Sök i Ratio Lex

Angående upprustning av forskning, försök och högre undervisning på jordbruksoch trädgårdsområdena

1961-03-10 · 390 sidor, varav 379 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 379 av 390 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:69, Angående upprustning av forskning, försök och högre undervisning på jordbruksoch trädgårdsområdena

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 196t

1

Nr (»9

Kungl. AIaj:ts proposition till riksdagen angående upprustning

av forskning, försök och högre undervisning på jordbruks-

och trädgårdsområdena; given Stockholms

slott den 10 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att öka det vetenskapliga stödet åt jordbruks- och trädgårdsnäringarna

framlägges i propositionen förslag till upprustning och effektivare organisation

av forskningen, försöksverksamheten och den högre undervisningen

på dessa näringars område. Förslaget bygger i huvudsak på jordbrukshögskoleutredningens

betänkande angående högre utbildning, forskning

och försök på lantbrukets område (SOU 1960: 2).

I propositionen föreslås, att lantbrukshögskolan från och med den 1 juli

1962 omorganiseras, så att såväl försöksverksamhet som forskning och högre

undervisning kommer att ingå i gemensamma institutioner. Försöksverksamheten

skall handläggas av försöksavdelningar, som ingår i institutionerna.

Ansvaret att leda och samordna verksamheten vid lantbrukshögskolan

föreslås i sin helhet komma att åvila rektor, som för vissa uppgifter vid ledningen

av försöksverksamheten till sitt förfogande får en särskild befattningshavare,

benämnd försöksintendent i lönegrad Bo 1. Rektor avses bli

ordförande i såväl lärar- och försökskollegierna som i en för dessa båda kollegier

gemensam kollegienämnd. Försökskollegiet förutsättes i huvudsak

arbeta på tre sektioner: jordbruks-, trädgårds- och husdjurssektionerna.

Ordförandena för dessa tre sektioner skall inom respektive sektions område

leda försöksverksamheten ävensom svara för samordningen dels mellan lörsöksavdelningarna,

dels mellan dessa och ute i landet belägna försöksstationer.

I syfte att erhålla en ändamålsenlig organisation för den lokalt förlagda

försöksverksamheten (fältförsöksverksamheten) föreslås landet bli indelat

i fyra jordbruksförsöksdistrikt, tre trädgårdsförsöksdistrikt och tre husdjursförsöksdistrikt.

Försöksverksamheten inom varje sådant distrikt skall

ledas av en distriktsförsöksledare i lönegrad Ao 24. I varje för söksdistrikt

1 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

skall vidare finnas en distriktsförsöksnämnd, i vilken representanter för

bland annat hushållningssällskapen och berörda näringar ingår. Det nuvarande

försöksgårdssystemet föreslås bli avvecklat i samband med omorganisationen.

Vidare föreslås i propositionen, att lantbrukshögskolan erhåller

en till Alnarp förlagd sektion för forskning, försök och högre utbildning

inom trädgårdsområdet. Med hänsyn till att de trädgårdsstuderande först

skall genomgå omkring två års grundläggande utbildning vid Ultuna föreslås,

att trädgårdssektionen inrättas den 1 juli 1963. Vid trädgårdssektionen

skall bland annat finnas tre professorer och tre statshortonomer.

För att få till stånd en något kortare och bättre utnyttjad utbildningstid

för agronomerna föreslås, att den propedeutiska utbildningen begränsas till

ett år och förlägges till vissa lantmannaskolor. En motsvarande förberedande

utbildning skall för hortonomerna ordnas vid trädgårdsskolan i Alnarp.

Högskolestudierna föreslås bygga på ett system med fritt ämnesval. I vissa

grundläggande ämnen skall samundervisning ske med Uppsala universitet.

Lantbrukshögskolans personella resurser föreslås redan från den 1 juli

1961 förstärkta med nya tjänster för en forskardocent, fyra forskarassistenter,

tre assistenter i reglerad befordringsgång, två förste amanuenser samt

nio kansli-, kontors- eller institutionsbiträden. Den 1 juli 1962 inrättas bland

annat en professur i genetik i stället för en nuvarande laboratur, en professur

i arbetsmetodik och teknik i stället för en nuvarande arvodesavlönad

professur i maskinteknik, tre nya laboratorsbefattningar i virologi, husdjurens

utfodring och vård samt lantbrukets strukturekonomi, tre nya statsagronombefattningar

i jordbearbetning, i husdjurens utfodring och vård

samt i husdjursförädling vid försöksavdelningen vid Wiad. Därutöver föreslås

en statsagronombefattning vid försöksavdelningen i täckdikning i stället

för den hittillsvarande arvodesavlönade försöksledaren. Den 1 juli 1963

föreslås vid trädgårdssektionen i Alnarp skola inrättas en ny professur i

köksväxt- och prydnadsväxtodling samt en statshortonombefattning i prydnadsväxtodling

i stället för en nuvarande försöksiedarbefattning. Den 1 juli

1964 föreslås en professur i trädgårdskonst och naturvård bli inrättad.

Samtliga statsagronom- och statshortonombefattningar placeras i samband

med omorganisationen i lönegrad Bo 1. För att få med universiteten

överensstämmande villkor för forskarutbildningen föreslås, att förste assistentbefattningar

och assistentbefattningar i reglerad befordringsgång inom

forskning och undervisning skall kunna överföras till forskarassistentbefattningar

respektive assistentbefattningar av universitetstyp.

Slutligen äskas i propositionen medel för budgetåret 1961/62 under lantbrukshögskolans

och alnarpsinstitutets olika anslag. Därvid föreslås — utöver

en ökning av automatisk karaktär om cirka 1 030 000 kronor — förstärkningar

eller andra ökningar av icke-automatisk karaktär till ett belopp

av i runt tal 1 075 000 kronor. Av sistnämnda belopp hänför sig omkring

110 000 kronor till förstärkning av resurserna vid mejeriavdelningen och

statens mejeriförsök i Alnarp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående upprustning

av forskning, försök och högre undervisning på jordbruks- och

trädgårdsområdena och anför därvid följande.

Inledning

Genom beslut den 27 januari 1956 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för

jordbruksdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande undervisningen, forskningen och

försöksverksamheten vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

ävensom vid högskoleavdelningarna vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades nyssnämnda dag såsom sakkunniga

numera framlidne landshövdingen T. Å. Hovgård, tillika ordförande,

professorn och t. f. överinspektören Y. H. Gustafsson, dåvarande

ledamoten av riksdagens första kammare S. Larsson, dåvarande rektorn vid

lantbrukshögskolan, professorn N. R. Nilsson, rektorn vid Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut, professorn F. W. Nilsson, ledamoten

av riksdagens andra kammare P. E. Sköld samt direktören i hushållningssällskapens

förbund S. J. G. Zaclirison. På egen begäran befriades Hovgård

den 27 november 1957 från uppdraget att vara utredningens ordförande

samt att vara ledamot av utredningen. Till ny ordförande förordnades samma

dag ledamoten av utredningen N. R. Nilsson.

De sakkunniga, som antagit benämningen jordbrukshögskoleutredningen,

har avlämnat ett den 16 december 1959 dagtecknat betänkande angående

högre utbildning, forskning och försök på jordbrukets område (SOU

1960: 2).

Över betänkandet har remissyttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens organisationsnämnd, statens sakrevision, statens lö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

nenämnd, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, styrelsen för statens

centrala frökontrollanstalt, styrelsen för statens växtskyddsanstalt, styrelsen

för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, styrelsen för statens maskinprovningar,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, jordbrukets

forskningsråd, styrelsen för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader,

styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan

och statens skogsforskningsinstitut, skogs- och lantbruksakademien, nämnden

för täckdikningsförsök, domänstyrelsen, jordbrukstekniska föreningen,

Sveriges utsädesförening, W. Weibull AB med Weibullsliolms växtförädlingsanstalt,

hushållningssällskapens förbund, samtliga hushållningssällskap,

arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för folkhälsan, byggnadsstyrelsen,

statistiska centralbyrån, kanslersämbetet för rikets universitet (efter

hörande av vederbörande universitetsmyndigheter), överstyrelsen för de

tekniska högskolorna (efter hörande av vederbörande vid tekniska högskolan

i Stockholm och Chalmers tekniska högskola), statens naturvetenskapliga

forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, 1955 års universitetsutredning,

veterinärhögskoleutredningen, 1955 års lantbruksundervisningskommitté,

utredningen rörande den vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

på växtnäringsområdet bedrivna forskningens och försöksverksamhetens

objektivitet, jordbruksupplysningskommittén, trädgårdsnäringsutredningen,

lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, Sveriges

lantbruksförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,

Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förening,

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Sveriges pomologiska förening,

Sveriges fröodlareförbund, Svensk husdjursskötsel, Svenska svinavelsföreningen,

Svenska fåravelsföreningen, Sveriges fjäderfäavelsförening,

Sveriges biodlares riksförbund, Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation,

Sveriges förenade studentkårer, lantbrukshögskolans studentkår,

Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund,

Tjänstemännens centralorganisation samt Föreningen Svenska

trädgårdsarkitekter. Vidare har Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges

industriförbund, Skånes handelskammare och Civilförvaltningens personalförbund

beretts tillfälle att yttra sig.

I anledning av betänkandet har skrifter inkommit från Centralstyrelsen

för Malmöhus läns försöks- och växtskyddsringar, professorerna Å. Gustafsson,

K. G. Luning och A. Miinzing, agronomi licentiaten L. Fredriksson,

Svenska lantmannaskolornas lärareförbund, Akademien för de fria konsterna,

Boteå kommun samt Svenska pälsdjursuppfödares riksförbund.

Vidare torde i förevarande sammanhang få anmälas en av styrelsen för

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut den 16 augusti 1956 gjord

framställning om godkännande av avtal rörande en försöksstation vid Söråker.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I ett den 28 juni 19(50 dagtecknat betänkande angående objektiviteten vid

forskning och försök på våxtnäringsområdet (SOU 1960:30) har den särskilt

förordnade utredningsmannen, direktören Olof Söderström upptagit

vissa frågor berörande bl. a. verksamheten vid lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök. Remissyttranden över betänkandet i nämnda delar

har avgivits av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

jordbrukets upplysningsnämnd, skogs- och lantbruksakademien samt

Hushållningssällskapens förbund. Jordbrukets forskningsråd har beretts

tillfälle att yttra sig.

I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 46—59) har Kungl. Maj:t på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1961/62 under driftbudgeten beräkna

a) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Avlöningar ett

förslagsanslag av 7 675 000 kr.;

b) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Omkostnader ett

förslagsanslag av 1 000 000 kr.;

c) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Materiel ett reservationsanslag

av 620 000 kr.;

d) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Nyanskaffning

och underhåll av utrustning ett reservationsanslag av 258 000 kr.;

e) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bokinköp och

bokbindning ett reservationsanslag av 100 000 kr.;

f) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Lokal och fast

försöksverksamhet ett reservationsanslag av 1 100 000 kr.;

g) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Jordbruksdriften

vid statens försöksgårdar ett förslagsanslag av 1 000 kr.;

h) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Avlöningar ett

förslagsanslag av 2 093 000 kr.;

i) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Omkostnader ett

förslagsanslag av 830 000 kr.;

j) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Materiel ett reservationsanslag

av 48 000 kr.;

k) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Nyanskaffning

och underhåll av utrustning ett reservationsanslag av 100 000 kr.;

l) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Bokinköp och

bokbindning ett reservationsanslag av 17 000 kr.;

m) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Trädgårdsekonomisk

byrå ett förslagsanslag av 18 000 kr.;

n) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Lokal och fast

försöksverksamhet ett reservationsanslag av 45 000 kr.

Jag torde nu få återkomma till dessa anslagsfrågor.

I det följande torde få lämnas en redogörelse för omförmälda utredningsförslag

samt för innehållet i däröver avgivna yttranden jämte omförmälda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

skrifter. Beträffande det närmare innehållet i betänkandena och yttrandena

däröver samt förenämnda skrifter torde få hänvisas till dessa. Framställningen

kommer att i huvudsak följa den i jordbrukshögskoleutredningens

betänkande gjorda kapitelindelningen, varefter anslagsfrågorna för budgetåret

1961/62 behandlas.

