Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål

1961-02-17 · 49 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:48, Angående godkännande av europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i8 år 1961

1

Nr 48

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

av europeisk konvention om inbördes rättshjälp i

brottmål; given Stockholms slott den 17 februari 1961.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 12 §

regeringsformen föreslå riksdagen att, på sätt varom föredragande departementschefen

hemställt, godkänna en den 20 april 1959 i Strasbourg dagtecknad

europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en inom Europarådet

utarbetad konvention om inbördes rättshjälp i brottmål.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 februari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, ap Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och inrikesdepartementen

anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om godkännande av en

den 20 april 1959 i Strasbourg dagtecknad europeisk konvention om inbördes

rättshjälp i brottmål och anför därvid följande.

Flertalet europeiska länder har genom avtal på multilateral bas förbundit

sig att i mål eller ärenden av civil eller kommersiell natur lämna varandra

bistånd genom delgivning av rättegångshandlingar, bevisupptagning

eller andra till proceduren hörande åtgärder, s. k. rättshjälp. Beträffande de

multilaterala avtal, som avslutats härom, torde få hänvisas till redogörelsen

i proposition 1957:163 rörande ratifikation av konventionen den 1 mars

1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen.

En motsvarande mera allmänt gällande multilateral reglering rörande inbördes

rättshjälp i brottmål saknas, men bestämmelser i detta avseende har

intagits i bilaterala utlämningsavtal eller i separata rättshjälpsöverenskommelser

mellan länder med särskilt livliga förbindelser. Ehuru de flesta europeiska

länder likväl lämnar sådant bistånd även utan avtal, kräves härför

enligt rättsuppfattningen i andra länder att avtal eller ömsesidighetsutfästelse

föreligger. Detta gäller icke blott bevisupptagning utan på sina håll

även delgivning och andra åtgärder för utländsk myndighets räkning.

Av det sagda följer att hinder stundom kan föreligga mot åtal därför att

den misstänkte befinner sig i ett land, där legala förutsättningar för stämningens

delgivande saknas. Vidare kan svårigheter uppstå, då det gäller att

anskaffa utredning i en rättegång, t. ex. genom upptagande av vittnesutsaga

inför utländsk domstol eller vid kallande av vittne från utlandet. Även om

det land, vars medverkan begäres, icke uppställer ömsesidig förpliktelse som

oundgänglig förutsättning för rättshjälp, föreligger likväl ej. säkerhet för

bifall till en gjord framställning, och när ömsesidighetsförklaring måste avges

försenas ärendet.

Föreskrifter om vad som bör iakttagas, då svensk domstol önskar anlita

utländsk domstol för anskaffande av utredning i rättegång, återfinns i lagen

den 20 december 1946 om bevisupptagning vid utländsk domstol. Beträf
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr h8 år 1961

3

iande denna lag må här endast anmärkas, att i 1 § andra stycket föreskrives

att i brottmål bevisupptagning inför utländsk domstol får äga rum allenast

om synnerliga skäl föreligger. Vid delgivning utom riket av rättegångshandling

anlitar domstolarna i regel biträde av utrikesdepartementet med stöd

av kungörelsen härom den 24 november 1933. Utrikesdepartementet har utfärdat

instruktioner, som syftar till att delgivning i utlandet skall verkställas

på sådant sätt att den erhåller laga verkan i Sverige.

Enligt 4 kap. 14 § strafflagen må utländsk straffdom vid bestämmande

av straff för återfall i brott tillmätas samma verkan som svensk. En tillämpning

av detta lagrum förutsätter givetvis att upplysning om den utländska

domen står till domstolens förfogande. Några föreskrifter om inhämtande

av upplysningar ur utländskt straffregister rörande person, som åtalats i

Sverige, finns emellertid icke. Domstolarna har i enstaka fall härom hänvänt

sig till utrikesdepartementet.

För vidtagandet av bevisupptagning vid domstol och delgivning i Sverige

på begäran från utlandet gäller i princip samma förutsättningar i brottmål

och tvistemål, och något villkor om ömsesidighet är icke uppställt.

Huvudstadgandena på området återfinns i lagen den 20 december 1946 om

bevisupptagning åt utländsk domstol och kungörelsen den 30 april 1909

angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet. Dessa

stadganden innehåller icke några principiella inskränkningar beträffande

brottmål. Nämnda lag äger dock ej tillämpning, där fråga är om ansvar

för gärning som har karaktär av politiskt brott eller som icke är belagd

med straff i svensk lag. Särskilda regler om ersättande av kostnader, som

uppstått vid bevisupptagning, har givits i 3 § kungörelsen den 31 oktober

1947 med särskilda bestämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i

vissa främmande stater.

Vad beträffar meddelande till utländsk myndighet av upplysningar ur

straffregistret har Kungl. Maj :t med stöd av 9 § första stycket lagen den 17

oktober 1900 om straffregister bemyndigat fångvårdsstyrelsen att på begäran

av vissa myndigheter i annat nordiskt land utfärda fullständigt utdrag

ur straffregister för utredning i brottmål. I övrigt må enligt andra stycket

i samma lagrum meddelanden rörande givna straffdomar överlämnas till utländsk

myndighet endast jämlikt bestämmelser, som Kungl. Maj:t under

förutsättning av ömsesidighet utfärdar. På grund av ömsesidighetsöverenskommelser

har sådana bestämmelser utfärdats beträffande Nederländerna,

Belgien och Frankrike (se KBr den 4 januari 1928, den 28 april 1933 och den

30 juni 1959). I förhållande till Danmark och Finland gäller också alltjämt

vissa sådana föreskrifter (se KBr den 22 mars 1935 och den 17 januari 1936).

Bestämmelser om inbördes rättshjälp ingår i vissa mellan Sverige och

andra länder avslutade utlämningstraktater. Sedan de flesta sådana traktater

uppsagts under åren 1950—1954, kvarstår sådan reglering, i vad gäller

Europarådets medlemmar, endast i avtalen med Belgien den 26 april 1870

(SFS 1870: 37 och 1877: 39), med Danmark den 17 juni 1913 (SO 1913: 5)

och med Norge den 21 februari 1907 (SFS 1907: 13). Mellan Sverige, Dan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

mark och Norge regleras vissa rättshjälpsfrågor därjämte i ett av dessa

länder den 26 juni 1957 undertecknat protokoll (SFS 1958: 533). Ett särskilt

avtal om ömsesidig rättshjälp i brottmål har ingåtts den 7 mars 1956

mellan Sverige och Frankrike (prop. 1956: 100).

Motivet för att vissa av de i Europarådet deltagande staterna slutit multilaterala

eller bilaterala avtal om rättshjälp i brottmål är främst att finna

i förut omtalade ömsesidighetskrav länderna emellan samt strävandena efter

internationellt samarbete för beivrande av brott. Dessa strävanden har

på grund av de numera mycket intensiva förbindelserna mellan länderna

och den ökade rese- och flyttningsfrekvensen blivit särskilt aktuella. Vidare

har det ansetts önskvärt att skapa enhetliga regler för inbördes rättshjälp.

Dessa synpunkter hade även beaktats av den av Europarådets rådgivande

församling tillsatta kommittén för utarbetande av förslag till en europeisk

utlämningskonvention (prop. 1958: 139, s. 4). Kommittén framhöll i sin

slutrapport önskvärdheten av att även frågan om internationellt samarbete

på rättshjälpsområdet reglerades på multilateral bas mellan de europeiska

staterna.

Europarådets ministerkommitté uppdrog med anledning härav åt nyssnämnda

kommitté att utarbeta ett utkast till en europeisk konvention om

inbördes rättshjälp i brottmål. I kommittén har representanter för samtliga

till Europarådet anslutna stater utom Island och Storbritannien deltagit

samt Schweiz, som ej är medlem av rådet, varit företrätt av en observatör.

Vid sammanträden år 1957 och 1958 har kommittén utarbetat ett förslag,

vilket underställts ministerkommittén och av denna framlagts till undertecknande

den 20 april 1959. Konventionen har undertecknats av — förutom

Sverige — Belgien, Danmark, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland,

Italien, Luxemburg och Österrike.

Konventionen i engelsk och fransk originaltext jämte översättning till

svenska är fogad såsom bilaga till detta protokoll.

Angående innehållet i konventionen och dess förhållande till svensk rätt

må här anföras följande.

Kap. I anger omfattningen av den allmänna förpliktelsen för de fördragsslutande

staterna att lämna varandra rättshjälp i brottmål.

Enligt art. 1 åtager sig de fördragsslutande staterna att i enlighet med konventionens

bestämmelser i största möjliga utsträckning lämna varandra

rättshjälp i brottmål, som handlägges av judiciell myndighet i annan konventionsstat

(p. 1). Konventionen gäller dock icke verkställande av beslut

om frihetsberövande eller av dom eller i fall då fråga är om gärning som är

straffbelagd i militär strafflag och icke tillika utgör brott enligt allmän

strafflag (p. 2).

Rättshjälp kan enligt art. 2 vägras, om gärningen är av politisk eller fiskal

natur samt om den begärda åtgärden anses kränka landets suveränitet, medföra

fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprinciper

(ordre public) eller andra för den anmodade staten väsentliga intressen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

Dlii allmänna förpliktelsen för parterna att lämna varandra bistånd i

brottmål är enligt art. 1 begränsad till de former av rättshjälp som regleras

i konventionens följande artiklar. Dessa olika slag av rättshjälp utgöres

av, forutom bevisupptagning och delgivning, även vissa speciella åtgärder

såsom beslag och husrannsaken, lagföring av en i den anmodade staten befintlig

person för gärning som denne begått i den ansökande staten, tillhandahållande

av upplysningar ur straffrekister, överlämnande av person, som i

den anmodade staten berövats triheten, för hans hörande inför annan stats

domstol m. m.

Enligt svensk lag möter ej hinder mot meddelande av rättshjälp i brottmål

åt utländsk judiciell myndighet i fråga om de båda förstnämnda biståndsformerna,

medan det beträffande de övriga icke eller blott under förutsättning

av Kungl. Maj:ts medgivande är möjligt att tillmötesgå en framställning

från utlandet. I den mån konventionen ej synes kunna vinna tilllämpning

i Sverige föreslås i det följande att erforderliga förbehåll _ en
ligt

vad i art. 23 medgives — göres från svensk sida. Med de begränsningar,

som följer av dessa förbehåll och av de i konventionen angivna undantagen,

föreligger intet hinder mot att biträda den i art. 1 angivna principiella

förpliktelsen.

Undantaget från konventionens allmänna förpliktelse beträffande militära

brott innebär att konventionen icke kan åberopas för erhållande av

rättshjälp, då gärningen är straffbelagd enbart i militär strafflag. Skulle

den kunna föranleda straff även jämlikt allmän lag, gäller dock den allmänna

bistandsförpliktelsen. Bestämmelsen hindrar givetvis icke en stat

att ä\en i det förra fallet bifalla en framställning om rättshjälp, därest

hinder ej anses möta enligt statens eget bedömande. Rättshjälp torde sålunda

även i rent militära brottmål kunna lämnas från svensk sida, därest

svenska myndigheter skulle finna detta lämpligt och förenligt med lagstiftningens

innehåll i övrigt.

Då fråga är om ansvar för gärning, som har karaktären av politiskt brott,

skall enligt 1 § lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol framställning

om åtgärd som avses i lagen icke efterkommas. Samma princip torde få

anses gälla beträffande annan rättshjälp, t. ex. delgivning, ehuru uttryckligt

stadgande därom saknas i svensk lag.

Något hinder mot att rättshjälp lämnas från svensk sida i brottmål av

fiskal karaktär är ej angivet i lag och någon anledning att avböja en framställning

om sådan rättshjälp torde ej i och för sig kunna göras gällande.

Det torde emellertid böra ankomma på den svenska myndighet eller domstol

som emottager en framställning i sådant ärende att avgöra, huruvida

den bör och kan bifallas. Med hänsyn till det intresse man från svensk

sida kan ha av bistånd i utlandet i liknande mål synes därvid öinsesidighetssynpunkten

böra beaktas.

De regler som i Sverige givits om rättshjälp saknar i allmänhet uttryckliga

stadganden om att sådan hjälp ej må lämnas, då den begärda åtgärden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för landets säkerhet eller

strida mot allmänna svenska rättsprinciper eller andra för Sverige väsentliga

intressen; jfr dock 1 § andra stycket kungörelsen den 31 oktober 1947 med

särskilda bestämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i vissa främmande

stater. Den svenska regleringen på området torde emellertid vila på

den grundsatsen att en framställning icke må bifallas, därest den önskade

åtgärden befinnes vara av den natur som här sagts. Prövningen i detta hanseende

åligger den myndighet, till vilken framställningen inkommer utrikesdepartementet

eller, beträffande vissa danska och norska framställningar,

domstol eller länsstyrelse.

Enligt 1 § lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol må framställning

ej bifallas, om den gärning varom är fråga icke är i svensk lag belagd

med straff. Då något sådant hinder ej är angivet i konventionen, bör förbehåll

av den i lagen angivna innebörden göras från svensk sida.

Likaså synes förbehåll böra göras av innebörd att rättshjälp kan vagras,

om förundersökning rörande gärningen pågår i Sverige eller i tredje stat

eller den, som i den ansökande staten misstänkes för gärningen, åtalats

eller redan genom dom fällts till ansvar eller frikänts i Sverige eller tredje

stat. Förbehållet bör även omfatta det fall att förundersökning eller atal

nedlagts eller beslut träffats om att förundersökning eller åtal ej skall inledas

beträffande den ifrågavarande gärningen. Därjämte torde det fall att

straff för brottet är förfallet enligt svensk lag böra inbegripas.

Kap. II handlar om sådan rättshjälp, som myndighet i den anmodade staten

verkställer i syfte att för utländsk myndighets räkning anskaffa utredning

i ett av den senare handlagt brottmål. Sådant bistånd benämnes i konventionens

franska text commission rogatoire (jfr prop. 1957:163, s. 5

och 14).

I art. 3 definieras commission rogatoire såsom åtgärd för utredning eller

tillhandahållande av bevismaterial eller handlingar. De typiska formerna för

den rättshjälp, varom här är fråga, utgöres av upptagande av ed, anställande

av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig

eller syn eller av skriftligt bevis. Som beteckning på sådan rättshjälp begagnas

i Sverige numera uttrycket bevisupptagning (jfr prop. 1946:28,

s. 108).

Artikeln stadgar att de åtgärder, som åsyftas med en framställning om

utredning från judiciell myndighet i en ansökande stat, skall verkställas i

den ordning lagen i den anmodade staten stadgar (p. 1). Skyldighet att

höra vittne eller sakkunnig på ed föreligger endast om begäran därom

gjorts i framställningen och hinder härför ej möter enligt den anmodade

statens lagstiftning (p. 2). Avser framställningen översändande av handlingar,

kan den anmodade staten tillhandahålla bestyrkt avskrift eller fotokopia.

