Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

1961-02-10 · 92 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 91 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:47, Angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr Ift år 1961

1

Nr 47

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den 10

februari 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om

kyrkofond;

2) lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570)

angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning

(prästlönekostnadslag);

dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt;

dels ock inhämta riksdagens yttrande beträffande de villkor för tillstånd

att inrätta kloster i visst fall, vilka angivits av föredragande departementschefen.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Kungl. Maj:t skall få befogenhet att vid genomförande

av den år 1957 beslutade allmänna reformen av pastoratsindelningen

och den prästerliga tjänsteorganisationen inrätta särskilda övergångsbefattningar

för kyrkoherdar och komministrar, vilkas tjänster indrages

men vilka inte förflyttas till annan prästerlig tjänst eller förtidspensioneras.

I propositionen hemställes vidare om bemyndigande att utfärda

erforderliga bestämmelser om prästs skyldighet att övergå till övergångsbefattning

samt om hans tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner

under innehavet av befattningen jämte vissa andra härtill knutna frågor. I

samband härmed föreslås ändring av 6 § lagen om kyrkofond och 1 § 2 mom.

prästlönekostnadslagen av innehåll, att lönekostnaderna för övergångsbe
1

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition nr 47 år 1961

fattningarna, vilka förutsattes kunna bli inrättade i ett fåtal fall, i princip

skall utgå ur kyrkofonden men i vissa fall åvila pastorat.

Vidare behandlas i propositionen frågor rörande vissa anslag ur kyrkofonden

m. m. Sålunda framlägges förslag om en höjning av representationsbidragen

till biskoparna. Avlöningsbidragen till sjömanspräster föreslås

uppräknade med hänsyn till ökade lönekostnader. För anlitande av biträde

inom ecklesiastikdepartementet vid handläggningen av kyrkliga frågor

föreslås, att ett anslag av 50 000 kronor anvisas för nästa budgetår. Kostnaderna

för stiftskansliutredningen föreslås till viss del gäldas av kyrkofondsmedel.

Förslag framlägges om vissa ändringar beträffande dövprästorganisationen

samt anordnande av utbildning för blivande dövpräster. Vidare

föreslås särskilda bidrag ur kyrkofonden utgå för budgetåret 1961/62 till

kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet samt till svenska kyrkans

representation vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i New Delhi.

För underhållsarbeten i Göteborgs domkapitels lokaler föreslås dels att

ett särskilt reservationsanslag av 3 000 kronor uppföres på riksstaten, dels

att ett lika stort belopp får utgå ur kyrkofonden.

Slutligen underställes riksdagen fråga om villkor för tillstånd att inrätta

kloster, vilken fråga aktualiserats genom en nu gjord ansökning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 47 år 1961

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30

augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden

utgöras:

1) Kostnad för---annan

ordning;

2) kostnad för---allmän

tilläggspension;

2 a) annan kostnad---av
sedda

präster;

2 b) kostnad för — — — särskilt

stadgas;

3) bidrag, som av Konungen och

riksdagen bestämmes, till ersättande

av anslag, som av riksdagen anvisas

till avlöningar och övriga omkostnader

dels för stiftsnämndernas

verksamhet, dels för religionsvård

åt dövstumma;

4) kostnad, som — — — äger

tillämpning;

5) kostnad, enligt — — — åt

församlingspräster;

Föreslagen lydelse:

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden

utgöras:

1) Kostnad för — — — annan

ordning;

2) kostnad för---allmän

tilläggspension;

2 a) annan kostnad---av
sedda

präster;

2 b) kostnad för —--sär
skilt

stadgas;

2 c) kostnad för avlöningsförmåner

åt präst, som övergått till prästerlig

övergångsbefattning, i den

mån kostnaden ej jämlikt prästlönekostnadslagen

skall bestridas

av pastorat;

3) bidrag, som av Konungen och

riksdagen bestämmes, till ersättande

av anslag, som av riksdagen anvisas

till avlöningar och övriga omkostnader

dels för stiftsnämndernas

verksamhet, dels för religionsvård

åt döva;

4) kostnad, som---äger

tillämpning;

5) kostnad, enligt —--åt

församlingspräster;

Senaste lydelse, se 1960: 164.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Nuvarande lydelse:

6) anslag, som---kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för — — — till

kyrkofonden;

8) belopp, som — — — avlöningen

bidraga;

9) kostnad för---kyrkliga

ändamål.

Föreslagen lydelse:

6) anslag, som---kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för — — — till

kyrkofonden;

8) belopp, som — — — avlöningen

bidraga;

9) kostnad för---kyrkliga

ändamål.

Denna lag träder i krajt den 1

januari 1962.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Jj7 år 1961

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570)

angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning (prästlönekostnadslag)

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 angående

pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning

(prästlönekostnadslag)1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

1 §• 1 §.

2 mom. Med församlingspräst 2 mom. Med församlingspräst

---å församlingsprästtjänst.---å församlingsprästtjänst.

Såsom för samling spräst anses

jämväl präst, vilken övergått till

prästerlig övergång sbefattning och

innehar förordnande, som i första

stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1962.

1 Senaste lydelse, se 1960:631.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Jf7 år 1961

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 februari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa frågor om anslag

ur kyrkofonden m. m. samt anför därvid följande.

I. Prästerliga övergångsbefattningar

1. Inledning

Genom riksdagens bifall (rskr 1957: 388) till Kungl. Maj:ts proposition

1957: 153 har beslut fattats om att genomföra ny indelning och tjänsteorganisation

för de territoriella pastoraten. Beslutet innehåller i första hand

riktlinjer och normer för den nya indelningen och organisationen samt grunder

för inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster i lönegrad.

Däremot har genom 1957 års riksdagsbeslut ställning endast i begränsad

mån tagits i fråga om sättet att lösa de organisatoriska problem av

övergångsnatur, som är förbundna med reformen. Med lösningen av vissa

spörsmål av sådan art ansågs nämligen böra anstå någon tid. Anledningen

härtill var främst, att resultatet av det samtidigt pågående arbetet på en

ny lag om prästval borde avvaktas, innan förslag om tillfällig lagstiftning

förelädes riksdagen.

Sedan denna lagstiftningsfråga lösts genom utfärdandet av lagen om

prästval den 25 oktober 1957 (nr 577), vilken trätt i kraft den 1 juli 1958,

upptogs till behandling frågan om behovet av tillfällig lagstiftning, som —

med undanskjutande av eljest gällande regler för tillsättning av kyrkoherdeoch

komministertjänster — skulle göra det möjligt att omplacera präster,

vilkas tjänster blir indragna vid ny indelningen. I propositionerna 1958: 146

och 1958: B 20 förelädes 1958 års riksdagar förslag till sådan tillfällig lag
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

stiftning. Sedan sistnämnda proposition bifallits (rskr 1958: B 96) samt

kyrkomötet samtyckt till lagförslaget (skr 9), utfärdades lagen den 17

oktober 1958 (nr 516) med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga

tjänster vid nyindelning av riket i pastorat. Enligt denna lag kan

Kungl. Maj:t tillsätta kyrkoherde- eller komministertjänst, som vid nyindelningen

är ledig, utan föregånget val genom att förflytta kyrkoherde eller

komminister, vars tjänst indrages, till tjänsten. Lagen har trätt i kraft den

1 januari 1960.

I propositionen 1957: 153 nämndes även andra övergångsanordningar,

som bedömdes bli nödvändiga i samband med att indelningsreformen genomföres,

nämligen förtidspensionering och inrättande av särskilda prästerliga

övergångsbefattningar. Beträffande övergångsbefattningarna uttalade

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att den närmare författningsregleringen

— vilken bland annat påkallade ändring i lagstiftningen

på det kyrkligt-ekonomiska området — borde anstå till tidpunkt närmare

reformens ikraftträdande.

Denna tidpunkt har inte bestämts genom 1957 års riksdagsbeslut. I propositionen

153 anförde departementschefen endast, att den nya indelningen

och organisationen torde kunna träda i kraft tidigast den 1 januari

1961.

Jag får nu anmäla att förberedelsearbetet för att genomföra indelningsreformen

fortskridit så långt, att reformen avses kunna genomföras vid

kommande kalenderårsskifte 1961/62. Med anledning härav får jag här till

behandling upptaga frågan om inrättande av särskilda prästerliga övergångsbefattningar.

Innan så sker vill jag i korthet erinra om innehållet i de

beslut i indelningsfrågan, som fattats av 1957 och 1958 års riksdagar.

Riksdagsbeslutet om reform av pastoratsindelningen

Syftet med reformen av pastoratsindelningen och tjänsteorganisationen i

pastoraten angavs i propositionen 1957: 153 främst vara att få till stånd

en lämpligare fördelning av det nuvarande totala antalet prästtjänster. I

propositionen redogjordes för ett utkast som pastoratsindelningssakkunniga

uppgjort till ny indelning och organisation liksom för ett inom ecklesiastikdepartementet

utarbetat utkast härtill. Enligt sistnämnda utkast skulle

kyrkoherdetjänsterna minskas med omkring 170, kyrkoadjunktstjänsterna i

motsvarande mån ökas och komministertjänsterna i stort sett bli oförändrade

till antalet.

Enligt riksdagsbeslutet år 1957 skall pastoratsindelningsreformen genomföras

i stort sett samtidigt för hela riket. Undantag från principen om samtidighet

förutsättes endast bli behövligt för enstaka pastoratsdelningar,

som också innebär församlingsdelning och som inte hinner förberedas till

dagen för det allmänna ikraftträdandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Om de vid reformen nödvändiga övergångsanordningarna anmärkte departementschefen

i 1957 års proposition, att det syntes vara av värde för

såväl prästerskapet och församlingarna som de myndigheter, vilka skulle

förbereda reformen, att huvuddragen av dessa anordningar då fixerades.

På grundval av ett särskilt betänkande — i det följande omnämnt som delbetänkandet

— som år 1954 avgavs av prästvalskommittén1 framlades därför

vissa förslag angående vakantsättning av tjänster, förflyttning av präster,

förtidspensionering och inrättande av övergångsbefattningar. I sitt av

riksdagen godkända utlåtande (nr 175) över propositionen förklarade statsutskottet

sig inte ha något att invända mot vad departementschefen anfört

och föreslagit i dessa avseenden.

Innehållet i de ställningstaganden, som år 1957 sålunda gjordes i fråga

om övergångsanordningar, var i korthet följande (sidhänvisningarna avser

prop. 1957: 153).

Vakantsättning (s. 47—50). I fråga om vakantsättning av lediga tjänster

såsom församlingspräst anförde departementschefen, att sedan sommaren

1951 vissa ledigblivna kyrkoherde- och komministertjänster vakantsatts

och att 150—200 kyrkoherdetjänster bedömdes vara vakantsatta vid reformens

genomförande. Antalet vakantsatta komministertjänster beräknades

uppgå till åtminstone 100. Föredraganden uttalade, att det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att pröva om och i vilken omfattning en mera

allmän vakantsättning borde ske.

Förflyttning (s. 50—52). Departementschefen framhöll, att i de fall en

kyrkoherde- eller komministertjänst indrogs vid reformen, var förflyttning

av prästen till annan ordinarie prästtjänst som regel den naturligaste åtgärden.

Förutsättningarna för en förflyttning borde därför undersökas, innan

någon annan lösning övervägdes. På sätt prästvalskommittén föreslagit

borde genom en tidsbegränsad lagstiftning Kungl. Maj:t kunna genom förflyttning

tillsätta ordinarie församlingsprästtjänster, som var lediga vid

tiden för indelningsreformen. Departementschefen beräknade att högst ett

hundratal kyrkoherdar skulle behöva förflyttas.

Förtidspensionering (s. 52—54). I en omfattning som — med hänsyn

bland annat till rådande prästbrist — borde bli strängt begränsad, kunde

rätt att avgå med förtidspension medges präst. Eljest gällande förutsättningar

för sådan avgång kunde därvid i viss mån efterges.

Övergångsbefattningar (s. 54—62). För präster, vilkas tjänster indrogs

vid reformen, skulle i mån av behov inrättas »övergångsbefattningar».

Präst, som överfördes till övergångsbefattning, skulle vara skyldig att uppehålla

prästtjänst liksom att låta sig utnämna till ordinarie sådan tjänst.

Under vissa förutsättningar kunde präst få behålla sin tjänstebostad. Prästen

skulle vara tillförsäkrad övergångsarvode och tjänstepensionsrätt.

1 Ang. detta betänkande se prop. 1957: 153 s. 4.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Riksdagsbeslutet om förflyttning av präster vid indelningsreformen

Såsom jag inledningsvis erinrat antog 1958 års B-riksdag ett lagförslag

med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster vid nyindelning

av riket i pastorat. Lagen innehåller regler, som gör det möjligt

att samtidigt för hela riket genomföra en omreglering av pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga tjänsteorganisationen. Ett i vissa

avseenden annat förfarande än vad som föreskrives i lagen om prästval

skall tillämpas. Kungl. Maj:t äger sålunda utan föregånget val tillsätta

kyrkoherde- eller komministertjänst, som är ledig då omregleringen genomföres,

genom att till tjänsten förflytta präst, vars tjänst indrages. Även efter

omregleringens genomförande kan Kungl. Maj:t vid s.k. tredjegångstillsättning

av tjänst till denna förflytta kyrkoherde eller komminister, vars

tjänst indragits utan att prästen erhållit annan sådan tjänst.

Mot de i lagen angivna möjligheterna att förflytta präst svarar bestämmelserna

i 12 § prästlönereglementet om skyldighet för ordinarie präst att

låta sig förflytta till annan ordinarie tjänst, som avses i reglementet.

I propositionen 1958: 146, varigenom lagförslaget förelädes riksdagen,

erinrades om att Kungl. Maj:t sedan år 1951 förordnat om vakantsättning

av sådana ledigblivna kyrkoherde- och komministertjänster, vilkas bibehållande

vid indelningsreformen synts osannolik. Härmed hade man velat begränsa

antalet av de fall, då man vid reformens genomförande måste kräva

förflyttning. För egen del anslöt jag mig helt till det i 1954 års delbetänkande

upptagna förslaget att alla lediga tjänster skulle kunna komma ifråga

för tillsättning genom förflyttning — alltså oavsett tjänstens lönegrad och

oavsett om eljest skulle ha förelegat s. k. tredjegångstillsättning eller inte.

Ledig tjänst borde också kunna tillsättas genom förflyttning av präst från

annat stift. Härom kunde ingen tvekan råda, sedan stiftsbandet avskaffats.

Llärefter berörde jag spörsmålet om naturlig avgång och vakantsättning

under åren fram till dess reformen genomföres. Jag anförde därvid bland

annat följande.

Den 1 januari 1958 var 142 kyrkoherdetjänster och 88 komministertjänster

vakantsatta. Med fortsatt vakantsättning efter hittills tillämpade riktlinjer

kommer — enligt beräkningar som jag låtit göra — den 31 december

1960 att vara vakantsatta minst 190 kyrkoherde- och 100 komministertjänster.

För kyrkoherdetjänsternas del kan sålunda en formell balans väntas

uppstå mellan minskningen av antalet tjänster och vakantsättningen.

Jag erinrade härefter om att det förutsatts, att reformen skulle föregås

av en i princip allmän vakantsättning av ledigblivna tjänster. Till följd

härav beräknade jag ett ytterligare tillskott av lediga kyrkoherdetjänster,

som skulle stå till Kungl. Maj:ts disposition, av minst 40.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr B 8) hade första lagutskottet

ingen erinran mot de gjorda uttalandena.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Jag anhåller nu att få övergå till att behandla spörsmålet om inrättande

av särskilda prästerliga övergångsbefattningar.

2. Prästvalskommittén

Förändringar i den församlingsprästerliga organisationen har hittills

gjorts utan att övergångsstat, indragningsstat eller liknande anordning

använts.

Nyss har erinrats om den skyldighet att låta sig förflytta till annan

tjänst, som ålagts församlingspräst genom 12 § prästlönereglementet. I 13 §

samma reglemente stadgas, att präst är skyldig att avgå från sin tjänst

under förutsättningar, som anges i gällande tjänstepensionsbestämmelser

eller som eljest kan gälla på grund av bestämmelser, som antagits av Kungl.

Maj:t och riksdagen.

Prästvalskommittén har såväl i delbetänkandet som i sitt slutbetänkande

»Prästvalslag» (SOU 1956: 30) behandlat spörsmålet om att överföra präst

på specialstat till följd av organisatoriska förändringar eller andra orsaker.

Kommittén diskuterar därvid olika möjligheter att, i de fall förflyttningsinstitutet

inte kan användas, överföra präst till sådan stat eller liknande

anordning.

Kommittén påpekar inledningsvis att ett som »Allmänna indragningsstaten»

betecknat förslagsanslag finns uppfört under riksstatens tolfte huvudtitel.

Från detta anslag utgår löner till bland annat borgmästare och rådmän,

vilkas tjänster indragits i samband med att städer lagts under landsrätt,

samt distriktslantmätare, häradsskrivare, landsfiskaler och egnahemsdirektörer,

vilka överförts på indragningsstat vid organisationsförändringar.

För dessa befattningshavare har i princip gällt att de bibehållits vid sina

avlöningsförmåner. Samtliga har helt befriats från tjänstgöringsskyldighet.

Kommittén erinrar härefter om att institutet övergångsstat kommit till

användning i väsentligt större omfattning än indragningsstaterna. Vid den

fortlöpande förändring, som den civila statsförvaltningen är föremål för,

har det normala medlet att komma till rätta med övertalig personal varit

att överföra befattningshavarna på övergångsstat. Då tjänsteman överförts

på övergångsstat, har han — till skillnad från vad som gäller för indragningsstat

— regelmässigt ålagts full tjänstgöringsskyldighet inom samma

eller närliggande förvaltningsområde. Undantagsvis har äldre tjänstemän

ansetts kunna överföras utan tjänstgöringsskyldighet. Tjänstemännen har

som regel bibehållits vid tidigare avlöningsförmåner.

Inom försvarsväsendet finns, anför kommittén vidare, särskilda disponibilitets-

och avgångsstater till vilka — bland annat av hänsyn till statens

intressen — befattningshavare kan överföras. Avgångsstat finns också inrättad

för befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet. Kommittén

upplyser slutligen, att inom utrikesförvaltningen har behovet att avföra

tjänstemän från aktiv stat tillgodosetts genom en enhetlig anordning, disponibilitetsstat,

till vilken tjänsteman oavsett anledningen — organisationsförändringar

eller personlig olämplighet — kan överföras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Kommittén erinrar vidare om att 1946 års prästlönekommitté i sitt principbetänkande

(SOU 1948: 44) uttalat, att frågan om en anordning på det

prästerliga området, som motsvarade nyssnämnda avgångsstater, vore

förtjänt av övervägande. Till en sådan stat kunde överföras präst, som av

olika skäl inte kunde utöva sitt kall tillfredsställande. I 1949 års proposition

i prästlönefrågan (nr 204) uttalade föredragande statsrådet, att spörsmålet

borde närmare utredas i annat sammanhang. Riksdagen anslöt sig

till detta uttalande (SL1!! 2, rskr 399). Då förslag till nytt prästlönereglemente

underställdes 1951 års riksdag framhölls det angelägna i att en särskild

prästerlig avgångsstat kom till stånd (prop. 156, SL1!! 2, rskr 321).

Prästvalskommittén föreslår att prästerliga disponibilitetsbefattningar

skall inrättas. Med dessa skall regleras såväl förhållanden, vilka sammanhänger

med indelningsreformen, som framdeles uppkommande situationer

av organisatorisk eller personlig art. Sin slutliga utformning har kommitténs

förslag fått i ett i slutbetänkandet intaget förslag till kungörelse om

prästerliga disponibilitetsbefattningar, till vilket torde få hänvisas (SOU

1956: 30 s. 36 och 118—138).

Vad beträffar präst, vars tjänst indrages vid indelningsreformen, skall

han enligt kommitténs förslag kunna överföras till disponibilitetsbefattning

i följande fall:

a) annan ordinarie församlingsprästtjänst, vartill prästen lämpligen kan

förflyttas, står vid indragningen inte att uppbringa;

b) kyrkoherde har vid indragningen funnits böra — med eller utan

omstationering — åtminstone tills vidare placeras på komministertjänst

utan att förflyttning i löneteknisk bemärkelse till denna tjänst har ansetts

böra ske;

c) kyrkoherde eller komminister, vars tjänst indrages och ersättes med

kyrkoadjunktstjänst, föredrar att uppehålla denna tjänst framför att bli

förflyttad till annan ort och denna önskan finnes på grund av föreliggande

speciella förhållanden böra tillmötesgås;

d) präst, vars tjänst indragits, överföres till disponibilitetsbefattning för

att på försök uppehålla annan församlingspräst tjänst.

Förslaget att behovet av övergångsstat — eventuellt indragningsstat —

och avgångsstat skall tillgodoses med en enhetlig anordning, kallad prästerliga

disponibilitetsbefattningar, motiveras av kommittén med i huvudsak

följande synpunkter.

Det måste för prästen te sig nedsättande att bli överförd på en renodlad

avgångsstat. Förslaget gör det möjligt att reglera ämnet enklare i författningsväg

än som skulle krävas, om flera skilda specialstater inrättas. Termen

övergångsstat är måhända naturligast, om det är fråga om att anordna

stater av övergångskaraktär i de särskilda pastoraten. Fn sådan anordning

får dock anses utesluten, eftersom inte någon stat fastställes för

kyrkofonden. Att konstruera en övergångsstat skulle därför nödvändiggöra

en omfattande, principiell omläggning av rättsreglerna rörande kyrkofonden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 47 år 1961

Beträffande konstruktionen av de prästerliga disponibilitetsbefattningarna

m. m. innebär kommitténs förslag huvudsakligen följande.

Beslut om att överföra präst till disponibilitetsbefattning skall meddelas av

Kungl. Maj:t, som i samband därmed, enligt av riksdagen godkända grunder,

förordnar om inrättande av befattningen. Något visst antal befattningar

skall inte finnas inrättade, utan varje befattning inrättas först, då

ett konkret behov uppkommer. Har präst överförts till disponibilitetsbefattning,

är han skyldig att låta sig utnämna till innehavare av ordinarie

tjänst, som avses i prästlönereglementet. Genom sådan utnämning avgår

prästen från disponibilitetsbefattningen. Detsamma skall gälla, om prästen

utses till innehavare av annan ordinarie tjänst, vid vilken utgår avlöning

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, såvida inte Kungl. Maj:t

i visst fall medgiver annat. Kungl. Maj:t skall kunna tillsätta ordinarie

prästerlig tjänst genom att till innehavare utse präst, som överförts till

disponibilitetsbefattning. Sådan präst skall vara skyldig att, om Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, domkapitlet det förordnar,

uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst.

Kommittén föreslår följande löneförmåner till präst, som överförts

till disponibilitetsbefattning.

Prästen skall åtnjuta disponibilitetsarvode. Detta skall utgå under tid,

då han inte är förordnad att uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst.

Arvodet skall motsvara lönen i ortsgrupp 2 i den löneklass, som prästen tillhört

i sin tidigare tjänst eller vari han genom att uppehålla tjänst blivit

förflyttad. Då prästen uppehåller sådant förordnande, skall han åtnjuta

samma avlöningsförmåner, som enligt prästlönereglementet skulle ha tillkommit

honom, om han alltjämt innehaft den tidigare tjänsten och förordnandet

meddelats jämlikt 7 § prästlönereglementet. I

I pensionshänseende skall präst, som överförts till disponibilitetsbefattning,

enligt förslaget behandlas som om han även efter överförandet

innehaft och utövat sin tidigare tjänst.

Kommittén föreslår vidare vissa bestämmelser angående förmånen av

tjänstebostad.

För det fall att kyrkoherde eller komminister, som överföres till disponibilitetsbefattning,

förordnas att på samma ort uppehålla kyrkoadjunktstjänst,

skall domkapitlet kunna besluta, att bostaden skall förbli tjänstebostad

för prästen, så länge denne uppehåller kyrkoadjunktstjänsten. Kommittén

förutsätter, att domkapitlet inhämtar pastoratets yttrande i saken,

men anser det inte lämpligt att beslutet göres beroende av pastoratets samtycke.

Om kyrkoherde, som överföres till disponibilitetsbefattning, förordnas

att på samma ort uppehålla en komministertjänst, får han antagas komma

att ha samma tjänstebostad som tidigare. I detta fall liksom i det nyss

angivna skall bostadsavdrag och bränslekostnadsgottgörelse beräknas som

om prästen alltjämt innehade sin tidigare tjänst.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr I>7 år 1961

I fråga om gäldandet av lönekostnaderna för präst, som

överförts till disponibilitetsbefattning, anför kommittén i huvudsak följande.

Under tid då präst som överförts till disponibilitetsbefattning inte är förordnad

att uppehålla församlingsprästtjänst, måste samtliga kostnader för

hans avlöningsförmåner åvila kyrkofonden. Har prästen sådant förordnande,

överensstämmer det bäst med grunderna för finansieringen av prästerskapets

avlöning, att dessa kostnader åvilar det pastorat, vari han uppehåller

tjänst. Pastoratet bör därvid ha att svara även för de merkostnader,

som kan uppstå genom att församlingsprästtjänst uppehälles av präst, som

överförts till disponibilitetsbefattning. Dessa merkostnader torde i allmänhet

bli förhållandevis små. Erinras må att pastorat ansetts böra svara för

kostnaderna för avlönande av såväl tjänstledig församlingspräst som dennes

vikarie samt att pastorat enligt gällande bestämmelser har att bestrida de

merkostnader, som kan uppkomma genom att undantagsvis till vikarie på

viss tjänst förordnas präst, som uppbär högre avlöning. Efter den effektivisering

av den särskilda kyrkliga skatteutjämningen, som skett genom

kyrkomusiker- och prästlönereformerna utan höjning av maximum för församlingsavgifterna,

synes man inte av hänsyn till pastoraten behöva tveka

om att låta dem i första hand stå för dessa kostnader. I de fall då uppkomsten

av kostnaderna sammanhänger med att församlingens dittillsvarande,

valde präst får i en eller annan form kvarstanna, framstår regeln som

i särskild grad naturlig. Avgörande har dock för kommittén varit att finansieringsbestämmelserna

härigenom blir enklare. Inte utan starka skäl bör

det redan nu så komplicerade avräkningsförfarandet mellan pastoraten och

kyrkofonden göras än mera invecklat.

Kommittén föreslår således att pastorat, vari en till disponibilitetsbefattning

överförd präst uppehåller församlingsprästtjänst, skall ha att svara

för de avlöningsförmåner, som avses i 3 § 2 mom. prästlönekostnadslagen1.

Kommittén påpekar slutligen, att då indelningsreformen träder i kraft

kan förmodas komma att kvarstå ett fåtal ordinarie präster, vilka inte

övergått på 1951 års prästlönereglemente. Skulle i något enstaka fall befinnas

erforderligt att överföra dylik präst »på gammal stat» till disponibilitetsbefattning,

torde enligt kommitténs åsikt bland annat följande böra

iakttagas.

Prästen skall äga åtnjuta disponibilitetsarvode motsvarande sammanlagda

beloppet av dels — med smärre undantag — de kontanta avlöningsförmåner,

som skulle ha tillkommit honom, om han fortfarande innehaft sin

tidigare tjänst, och dels viss ersättning för mistad bostads- eller hyresersättningsförmån.

Kommittén understryker, att prästen inte har rätt att

behålla prästgård. Eftersom prästen inte är underkastad förflyttningsskyldighet,

bör inte utkrävas tjänstgöringsskyldighet i annan befattning. Skulle

präst mottaga förordnande att uppehålla tjänst, som avses i prästlönereglementet,

torde han under vissa betingelser vara berättigad till tjänstgöringstraktamente

och vikariatsersättning. Disponibilitetsarvode till präst på 1

1 Lagrummet ändrat sedan betänkandet avgavs, se SFS 1900: 631.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr Jfl år 1961

gammal stat måste enligt kommitténs åsikt helt belasta kyrkofonden, savida

inte prästen uppehåller församlingsprästtjänst. Kommittén har funnit

det inte vara nödvändigt att i författningstext reglera överförandet av präst

på gammal stat till disponibilitetsbefattning.

3. Yttranden

Förslaget om inrättande av disponibilitetsbefattningar har efter remiss

avstyrkts av kammarkollegiet, statskontoret och riksräkenskapsverket,

vilka anser att skilda specialstater bör inrättas för tillgodoseende av ifrågavarande

behov. Ämbetsverken anser, att frågan om en specialstat för

olämpliga präster bör lösas i samband med att motsvarande problem behandlas

för andra personalgrupper. Helt avstyrkande yttrande har vidare

avgivits av Svenska pastoratens riksförbund.

Andra remissinstanser, som yttrat sig i frågan, accepterar disponibilitetsbefattningarna,

i flera fall dock med särskilda förbehåll. Domkapitlen i

Uppsala och Växjö uttalar således, att användningen synes böra begränsas

så långt det är möjligt. Domkapitlet i Göteborg tillstyrker endast i den mån

anordningen är nödvändig med hänsyn till pastoratsindelningens genomförande

och då blir av tillfällig natur. Liknande förbehåll har gjorts av

domkapitlet och stiftsnämnden i Strängnäs. Statens lönenämnd anser, att

frågan om överförande till disponibilitetsstat av andra än organisatoriska

skäl är av sådan principiell betydelse att den bör prövas i ett vidare sammanhang.

