Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m

1961-02-10 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:46, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

1

Nr 46

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m.; given Stockholms

slott den 10 februari 1961.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) Jag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning

av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggas förslag till sådana ändringar i lagstiftningen

att lördagarna under månaderna juni, juli, augusti och september likställes

med bankfridagar.

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 72 § växellagen

Härigenom förordnas, att 72 § växellagen1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Inträffar växels----

Skall åtgärd------

72 §.

----— helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag en- Likställda med allmän helgdag enligt

denna lag vare påskafton, mid- ligt denna lag vare lördagar under

sommarafton och julafton.

månaderna juni, juli, augusti och sep- tember samt påskafton, midsommar- afton och julafton.

Vid beräkning-----

Uppskovsdagar äge -—---

-------ej medräknad.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961

1 Senaste lydelse av 72 §, se SFS 1935: 98.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 55 § checklagen

Härigenom förordnas, att 55 § checklagen1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

55 §.

Checks uppvisande —-----

Då den — — —-------

Likställda med allmän helgdag enligt

denna lag vare påskafton, midsommarafton

och julafton.

----- å söckendag.

- helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag enligt

denna lag vare lördagar under

månaderna juni, juli, augusti och september

samt påskafton, midsommarafton

och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

Senaste lydelse av 55 §, se SFS 1935:99.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning

av lagstadgad tid

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av

lagstadgad tid1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Infaller tid, då enligt lag eller särskild

författning åtgärd sist skall

företagas, å söndag eller annan allmän

helgdag eller å påskafton, midsommarafton

eller julafton, må åtgärden

företagas å nästa söckendag;

dock att vad sålunda stadgats ej

skall gälla, där åtgärden skall företagas

senast å viss rättegångsdag eller

inskrivningsdag och denna infaller

å någon av ovan sist angivna tre

dagar.

Infaller tid, då enligt lag eller särskild

författning åtgärd sist skall

företagas, å söndag eller annan allmän

helgdag, å lördag under månaderna

juni, juli, augusti och september

eller å påskafton, midsommarafton

eller julafton, må åtgärden företagas

å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1935:100.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1961

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Är förfallotid----—---

Inträffar skuldebrevs förfallotid å

söndag eller annan allmän helgdag,

vare nästa söckendag ansedd såsom

förfallodag. Lag samma vare, där

skuldebrev lyder på betalning inom

viss tid, vars sista dag är allmän

helgdag. Likställda med allmän helgdag

vare enligt denna lag påskafton,

midsommarafton och julafton.

--- — skuldebrevets utfärdande.

Inträffar skuldebrevs förfallotid å

söndag eller annan allmän helgdag,

vare nästa söckendag ansedd såsom

förfallodag. Lag samma vare, där

skuldebrev lyder på betalning inom

viss tid, vars sista dag är allmän

helgdag. Likställda med allmän helgdag

vare enligt denna lag lördagar

under månaderna juni, juli, augusti

och september samt påskafton, midsommarafton

och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 januari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sommarlördagars

likställande med bankfridagar samt anför därvid följande.

I skrivelse den 22 mars 15160, nr 105, anhöll riksdagen, under åberopande

av vad som anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande

nr 17, att inom Kungl. Maj :ts kansli måtte utarbetas förslag till lagstiftning

i överensstämmelse med syftet med två vid riksdagen väckta likalydande

motioner (1:5 och 11:12) om sommarlördagars likställande med bankfridagar.

Med anledning av skrivelsen har inom justitiedepartementet upprättats

en den 31 augusti 1960 dagtecknad promemoria (stencilerad) med förslag

i ämnet. Vid promemorian fogade förslag till lagändringar torde få

biläggas detta protokoll (Bilaga B).

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av hovrätten övei

Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, kommerskollegium, generalpostslyrelsen,

bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Älvsborgs,

Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, Fullmäktige i riksbanken,

Svenska bankföreningen, Svenska bankmannaförbundet, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges jordbrukskasseförbund, Föreningen Sveriges häradshövdingar,

Föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers

centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund samt Riksförbundet

Landsbygdens folk. I ett antal yttranden har åberopats utlåtanden

från andra myndigheter, organ och tjänstemän. Svenska arbetsgivareföreningen,

som beretts tillfälle att avge yttrande, har förklarat sig önska avstå

därifrån.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser

Om växels förfallodag inträffar å söndag eller annan allmän helgdag, får

enligt 72 § växellagen betalning för växeln ej krävas förrän nästa söckendag.

Alla andra åtgärder med avseende å växel, såsom uppvisande till god
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Ui år 1061

7

kännande och upptagande av protest, får likaledes vidtagas endast å söckendag.

Skall sådan åtgärd vara vidtagen inom viss tid, vars sista dag är allmän

helgdag, utsträckes tiden för åtgärdens vidtagande att omfatta jämväl påföljande

söckendag. Vid tids beräknande skall mellanliggande helgdagar

medräknas. Vidare föreskrives i nämnda lagrum att de s. k. bankfridagarna

midsommarafton, påskafton och julafton är likställda med allmän helgdag

enligt växellagen.

I 55 § checklagen stadgas, att uppvisande av check till betalning samt

upptagande av protest endast får äga rum å söckendag. Då den sista dagen

av stadgad tid för vidtagande av åtgärd beträffande check, särskilt dennas

uppvisande till betalning eller verkställande av protest eller därmed jämställt

bestyrkande, är söndag eller annan allmän helgdag, utsträckes tiden

alt omfatta jämväl påföljande söckendag. Vid tids beräknande medräknas

mellanliggande helgdagar. Även enligt checklagen är midsommarafton, påskafton

och julafton likställda med allmän helgdag.

De svenska växel- och checklagarna har utfärdats efter ratificering av

mellanfolkliga konventioner, innefattande förpliktelse för signatärmakterna

att införa gemensamma lagar angående växel och check. De kontraherande

staterna äger emellertid i vissa fall göra avvikelse från konventionernas

iagtext. Enligt bilaga II till konventionen om gemensam växellag art. 18 kan

envar av de fördragsslutande staterna föreskriva, att i fråga om växels uppvisande

till godkännande eller betalning och andra åtgärder med avseende

a växel vissa söckendagar skall likställas med helgdagar, och i bilaga II

till konventionen om gemensam checklag art. 27 har motsvarande befogenhet

tillförsäkrats i fråga om checks uppvisande till betalning och andra åtgärder

med avseende å check.

I 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid föreskrives,

att om tid, då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas,

infaller å söndag eller annan allmän helgdag eller å påskafton, midsommarafton

eller julafton, åtgärden får företagas å nästa söckendag. Denna regel

gäller dock icke om den ifrågavarande åtgärden skall företagas senast å viss

: ättegångsdag eller inskrivningsdag och denna infaller å någon av sist angivna

tre dagar.

Om skuldebrevs förfallodag inträffar å söndag eller annan allmän helgdag,

skall enligt 5 § andra stycket lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev

nästa söckendag anses såsom förfallodag. Detsamma gäller, då skuldebrev

lyder på betalning inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag. Vidare

stadgas i lagrummet, att påskafton, midsommarafton och julafton är likställda

med allmän helgdag enligt skuldebrevslagen.

Historik

I eu vid 1934 års riksdag väckt motion (II: 298) upptogs frågan om införande

i Sverige av motsvarighet till bank holidays i England och Bankfeiertage

i rI ''yskland. I anledning av motionen anhöll riksdagen på hemställan

av andra lagutskottet (ull. nr 16), all Kungl. Maj:t ville låta verkställa ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr ''16 år 1961

redning rörande lämpligheten av en sådan ändring i gällande lagstiftning

rörande bestämd tid för niförande av vissa rättshandlingar inom affärslivet,

att hinder ej mötte att hålla bankerna stängda påskafton, midsommarafton

och julafton, då dessa dagar inföll å söckendag, samt möjligen ytterligare

någon helgfri dag. Med anledning av denna hemställan utarbetades

inom justitiedepartementet en promemoria med utkast till bestämmelser i

ämnet. Enligt promemorian skulle i växel- och checklagarna samt lagen om

beräkning av lagstadgad tid införas stadganden om att påskafton, midsommarafton,

andra lördagen i november och julafton skulle vara likställda med

allmän helgdag vid tillämpning av nämnda lagar.

