trädgårdsoinrådet åren 1955/

56—1959/60 beviljade lånegarantibeloppet för vederbörande företag motsvarat

mellan 43 och 68 procent av anläggningskostnaderna. Högsta procentsatsen

har avsett tillbyggnadsprojekt i samband med vilka det icke varit

möjligt att få på fastigheten redan tagna bottenlån höjda. Så långt den

till förfogande stående garantiramen medgivit har lantbruksstyrelsen försökt

att med statlig garanti upp till 85 procent av anläggningskostnaderna

tillgodose sökandenas lånebehov inkl. de lån, som på öppna kreditmarknaden

kunnat erhållas som bottenlån utan garanti. Sistnämnda procenttal har

beträffande hittills avgjorda ärenden växlat mellan 77 och 84,7. Styrelsen

uppger vidare, att den har kunnat tillgodose samtliga hittills behandlade

ansökningar om lånegarantier till trädgårdsändamål. Den säkerhet som erbjudits

har utgjorts av inteckningar i vederbörande fastigheter. Lantbruksstyrelsen

har ansett sig som säkerhet kunna godtaga inteckningar upp till

ett intecknat kapitalbelopp av 85 procent av anläggningskostnaderna.

Såsom framgar av det föregående, har lånegaranti på trädgårdsområdet

hittills till övervägande del lämnats till fruktlagerhus (undantaget utgöres

av lånegarantien till Gotlands trädgårdsprodukter 1956/57 med 150 000 kr.).

Lantbruksstyrelsen har emellertid uppgett, att den med stöd av kungörelsen

1954:311 anser sig kunna lämna lånegaranti till odlarsammanslutning,

som insamlar, packar, lagrar samt försäljer och distribuerar medlemmarnas

frukt och köksväxter oavsett produkternas större eller mindre lagringsduglighet.

Likaså anser styrelsen, att stödet må kunna omfatta även

sådan del av byggnad, som tages i anspråk för administration av sagda

verksamhet inkl. de mindre utrymmen, som i förekommande fall må kunna

erfordras för partiförsäljning.

Då emellertid i författningen intet sägs om försäljningslokal, anser sig

lantbruksstyrelsen förhindrad att lämna lånegaranti till uppförande, inrättande

och utrustning av sådan del av byggnad (auktionslokal), som är speciellt

avsedd för auktionsförsäljning av trädgårdsprodukter enligt den metod,

som numera tillämpas i Hälsingborg.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

Icke heller anser sig lantbruksstyrelsen kunna lämna lånegaranti till

byggnad eller del av byggnad, som skall användas för andra trädgårdsprodukter

än de i författningen nämnda. Detta innebär, att odlarsammanslutning

icke kan få stöd för att organisera insamling, lagring och distribution

av produkter som blommor och krukväxter samt plantskolealster.

III. Utredningens förslag

Utredningen har såsom framgår av det föregående bl. a. belyst vissa särdrag

hos marknadsföringen av trädgårdsprodukter samt lämnat redogörelser

för auktionssystemets tillämpning i Nederländerna och Danmark. Det

har därvid framgått, att väl ordnade distributionsförhållanden är av central

betydelse för en jämn marknadsutveckling på trädgårdsnäringens område.

Samtidigt har de utländska erfarenheterna visat, att auktionssystemet

i hög grad har befordrat avsättningen och förbättrat marknadsförandet

av trädgårdsprodukter.

En stor del av trädgårdsprodukterna kännetecknas enligt utredningen av

en utpräglad lättförstörbarhet och de måste följaktligen marknadsföras

snabbt. Härtill kommer, att produktionen är underkastad icke obetydliga

säsongvariationer och även mindre överskott kan starkt påverka prisbildningen

för dessa produkter. Auktionssystemet främjar emellertid en snabb

omsättning och begränsar riskerna för stockningar i distributionen under

perioder med topptillförsel. Genom att utbuden förlägges till auktionerna

koncentreras dit också handelns inköp under inbördes konkurrens. Prisbildningen

vid auktionerna blir därmed ett uttryck för den aktuella utbudsoch

efterfrågesituationen. Odlarna blir säkra på att för sina produkter få

ut det pris, som betingas av marknadsläget. På motsvarande sätt kan handeln

räkna med att vid sina inköp icke behöva betala ett högre pris än det

som betingas av den aktuella marknadssituationen. Auktionssystemet innebär

också en rationalisering av distributionen för trädgårdsprodukter genom

att man härigenom undviker ett stort antal småförsäljningar, vilka

är tids- och kostnadskrävande för såväl odlarna som handeln.

Kvalitetskontroll och varusortering främjas, anser utredningen, i hög grad

genom auktionssystemet. Trädgårdsprodukterna kan uppvisa betydande variationer

i fråga om kvalitet och storlek och detta har inneburit en väsentlig

hämsko för en smidig distribution av dessa produkter. I anslutning till

auktionssystemets koncentrerade marknadsföring kan emellertid fasta normer

för kvalitetskontroll, sortering och packning införas och effektivt tilllämpas.

Vid auktionsförsäljning kan också den enskilde odlaren ständigt

jämföra beskaffenheten hos sina produkter med beskaffenheten hos den övriga

marknadsförda produktionen, vilket har en väsentlig uppfostrande betydelse

och stimulerar till en höjning av produktionsstandarden.

