Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:5, Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

1

Ni* 5

^ brti<<4 3 »<. ra ''.Mhb/I hunims; oto ynl

Kungl. Majits proposition .till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370); given

Stockholms slott den 2 december 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2

mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

ilfliUå 11; u 5 • ''.''t u tunuH?‘l^ ilKitii''* - f’> U/i! Hét

G. E. Sträng

-- h!

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt nuvarande regler är ersättning för förlorad arbetsförtjänst skattefri,

om den erhålles på grund av en av skadevållaren tagen ansvarighetsförsäkring,

men eljest skattepliktig. För att rätta till den inadvertens i lagstiftningen

som sålunda är för handen, föreslås att skattefriheten för ifrågavarande

försäkringsersättningar — för vilken bärande skäl saknas —

skall upphävas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

19

Till skattepliktig-----100

ersättning, som på grund av försäkring

i allmän sjukkassa eller

jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring

tillfallit den försäkrade, så ock

sådan ersättning enligt annan lag eller

särskild författning, som utgått

annorledes än från allmän sjukkassa

till någon vid sjukdom eller olycksfall

i arbete eller under militärtjänstgöring,

ävensom ersättning,

vilken vid sjukdom, olycksfall eller

arbetslöshet tillfallit någon på grund

av annan försäkring, som icke tagits

i samband med tjänst, dock att till

skattepliktig inkomst räknas ersättning

i form av pension eller annan

livränta;

belopp, som

§•

kronor;

ersättning, som på grund av försäkring

i allmän sjukkassa eller

jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring

tillfallit den försäkrade, så ock

sådan ersättning enligt annan lag

eller särskild författning, som utgått

annorledes än från allmän sjukkassa

till någon vid sjukdom eller

olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring,

ävensom ersättning,

vilken vid sjukdom, olycksfall eller

arbetslöshet tillfallit någon på grund

av annan försäkring, som icke tagits

i samband med tjänst, dock att till

skattepliktig inkomst räknas ersättning

i form av pension eller annan

livränta, så ock ersättning som utgår

på grund av trafikförsäkring eller annan

ansvarighetsförsäkring och avser

förlorad inkomst av skattepliktig natur;
kartad

form.

(Se vidare anvisningarna.)

32

2 m o m. Har livränta utgått vid

sjukdom eller olycksfall på grund

av försäkring, som icke tagits i samband

med tjänst och ej heller utgör

obligatorisk försäkring enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring, skall såsom

skattepliktig intäkt räknas nedan

angivna del av livräntans belopp,

nämligen om livräntetagaren

under beskattningsåret fyllt: 1

1 Senaste lydelse av 19 § se 1960: 129 och

§•

2 m o in. Har livränta utgått vid

sjukdom eller olycksfall på grund av

försäkring, som icke tagits i samband

med tjänst och ej heller utgör

trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring

eller obligatorisk

försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

skall såsom skattepliktig

intäkt räknas nedan angivna del

av livräntans belopp, nämligen om

livräntetagaren under beskattningsåret

fyllt:

32 § 2 mom. se 1955: 245.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

högst 35 år

80 procent

36 till och med 47 år....

70 »

48 » »

»

56

» ....

60 »

57 » »

»

63

» ....

50 »

64 » »

»

69

» ....

40 »

70 » »

»

76

» . . . .

30 »

77 » »

»

86

»....

20 »

minst 87 år

10 »

högst 35 år

80 procent

36 till och med 47

år....

70 »

48 » »

»

56

» ....

60 »

57 » »

»

63

» ....

50 »

64 » »

»

69

» . . . .

40 *

70 » »

»

76

»____

30 »

77 » »

»

86

» ....

20 »

minst 87 år

10 »

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962. I samband därmed skall

följande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1962 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1962 eller tidigare år.

Vad i denna lag stadgas skall icke hava avseende å livräntebelopp, vilket

utgår på grund av försäkringsfall som inträffat före den 1 januari 1962.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 5

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 december 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om

beskattningen av vissa försäkringsersättningar och anför därvid följande.

Inledning

Genom rättstillämpningen har uppmärksamheten fästs vid en olikformighet

i gällande regler för beskattning av vissa ersättningar för mistad arbetsförtjänst

och dylikt som utgår vid olycksfall m. m. Med den avfattning, som

beskattningsreglerna för närvarande har, blir mottagaren av sådan ersättning

beskattad efter olika grunder — utan att materiella skäl för olikformig

behandling föreligger — beroende på om ersättningen utbetalas direkt

av den skadevållande eller indirekt på grund av försäkring som tagits av

honom.

Frågan har behandlats i en inom finansdepartementets rättsavdelning av

regeringsrättssekreteraren C. O. Sandström upprättad, den 5 november 1959

dagtecknad promemoria angående beskattningen av vissa försäkringsersättningar

vid sjukdom eller olycksfall (stencilerad). Vid promemorian fogat

författningsförslag torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i

detta ärende.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, försäkringsinspektionen, riksförsäkringsanstalten,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Värmlands och Gävleborgs län, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Folksam (Livförsäkringsanstalten Folket, Försäkringsanstalten

Samarbete, Försäkringsanstalten Välfärd och Försäkringsaktiebolaget

Leire), LO (Landsorganisationen i Sverige), RLF (Riksförbundet Landsbygdens

folk), SACO (Sveriges akademikers centralorganisation), TCO

(Tjänstemännens centralorganisation) och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Såsom bakgrund till de i utredningspromemorian berörda spörsmålen

skall bär först lämnas en redogörelse för gällande beskattningsregler på området

och deras tillkomst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

5

Gällande rätt m. m.

I 19 § kommunalskattelagen uppräknas vissa slag av icke skattepliktiga

inkomster. I fråga om försäkringsersättningar gäller bl. a. följande.

Ersättning på grund av skadeförsäkring är i princip skattefri. Sådan

ersättning beskattas dock, om situationen är sådan att, därest den försäkrade

egendomen i stället försålts, köpeskillingen skulle ha utgjort skattepliktig

intäkt av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Detsamma

gäller, när ersättningen motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller sådan

avdragsgill omkostnad som är att hänföra till angivna slag av inkomst.

Såsom skattefria anges vidare vissa ersättningar som utgår på grund av

försäkring i allmän sjukkassa eller jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring

eller eljest vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring.