Sedan yttranden i sedvanlig ordning avgivits över promemorian framlades

för 1935 års riksdag förslag till ändringar i 72 § växellagen och 55 §

checklagen, varigenom påskafton, midsommarafton och julafton likställdes

med allmän helgdag enligt dessa lagar. Vidare föreslogs sådan ändring av

2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid att vad i lagrummet stadgats om

1''atalietids infallande å söndag eller annan allmän helgdag skulle gälla även

nyssnämnda tre dagar med undantag för det fall att åtgärd skulle företagas

senast å viss rättegångsdag eller inskrivningsdag och denna inföll å någon

av de angivna helgdagsaftnarna. I propositionen (nr 127) erinrades om att

hinder mot att bereda en del grupper anställda ledighet å vissa söckendagar

i anslutning till helgdagar mötte i föreskrifterna i växel- och checklagarna

om vidtagande å viss dag eller inom viss tid av växel- och checkrättsliga åtgärder,

enär de gällande modifikationerna i dessa föreskrifter endast avsåg

helgdagar. Eftersom uppskov icke kunde äga rum då frist enligt växel- eller

checklagen utgick på annan dag än helgdag var det tydligen icke möjligt

för bankerna — framhölls i propositionen vidare — att helt hålla sina kontor

stängda å sådan dag. Därest på sätt riksdagen ifrågasatt vissa söckendagar

skulle kunna göras till bankfridagar, erfordrades därför enligt propositionen,

att dessa dagar i växel- och checkrättsligt avseende likställdes med

helgdagar. I propositionen uttalades att lagstiftningen endast åsyftade att

underlätta vidmakthållandet och utsträckt tillämpning på frivillighetens väg

av eu redan ganska allmänt utbredd sedvänja, och departementschefen erinrade

om att den omständigheten att växel- och checkrättsliga åtgärder icke

behövde vidtagas å en viss dag tydligen icke utgjorde något hinder för bankerna

att då hålla sina kontor öppna, därest detta på grund av särskilda förhållanden

skulle befinnas erforderligt.

I fråga om den föreslagna ändringen i lagen om beräkning av lagstadgad

tid anförde departementschefen följande:

Såsom i den remitterade promemorian anförts lärer, ifall de förut angivna

dagarna skola likställas med helgdagar vid tillämpningen av växel- och

checklagarna, en motsvarande bestämmelse lämpligen böra införas i 2 § lagen

om beräkning av lagstadgad tid. Därest så sker, synes dock viss tvekan

kunna tänkas uppkomma om lagens tillämpning då den ifrågavarande åtgärden

författningsenligt skall företagas sist å viss rättegångsdag eller inskrivningsdag

såsom i fall som avses i 14 § lagen om inskrivning av tomträtt och

vattenfallsrätt in. in. samt i 4 § inteckningsförordningen. Då det åtminstone

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ''t 6 år 1961

9

för närvarande icke torde böra ifrågakomina att införa bestämmelser till

förhindrande att — såsom i undantagsfall kan ske — underrätt sammanträder

eller inskrivningsdag hålles å bankfridag, torde det nu ifrågasatta nya

stadgandet böra fullständigas med en uttrycklig förklaring att detsamma

icke skall gälla i de sist omförmälda fallen.

Det bör anmärkas, att lagen om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig

beträffande alla tider för vidtagande av viss åtgärd, som finnas utsatta i

lag eller särskild författning. Den ifrågasatta ändringen däri komme för

den skull att i viss mån överskrida ramen för den av 1934 års riksdag begärda

utredningen, vilken endast avsåg ändring i gällande lagstiftning rörande

bestämd tid för utförande av vissa rättshandlingar inom affärslivet. Att i

lagen göra skillnad mellan rättshandlingar inom och utom affärslivet synes

dock uteslutet. — Å andra sidan bör framhållas, att lagen icke avser tider

som bestämts genom avtal eller viljeförklaringar. Enligt vad föredragande

departementschefen anförde i den proposition (nr 216) till 1930 årsriksdag,

varigenom förslag till nämnda lag framlades, ansågos stadganden härom

falla utom dennas ram. Ej heller i övrigt finnes i svensk rätt någon allmän

bestämmelse som reglerar de fall då en rättshandling enligt avtal eller

viljeförklaring skall vidtagas å allmän helgdag. Med hänsyn härtill lärer ej

heller böra ifrågakomma att i förevarande sammanhang meddela en allmän

regel för de fall då en rättshandling enligt avtal eller viljeförklaring skall

äga rum å någon av de förut nämnda söckendagarna.

På hemställan av andra lagutskottet (uti. nr 21) biföll riksdagen den framlagda

propositionen, varigenom de berörda lagrummen i växel- och checklagarna

samt lagen om beräkning av lagstadgad tid erhöll sin nuvarande

lydelse.

1 lagberedningens den 2 maj 1935 dagtecknade betänkande med förslag

till lag om skuldebrev m. m. (SOU 1935: 14) upptogs, under hänvisning till

då gällande lydelse av lagen om beräkning av lagstadgad lid samt växel- och

checklagarna, i 5 § andra stycket av förslaget till lag om skuldebrev en bestämmelse

för det fall att skuldebrevs förfallotid inträffade å söndag eller

annan allmän helgdag eller att skuldebrev lydde å betalning inom viss tid,

vars sista dag var allmän helgdag. I sitt utlåtande över förslaget i denna del

anförde lagrådet:

Paragrafens andra stycke innehåller bestämmelse för det fall att skuldebrevs

förfallotid — vartill i detta sammanhang torde vara att hänföra icke

endast avtalad förfallotid utan också ej avtalad tid då enligt första styekel

borgenären fordrar betalning eller gäldenären erbjuder sådan — inträffar å

söndag eller annan allmän helgdag eller att skuldebrev lyder på betalning

inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag. Likartade bestämmelser som

den här föreslagna finnas redan, såsom beredningen påpekat, bl. a. dels i lagen

den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid dels i växel- och checklagarna.

Vad sistnämnda tre lagar angår, har lagrådet innevarande år liaft

alt granska vissa numera antagna ändringsförslag åsyftande alt, såvitt dessa

lagar angår, med helgdagar jämställa påskaftonen, midsommaraftonen och

julaftonen. I motiveringen till berörda ändringsförslag hade, under erinran

att lagen om beräkning av lagstadgad lid icke avsåge tider som bestämts

genom avtal eller viljeförklaringar samt att ej heller i övrigt i svensk rätt

funnes någon allmän bestämmelse som reglerade det fall att en rättshandling

enligt avtal eller viljeförklaring skulle vidtagas å söndag eller annan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 ur 1961

allmän helgdag, detta förhållande åberopats såsom skäl för att icke meddela

någon allmän regel för det fall att eu rättshandling enligt avtal eller viljeförklaring

skulle vidtagas å någon av de förut nämnda söckendagarna.

Därest beredningens förslag i det avseende varom nu är fråga antages, synes

ställningen bliva i viss mån förändrad. Visserligen avser förslaget icke

direkt att införa någon allmän bestämmelse för det fall att enligt avtal eller

viljeförklaring en rättshandling skall företagas å helgdag, men det synes å

andra sidan böra beaktas att införandet av en dylik bestämmelse i fråga om

ett så centralt och praktiskt viktigt institut som skuldebrevet säkerligen

kommer att erhålla betydelse icke allenast genom en vidsträckt direkt tilllämpning

utan också genom analogisk användning. Det synes då böra övervägas

om icke jämväl beträffande betalning av skuldebrev de tre nämnda

söckendagarna lämpligen må likställas med helgdagar. Väl kunna i fråga

om skuldebrev icke lika starka skäl åberopas för ett stadgande i sådan riktning

som beträffande växel och check. Möjligheten för bankerna att å dessa

söckendagar hålla sina kontor stängda torde nämligen icke vara på samma

sätt beroende av ett dylikt stadgande då fråga är om skuldebrev. Men vissa

icke betydelselösa praktiska skäl kunna dock åberopas för att här ej göra

någon åtskillnad. Sålunda må framhållas att förmågan att å viss dag infria

ett skuldebrev lätt kan tänkas bliva ofördelaktigt påverkad av att lagen beträffande

vissa andra slag av krediter föreskriver betalningsanstånd utöver

samma dag. Av eu viss vikt torde det även vara att lagstiftningen i förevarande

hänseende icke företer onödiga skiftningar.