Den första auktionsf örsäl j ningen i Sverige, som våren 1959 infördes i

Hälsingborg, har tydligt visat, att auktionssystemet med fördel kan tilläm
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1961

21

pas även i vårt land. Såsom tidigare angetts, har de nuvarande lokalerna

för auktionsförsäljningen i Hälsingborg redan blivit för trånga och nya lokaler

är avsedda att byggas under den närmaste framtiden. Införandet av

auktionsförsäljning har också diskuterats på en del andra platser, bl. a. i

Göteborg och Stockholm. Som underlag för bedömningen av försälj ningsunderlaget

har under senare år särskilda produktionsundersökningar genomförts

i olika områden.

Det är givetvis av stor vikt, framhåller utredningen, att grundliga undersökningar

föregår införande av auktionsförfarandet inom ett område med

därmed följande investeringar. Fördelarna med denna försäljningsform kan

utvinnas endast vid en förhållandevis stor omsättning och endast om till

auktioner koncentreras utbudet resp. efterfrågan från en mångfald av säljare

och köpare. I första hand synes auktionssystemet med fördel kunna

tillämpas i större överskottsområden. Utländska erfarenheter visar dock,

att systemet även kan fungera effektivt vid större konsumtionscentra. Med

hänsyn till den svenska trädgårdsnäringens struktur måste man räkna med,

att auktionsförsäljningen i Sverige under de närmaste åren endast kan komma

att etableras på ett begränsat antal platser.

Såsom framgår av vad utredningen i det föregående sagt, besitter auktionssystemet

väsentliga fördelar och det är enligt utredningens uppfattning

av betydelse att en utveckling av systemet i Sverige främjas. Lantbruksstyrelsen

har angett, att enligt dess tolkning av de nuvarande bestämmelserna

lånegaranti icke kan lämnas till uppförande, inrättande och utrustning av

sådan del av byggnad (auktionslokal), som är speciellt avsedd för auktionsförsäljning

av trädgårdsprodukter. Däremot kan enligt styrelsens uppfattning

lånegaranti redan nu lämnas för uppförande, inrättande och utrustning

av övriga lokaler i samband med auktionsförsäljningen. —- Med

hänsyn till den vikt utredningen lägger vid att möjligheter snarast öppnas

till statsstöd för påskyndande av tillkomsten av auktionsförsäljningssystem,

vill utredningen förorda att — utan att utredningens allmänna förslag

till trädgårdsnäringens främjande avvaktas — särskilda bestämmelser

införes i detta syfte. Härvid bör statliga lånegarantier kunna beviljas sammanslutning

som ordnar lokaler för auktionsförsäljning under förutsättning

att det klart framgår, att företaget kommer att medföra förbättrade

villkor för trädgårdsodlingen i den trakt auktionslokalerna skall betjäna.

Utredningen anför, att den är väl medveten om att hur betydelsefullt

auktionsförfarandet än kan bli för trädgårdsnäringen, kommer det dock

att finnas stora områden, där på grund av olika skäl försäljningen måste

ske i andra former. Det synes därför utredningen angeläget, att även på

annat sätt än genom stöd åt auktionsförfarandet en koncentration och rationalisering

av försäljningen av trädgårdsprodukter främjas. På nuvarande

stadium av sitt arbete är utredningen emellertid icke beredd att ta ställning

till frågan om utformningen av detta stöd men avser återkomma härtill

så snart den genom olika undersökningar har erhållit ett tillräckligt

bedömningsunderlag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 dr 1961

Statsgaranti, varom nu är fråga, bör liksom de nuvarande lånegarantierna

enligt kungörelsen 1954: 311 lämnas av lantbruksstyrelsen efter gianskning

av vederbörliga byggnadsritningar, kostnadskalkyler och distributionsplaner.

Då det emellertid i föreliggande sammanhang rör sig om ett nytt tilllämpningsområde

för statliga lånegarantier, varvid det kan komma att gälla

betydande belopp, vill utredningen förorda, att lantbruksstyrelsens beslut

i varje ärende under en övergångstid underställes Kungl. Maj:t för prövning

och godkännande.

Enligt de nuvarande bestämmelserna kan statlig lånegaranti för här ifrågavarande

ändamål endast lämnas ekonomiska företag eller handelsbolag,

som har karaktären av sammanslutning mellan odlare av det slag av produkter,

varom i det särskilda fallet är fråga. Enligt utredningens mening är

det önskvärt, att man genom utformningen av bestämmelserna för statlig

lånegaranti icke förhindrar, att vid tillkomsten av auktionsförsäljning samarbete

etableras mellan odlarna samt övriga i handeln av trädgårdsprodukter

engagerade grupper. Utredningen vill följaktligen föreslå att statlig lånegaranti

i samband med tillkomsten eller utbyggnad av auktionsförsäljning

även lämnas sammanslutningar av icke uteslutande odlarkaraktär.

Det statliga stödet till auktionsinrättningarna bör, anser utredningen, avse

försäljning av alla slag av trädgårdsprodukter oavsett om dessa är att

hänföra till frukt, köksväxter, blommor, krukväxter eller plantskolealster.

