Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt stöd åt linoch hamphanteringen, m. m

1961-02-17 · 43 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:49, Angående fortsatt stöd åt linoch hamphanteringen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i9 år 1961

1

Nr 49

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående fortsatt stöd åt

lin- och hamphanteringen, m. m.; given Stockholms

slott den 17 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att odlingen av hampa även av 1961 års skörd

skall lämnas statligt stöd. Det nuvarande högsta pristillägget å 94,5 öre per

kilogram stödberättigad hampfiber bibehålies och lämnas liksom hittills för

en högsta kvantitet av 720 ton. Kostnaden för pristillägget inklusive bidrag

till vissa odlingsförsök m. m. beräknas för budgetåret 1961/62 till i runt tal

700 000 kronor. Stödet skall liksom hittills utgå ur det under nionde huvudtiteln

anvisade reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område. Vidare föreslås, att till Gotlands hampodlareförening såsom

särskilt bidrag i anledning av skadorna på 1960 års skörd av hampa skall

utbetalas ett belopp av högst 350 000 kronor av de medel, som för budgetåret

1960/61 beräknats till pristillägg för hampfiber och som till följd av det

svaga skördeutfallet endast till en del utnyttjats härför.

I enlighet med en mellan Hallands läns linodlareförening och Sveriges

oljeväxtintressenter träffad överenskommelse föreslås, att det nuvarande

stödsystemet för spånadslin med statliga pristillägg, vartill medel anvisas

å driftbudgeten, slopas. Stödet till odlingen av spånadslin skall i stället från

och med 1961 års skörd bestridas ur de införselavgiftsmedel för fettvaror,

som enligt beslut av 1959 års riksdag under vissa förutsättningar får användas

för stöd av oljelinodlingen, i den mån dessa medel inte behöver tagas i

anspråk för att stödja sistnämnda odling. Stödkostnaderna för spånadslinhalm

skall dock inte överstiga 1 040 000 kronor per år. För spånadslinfrö

begränsas det årliga stödet till en kvantitet av 2 400 ton. Frågan skall efter

ett par års erfarenheter kunna upptagas till prövning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 49

opaginerad Kontrollera mot PDF

■2

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1961

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 februari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om fortsatt

stöd åt lin- och hamphanteringen, m. m. samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln

under reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

(p. 31) på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

framställning i ämnet, beräkna till stödet åt lin- och hamphanteringen

under budgetåret 1961/62 samma belopp som för innevarande budgetår eller

1 500 000 kr.

Beräkningen av nämnda belopp för år 1960/61 grundade sig på ett högsta

pristillägg för linfiber av 61 öre per kg och för hampfiber av 94,5 öre per kg

samt stödberättigade kvantiteter av 1 325 ton linfiber och 720 ton hampfiber.

Med utgångspunkt härifrån beräknades bidragskostnaderna för budgetåret

1960/61 till 808 250 kr. för lin och 680 400 kr. för hampa. Därtill kom bidrag

till vissa odlingsförsök m. m., varför det totala medelsbehovet kom att

utgöra avrundat 1 500 000 kr.

Genom beslut den 5 maj 1960 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens jordbruksnämnd

att, efter samråd med kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap och arbetsmarknadsstyrelsen i vad på resp. kollegium,

riksnämnden och styrelsen ankommer, dels närmare utreda frågan

om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter Sveriges anslutning

till Europeiska frihandelssammanslutningen, dels i samband härmed

närmare utreda Hallands läns linodlareförenings och Gotlands hampodlareförenings

ekonomiska ställning samt föreningarnas möjligheter i övrigt

till fortsatt verksamhet, dels före den 1 februari 1961 till Kungl. Maj:t inkomma

med de förslag, till vilka resultatet av nämnda utredningar kunde

föranleda.

I en den 31 januari 1961 dagtecknad skrivelse angående stödet åt lin- och

hampodlingen hemställer statens jordbruksnämnd dels att under reservationsanslaget

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret

1961/62 måtte upptagas såsom delpost för stöd åt odlingen av ham
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

pa, m. m. ett belopp av 700 000 kr., dels om bemyndigande för jordbruksnämnden

att utav det för budgetåret 1960/61 för pristillägg å hampfiber anslagna

beloppet av omkring 680 000 kr. tillgodogöra Gotlands hampodlareförening

såsom särskild ersättning till följd av årets skördekatastrof ett

belopp av högst 350 000 kr. utöver det belopp, som kan komma att utbetalas

till föreningen för pristillägg å fiber av 1960 års skörd, dels om godkännande

av att stödet åt odlingen under åren 1961—1964 av spånadslin anordnas i

huvudsak enligt vissa i nämndens skrivelse angivna riktlinjer, dels om räntefrihet

för tiden fr. o. m. den 1 januari 1959 beträffande vissa åt Hallands

läns linodlareförening från hemslöjdslånefonden utlämnade lån.

över jordbruksnämndens skrivelse har, efter remiss, utlåtande avgivits

av statskontoret.

Det av jordbruksnämnden framlagda förslaget till omläggning av stödet

åt spånadslinodlingen, har vid sammanträde den 4 januari 1961 underställts

jordbrukets förhandlingsdelegation, som därvid enhälligt tillstyrkt detta. 1

fråga om medel till täckning av kostnaderna i fortsättningen för stödet åt

spånadslinodlingen har på initiativ av jordbruksnämnden förhandlingar

förts och — under förutsättning av godkännande från statsmakternas sida

— överenskommelse träffats mellan Sveriges oljeväxtintressenter, förening

u. p. a., och Hallands läns linodlareförening, u. p. a.

I enlighet med givna direktiv har jordbruksnämnden vidare samrått med

kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och arbetsmarknadsstyrelsen,

vilka myndigheter lämnat nämndens förslag utan

erinran.

I sin skrivelse den 31 januari 1961 behandlar jordbruksnämnden till en

början frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter Sveriges

anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen.

EFTA-konventionen och det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen

Konventionens innebörd

Jordbruksnämnden konstaterar, att linet och hampan enligt EFTA-ltonventionens

gränsdragning inte har hänförts till de jordbruksvaror, som enligt

konventionens artikel 21 är undantagna från bl. a. bestämmelserna i

konventionens artikel 13 angående statliga stödåtgärder. Artikel 13 förbjuder

vissa former av statligt exportstöd samt andra stödåtgärder med huvudsakligt

syfte eller verkan att motverka fördelarna av frånvaro av tullar och

kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. Vidare anges,

att om någon form av stödåtgärd tillämpas, som motverkar nyss angivna

fördelar (utan alt detta dock är åtgärdens huvudsakliga syfte eller verkan),

kan en klagande medlemsstat i sista hand genom majoritetsbeslut av EFTA:s

råd befrias från vissa konventionsförpliktelser gentemot den medlemsstat,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1961

som tillämpar stödåtgärden. Slutligen stadgar artikel 13, att EFTA:s råd

kan besluta om ändring i artikeln och i beskrivningen av förbjudna former

av statligt exportstöd.1

För en bedömning ur EFTA-svnpunkt av stödet åt lin- och hampodlingen

lämnar nämnden till en början en redogörelse för motiven till och formen

för de statliga åtgärderna samt en överblick av odling, export och import avlin

och hampa.

Statsstödets motivering och utformning

Jordbruksnämnden framhåller, att då staten år 1940 började stödja odlingen

av lin och hampa i Sverige, detta var en av avspärrnings- och krigsrisken

betingad beredskapsåtgärd. Beredskapssynpunkten motiverade sedermera

under en följd av år de statliga stödåtgärderna. Numera är dock stödet

åt de kvarvarande odlarföreningarna — Gotlands hampodlareförening och

Hallands läns linodlareförening — föranlett främst av andra överväganden.

Vad gäller stödet åt den gotländska hampodlingen har detta i stor utsträckning

föranletts av hänsyn till de särskilda gotländska förhållandena, i första

hand myrmarksodlingens problem men även sysselsättningsproblemen på

ön. Stödet åt linodlingen torde numera i huvudsak få ses som ett jordbruksstöd

av speciell art. Nämnden anför vidare bl. a. följande.

Stödet åt lin- och hampodlingen utgår alltsedan 1951 års skörd i form avett

pristillägg med visst antal ören per kg frambragt spinnbar fiber, med begränsning

till visst antal kg för varje års skörd. Vidare gäller sedan år 1957

en prisgaranti för frö av spånadslin. Beredningsverken för lin och hampa

ägs båda helt av odlarna.

De produkter av lin- och hampodlingen, som kan ha betydelse i förevarande

sammanhang, är dels lin- och hampfiber, dels de s. k. spånskivor, som av

linodlarföreningen framställes av avfall från linberedningen.

Beträffande försäljningen av fiber har alltsedan början av 1950-talet tilllämpats

avtal mellan Riksförbundet Lin och hampa samt lin- och hampspinnerierna,

enligt vilka spinnerierna förbundit sig att till priser, som i princip

motsvarar världsmarknadspriserna, årligen inköpa viss mängd fiber av

spinnbar kvalitet. Stödet åt odlingen av lin och hampa har alltså icke inne^

burit någon subventionering i fråga om spinneriernas inköp av fiber. De avavtalen

omfattade kvantiteterna har i huvudsak motsvarat de spinnbara

1 Artikelns lydelse är följande:

»Artikel 13 Statliga stödåtgärder

1. Medlemsstaterna skola icke bibehålla eller införa

a) de i bilaga C beskrivna formerna för stödåtgärder åt export av varor till andra medlemsstater,

eller

b) någon annan form av stödåtgärd, vilkens huvudsakliga syfte eller verkan är att motverka

de fördelar, som förväntas i anledning av undanröjande eller frånvaron av- tullar och kvantitativa

restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna.

2. Om tillämpningen i en medlemsstat av någon form av stödåtgärd, utan att strida mot

moment 1 i denna artikel, likväl motverkar de fördelar, som förväntas i anledning av undanröjandet

eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna,

och under förutsättning att den i momenten 1—-3 i artikel 31 angivna proceduren följts,

må rådet genom majoritetsbeslut bemyndiga en medlemsstat att gentemot den medlemsstat,

som tillämpar stödåtgärden, upphöra att fullgöra sådana förpliktelser enligt denna konvention,

som rådet anser lämpliga.

3. Rådet må besluta att ändra bestämmelserna i denna artikel och i bilaga C.*

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr W år 1961

^ntiteter, som framkommit. Nya avtal har nyligen träffats med sikte på

1961—1964 års skördar.

De förut nämnda spånskivorna framställes av avfall från linberedningen

s. k. skävor — d. v. s. den del av halmen, som frånskiljes då fibern tillvaralages.

Spånskivorna framställes för byggnads- och snickeriändamål,

innan tillverkningen av spånskivor upptogs under senare delen av 1950-talet,

*5egagnades skävorna såsom bränsle för de ugnar, som ger värme till rötvatten

och torkar. Skävorna saknar saluvärde men debiteras spånskivetillverkningen

efter sitt värde som bränsle. Härvid ger spånskivetillverkningen ett

överskott, som bidrager till att begränsa behovet av stöd åt spånadslinodmgen.

Nagon subventionering av spånskivetillverkningen förekommer sålunda

inte.

Joi dbruksnämndens förslag till omläggning av stödet åt spånadslinodlingen

innebär i korthet, att det hittillsvarande budgetanslaget ersättes med

ett bemyndigande åt föreningen Sveriges oljeväxtintressenter att inom i

princip oförändrad kostnadsram disponera vissa införselavgiftsmedel för

stöd åt spånadslinet. För att beslut av föreningen angående linstödet skall

bli gällande, förutsättes att beslutet biträtts av statens representanter i föreningens

styrelse eller i sista hand av jordbruksnämnden.

Odling, export och import i EFTA-länderna

Till belysning av de omständigheter på lin- och hamphanteringens område,

som kan tänkas vara av betydelse i förhållandet till EFTA-länderna,

lämnar jordbruksnämnden följande på grundval av material från Riksförbundet

Lin och hampa sammanställda uppgifter om odling, export och import

av lin och hampa i de länder, som ingår i Europeiska frihandelssammanslutningen.

Spånadslin. Linarealen i Sverige har under senare år utgjort omkring

2 500 ha och fiberproduktionen torde normalt utgöra omkring 2 500

ton. Exporten, ca 1 100 ton, utgöres i huvudsak av icke spinnbara blånor

tor pappers- och drevtillverkning. Det statliga stödet utgår, som förut

nämnts, endast för spinnbar fiber. Av exporten har på senare tid omkring

S^tt till EFTA-länder. Importen av linfiber, som utgjort ca

2 400 ton per år, har efter kriget huvudsakligen skett från Belgien och Nederländerna.

På senare ar har dock även skett en betydlig import från Sovjetunionen.

Importen från andra länder — i huvudsak endast Danmark —

är ringa eller 100 å 200 ton per år. En närmare redovisning av den svenska

exporten och importen av linfiher framgår av den sammanställning, vilken

såsom bilaga 1 torde få bifogas detta protokoll.

Storbritannien har den största linneindustrien i Västeuropa och förbrukar

mellan 40 000 och 50 000 ton linfiber per år. Praktiskt taget hela denna råvarukvantitet

importeras f. n. Under andra världskriget lämnades betydande

subventioner från staten till odling av spånadslin i England och Nordirland.

Då subventioneringen av linodlingen upphörde i England i mitten

av 1950-talet, försvann odlingen helt inom detta område. På Nordirland bibehölls

subventioneringen något längre och där förekom en spånadslinodling

av 700—800 ha till år 1958. Enär linneindustrien på Nordirland föredrog

att köpa ryskt lin till dumpingpriser, indrogs subventionerna med sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr i9 år 1961

ma påföljd som i England. Linodlingen på Nordirland upphörde därför helt

år 1959. . ..

Då svårigheter uppstod att erhålla ryskt lin hösten^ 19o9 och priserna pa

linfiber steg rätt avsevärt i Västeuropa, beslöts att spånadslinet ånyo skulle

subventioneras på Nordirland fr. o. in. 1960 års odling. Odlarna garanterades

bl. a. ett pris för den högsta klassen rötad tåga av 4 kr. 68 öre per kg

och för den lägsta tågaklassen 3 kr. 83 öre per kg. Trots dessa relativt hoga

garantipriser, som ligger 60 ä 70 procent över nuvarande svenska tiberpriser,

tvekades man inte åstadkomma större linodling på Nordirland ar 1 JbU

än ca" 150 ha. Beredningsverken hade nedlagts på Nordirland under ar lJo9,

varvid maskiner och arbetare skingrats. Det fanns därför ingen möjlighet

att bereda några större mängder linhalm trots de kraftigt höjda subventionerna.

Det anses därför inte sannolikt, att någon nämnvärd spånadslinodling

kommer till stånd under år 1961 utan Storbritannien torde bil helt beroende

av import av råvara till sin omfattande linneindustii. Eftersom efterfrågan

på linnevaror anses vara oförändrad, torde importbehovet av linfiber

till Storbritannien kunna beräknas uppgå till ca 50 000 ton per ar

under de närmaste åren.

I slutet av 1930-talet återupptogs spånadslinodlingen i Danmark. Ett antal

beredningsverk uppfördes såväl på Jylland som på de större öarna. Odlingarna

uppgick under kriget och större delen av 1940-talet till ca 8 000

ha.1 Statsmakterna i Danmark lämnade ingen direkt subvention till linberedningsverken.

