Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag jör budgetåret 1961/62 till stöd åt konstnärlig, litterär och musikalisk verksamhet

1961-02-17 · 30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:56, Angående vissa anslag jör budgetåret 1961/62 till stöd åt konstnärlig, litterär och musikalisk verksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

1

Nr 56

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

jör budgetåret 1961/62 till stöd åt konstnärlig, litterär

och musikalisk verksamhet; given Stockholms

slott den 17 februari 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa åtgärder till stöd åt konstnärlig, litterär och

musikalisk verksamhet. Förslag framlägges om ersättning åt översättare

för utlåning av deras verk genom bibliotek. Ersättningen, som avses utga

med ett öre per lån av översatt verk och fyra öre per översatt referensexemplar,

föreslås tillfalla författarfondens s. k. fria del.

Vidare föreslås en avsevärd förstärkning av det hittillsvarande stipendiestödet

åt utövande tonsättare och konstnärer inom måleri m. m. med tyngdpunkten

lagd på större arbetsstipendier.

Slutligen framlägges förslag om en fördubbling av anslaget till Konstnärlig

utsmyckning av statliga byggnader. Anslaget föreslås sålunda nästa

budgetår bli uppfört med 400 000 kronor.

Den erforderliga anslagsökningen för de föreslagna åtgärderna beräknas

till 644 000 kronor.

1 _ Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholm slott

den 17 februari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler —

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om

vissa anslag för budgetåret 1961/62 till stöd åt konst?iärlig, litterär och

musikalisk verksamhet och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde

huvudtiteln, punkten 5, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1961/62 till Stöd åt konstnärlig, litterär

och musikalisk verksamhet beräkna ett anslag av 2 017 000 kronor.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

Inledning

Det i årets statsverksproposition under nyssnämnda punkt beräknade

anslagsbeloppet motsvaras innevarande budgetår av en å riksstatens åttonde

huvudtitel uppförd anslagssumma av sammanlagt 1 416 400 kronor, fördelad

på följande ändamål med nedannämnda belopp.

Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek

Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan: Stipendier m. m.....

Musikaliska akademien med musikhögskolan: Stipendier m. m.........

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader ....................

Statens konstråd...........................

Summa kronor

1 020 000

101 600

80 000

200 000

14 800

1 416 400

I sitt år 1954 avgivna betänkande »Musikliv i Sverige» (SOU 1954: 2)

föreslog 1947 års musikutredning en rad åtgärder för att främja det svenska

musiklivets utveckling. År 1956 avgav 1948 års konstutredning ett betänkande

med förslag till åtgärder för att främja svensk estetisk fostran, be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

nämnt »Konstbildning i Sverige» (SOU 1956: 13). Över betänkande^ har

yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer, vilka i

huvudsak tillstyrkt utredningarnas förslag.

Musikutredningen har i sitt betänkande understrukit vikten av att det

statliga stödet åt musiken bygges ut och reformeras i den ordning, som bäst

överensstämmer med musiklivets allmänna villkor. Den sociala tryggheten

för musikens utövare har av utredningen ställts främst, da det gällt att upprätta

en sådan angelägenhetsordning för de föreslagna reformerna. Att bereda

dessa yrkesutövare rimliga ekonomiska villkor måste enligt utredningen

betraktas ej blott som en social förpliktelse från samhällets sida

utan som en åtgärd av betydelse för att halla uppe standarden pa musiklivets

olika områden. Utredningen har därför särskilt betonat önskvärdheten

av att de förslag, som avser stöd åt bland annat svenska tonsättare,

snarast möjligt förverkligas.

De förslag, som framlagts av konstutredningen är, som utredningen framhållit,

av heterogen beskaffenhet och berör åtskilliga myndigheter och fria

organisationers verksamhet. Förslagen har dessutom, vilket utredningen

också understrukit, till ganska väsentlig del karaktären av principförslag,

som för sitt förverkligande fordrar sakkunnig detaljbearbetning. Av dessa

skäl och med tanke på att betänkandet innefattade ett langtidsprogram för

konstlivets och konstbildningens höjande i vart land ansag konstutredningen

inte att förslagen skulle genomföras omedelbart eller ens i tämligen

snabb takt. Utredningen framhöll dock som sin uppfattning att det borde

vara möjligt att utan större tidsutdräkt börja förverkliga flertalet av utredningens

förslag.

Med utgångspunkt i bland annat nämnda förslag beslöt statsmakterna i

fjol att vidta vissa åtgärder, vilka innebar en ökning av det allmännas insatser

till förmån för konst- och musiklivet. Sålunda förstärktes undervisningsresurserna

vid konst- och musikhögskolorna samt vid musikkonservatoriet

i Göteborg. Därjämte förbättrades stipendiestödet åt utövande konstnärer

och tonsättare. Vidare ökades statens inköpsverksamhet, såvitt gällde

modern svensk konst, genom att nationalmuseets anslagsmedel för inköp

av sådan konst höjdes. I fråga om studiesocialt stöd likställdes slutligen

eleverna vid vissa läroanstalter för högre konstnärlig utbildning, däribland

konst- och musikhögskolorna samt musikkonservatoriet i Göteborg, med

universitets- och högskolestuderande i sa matto, att de erhöll rätt till naturastipendier

och till räntefria lan ur statens lånefond för universitetsstudier.

I det följande redovisas först nuvarande förhållanden och föreliggande

förslag med avseende på stödet åt litterär verksamhet genom anslaget till

Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek. Därefter

lämnas en motsvarande redovisning, såvitt gäller stipendiestödet åt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 56 år 1961

tonsättare samt utövande konstnärer inom måleri m. m. Slutligen behandlas

pa samma sätt fragan om anslag till konstnärlig utsmyckning av offentliga

byggnader m. m.

Vissa ersättnings- och stödformer

Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek

Nuvarande förhållanden

År 1954 beslöt statsmakterna att bereda författare ersättning av statsmedel

för det samhälleliga utnyttjande av deras verk, som biblioteksutlåningen

innebär. (Prop. 1954: 133; SU 105; Rskr 254). Alltsedan dess har

medel till den sålunda beslutade ersättningen anvisats under ett särskilt å

riksstatens åttonde huvudtitel uppfört förslagsanslag till Ersättning åt författare

för utlåning av deras verk genom bibliotek. Bestämmelser i ämnet

har meddelats i kungörelse den 17 juni 1955 (nr 464) angående Sveriges författarfond.

I kungörelsen har ändringar vidtagits genom beslut den 8 november

1957 (nr 597) och den 30 april 1959 (nr 138).

Till en början utgick ersättning endast för hemlån från bibliotek. År 1957

utvidgades systemet för biblioteksersättningen till att avse även ersättning

för det utnyttjande av författares verk, som sker genom användning av på

bibliotek tillgänglig referenslitteratur, som ej hemlånas.

En av systemets huvudprinciper är att beräkningen av biblioteksersättningen

och därmed det för ändamålet erforderliga statsanslaget skall grundas

på omfattningen av den faktiska utlåningen av ersättningsberättigade

verk i landsbibliotek, statsunderstödda folkbibliotek och skolbibliotek. En

del boklån, nämligen lån av utländska författares verk, såväl på originalspråket

som i översättning till svenska samt lån av sådana verk av svenska

författare för vilka den i gällande lagstiftning om upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk stadgade skyddstiden utlöpt, berättigar ej till ersättning.

Till grund för anslagsberäkningen ligger sålunda den andel av förenämnda

biblioteks bokutlåning, som avser lån av rättsskyddade verk av

svenska författare, inberäknat lån av antologier och samlingsverk. Alltsedan

anslagets tillkomst har för varje sådant ersättningsberättigat boklån

anvisats tre öre. Den från och med budgetåret 1957/58 införda ersättningen

för utnyttjande av s. k. referensexemplar utgår med tolv öre för varje ersättningsberättigad

volym, som ingår i handbokssamlingen vid berörda bibliotek.

Vid beräkningen av ersättningsbeloppet har utnyttjandet av referensexemplar

per år värderats lika med fyra hemlån (4X3 öre = 12 öre).

Den svenska biblioteksstatistiken innefattar en redovisning per kalenderar.

Till ersättning för biblioteksutlåningen för ett visst budgetår anvisat an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

slag avser gottgörelse för den faktiska utlåningen under det kalenderår, som

tar sin början ett halvt år före det ifrågavarande budgetårets ingång. Utlåningens

omfattning under ett kalenderår, vilken sålunda blir avgörande för

anslagsbehovet under det budgetår, som börjar löpa sedan sex månader av

kalenderåret förflutit, kan av den anledningen endast approximativt uppskattas

vid tidpunkten för anslagets beräkning och uppförande på riksstaten.

Anslaget har därför ansetts böra få karaktären av förslagsanslag. Sedan

anslagsbehovet med ledning av biblioteksstatistiken och särskilda stickprovsundersökningar

fastställts av Kungl. Maj:t, avsättes ett motsvarande

belopp av det på riksstaten uppförda anslaget till en särskild diversemedelsfond,

benämnd Sveriges författarfond. Fonden förvaltas av statskontoret.

Fondens medel disponeras av en särskild styrelse, styrelsen för Sveriges författarfond.

De belopp, som enligt styrelsens beslut utgår ur fonden, utanordnas

av statskontoret.

Biblioteksstatistiken lämnar endast uppgift om den totala bokutlåningens

omfattning. För bestämmande av den andel av den totala utlåningen, som

utgöres av lån av ersättningsberättigade verk, liksom för fastställande av

antalet ersättningsberättigade referensexemplar i bibliotekens handbokssamlingar

erfordras kompletterande uppgifter. Beräkningen av de individuella

gottgörelsebelopp, som skall utgå till författarna eller deras rättsinnehavare

i proportion till den faktiska efterfrågan av deras verk vid bibliotek,

de s. k. författarpenningarna, förutsätter vidare kännedom om utlåningsfrekvensen

för varje enskild författare. Då en toltal registrering av hela

lånefrekvensen visat sig ligga utom möjligheternas gräns, har det ansetts

lämpligt att genom särskilda stickprovsundersökningar få fram dels en redovisning

av bokutlåningens fördelning på ersättningsberättigade och övriga

verk, dels en beräkning av antalet boklån, som medför individuell ersättning

till författarna. I enlighet med sin instruktion har författarfondens styrelse

att för varje kalenderår föranstalta om sådana stickprovsundersökningar.