I den vid 1936 års riksdag framlagda propositionen med förslag till lag

om skuldebrev in. in. (nr 2), vilken i förevarande del utan ändring antogs

av riksdagen, erhöll ifrågavarande lagrum, i enlighet med vad lagrådet förordat,

sin nuvarande lydelse.

Vid 1957 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 332 och II: 404)

med yrkande om utredning av frågan om de lagändringar som erfordrades

för att möjliggöra att banker och andra kreditinstitut i samband med en

framtida övergång till fem dagars arbetsvecka kunde hålla stängt på lördagar.

Motionerna behandlades av första lagutskottet. Utskottet inhämtade yttranden

över motionerna av Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige

och Stockholms handelskammare. Motionärernas utredningsförslag tillstyrktes

eller lämnades utan erinran av samtliga remissinstanser utom Sparbanksföreningen.

Utskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr

18), att motionerna ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I utlåtandet

anförde utskottet bl. a. följande:

Vid ställningstagande till det av motionärerna sålunda upptagna spörsmålet

saknar utskottet anledning att ingå i prövning av om femdagarsvecka

för bankerna över huvud taget är lämplig eller möjlig. Såsom även motionärerna

antyder bör prövningen härav ankomma på arbetsmarknadens parter.

Dessa har otvivelaktigt också de bästa förutsättningarna för bedömande av

om en sådan övergång är lämplig med hänsyn till det ekonomiska livets

krav och allmänhetens önskan om en god service. Om frågan sålunda begränsas

till genomförandet av de lagändringar som skall möjliggöra lördagsstängning

för bankerna synes den emellertid vara för tidigt väckt.

Det är emellertid utskottet angeläget att framhålla, att — såsom redan av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 är 1061

11

det anförda torde framgå — frågan skulle komma i ett annat läge, om man

inom bankvärlden enades om att övergång till femdagarsvecka borde komma

till stånd.

Beträffande frågans behandling vid 1960 års riksdag må nämnas att över

de då väckta, tidigare omnämnda motionerna första lagutskottet inhämtade

yttranden av Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och

Sveriges jordbrukskasseförbund. I ärendet ingavs även en skrivelse till utskottet

från Tjänstemännens centralorganisation. Det i motionerna framförda

utredningsförslaget tillstyrktes av Sparbanksföreningen och Tjänstemännens

centralorganisation. Bankföreningen avstyrkte däremot förslaget med

hänvisning bl. a. till att en stängning av bankkontoren under sommarlördagarna

särskilt under juni månad tedde sig som en allvarlig och djupt ingripande

åtgärd, varför en överenskommelse härom mellan arbetsmarknadens

parter borde avvaktas. Jordbrukskasseförbundet framhöll bl. a., att likställande

av sommarlördagar med bankfridagar skulle få förhållandevis

ringa betydelse för jordbruksbefolkningen och därmed för kasserörelsen,

som hade betydligt flera kontor öppna på lördagarna än på någon annan

veckodag. I sitt utlåtande över motionerna anförde utskottet bl. a. följande:

I nu förevarande motioner har angivits, att stora grupper av befolkningen,

inom industrien omkring 75 procent av de anställda, tack vare den genomförda

arbetstidsförkortningen nu erhållit fria sommarlördagar. Det vore motiverat,

att lagstiftningen anpassades efter de ändrade förhållandena på så

sätt, att lördagarna under juni, juli och augusti likställdes med de s. k.

bankfridagarna.

Såsom framhållits i yttranden till utskottet, kan nuvarande lagregler inom

ifrågavarande område medföra olägenheter för allmänheten i det att de arbetsfria

sommarlördagarna ej kan utnyttjas för vila och rekreation i avsedd

omfattning på grund av utlöpande fatalietider. Starka skäl talar sålunda

för att det närmare undersökes i vilken utsträckning lagstiftningen

bör ändras, så att antydda olägenheter undanröjes. En dylik undersökning

torde inte bli nämnvärt tidskrävande och torde kunna verkställas inom

Kungl. Maj :ts kansli. I detta sammanhang är det emellertid utskottet angeläget

att framhålla, att utskottet icke funnit anledning frångå vad det

1957 uttalade i fråga om femdagarsvecka för banker.

Departementspromemorian

I promemorian frainhålies till en början, att den genomförda arbetstidsförkortningen

i stor utsträckning disponerats på så sätt att de anställda erhållit

lediga lördagar, framför allt under månaderna juni, jidi och augusti.

Att systemet med femdagarsvecka under sommarmånaderna fått mycket

stor utbredning på den svenska arbetsmarknaden bekräftas enligt promemorian

av uppgifter som inhämtats av de större fackliga organisationerna.

Det har bl. a. beräknats att ungefär 90 procent eller omkring 585 000 av arbetarna

inom Svenska arbetsgivareföreningens område har fått arbetstidsförkortningen

utlagd i form av fria lördagar under sommarmånaderna. Det

torde vara mycket vanligt att även tjänstemännen åtnjuter fria lördagar vid

de företag, där systemet med fria lördagar gäller för arbetarna. Enligt eu

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

undersökning av förhållandena inom industrin i Stockholm skulle mer än

tre fjärdedelar av tjänstemännen ha erhållit fria lördagar under tiden juni

—augusti. Även på det statliga och kommunala området har arbetstiden i

betydande utsträckning förlagts så att fria lördagar erhålles under sommarmånaderna.

Denna utveckling på arbetsmarknaden utgör enligt promemorian

bakgrunden till det motionsvis framförda förslaget om att lagstiftningen

rörande växlar, checker, skuldebrev och beräkning av lagstadgad tid

skall anpassas efter de förändrade förhållandena genom att lördagarna under

juni, juli och augusti likställes med de nuvarande s. k. bankfridagarna,

påskafton, midsommarafton och julafton. I de fall då en sommarlördag utgör

sista dagen för att verkställa en växel- eller checkrättslig åtgärd, att infria

ett skuldebrev eller att vidtaga i lag eller särskild författning stadgad

åtgärd skulle genom de åsyftade lagändringarna möjlighet beredas att låta

åtgärden anstå till närmast påföljande normala arbetsdag.

Enligt vad i promemorian påpekas har som skäl för den av riksdagen begärda

lagstiftningen åberopats att nuvarande lagregler medför olägenheter

för allmänheten genom att de arbetsfria sommarlördagarna ej kan utnyttjas

för vila och rekreation i avsedd omfattning på grund av utlöpande fatalietider.

Härav synes framgå att man närmast åsyftat att åstadkomma lättnader

för de grupper av befolkningen som redan erhållit förmånen av fria

lördagar. Men det torde även förhålla sig på det sättet att ifrågavarande

lagstiftningsåtgärder kan möjliggöra att nya grupper av arbetstagare kan

komma i åtnjutande av fria lördagar. Tjänstemännens centralorganisation

har sålunda i sitt vid 1960 års riksdag till första lagutskottet avgivna yttrande

fäst uppmärksamheten på att det inom förvaltningen är nödvändigt

att arrangera jourtjänst under lördagar för att iaktta den formella öppethäilning,

som har sin bakgrund i gällande bestämmelser om beräkning av

lagstadgad tid. Detta förhållande skapar enligt organisationen olägenheter

icke endast för allmänheten utan även för berörda tjänstemän. Den verksamhet

i form av jourtjänst, som för närvarande upprätthålles hos förvaltningsmyndigheter

och domstolar under sommarlördagar, kan uppenbarligen

icke helt inställas om icke den av riksdagen åsyftade utvidgningen av

2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid till att omfatta även nämnda dagar

kommer till stånd.

Ett genomförande av den ifrågavarande lagstiftningen kan enligt vad i

promemorian anföres inverka på banktjänstemännens förhållanden såtillvida

att ett nu bestående hinder för parterna på detta område att träffa överenskommelse

om fria sommarlördagar undanröjes. Frågan om lagändringar av

förevarande slag aktualiserades redan vid 1957 års riksdag. Vid riksdagsbehandlingen

såväl 1957 som 1960 har argumentationen i frågan väsentligen

kommit att avse spörsmålet om det från servicesynpunkt är möjligt att

hålla lördagsstängt i bankerna. Därvid har uttryckts den uppfattningen att

en begränsning av öppethållandet till måndag—fredag skulle möta vissa svårigheter.