Däremot erhöll dessa tillstånd att under den svåra textilråvarubristen

under kriget uttaga mycket höga priser på linfiber (ungefär tre

gånger högre priser än under samma tid i Sverige). Därigenom kunde beredningsverken

snabbt amorteras och vid krigsslutet var praktiskt taget

samtliga danska beredningsverk helt skuldfria. När sedermera importmöjligheter

åter stod till buds, begränsades licensgivningen för importen i syfte

att stödja den inhemska linodlingen. Då världsmarknadspriserna på hnfiber

sjönk i slutet av 1940-talet, minskades de danska linodlingarna och

flera beredningsverk nedlades. F. n. finnes endast två verk kvar, nämligen i

Kolding på Jylland och i Tåstrup utanför Köpenhamn. De båda återstående

beredningsverken i Danmark odlade år 1960 sammanlagt ungefär 700 ha

spånadslin, vilket motsvarar ungefär halva beredningskapaciteten. Större

delen av den därifrån erhållna fibern förädlas vid spinneriet i Kolding. For

att kunna ekonomiskt utnyttja kapaciteten vid detta spinneri måste man numera

importera betvdande kvantiteter fiber från Sovjetunionen samt Belgien

och Holland. Även från Sverige har under de senaste åren köpts mindre

fiberkvantiteter. Samtidigt har Danmark liksom Sverige exporterat sådana

fiberkvaliteter, som icke kan användas i de inhemska spinneriernas relativt

specialiserade tillverkningar av färdiga linnevaror. Den danska exporten

till Sverige har i huvudsak omfattat s. k. grönberedda linblånor från ett

under år 1959 nedlagt linberedningsverk i Skävinge på Själland. Importörer

har varit hampspinnerier och drevfabriker. Den svenska linneindustrien

lorde däremot inte ha importerat dansk linfiber. De återstående danska linberedningsföretagen

är liksom i Sverige kooperativa odlarföretag. De anses

under de'' senaste åren ha haft att kämpa med stora ekonomiska SAmrigheter

på grund av rysk dumping i förening med flera års svaga skördar.

1 I Österrike förekom under och strax efter det senaste världskriget en

mindre spånadslinodling. Denna odling erhöll \iss subvention från staten.

Under 1950-talet minskades denna odling successivt och upphörde så småningom

liksom i Västtyskland. Österrike har en inte obetydlig linneindustri,

som f. n. tillgodoser sitt råvarubehov genom import från Sovjetunionen, Belgien

och Holland.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1961

7

I Norge, Portugal och Schweiz förekommer ingen linodling. Däremot finnes

särskilt i Schweiz en efter landets storlek inte obetydlig linneindustri.

I Finland förekommer en mindre spånadslinodling uteslutande till husbehov.

Något beredningsverk finnes inte. Från Sverige exporteras till Finland

årligen ca 600 ton icke spinnbar linfiber till cigarrett- och finpapperstillverkning.

Den finska linneindustrien tillgodoser helt sitt råvarubehov genom

fiberimport från Sovjetunionen, Belgien och Holland.

Mjukhampa. Hamparealen har i Sverige under senare år utgjort

omkring 900 ha (år 1960 dock endast ca 700 ha). Fiberproduktionen kan

normalt anges till omkring 800 å 900 ton. Exporten, som omfattar ca 100 ton

per år, går så gott som uteslutande till Finland och utgöres av icke spinnbara

blånor för papperstillverkning. Den svenska importen av hampfiber

är av varierande omfattning, 100 å 400 ton per år, och utgöres helt av hampa

från icke EFTA-länder. Exporten och importen av hampfiber redovisas

närmare i de tabeller, vilka såsom bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll.

I Danmark förekom under det andra världskriget och åren strax därefter

en mycket begränsad odling av mjukhampa, omfattande högst 100 ha per

år. Denna odling upphörde helt i mitten av 1940-talet.

I Portugal odlas då och då mindre arealer mjukhampa. Beredningen av

hamphalmen sker bär liksom i Spanien helt hantverksmässigt. Något modernt

hampberedningsverk finnes sålunda inte. Portugal har däremot en betydande

hampindustri baserad på tropisk hampfiber såsom sisal från de

portugisiska kolonierna i Afrika och Asien.

I övriga EFT A-länder har såvitt känt inte förekommit någon odling av

mjukhampa under det senaste decenniet.

Av samtliga EFT A-länder har således endast Sverige en permanent hampodling.

Jordbruksnämnden konstaterar sammanfattningsvis, att det årliga linfiberbehovet

inom samtliga EFTA-länder, Sverige inräknat, enligt i det föregående

återgivna, från Riksförbundet Lin och hampa av nämnden inhämtade

uppgifter uppgår till minst 60 000 ton, varav för Sveriges del ca 4 500

ton, medan linfiberproduktionen inom samma länder uppgår till högst

4 000 ton per år, varav i Sverige ca 2 500 ton. Inom varje särskilt land, där

såväl linodling som linneindustri finnes, föreligger ett betydande underskott

på råvaror till linneindustrien. För Sveriges del tillgodoses f. n. omkring

två tredjedelar av linneindustriens råvarubehov genom import från

Sovjetunionen, Belgien och Holland. Därest något EFTA-land skulle önska

exportera linfiber till Sverige, finnes sålunda alla möjligheter därtill, i fri

konkurrens med de stora linproducerande länderna. De fiberkvantiteter,

som kan ifrågakomma för export från något EFTA-land, är i varje fall helt

obetydliga. Någon odling av hampa förekommer praktiskt taget inte i övriga

EFTA-länder. Införseln av fiber av lin och hampa är tullfri i Sverige.

Jordbruksnämnden framhåller, att stödet åt lin- och hampodlingen har

tillkommit av beredskapsskäl och bibehållits främst av hänsyn till jordbruket.

Subventioneringen kommer uteslutande odlarna tillgodo och föres inte

vidare till köparna av verkens produkter, såsom spinnerier, snickerifabriker

etc. Den omläggning av stödet åt linodlingen, som nämnden föreslår

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr i9 år 1961

och för vilken redogöres närmare i ett följande avsnitt, är av formell

karaktär och innebär inte någon ändring i stödåtgärdernas natur eller omfattning.

Med hänsyn till här anförda förhållanden framstår det enligt jordbruksnämnden

som tydligt, att stödåtgärderna varken kan ha till huvudsakligt

syfte eller verkan att motverka de fördelar, som kan förväntas av frånvaron

av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna.

Stödåtgärderna står således enligt nämndens uppfattning inte i strid mot

mom. 1 i EFTA-konventionens artikel 13.

Jordbruksnämnden anför vidare, att någon anledning att befara, att tilllämpningen

av stödåtgärderna — utan att strida mot nyssnämnda mom.

1 _ likväl skall komma att motverka där angivna fördelar, ej heller synes

föreligga. Härav följer, att systemet ej heller torde kunna komma i konflikt

med mom. 2 i artikel 13.

Utredning och förslag angående det fortsatta stödet åt hampodlingen

Hampodlingen i Sverige

Jordbruksnämnden framhåller, att hampa sedan förra delen av 1950-talet

odlas endast på Gotland. Odlingen täcker numera normalt en areal av omkring

1 000 ha. Antalet odlare utgör vanligen 400 å 450 och odlingen sker

i form av kontraktsodling. I fråga om utbytet av hampodlingen m. in. anför

nämnden följande.

Under år 1960 nedgick av orsaker, som närmare beröres i det följande,

odlingens omfattning ganska avsevärt. Avkastningen av såväl halm som frö

har växlat tämligen starkt, beroende på de under 1950-talet ovanligt ojämna

väderleksförhållandena. För åren 1953—1959 har emellertid halmskörden

i genomsnitt utgjort ca 4 440 ton eller per ha räknat ca 4 450 kg och

fröskörden ca 65 kg per ha. Den likvid odlarna erhållit för sin skörd motsvarar

under samma år i genomsnitt 630 kr. per ha besådd areal. Anledningen

till att intresse för odlingen föreligger trots detta låga kontantutbyte

är de problem, som är förbundna med odlingen av myrmarkerna på Gotland,

och hampans särskilda värde som inslag i växtföljden på sådana marker.

Under de två senaste åren har i viss utsträckning övergång skett till

odling av en ny hampsort av franskt ursprung, som synes ge avsevärt högre

halmskörd än den hittills odlade sorten och därjämte ger ett större procentuellt

fiberutbyte ur halmen. Denna sort ger å andra sidan ingen skörd

av frö i Sverige.

I fråga om odlingen av hampa hänvisar jordbruksnämnden vidare till

vissa tabeller, vilka såsom bilaga 3 torde få fogas till detta protokoll.

Beredningen

Jordbruksnämnden erinrar om att beredningen av hamphalmen sker vid

Gotlands hampodlareförenings fabrik i Visby. Föreningens medlemmar uppgår

till omkring 700. Fabriken är inrymd i en äldre byggnad men har

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i9 år 1961

9

successivt ombyggts och moderniserats och maskinparken anses vara i bästa

skick. Kapaciteten vid beredningsverket är anpassad för 5 000 å 6 000 ton

halm. En halmkvantitet av 5 000 ton motsvarar vid den utbytesprocent, som

under senare år varit vanlig (1953—1959 i genomsnitt 17,4 procent) en fiberproduktion

av ca 870 ton. Att beredningsverkets råvaruunderlag under

senare år utgjort i genomsnitt ca 4 400 ton halm framgår av det förut anförda.

Vid fabriken är normalt 75 personer anställda. Arbetet sker i två

skift under beredningssäsongen men under sommarmånaderna de två senaste

åren har flertalet anställda varit permitterade. Detta har låtit sig göra

med hänsyn till att flertalet av de anställda har kunnat erhålla arbete under

denna tid i bl. a. den säsongbetonade konservväxtodlingen och konservindustrien

och till att arbetstillgången i övrigt på Gotland under turistsäsongen

är bättre än under övriga årstider.

Försäljning och priser

Jordbruksnämnden upplyser, att den svenska hampfibern av spinnbar

kvalitet försäljes helt inom landet, huvudsakligen till hampspinnerierna.

Exporten uppgår till omkring 100 ton per år och utgöres av blånor för

papperstillverkning. Till grund för försäljningen till de svenska spinnerierna

under senare år har legat ett försäljningsavtal, avseende 1956—1958

års hampskördar, vilket erhållit tillämpning även på 1959 och 1960 års

skördar. Detta avtal innebär ett årligt inköpsåtagande under vissa villkor

av 700 ton fiber. Nytt inköpsavtal med sikte på 1961—1964 års skördar har

träffats under januari 1961. Priserna på hampfiber har under senare år

varit pressade på grund av utbud av lin- och hampfiber till dumpingpriser

från Sovjetunionen. Under år 1960 synes dock en viss stabilisering eller

mindre uppgång ha ägt rum. Priset för rötad vara är enligt nu tillämpat

avtal 2 kr. 20 öre per kg för tåga klass II och 1 kr. 70 öre för blånor klass

II. För närmare uppgifter om den svenska försäljningen av hampfiber hänvisas

till den sammanställning, vilken såsom bilaga 4 torde få fogas till

detta protokoll.

Statliga stödåtgärder

Jordbruksnämnden erinrar om att departementschefen i proposition 1956:

38 angående grunderna för fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen beträffande

hampan anförde bl. a. följande.

I fråga om hampodlingen har jordbruksnämnden föreslagit ett fortsatt,

icke tidsbegränsat stöd efter nu gällande grunder. Bl. a. avses sålunda stödet

skola maximeras till 75 öre per kg spinnbar hampfiber. Liksom i fråga om

linodlingen har nämnden vidare i sitt förslag förutsatt, att frågan om det

statliga stödet åt hampodlingen skall tagas upp till omprövning, om väsentligt

ändrade omständigheter skulle inträffa. Nämnden har i sin framställning

anfört, att det nuvarande statliga stödet åt hampodlingen är ungefär dubbelt

så stort som det genomsnittliga skyddet för våra jordbruksprodukter. Emellertid

har nämnden funnit, att flera skäl likväl kan åberopas för ett fortsatt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

extra stöd åt hampodlingen utöver det allmänna jordbruksskyddet. Den har

därvid framhållit, bl. a., hampodlingens speciella värde för jordbruksproduktionen

på de gotländska myrmarkerna samt hampberedningens betydelse för

näringslivet och den industriella sysselsättningen på Gotland. De av nämnden

i detta hänseende framförda synpunkterna har kraftigt understrukits av

flertalet utav de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över nämndens

förslag. För min del anser jag nu liksom år 1953, då frågan om det

fortsatta stödet åt hampodlingen senast behandlades, att såväl jordbrukspolitiska

som sysselsättningspolitiska skäl talar för ett fortsatt stöd åt den

gotländska hamphanteringen. Jag vill sålunda i likhet med remissinstanserna

förorda det av nämnden framförda förslaget härutinnan. Frågan om

fortsatt stöd bör emellertid tagas upp till omprövning vid ändring i förhållandena.

Riksdagen biföll departementschefens förslag, innebärande ett pristillägg

av maximalt 75 öre per kg spinnbar hampfiber för en kvantitet av 720

ton per år. Beträffande det statliga stödet åt hamphanteringen under åren

1957—1960 anför jordbruksnämnden följande.

Enligt beslut av 1957 års riksdag (prop. 1957: 147) höjdes maximum för

pristillägget för hampfiber av 1956 och senare års skördar till 90 öre. I anslutning

till den s. k. 5-procentregelns utlösning höjdes därefter genom beslut

av 1958 års riksdag (IX ht 1958, p. 38) öretalet till nu gällande belopp,

94,5 öre per kg. Särskilda stödåtgärder vidtogs år 1959 (prop. 1959: 147),

sedan hampodlarföreningens ekonomi råkat i fara till följd av pris- och kostnadsutvecklingen

och dåligt skördeutfall. Sålunda medgavs föreningen rätt

att disponera hela det belopp, som beräknats för pristillägg för fiber av 1958

års skörd, oavsett att produktionen inte väntades komma att motsvara hela

den stödberättigade kvantiteten. Detta tillskott utgjorde omkring 95 000 kr.

Vidare öppnades möjlighet för föreningen att erhålla uppskov med de under

åren 1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och räntorna

för föreningens lån ur hemslöjdslånefonden. Dessa lån uppgår nu, bortsett

från upplupna räntor, till 781 175 kr.

Hampodlarföreningens ekonomi

Jordbruksnämnden upplyser, att den för att erhålla underlag för en bedömning

av Gotlands hampodlareförenings ekonomiska ställning och möjligheter

till fortsatt verksamhet anmodat auktoriserade revisorn Bo Björkman,

Lantbruksförbundets revisionsbyrå AB, att verkställa en undersökning

angående utvecklingen av föreningens ekonomi under de tre senaste verksamhetsåren.

Undersökningen har redovisats av Björkman i en den 24 november

1960 upprättad promemoria med tillhörande bilagor. Vidare anmäler

jordbruksnämnden, att till nämnden ingivits en den 29 december 1960 dagtecknad,

till Kungl. Maj :t ställd skrivelse av hampodlareföreningen, vari en

närmare redogörelse lämnas för odlingsförhållandena under de senaste åren

och särskilt för följderna av 1959 och 1960 års helt onormala nederbördsförhållanden

på Gotland. Nämnden lämnar till en början följande redogörelse

för innehållet i Björkmans promemoria.

a) Nuläget. Björkman har utgått från föreningens balansräkningar vid

bokslutstillfällena 31/12 1957, 30/6 1959 och 30/6 1960 och korrigerat dessa

med hänsyn till att normala avskrivningar ej kunnat göras i dessa bokslut.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr A!) år 1961

11

Genom sådan korrigering framkommer ett balansmässigt underskott för de

tre åren av resp. ca 181 000, ca 226 000 och ca 46 000 kr. (Det i boksluten

redovisade resultatet för samma år är resp. ca ± 0, förlust ca 73 000 och

vinst ca 1 000 kr.). Efter korrigeringen, vilken främst hänför sig till värderingen

av maskiner och inventarier men även av fabriksfastigheterna, är maskiner

och inventarier upptagna till ett belopp av ca 77 000 kr. och fabriksbyggnaderna

till ca 343 000 kr., varjämte tomtvärde och bostadsbyggnad

redovisas till ca 44 000 kr. Med hänsyn till anläggningarnas speciella användning

och till fastigheternas belägenhet på Gotland anses av Björkman dessa

värden — ehuru de avser att avspegla ett riktigt bruksvärde — väsentligt

överstiga värdet vid en realisation.