Har originalhandling uttryckligen begärts, skall dock sådan framställning

efterkommas i den mån så är möjligt (p. 3).

De i "förevarande artikel uttalade principerna om den ordning, som bör

följas vid rättshjälp åt utländsk domstol, överensstämmer med de grundsat
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

7

ser på vilka den svenska lagstiftningen i ämnet är uppbyggd. Lagen om bevisupptagning

vid utländsk domstol torde utgå från huvudregeln att bevisupptagning

i utlandet sker enligt lex loci, men stadgar i 3 § att, om den

svenska domstolen finner lämpligt att visst i svensk lag stadgat förfarande

iakttages vid verkställande av äskad åtgärd, detta skall angivas i framställningen

till den utländska domstolen. Verkställes åtgärden ej på önskat sätt,

bör den svenska domstolen ha fria händer att bedöma verkan av att en

annan ordning följts. Konventionens regler står även i samklang med lagen

om bevisupptagning åt utländsk domstol. Av 5 och 8 §§ i denna lag framgår

att bevisupptagning i princip skall ske i den ordning svensk lag stadgar,

men att domstolen skall efterkomma begäran om visst förfarande, såvida

detta ej strider mot svensk lag.

Enligt art. 4 skall den anmodade staten, om det begärts i framställningen,

underrätta den ansökande staten om tid och plats för bevisupptagning. Den

utländska myndigheten ävensom part äger närvara vid bevisupptagningen,

om den anmodade staten medger detta.

Vad sålunda sägs angående underrättelse om tid och plats för bevisupptagning

har täckning i stadganden i de svenska bevisupptagningslagarna.

Enligt lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol skall handläggningen

vid den svenska domstolen ske enligt rättegångsbalkens regler för bevisupptagning

utom huvudförhandling. Frågan om närvaro vid domstolen skall således

prövas enligt rättegångsbalkens föreskrifter härom.

Art. 5 behandlar en särskild form av rättshjälp i och för säkrande av bevis

i brottmål, nämligen husrannsakan och beslag. Åtgärder av detta slag,

vilka är att hänföra till tvångsmedel i brottmål, kan f. n. icke verkställas

i Sverige för utländsk myndighets räkning annat än i samband med utlämningsförfarande;

jfr 16 och 23 §§ lagen den 6 december 1957 om utlämning

för brott samt 12 och 17 §§ lagen den 5 juni 1959 om utlämning

för brott till Danmark, Finland, Island och Norge. Då konventionen icke

berör utlämningsfrågor, saknar anmärkta lagrum betydelse i de sammanhang

som här kan komma i fråga. Beträffande denna artikel torde därför

böra göras förbehåll av innebörd att rättshjälp som artikeln avser icke

kommer att lämnas från svensk sida.

Enligt art. 6 äger den anmodade staten uppskjuta överlämnandet av begärda

föremål eller handlingar, därest dessa erfordras för ett inom den staten

pågående brottmål. Artikeln innehåller även föreskrift om återställande

av föremål och originaldokument, som ställts till förfogande. Artikeln torde

icke erfordra några kommentarer.

Kap. III innehåller bestämmelser rörande delgivning samt vittnes, sakkunnigs

eller tilltalads inställelse inför domstol i främmande land.

I art. 7 /;. 1 konstateras att den anmodade staten skall ombesörja delgivning

av rättegångshandlingar och judiciella beslut, som för sådant ändamål

översändes av den ansökande staten. Detta följer egentligen redan av den

i art. 1 intagna allmänna förpliktelsen till rättshjälp. Om förfarandet stadgas

att delgivning kan ske genom att handlingen utan iakttagande av sär
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

skilda formföreskrifter överlämnas till adressaten. Därest så uttryckligen

begärts, skall delgivningen företagas i form, som föreskrives i den anmodade

statens lag, eller på annat angivet sätt, som är förenligt med denna lag.

Bevis om delgivningen kan enligt p. 2 utgöras av ett av adressaten undertecknat

erkännande av mottagandet eller av ett av vederbörande myndighet

utfärdat intyg om sättet och tiden för delgivningen. Myndigheten skall även

på begäran intyga, huruvida delgivningen skett i enlighet med landets lag.

Har delgivningen ej kunnat ske, skall den stat som gjort framställningen

underrättas om orsaken härtill.

Delgivning av stämning i brottmål vid svensk domstol skall städse verkställas

i den form, som stadgas i svensk lag, d. v. s. genom att handlingarna

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift överlämnas till den tilltalade personligen.

Föreskriften i 33 kap. 11 § rättegångsbalken att delgivning i utlandet

kan ske enligt den utländska lagen, äger enligt 13 § samma kapitel

icke tillämpning beträffande stämning i brottmål. I detta sammanhang

bör observeras att vissa europeiska lagar medger delgivning såväl med

den tilltalade personligen som med representant för denne. Visserligen föreskrives

i artikeln att även vid formlös delgivning handlingen skall överlämnas

direkt till adressaten, men någon säkerhet för att delgivningen sker

på detta sätt föreligger icke, så mycket mindre som nyss antydda utländska

delgivningsregler föranlett en kommentar i expertkommitténs till sitt konventionsförslag

fogade rapport att artikelns lydelse icke förpliktar till delgivning

med adressaten personligen. Framställning från svensk sida om

delgivning i utlandet av stämning bör därför alltid innehålla en begäran

om delgivning med den tilltalade personligen.

Såvitt gäller delgivning i Sverige av utländska domstolshandlingar föranleder

åtagandena enligt art. 7 p. 1 och 2 allenast smärre kompletteringar

av gällande administrativa föreskrifter.

P. 3 innehåller bestämmelser, som på förslag av de skandinaviska länderna

intagits i konventionen och som bör ses mot bakgrunden av vissa

för dessa länders tänkesätt främmande rättsregler i en del europeiska stater.

Innebörden av dessa regler i vad avser fransk civilprocess framgår närmare

av den redogörelse, som lämnats i proposition 1956: 100, s. 3. Ett liknande

system som det i nämnda redogörelse för civilprocessens del beskrivna

tillämpas även i brottmål i Frankrike och i en del andra av de fördragsslutande

staterna. I korthet innebär systemet att delgivning av en

stämningshandling, avsedd för en person som vistas i utlandet, anses verkställd

i och med att handlingen överlämnats till vederbörande åklagarmyndighet.

Denna åligger dock att ombesörja att en kopia av handlingen tillställes

den tilltalade. Från domstolens synpunkt är det emellertid för målets

upptagande och avgörande utan betydelse, huruvida handlingen verkligen

når den tilltalade eller om detta sker inom sådan tid att han har

möjlighet att låta sig företrädas i rättegången. Oavsett huruvida stämningen

faktiskt kommit den tilltalade tillhanda, kan domstolen sålunda utan

hinder av dennes frånvaro upptaga målet till prövning och avkunna dom.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

9

Det må i anslutning till det nu sagda erinras om att i art. 5 av den svenskfranska

konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål intagits en bestämmelse,

som syftar till att skydda personer med hemvist i Sverige mot

att dömas i Frankrike utan att ha erhållit kännedom om åtalet eller beretts

tillräcklig tid för inställelse. Det land, där åtal väckes, har förbundit

sig att ej avkunna dom i den tilltalades frånvaro — om denne äger hemvist

i den stat där delgivningen skall ske och underrättat vederbörlig judiciell

myndighet i det andra landet om sin adress — med mindre en månad

förflutit sedan underrättelse om stämningen överlämnats till hemvistlandets

regering.

På skandinavisk sida ansågs det önskvärt att inom den europeiska konventionens

ram finna ett förfarande, ägnat att såvitt möjligt tillförsäkra

den som instämts till domstol i ett land, vilket tillämpar nyss beskrivna

system, ett visst skydd emot risken att bli åtalad och dömd utan att han

fått vetskap om stämningen eller om inställelsedagen. Det visade sig emellertid

icke möjligt att vinna erforderlig anslutning bland de förhandlande

staterna till en garanti mot frånvarodomar, bestämd på det absoluta sätt

som skett i det svensk-franska avtalet. Enligt den slutligen vunna lösningen,

som framgår av art. 7 p. 3, skall varje fördragsslutande stat äga att

vid konventionens undertecknande eller ratifikation begära att kallelse

(stämning) å tilltalad, som vistas inom statens territorium, skall tillställas

dess myndigheter senast viss tid före den utsatta inställelsedagen. Denna

tidsfrist får icke överstiga 50 dagar. Tidsfristen skall beaktas vid fastställande

av inställelsedag och vid översändande av handlingen.

Artikelns regler förefaller erbjuda en viss säkerhet mot att den tilltalade

i praktiken utsättes för risken att målet upptages och dom avkunnas

utan att han i tid fått vetskap härom. Utländska delgivningsframställningar

behandlas av de svenska myndigheterna utan dröjsmål; delgivning brukar

ske i regel inom en vecka eller tio dagar. En svensk förklaring, i vilken

en tidsfrist av 30 dagar enligt förevarande artikel angives, synes innebära

att den tilltalade lämnas tillräcklig tidsmarginal för förberedande av

inställelsen.

Det bör uppmärksammas att en sådan förklaring skall respekteras av

varje annan fördragsslutande stat. Svenska domstolar har därför att vid

utsättande av inställelsefrist i stämning eller kallelse, som skall delgivas i

konventionsstat, taga hänsyn till den tid som må ha angivits av denna stat.

Jämlikt 32 kap. 1 § rättegångsbalken skall domstol tillse att parten erhåller

skäligt rådrum. Andra staters förklaringar jämlikt art. 7 p. 3 innebär

anvisningar om vad som med hänsyn till förhållandena i de olika länderna

bör anses utgöra skäligt rådrum. Erforderliga anvisningar för domstolarna

torde få utfärdas i administrativ ordning.

I art. 8 föreskrives alt vittne eller sakkunnig som icke efterkommer kallelse,

delgiven honom i utlandet, ej må på grund av utevaron drabbas av

påföljd, som angives i kallelsen eller eljest är stadgad, såvida han ej frivilligt

infinner sig i den ansökande staten och där ånyo delgivits kallelse.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

Föreskrifter med liknande innehåll finns i åtskilliga avtal om inbördes

rättshjälp, som tidigare ingåtts mellan stater, tillhörande Europarådet. De

är grundade på uppfattningen att kallelse till domstol icke kan anses ha

tvingande verkan utanför domstolens hemstat.

För svensk rätts del gäller enligt 36 kap. 20 § rättegångsbalken att vittne,

som ej hörsammar kallelse till domstol, skall dömas till böter. Uppskjutes

målet till annan dag, må vittnet föreläggas vid vite att den dagen komma

tillstädes. Vittne, som uteblir, må även efter rättens beslut hämtas till

rätten. Erinran om dessa påföljder vid utevaro skall göras i den första

vittneskallelsen. Liknande påföljdsregler gäller för sakkunnig. ^

Rättegångsbalkens regler i förevarande hänseende bygger på den här i

landet gällande principen om den s. k. vittnesplikten, vilken bl. a. innebäi

att alla är skyldiga att uppträda såsom vittnen inför domstol. Några lokala

begränsningar av denna plikt uppställes icke uttryckligen i lagreglerna —

såsom exempelvis i Norge, där skyldigheten att inställa sig endast gäller i

förhållande till domstolar inom det område av landet dar vittnet vistas.

Av de svenska rättegångsreglernas karaktär av intern rätt följer att

utländska myndigheter icke har skyldighet att medverka till att personer

inom deras område skall tvingas till inställelse inför svensk domstol. Han

ligger en begränsning, som får anses vara grundad på allmänna rättsgrundsatser.

Av denna anledning torde man från svensk sida icke kunna lata

svenska domstolars kallelser å vittnen (och sakkunniga), vilka delgives

genom utländska myndigheters förmedling, få tvingande verkan. Påföljd

för utevaro skall således icke drabba den som delgivits kallelse i sådan

ordning. I överensstämmelse härmed bör vittneskallelsen icke innehålla någon

erinran om påföljd vid utevaro. Detta torde få tillkännagivas domstolarna

i administrativ ordning. I detta sammanhang må nämnas att fragan

om åtgärder, som kan främja iakttagandet av domstolskallelser inom

Norden, väckts inom ramen för det nordiska lagstiftningssamarbetet.

Enligt art. 9 skall till vittne eller sakkunnig utgående ersättning för tidsspillan

och resekostnad samt traktamente beräknas med utgångspunkt från

bostadsorten och vara likvärdig med gottgörelsen enligt gallande taxor i det

land där förhöret skall äga rum. I art. 10 stadgas att, därest vittnes eller sakkunnigs

inställelse är synnerligen nödvändig, detta skall meddelas i delgrvningsframställningen.

Den anmodade staten skall då uppmana vederbörande

att infinna sig och underrätta den ansökande staten om svaret på denna

uppmaning (p. 1). I detta fall skall i framställningen eller i kallelsen aven

angivas det ungefärliga beloppet av den gottgörelse vederbörande ager uppbära

för inställelsen (p. 2). Den anmodade staten må på begaran förskottera

dessa kostnader. Förskotterat belopp skall antecknas å kallelsen och ersättas

av den ansökande staten (p. 3).

Även dessa regler, som har till syfte att påverka den kallade att frivillig

efterkomma kallelsen (jfr art. 8), bör vinna svensk anslutning, dock synes

en begränsning av åtagandet enligt art. 10 p. 3 bli nödvändigt. Nar ett vittne

inkallas av domstol i brottmål på begäran enbart av den tilltalade, gäller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr A8 år 1961

den principen att den tilltalade själv har att svara för vittnets kostnader;

domstolen eller myndighet saknar i detta fall möjlighet att utgiva ersättning.

Detsamma gäller i fråga om kostnader för sakkunnig, som allenast den tilltalade

vill åberopa. Med avseende å kallelser av nu nämnda slag torde genom

förbehåll böra angivas att bestämmelserna i art. 10 p. 3 icke kommer att tilllämpas

från svensk sida.

Vid delgivning av svensk domstols kallelse torde det få ankomma på utrikesdepartementet

och, såvitt rör delgivning i annat skandinaviskt land, på

domstolen att tillse att bestämmelserna i art. 10, med angivna begränsning,

iakttages. När delgivning sker i Sverige för utländsk räkning torde utrikesdepartementet

och den verkställande länsstyrelsen få ombesörja de åtgärder

som föranledes av åtagandena enligt artikeln. Härför erfordras föreskrifter

i administrativ ordning.

Art. 11 innehåller föreskrifter om förande av person, som i vistelselandet

är berövad friheten, till annat land för vittnesförhör eller konfrontation.

Begäran om överlämnande eller om tillstånd till genomtransport skall enligt

konventionen i princip bifallas men kan i vissa fall vägras, t. ex. om vederbörande

motsätter sig överlämnandet eller om hans närvaro erfordras för

ett i den anmodade staten pågående brottmål.