Denna uppfattning synes ha varit avgörande för de invändningar

mot att realisera motionärernas förslag som framkommit vid remissbehand
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

lingen av motionsärendet. Bankkontoren har alltsedan lagstiftningen om de

nuvarande bankfridagarna infördes år 1935 hållits helt stängda under dessa

dagar. Dessförinnan hade bankerna öppet endast i mycket begränsad omfattning

å påskafton och midsommarafton för inlösen av växlar och dylikt. Å

julafton däremot höll bankkontoren allmänt öppet under vanlig tid. För närvarande

förekommer som regel icke annan inskränkning i bankernas öppethållande

under lördagarna än att expeditionstiden är avkortad med ett par

timmar. I motionerna har framhållits att den nu avsedda lagstiftningen icke

behöver hindra att bankkontoren hålls öppna för den vanliga verksamheten

under sommarlördagar, om så befinnes lämpligt. Första lagutskottet har i

sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionerna ävenledes understrukit

motionärernas uttalande att prövningen av frågan om stängning av bankkontoren

på lördagar bör ankomma på arbetsmarknadens parter. Dessa har

enligt utskottet de bästa förutsättningarna att bedöma om en sådan ordning

är lämplig med hänsyn till det ekonomiska livets krav och allmänhetens

önskan om en god service.

I promemorian framhålles att riksdagen markerat att dess nu aktuella

framställning i ärendet icke innefattar något ställningstagande till frågan

huruvida man i bankerna skall ha lediga sommarlördagar eller ej. Om de

begärda lagändringarna genomföres och växel- och checkrättsliga åtgärder

som en följd härav icke behöver vidtagas å ifrågavarande lördagar, kan denna

omständighet givetvis icke utgöra något hinder för bankerna att då hålla

sina kontor öppna, om detta skulle befinnas lämpligt. Däremot avlägsnas

genom de föreslagna lagstiftningsåtgärderna ett nu föreliggande hinder för

parterna att trätfa överenskommelse om lediga sommarlördagar. Frågan

om i vilken omfattning bankernas verksamhet skall inställas å sommarlördagar

bör emellertid enligt promemorian lösas vid förhandlingar mellan

vederbörande parter. Enligt vad som uppgivits har mellan Bankernas förhandlingsorganisation

och Svenska bankmannaförbundet under 1960 års

avtalsförhandlingar uppnåtts enighet om att de mellan parterna under år

1959 upptagna överläggningarna om lediga sommarlördagar skall fortsättas

under avtalstiden i syfte att söka nå fram till en överenskommelse avseende

sommaren 1961.

Det påpekas i promemorian, att då det vid remissbehandlingen av motionerna

satts i fråga om de föreslagna lagändringarna skulle få någon

Praktisk betydelse utgångspunkten synbarligen varit den att det från servicesynpunkt

skulle ställa sig svårt att sommartid införa lördagsstängning

i banker och andra kreditinstitut. Riksdagens framställning har emellertid

icke varit inriktad på att åstadkomma en dylik ordning utan har haft

ett vidare syftemål, nämligen att undanröja vissa olägenheter för de betydande

grupper av arbetstagare, som redan är fria från sitt arbete under

sommarlordagarna. Att en lagstiftning av avsett innehåll samtidigt eliminerar

nuvarande legala hinder för företag och arbetstagare på bankområdet att

överenskomma om utläggning av arbetstidsförkortningen i form av fria

lördagar under sommarmånaderna — utan att dock binda parterna för eu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr M år

sådan ordning — är en konsekvens, varemot från allmänna synpunkter

någon berättigad invändning näppeligen kan resas. De skäl som framkommit

mot den aktuella lagstiftningen kan därför enligt vad i promemorian framhålles

icke tillmätas någon utslagsgivande betydelse. Med det angivna huvudsyftet

för de ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna synes det icke heller kunna

anföras några bärande skäl för att låta lagändringarna anstå i avbidan på

en överenskommelse om fria lördagar inom bankernas område. Lagstiftningens

huvudsyfte vinnes oberoende av om en sådan överenskommelse trätfas

eller ej.

Det erinras i promemorian om att lördagsstängning av bankerna genomförts

på många håll utomlands. Så är förhållandet i bl. a. U.S.A., Canada,

Frankrike och Belgien, i vilka länder man numera har lördagsstängning av

bankerna året om. I åtminstone Frankrike har denna utveckling genomförts

etappvis med början med lördagarna under månaderna juni—augusti.

Den omständigheten att lördagsstängning av bankerna införts och alltfort

tillämpas i flera främmande länder synes ge anvisning om att en sådan

ordning icke kan vara till förfång för något mera betydande allmänhetens

eller samhällets intresse.

I promemorian anföres, att det för att i enlighet med riksdagens framställning

likställa sommarlördagar med bankfridagar kräves ändringar i

lagstiftningen om växlar, checker, skuldebrev och beräkning av lagstadgad

tid. De erforderliga ändringarna kan enligt promemorian lämpligen verkställas

på motsvarande sätt som då bestämmelser om de nuvarande bankfridagarna

infördes i nämnda lagstiftning. Detta innebär att i 72 § växellagen,

55 § checklagen, 5 § skuldebrevslagen och 2 § lagen om beräkning av

lagstadgad tid införes stadganden av innebåll att lördagarna under månaderna

juni, juli och augusti — i likhet med vad för närvarande gäller beträffande

påskafton, midsommarafton och julafton — likställes med allmän

helgdag enligt nämnda lagar. Det påpekas vidare, att växel- och checklagarna

avfattats i enlighet med internationella konventioner om införande

av gemensamma växel- och checklagar. Genom förevarande ändringar i de

svenska växel- och checklagarna tages i anspråk envar konventionsstat givna

bemyndiganden att i växel- och checkrättsligt hänseende med helgdagar

likställa vissa söckendagar.

Det påpekas i promemorian slutligen, att den i 2 § lagen om beräkning av

lagstadgad tid upptagna regeln angående påskafton, midsommarafton och

julafton enligt lagrummets nuvarande lydelse icke skall gälla om åtgärden

i fråga skall företagas senast å viss rätlegångsdag eller inskrivningsdag

och denna infaller å någon av de nämnda helgdagsaftnarna. Undantaget har

numera efter genomförda reformer i fråga om underrätternas sammanträdesordning

och behandlingen av inskrivningsärenden törlorat sin praktiska

betydelse och torde därför enligt promemorian i detta sammanhang böra

utmönstras ur lagrummet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

15

Remissyttrandena

Det i departementspromemorian framlagda förslaget har i princip tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i flertalet yttranden.

Landsorganisationen framhåller, att förslaget är välmotiverat med hänsyn

till att den under senare år genomförda arbetstidsförkortningen i största

utsträckning uttagits i form av femdagarsvecka under sommarmånaderna

med fria lördagar. I ännu mera vidgad omfattning kan denna utveckling

förväntas komma att fortgå. I liknande riktning har Sveriges akademikers

centralorganisation uttalat sig. I yttrandet påpekas, att fria lördagar

under sommarmånaderna blivit regel för majoriteten av de anställda.

Den nuvarande lagstiftningen angående beräkning av lagstadgad tid medför

emellertid för vissa grupper en inskränkning i möjligheterna att utta fria

sommarlördagar. Detta gäller bl. a. dem, som är verksamma inom kreditväsendet.

Vidare är det hos förvaltningsmyndigheter och domstolar nödvändigt

att anordna jourtjänst för att iakttaga den formella öppethållning,

som har sin bakgrund i bestämmelserna angående lagstadgad tid. Det i promemorian

framlagda förslaget utgör en naturlig anpassning av lagstiftningen

till den utveckling, som ägt rum i fråga om arbetstidens förläggning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs lön anför, att syftet med den av riksdagen begärda

lagstiftningen främst torde vara att åstadkomma lättnader för de

befolkningsgrupper, vilka redan åtnjuter förmånen av fria lördagar under

sommarmånaderna. De arbetsfria sommarlördagarna skulle sålunda icke

kunna utnyttjas för vila och rekreation i avsedd omfattning på grund av

utlöpande fatalietider. Ifrågavarande lagstiftningsåtgärder kan emellertid

göra det möjligt, att denna förmån utsträckes till ytterligare grupper av arbetstagare.