Domkapitlen i Härnösand och Luleå ävensom Svenska prästförbundet

avstyrker i sin tur, att institutet tages i anspråk av organisatoriska

skäl.

Vad angår den av kommittén föreslagna författningsregleringen tillstyrker

statskontoret att överförd präst bör tillförsäkras lön efter de normer,

som kommittén förordat. Detta ämbetsverk och riksräkenskapsverket framhåller

vikten av att föreskriften om tjänstgöringsskyldighet regelmässigt

utnyttjas. Statens lönenämnd — som också anser att tjänstgöringsskyldighet

alltid kan och bör utkrävas — uttalar med instämmande av kammarkollegiet,

att om prästen befriats från tjänstgöring, bör han under »overksam

tid» erhålla samma löneförmåner som i sin tidigare tjänst.

Vad rör tjänstebostadsförmånen för präst som överförts, ger domkapitlet

i Linköping sitt bestämda stöd åt förslaget att gammal prästgård övergångsvis

skall förbli tjänstebostad, om prästen kvarstannar och bestrider i

pastoratet inrättad kyrkoadjunktstjänst. Länsstyrelsen i Kronobergs län

anser det böra tagas under övervägande, om inte rätt att behålla prästgård

bör göras beroende av församlingens yttrande i frågan. I samma riktning

har Kyrkobrödernas konventsråd i Växjö stift uttalat sig. Stiftsnämnden i

Göteborg är inte övertygad om att pastoraten utan vidare accepterar kommitténs

tanke, när skyldighet inte åligger dem att hålla tjänstebostad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

I fråga om gäldandet av lönekostnaderna har framställts erinringar endast

mot att pastorat skall bestrida vissa merkostnader. Kammarkollegiet

anför att det synes obilligt att ålägga vederbörande pastorat skyldighet att

gälda merkostnaderna, vilka rätteligen bör åvila kyrkofonden. Vad kommittén

anfört om mera enkla finansieringsbestämmelser synes kollegiet inte

utgöra tillräcklig anledning att låta pastoratet svara för dessa kostnader.

Det torde i allmänhet bli fråga om relativt långvariga förordnanden, där

behovet av förenkling av bestämmelserna inte är lika påtagligt som vid

upprepade kortvariga förordnanden.

Samma standpunkt har intagits av länsstyrelsen i Kronobergs län och

Växjö stifts pastoratsförbund. Förbundet befarar att de föreslagna reglerna

kan vålla irritation i s. k. självförsörjande pastorat.

4. Frågans behandling vid 1957 års riksdag

I propositionen 1957:153 anförde dåvarande departementschefen i huvudsak

följande.

Vid vittgående organisationsreformer inom den statliga förvaltningen har

man vanligen inte kunnat helt undgå att överföra tjänstemän på övergångsstat.

^ Försiktigheten synes mig bjuda att man räknar med att ett behov

av sådan stat gör sig gällande vid pastoratsindelningsreformens genomförande.

I detta hänseende ansluter jag mig alltså i sak till prästvalskommitténs

ståndpunkt.

Beträffande åter lämpligheten av att nu inrätta något som motsvarar de

på vissa förvaltningsområden förekommande avgångsstaterna är jag mera

tveksam. Kommitténs förslag är här föranlett av att riksdagen år 1951 —

i sammanhang med införande av förflyttningsskyldighet för präster av

andra skäl än organisatoriska — uttalade att det vore angeläget att en

särskild prästerlig avgångsstat komme till stånd efter förebild av de motsvarande

stater, som finns inrättade inom utrikesförvaltningen, försvarsväsendet

och polisväsendet. Också enligt min mening kan det inträffa fall,

då det vore av stort värde att ha tillgång till en annan åtgärd än förflyttning

av präst till annan församlingsprästtjänst. Å andra sidan talar, såsom

flera remissmyndigheter framhållit, skäl emot att man upptager detta

spörsmål till isolerat bedömande för prästerskapet.

Departementschefen förordade i stället att en renodlad övergångsstat

eller däremot svarande anordning inrättades. Han ansåg, att åtminstone

tills vidare hänsyn inte behövde tagas till andra förhållanden än dem, som

omedelbart sammanhängde med den allmänna indelningsreformen.

Departementschefen förklarade sig dela prästvalskommitténs åsikt att

det inte stämde väl överens med kyrkofondens konstruktion att inrätta en

övergångsstat. Syftet med en övergångsstat torde i stället kunna uppnås

genom att införa särskilda övergångsbefattningar. Inrättandet av dylika

befattningar krävde vissa ändringar i kyrkofondslagen. Förslag om de ändringar

i denna lag, som indelningsreformen påkallade, ansåg föredraganden

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr J+7 år 1961

böra underställas riksdagen i ett senare sammanhang. Också med andra

lagändringar borde anstå.

Emellertid ansåg departementschefen att grunderna för institutet i ett

par hänseenden syntes vara av så stort intresse, att de borde fastställas i

samband med att beslut fattades om indelningsreformen. Han anförde därvid

i huvudsak följande.

Det borde fastslås att präst, som överfördes till övergångsbefattning,

skulle vara skyldig att uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst

liksom att låta sig utnämna till ordinarie sådan tjänst. Vidare^ borde överförd

präst, som hade tjänstebostad och som förordnades att på samma ort

uppehålla kyrkoadjunktstjänst, få behålla tjänstebostaden, så länge han

uppehöll kyrkoadjunktstjänsten. Vad beträffar de kontanta avlöningsförmånerna

måste såsom huvudregel gälla, att prästen under tid då han uppehöll

tjänst fick lön såsom om han erhållit förordnandet innan han överfördes.

Likaså måste prästen under tid, då han saknade sådant förordnande,

vara berättigad till lön efter den lönegrad som han innehade före överförandet.

Detaljutformningen av huvudreglerna syntes böra övervägas ytterligare.

Spörsmålet om fördelningen mellan pastorat och kyrkofonden av

kostnader för avlöningsförmåner åt överförd präst, som uppehöll församlingsprästtjänst,

ansågs såsom omedelbart sammanhängande med ändringar

i prästlönekostnadslagen och kyrkofondslagen inte lämpligen böra upptagas

för det dåvarande.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 175) över propositionen förklarade

statsutskottet, att det inte hade något att invända mot vad departementschefen

i förevarande avseenden anfört och föreslagit.

5. Departementschefen

Vid 1957 års riksdag fattades beslut om en allmän reform av pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga organisationen i enlighet med

förslag som framlagts i propositionen 1957:153. Förberedelsearbetet för att

genomföra reformen har nu fortskridit så långt, att reformen avses kunna

bli genomförd vid kalenderårsskiftet 1961/62.

Beslutet om pastoratsreformen innehåller inte bara grunder för blivande

indelning och tjänsteorganisation utan också vissa principiella ställningstaganden

angående de anordningar av övergångsnatur, som fordras för att

genomföra reformen. På grundval av ett sådant beslut har 1958 års B-riksdag

antagit propositionen 1958: B 20 med förslag till en tidsbegränsad lagstiftning,

genom vilken Kungl. Maj:t ges möjlighet att förflytta ordinarie

församlingspräster, vilkas tjänster indrages, till sådana tjänster, som är

lediga vid tiden för omregleringen. Också vid senare tidpunkt kan enligt

denna lagstiftning Kungl. Maj:t vid s.k. tredjegångstillsättning av ordinarie

tjänst till denna förflytta präst, vars tjänst indragits vid omregleringen

utan att prästen då erhållit annan tjänst.

I fråga om särskilda övergångsbefattningar fattades år 1957 principbeslut

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

om att sådana skall kunna inrättas för präster, vilkas tjänster indrages vid

omregleringen och vilka inte då kan förflyttas till annan ordinarie tjänst

eller förtidspensioneras. I beslutet drogs vissa grundlinjer upp för denna

anordning i vad gäller prästs tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner

samt rätt till tjänstebostad, men samtidigt ansågs att den närmare författningsregleringen

för övergångsbefattningarna skulle anstå till tidpunkt närmare

reformens ikraftträdande.

Den naturligaste åtgärden beträffande präst, vars tjänst indrages, är

— såsom tidigare anförts — som regel att förflytta honom till annan tjänst.

I vad mån andra åtgärder skall behöva tillgripas i samband med att den

nya tjänsteorganisationen genomföres, måste därför bedömas med beaktande

av den omfattning, i vilken prästerna kan förflyttas i samband med

omregleringen.

I propositionen 1957: 153 erinrade min företrädare i ämbetet om att

Kungl. Maj:t sedan år 1951 förordnat om vakantsättning av sådana ledigblivna

kyrkoherde- och komministertjänster, vilkas bibehållande vid indelningsreformen

synts osannolik. Vid följande års riksdagsbehandling av frågan

redovisade jag i propositionen 1958: 146 flera omständigheter, som

bidrar till att vakantsättningen av ordinarie prästtjänster kommer att ha

nått längre vid reformens genomförande än som från början antogs. Utifrån

vissa beräkningar bedömde jag, att på grundval av de dittills tillämpade

riktlinjerna för vakantsättningen en formell balans skulle uppstå mellan den

avsedda minskningen av antalet kyrkoherdetjänster och omfattningen av

vakantsättningen av dylika tjänster. Emellertid hade år 1957 förutsatts, att

en mera allmän vakantsättning skulle föregå reformen, och med beaktande

härav räknade jag med ett ytterligare — inte obetydligt — tillskott på

lediga tjänster. Jag fann mig därför kunna uttala, att förflyttning av präst

till annan tjänst skall kunna ske i större utsträckning och genom mindre

ingripande åtgärder än som från början förutsattes.

Enligt nu tillgängliga uppgifter var den 1 januari 1961 230 kyrkoherdetjänster

(142 den 1/1 1958) och 128 komministertjänster (88 den 1/1 1958)

vakantsatta. I enlighet med vad som förutsattes år 1957 har beslut fattats

om en mera allmän vakantsättning av tjänster under innevarande år. Till

följd härav beräknas ytterligare 37 kyrkoherdetjänster och 7 komministertjänster

bli vakantsatta.

Den aktuella situationen beträffande vakantsättningen ger mig anledning

att ytterligare understryka vad jag anförde i frågan år 1958. Som läget

numera kan bedömas torde det sålunda kunna förväntas uppkomma ett

mycket ringa behov av att inrätta övergångsbefattningar. Jag vill också

erinra om att då principbeslutet om dylika befattningar fattades år 1957,

så var det närmast av försiktighetsskäl, som man ansåg sig böra räkna med

denna anordning. Enligt min uppfattning bör övergångsbefattningar inrät
-

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr //7

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

tas endast då mycket starka skäl talar mot att förflyttning kommer till

stånd. Det torde således inte böra komma i fråga att präst överföres till

övergångsbefattning blott för att avbida att en viss, för förflyttning lämplig

tjänst blir ledig senare. Med hänsyn till det sagda bör övergångsbefattning

kunna inrättas endast i de i prästvalskommitténs förslag upptagna typfallen

a) och c), nämligen då — av särskilda skäl — annan tjänst, vartill prästen

lämpligen kan förflyttas, inte står att uppbringa eller då kyrkoherde eller

komminister på grund av speciella förhållanden bör få stanna i orten och

uppehålla kyrkoadjunktstjänst.

I enlighet med de grunder jag sålunda förordat torde Kungl. Maj:t böra

bemyndigas att efter prövning från fall till fall i mån av behov inrätta

övergångsbefattningar för att till dessa överföra präster, vars tjänster indrages

då pastoratsindelningsreformen genomföres. Dylik befattning skall

vara att jämställa med ordinarie tjänst.

Vad härefter gäller spörsmålet hur bestämmelserna om prästerliga övergångsbefattningar

närmare skall utformas, anser jag att de av kommittén

föreslagna reglerna om disponibilitetsbefattningar kan tjäna som förebild

för författningsregleringen. Vad kommittén föreslagit synes i allt väsentligt

kunna anpassas att gälla för övergångsbefattningar.

I 1957 års principbeslut har fastslagits, att innehavare av övergångsbefattning

skall vara skyldig att uppehålla i prästlönereglementet avsedd

tjänst. Självfallet bör denna skyldighet så långt möjligt också uttagas och

förordnande bör därvid i första hand meddelas å församlingsprästerlig

tjänst. Prästen är även skyldig att låta sig utnämna till i reglementet avsedd

ordinarie tjänst. Det sistnämnda bör ses mot bakgrunden av det bemyndigande

Kungl. Maj:t erhållit genom 1958 års särskilda lag att även

efter indelningsreformen förflytta präst till ordinarie församlingsprästtjänst.

Skyldigheten att mottaga ordinarie tjänst synes böra svara häremot, och jag

vill därför föreslå, att den begränsas till att avse församlingsprästerlig sådan

tjänst. Det torde ligga i sakens natur att prästen bereds tillfälle att yttra sig

i förflyttningsärendet.

Utnämnes prästen till innehavare av ordinarie tjänst såsom församlingspräst

eller till annan ordinarie tjänst, för vilken gäller av Kungl. Maj:t utfärdade

avlöningsbestämmelser, skall prästen avgå från övergångsbefattningen,

om inte Kungl. Maj:t annat medgiver. Då prästen utnämnts till

innehavare av ordinarie församlingsprästtjänst, skall så anses som om han

hela tiden innehaft sin tidigare ordinarie tjänst och flyttats direkt därifrån

till den nya tjänsten. Har prästen under lång tid uppehållit vakantsatt

tjänst, bör han efter medgivande av Kungl. Maj:t såsom sin tidigare ordinarie

tjänst kunna få räkna den tjänst han uppehållit.

Enligt 1957 års riksdagsbeslut skall präst som överförts på övergångsbefattning

äga rätt till ett övergångsarvode. Jag förordar att detta bestäm
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

mes så, att det motsvarar lönen i den löneklass prästen tillhört i sin tidigare

tjänst. Uppehåller prästen annan tjänst, bör han få tillgodoräkna sig tid för

löneklassuppflyttning och arvodet bör höjas med hänsyn härtill. Arvodet

bör, såsom skett vid tidigare liknande organisationsförändringar, anknytas

till samma ortsgrupp för hela riket — med hänsyn till den ändring beträffande

ortsgrupperna som träder i kraft den 1 januari 1962 — lämpligen ortsgrupp

3.

Förordnas prästen att uppehålla annan prästtjänst, bör vikariatsbestämmelserna

i prästlönereglementet tillämpas som om han under förordnandet

innehade sin tidigare tjänst. I förekommande fall bör därvid 15 § 5 mom.

reglementet analogt tillämpas. Har prästen medgivits rätt att med övergångsbefattningen

förena annan tjänst eller andra anställningar, för vilka

gäller av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser, bör för varje fall prövas

om och i vad mån övergångsarvodet skall behållas.

I pensionshänseende bör, i huvudsak på sätt kommittén föreslagit, prästen

behandlas som om han innehaft och utövat sin tidigare tjänst. Tjänstepensionsrätten

bör därvid — i likhet med arvodet — i princip anknytas till

stationeringsort tillhörande ortsgrupp 3.

Vad härefter gäller förmånen av tjänstebostad har vid 1957 års riksdagsbehandling

av frågan fastslagits att präst, som förordnats att uppehålla

kyrkoadjunktstjänst i samma ort som den, vari han dittills varit verksam,

enligt domkapitlets bestämmande kan få behålla sin tjänstebostad, så länge

förordnandet varar. Ett sådant beslut bör icke vara beroende av pastoratets

samtycke, men pastoratet skall självfallet höras i ärendet.

Eljest torde prästen böra vara skyldig att avflytta från bostaden inom tid

som stadgas i prästlönereglementet. Jag vill i sammanhanget peka på möjligheten

av att prästen kan få förhyra prästgården, om denna i fortsättningen

inte skall utgöra tjänstebostad.

Till vad kommittén föreslagit om bostadsavdrag och bränslekostnadsgottgörelse

vill jag erinra om att 1952 års tjänstebostadsutredning den 23

november 1959 till chefen för civildepartementet överlämnat en promemoria

med förslag till bland annat nya regler för hyressättning av tjänstebostäder.

Förslaget, som bygger på uttalanden av chefen för civildepartementet i propositionen

1956: 116, lämnar utrymme för en friare anpassning av hyrans

storlek och andra villkor till omständigheterna i det enskilda fallet. Göres de

föreslagna reglerna tillämpliga på prästerliga tjänstebostäder, kommer nu

gällande bestämmelser om bostadsavdrag in. m. att upphävas.

Jag finner det rimligt att ersättning för flyttningskostnad bör kunna medgivas

i särskilda fall, dä prästen överföres på övergångsbefattning, liksom

också då han senare förordnas på eller utnämnes till innehavare av prästtjänst.

Slutligen vill jag föreslå att traktamente och ersättning för resa i

samband med att prästen skall uppehålla förordnande som församlingspräst

ävensom begravningshjälp m. m. får utgå enligt vanliga normer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 47 år 1961

Vad härefter angår det fåtal präster, som inte övergått på prästlönereglementet,

kan det inte uteslutas att någon av dem bör överföras till övergångsbefattning

i den mån detta är möjligt. I likhet med kommittén anser

jag det inte nödvändigt att tynga författningstexten med de specialregler,

som därvid skulle fordras. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att i sådant

fall besluta i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit.

Kostnaderna för de av mig förordade löneförmånerna bör, såsom kommittén

ansett, i princip åvila kyrkofonden. Kommittén har vidare uttalat,

att kostnaderna bör åvila pastoratet, då präst uppehåller församlingsprästtjänst.

Även de merkostnader som kan uppstå, exempelvis om kyrkoherde

förordnas att uppehålla kyrkoadjunktstjänst, bör enligt kommittén täckas

av pastoratet. Flera remissinstanser har gjort invändningar mot sistnämnda

förslag.

För egen del vill jag framhålla, att sedan förslaget framlades och remissbehandlades

har en förändring skett beträffande fördelningen av kostnaden

mellan kyrkofonden och pastoraten. På grundval av den vid föregående års

riksdag antagna propositionen 101 har införts ett normallönekostnadssystem,

enligt vilket den årliga avräkningen mellan kyrkofonden och pastoraten baseras

på beräknade årslönekostnader utan beaktande i detalj av de verkliga

kostnaderna. För att förenkla löneberäkningen vid vikariat har bestämts, att

pastorat skall svara för lönekostnaderna endast om församlingsprästtjänst

uppehälles av icke-ordinarie präst med vikariatslöneförordnande, men att

kostnaderna eljest skall utgå ur kyrkofonden. Årslönekostnaden för tjänst,

som uppehälles med vikariatslöneförordnande, beräknas per den 1 juli enligt

vikariens löneklass.

Jag finner inte skäl föreligga att för de fall, då till övergångsbefattning

överförd präst tjänstgör som församlingspräst, göra avsteg från de principer,

som antogs av förra årets riksdag. Av dessa följer att kyrkofonden skall stå

för lönekostnaderna vid ett förordnande mot vikariatsersättning på församlingsprästtjänst.

Vid ett vikariatslöneförordnande har däremot pastoratet

att svara för lönekostnaderna enligt reglerna i 3 § prästlönekostnadslagen.

De s. k. tillskottspastoraten får i allmänhet upptaga hela denna kostnad i

avräkningen med kyrkofonden.

Vad slutligen angår den merkostnad för kyrkofonden, som inrättande av

övergångsbefattningar kan komma att medföra, torde det i betraktande av

de av mig förordade grunderna härför kunna förutsättas, att kostnadsökningen

för fonden inte blir av sådan omfattning, att den kan föranleda

någon ändring av utdebiteringen för den allmänna kyrkoavgiften.

Inom ecklesiastikdepartementet har, i överensstämmelse med vad jag nu

förordat, upprättats ett utkast till kungörelse om prästerliga övergångsbefattningar,

som inrättas vid nyindelning av riket i pastorat, vilket utkast

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

torde som bilaga A få fogas vid statsrådsprotokollet. Kungl. Maj:t torde

böra bemyndigas att utfärda bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse

med detta utkast. I fråga om bestridandet av kostnaderna för avlöningsförmåner

åt präster som överförts på övergångsbefattning kan — till följd

av principerna för det nämnda normallönekostnadssystemet — författningsregleringen

inskränkas till smärre ändringar i 6 § lagen om kyrkofond och

1 § 2 mom. prästlönekostnadslagen. Inom ecklesiastikdepartementet har

utarbetats förslag härtill. I samband därmed har en justering av redaktionell

natur företagits i förstnämnda lagrum.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid nyindelningen av

riket i pastorat inrätta prästerliga övergångsbefattningar i

enlighet med av mig i det föregående förordade grunder;

2) antaga inom ecklesiastikdepartementet upprättade förslag

till ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond och av 1 § 2 mom. lagen den 29 juni

1951 (nr 570) angående pastorats deltagande i kostnaderna

för församlingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslag);

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser

och vidtaga åtgärder i övrigt, som fordras med avseende å

förutnämnda övergångsbefattningar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

II. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

1. Biskoparnas representationsbidrag

Kostnaderna för avlöningsförmåner åt biskoparna bestrides ur kyrkofonden

jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond. I 29 § 6 mom. prästlönereglementet

stadgas, att biskop äger — utöver sin lön — uppbära

representationsbidrag, ärkebiskopen med 9 000 kronor, biskopen i Lunds

stift med 5 000 kronor och annan biskop med 3 000 kronor för år räknat.

Nämnda belopp är oförändrade sedan prästlönereglementets ikraftträdande

den 1 januari 1952.

Med hänsyn till att kostnaderna för representation under senare år ökat

till följd av stegrade levnadskostnader och höjda löner för ekonomipersonal

och övrig hushållshjälp, föreslår jag nu en höjning av ifrågavarande bidragsbelopp.

Jag förordar, att representationsbidragen från och med budgetåret

1961/62 bestämmes till 18 000 kronor för ärkebiskopen, 10 000 kronor för

biskopen i Lunds stift och 6 000 kronor för annan biskop, allt för år räknat.

2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Ur kyrkofonden utgår för närvarande till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

jämlikt 6 § andra stycket 4) kyrkofondslagen elva bidrag, vart och

ett å 16 800 kronor, för avlönande av präster, som är anställda i styrelsens

tjänst i utlandet.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse upprepar i sin framställning om

anslag ur kyrkofonden för budgetåret 1961/62 sin tidigare gjorda ansökning

om bidrag till avlönande av ytterligare två sjömanspräster. Styrelsen anhåller

vidare dels om höjning av nu utgående bidrag från 16 800 kronor till

i runt tal 18 500 kronor med hänsyn till 1960 och 1961 års lönehöjningar,

dels om retroaktivt tillägg till nu utgående bidrag för tiden den 1 januari

1960—den 30 juni 1961 med 1 690 kronor per bidrag. Av framställningen

inhämtas, att styrelsen under budgetåret 1959/60 avlönat sammanlagt 19 i

utlandet stationerade präster, varav elva med bidrag från kyrkofonden, och

av egna medel bestritt utgifterna för tio assistenttjänster, som innehafts av

präster, diakoner eller andra kvalificerade krafter, samt ett antal deltidstjänster

ävensom annan personal, varav 15 husmödrar.

Kammarkollegiet erinrar om att statsmakterna vid 1960 års riksdag

(prop. 101; rskr 216) ställt sig avvisande till den begärda ökningen av

antalet avlöningsbidrag till sjömanspräster med ytterligare två bidrag, av
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+7 år 1961

sedda för sjömanspräster i Rio de Janeiro och San Francisco, samt avstyrker

bifall till den nu upprepade framställningen om sådan ökning. Kollegiet

framhåller i detta sammanhang önskvärdheten av att möjligheterna för

ett nordiskt samarbete på förevarande område närmare prövas i syfte att

vinna kostnadsbesparing. Beträffande storleken av avlöningsbidragen till

sjömansprästerna finner kammarkollegiet skäl tala för, att de av sjömansvårdsstyrelsen

begärda beloppen något höjes. Förslagsvis skulle avlöningsbidraget

enligt kollegiets mening för varje befattning från och med budgetåret

1961/62 kunna bestämmas till 18 800 kronor samt det retroaktiva lönetillägget

per befattning för perioden den 1 januari 1960—den 30 juni 1961

till 1 300 kronor för år räknat.

I detta sammanhang torde få erinras om att det i två likalydande motioner

till 1960 års riksdag (I: 262 och II: 394) föreslogs, att bidrag ur kyrkofonden

skulle utgå till avlönande av tre av Evangeliska fosterlandsstiftelsen

anställda sjömanspräster i Hamburg, Lubeck och Liverpool i likhet med vad

nu sker beträffande präster i svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelses tjänst

i utlandet.

I skrivelse den 10 maj 1960, nr 216, har riksdagen såsom sin mening givit

Kungl. Maj:t till känna vad tredje lagutskottet i utlåtande nr 19 anfört i

anledning av nämnda motioner. I utskottsutlåtandet uttalas följande.

Den verksamhet, som utövas genom de i utlandet stationerade sjömansprästerna

är enligt utskottets mening förtjänt av allt stöd och varm uppskattning.

Detta gäller verksamheten bland såväl sjömän som andra svenskar

i utlandet. Att verksamheten fyller ett starkt behov framgår även av

det siffermaterial, som redovisats i motionerna. Värdet av verksamheten

påverkas enligt utskottets mening icke av om den bedrives genom svenska

kyrkans sjömans vårdsstyrelse eller genom annat trossamfund än svenska

kyrkan. Starka skäl talar därför för bifall till yrkandet i motionerna om

anslag ur kyrkofonden. Med hänsyn till det sätt, varpå kyrkofonden tillkommit,

och fondens ändamål anser utskottet det emellertid tveksamt,

huruvida anslag ur fonden kan utgå till ett enskilt samfund som Evangeliska

fosterlandsstiftelsen. Stiftelsens organisation och förvaltning är sålunda

icke underkastad kontroll eller insyn genom vare sig statlig eller

kyrklig myndighet.

Enligt utskottets mening bör det, trots nu angivna betänkligheter, icke

möta hinder att tillfredsställa det mycket angelägna behov, som motionärernas

yrkande om anslag ur kyrkofonden avser att fylla. Flera lösningar

är här tänkbara. En sådan vore att ställa ökade medel till förfogande föisvenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelse med medgivande för styrelsen att i

viss utsträckning bidraga även till kostnaderna för sjömansvård, som bedrives

genom andra samfund än svenska kyrkan. Vilken lösning som än väljes

torde krävas ändringar i gällande författningar eller utfärdande av nya

sådana. På grund härav synes det ej nu kunna komma i fråga att för tillgodoseende

av sjömansvårdens behov medgiva anslag ur kyrkofonden utöver

vad i propositionen föreslagits. Utskottet förväntar emellertid, att

Kungl. Maj:t Inre framläggandet av anslagsäskandena för budgetåret

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 47 år 1961

1961/62 överväger de spörsmål, som är förenade med det i motionerna

framställda yrkandet, och att vid de ställningstaganden, som därefter kan

följa, beaktas vad utskottet här ovan anfört.

Över vad riksdagen sålunda givit till känna har, efter remiss, yttranden

avgivits av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Evangeliska fosterlandsstiftelsen,

statskontoret och kammarkollegiet.

Sjömansvårdsstyrelsen hyser den uppfattningen, att det med hänsyn till

den verksamhet, som bedrives vid Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanskyrkor,

i och för sig vore motiverat, att bidrag ur kyrkofonden skulle

kunna påräknas till präst, anställd vid under stiftelsen lydande sjömanskyrka.

Mot bakgrunden av omfattningen av den verksamhet sjömansvårdsstyrelsen

för närvarande själv utövar i 29 utländska hamnar samt det förhållandet,

att det sammanlagda kyrkofondsbidraget under en lång följd av

år motsvarat ungefär tio procent av styrelsens totala utgifter för sin verksamhet,

finner styrelsen det vara rimligt, att ett bidrag ur kyrkofonden till

Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömansvård utgår med ungefär samma

procent av stiftelsens totala utgiftssumma för sin sjömansvård. Styrelsen

förklarar sig beredd att, om så anses lämpligt, förmedla vederbörande kvrkofondsbidrag

men önskar i sådant fall klara instruktioner beträffande

bidr agsf örmedlingen.

Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som finner det angeläget att betona,

att sällskapet är ett evangelisk-lutherskt missionssällskap inom svenska kyrkan,

tillstyrker bidrag ur kyrkofonden enligt motionärernas förslag och har

icke något att erinra mot att bidraget förmedlas genom svenska kyrkans

sj ömansvårdsstyrelse.

Statskontoret finner med hänsyn till att stiftelsen i princip måste betraktas

som en enskild kyrklig sammanslutning starka principiella betänkligheter

möta mot att med kyrkofondsmedel bidraga till de i stiftelsens tjänst

anställda sjömansprästerna. Enligt kyrkofondslagen får kyrkofonden endast

användas »för kyrkliga ändamål på sätt i lagen bestämmes». Enligt statskontorets

mening kan med kyrkligt ändamål i detta sammanhang endast

avses sådan kyrklig verksamhet, som bedrives inom svenska kyrkans ram

och av dess organ.

Om emellertid bidrag rent principiellt anses böra utgå till avlönande avstiftelsens

sjömanspräster, bör likväl beslut om sådant bidrag enligt statskontorets

mening inte fattas utan att en allmän bedömning gjorts av angelägenhetsgraden

vad gäller de hamnar, där stiftelsens präster är verksamma,

och de hamnar, där präster i sjömansvårdsstyrelsens tjänst finnes anställda.