Det är enligt svensk rätt f. n. icke möjligt att i annan ordning än i samband

med utlämning för brott lämna bistånd vid brottsutredning i annan

stat genom att överlämna en person, som här i landet berövats friheten, eller

tillåta genomtransport av någon som berövats friheten i annan stat. Enär

utlämning icke kan komma i fråga i de fall, varom art. 11 talar, torde Sverige

böra göra ett förbehåll av innebörd att artikeln icke kommer att tillämpas

från svensk sida. Härav följer, att det icke blir möjligt att påräkna inställelse

vid svensk domstol av vittne, som är berövat friheten i annan stat. Möjligheten

att upptaga utsaga inför utländsk domstol kvarstår dock.

Den som delgivits kallelse i enlighet med konventionen och begivit sig

till annan stat för att där höras som vittne eller sakkunnig får enligt art. 12

icke, oavsett sin nationalitet, lagforas, fängslas eller på annat sätt underkastas

inskränkning i sin frihet på grund av gärning eller dom från tiden

före avresan från det land, där han mottagit kallelsen. Liknande immuni

tetsföreskrifter uppställes beträffande tilltalad i avseende å andra brott

än det eller dem, som han instämts för. Immuniteten upphör emellertid i

samtliga fall, om vederbörande under 15 dagar efter inställelsen icke frivilligt

lämnat landet.

En regel om immunitet för den, som på kallelse av domstol inställer sig

från utlandet, är till sin art icke främmande för svensk rätt. I flertalet äldre

svenska utlämningskonventioner återfinns sålunda stadganden om immunitet

för vittne, som frivilligt inställer sig i brottmål. Av dessa traktater har

numera de flesta upphört att gälla efter uppsägning från svenskt håll, men

konventionerna med Danmark, Norge och Belgien är i ifrågavarande delar

alltjämt i kraft. Dessa konventionsstadganden synes dock icke ha lämnat

något spår i den interna svenska lagstiftningen. Ej heller finns några be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år iD61

stämmelser om tilltalads eller sakkunnigs immunitet. Frågan hur förevarande

immunitetsproblem skall lösas för svensk rätts del är f. n. föremål

för övervägande i samband med behandlingen av förslaget till brottsbalk.

Enligt kap. IV, som endast innehåller en artikel, art. 13, är fördragsslutande

stat pliktig att under vissa förutsättningar tillhandahålla annan stat utdrag

och uppgifter ur straffregister. Enligt p. 1 skall framställning från judiciell

myndighet efterkommas, då upplysningarna begäres för att användas

i brottmål, och detta skall ske i samma utsträckning som är möjlig för

judiciell myndighet i det egna landet. Framställning skall enligt p. 2 efterkommas

även i andra fall, d. v. s. då den inkommit från annan än judiciell

myndighet eller uppgifterna erfordras för annat ändamål än brottmål, på de

villkor som gäller i det anmodade landet.

Meddelande av upplysningar ur straffregistret är i svensk rätt omgärdat

av vissa föreskrifter i syfte att skydda den enskildes intresse. Detta gäller

såväl upplysningar till svenska myndigheter som givetvis till utländska sådana.

Frånsett viss förenklad ordning för meddelande av straffregisterutdrag

till myndigheter i andra nordiska länder gäller enligt 9 § andra stycket

lagen om straffregister att Kungl. Maj :t under förutsättning av ömsesidighet,

äger utfärda bestämmelser om meddelande till utländsk myndighet rörande

givna straffdomar eller ådömt tvångsarbete.

Frågan om utlämnande av uppgifter ur det svenska straffregistret till

myndighet i andra länder än de nordiska har övervägts bl. a. i samband med

en framställning den 18 november 1953 av chefen för statens kriminaltekniska

anstalt. Fångvårdsstyrelsen framhöll i avgivet yttrande, att stor varsamhet

måste iakttagas vid utlämnande av sådana uppgifter, och hänvisade

till vad parlamentariska undersökningskommissionen anfört i sitt betänkande

angående utlämnande av uppgifter om flyktingar (SOU 1946: 93). I proposition

1955: 168 om ändrad lydelse av 9 § lagen om straffregister, vilken

ledde till den förenklade ordningen beträffande de nordiska länderna, förklarade

sig dåvarande chefen för justitiedepartementet ej vara beredd att

då taga ställning till spörsmålet om ändrade regler angående straffregisterutdrag

till myndighet utanför nordisk stat.

Fångvårdsstyrelsen har yttrat sig över den nu förevar ande artikeln och

därvid alltjämt ställt sig tveksam till en utvidgning av uppgiftslämnandet

till andra länder än de nordiska. Enligt styrelsens mening måste garantier i

varje fall skapas för att rätten att erhålla registerutdrag icke missbrukas till

men för enskildas intressen. Styrelsen ifrågasätter, huruvida det icke lämpligen

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i fall, då fråga icke är om nordiskt

land, besluta i ämnet.

Redan i det förhållandet att kretsen av de länder, som här kommer i fråga,

är begränsad till Europarådets stater ligger en viss garanti för att rätten att

erhålla upplysningar ur straffregistret icke skulle missbrukas. Den rätt att

få uppgifter, som p. 1 i artikeln ger, gäller endast för judiciella myndigheter

och i brottmål. Det torde vidare icke strida mot artikeln, om man

från svensk sida tillämpar ordningen att i varje särskilt fall utlämna be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

13

gärda upplysningar enligt beslut av Kungl. Maj:t. Under angivna förhållanden

bör hinder enligt min mening ej möta från svensk sida mot att acceptera

förpliktelserna enligt denna artikel. Genom förbehåll synes åtagandet

från svensk sida dock böra begränsas till upplysningar rörande personer,

som är misstänkta eller åtalade. Gentemot bestämmelsen i p. 2 torde Sverige

böra göra förbehåll av innebörd att bestämmelsen ej kommer att tillämpas.

Kap. V innehåller bestämmelser rörande innehållet av en framställning

om rättshjälp, dess översändande till den anmodade staten, språk, kostnader

o. dyl.

I en framställning skall enligt art. 14 lämnas uppgift om namnet på den

ansökande myndigheten, den önskade åtgärden och anledningen till densamma

samt såvitt möjligt den misstänktes namn och nationalitet ävensom

namn och adress på den person, som beröres av åtgärden. I vissa fall, då åtgärden

avser bevisupptagning, skall dessutom brottets art uppgivas och en

kortfattad redogörelse lämnas för omständigheterna i målet.

Lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol angiver icke vad en till

svensk domstol översänd framställning bör innehålla utöver det självklara

att därav skall framgå vilken åtgärd, som den utländska domstolen önskar

få vidtagen. Vad konventionen i det hänseendet stadgar synes helt tillräckligt

för att möjliggöra ärendets handläggning av svensk myndighet. Det må

vidare anmärkas att framställning om delgivning i Sverige i regel ej behöver

innehålla någon brottsbeskrivning. Delgivningshandlingen torde emellertid

regelmässigt innehålla uppgifter, som gör det möjligt att bedöma om ärendet

är av beskaffenhet att böra avvisas jämlikt art. 1 eller 2 i konventionen.

Dylik prövning sker regelmässigt i utrikesdepartementet, som i regel förmedlar

framställningar om rättshjälp. Vid delgivning av handlingar från

Danmark och Norge, som kan företagas utan departementets förmedling,

ankommer denna prövning på den myndighet som mottager framställningen.

Framställning om bevisupptagning vid utländsk domstol skall enligt 3 § i

1946 års lag innehålla en kort redogörelse för saken samt uppgift på beviset

och den omständighet som skall styrkas. Konventionens anspråk på framställningens

innehåll torde i de flesta fall vara uppfyllda i de skrivelser, som

svenska domstolar formulerar på grundval av sagda lagrum. Närmare upplysningar

om vad framställningen bör innehålla kan i tveksamma fall inhämtas

från utrikesdepartementets rättsavdelning.

Art. 15 p. 1—4 angiver de myndigheter som bör förmedla skriftväxlingen

mellan staterna i olika slag av rättshjälpsärenden. I enlighet med den ordning

som sedan gammalt gäller vid kommunikation i sådana ärenden mellan

de kontinentala länderna, innebär föreskrifterna att skriftväxling i vissa fall

av vilka främst må nämnas de som avser bevisupptagning och andra utredningsåtgärder

— skall ske mellan justitieministerierna samt i övrigt —

t. ex. vid delgivning ävensom i brådskande ärenden — direkt mellan ansökande

och verkställande myndigheter.

Enligt p. 6 kan emellertid en fördragsslutande stat förklara, att samtliga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

eller vissa framställningar skall tillställas densamma på annan väg, eller

att kopia av en i brådskande fall direkt till verkställande myndighet översänd

framställning skall tillställas statens justitieministerium.

Med hänsyn till vad som gäller i Sverige beträffande rättshjälpsarenden

torde från svensk sida böra avgivas förklaring att framställning, avsedd

för svensk myndighet, skall inkomma på diplomatisk vag eller i brådskande

fall av den utländska myndigheten direkt tillställas utrikesdepartementets

rättsavdelning, liksom att framställningar, avsedda för myndighet

i fördragsslutande stat, kommer att översändas via svensk beskickning eller

konsulat. Det torde i det senare avseendet få bero på vederbörande stats

önskemål, huruvida de svenska framställningarna skall tillställas statens

utrikesministerium eller om de må överlämnas till justitieministeriet eller direkt

till den verkställande myndigheten.

Artikeln innehåller dessutom två särbestämmelser. I de fall då direkt

kommunikation mellan ländernas myndigheter är medgiven enligt konventionen,

kan kontakten tagas genom Interpols förmedling (p. 5). Denna vag

synes särskilt kunna komma till användning beträffande utredningsåtgärdei

under förundersökning ävensom vid inhämtande av upplysningar ur straffregister.

Vidare skall jämlikt p. 7 de i artikeln angivna reglerna icke påverka

de överenskommelser om direkt kommunikation myndigheterna emellan,

varom två stater må ha avtalat inbördes.

Det torde te sig naturligt att konventionen icke bör inskränka det samarbete

som äger rum inom ramen för gällande interpolöverenskommelser.

Likaså förutsättes från svensk sida att de regler om förenklad direkt skriftväxling,

som upptagits i det skandinaviska rättshjälpsprotokollet, ej berörs

av konventionen, oaktat detta protokoll är av multilateral natur, föibehåll

härom torde dock böra göras.

Framställningar om rättshjälp och därvid fogade handlingar kan enligt

art. 16 i princip vara avfattade på det ansökande landets språk och behöver

icke åtföljas av översättning. Varje stat må emellertid genom särskild^ förklaring

kräva att översättning till dess språk eller till ett av Europarådets

arbetsspråk (f. n. engelska och franska) skall bifogas handlingarna. En sådan

förklaring kan medföra att övriga stater ställer motsvarande krav.

Språkfrågan kan även regleras på särskilt sätt efter överenskommelse mellan

två eller flera stater.

Det synes icke påkallat att alltid kräva att delgivningshandlingar från utlandet

skall föreligga i översättning. Utrikesdepartementets prövning av frågan,

huruvida hinder mot bifall till framställning föreligger, torde kunna företagas

på grundval av det begagnade originalspråket. Då det stora flertalet

ärenden härrör från skandinaviska stater samt tysk- eller fransksprakiga

länder, torde några större språksvårigheter i regel icke uppkomma för den

enskilde. Det synes även önskvärt att undvika, att på grund av den i artikeln

föreskrivna reciprociteten svenska myndigheter alltid nödgas anskaffa

översättning då delgivning skall ske i utlandet, särskilt som ett icke ringa

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

15

antal delgivningar avser svenska medborgare. Därest utländsk delgivningshandling

ej är översatt till svenska språket, bör svensk myndighet emellertid

endast i de fall då mottagaren frivilligt mottager handlingen kunna verkställa

delgivningen genom handlingens överlämnande till denne, s. k. tvångsdelgivning

skall således icke företagas. Förbehåll härom bör göras från

svensk sida. Detta torde föranleda tillägg till gällande administrativa föreskrifter.

Enär det icke alltid torde kunna påräknas att svenska domstolar har möjlighet

att handlägga bevisupptagning på grundval av handlingar på annat

utländskt språk än danska eller norska, synes en förklaring jämlikt art. 16

böra avgivas. Förklaringen bör ha den innebörden att framställningar, som

avses i art. 3, jämte bilagor skall vara översatta till svenska ävensom att

Sverige är berett att vid tillämpning av konventionen mottaga översättningar

till danska eller norska språken.

En sådan förklaring rubbar icke den särskilda reglering av språkfrågan,

som träffats i det svensk-franska avtalet rörande ömsesidig rättshjälp i

brottmål (avtalets art. 2 och 6).

Stadgandena enligt art. 16 torde ej erfordra ändring i gällande administrativa

föreskrifter.

Enligt art. 17 behöver handlingar, som översänts för erhållande av rättshjälp

enligt konventionen, icke legaliseras. I art. 18 stadgas att, om den

myndighet till vilken en framställning riktas ej är behörig att vidtaga den

önskade åtgärden, myndigheten skall överlämna ärendet till behörig myndighet.

Underrättelse härom skall översändas till den utländska domstolen.

Vägran att efterkomma gjord framställning skall motiveras (art. 19). Bestämmelserna

torde icke föranleda några kommentarer. Vad i art. 17, 18 och

19 stadgas har täckning i svensk rätt.

Kostnader för rättshjälp skall enligt art. 20 bäras av den stat där rättshjälpen

lämnas, med undantag för reseersättning och annan gottgörelse jämlikt

art. 9 åt vittne eller sakkunnig ävensom arvode åt sakkunnig. Likaså

undantages kostnader för transport av personer jämlikt art. 11. Då från

svensk sida förbehåll bör göras emot tillämpning av art. 11, kan denna föreskrift

här förbigås.

Huvudregeln att rättshjälp skall lämnas utan kostnad för den ansökande

staten har intagits i de avtal om rättshjälp i brottmål, som Sverige enligt vad

förut nämnts ingått med vissa stater. För denna princip talar i första band

praktiska skäl. I stort sett torde kostnaderna för rättshjälp mellan Sverige

och andra länder uppväga varandra och en kontoföring skulle i betraktande

härav endast innebära en fördyring för staterna. Ersättningar som skall utgå

till sakkunnig eller vid vittnes eller sakkunnigs resa från ett land till annat

kan emellertid uppgå till betydande belopp, varför det synes motiverat att

det land, på vars begäran rättshjälp lämnas, svarar för dessa kostnader.

Tillämpningen i Sverige av art. 20 torde förutsätta administrativa föreskrifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IS

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

Enighet råder mellan Sverige, Danmark och Norge om att det skandinaviska

rättshjälpsprotokollets kostnadsregler alltjämt skall gälla (jfr art. 26

p. 3). Förbehåll härom torde göras.

Kap. VI art. 21 behandlar förfarandet vid en framställning från ett land

till annat om lagföring av en person vid domstol, då det ansökande landet ej

kan utöva sin domsrätt eller av någon anledning ej önskar göra detta. Sådana

fall uppkommer främst då utlämning ej kan ske. Artikeln stadgar att

framställning om lagföring skall kunna översändas från justitieministerium

till justitieministerium eller på annan väg, varom det emottagande landet

gjort förbehåll. Detta land skall sedan meddela, huruvida framställningen

efterkommits, och i förekommande fall översända avskrift av domen.