Därjämte stadgas att skatteplikt inte föreligger för ersättning i annan

form än pension eller annan livränta, när ersättningen tillfaller någon vid

sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet på grund av annan försäkring (än i

allmän sjukkassa eller jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring), under förutsättning

att försäkringen inte tagits i samband med tjänst. Där ersättningen

i nyss angivna fall har form av en livränta, är ersättningen visserligen

skattepliktig men blott till reducerat belopp. Enligt 32 § 2 mom. kommunalskattelagen

beskattas nämligen i sådant fall bara viss del av livräntan, varierande

från 80 till 10 procent efter livräntetagarens ålder.

Ersättning, som i annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller

olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, utgör i princip skattepliktig

inkomst av tjänst. Bestämmelse därom finns intagen i 32 § 1 mom.

kommunalskattelagen.

Ersättning för förlorad arbetsförtjänst, som vid olycksfall utgår annorledes

än på grund av försäkring, utgör skattepliktig inkomst.

De nyss återgivna bestämmelserna om beskattning av ersättning vid sjukdom,

olycksfall eller arbetslöshet tillkom i huvudsak vid 1950 års lagstiftning

om försäkringsbeskattning. Rörande dessförinnan rådande regler på

området och motiven för 1950 års reform må följande framhållas.

Enligt 1928 års kommunalskattelag i dess ursprungliga lydelse undantogs

från skatteplikt vad som i annan form än livränta tillfallit den försäkrade

eller hans dödsbo på grund av sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring.

Från skatteplikt undantogs även vad som annorledes än genom

försäkring och i annan form än livränta tillfallit någon såsom ersättning till

följd av olycksfall i arbete. 1921 års kommunalskattekommitté motiverade

denna skattefrihet med att understöd, som vid sjukdom eller olycksfall temporärt

utgick på grund av försäkring, av sociala skäl och i överensstämmelse

med vad som tidigare gällt, borde lämnas fritt från inkomstbeskattning.

Av förarbetena till 1928 års lagstiftning framgår att man ifrågasatt om

inte skattefriheten borde omfatta jämväl ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring

för personskada eller ersättning för personskada, vilken an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

nan dömts att utgiva såsom skadestånd. I proposition nr 102/1927 hävdades

dock att generella bestämmelser om behandlingen av dylik ersättning inte

borde meddelas. Därvid anfördes tillika följande.

När det rör sig om ansvarsförsäkring, torde något avtal icke föreligga mellan

försäkringsanstalten och den, som uppbär ersättning, och ersättningen

uppbäres icke direkt på grund av försäkringsavtal utan såsom skadestånd,

ehuru betalningsskyldigheten fullgöres av försäkringsanstalten i den skadeståndsskyldiges

ställe. Vad angår skadestånd för personskada kommer detsamma,

därest det utgår i form av livränta eller i form av periodiskt understöd,

att bliva beskattat på grund av de i förslaget upptagna bestämmelserna

om skatteplikt för livränta och periodiskt understöd. För skadestånd,

som utgår i annan form, torde svårligen någon generell bestämmelse böra

meddelas, utan torde frågan om dess beskattning böra för varje särskilt fall

avgöras med hänsyn till skadeståndets art. Ersättning för mistad arbetsförtjänst

torde sålunda böra beskattas, under det att å andra sidan exempelvis

ersättning för utgifter för läkarevård icke torde kunna anses utgöra skattepliktig

inkomst.

Vad beträffar ersättningar i form av livränta gällde enligt 1928 års lagstiftning,

att livränta, som vid sjukdom eller olycksfall utgick på grund av

försäkring, skulle beskattas till reducerat belopp efter en fallande skala

alltefter livräntetagarens ålder. Även livränta, som annorledes än genom

försäkring tillfallit någon såsom ersättning till följd av olycksfall i arbete,

skulle på motsvarande sätt beskattas till reducerat belopp.

Till grund för 1950 års lagstiftning om försäkringsbeskattningen låg ett

betänkande av 1944 års allmänna skattekommitté (SOU 1948:22). Kommitténs

förslag innebar bl. a. den principiella omläggningen av beskattningsreglerna

att skattefriheten för ersättningar på grund av sjuk-, olycksfallseller

arbetslöshetsförsäkring i huvudsak skulle upphävas. Med skatteplikten

för utfallande försäkringsbelopp skulle enligt förslaget å andra sidan följa

avdragsrätt för erlagda premier.

I propositionen nr 93/1950, varigenom frågan om försäkringsbeskattningen

förelädes riksdagen, framhölls att kommittéförslaget, om det genomfördes,

skulle medföra vissa fördelar. Enhetliga beskattningsregler skulle sålunda

komma att gälla i fråga om ersättning vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet,

oberoende av om ersättningen utbetalades direkt från arbetsgivaren

eller utgick på grund av försäkring i samband med tjänst eller annan

försäkring. Å andra sidan kunde förslagets genomförande föranleda olägenheter.

Gällande ersättningsbelopp måste nämligen omräknas till högre

belopp för att inte värdet av förmånerna skulle minskas. För försäkringsanstalter

och taxeringsmyndigheter skulle vidare ett betungande merarbete

uppstå. Med hänsyn till dessa olägenheter förordades inte att förslaget i denna

del genomfördes. En ändring i vissa avseenden av gällande bestämmelser

ansågs dock böra ske, och i propositionen anfördes härom följande.

Då det synes otillfredsställande att ersättning, som utgår på grund av försäkring

för olycksfall i arbete, är skattefri, under det att skatteplikt föreligger

för sådan ersättning, som utgår då arbetsgivare med stöd av bestämmel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196t

7

serna i 15 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete iklätt sig självrisk,

förordar jag att olycksfallsersättning även i sistnämnda fall skall vara skattefri.

Den ersättning av liknande slag, som enligt förordningen den 18 juni

1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår vid sjukdom eller olycksfall under sådan tjänstgöring, bör likaledes

vara skattefri. Vidare torde även ersättning, som vid olycksfall utbetalas

på grund av annan försäkring än sjuk- och olycksfallsförsäkring, t. ex.

ansvarighetsförsäkring, böra undantagas från beskattning. Utgår ersättning

vid olycksfall annorledes än på grund av försäkring och är icke fråga om

ersättning enligt nyssnämnda förordning eller på grund av självrisk enligt

olycksfallsförsäkringen, är ersättningen skattepliktig. Sålunda utgör ersättning,

som genom domstols avgörande tillerkännes skadad person, skattepliktik

intäkt, i den mån ersättningen motsvarar mistad arbetsförtjänst.

Det i propositionen framlagda förslaget till reglering av skattepliktsbestämmelserna

antogs av riksdagen.