Med hänsyn till att det årliga undersökningsförfarandet — vilket bekostas

med de medel, som efter utbetalning av författarpenningarna står till fondstyrelsens

disposition — visat sig tämligen kostsamt, beslöt Kungl. Maj:t

den 25 juni 1959 att såsom en provisorisk åtgärd bifalla en framställning av

styrelsen om befrielse från skyldigheten att ar 1959 föranstalta om stickprovsundersökningar.

Därvid föreskrevs, att det sammanlagda antalet ersättningsberättigande

lån och referensexemplar skulle beräknas till samma

procentuella andel av det totala antalet år 1959, som var fallet år 1958, och

att författarpenningar skulle utgå med samma belopp som för år 1958, dock

ökade eller minskade i samma proportion som det totala antalet lån ökat

eller minskat sedan år 1958.

Av grundbeloppet för varje ersättningsberättigat boklån, tro öre, tillfaller

två öre författaren som författarpenning, förutsatt att den samlade utlåningen

av hans verk uppgår till 500 volymer — författarpenning, understi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 56 år 1961

gande tio kronor utbetalas sålunda ej — och därutöver intill en övre gräns

av 50 000 volymer. För de boklån, som ligger över detta antal, 50 000, utgår

förf att arpenning med ett öre per lån. För verk med fler än tre författare

utgår ingen individuell ersättning.

På enahanda sätt sker fördelningen av de ersättningsbelopp, som utgår

för nyttjande av referensexemplar. Av beloppet, tolv öre per volym, utgår i

regel två tredjedelar, d. v. s. åtta öre till författaren. Huvudparten av referensexemplaren

utgöres av uppslagsverk och liknande verk med många författare.

Blott en mindre del av det för ändamålet anvisade beloppet kommer

därför enskilda författare till godo.

Endast en del av anslaget användes sålunda för individuell gottgörelse

åt vederbörande författare eller åt den som på grund av giftorätt, arv eller

testamente övertagit rätten till hans verk. Den behållning, som återstår

efter fördelning av författarpenningarna, utgör författarfondens s. k. fria

del och bildar grundvalen för den stipendie- och understödsverksamhet, vilken

utövas av författarfondens styrelse. De medel som disponeras för dessa

kollektiva ändamål är dels ett belopp motsvarande ett öre per ersättningsberättigat

boklån, dels ett belopp motsvarande fyra öre per referensexemplar,

dels vissa belopp som innehålles till följd av den bestämmelse, som

reducerar författarpenningen till ett öre då antalet lån överstiger 50 000,

dels sådan individuell gottgörelse, som inte uppgår till föreskrivet minimibelopp

— såsom förut nämnts tio kronor — dels slutligen de belopp, som

belöper på utlåningen av verk med flera än tre författare.

För att ge siffermässig belysning av anslagsberäkningen och fördelningen

av anslagsmedlen på individuell författarersättning och på författarfondens

fria del redovisas följande data beträffande riksstatsanslaget för budgetåret

1959/60. Materialet är hämtat ur en promemoria, som sammanställts

inom fondstyrelsens sekretariat.

Antalet ersättningsberättigade hemlån beräknas för år 1959 till i runt tal

28 493 080 volymer, vilket innebar att ersättningen för den utlåningsverksamhet,

som avser hemlån, totalt uppgick till (0,03 X28 493 080 =) 854 792

kronor. Antalet ersättningsberättigade volymer i referensavdelningarna utgjorde

1 060 300 exemplar, innebärande ett ersättningsbelopp för detta

andamål av (0,12 X 1 060 300 =) 127 236 kronor. Av det för budgetåret

1959/60 anvisade förslagsanslaget till Ersättning åt författare för utlåning

av deras verk genom bibliotek, 1 015 000 kronor, överfördes genom Kungl.

Maj:ts beslut den 30 juni 1960 sammanlagt 982 025 kronor från anslaget till

Sveriges författarfond.

För referensexemplarens vidkommande är fördelningen av de individuella

ersättningsbeloppen ännu inte avslutad. I följande sammanställning redovisas

alltså endast antalet h e m 1 å n och fördelningen av det härför tillgängliga

ersättningsbeloppet (379 562 + 475 230 =) 854 792 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

S:a boklån

Indiv.

ersättning

Fondens

fria del

Författare med över 50 000 boklån . .

9 914 908

141 621

155 826

Författare med 500—50 000 boklån . .

Författare med under 500 boklån, kol-

11 897 091

237 941

118 972

lektiva verk ....................

6 681 089

—

200 432

Summa

28 493 088

379 562

475 230

Preliminärt har angivits, att av det förut angivna totala ersättningsbeloppet

för r e f e r e n s e x e m p 1 a r, 127 236 kronor, omkring 25 000 kronor

kommer att tillfalla enskilda författare i författarpenning. Återstoden,

sålunda drygt 102 000 kronor, kommer att tillföras fondens fria del. För

budgetåret 1959/60 beräknas följaktligen den fria delen komma att uppgå

till i runt tal (475 230 + 102 000 =) 577 000 kronor.

Den för olika kollektiva ändamål avsedda fria delen av fonden disponeras

i enlighet med en av fondens styrelse i början av varje verksamhetsar uppgjord

stat. Dessa stater har under de tre senaste och det nu löpande verksamhetsåret

uppgjorts på sätt följande sammanställning utvisar. Det mom

parentes angivna kalenderåret utgör det år, för vilket biblioteksersättnmgen

är beräknad.

Verksamhetsår.....................

1957/58

1958/59

1959/60

1960/61

Riksstatsanslag, som anlitas ........

1956/57

1957/58

1958/59

1959/60

Kalenderår, som avses..............

(1956)

(1957)

(1958)

(1959)

Författarstöd:

understöd ..............

36 000

36 000

36 000

40 000

stipendier ..............

premier ................

pensioner ..............

Organisationsbidrag .......

81 600

114 000

164 000

160 000

55 000

75 000

100 000

100 000

62 000

100 000

100 000

150 000

32 000

42 000

42 000

42 000

Styrelsens omkostnader ....

65 000

75 000

50 000

83 000

Summa

331 600

442 000

492 000

575 000

Staterna upprättas alltid med en viss marginal, så att oförmodade anspråk

på ökad medelsförbrukning kan tillgodoses. Den verkliga medelsförbrukningen

för författarstöd har stigit från 295 450 kronor för verksamhetsåret

1957/58 till 370 100 kronor det därpå följande verksamhetsåret och till

473 050 kronor för verksamhetsåret 1959/60. Den påfallande stora ökningen

av fondens fria del mellan verksamhetsåren 1957/58 och 1958/59 är helt

att hänföra till den omständigheten att författarersättningen utökades till

att jämväl omfatta referensexemplaren. Genom riksdagens beslut härom

våren 1957 kunde styrelsen väsentligt öka sina dispositioner för författarstöd

under verksamhetsåret 1957/58. Den verkliga medelsförbrukningen for

omkostnader varierar avsevärt under de aktuella verksamhetsåren. I omkostnaderna

ingår även utgifter för statistik och för registrering av boklanen.

Dessa utgifter har stundom visat en markant tendens till eftersläpning.

De har därför sällan kunnat beräknas ens preliminärt, då stat uppgjorts.

Som framgår av staterna utdelar styrelsen författarstöd i form av understöd,

stipendier, premier och pensioner. Da premier avser renodlade bclöningar

för litteriir förtjänst och pensioner utgör en mer långsiktig hjälp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

form i regel för författare, som inte längre tillhör de aktivas skara, är det

ofta svart att dra gränsen mellan understöd och stipendier. Dessa former

av ekonomiskt stöd förekommer ofta i kombination. Ett särskilt utskott

mom styrelsen, hjälputskottet, utanordnar understöd. Frågan om stipendier

och pensioner beredes av ett annat utskott inom styrelsen. Premieärenden

hänskjutes till särskilda sakkunniga, som även förbereder förslag till innehade

av de statliga författarstipendierna (stipendier åt författare av hög

litterär förtjänst, anslaget 1960/61 VIII M 21). De sakkunnigas förslag behandlas

därefter i styrelsen, som har beslutanderätten beträffande såväl

fortattarpremier som upprättandet av det slutgiltiga förslaget till Kungl.

Maj:t angående nyssnämnda statliga författarstipendier.

Under år 1960 erhöll ur fondens fria del 105 personer stmendier, uppgående

till högst 4 000 och lägst 500 kronor. Flertalet stipendiater tilldelades

1 000 2 000 kronor. Antalet utdelade understöd var mindre, och beloppen

uPPJ-9ek till högst 1 000 kronor och till lägst 200 kronor. Författarpremier

irtgar med 5 000 kronor. Under nyssnämnda år tilldelades tjugu författare

sadan belöning. Det belopp, som disponeras för pensionsändamål, har visat

en konstant stegring under åren 1955—60 och uppgår för närvarande till

omkring 150 000 kronor per verksamhetsår. Med hänsvn till författarkårens

åldersstruktur räknar man med ett allt större behov av medel till

ålders- och familjepensioner under de närmaste åren. Organisationsbi/- dragen utgöres av kontanta bidrag till administrationskostnaderna för de i

styrelsen representerade tre författarföreningarna, Sveriges författarförenmg,

Sveriges ungdomsförfattareförening och Minerva, förening för Sveriges

vetenskapliga och populärvetenskapliga författare. I bidraget till

Sveriges författarförening ingår jämväl två bidrag om vardera 2 000 kronor

till svenska dramatikerförbundet och till svenska översätt arförbundet.

Förslag

I sin anslagsframställning för nästa budgetår har styrelsen för Sveriges

författarfond framlagt förslag om höjning av biblioteksersättningens belopp

per boklån och om biblioteksersättning till översättare. Till stöd härför har

anförts bland annat följande.

H ö j n i n g av biblioteksersättningen. Styrelsen har vid

upprepade tillfällen framlagt förslag om höjd biblioteksersättning per boklån.