Alla brott, som begåtts inom Sverige eller ombord å svenskt fartyg eller

luftfartyg, kan bestraffas enligt svensk lag och inför svensk domstol, oavsett

gärningsmannens nationalitet. Likaså kan svensk medborgare straffas här i

riket för brott, som han begått utomlands emot Sverige eller svensk man. I

andra fall kräves emellertid Kungl. Maj:ts förordnande för åtal i Sverige angående

utomlands begånget brott. Svensk medborgare kan således med stöd

av sådant förordnande åtalas för varje utomlands begånget brott. Beträffande

utlänning som vistas i landet gäller att Kungl. Maj :ts förordnande kan

lämnas, därest brottet begåtts emot Sverige eller svensk man eller om straffarbete

kan följa å gärningen enligt svensk lag och den ej är fri från straff

enligt lagen på gärningsorten. En vidgad åtalsrätt föreligger beträffande

folkrättsbrott, varifrån här dock må bortses.

Då konventionen icke stadgar någon förpliktelse att anställa åtal eller eljest

inleda ett domstolsförfarande, torde ifrågavarande artikel till sin innebörd

svara emot svensk lag. Sverige bör som tidigare nämnts begagna sig av möjligheten

att begära att framställning skall göras på diplomatisk väg. Den

förklaring, som enligt vad förut sagts avses skola avgivas jämlikt art. 16,

synes böra innefatta även framställningar av nu angivet slag.

Någon föreskrift för svensk åklagare, som önskar hemställa hos utländsk

myndighet om väckande av åtal, att anlita utrikesdepartementets förmedling

finns ej. Nämnas må att främmande stat någon gång återställt åtalsframställning

med påpekande, att den enligt dess lag endast kan upptagas på

diplomatisk väg. Föreskrift i ämnet i administrativ ordning torde således

vara erforderlig.

I kap. VII art. 22 stadgas att varje fördragsslutande stat skall minst en

gång årligen tillställa annan sådan stat underrättelse om straffdomar jämte

efterföljande åtgärder, som införts i straff registret i det förra landet rörande

en medborgare i det senare landet. Upplysningarna skall tillställas varje land,

i vilket den dömde är medborgare, såvida han ej är medborgare även i den

stat där han dömts.

översändande från Sverige till annan stat av meddelanden rörande straffdomar,

avkunnade mot medborgare i den andra staten, sker f. n. på basis av

ömsesidighetsavtal med Belgien, Danmark, Finland, Frankrike och Neder
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

17

länderna. Förfarandet är grundat på Kungl. Maj :ts förordnande med stöd av

9 § andra stycket lagen om straffregister. Någon förpliktelse att översända

meddelande om efterföljande åtgärder — såsom utskrivningar och villkorliga

frigivningar — föreligger icke enligt nu gällande överenskommelser.

Något hinder mot att utvidga kretsen av länder, till vilka uppgifter om

straffdomar i Sverige mot deras egna medborgare skall lämnas, torde icke

föreligga. Av tekniska skäl synes emellertid åtagandet böra begränsas på

det sätt att meddelanden om efterföljande åtgärder ej överlämnas. Ett förbehåll

av sådan innebörd bör därför göras. Därvid bör även meddelas att

översändandet av straffdomsuppgifterna kommer att ske genom utrikesdepartementet,

till vilket även motsvarande utländska uppgifter bör översändas.

För tillämpningen från svensk sida av åtagandet erfordras administrativa

föreskrifter.

Under kap. VIII har samlats allmänna bestämmelser av samma slag som

brukar återfinnas i multilaterala avtal angående förbehåll, undertecknande,

ikraftträdande m. m.

Enligt art. 23 må avtalsslutande stat vid undertecknande eller deposition

av ratifikations- eller anslutningsdokument göra förbehåll beträffande vilken

som helst bestämmelse i konventionen. Har stat reserverat sig mot viss

bestämmelse, äger den ej mot annan konventionsstat kräva tillämpning av

bestämmelsen i vidare mån än den själv godtagit densamma.

En förutsättning för den allmänna förpliktelsen att lämna rättshjälp är

att beivrandet av den gärning, varom fråga är, faller under judiciell myndighets

kompetens i den begärande staten. På grund av olikheterna i rättsväsendets

organisation i olika länder har i art. 24 stadgats, att varje stat

äger att i en förklaring angiva vilka myndigheter den anser vara judiciell

myndighet i konventionens mening.

Enligt svensk rätt äger endast domstol förordna om upptagande av bevis

vid utländsk domstol. Detta gäller även då bevis jämlikt 23 kap. 15 § rättegångsbalken

upptages inom ramen för en förundersökning i brottmål. Beslut

om framställning om åtal i utlandet (art. 21) fattas av åklagare. Andra åtgärder,

som kan bli föremål för rättshjälp i utlandet, beslutas än av domstol,

än av åklagare. Delgivning ombesörjes mestadels av domstol men kan även

ankomma på åklagare eller undersökningsledare. Anskaffande av upplysningar

ur straffregister, som erfordras i ett brottmål, åligger i första hand

åklagare men kan företagas av domstol.

Vid svensk domstol kan bevisupptagning för utländsk räkning företagas,

om framställning härom göres av utländsk domstol eller annan judiciell myndighet

med likartade uppgifter, såsom undersökningsdomare; 1 § andra stycket

lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol (jfr prop. 1930:5, s. 5

och prop. 1956: 100, s. 10).

Från svensk sida torde därför böra avgivas en förklaring att med judiciell

myndighet i konventionens mening förstås, såvitt rör tillämpningen av art. 3,

4 och 6, domstol och undersökningsdomare samt i övrigt domstol, undersökningsdomare

och åklagare.

2 llihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 48

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. \Iaj:ts proposition nr 48 år 1961

Mot bestämmelserna i art. 25 om konventionens tillämplighet i territoriellt

avseende finnes icke anledning till invändning från svensk sida.

I och med att konventionen blir gällande mellan stater, vilka sinsemellan

slutit bilaterala rättshjälpsöverenskommelser, upphäves dessa enligt art. 26

p. 1, med undantag för särskilt träffade arrangemang beträffande direkt korrespondens

eller översättning av handlingar. Dessa undantag innebär att de

bestämmelser i det svensk-franska avtalet rörande ömsesidig rättshjälp i

brottmål, som berör direkt kommunikation mellan myndigheterna i brådskande

fall (art. 6 st. 2) och språkfrågor (art. 2 och 6 st. 1) förblir gällande.

Mellan de tre skandinaviska staterna råder samförstånd om att de skriftväxlingsregler

som gäller enligt det skandinaviska rättshjälpsprotokollet

den 26 juni 1957 alltjämt skall tillämpas (jfr art. 15 p. 7).

Konventionen skall enligt p. 2 ej påverka bestämmelser i bilaterala eller

multilaterala avtal, som reglerar särskilda frågor rörande rättshjälp på visst

område. Med intagande av denna bestämmelse har avsetts att lämna orörda

de regler om judiciellt samarbete, som är grundade på särskilda konventioner,

exempelvis konventionen den 5 april 1946 om överfiskning, konventionen

den 13 juli 1931 angående begränsning av tillverkningen av narkotiska

ämnen m. fl.

Enligt p. 3 äger konventionsstaterna i fortsättningen rätt att sluta överenskommelser

sinsemellan om rättshjälp i brottmål endast för att komplettera

ifrågavarande konvention eller för att underlätta tillämpningen av

dess principer.

Även här är det skäl att fästa uppmärksamheten vid nyssnämnda svenskfranska

avtal, i vars art. 5 parterna utfäst sig att ej döma en frånvarande

person, som äger hemvist i ettdera landet och som underrättat vederbörande

judiciella myndighet i det andra landet om sin adress, med mindre en månad

förflutit sedan underrättelse om stämningen överlämnats till hemvistlandets

regering. Denna bestämmelse blir att betrakta såsom upphävd jämlikt konventionens

art. 26 p. 1 i och med konventionens ikraftträdande mellan

Sverige och Frankrike. Vid förhandlingar mellan Sverige och Frankrike har

det emellertid konstaterats vara av ömsesidigt intresse att bestämmelserna

i sagda art. 5 tillämpas även efter den europeiska konventionens ikraftträdande.

Det kan därför förutses att en skriftväxling härom kommer att företagas

vid den tidpunkt, då denna konvention träder i kraft mellan de båda

staterna.

Konventionens återstående artiklar, art. 27—30, avser spörsmål angående

förfarandet vid konventionens undertecknande och ratifikation, dess ikraftträdande

m. m. De är avfattade i överensstämmelse med vad som är allmant

brukligt och torde icke föranleda särskilda kommentarer.

Departementschefen

Den nu förevarande konventionen täcker en lucka i avseende å möjligheterna

för svenska myndigheter inom rättsvården att erhålla processuell

rättshjälp i stater, beträffande vilka hittills svårigheter ibland uppstått i detta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

19

avseende. Vidare uppnås ett ej oväsentligt skydd för svenska medborgare och

andra personer, som vistas i Sverige, mot risken att i utlandet dömas i sin

frånvaro eller utan att ha erhållit kännedom om åtal. Med den ständigt

ökande samfärdseln mellan de europeiska staterna synes dessa vinster

kunna få allt större betydelse såväl för rättsväsendet som för den enskilde.

Konventionen kan exempelvis förväntas få stor betydelse, därest det tillämnade

samarbetet mellan länderna rörande behandlingen av trafikbrott, om

vilket förhandlingar f. n. pågår inom Europarådets ram, kommer till stånd.

Med tanke på de olikheter i organisatoriskt och formellt avseende, som

präglar de olika europeiska rättssystemen, är det naturligt att konventionen

på vissa punkter ej låter sig helt förena med svensk processlagstiftning, vilket

giver anledning till att ett antal förbehåll göres från svensk sida. Vid lämplig

tidpunkt bör sådana ändringar i den svenska lagstiftningen övervägas

som skulle ytterligare underlätta samarbetet på rättshjälpsområdet med de

till konventionen anslutna staterna. Ett dylikt samarbete, som ingår i Europarådets

syften, torde bli av alltmer växande betydelse för brottslighetens

bekämpande.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att den här bilagda

europeiska konventionen om rättshjälp i brottmål måtte jämlikt 12 § regeringsformen

framläggas för riksdagen för godkännande, och hemställer

alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att godkänna

konventionen med dels förbehåll beträffande art. 2, art. 5, art. 10, art. 11, art.

13, art. 15 p. 7, art 16, art. 20 och art. 22 dels förklaringar jämlikt art. 7

p. 3, art. 15 p. 6, art. 16 p. 2, art. 21 p. 1 och art. 24 av innebörd, som förut

angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

K. Wollter

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

European Convention on mutual assistance

in criminal matters

PREAMBLE

The Governments signatory hereto,

being Members of the Council of

Europé,

Considering that the aim of the

Council of Europé is to achieve

greater unity among its Members;

Believing that the adoption of common

rules in the field of mutual assistance

in criminal matters will contribute

to the attainment of this aim;

Considering that such mutual assistance

is related to the question of

extradition, which has already formed

the subject of a Convention signed

on 13th December 1957,

Have agreed as follows:

CHAPTER1

General Provisions

Artide 1

1. The Contracting Parties undertake

to afford each other, in accordance

with the provisions of this

Convention, the widest measure of

mutual assistance in proceedings in

respect of offences the punishment of

which, åt the time of the request for

assistance, falls within the jurisdiction

of the judicial authorities of the

requesting Party.

2. This Convention does not apply

to arrests, the enforcement of verdicts

or offences under military law

which are not offences under ordinary

criminal law.

Artide 2

Assistance may be refused:

(a) if the request concerns an offence

which the requested Party considers

a political offence, an offence

Convention européenne d’entraide judiciaire

en matiére pénale

PRÉAMBULE

Les Gouvernements signataires,

Membres du Conseil de 1’Europe,

Considérant que le but du Conseil

de 1’Europe est de réaliser une union

plus étroite entre ses Membres;

Convaincus que 1’adoption de régles

communes dans le domaine de

1’entraide judiciaire en matiére pénale

est de nature å atteindre cet objectif;
Considérant

que 1’entraide judiciaire

est une matiére connexe å celle

de l’extradition qui a déjå fait l’objet

d’une convention en date du 13

décembre 1957,

Sont convenus de ce qui suit:

TITRE I

Dispositions générales

Artide 1"

1. Les Parties Contractantes s’engagent

å s’accorder mutuellement, selon

les dispositions de la présente Convention,

l’aide judiciaire la plus large

possible dans toute procédure visant

des infractions dont la répression est,

au moment ou 1’entraide est demandée,

de la compétence des autorités

judiciaires de la Partie requérante.

2. La présente Convention ne s’applique

ni å 1’exécution des décisions

d’arrestation et des condamnations

ni aux infractions militaires qui ne

constituent pas des infractions de

droit commun.

Artide 2

L’entraide judiciaire pourra étre

refusée:

(a) si la demande se rapporte å des

infractions considérées par la Partie

requise soit comme des infractions

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

21

Bilaga

Översättning

Europeisk konvention om inbördes rättshjälp

i brottmål

INLEDNING

Signatärregeringarna, som äro medlemmar

av Europarådet, hava

i betraktande av att Europarådet

har till syfte att åvägabringa större

enhet mellan sina medlemmar;

i övertygelsen att antagande av gemensamma

regler om inbördes rättshjälp

i brottmål främjar detta syfte;

i betraktande av att inbördes rättshjälp

är ett ämne som sammanhänger

med ämnet för den europeiska

utlämningskonventionen av den 13

december 1957,

överenskommit såsom följer:

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

1. De avtalsslutande parterna åtaga

sig att, i enlighet med denna konventions

bestämmelser, lämna varandra

rättshjälp i största möjliga utsträckning

i mål eller ärenden avseende beivrande

av brott, som vid den tidpunkt

då rättshjälpen begäres faller

under den ansökande partens judiciella

myndigheters jurisdiktion.

2. Denna konvention äger icke tilllämpning

på verkställande av beslut

om frihetsberövande eller av dom, ej

heller på militärt brott, som icke utgör

brott enligt allmän strafflag.

Artikel 2

Framställning om rättshjälp kan

avslås

a) då den hänför sig till gärning,

vilken av den anmodade parten be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

connected with a political offence, or

a fiscal offence;

(b) if the requested Party considers

that execution of the request is likely

to prejudice the sovereignty, security,

ordre public or other essential interests

of its country.

CHAPTER II

Letters Rogatory

Article 3

1. The requested Party shall execute

in the manner provided for by

its law any letters rogatory relating

to a criminal matter and addressed to

it by the judicial authorities of the

requesting Party for the purpose of

procuring evidence or transmitting

articles to be produced in evidence,

records or documents.