I fråga om beskattningen av livräntor vidtogs genom 1950 års lagstiftning

den ändringen att livränta, som utgick på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

tagen i samband med tjänst (dock ej försäkring enligt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete), skulle vara i sin helhet skattepliktig. Sådan

försäkring ansågs nämligen i skattehänseende böra behandlas på samma

sätt som pensionsförsäkring, och detta innebar att arbetsgivare, respektive

arbetstagare borde få avdrag för premier, under det att arbetstagaren

borde beskattas för utfallande belopp i deras helhet (med undantag för ersättning

som avsåg sjukvårds- eller läkarekostnader). Till reducerat belopp

skulle däremot, liksom tidigare, beskattas livränta, som enligt vad i

lag eller särskild författning var stadgat utgått vid sjukdom eller olycksfall

i arbete eller under militärtjänstgöring, samt livränta, som eljest vid sjukdom

eller olycksfall utgått på grund av försäkring, som icke tagits i samband

med tjänst. — Genom lagändring år 1955 har livränta på grund av försäkring

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring eller enligt militärersättningsförordningen

och vissa andra författningar på grund av skadefall överförts

till den grupp av livräntor som beskattas till fullt belopp. Enligt nuvarande

lydelse av 32 § 2 mom. kommunalskattelagen är förmånen av reducerad beskattning

därför förbehållen livränta som utgått vid sjukdom eller olycksfall

på grund av försäkring, som inte tagits i samband med tjänst och ej heller

utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Slutligen må nämnas att avdrag för erlagda premier för sjuk- och olycksfallsförsäkring,

i den mån de inte är att betrakta som omkostnad i viss förvärvskälla,

bara medges i begränsad utsträckning. Avdrag medges sålunda

enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen för sjukförsäkringsavgift enligt lagen

om allmän sjukförsäkring samt för premier och andra avgifter som den

skattskyldige erlagt för vissa försäkringar, däribland sjuk- och olycksfallsförsäkringar,

sammanlagt dock med högst 600 kronor för makar eller för ensamstående

som har barn under sin vårdnad samt med högst 300 kronor för

annan. För rätt till avdrag fordras att försäkringen äges av den skattskyldige

eller av hans make eller omyndiga barn. - Premier för ansvarighetsförsäk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1961

ringar eller liknande försäkringar omfattas inte till någon del av den nu

nämnda avdragsrätten.

Utredningspromemorian

I promemorian erinras om att när skattefriheten enligt 19 § kommunalskattelagen

genom 1950 års lagstiftning utsträcktes till att avse jämväl ersättning,

som vid olycksfall utbetalas på grund av annan försäkring än sjukoch

olycksfallsförsäkring, även det för skattefrihet tidigare uppställda villkoret

att ersättningen tillfallit den försäkrade eller hans dödsbo bortföll i

den omredigerade lagtexten. Ändringen kom därigenom att medföra generell

skattefrihet för ersättningar av angivet slag, oavsett om ersättningen i

det enskilda fallet utgått till försäkringstagaren eller till annan person.

Till belägg för riktigheten av det sagda hänvisas till ett avgörande i regeringsrätten

(Regeringsrättens årsbok 1957 ref. 33). I detta mål ansågs att

sådan ersättning för mistad arbetsförtjänst i annan form än livränta, som

en vid trafikolycka skadad person uppburit från ett trafikförsäkringsbolag,

inte utgjorde skattepliktig intäkt. Utslaget innebär, att ersättningen i fråga

ansågs utgå på grund av försäkring, ehuru den som tecknat försäkringen

inte var den skadade utan den skadevållande. Samma princip har tillämpats

i ett annat i högsta instans avgjort mål (Regeringsrättens årsbok 1955 not.

Fi 2018), i vilket en livränta, som utgick på grund av annans trafikförsäkring,

ansågs utgå på grund av försäkring. Livräntan beskattades följaktligen

blott till reducerat belopp.

Om konsekvenserna av dessa rättsfall anför utredningsmannen följande.

En konsekvens av den ståndpunkt praxis sålunda intagit i enlighet med

de ifrågavarande beskattningsreglernas nuvarande lydelse är att, om en person

skadas i en trafikolycka som förorsakats av exempelvis en mopedåkare,

vilken enligt nu gällande regler inte är skyldig att teckna trafikförsäkring

och därför inte heller tecknat någon sådan försäkring, skall han beskattas

för den ersättning för mistad arbetsförtjänst som kan bli utdömd. Har åter

den skadevållande i ett sådant fall tagit en frivillig ansvarsförsäkring, torde

den av den skadade uppburna ersättningen däremot vara skattefri enligt

19 § kommunalskattelagen.

Den olikartade behandlingen av ifrågavarande ersättningar för förlorad

arbetsinkomst och av livräntor allteftersom de utgått på grund av försäkring

eller ej framstår, fortsätter utredningsmannen, som en inadvertens. Att

en ersättning för förlorad arbetsförtjänst, som utgår till annan person än

försäkringstagaren, inte skall beskattas, innebär en avvikelse från gällande

beskattningsprinciper i mer än ett avseende. Härom anföres följande.

I de fall då försäkringstagaren själv vid sjukdom eller olycksfall uppbär

ersättning, som utgår i annan form än livränta, beror skattefriheten enligt

19 § kommunalskattelagen på att försäkringstagaren inte har rätt till avdrag

för de erlagda försäkringspremierna. Detta står i full överensstämmelse

med den huvudprincip som gäller vid beskattningen av försäkringstagare,

enligt vilken frågan huruvida utfallande försäkringsbelopp skall beskattas

eller inte är beroende av om avdrag medgives för erlagda premier eller ej.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

9

Uppbär försäkringstagaren en livränta, beskattas visserligen densamma, eftersom

livränta enligt beskattningsreglerna principiellt utgör skattepliktig

inkomst, men livräntan beskattas i de fall varom bär är fråga endast till

reducerat belopp. Reduktionen sammanhänger med att en del av livräntan

utgör återbetalning av erlagt kapital, som icke bör beskattas med hänsyn

till att avdrag inte fått ske vid kapitalets inbetalande. Även här spelar alltså

frågan om försäkringstagarens avdragsrätt in. Någon motsvarande korrespondens

mellan avdragsrätt för erlagda försäkringspremier och skatteplikt

för utfallande belopp kan däremot inte åberopas för mottagarens vidkommande

i sådana fall, då den uppburna försäkringsersättningen utfallit

på grund av annans försäkring. Ur denna synpunkt är alltså den enligt de

nuvarande reglerna lika behandlingen av de hithörande försäkringsersättningarna,

oberoende av om mottagaren av ersättningen är försäkringstagaren

eller annan person, inte motiverad. Det kan i detta sammanhang också

erinras att, då 32 § 2 mom. kommunalskattelagen senast ändrades genom

förenämnda 1955 års lag i syfte att införa beskattning av hela beloppet av

livränta, som utgår på grund av försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

i stället för såsom tidigare gällt allenast ett reducerat belopp, ett

av de i förarbetena åberopade skälen för den sålunda utvidgade skatteplikten

var att, när det gäller den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen, den

försäkrade själv inte erlägger några avgifter.