Kammarkollegiet uttalar i huvudsak följande.

Det måste betecknas såsom en för kyrkofonden hittills i stort sett främmande

uppgift att lämna bidrag till en enskild kyrklig sammanslutning. Den

föreliggande frågan har därför stor principiell vikt. Många andra enskilda

kyrkliga sammanslutningar eller anstalter finnes, vilka fullgör för kyrkan

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

synnerligen betydelsefulla uppgifter utan att åtnjuta något stöd från kyrkofonden.

I detta hänseende må särskilt framhållas diakoniväsendet.

Utom det avvägningsproblem, som berörts av statskontoret, nämligen

frågan om icke vissa av sjömansvårdsstyrelsens arbetsstationer, för vilka

något avlöningsbidrag ur kyrkofonden icke beräknats, borde äga företräde

framför någon av fosterlandsstiftelsens nu till understöd föreslagna arbetsstationer,

anmäler sig sålunda även problemet om en rätt avvägning, i vad

gäller ett eventuellt understöd från kyrkofonden, mellan fosterlandsstiftelsens

sjömansvård och den verksamhet till gagn för kyrkan, som bedrives

av andra enskilda kyrkliga sammanslutningar eller anstalter. Ytterst framställer

sig frågan, huruvida icke kyrkliga ändamål, som faller inom ramen

för kyrkofondens nuvarande uppgifter, i ett eller annat avseende kan anses

otillräckligt tillgodosedda och därför bör komma i åtanke, innan fonden

iklädes för densamma hittills främmande engagemang.

Av det anförda synes närmast följa, att ett slutligt ställningstagande till

det ifrågasatta bidraget ur kyrkofonden till fosterlandsstiftelsens sjömanspräster

icke kan ske utan en ingående utredning av de antydda avvägningsproblemen

samt över huvud kyrkofondens rättsliga ställning och de uppgifter,

som med hänsyn härtill kan åläggas fonden.

Det synes knappast rimligt att medan anslag ur kyrkofonden — med

visst undantag — för närvarande ej utgår till avlöning av vid diakonianstalterna

anställda präster, vilka har full kompetens för församlingstjänst inom

svenska kyrkan med rätt till prästerlig tjänstårsberäkning, bidrag ur fonden

skulle utgå till hos fosterlandsstiftelsen anställda sjömanspräster, vilka ej

innehar sådan kompetens. Enligt vad under hand inhämtats uppgick fosterlandsstiftelsens

utgifter för sjömansprästernas verksamhet 1959 till 171 025

kronor, vilka utgifter för år 1960 beräknats öka med 12 000 kronor. Om

bidrag ur kyrkofonden till denna verksamhet skulle fastställas i förhållande

till den totala kostnaden i anslutning till vad sjömans vårdsstyrelsen härutinnan

föreslagit, skulle bidraget komma att motsvara föga mer än ett av de

avlöningsbidrag som för närvarande utgår till sjömansvårdsstyrelsen. Det

torde knappast böra ifrågakomma att för en så begränsad anslagsfråga företaga

en utredning av den omfattning, som här ifrågasatts. Varken de i saken

väckta motionerna eller handlingarna i övrigt i ärendet synes för övrigt

klart ge vid handen, att fosterlandsstiftelsen har något mera trängande behov

av särskilt understöd för ifrågavarande verksamhet. Om ett sådant

behov likaväl skulle visas föreligga synes följdriktigast, att anslag härför får

utgå på riksstaten såsom tidigare varit fallet beträffande den av svenska

kyrkan bedrivna sjömansvården m.m. i utländska hamnar. De skäl, som

på sin tid föranledde överförandet av anslaget för sistnämnda verksamhet

från riksstaten till kyrkofonden, saknar nämligen i det väsentliga giltighet

för fosterlandsstiftelsens del.

Departementschefen. Någon saklig skillnad kan visserligen inte anses

föreligga mellan den sjömansvård, som bedrives av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,

och den som handhaves av Evangeliska fosterlandsstiftelsen,

men dä stiftelsen har karaktär av enskild sammanslutning blir

frågan om bidrag ur kyrkofonden till avlönande av sjömanspräster i fosterlandsstiftelsens

tjänst eu fråga av principiell betydelse, som bör lösas endast

i samband med en grundligare utredning av hela spörsmålet om kyrko
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1961

fondens användningsområde. I likhet med kammarkollegiet anser jag inte

att förevarande fråga motiverar en utredning av så omfattande slag.

Härtill kommer också, såsom myndigheterna framhållit, att frågan om

bidrag ur kyrkofonden till fosterlandsstiftelsens sjömansvård måste vägas

mot övriga anspråk på bidrag ur fonden. Vid avvägning av föreliggande

framställningar om anslag ur fonden har jag inte funnit mig böra tillstyrka

någon ökning av antalet avlöningsbidrag till sjömanspräster. Framställningen

om bidrag till fosterlandsstiftelsens sjömansvård torde därför redan

av detta skäl inte böra föranleda någon åtgärd.

I likhet med vad som tidigare skett bör däremot en viss uppräkning av

nu utgående elva avlöningsbidrag till sjömansprästerna ske med hänsyn

till de ökade lönekostnaderna. Jag tillstyrker för egen del den av sjömansvårdsstyrelsen

begärda höjningen av bidragsbeloppen från och med

nästa budgetår till 18 500 kronor, vilket innebär en kostnadsökning av

sammanlagt 18 700 kronor för kyrkofonden. Vidare förordar jag, att retroaktivt

tillägg till de nuvarande avlöningsbidragen får utgå för tiden den

1 januari 1960—den 30 juni 1961 med ett avrundat belopp av 1 700 kronor

per bidrag eller tillhopa likaledes 18 700 kronor.

3. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden

Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgå

anslag, som Kungl Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande

statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid handläggning

av kyrkliga ärenden. För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats

ett belopp av högst 60 000 kronor eller 20 000 kronor mer än föregående

budgetår. Höjningen motiverades främst av behovet att anlita biträde

vid beredningen av de frågor, som har samband med pastoratsregleringen.

Då detta behov torde kvarstå endast under en del av nästa budgetår, torde

anslaget för budgetåret 1961/62 böra sänkas med 10 000 kronor och sålunda

utgå med ett belopp av 50 000 kronor.

4. Kostnaderna för stiftskansliutredningen

Från åttonde huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga har till bestridande av kostnaderna för den numera

avslutade stiftskansliutredningen utgått 142 630 kronor 91 öre. I enlighet

med hittills tillämpad praxis i fråga om utredningar beträffande sådana

ändamål, som bekostas ur kyrkofonden, bör i förevarande fall en del av utredningskostnaderna

slutligt gäldas av kyrkofonden. Med hänsyn till den

fördelning av driftutgifterna för stiftskansliorganisationen, som regelmässigt

sker mellan statsverket och kyrkofonden, föreslår jag, att 60 procent av

nämnda utredningskostnader bestrides av fonden. Från denna bör således

till nyssnämnda anslag under åttonde huvudtiteln överföras ett belopp av

85 578 kronor eller i runt tal 86 000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr J+7 år 1961

5. Underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg

Domkapitlets i Göteborg expeditionslokaler är inrymda i bottenvåningen

av biskopshuset vid Västra Hamngatan och Vallgatan.

Vid en av länsarkitektkontoret i Göteborg den 23 februari 1960 företagen

besiktning av domkapitlets lokaler antecknades, att behov förelåg av putsoch

målningsreparationer samt byte av förslitna linoleummattor jämte

vissa justerings- och kompletteringsarbeten på snickerier till en beräknad

sammanlagd kostnad av 6 000 kronor, varav 550 kronor för oförutsedda

kostnader samt arvoden.

Stiftsnämnden i Göteborg har anhållit om anvisande av medel ur kyrkofonden

för ifrågavarande reparationsarbeten.

Byggnadsstyrelsen har intet att erinra mot de föreslagna åtgärderna och

tillstyrker stiftsnämndens hemställan.

Statskontoret har ingen erinran mot att ifrågavarande arbeten kommer

till utförande. Då Göteborgs domkyrka, vilken det i och för sig lär tillkomma

att sörja för domkapitlets lokaler, torde sakna egna medel för bestridande

av kostnaderna för nämnda arbeten, bör enligt statskontorets mening

kostnaderna, såsom tidigare skett i liknande fall, fördelas lika mellan staten

och kyrkofonden. Kammarkollegiet ansluter sig till vad statskontoret anfört.

Departementschefen. De föreslagna underhållsarbetena i domkapitlets lokaler,

vilka beräknats draga en kostnad av i runt tal 6 000 kronor, bör komma

till utförande. Då domkyrkan saknar medel för att bestrida dessa kostnader

synes de enligt hittills tillämpade grunder böra fördelas lika mellan

statsverket och kyrkofonden. För ändamålet bör således jämlikt 6 § andra

stycket 9) kyrkofondslagen ur kyrkofonden anvisas högst 3 000 kronor,

varjämte ett särskilt reservationsanslag av likaledes 3 000 kronor bör uppföras

å riksstaten under åttonde huvudtiteln med rubriken Domkapitlen

och stiftsnämnderna m. m.: Vissa underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet

i Göteborg.

6. Dövprästorganisationen m. m.

Gällande bestämmelser rörande de dövas religiösa omvårdnad återfinnes i

kungörelsen den 20 maj 1938 (nr 345) angående dövstumpräster. Enligt

denna kungörelse skall riket vara indelat i fem dövprästdistrikt med en

präst inom varje distrikt. Det närmare överinseendet över verksamheten

utövas av fem olika domkapitel, ett för varje distrikt. Kungörelsen innehåller

vidare, bland annat, bestämmelser om behörighet till dövprästbefattning

samt om tillsättningsförfarandet.

I en vid 1958 års kyrkomöte avgiven motion, nr 28, påtalades olägenheterna

av den rådande decentraliseringen på detta område samt restes krav

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

på medinflytande för de döva vid tillsättning av dövpräst. I motion nr 29

vid samma kyrkomöte behandlades vidare frågan om underlättande för

präst att skaffa sig erforderlig utbildning för behörighet som dövpräst samt

frågan om lönesättningen för dövprästerna. Andra tillfälliga utskottet anslöt

sig i betänkande nr 6 till motionärernas yrkanden och uttalade även, att

med hänsyn till såväl kyrkoherdes för döva behov av tjänstebiträde och

vikarie som till rekryteringen av kyrkoherdetjänsterna ett visst adjunktssystem

kunde tänkas ifrågakomma. Kyrkomötet anhöll i skrivelse den 23

september 1958, nr 6, dels om en allmän översyn av lagstiftningen rörande

de dövas omvårdnad i religiöst hänseende, dels om åtgärder, ägnade att underlätta

möjligheterna för präst att skaffa sig sådan utbildning som fordras

för behörighet att uppehålla befattning såsom kyrkoherde för döva, dels ock

att befattningen såsom kyrkoherde för döva måtte placeras lägst i lönegrad

Ao 24.

I yttrande häröver finner statskontoret frågan om en avveckling av de

ordinarie kyrkoherdebefattningama för döva och deras ersättande med

lämpligt antal arvodestjänster böra övervägas. Statskontoret tillstyrker en

allmän översyn av lagstiftningen på detta område, varvid också utbildningsspörsmålen

lämpligen bör utredas.

Kyrkomötets framställning tillstyrkes av berörda domkapitel samt svenska

prästförbundet och Sveriges dövas riksförbund. De båda sistnämnda organisationerna

uttalar sig också för ett adjunktssystem.

Kammarkollegiet anför i huvudsak följande.

Kollegiet anser sig icke kunna biträda statskontorets förslag om avveckling

av den nuvarande organisationen med fem ordinarie kyrkoherdar för

döva och deras ersättande med lämpligt antal arvodestjänster (bisysslor).

Förutom den instabilitet och otrygghet, som kan bli följden av att den

andliga vården för döva ombesörj es av präster vid sidan av annan tjänst,

torde en sådan ordning även medföra rent praktiska olägenheter. Bland

annat kommer otvivelaktigt att behövas ett ännu större antal för tjänstgöring

bland döva utbildade präster än för närvarande, vilket i sin tur skulle

ytterligare öka de redan förefintliga svårigheterna med rekryteringen. Kollegiet

anser vidare ett adjunktssystem opraktiskt beträffande en specialgrupp

med så begränsad omfattning som den förevarande. Flera döva kan

vidare tänkas föredraga religiös omvårdnad av frikyrkopräster. Det kan

även ifrågasättas om icke, därest den nuvarande organisationen är otillräcklig,

den kunde kompletteras med viss diakoni verksamhet. Utskottets anmärkning

om distriktens omfattning bör icke föranleda ändring av gällande

distriktsindelning, som överensstämmer med distriktsindelningen för konsulenter

för döva.

Önskemål om centraliserad tillsyn över dövprästernas verksamhet har

särskilt framhållits i den motion, nr 28, vilken föranlett kyrkomötets framställning

om en allmän översyn av gällande lagstiftning. Syftet tänkes tillgodosett

genom ett slags kontraktsprostbefattning med domkapitel som

överordnad myndighet. Kollegiet ställer sig för sin del frågande till nödvändigheten

av en sådan reform. De fem domkapitel, som nu har inseende

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Muy.ts proposition nr 4-7 år 1961

över dövprästernas verksamhet, lär kunna åstadkomma nödig samordning

sinsemellan i de spörsmål rörande döva som kan uppkomma genom att exempelvis

vederbörande biskopar gemensamt dryftar frågorna. Detta kunde

lämpligen ske i samband med biskopsmöte. Eventuellt skulle medel kunna

ställas till förfogande för att bereda dövprästerna tillfälle till sammankomster.

Beträffande önskemålen om närmare reglering av dövprästernas specialutbildning

anser kollegiet, att en översyn av hithörande bestämmelser bör

komma till stånd. Härigenom kunde skapas bättre förutsättningar för ett

rationellt och effektivt arbete inom den nuvarande organisationens ram.

Utbildningen bör givetvis — icke minst med hänsyn till det begränsade behovet

av dylika specialutbildade präster — så mycket som möjligt samordnas

med annan utbildning för verksamhet bland döva.

I motionen nr 28 beröres bland annat krav på medinflytande från de döva

vid tillsättningen av dövpräst. En dylik komplettering av nu gällande ordning

för tillsättning av kyrkoherde för döva synes kollegiet av principiella

skäl böra avvisas.

Kollegiet finner sålunda, att en översyn av gällande lagstiftning om dövpräster

huvudsakligen påkallas av spörsmålet om utbildningen för dylik

prästtjänst. Kyrkomötets framställning såvitt densamma avser vidtagande

av åtgärder, ägnade att underlätta möjligheten för präst att skaffa sig sådan

utbildning, som behövs för behörighet att uppehålla befattning som kyrkoherde

för döva, biträdes. Det torde vara rimligt och för fortsatt religiös omvårdnad

av de döva angeläget, att möjligheten för präst att skaffa sig den

erforderliga speciella utbildningen underlättas. Viss jämförelse kan göras

med gällande bestämmelser om stipendier för präster, som vill utbilda sig

i finska och lapska språken, och om arvoden under utbildningstiden åt

blivande lärare för blinda och döva.

Inom ecklesiastikdepartementet har med biträde av f. d. kyrkoherden för

döva S. G. Svenfors utarbetats förslag till utbildningsplan för blivande präster

för döva.

Tiden för utbildningen bör enligt denna plan vara 8 månader. Under

ungefär 4 månader följes utbildningen vid dövlärarseminariet med särskild

vikt lagd vid de utbildningsmoment som i redogörelse för lärarseminariets

verksamhet upptas under rubrikerna »Psykologiska och pedagogiska problem»,

»Språkliga problem», »Hörselskadorna» och »Kurs i de dövas åtbördsspråk».

Därjämte följes undervisning i vissa ämnen efter prövning av

rektor för seminariet samt hospitering i klasserna enligt av rektor uppgjord

plan, dock särskilt i de högsta klasserna med tanke på kommande konfirmandundervisning.

Utöver den undervisning i åtbördsspråket som ingår i

nyss angivna kurs bör ytterligare undervisning däri ges under fem veckotimmar.

Under följande två månader ges fördjupad undervisning i åtbördsspråket

med direkt undervisning i 15 veckotimmar med särskilt mål att kunna återge

medelsvår text. Under denna Lid sökes kontakt med enskilda döva och

avlägges regelbundna besök i Dövas förening. Fortsatt kontakt hålles med

seminarieundervisningen genom att aspirant bevistar sådana föreläsningar

som anses ha särskilt intresse för den kommande gärningen.

De sista två månaderna ägnas speciell uppmärksamhet åt kyrkliga problem

med direkt undervisning under 15 veckotimmar. Härunder studeras

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr Jt7 år 1961

särskilt homiletiska problem och genomgång av predikoutkast samt spörsmål

berörande konfirmationsundervisningen. Vidare studium av gudstjänstoch

förrättningsliturgierna. Tillfälle bereds att hålla gudstjänster och andaktsstunder

samt enklare föredrag.

Under de fyra sista månaderna studeras härjämte speciella psykologiska

problem enligt tillgänglig litteratur samt sociala förhållanden och sociallagstiftningen.

Särskild vikt lägges vid sättet att umgås med döva samt dövas

särskilda problem i samhällslivet. Tolkningsproblemet studeras ingående.

Ett par av veckotimmarna anslås till genomgång och diskussion av hithörande

frågor. Kännedom inhämtas om konsulenternas och diakonissornas

ar betsproblem. Av största vikt är att aspirant under dessa månader får

följa kyrkoherde för döva under hans tjänsteresor i så stor utsträckning

som möjligt.

Departementschefen. I samband med att det blivit aktuellt att återbesätta

ett par tjänster som kyrkoherde för döva har frågan om rekryteringen

av dessa prästtjänster kommit i blickpunkten och kyrkomötet har påtalat

de svårigheter som här föreligger. Det främsta hindret för rekrytering utgör

otvivelaktigt det krav som måste uppställas på förtrogenhet med de dövas

speciella situation och deras uttrycksmedel, särskilt åtbördsspråket. Starka

skäl talar för att åtgärder bör vidtagas för att underlätta för präster, som

kan vilja ägna sig åt verksamhet bland de döva, att skaffa sig lämplig utbildning

härför. Kyrkomötets förslag i denna del har tillstyrkts i remissyttrandena.

Inom ecklesiastikdepartementet har förslag utarbetats rörande lämpliguppläggning

av utbildningen för blivande präster för döva. Detta förslag,

som nyss refererats och som innebär en åtta månaders specialutbildning, delvis

förlagd till dövlärarseminariet, anser jag mig kunna biträda. Utöver den

undervisning, som meddelas vid dövlärarseminariet, fordras kompletterande

undervisning, främst i åtbördsspråket och dess speciella användning vid

kyrkliga förrättningar. Kostnaderna för denna särskilda undervisning torde

kunna beräknas till cirka 13 000 kronor per elev, då det i allmänhet endast

blir fråga om utbildning av en enstaka präst åt gången. Tidvis torde intervallerna

mellan utbildningstillfällena bli ganska långa. Till utbildningskostnaderna

kommer vidare kostnaden för lön åt präst under utbildningstiden,

något som tycks mig väsentligt, då rekryteringen helst bör ske bland präster

med några års erfarenhet av församlingsarbete. Ifrågavarande ersättning

bör bestämmas enligt i huvudsak samma grunder, som gäller för ersättningåt

deltagare i praktisk liirarkurs. Ordinarie präst bör åtnjuta ersättning för

mistad lön under tjänstledighet för utbildningen. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att utforma de närmare bestämmelserna härvidlag ävensom

att på ansökning i varje enskilt fall besluta om ersättning, som nu

sagts, och anvisa övriga erforderliga medel för utbildning varom här är

fråga. Här avsedda kostnader torde — liksom kostnaderna för dövprästorganisationen

i stort — böra åvila kyrkofonden och enligt angivna grunder

utgå jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961 31

båsom anordnare och huvudman för denna specialutbildning synes

lämpligen den inom svenska kyrkans diakonistyrelse arbetande kyrkliga

nämnden för döva kunna fungera. Nämnden, i vilken ingår företrädare för

de döva, har under hand förklarat sig villig härtill. Den torde med hänsyn

till sina övriga arbetsuppgifter lätt kunna överblicka uppkommande rekryteringsbehov

och vid lämplig tidpunkt hos Kungl. Maj:t göra framställning

om anvisande av medel till utbildning av intresserade präster. Givetvis förutsattes

detta ske i nära samråd med vederbörande domkapitel och dövlärarseminariet.

I samband med inrättandet av den här föreslagna utbildningen för blivande

dövpräster torde också 1938 års förutnämnda kungörelse bli föremål

för översyn. Någon ändring i den nuvarande organisationen med fem kyrkoherdar

i var sitt distrikt finner jag inte skäl att föreslå. Däremot anser jag

mig böra tillmötesgå önskemålet om en effektivare samordning av den nuvarande

verksamheten genom en centralisering av tillsynen till ett enda

domkapitel. Inseendet över kyrkoherden för döva i Stockholms distrikt

ankommer alltsedan ar 1938 pa domkapitlet i Uppsala och överflyttades

således inte till Stockholms domkapitel, när Stockholms stift senare bildades.

Med hänsyn till den mindre arbetsbelastningen vid domkapitlet i

Stockholm föreslår jag nu, att inseendet över samtliga kyrkoherdar för döva

skall utövas av detta domkapitel. För att vinna bättre samordning bör

vidare en årlig sammankomst med kyrkoherdarna för döva få hållas. Kostnaderna

härför kan beräknas uppgå till cirka 1 000 kronor och torde få

bestridas ur det för kyrkoherdarna för döva under åttonde huvudtiteln beräknade

anslaget till reseersättningar m. m. i omkostnadsstaten för domkapitlen

och stiftsnämnderna m. m.

Inrättandet av en särskild prosttjänst finner jag inte motiverat vid den

organisation jag nu förordat. Vid översynen av gällande bestämmelser torde

det få ankomma på Kungl. Maj.-t att besluta i vilken form de döva bör

beredas visst medinflytande vid tillsättning av tjänst som kyrkoherde för

döva. Beträffande kyrkoherdarnas löneställning vill jag slutligen erinra om

att dessa tjänster enligt beslut vid fjolårets riksdag uppflyttats från lönegrad

Ao 22 till Ao 23 från och med innevarande budgetår. Någon ytterligare

lönegradsuppflyttning är jag inte beredd att förorda.

Det torde fa ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,

som föranledes av vad jag här förordat.

7. Bidrag till viss utbildning vid Sköndalsinstitutet

Vid Sköndalsinstitutet i Stockholm utbildar Svenska diakonsällskapet

diakoner ävensom i övrigt män och kvinnor för kyrkligt och samhälleligt

socialt arbete. Institutet omfattar — förutom en sjukvårdarskola — diakonskolan,

vid vilken utbildningen bedrives dels i form av eu allmän kurs

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds proposition nr Jf7 år 1961

av förberedande slag, dels såsom fackutbildning på fyra olika linjer, nämligen

församlingslinje, social linje, kyrkokameral linje och från och med läsåret

1959/60 kyrkomusikalisk linje. Vid sistnämnda linje meddelas såväl den

kyrkomusikaliska som den pedagogiska utbildning, som fordras för behörighet

till kyrkokantorstjänst. Antalet elever vid denna linje utgjorde första

läsåret 4 och är innevarande läsår 6.

I två likalydande motioner till 1960 års riksdag (I: 597 och II: 737) hemställdes,

att riksdagen måtte bevilja Svenska diakonsällskapet ett anslag

av 50 000 kronor ur kyrkofonden för budgetåret 1960/61 samt i skrivelse

till Ivungl. Maj:t förorda, att bidrag till lärarlönerna vid Sköndalsinstitutet

i fortsättningen i största möjliga utsträckning finge utgå efter samma normer

som för övriga jämförbara enskilda utbildningsanstalter. Motionerna

föranledde icke någon riksdagens åtgärd (rskr 294). I det till grund för riksdagens

beslut liggande utlåtandet av statsutskottet (nr 118) uttalades, att

man inte borde taga ställning till frågan om statsbidrag till lärarlönerna vid

Sköndalsinstitutet förrän frågan om diakoniens framtida inriktning och

ställning inom svenska kyrkan blivit bättre klarlagd. Denna principiella

ståndpunkt hindrade dock enligt utskottets mening inte, att en viss utbildningsgren

vid institutet, vars ställning vore mera entydig, kunde erhålla

stöd ur exempelvis kyrkofonden. Utskottet tänkte därvid i första hand

på den utbildning av kyrkokantorer, som sker vid institutet. Utskottet, som

inte var berett att tillstyrka ytterligare anslag ur kyrkofonden budgetåret

1960/61 för nya ändamål, förutsatte likväl, att departementschefen vid

kommande avvägning av framställningar om bidrag ur kyrkofonden till

verksamhet, som gagnar kyrkan i dess helhet, också skulle uppmärksamma

ifrågavarande utbildning vid Sköndalsinstitutet.

Under åberopande härav har direktionen för Svenska diakonsällskapet

anhållit bland annat om anslag för budgetåret 1961/62 till den vid institutet

bedrivna utbildningen. Av ansökningen framgår, att kostnaderna för den

kyrkomusikaliska utbildningen — utöver vad som beräknas täckas av elevavgifter

— kan förväntas uppgå till i runt tal 96 000 kronor varav 46 620

kronor avser löner åt två musiklärare och 43 750 kronor föreläsararvoden.

Elevantalet vid den kyrkomusikaliska linjen har därvid beräknats till 20.

Kammarkollegiet erinrar i sitt utlåtande häröver om att frågan om diakoniens

ställning och dess inorganiserande i svenska kyrkan länge varit aktuell

och att, bland annat, 1953 års kyrkomöte gjort framställning om utredning

av hela denna fråga, vilken alltjämt vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Synnerlig återhållsamhet vore motiverad i fråga om varje åtgärd som

med avseende på spörsmålet om finansieringen av diakonianstalternas verksamhet

kunde innebära ett föregripande av en blivande utredning. Kammarkollegiet

anför vidare följande.

Utan en dylik utredning synes de principiella konsekvenserna av ett bifall

till framställningen svårligen kunna överblickas. Det ifrågasättes näm
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

ligen här, att kyrkofondens användningsområde skulle utvidgas till att omfatta

för fondens hittillsvarande ändamål i stort sett främmande uppgifter.

Kyrkofonden har sålunda — frånsett ett nu utgående obetydligt avlöningsbidrag

till diakonianstalterna — icke förut tagits i anspråk för understödjande

av verksamheten vid dessa anstalter. Ett bifall till framställningen

skulle skapa ett prejudikat, som måhända kunde åberopas som stöd för

ansökningar om anslag även från andra diakonianstalter. Vidare bör beaktas,

att kyrkofonden hittills över huvud icke avsetts skola bestrida utbildningskostnader.

Prästutbildningen vid de teologiska fakulteterna, för att

taga det viktigaste exemplet, bekostas sålunda av statsmedel.

På grund av det anförda anser kollegiet sig icke kunna tillstyrka bifall till

föreliggande framställning, i vad den avser bidrag ur kyrkofonden för Sköndalsinstitutet.

Departementschefen. Inledningsvis vill jag erinra om att frågan om en

inorganisering av diakonien i kyrkan i sig rymmer ett flertal detaljfrågor.

Det gäller sålunda spörsmål såsom skapandet av ett officiellt centralt organ

för diakonien, vidare frågan om diakonianstalternas framtida ställning, diakoniarbetarnas

anställningsförhållanden och slutligen även frågor om gränsdragningen

för diakonatet, diakonvigningens innebörd m. m. Med anledning

av en vid 1958 års kyrkomöte ånyo väckt motion om utredning fann kyrkomötet

det också angeläget att begränsa frågekomplexet till att främst avse

frågan om ett centralorgan för diakonien. Denna fråga hänsköts till kyrkomötets

utredningsnämnd och torde sålunda komma att aktualiseras vid

nästa kyrkomöte.

Beträffande de övriga frågorna i detta sammanhang, vill jag understryka,

att diakonien utgör en gren av den frivilliga kyrkliga verksamheten, vilken

i likhet med mission och sjömansvård huvudsakligen uppbäres av kyrkfolkets

offervilja. Den bör också av naturliga skäl ha stor frihet att anpassa

sina verksamhetsformer till de krav på kristen människovärd, som kan

resas under skiftande samhällsförhållanden. De enskilda diakonianstalternas

ställning, utbildningens utformning och diakoniarbetarnas arbetsvillkor bör

därför enligt min mening inte bli föremål för en närmare reglering från statsmakternas

sida. I vissa av de berörda frågorna kring diakonatet råder också

delade meningar inom kyrkan. Ett fortsatt klarläggande av diakoniens uppgifter

och formerna för dess fastare anknytning till församlingslivet bör

därför ankomma på kyrkans egna organ.

Som en konsekvens av denna uppfattning har Kungl. Maj:t nyligen beslutit

lämna de av 1941 och 1953 års kyrkomöten gjorda framställningarna

om utredning av berörda frågor utan vidare åtgärd.

Mot denna bakgrund är jag inte heller beredd att tillstyrka ansökningen

om bidrag av allmänna medel till Sköndalsinstitutets utbildning av diakoniarbetare.

Jag vill även erinra om de ekonomiska konsekvenser ett bifall till

diakonsällskapets ansökning skulle få med hänsyn till att likartad utbildning

bedrives också vid fyra diakonissanstalter.