Under de många års diskussioner, som föregick beslutet om biblioteksersättning,

betraktades en ersättning av fem öre som rimlig även i dåvarande

penningvärde. Styrelsen finner det därför skäligt att ersättningen för

nästa budgetår höjes till fem öre per lån.

Därest den föreslagna höjningen av biblioteksersättningen till fem öre

genomföres, bör detta rimligtvis föranleda, att även författarpenningens

normalbelopp höjes, förslagsvis från två till tre öre per lån. Minimigränsen,

500 lan, torde böra bibehållas. Däremot föreslår styrelsen, att den övre''

gräns, där författarpenningens belopp börjar reduceras, sättes vid 100 000

lan. Ovanför en sålunda höjd gräns bör dock författarpenningens belopp

motsvara _vad som nu gäller, d. v. s. ett öre per lån.

Ersättningsbeloppet för utnyttjande av referensexemplar i bibliotekens

nandbokssamlmgar bör uppräknas i proportion till den föreslagna höjningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

av ersättningen per hemlan, d. v. s. från tolv till tjugo öre per volym, varav

tolv öre bör gå till författarna och åtta öre till fonden.

Biblioteksersättning till översättare. Styrelsen har

tidigare flera gånger upptagit en mycket angelägen fråga, nämligen om biblioteksersättning

även till översättare. Översättarna utgör i eminent grad

vad man kan kalla en låglönegrupp i det svenska samhället, och även i

fråga om stöd från det allmänna har deras verksamhet icke tillnärmelsevis

fått den uppmärksamhet den förtjänar. Översättningsverksamhetens kulturella

betydelse för ett litet land som vårt kan knappast överskattas, kor

den överväldigande delen av var läsande publik är den en nödvändig förutsättning

för att kunna ta del av främmande länders litteratur, och även för

dem som äger möjlighet att göra detta på originalspråket har den översatta

litteraturen stor praktisk betydelse. Härtill kommer att uppgiften att översätta

är utomordentligt krävande, om den fullgöres på ett riktigt sätt. Av

den idealiske översättaren fordras en inlevelse i två språk och tva kulturkretsar,

en förmåga som måste vara förbehållen endast ett fåtal. För bibliotekspubliken

har den översatta litteraturen en betydelse, som väl kan

mäta sig med originalverkens. Detta gäller saväl skönlitteratur som barnoch

ungdomsböcker och fackskrifter. En utvidgning av systemet för biblioteksersättningen

till att omfatta även den översatta litteraturen framstar

därför såsom angeläget, inte minst från rättvisesynpunkt. Framför allt

skulle därigenom på ett enkelt sätt astadkommas ett ekonomiskt stöd från

det allmänna i form av stipendier o. dyl., något som nu nästan helt saknas.

Det torde få anses, att den utländske originalförfattaren jämsides med

översättaren är principiellt berättigad till ersättning för biblioteksutlåningen.

Ett praktiskt genomförande av en biblioteksersättning till ongmalförfattaren

måste visserligen endast anses som en åtgärd att ställa pa

framtiden. Ingen internationell reglering finns i ämnet, och vad som kan

väntas är möjligen enstaka bilaterala avtal med vissa länder om ömsesidigt

utbyte av dylika ersättningar. Från svensk synpunkt ligger det närmast

till hands att tänka sig sådana avtal med ett eller flera av de nordiska

länderna. Dock är de inom Norden nu rådande olikheterna på detta

område så stora, att det är svart att ens inom en sa begränsad krets av stater

åstadkomma ett enhetligt system.

Även om sålunda en ersättning till originalförfattare inte på länge torde

kunna genomföras, bör ett system med ersättning till översättare nu utformas

så, att det inte kommer att strida mot en ordning som framdeles kan

komma att införas med originalförfattaren som medberättigad. Av den ersättning,

som nu utgår för utlåningen genom bibliotek av verk av svenska

författare, går viss del till författaren och resten till fonden. Trots de invändningar,

som kan anföras mot en begränsning av ersättningsbeloppet för

lån av översatta verk i förhållande till vad som utgar för annan bokutlåning,

har styrelsen ansett sig böra föreslå att ersättningen för översättningar

bestämmes så, att den motsvarar den del av biblioteksersättnmgen

som nu till faller fonden.

Ersättningen skulle sålunda begränsas till den del, som går till allmänna

ändamål d. v. s. med utgångspunkt i den till fem öre höjda biblioteksersättningen,

till två öre per lån av översatt verk. Till en stipendie- och undcrstödsverksamhet

bland översättarna, analog med den som styrelsen bedriver

bland svenska orginalförfattare, saknas praktiskt taget helt resurser för

närvarande. Det framstår därför som särskilt angeläget, att medel ställes

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 56 år 1961

till förfogande just för sådana allmänna ändamål. I analogi med vad som

föreslagits beträffande översättningar som utlånas föreslår styrelsen, att ersättning

jämväl måtte få beräknas för översatt verk ingående i bibliotekens

handbokssamlingar och att denna ersättning beräknas till åtta öre per

volym.

S 11 c kp r o v s u n d e r s ö k n i n g a r n a. En fråga, varåt styrelsen

alltsedan fondens tillkomst ägnat den största uppmärksamhet och åtskilliga

utredningar, gäller utförandet av stickprovsundersökningar till grund för

beräkningen av antalet boklån. Tekniskt och organisatoriskt har detta varit

ett problem men framförallt ur ekonomisk svnpunkt ett bekymmer Det för

stickprovsundersökningarna erforderliga statistikarbetet har" dragit en kostnad

av omkring 50 000 kronor per år, en uppenbarligen alldeles för stor

summa för detta ändamal. Styrelsen har trots ingående prövning inte lyckats

finna någon metod att spara någon större del av nämnda summa utan

att äventyra undersökningarnas representativa värde. Måhända måste resultatet

till slut bli att man radikalt ändrar hela systemet för ersättningens

bestammande, i riktning mot större schablonmässighet. Som en provisorisk

åtgärd inställdes stickprovsundersökningarna för år 1959. Denna åtgärd

kan upprepas vad angår förhållandet mellan åren 1960 och 1961. En verkligt

tillfredsställande lösning innebär detta dock inte.

Anslagsbehovet. Ökningen av bokutlåningen i de bibliotek som

avses har gradvis avtagit. Medan ökningen av antalet lån mellan åren 1957

och 1958 var 1 300 000 redovisades för år 1959 endast 400 000 flera lån än

ar 1958. Styrelsen utgår vid sina beräkningar från att utlåningen under år

1961 mte kommer att överstiga den siffra, som redovisas för år 1959 dvs

4.6 800 000 volymer. Därest fördelningen av utlåningen har samma proportion

ar 1961 som år 1959 mellan originalverk och översättningar, d. v. s.

60 procent för originalverk och 40 procent för översättningar eller i antal

28 080 000 originalverk och 18 720 000 översättningar, kan medelsbehovet

ior budgetaren 1961/62 liksom för innevarande budgetår beräknas till

842 400 kronor vid oförändrat ersättningsbelopp och till 1 404 000 kronor

»1 styrelsens förslag om en till fem öre förhöjd ersättning per

boklån. Härtill kommer, vid bifall till styrelsens förslag om en ersättning

med tva öre per översatt volym, ett belopp som kan beräknas till 374 400

kronor.

„ Ersättningen för utnyttjande av referensböcker uppgick under budgetaret

1958/59 till 116 735 kronor och under budgetåret 1959/60 till 127 236

kronor. Under förutsättning av oförändrat ersättningsbelopp beräknar styrelsen

anslagsposten till 135 000 kronor och vid bifall till styrelsens förslag

om såväl höjt ersättningsbelopp som ersättning jämväl för översatta verk

till 248 000 kronor för budgetåret 1961/62. Styrelsen har därvid utgått från

att antalet nu ersättningsberättigade referensböcker för år 1961 kommer

att uppgå till 1 125 000 volymer och antalet översatta referensböcker till

287 500 volymer. Styrelsen hemställer att anslaget till Ersättning åt författare

för utlåning av deras verk genom bibliotek för nästa budgetår uppföres

med 2 025 000 kronor, vilket i förhållande till innevarande budgetår

innebär en höjning med 1 005 000 kronor.

I detta sammanhang torde även få erinras om de synpunkter på frågan

om biblioteksersättning till översättare, som statskojitoret framfört i ett

remissyttrande över författarfondens styrelses anslagsframställning för inne
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 56 år 1961

varande: budgetår. Ämbetsverket förklarade sig sakna anledning att frångå

sin redan tidigare intagna ståndpunkt att särskilda medel icke borde beräknas

för ändamålet. Enligt statskontorets mening har nämligen styrelsen

för författarfonden'' möjlighet att av fondens kollektiva del lämna stöd åt

översättare. Häremot invände författarfojidens styrelse i särskild skrivelse

bland annat följande.

Den nuvarande ordningen för biblioteksersättningen framstår såsom

uppbyggd på den rättsgrundsatsen att författaren i princip skall ha rätt till

ersättning för biblioteksutlåning liksom för annat utnyttjande av verket,

utgivning, offentlig uppläsning o. s. v. Styrelsen har ansett denna upptät - nino- om biblioteksersättningens grund vara sa auktoritativ, att styrelsen

— även utan uttryckliga direktiv i det hänseendet — ansett den fora med

sig vissa bestämda begränsningar i styrelsens möjligheter att torioga over

fondens fria del. Styrelsen har sålunda inte ansett det möjligt att lamna

understöd eller dylikt till personer, som ej kunnat vara mottagare av direkt

utgående biblioteksersättning, s. k. författarpenmng, och som alltsa i princip

står utanför kretsen av ersättningsberättigade. Aven de medel, som

samlas i den fria delen av fonden, utgör otvivelaktigt en del av ersättningen

för folk- och skolbibliotekens utlåning, och styrelsen har sett som sin uppgift

att så att säga omdirigera en del av denna ersättning, sa att den inte

utgår automatiskt efter utlåningsfrekvensen utan aven efter andra fordelningsgrunder,

såsom verkens litterära förtjänst, författarens aktuella behov

av hjälp o.s. v. Men kretsen av ersättningsberättigade har styrelsen icke

ansett sig kunna vidga. — Denna uppfattning om biståndsverksamhetens

begränsning har bland annat lett till att styrelsen mte ansett, att översättare

kan komma i fråga, ehuru för deras del behovet av stipendier och

annan uppmuntran, nödhjälp och ålderspensioner ar mycket kannbart. —

Naturligtvis ligger det i statsmakternas hand att bryta igenom den princip,

på vilken det nuvarande systemet för biblioteksersättning bygger, och giva

ändrade direktiv för medlens användning. Men om man inte vill rubba

grundsatsen om en ersättning baserad på en rätt till honorar aven for utlåning

bör en hjälp till översättarna inte tagas från vad som tillkommer originalförfattarna

utan byggas upp vid sidan av ersättningen till dessa och

så långt det finnes möjligt och lämpligt — utformas analogt med denna.