Länsstyrelsen åsyftar härvid närmast arbetstagare hos förvaltningsmyndigheter

och domstolar. Nuvarande bestämmelser om beräkning

av lagstadgad tid utgör nämligen ett avgörande hinder mot att helt inställa

verksamheten under sommarlördagarna vid nämnda institutioner. Likartade

synpunkter anföres av överståthållarämbetet. Länsarbetsnämnden i

Stockholms län framhåller, att lördagarna tenderat att bli fria för allt större

arbetstagaregrupper och att fredagarna till följd härav i större utsträckning

intagit lördagarnas plats. Detta har i sin tur påverkat offentliga institutioners

öppethållande så att vissa av dessa ändrat sin expeditionstid från

fredag till annan veckodag.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län finner, att förslaget innebär stora

fördelar ur personalens synpunkt och alt en lördagsstängning icke kan anses

vara hinderlig för länsstyrelsen i dess tjänsteutövning. Det kan enligt

länsstyrelsens mening även förutsättas, att samhällets funktioner och allmänhetens

handlande mycket snabbt kommer att rätta sig efter det nya

läget. Länsstyrelsen i Stockholms län, som livligt tillstyrker förslaget, yttrar,

att de avsedda lagändringarna i och för sig icke skulle leda till förfång

för vare sig allmänna eller enskilda intressen.

Handelskammaren i Karlstad anser, att förslaget hdl är i överensstäm
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

melse med den allmänna tendensen inom näringslivet att under ifrågavarande

månader friställa lördagarna från arbete. Det torde icke vålla de

delar av näringslivet, som fortfarande kan komma att vara i verksamhet

under ifrågavarande dagar någon olägenhet, att växelprotester in. fl. dylika

åtgärder måste uppskjutas till påföljande måndag. Att för ett fåtal ärenden

hålla en beredskap hos myndigheterna, förefaller handelskammaren

föga rationellt. Även handelskammaren i Gefle finner, att förslaget icke

kommer att förorsaka någon större olägenhet för näringslivet, då växlar,

skuldebrev o. dyl. numera i allt större utsträckning kommer att utställas

med annan förfallotid än lördag just med hänsyn till att allt flera företag

då håller sina kontor stängda. Skånes handelskammare förklarar sig icke

vilja motsätta sig förslaget, enär det möjliggör för domstolar och myndigheter

att inställa jourtjänstgöringen.

Del framlagda förslaget avstyrkes av bank- och fondinspektionen, Svenska

bankföreningen, Sveriges jordbriikskasseförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk och Stockholms handelskammare. Till grund för avstyrkandet åberopas

i första hand den försämrade service för främst affärslivet och jordbruksbefolkningen,

som en stängning av bankerna under sommarlördagarna

skulle medföra.

Riksförbundet Landsbygdens folk uttalar, efter att ha förklarat sig kunna

i huvudsak instämma i det yttrande, som jordbrukskasseförbundet vid 1960

års riksdag avgivit till första lagutskottet, följande:

Jordbruksbefolkningen har av tradition utnyttjat lördagarna för inköp

och bankaffärer. Arbetsbelastningen är också sådan att denna befolkningsgrupp

knappast i likhet med andra kan komma i åtnjutande av sammanhängande

tvådagarsledigheter vid veckosluten. Någon särskild nytta av att

sommarlördagarna likställes med bankfridagar kan därför jordbruksbefolkningen

knappast komma att få.

Det väsentligaste motivet för den föreslagna ändringen skulle vara, att

vissa arbetstagare inte i avsedd omfattning skulle kunna utnyttja sommarlördagarna

till vila och rekreation på grund av utlöpande fatalietider. Olägenheterna

synes emellertid vara mycket överdrivna. Något hinder torde

inte föreligga för vederbörande att ombesörja sina bankaffärer innan weekendfirandet

börjar, särskilt som företagen torde ha anpassat sina avlöningsdagar

till det faktum att lördagen är arbetsfri.

Behovet av bankservice från affärslivets och allmänhetens sida under

sommarlördagarna kommer även i fortsättningen att bestå och har inte i

så stor utsträckning påverkats av den övergång till femdagarsvecka som

skett. Delvis kan man räkna med ett ökat behov av service på lördagar.

Första lagutskottet, som behandlade ärendet, uttalade också att prövningen

av frågan om stängning av bankkontoren under dessa lördagar bör ankomma

på arbetsmarknadens parter. Enligt riksförbundets mening skulle det

innebära ej oväsentliga olägenheter om man som en konsekvens av de nu

föreslagna lagändringarna skulle genomföra lördagsstängning vid banker

och andra kreditinrättningar.

Även Sveriges jordbrukskasseförbund understryker — liksom bank- och

fondinspektionen — behovet av bankservice från allmänhetens sida och fram
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr h6 år 1961

17

håller, att expeditionsarbetet på lördagar vid kasserörelsens kontor visat

tendens till ökning, allt eftersom fler människor fått lördagsfritt, samt att

man bland jordbruksbefolkningen i stor utsträckning funnit det lämpligt

att sköta sina bankaffärer på lördagar. Svenska bankföreningen påpekar, att

olägenheten för den stora allmänheten av att en fatalietid stundom kan komma

att utlöpa på en sommarlördag icke bör överdrivas samt hävdar, att

förslagets väsentligaste betydelse därför måste anses vara att det bereder

väg för införande av lördagsstängning i bankerna under sommaren eller en

del därav. Denna fråga är emellertid långt ifrån lättlöst. Hänsyn måste nämligen

tagas såväl till allmänhetens behov av god bankservice som till bankernas

ställning i konkurrensen med andra institut inom kredit- och penningväsendet.

Jämväl Stockholms handelskammare finner, att något behov

av att omedelbart genomföra den föreslagna lagstiftningen icke föreligger.

Bank- och fondinspektionen anför, att om och när det kan konstateras —

t. ex. genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden och näringslivets

företrädare — att behov av bankservice på sommarlördagar ej längre

föreligger, tiden är inne att verkställa de ändringar av lagstiftningen, som

är nödvändiga för att även ifrågavarande personalgrupper skall kunna beredas

förmånen av fria lördagar.

Jämväl av ett antal remissinstanser, som tillstyrkt förslaget eller lämnat

detsamma utan erinran, har uttalats betänkligheter mot att bankerna skulle

hållas stängda under sommarlördagarna. Härvid har även promemorians

uttalande om att denna fråga helt får bli beroende av den överenskommelse

arbetsmarknadens parter i detta avseende kan komma till understrukits.

Fullmäktige i riksbanken påpekar, att förslaget icke innebär att bankkontoren

skall hållas stängda under sommarlördagar utan endast att möjlighet

härtill öppnas. Det får sedan ankomma på arbetsmarknadens parter att överenskomma,

om och i vad mån denna möjlighet skall utnyttjas. Den föreslagna

lagstiftningen åsyftar med andra ord att eliminera nuvarande legala

hinder för företag dch arbetstagare på bankområdet att träffa avtal

om sådan ändring av arbetstidens förläggning att ledighet kan beredas under

lördagarna sommartid. Likartade synpunkter anföres av Svenska bankmannaförbnndet.

Sparbanksinspektionen anser det lämpligt, att eu lagstiftning

finnes, som möjliggör att femdagarsvecka vinner insteg även på kreditväsendets

område.

Skånes handelskammare yttrar:

Att bankerna kan anlitas på lördagarna även under sommarmånaderna

bar fortfarande stor betydelse för handeln, i synnerhet för detaljhandeln.

Det har kunnat förmärkas en ökad benägenhet bos allmänheten att förlägga

sina inköp till tiden efter arbetets slut på fredagarna, och bland affärerna

har systemen med kvällsöppet på fredagarna blivit vanligare. Dessutom

är lördagarna fortfarande i åtskilliga branscher stora försäljningsdagar.