2. If the requesting Party desires

witnesses or experts to give evidence

on oath, it shall expressly so request,

and the requested Party shall comply

with the request if the law of its

country does not prohibit it.

3. The requested Party may transmit

certified copies or certified photostat

copies of records or documents

requested, unless the requesting Party

expressly requests the transmission

of originals, in which case the requested

Party shall make everv effort

to comply with the request.

Article 4

On the express request of the requesting

Party the requested Party

shall state the date and place of execution

of the letters rogatory. Officials

and interested persons may be

present if the requested Party consents.

politiques, soit comme des infractions

connexes å des infractions politiques,

soit comme des infractions

fiscales;

(b) si la Partie requise estime que

1’exécution de la demande est de nature

å porter atteinte å la souveraineté,

å la sécurité, å l’ordre public ou

å d’autres intéréts essentiels de son

pays.

TITRE II

Commissions rogatoires

Article 3

1. La Partie requise fera exécuter,

dans les formes prévues par sa législation,

les commissions rogatoires relatives

å une affaire pénale qui lui

seront adressées par les autorités judiciaires

de la Partie requérante et

qui ont pour objet d’accomplir des

actes d’instruction ou de communiquer

des piéces å conviction, des dossiers

ou des documents.

2. Si la Partie requérante désire

que les témoins ou les experts déposent

sous serment, elle en fera expressément

la demande et la Partie

requise y donnera suite si la loi de

son pays ne s’y oppose pas.

3. La Partie requise pourra ne

transmettre que des copies ou photocopies

certifiées conformes des dossiers

ou documents demandés. Toutefois,

si la Partie requérante demande

expressément la communication

des originaux, il sera donné suite å

cette demande dans toute la mesure

du possible.

Article 4

Si la Partie requérante le demande

expressément, la Partie requise l’informera

de la date et du lieu d’exécution

de la commission rogatoire.

Les autorités et personnes en cause

pourront assister å cette exécution si

la Partie requise y consent.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

23

traktas som politiskt brott eller som

förknippad med sådant brott, eller

som fiskaliskt brott;

b) då den anmodade parten finner,

att framställningens efterkommande

skulle kränka dess suveränitet, medföra

fara för dess säkerhet, eller strida

mot dess allmänna rättsprinciper

(ordre public) eller andra väsentliga

intressen.

KAPITEL II

Framställningar om bevisupptagning

Artikel 3

1. Den anmodade parten skall, i

den ordning som föreskrives i dess

lagstiftning, villfara en framställning

om bevisupptagning i brottssak,

vilken tillställts densamma av

judiciell myndighet hos den ansökande

parten och som åsyftar utredning

eller överlämnande av bevismaterial

eller handlingar.

2. Därest den ansökande parten

önskar att vittne eller sakkunnig höres

på ed, skall detta särskilt angivas

i framställningen; den anmodade

parten skall efterkomma sådan önskan,

såframt hinder ej möter i landets

lagstiftning.

3. Den anmodade parten är icke

pliktig att översända begärda handlingar

annat än i bestyrkt avskrift

efter fotokopia; dock skall, därest

den ansökande parten uttryckligen

önskar att erhålla original, sådan önskan

i möjligaste mån efterkommas.

Artikel 4

På den ansökande partens uttryckliga

begäran skall den anmodade parten

meddela, när och var den begärda

bevisupptagningen kommer att

verkställas. Myndighet och parter i

målet äga att närvara, såframt den

anmodade parten samtycker därtill.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr i8 ar 1961

Article 5 Artide 5

1. Any Contracting Party may, by

a declaration addressed to the Secretary-General

of the Council of Europé,

when signing this Convention or depositing

its instrument of ratification

or accession, reserve the right

to make the execution of letters rogatory

for search or seizure of property

dependent on one or more of the following

conditions:

(a) that the offence motivating the

letters rogatory is punishable under

both the law of the requesting Party

and the law of the requested Party;

(b) that the offence motivating the

letters rogatory is an extraditable offence

in the requested country;

(c) that execution of the letters

rogatory is consistent with the law of

the requested Party.

2. Where a Contracting Party

makes a declaration in accordance

with paragraph 1 of this Article, any

other Party may apply reciprocity.

Article 6

1. The requested Party may delay

the handing over of any property,

records or documents requested, if

it requires the said property, records

or documents in connection w7ith

pending criminal proceedings.

2. Any property, as well as original

records or documents, handed over

in execution of letters rogatory shall

be returned by the requesting Party

to the requested Party as soon as

possible unless the latter Party wTaives

the return thereof.

CHAPTER III

Service of writs and records of judicial

verdicts — appearance of witnesses,

experts and prosecuted

persons

Article 7

1. The requested Party shall effect

service of writs and records of judi
-

1. Toute Partie Contractante pourra,

au moment de la signature de la

présente Convention ou du dépot de

son instrument de ratification ou

d’adhésion, par déclaration adressée

au Secrétaire Général du Conseil de

1’Europe, se réserver la faculté de

soumettre 1’exécution des commissions

rogatoires aux fins de perquisition

ou saisie d’objets å une ou plusieurs

des conditions suivantes:

(a) 1’infraction motivant la commission

rogatoire doit étre punissable

selon la loi de la Partie requérante

et de la Partie requise;

(b) 1’infraction motivant la commission

rogatoire doit étre susceptible

de donner lieu å extradition dans

le pays requis;

(c) 1’exécution de la commission

rogatoire doit étre compatible avec la

loi de la Partie requise.

2. Lorsqu’une Partie Contractante

aura fait une déclaration conformément

au paragraphe 1" du présent

article, toute autre Partie pourra appliquer

la régle de la réciprocité.

Article 6

1. La Partie requise pourra surseoir

å la remise des objets, dossiers

ou documents dont la communication

est demandée, s’ils lui sont nécessaires

pour une procédure pénale

en cours.

2. Les objets, ainsi que les originaux

des dossiers et documents, qui

auront été communiqués en exécution

d’une commission rogatoire, seront

renvoyés aussitöt que possible

par la Partie requérante å la Partie

requise, å moins que celle-ci n’y renonce.

TITRE III

Remise d’actes de procédure et de

décisions judiciaires — comparution

de témoins, experts et personnes

poursuivies

Article 7

1. La Partie requise procédera å la

remise des actes de procédure et des

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

25

Artikel 5

1. Avtalsslutande part må vid denna

konventions undertecknande eller

vid deposition av ratifikations- eller

anslutningsinstrument genom en

till Europarådets generalsekreterare

ställd förklaring förbehålla sig rätten

att göra verkställandet av en framställning

om husrannsakan eller beslag

beroende av ett eller flera av följande

villkor:

a) den gärning, som föranlett

framställningen, skall vara straffbar

enligt både den ansökande och den

anmodade partens lagstiftning;

b) den gärning, som föranlett framställningen,

skall i det anmodade

landet kunna medföra utlämning;

c) verkställandet av framställningen

skall vara förenligt med den anmodade

partens lagstiftning.

2. Envar avtalsslutande part äger

reciprokt tillämpa en av annan sådan

part jämlikt föregående punkt avgiven

förklaring.

Artikel 6

1. Den anmodade parten äger låta

anstå med överlämnande av föremål

eller handlingar, därest de erfordras

för dess egen rättsskipning i ett pågående

brottmål.

2. Föremål samt original av handlingar,

som till efterkommande av en

framställning om bevisupptagning

överlämnats, skola av den ansökande

parten snarast möjligt återställas till

den anmodade parten, såframt denna

icke avstått därifrån.

KAPITEL III

Delgivning av rättegångshandlingar

och domstolsbeslut. Vittnens, sakkunnigas

och tilltalades inställelse.

Artikel 7

1. Den anmodade parten skall delgiva

rättegångshandlingar och judici
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

cial verdicts which are transmitted to

it for this purpose by the requesting

Party.

Service may be effected by simple

transmission, of the writ or record

to the person to be served. It'' the requesting

Party expressly so requests,

service shall be effected by the requested

Party in the manner provided

for the service of analogous documents

under its own law or in a special

manner consistent with such law.

2. Proof of service shall be given

by means of a receipt dated and

signed by the person served or by

means of a declaration made by the

requested Party that service has been

effected and stating the form and

date of such service. One or other of

these documents shall be sent immediately

to the requesting Party.

The requested Party shall, if the requesting

Party so requests, state

whether service has been effected in

accordance with the law of the requested

Party. If service cannot be

effected, the reasons shall be communicated

immediately by the requested

Party to the requesting Party.

3. Any Contracting Party may, by

a declaration addressed to the Secretary-General

of the Council of Europé,

when signing this Convention or depositing

its instrument of ratification

or accession, request that service of

a summons on an accused person

who is in its territorv be transmitted

to its authorities by a certain time

before the date set för appearance.

This time shall be specified in the

aforesaid declaration and shall not

exceed 50 days.

This time shall be taken into account

when the date of appearance

is being fixed and when the summons

is being transmitted.

Article 8

A witness or expert who has failed

to answer a summons to appear,

service of which has been requested,

décisions judiciaires qui lui seront

envoyés ä cette fin par la Partie requérante.

Cette remise pourra étre effectuée

par simple transmission de Pacte ou

de la décision au destinataire. Si la

partie requérante le demande expressément,

la Partie requise effectuera

la remise dans une des formes prévues

par sa législation pour les significations

analogues ou dans une

forme spéciale compatible avec cette

législation.

2. La preuve de la remise se fera

au moyen d’un récépissé daté et signé

par le destinataire ou d’une déclaration

de la Partie requise constatant

le fait, la forme et la date de la remise.

L’un ou l’autre de ees documents

sera immédiatement transmis

å la Partie requérante. Sur demande

de cette derniére, la Partie requise

précisera si la remise a été faite conformément

å sa loi. Si la remise n’a

pu se faire, la Partie requise en fera

connaitre immédiatement le motif å

la Partie requérante.

3. Toute Partie Contractante pourra,

au moment de la signature de la

présente Convention ou du dépöt de

son instrument de ratification ou

d’adhésion, par déclaration adressée

au Secrétaire Général du Conseil de

1’Europe, demander que la citation å

comparaitre destinée å une personne

poursuivie se trouvant sur son territoire

soit transmise å ses autorités

dans un certain délai avant la date

fixée pour la comparution. Ce délai

sera précisé dans ladite déclaration et

ne pourra pas excéder 50 jours.

Il sera tenu compte de ce délai en

vue de la fixation de la date de comparution

et lors de la transmission de

la citation.

Article 8

Le témoin ou 1’expert qui n’aura

pas déféré å une citation å comparaitre

dont la remise a été demandée

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i8 år 1961

27

ella beslut, som för sådant ändamål

översändas av den ansökande parten.

Delgivning kan ske genom att

handlingen formlöst överlämnas till

adressaten. På särskild begäran av

den ansökande parten skall delgivning

ske i den form som föreskrives

i den anmodade partens lagstiftning

beträffande delgivning i motsvarande

fall, eller ock i särskild form, som är

förenlig med sagda lagstiftning.

2. Bevis om delgivning skall lämnas

medelst ett av adressaten undertecknat,

daterat erkännande av mottagandet

eller ett intyg av den anmodade

parten, utvisande att delgivning

skett, formen för densamma samt dagen

för dess verkställande. Beviset

skall omedelbart översändas till den

ansökande parten. På begäran skall

den anmodade parten jämväl uppgiva,

huruvida delgivningen skett i den

form som dess lag föreskriver. Har

delgivning ej kunnat ske, skall den

anmodade parten omedelbart underrätta

den ansökande parten om orsaken

därtill.

3. Avtalsslutande part må vid denna

konventions undertecknande eller

vid deposition av ratifikations- eller

anslutningsinstrument genom en

till Europarådets generalsekreterare

ställd förklaring begära att kallelse å

tilltalad, vilken vistas inom partens

område, skall vara parten tillhanda

viss tid före den för inställelsen utsatta

dagen. Denna tid skall angivas

i förklaringen och får icke överstiga

50 dagar.

Annan avtalsslutande part skall

taga dylik tid i beräkning vid fastställande

av inställelsedag och vid

kallelsens översändande för delgivning.

Artikel 8

Vittne eller sakkunnig, som ej efterkommit

kallelse, om vars delgivning

framställning gjorts, skall, även

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

shall not, even it the summons contains

a notice of penalty, be subjected

to any punishment or measure of restraint,

unless subsequently he voluntarily

enters the territory of the

requesting Party and is there again

duly summoned.

Article 9

The allowances, including subsistence,

to be paid and the travelling expenses

to be refunded to a witness

or expert by the requesting Party

shall be calculated as from his place

of residence and shall be åt rates åt

least equal to those provided for in

the scales and rules in force in the

country where the hearing is intended

to take place.

Article 10

1. If the requesting Party considers

the personal appearance of a witness

or expert before its judicial authorities

especially necessary, it shall so

mention in its request för service of

the summons and the requested

Party shall invite the witness or expert

to appear.

The requested Party shall inform

the requesting Party of the reply of

the witness or expert.

2. In the case provided for under

paragraph 1 of this Article the request

or the summons shall indicate

the approximate allowances payable

and the travelling and subsistence

expenses refundable.

3. If a specific request is made, the

requested Party may grant the witness

or expert an advance. The

amount of the advance shall be endorsed

on the summons and shall be

refunded by the requesting Party.

Article 11

1. A person in custody whose personal

appearance as a witness or for

purposes of confrontation is applied

för by the requesting Party, shall be

temporarily transferred to the territory

where the hearing is intended to

ne pourra étre soumis, alors méme

que cette citation contiendrait des injonctions,

å aucune sanction ou mesure

de contrainte, å moins qu’il ne

se rende par la suite de son plein gré

sur le territoire de la Partie requérante

et qu’il n’y soit réguliérement

cité å nouveau.

Article 9

Les indemnités ä verser, ainsi que

les frais de voyage et de séjour å rembourser

au témoin ou ä l’expert par

la Partie requérante seront calculés

depuis le lieu de leur résidence et lui

seront accordés selon des taux au

moins égaux å ceux prévus par les

tarifs et réglements en vigueur dans

le pays ou 1’audition doit avoir lieu.

Article 10

1. Si la Partie requérante estime

que la comparution personelle d’un

témoin ou d’un expert devant ses autorités

judiciaires est particuliérement

nécessaire, elle en fera mention

dans la demande de remise de la citation

et la Partie requise invitera ce

témoin ou cet expert å comparaitre.

La Partie requise fera connaitre la

réponse du témoin ou de 1’expert å la

Partie requérante.

2. Dans le cas prévu au paragraphe

1" du présent article, la demande ou

la citation devra mentionner le montant

approximatif des indemnités å

verser, ainsi que des frais de voyage

et de séjour å rembourser.

3. Si une demande lui est présentée

å cette fin, la Partie requise pourra

consentir une avance au témoin ou å

l’expert. Celle-ci sera mentionnée sur

la citation et remboursée par la Partie

requérante.