Stipendier åt utövande tonsättare

Nuvarande förhållanden

Statliga tonsättarstipendier har i Sverige utdelats alltsedan år 1893.

Riksdagen beviljade då ett anslag av 6 000 kronor, vilket år 1909 höjdes

till 15 000 och 1919 till 25 000 kronor. Fram till budgetåret 1931/32 förblev

anslaget oförändrat. Under 1930-talet och under krigsåren sänktes

medelsanvisningen till dessa stipendier, tidvis ända ned till 5 000 kronor

för budgetår. Under mitten av 1940-talet höjdes medelsanvisningen på nytt.

Från och med budgetåret 1953/54 höjdes anslagsbeloppet till 30 000 kronor

och från och med budgetåret 1956/57 till 40 000 kronor. T enlighet med av

riksdagen i fjol godtaget förslag har medelsanvisningen — som sker under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 56 år 1961

anslaget till Musikaliska akademien med musikhögskolan: Stipendier m. m.

för innevarande budgetår fördubblats och uppgår således nu till 80 000

kronor. Vid anmälan av denna anslagsfråga i 1960 år statsverksproposition

berördes även den av 1947 års musikutredning väckta frågan om fördelningen

av tonsätt arstipendierna. Musikutredningens förslag om ändring av

de bestämmelser för stipendiefördelningen, som varit gällande från år 1919,

lades sedermera till grund för utformningen av de nya bestämmelser angående

stipendier åt tonsättare, som meddelats med tillämpning från och

med innevarande budgetår. Enligt dessa bestämmelser disponeras anslaget

för följande stipendieändamal, nämligen dels fyra stipendier av pensionskaraktär,

vart och ett på 4 000 kronor, dels ett antal stipendier till utövande

tonsättare på lägst 5 000 kronor och högst 10 000 kronor, dels också två

resestipendier på sammanlagt 15 000 kronor. För innevarande budgetår har

medelsanvisningen under anslaget fördelats på nyss nämnda tre stipendieändamål

i enlighet med följande sammanställning

1. Stipendier av pensionskaraktär........................... 16 000

2. Stipendier åt utövande tonsättare ........................ 49 OOO

3. Resestipendier.......................................... 15 0oo

Summa kronor 80 000

Ansökning om stipendium av pensionskaraktär eller åt utövande tonsättare

skall ställas till Kungl. Maj:t, som utdelar stipendierna efter förslag av

musikaliska akademien. Sådant förslag kan även uppta tonsättare, som inte

ingivit ansökning. Storleken av stipendium till utövande tonsättare bestämmes

vid varje utdelningstillfälle. Stipendium av sistnämnda slag får inte

tilldelas samme tonsättare tva år i följd. Musikaliska akademien utdelar

resestipendier och beslutar därvid även om stipendiernas storlek och stipendietidens

längd.

Tidigare diskussion

1947 års musikutredning, som i enlighet med sina direktiv hade att bland

annat beakta de med den ringa lönsamheten inom den musikaliska yrkesutövningen

sammanhängande problemen, ingår i sitt betänkande i första hand

på tonsättarnas förhållanden. Utredningen understryker därvid först, att

ett inhemskt musikskapande är av utomordentligt stort värde för vårt

musikliv. De musikaliskt skapande krafterna, tonsättarna, intar, framhåller

utredningen, en central plats i ett lands musikodling och utgör en för musiklivet

och därmed hela kulturlivet oundgänglig yrkesgrupp. Utredningen erinrar

vidare om, att det inhemska musikskapandet under det sista halvseklet

utvecklats på ett storartat sätt. Åtskilligt av 1900-talets svenska produktion

har också, framhåller utredningen, vunnit erkännande långt utanför

landets gränser. De svenska tonsättarna av i dag arbetar emellertid,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts ''proposition nr 56 år 1961

fortsätter utredningen, under i många avseenden svåra yttre förhållanden.

Ekonomiskt sett är, förklarar utredningen, förhållandena på det musikaliska

området betydligt mindre gynnsamma än på andra konstområden, exempelvis

det litterära. Utredningen anför härom bland annat följande.

För att kunna fylla alla de krav vår tid ställer på en seriös tonsättare

fordras en lång och omfattande utbildning av saväl praktisk som teoretisk

art. För det litterära skapandet kräves icke någon motsvarande specialutbildning.

Samtidigt är emellertid tonsättarnas möjligheter att få ekonomiskt

utbyte av sin produktion mycket ogynnsamma i förhållande till författarnas.

De senare får sina arbeten publicerade genom ett förlag, deras arbeten

läses av en relativt stor publik och inbringar omedelbart en inkomst. Förutsättningen

för att ett musikverk skall nå sin publik är att verket blir

föremål för offentliga framföranden. Antalet konsertinstitutioner, som kan

åta sig framföranden av exempelvis större orkesterverk, är relativt få och

tonsättaren kan fördenskull sällan räkna med att hans verk skall befordras

till trycket. Vid de offentliga framförandena kan musikverket så småningom

nå en mycket stor publik. I jämförelse med litterära alster kräver emellertid

ett musikverk en betydligt längre tidrymd för att nå kontakt med publiken.

Antalet framföranden per år av ett verk av större format blir i allmänhet

ganska lågt. I gengäld lever ett värdefullt verk kvar på repertoaren

under lång tid. Ofta kan det dröja långt efter tonsättarens död innan hans

verk arbetat sig in i publikens medvetande. Fullbordandet av ett orkesterverk

av större format, exempelvis en symfoni, kan ta månader eller år i

anspråk. Tonsättarens möjligheter att inom rimlig tid erhålla ekonomiskt

vederlag för sitt arbete är emellertid uppenbarligen ytterst små. Han är nästan

uteslutande hänvisad till att bevaka sina intressen i samband ined de

offentliga framförandena av hans alster. De ersättningar, som utgår för

dessa framföranden, kan visserligen sägas vara av betydelse. De har dock

visat sig otillräckliga och föga gynnsamma för den seriösa tonkonstens företrädare.

Mot bakgrunden härav fann utredningen att alla skäl talade för att tonsättarna

i viss utsträckning måste få räkna på statligt stöd för sin verksamhet.

De anförda synpunkterna på tonsättarnas ekonomiska och sociala

förhållanden motiverade enligt utredningen bland annat ett betydligt förstärkt

statligt stipendiestöd åt denna kategori av skapande konstnärer.

Förslag

Musikaliska akademien hemställer i sina anslagsäskanden för nästa budgetår

om en höjning av stipendieanslaget med 40 000 kronor till 120 000

kronor.

Stipendier åt utövande konstnärer inom måleri m. m.

Nuvarande förhållanden

Den förra året beslutade ökningen av statens insatser till förmån för

konst- och musiklivet innebar bland annat, att den anslagspost under det a

riksstatens åttonde huvudtitel uppförda reservationsanslaget till Akademien

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 56 år 1961

för de fria konsterna med konsthögskolan: Stipendier m. m., vilken avsåg

konstnärsstipendier, förstärktes. Anslagsposten, som under en följd av år

varit uppförd med 3 000 kronor, höjdes från och med budgetåret 1958/59 till

40 000 kronor. Den för innevarande budgetår beslutade förstärkningen innebar

en fördubbling av nyssnämnda belopp, som alltså nu utgör 80 000

kronor. Sedan ett antal år tillbaka har därjämte under berörda stipendieanslag

anvisats medel under en särskild anslagspost till resestipendier för

studier i utlandet. Då denna anslagspost för innevarande budgetår höjts

från 14 400 till 21 600 kronor, kan enligt numera gällande föreskrifter ur

posten utgå tre i stället för tidigare två stipendier, vart och ett på 7 200

kronor. För innevarande budgetår har alltså till dessa stipendieändamål

vid konstakademien anvisats sammanlagt 101 600 kronor.

Anslagsposten till stipendier skall enligt gällande bestämmelser användas

till arbetsstipendier, avsedda att befrämja det konstnärliga arbetet. Av de

under anslagsposten för innevarande budgetår anvisade medlen skall 30 000

kronor användas till tio arbetsstipendier, vart och ett på 3 000 kronor,

medan återstoden, 50 000 kronor, skall disponeras för ett antal större stipendier,

vilkas belopp icke är på förhand fastställda. Stipendierna utdelas

för ett år i sänder. I fråga om de till sitt belopp bestämda arbetsstipendierna

gäller, att stipendium kan tilldelas samme konstnär högst tre år i följd. De

större stipendierna får däremot icke tilldelas samme konstnär under två på

varandra följande år. Stipendierna utdelas av Kungl. Maj:t efter förslag

av akademien för de fria konsterna.

De tre resestipendierna, vart och ett på 7 200 kronor, utdelas av akademien

till företrädare för vissa konstarter, nämligen måleri, grafik, skulptur

och arkitektur. Resestipendium utdelas för ett år och förpliktar till minst

sex månaders utlandsvistelse.

Förslag

Akademien för de fria konsterna föreslår i sina anslagsäskanden för nästa

budgetår, att medel till förut behandlade stipendieändamål anvisas med

oförändrade belopp, sammanlagt 101 600 kronor.

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m.