I promemorian understrykes, att den ifrågavarande skattefriheten för ersättningar

för förlorad arbetsförtjänst i än högre grad framstår som en inadvertens,

när den sammanställes med den skatteplikt som gäller för ersättningar

av samma slag som i olika sammanhang kan utgå till någon annorledes

än på grund av försäkring. I fråga om det förut nämnda fallet med

en trafikolycka, som vållats av ett icke försäkrat fordon erinras om att försäkringsplikt

jämlikt trafikförsäkringslagen inte föreligger för bland andra

staten och kommunerna. Även i en mångfald andra fall kan skadestånd

i form av ersättning för mistad arbetsförtjänst eller livränta på grund av

dom eller eljest komma att utgå vid sjukdom eller olycksfall, utan att skadeståndet

täckes av någon försäkring. Dessa skadestånd blir utan inskränkning

skattepliktiga för mottagaren. Det måste då, framhåller utredningsmannen,

framstå som en obefogad avvikelse från de gällande beskattningsprinciperna,

att skadestånd av ifrågavarande slag som utgår under eljest

likartade förhållanden skall behandlas på ett för mottagaren förmånligare

sätt, enbart därför att den skadeståndsskyldige tagit eu försäkring som täcker

skadeståndet. Avvikelsen från de vanliga reglerna ter sig ur likformighets-

och rättvisesynpunkt så mycket mera obefogad som det ofta beror på

slumpen om en skada vållas av någon som skaffat sig försäkringsskydd.

Utredningsmannen anser det angeläget att undanröja den bristande överensstämmelse

med de allmänna principerna som sålunda visat sig föreligga.

Denna oöverensstämmelse skulle bortfalla, om man upphäver skattefriheten

beträffande ersättning för mistad arbetsförtjänst respektive rätten alt få

livränta beskattad till allenast reducerat belopp, i de fall då sådana ersättningar

eller livräntor vid sjukdom eller olycksfall tillfaller någon på grund

av annans försäkring. Utredningsmannen tillägger följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

Någon anledning att av andra skäl bortse från sagda principiella oöverensstämmelse

och behålla den nuvarande ordningen beträffande de här ifrågavarande

ersättningarna och livräntorna synes inte föreligga, i vart fall

inte så länge den enligt de nuvarande reglerna förmånligare skattemässiga

behandlingen av försäkringsersättningarna i fråga inte göres generellt

tillämplig även beträffande de motsvarande ersättningar som utgår annorledes

än på grund av försäkring. En sådan principiell omläggning av de

nuvarande reglerna synes emellertid inte vara aktuell. Man torde därför i

detta sammanhang fortfarande kunna åberopa vad vederbörande departementschef

anförde i det förut citerade uttalandet i 1927 års proposition på

tal om förslag att från skatteplikt undantaga bl. a. ersättningar på grund av

ansvarsförsäkring.

Ett upphävande i förevarande fall av skattefriheten för utfallande ersättningar

för mistad arbetsförtjänst respektive rätten att få livräntor beskattade

blott till reducerade belopp torde inte, framhålles det i promemorian,

behöva föranleda omräkning av ersättningsbeloppen. Fråga är nämligen

här om ersättningar och livräntor som -— vare sig de till beloppen bestämmes

av domstol eller annorledes — regelmässigt beräknas utan hänsyn till

gällande skattefrihet eller skattereduktion. Härutinnan skiljer sig dessa ersättningar

inte från de motsvarande ersättningar, som vid sjukdom eller

olycksfall kan utgå annorledes än på grund av försäkring men som likväl

utan inskränkning är skattepliktiga. Om försäkringsersättningarna göres

oinskränkt skattepliktiga, lärer detta därför inte föranleda sådana omräkningar

som förutsattes i det förut återgivna uttalandet i förarbetena till 1950

års lagstiftning. Ett utsträckande av den oinskränkta skatteplikten till de

nu ifrågavarande ersättningarna på grund av annans försäkring försätter

inte mottagarna i en sämre ställning än om ersättningarna uppburits annorledes

än på grund av försäkring.

Under åberopande av de anförda synpunkterna föreslås i utredningspromemorian,

att den skattefrihet som enligt 19 § kommunalskattelagen i dess

nuvarande lydelse gäller beträffande ersättning, vilken tillfallit någon på

grund av annan försäkring än sjuk- eller olycksfallsförsäkring, i princip begränsas

till att avse endast sådan ersättning som tillfallit försäkringstagaren

själv. På motsvarande sätt föreslås att rätten att få utfallande livränta

på grund av dylik försäkring beskattad till allenast reducerat belopp jämlikt

32 § 2 mom. kommunalskattelagen begränsas till att avse sådan livränta,

som tillfallit försäkringstagaren. Emellertid saknas, fortsätter utredningsmannen,

anledning att upphäva skattefriheten eller skattereduktionen

beträffande ersättningar eller livräntor då de utfallande beloppen tillfaller

person som tillhör försäkringstagarens familj. Gränsdragningen kan av

praktiska skäl och i enkelhetens intresse ske på samma sätt som gjorts beträffande

rätten till det s. k. försäkringsavdraget enligt bestämmelsen i 46 §

2 mom. kommunalskattelagen. Med försäkringstagaren bör därför i detta

sammanhang i förekommande fall likställas försäkringstagarens make och

hans omyndiga barn. Det tillägges att, om försäkringstagaren avlidit, be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

11

skattningen av de ersättningsbelopp av hithörande slag, som efter dödsfallet

kan komma att utgå till den efterlevande maken eller de omyndiga barnen

på grund av en av försäkringstagaren tecknad försäkring, enligt allmänna

regler bör ske på samma sätt som om försäkringstagaren levat. Något

särskilt stadgande därom torde ej vara erforderligt.

De ändrade bestämmelserna föreslås bli tillämpliga första gången beträffande

inkomster som tages till beskattning vid 1961 års taxering. Den utsträckta

skatteplikten kommer då att gälla samtliga under 1960 utbetalda

ersättningar och livräntor på grund av försäkring som — utan samband

med tjänst -— tagits av annan än ersättningens mottagare.