Article 11

1. Toute personne détenue dont la

comparution personelle en qualité de

témoin ou aux fins de confrontation

est demandée par la Partie requérante

sera transférée temporairement

sur le territoire ou 1’audition doit

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

om i kallelsen påföljd vid utevaro

angivits, ej kunna underkastas straff,

vite eller tvångsåtgärd, såvida han ej

sedermera frivilligt infinner sig på

den ansökande partens område och

där ånyo vederbörligen kallats.

Artikel 9

Ersättning för tidsspillan och resekostnad

samt traktamente, som den

ansökande parten har att utge åt

vittne eller sakkunnig, skall beräknas

med utgångspunkt från dennes

bostadsort och vara minst likvärdig

med den gottgörelse, som finnes fastställd

i gällande taxor och reglementen

i det land där personen i fråga

skall höras.

Artikel 10

1. Om den ansökande parten anser

att vittnes eller sakkunnigs personliga

inställelse inför dess judiciella

myndighet är synnerligen nödvändig,

skall detta angivas i delgivningsframställningen;

i sådant fall skall

den anmodade parten uppmana vederbörande

att inställa sig.

Den anmodade parten skall underrätta

den ansökande parten om vittnets

eller den sakkunniges svar.

2. I fall som avses i föregående

punkt skall i framställningen eller

kallelsen angivas det ungefärliga beloppet

av utgående ersättning för

tidsspillan och resekostnad samt

traktamente.

3. På särskild begäran kan den anmodade

parten till vittne eller sakkunnig

utgiva förskott. Beloppet skall

angivas på kallelsen och ersättas av

den ansökande parten.

Artikel 11

1. En person, som är föremål för

frihetsberövande och vilkens personliga

inställelse såsom vittne eller för

konfrontation begäres av den ansökande

parten, skall överföras till det

land där förhöret skall äga rum, på

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kunyl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

take place, provided Ihat lie shall be

sent hack within the period stipulated

by the requested Party and subject

to the provisions of Article 12 in so

far as these are applicable.

Transfer may be refused:

(a) if the person in custodv does

not consent,

(b) if his presence is necessary åt

criminal proceedings pending in the

territory of the requested Party,

(c) if transfer is liable to prolong

his detention, or

(d) if there are other overriding

grounds for not transferring him to

the territory of the requesting Party.

2. Subject to the provisions of

Article 2, in a case coming within the

immediately preceding paragraph,

transit of the person in custody

through the territory of a third State,

Party to this Convention, shall be

granted on application, accompanied

by all necessary documents, addressed

by the Ministry of Justice of the

requesting Party to the Ministry of

Justice of the Party through whose

territory transit is requested.

A Contracting Party may refuse to

grant transit to its own nationals.

3. The transferred person shall remain

in custody in the territory of

the requesting Party and, where applicable,

in the territory of the Party

through which transit is requested,

unless the Party from whom transfer

is requested applies för his release.

Article 12

1. A witness or expert, whatever

his nationality, appearing on a summons

before the judicial authorities

of the requesting Party shall not be

prosecuted or detained or subjected

to any other restriction of his personal

liberty in the territory of that

Party in respect of acts or convictions

anterior to liis departure from the

territory of the requested Party.

2. A person, whatever his nationali
-

avoir lieu, sous condition de son renvoi

dans le délai indiqué par la Partie

requise et sous réserve des dispositions

de 1’article 12 dans la mesure

ou celles-ci peuvent s’appliquer.

Le transférement pourra étre refusé:
(a)

si la personne détenue iTy consent

pas,

(b) si sa presence est nécessaire

dans une procédure pénale en cours

sur le territoire de la Partie requise,

(c) si son transférement est susceptible

de prolonger sa détention ou

(d) si d’autres considérations impérieuses

s’opposent å son transférement

sur le territoire de la Partie requérante.

2. Dans le cas prévu au paragraphe

précédent et sous réserve des dispositions

de 1’article 2, le transit de la

personne détenue par un territoire

d’un État tiers, Partie å la présente

Convention, sera accordé sur demande

accompagnée de tous documents

utiles et adressée par le Ministére de

la Justice de la Partie requérante au

Ministére de la Justice de la Partie

requise du transit.

Toute Partie Contractante pourra

refuser d’accorder le transit de ses

ressortissants.

3. La personne transférée devra

rester en détention sur le territoire

de la Partie requérante et, le cas

échéant, sur le territoire de la Partie

requise du transit, å moms que la

Partie requise du transférement ne

demande sa mise en liberté.

Article 12

1. Aucun témoin ou expert, de

quelque nationalité qu’il soit, qui, å

la suite d’une citation, comparaitra

devant les autorités judiciaires de la

Partie requérante, ne pourra étre ni

poursuivi, ni détenu, ni soumis å

aucune autre restriction de sa liberté

individuelle sur le territoire de

cette Partie pour des faits ou condamnations

antérieurs å son départ

du territoire de la Partie requise.

2. Aucune personne, de quelque

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

villkor att han återsändes inom en av

den anmodade parten angiven tidsfrist

och med iakttagande av bestämmelserna

i artikel 12 i den mån de

äro tillämpliga.

Överförandet må vägras:

a) om vederbörande ej samtycker

därtill;

b) om hans närvaro erfordras i

brottmål som handlägges på den anmodade

partens område;

c) om överförandet skulle kunna

leda till att förvaringstiden förlänges;

d) om andra tvingande skäl tala

emot överförandet till den ansökande

partens område.

2. I fall som avses i föregående

punkt och under iakttagande av bestämmelserna

i artikel 2 skall transitering

genom tredje fördragsslutande

parts område beviljas, därest den ansökande

partens justitieministerium

gör framställning härom hos den

tredje statens justitieministerium och

därvid närsluter erforderliga handlingar.

_ Avtalsslutande part må vägra transitering

av sina egna medborgare.

3. Den överförde skall hållas i förvar

på den ansökande partens område,

ävensom i förekommande fall på

tredje stats område, såvida icke den

anmodade parten begär att han sättes

på fri fot.

Artikel 12

1. Vittne eller sakkunnig, som på

kallelse inställer sig inför den ansökande

partens judiciella myndighet,

må icke, oavsett sin nationalitet, på

dess område lagforas eller fängslas

eller på annat sätt underkastas inskränkning

i sin frihet på grund av

gärning eller dom från tiden före sin

avresa från den anmodade partens

område.

2. Den som i egenskap av tilltalad

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

ty, summoned before the judicial

authorities of the requesting Party to

answer for acts forming the subject

of proceedings against him, shall not

be prosecuted or detained or subjected

to any other restriction of his

personal liberty for acts or convictions

anterior to his departure from

the territory of the requested Party

and not specified in the summons.

3. The immunity provided for in

this article shall cease when the witness

or expert or prosecuted person,

having had for a period of fifteen

consecutive days from the date when

his presence is no longer required by

the judicial authorities an opportunity

of leaving, has nevertheless remained

in the territory, or having

left it, has returned.

CHAPTER IV

Judicial records

Article 13

1. A requested Party shall communicate

extracts from and information

relating to judicial records,

requested from it by the judicial

authorities of a Contracting Party

and needed in a criminal matter, to

the same extent that these may be

made available to its own judicial

authorities in like case.

2. In any case other than that provided

för in paragraph 1 of this Article

the request shall be complied

with in accordance with the conditions

provided for by the law, regulations

or practice of the requested

Party.

CHAPTER V

Procedure

Article 14

1. Requests for mutual assistance

shall indicate as follows:

(a) the authority making the request,

(b) the object of and the reason

för the request,

nationalité qu’elle soit, citée devant

les autorités judiciaires de la Partie

requérante afin d’y répondre de faits

pour lesquels elle fait l’objet de poursuites,

ne pourra y étre ni poursuivie,

ni détenue, ni soumise å aucune autre

restriction de sa liberté individuelle

pour des faits ou condamnations antérieurs

å son départ du territoire de

la Partie requise et non visés par la

citation.

3. L’immunité prévue au présent

article cessera lorsque le témoin,

1’expert ou la personne poursuivie,

ayant eu la possibilité de quitter le

territoire de la Partie requérante pendant

quinze jours consécutifs, apres

que sa présence n’était plus requise

par les autorités judiciaires, sera

néanmoins demeurée sur ce territoire

ou y sera retournée aprés 1’avoir

quitté.

TITRE IV

Casier judiciaire

Article 13

1. La Partie requise communiquera,

dans la mesure ou ses autorités

judiciaires pourraient elles-mémes les

obtenir en pareil cas, les extraits du

casier judiciaire et tous renseignements

relatifs å ce dernier qui lui

seront demandés par les autorités judiciaires

d’une Partie Contractante

pour les besoins d’une affaire pénale.

2. Dans les cas autres que ceux

prévus au paragraphe 1" du présent

article, il sera donné suite å pareille

demande dans les conditions prévues

par la législation, les réglements ou

la pratique de la Partie requise.

TITRE V

Procédure

Article 14

1. Les demandes d’entraide devront

contenir les indications suivantes:

(a) l’autorité dont émane la demande,

(b) l’objet et le motif de la demande,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

kallats inför den ansökande partens

judiciella myndighet må icke, oavsett

sin nationalitet, lagforas eller

fängslas eller på annat sätt underkastas

inskränkning i sin personliga frihet

på grund av gärning eller dom,

hänförlig till tiden före hans avresa

från den anmodade partens område

och ej avsedd i kallelsen.

3. Den i förevarande artikel avsedda

immuniteten upphör, därest vederbörande

kvarstannat i det land

där inställelsen skett, oaktat han haft

möjlighet att lämna landet under en

sammanhängande tid av femton dagar

efter det att hans närvaro icke

längre påfordrades av den judiciella

myndigheten eller därest han, efter

att hava lämnat landet, sedermera

återvänt dit.

KAPITEL IV

Straffregister

Artikel 13

1. Den anmodade parten skall, i

samma utsträckning som dess egna

judiciella myndigheter kunna erhålla

dylika upplysningar i liknande

fall, översända utdrag ur straffregistret

och uppgifter ur detsamma, vilka

av en avtalsslutande parts judiciella

myndigheter begäras för ett brottmål.

2. I andra fall än de som avses i

föregående punkt skall sådan begäran

efterkommas på de villkor som

gälla enligt den anmodade partens

föreskrifter eller praxis.

KAPITEL V

Förfarande

Artikel 14

1. Framställning om rättshjälp

skall innehålla uppgift om

a) den myndighet från vilken

framställningen utgår,

b) den begärda åtgärden och grunden

för framställningen,

3 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 48

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

(c) where possible, the identity

and the nationalitv of the person concerned,

and

(d) where necessary, the name and

address of the person to be served.

2. Letters rogatory referred to in

Articles 3, 4 and 5 shall, in addition,

State the offence and contain a summary

of the facts.

Article 15

1. Letters rogatory referred to in

Articles 3, 4 and 5 as well as the applications

referred to in Article 11

shall be addressed by the Ministry of

Justice of the requesting Party to the

Ministry of Justice of the requested

Party and shall be returned through

the same channels.

2. In case of urgency, letters rogatory

may be addressed directly by

the j udicial authorities of the requesting

Party to the j udicial authorities

of the requested Party. They

shall be returned together with the

relevant documents through the channels

stipulated in paragraph 1 of this

article.

3. Requests provided för in paragraph

1 of Article 13 may be addressed

directly by the judicial authorities

concerned to the appropriate

authorities of the requested Party,

and the replies may be returned directly

by those authorities. Requests

provided för in paragraph 2 of Article

13 shall be addressed by the Ministry

of Justice of the requesting Party

to the Ministry of Justice of the requested

Party.

4. Requests for mutual assistance,

other than those provided for in

paragraphs 1 and 3 of this article and,

in particular, requests for investigation

preliminary to prosecution,

may be communicated directly between

the judicial authorities.

5. In cases where direct transmission

is permitted under this Convention,

it may take place through the

International Criminal Police Organisation

(Interpol).

(c) dans la mesure du possible,

1’identité et la nationalité de la personne

en cause, et

(d) le nom et 1’adresse du destinataire

s’il y a lieu.

2. Les commissions rogatoires prévues

aux articles 3, 4 et 5 mentionneront

en outre 1’inculpation et contiendront

un exposé sommaire des

faits.

Article 15

1. Les commissions rogatoires prévues

aux articles 3, 4 et 5 ainsi que

les demandes prévues ä 1’article 11

seront adressées par le Ministére de

la Justice de la Partie requérante au

Ministére de la Justice de la Partie

requise et renvoyées par la méme voie.

2. En cas d’urgence, lesdites commissions

rogatoires pourront étre

adressées directement par les autorités

judiciaires de la Partie requérante

aux autorités judiciaires de la

Partie requise. Elles seront renvoyées

accompagnées des piéces relatives ä

I’exécution par la voie prévue au paragraphe

1" du présent article.

3. Les demandes prévues au paragraphe

1" de 1’article 13 pourront

étre adressées directement par les

autorités judiciaires au service compétent

de la Partie requise, et les réponses

pourront étre renvoyées directement

par ce service. Les demandes

prévues au paragraphe 2 de 1’article

13 seront adressées par le Ministére

de la Justice de la Partie requérante

au Ministére de la Justice de la Partie

requise.

4. Les demandes d’entraide judiciaire,

autres que celles prévues aux

paragraphes 1 et 3 du présent article

et notamment les demandes d’enquéte

préliminaire å la poursuite, pourront

faire l’objet de Communications

directes entre autorités judiciaires.

5. Dans les cas ou la transmission

directe est admise par la présente

Convention, elle pourra s’effectuer

par 1’intermédiaire de 1’Organisation

internationale de Police criminelle

(Interpol).

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

35

c) såvitt möjligt, den persons identitet

och nationalitet som saken gäller,

samt,

d) då så är erforderligt, namn och

adress på den person, med vilken delgivning

skall ske.

2. I framställning om bevisupptagning

som sägs i artikel 3—5 skall

dessutom gärningen och en kortfattad

skildring av omständigheterna i

målet angivas.

Artikel 15

1. Framställning om bevisupptagning

som sägs i artikel 3—5 ävensom

framställning som avses i artikel 11

skall av den ansökande partens justitieministerium

översändas till den

anmodade partens justitieministerium

och återsändas på samma väg.

2. I brådskande fall må framställningen

översändas omedelbart av den

ansökande partens judiciella myndighet

till den anmodade partens judiciella

myndighet. Återsändandet av

framställningen jämte handlingar

rörande verkställandet skall dock ske

på den väg som sagts i föregående

punkt.

3. Framställning som sägs i första

punkten av artikel 13 må riktas av

den ansökande partens judiciella

myndighet direkt till vederbörande

myndighet hos den anmodade parten.

Dennas svar må översändas direkt

samma väg. Framställning som

avses i andra punkten av artikel 13

skall av den ansökande partens justitieministerium

översändas till den

anmodade partens justitieministerium.

4. Andra framställningar om rättshjälp

än de i första och tredje punkterna

här ovan nämnda, särskilt sådana

som avse förberedande av åtal,

må omedelbart sändas mellan vederbörande

judiciella myndigheter.