Nuvarande förhållanden

Anslagets tillkomst och utveckling. På initiativ av dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet Arthur Engberg tillkallades

i februari 1936 sakkunniga för att utreda frågan om beredande av ökade

arbetstillfällen för svenska konstnärer genom utsmyckning av offentliga

byggnader. I direktiven för de sakkunnigas arbete framhölls bland annat

önskvärdheten av att dessa övervägde, huruvida det icke borde bli obligatoriskt

att för konständamål beräkna vissa kostnadsbelopp vid uppförandet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

av nya byggnader för statens räkning. De sakkunniga framhöll i sitt betänkande

(SOU 1936:50), att konstnärlig utsmyckning av statliga och kommunala

byggnader borde kunna äga rum i väsentligt ökad omfattning. Med

hänsyn till konstens stora folkuppfostrande betydelse fann de sakkunniga

bristen på konstnärlig utsmyckning beklaglig, i synnerhet i fråga om byggnader

som i större utsträckning besöktes av ungdom eller av en mera talrik

allmänhet. De sakkunniga ansåg det naturligt, att det stöd som borde lämnas

det konstnärliga arbetet inte finge karaktären av nödhjälpsåtgärdei.

Inköp av konst skulle i första hand föranledas av samhällets behov. Mot

bakgrunden härav framlade de sakkunniga vissa förslag beträffande utformningen

av den konstfrämjande verksamheten.

I huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag framlades

proposition i ämnet till 1937 års riksdag. Riksdagen beslöt i enlighet med

propositionen att vid beviljande av anslag till statliga byggnader regelmässigt

i anslaget inbegripa ett icke alltför ringa belopp till konstnärlig utsmyckning,

i allmänhet ej understigande en procent av byggnadskostnaderna.

Som förutsättning angavs, att sådan utsmyckning med hänsyn till

byggnadens art och belägenhet lämpligen borde äga rum. Riksdagen beslöt

också, att den i propositionen avsedda konstfrämjande verksamheten skulle

ledas av ett statens konstråd, för vilket instruktion sedermera utfärdades

(SFS 1937: 883 med ändringar 1939: 313 och 1941: 6).

Under de närmast följande två budgetåren beviljade riksdagen medel till

konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader i enlighet med den år 1937

beslutade ordningen. Krigsutbrottet 1939 och den ekonomiska politik, som

föranleddes därav, medförde ett avbrott i medelsanvisningen till konstnärlig

utsmyckning av statliga byggnader. Bortsett från två särskilda medelsanvisningar

under åren 1945 och 1946 återupptogs den sålunda avbrutna

medelsanvisningen inte förrän år 1947. I statsverkspropositionen till 1947

års riksdag förordade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet en

annan form för medelsanvisningarna till förevarande ändamål än den dittills

tillämpade. Därvid framhölls, att det syntes mera rationellt att —

oavsett byggnadsfrågornas departementala handläggning — ett årligt reservationsanslag

för ändamålet anvisades under åttonde huvudtiteln än att,

såsom dittills varit brukligt, på kapitalbudgeten anvisades särskilda anslag,

ett för varje ifrågakommande byggnad. Från budgetteknisk synpunkt ansågs

detta system vara att föredraga samtidigt som det även ansågs underlätta

ett enhetligt bedömande av gjorda framställningar och en lämplig

avvägning av medelsanvisningarnas storlek. Riksdagen godtog den föreslagna

principen för beviljande av anslag. För budgetåret 1947/48 anvisades

under åttonde huvudtiteln till konstnärlig utsmyckning av statliga

byggnader ett anslag av 150 000 kronor, att disponeras enligt beslut av

Kungl. Maj:t. Den form för anvisande av medel till utsmyckning av statliga

byggnader, som sålunda tillämpades av statsmakterna för budgetåret

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

1947/48, har sedan dess bibehållits. För budgetåret 1952/53 höjdes anslaget

till 175 000 kronor. Från och med det därpå följande budgetåret har anslaget

varit uppfört med 200 000 kronor.

Anslagets disposition. Anslagets fördelning på olika utsmyckningsuppgifter

fastställes årligen av Kungl. Maj:t på grundval av ett av

konstrådet uppgjort förslag, som först underställts byggnadsstyrelsen. För

varje fastställd utsmyckningsuppgift har därefter i regel utsetts särskilda

kommitterade, som tillsammans med den berörda byggnadens arkitekt förberett

frågan. Innan konstrådet tar definitiv ställning till ett utsmyckningsförslag,

har den myndighet, som omhänderhar byggnadsföretaget, beretts

tillfälle att granska förslaget.

En redogörelse för användningen av utsmyckningsanslaget under vart

och ett av budgetåren 1956/57—1958/59 har sammanställts inom konstrådets

sekretariat. Sammanlagt har under ifrågavarande budgetår disponerats

en anslagssumma av 600 000 kronor. Det årliga anslaget har fördelats

på ett antal utsmyckningsuppgifter — i regel tio till femton. Såväl engångsanvisningar

som delanvisningar till fortlöpande utsmyckning har förekommit.

Medelsanvisningarna har vidare, som framgår av den sammanfattning,

som redovisas i det följande, disponerats för olika former av utsmyckning,

hänförliga till någon av konstarterna skulptur, måleri, stafflikonst och

konsthantverk.

Skulptur Utfört 128 500

Under arbete...................... 170 000

Reserverat ........................ 34 000 332 500

Måleri (fast utsmyckning) Utfört ............................ 55 000

Under arbete...................... 20 000

Reserverat ........................ — 75 000

Stafflikonst (även grafik m. m.)Utfört ........................... 70 000

Under arbete...................... —

Reserverat ........................ 20 500 90 500

Konsthantverk Utfört

Smide .......................... 15 000

Textil .......................... 15 000

Under arbete

Textil .......................... 32 000

Reserverat

Smide .......................... 10 000

Keramik ........................ 5 000 77 000

575 000

Oförutsedda utgifter..................................................... 25 000

Total anslagssumma disponibel för

budgetåren 1956/57—1958/59 kronor 600 000

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Mcij:ts proposition nr 56 år 1961

Administration. Till kostnaderna för statens konstråds verksamhet

har under en följd av år upptagits ett särskilt förvaltningsanslag, för

innevarande budgetår uppfört med 14 800 kronor. Anslaget disponeras, såsom

framgår av statsliggaren s. 844, på följande sätt.

1. Arvoden till konstrådets ordförande och övriga ledamöter, till

sekreterare samt till nationalmusei representant vid rådets sammanträden

............................................. 10 740

2. Expenser samt resekostnadsersättning och traktamente...... 4 060

Summa kronor 14 800

Enligt gällande föreskrifter äger konstrådets ordförande åtnjuta arvode

med högst 1 500 kronor, övriga sex ledamöter med högst 720 kronor, rådets

sekreterare med högst 4 200 kronor samt nationalmusei representant med

högst 720 kronor, allt för helt år räknat.

Förslag

1948 års konstutredning, som hade att bland annat granska principerna

för statens stöd till konstnärlig utsmyckning, framhöll i sitt betänkande,

att utredningen inte funnit några skäl att frångå den ståndpunkt den intagit

till denna fråga i en till dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

överlämnad, den 30 oktober 1948 dagtecknad promemoria. Utredningen

vidhöll sålunda, att såväl principiella som sakliga skäl enligt dess åsikt

talade för en återgång till 1937 års princip för anvisande av medel till konstnärlig

utsmyckning av statliga byggnader. Enligt utredningens mening borde

således i anslag till sådana nybyggnader, som är lämpade för konstnärlig

utsmyckning, inbegripas ett för utsmyckning avsett belopp, i allmänhet ej

understigande en procent av byggnadskostnaderna. Utredningen framhöll

vidare, att enligt dess uppfattning uteslutande statsfinansiella hänsyn syntes

ha föranlett, att ett genomförande av 1937 års principbeslut ställts på

framtiden.

Konstutredningen föreslog i betänkandet också ett statligt stöd åt utsmyckning

av andra offentliga byggnader än statliga. Utgifter för konstnärlig

utsmyckning av folkskolebyggnader samt av andra statsbidragsberättigade

byggnader såsom vissa sjukhus, ålderdoms-, pensionärs- och barnhem

borde enligt utredningen få inräknas i de statsbidragsberättigade kostnaderna

för vederbörande byggnadsföretag, dock högst till ett belopp motsvarande

tre procent av övriga statsbidragsberättigade kostnader och endast under

förutsättning, att utsmyckningen genomfördes i samråd med statens

konstråd. Bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler

borde till någon del, förslagsvis högst tre procent, jämväl kunna

få avse konstnärlig utsmyckning av lokalerna, dock under förutsättning, att

utsmyckningen även på detta område ägde rum i samråd med konstrådet.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 66

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

Utredningen räknade med att statens arliga kostnader för genomförandet

av de framlagda förslagen inte behövde överstiga en miljon kronor.

Konstutredningen framhöll vidare, att ett genomförande av dess förslag

beträffande bidrag till utsmyckningsändamål i sin tur skulle medföra en så

väsentlig utökning av konstrådets verksamhet, att rådets sekreterare borde

heltidsanställas.

Remissinstanserna har intagit en i princip välvillig hållning till konstutredningens

förslag beträffande bidrag till utsmyckningsändamål. Vissa

erinringar har dock gjorts. Skolöverstyrelsen har sålunda framhållit, att alla

skolformer enligt överstyrelsens åsikt bör vara lika berättigade i fråga om

bidrag för utsmyckningsändamål. Statskontoret avstyrker för sin del helt

förslaget om återgång till 1937 års princip. Ett av två reservanter inom utredningen

i särskilt yttrande avgivet förslag om statligt stöd åt konstnärlig

utsmyckning av även äldre allmänna samlingslokaler har tillstyrkts i en del

remissyttranden.

Statens konstråd erinrar i sina anslagsäskanden för nästa budgetår först

om vad konstutredningen i sitt betänkande föreslagit beträffande en återgång

till 1937 års system för medelsanvisning till konstnärlig utsmyckning

och en utvidgad bidragsgivning till utsmyckningsändamål.

Vidare erinrar konstrådet om att rådet i över betänkandet avgivet remissyttrande

helt anslutit sig till dessa förslag. Konstrådet anför i detta sammanhang

ytterligare följande.