3 — Dihang till riksdagens protokoll 1061. 1 sand. År 1+7

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr J+7 år 1961

I likhet med statsutskottet vid fjolårets riksdag finner jag emellertid, att

den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet i viss mån intar en särställning.

Den utbildning, som där med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande

den 8 maj 1959 bedrives, avser nämligen att ge behörighet till den nya typ

av kyrkomusikertjänster, kyrkokantorstjänster, som inrättats genom 1958

års kyrlcomusikerreform. Vid sidan av Sköndalsinstitutet finns inte någon

läroanstalt, som meddelar både de kyrkomusikaliska och de musikpedagogiska

kunskaper, som fordras för dessa tjänster. Då det sålunda här är fråga

om en utbildning för reguljära tjänster som kyrkomusiker, anser jag mig

inte böra motsätta mig ett visst bidrag till kostnaderna härför. Tillkomsten

av ett sådant bidrag torde inte stå i strid med de principiella synpunkter jag

i det föregående anfört rörande diakonien och utbildningen av diakoniarbetare.

Jag finner inte heller, att några avgörande principiella skäl kan anföras

mot att anlita kyrkofondsmedel till bestridande av kostnader för sådan speciell,

för vissa kyrkliga tjänster betydelsefull utbildning, som inte ordnas

genom det allmännas försorg. Med hänsyn till utbildningens syfte bör sålunda

här ifrågasatt bidrag enligt min mening kunna utgå ur kyrkofonden.

Det bör upptagas med ett avrundat belopp som, med utgångspunkt i att

kyrkomusikerutbildningen vid institutet under budgetåret 1961/62 får den

av diakonsällskapets direktion förutsatta omfattningen, torde bestämmas

till 50 000 kronor.

Jag föreslår sålunda, att för budgetåret 1961/62 jämlikt 6 § andra stycket

9) kyrkofondslagen anvisas ett anslag av högst 50 000 kronor såsom bidrag

till kostnaderna för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma i vilken utsträckning

och på vilka villkor anslaget skall få tagas i anspråk för ändamålet.

8. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Bland de kostnader för andra av Kungl. Maj:t och riksdagen särskilt angivna

kyrkliga ändamål, som jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond

bestrides ur kyrkofonden, märkes det årliga bidraget till Lutherska

världsförbundets svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift till

världsförbundet. Detta bidrag har från och med innevarande budgetår

höjts från 30 000 kronor till 35 000 kronor.

Lutherska världsförbundets svenska sektion anhåller om en höjning av

bidraget till 40 000 kronor.

Statskontoret finner, att det nu utgående bidraget bestämdes med utgångspunkt

i en årsavgift av samma storlek som förbundets svenska sektion

synes ha att erlägga för 1961 och att några nya skäl icke anförts för

en höjning av bidraget utöver det av statsmakterna för innevarande budgetår

beslutade. Bidraget bör därför utgå med oförändrat 35 000 kronor för

nästkommande budgetår.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Vidare har ärkebiskopen i en skrivelse — med förmälan att Kyrkornas

världsråds nästa generalförsamling äger rum i New Dehli den 18 november

—den 6 december 1961 och att svenska kyrkan äger rätt att härför utse

åtta delegater samt därjämte ombetts svara för resekostnaderna för en universitetsteolog

vilken såsom »advisor» skall medverka vid kongressen —

anhållit att vid uppgörande av budget för kyrkofonden för budgetåret

1961/62 hänsyn tages till behovet av resebidrag för svenska kyrkans delegater

till generalförsamlingen. Kostnaderna för resor och traktamenten beräknas

enligt ärkebiskopen uppgå till omkring 5 000 kronor per delegat.

Departementschefen. Någon höjning av det nu utgående årliga bidraget

å 35 000 kronor till Lutherska världsförbundets svenska sektion är jag inte

beredd att tillstyrka.

Kostnaderna för resebidrag åt delegater vid olika kyrkliga konferenser

m. m. i utlandet brukar regelmässigt bestridas från det särskilda anslaget ur

kyrkofonden till extra utgifter, varom stadgas i 6 § andra stycket 9) lagen

om kyrkofond och som från och med den 1 juli 1960 tills vidare utgår med

60 000 kronor för budgetår. För svenska kyrkans representation vid Kyrkornas

världsråds generalförsamling i New Dehli torde emellertid de erforderliga

resebidragen komma att sammanlagt uppgå till ett så stort belopp,

att det svårligen kan bestridas inom ramen av ett oförändrat extra utgiftsanslag

utan att menligt inkräkta på andra angelägna behov, som bör tillgodoses

ur detta anslag. I enlighet med de av mig i proposition nr 101 till

1960 års riksdag förordade grunderna torde därför jämlikt 6 § andra stycket

9) kyrkofondslagen till bestridande av kostnaderna för här avsedda resebidrag

böra anvisas ett särskilt engångsbelopp vid sidan av anslaget till extra

utgifter. Detta belopp synes mig böra fastställas till 25 000 kronor. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta rörande de bidrag

som skall utgå härur.

9. Hemställan

Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under

punkterna 1—8 anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels medgiva,

a) att från och med den 1 juli 1961 tills vidare representationsbidrag

må utgå till ärkebiskopen med 18 000 kronor,

till biskopen i Lunds stift med 10 000 kronor och till

annan biskop med 6 000 kronor för år räknat;

b) att ur kyrkofonden må till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

utgå dels ytterligare avlöningsbidrag för

tiden den 1 januari 1960—den 30 juni 1961 med tillhopa

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+1 år 1961

18 700 kronor, dels årligen från och med budgetåret 1961/62

tills vidare elva bidrag om 18 500 kronor för avlönande

enligt gällande grunder av präster, som är anställda i styrelsens

tjänst i utlandet;

c) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom

vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för

budgetåret 1961/62 ur kyrkofonden utgå högst 50 000 kronor;
d)

att från kyrkofonden må till åttonde huvudtitelns

reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom

sakkunniga överföras ett belopp av 86 000 kronor;

e) att ur kyrkofonden må från och med den 1 juli 1961

tills vidare enligt av mig förordade grunder dels utgå ersättning

åt präst, som genomgår utbildning till präst för

döva, dels ock bestridas kostnaderna för anordnande av

sådan utbildning;

f) att ur kyrkofonden må för budgetåret 1961/62 utgå

bidrag till Svenska diakonsällskapet med högst 50 000 kronor

till bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker

vid Sköndalsinstitutet;

g) att ur kyrkofonden må till resekostnader m. m. för

svenska kyrkans representanter vid Kyrkornas världsråds

generalförsamling i New Dehli hösten 1961 utgå bidrag av

25 000 kronor;

dels till Domkapitlen och stiftsnämndema m. m.: Vissa

underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg

för budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 3 000 kronor; samt

medgiva, att ur kyrkofonden må för samma ändamål utgå

ett belopp av 3 000 kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring

i prästlönereglementet, som föranledes av vad som

föreslagits under punkten a), samt i övrigt vidtaga de författningsändringar

och utfärda de bestämmelser, som föranledes

av vad jag i det föregående förordat.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

37

III. Villkor för tillstånd att inrätta kloster

1. Ansökningen

Enligt 5 § religionsfrihetslagen kan kloster inrättas endast med Kungl.

Maj:ts tillstånd och på de villkor Kungl. Maj:t föreskriver. När propositionen

med förslag till religionsfrihetslag (nr 100) behandlades vid 1951 års

riksdag, anförde särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande

(nr 1), att enligt utskottets mening Kungl. Maj:t borde, då fråga om tillstånd

att inrätta kloster första gången förekom, inhämta riksdagens yttrande

över de villkor som Kungl. Maj:t därvid ämnade föreskriva.

Hos Kungl. Maj:t har nu Theresiastiftelsen i Lund anhållit om tillstånd

att å en stiftelsen tillhörig fastighet i Glumslövs socken i Malmöhus län

inrätta ett kloster för karmelitnunnor.

Enligt stadgarna för Theresiastiftelsen, som bildades den 15 juni 1956,

skall stiftelsens ändamål vara att stödja den fromma verksamhet, som systrar

av den katolska karmelitorden bedriver i Sverige. Stiftelsen samarbetar

för uppnående av sina syften med karmelitsystrama i karmelitklostret i

Gent i Belgien. Stiftelsens fastighet förvärvades år 1957 efter tillstånd av

Kungl. Maj:t för en köpeskilling av 125 000 kronor. I en byggnad på fastigheten

finns enligt uppgift bostadsmöjligheter för omkring 10 personer. Stiftelsens

avsikt är att om ansökningen bifalles uppföra en nybyggnad, ägnad

för klosterliv. Vid styrelsens ansökning är fogade de klosterregler, som avses

skola gälla. Enligt dessa får högst 21 personer intagas i klostret. I övrigt

innehåller reglerna inte något som i väsentlig mån avviker från den kanoniska

rättens allmänna bestämmelser om kloster. För dessa bestämmelser

lämnas i nämnda proposition (s. 106 o. f.) en redogörelse, till vilken torde få

hänvisas.

Stiftelsen upplyser, att den kommunitet, som skulle utgöra klostrets

första medlemmar, består av sex belgiska karmelitsystrar och två svenska

medborgare. Ytterligare någon av svensk nationalitet har anmält sin avsikt

att inträda. Vidare anföres att, enär det inte i Sverige finns några klostertraditioner,

måste man uppenbarligen — för att över huvud taget kunna

skapa en sådan på gamla och fasta traditioner byggd institution — i det

första klostret till en början intaga i huvudsak utländska systrar, vilka så

att säga blir klostrets stiftare och fullgör den för klostrets grundande nödvändiga

funktionen att till det nya klostret överföra klostertraditionerna

från redan bestående kloster inom karmelitorden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

2. Yttranden

I ärendet har yttranden avgivits av kammarkollegiet, länsstyrelsen i

Malmöhus län, statens utlänningskommission och ärkebiskopen.

Kammarkollegiet, som tillstyrker bifall till stiftelsens ansökan, behandlar

därjämte i sitt yttrande förutsättningarna och villkoren för klostrets inrättande.

Vad särskilt angår frågan om möjligheterna för den som ångrar

ett avlagt klosterlöfte att vinna befrielse från detta, hänvisar kollegiet till

att föredragande departementschefen i propositionen angående ny religionslagstiftning

erinrat om att det följde av den lagstiftning, som då

behandlades, att vederbörande alltid vore berättigad att utträda ur sitt

trossamfund och att han därigenom kunde befria sig från sina förpliktelser

gentemot samfundet och dess klosterinstitutioner. Vidare erinrar kollegiet

om departementschefens uttalande, att Kungl. Maj:t borde vid prövning av

ärendet om tillstånd att inrätta kloster eller om återkallelse av sådant tillstånd

fästa avseende vid bestämmelser, som vederbörande samfund hade

om befrielse från avlagt klosterlöfte och den behandling framställningar om

befrielse brukade röna hos överordnade inom samfundet.

Kammarkollegiet har i denna fråga hört Theresiastiftelsens juridiska

biträde, advokaten Anders Winblad i Lund, som anfört följande.

Varje postulant, varje novis och varje syster — oavsett om hon avlagt

timliga eller eviga löften — har full frihet att när hon så önskar lämna

klostret.

Befrielse från givna löften erhålles undantagslöst efter hänvändelse till

vederbörande kyrkliga myndigheter och erlagd hemgift återbetalas. Om en

syster en gång blivit mottagen utan hemgift eller med otillräcklig hemgift

och hon alltså icke kan reda sig med sina egna tillgångar, erhåller hon av

klostret vad som erfordras för att hon skall kunna återvända hem i trygghet

och därutöver erhåller hon vad hon kan behöva för att leva en viss tid

framåt.

Den som utträder ur klostret utan att dessförinnan ha blivit befriad från

sina löften, kan icke och blir icke heller för den skull utesluten ur samfundet.

Den enda påföljd som inträder är den, att vederbörande blir exkommunicerad,

d. v. s. förbjuden att mottaga sakramenten. Detta förbud uppehälles emellertid

icke genom några som helst yttre maktmedel, så att vederbörande av

kyrklig myndighet eller befattningshavare hindras att mottaga sakramenten,

utan detta förbud är endast och allenast den enskildes så att säga

samvetsfråga. Ansöker vederbörande efter det hon lämnar klostret om befrielse

från givna löften, beviljas denna ansökan undantagslöst och därmed

förfaller även den påföljd varom nyss talats och utbetalas även hemgift på

sätt här beskrivits.

I anslutning till vad sålunda upplysts förklarar kammarkollegiet det vara

angeläget att för framtiden tillse, att inte den, som ångrar avlagda löften

och önskar utträda ur klostret, genom påföljder av religiös natur avhålles

därifrån. Självfallet kan det inte ifrågakomma att i sådant syfte uppställa

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961 39

föreskrifter, som inskränker den katolska kyrkans handlingsfrihet. Däremot

synes, enligt kollegiets mening, en möjlig utväg att vinna det angivna

syftet vara att såsom förutsättning för tillståndet angives, att påföljder av

religiös natur inte får förekomma för den som önskar utträda ur klostret.

Skulle denna förutsättning sedermera visas inte föreligga, kan — anför

kollegiet — fråga uppkomma om att återkalla tillståndet för klostret; detta

torde innebära en betryggande garanti för att inte utträdesrätten de facto

inskränkes.

Kammarkollegiet föreslår också, att såsom förutsättning för det sökta

tillståndet bör angivas, att klostrets medlemmar kommer att efter några år

till övervägande del utgöras av svenska medborgare och att antalet klostermedlemmar

inte under någon längre tid kommer att understiga sex, d. v. s.

det antal, som enligt nämnda proposition borde fordras för att en inrättning

av ifrågavarande slag skall betraktas såsom kloster.

Dessutom framlägger kammarkollegiet förslag till villkorsbestämmelser

att föreskrivas vid beslut om tillstånd till klostrets inrättande samt föreslår

att Theresiastiftelsens styrelse ålägges att årligen till Kungl. Maj:t lämna

uppgift angående klostermedlemmarnas nationalitet och antal.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ansluter sig i frågan, huruvida ett flertal

klostermedlemmar skall vara svenska medborgare redan då klostret inrättas,

till de synpunkter som Theresiastiftelsen anfört. På grund härav och

då anledning inte torde föreligga att antaga, att verksamheten blir av annan

art än som avsetts i samband med religionsfrihetslagens tillkomst, motsätter

sig länsstyrelsen inte att det begärda tillståndet lämnas. De av kammarkollegiet

föreslagna villkorsbestämmelserna syns länsstyrelsen lämpliga.

Statens utlänning skommission, som bedömt ärendet från utlänningskontrollsynpunkt,

motsätter sig inte bifall till framställningen. Kommissionen

utgår därvid från att utlänningslagen skall vara tillämplig på de utlänningar,

som kan komma att vinna inträde i klostret eller eljest vistas i det.

Då det emellertid med hänsyn till klosterinstitutionens karaktär möjligen

kan uppstå missförstånd härom bör enligt kommissionen, vid bifall till

framställningen, i villkoren för tillståndet angivas, att utlänningslagen äger

tillämpning på utländska klostermedlemmar och besökande.

Ärkebiskopen har intet att erinra mot de villkorsbestämmelser, som föreslagits

av kammarkollegiet. Med avseende på de allmänna förutsättningarna

för ett tillstånd anser ärkebiskopen angeläget att framhäva, att ett sådant

inte kan komma i fråga annat än för kloster tillhörande samfund, i

vilkas samfundsordning klosterinstitutionen ingår. Ärkebiskopen erinrar

härefter om att vad dissenterlagskommittén i sitt betänkande, som låg till

grund för 1951 års lagstiftning, uttalat om att kloster borde få inrättas

endast för de svenska romerska katolikernas behov och sålunda såsom medlemmar

i huvudsak endast ha svenska medborgare visserligen inte berör
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr Jfl år 1961

des vid statsmakternas ställningstagande men att detta näppeligen kan

tagas till intäkt för antagandet, att statsmakterna på denna punkt skulle

hyst en från kommittén avvikande mening. Ärkebiskopen finner det därför

betänkligt, att tillstånd till inrättande av ett kloster skulle kunna givas,

om vid dess grundande inte ens en minoritet av dess medlemmar skulle vara

svenska medborgare.

3. Departementschefen

Förbudet mot att inrätta kloster här i landet upphävdes genom 1951 års

religionsfrihetslag, vars 5 § innehåller bestämmelserna om kloster. Enligt

detta lagrum kan kloster inrättas endast med Kungl. Maj:ts tillstånd och

på de villkor Kungl. Maj:t föreskriver. Vidare gäller att ingen får upptagas

i kloster, förrän han fyllt 21 år. Slutligen stadgas att Kungl. Maj:t äger

återkalla tillstånd, om lag eller författning eller villkor som Kungl. Maj:t

föreskrivit åsidosättes vid klosterverksamheten eller klostret drives uppenbart

i strid mot vad som var förutsatt, då tillståndet gavs.

Såsom inledningsvis erinrats har riksdagen uttalat att Kungl. Maj:t

borde, då fråga om tillstånd att inrätta kloster första gången förekom, inhämta

riksdagens yttrande över de villkor som Kungl. Maj:t därvid ämnade

föreskriva.

Med Theresiastiftelsens ansökning har nu för första gången uppkommit

fråga om att meddela tillstånd att inrätta kloster. Då förutsättningar för

bifall till den gjorda framställningen synes föreligga, bör riksdagens yttrande

inhämtas angående de villkor som bör uppställas i samband därmed.

En från religionsfrihetssynpunkt väsentlig förutsättning för att klosterverksamhet

skall få bedrivas här i riket synes mig vara, att den som ångrar

ett avlagt klosterlöfte garanteras inte endast att han rent faktiskt kan

utträda ur klostret utan även att detta kan ske utan att han riskerar påföljder

av religiös innebörd. I ärendet har upplysts, att vederbörande katolska

myndigheter i fråga om befrielse från klosterlöfte tillämpar den praxis

att ansökningar härom alltid bifalles. För den som lämnar kloster utan

att ha fått befrielse från löftet inträder visserligen den påföljden, att han

blir exkommunicerad, d. v. s. förbjuden att mottaga sakramenten, men

detta förbud upprätthålles inte med några yttre maktmedel utan blir endast

en samvetsfråga för den enskilde själv. Ansöker han därefter om befrielse

från löftet, beviljas detta undantagslöst och påföljden häves. Några

andra påföljder av religiös innebörd tillämpas inte för utträdande. Med

hänsyn till vad sålunda upplysts synes det inte nödvändigt att uppställa

någon uttrycklig villkorsbestämmelse i förevarande avseende. Skulle denna

förutsättning framdeles visa sig brista, ger religionsfrihetslagen möjlighet

att under hänvisning härtill återkalla tillståndet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr Jt7 år 1961

I beslutet om tillstånd bör i anslutning till vad kammarkollegiet föreslagit

angivas, att vid beslutet förutsatts, att klostrets medlemmar kommer

att efter några år till övervägande del utgöras av svenska medborgare.

Vad härefter gäller de egentliga villkoren för tillstånd till klosterverksamheten

synes dessa böra i allt väsentligt utformas i enlighet med vad kammarkollegiet

föreslagit. Därigenom skulle villkoren, som i princip ansluter

till uttalanden i religionsfrihetslagens förarbeten, komma att få i huvudsak

följande innehåll.

För att undanröja all tvekan beträffande vem som har att tala och svara

för klostret torde böra föreskrivas, att Theresiastiftelsen skall vara dess

huvudman. Beträffande upptagande i klostret bör föreskrivas att — utöver

vad i 5 § religionsfrihetslagen stadgas — klosterlöfte, som inte är tidsbegränsat,

får avläggas endast av den som fyllt tjugufem år. Vidare bör fastslås,

att klosterlöfte inte får utgöra hinder för utträde ur klostret. Det torde

ytterligare angivas, att offentlig myndighet äger i enlighet med vad i lag och

författning stadgas tillträde till klostret och rätt till insyn i dess verksamhet

samt att myndighet inte kan förvägras att träda i omedelbar förbindelse

med klostermedlem. Slutligen bör som villkor uppställas att, om i anslutning

till klostret drives verksamhet, som avser vård och fostran av barn och

ungdom, undervisning, sjukvård eller socialvård, skall gälla vad i lag och

författning föreskrives om sådan verksamhet i allmänhet.

Theresiastiftelsens styrelse torde böra åläggas att till ecklesiastikdepartementet

varje år före utgången av januari månad lämna uppgift om antalet

klostermedlemmar under föregående år samt angående dessa medlemmars

nationalitet.

I beslutet bör slutligen erinras, att klosterlöftet inte medför begränsning

av det skydd för personlig frihet, som svensk lagstiftning tillförsäkrar, att i

fråga om rättshandlingar av den som avlagt klosterlöfte skall tillämpas vad

i civillag är stadgat samt att i fråga om utländsk medborgare, som är klostermedlem

eller eljest uppehåller sig i klostret, skall iakttagas vad som finns

stadgat i utlänningslagen jämte i anslutning därtill utfärdade författningar.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag

att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens yttrande

beträffande de villkor för tillstånd att inrätta kloster i förevarande

fall, vilka angivits i det föregående.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, hemställt under

avsnitten I—III, bifaller Hans Maj:t Konungen samt

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan-Mats Lindahl

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4-7 år 1961 43

Bilaga A.

Utkast

till

kungörelse om prästerliga övergångsbefattningar, som inträttas vid

nyindelning av riket i pastorat

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kyrkoherde eller komminister, vars tjänst indrages vid nyindelningen

av riket i pastorat och som då icke genom förflyttning eller annorledes erhåller

annan ordinarie tjänst såsom församlingspräst eller beviljas avsked

med pension, är skyldig att övergå till prästerlig övergångsbefattning.

2 §.

Prästerlig övergångsbefattning inrättas av Kungl. Maj:t.

Beslut om att överföra präst till övergångsbefattning meddelas av Kungl.

Maj:t. Ärendet upptages och beredes av domkapitlet. Prästen skall givas

tillfälle att yttra sig i ärendet.

3 §.

För präst, som överförts till övergångsbefattning, skall i fråga om tjänstgöringsskyldighet

och övriga tjänsteförhållanden samt rätt till avlöningsförmåner

ävensom pensionsrätt gälla vad nedan stadgas.

4 §.

Prästen är skyldig att, om Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

domkapitlet det förordnar, uppehålla i prästlönereglementet avsedd

tjänst.

Prästen är ock skyldig att låta sig utnämna till innehavare av ordinarie

tjänst såsom församlingspräst.

5 §.

Utnämnes prästen till innehavare av ordinarie tjänst, för vilken gälla

av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelser, avgår prästen från övergångsbefattningen,

såvida icke Kungl. Maj:t annat beslutar.

6 §.

1 mom. Erhåller prästen ordinarie tjänst såsom församlingspräst, skall

vid tillämpning av prästlönereglementet så anses, som om han under innehavet

av övergångsbefattningen alltjämt innehaft sin tidigare tjänst samt

med stöd av 12 § reglementet förflyttats från denna till den nya tjänsten.

I fråga om tid, varunder prästen efter överförandet till övergångsbefattningen

icke uppehållit förordnande å tjänst, som avses i reglementet, skall

därvid så anses som om han åtnjutit tjänstledighet med C-avdrag av annan

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts vroposition nr Ifl år 1961

anledning än offentligt uppdrag eller, såvitt gäller rätt till löneklassuppflyttning,

än dylikt uppdrag och vad därmed i angivna hänseende jämställes.

2 mom. Med tidigare tjänst skall förstås den ordinarie kyrkoherde- eller

komministertjänst, som prästen innehade omedelbart före överförandet till

övergångsbefattningen.

Uppehöll prästen vid tidpunkten för överförandet vikariatslöneförordnande

å församlingsprästtjänst, som vakantsatts i avvaktan på nyindelningens

genomförande, beror på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida vikariatslöneförordnandet

skall likställas med innehav av den tjänst förordnandet

avsåg.

7 §.

Till prästen utgår, där ej annat följer av vad nedan stadgas, övergångsarvode,

motsvarande lön i ortsgrupp 3 i den löneklass, vari prästen var

placerad i sin tidigare tjänst eller den högre löneklass inom lönegraden för

angivna tjänst, till vilken uppflyttning må ha skett under förordnande, som

avses i 8 §.

8 §.

Förordnas prästen att uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst,

skall prästen under förordnandet åtnjuta samma avlöningsförmåner, som

enligt reglementet skulle ha tillkommit honom, om han under förordnandet

innehaft sin tidigare tjänst.

Vid bestämmande av prästens rätt till avlöningsförmåner under här

avsett förordnande skall iakttagas vad i 6 § 1 mom. andra stycket sägs.

Under förordnandet skall prästens bostadsort anses som stationeringsort,

såvida icke domkapitlet annat bestämmer.

9 §.

Har prästen av Kungl. Maj:t medgivits rätt att med övergångsbefattningen

förena ordinarie tjänst eller erhåller han annan anställning, för vilken

gälla av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelser, eller förordnas

han att uppehålla dylik anställning eller fullgöra statligt uppdrag, beror

på beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, om och i vad

mån övergångsarvodet må bibehållas.

10 §.

1 mom. Innehar prästen vid överförandet tjänstebostad och förordnas

han att i samma ort uppehålla tjänst såsom kyrkoadjunkt, äger domkapitlet

besluta, att bostaden skall anses som tjänstebostad för prästen, så länge han

uppehåller tjänsten.

Innehar prästen eljest tjänstebostad, skall han avträda den sist å fardag

som infaller näst efter tre månader från överförandet, såvida icke domkapitlet

medgiver att den avträdes vid senare tidpunkt.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr tf år 1961

2 mom. Under tid prästen efter överförandet kvarbor i sin tidigare tjänstebostad

till följd av bestämmelserna i 1 mom., skall vad i prästlönereglementet

eller annan författning stadgas om tjänstebostad för präst i tillämpliga

delar gälla beträffande bostaden och så anses som om prästen alltjämt

innehade sin tidigare tjänst.

11 §.

Föreligga särskilda skäl, må efter medgivande av Kungl. Maj:t ersättning

för flyttningskostnad utgå till prästen i samband med att han överföres

till övergångsbefattning. Dylik ersättning må efter medgivande av

Kungl. Maj:t utgå jämväl om prästen förordnas att uppehålla i prästlönereglementet

avsedd tjänst eller utnämnes till innehavare av ordinarie tjänst,

för vilken gälla av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelser.

Vid resa i anledning av att förordnande att uppehålla i prästlönereglementet

avsedd tjänst till- eller frånträdes äger prästen uppbära resekostnadsersättning

och traktamente enligt allmänna resereglementet.

12 §.

Avlider prästen skola bestämmelserna i 44 § prästlönereglementet äga

motsvarande tillämpning.

13 §.

I fråga om prästens pensionsrätt skall så anses som om han under den tid

han varit överförd till övergångsbefattningen innehaft och utövat sin tidigare

tjänst.

Prästen skall härunder anses ha varit stationerad på ort tillhörande ortsgrupp

3; dock skall för tid, då för honom vid tillämpning av 8 och 9 §§

må ha varit gällande stationeringsort tillhörande högre ortsgrupp, beaktas

ortsgruppen för sistnämnda stationeringsort.

Övergångsbestämmelser

1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1962.

2. Uppbär präst, som överföres till övergångsbefattning, personlig lönefyllnad,

som avses i 7 § kungörelsen den 30 november 1951 (nr 778) med

övergångsbestämmelser till prästlönereglementet, m. m., skall han, utöver

de avlöningsförmåner som må tillkomma honom enligt förevarande kungörelse,

äga uppbära ersättning motsvarande lönefyllnaden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr Jf7 år 1961

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................. 1

Lagförslag .......................................................... 3

Lag om ändrad lydelse av 6 § lagen om kyrkofond ............... 3

Lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. prästlönekostnadslagen..... 5

I. Prästerliga övergångshefattningar ................................ 6

1. Inledning ................................................... 6

Riksdagsbeslutet om reform av pastoratsindelningen........... 7

Riksdagsbeslutet om förflyttning av präster vid indelningsreformen

.................................................... 9

2. Prästvalskommittén.......................................... 10

3. Yttranden ............... 14

4. Frågans behandling vid 1957 års riksdag........................ 15

5. Departementschefen ......................... 16

II. Vissa anslag ur kyrkofonden m.m................................. 22

1. Biskoparnas representationsbidrag............................. 22

2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster............................ 22

3. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga

ärenden..................................................... 26

4. Kostnaderna för stiftskansliutredningen........................ 26

5. Underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg........ 27

6. Dövprästorganisationen m. ................................... 27

7. Bidrag till viss utbildning vid Sköndalsinstitutet................ 31

8. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden................ 34

9. Hemställan.................................................. 35

III. Villkor för tillstånd att inrätta kloster............................. 37

1. Ansökningen ................................................ 37

2. Yttranden .................................................. 38

3. Departementschefen ......................................... 40

Bilaga A. Utkast till kungörelse om prästerliga övergångsbefattningar, som

inrättas vid nyindelning av riket i pastorat........................ 43

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Jf7 år 1961

1

Nr 47

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den 10

februari 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden lör denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag täl

1) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den SO augusti 1932 (nr 404) om

kyrkofond;

2) lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570)

angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning

(prästlönekostnadslag);

dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt;

dels ock inhämta riksdagens yttrande beträffande de villkor för tillstånd

att inrätta kloster i visst fall, vilka angivits av föredragande departementschefen.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Kungl. Maj:t skall få befogenhet att vid genomförande

av den år 1957 beslutade allmänna reformen av pastoratsindelningen

och den prästerliga tjänsteorganisationen inrätta särskilda övergångsbefattningar

för kyrkoherdar och komministrar, vilkas tjänster indrages

men vilka inte förflyttas till annan prästerlig tjänst eller förtidspensioneras.