Dessa förhållanden gör alt handeln behöver kunna anlita bankerna

på lördagar. En speciell omständighet, som gör att handeln är angelägen

om alt få bibehålla bankernas service även på lördagar, sammanhänger med

utbredningen av checklönesystemet. Det har blivit allt vanligare att kun2

llihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Xr 46

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mnj.ts proposition nr 46 år 1961

derna betalar med checkar i affären. Inte sällan begär de f. ö. att få lösa in

checkar på större belopp än inköpen avser. Handeln behöver därför i ökad

omfattning kunna vända sig till bankerna för att presentera dessa för inlösen.

Bankernas öppethållande på lördagar är av betydelse också från allmänhetens

synpunkt sett. Under somrarna är lördagen den dag allmänheten

har lättast att komma till bank. Utbredningen av checklönesystemet har

f. ö. även för allmänhetens del äccentuerat behovet av bankservice. Av anförda

skäl vore det att beklaga om bankerna nödgades inställa sitt öppethållande

på lördagar. Den serviceförsämring detta skulle innebära för handel

och allmänhet saknar i varje fall statsmakterna anledning att framkalla

eller påskynda. Handelskammaren anser det därför riktigt, att dessa framhållit,

att lagändringarna inte åsyftar att påverka bankerna att hålla stängt

under sommarlördagarna och vill ytterligare understryka uttalandena om

att den föreslagna lagstiftningen ej har dylikt syfte.

Beträffande postbankens speciella förhållande anför generalpoststyrelsen,

att postgirokontoret och postbanken hittills under sommarmånaderna

varit i verksamhet även på lördagarna. På grund av att med kontorsarbete

sysselsatt personal inom andra företag i allt större utsträckning beredes

förmånen av fria sommarlördagar, har för postbanken uppkommit betydande

svårigheter såväl att förhindra en onormal avgång av sådan personal,

som söker sig andra anställningar, som att verkställa erforderlig nyrekrytering.

Med hänsyn härtill anser styrelsen icke uteslutet, att frågan

om införande av fria sommarlördagar för personalen vid postbankens bokförings-,

revisions- och liknande avdelningar måste upptagas till prövning

inom eu icke alltför avlägsen framtid. Denna fråga har givetvis många

aspekter, men en av förutsättningarna för att en sådan anordning skall kunna

vidtagas är dock, att de nu föreslagna lagstiftningsåtgärderna blir genomförda.

Även Statstjänstcmännens riksförbund framhåller, att den föreslagna

lagändringen kan göra det möjligt alt stänga postbanken eller delar

därav på lördagarna. Postgirokontorets bokföring av å sommarlördagar

inkomna in- och utbetalnings- samt gireringsuppdrag skulle formellt kunna

uppskjutas till påföljande söckendag. Utan uppehållande av jourtjänst

inom vissa avdelningar skulle vidare direktuppsägning av postgiromedel

och uttag av större belopp omöjliggöras på sommarlördagar. Med tanke

på behovet av nödvändig service åt allmänheten torde det enligt förbundets

mening vara ogörligt för postverket, trots sina stora personalsvårigheter,

att utfärda bestämmelser, att nyssnämnda ärenden icke skulle få

ombesörjas på sommarlördagarna, när postanstalterna i alla fall är öppna

för annan expedition.

Flera länsstyrelser berör frågan om förslagets betydelse för handläggningen

av ärenden vid dessa myndigheter. Sålunda uttalar länsstyrelsen i

Gävleborgs län — i likhet med vad som även anföres av länsstyrelsen i

Älvsborgs län — bl. a. följande:

Ett genomförande av lagstiftningen innebär att den nuvarande jourtjänsten

i verk och inrättningar blir obehövlig. Del är ofrånkomligt att en lördagsstängning

i viss utsträckning kommer att medföra en försämrad beIjäning

av allmänheten. För länsstyrelsens del torde dock riskerna för eu sådan

icke vara så stora. Det har visat sig att allmänheten under sommar
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 är 1961

19

lördagarna i allt mindre utsträckning tagit länsstyrelsens tjänster i anspråk

genom direkta kontakter. Antalet personliga besök äro få och belastningen

av länsstyrelsens telefonväxel avsevärt lägre än eljest.

De ärenden, som föranleda besök från allmänhetens sida under sommarlördagarna,

avse till väsentlig del passärenden och bilregistreringsärenden

å landskansliet. Endast ett fåtal fall av dessa äro av sådan natur att de skäligen

från länsstyrelsens sida påkalla åtgärd samma dag. Det har i fråga

om pass under innevarande år hänt ett par gånger.---I samtliga dessa

fall hade länsstyrelsen dock förvarnats och följaktligen ägt möjligheter att

i händelse av lördagsstängning vidtaga särskilda åtgärder.

Landskansliet handlägger vissa ärendegrupper, som äro av sådan natur,

att de tordra ett omedelbart ingripande från länsstyrelsens sida. Det är dels

vissa exekutiva förfaranden, frågor om kvarstad och skingringsförbud, dels

vissa administrativa frihetsberövanden, frågor om omhändertagande av

alkoholmissbrukare och liknande. För dessa fall komma de tjänstefria lördagarna

att innebära en olägenhet. Antalet ärenden av förevarande typer är

dock lågt. Vid länsstyrelsen har under sommarlördag de senaste två åren av

ifrågavarande ärenden förekommit följande: kvarstadsärenden, 1959 — ett,

1960 — ett; omhändertagande av alkoholmissbrukare, 1959 — ett, 1960

— inget. Länsstyrelsen anser nu angivna förhållanden icke innefatta sådan

avsevärd nackdel alt de för länsstyrelsens del påkalla ett öppethållande under

lördagar.

Även inom landskontorets förvaltningsområde kan någon gång förekomma

att ett ärende fordrar omedelbar åtgärd. Som exempel kan nämnas

utanordning av överskjutande skatt till utlänning, som avser att utflytta

ur riket. De rör sig likväl här om en ren undantagsföreteelse.

Föreningen Sveriges stadsdomarc framhåller beträffande förslagets betydelse

för rådhusrätterna följande:

Enligt vad föreningen erfarit har vid flertalet rådhusrätter i landet under

sistförflutna sommar arrangerats jourtjänst på lördagarna, vilket inneburit

alt en eller flera avdelningar inom rådhusrätterna hållits öppna och

att allmänheten genom skyltar eller på annat sätt hänvisats dit. Detta arrangemang

har nödvändiggjorts bland annat därav att städerna rekommenderat

de olika myndigheterna alt i största möjliga mån bereda dem underställd

personal fria sommarlördagar. För de medelstora och mindre rådhusrätternas

del har detta i realiteten inneburit, att endast ett biträde

kunnat disponeras under sommarlördagarna. I annat fall skulle varje biträde

måst åläggas jourtjänst ett flertal lördagar under sommaren, vilket

näppeligen torde ha avsetts. Samma har förhållandet varit med domarpersonalen.

Denna anordning har väl fungerat men kan icke anses tillfredsställande.

Det är nämligen otänkbart att den vid varje tillfälle tillstädesvarande

personalen skulle kunna på ett nöjaktigt sätt svara för rådhusrättens

samtliga avdelningar. Det måste därför hälsas med tillfredsställelse,

att en lagstiftning kommer till stånd, som möjliggör även för rådhusrätternas

personal att i likhet med andra grupper av arbetstagare i full utsträckning

komma i åtnjutande av fria sommarlördagar.

Kommerskollegium betonar, liksom handelskammaren i Skåne, att myndigheterna

icke utan vidare bör taga en ändring i lagstiftningen till intäkt

för att stänga sina expeditioner under sommarlördagarna utan att frågan

om eu sådan stängning bör prövas i varje särskilt fall med hänsyn bl. a.

till allmänhetens berättigade krav på service.

2| II i han i/ till riksdagens protokoll / saml. X r K>

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Beträffande förslagets direkta ekonomiska konsekvenser framhåller

Stockholms handelskammare, att ränteförlust kommer att uppstå för kreditgivarna,

om sista dagen för betalning är en sommarlördag. I en av stadskollegiet

i Stockholm åberopad, av borgarrådet Melir upprättad promemoria

uttalas, att risk föreligger, att staden kan åsamkas ekonomisk förlust. Såsom

exempel härpå åberopas, att utbetalningen av kommunalskatt i juli

månad 1960, cirka 137 miljoner kronor, blev tillgänglig för lyftning en lördag.

På grund av att bankerna var öppna kunde staden omedelbart lyfta

beloppet och göra detta räntebärande, varigenom staden erhöll ränta under

två dagar.