Det underskott, som uppkommer genom det av Björkman beräknade avslcrivningsbehovet,

anses av denne icke behöva påverka föreningens möjligheter

att fortsätta driften. Däremot har Björkman ansett nödvändigt, att den

förlust å ca 220 000 kr., vari verksamhetsåret 1/7 1960—30/6 1961 väntas

resultera, blir täckt genom kapitaltillskott. Härvid har framhållits, att detta

skulle kunna ske genom att föreningen beviljades rätt att tillgodogöra sig även

den del av beviljat statsbidrag, som för året ej beräknas kunna utnyttjas till

följd av den ringa kvantiteten producerad fiber.

b) Verksamheten under perioderna 1/1 1 95 8—3 0/6 1 95 9

och 1/7 1 95 9—3 0/6 1 960. Av väsentlig betydelse för utfallet av verksamheten

har varit kvantiteten och kvaliteten å det råvaruunderlag, varmed föreningen

haft att arbeta. Däremot har under perioderna inträffade förändringar

på omkostnadssidan och i fiberprisnoteringen spelat mindre roll. Vid den av

Björkman beräknade planenliga avskrivningen uppkommer för verksamhetsåret

1958—1959 (vilket på grund av räkenskapsomläggning kom att omfatta 18

månader) en förlust av ca 226 000 kr. Avskrivningskostnaden har då upptagits

till 143 000 kr. För verksamhetsåret 1959—1960 blir förlusten ca 46 000 kr. vid

en avskrivningskostnad av 96 000 kr. eller sålunda ett avsevärt mindre

ogynnsamt resultat. Anledningen till det dåliga resultatet av 1958—1959 års

verksamhet är främst, att däri ingår bearbetningen av 1958 års svaga skörd.

c) Prognos för verksamhetsåret 1 9 6 0/6 1 och för norm

al drift. Anledningen till att normal drift icke kan förväntas under

verksamhetsåret 1960/61 är den kvantitativt och kvalitativt svaga skörd, som

är alt påräkna av 1960 års odling. 1959 års mycket svåra torka påverkade

icke i större grad hampskörden detta år men hade däremot en ogynnsam återverkan

på 1960 års odling. På grund av torkan under år 1959 misslyckades

nämligen vallinsådden så gott som helt på fastmarksjordarna. Däremot skadades

inte vallarna på myrjord, som är mera vattenhållande. Till år 1960 fanns

alltså inga nämnvärda förstaårsvallar på fastmarksjorden, medan vallarna på

myrjord var oskadade. Med hänsyn till att jordbruken på Gotland i allmänhet

har förhållandevis stora kreatursbesättningar vågade hampodlarna, som oftast

äger både fastmarks- och myrjord, inte plöja upp vallarna på myrjorden i normal

omfattning för hampinsådd, enär man då kunde riskera foderbrist år 1960

och vintern 1961. Detta hade till följd att 1960 års hampareal nedgick till 680

ha mot normalt 900 å 1 000 ha. Därtill kommer, att bärgningsvädret varit i

hög grad ogynnsamt, varför årets halmskörd vid tidpunkten för Björkmans

utredning väntades komma att ge eu fiberproduktion av endast ca 500 ton.

Vidare kommer kvalitetsfördelningen å årets blånor att bli något sämre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr i9 år 1961

än normalt. Med hänsyn till den begränsade mängd stödberättigad fiber, som

framkommer, beräknade man att av statsbidraget å 680 000 kr. endast kunna

utnyttja ett belopp av ca 393 000 kr. (Att förutsättningarna för 1960/61 års

verksamhet efter avslutandet av Björkmans utredning ytterligare i någon

mån försämrats kommer att framgå av det följande.)

Här nämnda omständigheter leder till att den av Björkman uppgjorda

prognosen för verksamhetsåret 1960/61 pekar på ett underskott av ca

220 000 kr. vid en avskrivningskostnad av 96 000 kr.

Prognosen för normal drift är baserad på en produktion av 945 ton fiber,

på normal kvalitetssammansättning av produktionen och på nuvarande fiberpriser

och statsbidrag. Fiberproduktionen har under de sju åren 1953—

1959 utgjort i genomsnitt 770 ton per år. Anledningen till att Björkman

ansett sig kunna räkna med ett utbyte av 945 ton som normalt torde vara,

att man avser att övergå till odling av den förut nämnda från Frankrike

importerade hampsort, som ger såväl högre halmskörd som större fiberutbyte

per kg halm än den hittills använda hampan. I fråga om inköpskostnaden

för halm förutsätter prognosen ett pris av 15 öre per kg, vilket är

något högre än det nu gällande priset av 14 å 14,5 öre. Höjningen är betingad

bl. a. av afl den franska hampan ej ger frö i Sverige, vilket medför ökad

kostnad för fröinköp för odlarna.

Prognosen för normal drift visar enligt här angivna och i övrigt enligt

Björkmans promemoria gällande förutsättningar på en vinst av ca 17 500

kr. vid en avskrivningskostnad av 100 000 kr. för år. Härvid beräknas inkomsten

för odlarna bli ca 725 kr. per ha.

Gotlands liampodlareförening framhåller i sin förut nämnda skrivelse,

att växtodlingen på de gotländska myrmarkerna under de senaste åren har

svårt hindrats och skadats genom extremt onormala väderleksförhållanden

i form av frost, torka och översvämningar. Härom anför föreningen bl. a.

följande.

Sålunda blev till följd av frost 1958 års skörd mycket låg och fiberutbytet

väsentligt reducerat. 1959 års svåra torka hade inte någon större inverkan

på det årets skörd av hampa men fick svåra följder för omfattningen

av 1960 års odling därigenom att inte tillräckliga arealer fanns tillgängliga

för hampodlingen under detta år. Den areal, som besåddes, var sålunda endast

682 ha. Den till en början lovande skörden på denna areal har emellertid

i stor utsträckning inte kunnat bärgas på grund av det oavlåtliga

regnandet och därav följande översvämningar. Vid årsskiftet 1960/61 har

sålunda endast omkring halva skörden eller 1 900 ton halm inlevererats.

Ytterligare omkring 100 ton halm beräknar man dock kunna bärga. Detta

innebär, att den bärgade halmmängden kommer att uppgå till endast ca

40 procent av beredningsverkets normala råvarubehov.

Hampodlarföreningens styrelse räknar med att årets skördekatastrof kommer

att medföra en sådan försämring av föreningens ekonomiska ställning,

att det blir omöjligt att fortsätta verksamheten utan extra stödåtgärder.

Sådana kan dock inrymmas i det redan beviljade anslaget till stödjande av

1960 års hampodling. Av årets skörd torde nämligen endast omkring 350

ton spinnbar fiber kunna framställas, varför föreningen endast kan på
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj. ts proposition nr 49 år 1961

räkna att erhålla omkring (350 000 X 94,5 öre =) 330 000 kr. av det anslagna

beloppet å omkring 680 000 kr. Hur stort tillskott, som kommer att erfordras

för att täcka föreningens utgifter under året, kan inte nu närmare

anges men det är föreningsstyrelsens uppfattning, att det erforderliga stödet

totalt inte kommer att överstiga det anslagna beloppet.

I fråga om hampodlingens framtida lönsamhet uttalar föreningen, att

avgörande betydelse kan tillmätas den nya franska sorten »Fibrimon» med

hansyn till den betydligt större fibermängd, som denna lämnar vid jämförelse

med tidigare odlade sorter. Föreningen redovisar även en positiv och

optimistisk inställning från odlarnas sida till den fortsatta odlingen av

hampa.

Avskrift av hampodlarföreningens nyss refererade skrivelse torde såsom

bilaga 5 få fogas till detta protokoll.

Synpunkter och förslag angående stödet åt hampodlingen

för 1961/62

Enligt jordbruksnämnden framgår av den verkställda utredningen angående

hampodlarföreningens ekonomiska ställning, att föreningen numera

helt saknar ekonomiska reserver och att föreningen vid en nu företagen

likvidation sannolikt inte skulle kunna helt tillgodose sina borgenärer. Anledningen

till att föreningen, oaktat de olika stödåtgärder som företagits,

befinner sig i denna situation, är kombinationen av de ogynnsamma väderleksförhållanden,

som rått för jordbruket under ett flertal år av 1950- talet, och den pressade prisnivå för föreningens produkter, som även gällt

under ett flertal år. Enligt den framlagda prognosen för normal drift kan

dock föreningens rörelse även vid nu rådande fiberpris och pristillägg fås

att balansera, om blott föreningen erhåller ett råvaruunderlag, som motsvarar

en produktion av ca 945 ton fiber. Då det knappast torde finnas några

hållpunkter för en bedömning på längre sikt av fiberprisutveoklingen,

får bedömningen av föreningens fortsatta arbetsmöjligheter väsentligen

byggas på ett ställningstagande till föreningens möjligheter att erhålla ett

tillräckligt råvaruunderlag. Härom anför nämnden följande.

De avgörande faktorerna härvidlag är odlad areal, skördad mängd halm

samt fiberutbytet. I följande tablå har sammanställts dels genomsnittsvärdena

i dessa avseenden för de sju åren 1953—1959, dels de värden som framgår

av Björkmans prognos för normal drift.

Genomsnitt för 1953—1959

Prognos

Areal, ha .............

........ 995

818

Halmskörd, kg/ha .....

........ 4 450

5 500

Fiberutbyte, kg/ha.....

........ 774

1155

Utbytesprocent .......

....... 17,4

21

Fiberproduktion, ton . . .

........ 770

945

Vid en jämförelse mellan genomsnittstalen och prognosen faller det i ögonen,

att man i prognosen räknat med ca 20 procent höjning såväl av halmskörden

som av halmens fiberhalt. Härvid har prognosen grundats på erfa
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

renheterna av de båda senaste årens odling av den nya hampsorten Fibrimon,

såtillvida att man räknat med att omkring halva den odlade arealen

skall besås med sådan hampa, under det att den andra hälften besås med

den svenska Mona-hampan. Anledningen till att man endast kalkylerat med

att beså halva arealen med den nya sorten är dels att man saknar längre

tids erfarenhet av denna sort i Sverige, dels att den i motsats till Mona-sorten

normalt inte ger någon fröskörd vid odling i Sverige.

Beträffande odlingsvärdet hos den nya franska hampsorten Fibrimon

kan anföras resultaten från Sveriges utsädesförenings i Svalöv sortforsok

med hampa 1960. Jämförelse mellan utbytet av den tidigare odlade Svalofs

Mona-hampa elit 1960, Fibrimon original från Frankrike och en vid utsädesföreningen

utförd korsning mellan Mona-hampa och Fibrimon gav vid

dessa försök i följande tablå angivet resultat.

Trös-

Frö

Tåga

Blånor

Totalfiber

kad halm

Tåga

+ blånor

kg/ha

kg/ha

%

kg/ha

%

kg/ha

%

kg/ha

Svalöfs Mona samkönad

786

6,09

411

17,73

1197

elit, 1960 ............

6 755

737

11,64

Fibrimon original från

Frankrike............

8 373

308

14,65

1227

9,57

801

24,22

2 028

Sv 59/703, Mona H-eliten

x Fibrimon F2........

8 634

613

13,24

1143

7,16

618

20,40

1761

Då sorten Fibrimon endast lämnar mindre kvantiteter utsädesdugligt frö,

hyser man stora förhoppningar till den nya korsningsprodukten från Svalöv,

som visserligen ger något lägre fiberutbyte än den franska sorten Fibrimon

men i gengäld ger utsädesdugligt frö, så att man kan bli oberoende av ärlig

fröimport. Av korsningsprodukten finnes endast obetydliga utsädesmängder

till årets odling men man avser att använda dessa till uppförökning

snabbast möjligt.

Jordbruksnämnden framhåller, att det givetvis inte är möjligt för nämnden

att hysa någon grundad åsikt om möjligheterna att med hjälp av nya

hampsorter förverkliga de i prognosen angivna förutsättningarna i fråga

om halmskörd och fiberutbyte. Emellertid förutsätter prognosen en odlad

areal av endast 818 ha. Detta innebär en betydande trvgghetsmarginal, i det

att man vid en odling av en omfattning, motsvarande den under aren 1953

1959 genomsnittliga, eller 995 ha, kan erhålla den förutsatta produktionsmängden

av omkring 945 ton fiber redan vid nuvarande utbytesprocent

17,4 — därest hektaravkastningen uppgår till prognossiffran 5 500 kg halm,

alternativt redan vid nuvarande hektaravkastning, 4 450 kg halm, därest utbytesprocenten

uppgår till prognossiffran 21. Detta förhållande belyses av

jordbruksnämnden i följande uppställning.

Prognos

Areal, ha .................... 818

Halmskörd, kg/ha ............ 5 500

Fiberutbyte, kg/ha............ 1155

Utbytesprocent .............. 21

Fiberproduktion totalt, ton.... 945

Alternativ I: »normal»

Alternativ II: »normal»

areal och utbytespro-

areal och halmskörd,

cent, ökad halmskörd

ökad utbytesprocent

995

995

5 500

4 450

957

935

17,4

21

952

930

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1961

Enligt det här anlagda betraktelsesättet, framhåller jordbruksnämnden,

blir odlingsarealens omfattning av ganska avgörande betydelse vid bedömningen

av föreningens framtida möjligheter. Den verkställda undersökningen

synes sålunda ge vid handen, att hampodlarföreningen har möjlighet att vid

nuvarande pris-, kostnads- och bidragsförhållanden och under i övrigt normala

betingelser bedriva sin rörelse, så att dess skulder kan förräntas och

dess anläggningar avskrivas i vederbörlig ordning, allt under förutsättning

vidare att odlingsarealen inte nämnvärt underskrider den under senare år

genomsnittliga, eller ca 1 000 ha. Om den nya hampsorten skulle motsvara de

på hittillsvarande erfarenhet grundade beräkningarna inte blott i fråga om

halmskörd utan även i fråga om utbytesprocent för fiber, blir givetvis hampberedningsverkets

känslighet för minskningar i den odlade arealen mindre.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till hampodlingens och hampberedningens

särskilda betydelse för det gotländska näringslivet finner sig jordbruksnämnden

böra tillstyrka, att statligt stöd även fortsättningsvis lämnas

i oförändrad form och omfattning. Nämnden har härvid även beaktat, att

odlarna år 1957 för femårsperioden 1957—1961 förbundit sig att i genomsnitt

odla en areal av ca 1 000 ha hampa. Med hänsyn till den begränsade

areal, som odlades år 1960, bör man sålunda kunna påräkna en mera omfattande

odling under år 1961.

Jordbruksnämnden övergår därefter till hampodlarföreningens nyssnämnda

framställning och framhåller, att av denna framgår, att väderleksförhållandena

under tiden från mitten av november, då Björkmans utredning

verkställdes, till årsskiftet 1960/61 inneburit ytterligare försämrade bärgningsmöjligheter.

Härom anför nämnden vidare.

Den i november gjorda skördeuppskattningen om 2 500 ton bärgad halm

har inte visat sig hållbar. Vid årsskiftet hade, som förut nämnts, bärgats ca

1 900 ton och man räknade endast med att kunna tillvarata ytterligare ca

100 ton halm. Det av Björkman för verksamhetsåret 1960/61 beräknade

driftsunderskottet utgjorde ca 220 000 kr. Ett bortfall av ytterligare 500 ton

halm eller 100 ton fiber innebär ett inkomstbortfall av ca 135 000 kr. i fiberlikvid

och av ca 80 000 kr. i pristillägg. Såväl Björkman som föreningens styrelse

har konstaterat, att föreningen inte kan fortsätta sin verksamhet med

mindre föreningen erhåller ett tillskott, motsvarande det underskott, som

vållas av årets skördekatastrof.

Joidbruksnämnden konstaterar att, därest statligt stöd även i fortsättningen

skall lämnas åt odlingen och beredningen av hampan på sätt nämnden

förut föreslagit, det sålunda blir nödvändigt att dessutom täcka årets

föiluster. Nämnden föreslår därför, att hampodlarföreningen berättigas att

för sådant ändamål av det för budgetåret 1960/61 för pristillägg för hampfiber

anslagna beloppet, omkring 680 000 kr., tillgodogöra sig ett belopp av högst

350 000 kr. utöver det belopp, som kan komma alt utbetalas till föreningen

för pristillägg å tillverkad fiber av spinnbar kvalitet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1961

Utredning och förslag angående det fortsatta stödet åt spånadslinodlingen

Linodlingen i Sverige

Beträffande linodlingens lokalisering, omfattning och avkastning

anför jordbruksnämnden följande.