Historik

Angående den av jordbrukshögskoleutredningen lämnade redogörelsen för

lantbrukshögskolans och statens lantbruksförsöks samt Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstituts uppkomst och utveckling torde få hänvisas

till betänkandet s. 6—22.

Lantbrukshögskolans och statens lantbruksförsöks samt

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts

nuvarande organisation

I anslutning till vissa av jordbrukshögskoleutredningens i det följande

redovisade förslag lämnas en redogörelse för nuvarande organisation. I övrigt

torde få hänvisas till betänkandet s. 23—31.

Bakgrunden till upprustningsbehovet

I. UTREDNINGEN

A. Vetenskapens betydelse för lantbruksområdet

1. Utvecklingen i jordbruket ökar behovet av utbildning, forskning

och försöksverksamhet

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar inledningsvis dels om den tekniska

utvecklingen, som lett till att åtskilliga produktionsuppgifter, som

förr omhänderhades av jordbruket, numera övertagits av industrien, dels

om konsumtionsutvecklingen, vilken närmast medfört en krympning av

avsättningsutrymmet för inom landet framställda jordbruksprodukter. Nu

nämnda förhållanden utgör i väsentliga avseenden bakgrunden till den

mycket genomgripande omställningsprocess, som jordbruket genomgått under

efterkrigstiden. Härom anföres vidare i huvudsak följande.

Då jordbruket inte kunnat kompensera bortfallet av vissa produktionsuppgifter

genom att låta den kvarvarande produktionen expandera, har det

i stället gått in för en kostnadsreducerande effektivisering. Utvecklingen

i jordbruket under de två senaste årtiondena karakteriseras sålunda främst

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

av en mycket omfattande reduktion av det dyraste produktionsmedlet,

nämligen arbetskraften. Sedan åren före det senaste världskriget har jordbrukets

arbetskraftsvolym reducerats till nära hälften. Maskiner och andra

billigare produktionsmedel har ersatt denna arbetskraft. Samtidigt har

jordbruksproduktionen effektiviserats på många andra sätt (högre avkastande

sorter, nya växtslag, ökad användning av handelsgödsel, djurförädling

m. m.). Sammanlagt har de mycket genomgripande förändringar, som

ägt rum, medfört en betydande effektivisering av jordbruksproduktionen.

Beräkningar har gjorts för att fastställa det ekonomiska resultatet av

de förändringar, som berört jordbruksproduktionen under perioden 1938/

39—1954/55. Dessa beräkningar visar, att den sammanlagda vinsten av

förändringarna i produktionstekniken vid periodens slut uppgick till ca

1 200 milj. kr. per år. Utan den utveckling och de framsteg, som ägt rum

i jordbruket, hade jordbrukarna sålunda fått nöja sig med en avsevärt

mycket lägre inkomst- och levnadsstandard än som nu varit fallet, försåvitt

den högre produktionskostnaden till följd av en utebliven eller lägre

rationaliseringstakt ej kunde ha överförts på konsumenterna i form av

höjda livsmedelspriser. Dock torde möjligheterna till sådana höjningar särskilt

under senare år ha varit mycket begränsade, eftersom marknaden för

jordbrukets produkter totalt sett varit mättad.

Under åren efter 1954/55 har produktionsvolymen i jordbruket varit i

stort sett oförändrad, men den kostnadsreducerande effektiviseringen främst

i form av utbyte av arbetskraft mot andra billigare produktionsmedel har

fortsatt.

Utredningen framhåller, att vetenskapens och teknikens medverkan i

jordbrukets rationaliseringsprocess varit av väsentlig betydelse. Angående

frågan, vilka bidrag vetenskapen och tekniken kan förväntas komma att

ge jordbruket i framtiden, anföres bl. a. följande.

Inom jordbruksvetenskapen göres oavbrutet nya rön och upptäckter,

som så småningom kan komma den praktiska jordbruksdriften tillgodo.

Utvecklingen inom jordbruket tyder också på, att detta i högre grad än

hitintills blir i stånd att snabbare tillgodogöra sig nya landvinningar inom

vetenskap och teknik, övergången till mer industriellt betonade metoder,

till drift i större produktionsenheter etc. får sålunda anses öka möjligheterna

att snabbt utnyttja forskningens resultat. Detta medför emellertid

samtidigt, att jordbruket blir mer beroende av fortlöpande och intensifierad

forsknings- och försöksverksamhet, d. v. s. av att ökade resurser ställs

till denna verksamhets förfogande från samhällets sida. Jordbruksföietagen

är nämligen, till skillnad från industrien, alltför små för att kunna

bedriva forskning och utvecklingsarbete på egen hand. Att forskningsverksamheten

inom jordbruksområdet så gott som helt måste åvila samhället

kan alltså utgöra en nackdel, eftersom forskningsinsatserna härigenom inte

alltid får den omfattning, som skulle vara motiverat ur produktionsekonomisk

synpunkt.

Beträffande frågan om det verkligen är nödvändigt, att Sverige har en

egen omfattande forskningsverksamhet på jordbrukets område, understryker

utredningen betydelsen av att man följer forskningens utveckling i

utlandet. Utredningen framhåller emellertid, att våra möjligheter att till

Sverige överföra och här utnyttja utländska forskningsresultat är beroende

av i vad mån vårt land har tillgång till vetenskapligt utbildade specialis
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ter, som kan göra dessa resultat tillämpbara för svenska förhållanden. Vidare

anföres, att jordbruket på grund av olika klimat, jordförhållanden

m. m. i mindre grad än industrien kan bygga på utländska forskningsresultat.

Utredningen framhåller vidare, att nya produktionsmetoder och produktionsmedel

samt ett större antal produktionsalternativ ökar betydelsen av

yrkesutbildning och produktionsrådgivning inom jordbruket. Detta medför

ökade krav på lärarnas och konsulenternas utbildning och förmåga att

hålla sig å jour med utvecklingen.

Välutbildade specialister med jordbruksvetenskaplig skolning behövs enligt

utredningen i ett växande antal vid de industrier, som framställer jordbrukets

produktionsmedel. Detsamma gäller de industrier, som tar hand

om jordbrukets produkter för vidare förädling. Utredningen erinrar om

att utvecklingen inom näringslivet i stort medför ett successivt ökat behov

av högskoleutbildade tekniker och ekonomer och menar, att samma utveckling

kommer att följa inom jordbruket i och med att produktionsmetoderna

inom denna näring alltmer förlorar sin särart och blir mera

lika industriens. Samtidigt som jordbruksnäringen ur befolkningsmässig

synpunkt måste betecknas som vikande kan sålunda ett ökat behov av högskoleutbildad

arbetskraft förutses.

Den insats jordbruksforskningen i framtiden kan komma att göra beror

emellertid i betydande grad också på i vilken utsträckning dugliga och begåvade

ungdomar attraheras till det jordbruksvetenskapliga området. Av

allt att döma kommer till följd av utvecklingstendenserna inom industrien

konkurrensen om den intellektuella arbetskraften att ytterligare öka. Antalet

studenter, som sökt inträde såsom ordinarie studerande vid lantbrukshögskolan,

har varit jämförelsevis lågt under senare år, vilket i hög grad

begränsat möjligheterna till urval. Med hänsyn till den centrala betydelse

forskningen samt försöks- och upplysningsverksamheten m. fl. andra verksamheter,

som handhas av agronomiskt utbildad personal, har för hela

jordbrukets framåtskridande, anser utredningen det synnerligen betydelsefullt,

att högskoleutbildningen inom detta område göres lika lockande

som motsvarande utbildning på andra områden. Som ett led i dessa strävanden

framlägger utredningen vissa förslag till omläggning av undervisningen.

2. Forskningen och den jordbrukspolitiska målsättningen

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar om att 1942 års jordbrukskommitté

(SOU 1946:42) som riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken

uppställde tre huvudmålsättningar, som sedan dess kommit att bli vägledande

för jordbrukspolitiken i vårt land, nämligen att jordbruket skulle

vara i stånd att vid avspärrning sörja för landets minimibehov av livsmedel

(beredskapskravet), att jordbrukarna skulle erhålla en inkomst, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

9

låg i nivå med övriga jämförbara grupper i samhället (inkomstlikställighetskravet)

samt att jordbruket skulle inriktas på en så rationell produktion

som möjligt (rationalitetskravet).

Om jordbruksforskningens roll för att uppnå och bibehålla dessa målsättningar

anför jordbrukshögskoleutredningen bl. a. följande.

Av nyssnämnda målsättningar framgår, att landet först och främst måste

ha ett jordbruk av sådan omfattning, att det kan tillgodose det svenska

folkets minimibehov av livsmedel. Även för att säkra denna minimiförsörjning

fordras emellertid, att en betydande del av nationens produktiva

resurser måste engageras i jordbruksproduktionen. Redan därav följer

att det är ett samhällsintresse, att jordbruksproduktionen bedrives på ett

rationellt sätt. Detta förutsätter i sin tur en jordbruksforskning med uppgift

att söka effektivisera jordbruksproduktionen.

I nyssnämnda målsättningar ingår också, att jordbrukarna skall garanteras

en inkomststandard, som ligger i nivå med vissa andra befolkningsgruppers.

Jordbruksbefolkningens inkomster och därmed sammanhängande

levnadsstandard kan höjas på två principiellt skilda sätt, nämligen

antingen genom högre priser på jordbruksprodukterna eller genom

lägre produktionskostnader.

Möjligheterna att ge jordbruket inkomstförstärkning genom högre priser

är emellertid begränsade till vad övriga samhällsgrupper anser sig kunna

gå med på. Den andra vägen, d. v. s. åtgärder, som leder till sänkta produktionskostnader,

utgör ett reellt bidrag till höjandet av jordbrukets och

landets levnadsstandard. På något längre sikt är det i regel begränsade

möjligheter att ge en näringsgren mer betydande fördelar genom de subventioner

eller importavgifter, som den första vägen till inkomsthöjning förutsätter.

En bestående och fortlöpande standardförbättring kan i huvudsak

uppnås enbart genom eu effektivisering av näringen. Levnadsstandarden

bland utövarna inom en viss näringsgren beror därför främst på hur

pass effektivt produktionen bedrivs i denna näringsgren i jämförelse med

motsvarande produktion i utlandet. En ytterligare standardhöjning för

jordbruksbefolkningen kan därför enligt utredningen i huvudsak förväntas

gå över eu fortsatt rationalisering av produktionen. Forsknings- och

försöksverksamheten, som har till uppgift att arbeta för en effektivisering

av de olika produktionsprocesserna i jordbruket, kommer att bli ett

betydelsefullt led i en fortsatt framtida rationalisering och därmed också

för höjandet av jordbruksbefolkningens levnadsstandard.

Utredningen tar också upp frågan, om landet skall satsa mera på jordbruksforskning

i ett läge, då ett av jordbrukets stora problem är svårigheten

att avsätta den nuvarande produktionen. Härom anföres i huvudsak

följande.

ökade insatser i jordbruksforskning leder ju oftast till ökad produktion.

Forsknings- och försöksverksamhetens primära syfte är emellertid att rationalisera

jordbruksproduktionen d. v. s. sänka kostnaderna för denna

produktion. Att denna sänkning av produktionskostnaderna ibland uppnås

genom produktionshöjningar kan i vissa lägen vara en nackdel för jordbruket

i dess helhet därigenom att produktionshöjningen kan verka pristryckande.

Att av denna anledning minska takten i jordbrukets framåtskridande

skulle emellertid få mycket allvarliga konsekvenser för det svenska jordbruket,

då effektiviseringstakten där bleve långsammare än i utlandet. Då

skulle det svenska jordbruket riskera att trängas ut inte bara på världs
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

marknaden utan i allt större omfattning även på den inhemska marknaden,

eftersom gränsskyddets möjligheter att skydda den svenska jordbruksproduktionen

är begränsade. Därtill kommer att forskningen också kan bidra

till att lösa avsättningsproblemen genom att anvisa andra produktionsalternativ

och genom att få fram nya användningsområden för jordbruksprodukter.