Generalpoststyrelsen påpekar, att förslaget på grund av bestämmelserna

i allmänna poststadgan skulle få en omedelbar betydelse för postverket och

dess kunder bl. a. såtillvida, att om sista dagen för avhämtning på postanstalt

av en där kvarliggande försändelse (exempelvis en postförskottsförsändelse)

inträffar på en lördag under juni, juli eller augusti, försändelsen i

stället skulle kunna avhämtas följande måndag. En sådan konsekvens står

helt i överensstämmelse med det syfte, som riksdagens framställning velat

tillgodose, och torde icke komma att medföra några olägenheter för postverket.

Flera remissinstanser har berört frågan om under vilka månader de fria

lördagarna bör förläggas. Tjänstemännens centralorganisation anför härom

följande:

Som i olika sammanhang belysts och även av utredningen framgår kan

man se en snabb utveckling mot femdagarsvecka inom såväl enskild som

offentlig tjänst. Med hänsyn härtill skulle det kunna påstås att de i utredningen

föreslagna lagändringarna icke går tillräckligt långt. Det må t. ex.

erinras om att enligt på det statliga området gällande bestämmelser s. k.

sommartid må tillämpas under tiden juni—september, och att inom ett

flertal förvaltningsområden sommartid må uttagas i form av fria lördagar.

Den föreslagna fatalielagstiftningen skulle sålunda redan i nuläget icke

helt korrespondera med den reglering av arbetstiden som från andra synpunkter

ansetts önskvärd och möjlig att genomföra.

Organisationen vill i detta sammanhang erinra om att organisationen vid

1960 års riksdag till första lagutskottet skriftligen framfört vissa synpunkter

på förhållandena inom den statliga förvaltningen och ifrågasatt om icke

den föreslagna »lördagsregeln» för sommarlördagar skulle kunna utsträckas

att gälla lördagar under hela året.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att länsstyrelsen med hänsyn till

arbetsförhållandena, särskilt inom landskontoret, helst skulle se, att lördagarna

utlades under månaderna juli—september. Man torde enligt länsstyrelsen

för övrigt kunna räkna med att antalet fria lördagar genom överenskommelser

mellan arbetsmarknadens parter framdeles ökar, vilket måhända

kan aktualisera, att samtliga lördagar likställes med hankfridagar. Enär

emellertid flertalet av de arbetstagare, som skulle beröras av den föreslagna

lagstiftningen, för närvarande torde ha sina fria lördagar utlagda under

månaderna juni—augusti, säger sig länsstyrelsen icke nu vilja påfordra ändring

i detta hänseende. Jämväl överståthållarämbetet framhåller, alt det ur

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1961

de statliga myndigheternas synpunkt skulle vara mest fördelaktigt, om också

löidagarna under september manad kom att omfattas av lagstiftningen.

Sparbanksinspektionen anför beträffande den för bankerna lämpligaste

tidpunkten för bankfridagarna följande:

Inspektionen ställer sig mindre förstående till förslaget att utökningen av

bankfridagar skall avse endast månaderna juni—augusti. Såsom promemorian

utvisar, har bankföreningen förklarat, att lördagsstängning hos affarsbankerna

ej rimligen kan ifrågakomma under juni månad. Under sådana

förhållanden kan det antagas att de anställda i stället vilja ha lördagsstängning

under september månad. Det vore därför enligt inspektionens mening

skäl att låta utökningen av bankfridagar avse åtminstone tiden juni—

september. Det synes för övrigt böra övervägas, om begränsning till viss del

av året över huvud är påkallad. Regler om fatalietider torde med fördel

goras oberoende av viss årstid. Då det därjämte förefaller troligt att kravet

på femdagarsvecka även inom kreditväsendet kommer att sträckas längre

och längre torde tillfället vara lämpligt att på en gång undanröja de legala

hinder, som stå i vägen för fria förhandlingar i frågan mellan arbetsmarknadens

parter. Äro olägenheterna av undanröjandet icke större än att det

kan ske för tre månader — och inspektionen kan icke finna att olägenheterna

äro av nämnvärd betydelse — synes det även kunna utsträckas att

gälla hela året.

Sedan sparbanksinspektionen därmed tillkännagivit sin principiella inställning

i ärendet vill inspektionen tillägga, att det är ganska tveksamt om

det passar bankinrättningar, om femdagarsvecka skall införas, att ha stängt

just på lördagar. Såsom framgår av i promemorian återgivet yttrande från

Jordbrukskasseförbundet anses inom jordbrukskasserörelsen lördagen närmast

vara minst lämplig som bankfridag. Liknande uppfattning torde återfinnas

hos många sparbanker. När det gäller lagstiftning om bankfridagar,

måste emellertid en bestämd veckodag utväljas, och den dagen torde

av övervägande skäl böra bli lördagen.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anser, att bestämmelserna i 1 kap.

15 § rättegångsbalken om att tingssammanträde i vissa fall skall pågå under

erforderligt antal helgfria dagar i följd bör ändras. Detta stadgande kan

medföra, att sammanträde skall hållas även å sommarlördag. Möjlighet men

ej ovillkorlig skyldighet bör därför skapas att i stället fortsätta sammanträdet

nästa helgfria dag. Föreningen finner ävenledes, att en sådan ändring

i rättegångsbalken bör övervägas, att domstolsförhandling aldrig behöver

hållas å lördag eller dag före helgdag.

Till sist må nämnas, att flera remissinstanser erinrar om att av Kungl.

Maj:t utfärdade instruktioner, stadgar och arbetsordningar bör ändras så

att bestämmelserna om mottagnings-, expeditions- och arbetstid bringas i

överensstämmelse med den föreslagna lagstiftningen.

Departementschefen

Under de senaste åren har ett allt större antal arbetstagare erhållit fria

lördagar under sommarmånaderna. Denna utveckling har i hög grad främjats

av den nu genomtörda arbetstidsförkortningen, vilken i mycket stor ut
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1961

sträckning uttages i form av fria lördagar. De gällande lagreglerna beträffande

fatalietider har emellertid till följd, att de som har förmånen av fria lördagar

ej alltid kan utnyttja dessa för vila och rekreation. Denna olägenhet

skulle undanröjas, om sommarlördagarna likställes med de s. k. bankfridagarna.

En sådan reform skulle emellertid få betydelse även för vissa arbetstagargrupper,

som ännu ej erhållit förmånen av fria sommarlördagar.

Förvaltningsmyndigheter och domstolar har hittills ej haft formell möjlighet

att helt nedlägga verksamheten under sommarlördagarna. För att i största

möjliga utsträckning bereda personalen ledighet under dessa lördagar har

man på många håll tillämpat ett joursyslem, varigenom verksamheten kunnat

upprätthållas med ett minimum av arbetskraft. Denna service synes emellertid

ha föga utnyttjats av allmänheten. På arbetsplatser med ett fåtal anställda

innebär jourtjänsten å andra sidan en ej obetydlig belastning för

personalen. En annan betydelsefull grupp, som i förevarande sammanhang

tilldrar sig intresse, är bankpersonalen. Jämväl för banker och andra kreditinrättningar

utgör de nu gällande lagreglerna ett absolut hinder mot att slänga

kontoren under lördagarna.

Det förslag om sommarlördagarnas likställande med bankfridagarna som

nu — med anledning av initiativ från riksdagen — framlagts har i det

stora hela vunnit gillande vid remissbehandlingen. De invändningar som

från några håll framförts hänför sig främst till den försämrade service för

näringsliv och allmänhet — särskilt jordbruksbefolkningen — som en stängning

av bankerna under sommarlördagarna skulle föra med sig. Innebörden

av förslaget är emellertid icke, att bankerna skall hållas stängda under

sommarlördagarna utan endast att möjlighet därtill öppnas. Frågan om

och i vad mån denna möjlighet skall utnyttjas får lösas vid förhandlingar

mellan arbetsmarknadens och det övriga näringslivets parter, varvid jämväl

behovet av service åt allmänheten torde komma i betraktande. En direkt

följd av förslaget är däremot, såsom påpekats vid remissbehandlingen, att

ränteförlust kan uppkomma för kreditgivare i fall då sista dagen för betalning

är en sommarlördag. Denna konsekvens synes dock icke utgöra något

skäl mot genomförande av den föreslagna lagstiftningen, vilken otvivelaktigt

skulle bli av stort värde för stora befolkningsgrupper i vårt land.