Odlingen har under senare ar helt varit förlagd till slättbygderna i Kristianstads,

Malmöhus och Hallands län, med tyngdpunkten i Malmöhus län

Bakom denna lokalisering ligger erfarenheten, att linet för att ernå fullgod

utveckling kräver bördig jord, helst mullrik lättlera. Den besådda arealen

var år 1960 närmare 2 500 ha, antalet odlare omkring 500 och arealen per

odlare sålunda omkring 5 ha. Avkastningen i halm och frö per ha har under

de senaste åren självfallet växlat med den under dessa år synnerligen ojamna

årsinånen men har under femårsperioden 1956—1960 utgjort i genomsnitt

ca 4 130 kg halm och 985 kg frö.

Jordbruksnämnden hänvisar vidare till en särskild sammanställning över

linodlingen, vilken såsom bilaga 6 torde få fogas till detta protokoll. I fråga

om linodlingens ekonomi samt linberedningens kapacitet och

produktion upplyser nämnden följande.

Den likvid, som under åren 1956—1960 utbetalts till odlarna, utgör i medeltal

per år och ha ca 1 375 kr. Detta belopp utgör en sänkning i förhållande

till exempelvis perioden 1950—1953, då odlarnas intäkter av denna odling

utgjorde 1 600 å 1 800 kr. per ha. Denna sänkning beror icke på minskad

kvantitativ avkastning av odlingarna utan på en sänkning av avräknings
priset

för halmen. . ,

Spånadslin framställes alltsedan år 1957 i industriell skala endast vid Hallands

läns linodlareförenings anläggningar i Laholm. Dessa anläggningar

har kontinuerligt moderniserats och rationaliserats samt anses stå på en teknisk

standard, som är fullt jämförbar med de bästa utländska fabrikernas.

För att tillvarataga avfall från linberedningen har sedan år 1957 en särskild

anläggning för tillverkning av spånskivor för snickeri- och byggnadsändamål

varit i bruk. Linberedningsverkets avverkningskapacitet anses utgöra ca

12 000 ton halm, motsvarande en produktion av ca 2 500 ton fiber vid drift

i två skift. Tillverkningen (= försäljningen) har under senare år utgjort i

genomsnitt närmare 2 500 ton fiber, varav ca 660 ton tåga och resten lin brisé

och blånor. Anläggningens kapacitet har sålunda utnyttjats fullt ut. Antalet

anställda vid beredningsverket utgör f. n. omkring 235.

Jordbruksnämnden framhåller i fråga om avsättningen, att hu\ uddelen

av produktionen under 1950-talet försalts till spinnerier och repslagare

i Sverige. Exportandelen har emellertid under senare år successivt stegrats

och utgör nu i ton räknat omkring hälften av försäljningen. Exporten avser

dock så gott som enbart blånor, under det att tågan i huvudsak går till de

svenska linspinnerierna. Mellan Riksförbundet Lin och hampa samt linspinnerierna

har för åren 1956—1958 (liksom tidigare för åren 1951 1955) gällt

ett avtal, enligt vilket spinnerierna förbundit sig att på vissa villkor inköpa

viss minsta mängd fiber per år. Detta avtal har under hand erhållit giltighet

även för åren 1959 och 1960. Jordbruksnämnden anmäler, att nyligen med

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

nämndens godkännande träffats ett nytt avtal, avseende lin av 1961—1964

års skördar. Enligt detta har spinnerierna förbundit sig att årligen köpa

sammanlagt lägst 1 000 ton spinnbar fiber av vissa kvaliteter, i den mån sådan

utbjudes. Detta åtagande innebär en begränsning i förhållande till tidigare

gällande kvantitet å 1 425 ton men anses motsvara den mängd fiber

av för spinnerierna användbar kvalitet, som f. n. kan framställas.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att priserna för linfiber alltsedan

år 1952 och l. o. m. år 1959 visat en fallande tendens, sedan år 1955 accentuerad

under trycket av sovjetiskt utbud av fiber till priser, långt understigande

de priser, som enligt tillgängliga uppgifter i sovjetisk fackpress betalas

till kolchoserna. Detta tryck lättade under slutet av 1959, med påföljd

att en mindre återhämtning av priserna skedde under 1960. Uppgifter till

belysning av den inhemska prisutvecklingen återfinnes i den förut nämnda

bilaga 6.

I fråga om kostnadsutvecklingen anför jordbruksnämnden följande.

Av avgörande inflytande för kostnadsutvecklingen inom linberedningen

har varit arbetslönernas stegring. Givetvis har beredningsekonomien även

rönt inverkan av den allmänna kostnadsstegring, som skett parallellt härmed.

Däremot har råvarukostnaderna, särskilt avräkningspriset för halmen,

nedpressats på grund av verkets begränsade betalningsförmåga. De likvider

i ore per kg halm, som odlarna erhållit under 1950-talet, framgår av följande

uppgifter.

Tidsperiod öre/kg

V, 1949—8»/e 1950 ...... 21,7

* 1950—» 1951 19,52

» 1951—* 1952 ...... 26,34

» 1952—» 1953 ...... 20,77

» 1953—» 1954 ...... 23,03

» 1954—» 1955 ...... 18,25

Tidsperiod öre/kg

V, 1955—-V» 1956 ...... 23,21

’/. 1956— » 1957 ...... 20,00

» 1957— » 1958 ...... 13,00

» 1958—sl/,2 1958 ...... 12,00

» 1959—!>■/,„ 1959 ...... 11,70

Genom denna sänkning av råvarukostnaderna och genom fortskridande

rationalisering har man kunnat möta kostnadsstegringarna och de fallande

produktpriserna.

Statliga stödåtgärder

Jordbruksnämnden erinrar om att de allmänna grunder, som tills vidare

skulle gälla för det speciella skyddet för odlingen av lin och hampa, antogs

vid 1956 års riksdag (prop. 1956: 38; JoU 6; rskr. 130). Departementschefen

anförde härvid angående linet bl. a. följande.

Det för 1954 års skörd utgående allmänna pristillägget för linfiber motsvarar

omkring 20 procent av priset för den till pristillägg berättigade fibern.

Procenttalet är ungefär detsamma, varmed de inhemska priserna på jordbruksprodukter

hösten 1954 genom det gällande gränsskyddet översteg de

internationella priserna. Enligt jordbruksnämnden torde i vart fall linberedningsverket

i Laholm kunna bedriva sin verksamhet innanför ett dylikt generellt

gränsskydd. Såvitt jag kunnat finna, kan linodlingen och den därpå

grundade linberedningen i södra Sverige nu anses vara stabiliserad och i konkurrenshänseendc

jämförlig med annan jordbruksproduktion. Såsom jord2

liihang till riksdagens protokoll 11)01. 1 samt. Nr 49

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr h9 år 1961

bruksnämnden framhållit, är det rimligt, att linodlingen erhåller samma stöd

som produktionen i övrigt på jordbruksområdet. Vid sådant förhållande bör

stödet icke på förhand begränsas till att avse viss tid. Att omprövning skall

ske vid ändring i förhållandena är dock självklart. I enlighet med nämndens

förslag bör även den nuvarande maximeringen av det allmänna pristillägget

till 75 öre per kg spinnbar linfiber bibehållas tills vidare.

Beträffande det under åren 1957—1960 gällande statliga stödet åt linhanteringen

anför nämnden följande.

Den kvantitet fiber, för vilken pristillägg skulle utgå, sänktes år 1957 (IX

ht 1957, p. 108) från 1 625 till 1 325 ton spinnbar fiber. Enligt 1958 års statsverksproposition

(IX ht 1958, p. 38) höjdes pristillägget för linfiber i anslutning

till en utlösning av den s. k. 5-procentregeln till 79 öre. För 1960 års

skörd sänktes pristillägget till 61 öre (prop. 1960:67).

Med anledning av väntade likviditetssvårigheter för Hallands läns linodlareförening

i anslutning till ett omfattande prisfall för linfibern beviljades

föreningen genom beslut av 1957 års riksdag (prop. 1957: 2; JoU 2; rskr. 58)

ett statslån å 1 000 000 kr., vilket var amorterings- och räntefritt under två

år. Föreningen har även erhållit lån från liemslöjdslånefonden och lånebeloppet

uppgick vid årsskiftet 1960—1961 till 2 764 628 kr.

År 1959 hade föreningens ekonomi till följd av flera sammanträffande orsaker

(1958 års synnerligen dåliga skördeutfall, kostnaderna för överflyttning

av driften vid linberedningsverket i Växjö till Laholm samt framför

allt de sänkta produktpriserna) ånyo försämrats. På grund härav vidtogs särskilda

stödåtgärder. Det förut omnämnda lånet å 1 000 000 kr. avskrevs och

ett belopp av 250 000 kr. av införselavgiftsmedel ställdes till föreningens förfogande

som bidrag till täckande av det inkomstbortfall, som beräknades

uppstå till följd av 1958 års svaga linskörd. Vidare öppnades möjlighet att

bevilja linodlarföreningen uppskov med de under åren 1959—1963 till betalning

förfallande amorteringarna på och räntorna för lån från hemslöjdslånefonden.

Samtidigt uppgavs den dittills gällande principen, att stödet åt

linodlingen inte skulle på förhand begränsas till att avse viss tid. Sålunda

anförde departementschefen i propositionen 1959: 147 (s. 124) bl. a. följande.

»Efter övervägande av alla de olika faktorer, som framkommit i ärendet,

och med hänsyn till det tryckta arbetsmarknadsläget har jag för min del funnit

det befogat att tills vidare under ytterligare något år fortsätta med det

statliga stödet åt linhanteringen.»

Denna ståndpunkt vidhölls även år 1960, då departementschefen i propositionen

1960:67 (s. 10) uttalade bl. a. följande.

»Med hänsyn till bl. a. vad som i ärendet uppgivits beträffande linodiarföreningens

nuvarande ekonomiska ställning och de faktorer, som påverkar föreningens

fortsatta arbetsmöjligheter, har jag ansett mig böra tillstyrka, att

det statliga stödet åt linhanteringen tills vidare under ytterligare något år

bibehålies. Med bl. a. samma utgångspunkter har jag emellertid funnit mig

böra föreslå, att det statliga pristillägget för linfiber från nuvarande belopp

å högst 79 öre per kg sänkes till högst 61 öre per kg för 1960 års skörd.»

I samband med avvecklingen av jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror

avsattes genom beslut av statsmakterna år 1957 av kassans behållning

ett belopp av 4 miljoner kr. för att användas till stöd för en av beredskapsskäl

motiverad fortsatt odling av oljelin samt till stöd för spånadslinodlingen

genom omhändertagande och avyttring av oljefrö från dessa odlingar. Genom

årligt beslut av Kungl. Maj :t har därefter fastställts ett garantipris för spå
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

19

nadslinfrö samt en högsta kvantitet frö, för vilken garantien gäller. De förluster,

som uppstår till följd av prisgarantien, täckes ur det förut nämnda

beloppet om 4 miljoner kr., av vilket f. n. återstår oförbrukat omkring 2 miljoner

kr. Garantipriset till odlare är för 1960 års skörd 75 öre per kg vid 18

procent vattenhalt och 96 procent renhet och garantikvantiteten högst 2 000

ton. Medelsåtgången för prisgarantien har varit i genomsnitt omkring 500 000

kr. per år.

Linodlarföreningens ekonomi

Enligt det förut nämnda uppdraget har det ålegat jordbruksnämnden att

närmare utreda Hallands läns linodlareförenings ställning och möjligheter

till fortsatt verksamhet. Nämnden upplyser, att den med anledning härav har

anmodat auktoriserade revisorn Torsten Mörck, Lantbruksförbundets revisionsbyrå

AB, att verkställa en utredning angående föreningens aktuella

ställning samt en driftsprognos för normala betingelser. Mörck har redovisat

utredningen för nämnden i en den 9 januari 1960 dagtecknad promemoria.

I fråga om Mörcks utredning anför nämnden följande.

Mörcks promemoria anknyter till de tidigare utredningar, som avlämnats

i februari 1959 resp. januari 1960 och som avser tiden fram till den 1 november

1959. Ett särskilt bokslut har nu upprättats för tolvmånadersperioden

1 november 1959—31 oktober 1960, under vilken tid i huvudsak 1959 års

skörd har beretts. För denna skörd åtnjöt föreningen det högre pristillägget

om 79 öre per kg spinnbar fiber. Resultatet av rörelsen under denna tid är

ett underskott å ca 115 000 kr. Avskrivningarna har härvid, med hänsyn till

att väsentliga nedskrivningar av maskiner och inventarier tidigare kunnat

ske, beräknats till endast 277 000 kr.

Vad som negativt inverkat på resultatet är främst den ringa halmkvantitet,

som kunde skördas år 1959. Föreningen har nödgats köpa drygt 1 miljon

kg halm utifrån, vilket medfört, att halmkostnaden i genomsnitt kommit att

ligga på 16,5 öre per kg. (Den i januari 1960 budgeterade halmkostnaden

utgjorde endast 12 öre per kg). Vidare har givetvis den mängd fiber, som

kunnat framställas, blivit mindre än normalt, eller knappt 2 000 ton i stället

för normalt drygt 2 600 ton. Huvudsakligen till följd av den låga produktionen

har driftskostnaderna per kg fiber kommit att utgöra 139,6 öre, under

det att budgeten räknar med 124,7 öre. Det utvunna priset för fibern är

emellertid något bättre än som budgeterats, eller 1 kr. 38 öre mot budgeterade

1 kr. 33 öre per kg för rötad vara.

Som positiva faktorer under verksamhetsperioden kan noteras dels att

föreningen till följd av begränsade fodertillgångar kunnat avsätta icke obetydliga

kvantiteter linagnmjöl till tillfredsställande priser, dels att spånskivetillverkningen

haft tillfredsställande omfång och lönsamhet.

Verksamhetsåret 1 november 1959—31 oktober 1960 har, som redan

nämnts, enligt Mörcks beräkning givit ett underskott av ca 115 000 kr. Detta

innebär, att föreningens tillgångar utöver skulder nedgått till ca 255 000 kr.

Härvid har maskiner och inventarier upptagits till ca 1 036 000 kr., samt

fastigheter till ca 2 275 000 kr.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att Mörck upprättat en driftsprognos

för normala betingelser. Härom anför nämnden hl. a. följande.

Prognosen innefattas i en budget, som bygger på i huvudsak följande för2f

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. AV 49

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 49 år 1961

utsättningar: Halmförbrukning ca 10 000 ton. (I tidigare budgetsammanhang

har räknats med ca 12 000 ton men denna kvantitet har uppnåtts endast

en gång under de sistförflutna fyra åren.) Halmpris i medeltal 15 öre

per kg och fiberutbyte 21 procent. (Tidigare har halmpriset beräknats till

12 öre.) Utvunnet medelpris för fibern 1 kr. 35 öre. Statsbidrag 61 öre per

kg. (Förut 79 öre, reduktionen förorsakar ett intäktsbortfall av 238 500 kr.

per år.) Utgiftsräntor 150 000 och avskrivningar 277 000 kr.

Som resultat av verksamheten framkommer, anför jordbruksnämnden, vid

dessa förutsättningar och vid tvåskiftsdrift i spånskivefabriken ett underskott

å 329 000 kr. Mörcks slutsats är, att beredningsverket inte har ekonomiska

möjligheter att bära den inkomstminskning, som reduktionen av statsbidraget

innebär.

Mörck har i sin utredning inte särskilt specifiserat de till spånskivefabriken

knutna kapitalkostnaderna. Av utredningen kan enligt nämnden dock

utläsas, att spånskivetillverkningen ger överskott utöver en täckning av

kapitalkostnaderna samt att denna tillverkning sålunda bidrager till att

minska det stödbehov, som eljest föreligger.