Utredningen vill förorda, att maximibeloppet för statlig lånegaranti till

auktionsinrättningar sättes till samma procentsats, som gäller för de nuvarande

garantierna enligt kungörelsen 1954: 311, nämligen 85 procent. Med

hänsyn till de stora fördelar, vilka auktionsförsäljningen kan väntas erbjuda

ur alla synpunkter, finns det ingen anledning att i detta fall sätta sämre

garantivillkor; utredningen vill härvid särskilt erinra om den kvalitetsförbättrande

effekten, som kan väntas följa auktionsförsälj ningen. Utredningen

vill emellertid samtidigt framhålla, att det är av stor betydelse att de

sammanslutningar, som svarar för auktionsförsälj ningen, har en stabil ekonomisk

grundval och att intressenterna i fråga tar skäligt ekonomiskt ansvar

även på detta område. Utredningen har konstaterat, att även om maximibeloppet

vid hittillsvarande garantiformer har varit 85 procent, har den

faktiska garantisatsen i allmänhet varit lägre.

I övrigt bör för det här föreslagna garantilånesystemet gälla samma regler,

som återfinnes i kungörelsen 1954: 311.

Av utredningens tidigare redogörelse för auktionssystemet framgår, att

detta system kan beräknas medföra en väsentligt förbättrad marknadsföring

av trädgårdsprodukter. Utredningen har i det föregående ansett sig böra

föreslå, att möjligheter skapas att genom ett garantilånesystem stödja tillkomsten

och utbyggnaden av ifrågavarande försäljningsform. De föreslagna

lånegarantierna till auktionsinrättningarna kan dock endast bli av betydelse

därest vidgning sker av den nuvarande ramen för lånegarantier. Med

hänsyn till det lånebehov, som kan bedömas föreligga i samband med utbyggnaden

av auktionssystemet i Sverige, bör enligt utredningens uppfatt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961 23

ning den ifrågavarande totala garantiramen höjas från 4 milj. kr. till lägst

6 milj. kr.

Auktionssystemets utveckling bör enligt utredningens mening även stödjas

på andra vägar än genom det i det föregående föreslagna garantilånesystemet.

I samband med tillkomsten av auktionsförsäljning måste ett kostnadskrävande

organisationsarbete genomföras och i detta sammanhang föreligger

även behov av olika statistiska undersökningar beträffande försäljningsunderlag

m. in. Av betydelse är också, att upplysningsåtgärder kan

vidtagas bland såväl odlare som köpare. Utredningen vill förorda, att här

angivna verksamhet skall stödjas med medel från trädgårdsnäringens bensinskattefond

och med de medel, som inflyter genom den årliga gottgörelsen

till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt. Ifrågavarande

stöd avses lämnas av lantbruksstyrelsen enligt de allmänna grunder,

som Kungl. Maj :t bestämmer. Enligt utredningens mening är det önskvärt,

att bidragsgivningen kan ske i ett nära samarbete med representanter för

trädgårdsnäringen. Därest en riksorganisation skulle komma till stånd på

trädgårdsnäringens område, bör stödet således lämnas efter samråd med

denna organisation. —- Utredningen framhåller slutligen vikten av att man

bl. a. kan genomföra åtgärder i syfte att främja konsumenternas förutsättningar

för kvalitetsval i fråga om frukt och köksväxter.

IV. Yttranden över utredningens förslag

Statskontoret anför, att den föreliggande utredningen synes giva starkt

stöd för att marknadsföring av trädgårdsprodukter genom auktioner är ett

ur olika synpunkter lämpligt och värdefullt försäljningssystem. Ett sådant

system har befunnits främja en snabb omsättning och därmed begränsa

riskerna för stockningar och kvalitetsförluster. Handelns inköp från producenterna

får ske under inbördes konkurrens, vilket främjar prisbildningen,

och en rationalisering av distributionen möjliggöres. Den koncentrerade

marknadsföringen har också visat sig ha gynnsamma verkningar beträffande

produkternas kvalitet. Erfarenheterna av auktionssystemet i Danmark

och Holland synes också ha varit goda.

Vad utredningen anfört talar enligt statskontoret sålunda otvivelaktigt

för att auktionssystemet även i vårt land bör kunna befordra avsättningen

och förbättra marknadsföringen av trädgårdsprodukter. Det bör således

här likaväl som i Danmark och Holland, finner statskontoret, vara ett starkt

intresse för producenterna och deras sammanslutningar att tillvarata de

fördelar, som synes vara förenade med systemet. I de nämnda länderna

torde härvid av betänkandet att döma i allt väsentligt stöd icke ha lämnats

av statsmakterna. Några särskilda skäl, varför i vårt land förutsättningar

skulle saknas för en liknande utveckling, har icke anförts. Redan av denna

anledning måste tvekan göra sig gällande, om statliga åtgärder i förevarande

hänseende bör vidtagas. Som ytterligare skäl för en restriktiv in
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

ställning till utredningens förslag anföres, att det — som utredningen påpekat

— under de närmaste åren endast kan bli fråga om auktionslokaler

på ett begränsat antal platser. Dessa måste då uppenbarligen vara så

belägna, att en riklig tillförsel är möjlig, vilket förutsätter en väl utbyggd

produktion. En sammanslutning av producenter bör då kunna bli så ekonomiskt

bärkraftig att den bör kunna erhålla erforderlig kredit enligt vedertagna

bankmässiga grunder. Om gängse principer tillämpas för statlig

kreditgarantigivning, skulle garanti i så fall lämnas endast om synnerliga

skäl föreligger. Det anförda talar enligt statskontorets mening närmast för

att statliga åtgärder i det av utredningen föreslagna syftet icke bör vidtagas.