Den erforderliga anpassningen av jordbrukets produktionsvolym får i

stället ske på så sätt att den minst rationella produktionen avvecklas.

3. Upprustningstakten vid lantbrukshögskolan i jämförelse med universiteten

och de tekniska högskolorna

Under perioden 1938/39—1958/59 har medelstilldelningen till lantbrukshögskolan

ungefär 6-dubblats, medan universiteten erhållit en 10-dubbling

och de tekniska högskolorna en 17-dubbling av sina anslag. Utredningen

framhåller, att den stora eftersläpningen i anslagen till lantbrukshögskolan

får anses anmärkningsvärd med hänsyn till den betydelse som högre utbildning

samt forskning och försöksverksamhet har för jordbrukets effektivisering.

Stora delar av industrien expanderar visserligen snabbt och är

därför i stort behov av ökad forskning och mer högskoleutbildad arbetskraft,

men en mycket betydande del av forskningen inom industriområdet

utföres och bekostas av industriföretagen själva. I utlandet föreligger i regel

inte samma eftersläpning för det lantbruksvetenskapliga området som

i vårt land. I Amerika har jordbruksforskningen sedan gammalt haft en

gynnad ställning och i exempelvis Holland, Storbritannien samt Västtyskland

har man, inte minst under senare år, till följd av jordbrukets pressade

läge satt in betydande resurser för en förstärkning av jordbruksforskningen

i syfte att stärka jordbrukets konkurrenskraft.

4. Trädgårdsodlingens utveckling och betydelse för fclkhushållningen

Utredningen anför, att den höjda levnadsstandarden och de förändrade

kostvanorna medfört en väsentligt ökad konsumtion av trädgårdsprodukter.

Särskilt har konsumtionen av färska grönsaker samt frukter och bär ökat.

Det sammanlagda konsumtionsvärdet av trädgårdsprodukter beräknades år

1958 uppgå till 1 326 milj. kr. Sammanlagt svarar den inhemska trädgårdsodlingen

för hälften av detta konsumtionsvärde. Trädgårdsodlingens produktionsvärde

torde utgöra 10—15 procent av jordbrukets produktionsvärde.

Under senare tid har den förbättrade konserverings- och kyltekniken

lett till en kraftig industrialisering på området och i samband härmed har

de fältmässiga odlingarna av köksväxter ökat betydligt, eller från 3 900 ha

år 1930 till 11 100 ha år 1959. Bland övriga förändringar, som ägt rum under

senare tid, framhålles bl. a., att odlingen under glas ökat avsevärt, att

verksamheten för iordningställande och vård av park- och prydnadsanläggningar

fått en mera framskjuten plats samt att moderna synpunkter

på natur- och landskapsvård kräver större omsorg vid industriplaneringar,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

väganläggningar o. d. Den stigande levnadsstandarden har även tagit sig

uttryck i en ökad förbrukning av blommor och andra prydnadsväxter. Angående

behovet av en intensifierad forsknings- och försöksverksamhet inom

trädgårdsområdet anföres vidare bl. a. följande.

Den yrkesmässiga trädgårdsodlingen har framförallt under senare år

haft att brottas med ekonomiska svårigheter som en följd av intensiv utländsk

konkurrens. Förutsättningarna för en ekonomiskt bärkraftig trädgårdsodling

i vårt land synes dock vara förhållandevis goda. Dels kan konsumtionen

väntas fortsätta att öka till skillnad från vad som gäller för

övriga lantbruksprodukter och dels synes relativt goda naturliga förutsättningar

föreligga för en sådan odling. Betydelsen av en inhemsk odling

i händelse av en ny avspärrning bör ej heller underskattas. Samtidigt måste

dock alla möjligheter till en rationalisering tillvaratas. Härför talar framför

allt den konkurrens, som odlingen måste möta från importerade produkter

och som kan förväntas öka, om planerna på en friare handel inom

ett europeiskt frihandelsområde kommer till stånd. Vidare föreligger bl. a.

ett starkt behov av förbättrat odlingsmaterial för att höja produkternas

kvalitativa egenskaper och av nyare odlingstekniska metoder. Liksom i fråga

om jordbruksområdet erfordras också på trädgårdsområdet en egen

svensk forsknings- och försöksverksamhet för att anpassa utomlands vunna

resultat till svenska förhållanden.

B. Angelägna forsknings- och försöksuppgifter inom lantbruket

Jordbrukshögskoleutredningen har i ett särskilt avsnitt av betänkandet

lämnat en specificerad redogörelse avsedd att belysa behovet av forskning

och försök inom olika delar av lantbruket. Angående denna redogörelse

torde få hänvisas till betänkandet s. 43—63.

C. Det framtida behovet av arbetskraft med högskolemässig utbildning

inom jordbruks- och trädgårdsområdena

1. Behovet av agronomer

Till ledning för bedömningen av det framtida behovet av agronomer har

arbetsmarknadsstyrelsen på utredningens framställning gjort en särskild

undersökning. Vid denna undersökning har räknats med två alternativ,

nämligen intagning av 40 resp. 55 nya elever per år vid lantbruksliögskolan.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen förefaller det knappast troligt, att det senare

alternativet med 55 intagna per år skulle komma att ge något nämnvärt

överskott vid mitten av 1960-talet.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att endast ett fåtal av de utexaminerade

agronomerna numera ägnar sig åt praktisk jordbruksdrift

som företagsledare m. m. Å andra sidan har för de vid högskolan utbildade

agronomerna öppnats nya verksamhetsfält. Utredningen anför härom bl. a.

följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Den utveckling inom det tekniskt-naturvetenskapliga området, som vi nu

upplever, medför ständigt stegrade krav på antalet personer med högre utbildning

inom dessa områden. Även om jordbruksnäringens betydelse

krymper i jämförelse med övriga näringsgrenar, genomgår den dock en utveckling

av liknande slag. Nödvändigheten av en fortsatt och intensifierad

rationalisering av jordbruksdriften medför otvivelaktigt ett ökat behov av

personer med högre utbildning. Icke minst torde detta gälla inom forsknings-

och försöksverksamheten.

Utredningen erinrar vidare om att det årliga behovet av agronomer vid

högskolans tillkomst uppskattades till 20 å 30, medan intagningen fr. o. in.

1946 varierat mellan 40 och 50. Utredningen bär kommit till den slutsatsen,

att man för den närmaste tioårsperioden bör räkna med en årlig intagning

av ca 50 elever. Det torde få ankomma på lantbrukshögskolans styrelse att

efter statsmakternas godkännande fastställa det antal, som bör intagas

■\arje

ras för en något större intagning.

Utredningen framhåller vidare betydelsen av fortlöpande prognosundersökningar

inom de av utredningen berörda utbildningsområdena. Högre utbildning

kräver så stora kostnader för såväl den enskilde som samhället,

att det är angeläget att någorlunda säkra prognoser rörande behovet av sådan

arbetskraft finns tillgängliga och fortlöpande förnyas.

2. Behovet av högskolemässig trädgårdsutbildning samt erforderligt antal

hortonomer med sådan utbildning

Behovet av arbetskraft med högskolemässig utbildning på trädgårdsområdet

har successivt gjort sig allt starkare gällande. Detta gäller icke blott

beträffande önskvärdheten att kunna rekrytera personer till forskningsoch

försöksinstitutioner inom detta område utan även för rekrytering av

konsulenter, lärare m. fl. Utomlands, bl. a. i Norge och Danmark, har denna

utbildning, i många fall sedan lång tid, lagts på en högskolemässig nivå.

Förslag till en sådan omläggning av den högre trädgårdsundervisningen

även i vårt land framfördes av 19i6 års trädgårdsundervisningskommitté.

Bristerna hos den nuvarande högre trädgårdsutbildningen ansåg trädgårdsundervisningskommittén

främst vara: 1) att den högre trädgårdskursen

är för kort, 2) att kraven på teoretisk förutbildning är för låga, 3)

att undervisningen delvis blir blott en repetition av vad eleverna förut lärt

i trädgårdsskolan, 4) att kursen inte ger kompetens för befattningar, där

vetenskaplig skolning inom trädgårdsområdet krävs, såsom inom försöksverksamheten,

växtförädlingen m. m. samt 5) att lärare och konsulenter

på trädgårdsområdet erhåller en sämre utbildning än motsvarande befattningshavare

på jordbruksområdet.

Föreliggande rekryteringsbehov av högskoleutbildad arbetskraft bedömde

trädgårdsundervisningskommittén på grundval av en särskild undersökning

till minst 15 personer per år.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Mot bakgrund av nu anförda synpunkter föreslog kommittén, att en särskild

trädgårdshögskola vid Alnarp skulle inrättas. Vid denna högskola

skulle meddelas en på vetenskaplig grund A-ilande undervisning i syfte att

utbilda tjänstemän och enskilda företagare inom trädgårdsnäringen. Vid

högskolan skulle därjämte bedrivas forskning och utbildas vetenskapsmän.

Trädgårdsundervisningskommitténs förslag anmäldes i proposition nr 79

till 1948 års riksdag. Föredragande departementschefen anslöt sig därvid

till kommitténs förslag, att den önskade förbättringen av den högre trädgårdsundervisningen

borde åvägabringas på så sätt, att undervisningen erhöll

högskolemässig karaktär. Närmast till följd av den investeringsbegränsning,

som vid denna tidpunkt måste iakttagas, konstaterade departementschefen

att förutsättningar att uppföra för ändamålet erforderliga byggnader

icke förelåg utan föreslog därför, att ett förverkligande av planen skulle

få anstå tills vidare.

Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 44) över propositionen,

att utskottet delade åsikten, att behov förelåg att förstärka den högre trädgårdsundervisningen

samt att undervisningen borde erhålla högskolemässig

karaktär. Av de skäl, som anförts i propositionen, ansåg sig emellertid

utskottet böra tillstyrka, att utbyggandet av undervisningen fick anslå tills

vidare. Häremot hade riksdagen icke något att erinra.

För att erhålla en närmare kännedom om det nu aktuella behovet av arbetskraft

med högskolemässig trädgårdsutbildning har jordbrukshögskoleutredningen

låtit arbetsmarknadsstyrelsen verkställa en särskild undersökning

häröver. Arbetsmarknadsstyrelsen anför sammanfattningsvis bl. a.

följande.

Ett tillskott med 10 personer vartannat år skulle innebära att ej ens ersättningsbehovet

bleve tillgodosett. Med ett tillskott uppgående till 15 personer

vartannat år skulle ersättningsbehovet bli något så när tillgodosett,

men för utvidgningsbehov skulle ej finnas något utrymme. Med ett tillskott

på 10 personer varje år skulle finnas utrymme för en utvidgning med

25 å 30 personer under tiden t. o. m. 1975, och med ett tillskott på 15 personer

varje år skulle motsvarande utrymme för utvidgning uppgå till inemot

100-talet. Det är möjligt att en examination av sistnämnda storleksordning

skulle vara alltför stor för att motsvara behovet åtminstone under

de närmaste årtiondena. Däremot synes en utexamination av ett 10-tal personer

varje år vara ganska väl avpassad med hänsyn till såväl ersättningssom

utvidgningsbehov under den närmaste tiden. Därest en trädgårdshögskola

kommer att inrättas, synes det vara rimligt att avpassa dennas kapacitet

för en examination av 10 personer årligen men med möjlighet alt utvidga

kapaciteten, för den händelse detta visar sig vara önskvärt framdeles.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter har på jordbrukshögskoleutredningens

förfrågan framhållit, att ett stort behov av personer med trädgårdsarkitektutbildning

föreligger. Föreningen uppskattar rekryteringsbehovet

till enbart trädgårdsarkitektområdet till ca tio personer per år.

Jordbrukshögskoleutredningen anser icke, att utvecklingen under det decennium,

som förflutit sedan 1940 års trädgårdsundervisningskommitté

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

framlade sina förslag, kullkastat nämnda utredningens slutsatser utan snarare

givit ytterligare belägg för dem. Bristerna i den nuvarande högre utbildningen

framstår utan tvekan nu ännu klarare.