I propositionen hemställes vidare om bemyndigande att utfärda

erforderliga bestämmelser om prästs skyldighet att övergå till övergångsbefattning

samt om hans tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner

under innehavet av befattningen jämte vissa andra härtill knutna frågor. I

samband härmed föreslås ändring av 6 § lagen om kyrkofond och 1 § 2 mom.

prästlönekostnadslagen av innehåll, att lönekostnaderna för övergångsbe
1

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majrts proposition nr 47 år 1961

fattningarna, vilka förutsattes kunna bli inrättade i ett fåtal fall, i princip

skall utgå ur kyrkofonden men i vissa fall åvila pastorat.

Vidare behandlas i propositionen frågor rörande vissa anslag ur kyrkofonden

m. m. Sålunda framlägges förslag om en höjning av representationsbidragen

till biskoparna. Avlöningsbidragen till sjömanspräster föreslås

uppräknade med hänsyn till ökade lönekostnader. För anlitande av biträde

inom ecklesiastikdepartementet vid handläggningen av kyrkliga frågor

föreslås, att ett anslag av 50 000 kronor anvisas för nästa budgetår. Kostnaderna

för stiftskansliutredningen föreslås till viss del gäldas av kyrkofondsmedel.

Förslag framlägges om vissa ändringar beträffande dövprästorganisationen

samt anordnande av utbildning för blivande dövpräster. Vidare

föreslås särskilda bidrag ur kyrkofonden utgå för budgetåret 1961/62 till

kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet samt till svenska kyrkans

representation vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i New Delhi.

För underhållsarbeten i Göteborgs domkapitels lokaler föreslås dels att

ett särskilt reservationsanslag av 3 000 kronor uppföres på riksstaten, dels

att ett lika stort belopp får utgå ur kyrkofonden.

Slutligen underställes riksdagen fråga om villkor för tillstånd att inrätta

kloster, vilken fråga aktualiserats genom en nu gjord ansökning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 47 år 1961 3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 6 § lagen den 30

augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden

utgöras:

1) Kostnad för---annan

ordning;

2) kostnad för---allmän

tilläggspension;

2 a) annan kostnad---av
sedda

präster;

2 b) kostnad för —--sär
skilt

stadgas;

3) bidrag, som av Konungen och

riksdagen bestämmes, till ersättande

av anslag, som av riksdagen anvisas

till avlöningar och övriga omkostnader

dels för stiftsnämndernas

verksamhet, dels för religionsvård

åt dövstumma;

4) kostnad, som---äger

tillämpning;

5) kostnad, enligt — — — åt

församlingspräster;

Föreslagen lydelse:

6 §.

Enligt vad---Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden

utgöras:

1) Kostnad för---annan

ordning;

2) kostnad för---allmän

tilläggspension;

2 a) annan kostnad---av
sedda

präster;

2 b) kostnad för---sär
skilt

stadgas;

2 c) kostnad för avlöningsförmåner

åt präst, som övergått till prästerlig

övergångsbefattning, i den

mån kostnaden ej jämlikt prästlönekostnadslagen

skall bestridas

av pastorat;

3) bidrag, som av Konungen och

riksdagen bestämmes, till ersättande

av anslag, som av riksdagen anvisas

till avlöningar och övriga omkostnader

dels för stiftsnämndernas

verksamhet, dels för religionsvård

åt döva;

4) kostnad, som---äger

tillämpning;

5) kostnad, enligt---åt

församlingspräster;

1 Senaste lydelse, se 1960:164.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.-ts proposition nr A7 år 1961

Nuvarande lydelse:

6) anslag, som---kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för — — — till

kyrkofonden;

8) belopp, som---t- avlö
ningen

bidraga;

9) kostnad för---kyrkliga

ändamål.

Föreslagen lydelse:

6) anslag, som---kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för — — — till

kyrkofonden;

8) belopp, som---avlö
ningen

bidraga;

9) kostnad för---kyrkliga

ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1962.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570)

angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning (prästlönekostnadslag)

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 angående

pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning

(prästlönekostnadslag)1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

1 §•

2 mom. Med församlingspräst

---å församlingsprästtjänst.

Föreslagen lydelse:

1 §•

2 mom. Med församlingspräst

---å församlingsprästtjänst.

Såsom församlingspräst anses

jämväl präst, vilken övergått till

prästerlig övergångsbefattning och

innehar förordnande, som i första

stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1962.

1 Senaste lydelse, se 1960:631.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Jf7 år 1961

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 februari 1961,

Närvarande:

Statsministern Erlandeb, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa frågor om anslag

ur kyrkofonden m. m. samt anför därvid följande.

I. Prästerliga övergångsbefattningar

1. Inledning

Genom riksdagens bifall (rskr 1957:388) till Kungl. Maj:ts proposition

1957:153 har beslut fattats om att genomföra ny indelning och tjänsteorganisation

för de territoriella pastoraten. Beslutet innehåller i första hand

riktlinjer och normer för den nya indelningen och organisationen samt grunder

för inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster i lönegrad.

Däremot har genom 1957 års riksdagsbeslut ställning endast i begränsad

mån tagits i fråga om sättet att lösa de organisatoriska problem av

övergangsnatur, som är förbundna med reformen. Med lösningen av vissa

spörsmål av sådan art ansågs nämligen böra anstå någon tid. Anledningen

härtill var främst, att resultatet av det samtidigt pågående arbetet på en

ny lag om prästval borde avvaktas, innan förslag om tillfällig lagstiftning

förelädes riksdagen.

Sedan denna lagstiftningsfråga lösts genom utfärdandet av lagen om

prästval den 25 oktober 1957 (nr 577), vilken trätt i kraft den 1 juli 1958,

upptogs till behandling frågan om behovet av tillfällig lagstiftning, som —

med undanskjutande av eljest gällande regler för tillsättning av kyrkoherdeoch

komministertjänster — skulle göra det möjligt att omplacera präster,

vilkas tjänster blir indragna vid nyindelningen. I propositionerna 1958:146

och 1958: B 20 förelädes 1958 års riksdagar förslag till sådan tillfällig lag
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+7 år 1961

stiftning. Sedan sistnämnda proposition bifallits (rskr 1958: B 96) samt

kyrkomötet samtyckt till lagförslaget (skr 9), utfärdades lagen den 17

oktober 1958 (nr 516) med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga

tjänster vid nyindelning av riket i pastorat. Enligt denna lag kan

Kungl. Maj:t tillsätta kyrkoherde- eller komministertjänst., som vid nyindelningen

är ledig, utan föregånget val genom att förflytta kyrkoherde eller

komminister, vars tjänst indrages, till tjänsten. Lagen har trätt i kraft den

1 januari 1960.

I propositionen 1957:153 nämndes även andra övergångsanordningar,

som bedömdes bli nödvändiga i samband med att indelningsreformen genomföres,

nämligen förtidspensionering och inrättande av särskilda prästerliga

övergångsbefattningar. Beträffande övergångsbefattningarna uttalade

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att den närmare författningsregleringen

— vilken bland annat påkallade ändring i lagstiftningen

på det kyrkligt-ekonomiska området — borde anstå till tidpunkt närmare

reformens ikraftträdande.

Denna tidpunkt har inte bestämts genom 1957 års riksdagsbeslut. I propositionen

153 anförde departementschefen endast, att den nya indelningen

och organisationen torde kunna träda i kraft tidigast den 1 januari

1961.

Jag får nu anmäla att förberedelsearbetet för att genomföra indelningsreformen

fortskridit så långt, att reformen avses kunna genomföras vid

kommande kalenderårsskifte 1961/62. Med anledning härav får jag här till

behandling upptaga frågan om inrättande av särskilda prästerliga övergångsbefattningar.

Innan så sker vill jag i korthet erinra om innehållet i de

beslut i indelningsfrågan, som fattats av 1957 och 1958 års riksdagar.

Riksdagsbeslutet om reform av pastoratsindelningen

Syftet med reformen av pastoratsindelningen och tjänsteorganisationen i

pastoraten angavs i propositionen 1957:153 främst vara att få till stånd

en lämpligare fördelning av det nuvarande totala antalet prästtjänster. I

propositionen redogjordes för ett utkast som pastoratsindelningssakkunniga

uPPgjort till ny indelning och organisation liksom för ett inom ecklesiastikdepartementet

utarbetat utkast härtill. Enligt sistnämnda utkast skulle

kyrkoherdetjänsterna minskas med omkring 170, kyrkoadjunktstjänsterna i

motsvarande mån ökas och komministertjänsterna i stort sett bli oförändrade

till antalet.

Enligt riksdagsbeslutet år 1957 skall pastoratsindelningsreformen genomföras

i stort sett samtidigt för hela riket. Undantag från principen om samtidighet

förutsättes endast bli behövligt för enstaka pastoratsdelningar,

som också innebär församlingsdelning och som inte hinner förberedas till

dagen för det allmänna ikraftträdandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Muj:ts proposition nr 4-7 år 1961

Om de vid reformen nödvändiga övergångsanordningarna anmärkte departementschefen

i 1857 års proposition, att det syntes vara av värde för

såväl prästerskapet och församlingarna som de myndigheter, vilka skulle

förbereda reformen, att huvuddragen av dessa anordningar då fixerades.

På grundval av ett särskilt betänkande — i det följande omnämnt som delbetänkandet

— som år 1854 avgavs av prästvalskommittén1 framlades därför

vissa förslag angående vakantsättning av tjänster, jörjlyttning av präster,

förtidspensionering och inrättande av övergångsbefattningar. I sitt av

riksdagen godkända utlåtande (nr 175) över propositionen förklarade statsutskottet

sig inte ha något att invända mot vad departementschefen anfört

och föreslagit i dessa avseenden.

Innehållet i de ställningstaganden, som år 1957 sålunda gjordes i fråga

om övergångsanordningar, var i korthet följande (sidhänvisningarna avser

prop. 1957:153).

o Vakantsättning (s. 47—50). I fråga om vakantsättning av lediga tjänster

såsom församlingspräst anförde departementschefen, att sedan sommaren

1951 vissa ledigbhvna kyrkoherde^ och komministertjänster vakantsatts

och att 150—200 kyrkoherdetjänster bedömdes vara vakantsatta vid reformens

genomförande. Antalet vakantsatta komministertjänster beräknades

uppgå till^ åtminstone 100. Föredraganden uttalade, att det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att pröva om och i vilken omfattning en mera

allmän vakantsättning borde ske.

Förflyttning (s. 50—-52). Departementschefen framhöll, att i de fall en

kyrkoherde- eller komministertjänst indrogs vid reformen, var förflyttning

av prästen till annan ordinarie prästtjänst som regel den naturligaste åtgärden.

Förutsättningarna för en förflyttning borde därför undersökas, innan

någon annan lösning övervägdes. På sätt prästvalskommittén föreslagit

borde genom en tidsbegränsad lagstiftning Kungl. Maj:t kunna genom förflyttning

tillsätta ordinarie församlingsprästtjänster, som var lediga vid

tiden för mdehiingaeformen. Departementschefen beräknade att högst ett

hundratal kyrkoherdar skulle behöva förflyttas.

Förtidspensionering (s. 52—54). I en omfattning som — med hänsyn

bland annat till rådande prästbrist — borde bli strängt begränsad, kunde

rätt att avgå med förtidspension medges präst. Eljest gällande förutsättningar

för sådan avgång kunde därvid i viss mån efterges.

Övergångsbefattningar (s. 54—62). För präster, vilkas tjänster indrogs

vid reformen, skulle i mån av behov inrättas »övergångsbefattningar».

Präst, som överfördes till övergångsbefattning, skulle vara skyldig att uppehålla

prästtjänst liksom att låta sig utnämna till ordinarie sådan tjänst.

Under vissa förutsättningar kunde präst få behålla sin tjänstebostad. Prästen

skulle vara tillförsäla*ad övergångsarvode och tjänstepensionsrätt.

1 Ang. detta betänkande se prop. 1957:153 s. 4.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961 9

Riksdagsbeslutet om förflyttning av präster vid indelningsreformen

Såsom jag inledningsvis erinrat antog 1958 års B-riksdag ett lagförslag

med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster vid nyindelning

av riket i pastorat. Lagen innehåller regler, som gör det möjligt

att samtidigt för hela riket genomföra en omreglering av pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga tjänsteorganisationen. Ett i vissa

avseenden annat förfarande än vad som föreskrives i lagen om prästval

skall tillämpas. Kungl. Maj:t äger sålunda utan föregånget val tillsätta

kyrkoherde- eller komministertjänst, som är ledig då omregleringen genomföres,

genom att till tjänsten förflytta präst, vars tjänst indrages. Även efter

omregleringens genomförande kan Kungl. Maj:t vid s. k. tredjegångstillsättning

av tjänst till denna förflytta kyrkoherde eller komminister, vars

tjänst indragits utan att prästen erhållit annan sådan tjänst.

Mot de i lagen angivna möjligheterna att förflytta präst svarar bestämmelserna

i 12 | prästlönereglementet om skyldighet för ordinarie präst att

låta sig förflytta till annan ordinarie tjänst, som avses i reglementet.

I propositionen 1958:146, varigenom lagförslaget förelädes riksdagen,

erinrades om att Kungl. Maj:t sedan år 1951 förordnat om vakantsättning

av sådana ledigblivna kyrkoherde- och komministertjänster, vilkas bibehållande

vid indelningsreformen synts osannolik. Härmed hade man velat begränsa

antalet av de fall, då man vid reformens genomförande måste kräva

förflyttning. För egen del anslöt jag mig helt till det i 1954 års delbetänkande

upptagna förslaget att alla lediga tjänster skulle kunna komma ifråga

för tillsättning genom förflyttning — alltså oavsett tjänstens lönegrad och

oavsett om eljest skulle ha förelegat s. k. tredjegångstillsättning eller inte.

Ledig tjänst borde också kunna tillsättas genom förflyttning av präst från

annat stift. Härom kunde ingen tvekan råda, sedan stiftsbandet avskaffats.

Härefter berörde jag spörsmålet om naturlig avgång och vakantsättning

under åren fram till dess reformen genomföres. Jag anförde därvid bland

annat följande.

Den 1 januari 1958 var 142 kyrkoherdetjänster och 88 komministertjänster

vakantsatta. Med fortsatt vakantsättning efter hittills tillämpade riktlinjer

kommer — enligt beräkningar som jag låtit göra — den 31 december

1960 att vara vakantsatta minst 190 kyrkoherde^- och 100 komministertjänster.

För kyrkoherdetjänsternas del kan sålunda en formell balans väntas

uppstå mellan minskningen av antalet tjänster och vakantsättningen.

Jag erinrade härefter om att det förutsatts, att reformen skulle föregås

av en i princip allmän vakantsättning av ledigblivna tjänster. Till följd

härav beräknade jag ett ytterligare tillskott av lediga kyrkoherdetjänster,

som skulle stå till Kungl. Majrts disposition, av minst 40.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr B 8) hade första lagutskottet

ingen erinran mot de gjorda uttalandena.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr J7 år 1961

Jag anhåller nu att få övergå till att behandla spörsmålet om inrättande

av särskilda prästerliga övergångsbefattningar.

2. Prästvalskommittén

Förändringar i den församlingsprästerliga organisationen har hittills

gjorts utan att övergångsstat, indragningsstat eller liknande anordning

använts.

Nyss har erinrats om den skyldighet att låta sig förflytta till annan

tjänst, som ålagts församlingspräst genom 12 § prästlönereglementet. I 13 §

samma reglemente stadgas, att präst är skyldig att avgå från sin tjänst

under förutsättningar, som anges i gällande tjänstepensionsbestämmelser

eller som eljest kan gälla på grund av bestämmelser, som antagits av Kungl.

Maj:t och riksdagen.

Prästvalskommittén har såväl i delbetänkandet som i sitt slutbetänkande

»Prästvalslag» (SOU 1956: 30) behandlat spörsmålet om att överföra präst

på specialstat till följd av organisatoriska förändringar eller andra orsaker.

Kommittén diskuterar därvid olika möjligheter att, i de fall förflyttningsinstitutet

inte kan användas, överföra präst till sådan stat eller liknande

anordning.

Kommittén påpekar inledningsvis att ett som »Allmänna indragningsstaten»

betecknat förslagsanslag finns uppfört under riksstatens tolfte huvudtitel.

Från detta anslag utgår löner till bland annat borgmästare och rådmän,

vilkas tjänster indragits i samband med att städer lagts under landsrätt,

samt distriktslantmätare, häradsskrivare, landsfiskaler och egnahemsdirektörer,

vilka överförts på indragningsstat vid organisationsförändringar.

För dessa befattningshavare har i princip gällt att de bibehållits vid sina

avlöningsförmåner. Samtliga har helt befriats från tjänstgöringsskyldighet.

Kommittén erinrar härefter om att institutet övergångsstat kommit till

användning i väsentligt större omfattning än indragningsstaterna. Vid den

fortlöpande förändring, som den civila statsförvaltningen är föremål för,

har det normala medlet att komma till rätta med övertalig personal varit

att överföra befattningshavarna på övergångsstat. Då tjänsteman överförts

på övergångsstat, har han — till skillnad från vad som gäller för indragningsstat

— regelmässigt ålagts full tjänstgöringsskyldighet inom samma

eller närliggande förvaltningsområde. Undantagsvis har äldre tjänstemän

ansetts kunna överföras utan tjänstgöringsskyldighet. Tjänstemännen har

som regel bibehållits vid tidigare avlöningsförmåner.

Inom försvarsväsendet fmns, anför kommittén vidare, särskilda disponibilitets-

och avgångsstater till vilka — bland annat av hänsyn till statens

intressen — befattningshavare kan överföras. Avgångsstat finns också inrättad

för befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet. Kommittén

upplyser slutligen, att inom utrikesförvaltningen har behovet att avföra

tjänstemän från aktiv stat tillgodosetts genom en enhetlig anordning, disponibilitetsstat,

till vilken tjänsteman oavsett anledningen — organisationsförändringar

eller personlig olämplighet — kan överföras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

Kommittén erinrar vidare om att 1946 års prästlönekommitté i sitt principbetänkande

(SOU 1948: 44) uttalat, att frågan om en anordning på det

prästerliga området, som motsvarade nyssnämnda avgångsstater, vore

förtjänt av övervägande. Till en sådan stat kunde överföras präst, som av

olika skäl inte kunde utöva sitt kall tillfredsställande. I 1949 års proposition

i prästlönefrågan (nr 204) uttalade föredragande statsrådet, att spörsmålet

borde närmare utredas i annat sammanhang. Riksdagen anslöt sig

till detta uttalande (SIdU 2, rskr 399). Då förslag till nytt prästlönereglemente

underställdes 1951 års riksdag framhölls det angelägna i att en särskild

prästerlig avgångsstat kom till stånd (prop. 156, SIdU 2, rskr 321).

Prästvalskommittén föreslår att prästerliga disponibilitetsbefattningar

skall inrättas. Med dessa skall regleras såväl förhållanden, vilka sammanhänger

med indelningsreformen, som framdeles uppkommande situationer

av organisatorisk eller personlig art. Sin slutliga utformning har kommitténs

förslag fått i ett i slutbetänkandet intaget förslag till kungörelse om

prästerliga disponibilitetsbefattningar, till vilket torde få hänvisas (SOU

1956: 30 s. 36 och 118—138).

Vad beträffar präst, vars tjänst indrages vid indelningsreformen, skall

han enligt kommitténs förslag kunna överföras till disponibilitetsbefattning

i följande fall:

a) annan ordinarie församlingsprästtjänst, vartill prästen lämpligen kan

förflyttas, står vid indragningen inte att uppbringa;

b) kyrkoherde har vid indragningen funnits böra — med eller utan

omstationering — åtminstone tills vidare placeras på komministertjänst

utan att förflyttning i löneteknisk bemärkelse till denna tjänst har ansetts

böra ske;

c) kyrkoherde eller komminister, vars tjänst indrages och ersättes med

kyrkoadjunktstjänst, föredrar att uppehålla denna tjänst framför att bli

förflyttad till annan ort och denna önskan finnes på grund av föreliggande

speciella förhållanden böra tillmötesgås;

d) präst, vars tjänst indragits, överföres till disponibilitetsbefattning för

att på försök uppehålla annan församlingsprästtjänst.

Förslaget att behovet av övergångsstat — eventuellt indragningsstat —

och avgångsstat skall tillgodoses med en enhetlig anordning, kallad prästerliga

disponibilitetsbefattningar, motiveras av kommittén med i huvudsak

följande synpunkter.

Det måste för prästen te sig nedsättande att bli överförd på en renodlad

avgångsstat. Förslaget gör det möjligt att reglera ämnet enklare i författningsväg

än som skulle krävas, om flera skilda specialstater inrättas. Termen

övergångsstat är måhända naturligast, om det är fråga om att anordna

stater av övergångskaraktär i de särskilda pastoraten. En sådan anordning

får dock anses utesluten, eftersom inte någon stat fastställes för

kyrkofonden. Att konstruera en övergångsstat skulle därför nödvändiggöra

en omfattande, principiell omläggning av rättsreglerna rörande kyrkofonden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+7 år 1961

Beträffande konstruktionen av de prästerliga disponibilitetsbefattningarna

m. m. innebär kommitténs förslag huvudsakligen följande.

Beslut om att överföra präst till disponibilitetsbefattning skall meddelas av

Kungl. Maj:t, som i samband därmed, enligt av riksdagen godkända grunder,

förordnar om inrättande av befattningen. Något visst antal befattningar

skall inte finnas inrättade, utan varje befattning inrättas först, då

ett konkret behov uppkommer. Har präst överförts till disponibilitetsbefattning,

är han skykbg att låta sig utnämna till innehavare av ordinarie

tjänst, som avses i prästlönereglementet. Genom sådan utnämning avgår

prästen från disponibilitetsbefattningen. Detsamma skall gälla, om prästen

utses till innehavare av annan ordinarie tjänst, vid vilken utgår avlöning

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, såvida inte Kungl. Maj:t

i visst fall medgiver annat. Kungl. Maj:t skall kunna tillsätta ordinarie

prästerlig. tjänst genom att till innehavare utse präst, som överförts till

disponibilitetsbefattning. Sådan präst skall vara skyldig att, om Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, domkapitlet det förordnar,

uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst.

Kommittén föreslår följande löneförmåner till präst, som överförts

till disponibilitetsbefattning.

Prästen skall åtnjuta disponibilitetsarvode. Detta skall utgå under tid,

då han inte är förordnad att uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst.

Arvodet skall motsvara lönen i ortsgrupp 2 i den löneklass, som prästen tillhört

i sin tidigare tjänst eller vari han genom att uppehålla tjänst blivit

förflyttad. Då prästen uppehåller sådant förordnande, skall han åtnjuta

samma avlöningsförmåner, som enligt prästlönereglementet skulle ha tillkommit

honom, om han alltjämt innehaft den tidigare tjänsten och förordnandet

meddelats jämlikt 7 § prästlönereglementet.

I pensionshänseende skall präst, som överförts till disponibilitetsbefattning,

enligt förslaget behandlas som om han även efter överförandet

innehaft och utövat sin tidigare tjänst.

Kommittén föreslår vidare vissa bestämmelser angående förmånen av

tjänstebostad.

För det fall att kyrkoherde eller komminister, som överföres till disponibilitetsbefattning,

förordnas att på samma ort uppehålla kyrkoadjunktstjänst,

skall domkapitlet kunna besluta, att bostaden skall förbli tjänstebostad

för prästen, så lange denne uppehåller kyrkoadjunktstjänsten. Kommittén

förutsätter, att domkapitlet inhämtar pastoratets yttrande i saken,

men anser det inte lämpligt att beslutet göres beroende av pastoratets samtycke.

Om kyrkoherde, som överföres till disponibilitetsbefattning, förordnas

att på samma ort uppehålla en komministertjänst, får han antagas komma

att ha samma tjänstebostad som tidigare. I detta fall liksom i det nyss

angivna skall bostadsavdrag och bränslekostnadsgottgörelse beräknas som

om prästen alltjämt innehade sin tidigare tjänst.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts jrrcrposition nr J+7 år 1961

I fråga om gäldandet av lönekostnaderna för präst, som

överförts till disponibilitetsbefattning, anför kommittén i huvudsak följande.

Under tid då präst som överförts till disponibilitetsbefattning inte är förordnad

att uppehålla församlingsprästtjänst, måste samtliga kostnader för

hans avlöningsförmåner åvila kyrkofonden. Har prästen sådant förordnande,

överensstämmer det bäst med grunderna för finansieringen av prästerskapets

avlöning, att dessa kostnader åvilar det pastorat, vari han uppehåller

tjänst. Pastoratet bör därvid ha att svara även för de merkostnader,

som kan uppstå genom att församlingsprästtjänst uppehälles av präst, som

överförts till disponibilitetsbefattning. Dessa merkostnader torde i allmänhet

bli förhållandevis små. Erinras må att pastorat ansetts böra svara för

kostnaderna för avlönande av såväl tjänstledig församlingspräst som dennes

vikarie samt att pastorat enligt gällande bestämmelser har att bestrida de

merkostnader, som kan uppkomma genom att undantagsvis till vikarie på

viss tjänst förordnas präst, som uppbär högre avlöning. Efter den effektivisering

av den särskilda kyrkliga skatteutjämningen, som skett genom

kyrkomusiker- och prästlönereformerna utan höjning av maximum för församlingsavgifterna,

synes man inte av hänsyn till pastoraten behöva tveka

om att låta dem i första hand stå för dessa kostnader. I de fall då uppkomsten

av kostnaderna sammanhänger med att församlingens dittillsvarande,

valde präst får i en eller annan form kvarstanna, framstår regeln som

i särskild grad naturlig. Avgörande har dock för kommittén varit att finansieringsbestämmelserna

härigenom blir enklare. Inte utan starka skäl bör

det redan nu så komplicerade avräkningsförfarandet mellan pastoraten och

kyrkofonden göras än mera invecklat.

Kommittén föreslår således att pastorat, vari en till disponibilitetsbefattning

överförd präst uppehåller församlingsprästtjänst, skall ha att svara

för de avlöningsförmåner, som avses i 3 § 2 mom. prästlönekostnadslagen1.

Kommittén påpekar slutligen, att då indelningsreformen träder i kraft

kan förmodas komma att kvarstå ett fåtal ordinarie präster, vilka inte

övergått på 1951 års prästlönereglemente. Skulle i något enstaka fall befinnas

erforderligt att överföra dylik präst »på gammal stat» till disponibilitetsbefattning,

torde enligt kommitténs åsikt bland annat följande böra

iakttagas.

Prästen skall äga åtnjuta disponibilitetsarvode motsvarande sammanlagda

beloppet av dels — med smärre undantag — de kontanta avlöningsförmåner,

som skulle ha tillkommit honom, om han fortfarande innehaft sin

tidigare tjänst, och dels viss ersättning för mistad bostads- eller hyresersättningsförmån.

Kommittén understryker, att prästen inte har rätt att

behålla prästgård. Eftersom prästen inte är underkastad förfly ttningsskyldighet,

bör inte utkrävas tjänstgöringsskyldighet i annan befattning. Skulle

präst mottaga förordnande att uppehålla tjänst, som avses i prästlönereglementet,

torde han under vissa betingelser vara berättigad till tjänstgöringstraktamente

och vikariatsersättning. Disponibilitetsarvode till präst på

1 Lagrummet ändrat sedan betänkandet avgavs, se SFS 1900:631.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

gammal stat måste enligt kommitténs åsikt helt belasta kyrkofonden, såvida

inte prästen uppehåller församlingsprästtjänst. Kommittén har funnit

det inte vara nödvändigt att i författningstext reglera överförandet av präst

på gammal stat till disponibilitetsbefattning.

3. Yttranden

Förslaget om inrättande av disponibilitetsbefattningar har efter remiss

avstyrkts av kammarkollegiet, statskontoret och riksräkenskapsverket,

vilka anser att skilda specialstater bör inrättas för tillgodoseende av ifrågavarande

behov. Ämbetsverken anser, att frågan om en specialstat för

olämpliga präster bör lösas i samband med att motsvarande problem behandlas

för andra personalgrupper. Helt avstyrkande yttrande har vidare

avgivits av Svenska pastoratens riksförbund.

Andra remissinstanser, som yttrat sig i frågan, accepterar disponibilitetsbefattningarna,

i flera fall dock med särskilda förbehåll. Domkapitlen i

TJppsala och Växjö uttalar således, att användningen synes böra begränsas

så långt det är möjligt. Domkapitlet i Göteborg tillstyrker endast i den mån

anordningen är nödvändig med hänsyn till pastoratsindelningens genomförande

och då blir av tillfällig natur. Liknande förbehåll har gjorts av

domkapitlet och stiftsnämnden i Strängnäs. Statens lönenämnd anser, att

frågan om överförande till disponibilitetsstat av andra än organisatoriska

skäl är av sådan principiell betydelse att den bör prövas i ett vidare sammanhang.