Såsom angivits i departementspromemorian lägger de mellanfolkliga konventioner

på växel- och checklagstiftningens område, vartill Sverige anslutit

sig, ej hinder i vägen för den föreslagna reformen.

I några yttranden har ifrågasatts, om man inte med hänsyn till den utveckling,

som inom näringslivet skett mot en femdagars arbetsvecka, borde

överväga att utsträcka de bankfria lördagarna att avse hela året. En inom

Svenska arbetsgivareföreningen verkställd approximativ undersökning visar

emellertid, att under år 1959 endast cirka en procent av de inom föreningens

verksamhetsområde anställda haft fullt genomförd femdagarsvecka.

Även om det kan antagas, att utvecklingen också här i landet så småningom

kommer att leda till arbetsfria lördagar under hela året, anser jag det ej

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1901

23

påkallat att f. n. genomföra en lagstiftning, varigenom årets samtliga lördagar

anses som bankfridagar.

Jag vill alltså tillstyrka genomförande av en lagstiftning, varigenom sommarlördagarna

likställes med bankfridagar. Vad angår frågan vilken del av

den varma årstiden som bör omfattas av lagstiftningen bär i promemorian

föreslagits månaderna juni, juli och augusti. Gentemot detta förslag kan

anföras att, enligt vad som framgår av den förut nämnda, av Svenska arbetsgivareföreningen

verkställda undersökningen, de arbetsfria lördagarna i

viss utsträckning förlägges ej blott till juni, juli och augusti utan även till

maj och september. Detta bekräftas även av en utredning, som verkställts

inom landsorganisationen. I det väsentliga är dock lördagsledigheterna förlagda

till juni, juli och augusti. Att under lagstiftningen inbegripa maj

månad synes ej påkallat. Däremot vill jag med hänsyn särskilt till att inom

statsförvaltningen sommararbetstid i stor utsträckning tillämpas under juli

•—september förorda, att lagstiftningen får omfatta också september månad.

Såsom föreslagits i promemorian torde de erforderliga lagändringarna

kunna verkställas på så sätt att i 72 § växellagen, 55 § checklagen, 5 g

skuldebrevslagen och 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid upptages

stadganden av innehåll att lördagarna under juni, juli, augusti och september

— i likhet med vad som f. n. gäller beträffande påskafton, midsommarafton

och julafton — likställes med allmän helgdag.

Det är tydligt, att ett genomförande av den nu föreslagna lagstiftningen

kan komma att påverka t. ex. den tidsfrist vilken enligt 24 kap. 12 § rättegångsbalken

gäller för avlåtande av häktningsframställning. Spörsmålet om

förhållandet mellan 2 g lagen om beräkning av lagstadgad tid och nyssnämnda

stadgande i rättegångsbalken är emellertid icke nytt. I framställning

till Kungl. Maj:t den 31 januari 1952 (se JO:s ämbetsberättelse 1953 s. 343)

har sålunda justitieombudsmannen berört frågan och därvid framhållit

önskvärdheten av sådant förtydligande av 24 kap. 12 § rättegångsbalken att

ifrågavarande stadgande i lagen om beräkning av lagstadgad tid icke kan

göras tillämpligt beträffande tiden för avlåtande av häktningsframställning.

Sedan framställningen överlämnats till 1951 års rättegångskommitté förklarade

rättegångskommittén i promemoria den 6 augusti 1954 att den för

sin del icke ansåge tillräckliga skäl föreligga att föreslå lagregler, som

skulle innebära undantag från de eljest generellt gällande bestämmelserna

om lagstadgad tid. Icke heller i det läge som nu uppstått genom den ifrågasatta

ändringen av lagen om beräkning av lagstadgad tid torde det enligt

min mening vara påkallat alt vidtaga någon jämkning av stadgandet om

den tidsfrist som enligt rättegångsbalken gäller för avlålande av häktningsframställning.

Det är ju att märka att huvudregeln enligt rättegångsbalken

är att häktningsframställning skall avlåtas så snart ske kan och att det endast

är den yttersta maximifristen, som påverkas av en tillämpning av stadgandet

i 2 f; lagen om beräkning av lagstadgad tid.

Den i 2 § lagen om beräkning av lagstadgad lid upptagna regeln angående

påskafton, midsommarafton och julafton skall enligt lagrummets nuva
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

rande lydelse icke gälla, om åtgärden i fråga skall företagas senast å viss

rättegångsdag eller inskrivningsdag och denna infaller å någon av de nämnda

helgdagsaftnarna. Som i departemetspromemorian förordats torde denna

bestämmelse såsom numera praktiskt betydelselös kunna utgå ur stadgandet.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har framfört önskemål om att sådan

ändring vidtages i 1 kap. 15 § rättegångsbalken, att uppehåll även i mindre

vidlyftiga rättegångar kan göras under sommarlördagar och helgdagsaftnar.

Något större praktiskt behov av en sådan bestämmelse synes dock icke föreligga,

då de fria lördagarna till stor del infaller under domstolarnas ferier.

I allmänhet torde det även utan den ifrågasatta lagändringen kunna undvikas,

att rätten håller session å sommarlördagar.

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juni 1961. Reformen medför

att vissa jämkningar kan göras i gällande föreskrifter angående mottagningsoch

expeditionstid vid domstolar och förvaltningsmyndigheter. Vid dessa

jämkningar, som kan ske i administrativ ordning, bör beaktas, att allmänhetens

berättigade krav på service icke eftersättes.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning

av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de angivna lagförslagen,

av den lydelse bilaga (Bilaga A) till detta protokoll utvisar1,

måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom

utdrag av detta protokoll.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj :t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

1 Förslagen, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i6 år 1961

25

Bilaga B.

De vid departementspromemorian fogade lagförslagen

1) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 72 § växellagen

Härigenom förordnas, att 72 § växellagen skall erhålla ändrad lydelse

pa sätt nedan angives.

72 §.

Inträffar växels----å söckendag.

Skall åtgärd---helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag enligt denna lag vare lördagar under månaderna

juni, juli och augusti, påskafton, midsommarafton och julafton.

Vid beräkning---ej medräknad.

Uppskovsdagar äge---ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

2) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 55 § checklagen

Härigenom förordnas, att 55 § checklagen skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

55 §.

Checks uppvisande — ---å söckendag.

Då den---helgdagar medräknas.

Likställda med allmän helgdag enligt denna lag vare lördagar under månaderna

juni, juli och augusti, påskafton, midsommarafton och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1961

3) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning

av lagstadgad tid

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning

av lagstadgad tid skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Infaller tid, då enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas,

å söndag eller annan allmän helgdag, d lördag under månaderna juni,

juli och augusti eller å påskafton, midsommarafton eller julafton, må åtgärden

företagas å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

4) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §•

Är förfallotid--- — skuldebrevets utfärdande.

Inträffar skuldebrevs förfallotid å söndag eller annan allmän helgdag,

vare nästa söckendag ansedd såsom förfallodag. Lag samma vare, där skuldebrev

lyder på betalning inom viss tid, vars sista dag är allmän helgdag.

Likställda med allmän helgdag vare enligt denna lag lördagar under månaderna

juni, juli och augusti, påskafton, midsommarafton och julafton.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1961.

s. 27 Kontrollera mot PDF

r

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

27

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 10 februari

1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 4 februari 1961'' tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i statsrådet den 20 januari 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till lag om ändrad Igdelse av 72 § växellagen,

lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen, lag om ändrad lydelse av 2 §

lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid och lag om ändrad

lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 om skuldebrev.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen B. Hjern.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

T. Johansson

s. 28 Kontrollera mot PDF

1

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 46 år 1961

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 februari 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets denna dag avgivna

utlåtande över de till lagrådet den 20 januari 1961 remitterade förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen;

2) lag om ändrad lydelse av 55 § checklagen;

3) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 30 maj 1930 (nr 173) om beräkning

av lagstadgad tid; samt

4) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 27 mars 1936 (nr 81) om skuldebrev.

Med förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att desamma måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

601882

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 72 § växeUagen m. m. s. 1 i texten
  2. 1LU 1961:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m. s. 1 i texten