Slutligen påpekas i promemorian, att den föreslagna ändringen i 19 §

kommunalskattelagen efter ordalagen berör också ersättningar på grund av

arbetslöshetsförsäkring. Det framhålles att beträffande sådana ersättningar

ändringen bör uppfattas såsom en blott redaktionell följdändring. Någon

reell betydelse torde ändringen nämligen inte få. Praktiskt taget all arbetslöshetsförsäkring

bedrives nämligen för närvarande genom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen,

som regleras av 1956 års förordning (nr 629) om

erkända arbetslöshetskassor. Denna försäkringsform förutsätter att det är

den ersättningsberättigade som erlagt försäkringsavgifterna. På samma sätt

förhåller det sig beträffande de icke erkända arbetslöshetskassorna.

Remissyttrandena

Det i utredningspromemorian framlagda förslaget bär i regel tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Sålunda har kammarrätten,

riksförsäkringsanstalten, överståthållarämbetet, de hörda länsstyrelserna,

Folksam, LO, RLF, SACO, TCO och Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund anslutit sig till vad som föreslagits i promemorian.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller i sitt yttrande att det måste anses

vara otillfredsställande, för att inte säga — ur likformighetssynpunkt

— stötande, att det är utlämnat åt slumpen att avgöra om ersättningar och

livräntor, som har samma karaktär och beror på likadana bakomliggande

förhållanden, skall vara skattepliktiga eller ej, respektive beskattas fullt ut

eller till reducerat belopp. Länsstyrelsen tillägger följande.

Förklaringen att den olika beskattningsmässiga behandlingen av fallen beror

på den de skadelidande ovidkommande omständigheten, att den ene

bilägaren har men den andre ej behöver ha en försäkring, som reglerar skadeförhållandet,

torde av allmänheten uppfattas endast som en taxcringsjuridisk

spetsfundighet. De orimliga konsekvenserna av fall som de angivna

måste sägas bero därpå, att någon skillnad i ersättningarnas karaktär,

som motiverar olika taxeringsmässiga bedömningar, icke existerar. I båda

fallen utgöra sålunda ersättning och livränta ett skadestånd, och detta förhållande

ändras givetvis ej därav, att betalningen regleras genom ett försäkringsavtal

mellan andra parter än den skadelidande.--------Att ersätt
ning

eller livränta i fall som de förevarande utbetalas enligt en den skadeståndsskyldiges

ansvarighetsförsäkring gör icke, att den skall behandlas eu
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

ligt eller i analogi med de speciella reglerna för försäkringstagares beskattning.

Länsstyrelsen finner det angeläget, att olikformigheten i förevarande

hänseende undanröjes.

Ej heller riksskattenämnden anser nuvarande beskattningsförhållanden på

området tillfredsställande. Nämnden anser att inte minst den stora frekvensen

av skador i samband med trafikolyckor gör en ändring önskvärd. Med

hänsyn till den invecklade beskaffenheten av de bestämmelser, som reglerar

beskattning av försäkringsgivare och olika på grund av försäkringar utgående

ersättningar, uttalar riksskattenämnden dock betänkligheter mot att

ett begränsat avsnitt av nämnda lagstiftningskomplex ändras utan samtidig

översyn av andra näraliggande bestämmelser. För den händelse en mera allmän

översyn av lagstiftningen beträffande beskattning av försäkringstagare

och försäkringsgivare är att emotse inom en relativt näraliggande framtid,

förordar riksskattenämnden därför — trots rättspraxis’ mindre tillfredsställande

läge — att med den ifrågasatta delreformen får anstå tills vidare.

Därest en dylik översyn emellertid icke är att emotse, motsätter nämnden

sig inte — trots de ovan uttalade betänkligheterna att förevarande spörsmål

upptages till separat behandling.

Även TCO önskar en allmän översyn av försäkringsbeskattningen. Den

grundläggande principen vid denna beskattning bör vara att utgifter för

skador och motsvarande skadeersättningar inte beskattas samtidigt, således

hos både betalaren och mottagaren, oberoende av om skaderisken är täckt

genom försäkring eller inte och vidare oberoende av vem som tagit försäkringen.

Med hänsyn härtill bör den nu aktuella inadvertensen elimineras på

annat sätt. Som en provisorisk lösning kan den föreslagna ordningen dock

godkännas av organisationen.

Försäkringsinspektionen vill inte motsätta sig att den föreslagna reformen

genomföres beträffande ersättningar av annat slag än livränta. I fråga

om förslagets verkningar för livräntor hyser dock inspektionen betänkligheter.

Visserligen bestrider inspektionen inte riktigheten av den argumentering

i ämnet, som anförts i den remitterade promemorian, men inspektionen

vill vid sidan därom lägga vissa sociala synpunkter på frågan. Inspektionen

framhåller därvid följande.

Den penningvärdeförsämring, som efterhand ägt rum, har haft till följd

att värdet av de trafiklivräntor, som fastställts längre tillbaka i tiden, efterhand

mer och mer urholkats. Inspektionen berörde denna fråga i sitt remissutlålande

den 31 januari 1958 över bilskadeutredningens betänkande

om trafikförsäkring. Medan äldre yrkesskadelivräntor uppräknats på grund

av förändringarna i penningvärdet, är trafiklivräntor icke penningvärdessäkrade.

Inspektionen framhöll, att detta problem — därest penningvärdesförsämringen

fortskrider — kommer att få en väsentligt ökad kvantitativ betydelse,

eftersom antalet trafikolycksfall i stort sett undergått och fortfarande

undergår cn snabb stegring sammanhängande med motorismens explosionsartade

utveckling. Någon särskild lösning av spörsmålet rekommenderades

dock ej av inspektionen, som nöjde sig med att hänvisa till frågans

samband med problemet om den allmänna invalidförsäkringen ävensom sam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1901

bandet med det allmänna spörsmålet om penningvärdessäkringen i vanlig

personförsäkring. Avslutningsvis underströk inspektionen dock att, om icke

problemet i något av dessa sammanhang skulle undanröjas, komme här att

kvarstå en fråga av sannolikt växande betydelse, som på ett eller annat

sätt måste få sin lösning.

Även om den skattelättnad för trafiklivräntor liksom för andra ansvarighetslivräntor,

som de nuvarande skattereglerna medger, förestavats av helt

andra skäl, har den i praktiken gett livräntetagarna en viss kompensation

för penningvärdesförsämringen. Skattelättnadens stegring med stigande levnadsålder

har också medfört att kompensationen blivit successivt större för

varje år som gått sedan livräntan fastställdes.