5. I de fall då enligt denna konvention

direkt kontakt är medgiven, må

sådan tagas över den internationella

kriminalpolisorganisationen (Interpol).

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

6. A Contracting Party may, when

signing this Convention or depositing

its instrument of ratification or accession,

by a declaration addressed to

the Secretary-General of the Council

of Europé, give notice that sorae or

all requests for assistance shall be

sent to it through channels other

than those provided for in this artide,

or require that, in a case provided

for in paragraph 2 of this artide,

a copy of the letters rogatory

shall be transmitted åt the same time

to its Ministry of Justice.

7. The provisions of this artide are

without prejudice to those of bilateral

agreements or arrangements in

force between Contracting Parties

which provide for the direct transmission

of requests for assistance between

their respective authorities.

Artide 16

1. Subject to paragraph 2 of this

artide, translations of requests and

annexed documents shall not be required.

2. Each Contracting Party may,

when signing or depositing its instrument

of ratification or accession, by

means of a declaration addressed to

the Secretary-General of the Council

of Europé, reserve the right to stipulate

that requests and annexed documents

shall be addressed to it accompanied

by a translation into its

own language or into either of the

official languages of the Council of

Europé or into one of the latter languages,

specified by it. The other

Contracting Parties may apply reciprocity.

3. This artide is without prejudice

to the provisions concerning the

translation of requests or annexed

documents contained in the agreements

or arrangements in force or to

be made, between two or more Contracting

Parties.

6. Toute Partie Contractante pourra,

au moment de la signature de la

présente Convention ou du dépot de

son instrument de ratification ou

d’adhésion, par declaration adressée

au Secrétaire Général du Conseil de

l’Europe, soit faire savoir que toutes

ou certaines demandes d’entraide judiciaire

doivent lui étre adressées par

une voie autre que celle prévue au

présent artide, soit demander que,

dans le cas prévu au paragraphe 2 de

cet artide, une copie de la commission

rogatoire soit communiquée en

méme temps ä son Ministére de la

Justice.

7. Le présent artide ne portera pas

atteinte aux dispositions des accords

ou arrangements bilatéraux en vigueur

entre Parties Contractantes,

selon lesquelles la transmission directe

des demandes d’entraide judiciaire

entre les autorités des Parties

est prévue.

Artide 16

1. Sous réserve des dispositions du

paragraphe 2 du présent artide, la

traduction des demandes et des piéces

annexes ne sera pas exigée.

2. Toute Partie Contractante pourra,

au moment de la signature ou du

dépöt de son instrument de ratification

ou d’adhésion, par déclaration

adressée au Secrétaire Général du

Conseil de 1’Europe, se réserver la

faculté d’exiger que les demandes et

piéces annexes lui soient adressées

accompagnées, soit d’une traduction

dans sa propre langue, soit d’une traduction

dans l’une quelconque des

langues officielles du Conseil de

l’Europe ou dans celle de ees langues

qu’elle indiquera. Les autres

Parties pourront appliquer la régle

de la réciprocité.

3. Le présent artide ne portera pas

atteinte anx dispositions relatives ä

la traduction des demandes et pieces

annexes contenues dans les accords

ou arrangements en vigueur ou å intervenir

entre deux ou plusieurs Parties

Contractantes.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

37

6. Avtalsslutande part må vid denna

konventions undertecknande eller

vid deposition av ratifikations- eller

anslutningsinstrument genom en

till Europarådets generalsekreterare

ställd förklaring tillkännagiva, att

samtliga eller vissa framställningar

om rättshjälp skola översändas på

annat sätt än som avses i förevarande

artikel, eller att i fall som åsyftas

i punkt 2 av förevarande artikel, en

kopia av framställningen om bevisupptagning

samtidigt skall översändas

till partens justitieministerium.

7. Förevarande artikel inkräktar

icke på bestämmelser i bilaterala avtal

eller överenskommelser, som må

vara i kraft mellan i denna konvention

deltagande stater och som stadga

att framställningar om rättshjälp

skola omedelbart översändas till parternas

vederbörande myndigheter.

Artikel 16

1. Med de undantag som stadgas i

punkt 2 av förevarande artikel behöva

framställningar om rättshjälp

och därvid fogade bilagor icke vara

översatta.

2. Avtalsslutande part må vid denna

konventions undertecknande eller

vid deposition av ratifikations- eller

anslutningsinstrument genom en

till Europarådets generalsekreterare

ställd förklaring förbehålla sig rätten

att kräva att framställningar och därvid

fogade bilagor skola vara åtföljda

av översättning antingen till dess

eget språk eller till något av Europarådets

officiella språk. Envar annan

part äger gentemot part, som avgivit

sådan förklaring, kräva tillämpning

av samma förfarande.

3. Förevarande artikel inkräktar

icke på bestämmelser om översättning

av framställningar och bilagor

därtill, vilka må finnas i avtal eller

överenskommelser, som äro i kraft

eller komma att ingås mellan två eller

flera av de avtalsslutande parterna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

Artide 17 Artide 17

Evidence or documents transmitted

pursuant to this Convention shall

not require anv form of authentication.

Artide 18

Where the authority which receives

a request för mutual assistance

has no jurisdiction to comply

therewith, it shall, ex officio, transmit

the request to the competent authority

of its country and shall so inform

the requesting Party through the

direct channels, if the request has

been addressed through such channels.

Les piéces et documents transmis

en application de la présente Convention

seront dispensés de toutes

formalités de légalisation.

Artide 18

Si 1’autorité saisie d’une demande

d’entraide est incompétente pour y

donner suite, elle transmettra d’office

cette demande å l’autorité compétente

de son pays et, dans le cas ou

la demande a été adressée par la voie

directe, elle en informera par la

méme voie la Partie requérante.

Artide 19

Reasons sliall be given for any

refusal of mutual assistance.

Artide 20

Subject to the provisions of Artide

9, execution of requests for mutual

assistance shall not entail refunding

of expenses except those incurred

by the attendance of experts in

the territory of the requested Party

or the transfer of a person in custody

carried out under Artide 11.

CHAPTER VI

Laying of information in connection

with proceedings

Artide 21

1. Information laid by one Contracting

Party with a view to proceedings

in the courts of another

Party shall be transmitted between

the Ministries of Justice concerned

unless a Contracting Party avails itself

of the option provided for in

paragraph 6 of Artide 15.

2. The requested Party shall notify

the requesting Party of any action

taken on such information and shall

forward a copy of the record of any

verdict pronounced.

3. The provisions of Artide 16

Artide 19

Tout ref us d’entraide judiciaire

sera motivé.

Artide 20

Sous réserve des dispositions de

1’article 9, 1’exécution des demandes

d’entraide ne donnera lieu au remboursement

d’aucuns frais, å l’exception

de ceux occasionnés par l’intervention

d’experts sur le territoire

de la Partie requise et par le transférement

de personnes détenues effectué

en application de l’article 11.

TITRE VI

Dénonciation aux fins de poursuites

Artide 21

1. Toute dénonciation adressée par

une Partie Contractante en vue de

poursuites devant les tribunaux d’une

autre Partie fera l’objet de Communications

entre Ministéres de la Justice.

Cependant les Parties Contractantes

pourront user de la faculté

prévue au paragraphe 6 de 1’article

15.

2. La Partie requise fera connaitre

la suite donnée å cette dénonciation

et transmettra s’il y a lieu copie de

la décision intervenue.

3. Les dispositions de 1’article 16

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

39

Artikel 17

Handlingar, som översändas vid

tillämpning av denna konvention, behöva

ej legaliseras.

Artikel 18

Därest en myndighet, till vilken en

framställning om rättshjälp inkommit,

icke är behörig, skall myndig,heten

ex officio vidarebefordra densamma

till behörig myndighet inom

landet samt, då framställningen inkommit

direkt, underrätta den ansökande

parten på samma väg.

Artikel 19

Vid avslag på framställning om

rättshjälp skall skälet därtill angivas.

Artikel 20

Med iakttagande av bestämmelserna

i artikel 9 må ersättning för kostnader

som uppstått vid lämnande av

rättshjälp icke utkrävas, med undantag

för utgifter för sakkunnigs medverkan

på den anmodade partens område

eller för transport enligt artikel

11 av personer som berövats friheten.

KAPITEL VI

Framställning om lagföring i annat

land

Artikel 21

1. Framställning om lagföring inför

annan avtalsslutande parts domstol

skall översändas från justitieministeriet

i den ansökande staten

till justitieministeriet i den anmodade

staten; dock kan annat förfarande

föreskrivas i den ordning artikel

15 punkt 6 stadgar.

2. Den anmodade parten skall meddela,

huruvida framställning som

åsyftas i punkt 1 härovan efterkommits,

och i förekommande fall översända

avskrift av domen.

3. Bestämmelserna i artikel 16 sko
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr bo ar 1961

shall apply to information laid under

paragraph 1 of this article.

CHAPTER VII

Exchange of information from

judicial records

Article 22

Each Contracting Party shall inform

any other Party of all criminal

convictions and subsequent measures

in respect of nationals of the latter

Party, entered in the judicial records.

Ministries of Justice shall communicate

such information to one another

åt least once a year. Where the person

concerned is considered a national

of two or more other Contracting

Parties, the information shall be given

to each of these Parties, unless the

person is a national of the Party in

the territory of which he was convicted.

CHAPTER VIII

Final provisions

Article 23

1. Any Contracting Party may,

when signing this Convention or when

depositing its instrument of ratification

or accession, make a reservation

in respect of any provision or

provisions of the Convention.

2. Any Contracting Party which

has made a reservation shall withdraw

it as soon as circumstances

permit. Such withdrawal shall be

made by notification to the SecretaryGeneral

of the Council of Europé.

3. A Contracting Party which has

made a reservation in respect of a

provision of the Convention may not

claim application of the said provision

by another Party save in so far

as it has itself accepted the provision.

s’appliqueront aux dénonciations prevues

au paragraphe 1" du présent

article.

TITRE VII

Échange d’avis de condamnation

Article 22

Chacune des Parties Contractantes

donnera å la Partie intéressée avis

des sentences pénales et des mesures

postérieures qui concernent les ressortissants

de cette Partie et ont fait

l’objet d’une inscription au casier judiciaire.

Les Ministéres de la Justice

se communiqueront ees avis au moms

une fois par an. Si la personne en

cause est considérée comme ressortissante

de deux ou plusieurs Parties

Contractantes, les avis seront communiqués

å chacune des Parties intéressées

å moms que cette personne

ne posséde la nationalité de la Partie

sur le territoire de laquelle elle a

été condamnée.

TITRE VIII

Dispositions finales

Article 23

1. Toute Partie Contractante pourra,

au moment de la signature de la

présente Convention ou du dépöt de

son instrument de ratification ou

d’adhésion, formuler une réserve au

sujet d’une ou de plusieurs dispositions

déterminées de la Convention.

2. Toute Partie Contractante qui

aura formulé une réserve la retirera

aussitöt que les circonstances le permettront.

Le retrait des réserves sera

fait par notification adressée au Secrétaire

Général du Conseil de l’Europe.

3. Une Partie Contractante qui aura

formulé une réserve au sujet d’une

disposition de la Convention ne pourra

prétendre å 1’application de cette

disposition par une autre Partie que

dans la mesure ou elle l’aura elleméme

acceptée.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

41

la tillämpas på framställning som

sägs i förevarande artikels första

punkt.

KAPITEL VII

ömsesidig underrättelse om

straffdomar

Artikel 22

Varje avtalsslutande part skall underrätta

annan part om straffdomar

och efterföljande åtgärder, som införts

i straffregistret av den förra parten

rörande den senare partens medborgare.

Sådana underrättelser skola

genom justitieministeriernas försorg

översändas minst en gång om året.

Därest vederbörande anses vara medborgare

i två eller flera avtalsslutande

stater, skall var och en av dessa

underrättas, såvida vederbörande icke

är medborgare i det land där domen

avkunnats.

KAPITEL VIII

Slutbestämmelser

Artikel 23

1. Avtalsslutande part må vid undertecknande

av denna konvention

eller vid deposition av ratifikationseller

anslutningsinstrument göra förbehåll

beträffande en eller flera av

konventionens bestämmelser.

2. Avtalsslutande part som gjort

förbehåll skall återtaga detsamma, så

snart omständigheterna medgiva detta.

Sådant återtagande skall ske genom

ett till Europarådets generalsekreterare

ställt tillkännagivande.

3. Avtalsslulande part som gjort

förbehåll beträffande bestämmelse i

denna konvention äger icke i vidare

mån än den själv har godtagit bestämmelsen

kräva tillämpning av

densamma från annan parts sida.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr t8 år 1961

Artide 24

A Conlracting Party may, when

signing the Convention or depositing

its instrument of ratification or accession,

by a declaration addressed to

the Secretary-General of the Council

of Europé, define what authorilies it

will, för the purposes of the Convention,

deem judicial authorities.

Artide 25

1. This Convention shall apply to

the metropolitan territories of the

Contracting Parties.

2. In respect of France, it shall also

apply to Algeria and to the overseas

Departments, and, in respect of Italy,

it shall also apply to the territory of

Somaliland under Italian administration.

3. The Federal Republic of Germany

may extend the application

of this Convention to the Land of

Berlin by notice addressed to the

Secretary-General of the Council of

Europé.

4. In respect of the Kingdom of the

Netherlands, the Convention shall

apply to its European territory. The

Netherlands may extend the application

of this Convention to the Netherlands

Antilles, Surinam and Netherlands

New Guinea by notice addressed

to the Secretary-General of

the Council of Europé.

5. By direct arrangement between

two or more Contracting Parties and

subject to the conditions laid down

in the arrangement, the application

of this Convention may be extended

to any territory, other than the territories

mentioned in paragraphs 1, 2,

3 and 4 of this artide, of one of these

Parties, för the international relations

of which any such Party is

responsible.

Artide 26

1. Subject to the provisions of Artide

15, paragraph 7, and Artide 16,

paragraph 3, this Convention shall,

in respect of those countries to which

Artide 24

Toute Partie Contractante pourra,

au moment de la signature de la présente

Convention ou du dépöt de son

instrument de ratification ou d’adhésion,

par déclaration adressée au

Secrétaire Général du Conseil de

1’Europe, indiquer quelles autorités

elle considérera comme des autorités

judiciaires aux fins de la présente

Convention.

Artide 25

1. La présente Convention s’appliquera

aux territoires métropolitains

des Parties Contractantes.

2. Elle s’appliquera également, en

ce qui concerne la France, å 1’Algérie

et aux départements d’outre-mer, et,

en ce qui concerne 1’Italie, au territoire

de la Somalie sous administration

italienne.

3. La République Fédérale d’Allemagne

pourra étendre 1’application

de la présente Convention au Land

Berlin par une déclaration adressée

au Secrétaire Général du Conseil de

l’Europe.

4. En ce qui concerne le Royaume

des Pays-Bas, la présente Convention

s’appliquera å son territoire européen.