Domkapitlen i Härnösand och Luleå ävensom Svenska prästförbundet

avstyrker i sin tur, att institutet tages i anspråk av organisatoriska

skäl.

Vad angår den av kommittén föreslagna författningsregleringen tillstyrker

statskontoret att överförd präst bör tillförsäkras lön efter de normer,

som kommittén förordat. Detta ämbetsverk och riksräkenskapsverket framhåller

vikten av att föreskriften om tjänstgöringsskyldighet regelmässigt

utnyttjas. Statens lönenämnd — som också anser att tjänstgöringsskyldighet

alltid kan och bör utkrävas — uttalar med instämmande av kammarkollegiet,

att om prästen befriats från tjänstgöring, bör han under »overksam

tid» erhålla samma löneförmåner som i sin tidigare tjänst.

Vad rör tjänstebostadsförmånen för präst som överförts, ger domkapitlet

i Linköping sitt bestämda stöd åt förslaget att gammal prästgård övergångsvis

skall förbli tjänstebostad, om prästen kvarstannar och bestrider i

pastoratet inrättad kyrkoadjunktstjänst. Länsstyrelsen i Kronobergs län

anser det böra tagas under övervägande, om inte rätt att behålla prästgård

bör göras beroende av församlingens yttrande i frågan. I samma riktning

har Kyrkobrödemas konventsråd i Växjö stift uttalat sig. Stiftsnämnden i

Göteborg är inte övertygad om att pastoraten utan vidare accepterar kommitténs

tanke, när skyldighet inte åligger dem att hålla tjänstebostad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1961

I fråga om gäldandet av lönekostnaderna har framställts erinringar endast

mot att pastorat skall bestrida vissa merkostnader. Kammarkollegiet

anför att det synes obilligt att ålägga vederbörande pastorat skyldighet att

gälda merkostnaderna, vilka rätteligen bör åvila kyrkofonden. Vad kommittén

anfört om mera enkla finansieringsbestämmelser synes kollegiet inte

utgöra tillräcklig anledning att låta pastoratet svara för dessa kostnader.

Det torde i allmänhet bli fråga om relativt långvariga förordnanden, där

behovet av förenkling av bestämmelserna inte är lika påtagligt som vid

upprepade kortvariga förordnanden.

Samma ståndpunkt har intagits av länsstyrelsen i Kronobergs län och

Växjö stifts pastorats förbund. Förbundet befarar att de föreslagna reglerna

kan vålla irritation i s. k. självförsörjande pastorat.

4. Frågans behandling vid 1957 års riksdag

I propositionen 1957:153 anförde dåvarande departementschefen i huvudsak

följande.

Vid vittgående organisationsreformer inom den statliga förvaltningen har

man vanligen inte kunnat helt undgå att överföra tjänstemän på övergångsstat.

Försiktigheten synes mig bjuda att man räknar med att ett behov

av sådan stat gör sig gällande vid pastoratsindelningsreformens genomförande.

I detta hänseende ansluter jag mig alltså i sak till prästvalskommitténs

ståndpunkt.

Beträffande åter lämpligheten av att nu inrätta något som motsvarar de

på vissa förvaltningsområden förekommande avgångsstatema är jag mera

tveksam. Kommitténs förslag är här föranlett av att riksdagen år 1951 —

i sammanhang med införande av förflyttningsskyldighet för präster av

andra skäl än organisatoriska — uttalade att det vore angeläget att en

särskild prästerlig avgångsstat komme till stånd efter förebild av de motsvarande

stater, som finns inrättade inom utrikesförvaltningen, försvarsväsendet

och polisväsendet. Också enligt min mening kan det inträffa fall,

då det vore av stort värde att ha tillgång till en annan åtgärd än förflyttning

av präst till annan församlingsprästtjänst. Å andra sidan talar, såsom

flera remissmyndigheter framhållit, skäl emot att man upptager detta

spörsmål till isolerat bedömande för prästerskapet.

Departementschefen förordade i stället att en renodlad övergångsstat

eller däremot svarande anordning inrättades. Han ansåg, att åtminstone

tills vidare hänsyn inte behövde tagas till andra förhållanden än dem, som

omedelbart sammanhängde med den allmänna indelningsreformen.

Departementschefen förklarade sig dela prästvalskommitténs åsikt att

det inte stämde väl överens med kyrkofondens konstruktion att inrätta en

övergångsstat. Syftet med en övergångsstat torde i stället kunna uppnås

genom att införa särskilda övergångsbefattningar. Inrättandet av dylika

befattningar krävde vissa ändringar i kyrkofondslagen. Förslag om de ändringar

i denna lag, som indelningsreformen påkallade, ansåg föredraganden

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 47 år 1961

böra underställas riksdagen i ett senare sammanhang. Också med andra

lagändringar borde anstå.

Emellertid ansåg departementschefen att grunderna för institutet i ett

par hänseenden syntes vara av så stort intresse, att de borde fastställas i

samband med att beslut fattades om indelningsreformen. Han anförde därvid

i huvudsak följande.

Det borde fastslås att präst, som överfördes till övergångsbefattning,

skulle vara skyldig att uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst

liksom att låta sig utnämna till ordinarie sådan tjänst. Vidare borde överförd

präst, som hade tjänstebostad och som förordnades att på samma ort

uppehålla kyrkoadjunktstjänst, få behålla tiänstebostaden, så länge han

uppehöll kyrkoadjunktstjänsten. Vad beträffar de kontanta avlöningsförmånerna

måste såsom huvudregel gälla, att prästen under tid då han uppehöll

tjänst^ fick lön såsom om han erhållit förordnandet innan han överfördes.

Likaså måste prästen under tid, då han saknade sådant förordnande,

vara berättigad till lön efter den lönegrad som han innehade före överförandet.

Detaljutformningen av huvudreglerna syntes böra övervägas ytterligare.

Spörsmålet om fördelningen mellan pastorat och kyrkofonden av

kostnader för avlöningsförmåner åt överförd präst, som uppehöll församlingsprästtjänst,

ansågs såsom omedelbart sammanhängande med ändringar

i prästlönekostnadslagen och kyrkofondslagen inte lämpligen böra upptagas

för det dåvarande.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 175) över propositionen förklarade

statsutskottet, att det inte hade något att invända mot vad departementschefen

i förevar ande avseenden anfört och föreslagit.

5. Departementschefen

Vid 1957 års riksdag fattades beslut om en allmän reform av pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga organisationen i enlighet med

förslag som framlagts i propositionen 1957: 153. Förberedelsearbetet för att

genomföra reformen har nu fortskridit så långt, att reformen avses kunna

bli genomförd vid kalenderårsskiftet 1961/62.

Beslutet om pastoratsreformen innehåller inte bara grunder för blivande

indelning och tjänsteorganisation utan också vissa principiella ställningstaganden

angående de anordningar av övergångsnatur, som fordras för att

genomföra reformen. På grundval av ett sådant beslut har 1958 års B-riksdag

antagit propositionen 1958: B 20 med förslag till en tidsbegränsad lagstiftning,

genom vilken Kungl. Maj:t ges möjlighet att förflytta ordinarie

församlingspräster, vilkas tjänster indrages, till sådana tjänster, som är

lediga vid tiden för omregleringen. Också vid senare tidpunkt kan enligt

denna lagstiftning Kungl. Maj:t vid s. k. tredjegångstillsättning av ordinarie

tjänst till denna förflytta präst, vars tjänst indragits vid omregleringen

utan att prästen då erhållit annan tjänst.

I fråga om särskilda övergångsbefattningar fattades år 1957 principbeslut

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1961

om att sådana skall kunna inrättas för präster, vilkas tjänster indrages vid

omregleringen och vilka inte då kan förflyttas till annan ordinarie tjänst

eller förtidspensioneras. I beslutet drogs vissa grundlinjer upp för denna

anordning i vad gäller prästs tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner

samt rätt till tjänstebostad, men samtidigt ansågs att den närmare författningsregleringen

för övergångsbefattningama skulle anstå till tidpunkt närmare

reformens ikraftträdande.

Den naturligaste åtgärden beträffande präst, vars tjänst indrages, är

— såsom tidigare anförts — som regel att förflytta honom till annan tjänst.

1 vad mån andra åtgärder skall behöva tillgripas i samband med att den

nya tjänsteorganisationen genomföres, måste därför bedömas med beaktande

av den omfattning, i vilken prästerna kan förflyttas i samband med

omregleringen.

I propositionen 1957:153 erinrade min företrädare i ämbetet om att

Kungl. Maj:t sedan år 1951 förordnat om vakantsättning av sådana ledigblivna

kyrkoherde- och komministertjänster, vilkas bibehållande vid indelningsreformen

synts osannolik. Vid följande års riksdagsbehandling av frågan

redovisade jag i propositionen 1958: 146 flera omständigheter, som

bidrar till att vakantsättningen av ordinarie prästtjänster kommer att ha

nått längre vid reformens genomförande än som från början antogs. Utifrån

vissa beräkningar bedömde jag, att på grundval av de dittills tillämpade

riktlinjerna för vakantsättningen en formell balans skulle uppstå mellan den

avsedda minskningen av antalet kyrkoherdetjänster och omfattningen av

vakantsättningen av dylika tjänster. Emellertid hade år 1957 förutsatts, att

en mera allmän vakantsättning skulle föregå reformen, och med beaktande

härav räknade jag med ett ytterligare — inte obetydligt — tillskott på

lediga tjänster. Jag fann mig därför kunna uttala, att förflyttning av präst

till annan tjänst skall kunna ske i större utsträckning och genom mindre

ingripande åtgärder än som från början förutsattes.

Enligt nu tillgängliga uppgifter var den 1 januari 1961 230 kyrkoherdetjänster

(142 den 1/1 1958) och 128 komministertjänster (88 den 1/1 1958)

vakantsatta. I enlighet med vad som förutsattes år 1957 har beslut fattats

om en mera allmän vakantsättning av tjänster under innevarande år. Till

följd härav beräknas ytterligare 37 kyrkoherdetjänster och 7 komministertjänster

bli vakantsatta.

Den aktuella situationen beträffande vakantsättningen ger mig anledning

att ytterligare understryka vad jag anförde i frågan år 1958. Som läget

numera kan bedömas torde det sålunda kunna förväntas uppkomma ett

mycket ringa behov av att inrätta övergångsbefattningar. Jag vill också

erinra om att då principbeslutet om dylika befattningar fattades år 1957,

så var det närmast av försiktighetsskäl, som man ansåg sig böra räkna med

denna anordning. Enligt min uppfattning bör övergångsbefattningar inrät
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr b7

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 47 år 1961

tas endast då mycket starka skäl talar mot att förflyttning kommer till

stånd. Det torde således inte böra komma i fråga att präst överföres till

övergångsbefattning blott för att avbida att en viss, för förflyttning lämplig

tjänst blir ledig senare. Med hänsyn till det sagda bör övergångsbefattning

kunna inrättas endast i de i prästvalskommitténs förslag upptagna typfallen

a) och c), nämligen då — av särskilda skäl — annan tjänst, vartill prästen

lämpligen kan förflyttas, inte står att uppbringa eller då kyrkoherde eller

komminister på grund av speciella förhållanden bör få stanna i orten och

uppehålla kyrkoadjunktstjänst.

I enlighet med de grunder jag sålunda förordat torde Kungl. Maj:t böra

bemyndigas att efter prövning från fall till fall i mån av behov inrätta

övergångsbefattningar för att till dessa överföra präster, vars tjänster indrages

då pastoratsindelningsreformen genomföres. Dylik befattning skall

vara att jämställa med ordinarie tjänst.

Vad härefter gäller spörsmålet hur bestämmelserna om prästerliga övergångsbefattningar

närmare skall utformas, anser jag att de av kommittén

föreslagna reglerna om disponibilitetsbefattningar kan tjäna som förebild

för författningsregleringen. Vad kommittén föreslagit synes i allt väsentligt

kunna anpassas att gälla för övergångsbefattningar.

I 1957 års principbeslut har fastslagits, att innehavare av övergångsbefattning

skall vara skyldig att uppehålla i prästlönereglementet avsedd

tjänst. Självfallet bör denna skyldighet så långt möjligt också uttagas och

förordnande bör därvid i första hand meddelas å församlingsprästerlig

tjänst. Prästen är även skyldig att låta sig utnämna till i reglementet avsedd

ordinarie tjänst. Det sistnämnda bör ses mot bakgrunden av det bemyndigande

Kungl. Maj:t erhållit genom 1958 års särskilda lag att även

efter indelningsreformen förflytta präst till ordinarie församlingsprästtjänst.

Skyldigheten att mottaga ordinarie tjänst synes böra svara häremot, och jag

vill därför föreslå, att den begränsas till att avse församlingsprästerlig sådan

tjänst. Det torde ligga i sakens natur att prästen bereds tillfälle att yttra sig

i förflyttningsärendet.

Utnämnes prästen till innehavare av ordinarie tjänst såsom församlingspräst

eller till annan ordinarie tjänst, för vilken gäller av Kungl. Maj:t utfärdade

avlöningsbestämmelser, skall prästen avgå från övergångsbefattningen,

om inte Kungl. Maj:t annat medgiver. Då prästen utnämnts till

innehavare av ordinarie församlingsprästtjänst, skall så anses som om han

hela tiden innehaft sin tidigare ordinarie tjänst och flyttats direkt därifrån

till den nya tjänsten. Har prästen under lång tid uppehållit vakantsatt

tjänst, bör han efter medgivande av Kungl. Maj:t såsom sin tidigare ordinarie

tjänst kunna få räkna den tjänst han uppehållit.

Enligt 1957 års riksdagsbeslut skall präst som överförts på övergångsbefattning

äga rätt till ett övergångsarvode. Jag förordar att detta bestäm
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

mes så, att det motsvarar lönen i den löneklass prästen tillhört i sin tidigare

tjänst. Uppehåller prästen annan tjänst, bör han få tillgodoräkna sig tid för

löneklassuppflyttning och arvodet bör höjas med hänsyn härtill. Arvodet

bör, såsom skett vid tidigare liknande organisationsförändringar, anknytas

till samma ortsgrupp för hela riket — med hänsyn till den ändring beträffande

ortsgrupperna som träder i kraft den 1 januari 1962 — lämpligen ortsgrupp

3.

Förordnas prästen att uppehålla annan prästtjänst, bör vikariatsbestämmelserna

i prästlönereglementet tillämpas som om han under förordnandet

innehade sin tidigare tjänst. I förekommande fall bör därvid 15 § 5 mom.

reglementet analogt tillämpas. Har prästen medgivits rätt att med övergångsbefattningen

förena annan tjänst eller andra anställningar, för vilka

gäller av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser, bör för varje fall prövas

om och i vad mån övergångsarvodet skall behållas.

I pensionshänseende bör, i huvudsak på sätt kommittén föreslagit, prästen

behandlas som om han innehaft och utövat sin tidigare tjänst. Tjänstepensionsrätten

bör därvid — i likhet med arvodet — i princip anknytas till

stationeringsort tillhörande ortsgrupp 3.

Vad härefter gäller förmånen av tjänstebostad har vid 1957 års riksdagsbehandling

av frågan fastslagits att präst, som förordnats att uppehålla

kyrkoadjunktstjänst i samma ort som den, vari han dittills varit verksam,

enligt domkapitlets bestämmande kan få behålla sin tjänstebostad, så länge

förordnandet varar. Ett sådant beslut bör icke vara beroende av pastoratets

samtycke, men pastoratet skall självfallet höras i ärendet.

Eljest torde prästen böra vara skyldig att avflytta från bostaden inom tid

som stadgas i prästlönereglementet. Jag vill i sammanhanget peka på möjligheten

av att prästen kan få förhyra prästgården, om denna i fortsättningen

inte skall utgöra tjänstebostad.

Till vad kommittén föreslagit om bostadsavdrag och bränslekostnadsgottgörelse

vill jag erinra om att 1952 års tjänstebostadsutredning den 23

november 1959 till chefen för civildepartementet överlämnat en promemoria

med förslag till bland annat nya regler för hyressättning av tjänstebostäder.

Förslaget, som bygger på uttalanden av chefen för civildepartementet i propositionen

1956: 116, lämnar utrymme för en friare anpassning av hyrans

storlek och andra villkor till omständigheterna i det enskilda fallet. Göres de

föreslagna reglerna tillämpliga på prästerliga tjänstebostäder, kommer nu

gällande bestämmelser om bostadsavdrag m. m. att upphävas.

Jag finner det rimligt att ersättning för flyttningskostnad bör kunna medgivas

i särskilda fall, då prästen överföres på övergångs befattning, liksom

också då han senare förordnas på eller utnämnes till innehavare av prästtjänst.

Slutligen vill jag föreslå att traktamente och ersättning för resa i

samband med att prästen skall uppehålla förordnande som församlingspräst

ävensom begravningshjälp m. m. får utgå enligt vanliga normer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+7 år 1961

Vad härefter angår det fåtal präster, som inte övergått på prästlönereglementet,

kan det inte uteslutas att någon av dem bör överföras till övergångsbefattning

i den mån detta är möjligt. I likhet med kommittén anser

jag det inte nödvändigt att tynga författningstexten med de specialregler,

som därvid skulle fordras. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att i sådant

fall besluta i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit.

Kostnaderna för de av mig förordade löneförmånerna bör, såsom kommittén

ansett, i princip åvila kyrkofonden. Kommittén har vidare uttalat,

att kostnaderna bör åvila pastoratet, då präst uppehåller församlingsprästtjänst.

Även de merkostnader som kan uppstå, exempelvis om kyrkoherde

förordnas att uppehålla kyrkoadjunktstjänst, bör enligt kommittén täckas

av pastoratet. Flera remissinstanser har gjort invändningar mot sistnämnda

förslag.

För egen del vill jag framhålla, att sedan förslaget framlades och remissbehandlades

har en förändring skett beträffande fördelningen av kostnaden

mellan kyrkofonden och pastoraten. På grundval av den vid föregående års

riksdag antagna propositionen 101 har införts ett normallönekostnadssystem,

enligt vilket den årliga avräkningen mellan kyrkofonden och pastoraten baseras

på beräknade årskmekostnader utan beaktande i detalj av de verkliga

kostnaderna. För att förenkla löneberäkningen vid vikariat har bestämts, att

pastorat skall svara för lönekostnaderna endast om församlingsprästtjänst

uppehälles av icke-ordinarie präst med vikariatslöneförordnande, men att

kostnaderna eljest skall utgå ur kyrkofonden. Årslönekostnaden för tjänst,

som uppehälles med vikariatslöneförordnande, beräknas per den 1 juli enligt

vikariens löneklass.

Jag finner inte skäl föreligga att för de fall, då till övergångsbefattning

överförd präst tjänstgör som församlingspräst, göra avsteg från de principer,

som antogs av förra årets riksdag. Av dessa följer att kyrkofonden skall stå

för lönekostnaderna vid ett förordnande mot vikariatsersättning på församlingsprästtjänst.

Vid ett vikariatslöneförordnande har däremot pastoratet

att svara för lönekostnaderna enligt reglerna i 3 § prästiönekostnadslagen.

De s. k. tillskottspastoraten får i allmänhet upptaga hela denna kostnad i

avräkningen med kyrkofonden.

Vad slutligen angår den merkostnad för kyrkofonden, som inrättande av

övergångsbefattningar kan komma att medföra, torde det i betraktande av

de av mig förordade grunderna härför kunna förutsättas, att kostnadsökningen

för fonden inte blir av sådan omfattning, att den kan föranleda

någon ändring av utdebiteringen för den allmänna kyrkoavgiften.

Inom ecklesiastikdepartementet har, i överensstämmelse med vad jag nu

förordat, upprättats ett utkast till kungörelse om prästerliga övergångsbefattningar,

som inrättas vid nyindelning av riket i pastorat, vilket utkast

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majrts proposition nr 47 år 1961

torde som bilaga A få fogas vid statsrådsprotokollet. Kungl. Maj:t torde

böra bemyndigas att utfärda bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse

med detta utkast. I fråga om bestridandet av kostnaderna för avlöningsförmåner

åt präster som överförts på övergångsbefattning kan — till följd

av principerna för det nämnda normallönekostnadssystemet — författningsregleringen

inskränkas till smärre ändringar i 6 § lagen om kyrkofond och

1 § 2 mom. prästlönekostnadslagen. Inom ecklesiastikdepartementet har

utarbetats förslag härtill. I samband därmed haren justering av redaktionell

natur företagits i förstnämnda lagrum.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid nyindelningen av

riket i pastorat inrätta prästerliga övergångsbefattningar i

enlighet med av mig i det föregående förordade grunder;

2) antaga inom ecklesiastikdepartementet upprättade förslag

till ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond och av 1 § 2 mom. lagen den 29 juni

1951 (nr 570) angående pastorats deltagande i kostnaderna

för församlingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslag);

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser

och vidtaga åtgärder i övrigt, som fordras med avseende å

förutnämnda övergångsbefattningar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majrts ''proposition nr tf år 1961

IL Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

1. Biskoparnas representationsbidrag

Kostnaderna för avlöningsförmåner åt biskoparna bestrides ur kyrkofonden

jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond. I 29 § 6 mom. prästlönereglementet

stadgas, att biskop äger — utöver sin lön — uppbära

representationsbidrag, ärkebiskopen med 9 000 kronor, biskopen i Lunds

stift med 5 000 kronor och annan biskop med 3 000 kronor för år räknat.

Nämnda belopp är oförändrade sedan prästlönereglementets ikraftträdande

den 1 januari 1952.

Med hänsyn till att kostnaderna för representation under senare år ökat

till följd av stegrade levnadskostnader och höjda löner för ekonomipersonal

och övrig hushållshjälp, föreslår jag nu en höjning av ifrågavarande bidragsbelopp.

Jag förordar, att representationsbidragen från och med budgetåret

1961/62 bestämmes till 18 000 kronor för ärkebiskopen, 10 000 kronor för

biskopen i Lunds stift och 6 000 kronor för annan biskop, allt för år räknat.

2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Ur kyrkofonden utgår för närvarande till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

jämlikt 6 § andra stycket 4) kyrkofondslagen elva bidrag, vart och

ett å 16 800 kronor, för avlönande av präster, som är anställda i styrelsens

tjänst i utlandet.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse upprepar i sin framställning om

anslag ur kyrkofonden för budgetåret 1961/62 sin tidigare gjorda ansökning

om bidrag till avlönande av ytterligare två sjömanspräster. Styrelsen anhåller

vidare dels om höjning av nu utgående bidrag från 16 800 kronor till

i runt tal 18 500 kronor med hänsyn till 1960 och 1961 års lönehöjningar,

dels om retroaktivt tillägg till nu utgående bidrag för tiden den 1 januari

1960—den 30 juni 1961 med 1 690 kronor per bidrag. Av framställningen

inhämtas, att styrelsen under budgetåret 1959/60 avlönat sammanlagt 19 i

utlandet stationerade präster, varav elva med bidrag från kyrkofonden, och

av egna medel bestritt utgifterna för tio assistenttjänster, som innehafts av

präster, diakoner eller andra kvalificerade krafter, samt ett antal deltidstjänster

ävensom annan personal, varav 15 husmödrar.

Kammarkollegiet erinrar om att statsmakterna vid 1960 års riksdag

(prop. 101; rskr 216) ställt sig avvisande till den begärda ökningen av

antalet avlöningsbidrag till sjömanspräster med ytterligare två bidrag, av
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

sedda för sjömanspräster i Rio de Janeiro och San Francisco, samt avstyrker

bifall till den nu upprepade framställningen om sådan ökning. Kollegiet

framhåller i detta sammanhang önskvärdheten av att möjligheterna för

ett nordiskt samarbete på förevarande område närmare prövas i syfte att

vinna kostnadsbesparing. Beträffande storleken av avlöningsbidragen till

sjömansprästerna finner kammarkollegiet skäl tala för, att de av sjömansvårdsstyrelsen

begärda beloppen något höjes. Förslagsvis skulle avlöningsbidraget

enligt kollegiets mening för varje befattning från och med budgetåret

1961/62 kunna bestämmas till 18 800 kronor samt det retroaktiva lönetillägget

per befattning för perioden den 1 januari 1960—den 30 juni 1961

till 1 300 kronor för år räknat.

I detta sammanhang torde få erinras om att det i två likalydande motioner

till 1960 års riksdag (I: 262 och II: 394) föreslogs, att bidrag ur kyrkofonden

skulle utgå till avlönande av tre av Evangeliska fosterlandsstiftelsen

anställda sjömanspräster i Hamburg, Liibeck och Liverpool i likhet med vad

nu sker beträffande präster i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses tjänst

i utlandet.

I skrivelse den 10 maj 1960, nr 216, har riksdagen såsom sin mening givit

Kungl. Maj:t till känna vad tredje lagutskottet i utlåtande nr 19 anfört i

anledning av nämnda motioner. I utskottsutlåtandet uttalas följande.

Den verksamhet, som utövas genom de i utlandet stationerade sjömansprästerna

är enligt utskottets mening förtjänt av allt stöd och varm uppskattning.

Detta gäller verksamheten bland såväl sjömän som andra svenskar

i utlandet. Att verksamheten fyller ett starkt behov framgår även av

det siffermaterial, som redovisats i motionerna. Värdet av verksamheten

påverkas enligt utskottets mening icke av om den bedrives genom svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelse eller genom annat trossamfund än svenska

kyrkan. Starka skäl talar därför för bifall till yrkandet i motionerna om

anslag ur kyrkofonden. Med hänsyn till det sätt, varpå kyrkofonden tillkommit,

och fondens ändamål anser utskottet det emellertid tveksamt,

huruvida anslag ur fonden kan utgå till ett enskilt samfund som Evangeliska

fosterlandsstiftelsen. Stiftelsens organisation och förvaltning är sålunda

icke underkastad kontroll eller insyn genom vare sig statlig eller

kyrklig myndighet.

Enligt utskottets mening bör det, trots nu angivna betänkligheter, icke

möta hinder att tillfredsställa det mycket angelägna behov, som motionärernas

yrkande om anslag ur kyrkofonden avser att fylla. Flera lösningar

är här tänkbara. En sådan vore att ställa ökade medel till förfogande för

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse med medgivande för styrelsen att i

viss utsträckning bidraga även till kostnaderna för sjömansvård, som bedrives

genom andra samfund än svenska kyrkan. Vilken lösning som än väljes

torde krävas ändringar i gällande författningar eller utfärdande av nya

sådana. På grund härav synes det ej nu kunna komma i fråga att för tillgodoseende

av sjömansvårdens behov medgiva anslag ur kyrkofonden utöver

vad i propositionen föreslagits. Utskottet förväntar emellertid, att

Kungl. Maj:t före framläggandet av anslagsäskandena för budgetåret

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

1961/62 överväger de spörsmål, som är förenade med det i motionerna

framställda yrkandet, och att vid de ställningstaganden, som därefter kan

följa, beaktas vad utskottet här ovan anfört.

Över vad riksdagen sålunda givit till känna har, efter remiss, yttranden

avgivits av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Evangeliska fosterlandsstiftelsen,

statskontoret och kammarkollegiet.

Sjömansvårdsstyrelsen hyser den uppfattningen, att det med hänsyn till

den verksamhet, som bedrives vid Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanskyrkor,

i och för sig vore motiverat, att bidrag ur kyrkofonden skulle

kunna paräknas till präst, anställd vid under stiftelsen lydande sjömanskyrka.

Mot bakgrunden av omfattningen av den verksamhet sjömansvårdsstyrelsen

för närvarande själv utövar i 29 utländska hamnar samt det förhållandet,

att det sammanlagda kyrkofondsbidraget under en lång följd av

år motsvarat ungefär tio procent av styrelsens totala utgifter för sin verksamhet,

finner styrelsen det vara rimligt, att ett bidrag ur kyrkofonden till

Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömansvård utgår med ungefär samma

procent av stiftelsens totala utgiftssumma för sin sjömansvård. Styrelsen

förklarar sig beredd att, om så anses lämpligt, förmedla vederbörande kyrkofondsbidrag

men önskar i sådant fall klara instruktioner beträffande

bidr agsf örmedlingen.

Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som finner det angeläget att betona,

att sällskapet är ett evangelisk-lutherskt missionssällskap inom svenska kyrkan,

tillstyrker bidrag ur kyrkofonden enligt motionärernas förslag och har

icke något att erinra mot att bidraget förmedlas genom svenska kyrkans

sj ömansvårdsstyrelse.

Statskontoret finner med hänsyn till att stiftelsen i princip måste betraktas

som en enskild kyrklig sammanslutning starka principiella betänkligheter

möta mot att med kyrkofondsmedel bidraga till de i stiftelsens tjänst

anställda sjömansprästerna. Enligt kyrkofondslagen får kyrkofonden endast

användas »för kyrkliga ändamål på sätt i lagen bestämmes». Enligt statskontorets

mening kan med kyrkligt ändamål i detta sammanhang endast

avses sådan kyrklig verksamhet, som bedrives inom svenska kyrkans ram

och av dess organ.

Om emellertid bidrag rent principiellt anses böra utgå till avlönande av

stiftelsens sjömanspräster, bör likväl beslut om sådant bidrag enligt statskontorets

mening inte fattas utan att en allmän bedömning gjorts av angelägenhetsgraden

vad gäller de hamnar, där stiftelsens präster är verksamma,

och de hamnar, där präster i sjömansvårdsstyrelsens tjänst finnes anställda.