Synpunkter och förslag i fråga om fortsatt stöd åt

spånadslinodlingen

Jordbruksnämnden erinrar om att 1956 års principbeslut om ett till tiden

icke på förhand begränsat statligt stöd åt linodlingen motiverades med att

det var rimligt, att linodlingen erhöll samma stöd som produktionen i övrigt

på jordbruksområdet. Genom statsmakternas ställningstagande åren 1959

och 1960 har detta principbeslut frånträtts och frågan om stöd åt linodlingen

har lösts för ett år i taget i samband med undersökningar av linodlarföreningens

ekonomiska ställning. År 1960 sänktes dessutom pristillägget,

ehuru utredning förelåg om att det dittills gällande pristillägget väl rymdes

inom den stödram, som gällde för jordbrukets vegetabilieprodukter i övrigt.

Anledningen till att stödet åt linodlingen på detta sätt åter kom under

diskussion anser jordbruksnämnden ha varit de akuta svårigheter, som

vållats främst av sovjetisk dumping på linområdet men även av onormala

nederbördsförhållanden vissa år. Enligt nämndens mening har systemet

med beslut år från år om linstödet medfört betydliga nackdelar för linodlarföreningens

verksamhet och hämmat dennas rationaliseringsmöjligheter.

Det framstår därför enligt nämnden som önskvärt, att anordningen med

budgetanslag åt linodlingen övergives. Beträffande värdet av en inhemsk

linodling framhåller nämnden följande.

Någon möjlighet att anordna ett gränsskydd för linet i form av införselavgifter

i likhet med vad som skett för de flesta andra jordbruksprodukter

torde inte föreligga. Att helt slopa linstödet torde å andra sidan av flera

skäl inte böra ifrågakomma. Den ersättningsodling (brödsäd, fodersäd, oljeväxter),

som skulle upptagas på linarealen, kan på vissa grunder uppskattas

motsvara en stödkostnad, icke understigande 1,4 miljoner kr. för innevarande

regleringsår. Det statliga pristillägget utgör nu drygt 800 000 kr.

och fröstödet ca 500 000 kr. Någon besparing för folkhushållet skulle sålunda

inte vinnas genom linodlingens nedläggande. Däremot skulle åtskilli
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1961

ga förluster och nackdelar inträffa. Linet representerar nu ett inte obetydligt

värde som inslag i växtföljden. Förekomsten av en inhemsk linproduktion

ger oss, enligt de samstämmiga uppgifter nämnden erhållit av representanter

från spinnerierna, ett bättre förhandlingsläge och därmed möjlighet

till förmånligare priser vid import än som skulle vara fallet, om vi

vore helt beroende av import för tillgodoseende av vårt behov av lin och

linnevaror. Genom ett par decenniers arbete och med stora insatser från

statligt håll i form av lån och bidrag har man kommit fram till en rationell

odling och till en beredningsteknik, som väl kan jämföras med de stora

linproducerande ländernas. Denna omfattande specialkunskap skulle mycket

snart skingras, om avbrott skedde i verksamheten, och skulle inte annat

än till stora kostnader och med lång tidsutdräkt åter kunna etableras,

■därest behov härav skulle uppkomma i ett avspärrningsläge. Linnevarorna

har viktiga användningsområden i samband med försvar, brandskydd och

sjukvård. En inhemsk produktion av lin och linnevaror har sålunda "ett visst

beredskapsvärde.

Till belysning av värdet utav en inhemsk linodling har jordbruksnämnden

bifogat sin skrivelse en av ordföranden i textilrådet, disponenten Eric

Brodén, upprättad promemoria angående den svenska linodlingen och linet

som råvara för framställning av vissa betydelsefulla artiklar. Promemorian

torde såsom bilaga 1 få fogas till detta protokoll.

Då det sålunda framstår som angeläget att finna någon form för stöd åt

linodlingen, som inte innebär, att man inför ett införselavgiftsskydd och ej

heller medför en belastning av statsbudgeten, synes det enligt jordbruksnämnden

ligga nära till hands att sammankoppla stödåtgärderna för spånadslinodlingen

med det nuvarande stödet åt oljelinodlingen. Nämnden upplyser,

att den har undersökt möjligheterna till en sådan anordning, och anför

härom följande.

Det nuvarande stödet åt oljelinodlingen har utformats på så sätt att föreningen

Sveriges oljeväxtintressenter (SOI) erhållit bemyndigande att under

vissa förutsättningar taga i anspråk till föreningen inflytande införselavgifter

för fettvaror för uppköp och avyttring av oljelinfrö av inhemsk

odling. SOI utnyttjar detta bemyndigande genom att — i likhet med vad

som tillämpas beträffande odlingen av matoljeväxter — inbjuda odlarna att

teckna kontrakt för odling av oljelinfrö. I kontrakten förbinder sig SOI att

inlösa frövara, som fyller vissa kvalitetskrav, till elt av föreningen i god tid

före skördens marknadsförande varje år fastställt inlösenpris. Förutsättningeri

för att SOI skall äga utnyttja införselavgiftsmedel på fettvaror för

stöd åt oljelinodlingen är, att odlingen av matoljeväxter med utgångspunkt

från höstsåddens omfattning inte kan antagas komma att överstiga 180 000

ton otorkat frö. Vidare gäller att stödet skail avpassas så, att odlingen kommer

att omfatta högst 10 000 ha. Kungl. Maj:t fastställer efter förslag av

jordbruksnämnden varje år det belopp, som SOI högst får disponera för

stöd åt oljelinodlingen. Detta belopp har hittills maximerats till 3 miljoner

kr. De nuvarande stödåtgärderna för oljelinet har tillämpats sedan år 1959

och har enligt propositionen 1959: 147 till syfte att ge odlarna ökad variationsmöjlighet

beträffande de vårsådda grödorna. SOI har genom höjning

av garantipriset (för 1900 års odling 85 öre per kg) sökt stimulera till eu

ökad oljelinodling men åtgärden har givit föga utslag. 1900 års odling omfattade

sålunda 1 700 ha och 1959 års odling var ännu mindre.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr k9 år i961

Kostnaderna för stödet åt oljelinodlingen uppgick år 1959 till i runt tal

200 000 kr. och torde år 1960 komma att stanna vid ca 700 000 kr.

Jordbruksnämnden framhåller, att man även sett på längre sikt inte torde

ha anledning att räkna med att kostnaderna för oljelinodlingen i sin nuvarande

utformning kan komma att överstiga en miljon kr. per år. Då spånadslinodlingen

är nära besläktad med oljelinodlingen och även fyller syftet

att ge odlarna en ökad variationsmöjlighet beträffande de vårsådda grödorna,

talar starka skäl för att det belopp om tre miljoner kr. per år, vilket

ställts till förfogande för utökning av oljelinarealen, får tagas i anspråk

även för att täcka kostnaderna för stöd åt spånadslinodlingen. Jordbruksnämnden

upplyser, att på initiativ av nämnden förhandlingar i detta syfte

förts och att — under förutsättning av godkännande från statsmakternas sida

— överenskommelse träffats mellan SOI och Hallands läns linodlareförening.

överenskommelsen avser tiden för nu löpande period för jordbruksregleringen,

eller 1961—1964 års skördar, samt innefattar följande.

Det nu utgående pristillägget för spinnbar fiber avskaffas och ersättes

med ett pristillägg för obearbetad halm av spånadslin, vilket utgår för en

kvantitet per år av maximalt 8 000 ton halm, som fyller fordringarna för

en efter förhandlingar mellan föreningarna fastställd minimikvalitet. Kostnaden

härför bestrides ur det belopp om 3 000 000 kr., som förutsättes årligen

få disponeras i första hand för stöd åt oljelinodlingen och i den mån

beloppet ej behöver tagas i anspråk för oljelinstöd. Kostnaden för halmpristillägget

förutsättes vidare icke komma att överstiga det belopp av ca

1 040 000 kr., som utgjorde kostnaden för fiberpristillägget före sänkningen

från 79 till 61 öre per kg. De förut redovisade ekonomiska undersökningarna

har visat, att ett prisstöd av denna omfattning erfordras för att linhanteringen

inte skall gå med förlust för linodlarföreningen.

Även kostnaden för garantipris å spånadslinfrö bestrides ur förenämnda

belopp om 3 000 000 kr. i den mån detta ej behöver tagas i anspråk för

stöd åt oljelinodlingen. Garantien maximeras till att omfatta en årskvantitet

av 2 400 ton frövara med 18 procent vattenhalt.

Den av jordbruksnämnden förvaltade linoljekassan, vars behållning efter

reglering av 1960 års skörd av spånadslinfrö kan uppskattas till i runt tal

två miljoner kr., reserveras för framtida behov, bl. a. för det fall att odlingen

av matoljeväxter något år skulle få sådan omfattning att SOI inte

av införselavgiftsmedel äger täcka kostnaden för stöd åt spånadslinodlingen.

Inlösenpriset för frövaran och prisstödet för halmen fastställes av SOI:s

styrelse efter samråd med linodlarföreningen. Sådant beslut skall — i likhet

med vad som gäller beträffande beslut om inlösenpris för oljeväxtfrö

— vara gällande, därest det biträtts av statens representanter i föreningens

styrelse och i annat fall inte bli gällande med mindre det godkännes av jordbruksnämnden.

SOI beredes representation i linodlarföreningens styrelse med två ledamöter

och två suppleanter samt äger utse en revisor och en revisorssuppleant

hos linodlarföreningen.

Jordbruksnämnden framhåller, att den anser den avsedda anordningen

av stödet åt linodlingen utgöra en lämplig lösning av de problem, som föreligger,

och tillstyrker, att den kommer till utförande i avvaktan på de åtgär
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1961

23

der, som kan bli resultatet av den nu pågående utredningen om den framtida

jordbruksregleringen. Anordningen innebär visserligen, att statsmakterna

lämnar organisationerna viss frihet att — i huvudsak inom ramen för

de stödkostnader som gällde före sänkningen av fiberprisstödet år 1960 -—

träffa avgörande angående omfattningen av stödet åt spånadslinodlingen.

Någon anledning att befara, att SOI härvid inte skall iakttaga tillbörlig

restriktivitet, torde enligt jordbruksnämndens mening dock inte föreligga,

då kostnaderna för stödet åt spånadslinodlingen innebär en motsvarande

begränsning av föreningens möjligheter att stödja oljelinodlingen.

Jordbruksnämnden upplyser, att det nu framlagda förslaget till omläggning

av stödet åt linodlingen vid sammanträde den 4 januari 1961 underställts

jordbrukets förhandlingsdelegation, som därvid enhälligt tillstyrkt

detta.

Vid de förhandlingar, som förts angående sammankopplingen av stödet

åt spånadslinodlingen med stödet åt oljelinodlingen, har även från föreningarnas

sida påyrkats, att linodlarföreningens kapital- och

ränteskuld för lån från hem slöjdslånefonden skall avskrivas,

samt framhållits önskvärdheten av att statsbidrag även fortsättningsvis

lämnas till försöksverksamheten i fråga om odling och beredning

av spånadsväxter. Med anledning härav anför nämnden följande beträffande

linodlarföreningens aktuella balansställning, sådan denna framträder enligt

den av revisor Mörck per den 31 oktober 1960 upprättade balansräkningen.

Kapitalskulden utgör, som i det föregående nämnts, 2 764 628 kr. Ränteskulden

utgjorde per den 31 december 1960 enligt föreningens beräkning

129 910 kr. 66 öre. Av föreningens tillgångar om tillhopa ca 6,5 miljoner kr.

utgöres ca 3,3 miljoner kr. av fastigheter, maskiner och inventarier samt

närmare 0,9 miljoner kr. av varulager. Vilka värden som kan utfås ur dessa

tillgångar vid en avveckling av driften är givetvis mycket osäkert. Att man

normalt måste räkna med en väsentlig reducering av värdena i sådant fall

torde dock vara klart. Vidare torde man i sådant sammanhang böra räkna

med att Kungl. Maj:t utnyttjar sin befogenhet att vid behov kunna utfärda

förklaring, att krav på återbetalning av statens fordringar inte skall framställas

förrän i samband med likvidation av företaget och att de av staten

lämnade lånen vid likvidationen skall äga sämre rätt än övriga fordringar

hos företaget. Förefintligheten av denna befogenhet torde nämligen utgöra

bakgrunden till att föreningens övriga borgenärer ansett sig kunna lämna

föreningen krediter. Föreningens skulder enligt den av Mörck uppgjorda

balansen per den 31 oktober 1960 utgör tillhopa omkring 5,2 miljoner kr,

varav ca 2,9 miljoner hänför sig till statliga lån och 2,3 miljoner till övriga

skulder. Balansen i fråga har i sammandrag följande utseende (1 000 kr.).

Tillgångar

Kassa, bank otc..................... 20

Fordringar.......................... 1 693

Lager.............................. 870

Främmande andelar ................ 643

Maskiner, inventarier................ 1036

Fastigheter ........................ 2 275

6 537

Skulder, eget kapital

Statliga lån (inkl. räntor)............ 2 895

Övriga krediter .................... 2 327

Eget kapital........................ 1 315

6 537

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1961

Enligt jordbruksnämndens mening föreligger i nuvarande situation icke

tillräcklig anledning att avskriva statens fordran för lån ur hemslöjdslånefonden

till linodlarföreningen. Däremot synes det lämpligt, att föreningen

nu beviljas räntefrihet för dessa lån för tiden fr. o. in. den 1 januari 1959.

Vid utgången av år 1963 torde eljest situationen vara den, att fem års räntebetalningsskyldighet

ackumulerats i enlighet med det förut nämnda uppskovsbemyndigandet.

Då föreningen vid nämnda tidpunkt knappast torde

kunna bestrida detta ackumulerade räntebelopp av ett rörelseöverskott,

skulle resultatet sålunda bli, att räntorna betalades med hjälp av tillförda

införselavgiftsmedel, vilket knappast ter sig ändamålsenligt.

Till tekniska undersökningar och försöksverksamhet

i fråga om odling och beredning av lin har under en följd av år lämnats

statsbidrag med 14 000 kr. per år. Vidare har till Sveriges allmänna

linodlingsförening årligen lämnats ett belopp av 5 000 kr. såsom bidrag till

dennas verksamhet. Med hänsyn till det stora antal speciella problem, som

föreligger både på odlings- och beredningsområdet i fråga om lin och då

man inte kan påräkna att få dessa problem studerade inom ramen för övrig

statlig försöksverksamhet, framstår det enligt jordbruksnämndens mening

som angeläget, att särskilt statligt bidrag även i fortsättningen lämnas till

dessa ändamål. Nämnden har i sin anslagsskrivelse för budgetåret 1961/62

tillstyrkt statsbidrag med 14 000 kr. till Riksförbundet Lin och hampa och

med 6 000 kr. till Sveriges allmänna linodlingsförening.

Anslagsberäkningen för budgetåret 1961/62

Vid bifall till vad jordbruksnämnden i det föregående föreslagit eller tillstyrkt,

ändras den i nämndens förenämnda anslagsskrivelse gjorda beräkningen

av anslagsbehovet för budgetåret 1961/62 för stöd åt odlingen av

lin och hampa (1 750 000 kr.), i det att anslagsbehovet för pristillägg för

linfiber (beräknat till 1 046 750 kr.) bortfaller. Kvar står den förut beräknade

kostnaden för pristillägg för hampfiber om 680 400 kr., för statsbidrag

till Riksförbundet Lin och hampa om 14 000 kr. samt för statsunderstöd

till Sveriges allmänna linodlingsförening med 6 000 kr. eller tillhopa avrundat

700 000 kr.

Statskontorets yttrande

Statskontoret framhåller, att som utredningen i ärendet visar, stora svårigheter

har uppstått för såväl hamp- som linodlingen i landet. Beredningsverken

har råkat i ett prekärt ekonomiskt läge. Under sådana omständigheter

måste enligt statskontorets mening givetvis frågan om ett fortsatt statligt

stöd omprövas. I betraktande av vad jordbruksnämnden anfört vill statskontoret

för sin del icke motsätta sig fortsatta stödåtgärder från det allmännas

sida. Vad jordbruksnämnden anfört och föreslagit i detta hänseende föranle
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1961

der i stort sett ingen erinran från ämbetsverkets sida. Det dåliga resultatet

vid verket i Visby synes enligt statskontorets mening dock till stor del bero

på att odlarna icke följt sin kontraktsenliga skyldighet att odla viss minimiareal.