0m f1t^OI?iedelba1rt genomförande av konstutredningens förslag skulle

anses alltför kostnadskrävande i nuvarande statsfinansiella situation borde

i varje tall sasom en första etapp på vägen mot förslagets förverkligande i

inLS. a återställande av läget till den nivå, som uppnåddes genom

1937 ars principbeslut, icke ligga utom möjligheternas gränser. Skulle utredningens

förslag — vare sig i hela dess vidd eller endast i sistnämnda modifierade

form — forelaggas nasta års riksdag och då godtagas, lär emellertid

den nuvarande formen för finansieringen av de statliga byggnadernas konstnärliga

utsmyckning böra bibehållas under nästkommande budgetår I

annat tall skulle medel komma att saknas till sådan utsmyckning av åtminstone

den argång statliga nybyggnader om vilka beslut fattas vid 1961

ars riksdag. En vid denna riksdag i princip beslutad ny ordning i enlighet

med tors aget kan nämligen komma att tillämpas först beträffande nybyggnader

till vilka medel anvisas vid 1962 års riksdag. Konstrådet anser, att

som en övergång till den av konstutredningen föreslagna ordningen det

arhga anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader bör höjas

från tor narvarande 200 000 kronor till 600 000 kronor

Anslaget till konstrådets verksamhet påverkas, framhåller

konstrådet vidare, av ställningstagandet till förslaget om förstärkning av

anslaget till konstnärlig utsmyckning. Konstrådet anför härom följande.

k°nstutredningens förslag genomföres i hela dess vidd kommer, såsom

utredningen framhalht konstrådets verksamhet att avsevärt utökas, och

ökningen av arbetsbordan torde komma att göra sig märkbar tämligen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

omedelbart efter ingången av budgetåret näst efter det då, genomförandet

beslutas. Konstrådet får nämligen då vara berett att — vid sidan av sina

nuvarande genom den föreslagna anslagshöjningen från 200 000 till 600 000

kronor ävenledes ökade arbetsuppgifter — dels i enlighet med sin instruktion

biträda vid uppgörande av preliminära beräkningar av kostnaderna

för utsmyckning av ifrågasatta statliga nybyggnader, dels yttra sig rörande

utsmyckning av offentliga byggnader, till vilkas uppförande statsbidrag

sökes. Konstrådets erfarenhet visar dessutom, att kommunerna i ökad utsträckning

börjat anlita konstrådet för rådgivning i utsmyckningsfrågor.

Konstrådet får under angivna förutsättning och med ledning av konstutredningens

före de sedermera vidtagna allmänna löne- och arvodeshöjningarna

avgivna förslag i ämnet förorda, att de till rådet utgående arvodena

måtte höjas att utgå till ordföranden med 3 500 kronor samt till envar

av ledamöterna och representanten för nationalmuseum med 2 100 kronor

ävensom att sekreteraren blir heltidsanställd. Beträffande sekreteraren ansåg

utredningen, att han i lönehänseende borde bli jämställd med en intendent

vid nationalmuseum i dåvarande lönegraden 27, nuvarande lönegraden

21. Då konstrådet starkt betvivlar möjligheten att med en sådan lönesättning

kunna för tjänsten förvärva och i densamma under längre tid bibehålla

en fullt kompetent person, vill rådet för sin del förorda att tjänsten

placeras i lönegraden 23 (årslön under år 1961 cirka 28 400 kronor). Anslagsposten

till resekostnader, traktamenten och expenser synes i enlighet

med utredningens förslag böra beräknas till 10 000 kronor.

Skulle emellertid konstutredningens förslag nu genomföras endast i vad

det avser rent statliga byggnader, bör väl nyssnämnda arvoden något reduceras,

förslagsvis till 3 000 kronor för ordföranden samt till 1 800 kronor för

ledamöterna och nationalmuseirepresentanten. Vidare bör i så fall sekreterare’änsten

åtminstone förslagsvis kunna bestridas på halvtid, alltså med

en årslön av i runt tal 14 200 kronor. Nuvarande förhållande, som förutsätter

att sekreteraren skall sköta sysslan vid sidan om ordinarie heltidstjänst,

motsvarar icke ens dagens behov.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2° Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

I följande tablå sammanfattas statens nuvarande insatser inom de ersättnings-

och stödformer som behandlats i de föregående avsnitten.

Ändamål Belopp

I. Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek

a) 3 öre/ersättningsberättigat boklån med nu beräknad utlåningsfrekvens 900 000

b) 12 öre/ersättningsberättigat referensexemplar med nuvarande antal

sadana ........................................................ 120 000

II. Stipendier

Stipendier åt utövande konstnärer

a) 10 arbetsstipendier å 3 000 ..............................

b) större stipendier än 3 000, tillhopa............................

c) 3 resestipendier ä 7 200 .................................

Stipendier åt utövande tonsättare

a) pensioner + resestipendier (4 respektive 2 stycken) = 16 000 + 15 000

b) stipendier (lägst 5 000, högst 10 000), tillhopa......................

30 000

50 000

21 600

31 000

49 000

III. Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m.

a) utsmyckningen ....................................■ ,

b) administrationen ..............................

Summa kronor

200 000

14 800

1 416 400

Departementschefen

I diskussionen om samhällets kulturpolitiska uppgifter är tanken på ett

ökat stöd åt den aktivitet inom kulturlivet, som omfattar det konstnärliga

skapandet, fortfarande i någon mån kontroversiell. Ännu kan på sina håll

skönjas ett principiellt motstånd mot ett mera markerat samhälleligt engagemang

på detta fält, som jag här och i fortsättningen gärna vill kalla den

fria sektorn.

Jag finner det angeläget att nagot beröra denna frågeställning, innan jag

närmare redovisar mina rekommendationer och konkreta förslag i ämnet.

Enligt min mening är det nämligen av största betydelse, att syftet med en

ökad statlig insats på detta område blir klart preciserat och det allmännas

uppgift i sammanhanget därmed i tillfredsställande grad klarlagd.

De skäl som anförts mot ett vidgat åtagande från det allmännas sida —

diskussionen gäller naturligtvis här främst stödformer av typen direkt ekonomiskt

bidrag — leder tillbaka till delvis skilda attityder. Det befaras

ibland att åtgärder, som syftar till ett omedelbart på den konstnärliga

yrkesutövningen inriktat stöd, skulle kunna leda till en viss bindning av

själva skapandet. Andra värderingar har lett till den ännu i dag långt ifrån

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

sällsynta uppfattningen, att produktens säljbarhet ensam bör bli bestämmande

såvitt gäller konstnärskapets yttre livsvillkor. Varje form av stöd

skulle sålunda från denna rent marknadsmässiga utgångspunkt te sig principiellt

förkastlig.

Vad först beträffar risken för minskad frihet för konstskaparen i den meningen,

att ekonomiskt stödjande åtgärder skulle kunna verka bindande på

eller till och med tendera till dirigering av det konstnärliga arbetet, är jag

för egen del övertygad om att det i huvudsak är en praktisk fråga hur man

skall undanröja en sådan risk. Självfallet bör som en oeftergivlig regel vid

exempelvis varje form av statlig stipendiering av en utövande konstnär

gälla, att inga villkor om prestation i något hänseende uppställes.

Den andra aspekten, som gäller den fria sektorns arbetsbetingelser över

huvud taget, berör enligt min mening en kärnpunkt i kulturpolitiken.^ Det

vore enligt min uppfattning olyckligt att i första hand välja en utgångspunkt,

varifrån man endast ser de sociala och ekonomiska problemen hos

själva den grupp av yrkesutövare i samhället, som den fria sektorn omfattar.

Ett sådant i och för sig lättförståeligt betraktelsesätt kan lätt leda

till att samhällets insatser uppfattas som stöd åt ett självändamål. Betraktar

man däremot ett ökat stöd åt utövarna av de konstnärliga yrkena som

i första hand en insats, varmed samhället i handling vill visa, att den

konstnärliga verksamheten skapar oumbärliga värden för människorna,

sammanfaller motivet för åtgärder i sådan riktning helt med de motiv som

drivit fram ökade samhällsinsatser för bildning, utbildning och forskning.

Det ökade materiella välståndet kan naturligtvis sägas vara den grund,

som under förutsättning av ett fritt konsumtionsval och människornas insikt

om behovet av de värden, som jag här berört, i framtiden borde kunna

säkerställa ekonomisk trygghet även för den fria sektorns yrkesutövare. Vi

vet emellertid att det fria konsumtionsvalet delvis är en chimär, starka

kommersiella intressen styr i väsentlig utsträckning alltjämt vår efterfrågan.

Vi vet också att insikten om behovet över huvud taget av kulturvärden

är något som i inte ringa grad sammanhänger med uppfostran och miljöpåverkan.

De faktorer som jag här pekat på är enligt min mening ägnade att belysa

och markera samhällets ansvar på ett visserligen begränsat men mycket

betydelsefullt område av kulturlivet. Att ange en bestämd gräns, exempelvis

i fråga om storleksordningen av de ekonomiska engagemang staten på

längre sikt bör ikläda sig, finner jag föga meningsfullt. Såsom jag framhöll i

fjol vid anmälan av frågan om ökade anslag till konst och musik bör statens

insatser kunna ske i många former; de bör dock genomföras successivt och

därvid med koncentration på ett mindre antal åtgärder åt gängen.

Det synes mig, bland annat mot bakgrunden av vad jag anfört i det

föregående, angeliiget att riktlinjerna för statens handlande på det nu aktuella

området av kulturlivet ges karaktären av ett konkret program. Inne
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

börden av ett sådant program hade jag anledning att antyda vid min behandling

i fjol av ifrågavarande anslag. Jag vill här sammanfattningsvis

ange huvudpunkterna.

Den första punkten gäller stöd i skilda former åt blivande utövare av

konstnärliga yrken under deras utbildning. Jag vill erinra om att statsmakterna

genom beslut i fjol delvis tillgodosett denna punkt; jag torde i det

följande få rekapitulera innebörden av ifrågavarande åtgärder.

Den andra punkten avser ett förstärkt stöd åt utövare av konstnärliga

yrken dels genom ökning av antalet stipendier, i första hand arbetsstipendier,

dels genom en sådan avvägning av stipendiebelopp och villkor, att

stipendierna i tillfredsställande grad kan fylla uppgiften att främja innehavarens

önskan om samling inför en uppgift, studier, resor etc.

Den tredje punkten gäller insatser för att öka den offentliga konsumtionen

av konstnärlig produktion av olika slag, i första hand genom förstärkning

av inköps- och beställningsanslag.

Som en ytterligare central punkt i ett mera långsiktigt handlingsprogram

på detta område ser jag naturligtvis en förstärkning av de krafter, som

syftar till en breddning av kulturmiljön och en effektiv kulturdistribution

över huvud taget. I blickfältet kommer härvid skolans, det högre utbildningsväsendets

och det fria bildningsarbetets utveckling, särskilt i fråga om

initiativ för främjande av den estetiska fostran. Givetvis är också strävanden

att förbättra de instrument för kulturdistributionen, som utgöres av

våra teatrar, bibliotek, museer och liknande institutioner med kulturförmedlande

uppgifter, ett viktigt led i detta samhällsarbete på lång sikt. Har

man inte även denna punkt i programmet klart i sikte, så riskerar den

konstnärliga verksamheten — som jag nyss antytt — att mer eller mindre

isoleras och därmed bli ett självändamål.

Genom statsmakternas förra året fattade beslut likställdes eleverna vid

konst- och musikhögskolorna, musikkonservatoriet i Göteborg samt vissa

teaterskolor i fråga om rätt till naturastipendier och till räntefria lån ur

statens lånefond för universitetsstudier med universitets- och högskolestuderande.

Eleverna vid nämnda läroanstalter för högre konstnärlig utbildning

åtnjuter sålunda numera i stort sett samma studiesociala förmåner som

övriga universitets- och högskolestuderande. Fjolårets beslut innebar vidare

en förstärkning av konst- och musikhögskolornas undervisningsresurser

samt en ökning av stipendiestödet åt utövande konstnärer och tonsättare

och en höjning av nationalmuseets anslag för inköp av modern svensk

konst.

Fjolårets beslut kan betraktas som en första etapp av det förut angivna

handlingsprogrammet, främst inriktad på den första punkten men berörande

även de båda andra.

De ökade resurser för budgetåret 1961/62 — innebärande höjningar av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 56 år 1961

nu utgående anslag med i runt tal sammanlagt 650 000 kronor som jag

kommer att förorda för insatser i form av en andra etapp i överensstämmelse

med det skisserade handlingsprogrammet, bör enligt min uppfattning

helt koncentreras till programmets andra och tredje punkter. Beträffande

programmets första punkt bör erinras om att fragan om det framtida studiesociala

stödet för närvarande överväges av särskilda sakkunniga.

Vid avvägningen mellan olika tänkbara alternativ för fördelning av den

antydda anslagsförstärkningen har jag kommit till det resultatet i huvudsak,

att i denna etapp en väsentlig del av förstärkningen bör avse arbetsstipendier

för utövande tonsättare samt konstnärer inom de bildande konsternas

område. Härtill bör komma s. k. biblioteksersättning åt en kategori

utövare av litterär verksamhet, som hittills stått utanför gällande ersättningssystem,

nämligen översättarna. Därjämte bör en väsentlig del disponeras

för förstärkning av det anslag, som användes för den konstnärliga utsmyckningen

av statliga byggnader.

I detta sammanhang vill jag understryka det angelägna i att statsmakterna

under kommande år söker avdela ytterligare resurser för andamål av

den karaktär som det här är fråga om. Av vad jag nyss angivit om den

huvudsakliga fördelningen av den föreslagna anslagshöjningen för nästa

budgetår framgår att jag nu inte — frånsett översättarna — gått utanför

de kategorier av utövare av konstnärliga yrken, som i dag kan fa stöd eller

ersättning av här avsett slag. Det är uppenbart, att ytterligare grupper

inom den fria sektorn i framtiden bör kunna inrymmas i ett stipendiesystem

och att den offentliga konsumtionen bör kunna inriktas också på annan

konstnärlig produktion än den som avses med nuvarande anslag. Jag behöver

endast som exempel nämna dramatiker, koreografer, illustratörer, filmskapare,

regissörer, skådespelare och tonkonstnärer för att därmed ha antytt

den önskvärda breddningen.

I den mån ytterligare resurser framdeles kan komma att disponeras för

skilda stödåtgärder på detta område synes det angeläget att frågan om den

praktiska fördelningen och administrationen av de samlade resurserna

omprövas. För närvarande ombesörjes utdelningen av stipendier m. m. ur

den fria delen av författarfonden av fondens styrelse. De större tonsättarstipendierna

liksom motsvarande stipendier inom måleri m. m. utdelas av

Kungl. Maj:t efter förslag av musikaliska akademien respektive konstakademien.

Utsmyckningsanslaget disponeras av statens konstrad. Allteftersom

de disponibla resurserna för dessa och liknande ändamål kan öka,

kan det antas att de nuvarande institutionerna kommer att visa sig mindre

ändamålsenliga för de mångskiftande uppgifter, som det då blir fråga om.

Innan jag mera i detalj redovisar mina förslag till åtgärder, vill jag nämna,

att under ärendets beredning samråd ägt rum med företrädare för akademien

för de fria konsterna, musikaliska akademien samt konstnärliga och

litterära yrkesutövares samarbetsnämnd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

Sedan ett antal ar tillbaka åtnjuter de svenska författarna ersättning av

statsmedel för utlåning och annan användning genom landsbibliotek, statsunderstödda

folkbibliotek och skolbibliotek av deras enligt gällande auktorrättsliga

lagstiftning rättsskyddade verk. Medel för ändamålet anvisas

under förslagsanslaget till Ersättning åt författare för utlåning av deras

verk genom bibliotek. För närvarande utgår ersättningen med ett sammanlagt

belopp, motsvarande tre öre för varje hemlån och tolv öre per volym

av det totala antalet referensböcker, som på en gång är i bruk inom berörda

bibliotek. Av nyssnämnda grundbelopp tillfaller i regel två öre respektive

åtta öre vederbörande författare såsom individuell gottgörelse, s. k. författarpenning,

medan återstoden i huvudsak går till författarfondens s. k.

fria del och av fondens styrelse används till för de svenska författarna gemensamma

ändamål, främst understöd och pensioner.

De medel, som tillföres den fria delen av författarfonden, utgör en del av

ersättningen för biblioteksutlåningen och tillkommer enligt fondstyrelsens

uppfattning i princip endast dem, som är berättigade till författarpenning.

Styrelsen har därför funnit sig böra begränsa sin med medel ur fondens fria

del bedrivna stipendie- och understödsverksamhet till att avse allenast

svenska originalförfattare. Alla övriga litterärt verksamma grupper, däribland

översättarna, har sålunda ansetts vara ställda utanför kretsen av de

från fonden ersättningsberättigade.

Våra översättare av utländsk litteratur utgör i hög grad vad man

kan kalla en låglönegrupp i det svenska samhället. De utför emellertid en

betydelsefull kulturgärning. Det är genom deras förmedling som den större

delen av vårt folk får möjlighet att läsa den utländska litteraturen. Översättningsarbetet

är ofta mycket krävande och förutsätter inte endast språkkunskaper

utan också förmåga att konstnärligt återge originaltexten på

svenska. För bibliotekspubliken har den översatta litteraturen en betydelse,

som väl kan mäta sig med originalverkens. En utvidgning av systemet för

biblioteksersättningen till att omfatta även den översatta litteraturen framstår

därför såsom angelägen, inte minst från rättvisesynpunkt.

För egen del vill jag nu förorda, att systemet för biblioteksersättningen

utvidgas sa, att det från och med nästa budgetår inbegriper även till svenska

språket översatta utländska verk, förutsatt att översättarens rätt till verket

fortfarande är skyddad enligt gällande upphovsrätt. Såsom styrelsen föreslagit

bör inte någon individuell gottgörelse, motsvarande författarpennmgen,

utgå direkt till översättarna. Däremot bör dessa nu tillerkännas

samma rätt som de svenska författarna till understöd, stipendier, premier

och pensioner ur författarfondens fria del. I fråga om fördelningen mellan

olika kategorier av ersättningar ur fondens fria del bör det liksom hittills

ankomma på fondstyrelsen att bestämma. Jag återkommer i det följande

till en speciell fråga, som berör stipendiestödet åt författare och översättare.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

Jag föreslår, att för nästa budgetår under förslagsanslaget till Ersättning

åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek beräknas ett belopp,

motsvarande ett öre för varje genom landsbibliotek, statsunderstödda

folkbibliotek och skolbibliotek utlanat, till svenska översatt utländskt verk.

Den härav följande utgiftsökningen uppskattar jag till i runt tal 188 000

kronor. Jag tillstyrker även, att särskild ersättning för nyttjande av till

svenska språket översatta referensexemplar i bibliotekens handbokssamlingar

får utgå från och med nästa budgetår. Sådan ersättning bör med

hänsyn till gällande grunder för motsvarande ersättning för referensböcker

av svenska författare fastställas till fyra öre per översatt volym. Det vid

bifall härtill erforderliga ytterligare medelsbehovet under anslaget uppskattar

jag till omkring 12 000 kronor. Den sammanlagda kostnadsökningen

för den föreslagna utvidgningen av systemet för biblioteksersättningen

till att omfatta även till svenska översatt litteratur uppgår sålunda

till i runt tal 200 000 kronor. I min efterföljande hemställan anger jag den

erforderliga formella ändring av det nuvarande anslagets rubrik, som bör

vidtagas vid bifall till mitt förslag på denna punkt Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att efter förslag av fondstyrelsen besluta om erforderliga

ändringar i bestämmelserna rörande författarfonden, bland annat beträffande

styrelsens sammansättning.

Med anledning av vad författarfondens styrelse anfört beträffande stickprovsförfarandet

vill jag framhalla, att det med hänsyn till de mindre önskvärda

konsekvenser, som längre uppehåll mellan undersökningarna kan

medföra, är av vikt att kontinuiteten i undersökningarna så långt möjligt

bevaras. Det nu tillämpade tekniska förfarandet är utan tvivel tämligen

kostnadskrävande. Av fondstyrelsens uttalande framgar, att den uppenbarligen

svårlösta frågan om en förenkling ingående övervägts. Det synes

mig angeläget att styrelsen vid de fortsatta övervägandena finner en lösning

som innebär ett rimligt hänsynstagande till de olika intressen vilka här

bör beaktas.

Såsom framgått av vad jag nyss sagt, har jag funnit det angeläget att

en betydande del av de anslagsmedel, som för nästa budgetar kan avdelas

till vidgat stöd åt konstnärlig verksamhet, disponeras för en förbättring av

det statliga stipendiestödet åt vissa konstnärskategorier. Innan jag framlägger

närmare förslag i dessa avseenden, anser jag mig emellertid böra redovisa

den uppfattning jag kommit till i fråga om de i det avsedda stipendiestödet

ingående arbetsstipendierna. För att motsvara sitt egentliga syfte,

nämligen att bereda tillfälle till en samlad arbetsinsats, bör dessa stipendier

vara av en sådan storlek att de verksamt kan bidra till eu ekonomisk trygghet

under cn längre tidrymd. De medel, som hittills stått till förfogande för

stipendieändamål, har i regel inte medgett en sådan avvägning. Jag finner

det därför angeläget, att stipendievillkoren nu förbättras med avseende på

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

såväl stipendiebeloppens storlek som möjligheterna till förlängt stipendiemnehav.

Normalt bör arbetsstipendierna enligt min mening utgöra cirka

10 000 kronor per år och ej annat än i undantagsfall understiga nämnda

belopp. Arbetsstipendierna bör visserligen, såsom hittills, utdelas för ett år

1 S!nder men “öi^ghet till förlängt stipendieinnehav under ytterligare högst

två år enligt den stipendieutdelande instansens prövning bör alltid föreligga,

varvid stipendiat från nästföregående år bör äga företräde. Vad nu sagts

utesluter emellertid inte, att vissa mindre arbetsstipendier alltjämt bör stå

till buds. Dessa mindre stipendier bör närmast vara avsedda att ge stipendiaterna

möjligheter att under kortare tidsperioder koncentrera sig på mera

avgränsade uppgifter. Slutligen bör stipendiesystemet liksom hittills ge utrymme

också för särskilda resestipendier och stipendier av understödskaraktär,

bland annat pensioner.

Mm principiella uppfattning i fråga om utformningen av ett ändamålsenligt

storre arbetsstipendium gäller även beträffande arbetsstipendier åt författare

och översättare. Jag anser det därför önskvärt, att författarfondens

styrelse inom ramen för de ökade medel, som vid bifall till mitt förut framlagda

förslag ställes till styrelsens disposition, söker åstadkomma ett antal

arbetsstipendier av den typ jag nyss rekommenderat.

Sedan länge har statsmakterna anslagit vissa medel till stipendier åt

svenska tonsättare. Medelsanvisningen härtill har genom fjolårets

beslut fördubblats och uppgår nu till 80 000 kronor.

Det är uppenbart, att företrädarna för det seriösa musikskapandet för

närvarande arbetar under förhållanden som ekonomiskt sett är mindre

gynnsamma än för flertalet andra konstnärligt verksamma grupper. Jag

finner det starkt motiverat, att denna grupp av skapande konstnärer får

ett ökat statligt stöd i sin verksamhet i form av förbättrade stipendievillkor.

För nästa budgetår föreslår jag, att de nuvarande anslagsmedlen till tonsättarstipendier

höjes från 80 000 till 230 000 kronor. Medlen torde böra

anvisas under ett reservationsanslag, benämnt Stipendier åt utövande tonsättare.

Av den för nästa budgetår föreslagna stipendiesumman bör — med

hänsyn till vad jag förut anfört i fråga om arbetsstipendiernas storlek_

150 000 kronor användas till ett femtontal större sådana stipendier, medan

30 000 kronor bör få utdelas i form av mindre arbetsstipendier, förslagsvis

på cirka 3 000 kronor. Återstoden, 50 000 kronor, bör få disponeras för resestipendier,

pensionsunderstöd och dylikt.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, efter förslag av

vederbörande myndigheter och organisationer, utfärda närmare föreskrifter

beträffande stipendiernas fördelning och utdelning ävensom de bestämmelser

i övrigt som må befinnas erforderliga.

Den vid bifall till mitt förslag om ökat statligt stipendiestöd åt de

svenska tonsättarna erforderliga kostnadsökningen uppgår till 150 000

kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

Även till arbets- och resestipendier åt utövande konstnärer inom

måleri m. m. har statsmakterna under en följd av år beviljat medel.

Medelsanvisningen till förstnämnda slag av stipendier fördubblades genom

fjolårets beslut och utgör nu 80 000 kronor. Medelsanvisningen till resestipendier

höjdes för innevarande budgetår från 14 400 till 21 600 kronor.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört, föreslår jag, att anslagsmedlen

till stipendier åt utövande konstnärer inom förevarande grupp för

nästa budgetår höjes från 101 600 till 230 000 kronor. Medlen bör anvisas

under ett särskilt reservationsanslag, benämnt Stipendier åt utövande

konstnärer. Vid utgången av innevarande budgetår förefintliga reservationer

å de under det nuvarande reservationsanslaget till Akademien för de

fria konsterna med konsthögskolan: Stipendier m. m. uppförda anslagsposterna

till stipendier och till resestipendier för studier i utlandet bör överföras

till motsvarande anslagsposter under det nu förordade reservationsanslaget.

Genom den föreslagna höjningen av stipendiesumman blir det möjligt

att förbättra det direkta stödet till denna kategori av konstnärliga yrkesutövare

med bland annat sadana större arbetsstipendier, som rekommenderats

i det föregående. Av den föreslagna anslagssumman bör såsom

hittills 30 000 kronor användas för mindre arbetsstipendier, medan 150 000

kronor bör disponeras för ett femtontal större arbetsstipendier och återstoden,

50 000 kronor, utnyttjas för resestipendier, pensionsunderstöd och

dylikt.

Det torde även beträffande dessa stipendier få ankomma på Kungl. Maj:t

att, efter förslag av vederbörande myndigheter och organisationer, meddela

de närmare föreskrifter beträffande fördelning och utdelning ävensom de

bestämmelser i övrigt, som må befinnas erforderliga.

Den anslagsförstärkning som fordras för genomförande av den föreslagna

förbättringen av det statliga stipendiestödet åt utövande konstnärer inom

måleri m.m. uppgår till 128 400 kronor.

Såsom jag tidigare understrukit är det av vikt att statens insatser också

inriktas på en ökad offentlig konsumtion av konstnärliga alster. Under en

följd av år har staten, såvitt gäller bildande konst, bedrivit en sådan verksamhet

genom att anvisa medel till nationalmuseet för förvärv av modern

svensk konst samt till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. I den

nu aktuella etappen av handlingsprogrammet bör — som redan angivits —

ingå en ökning av statens inköps- och beställningsverksamhet genom en höjning

av anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga

byggnader.

Detta anslag är för närvarande uppfört med 200 000 kronor. I ill bestridande

av kostnaderna för statens konstråds verksamhet står för innevarande

budgetår ett belopp av 14 800 kronor till förfogande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 56 år 1961

Från anslaget har anvisats medel till olika former av utsmyckning, hänförliga

till någon av konstarterna skulptur, måleri (fast utsmyckning),

stafflikonst och konsthantverk. Beträffande den närmare dispositionen av

anslaget far jag hänvisa till den tidigare redogörelsen.

För egen del har jag funnit mig böra förorda, att den hittillsvarande medelsanvisningen

till förevarande ändamål för nästa budgetår fördubblas.

Anslaget bör sålunda för budgetåret 1961/62 uppföras med 400 000 kronor!

Anslaget bör alltjämt disponeras för utsmyckning av statliga byggnader.

Den föreslagna höjningen torde emellertid kunna lämna ökat utrymme för

inköp av sådan konst som inte i samma utsträckning som skulptural utsmyckning

och annan monumentalkonst ingår i den fasta inredningen av

sådana byggnader. Det bör därför vara angeläget för konstrådet att överväga

om inte inköpsverksamheten i högre grad än hittills skulle kunna inriktas

på stafflikonst, grafik m. m.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör det särskilda anslaget till kostnaderna

för statens konstrad höjas till 20 000 kronor, varav cirka 14 000

kronor bör avses för arvodeskostnader och omkring 6 000 kronor för expensutgifter

m. m.

Den sammanlagda kostnadsökningen för ett genomförande av mina förslag

med avseende på den konstnärliga utsmyckningen av statliga byggnader

uppgår sålunda till 205 200 kronor.

Ett bifall till mina i det föregående framlagda förslag medför en kostnadsökning

av i runt tal sammanlagt 680 000 kronor. Med hänsyn till vissa

automatiska utgiftsförändringar under anslaget till Ersättning åt författare

for utlåning av deras verk genom bibliotek torde den för nästa budgetår

erforderliga förstärkningen av detta anslag böra beräknas till 160 000 kronor,

vilket innebär att de sammanlagda anslagshöjningarna på riksstaten

kan beräknas till (160 000 + 150 000 + 128 400 + 205 200 =) 643 600

kronor.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln

anvisa

a) till Statens konstråd ett anslag av 20 000 kronor;

b) till Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader

ett reservationsanslag av 400 000 kronor;

c) till Stipendier åt utövande konstnärer ett reservationsanslag

av 230 000 kronor;

d) till Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras

verk genom bibliotek ett förslagsanslag av 1 180 000 kronor;

e) till Stipendier åt utövande tonsättare ett reservationsanslag

av 230 000 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts -proposition nr 56 år 1961

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin

l

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

INNEHALL

Sid.

Inledning ........................................................... 2

Vissa ersättnings- och stödformer...................................... 4

Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek .... 4

Nuvarande förhållanden ......................................... 4

Förslag......................................................... g

Stipendier åt utövande tonsättare................................... 11

Nuvarande förhållanden ......................................... 11

Tidigare diskussion .............................................. 12

Förslag......................................................... 13

Stipendier åt utövande konstnärer inom måleri m. m................... 13

Nuvarande förhållanden ......................................... 13

Förslag......................................................... 14

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m................. 14

Nuvarande förhållanden ......................................... 14

Förslag......................................................... 17

Departementschefen ................................................. 20

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.