Kammarkollegiet uttalar i huvudsak följande.

Det måste betecknas såsom en för kyrkofonden hittills i stort sett främmande

uppgift att lämna bidrag till en enskild kyrklig sammanslutning. Den

föreliggande frågan har därför stor principiell vikt. Många andra enskilda

kyrkliga sammanslutningar eller anstalter finnes, vilka fullgör för kyrkan

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

synnerligen betydelsefulla uppgifter utan att åtnjuta något stöd från kyrkofonden.

I detta hänseende må särskilt framhållas diakoniväsendet.

Utom det avvägningsproblem, som berörts av statskontoret, nämligen

frågan om icke vissa av sjömansvårdsstyrelsens arbetsstationer, för vilka

något avlöningsbidrag ur kyrkofonden icke beräknats, borde äga företräde

framför någon av fosterlandsstiftelsens nu till understöd föreslagna arbetsstationer,

anmäler sig sålunda även problemet om en rätt avvägning, i vad

gäller ett eventuellt understöd från kyrkofonden, mellan fosterlandsstiftelsens

sjömansvård och den verksamhet till gagn för kyrkan, som bedrives

av andra enskilda kyrkliga sammanslutningar eller anstalter. Ytterst framställer

sig frågan, huruvida icke kyrkliga ändamål, som faller inom ramen

för kyrkofondens nuvarande uppgifter, i ett eller annat avseende kan anses

otillräckligt tillgodosedda och därför bör komma i åtanke, innan fonden

iklädes för densamma hittills främmande engagemang.

Av det anförda synes närmast följa, att ett slutligt ställningstagande till

det ifrågasatta bidraget ur kyrkofonden till fosterlandsstiftelsens sjömanspräster

icke kan ske utan en ingående utredning av de antydda avvägningsproblemen

samt över huvud kyrkofondens rättsliga ställning och de uppgifter,

som med hänsyn härtill kan åläggas fonden.

Det synes knappast rimligt att medan anslag ur kyrkofonden — med

visst undantag — för närvarande ej utgår till avlöning av vid diakonianstalterna

anställda präster, vilka har full kompetens för församlingstjänst inom

svenska kyrkan med rätt till prästerlig tjänstårsberäkning, bidrag ur fonden

skulle utgå till hos fosterlandsstiftelsen anställda sjömanspräster, vilka ej

innehar sådan kompetens. Enligt vad under hand inhämtats uppgick fosterlandsstiftelsens

utgifter för sjömansprästernas verksamhet 1959 till 171 025

kronor, vilka utgifter för år 1960 beräknats öka med 12 000 kronor. Om

bidrag ur kyrkofonden till denna verksamhet skulle fastställas i förhållande

till den totala kostnaden i anslutning till vad sjömansvårdsstyrelsen härutinnan

föreslagit, skulle bidraget komma att motsvara föga mer än ett av de

avlöningsbidrag som för närvarande utgår till sjömansvårdsstyrelsen. Det

torde knappast böra ifrågakomma att för en så begränsad anslagsfråga företaga

en utredning av den omfattning, som här ifrågasatts. Varken de i saken

väckta motionerna eller handlingarna i övrigt i ärendet synes för övrigt

klart ge vid handen, att fosterlandsstiftelsen har något mera trängande behov

av särskilt understöd för ifrågavarande verksamhet. Om ett sådant

behov likaväl skulle visas föreligga synes följdriktigast, att anslag härför får

utgå på riksstaten såsom tidigare varit fallet beträffande den av svenska

kyrkan bedrivna sjömansvården m. m. i utländska hamnar. De skäl, som

på sin tid föranledde överförandet av anslaget för sistnämnda verksamhet

från riksstaten till kyrkofonden, saknar nämligen i det väsentliga giltighet

för fosterlandsstiftelsens del.

Departementschef cii. Någon saklig skillnad kan visserligen inte anses

föreligga mellan den sjömansvård, som bedrives av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse,

och den som handhaves av Evangeliska fosterlandsstiftelsen,

men då stiftelsen har karaktär av enskild sammanslutning blir

frågan om bidrag ur kyrkofonden till avlönande av sjömanspräster i fosterlandsstiftelsens

tjänst en fråga av principiell betydelse, som bör lösas endast

i samband med en grundligare utredning av hela spörsmålet om kyrko
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

fondens användningsområde. I likhet med kammarkollegiet anser jag inte

att förevarande fråga motiverar en utredning av så omfattande slag.

Härtill kommer också, såsom myndigheterna framhållit, att frågan om

bidrag ur kyrkofonden till fosterlandsstiftelsens sjömansvård måste vägas

mot övriga anspråk på bidrag ur fonden. Vid avvägning av föreliggande

framställningar om anslag ur fonden har jag inte funnit mig böra tillstyrka

någon ökning av antalet avlöningsbidrag till sjömanspräster. Framställningen

om bidrag till fosterlandsstiftelsens sjömansvård torde därför redan

av detta skäl inte böra föranleda någon åtgärd.

I likhet med vad som tidigare skett bör däremot en viss uppräkning av

nu utgående elva avlöningsbidrag till sjömansprästerna ske med hänsyn

till de ökade lönekostnaderna. Jag tillstyrker för egen del den av sjömansvårdsstyrelsen

begärda höjningen av bidragsbeloppen från och med

nästa budgetar till 18 500 kronor, vilket innebär en kostnadsökning av

sammanlagt 18 700 kronor för kyrkofonden. Vidare förordar jag, att retroaktivt

tillägg till de nuvarande avlöningsbidragen får utgå för tiden den

1 januari 1960—den 30 juni 1961 med ett avrundat belopp av 1 700 kronor

per bidrag eller tillhopa likaledes 18 700 kronor.

3. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden

Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgå

anslag, som Kungl Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande

statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid handläggning

av kyrkliga ärenden. För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats

ett belopp av högst 60 000 kronor eller 20 000 kronor mer än föregående

budgetår. Höjningen motiverades främst av behovet att anlita biträde

vid beredningen av de frågor, som har samband med pastoratsregleringen.

Då detta behov torde kvarstå endast under en del av nästa budgetår, torde

anslaget för budgetåret 1961/62 böra sänkas med 10 000 kronor och sålunda

utgå med ett belopp av 50 000 kronor.

4. Kostnaderna för stiftskansliutredningen

Från åttonde huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga har till bestridande av kostnaderna för den numera

avslutade stiftskansliutredningen utgått 142 630 kronor 91 öre. I enlighet

med hittills tillämpad praxis i fråga om utredningar beträffande sådana

ändamål, som bekostas ur kyrkofonden, bör i förevarande fall en del av utredningskostnadema

slutligt gäldas av kyrkofonden. Med hänsyn till den

fördelning av driftutgiftema för stiftskansliorganisationen, som regelmässigt

sker mellan statsverket och kyrkofonden, föreslår jag, att 60 procent av

nämnda utredningskostnader bestrides av fonden. Från denna bör således

till nyssnämnda anslag under åttonde huvudtiteln överföras ett belopp av

85 578 kronor eller i runt tal 86 000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1961

5. Underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg

Domkapitlets i Göteborg expeditionslokaler är inrymda i bottenvåningen

av biskopshuset vid Västra Hamngatan och Vallgatan.

Vid en av länsarkitektkontoret i Göteborg den 23 februari 1960 företagen

besiktning av domkapitlets lokaler antecknades, att behov förelåg av putsoch

målningsreparationer samt byte av förslitna linodeummattor jämte

vissa justerings- och kompletteringsarbeten på snickerier till en beräknad

sammanlagd kostnad av 6 000 kronor, varav 550 kronor för oförutsedda

kostnader samt arvoden.

Stiftsnämnden i Göteborg har anhållit om anvisande av medel ur kyrkofonden

för ifrågavarande reparationsarbeten.

Byggnadsstyrelsen har intet att erinra mot de föreslagna åtgärderna och

tillstyrker stiftsnämndens hemställan.

Statskontoret har ingen erinran mot att ifrågavarande arbeten kommer

till utförande. Då Göteborgs domkyrka, vilken det i och för sig lär tillkomma

att sörja för domkapitlets lokaler, torde sakna egna medel för bestridande

av kostnaderna för nämnda arbeten, bör enligt statskontorets mening

kostnaderna, såsom tidigare skett i liknande fall, fördelas lika mellan staten

och kyrkofonden. Kammarkollegiet ansluter sig till vad statskontoret anfört.

Departementschefen. De föreslagna underhållsarbetena i domkapitlets lokaler,

vilka beräknats draga en kostnad av i runt tal 6 000 kronor, bör komma

till utförande. Då domkyrkan saknar medel för att bestrida dessa kostnader

synes de enligt hittills tillämpade grunder böra fördelas lika mellan

statsverket och kyrkofonden. För ändamålet bör således jämlikt 6 § andra

stycket 9) kyrkofondslagen ur kyrkofonden anvisas högst 3 000 kronor,

varjämte ett särskilt reservationsanslag av likaledes 3 000 kronor bör uppföras

å riksstaten under åttonde huvudtiteln med rubriken Domkapitlen

och stiftsnämnderna m. m.: Vissa underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet

i Göteborg.

6. Dövprästorganisationen m. m.

Gällande bestämmelser rörande de dövas religiösa omvårdnad återfinnes i

kungörelsen den 20 maj 1938 (nr 345) angående dövstumpräster. Enligt

denna kungörelse skall riket vara indelat i fem dövprästdistrikt med en

präst inom varje distrikt. Det närmare överinseendet över verksamheten

utövas av fem olika domkapitel, ett för varje distrikt. Kungörelsen innehåller

vidare, bland annat, bestämmelser om behörighet till dövprästbefattning

samt om tillsättningsförfarandet.

I en vid 1958 års kyrkomöte avgiven motion, nr 28, påtalades olägenheterna

av den rådande decentraliseringen på detta område samt restes krav

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

på medinflytande för de döva vid tillsättning av dövpräst. I motion nr 29

vid samma kyrkomöte behandlades vidare frågan om underlättande för

präst att skaffa sig erforderlig utbildning för behörighet som dövpräst samt

frågan om lönesättningen för dövprästerna. Andra tillfälliga utskottet anslöt

sig i betänkande nr 6 till motionärernas yrkanden och uttalade även, att

med hänsyn till såväl kyrkoherdes för döva behov av tjänstebiträde och

vikarie som till rekryteringen av kyrkoherdetjänsterna ett visst adjunktssystem

kunde tänkas ifrågakomma. Kyrkomötet anhöll i skrivelse den 23

september 1958, nr 6, dels om en allmän översyn av lagstiftningen rörande

de dövas omvårdnad i religiöst hänseende, dels om åtgärder, ägnade att underlätta

möjligheterna för präst att skaffa sig sådan utbildning som fordras

för behörighet att uppehålla befattning såsom kyrkoherde för döva, dels ock

att befattningen såsom kyrkoherde för döva måtte placeras lägst i lönegrad

Ao 24.

I yttrande häröver finner statskontoret frågan om en avveckling av de

ordinarie kyrkoherdebefattningama för döva och deras ersättande med

lämpligt antal arvodestjänster böra övervägas. Statskontoret tillstyrker en

allmän översyn av lagstiftningen på detta område, varvid också utbildningsspörsmålen

lämpligen bör utredas.

Kyrkomötets framställning tillstyrkes av berörda domkapitel samt svenska

prästförbundet och Sveriges dövas riksförbund. De båda sistnämnda organisationerna

uttalar sig också för ett adjunktssystem.

Kammarkollegiet anför i huvudsak följande.

Kollegiet anser sig icke kunna biträda statskontorets förslag om avveckling

av den nuvarande organisationen med fem ordinarie kyrkoherdar för

döva och deras ersättande med lämpligt antal arvodestjänster (bisysslor).

Förutom den instabilitet och otiygghet, som kan bli följden av att den

andliga vården för döva ombesörjes av präster vid sidan av annan tjänst,

torde en sådan ordning även medföra rent praktiska olägenheter. Bland

annat kommer otvivelaktigt att behövas ett ännu större antal för tjänstgöring

bland döva utbildade präster än för närvarande, vilket i sin tur skulle

ytterligare öka de redan förefintliga svårigheterna med rekryteringen. Kollegiet

anser vidare ett adjunktssystem opraktiskt beträffande en specialgrupp

med så begränsad omfattning som den förevarande. Flera döva kan

vidare tänkas föredraga religiös omvårdnad av frikyrkopräster. Det kan

även ifrågasättas om icke, därest den nuvarande organisationen är otillräcklig,

den kunde kompletteras med viss diakoniverksamhet. Utskottets anmärkning

om distriktens omfattning bör icke föranleda ändring av gällande

distriktsindelning, som överensstämmer med distriktsindelningen för konsulenter

för döva.

Önskemål om centraliserad tillsyn över dövprästernas verksamhet har

särskilt framhållits i den motion, nr 28, vilken föranlett kyrkomötets framställning

om en allmän översyn av gällande lagstiftning. Syftet tänkes tillgodosett

genom ett slags kontraktsprostbefattning med domkapitel som

överordnad myndighet. Kollegiet ställer sig för sin del frågande till nödvändigheten

av en sådan reform. De fem domkapitel, som nu har inseende

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

över dövprästernas verksamhet, lär kunna åstadkomma nödig samordning

sinsemellan i de spörsmål rörande döva som kan uppkomma genom att exempelvis

vederbörande biskopar gemensamt dryftar frågorna. Detta kunde

lämpligen ske i samband med biskopsmöte. Eventuellt skulle medel kunna

ställas till förfogande för att bereda dövprästerna tillfälle till sammankomster.

Beträffande önskemålen om närmare reglering av dövprästernas specialutbildning

anser kollegiet, att en översyn av hithörande bestämmelser bör

komma till stånd. Härigenom kunde skapas bättre förutsättningar för ett

rationellt och effektivt arbete inom den nuvarande organisationens ram.

Utbildningen bör givetvis — icke minst med hänsyn till det begränsade behovet

av dylika specialutbildade präster — så mycket som möjligt samordnas

med annan utbildning för verksamhet bland döva.

I motionen nr 28 beröres bland annat krav på medinflytande från de döva

vid tillsättningen av dövpräst. En dylik komplettering av nu gällande ordning

för tillsättning av kyrkoherde för döva synes kollegiet av principiella

skäl böra avvisas.

Kollegiet finner sålunda, att en översyn av gällande lagstiftning om dövpräster

huvudsakligen påkallas av spörsmålet om utbildningen för dylik

prästtjänst. Kyrkomötets framställning såvitt densamma avser vidtagande

av åtgärder, ägnade att underlätta möjligheten för präst att skaffa sig sådan

utbildning, som behövs för behörighet att uppehålla befattning som kyrkoherde

för döva, biträdes. Det torde vara rimligt och för fortsatt religiös omvårdnad

av de döva angeläget, att möjligheten för präst att skaffa sig den

erforderliga speciella utbildningen underlättas. Viss jämförelse kan göras

med gällande bestämmelser om stipendier för präster, som vill utbilda sig

i finska och lapska språken, och om arvoden under utbildningstiden åt

blivande lärare för blinda och döva.

Inom ecklesiastikdepartementet har med biträde av f. d. kyrkoherden för

döva S. G. Svenfors utarbetats förslag till utbildningsplan för blivande präster

för döva.

Tiden för utbildningen bör enligt denna plan vara 8 månader. Under

ungefär 4 månader följes utbildningen vid dövlärarseminariet med särskild

vikt lagd vid de utbildningsmoment som i redogörelse för lärarseminariets

verksamhet upptas under rubrikerna »Psykologiska och pedagogiska problem»,

»Språkliga problem», »Hörselskadorna» och »Kurs i de dövas åtbördsspråk».

Därjämte följes undervisning i vissa ämnen efter prövning av

rektor för seminariet samt hospitering i klasserna enligt av rektor uppgjord

plan, dock särskilt i de högsta klasserna med tanke på kommande konfirmandundervisning.

Utöver den undervisning i åtbördsspråket som ingår i

nyss angivna kurs bör ytterligare undervisning däri ges under fem veckotimmar.

Under följande två månader ges fördjupad undervisning i åtbördsspråket

med direkt undervisning i 15 veckotimmar med särskilt mål att kunna återge

medelsvår text. Under denna tid sökes kontakt med enskilda döva och

avlägges regelbundna besök i Dövas förening. Fortsatt kontakt hålles med

scminarieundervisningen genom att aspirant bevistar sådana föreläsningar

som anses ha särskilt intresse för den kommande gärningen.

De sista två månaderna ägnas speciell uppmärksamhet åt kyrkliga problem

med direkt undervisning under 15 veckotimmar. Härunder studeras

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts ''proposition nr 1+7 år 1961

särskilt homiletiska problem och genomgång av predikoutkast samt spörsmål

berörande konfirmationsundervisningen. Vidare studium av gudstjänstoch

förrättningsliturgierna. Tillfälle bereds att hålla gudstjänster och andaktsstunder

samt enklare föredrag.

Under de fyra sista månaderna studeras härjämte speciella psykologiska

problem enligt tillgänglig litteratur samt sociala förhållanden och sociallagstiftningen.

Särskild vikt lägges vid sättet att umgås med döva samt dövas

särskilda problem i samhällslivet. Tolkningsproblemet studeras ingående.

Ett par av veckotimmarna anslås till genomgång och diskussion av hithörande

frågor. Kännedom inhämtas om konsulenternas och diakonissornas

arbetsproblem. Av största vikt är att aspirant under dessa månader får

följa kyrkoherde för döva under hans tjänsteresor i så stor utsträckning

som möjligt.

Departementschefen. I samband med att det blivit aktuellt att återbesätta

ett par tjänster som kyrkoherde för döva har frågan om rekryteringen

av dessa prästtjänster kommit i blickpunkten och kyrkomötet har påtalat

de svårigheter som här föreligger. Det främsta hindret för rekrytering utgör

otvivelaktigt det krav som måste uppställas på förtrogenhet med de dövas

speciella situation och deras uttrycksmedel, särskilt åtbördsspråket. Starka

skäl talar för att åtgärder bör vidtagas för att underlätta för präster, som

kan vilja ägna sig åt verksamhet bland de döva, att skaffa sig lämplig utbildning

härför. Kyrkomötets förslag i denna del har tillstyrkts i remissyttrandena.

Inom ecklesiastikdepartementet har förslag utarbetats rörande lämplig

uppläggning av utbildningen för blivande präster för döva. Detta förslag,

som nyss refererats och som innebär en åtta månaders specialutbildning, delvis

förlagd till dövlärarseminariet, anser jag mig kunna biträda. Utöver den

undervisning, som meddelas vid dövlärarseminariet, fordras kompletterande

undervisning, främst i åtbördsspråket och dess speciella användning vid

kyrkliga förrättningar. Kostnaderna för denna särskilda undervisning torde

kunna beräknas till cirka 13 000 kronor per elev, då det i allmänhet endast

blir fråga om utbildning av en enstaka präst åt gången. Tidvis torde intervallerna

mellan utbildningstillfällena bli ganska långa. Till utbildningskostnaderna

kommer vidare kostnaden för lön åt präst under utbildningstiden,

något som tycks mig väsentligt, då rekryteringen helst bör ske bland präster

med några års erfarenhet av församlingsarbete. Ifrågavarande ersättning

bör bestämmas enligt i huvudsak samma grunder, som gäller för ersättning

åt deltagare i praktisk lärarkurs. Ordinarie präst bör åtnjuta ersättning för

mistad lön under tjänstledighet för utbildningen. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att utforma de närmare bestämmelserna härvidlag ävensom

att på ansökning i varje enskilt fall besluta om ersättning, som nu

sagts, och anvisa övriga erforderliga medel för utbildning varom här är

fråga. Här avsedda kostnader torde — liksom kostnaderna för dövprästorganisationen

i stort — böra åvila kyrkofonden och enligt angivna grunder

utgå jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+7 år 1961

Såsom anordnare och huvudman för denna specialutbildning synes

lämpligen den inom svenska kyrkans diakonistyrelse arbetande kyrkliga

nämnden för döva kunna fungera. Nämnden, i vilken ingår företrädare för

de döva, har under hand förklarat sig villig härtill. Den torde med hänsyn

till sina övriga arbetsuppgifter lätt kunna överblicka uppkommande rekryteringsbehov

och vid lämplig tidpunkt hos Kungl. Maj:t göra framställning

om anvisande av medel till utbildning av intresserade präster. Givetvis förutsättes

detta ske i nära samråd med vederbörande domkapitel och dövlärarseminariet.

I samband med inrättandet av den här föreslagna utbildningen för blivande

dövpräster torde också 1938 års förutnämnda kungörelse bli föremål

för översyn. Någon ändring i den nuvarande organisationen med fem kyrkoherdar

i var sitt distrikt finner jag inte skäl att föreslå. Däremot anser jag

mig böra tillmötesgå önskemålet om en effektivare samordning av den nuvarande

verksamheten genom en centralisering av tillsynen till ett enda

domkapitel. Inseendet över kyrkoherden för döva i Stockholms distrikt

ankommer alltsedan år 1938 på domkapitlet i Uppsala och överflyttades

således inte till Stockholms domkapitel, när Stockholms stift senare bildades.

Med hänsyn till den mindre arbetsbelastningen vid domkapitlet i

Stockholm föreslår jag nu, att inseendet över samtliga kyrkoherdar för döva

skall utövas av detta domkapitel. För att vinna bättre samordning bör

vidare en årlig sammankomst med kyrkoherdarna för döva få hållas. Kostnaderna

härför kan beräknas uppgå till cirka 1 000 kronor och torde få

bestridas ur det för kyrkoherdarna för döva under åttonde huvudtiteln beräknade

anslaget till reseersättningar m. m. i omkostnadsstaten för domkapitlen

och stiftsnämnderna m. m.

Inrättandet av en särskild prosttjänst finner jag inte motiverat vid den

organisation jag nu förordat. Vid översynen av gällande bestämmelser torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i vilken form de döva bör

beredas visst medinflytande vid tillsättning av tjänst som kyrkoherde för

döva. Beträffande kyrkoherdarnas löneställning vill jag slutligen erinra om

att dessa tjänster enligt beslut vid fjolårets riksdag uppflyttats från lönegrad

Ao 22 till Ao 23 från och med innevarande budgetår. Någon ytterligare

lönegradsuppflyttning är jag inte beredd att förorda.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,

som föranledes av vad jag här förordat.

7. Bidrag till viss utbildning vid Sköndalsinstitutet

Vid Sköndalsinstitutet i Stockholm utbildar Svenska diakonsällskapet

diakoner ävensom i övrigt män och kvinnor för kyrkligt och samhälleligt

socialt arbete. Institutet omfattar — förutom en sjukvårdarskola — diakonskolan,

vid vilken utbildningen bedrives dels i form av en allmän kurs

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr Jf7 år 1961

av förberedande slag, dels såsom fackutbildning på fyra olika linjer, nämligen

församlingslinje, social linje, kyrkokameral linje och från och med läsåret

1959/60 kyrkomusikalisk linje. Vid sistnämnda linje meddelas såväl den

kyrkomusikaliska som den pedagogiska utbildning, som fordras för behörighet

till kyrkokantorstjänst. Antalet elever vid denna linje utgjorde första

läsåret 4 och är innevarande läsår 6.

I två likalydande motioner till 1960 års riksdag (I: 597 och II: 737) hemställdes,

att riksdagen måtte bevilja Svenska diakonsällskapet ett anslag

av 50 000 kronor ur kyrkofonden för budgetåret 1960/61 samt i .skrivelse

till Kungl. Maj:t förorda, att bidrag till lärarlönema vid Sköndalsinstitutet

i fortsättningen i största möjliga utsträckning finge utgå efter samma normer

som för övriga jämförbara enskilda utbildningsanstalter. Motionerna

föranledde icke någon riksdagens åtgärd (rskr 294). I det till grund för riksdagens

beslut liggande utlåtandet av statsutskottet (nr 118) uttalades, att

man inte borde taga ställning till frågan om statsbidrag till lärarlönema vid

Sköndalsinstitutet förrän frågan om diakoniens framtida inriktning och

ställning inom svenska kyrkan blivit bättre klarlagd. Denna principiella

ståndpunkt hindrade dock enligt utskottets mening inte, att en viss utbildningsgren

vid institutet, vars ställning vore mera entydig, kunde erhålla

stöd ur exempelvis kyrkofonden. Utskottet tänkte därvid i första hand

på den utbildning av kyrkokantorer, som sker vid institutet. Utskottet, som

inte var berett att tillstyrka ytterligare anslag ur kyrkofonden budgetåret

1960/61 för nya ändamål, förutsatte likväl, att departementschefen vid

kommande avvägning av framställningar om bidrag ur kyrkofonden till

verksamhet, som gagnar kyrkan i dess helhet, också skulle uppmärksamma

ifrågavarande utbildning vid Sköndalsinstitutet.

Under åberopande härav har direktionen för Svenska diakonsällskapet

anhållit bland annat om anslag för budgetåret 1961/62 till den vid institutet

bedrivna utbildningen. Av ansökningen framgår, att kostnaderna för den

kyrkomusikaliska utbildningen — utöver vad som beräknas täckas av elevavgifter

— kan förväntas uppgå till i runt tal 96 000 kronor varav 46 620

kronor avser löner åt två musiklärare och 43 750 kronor föreläsararvoden.

Elevantalet vid den kyrkomusikaliska linjen har därvid beräknats till 20.

Kammarkollegiet erinrar i sitt utlåtande häröver om att frågan om diakoniens

ställning och dess inorganiserande i svenska kyrkan länge varit aktuell

och att, bland annat, 1953 års kyrkomöte gjort framställning om utredning

av hela denna fråga, vilken alltjämt vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Synnerlig återhållsamhet vore motiverad i fråga om varje åtgärd som

med avseende på spörsmålet om finansieringen av diakonianstalternas verksamhet

kunde innebära ett föregripande av en blivande utredning. Kammarkollegiet

anför vidare följande.

Utan en dylik utredning synes de principiella konsekvenserna av ett bifall

till framställningen svårligen kunna överblickas. Det ifrågasättes näm
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

ligen här, att kyrkofondens användningsområde skulle utvidgas till att omfatta

för fondens hittillsvarande ändamål i. stort sett främmande uppgifter.

Kyrkofonden har sålunda — frånsett ett nu utgående obetydligt avlöningsbidrag

till diakonianstalterna — icke förut tagits i anspråk för understödjande

av verksamheten vid dessa anstalter. Ett bifall till framställningen

skulle skapa ett prejudikat, som måhända kunde åberopas som stöd för

ansökningar om anslag även från andra diakonianstalter. Vidare bör beaktas,

att kyrkofonden hittills över huvud icke avsetts skola bestrida utbildningskostnader.

Prästutbildningen vid de teologiska fakulteterna, för att

taga det viktigaste exemplet, bekostas sålunda av statsmedel.

På grund av det anförda anser kollegiet sig icke kunna tillstyrka bifall till

föreliggande framställning, i vad den avser bidrag ur kyrkofonden för Sköndalsinstitutet.

Departementschefen. Inledningsvis vill jag erinra om att frågan om en

inorganisering av diakonien i kyrkan i sig rymmer ett flertal detaljfrågor.

Det gäller sålunda spörsmål såsom skapandet av ett officiellt centralt organ

för diakonien, vidare frågan om diakonianstalternas framtida ställning, diakoniarbetamas

anställningsförhållanden oeh slutligen även frågor om gränsdragningen

för diakonatet, diakonvigningens innebörd m. m. Med anledning

av en vid 1958 års kyrkomöte ånyo väckt motion om utredning fann kyrkomötet

det också angeläget att begränsa frågekomplexet till att främst avse

frågan om ett centralorgan för diakonien. Denna fråga hänsköts till kyrkomötets

utredningsnämnd och torde sålunda komma, att aktualiseras vid

nästa kyrkomöte.

Beträffande de övriga frågorna i detta sammanhang, vill jag understryka,

att diakonien utgör en gren av den frivilliga kyrkliga verksamheten, vilken

i likhet med mission och sjömansvård huvudsakligen uppbäres av kyrkfolkets

offervilja. Den bör också av naturliga skäl ha stor frihet att anpassa

sina verksamhetsformer till de krav på kristen människovärd, som kan

resas under skiftande samhällsförhållanden. De enskilda diakonianstalternas

ställning, utbildningens utformning och diakoniarbetarnas arbetsvillkor bör

därför enligt min mening inte bli föremål för en närmare reglering från statsmakternas

sida. I vissa av de berörda frågorna kring diakonatet råder också

delade meningar inom kyrkan. Ett fortsatt klarläggande av diakoniens uppgifter

och formerna för dess fastare anknytning till församlingslivet bör

därför ankomma på kyrkans egna organ.

Som en konsekvens av denna uppfattning har Kungl. Maj:t nyligen beslutit

lämna de av 1941 och 1953 års kyrkomöten,gjorda framställningarna

om utredning av berörda frågor utan vidare åtgärd.

Mot denna bakgrund är jag inte heller beredd att tillstyrka ansökningen

om bidrag av allmänna medel till Sköndalsinstitutets utbildning av diakoniarbetare.

Jag vill även erinra om de ekonomiska konsekvenser ett bifall till

diakonsällskapets ansökning skulle få med hänsyn till att likartad utbildning

bedrives också vid fyra diakonissanstalter.

3 — Bihang till riksdagens ■protokoll 1961. 1 samt. Nr 1^7

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majrts proposition nr 47 år 1961

I likhet med statsutskottet vid fjolårets riksdag finner jag emellertid, att

den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet i viss mån intar en särställning.