Med hänsyn till den av jordbruksnämnden angivna orsaken härtill

synes detta emellertid ej böra läggas dem till last. Statskontoret anser sig

därför icke böra motsätta sig jordbruksnämndens förslag till ökat stöd till

hampberedningsverket innevarande budgetår. Ämbetsverket förutsätter dock

härvid, att odlingsarealen hampa under år 1961 blir så stor, att stipulerad

odlingsskyldighet för avtalsperioden icke eftersättes. I detta sammanhang

framhåller statskontoret önskvärdheten av att hampodlarföreningen så snart

ske kan återupptager räntebetalningen å statslånen, så att ränteskulden såvitt

möjligt hålles nere. Den föreslagna räntefriheten för linodlarföreningens

lån synes även tills vidare böra begränsas för tiden till och med den 31 december

1963. I övrigt föranleder jordbruksnämndens utredning och förslag

icke någon erinran från statskontorets sida.

Departementschefen

Grunderna för fortsatt stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa

från och med 1957 års skörd behandlades vid 1956 års riksdag (prop. 1956:

38; JoU 6; rskr. 130). Vissa ändringar i och kompletteringar av sagda grunder

beslutades av 1957 års riksdag (IX ht 1957, p. 108; prop. 1957: 147; JoU

31; rskr. 338). Linberedningsverksamheten är koncentrerad till Hallands

läns linodlareförenings verk i Laholm. Beredning av hampa sker endast vid

Gotlands hampodlareförenings verk i Visby. Det årliga stödet lämnas i

form av ett pristillägg till beredningsverken, vilket utgår per kilogram

spinnbar fiber upp till en totalkvantitet av 1 325 ton linfiber och 720 ton

hampfiber. För 1960 års skörd utgör pristilläggen för lin- och hampfiber 61

respektive 94,5 öre per kilogram stödberättigad vara. Härutöver har både

linodlarföreningen och hampodlarföreningen erhållit lån ur hemslöjdslånefonden.

Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959: 147; JoU 29; rskr.

283) kan föreningarna medges uppskov med erläggande av de under åren

1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och räntorna för

de föreningarna ur hemslöjdslånefonden beviljade lånen. För spånadslinfrö

har årligen fastställts ett garantipris. För infriande av garantien har medel

utgått ur en av statens jordbruksnämnd förvaltad linoljekassa.

Vid behandlingen av det fortsatta stödet åt linhanteringen och den i samband

därmed gjorda granskningen av Hallands läns linodlareförenings ekonomiska

ställning uttalade jag i propositionen 1960:67, utan erinran från

riksdagens sida, att jag med hänsyn till bland annat vad som i ärendet uppgivits

beträffande linodlarföreningens dåvarande ekonomiska ställning och

de faktorer, som påverkade föreningens fortsatta arbetsmöjligheter, ansåg

mig böra tillstyrka alt det statliga stödet åt linhanteringen bibehölls tills

vidare under ytterligare något år. I fråga om hamplianteringen uttalade jag

samtidigt att jag ej funnit anledning alt då föreslå någon ändring av grun”

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

derna för det årliga statsstödet. I detta sammanhang anmälde jag vidare att

det sedan Sverige anslutit sig till Europeiska frihandelssammanslutningen

kunde visa sig nödvändigt att ompröva frågan om statsstödet till den svenska

lin- och hamphanteringen med utgångspunkt från vissa i konventionen

intagna regler rörande rätten att använda statliga stödåtgärder. Jag meddelade

även, att jag hade för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga

åt statens jordbruksnämnd att närmare utreda förevarande spörsmål. I anslutning

härtill uppdrog Kungl. Maj :t den 5 maj 1960 på min föredragning

åt jordbruksnämnden att, efter samråd med kommerskollegium, riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap och arbetsmarknadsstyrelsen i vad på

dessa myndigheter ankom, dels närmare utreda frågan om det statliga stödet

åt lin- och hamphanteringen efter Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen,

dels i samband härmed närmare utreda Hallands

läns ''linodlareförenings och Gotlands hampodlareförenings ekonomiska

ställning samt föreningarnas möjligheter i övrigt till fortsatt verksamhet,

dels före den 1 februari 1961 till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag

till vilka resultatet av nämnda utredningar kunde föranleda.

I anledning av nämnda uppdrag har jordbruksnämnden såsom redovisats i

det föregående, efter anbefallt samråd med nyssberörda myndigheter, framlagt

vissa förslag. I de till grund för förslagen redovisade undersökningarna

beröres först frågan huruvida de statliga stödåtgärderna på lin- och hamphanteringens

område strider mot EFTA-konventionens bestämmelser. Jordbruksnämnden

konstaterar därvid, att lin och hampa enligt EFTA-konventionens

gränsdragning inte hänförts till de jordbruksvaror, som enligt konventionens

artikel 21 är undantagna från hland annat bestämmelserna i konventionens

artikel 13 angående statliga stödåtgärder. Artikel 13 förbjuder vissa

former av statligt exportstöd samt andra stödåtgärder med huvudsakligt

syfte eller verkan att motverka fördelarna av undanröjandet eller frånvaron

av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna.

Jordbruksnämnden framhåller, att några hinder för export av fiber utav

lin och hampa till Sverige inte föreligger. Produktionen av nämnda fibrer är

dessutom förhållandevis liten i EFTA-länderna, i varje fall jämfört med dessa

länders förbrukning. Behovet tillgodoses därför i stor utsträckning genom

import från andra länder än EFTA-länder. Jordbruksnämnden anför vidare,

att stödet åt lin- och hamphanteringen i Sverige, vilket tillkommit av beredskapsskäl

och bibehållits främst av hänsyn till jordbruket, uteslutande kommer

odlarna tillgodo och inte föres vidare till köparna av lin- och hampberedningsverkens

produkter. Detta förhållande gäller såväl de hittillsvarande

stödet som de nya stödåtgärder, som föreslås av jordbruksnämnden.

Med hänsyn till här anförda förhållanden framstår det enligt nämnden

som tydligt, att det svenska stödet till lin- och hamphanteringen inte kan ha

till syfte att motverka de fördelar, som kan förväntas av frånvaron av tullar

och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. Någon

anledning att befara, att tillämpningen av stödåtgärderna skall motverka

sagda fördelar synes ej heller föreligga. Statsstödet åt lin- och hamphanteringen

torde därför enligt jordbruksnämndens uppfattning inte kunna kom
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961 27

ma i konflikt med EFTA-konventionens artikel 13. Jordbruksnämndens

framställning föranleder i denna del ingen erinran från min sida.

Den av jordbruksnämnden redovisade undersökningen av Gotlands hampodlareförenings

ekonomiska ställning visar bland annat, att föreningen numera

helt saknar ekonomiska reserver och att föreningen vid en nu företagen

likvidation sannolikt inte skulle kunna helt tillgodose sina borgenärer.

Denna situation, som inte kunnat undgås trots de hittillsvarande statliga

stödåtgärderna, utgör resultatet av sammanträffande olyckliga omständigheter,

varöver föreningen inte kunnat råda. Sålunda har råvaran för föreningens

produktion, hamphalmen, såväl till kvantitet som kvalitet oförmånligt

påverkats av de ogynnsamma väderleksförhållanden, som rått för jordbruket

ett flertal år under 1950-talet. Samtidigt har prisnivån för föreningens

produkter utsatts för en kraftig press nedåt under flera år.

Ej heller under innevarande produktionsår kan hampodlarföreningen påräkna

ett normalt driftsresultat vid beredningsverket. 1960 års skörd av

hamphalm har nämligen blivit såväl kvantitativt som kvalitativt svag. De

verkställda beräkningarna av driftsutfallet pekar på ett betydande underskott

efter normala avskrivningar.

Vad gäller hampodlarföreningens möjligheter att fortsätta driften vid

verket visar emellertid en av jordbruksnämnden framlagd prognos, att föreningens

rörelse vid rådande låga fiberpriser, nuvarande statliga pristillägg

och nuvarande kostnadsförhållanden samt normala betingelser i övrigt kan

fås att balansera och till och med att lämna ett visst, ehuru obetydligt överskott,

därest ett tillräckligt råvaruunderlag kan erhållas. I sistnämnda hänseende

ställes stora förhoppningar på nya hampsorter, vilka ger såväl högre

halmskörd som högre fiberutbyte än de hittillsvarande och vilka föreningen

avser att i fortsättningen i betydligt större utsträckning än för närvarande

låta odlas. Jordbruksnämnden framhåller, att det för nämnden givetvis inte

är möjligt att hysa någon grundad åsikt om möjligheterna att med hjälp

av nya hampsorter förverkliga de i prognosen angivna förutsättningarna i

fråga om halmskörd och fiberutbyte. Genom alternativa beräkningar visar

nämnden emellertid, att en viss trygghetsmarginal finnes i det beräknade

driftsutfallet.

Mot bakgrund av vad som i ärendet uppgivits beträffande hampodlarföreningens

ekonomiska ställning och de faktorer, som påverkar föreningens

fortsatta arbetsmöjligheter — varvid övergången till nya hampsorter med

högre avkastning än hittills synes kunna tillmätas viss betydelse för att tillgodose

kravet på ett tillfredsställande råvaruunderlag för beredningsverket

- har jag i likhet med jordbruksnämnden ej funnit anledning att nu föreslå

någon ändring av grunderna för det årliga statsstödet till hamphanteringcn.

Liksom jordbruksnämnden lägger jag därvid stor vikt vid den särskilda

betydelse hampodlingen och hampberedningen ur sysselsättningssynpunkt

bär för det gotländska näringslivet. Med hänsyn härtill finner jag det också

naturligt all förutsätta, all hampodlarföreningen på allt sätt söker uppnå

eu i förhållande till beredningsverkets kapacitet väl avpassad odlingsareal.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr b9 år 1961

Jag föreslår alltså, att till 1961 års hamphantering skall i likhet med närmast

föregående år utgå stöd i form av statligt pristillägg med högst 94,5 öre per

kilogram hampfiber upp till en högsta kvantitet av 720 ton fiber. Bidragskostnaderna

kan därvid beräknas uppgå till högst 680 400 kronor.

Såsom framgått av det föregående är emellertid en förutsättning för att

hampodlarföreningen -—- med beaktande av även nyss förordade, statliga

stöd i form av pristillägg — skall kunna fortsätta driften under produktionsåret

1961/62, att föreningen erhåller hjälp att täcka de förluster, som

beräknas uppkomma under innevarande produktionsår i anledning av 1960

års svaga skördeutfall. För att sätta föreningen i stånd att övervinna den

nu aktuella krisen synes, såsom jordbruksnämnden föreslagit, föreningen

böra berättigas att — för att täcka nämnda förluster — av det för budgetåret

1960/61 för pristillägg till hampfiber beräknade beloppet å omkring

680 000 kronor tillgodogöra sig ett belopp av intill 350 000 kronor utöver

det belopp, som kan komma att utbetalas till föreningen för pristillägg för

tillverkad fiber av spinnbar kvalitet. Det synes böra ankomma på jordbruksnämnden

att, när utfallet av föreningens verksamhet under innevarande

produktionsår bättre kan överblickas, efter ytterligare granskning av

det ekonomiska utfallet besluta om storleken av de medel, som inom ramen

för nyssnämnda belopp å 680 000 kronor bör tillföras hampodlarföreningen

i anledning av 1960 års skördeförlust.

Den av jordbruksnämnden redovisade undersökningen av Hallands läns

linodlareförenings ekonomiska ställning visar bland annat, att föreningens

tillgångar utöver skulder minskat rätt betydligt under verksamhetsåret

1959/60. Rörelsen har nämligen visat underskott till följd av bristande råvaruunderlag

beroende på 1959 års ringa linhalmskörd. För denna skörd

utgick det högre pristillägget om 79 öre per kilogram spinnbar fiber.

Vad gäller linodlarföreningens möjligheter att fortsätta driften vid beredningsverket

visar en av jordbruksnämnden framlagd prognos, som utgår

från vad som i nuvarande läge betecknas som normala betingelser, att

verket skulle lämna ett betydande underskott. För att verket inte skall gå

med förlust, skulle enligt utredningen erfordras, att det statliga pristillägget

höjes från det för 1960 års skörd fastställda beloppet å 61 öre per kilogram

till det för närmast föregående års skörd gällande beloppet å 79 öre

per kilogram.

Enligt jordbruksnämndens uppfattning är det inte lämpligt att helt slopa

stödet till spånadslinodlingen, enär den ersättningsodling, som skulle upptagas

på spånadslinarealen, kan beräknas medföra en minst lika stor stödkostnad

för folkhushållet som stödet för linhanteringen. Vid en nedläggning

av linberedningen skulle man dessutom få räkna med vissa nackdelar

och förluster, såsom bortfall av ett värdefullt inslag i växtföljden, sämre

lörhandlingsläge och högre priser vid importen av linfiber än för närvarande

samt problem vid avspärrningssituationer.

Jordbruksnämnden har emellertid framhållit, att det numera tillämpade

systemet med beslut från år till år i fråga om stödet åt linhanteringen med
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1961

iört betydande nackdelar för linodlarföreningens verksamhet och hämmat

dennas rationaliseringsmöjligheter. För nämnden har det därför framstått

som önskvärt att kunna finna någon annan anordning än budgetanslag för

stödet till spånadslin. Nämnden har dock framhållit, att någon möjlighet att

anordna ett gränsskydd för lin i form av införselavgifter i likhet med vad

som tillämpas för de flesta andra jordbruksprodukter inte torde föreligga.

I syfte att undvika nyss berörda stödsystem samt för att bereda möjligheter

till fortsatt odling av spånadslin har jordbruksnämnden upptagit

förhandlingar med linodlarföreningen och Sveriges oljeväxtintressenter, förening

u. p. a., om en avveckling av det direkta statsstödet till spånadslinodlingen

och en sammankoppling av stödet åt spånadslinodlingen med stödet

åt oljelinodlingen inom ramen för vad som enligt beslut av 1959 års riksdag

under vissa förutsättningar kan lämnas oljelinodlingen med hjälp av

införselavgiftsmedel för fettvaror. Förhandlingarna har lett till förut nämnda

överenskommelse mellan föreningarna, vilken avser återstoden av den

nu löpande perioden för jordbruksregleringen eller 1961—1964 års skördar.

Överenskommelsen har enhälligt tillstyrkts av jordbrukets förhandlingsdelegation.

Efter övervägande av det utredningsmaterial, som förebragts, och alla

de synpunkter, som i övrigt anförts i ärendet, har jag ansett mig böra tillstyrka

den enligt nyssnämnda överenskommelse föreslagna anordningen av

stödet åt spånadslinodlingen. Det synes mig emellertid lämpligt att efter ett

par års erfarenheter kunna upptaga frågan till prövning.

Ifrågavarande stöd torde sålunda från och med innevarande års skörd

höra anordnas på följande sätt.

Det nu utgående statliga pristillägget för spinnbar linfiber ersättes med

ett pristillägg för obearbetad halm av spånadslin. Pristillägget utgår för

en kvantitet av högst 8 000 ton halm, som fyller fordringarna för en efter

förhandlingar mellan föreningarna fastställd minimikvalitet. Kostnaden

för pristillägget bestrides ur det belopp om 3 000 000 kronor, som enligt

förut nämnda bemyndigande av 1959 års riksdag förutsatts årligen skola

få disponeras för stöd åt oljelinodlingen. Beloppet avses i fortsättningen

i första hand skola användas för stöd åt oljelinodlingen och — i den mån

beloppet ej behöver tagas i anspråk för stöd åt denna odling — för stöd

åt spånadslinodlingen. Den sammanlagda kostnaden för pristillägget för

linhalm skall dock inte överstiga ett belopp av 1 040 000 kronor, d. v. s.

kostnaden för pristillägget för linfiber före sänkningen av tillägget från

79 till 61 öre per kilogram.