Inspektionen anser det därför ur social synpunkt olyckligt att nu ta bort

skatteförmånen beträffande dessa livräntor utan att sätta någon annan

kompensation till livräntetagarna i stället. Om lagstiftningen ändå genomföres,

bör enligt inspektionen genom en övergångsbestämmelse skatteförmånen

bibehållas i fråga om sådana livräntor, som redan börjat utgå.

Svenska försäkringsbolags riksförbund avstyrker att det i utredningspromemorian

framlagda förslaget lägges till grund för lagstiftning. Förbundet

framhåller att de föreslagna bestämmelserna skulle innebära en vidgad

beskattning av ersättningar som utgår på grund av ansvarighets- och trafikförsäkring.

Ersättning på grund av sådan försäkring skall enligt rättspraxis

inte bestämmas med hänsyn till frågan huruvida skatt drabbar ersättningsbeloppet

eller ej. Förbundet åberopar därvidlag utgången i det mål som refererats

i Nytt juridiskt arkiv, avd. I, 1954 nr 46. På grund härav får den

föreslagna ändringen i och för sig inte någon betydelse för försäkringsgivarna.

Av både principiella och formella skäl anser sig riksförbundet dock böra

framställa erinringar mot förslaget. Riksförbundet förmenar, att av de uttalanden

som gjordes i propositionen nr 93/1950 framgår att sociala aspekter

lades på ersättningar för förlorad arbetsförtjänst. Det torde ha ansetts

att sådan ersättning i princip skulle vara skattepliktig men att skattelättnad

av sociala skäl är befogad. De synpunkter som anlades på ersättning,

som utgår från arbetsgivare vilken iklätt sig självrisk för olycksfall i arbete,

bör kunna appliceras på sådan ersättning som enligt trafikförsäkringslagen

utgår från exempelvis staten. Det torde inte vara någon svårighet att

reglera beskattningen av dessa ersättningar på samma sätt som skett beträffande

ersättningar enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Övriga skadefall

där ersättning icke utgår på grund av försäkring torde till följd av ansvarighetsförsäkringens

utbredning inte vara så talrika och dessutom i allmänhet

ur ekonomisk synpunkt icke av nämnvärd storleksordning. Riksförbundet

framhåller vidare, att man enligt dess mening vid avgörandet av frågan

huruvida mottagaren skall beskattas för ersättningsbelopp på grund av

trafik- eller ansvarighetsförsäkring måste hålla i minnet alt ersättningen är

en form av skadestånd, som i realiteten skall utgivas av skadevållaren-försäkringstagaren.

Om man härvid utgår från alt skadevållaren själv uppbär

ersättningen från försäkringsgivaren och därefter vidarebefordrar den till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

den skadelidande, bör — om den skadelidande skall beskattas härför — skadevållaren

berättigas göra avdrag såsom för periodiskt understöd. Då emellertid

skadevållaren-försäkringstagaren i enlighet med ovannämnda huvudprincip

erhåller ersättningsbeloppet skattefritt från försäkringsgivaren, skulle

han enligt förbundets uppfattning därmed göra en oberättigad skattevinst.

Förbundet framhåller avslutningsvis att frågan om en revision av

reglerna för beskattning av ifrågavarande ersättningar bör upptagas i ett

vidare sammanhang efter ingående överväganden. Förbundet erinrar om att

skadeståndsrätten är föremål för översyn och att denna måhända även kan

komma att få vissa konsekvenser för skattelagstiftningens del.

Den i utredningspromemorian föreslagna regeln att skattefriheten resp.

skattelindringen skall bibehållas för ersättningar av förevarande slag som

tillfaller försäkringstagarens make eller hans omyndiga barn har av några

remissinstanser betraktats såsom alltför snäv. Riksskattenämnden påpekar

sålunda, att regeln i sin föreslagna avfattning leder till att ersättning som

på grund av ren sjukförsäkring uppbäres av den försäkrades omyndiga barn

blir skattepliktig i och med att barnet uppnår myndig ålder. Svenska försäkringsbolags

riksförbund nämner att ersättning, som tillfaller den försäkrades

dödsbo, med den föreslagna avgränsningen blir skattepliktig för den

händelse annan person än make eller omyndiga barn är dödsbodelägare.

Även försäkringsinspektionen har erinringar att göra mot de i detta hänseende

föreslagna bestämmelserna. Inspektionen anför följande.

Den skärpta beskattningen skulle sålunda ej omfatta endast det i huvudargumenteringen

anförda fallet, då ersättning utgår på grund av en utomståendes

trafik- eller annan ansvarighetsförsäkring, utan även de sannolikt

enstaka fall av egenförsäkring, då kapitalersättningen eller livräntan utbetalas

till annan person än nyss nämnts, exempelvis till någon annan nära

anhörig, som för sin försörjning varit beroende av försäkringstagaren. En

sådan konsekvens står ej i samklang med den huvudprincip, som gäller vid

beskattningen av försäkringstagare, enligt vilken frågan huruvida utfallande

försäkringsbelopp skall beskattas eller inte är beroende av om avdrag

medgives för erlagda premier eller ej. Det ter sig också orimligt att ett kapitalbelopp,

som utbetalas vid dödsfall på grund av olycksfallsförsäkring,

skall behandlas annorlunda än ett kapital, som utfaller på grund av kapitalförsäkring.

En eventuell skatteskärpning bör därför begränsas till de fall

då fråga är om ersättning på grund av trafik- eller annan ansvarighetsförsäkring.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att med den föreslagna lagstiftningen

viss oklarhet skulle uppstå i fråga om den skattemässiga behandlingen

av ersättning för sveda och värk samt sådan ersättning för mistad

arbetsförtjänst som hemarbetande hustru erhåller och som i verkligheten

utgör ersättning för exempelvis utgifter för hemhjälp. Ersättningar av nämnda

slag bör, enligt förbundet, alltjämt vara skattefria.

LO framhåller att ett genomförande av förslaget skulle kunna leda till en

oegentlighet av annat slag. Sålunda kan det förekomma, att ersättning från

trafikförsäkringsbolag utgår även i de fall då olycksfall föreligger enligt la
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

gen om yrkesskadeförsäkring. En beskattning utan hänsynstagande till dessa

förhållanden skulle te sig obillig. Med hänsyn härtill vill LO föreslå, att

skattefrihet skall gälla även för angivna försäkringsersättningar intill ett

belopp som motsvarar ersättningen från yrkesskadeförsäkringen.