Den utbildning, som där med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande

den 8 maj 1959 bedrives, avser nämligen att ge behörighet till den nya typ

av kyrkomusikertjänster, kyrkokan taltjänst er, som inrättats genom 1958

års kyrkomusikerreform. Vid sidan av Sköndalsinstitutet finns inte någon

läroanstalt, som meddelar både de kyrkomusikaliska och de musikpedagogiska

kunskaper, som fordras för dessa tjänster. Då det sålunda här är fråga

om en utbildning för reguljära tjänster som kyrkomusiker, anser jag mig

inte böra motsätta mig ett visst bidrag till kostnaderna härför. Tillkomsten

av ett sådant bidrag torde inte stå i strid med de principiella synpunkter jag

i det föregående anfört rörande diakonien och utbildningen av diakoniarbetare.

Jag finner inte heller, att några avgörande principiella skäl kan anföras

mot att anlita kyrkofondsmedel till bestridande av kostnader för sådan speciell,

för vissa kyrkliga tjänster betydelsefull utbildning, som inte ordnas

genom det allmännas försorg. Med hänsyn till utbildningens syfte bör sålunda

här ifrågasatt bidrag enligt min mening kunna utgå ur kyrkofonden.

Det bör upptagas med ett avrundat belopp som, med utgångspunkt i att

kyrkomusikerutbildningen vid institutet under budgetåret 1961/62 får den

av diakonsällskapets direktion förutsatta omfattningen, torde bestämmas

till 50 000 kronor.

Jag föreslår sålunda, ätt för budgetåret 1961/62 jämlikt 6 § andra stycket

9) kyrkofondslagen anvisas ett anslag av högst 50 000 kronor såsom bidrag

till kostnaderna för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma i vilken utsträckning

och på vilka villkor anslaget skall få tagas i anspråk för ändamålet.

.8. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Bland de kostnader för andra av Kungl. Maj:t och riksdagen särskilt angivna

kyrkliga ändamål, som jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond

bestrides ur kyrkofonden, märkes det årliga bidraget till Lutherska

världsförbundets svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift till

världsförbundet. Detta bidrag har från och med innevarande budgetår

höjts från 30 000 kronor till 35 000 kronor.

Lutherska världsförbundets svenska sektion anhåller om en höjning av

bidraget till 40 000 kronor.

Statskontoret finner, att det nu utgående bidraget bestämdes med utgångspunkt

i en årsavgift av samma storlek som förbundets svenska sektion

synes ha att erlägga för 1961 och att några nya skäl icke anförts för

en höjning av bidraget utöver det av statsmakterna för innevarande budgetår

beslutade. Bidraget bör därför utgå med oförändrat 35 000 kronor för

nästkommande budgetår.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Vidare har ärkebiskopen i en skrivelse — med förmälan att Kyrkornas

världsråds nästa generalförsamling äger mm i New Dehli den 18 november

—den 6 december 1961 och att svenska kyrkan äger rätt att härför utse

åtta delegater samt därjämte ombetts svara för resekostnaderna för en universitetsteolog

vilken såsom »advisor» skall medverka vid kongressen —

anhållit att vid uppgörande av budget för kyrkofonden för budgetåret

1961/62 hänsyn tages till behovet av resebidrag för svenska kyrkans delegater

till generalförsamlingen. Kostnaderna för resor och traktamenten beräknas

enligt ärkebiskopen uppgå till omkring 5 000 kronor per delegat.

Departementschefen. Någon höjning av det nu utgående årliga bidraget

å 35 000 kronor till Lutherska världsförbundets svenska sektion är jag inte

beredd att tillstyrka.

Kostnaderna för resebidrag åt delegater vid olika kyrkliga konferenser

m. m. i utlandet brukar regelmässigt bestridas från det särskilda anslaget ur

kyrkofonden till extra utgifter, varom stadgas i 6 § andra stycket 9) lagen

om kyrkofond och som från och med den 1 juli 1960 tills vidare utgår med

60 000 kronor för budgetår. För svenska kyrkans representation vid Kyrkornas

världsråds generalförsamling i New Dehli torde emellertid de erforderliga

resebidragen komma att sammanlagt uppgå till étt så stort belopp,

att det svårligen kan bestridas inom ramen av ett oförändrat extra utgiftsanslag

utan att menligt inkräkta på andra angelägna behov, som bör tillgodoses

ur detta anslag. I enlighet med de av mig i proposition nr 101 till

1960 års riksdag förordade grunderna torde därför jämlikt 6 § andra stycket

9) kyrkofondslagen till bestridande av kostnaderna för här avsedda resebidrag

böra anvisas ett särskilt engångsbelopp vid sidan av anslaget till extra

utgifter. Detta belopp synes mig böra fastställas till 25 000 kronor. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta rörande de bidrag

som skall utgå härur.

9. Hemställan

Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under

punkterna 1—8 anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels medgiva,

a) att från och med den 1 juli 1961 tills vidare representationsbidrag

må utgå till ärkebiskopen med 18 000 kronor,

till biskopen i Lunds stift med 10 000 kronor och till

annan biskop med 6 000 kronor för år räknat;

b) att ur kyrkofonden må till svenska kyrkans sjömansvardsstyrelse

utgå dels ytterligare avlöningsbidrag för

tiden den 1 januari 1960—den 30 juni 1961 med tillhopa

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 är 1961

18 700 kronor, dels årligen från och med budgetåret 1961/62

tills vidare elva bidrag om 18 500 kronor för avlönande

enligt gällande grunder av präster, som är anställda i styrelsens

tjänst i utlandet;

c) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom

vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för

budgetåret 1961/62 ur kyrkofonden utgå högst 50 000 kronor;
d)

att från kyrkofonden må till åttonde huvudtitelns

reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom

sakkunniga överföras ett belopp av 86 000 kronor;

e) att ur kyrkofonden må från och med den 1 juli 1961

tills vidare enligt av mig förordade grunder dels utgå ersättning

åt präst, som genomgår utbildning till präst för

döva, dels ock bestridas kostnaderna för anordnande av

sådan utbildning;

f) att ur kyrkofonden må för budgetåret 1961/62 utgå

bidrag till Svenska diakonsällskapet med högst 50 000 kronor

till bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker

vid Sköndalsinstitutet;

g) att ur kyrkofonden må till resekostnader m. m. för

svenska kyrkans representanter vid Kyrkornas världsråds

generalförsamling i New Dehli hösten 1961 utgå bidrag av

25 000 kronor;

dels till Domkapitlen och sUftsnämndema m. m.: Vissa

underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg

för budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 3 000 kronor; samt

medgiva, att ur kyrkofonden må för samma ändamål utgå

ett belopp av 3 000 kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring

i prästlönereglementet, som föranledes av vad som

föreslagits under punkten a), samt i övrigt vidtaga de författningsändringar

och utfärda de bestämmelser, som föranledes

av vad jag i det föregående förordat.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

37

III. Villkor för tillstånd att inrätta kloster

1. Ansökningen

Enligt 5 § religionsfrihetslagen kan kloster inrättas endast med Kungl.

Maj:ts tillstånd och på de villkor Kungl. Maj:t föreskriver. När propositionen

med förslag till religionsfrihetslag (nr 100) behandlades vid 1951 års

riksdag, anförde särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande

(nr 1), att enligt utskottets mening Kungl. Maj:t borde, då fråga om tillstånd

att inrätta kloster första gången förekom, inhämta riksdagens yttrande

över de villkor som Kungl. Maj:t därvid ämnade föreskriva.

Hos Kungl. Maj:t har nu Theresiastiftélsen i Lund anhållit om tillstånd

att å en stiftelsen tillhörig fastighet i Glumslövs socken i Malmöhus län

inrätta ett kloster för karmelitnunnor.

Enligt stadgarna för Theresiastiftelsen, som bildades den 15 juni 1956,

skall stiftelsens ändamål vara att stödja den fromma verksamhet, som systrar

av den katolska karmelitorden bedriver i Sverige. Stiftelsen samarbetar

för uppnående av sina syften med karmelitsystrama i karmelitklostret i

Gent i Belgien. Stiftelsens fastighet förvärvades år 1957 efter tillstånd av

Kungl. Maj:t för en köpeskilling av 125 000 kronor. I en byggnad på fastigheten

finns enligt uppgift bostadsmöjligheter för omkring 10 personer. Stiftelsens

avsikt är att om ansökningen bifalles uppföra en nybyggnad, ägnad

för klosterliv. Vid styrelsens ansökning är fogade de klosterregler, som avses

skola gälla. Enligt dessa får högst 21 personer intagas i klostret. I övrigt

innehåller reglerna inte något som i väsentlig mån avviker från den kanoniska

rättens allmänna bestämmelser om kloster. För dessa bestämmelser

lämnas i nämnda proposition (s. 106 o.f.) en redogörelse, till vilken torde få

hänvisas.

Stiftelsen upplyser, att den kommunitet, som skulle utgöra klostrets

första medlemmar, består av sex belgiska karmelitsystrar och två svenska

medborgare. Ytterligare någon av svensk nationalitet har anmält sin avsikt

att inträda. Vidare anföres att, enär det inte i Sverige finns några klostertraditioner,

måste man uppenbarligen — för att över huvud taget kunna

skapa en sådan på gamla och fasta traditioner byggd institution — i det

första klostret till en början intaga i huvudsak utländska systrar, vilka så

att säga blir klostrets stiftare och fullgör den för klostrets grundande nödvändiga

funktionen att till det nya klostret överföra klostertraditionerna

från redan bestående kloster inom karmelitorden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr Ifl år 1961

2. Yttranden

I ärendet har yttranden avgivits av kammarkollegiet, länsstyrelsen i

Malmöhus län, statens utlänning skommission och ärkebiskopen.

Kammarkollegiet, som tillstyrker bifall till stiftelsens ansökan, behandlar

därjämte i sitt yttrande förutsättningarna och villkoren för klostrets inrättande.

Vad särskilt angår frågan om möjligheterna för den som ångrar

ett avlagt klosterlöfte att vinna befrielse från detta, hänvisar kollegiet till

att föredragande departementschefen i propositionen angående ny religionslagstiftning

erinrat om att det följde av den lagstiftning, som då

behandlades, att vederbörande alltid vore berättigad att utträda ur sitt

trossamfund och att han därigenom kunde befria sig från sina förpliktelser

gentemot samfundet och dess klosterinstitutioner. Vidare erinrar kollegiet

om departementschefens uttalande, att Kungl. Maj:t borde vid prövning av

ärendet om tillstånd att inrätta kloster eller om återkallelse av sådant tillstånd

fästa avseende vid bestämmelser, som vederbörande samfund hade

om befrielse från avlagt klosterlöfte och den behandling framställningar om

befrielse brukade röna hos överordnade inom samfundet.

Kammarkollegiet har i denna fråga hört Theresiastiftelsens juridiska

biträde, advokaten Anders Winblad i Lund, som anfört följande.

Varje postulant, varje novis och varje syster — oavsett om hon avlagt

timliga eller eviga löften — har full frihet att när hon så önskar lämna

klostret.

Befrielse från givna löften erhålles undantagslöst efter hänvändelse till

vederbörande kyrkliga myndigheter och erlagd hemgift återbetalas. Om en

syster en gång blivit mottagen utan hemgift eller med otillräcklig hemgift

och hon alltså icke kan reda sig med sina egna tillgångar, erhåller hon av

klostret vad som erfordras för att hon skall kunna återvända hem i trygghet

och därutöver erhåller hon vad hon kan behöva för att leva en viss tid

framåt.

Den som utträder ur klostret utan att dessförinnan ha blivit befriad från

sina löften, kan icke och blir icke heller för den skull utesluten ur samfundet.

Den enda påföljd som inträder är den, att vederbörande blir exkommunicerad,

d. v. s. förbjuden att mottaga sakramenten. Detta förbud uppehälles emellertid

icke genom några som helst yttre maktmedel, så att vederbörande av

kyrklig myndighet eller befattningshavare hindras att mottaga sakramenten,

utan detta förbud är endast och allenast den enskildes så att säga

samvetsfråga. Ansöker vederbörande efter det hon lämnar klostret om befrielse

från givna löften, beviljas denna ansökan undantagslöst och därmed

förfaller även den påföljd varom nyss talats och utbetalas även hemgift på

sätt här beskrivits.

I anslutning till vad sålunda upplysts förklarar kammarkollegiet det vara

angeläget att för framtiden tillse, att inte den, som ångrar avlagda löften

och önskar utträda ur klostret, genom påföljder av religiös natur avhålles

därifrån. Självfallet kan det inte ifrågakomma att i sådant syfte uppställa

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 är 1961

föreskrifter, som inskränker den katolska kyrkans handlingsfrihet. Däremot

synes, enligt kollegiets mening, en möjlig utväg att vinna det angivna

syftet vara att såsom förutsättning för tillståndet angives, att påföljder av

religiös natur inte får förekomma för den som önskar utträda ur klostret.

Skulle denna förutsättning sedermera visas inte föreligga,, kan — anför

kollegiet — fråga uppkomma om att återkalla tillståndet för klostret; detta

torde innebära en betryggande garanti för att inte utträdesrätten de facto

inskränkes.

Kammarkollegiet föreslår också, att såsom förutsättning för det sökta

tillståndet bör angivas, att klostrets medlemmar kommer att efter några år

till övervägande del utgöras av svenska medborgare och att antalet klostermedlemmar

inte under någon längre tid kommer att understiga sex, d. v. s.

det antal, som enligt nämnda proposition borde fordras för att en inrättning

av ifrågavarande slag skall betraktas, såsom kloster.

Dessutom framlägger kammarkollegiet förslag till villkorsbestämmelser

att föreskrivas vid beslut om tillstånd till klostrets, inrättande samt föreslår

att Theresiastiftelsens styrelse ålägges att årligen till Kungl. Maj:t lämna

uppgift angående klostermedlemmamas nationalitet och antal.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ansluter sig i frågan, huruvida ett flertal

klostermedlemmar skall vara svenska medborgare redan då klostret inrättas,

till de synpunkter som Theresiastiftelsen anfört. På grund härav och

då anledning inte torde föreligga att antaga, att verksamheten blir av annan

art än som avsetts i samband med religionsfrihetslagens tillkomst, motsätter

sig länsstyrelsen inte att det begärda tillståndet lämnas. De av kammarkollegiet

föreslagna villkorsbestämmelsema syns länsstyrelsen lämpliga.

Statens utlänning skommission, som bedömt ärendet från utlänningskontrollsynpunkt,

motsätter sig inte bifall till framställningen. Kommissionen

utgår därvid från att utlänningslagen skall vara tillämplig på de utlänningar,

som kan komma att vinna inträde i klostret eller eljest vistas i det.

Då det emellertid med hänsyn till klosterinstitutionens karaktär möjligen

kan uppstå missförstånd härom bör enligt kommissionen, vid bifall till

framställningen, i villkoren för tillståndet angivas, att utlänningslagen äger

tillämpning på utländska klostermedlemmar och besökande.

Ärkebiskopen har intet att erinra mot de villkorsbestämmelser, som föreslagits

av kammarkollegiet. Med avseende på de allmänna förutsättningarna

för ett tillstånd anser ärkebiskopen angeläget att framhäva, att ett sådant

inte kan komma i fråga annat än för kloster tillhörande samfund, i

vilkas samfundsordning klosterinstitutionen ingår. Ärkebiskopen erinrar

härefter om att vad dissenterlagskommittén i sitt betänkande, som låg till

grund för 1951 års lagstiftning, uttalat om att kloster borde få inrättas

endast för de svenska romerska katolikernas behov och sålunda såsom medlemmar

i huvudsak endast ha svenska medborgare visserligen inte berör
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

des vid statsmakternas ställningstagande men att detta näppeligen kan

tagas till intäkt för antagandet, att statsmakterna på denna punkt skulle

hyst en från kommittén avvikande mening. Ärkebiskopen finner det därför

betänkligt, att tillstånd till inrättande av ett kloster skulle kunna givas,

om vid dess grundande inte ens en minoritet av dess medlemmar skulle vara

svenska medborgare.

3. Departementschefen

Förbudet mot att inrätta kloster här i landet upphävdes genom 1951 års

religionsfrihetslag, vars 5 § innehåller bestämmelserna om kloster. Enligt

detta lagrum kan kloster inrättas endast med Kungl. Maj:ts tillstånd och

på de villkor Kungl. Majrt föreskriver. Vidare gäller att ingen får upptagas

i kloster, förrän han fyllt 21 år. Slutligen stadgas att Kungl. Maj:t äger

återkalla tillstånd, om lag eller författning eller villkor som Kungl. Maj:t

föreskrivit åsidosattes vid klosterverksamheten eller klostret drives uppenbart

i strid mot vad som var förutsatt, då tillståndet gavs.

Såsom inledningsvis erinrats har riksdagen uttalat att Kungl. Maj:t

borde, då fråga om tillstånd att inrätta kloster första gången förekom, inhämta

riksdagens yttrande över de villkor som Kungl. Maj:t därvid ämnade

föreskriva.

Med Theresiastiftelsens ansökning har nu för första gången uppkommit

fråga om att meddela tillstånd att inrätta kloster. Då förutsättningar för

bifall till den gjorda framställningen synes föreligga, bör riksdagens yttrande

inhämtas angående de villkor som bör uppställas i samband därmed.

En från religionsfrihetssynpunkt väsentlig förutsättning för att klosterverksamhet

skall få bedrivas här i riket synes mig vara, att den som ångrar

ett avlagt klosterlöfte garanteras inte endast att han rent faktiskt kan

utträda ur klostret utan även att detta kan ske utan att han riskerar påföljder

av religiös innebörd. I ärendet har upplysts, att vederbörande katolska

myndigheter i fråga om befrielse från klosterlöfte tillämpar den praxis

att ansökningar härom alltid bifalles. För den som lämnar kloster utan

att ha fått befrielse från löftet inträder visserligen den påföljden, att han

blir exkommunicerad, d. v. s. förbjuden att mottaga sakramenten, men

detta förbud upprätthålles inte med några yttre maktmedel utan blir endast

en samvetsfråga för den enskilde själv. Ansöker han därefter om befrielse

från löftet, beviljas detta undantagslöst och påföljden häves. Några

andra påföljder av religiös innebörd tillämpas inte för utträdande. Med

hänsyn till vad sålunda upplysts synes det inte nödvändigt att uppställa

någon uttrycklig villkorsbestämmelse i förevarande avseende. Skulle denna

förutsättning framdeles visa sig brista, ger religionsfrihetslagen möjlighet

att under hänvisning härtill återkalla tillståndet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

I beslutet om tillstånd bör i anslutning till vad kammarkollegiet föreslagit

angivas, att vid beslutet förutsatts, att klostrets medlemmar kommer

att efter några år till övervägande del utgöras av svenska medborgare.

Vad härefter gäller de egentliga villkoren för tillstånd till klosterverksamheten

synes dessa böra i allt väsentligt utformas i enlighet med vad kammarkollegiet

föreslagit. Därigenom skulle villkoren, som i princip ansluter

till uttalanden i religionsfrihetslagens förarbeten, komma att få i huvudsak

följande innehåll.

För att undanröja all tvekan beträffande vem som har att tala och svara

för klostret torde böra föreskrivas, att Theresiastiftelsen skall vara dess

huvudman. Beträffande upptagande i klostret bör föreskrivas att — utöver

vad i 5 § religionsfrihetslagen stadgas — klosterlöfte, som inte är tidsbegränsat,

får avläggas endast av den som fyllt tjugufem år. Vidare bör fastslås,

att klosterlöfte inte får utgöra hinder för utträde ur klostret. Det torde

ytterligare angivas, att offentlig myndighet äger i enlighet med vad i lag och

författning stadgas tillträde till klostret och rätt till insyn i dess verksamhet

samt att myndighet inte kan förvägras att träda i omedelbar förbindelse

med klostermedlem. Slutligen bör som villkor uppställas att, om i anslutning

till klostret drives verksamhet, som avser vård och fostran av barn och

ungdom, undervisning, sjukvård eller socialvård, skall gälla vad i lag och

författning föreskrives om sådan verksamhet i allmänhet.

Theresiastiftelsens styrelse torde böra åläggas att till ecklesiastikdepartementet

varje år före utgången av januari månad lämna uppgift om antalet

klostermedlemmar under föregående år samt angående dessa medlemmars

nationalitet.

I beslutet bör slutligen erinras, att klosterlöftet inte medför begränsning

av det skydd för personlig frihet, som svensk lagstiftning tillförsäkrar, att i

fråga om rättshandlingar av den som avlagt klosterlöfte skall tillämpas vad

i civillag är stadgat samt att i fråga om utländsk medborgare, som är klostermedlem

eller eljest uppehåller sig i klostret, skall iakttagas vad som finns

stadgat i utlänningslagen jämte i anslutning därtill utfärdade författningar.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag

att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens yttrande

beträffande de villkor för tillstånd att inrätta kloster i förevarande

fall, vilka angivits i det föregående.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, hemställt under

avsnitten I—III, bifaller Hans Maj :t Konungen samt

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan-Mats Lindahl

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1961 43

Bilaga A.

Utkast

till

kungörelse om prästerliga övergångsbefattningar, som inträttas vid

nyindelning av riket i pastorat

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kyrkoherde eller komminister, vars tjänst indrages vid nyindelningen

av riket i pastorat och som då icke genom förflyttning eller annorledes erhåller

annan ordinarie tjänst såsom församlingspräst eller beviljas avsked

med pension, är skyldig att övergå till prästerlig övergångsbefattning.

2 §.

Prästerlig övergångsbefattning inrättas av Kungl. Maj:t.

Beslut om att överföra präst till övergångsbefattning meddelas av Kungl.

Maj:t. Ärendet upptages och beredes av domkapitlet. Prästen skall givas

tillfälle att yttra sig i ärendet.

3 §.

För präst, som överförts till övergångsbefattning, skall i fråga om tjänstgöringsskyldighet

och övriga tjänsteförhållanden samt rätt till avlöningsförmåner

ävensom pensionsrätt gälla vad nedan stadgas.

4 §.

Prästen är skyldig att, om Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

domkapitlet det förordnar, uppehålla i prästlönereglementet avsedd

tjänst.

Prästen är ock skyldig att låta sig utnämna till innehavare av ordinarie

tjänst såsom församlingspräst.

5 §.

Utnämnes prästen till innehavare av ordinarie tjänst, för vilken gälla

av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelser, avgår prästen från övergångsbefattningen,

såvida icke Kungl. Maj:t annat beslutar.

6 §.

1 mom. Erhåller prästen ordinarie tjänst såsom församlingspräst, skall

vid tillämpning av prästlönereglementet så anses, som om han under innehavet

av övergångsbefattningen alltjämt innehaft sin tidigare tjänst samt

med stöd av 12 § reglementet förflyttats från denna till den nya tjänsten.

I fråga om tid, varunder prästen efter överförandet till övergångsbefattningen

icke uppehållit förordnande å tjänst, som avses i reglementet, skall

därvid så anses som om han åtnjutit tjänstledighet med C-avdrag av annan

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts vroposition nr år 1961

anledning än offentligt uppdrag eller, såvitt gäller rätt till löneklassuppflyttning,

än dylikt uppdrag och vad därmed i angivna hänseende jämställes.

2 mom. Med tidigare tjänst skall förstås den ordinarie kyrkoherde- eller

komministertjänst, som prästen innehade omedelbart före överförandet till

ö vergångsbef attningen.

Uppehöll prästen vid tidpunkten för överförandet vikariatslöneförordnande

å församlingsprästtjänst, som vakantsatts i avvaktan på nyindelningens

genomförande, beror på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida vikariatslöneförordnandet

skall likställas med innehav av den tjänst förordnandet

avsåg.

7 §.

Till prästen utgår, där ej annat följer av vad nedan stadgas, övergångsarvode,

motsvarande lön i ortsgrupp 3 i den löneklass, vari prästen var

placerad i sin tidigare tjänst eller den högre löneklass inom lönegraden för

angivna tjänst, till vilken uppflyttning må ha skett under förordnande, som

avses i 8 §.

8 §.

Förordnas prästen att uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst,

skall prästen under förordnandet åtnjuta samma avlöningsförmåner, som

enligt reglementet skulle ha tillkommit honom, om han under förordnandet

innehaft sin tidigare tjänst.

Vid bestämmande av prästens rätt till avlöningsförmåner under här

avsett förordnande skall iakttagas vad i 6 § 1 mom. andra stycket sägs.

Under förordnandet skall prästens bostadsort anses som stationeringsort,

såvida icke domkapitlet annat, bestämmer.

9 §.

Har prästen av Kungl. Maj:t medgivits rätt att med övergångsbefattningen

förena ordinarie tjänst eller erhåller han annan anställning, för vilken

gälla av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelser, eller förordnas

han att uppehålla dylik anställning eller fullgöra statligt uppdrag, beror

på beslut eller bestämmelser, sam meddelas av Kungl. Maj:t, om och i vad

mån övergångsarvodet må bibehållas.

10 §.

1 mom. Innehar prästen vid överförandet tjänstebostad och förordnas

han att i samma ort uppehålla tjänst såsom kyrkoadjunkt, äger domkapitlet

besluta, att bostaden skall anses som tjänstebostad för prästen, så länge han

uppehåller tjänsten.

Innehar prästen eljest tjänstebostad, skall han avträda den sist å fardag

som infaller näst efter tre månader från överförandet, såvida icke domkapitlet

medgiver att den avträdes vid senare tidpunkt.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

2 mom. Under tid prästen efter överförandet kvarbor i sin tidigare tjänstebostad

till följd av bestämmelserna i 1 mom., skall vad i prästlönereglementet

eller annan författning stadgas om tjänstebostad för präst i tillämpliga

delar gälla beträffande bostaden och så anses som om prästen alltjämt

innehade sin tidigare tjänst.

11 §.

Föreligga särskilda skäl, må efter medgivande av Kungl. Maj:t ersättning

för flyttningskostnad utgå till prästen i samband med att han överföres

till övergångsbefattning. Dylik ersättning må efter medgivande av

Kungl. Maj:t utgå jämväl om prästen förordnas att uppehålla i prästlönereglementet

avsedd tjänst eller utnämnes till innehavare av ordinarie tjänst,

för vilken gälla av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelser.

Vid resa i anledning av att förordnande att uppehålla i prästlönereglementet

avsedd tjänst till- eller frånträdes äger prästen uppbära resekostnadsersättning

och traktamente enligt allmänna resereglementet.

12 §.

Avlider prästen skola bestämmelserna i 44 § prästlönereglementet äga

motsvarande tillämpning.

13 §.

I fråga om prästens pensionsrätt skall så anses som om han under den tid

han varit överförd till övergångsbefattningen innehaft och utövat sin tidigare

tjänst.

Prästen skall härunder anses ha varit stationerad på ort tillhörande ortsgrupp

3; dock skall för tid, då för honom vid tillämpning av 8 och 9 §§

må ha varit gällande stationeringsort tillhörande högre ortsgrupp, beaktas

ortsgruppen för sistnämnda stationeringsort.

Övergångsbestämmelser

1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1962.

2. Uppbär präst, som överföres till övergångsbefattning, personlig lönefyllnad,

som avses i 7 § kungörelsen den 30 november 1951 (nr 778) med

övergångsbestämmelser till prästlönereglementet, m. m., skall han, utöver

de avlöningsförmåner som må tillkomma honom enligt förevarande kungörelse,

äga uppbära ersättning motsvarande lönefyllnaden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionens huvudsaldiga innehåll.................................. 1

Lagförslag ..........,............................................... 3

Lag om ändrad lydelse av 6 § lagen om kyrkofond............... 3

Lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. prästlönekostnadslagen..... 5

I. Prästerliga övergångsbefattningar ................................ 6

1. Inledning ................................................... 6

Riksdagsbeslutet om reform av pastoratsindelningen........... 7

Riksdagsbeslutet om förflyttning av präster vid indelningsreformen

.................................................... 9

2. Prästvalskommittén.......................................... 10

3. Yttranden .................... 14

4. Frågans behandling vid 1957 års riksdag........................ 15

5. Departementschefen ......................................... 16

II. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m. ................................ 22

1. Biskoparnas representationsbidrag............................. 22

2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster............................ 22

3. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga

ärenden......... 26

4. Kostnaderna för stiftskansliutredningen........................ 26

5. Underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg........ 27

6. Dövprästorganisationen m. m.................................. 27

7. Bidrag till viss utbildning vid Sköndalsinstitutet................ 31

8. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden........................ 34

9. Hemställan.................................................. 35

Hl. Villkor för tillstånd att inrätta kloster............................. 37

1. Ansökningen ................................................ 37

2. Yttranden .................................................. 38

3. Departementschefen ......... 40

Bilaga A. Utkast till kungörelse om prästerliga övergångsbefattningar, som

inrättas vid nyindelning av riket i pastorat........................ 43

/

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 s. 10 i texten
  2. Rskr. 1961:278 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., t vad propositionen avser underhållsarbeten i lokal a1 i texten
  3. 1LU 1961:39 Första lagutskottets memorial nr 39 år 1961 s. 1 i texten
  4. SU 1961:107 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., i vad propositionen avser underhållsarbeten i lokalerna för domka s. 7 i texten
  5. 1LU 1961:34 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m.m. dels en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten

Visa alla 7