Kostnaden för infriandet av prisgarantien å spånadslinfrö, vilken hittills

bestritts av medel ur eu av jordbruksnämnden förvaltad linoljekassa,

skall i fortsättningen bestridas ur förenämnda belopp om 3 000 000 kronor

i den mån beloppet inte behöver tagas i anspråk för stöd åt oljelinodlingen.

Prisgarantien begränsas till en kvantitet av 2 400 ton spånadslinfrö

med 18 procent vattenhalt.

3 liihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 49

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1961

Nyssnämnda av jordbruksnämnden förvaltade linoljekassa, vars behållning

efter infriande av prisgarantien för 1960 års skörd av spånadslinfrö

uppskattas till i runt tal 2 000 000 kronor, skall reserveras för framtida

behov, bland annat för det fall att odlingen av matoljeväxter något år

skulle få sådan omfattning, att oljeväxtintressentföreningen inte äger att

av införselavgiftsmedel täcka kostnaden för stöd åt oljelinodlingen.

Garantipriset för spånadslinfrö och prisstödet för spånadslinhalm skall

fastställas av oljeväxtintressentföreningens styrelse efter samråd med linodlarföreningen.

Beslut att fastställa garantipris skall, i likhet med vad

som nu sker beträffande oljeväxtintressentföreningens beslut om inlösenpris

för oljeväxtfrö, gälla blott om det biträtts av statens representanter i

föreningens styrelse. I annat fall skall beslutet inte bli gällande med mindre

det godkännes av jordbruksnämnden.

Vidare skall oljeväxtintressentföreningen beredas representation i linodlarföreningens

styrelse med två ledamöter och två suppleanter ävensom

äga utse en revisor och en revisorssuppleant hos linodlarföreningen.

Enär för stödet åt spånadslinodlingen avses skola användas medel, som

influtit vid upptagande av införselavgifter för fettvaror, anser jag mig

böra föreslå, att det skall åligga jordbruksnämnden att — i samband med

förslag beträffande storleken av stödet åt oljelinodlingen — lämna en redovisning

för användningen av ifrågavarande införselavgiftsmedel under

nästföregående produktionsår och preliminära beräkningar för användningen

av sagda medel under det löpande produktionsåret.

Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959: 147; JoU 29; rskr. 283)

har som förut nämnts både linodlarföreningen och hampodlarföreningen

medgivits uppskov med erläggande av de under åren 1959—1963 till betalning

förfallande amorteringarna på och räntorna för föreningarna ur

hemslöjdslånefonden beviljade lån. Jordbruksnämnden har nu anmält, att

oljeväxtintressent- och linodlarföreningarna vid de förhandlingar, som

förts med dem angående det fortsatta stödet åt spånadslinodlingen anhållit,

att linodlarföreningens kapital- och ränteskuld för lån från hemslöjdslånefonden

måtte avskrivas. Nämnden har emellertid i nuvarande situation

inte funnit tillräcklig anledning att förorda, att statens fordran för

lån ur sagda fond till föreningen avskrives. Däremot har det synts nämnden

lämpligt, att föreningen nu beviljas räntefrihet för dessa lån från och

med den 1 januari 1959. För min del finner jag inte anledning att nu taga

ställning till spörsmålet om en avskrivning av vare sig kapital- eller ränteskulder

för föreningen ur hemslöjdslånefonden lämnade lån.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat, bortfaller det hittillsvarande

anslagsbehovet för pristillägg för linfiber. För pristillägg för hampfiber

kan bidragskostnaderna för budgetåret 1961/62, såsom förut anförts,

beräknas till 680 400 kronor. Till nu sagda belopp kommer bidrag till vissa

odlingsförsök in. in. till ett sammanlagt belopp av 20 000 kronor. Det

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

totala medelsbehovet för stödjande av odlingen och beredningen av hampa,

m. m. kan sålunda beräknas till avrundat 700 000 kronor. De för stödet

erforderliga medlen bör liksom hittills utgå ur det under nionde huvudtiteln

upptagna reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område. I det under sagda anslag för budgetåret 1961/62 äskade

beloppet å 124 000 000 kronor har för nu ifrågavarande ändamål beräknats

ett belopp av 1 500 000 kronor. Till frågan om en ändring av det till

prisreglerande åtgärder på jordbrukets område äskade beloppet i anledning

av vad som föreslagits i det föregående torde jag få återkomma i ett

senare sammanhang.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna, att stöd åt odlingen av spånadslin av

1961—1964 års skördar anordnas enligt i huvudsak de

riktlinjer, som angivits i det föregående;

dels medgiva Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

statens jordbruksnämnd att vidtaga erforderliga

åtgärder för stöd åt odlingen av spånadslin av 1961—

1964 års skördar i huvudsaklig överensstämmelse med de

riktlinjer, som angivits i det föregående;

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för stöd åt odlingen av hampa under regleringsåret

1961/62 i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,

som angivits i det föregående;

dels medgiva, att av det för budgetåret 1960/61 under nionde

huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område, må såsom särskilt

bidrag i anledning av skadorna å 1960 års skörd av hampa,

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som angivits

i det föregående, tagas i anspråk ett belopp av högst

350 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan Brandt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 ur 1961

Bilaga 1

Svensk export ev linfiber under januari 1958—oktober 1969, ton

Importland

1958

1959

1960 jan.—okt.

Tåga

Blånor

Summa

Tåga

Blånor

Summa

Tåga

Blånor

Summa

Norge............

40,3

40,3

30,3

30,3

20,2

20,2

Danmark ........

—

64,6

64,6

—

—

—

—

20,4

20,4

Finland ..........

_

479,7

479,7

—

596,4

596,4

—

348,3

348,3

Västtyskland.....

55,2

35,1

90,3

—

40,0

40,0

—

29,6

29,6

Holland..........

—

—

—

—

—

—

—

1,0

1,0

Belgien ..........

_

—

—

—

10,1

10,1

—

54,7

54,7

Storbritannien----

. _

287,8

287,8

—

281,3

281,3

—

202,2

202,2

Italien............

_

131,6

131,6

—

140,4

140,4

—

123,1

123,1

USA.............

—

—

—

—

10,1

10,1

—

—

—

Summa

55,2

1039,1

1094,3

—

1108,6

1108,6

—

799,5

799,5

Anm. Exporten har i huvudsak omfattat icke spinnbara blånor för pappers- och drevtillverkning.

Svensk import av linfiber januari 1958—oktober 1960, ton

Exportland

1958

1959

1960 jan.—okt.

Tåga

Blånor

Summa

lin-

fiber

Tåga

Blånor

Summa

lin-

fiber

Tåga

Blånor

Summa

lin-

fiber

Belgien ..........

996

279

1275

842

596

1438

829

86

915

Danmark ........

>29

78

107

*5

145

150

—

45

45

Frankrike ........

—

—

—

—

—

—

41

—

41

Kina ............

_

—

—

—

—

—

—

5

5

Nederländerna____

229

36

265

229

—

229

43

—

43

Sovjetunionen____

400

278

678

438

153

591

529

419

948

Storbritannien----

40

10

50

12

—

12

—

—

—

Västtyskland.....

—

10

10

—

—

—

—

—

—

Summa

1694

691

2 385

1526

894

2 420

1442

555

1997

1 Sannolikt har hela importen från Danmark åren 1958 och 1959 bestått av blånor, enär

priset på den i statistiken redovisade tågakvantiteten är så lågt — 71 resp. 83 öre •— att det

icke kan gälla tåga.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr t9 år 1961

33

Bilaga 2

Svensk expert av hampblånor 1958—1960, ton

Importland

1958

1959

1960

Finland ............

91,7

114,9

59,1

5,0

Storbritannien......

Summa

91,7

114,9

64,1

Anm. Exporten har utgjorts av icke spinnbara blånor avsedda för papperstillverkning. 1

Svensk import av mjukhampa1 januari 1958—oktober 1960, ton

Exportland

1958

1959

1960 jan.—okt.

Tåga

Blånoi

Summa

lin-

fiber

Tåga

Blånor

Summa

lin-

fiber

Tåga

Blånor

Summa

lin-

fiber

Bulgarien ........

46

9

55

12

12

Indien...........

—

—

_

_

.

18

18

Italien............

20

—

20

23

_

23

48

48

Jugoslavien ......

15

55

70

15

45

60

31

156

187

Kina ............

48

1

49

5

_

5

112

112

Nederländerna ....

—

_

__

2

7

29

16

5

221

Storbritannien ....

_

_

_

_

i

i

Spanien..........

—

_

_

_

16

10

Österrike ........

15

—

*15

_

'' _

Ungern ..........

—

—

_

_

__

10

10

Västtyskland.....

—

—

—

—

—

—

—

4

24

Summa

144

65

209

57

52

109

207

204

411

1 S. k. indisk hampa har ej medtagits.

2 Sannolikt reexport, enär mjukhampa icke odlas i dessa länder.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 4.9 år 1961

Bilaga 3

Besådd areal, antal odlare, areal per odlare, skörd av halm och frö, totalt samt i kg

per ha, för 1951—1960 års odling av hampa på Gotland

Årsskörd

Besådd

areal,

ha

Antal

odlare

Areal per

odlare,

ha

1951

832

332

2,51

1952

924

368

2,51

1953

1144

505

2,27

1954

1025

462

2,22

1955

1047

444

2,36

1956

803

343

2,34

1957

973

444

2,19

1958

1035

443

2,34

1959

939

392

2,40

1960

682

295

2,31

Halmskörd

Fröskörd

totalt,

ton

kg/ha

totalt,

ton

kg/ha

3 523

4 235

176

211

1703

1843

1

2

5 761

5 036

35

31

4 901

4 781

97

94

4 428

4 230

105

100

3 834

4 775

29

36

4 353

4 474

54

55

3 982

3 848

60

58

3832

4 081

80

85

Likvid till de gotländska odlarna i kr. för halm och frö, totalt och per ha

Tid 1951—1960 års hampodling

Årsskörd

Totalt, kr.

Per ha, kr.

Årsskörd

Totalt, kr.

Per ha, kr.

1951

596488

174 456

798 380

678 958

638110

717

1956..............

510176

635

1952

189

1957..............

616 355

633

1953

698

1958..............

531 809

514

1954

662

1959..............

614 737

655

1955..............

609

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

35

Bilaga 4

Svensk hampfiberförsäljning 1951—1959

År

Tåga

Blånor

ton

kr.

ton

kr.

1951............

127

2:64

1150

1:49

1952............

112

3:10

878

1:67

1953............

28

2: 77

576

1:11

1954............

78

2:59

702

1:27

1955............

100

2:48

840

1:33

1956............

59

2:44

778

1:19

1957............

70

2:41

729

1:28

1958............

40

2:29

643

1:19

1959............

33

2:02

632

1:20

1960 jan.—nov.

15

2:04

598

1:32

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 49 år 1961

Bilaga 5

Skrift av Gotlands hampodlareförening u. p. a., Visby,

angående rätt att disponera hela anslaget till stödjande av

1960 års hampodling

Till Konungen

Växtodlingen på de gotländska myrjordarna har drabbats särskilt hårt

av ogynnsam väderlek under de senaste åren. Frost, torka och ymnig nederbörd

har omväxlande varit förhärskande under så långa perioder, att växtligheten

tagit stor skada och bärgningen av grödorna försvårats eller delvis

omöjliggjorts. Då hampan är en utpräglad myr jordsgröda, har detta växtslag

varit mera utsatt för bärgningsskador än växtodlingen på fastmarksjord

på grund av ofta förekommande översvämningar av de lågt liggande

myr jordarna.

Under år 1958 omfattade arealen av hampa 1 035 ha. Hampan såddes under

gynnsamma väderleksförhållanden och stod mycket lovande fram till

mitten av juni, då en period frostnätter bröt ner de flesta odlingarna. Hampan

repade sig aldrig efter detta och skörden blev därför mycket låg liksom

också fiberutbytet. Skörderesultatet blev knappt 3 900 kg halm/ha med eu

fiberhalt uppgående till endast 15,5 % eller den lägsta avkastningen under

1950-talet. Totallikviden till odlarna stannade vid i medeltal endast

520 kronor per hektar. Trots det för odlarna nedslående ekonomiska resultatet

tecknades följande år, d. v. s. 1959, 939 ha hampa. Under denna

sommar föll ingen nämnvärd nederbörd på Gotland från maj till början av

oktober. Då myrjordarna har större vattenhållande förmåga än flertalet

fastmarksj ordar, skadades hampan icke så svårt av torkan som åtskilliga

andra grödor. Den ihållande torkan förorsakade dock, att halmskörden blev

något lägre än normalt, men fiberkvaliteten blev god och det procentuella

fiberutbytet högt.

De svåraste verkningarna av torkan kom för hampans vidkommande

först 1960. Den insådd av vall, som utfördes våren 1959 och som normalt

ingår i växtföljden, hade på fastmarken totalt misslyckats genom torkan

och måste plöjas upp. Det gällde stora arealer, där man således gick miste

om höskörd i år. För att säkerställa behovet av foder till djuren lät odlarna

därför sina äldre myrvallar — som normalt skulle plöjas upp för hampsådd

— ligga kvar för höskörd. Eftersom hampan numera och med all rätt

kommer in i växtföljden efter vallbrott, fanns som följd av vad ovan anförts

icke tillräckliga arealer tillgängliga för hampodlingen i år och odlingen

kom därför icke att omfatta mer än 682 ha. Den minskade hamparealen

i år är därför att betrakta som en tillfällig nedgång helt orsakad av

1959 års torka.

En sammanställning av hampodlingen under de närmast föregående åren

ser ut som följer:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 4.9 år 1961

37

År

Besådd areal

Kg halm/ha

Halmpris

Kronor/ha inkl. frö

1955....

1 047

4 299

12: 75

620: —

1956....

803

4 805

12: 78

639: —

1957....

973

4 980

13: 30

705: —

1958....

1 035

3 893

12:30

520: —

1959....

939

4130

14:58

662: —

1960....

2391

5 563

14: 61

813: — exkl. frö

1 Areal från vilken hela hampskörden bärgats.

Om man bortser från förfruktsvärdet, har som synes det ekonomiska utbytet

för odlarna varit ganska lågt under dessa år, ofta dock beroende på

särskilt ogynnsamma väderleksförhållanden såsom förut har påvisats. —

Trots detta har hamparealen under åren 1955—1959 uppgått till i medeltal

960 ha/år och åren 1958—1959 medeltalet 987 ha/år. Härav framgår att

intresset för odlingen är stabilt och utan tvekan beroende på det värde —

förfruktsvärde — hampan har i växtföljden på myrjordarna.

Hampsådden skedde i år under gynnsamma väderleksförhållanden. Uppkomsten

blev god och inga frostnätter störde utvecklingen, varför hampfälten

under sommaren stod mycket vackra och lovade rekordskörd. Åtskilliga

sakkunniga från fastlandet samt hushållningssällskapets tjänstemän på

Gotland in. fl., vilka besökt hampodlingarna under juli—augusti månader,

voro alla ense om att årets hampskörd borde bli den jämnaste och bästa,

sedan hampodlingen återupptogs i början av 1940-talet. Den ständiga och

rikliga nederbörden orsakade dock redan i slutet av augusti och början av

september översvämningar på en del myrområden och vid tiden för hampskörden

var det på flera ställen inte möjligt att komma ut på fälten med

traktorer och skördemaskiner. Den hampa, som stod direkt i vatten under

längre tid gulnade och vissnade ner. Under en kortare period — ca 14 dagar

^— i mitten av september sjönk vattnet, så att skörden kunde komma

i gång på en del myrar. Under denna tid kunde med forcering av skördearbetet

ungefär 80 % av hamparealen skördas och i det närmaste halva

arealen bärgas. Efter denna korta period av uppehållsväder fortsatte regnet

att falla så gott som dagligen under oktober, november och december fram

till dags dato. Någon ytterligare skörd har därför icke varit möjlig och endast

mindre kvantiteter halm har kunnat bärgas och beredas direkt, enär

halmen icke varit lagringstorr. Det erfordras minst två å tre dagar med

gott torkväder för att genomfuktig hamphalm skall bli godtagbart lagringstorr,

men så många dagars uppehållsväder i följd har inte inträffat

under dessa månader. Då dessutom myrmarken stått direkt under vatten

eller varit så uppblött, att den inte burit traktorer eller maskiner, har skörd

och transporter från fälten varit i det närmaste outförbara.