Riksskattenämnden, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam

har observerat, att en utvidgad skatteplikt för ersättningar på grund av ansvarighetsförsäkringar

även berör frågan om försäkringsföretags skyldighet

att enligt 37 § 1 mom. taxeringsförordningen utan anmaning avlämna kontrolluppgift

rörande utbetald ersättning. Folksam ställer sig därvid tveksamt

till de praktiska möjligheterna att tillmötesgå krav på ökad uppgiftsskyldighet

i detta sammanhang.

I några yttranden har övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagstiftningen

berörts. Försäkringsinspektionen har, såsom tidigare omnämnts,

hävdat att en eventuell lagstiftning i frågan inte bör beröra beskattningen

av livräntor, som börjat utgå innan reformen beslutas. Svenska försäkringsbolags

riksförbund anser att övergångsbestämmelserna, därest förslaget mot

förbundets avstyrkande genomföres, bör utformas så, att beskattning inte

kommer att ske av ersättning, som genom förlikning, dom eller annorledes

fastställts under tid då skattefrihet förelåg.

Riksskattenämnden framhåller att de föreslagna nya reglerna innebär en

skatteskärpning för vissa redan utgående livräntor. För att möjliggöra uttagande

av förhöjd preliminär skatt å dessa livräntor redan från början av

inkomståret, bör med ikraftträdandet anstå till den 1 januari 1961 med tilllämpning

första gången vid 1962 års taxering. Nämnden har därvid utgått

från att lagstiftningen beslutas av 1960 års riksdag.

Departementschefen

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen utgör skadestånd i

form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst i princip skattepliktig inkomst.

Sådan ersättning är i skattehänseende jämställd med den arbetsförtjänst

som skall ersättas. Utges emellertid ersättningen av ett försäkringsbolag,

hos vilket skadevållaren har trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring,

blir ersättningen skattefri. Den blir därför i den skadelidandes

hand mera värd än den arbetsförtjänst ersättningen avser. Bakgrunden

härtill är följande.

Vid försäkringsbeskattningen gäller som en allmän regel att försäkringstagaren

inte behöver erlägga skatt för en försäkringsersättning av annat slag

än pension eller livränta, om premierna för försäkringen inte är avdragsgilla.

Beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring, som tagits utan samband

med tjänst, medges i princip inte avdrag för premierna, och ersättning på

grund av sådan försäkring är därför inte skattepliktig. Detsamma gäller ersättningar,

som vid sjukdom eller olycksfall utgår på grund av försäkring av

annat slag. En bestämmelse av här angiven innebörd upptages i 19 § kommunalskattelagen.

Av de uttalanden som gjordes vid bestämmelsens till
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

komst torde framgå, att densamma utarbetats närmast med tanke på försäkringsbelopp

som utbetalas till försäkringstagaren själv.

Bestämmelsen i fråga har emellertid kommit att tillämpas även i skadeständsfall,

d. v. s. när skadevållarens försäkringsbolag utbetalar ersättning

vid sjukdom eller olycksfall till en utomstående. Det är på denna grund

som skadestånd i form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst kan bli

skattefritt till skillnad mot vad eljest gäller. Den olikhet som sålunda föreligger

belyses bäst av det i promemorian angivna exemplet att någon erhåller

ersättning för förlorad arbetsförtjänst i anledning av en bilolycka. Tillhör

hilen en privatperson, som är skyldig hålla bilen trafikförsäkrad, blir

ersättningen skattefri. Är staten, som inte har trafikförsäkringsplikt, ägare

av bilen, skall däremot den av staten utgivna ersättningen för förlorad arbetsförtjänst

beskattas. Det är att märka att, när ersättningen bestämmes,

vare sig vid domstol eller efter frivillig uppgörelse, någon möjlighet inte torde

finnas att ta hänsyn till om ersättningsbeloppet skall beskattas eller ej;

detta belopp skall i princip motsvara den förlorade arbetsförtjänsten.

Det är uppenbarligen otillfredsställande att skattepliktsfrågan på detta

sätt skall vara beroende av en för den skadelidandes rätt till ersättning

ovidkommande omständighet. Beskattningen bör uppenbarligen vara lika i

de båda fallen. Att generellt göra ersättningar för förlorad arbetsförtjänst

skattefria framstår som omotiverat från skattemässiga utgångspunkter. Den

skadade skulle då, såsom fallet för närvarande är med de av försäkringsbolagen

utgivna ersättningarna, för egen disposition få högre belopp än

om skadan inte inträffat. Det bör i sammanhanget observeras, att de extra

kostnader som föranledes av skadefallet ersättes vid sidan om den förlorade

arbetsförtjänsten. Den föreliggande inadvertensen i de nuvarande reglerna

på området synes därför inte kunna borttagas på annat sätt än att den nuvarande

skattefriheten för de på grund av försäkring utgående ersättningarna

avskaffas. Det i promemorian framlagda förslaget har också denna innebörd.

Remissbehandlingen visar, att man allmänt godtagit den i promemorian

intagna ståndpunkten. När Svenska försäkringsbolags riksförbund avstyrkt

det i promemorian framlagda förslaget, har detta inte heller skett utifrån

skattemässiga synpunkter. I stället har sociala skäl åberopats. Förbundet

synes emellertid härvid inte ha tillräckligt beaktat det nyss nämnda förhållandet

att ersättningar för förlorad arbetsförtjänst — oberoende av om de

utgår på grund av ansvarighetsförsäkring eller ej — i princip skall utgå

med exakt det belopp som den skadade eljest skulle ha förtjänat och i

så fall måst skatta för. Vad förbundet i övrigt anfört i principfrågan synes

icke heller ägnat att rubba bärkraften i den i promemorian framförda uppfattningen.

I anledning av vad LO anfört om vissa ersättningar, som utbetalas av trafikförsäkringsbolag

vid olycksfall på vilka lagen om yrkesskadeförsäkring

är tillämplig, vill jag framhålla följande. Har nämnda lag efter vederbörlig

anmälan konstaterats vara tillämplig, utgår ersättningen i första hand på

grund av den lagen; av trafikförsäkringsbolaget utges den ytterligare gott
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

17

görelse vartill den skadade enligt allmänna skadeståndsregler är berättigad

(51 § lagen om yrkesskadeförsäkring). Detta förhållande ändras inte av att

yrkesskadeförsäkringen kan göra gällande regressrätt gentemot trafikförsäkringsbolaget

eller att detta bolag med hänsyn till regressrätten utbetalar

hela ersättningen direkt till den skadelidande. Motsvarande gäller fall på

vilka lagen om allmän sjukförsäkring är tillämplig. Föreliggande skattefrihet

för dessa slag av ersättningar påverkas därför inte av den föreslagna

lagstiftningen.