Statskontoret kan därför ej biträda förslaget.

Övriga remissinstanser tillstyrker i princip utredningens förslag eller

lämnar detsamma utan erinran. Sålunda har lantbruksstyrelsen intet att

erinra mot utredningens förslag. Styrelsen erinrar dock om att bensinskattemedel

enligt riksdagens beslut redan nu kan användas och i betydande

omfattning bär använts för organisationsarbete och för tillfälliga statistiska

undersökningar. Sålunda har under budgetåren 1958/59 1959/60

130 000 kr. lämnats som bidrag till organisationsarbete, dels till trädgårdshallen

i Hälsingborg och dels till RLF:s trädgårdsnämnd, som är en samarbetsnämnd

för yrkesorganisationerna inom trädgårdsnäringen inkl. befintliga

försäljningsföreningar. För statistiska undersökningar rörande försälj

ningsunderlag har därutöver under de tre senaste budgetaren beviljats

icke mindre än 246 000 kr., varigenom det blivit möjligt att under medverkan

av Alnarpsinstitutets trädgårdsekonomiska byrå verkställa produktionsundersökningar

inom samtliga de delar av landet, där det kan finnas

förutsättningar för bildandet av producentkooperativa försäljningsorganisationer.

Dessa undersökningar är delvis avslutade och redovisade. När

det gäller upplysningsåtgärder bland odlare och köpare torde bland odlarna

viss upplysningsverksamhet redan förekomma i samband med det organisationsarbete,

som bedrives av RLF:s trädgårdsnämnd, för vilket arbete som

nämnts bensinskattemedel redan beviljats. Därutöver har styrelsen med

stöd av riksdagens beslut beviljat bidrag av bensinskattemedel till framställning

av åskådningsmaterial för undervisnings- och upplysningsverksamhet,

huvudsakligen filmer och bildserier. Styrelsen har emellertid i tidigare

sammanhang föreslagit, att bensinskattemedel skulle få användas

jämväl till konsumentupplysning för att underlätta avsättningen av trädgårdsnäringens

produkter, varvid styrelsen som skäl härför framhållit, att

bensinskattemedel till fiskerinäringen får användas för sådant ändamål.

Framställningen har emellertid icke bifallits liksom ej heller motioner till

riksdagen i samma syfte. Styrelsen tillstyrker bifall till utredningens förslag

om utvidgning av användningsområdet för trädgårdsnäringens bensinskattemedel

till att omfatta upplysningsverksamhet jämväl bland köpare

av trädgårdsprodukter. Avslutningsvis uttalar utredningen, att det är önskvärt,

att bidragsgivningen kan ske i nära samarbete med representanter för

trädgårdsnäringen och att, därest en riksorganisation skulle komma till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1961

25

stånd på trädgårdsnäringens område, stödet bör lämnas efter samråd med

denna organisation. Med anledning härav erinrar styrelsen om att lantbruksstyrelsen

vid fördelning av trädgårdsnäringens bensinskattemedel — såväl

de årliga anslagen som trädgårdsnäringens bensinskattefond — enligt riksdagens

beslut skall rådgöra med fyra av Kungl. Maj :t utsedda representanter

för trädgårdsnäringen. Det av utredningen framförda önskemålet är således

f. n. tillgodosett. Styrelsen har icke något att erinra mot att, därest

en riksomfattande försäljningsorganisation skulle komma till stånd på

trädgårdsnäringens område, denna beredes tillfälle att avgiva yttrande

över ansökningar om bidrag till försäljningsorganisationer och deras arbete.

Statens jordbruksnämnd understryker till en början de i utredningens

promemoria berörda synpunkterna att auktionssystemet visserligen torde

kunna erbjuda väsentliga fördelar i olika avseenden men att inrättandet

av nya eller utvidgade auktionslokaler måste föregås av noggranna undersökningar

rörande förutsättningarna för att ekonomisk bärkraft, m. m., kan

uppnås i det enskilda fallet. Enligt nämndens åsikt bör man vid planeringen

av auktionslokaler för trädgårdsprodukter utgå ifrån att varubehovet skall

kunna täckas med inhemska produkter från närliggande produktionsområde.

Endast på platser, där detta villkor kan uppfyllas, bör auktionsförsäljning

ifrågakomma. Eftersom auktionssystemet av allt att döma kan uppvisa

väsentliga fördelar, tillstyrker jordbruksnämnden utredningens förslag

beträffande statlig medverkan i form av lånegarantier till inrättande av

dylika lokaler. Nämnden tillstyrker även förslaget att medel från trädgårdsnäringens

bensinskattefond och medel, som inflyter genom den årliga gottgörelsen

till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt, skall

ställas till förfogande för organisationsarbete och statistiska undersökningar

beträffande försäljningsunderlag in. in. Att den bidragslämnande myndigheten,

lantbruksstyrelsen, skall samarbeta med representanter för trädgårdsnäringen

i dessa frågor får enligt jordbruksnämndens åsikt anses givet.

Jordbruksnämnden har vidare intet att erinra mot utredningens förslag om

en utvidgning av det varusortiment, som skall kunna bli föremål för stödåtgärder

av här ifrågavarande slag, och ej heller emot förslaget att statlig

lånegaranti i samband med tillkomsten eller utbyggnaden av auktionsförsäljning

lämnas sammanslutningar av icke uteslutande odlarkaraktär. Nämnden

biträder även förslagen beträffande avvägningen av maximibeloppet för

statlig lånegaranti till auktionsinrättningar samt beträffande en förstärkning

av den garantiram inom vilken lånegarantierna till auktionslokaler

kommer atl inrymmas.

Kommerskollegium uttalar, att det allmänna syftet med statens kreditstödjande

verksamhet inom trädgårdsnäringens område uppenbarligen har

varit att i första hand avhjälpa finansieringsproblemen för odlarna. Den av

utredningen aktualiserade frågan om en utvidgning av det hittillsvarande

kredilstödet till att omfatta jämväl statsgarantier för lån till sammanslutningar

som anordnar lokaler för auklionsförsäljning, finner kollegium inne
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

bära ett avsteg från hittillsvarande principer, såtillvida att låneändamålen

närmast är att hänföra till investeringar inom varudistributionens område.

Detta intryck förstärkes genom utredningens förslag om att kreditstödet

även skall kunna utgå i samband med tillkomsten eller utbyggnaden av

auktionsförsäljning då denna organiserats av även andra än odlare. Ehuru

denna inriktning av det föreslagna kreditstödet är ägnad ingiva viss betänksamhet

finner sig kollegium på grund av de enligt kollegii mening tungt

vägande skäl som utredningen anfört för statliga kreditåtaganden till förmån

för sammanslutningar för ordnande av auktionsförsäljning av trädgårdsprodukter,

kunna tillstyrka att åtgärder vidtagas i sådant syfte. Kollegium

framhåller i sammanhanget vikten av att — såsom utredningen även

föreslagit — kreditstödet begränsas till att avse lån för investeringar i anläggningar.

Denna inskränkning beträffande låneändamålen anser kollegium

särskilt betydelsefull då fråga uppkommit om lån även till företag

inom den egentliga handelns område.

Sveriges lantbruks förbund vitsordar värdet av ifrågavarande auktionssystem,

inte minst med hänsyn till dess främjande av kvalitetskontroll och

varusortering ävensom den rationalisering av distributionen för trädgårdsprodukter,

som systemet innebär. Emellertid är förbundet samtidigt övertygat

om att en auktionsförsäljning kan tillämpas endast i områden med

betydande underlag, d. v. s. förutom i Hälsingborg, där sådan redan äger

rum, på allenast två, tre platser i landet. Av denna anledning anser förbundet,

att statliga lånegarantier icke bör förbehållas endast sammanslutningar,

som anordnar lokaler för auktionsförsäljning utan även sammanslutningar,

som uppför andra slags försäljningslokaler i angivet syfte. Om denna

utvidgning i tillämpningen av garantigivningen icke kommer till stånd,

lämnas större delen av landet utanför möjligheterna till den stimulans, som

ytterst avses med det statliga stödet på härvarande område, nämligen att

genom åstadkommande av rationalisering i försäljningsledet bereda konsumenterna

bästa tänkbara produkter.

Riksförbundet Landsbggdens folk anser utredningens förslag vara riktigt

och av stor betydelse för främjandet av trädgårdsprodukternas avsättning.

Då det enligt utredningens särskilda direktiv emellertid ej varit möjligt att

föreslå ytterligare användning av den statliga lånegarantien, understryker

riksförbundet vikten av att bestämmelserna utsträckes till att omfatta även

uppförande och utrustning av försäljningslokaler för trädgårdsprodukter

under andra former än genom auktionsförsäljning. Härigenom får man inom

alla berörda områden av landet samma möjlighet att erhålla dettta statliga

stöd. Tidigare anförda synpunkter visar att den svenska strukturen och omfattningen

av trädgårdsnäringen ej lämpar sig för ett ensidigt inriktande på

auktionsförsäljning utan är en kombination av båda tillämpbara försäljningsformer

det absolut mest lämpade. Som skäl för en fortsatt utbyggnad

av auktionsförsäljningen av trädgårdsprodukter framhåller utredningen

denna försäljningsforms främjande av kvaliteten. Med anledning härav

anför riksförbundet dels som redan sagts, att konkurrensen olika företag

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1961

27

emellan ej möjliggör ett eftersättande av kvaliteten oavsett försäljningsformen,

dels att det f. n. i RLF:s trädgårdsnämnd arbetas för ett genomförande

av enhetliga sorterings- och packningsbestämmelser för köksväxter, som

beräknas bli allmänt tillämpade av i första hand alla producentägda företag

fr. o. in. 1961. Slutligen förordar riksförbundet i likhet med utredningen

att användningen av medel ur trädgårdsnäringens bensinskattefond

jämte årligen tillförda medel i form av restituerad bensinskatt, utökas till

att omfatta även upplysningsåtgärder för främjandet av avsättningen av

näringens produkter. Dylika åtgärder i samband med ett väl utbyggt system

av försäljningsföretag av den form som bäst lämpar sig inom resp.

område samt enhetliga kvalitetsregler för produkterna, bör då kunna bli

till gagn för såväl producenter som konsumenter.

Sveriges hnndelsträdgårdsmästareförbund ansluter sig till det föreliggande

förslaget om statlig lånegaranti för anordnande av auktionslokaler för

trädgårdsprodukter m. m. Förbundet understryker dock samtidigt starkt

angelägenheten av, att dessa garantilån även kommer de producentkooperativa

föreningar till del, som bedriver försäljning i form av trädgårdscentraler.

Vidare hemställer förbundet om att reglerna för bidrag från anslaget

till gottgörelse åt trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt

snarast möjligt ändras på så sätt, att bidrag även kan ges till konsumentupplysning

om trädgårdsprodukter.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund vitsordar värdet av att tillkomsten

av lokaler för auktionsförsäljning av trädgårdsprodukter befrämjas. Emellertid

framhåller förbundet, att omfattningen och strukturen av den svenska

trädgårdsväxtproduktionen är sådan att ett enhetligt genomförande av auktionssystemet

vad gäller trädgårdsprodukternas maxknadsförande ej kan

anses vara den mest lämpade formen. Inom områden med betydande produktion

är auktionsförsäljning motiverad, medan försäljningen, inom områden

där produktionen i huvudsak är av den omfattning att det lokala konsumtionsbehovet

tillgodoses, bör ske genom försäljningsföreningar av typen

Gotlands trädgårdsprodukter. Erfarenheterna från Norge visar, att denna

kombination av föreningar med olika försäljningsformer är väl lämpad för

våra förhållanden. Med anledning härav föreslår förbundet, att bestämmelserna

om statlig lånegarantis beviljande utformas till att omfatta jämväl

uppförande och utrustning av andra försäljningslokaler än som är avsedda

för auktionsförsäljning.

Kooperativa förbundet förordar, alt de statliga lånegarantireglerna utvidgas

till att omfatta även auktionslokaler men avråder från att stöd skall

kunna lämnas till andra typer av försäljningslokaler. Förbundet understryker

att utrymmet för utökning av auktionssystemet i ekonomisk skala i

Sverige är synnerligen begränsat och att följaktligen endast en eller annan

ytterligare auktionshall kan komma i fråga baserad på lokal produktion, t. ex.

i Malmö. Förbundet anser det osannolikt, att det kan innebära distributionsekonomiska

fördelar att uppföra auktionshallar baserade huvudsakligen på

försäljning av andra landsdelars produktion eller av importerade trädgårds
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

alster, eftersom denna distributionsfunktion minst lika effektivt bör kunna

skötas av den reguljära handeln. Som grundläggande förutsättning framhåller

förbundet betydelsen av att konkurrens på lika villkor kommer till stånd

mellan olika företagareformer.

Sveriges grossistförbund delar utredningens uppfattning, att det för främjande

av kvalitetskontroll och varusortering samt för ett snabbt marknadsförande

av trädgårdsprodukter från de stora avsättningsområdena är önskvärt

med en utökning av det f. n. i begränsad omfattning tillämpade auktionsförsäljningssystemet.

Förbundet biträder de synpunkter och förslag rörande

en utökning av de nuvarande möjligheterna att erhalla statlig lånegaranti

för inrättande av auktionslokaler som framföres i trädgårdsnäringsutredningens

betänkande. Enligt förbundets mening bör lånemöjligheten

hålles öppen även för inom handeln med trädgårdsprodukter bildade sammanslutningar

för ifrågavarande ändamål.

Sveriges köpmannaförbund och statens institut för konsumentfrågor tillstyrker

i princip utredningens förslag.

V. Departementschefen

Marknadsföringen av trädgårdsprodukter är ett centralt problem inom

trädgårdsnäringen. Med hänsyn till den betydelse och omfattning som trädgårdsprodukterna

numera har och kan beräknas få i det svenska folkhushållet

måste det vara en angelägen uppgift att främja utvecklingen mot ändamålsenliga

former för distribution och handel av dessa produkter. Då

trädgårdsalster är färskvaror är marknadsförandet förenat med speciella

problem. Produkternas lättförstörbarhet medför att transporterna försvåras

och den tidrymd, under vilken de kan försäljas, är i hög grad begränsad.

Detta leder till att lagringstiden är kort och att distributionen måste ske

snabbt. Även tämligen ringa överskott kan ge kraftiga utslag i prisbildningen

och förorsaka rubbningar i marknadsläget.

De utländska erfarenheter, för vilka trädgårdsnäringsutredningen redogjort,

pekar på att man genom auktionsförsäljning av trädgårdsodlingens

alster i vissa fall kan åstadkomma en väsentlig förbättring av marknadsförandet.

Auktionssystemet synes sålunda genom den snabba omsättningen

begränsa riskerna för besvärande överskott inom områden med betydande

produktion. Samtidigt vinnes att prisutvecklingen blir ett klart uttryck för

den aktuella utbuds- och efterfrågesituationen. Köparna riskerar således

inte att behöva betala mera för varorna än det aktuella marknadspriset och

säljarna kan i sin tur räkna med att få ut det pris som betingas av det föreliggande

marknadsläget.

Genom att handelns inköp och odlarnas utbud under inbördes konkurrens

koncentreras, befordrar auktionssystemet uppenbarligen en jämn marknadsutveckling.

Auktionssystemet synes också befrämja utvecklingen mot

högre kvalitet på de saluförda trädgårdsprodukterna samt en bättre sorte
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

29

ring. Vid ett auktionsförfarande torde nämligen en säljare inte kunna påräkna

någon större efterfrågan på sina produkter om de är av sämre kvalitet

än andra vid auktionen tillgängliga varor. Systemet medför vidare en

rationalisering av distributionen genom att för såväl odlarna som handeln

lids- och kostnadskrävande direktförsäljning av småpartier minskas.

I Sverige har erfarenheterna av den år 1959 påbörjade auktionsförsäljningen

i Hälsingborg varit positiva.

Auktionssystemet får anses innefatta så avsevärda fördelar för såväl konsumenterna

och odlarna som handeln att en ökad användning av systemet

i vårt land enligt min mening bör stimuleras. Trädgårdsnäringsutredningen

har föreslagit att detta skall ske genom stöd av det allmänna i form av

statliga lånegarantier för uppförande, inrättande och utrustning av lokaler

för auktionsförsälj ning av trädgårdsprodukter. Förslaget har vunnit starkt

stöd i remissyttrandena.

Liknande företag som det i Hälsingborg har börjat planeras även på andra

orter. Utredningen har räknat med att auktionsförsäljningen under de närmaste

åren endast kan tillämpas på ett begränsat antal platser. Vissa remissinstanser

anser att systemet kan användas endast i områden med betydande

underlag, d. v. s. förutom Hälsingborg, på allenast två å tre platser

i landet. Enligt min uppfattning kan systemet vara fördelaktigt för större

överskottsområden. Utredningen framhåller att utländska erfarenheter visar

att systemet kan fungera effektivt även vid större konsumtionscentra.

Förutom i Hälsingborg är det med hänsyn härtill tänkbart med auktionslokaler

också på andra orter i Skåne samt inom exempelvis Stockholmsområdet,

Göteborgsområdet och i Östergötland. Jag utgår således från att antalet

lokaler för auktionsförsäljning inte behöver bli så ringa som vissa remissinstanser

antagit. I detta sammanhang vill jag uttala, att lantbruksstyrelsen

bör ta initiativ och medverka till lokala undersökningar rörande

möjhgheterna och lämpligheten av att inom skilda områden anordna auktionslokaler.

Då det enligt min mening är önskvärt med en utveckling av auktionssystemet

med hänsyn till såväl konsumenternas som producenternas intressen,

vill jag förorda, att systemet skall stödjas av det allmänna. Stödet bör,

såsom utredningen med instämmande i remissyttrandena föreslagit, lämpligen

fa formen av statliga kreditgarantier för anordnande av sådana auktionslokaler,

vilka angivits i det töregående. Enär det synes önskvärt att

påskynda denna utveckling bör beslut om att införa ett dylikt kreditstöd enligt

min uppfattning meddelas nu och utan att avvakta trädgårdsnäringsutredningens

senare, allmänna förslag till näringens främjande. Vid utformandet

av reglerna för det föreslagna nya lånestödet synes bestämmelserna

i kungörelsen den 7 maj 1954, nr 311, om statlig garanti för lån för uppförande

av lagerhus m. in. för jordbruksändamål i huvudsak kunna tagas till

mönster. Verksamheten vid auktionerna förutsättes i första hand avse svenska

trädgårdsprodukter, vilket emellertid inte bör utesluta möjligheten att

genom auktionsförsäljningarna tillgodose större konsumtionsområden även

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

med importerade trädgårdsalster. Kreditgarantierna bör avse auktionslokaler

för försäljning av alla slag av trädgårdsprodukter oavsett om dessa ar

att hänföra till frukt, köksväxter, blommor, krukväxter eller plantskolealster,

Med auktionslokaler åsyftar jag såväl lokalerna för själva auktionsförsäljningen

som erforderliga utrymmen för administration, lager och dylikt. I

anslutning till vad utredningen anfört bör en förutsättning för beviljande av

kreditgarantier bland annat vara att försäljningsföretaget bedömes komma

att medföra förbättring av ej endast distributionen av trädgårdsvarorna och

kvalitetsstandarden utan även av villkoren för trädgårdsodlingen i trakten.

Vid sistnämnda förhållande anser jag stort avseende bör fästas.

Statsgaranti, varom nu är fråga, bör lämnas av lantbruksstyrelsen, som

det skall åligga att granska av sökanden företedda byggnadsritningar, kostnadskalkyler

och distributionsplaner. Styrelsen bör vidare pröva att tillfredsställande

ekonomiska betingelser föreligger samt att auktionsför sälj ningen

kommer att betjäna ett tillräckligt stort antal odlare och att tillräckligt stabil

efterfrågan kan påräknas. I avvaktan på erfarenheterna av ifrågavarande

garantisystem förordar jag att, i överensstämmelse med vad utredningen

föreslagit, lantbruksstyrelsens beslut i varje särskilt ärende tills vidare skall

underställas Kungl. Maj :t för prövning och godkännande.

I likhet med utredningen finner jag att ifrågavarande statliga kreditgarantier

inte bör förbehållas rena odlarsammanslutningar. Garantien skall

också kunna utgå till sammanslutningar av icke uteslutande odlarkaraktär,

d. v. s. sådana som förutom odlare jämväl innefattar företrädare för handeln

eller andra av distributionen av trädgårdsvaror berörda intressenter.

På sätt som motsvarar det nuvarande garantistödet till anordnande av

lagerlokaler torde lånegarantierna beträffande auktionslokalerna böra begränsas

till att avse högst 85 procent av den beräknade kostnaden för den

med vederbörande lån åsyftade åtgärden. Självfallet bör garanti inte beviljas

för belopp, vilket sökanden kan erhålla såsom bottenlån. Det torde i

sammanhanget uppmärksammas att, såsom utredningen konstaterat, den

faktiska garantisatsen vid lagerhuslån jämlikt kungörelsen 1954:311 i allmänhet

varit lägre än 85 procent.

I övrigt bör för det föreslagna lånegarantisystemet gälla, att medlemmarna

i den stödsökande sammanslutningen bildat ekonomisk förening eller

handelsbolag i det fall antalet medlemmar understiger fem. Sammanslutningen

bör vidare — med hänsyn till innehållet i föreningsstadgarna eller

bolagsavtalet och utsikterna till varaktigt fortbestånd, sammanslutningens

ekonomiska ställning samt förhållandena i övrigt — prövas vara lämplig

att driva verksamhet av ifrågavarande slag och finnas skäligen böra åtnjuta

statlig lånegaranti för verksamheten. Medlemmarna i sammanslutningen

bör kontant ha inbetalat så mycket av sina insatser att beloppet jämte vad

som har avsatts till reservfond bereder sammanslutningen en betryggande

egen kapitalförsörjning.

Lånegaranti bör beviljas endast om sökanden för lånet ställer säkerhet,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

som lantbruksstyrelsen finner tillfredsställande ur det allmännas synpunkt.

Styrelsen skall även uppställa de villkor för garantien, som styrelsen finner

erforderliga för att trygga företagets genomförande. I övrigt bör gälla samma

regler, som återfinnes i kungörelsen 1954: 311. De närmare bestämmelserna

beträffande kreditgarantier till anordnande av auktionslokaler torde

få utfärdas av Kungl. Maj :t.

Vissa remissinstanser har föreslagit, att statliga lånegarantier bör kunna

medgivas även sammanslutningar som anordnar andra slag av försäljningsutrymmen

än auktionslokaler. För ett ställningstagande till frågan om ändring

av gällande bestämmelser i kungörelsen 1954:311 att avse kreditstöd

för sådan lokal erfordras enligt min uppfattning en mera fullständig utredning

rörande bland annat distributionsvägarna för trädgårdsprodukter och

de lämpligaste framtida distributionsformerna. Sedan trädgårdsnäringsutredningen

avgivit sina slutliga förslag i ämnet är det min avsikt att återkomma

till spörsmålet.

För att lämna större utrymme för garantigivning beträffande lån till anordnandet

av auktionsförsälj ning bör ramen för garantier för kredit till uppförande

av lagerhus m. m. för jordbruksändamål vidgas. Under budgetåret

1960/61 är nämnda ram 4 000 000 kronor. För att bättre kunna beakta det

nya ändamålet förordar jag, att ramen utökas till 5 000 000 kronor. Till

lånegarantigivning under budgetåret 1961/62 till trädgårdsnäringens rationalisering

bör som lantbruksstyrelsen föreslagit bestämmas en oförändrad

totalram av 2 000 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att, om

forhållandena ger anledning därtill, medgiva en inbördes jämkning de båda

föreslagna garantiramarna emellan.

Utredningen har rekommenderat, att kollektivt restituerade bensinskattemedel

skall ställas till förfogande för organisationsarbete, statistiska undersökningar

samt upplysningsåtgärder bland såväl odlare som köpare i samband

med tillkomsten av auktionslokaler för försäljning av trädgårdsalster.

Jag ansluter mig till detta utredningens uttalande och föreslår att förutom

organisationsarbete och statistiska undersökningar även upplysningsåtgärder

skall upptagas bland dem som kan stödjas med medel ur reservationsanslaget

Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt

och ur den med tidigare anvisade restitutionsmedel tillskapade fonden,

varvid ifrågavarande stöd givetvis bör kunna utgå även i annat sammanhang

än i samband med tillkomsten av auktionshallar. Upplysningsverksamheten

bland konsumenterna torde lämpligen böra i väsentliga delar

taga den av organisationen Svensk matpotatiskontroll (SMAK) med statsmedel

bedrivna informationsverksamheten som förebild. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser härvidlag som från

Kungl. Maj :ts sida kan befinnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

att statlig kreditgaranti må enligt de grunder som angivits

i det föregående lämnas för lån till anordnande av auktionslokaler

för trädgårdsprodukter,

att under budgetåret 1961/62 statlig kreditgaranti må beviljas

dels för lån avseende uppförande av lagerhus m. m. for

jordbruksändamål intill ett belopp av 5 000 000 kronor, dels

för lån avseende trädgårdsnäringens rationalisering intill ett

belopp av 2 000 000 kronor, med rätt för Kungl. Maj :t att, om

förhållandena skulle ge anledning därtill, medgiva jämkning

i sagda fördelning, samt

att till trädgårdsnäringen kollektivt restituerade bensinskattemedel

får disponeras även för informationsverksamhet

i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

angivits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Johansson

610043 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:100 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående statlig kreditgaranti för anordnande av auktionslokaler för trädgurdsprodukter, m. m a1 i texten
  2. JoU 1961:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statlig kreditgaranti för anordnande av auktionslokaler för trädgårdsprodukter, m. m., jämte i ämnet s. 1 i texten