Hittills har inlevererats 1 900 ton halm till verket eller ca halva skörden.

Den lagrade halmen är till större delen av god kvalitet. En undersökning

för några dagar sedan visade, att viss del av den på fälten kvarstående

hamphalmen ännu innehåller användbar fiber. Man kan med ledning därav

räkna med att ytterligare ca 100 ton halm bör kunna bärgas och beredas

direkt utan lagring. Den bärgade halmmängden uppgår således endast till

ca 40 % av beredningsvcrkets normala råvarubehov. För att undvika ett

alltför långt driftsstopp har driften lagts om från två-skift till endast dagtid.

Avgörande betydelse för hampodlingens framtida lönsamhet kan tillmätas

den nya sorten »Fibrimon», som i år odlats på 208 ha. Den har givit

över 5 700 kg halm per ha och mer än 22 % i fiberutbyte. En sammanställ
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

ning av skörd och utbyten under de två senaste åren, där »Fibrimon» ingår,

ger följande resultat:

År 1959

Medeltal av hela skörden

Areal

ha

halm

kg/ha

% fiber

utbyte

kg fiber

per/ha

Fibrimon ..............

Övriga sorter ..........

12,0

916,0

7145

4100

22,86

16,89

1633

692

År 1960

Slutleveranser 16/u

Fibrimon ..............

Övriga sorter ..........

118,0

121,0

5 730

5 400

22,3

17,1

•T 1277

h 923

Sorten Fibrimon ger alltså betydligt större fibermängder per hektar än

tidigare odlade sorter. Däremot ger den icke moget frö på Gotland. Visserligen

har »Fibrimon» endast odlats här under två år, men de erhållna utbytesmängderna

har framkommit under två år med så extremt olika väderleksförhållanden

— det solrika torkåret 1959 och det solfattiga regnåret

1960 — att man redan nu kan bedöma sortens värde.

För att få god kontakt med odlarna har föreningen indelat odlingsområdet

i tjugo distrikt med en intresserad hampodlare som kontaktman i varje

distrikt. Efter de osedvanligt stora svårigheterna med skörden i höst och

väntade totalförluster för många odlare kallade föreningen i anslutning till

årsstämman den 3 december 1960 ombuden till sammanträde för att sondera

stämningen och få en mätare på intresset för nästa års liampodling. De

nära tjugotalet närvarande ombuden redovisade stämningen bland hampodlarna

inom var sitt distrikt och alla uttalanden var positiva. Det framhölls,

att stråsädesgrödor och sockerbetor inom samma odlingsområden

skadats i minst samma omfattning som hampan. Enligt uppgift från hushållningssällskapet

står enbart av vårsäd över 1 000 ha oskördade. Man var

optimistisk inför hampodlingen 1961 särskilt med tanke på att utsädestillgången

då medger en betydande utökning av odlingen utav de högre avkastande

liampsorterna, och man betonade också hampans betydelse i växtföljden

för rationellt utnyttjande av myrjordarna.

Den del av årets skörd, som kunnat bärgas, räcker dock som förut anförts

endast till 40 % av normal produktion vid verket och de ekonomiska

svårigheter, som måste följa, inger föreningens styrelse allvarliga bekymmer

i synnerhet som föreningens ekonomiska ställning förut är svag på

grund av flera på varandra följande mindre goda skördar under 1950-talet.

Styrelsen är fullt medveten om hampodlingens stora betydelse för Gotland

och är också — särskilt med tanke på de nya mera rikt givande hampsorter,

som numera börjat odlas, samt att beredningsverket är välutbyggt och

maskinparken i gott skick — övertygad om att med någorlunda normala

skördar under de närmaste åren verkets ekonomi skall kunna stabiliseras.

Ett nedläggande skulle betyda stort avbräck för det gotländska jordbruket

med ökade svårigheter alt fullt utnyttja de värdefulla myrjordarna. Det

skulle också betyda, att de investeringar i maskiner och byggnader, som resulterat

i ett välutrustat och trimmat beredningsverk, skulle bli ganska värdelösa

och att den erfarenhet, som personalen genom många års arbete inom

branschen förskaffat sig, inte skulle kunna utnyttjas. Då industrin dessutom

som råvara har en rent gotländsk produkt och normalt sysselsätter ca

75 personer, har den stor betydelse för näringsliv och sysselsättning på vår

industrifattiga ö.

Årets skördekatastrof kommer emellertid att medföra eu sådan försäm
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

39

ring av föreningens ekonomiska ställning, att det blir omöjligt fortsätta

verksamheten utan extra stödåtgärder. Erforderligt extra stöd kan dock inrymmas

i det redan beviljade anslaget till stödjande av 1960 års hampodling.

För detta ändamål har riksdagen på Kungl. Maj :ts förslag beviljat ett

belopp på 680 400 kronor att utgå med 94,5 öre per kg för en kvantitet av

720 ton bidragsberättigad fiber. Som förut anförts kan av årets skörd endast

tillvaratagas ca 2 000 ton halm av beredningsduglig kvalitet. Därav kan

framställas totalt ca 400 ton hampfiber, varav omkring 350 ton bör vara

av sådan kvalitet, att pristillägg kan erhållas enligt ovannämnda grunder.

Följaktligen kan föreningen endast erhålla ca 330 000 kronor (350 000 X

94,5) av ovannämnda anslag. Rådande knapphet på hamphalm har medfört,

att beredningsverket kan drivas i endast ett skift från 1 november 1960

till omkring den 1 juni 1961. Därefter blir ett driftsstopp på minst tre månader

ofrånkomligt. Föreningens utgifter under året kommer därför icke

att kunna täckas med inkomsterna av försåld fiber -f- den del av statsbidraget,

som kan erhållas enligt ovannämnda grunder. Hur stort belopp, som

kommer att erfordras därutöver är emellertid omöjligt att närmare precisera

förrän halmen beretts och fibern sålts. Kvaliteten på årets halmskörd varierar

nämligen avsevärt och därmed fiberkvaliteten. Det är därför icke möjligt

att redan nu beräkna hur mycket fiber, som kommer att tillhöra olika

kvalitetsklasser. Då prisskillnaden mellan kvalitetsklasserna är ganska betydande

blir föreningens ytterligare stödbehov i hög grad beroende av kvalitetsutfallet.

Enligt styrelsens bestämda uppfattning kommer emellertid det

erforderliga totalstödet icke att överstiga det redan beviljade anslaget på

680 400 kronor.

Med stöd av vad ovan anförts får Gotlands Hampodlareförening u. p. a. i

underdånighet hemställa, att Kungl. Maj :t måtte medgiva föreningen rätt att

disponera det till stödjande av 1960 års liampodling anvisade anslaget av

680 400 kronor, trots att fiberproduktionen icke kommer att uppgå till maximal

bidragsberättigad kvantitet.

Visby den 29 december 1960

Underdånigst

GOTLANDS HAMPODLAREFÖRENING u. p. a.

Eric Johansson

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr hd år 1961

Bilaga 6

Spånadslinodling anknuten till Hallands läns linodlareförening

Odlingsår

Antal

odlare

Areal per

odlare,

ha

Halmskörd

Fröskörd

ton

kg/ha

ton

kg/ha

1951........

592

2,06

4 867

3 999

931

765

1952........

557

2,38

6 507

5 356

779

641

1953........

530

3,01

6 825

4 279

1079

677

1954........

547

3,57

8 218

4 210

1220

625

1955........

501

4,06

6 617

3 253

1380

678

1956........

690

3,14

16 272

4 936

3 315

993

1957........

519

5,27

10541

3 853

2 904

1061

1958........

426

5,16

9 782

4 465

2 022

923

1959........

414

5,22

6 588

3 050

2 029

940

1960........

515

4,80

10 800

4 370

2 500

1010

Svensk linfiberförsäljning i ton samt kr. per kg 19S1—1959

År

Tåga

Blånor

Kvantitet,

ton

Värde,

kr./kg

Kvantitet,

ton

Värde,

kr./kg

1951............

833

4:45

2 239

1:43

1952............

1069

4:10

1836

1:26

1953............

955

3:68

1987

1:18

1954............

831

3: 72

2 313

1:21

1955............

657

3:54

2 410

1:43

1956............

655

2:82

1799

1:18

1957............

698

2:65

1646

1:07

1958............

677

2: 40

1817

1: —

1959............

648

2:27

1642

—:87

1960 jan.—nov.

383

2:62

1022

1:02

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

41

Bilaga 7

PM

angaende den svenska linodlingen och linet som råvara för

framställning av vissa betydelsefulla artiklar

Med anledning av att olika meningar stundom göra sig gällande rörande

linets betydelse ur försörjnings- och beredningssynpunkt får jag härmed

å linspinneriernas vägnar anföra följande.

Linfibern besitter vissa egenskaper, som gör den särskilt lämpad och i

vissa fall oumbärlig vid framställningen av en mängd för vårt folkhushåll

viktiga artiklar. Bl. a. är linet den textilfiber, som besitter den största draghållfastheten.

Därjämte har den särskilt stor motståndskraft mot solljusets

nedbrytning samt mot röta. Slutligen är linet en prisbillig fiber. Dessa

egenskaper, jämte flera andra, göra, att linet är överlägset andra råvaror

för tillverkning exempelvis av presenningsduk, brandslang, tältduk, skotråd

in. m.

Vad dessa olika varor beträffar, må framhållas:

Presenningsduk

Just på grund av sin förmåga att motstå inverkan av väder och vind

samt sin styrka har linet visat sig långt överlägset exempelvis bomullen för

denna artikel. Man räknar sålunda med att en linnepresenning normalt varar

dubbelt så många användningsdagar som en bomullspresenning. Försök

ha gjorts med tillverkning av nylonpresenningar. Nylonet har emellertid

icke samma förmåga att utstå solljus som linet. Härtill kommer en merkostnad

av c:a 8—12 kr per kvm för nylonpresenningen.

Behovet av presenningar är mycket stort vid såväl krigsfall som beredskap

och importavspärrning och för att kunna täcka detta synes — om någon

inhemsk linråvara ej skulle finnas — en miljoninvestering bli nödvändig

i form av beredskapslagring av avsevärda kvantiteter lin.

Brandslang

I omfattande brandhärdar vid exempelvis krig är linnebrandslang att

anse såsom lämpligaste slangen, enär den genom att den är fuktig vid användningen

ej så lätt angripes av nedfallande bränder etc. För närvarande

tillverkas även brandslang av terylene-garn med eller utan inblandning av

bomullsgarn. Terylenet är rötbeständigt och har även andra egenskaper, som

gör sådan slang mycket användbar i normala fall. Emellertid är teryleneslangen

ömtåligare mot nedfallande bränder än linneslangen och därför

mindre lämplig i krigsfall.

Ej endast i krigsfall utan även vid beredskap behövas avsevärda kvantiteter

brandslang. En beredskapslagring av terylene-garn härför synes innebära

stora extrakostnader. Härtill kommer att terylene-garnet ej har samma

vida användningsområde som linet och lagret därför ej kan omsättas

så lätt. Av det ovanstående framgår nödvändigheten att tillgång finnes till

lin för den viktiga tillverkningen av brandslang.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1961

Tältduk

Av tältduk föreligger enorma behov såväl i krigsfall som vid beredskap.

Försvaret har gjort omfattande försök att få fram den lämpligaste typen

av tältduk och något bättre material än linne finnes bevisligen ej. Att utan

tillgång till inhemsk råvara tillgodose de nödvändiga behoven a\ tältduk i

exempelvis ett importavspärrat läge, synes icke vara möjligt.

Sko t råd

Något substitut för linnetråd vid tillverkning av lädersulade skodon bär

ännu icke framkommit, trots att omfattande försök gjorts med olika kons - fibrer. För vår skotillverkning synes alltså i beredskapsfall linnetraden utgöra

en nyckelvara. .

Åtskilliga exempel förutom de här ovan nämnda varuslagen skulle kunna

ytterligare anföras. De stora förbrukarna av linnevaror, vilka åro i hog

grad beroende av att en tillverkning av sådana varor kan upprätthallas vid

avspärrning, äro -— förutom den allmänna civila marknaden — försvarets

olika förvaltningar, som lia stort behov av tältduk, buldan, lärft, skoträd,

brandslang, presenningsduk, handdukar etc., de statliga verken, som behova

exempelvis presenningsduk, postsäcksväv och buldan samt sjukhusen, som

i stor utsträckning använder sig av linnevaror av skilda slag- .

Det är alltså uppenbart, att behovet av linråvara inom landet ar stort ej

endast i krigs- utan även i avspärrnings- eller beredskapsfall. I sistnämnda

fall är det, enligt vad erfarenheten visar, mycket svårt att, även om tullstandig

importavspärrning icke skulle föreligga, komma över linravara utomlands

med hänsyn till denna råvaras krigsviktiga betydelse. Under dessa

omständigheter måste det vara synnerligen angelaget, att den inhemska

produktionen av linfiber upprätthålles i nuvarande omfattning Vid angre

tids importavspärrning föreligger i så fall även möjligheter att förhållandevis

snabbt utöka linfiberproduktionen. Om emellertid denna produktion

tillätes att förfalla, tager det flera år, innan den åter kan byggas upp.

Ytterligare en viktig synpunkt bör i detta sammanhang beaktas. Sovjetunionen

har under de senaste två åren målmedvetet dumpat hnfiber på den

europeiska marknaden i syfte att kväva den västeuropeiska linodlingen I

de traditionellt linproducerande länderna Holland, Belgien och Frankrike

har denna odling sålunda sjunkit med hela 40 % jamfort med ar 1956. Det

vore ur prissynpunkt såväl som ur andra synpunkter mycket farligt, om

Sovjet skulle ‘i praktiken skaffa sig monopol på linravaran, och over huvud

taget synes det vtterligt otillfredsställande, om Sverige skulle bil helt beroende

av Sovjet" i och för täckande av behovet av den nodvandiga råvaran

lin. Med även en begränsad tillgång på inhemskt lin står vart kind i ett

avsevärt starkare förhandlingsläge, då det gaUer kompletterande limnkop

från Sovjet. Skulle den svenska linodlingen upphora finge vi antagligen

återigen räkna med en tioårsperiod, innan en fullgod vara kunde framsta - las. kostnaderna för dessa experiment skulle också bil enormt stora.

Det har ibland ifrågasatts, om ej en större lagring av lin skulle kunna

ersätta en inhemsk linodling. Detta är dock svårt, då avsättningen av eu

viss vara kan variera från år till år och därmed förbrukningen av till denna

använt lin. Dessutom går det i regel ej att lagra lin mer an 3 ar, om ma

har fordringen alt fiberstyrkan ej får ga ner nagot namnvart. \id la0rm

av lin för brandslangstillverkningen har i dagarna detta problem uppstått

och linet måste nu delvis användas till andra produkter och därigenom

åsättas ett lägre pris.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1961

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att för framställning av en mängd

varor, som äro viktiga ur försörjnings- och beredskapssynpunkt (krigsfall

såväl som beredskap och importavspärrning), linet är en nödvändig råvara.

För att kunna planenligt tillfredsställa beredskapsbehoven av dessa

varor samt för att jämväl undvika risken av beroendeställning av sovjetiskt

lin i framtiden, synes det mig vara av största betydelse, att en inhemsk

linodling av nuvarande omfattning bibehålies. Det är också av dessa

skäl som de svenska linspinnerierna hela tiden varit intresserade av att lin

odlas och beredes i Sverige och på olika sätt stött den svenska linberedningen.

Jonsered den 13 december 1960.

Eric Brodén

610238 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt stöd åt linoch hamphanteringen, m. m. a1 i texten
  2. JoU 1961:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt stöd åt linoch hamphanteringen, m. m. s. 1 i texten