En livränta, som motsvarar skattefri försäkringsersättning, beskattas blott

till reducerat belopp. Reduktionen ökar med livräntetagarens ålder och

motiveras med att det i livräntan ingående kapitalbeloppet anses böra vara

skattefritt för försäkringstagaren. Om i det förut nämnda exemplet försäkringsbolaget

vid sidan av en ersättning för förlorad arbetsförtjänst utbetalar

en livränta till den skadade, skall endast en del av livräntan beskattas.

En av staten såsom ansvarig för en bilolycka utgiven livränta är däremot i

sin helhet skattepliktig. Konsekvensen bjuder att även i detta hänseende jämställa

försäkringsersättningar med ersättningar som inte utgår på grund av

försäkring. I båda fallen bör alltså livräntorna beskattas fullt ut. Härav påkallas

en ändring i 32 § 2 mom. kommunalskattelagen som reglerar beskattningen

av livräntor. Tvekan kan emellertid hysas om en sådan ändring bör

göras tillämplig även på redan utgående livräntor. I dessa fall har livräntetagaren

inställt sig på att livräntan till viss del skall vara skattefri. Anledning

synes därför föreligga att på sätt försäkringsinspektionen förordat begränsa

de nya bestämmelsernas tillämpning till livräntefall, som uppkommer

efter lagstiftningens ikraftträdande.

I utredningspromemorian har författningsförslaget utformats så, att inte

blott ansvarighets- och trafikförsäkring omfattas av ändringen utan också

andra försäkringsformer, t. ex. sjuk- och olycksfallsförsäkring, allt under

förutsättning att försäkringsersättningen tillkommer annan än försäkringstagaren

och hans familj. Vid remissbehandlingen har vissa erinringar framförts

mot den sålunda föreslagna lösningen. En ur olika synpunkter lämpligare

utformning synes kunna erhållas, om lagändringen begränsas till att

gälla ersättningar som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring

och avser förlorad inkomst av i och för sig skattepliktig

natur. Ersättningar av detta slag torde inte utgå till försäkringstagaren

själv i denna hans egenskap. I samband med trafikförsäkring meddelas visserligen

i regel även s. k. förarplatsförsäkring, men denna har karaktär av

fristående olycksfallsförsäkring och beröres alltså inte av de föreslagna bestämmelserna.

Anledning saknas därför att med denna formulering särskilt

ange att ändringen av 19 § kommunalskattelagen tar sikte på ersättningar

som tillfaller annan än försäkringstagaren.

.lag vill förorda att 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen ändras i

enlighet med de riktlinjer som jag här angivit. De nya bestämmelsernas

ikraftträdande bör avvägas så, att deras konsekvenser i källskattchänsecnde

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

kan beaktas fullt ut. Så kan ske, om 1961 års riksdag beslutar att de blir

tillämpliga första gången vid 1963 års taxering, d. v .s. beträffande inkomståret

1962.

Frågan om försäkringsföretagens skyldighet att lämna kontrolluppgifter

för försäkringsersättningar som berörs av denna lagstiftning kommer jag

att aktualisera i annat sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

i proposition föreslå 1961 års riksdag att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

19

Bihang

Utredningsmannens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 § och 32 § 2 mom. komunalskattelagen den

28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

Till skattepliktig —---100 kro
nor;
ersättning,

som på grund av försäkring

i allmän sjukkassa eller jämlikt

lagen om yrkesskadeförsäkring

tillfallit den försäkrade, så ock sådan

ersättning enligt annan lag eller särskild

författning, som utgått annorledes

än från allmän sjukkassa till

någon vid sjukdom eller olycksfall i

arbete eller under militärtjänstgöring,

ävensom ersättning, vilken vid

sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet

tillfallit någon på grund av annan

försäkring, som icke tagits i samband

med tjänst, dock att till skattepliktig

inkomst räknas ersättning i form av

pension eller annan livränta;

belopp, som---inkomst om
bord.

32 §.

2 mom. Har livränta utgått vid

sjukdom eller olycksfall på grund av

försäkring, som icke tagits i samband

med tjänst och ej heller utgör

obligatorisk försäkring enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring, skall såsom

skattepliktig intäkt räknas nedan

angivna del av livräntans belopp,

nämligen om livräntetagaren under

beskattningsåret fyllt:

19 §.

Till skattepliktig---100 kro
nor;
ersättning,

som på grund av försäkring

i allmän sjukkassa eller jämlikt

lagen om yrkesskadeförsäkring

tillfallit den försäkrade, så ock sådan

ersättning enligt annan lag eller särskild

författning, som utgått annorledes

än från allmän sjukkassa till

någon vid sjukdom eller olycksfall i

arbete eller under militärtjänstgöring,

ävensom ersättning, vilken på

grund av annan försäkring, som icke

tagits i samband med tjänst, tillfallit

försäkringstagaren eller, i förekommande

fall, hans make eller hans

omyndiga barn vid sjukdom, olycksfall

eller arbetslöshet; dock att till

skattepliktig inkomst räknas ersättning

i form av pension eller annan

livränta;

belopp, som---inkomst om
bord.

32 §.

2 m o m. Har på grund av försäkring,

som icke tagits i samband med

tjänst och ej heller utgör obligatorisk

försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,

livränta tillfallit försäkringstagaren

eller, i förekommande

fall hans make eller höns omyndiga

barn vid sjukdom eller olycksfall,

skall såsom skattepliktig intäkt räknas

nedan angivna del av livräntans

belopp, nämligen om livräntetagaren

under beskattningsåret fyllt:

1 Senaste lydelse av 19 § se 1958:296 och av 32 § 2 mom. se 1955:245.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

(Nuvarande lydelse)

högst 35 år ........

36 till och med 47 år

48 » » » 56 »

57 » » » 63 »

64 » » » 69 »

70 » » » 76 »

77, ■ *

minst 87 är

» ,* 86 , »

(Föreslagen lydelse)

80 procent

70 »

60 »

50,,;-.

40

30

20

10

högst 35 år

36 till och med

48 » » »

H 70

77,

*

»

minst 87 år

»

»

»

♦n

47

56

63

69

76

86

ar

80

70

60

50

40

30

20

10

procent

in^rA-iiiaÅ/.Huuiinnit -—•—F lin ;n-M

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års taxering samt i fråga om efterlaxering

för år 1960 eller tidigare år.

601856 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:90 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition nr 32 med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den SO juni 19^3 a1 i texten
  2. BevU 1961:2 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 19 § och 32 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten