Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

1961-03-03 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:63, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1961

1

Er 63

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,

m. m.; given Stockholms slott den 3 mars

1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa

undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skall gälla jämväl

för tiden den 1 juli 1961—den 30 juni 1962. Enligt vid propositionen fogat

lagförslag må riksbanken utgiva sedlar till ett belopp av högst 7 400 miljoner

kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 7 000 miljoner kronor.

Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken även för tiden

från och med den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1962 fritages från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1961

Förslag

....... till

pni - • - ■ -rr. ''.‘.u

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1961 till

och med den 30 juni 1962 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket

lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat, följande

särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst sjutusenfyrahundra

miljoner kronor.

2 §•

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt

må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,

därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början

av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

3 §.

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt

guldmynt och omyntat guld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 3 mars

1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. samt anför därvid

följande.

I skrivelse den 26 januari 1961 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning

rörande fortsatt provisorisk lagstiftning om riksbankens sedelutgivning

ävensom hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. över framställningen

har, efter remiss, yttrande den 10 februari 1961 inkommit från fullmäktige

i riksgäldskontoret.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivningsrätt och

inlösningsskyldighet

Riksbankens rätt att utgiva sedlar grundas på stadgande i 72 § regeringsformen.

Enligt nämnda lagrum har riksbanken även skyldighet att därest

icke Kungl. Maj :t och riksdagen i viss ordning medgiver undantag därifrån

— vid anfordran inlösa utgivna sedlar med guld efter deras lydelse.

Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank (riksbankslagen) begränsas riksbankens rätt att utgiva

sedlar till att omfatta det belopp, som motsvaras av dubbla summan av

riksbankens metalliska kassa beräknad enligt 11 §, samt därutöver till ett

belopp av 350 miljoner kronor. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken

under vissa förutsättningar erhålla bemyndigande att utgiva sedlar till ett

belopp av ytterligare högst 350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock

den utelöpande sedelmängden nedbringas med ett belopp motsvarande vad

som utgivits med stöd av sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger

bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna

tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen

tf Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. .Vr tf.J

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1961

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras

å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt It § inräknas i

metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmäles under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra miljoner

kronor, mot annan säkerhet.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas

allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande

femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på

utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat

guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas

vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena

påkallade, modifierades de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna

temporärt med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till och

med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista gången

genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes

till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i krigsårens

beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag, tillämplig

vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag

innebar följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 1950 (nr 55) med viss bestämmelse

angaende riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket

riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda

kungörelse förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas

allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna

för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,

hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksgande118

guldbehålInin& som ur säkerhetssynpunkter varit mest betryg
Vidare

utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp,

varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1961

finge överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen

den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens

sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner

kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse

angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner

kronor.

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni

månad 1948, ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948

till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första

stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett

belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till

utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen

ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att

dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes

av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,

efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens

metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt

och omyntat guld (3 §).

1948 års lag, vilken som nämnts gällde för tiden intill utgången av juni

månad 1949, har sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning, varvid

maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser

återfinns i lagen den 1 april 1960 (nr 66). Maximibeloppet för sedelutgivningen

bestämmes däri till 7 000 miljoner kronor.

Beträffande sedelomloppet och sedelutgivningsrätten må i övrigt hänvisas

till de uppgifter härom som redovisades i samband med att 1956 års riksdag

förelädes förslag till lag i ämnet (prop. 117/1956).

Genom kungörelsen den 1 april 1960 (nr 67) har riksbanken för tiden

till och med den 30 juni 1961 medgivits befrielse från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

in c d guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena

därtill ger anledning, före utgången av nämnda tid återuppta inlösningen

av bankens sedlar.

Pågående utredningsarbete

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 februari 1951 hemställde fullmäktige i

riksbanken, alt Kungl. Maj:t måtte underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag

i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1949 års riksbankslagskommitté

utarbetat förslag. Förslaget innebar, förutom en huvudsak
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 63 år 1961

ligen formell omarbetning av riksbankslagen, att ändrade grunder för sedelutgivningsrätten

skulle införas. Sålunda skulle någon övre gräns för sedelutgivningen

icke fastställas. Ej heller i övrigt skulle några »spärrar» för

sedelutgivningen föreligga utöver den begränsning, som innefattades i de

speciella stadgandena om de tillgångar riksbanken genom sina rörelsegrenar

ägde förvärva och den bestämmelse som närmare kvalificerade vissa av

dessa tillgångar som täckningsgilla samt en allmän bestämmelse om att

riksbanken i all sin verksamhet hade att verka för uppnåendet av de penning-

och valutapolitiska direktiv som uppställdes av riksdagen. Förslaget

mötte, såvitt gällde sedelutgivningsrätten, invändningar såväl hos reservanter

bland bankofullmäktige som hos remissinstanserna. I den proposition

(nr 181) till 1951 års riksdag, varigenom förslag till förnyad temporär lagstiftning

rörande riksbankens sedelutgivning framlades för riksdagen, förklarade

sig departementschefen icke beredd att för det dåvarande taga slutlig

ståndpunkt till frågan, hur sedelutgivningsrätten på längre sikt borde

regleras men anmälde sin avsikt att senare taga spörsmålet under närmare

övervägande. Eventuellt skulle det — framhöll departementschefen — därvid

visa sig lämpligt att tillkalla särskilda sakkunniga för ytterligare utredningar

i ämnet.

Efter vederbörligt bemyndigande tillkallades sedermera den 13 november

1951 sakkunniga med uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning. I utredningsdirektiven

framhölls, att utredningens uppgift i stort sett borde begränsas

till att avse den del av det av riksbankslagskommittén framlagda

förslaget till riksbankslag, som hade samband med sedelutgivningen. Efter

fullgjort uppdrag har de sakkunniga, med skrivelse den 3 november 1955,

överlämnat betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed

sammanhängande penningpolitiska frågor (SOU 1955:43). I betänkandet

har de sakkunniga anslutit sig till den av 1949 års riksbankslagskommitté

intagna ståndpunkten, att sedeltäckningsbestämmelserna i nuvarande riksbankslag

bör upphävas utan att ersättas med några motsvarande bestämmelser.

De sakkunniga har vidare föreslagit definitivt upphävande av riksbankens

skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. De framlagda författningsförslagen

innefattar bl. a. vissa ändringar i 72 § regeringsformen.

De sakkunnigas betänkande har varit föremål för remissbehandling.

Bankofullmäktige har i avgivet yttrande förklarat sig icke vara beredda att

taga ställning till de framlagda förslagen, innan en inom riksbanken påbörjad

allmän överarbetning av riksbankslagen slutförts och hela frågan om

ny riksbankslagstiftning kunde prövas i ett sammanhang.

Riksbanksfullmäktiges framställning

I sin förenämnda skrivelse hemställer bankofullmäktige, att gällande lagstiftning

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsiätt

gives förlängd giltighet till utgången av juni 1962 och att maximibeloppet

för sedelutgivningsrätten i samband därmed höjes till 7 400 miljoner

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1961

kronor. Härjämte hemställes, att riksbanken för tiden från och med den 1

juli 1961 till och med den 30 juni 1962 fritages från skyldigheten att inlösa

sina sedlar med guld, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena

därtill giver anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen

av bankens sedlar.

I skrivelsen anför fullmäktige.

I avbidan på omreglering av riksbankens sedelutgivningsrätt torde det

sedan 1948 tillämpade systemet med maximering av sedelutgivningsrätten

böra bibehållas även under nästa budgetår. Vad då angår frågan om nu gällande

maximibelopp, 7 000 miljoner kronor, kan bibehållas även under denna

tid är att märka följande.

Vid utgången av år 1960 utgjorde beloppet utelöpande sedlar 6 559 miljoner

kronor. Det högsta beloppet under året förelåg emellertid den 23 december

och uppgick till 6 788 miljoner kronor. När sedelomloppet var som

störst under året förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning

om 212 miljoner kronor, motsvarande omkring 3,1 procent av den då utelöpande

sedelmängden.

Om beloppet utelöpande sedlar vid de skilda rapportdagarna under 1960

jämföras med motsvarande siffror för föregående år, befinnes att förändringarna

i sedelomloppets omfattning varierat mellan en ökning å 0,9 procent,

som förefanns den 23 mars, och en höjning å 7,7 procent, som registrerades

den 23 juni. När sedelmängden var som störst, d. v. s. den 23 december,

förelåg en ökning i förhållande till motsvarande rapportdag föregående

år, som beloppsmässigt uppgick till 316 miljoner kronor och procen

tuellt till 4,9 procent.

Om man räknar med att sedelomloppet kommer att under 1961 procentuellt

ökas lika mycket som under 1960, erfordras en lyftning av sedeltaket.

En höjning med 5 procent å det den 23 december 1960 utelöpande beloppet

sedlar skulle sålunda höja sedelomloppet till 7 127 miljoner kronor. Inom

sedeltaket bör emellertid rymmas ej blott en dylik höjning utan även sådana

ökningar i sedelbehovet som kunna sammanhänga med ändrade betalnings-

och kassahållningsvanor m. m. För sådant ändamål har en reserv om

300 miljoner kronor brukat anses erforderlig. Med hänsyn härtill torde

maximibeloppet för riksbankens sedelutgivningsrätt böra höjas med förslagsvis

400 miljoner kronor till 7 400 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har tillstyrkt vad bankofullmäktige sålunda

föreslagit.

Departementschefen

Lagen den 1 april 1960 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning — vilken gäller i stället för riksbankslagens stadganden i

motsvarande hänseende — innebär, bland annat, att riksbanken må utgiva

sedlar till elt belopp av högst 7 000 miljoner kronor. 1960 års lag har —

liksom föregående lagstiftning på området — provisorisk karaktär och har

tillkommit i avbidan på att en definitiv reglering av sedelutgivningsrätten

kommer till stånd.

Frågan om den framtida regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 196i

äger, såsom förut berörts, samband med frågan om en ny riksbankslagstiftning.

De förslag i ämnet, som särskilt tillkallade sakkunniga framlagt i betänkande

år 1955, har — efter remissbehandling — gjorts till föremål för

överarbetning inom riksbanken. Detta arbete har emellertid ännu icke slutförts.

Med hänsyn härtill har riksbanksfullmäktige hemställt om förlängning

av den provisoriska lagstiftningen under ännu ett år. Denna hemställan

har tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret. Under nu angivna

förhållanden förordar jag att den särskilda lagstiftningen med bestämmelser

om riksbankens sedelutgivningsrätt gives fortsatt giltighet för ytterligare

ett år.

Bankofullmäktige har vidare hemställt, att maximibeloppet för sedelutgivningen

måtte höjas från nuvarande 7 000 miljoner kronor till 7 400 miljoner

kronor. Denna höjning har av fullmäktige ansetts erforderlig för att

riksbanken skall kunna dels möta en ökning av sedelmängden av samma

storleksordning som föregående år och dels, såsom hittills, hålla en tillräcklig

reserv till mötande av eventuella ytterligare ökningar i sedelbehovet.

Förslaget, som tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret, föranleder inte

någon erinran från min sida.

I enlighet med det anförda förordar jag att bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning under tiden den 1 juli 1961—den 30 juni 1962 meddelas

genom en särskild lag, utformad i överensstämmelse med 1960 års lag

i ämnet, dock med den jämkningen att maximibeloppet för sedelutgivningen

höjes till 7 400 miljoner kronor.

Vad slutligen angår guldinlösningsskyldigheten biträder jag bankofullmäktiges

förslag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att

riksbanken må för tiden från och med den 1 juli 1961 till och med den

30 juni 1962 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av

banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken

att, om förhållandena därtill ger anledning, före utgången av nämnda

tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Mai:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda lagförslag;

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1962 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

för riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av

bankens sedlar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1961

9

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Natt och Dag

610813 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. a1 i texten
  2. BU 1961:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. s. 6 i texten