Le Royaume pourra étendre

1’application de la Convention aux

Antilles néerlandaises, au Surinam et

å la Nouvelle-Guinée néerlandaise par

une décleration adressée au Secrétaire

Général du Conseil de 1’Europe.

5. Par arrangement direct entre

deux ou plusieurs Parties Contractantes,

le champ d’application de la

présente Convention pourra étre

étendu, aux conditions qui seront stipulées

dans cet arrangement, å tout

territoire d’une de ees Parties autre

que ceux visés aux paragraphes 1, 2,

3 et 4 du présent artide et dont une

des Parties assure les relations internationales.

Artide 26

1. Sous réserve des dispositions du

paragraphe 7 de 1’article 15 et du

paragraphe 3 de 1’article 16, la présente

Convention abroge, en ce qui

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

43

Artikel 24

Avtalsslutande part må vid undertecknande

av denna konvention eller

vid deposition av ratifikations- eller

anslutningsinstrument i en till Europarådets

generalsekreterare ställd

förklaring angiva vilka myndigheter

den anser såsom judiciella myndigheter

i konventionens mening.

Artikel 25

1. Denna konvention skall tillämpas

inom de avtalsslutande parternas

moderländer.

2. Den skall även äga tillämpning

i vad avser Frankrike på Algeriet

och på de transoceana departementen

och i vad avser Italien på det under

italiensk förvaltning stående Somaliland.

3. Förbundsrepubliken Tyskland

äger genom en till Europarådets generalsekreterare

ställd förklaring utsträcka

tillämpningen av denna konvention

till Land Berlin.

4. För Konungariket Nederländernas

del skall denna konvention tilllämpas

på dess europeiska territorium;

dock att sagda Konungarike

genom en förklaring, ställd till Europarådets

generalsekreterare, äger utsträcka

dess tillämpning till de nederländska

Antillerna, Surinam och

nederländska Nya Guinea.

5. Genom överenskommelse, träffad

omedelbart mellan två eller flera

avtalsslutande parter, må denna konventions

tillämpning på i överenskommelsen

fastställda villkor utsträckas

till vilket som helst annat territorium

än de i föregående punkterna

nämnda, för vars internationella förbindelser

part i överenskommelsen

svarar.

Artikel 26

1. Med iakttagande av bestämmelserna

i artikel 15 punkt 7 och artikel

16 punkt 3 upphäver denna konvention,

i vad avser de territorier på vil
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

it applies, supersede the provisions of

any treaties, conventions or bilateral

agreements governing mutual assistance

in criminal matters between any

two Contracting Parties.

2. This Convention shall not affect

obligations incurred under the terms

of any other bilateral or multilateral

international convention which contains

or may contain clauses governing

specific aspects of mutual assistance

in a given field.

3. The Contracting Parties may

conclude between themselves bilateral

or multilateral agreements on mutual

assistance in criminal matters only

in order to supplement the provisions

of this Convention or to facilitate the

application of the principles contained

therein.

4. Where, as between two or more

Contracting Parties, mutual assistance

in criminal matters is practised

on the basis of uniform legislation or

of a special system providing for the

reciprocal application in their respective

territories of measures of mutual

assistance, these Parties shall, notwithstanding

the provisions of this

Convention, be free to regulate their

mutual relations in this field exclusively

in accordance with such legislation

or system. Contracting Parties

which, in accordance with this paragraph,

exclude as between themselves

the application of this Convention

shall notify the Secretary-General of

the Council of Europé accordingly.

Article 27

1. This Convention shall be open

to signature by the Members of the

Council of Europé. It shall be ratified.

The instruments of ratification shall

be deposited with the Secretary-General

of the Council.

2. The Convention shall come into

force 90 days after the date of depos
-

concerne les territoires auxquels elle

s’applique, celles des dispositions des

traités, conventions ou accords bilatéraux

qui, entre deux Parties Contractantes,

régissent 1’entraide judiciaire

en matiére pénale.

2. Toutefois la présente Convention

n’affectera pas les obligations

contenues dans les dispositions de

toute autre convention internationale

de caractére bilateral ou multilateral,

dont certaines clauses régissent

ou régiront, dans un domaine déterminé,

1’entraide judiciaire sur des

points particuliers.

3. Les Parties Contractantes ne

pourront conclure entre elles des accords

bilatéraux ou multilatéraux relatifs

å 1’entraide judiciaire en matiére

pénale que pour compléter les

dispositions de la présente Convention

ou pour faciliter 1’application des

principes contenus dans celle-ci.

4. Lorsque, entre deux ou plusieurs

Parties Contractantes, 1’entraide judiciaire

en matiére pénale se pratique

sur la base d’une législation uniforme

ou d’un régime particulier prévoyant

1’application réciproque de mesures

d’entraide judiciaire sur leurs territoires

respectifs, ees Parties auront la

faeulté de régler leurs rapports mutuels

en ce domaine en se fondant

exclusivement sur ees systémes nonobstant

les dispositions de la présente

Convention. Les Parties Contractantes

qui exeluent ou viendraient å exclure

de leurs rapports mutuels 1’application

de la présente Convention,

conformément aux dispositions du

présent paragraphe, devront adresser

une notification ä cet effet au Secrétaire

Général du Conseil de 1’Europe.

Article 27

1. La présente Convention demeurera

ouverte å la signature des Membres

du Conseil de 1’Europe. Elle sera

ratifiée et les instruments de ralification

seront déposés auprés du Secrétaire

Général du Conseil.

2. La Convention entrera en vigueur

90 jours aprés la date du dépöt du

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

45

ka den äger tillämpning, sådana bestämmelser

i traktater, konventioner

eller bilaterala överenskommelser,

som mellan två i förevarande konvention

deltagande parter reglera den

ömsesidiga rättshjälpen i brottmål.

2. Denna konvention inkräktar

dock icke på förpliktelser enligt sådana

bestämmelser i andra bilaterala

eller multilaterala internationella

konventioner, som på visst område

reglera eller kunna komma att reglera

den ömsesidiga rättshjälpen i särskilda

avseenden.

3. De avtalsslutande parterna äga

sinsemellan ingå bilaterala eller multilaterala

överenskommelser om ömsesidig

rättshjälp i brottmål endast

för att komplettera bestämmelserna i

denna konvention eller för att underlätta

tillämpningen av dess principer.

4. När mellan två eller flera av de

avtalsslutande parterna ömsesidig

rättshjälp '' brottmål verkställes på

grundval av enhetlig lagstiftning eller

enligt en särskild ordning som

medgiver ömsesidigt verkställande på

parternas territorier av rättshjälpsåtgärder,

skola dessa parter äga att

reglera sina inbördes förbindelser på

detta område uteslutande på sådant

sätt och utan hinder av bestämmelserna

i denna konvention. Avtalsslutande

parter, vilka i enlighet med bestämmelserna

i förevarande punkt

sinsemellan utesluta eller komma att

utesluta tillämpningen av denna konvention,

skola härom underrätta Europarådets

generalsekreterare.

Artikel 27

1. Denna konvention skall stå öppen

för undertecknande av medlemmarna

i Europarådet. Den skall ratificeras

och ratifikationsinstrumenten

skola deponeras hos rådets generalsekreterare.

2. Konventionen skall träda i kraft

90 dagar efter deponerandet av det

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

it of the third instrument of ratification.

3. As regards any signatory ratifying

subsequently the Convention

shall come into force 90 days after

the date of the deposit of its instrument

of ratification.

Article 28

1. The Committee of Ministers of

the Council of Europé may invite any

State not a Member of the Council to

accede to t.his Convention, provided

that the resolution containing such

invitation obtains the unanimous

agreement of the Members of the

Council who have ratified the Convention.

2. Accession shall be by deposit

with the Secretary-General of the

Council of an instrument of accession

which shall take effect 90 days after

the date of its deposit.

Article 29

Any Contracting Party may denounce

this Convention in so far as

it is concerned by giving notice to

the Secretary-General of the Council

of Europé. Denunciation shall take

effect six months after the date when

the Secretary-General of the Council

received such notification.

Article 30

The Secretary-General of the Council

of Europé shall notify the Members

of the Council and the Government

of any State which has acceded

to this Convention of:

(a) the names of the Signatories

and the deposit of any instrument of

ratification or accession;

(b) the date of entry into force of

this Convention;

(c) any notification received in accordance

with the provisions of Article

5 - paragraph 1, Article 7 - paragraph 3, Article 15 - paragraph

6, Article 16 - paragraph 2, Article

24, Article 25 - paragraphs 3 and 4,

or Article 26 - paragraph 4;

troisiéme instrument de ratification.

3. Elle entrera en vigueur å 1’égard

de tout signataire qui la ratifiera

ultérieurement 90 jours apres le dépöt

de son instrument de ratification.

Article 28

1. Le Comité des Ministres du Conseil

de 1’Europe pourra inviter tout

État non membre du Conseil å adhérer

å la présente Convention. La

résolution concernant cette invitation

devra recevoir 1’accord unanime des

Membres du Conseil ayant ratifié la

Convention.

2. L’adhésion s’effectuera par le

dépöt, auprés du Secrétaire Général

du Conseil, d’un instrument d’adhésion

qui prendra effet 90 jours

apres son dépöt.

Article 29

Toute Partie Contractante pourra,

en ce qui la concerne, dénoncer la

présente Convention en adressant une

notification au Secrétaire Général du

Conseil de 1’Europe. Cette dénonciation

prendra effet six mois apres la

date de la réception de sa notification

par le Secrétaire Général du

Conseil.

Article 30

Le Secrétaire Général du Conseil de

1’Europe notifiera aux Membres du

Conseil et au Gouvernement de tout

État ayant adhéré å la présente Convention:
(a)

les noms des signataires et le

dépöt de tout instrument de ratification

ou d’adhésion;

(b) la date de 1’entrée en vigueur;

(c) toute notification recjue en application

des dispositions du paragraphe

1 de 1’article 5, du paragraphe

3 de 1’article 7, du paragraphe 6 de

l’article 15, du paragraphe 2 de 1’article

16, de 1’article 24, des paragraphes

3 et 4 de 1’article 25 et du

paragraphe 4 de 1’article 26;

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

tredje ratifikationsinstrumentet.

3. För signatärmakt, som därefter

ratificerar konventionen, träder den

i kraft 90 dagar efter deponerandet

av dess ratifikationsinstrument.

Artikel 28

1. Europarådets ministerkommitté

må inbjuda stat, som icke är medlem

av rådet, att ansluta sig till denna

konvention. Beslutet om dylik inbjudan

skall enhälligt godkännas av de

av rådets medlemmar vilka ha ratificerat

konventionen.

2. Anslutning skall ske genom deponerande

hos rådets generalsekreterare

av ett anslutningsinstrument

och träder i kraft 90 dagar efter deponerandet.

Artikel 29

Avtalsslutande part äger för sitt

vidkommande uppsäga denna konvention

genom att tillkännagiva detta

för Europarådets generalsekreterare.

Uppsägningen skall träda i

kraft efter 6 månader, räknade från

den dag rådets generalsekreterare

mottog tillkännagivandet.

Artikel 30

Europarådets generalsekreterare

skall för rådets medlemmar och för

regeringen i varje till denna konvention

ansluten stat tillkännagiva:

a) undertecknande stats namn

samt deponering av ratifikations- eller

anslutningsinstrument;

b) dagen för denna konventions

ikraftträdande;

c) förklaring som han emottagit i

enlighet med bestämmelserna i artikel

5 första punkten, artikel 7 tredje

punkten, artikel 15 sjätte punkten,

artikel 16 andra punkten, artikel 24,

artikel 25 tredje och fjärde punkterna

samt artikel 26 fjärde punkten;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

(d) any reservation made in accordance

with Article 23, paragraph

i;

(e) the withdrawal of any reservation

in accordance with Article 23,

paragraph 2;

(f) any notification of denunciation

received in accordance with the

provisions of Article 29 and the date

on which such denunciation will take

effect.

In witness whereof the undersigned,

being duly authorised thereto,

have signed this Convention.

DONE åt Strasbourg, this 20th day

of April 1959,

in English and French, both texts

being equally authoritative, in a single

copy which shall remain deposited in

the archives of the Council of Europé.

The Secretary-General of the Council

of Europé shall transmit certified

copies to the signatory and acceding

Governments.

(d) toute réserve formulée en application

des dispositions du paragraphe

1 de 1’article 23;

(e) le retrait de toute réserve effectué

en application des dispositions

du paragraphe 2 de 1’article 23;

(f) tout notification de dénonciation

regue en application des dispositions

de 1’article 29 et la date ä

laquelle celle-ci prendra effet.

En foi de quoi, les soussignés, döment

autorisés å cet effet, ont signé

la présente Convention.

FAIT å Strasbourg, le 20 avril

1959,

en franc.ais et en anglais, les deux

textes faisant également foi, en un

seul exemplaire, qui sera déposé dans

les archives du Conseil de 1’Europe.

Le Secrétaire Général du Conseil en

enverra copie certifiée conforme aux

Gouvernements signataires et adhérents.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

d) förbehåll gjort i enlighet med

bestämmelserna i artikel 23 första

punkten;

e) återtagande av förbehåll tillkännagivet

i enlighet med bestämmelserna

i artikel 23 andra punkten;

f) tillkännagivande om uppsägning

mottaget i enlighet med bestämmelserna

i artikel 29 samt dagen för

dess ikraftträdande.

Till bekräftelse härav hava undertecknade,

därtill vederbörligen bemyndigade,

underskrivit denna konvention,

som skedde i Strasbourg den

20 april 1959 på franska och engelska,

av vilka båda texterna äga lika vitsord,

i ett enda exemplar, vilket skall

förvaras i Europarådets arkiv. Europarådets

generalsekreterare skall

översända bestyrkt avskrift därav till

regeringarna i de stater, som undertecknat

konventionen eller anslutit

sig till densamma.

4 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 48

Doktrin (5)

  1. Lars Magnuson, Inbördes rättshjälp, SvJT 1991 s. 497, på s. 504, 509 · Fritt tillgänglig
  2. Lars Heuman, Köpta vittnen, SvJT 1983 s. 669, på s. 679, 680 · Fritt tillgänglig
  3. Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång, SvJT 1978 s. 453, på s. 455 · Fritt tillgänglig
  4. Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång, SvJT 1974 s. 766, på s. 770 · Fritt tillgänglig
  5. Europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål, SvJT 1968 s. 411, på s. 413, 415, 417 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. a1 i texten
  2. 1LU 1961:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. s. 1 i texten

Doktrin (10)

10 kopplingar i 5 dokument.

  1. SvJT 1968 s. 411 Europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål s. 411 · s. 413 · s. 415 · s. 417 i texten
  2. SvJT 1991 s. 497 Lars Magnuson, Inbördes rättshjälp s. 504 · s. 509 i texten
  3. SvJT 1983 s. 669 Lars Heuman, Köpta vittnen s. 679 · s. 680 i texten
  4. SvJT 1978 s. 453 Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång s. 455 i texten
  5. SvJT 1974 s. 766 Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång s. 770 i texten