Beträffande behovet av arbetskraft med högskolemässig trädgårdsutbildning

finner utredningen, att det är ytterst svårt att ange några säkra data,

enär större delen av de tänkbara arbetsgivarna nära nog helt saknar erfarenhet

av dylik arbetskraft. Utredningen är därför tveksam, huruvida det

kan påräknas att exempelvis samtliga nuvarande hortonomtjänster kommer

att återbesättas med högskoleutbildad arbetskraft, eller om viss del av

detta ersättningsbehov kommer att fyllas av personer med annan utbildning,

då främst av personer med utbildning vid trädgårdsskolorna. Även om

tveksamhet råder finns likväl starka skäl, som talar för att behovet av

högskoleutbildad arbetskraft inom trädgårdsområdet är i växande, bl. a.

inom sådana områden som landskapsvård och landskapsplanering. Den

fortgående standardökningen kan bl. a. väntas medföra ett ökat behov av

olika fritidsanläggningar och fritidsområden, vilka för sin utbyggnad kräver

biträde av personer med högre utbildning i trädgårdsanläggning och

trädgårdskonst.

Även om utredningen understryker osäkerheten beträffande vissa av de

i arbetsmarknadsstyrelsens undersökning dragna slutsatserna, anser den

dock att sagda utredning otvivelaktigt påvisat ett tydligt behov av högskoleutbildad

arbetskraft, överläggningar med företrädare för hortonom- och

trädgårdsarkitektkårerna har givit ytterligare belägg för denna uppfattning.

Jordbrukshögskoleutredningen förordar därför, att möjligheter till en

högskolemässig utbildning inom trädgårdsområdet snarast möjligt åstadkommes.

Utredningen anser, att man f. n. försiktigtvis torde böra räkna

med ett årligt behov av tio personer med dylik utbildning. Utbildningen bör

enligt utredningen liksom nu kunna specialiseras på två utbildningsinriktningar

nämligen trädgårdsodling och trädgårdsarkitektur. Undervisningsinstitutionerna

bör emellertid redan från början dimensioneras så, att man

utan svårighet kan öka intagningen om behovet så påkallar.

D. Lantbrukshögskolans benämning

Redan i detta avsnitt torde få anmälas, att jordbrukshögskoleutredningen

anfört, att det på 1945 års jordbruksförsöksutrednings förslag fastställda

namnet, »Kungl. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök», även

vid ett förverkligande av utredningens förslag på ett riktigt sätt återger arten

av den samlade verksamheten. Detta namn bör därför enligt utredningen

bibehållas. För att komma ifrån den praktiska olägenhet, som onekligen

ligger i en så lång beteckning, anser utredningen, att i skrift förkortningen

KL SL genomgående bör kunna användas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I ett särskilt yttrande av herrar Sigfrid Larsson och Fredrik Nilsson anföres

bl. a., att utredningen, trots utvidgningen av lantbrukshögskolans verksamhetsfält

till att omfatta den akademiska utbildningen, forskningen och

försöksverksamheten även inom trädgårdsområdet likväl bibehåller det

långa och otympliga namnet »kungl. lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök».

Med hänsyn till att namnet redan nu är långt och skulle bli

ännu längre och otympligare, om även trädgårdsverksamheten skulle avspeglas

i namnet, yrkas i det särskilda yttrandet på att den samlade högskole-

och försöksverksamheten vid Ultuna och Alnarp kallas »kungl. lantbrukshögskolan»

och att i dennas statuter, första paragrafen, redogöres för

verksamhetens omfattning.

II. YTTRANDEN

A. Synpunkter på upprustningen av den lantbruksvetenskapliga

verksamheten

Så gott som samlliga remissinstanser har starkt understrukit angelägenheten

av en snabb upprustning av den lantbruksvetenskapliga verksamheten.

Även de remissinstanser, som av olika skäl inte ansett sig kunna biträda

utredningens organisationsförslag, har i flertalet fall framhållit, att deras

ställningstagande i organisationsfrågan icke får föranleda att upprustningen

fördröjes. De i remissyttrandena anförda skälen för en snabb upprustning av

ifrågavarande verksamhet kan sammanfattas i följande punkter.

1. Forskning, försök och utbildning spelar en avgörande roll för jordbruksnäringens

effektivering. En fortgående och intensifierad effektivering av

jordbruksproduktionen utgör i sin tur en förutsättning för att jordbruksbefolkningen

skall kunna följa med i den allmänna standardhöjningen.

2. Den snabba utvecklingen inom de tekniska, naturvetenskapliga och ekonomiska

områdena har framsltapat nya produktionsmetoder och produktionsalternativ,

vilket medfört att jordbruksproduktionen inte längre på ett lönsamt

sätt kan bedrivas i traditionella former. Denna utveckling har gjort

jordbrukarna mera beroende av att den jordbruksvetenskapliga verksamheten

tillhandahåller data som underlag för deras val av produktionsinriktning,

produktionsmetoder etc. för att kostsamma misstag och felinvesteringar skall

kunna undvikas.

3. Den begränsade företagsstorleken inom jordbruket gör att forskningsoch

utvecklingsverksamheten i huvudsak måste vara en samhällets angelägenhet.

4. Den lantbruksvetenskapliga verksamheten bedömes vara förhållandevis

lönsam. Trots den betydelse, som denna verksamhet har för jordbrukets

effektivering och framåtskridande, utgör kostnaden för den endast några

tiondels procent av produktionsvärdet i jordbruket. Man anser det vara ett

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

mindre kostsamt alternativ för staten att satsa på en ökad effektivering av

jordbruksproduktionen än att på andra vägar sörja för jordbrukets inkomstlikställighet.

5. Det finnes, framhåller vissa remissinstanser, ingen saklig motivering

för att pa det sätt som skett låta den lantbruksvetenskapliga verksamheten

släpa efter i förhållande till den upprustning, som sker i fråga om övrig vetenskaplig

verksamhet.

Ur remissyttrandena torde följande böra återges.

Jordbrukets forskningsråd framhåller, att forskning och försöksverksamhet

utgör ett nödvändigt underlag för jordbrukets fortsatta utveckling. Dessa

hjälpmedel torde vara ofrånkomliga, om jordbruket skall kunna i erforderlig

grad hävda sig i den utländska konkurrensen och vid sidan av andra näringar.

Fortgående och intensifierad rationalisering är en förutsättning för

att jordbruksbefolkningen skall kunna följa med i den allmänna standardhöjningen.

Veterinärhcgskoleutredningen framhåller, att forskningen utgör en väsentlig

förutsättning för det allmänna framåtskridandet och att vidgade statliga

insatser på detta område därför har ansetts påkallade. Veterinärhögskoleutredningen

fortsätter.

Det är dock angeläget, att insatserna i forskning i första hand aöres på de

områden, dar en produktionsbefrämjande effekt synes mest närliggande.

Vetermarhogskoleutredningen anser, att ett synnerligen rikt fält föreligger

för forsknings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet. Jordbrukets

r»r?n» -rmg medför ständigt nya problem, som kräver snabb lösning. För

att tylla sin uppgift i det svenska näringslivet och för att nedbringa samhällets

kostnader tor jordbruksstödet behöver jordbruksnäringen bistånd av en

forskning, väl förberedd att lösa skiftande arbetsuppgifter. Enligt veterinärhogskoleutredningens

uppfattning talar således starka skäl för att en upprustning

på ifrågavarande område kommer till stånd. Den begränsade storleken

hos de enskilda jordbruksföretagen gör, att samhället nästan helt måste

svara för forskningsverksamheten på jordbruksområdet, medan på exempelvis

industriområdet en betydande forskningsverksamhet även sker vid en

del större företag. Vidare har industrien på många områden lättare att tillgodogöra

sig utländska forskningsresultat. De mera särpräglade förhållandena

på jordbruksområdet kräver däremot i annan omfattning speciella

forskningsinsatser icke endast begränsade till riket i dess helhet utan t. o. m.

till skilda delar av detsamma. Den med allmänna medel bedrivna forsknings-

och försöksverksamheten på jordbruksområdet måste följaktligen

tacka ett särskilt mångskiftande arbetsfält. Det skulle därför också ställa

jordbruksnäringen i ett avsevärt sämre läge än andra näringsgrenar, därest

jordbruksforskningens möjligheter att ta upp olika aktuella problem begränsades

av otillräckliga resurser eller mindre effektiv användning av tillgängliga

forskningsmedel.

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), som erinrar om att

1950-talets senare del har präglats av en intensiv reformverksamhet på universitets-

och högskoleområdet, anför bl. a. följande.

Denna reformverksamhet har ej berört jordbrukets tre högskolor. Behovet

av ökade resurser torde emellertid för dessa högskolor vara lika stort som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr (it) ur 1961

för övriga högskolor inte minst när det gäller den vetenskapliga forskningen.

Det är därför med stor tillfredsställelse som SACO hälsar de förslag till upprustning

av utbildnings-, forsknings- och försöksverksamheten på lantbrukets

område, som jordbrukshögskoleutredningen framlagt. Det är angeläget,

att den långa period av osäkerhet rörande den högre lantbruksutbildningens,

forskningens och försöksverksamhetens framtida ställning nu brytes, så att

de provisorier i fråga om anslagens fördelning och tjänstetillsättningar, som

hittills tillämpats, snarast kan avvecklas. En fortsatt snabb rationalisering

av jordbrukets produktion förutsätter en intensifierad forskning och försöksverksamhet.

Det har ibland ifrågasatts, om landet kan satsa mera på

jordbrukets forskning i ett läge då ett av jordbrukets stora problem är svårigheten

att avsätta den nuvarande produktionen, ökade insatser i jordbrukets

forskning leder ju oftast till ökad produktion. SACO vill därför understryka

vad utredningen anfört i denna fråga, nämligen att^ den erforderliga

anpassningen av jordbrukets produktionsvolym bör ske på så sätt, att den

minst rationella produktionen avvecklas. En förutsättning för sådan rationalisering

är en intensifierad forskning och försöksverksamhet i syfte att effektivera

produktionen och anvisa andra produktionsalternativ och nya användningsområden

för jordbrukets produkter.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförhund hälsar den av utredningen

föreslagna upprustningen med stor tillfredsställelse och framhåller, att den

lantbruksvetenskapliga verksamheten, sedan jordbrukshögskoleutredningen

började sitt arbete år 1956, fått arbeta med praktiskt taget oförändrade anslag.

Det är därför av största vikt, framhåller förbundet, att statsmakterna

nu så snabbt som möjligt tar ställning till de organisationsändringar eller

de åtgärder, som kan föranledas av utredningens betänkande, så att verksamheten

inom området kan återgå till mera normala arbetsbetingelser och

en sund utveckling och utbyggnad. Sedda i ett större sammanhang utgör

såväl forskningen och försöksverksamheten som utbildningen relativt billiga

produktionsfaktorer och eu upprustning långt utöver den av utredningen

föreslagna kan säkert ske, innan ett ekonomiskt optimum uppnås i detta

avseende.

Svenska lantarhetsgivareföreningen anför beträffande upprustningsbehovet

bl. a. följande.

Av den översikt, som i betänkandet lämnas över vetenskapens och teknikens

medverkan i jordbrukets rationaliseringsprocess, framgår hur utomordentligt

angeläget det är, att medel i erforderlig omfattning ställes till förfogande

för forskning och försök. Likväl har medelsbehovet för denna verksamhet

icke i nöjaktig omfattning tillgodosetts vare sig för jordbruket eller

för dess binäringar. Anslagsutvecklingen har sålunda varit mycket otillfredsställande

i fråga om den lantbruksvetenskapliga verkamheten. Vid jämförelse

med de resurser, som staten satt in på andra näringars utveckling

synes uppenbart, att lantbruket eftersatts. Detta kan få en menlig inverkan

i vårt framtida samhälle. Det må här erinras om att de relativt små företagsenheterna

inom jordbruk och trädgård saknar praktiska möjligheter och

resurser att själva sörja för kvalificerat utvecklingsarbete. Den fortgående

snabba utvecklingen på teknikens område liksom de snabbt skiftande problemställningarna

på grund av ändrade marknadsförhållanden och genomgripande

socialpolitiska beslut ställer ökade krav på anpassningsförmåga

samt teknisk och ekonomisk kunnighet hos brukarna inom jordbruks- och

2 liiluuuj till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. .Yr 69

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

trädgårdsnäringarna. Därmed ökar även betydelsen av forskning, försök och

rådgivning i fråga om produktionens effektivering och följsamma anpassning

i olika led, sålunda även vad avser förädling och marknadsförande.

Icke minst väsentliga är frågor om ekonomisk kalkylering och planering

samt rationellt utnyttjande av den mänskliga arbetskraften.

Med hänvisning till de skärpta krav, som sålunda kan förväntas bli ställda

på produktionsprocessens effektivering i framtiden, understryker lantarbetsgivareföreningen

angelägenheten av att en stark upprustning ulan

dröjsmål kommer till stånd i fråga om forskning och försök på jordbrukets

och trädgårdsnäringens områden.

Lantbruksslyrelsen vill med hänsyn till den lantbruksvetenskapliga verksamhetens

grundläggande betydelse för jordbrukets utveckling framhålla

det såsom ytterst angeläget, att det snarast företages en grundlig upprustning

av de resurser, som erfordras för denna verksamhet. Icke minst mot

bakgrunden av de aktuella problemen och svårigheterna för jordbruksnäiingen

framstår klart angelägenheten av att det allmännas insatser ökas i

syfte att förbättra jordbrukets produktivitet.

Lr yttrandena från hushållningssällskapen må i förevarande spörsmål

anföras, att Kalmar läns södra hushållningssällskap framhåller, att ett

lands materiella och kulturella standard sedan gammalt i hög grad är beloende

av den nivå, på vilken landet upprätthåller sin vetenskapliga forskning

och utbildning.

Det måste därför anses som en angelägenhet av största vikt, att rådande

eftersläpning av upprustningstakten inom jordbruksvetenskaperna i jämförelse

med landets universitet och övriga högskolor snarast möjligt bringas

ur världen. Om detta icke sker, måste följden obönhörligen bli, att jordbruket

kommer i ett allt ogynnsammare läge i förhållande till andra näringsgrenar

och kommer att få allt större svårigheter att följa utvecklingen och att

havda sig i konkurrensen inom landet och i utlandet. Dylika konsekvenser

blir givetvis till skada icke endast för jordbruket utan för landet i dess helhet.

Hushållningssällskapet vill följaktligen livligt förorda, afl jordbrukshögskoleutredningens

förslag snarast möjligt lägges till grund för proposition

till riksdagen.

Västernorrlands läns hushållningssällskap framhåller, att det torde kunna

förutsägas, att utvecklingen på jordbrukets område under 1960-talet inte

kommer att försiggå i långsammare takt än vad som skedde under 1950- ialet. Man får säkerligen räkna med förändringar i jordbruksdriften, som

med hänsyn dels till internationella handelsförbindelser, dels till det befolkningspolitiska

lägel inom landet kommer att bli genomgripande. Denna utveckling

kommer att ställa kraftigt ökade krav på jordbrukets förmåga till

rationalisering och därigenom på dess utövares kvalifikationer. Det är då

ett oeftergh ligt ■villkor, att forskning, undervisning och försöksverksamhet

på jordbrukets område inte kommer i efterhand i förhållande till det praktiska

jordbrukets krav utan snarare ligger före.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Kristianstads läns hushållningssällskap framhåller att en upprustning och

förstärkning torde vara särskilt betydelsefull med tanke på att vår jordbruksnäring

kämpar med betydande svårigheter. Denna fortfarande så betydelsefulla

näring behöver säkerligen allt det stöd, som vetenskaplig forskning

och tillvaratagande av praktiska erfarenheter kan ge för att kunna hävda

sig konkurrensmässigt sett såväl inom det egna landet som internationellt.

I jämförelse med det stöd för utbildning och forskning, som andra

grenar av vårt näringsliv och kulturliv kommit i åtnjutande av, är eftersläpningen

på jordbruksnäringens område anmärkningsvärd.

Hushållningssällskapens förbund finner det särskilt betänkligt med eftersläpningen

inom det jordbruksvetenskapliga området med hänsyn till att

det moderna jordbruket blir alltmera beroende av en effektiv forskningsoch

försöksverksamhet.

Statskontoret är praktiskt taget den enda remissinstans, som ifrågasätter

en upprustning av den omfattning, som jordbrukshögskoleutredningen föreslår.

Statskontoret framhåller, att de sammanlagda kostnaderna för en

upprustning av hela den högre utbildningen och forskningen i landet torde

komma att bli högst betydande. Det är därför nödvändigt med en mycket

noggrann avvägning mellan olika utgiftsbehov. Detta kan enligt ämbetsverket

föranleda, att flera av jordbrukshögskoleutredningens förslag måste ges

en lägre prioritet än åtskilliga andra nu aktuella förslag till förstärkning av

den högre undervisningen. Statskontoret framhåller emellertid, att ämbetsverket

med det anförda dock icke velat göra gällande, att en viss upprustning

inom förevarande område icke skulle vara motiverad, utan har allenast

velat framhålla, att förhållandena i förevarande avseenden måhända

icke är så entydiga, som utredningen ansett.

B. Högskolemässig trädgårdsutbildning

Remissinstanserna hälsar överlag med tillfredsställelse, att en högskolemässig

trädgårdsutbildning föreslagits skola komma till stånd. Endast statskontoret

och de båda hushållningssällskapen i Älvsborgs län avstyrker förslaget

härom. Ur yttrandena torde följande böra återges.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium betonar nödvändigheten av att en

högskolemässig trädgårdsutbildning kommer till stånd för att i ökad omfattning

kunna utnyttja vetenskapen i trädgårdsnäringens tjänst och därmed

säkra näringens fortbestånd och konkurrenskraft.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd hälsar med tillfredsställelse, att

en högskolemässig trädgårdsutbildning kommer till stånd i vårt land, särskilt

med hänsyn till trädgårdsodlingens under senare år starkt ökade betydelse.

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), som med tillfredsstäl
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Ielse hälsar utredningens förslag att göra hortonomutbildningen högskolemässig,

framhåller att detta förslag ligger helt i linje med den allmänna utveckling

på utbildningsområdet under 1960-talet, som SACO anser önskvärd,

nämligen att studentexamen i allt större utsträckning lägges till grund

lör de längre utbildningsvägarna. Även Sveriges förenade studentkårer anser

den förstärkning av hortonomutbildningen, som utredningen rekommenderar,

vara tillfredsställande.

Weibullsholms växtförädlingsanstatt har mottagit förslaget om utbyggd

undervisning och forskning på trädgårdsområdet med tillfredsställelse.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund framhåller, att man inom trädgårdsnäringen

med största tillfredsställelse hälsar förslaget om högskoleinässig

utbildning och utbyggd forskningsverksamhet och att man räknar

med att förslaget denna gång förverkligas i motsats till det förslag i samma

ärende, som framlades av 1946 års trädgårdsundervisningslcommitté.

Sveriges ijrkesfruldodlares riksförbund framhåller, att behovet av högskoleutbildningen

inom trädgårdsområdet är mycket stort och att sådan utbildning

därför bör komma till stånd så fort som möjligt.

Hushållningssällskapen understryker praktiskt taget enhälligt önskvärdheten

av att trädgårdsutbildningen blir högskolemässig.

Statskontoret är jämte hushållningssällskapen i Älvsborgs län de enda

remissinstanser, som helt avstyrker högskolemässig utbildning på trädgårdsområdet.

Enligt statskontoret är skälen för att ställa den akademiska

hortonomutbildningen på framtiden lika starka nu som tidigare.

C. Det framtida behovet av agronomer och hortonomer

Endast ett mindre antal remissinstanser har yttrat sig i denna fråga.

Flertalet av dessa anser att möjligheterna för en något större intagning av

studerande i varje fall fram emot mitten och slutet av 1960-talet bör hållas

öppen.

Arbetsmarknadsstyrelsen förordar mot bakgrunden av nytt statistiskt

material, att resurserna för undervisningen dimensioneras på ett sådant

sätt, att ett något större antal studerande kan antagas för agronomutbildning

än vad jordbrukshögskoleutredningen föreslår. Styrelsen framhåller,

att bristen på naturvetenskapligt utbildad arbetskraft under det närmaste

årtiondet liksom svårigheterna att bygga ut universitetens utbildningsinstitutioner

för de naturvetenskapliga ämnena tillräckligt snabbt medför, att

samhället måste ta i anspråk varje möjlighet att höja utbildningskapaciteten

inom dessa utbildningsområden. Genom den friare studiegång, som utredningen

rekommenderar, med en mera individuellt inriktad specialisering

torde agronomernas anställningsområden kunna vidgas, varvid de i

viss utsträckning kan erhålla befattningar inom de biologisk-kemiska om
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl. Maj:ts proposition nr 69 ur 1961

rådena i konkurrens med personer utbildade vid universiteten eller vid de

tekniska högskolorna. En friare övergång mellan olika fackhögskolor och

universitet torde samtidigt underlätta möjligheterna till kompletterande

studier.

1955 års universitetsntredning anser, att utredningens förslag om intagningen

av agronomi studerande är hållet i underkant. Sålunda synes det

enligt universitetsutredningen sannolikt, att den utbyggnad av undervisnings-,

forsknings- och försöksverksamheten på lantbrukets område, som

jordbrukshögskoleutredningen föreslår, kommer att leda till att behovet

av personal med agronomutbildning blir större än vad jordbrukshögskoleutredningen

beräknat på basis av den inom arbetsmarknadsstyrelsen för

några år sedan genomförda undersökningen.

Jordbrukets forskningsråd framhåller, att med utvidgad forsknings-, undervisnings-

och rationaliseringsverksamhet inom jordbruket måste följa

ökat behov av agronomer. Forskningsrådet ifrågasätter, om utvecklingen

inom jordbruket tillräckligt beaktats av utredningen, som tycks räkna med

att statiska förhållanden skall vara rådande på agronomernas arbetsmarknad

under 1960-talet.

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) tillstyrker den av utredningen

föreslagna årliga intagningen av ca 50 studerande för de närmaste

åren. Det bör dock påpekas, framhåller SACO, att agronomkåren

därigenom kan beräknas öka endast med ca tio procent under 1960-talet,

under det att akademikerantalet i övrigt torde komma att nästan fördubblas.

Icke minst mot bakgrunden härav är det angeläget, att prognoserna på

detta område successivt överarbetas. SACO understryker starkt vikten av

att en kontinuerlig prognosverksamhet kommer till stånd rörande behovet

av högskoleutbildad arbetskraft på jordbruksområdet. Beträffande den högskolemässiga

trädgårdsutbildningen tillstyrker SACO, att den anpassas så,

att man i inledningsskedet kan utbilda tio personer om året.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund delar helt utredningens

uppfattning om svårigheterna att beräkna det framtida behovet av högskoleutbildad

personal inom de aktuella områdena och understryker kraftigt

vikten av att de mera långsiktiga och fasta resurser, som kräves för utbildningen,

avväges så, att de ej utgör ett alltför snävt tilltaget tak, om en

ökad utbildningskapacitet eventuellt blir erforderlig. Förbundet framhåller

även betydelsen av en kontinuerlig prognosverksamhet inom området.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund framhåller, att ett rekryteringsbehov

av tio hortonomer årligen synes mycket sannolikt. De senaste åren

har vid flera tjänstetillsättningar förelegat svårigheter att erhålla trädgårdsutbildad

personal med erforderliga kvalifikationer, varför ett utvidgningsbehov

jämfört med den nuvarande kapaciteten otvivelaktigt finnes.

Norrbottens låns hushållningssällskap delar utredningens uppfattning om

att ett ökat behov av vetenskapligt utbildad arbetskraft för att jordbrukets

krav på yrkeskunnande skall kunna tillgodoses.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Älvsborys läns södra hushållningssällskap anser, att utredningen underskattat

riskerna för att efterfrågan på agronomer kommer att minska inom

väsentliga områden. Sällskapet påpekar, att minskat behov av högskoleutbildad

arbetskraft föreligger inom lantbruksnämnderna samt eventuellt

också vid lantmannaskolorna och hushållningssällskapen. Sällskapet anser

sålunda, att man snarare bör räkna med något minskad intagning av elever

vid lantbrukshögskolan och att det inte kan anses helt osannolikt, att minskningen

kan behöva bli relativt stor. Även beträffande intagningen av hortonomie

studerande har utredningen enligt sällskapet räknat i överkant

beträffande behovet. Skulle intagningen få den föreslagna omfattningen

torde det som en följd härav bli nödvändigt att tillskapa nya tjänster —

t. ex. för naturvård vid vägförvaltningarna — eller på annat sätt lösa uppkommande

sysselsättningsproblem för de utexaminerade. Liknande synpunkter

framhålles i yttrandet från Älvsborgs läns norra hushållningssällskap.

1955 års lantbruksundervisningskommitté framhåller, att någon utökning

av antalet agronomer verksamma inom den lägre lantbruksundervisningen

icke är trolig under de närmaste åren ens vid en viss utökning av

skolornas verksamhet. Skulle verksamheten vid skolorna till sin omfattning

bli oförändrad, kan behovet av agronomer vid skolorna snarare väntas

minska. Enligt kommitténs uppfattning bör en del av undervisningen övertas

av icke akademiskt utbildade lärarkrafter, nämligen yrkeslärare. Kommittén

avser i enlighet härmed att framlägga förslag om inrättandet av yrkeslärartjänster

i lantbrukets skolor. Då agronomernas verksamhetsområden

är många och kommittén saknar möjlighet att bedöma utvecklingen på

andra områden, vill kommittén icke därmed ifrågasätta riktigheten av att

högskolan dimensioneras för 50 studerande per år. Intagningen måste dock

framdeles bli föremål för kontinuerliga överväganden, varvid hänsyn bör

tagas till utvecklingen inom de olika verksamhetsområdena.

D. Lantbrukshögskolans benämning

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i frågan om vilket namn

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök bör erhålla, sedan också

den trädgårdsvetenskapliga verksamheten inordnats i denna organisation.

Alla remissinstanser, som yttrat sig härom, har emellertid ansett, att den

kortare benämningen lantbrukshögskolan bör väljas. Denna uppfattning

framföres av Riksförbundet Landsbygdens folk samt Sveriges agronom- och

lantbrukslärareförbund, vilka anser, att den nuvarande benämningen på

högskolan är alltför lång och otymplig samt av veterinärhögskoleutredningen

och Svenska lantmannaskolornas lärareförening.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

23

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Det torde inte råda någon tvekan om att forskningen och försöksverksamheten

inom såväl jordbruksområdet som övriga områden varit av väsentlig

betydelse för den omdaning och rationalisering av det svenska jordbruket,

som skett under de senaste årtiondena. Såsom jordbrukshögskoleutredningen

framhållit, har vinsterna av denna rationalisering inte endast

lett till en högre inkomst- och levnadsstandard för jordbruksbefolkningen

och billigare livsmedel för konsumenterna än eljest skulle ha varit fallet

utan den har även genom arbetskraftens överflyttning underlättat den expansion,

som skett inom andra näringar. Rationaliseringsprocessen har sålunda

spelat eu betydelsefull roll för den standardstegring överhuvudtaget,

som ägt rum i vårt land under tiden efter det andra världskriget.

Möjligheterna för forskningen och försöksverksamheten på jordbruksområdet

att bidraga till fortsatta framsteg är emellertid inte därmed uttömda.

Snarare torde få förväntas att ifrågavarande forskning i framtiden

kan lämna ännu större bidrag till jordbrukets förkovran än hittills. En dylik

utveckling är också nödvändig, för att jordbruket på ett ur samhällelig

synpunkt önskvärt sätt skall kunna hävda sig i näringslivet. Omdaningen

inom jordbruket har därjämte medfört, att nya forskningsresultat

i högre grad och snabbare än hifintills kommit att utnyttjas av näringen.

Denna utveckling torde i framtiden komma att gå än fortare.

En av förutsättningarna för en fortsatt och stegrad framstegstakt inom

jordbruket är sålunda en fortlöpande och intensifierad forsknings- och försöksverksamhet.

För att utföra denna erfordras tillgång till vetenskapligt

utbildade specialister inte endast för att bedriva grundläggande forskning

inom landet utan även för att följa jordbruksforskningens utveckling i utlandet

och göra dennas resultat tillämpbara på svenska förhållanden. Härför

kräves emellertid ökade resurser. Därvid bör erinras om att redan ett

forskningsarbete av nuvarande omfattning på grund av forskningens alltmera

kostnadskrävande natur fordrar ökade ekonomiska insatser.

Det torde i första hand ligga i jordbrukets intresse, att forsknings- och

utvecklingsverksamheten inom jordbruksområdet ges sådana resurser, att

den kan bedrivas med erforderlig intensitet. Såsom jordbrukshögskoleutredningen

framhållit är emellertid jordbruksföretagen alltför små för att

i nämnvärd omfattning kunna bedriva forskningsarbete i egen regi. Detta

medför, att inom jordbruksområdet forskningsverksamheten så gott som

helt måste åvila samhället. Ur samhällelig synpunkt är det emellertid också

av intresse all jordbruksproduktionen effektiveras. Såsom jag framhållit

i andra sammanhang torde man nämligen få utgå ifrån att Sverige alltjämt

under överskådlig tid kommer att ha en jordbruksproduktion, som täcker

vårt huvudsakliga behov av jordbruksråvaror och att jordbrukspolitiken

även framdeles kommer att syfta till att bereda inkomstlikställighet åt

dem, som driver ett med hänsyn till rådande tekniska och ekonomiska be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tingelser rationellt jordbruk. En dylik jordbrukspolitik synes även för

framtiden kräva en inte obetydlig samhällelig insats i form av prisstöd.

Därför bör det ur det allmännas synpunkt vara angeläget att befrämja alla

åtgärder, som syftar till att förbättra jordbrukets produktivitet och som

därmed förbilligar livsmedlen för konsumenterna och minskar behovet avstatligt

stöd för att upprätthålla den avsedda inkomststandarden i jordbruket.

Med beaktande av dessa omständigheter kan jag för min egen del helt ansluta

mig till den av jordbrukshögskoleutredningen framförda och av remissinstanserna

vitsordade uppfattningen, att en upprustning av forskningen

och försöksverksamheten på jordbrukets område bör komma till

stånd.

Såsom utredningen framhållit, är emellertid den insats, som jordbruksforskningen

kan komma att göra i framtiden, i hög grad beroende av i vilken

utsträckning det jordbruksvetenskapliga området kan intressera dugliga

och begåvade ungdomar. För att jordbruket snabbt skall kunna tillgodogöra

sig och draga fördel av forskningens landvinningar är det vidare

av betydelse, att undervisnings- och upplysningsverksamheten på området

handhaves av härför lämpad och väl utbildad personal. För att bättre

nå dessa syften har utredningen föreslagit vissa omläggningar av den högre

undervisningen på jordbruksområdet. I likhet med flertalet remissinstanser

vill jag uttala tillfredsställelse med dessa förslag.

Frågan om en omläggning av den högre trädgårdsutbildningen till högskolemässig

standard var i slutet av 1940-talet föremål för prövning av

statsmakterna. Närmast till följd av den investeringsbegränsning, som vid

denna tid måste iakttagas, kom omläggningen emellertid inte till stånd.

Såväl Kungl. Maj:t som riksdagen uttalade emellertid, att behov förelåg att

förstärka den högre trädgårdsundervisningen och ge den högskolemässig

karaktär.

Efter denna tid har betydelsen av en förstärkning av den vetenskapliga

verksamheten på trädgårdsområdet fått ökad aktualitet. Konsumtionen av

trädgårdsprodukter är i snabbt tilltagande och det kan därför förutses, att

den svenska trädgårdsnäringens betydelse kommer att öka. Näringens möjligheter

att hävda sig i den internationella konkurrensen är emellertid

starkt beroende både av de resultat, forskningen kan ge genom såväl inländska

rön som anpassning av utomlands vunna resultat till svenska förhållanden,

och av en höjning av utbildningsstandarden. Särskilt inom vissa

grenar av näringen, såsom den fältmässiga trädgårdsodlingen, pekar utvecklingen

mot en expansion och en förhållandevis betydande export på

grundval av denna odling har redan vuxit fram.

Enligt min mening synes alltså trädgårdsnäringen numera kunna göra

anspråk på det stöd från samhällets sida, som en högskolemässig utbildning

och forskning utan tvivel ger. Jag anser mig därför böra förorda, att

en högskolemässig trädgårdsundervisning nu kommer till stånd i huvud
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

saklig överensstämmelse med jordbrukshögskoleutredningens förslag och

att forskningen och försöksverksamheten på trädgårdsområdet ges ökade

resurser.

Såsom närmare framgår av det följande, har remissinstanserna i huvudsak

ansett sig kunna biträda jordbrukshögskoleutredningens förslag till förstärkning

av resurserna för forskningen, försöksverksamheten och den högre

undervisningen inom lantbruksområdet samt till reformering av agronoinoch

hortonomutbildningen. I fråga om utredningens förslag till vissa organisatoriska

förändringar inom den lantbruksvetenskapliga verksamheten

bär uppslutningen kring utredningens förslag varit betydande men av olika

skäl inte lika enhetlig som i övrigt.

För egen del anser jag, att utredningen framlagt ett i huvudsak godtagbart

program för upprustningen på det lantbruksvetenskapliga området. På vissa

punkter har jag emellertid funnit mig med hänsyn till bland annat vad som

framkommit vid remissbehandlingen av betänkandet böra förorda vissa

jämkningar i de av utredningen framlagda förslagen. Vidare har jag i något

fall ansett det lämpligt att föreslå ytterligare utredning, innan slutlig ställning

tages. Beträffande det närmare ställningstagandet till de olika förslagen

torde jag få återkomma i det följande.

Såsom närmare framgår av det följande bär jag inte ansett mig böra utarbeta

något detaljerat program för den årliga upprustningen under en viss

längre tidsperiod framöver. Ej heller har jag ansett mig nu kunna taga

ställning till samtliga utredningens förslag. Till motivering härav vill jag

framhålla bland annat, att utvecklingen inom forskningen numera går så

snabbt, att eu detaljerad plan redan inom få år kan visa sig vara i väsentliga

delar föråldrad. Därtill kommer att från pågående utredningar på jordbrukets

område kan förväntas förslag, vilka får konsekvenser för i vart fall

vissa av de i nu föreliggande förslag behandlade frågorna. 1 anledning av

förslag eller påpekanden av jordbrukshögskoleutredningen har också i några

fall ytterligare utredning ansetts böra förebringas.

Det bör vidare framhållas, att bedömningen av i vilken takt forskningsresurserna

på lantbruksområdet bör utvidgas givetvis måste ske mot bakgrunden

av det statsfinansiella läget och möjligheterna att vid den årliga

budgetprövningen inrymma anslagsökningar för detta ändamål. Såsom framgår

redan av årets statsverksproposition har det vid budgetavvägningen för

nästa budgetår befunnits möjligt att för ifrågavarande ändamål -—- utöver

en automatisk utgiftsökning av drygt en miljon kronor —- avdela en förhållandevis

betydande sammanlagd anslagsökning av icke-automatisk karaktär

eller drygt en miljon kronor.

De av mig i det följande förordade förslagen till bland annat omorganisation

av lantbrukshögskolans centrala ledning, omläggning av den lokala försöksverksamheten

samt sammanföring av försöksanstalterna med forskning

och undervisning vid högskolan anser jag lämpligen böra genomföras

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

den 1 juli 1962. Från och med denna tidpunkt bör vissa nu vakantsatta och

ett antal nytillkommande ledande befattningar, såsom professurer, laboraturer,

statsagronombefattningar m. fl., vilka är nödvändiga för den nya organisationen,

besättas. För att innehavarna av nytillkommande befattningar

skall kunna träda i tjänst vid avsedd tidpunkt är det nödvändigt,

att beslut om inrättandet av dylika tjänster fattas redan vid årets riksdag.

Inom trädgårdsområdet synes det emellertid lämpligast, bland annat med

hänsyn till att grundutbildningen föreslås skola ske vid Ultuna, att genomföra

omorganisationen den 1 juli 1963 och på så sätt att erforderliga befattningar

kan tillträdas från detta datum.

Intagningen av studenter enligt den av utredningen föreslagna nya ordningen,

d. v. s. utan föregående praktik, vilken ordning jag, såsom i det

efterföljande närmare kommer att motiveras, ämnar förorda, bör ske första

gången redan hösten 1961, då sålunda två årskurser måste antagas vid

lantbrukshögskolan, den ena med och den andra utan praktisk utbildning.

Den årskurs, som skall genomgå praktisk utbildning, fördelas efter intagningen

i enlighet med ett i det följande förordat förslag på olika lantmannaskolor.

Även trädgårdsstuderande för högskolemässig utbildning bör

antagas hösten 1961. Den propedeutiska utbildningen för dessa bör förläggas

till Alnarps trädgårdsskola. Efter ett års propedeutisk utbildning kommer

de att studera omkring två år vid lantbrukshögskolan i Ultuna och

att därefter förflyttas till Alnarp för utbildning i de tillämpade trädgårdsämnena.

Senast hösten 1964 bör alltså samtliga institutioner inom trädgårdssektionen

vara organiserade, så att de kan övertaga undervisningen

av de hortonomie studerande.

För den högskoleorganisation, som i framtiden skall svara för forskningen,

försöksverksamheten och den högre utbildningen inom jordbruks- och

trädgårdsområdena har jordbrukshögskoleutredningen föreslagit den hittillsvarande

benämningen Kungl. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

förkortat KLSL. De remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, bar emellertid

förordat den i det särskilda yttrandet till betänkandet föreslagna benämningen

Kungl. lantbrukshögskolan. För egen del vill jag för att få en

kort men ändock tillräckligt täckande beteckning på ifrågavarande högskoleorganisation

föreslå benämningen lantbrukshögskolan.

Jag torde i detta sammanhang även få behandla frågan om det framtida

behovet av agronomer och hortonomer. Jordbrukshögskoleutredningen har

föreslagit, att vid lantbrukshögskolan intages minst 50 agronomie studerande

per år. Flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, har

ansett, att en intagning av denna omfattning förmodligen är något i underkant.

Det framhålles sålunda bland annat, att med en utvidgad forsknings-,

undervisnings- och rationaliseringsverksamhet inom jordbruket måste följa

ett ökat behov av agronomer. Även bristen på naturvetenskapligt utbildad

arbetskraft överhuvudtaget liksom svårigheterna att utöka denna utbildning

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tillräckligt snabbt anses tala för att samhället bör taga i anspråk varje möjlighet

att höja utbildningskapaciteten inom det naturvetenskapliga området.

Vidare torde den friare studiegång, som utredningen rekommenderat, med

en mera individuellt inriktad specialisering i någon mån komma att vidga

agronomernas anställningsområden.

Å andra sidan framhålles i några yttranden, att det föreligger en tendens

att inom vissa typiska agronomområden såsom lantbruksnämnderna, lantmannaskolorna

och hushållningssällskapen överföra de mindre kvalificerade

arbetsuppgifterna på befattningshavare, som inte är högskoleutbildade. Sammanlagt

torde dock efterfrågeökningen på agronomiskt utbildad arbetskraft

inom vissa områden överstiga efterfrågeminskningen inom andra. Såsom ett

karakteristiskt drag för utvecklingen inom näringslivet som helhet anföres,

att efterfrågan på högskoleutbildad arbetskraft alltmera ökar. Det ligger

därför nära till hands att räkna med en ökning i efterfrågan även på agronomer

från näringslivets sida. De aktuella utvecklingstendenserna inom

jordbruket, inte minst integrationssträvandena, förutses vidare medföra ett

ökat behov av agronomutbildad arbetskraft.

I likhet med utredningen anser jag, att intagningen av agronomi studerande

under de närmaste åren bör utgöra minst 50 per år. Samtidigt bör

man dock hålla möjligheterna öppna för en större intagning på längre sikt.

Skulle den svenska insatsen i fråga om teknisk expertis på jordbruksområdet

till de underutvecklade länderna bli av mer betydande omfattning bör

detta beaktas även vid intagningen till vissa utbildningsanstalter. För att så

snabbt som möjligt kunna anpassa utbildningen av agronomer efter föreliggande

behov bör prognoser utföras med relativt täta intervall.

Inom trädgårdsområdet, där högskolemässig utbildning tidigare inte funnits

i Sverige, är det helt naturligt svårare att uppskatta behovet av högskoleutbildad

arbetskraft. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att

tio trädgårdsstuderande intages per år. I likhet med remissinstanserna har

jag intet att invända häremot under ett inledande skede, till dess ytterligare

erfarenheter om behovet av personer med en sådan utbildning föreligger.

Jag vill emellertid framhålla det angelägna i att kontinuerliga prognoser utföres

även inom detta område.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Sambandet mellan högre undervisning, forskning

och försöksverksamhet

I. UTREDNINGEN

A. Jordbruks- och husdjursområdena

Under nuvarande förhållanden är verksamheten vid lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök organiserad dels på en högskoledel, inom vilken

undervisning och forskning bedrivs, dels på två försöksanstalter (statens

jordbruksförsök och statens husdjursförsök), inom vilka försöksverksamhet

och i viss utsträckning forskning äger rum. Högskoledelen är i sin tur uppdelad

på institutioner efter ämnesområden och försöksanstalterna på statsagronomavdelningar

likaledes efter ämnesområden. För vtterligare redogöielse

över den nuvarande organisationen av lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök hänvisas till betänkandet s. 23—27.

I betänkandet erinras om att frågan om försöksverksamhetens ställning

i förhållande till lantbrukshögskolans övriga verksamhet icke är ny utan

varit föremål för många överväganden såväl från tidigare utredningar som

(rån statsmakternas sida. Beträffande den av jordbrukshögskoleutredningen

lämnade redogörelsen för dessa tidigare utredningar och förslag jämte

statsmakternas beslut i frågan torde få hänvisas till betänkandet s. 74_78.

Jordbrukshögskoleutredningen tar inledningsvis upp frågan i vad mån

utvecklingen inom det lantbruksvetenskapliga området påverkar de organisatoriska

formerna och anför därvid bl. a. följande.

Att frågan om försöksverksamhetens organisatoriska ställning i förhållande

till den övriga vetenskapliga verksamheten inom lantbruksområdet nu

ansetts böra tas upp till behandling torde bl. a. få tillskrivas den utveckling

de naturvetenskapliga disciplinerna genomgått åren efter det senaste världskriget.

Forskningen har utsträckts till nya områden och ny vetenskaplig

teknik har kommit till användning. Samtidigt har gränsen mellan grundforskning

och tillämpad forskning blivit mindre distinkt. Steget från de

rena grundforskningsresultaten till praktiskt-ekonomiskt betydelsefulla tilllämpningar

har blivit kortare. Inom den naturvetenskapliga forskningen

torde det härvid räcka med att peka på utvecklingen inom några områden

såsom atomenergi, plastkemi och antibiotika. Inom lantbruksområdet har

tillkomsten av kemiska ogräsutrotningspreparat, växtskyddspreparat, handelsgödselmedel,

ensileringsmedel samt mineral- och vitaminpreparat in. in.

medfört närmare anknytning till och ökat beroende av den övriga naturvetenskapen.

För att få underlag för en bedömning av vilken organisationsform som

skapar de bästa förutsättningarna för en rationell verksamhet vid lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök söker utredningen först klargöra,

vilka skillnader som föreligger mellan högskolans s. k. undervisnings
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr (it) ur 196i

29

institutioner och de båda försöksanstalterna beträffande verksamhetens in
-

riktning, omfattning och arbetsmetoder. Ur utredningens redogörelse för

undervisningsinstitiitionerna må följande anföras.

Verksamheten vid undervisningsinstitutionerna består av undervisning

och forskning. Forskningen är inom detta område såväl som inom övriga

områden, där högre undervisning bedrives, ett nödvändigt underlag för denna

undervisning. Genom att lantbrukshögskolan inom sitt område är den

enda högre utbildningsanstalten i vårt land bär den ensam ansvaret för

forskning och vetenskaplig utbildning inom stora och viktiga delar av sitt

ämnesområde.

Forskningen vid högskolans undervisningsinstitutioner är i princip fri,

d. v. s. de vid institutionerna anställda lärarna—forskarna har rätt att

inom institutionens ämnesområde själva välja sina forskningsuppgifter och

inom ramen för tillgängliga resurser bearbeta desamma. Denna princip om

forskningens frihet har utredningen icke funnit anledning att ifrågasätta

för lantbrukshögskolans del. Utredningen vill dock understryka, att lantbrukshögskolan

är eu fackhögskola med bestämd inriktning, vilket visat sig

leda till en viss avgränsning i de arbetsuppgifter, som de vid institutionerna

anställda forskarna tar upp. Vidare har tillkomsten av de statliga forskningsråden

och andra fonder och stiftelser, som lämnar medel till forskning,

fått inflytande på forskningsverksamhetens inriktning och uppläggning därigenom

att dessa i sin anslagsbeviljning tar stor hänsyn till vad slags forskningsprojekt

vederbörande forskare framlägger. Härigenom har i praktiken

i viss utsträckning en förskjutning ägt rum mellan »fri» och »målbunden»

forskning till förmån för den senare. Detta har dock, i varje fall för lantbrukshögskolans

del, kunnat ske utan konflikter, vilket enligt utredningens

uppfattning utgör belägg för att forskarna vid högskolans institutioner

även vid fritt val företrädesvis i sin forskning tar upp sådana problem, som

är av praktisk betydelse för jordbruksnäringens utveckling. Men även forskningens

organisatoriska uppläggning har påverkats av forskningsrådens anslagspolitik,

därigenom att denna ofta gynnat projekt, vilkas genomförande

krävt lagarbete mellan forskare från flera fackområden. Denna utveckling

har enligt utredningens uppfattning varit befruktande även för den fria

forskningen vid lantbrukshögskolan. ..... ..

Även om den antydda utvecklingen varit i stort sett likformig för högskolans

samtliga institutioner är den i detta sammanhang av särskilt intresse

för institutionerna i högskolans s. k. tillämpade ämnen, enär dessa

institutioner i stort sett omfattar samma ämnesområden som de båda försöksanstalterna.

Genom de ökade anslag, som institutionerna för dessa tilllämpade

ämnen sålunda fått, har såväl dessa institutioner som försöksanstalterna

i icke oväsentlig omfattning ofta kommit att syssla med i stort sett

samma eller mycket närgränsande spörsmål. Denna utveckling bär således

medfört, att högskoleinstitutionerna medverkat vid lösandet av sådana aktuella

problem av mer eller mindre »försökskaraktär», som enligt tidigare

uppfattning närmast åvilat försöksanstalterna.

Verksamheten vid statens jordbruksförsök utgöres av försöksverksamhet

samt som underlag för denna även forskning i viss omfattning. Utredningen

söker först klarlägga vad försöksverksamhet innebär och i vad mån den

skiljer sig från forskning och anför därvid hl. a. följande.

För alt främja utvecklingen inom jordbruksnäringen började man redan

nå 1700-talet även i vårt land intressera sig för s. k. praktiska försök. Avsikten

med dessa försök var att på erfarenhetsmässig väg få fram resultat

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 är 1961

av direkt användbarhet för det praktiska jordbruket. Någon analys i syfte

att förklara de bakomliggande orsakerna till de erhållna resultaten var det

på grund av naturvetenskapens dåvarande läge ej fråga om. Så småningom,

jämsides med naturvetenskapens och främst då kemiens nya landvinningar,

började man även inse vikten av att dels ge vetenskapliga förklaringar till

de i försöken erhållna resultaten, dels införa vetenskaplig metodik även i

sådana försök, där icke en vetenskaplig förklaring utan endast rättvisande

jämförelsevärden åsyftades.

Genom beslut av riksdagen år 1936 överfördes den tidigare centralanstaltens

för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruks- och husdjursavdelningar

till Ultuna och samordnades med lantbrukshögskolan i form av

två försöksanstalter. Avsikten med omorganisationen torde ha varit den,

att försöksverksamhetens uppgift skulle vara att omsätta den grundläggande

forskningens resultat till skilda praktiska förhållanden samt inrikta sig

mot lösandet av bestämda praktiska spörsmål inom växtodlingens och jordbrukslärans

samt utfodringens områden (målforskning). Den skulle därvid

i sitt arbete använda sig av vetenskapliga metoder och i övrigt nära samarbeta

med högskolans övriga institutioner. Dessa sistnämnda avsågs skola

bedriva främst grundforskning men även försöksverksamhet i mindre omfattning

närmast avsedd för undervisningsändamål.

Utredningen konstaterar, att den ursprungligen tänkta gränsdragningen

i arbetsuppgifterna mellan högskolans institutioner och försöksanstalterna

inte helt upprätthållits och anför i anslutning härtill bl. a. följande.

I allt större utsträckning har särskilt högskolans institutioner i de tillämpade

ämnena och försöksanstalterna kommit att närma sig varandra beträffande

arbetsuppgifternas art. För institutionernas del har å ena sidan

utvecklingen genom de ökade anslag, som de på olika sätt erhållit, medfört

att de, förutom mer teoretiskt grundforskningsbetonade uppgifter, även

kunnat ta upp större problem av praktisk-aktuell natur till undersökning.

Å andra sidan har försöksanstalterna förutom sina uppgifter av mer omedelbart

praktiskt betonat slag även tagit upp problem av mer teoretisktforskningsbetonad

karaktär. Denna utveckling torde i själva verket vara

ganska naturlig, enär lösandet av de problem, som föreläggs försöksmännen,

ofta måste innefatta såväl mer teoretiska undersökningar som praktiska

försök i fältmässig skala. Men utvecklingen av försöksanstalternas arbetsuppgifter

har ej enbart gått mot en mer forskningsbetonad verksamhet.

Jordbrukets allt större beroende och inköp av kommersiella produktionsmedel

har även medfört en utvidgning av den verksamhet, som syftar till

att fastställa ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper för nyssnämnda

i handeln inköpta produktionsmedel.

Genom utvecklingens gång har sålunda försöksanstalternas verksamhetsfält

kommit att inrymma uppgifter av skiftande karaktär. Begreppet försöksverksamhet

som beteckning för anstalternas verksamhet har därför

kommit att användas i mycket vid bemärkelse. Bland de olika typer av verksamheter,

som bedrivs vid dessa anstalter, kan enligt utredningen mer eller

mindre klart utskiljas dels undersökningar av mera teoretisk karaktär,

som syftar till att klarlägga de djupare orsakssammanhangen, dels försök

avsedda att belysa ur praktisk synpunkt aktuella problem (driftsfrågor

inom jordbruket in. in.), dels försök för prövning av laboratoriemässigt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

31

framkomna forskningsresultat i fält- och djurförsök, dels provning av ur

produktionssynpunkt viktiga kommersiella produktionsmedel. Om dessa

olika typer av verksamheter inhämtas ur utredningen bl. a. följande.

De teoretiskt betonade undersökningarna är till sin natur och metodik

likartade med annan forskning — »fri» eller »programbunden». Att försöksanstalterna

upptagit dylika arbetsuppgifter synes naturligt, enär vissa

av de frågor, som anstalterna haft att klarlägga, ej annars kunnat tillfredsställande

besvaras.

En betydande del av verksamheten vid försöksanstalterna består i att

medelst försök söka klarlägga praktiska driftsfrågor till ledning för det

praktiska handlandet. Genom den snabba utveckling, som jordbruksnäringen

genomgår, tillkommer ständigt nya problem. Den enskilde jordbrukaren har

i regel ej möjlighet att själv systematiskt belysa dessa frågor. Här måste

därför forskare och försöksmän komma till hjälp. För att jordbrukarna

skall kunna rationalisera sina produktionsmetoder erfordras tekniskt-biologiska

data så beskaffade, att en objektiv jämförelse och en i möjligaste

mån riktig ekonomisk bedömning kan göras. Orsakssammanhangen bakom

dessa data är för den praktiske jordbrukaren ett andrahandsintresse. Väsentligt

är härvid, att dessa data kan framläggas snabbt för att i möjligaste

mån kunna utnyttjas, innan frågorna mist sin aktualitet. En verksamhet av

denna mer erfarenhetsmässiga inriktning har sålunda en stor dagsaktuell

uppgift att fylla, även om det ständigt måste vara ett önskemål att förr eller

senare kunna utbygga en dylik verksamhet, så att det blir möjligt att få en

inblick i de orsakssammanhang, som ligger bakom de erhållna resultaten.

Prövningen av laboratoriemässigt framkomna forskningsresultat i fältoch

djurförsök är nödvändig för att den inverkan, som olika mängdförhållanden

och olika miljöer (klimat, jordmån m. m.) har, skall kunna studeras

och fastställas.

Den vid försöksanstalterna bedrivna verksamhet, som är av provningskaraktär,

syftar till att fastställa ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper

för i handeln förda produktionsmedel. Denna verksamhet bär hittills i

anstalternas arbete benämnts »prövning» (jämförande prövning). Enligt

vad utredningen inhämtat, synes beträffande statens jordbruksförsök delar

av främst den nuvarande sortprövningen men även i viss utsträckning prövningen

av olika gödselmedel samt kemikalier för ogräsbekämpning vara av

denna typ. Beträffande statens husdjur sförsök torde vissa delar av den försöksverksamhet,

som sysslar med olika foderkonserveringsmedels, fodermedels

och vitaminpreparats egenskaper ha eu liknande karaktär. Beträffande

arbetsmetoder in. m. skiljer sig den av försöksanstalterna bedrivna provningsverksamheten

ej i sak från de metoder, som används för att lösa övriga

försöksuppgifter. Den väsentliga skillnaden består dock i att uppgifterna

inom den övriga försöksverksamheten ej direkt har att göra med enskilda

handelsintressen utan med intressen, som är gemensamma för hela lantbruket

eller olika grenar därav.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att de nuvarande arbetsuppgifterna

vid de båda försöksanstalterna grovt sett lian uppdelas på

nämnda fyra kategorier. De tre förstnämnda har utredningen i sak ansett

ha karaktär av forskning i detta begrepps vidare bemärkelse. I den följande

framställningen kommer för dessa kategorier att användas benämningen

egentlig försöksverksamhet, medan den sista kategorien benämnes prov
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningsverksamhet. Utredningen övergår därefter till att behandla formerna

för provningsverksamhetens framtida bedrivande och anför i anslutning

härtill bl. a. följande.

Utvecklingen inom jordbruket karakteriseras bl. a. därav att det blir allt

iner beroende av kapitalinsats i form av inköpta produktionsmedel av olika

slag. Allt större mängder utsäde samt »industriellt» framställda produktionsmedel

köps sålunda av jordbrukarna. Det rör sig här om handelsvaror,

varav nya varianter framkommer för varje år. Såväl för den enskilde jordbrukaren

som för den rådgivande konsulenten blir det allt svårare att

ta ställning till vilka av dessa varor som bör väljas resp. tillrådas. Behovet

av en verksamhet, som syftar till att vägleda jordbrukarna vid deras inköp

av dessa varor, är därför stort och kan i framtiden väntas öka. Insikten om

detta behov har medfört att en verksamhet redan kommit till stånd för

vissa av de varugrupper, som användes i jordbrukets produktionsprocesser.

För provning av maskiner och redskap finns inrättat ett särskilt organ,

statens maskinprovningar, varför utredningen saknat anledning att närmare

beröra denna verksamhet och dennas behov. Beträffande provningen

av övriga kommersiella grupper av produktionsmedel ingår som nämnts

f. n. en verksamhet av denna karaktär under begreppet »prövning» i försöksanstalternas

arbetsuppgifter. En liknande verksamhet förekommer

bl. a. vid statens växtskyddsanstalt och statens trädgårdsförsök. Enligt vad

utredningen funnit, torde behovet av försök inom ifrågavarande områden

— med undantag för utsädesgruppen — redan nu vara väsentligt större än

vad nämnda institutioner och anstalter med nuvarande resurser kan fylla.

Vidare synes enligt utredningen i vissa fall ej tillräckliga garantier föreligga

för att den vid provningen tillämpade metodiken är fullt enhetlig. Det

föreligger därför ett behov att ytterligare utbygga och säkrare utforma denna

verksamhet.

Redan i utredningens direktiv framhålles, att uppgifter av provningskaraktär

knappast hör hemma inom en vetenskaplig institution utan bör

förläggas på annat håll. Även utredningen anser det vara av väsentlig betydelse,

att den framtida provningsverksamheten utformas på ett sådant

sätt, att den enskilde försöksmannen avlastas från ansvaret att värdesätta

olika firmapreparat och märkesvaror, eftersom kommersiella intressen beröres

därvid. Vidare bör kostnaderna för en verksamhet, som avser att prova

kommersiella produktionsmedel, av principiella skäl ej i sin helhet bestridas

av allmänna medel.

Bl. a. med utgångspunkt från vad som sålunda anförts finner utredningen,

att provningsverksamheten erfordrar en annan organisationsform än den

övriga verksamheten vid lantbrukshögskolan. Provningsverksamheten bör

därför enligt utredningen organisatoriskt åtskiljas från försöksverksamheten.

En sådan organisatorisk åtskillnad behöver dock ej innebära att själva

provningens utförande eller utarbetandet av nya provningsmetoder måste

överflyttas till andra organ eller anstalter. Såväl av kostnadsskäl som på

grund av avsaknaden av större erfarenheter rörande verksamhetens lämpliga

bedrivande synes det tvärtom lämpligt, att provningsverksamheten åtminstone

tills vidare utföres vid de institutioner och anstalter, som nu bl. a. sysslar

med densamma. Ansvaret för och ledningen av denna verksamhet samt

dess ekonomiska redovisning bör dock redan från början anförtros åt ett

särskilt härför inrättat organ. Detta organ bör i administrativt och förvalt
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningsmässigt hänseende vara skilt från de institutioner, som bedriver forskning

eller egentlig försöksverksamhet.

Beträffande formerna för den egentliga försöksverksamhetens framtida bedrivande

meddelas i utredningen bl. a. följande.

Som framgått av den föregående redogörelsen, innefattar den egentliga

försöksverksamheten uppgifter alltifrån bearbetning av aktuella driftsproblem

inom det praktiska jordbruket till sådana grundläggande teoretiska undersökningar,

som har betydelse ur produktionssynpunkt och som antingen

i sin tillämpning kan användas i jordbrukets produktionsprocesser eller annars

medverka till att lösa problem i anknytning till dessa. Väsentligt för den

egentliga försöksverksamheten är dess praktiska målsättning. En praktisk

målsättning bör i princip gälla för all tillämpad forskning och således även

för lantbrukshögskolans övriga institutioner. Särskilt för högskolans s. k.

tillämpade institutioner måste konsekvenserna härav bli att dessa institutioners

arbetsuppgifter i många avseenden blir av liknande slag, som uppgifterna

inom den egentliga försöksverksamheten. Givetvis måste också arbetsmetoderna

därvidlag vara likartade. Så är f. n. också fallet i betydande utsträckning.

Verksamheterna vid dessa institutioner och försöksanstalter skiljer

sig i dessa avseenden ej väsentligt åt.

Om sålunda arbetsuppgifter och metoder är tämligen likartade vid försöksanstalterna

och högskolans tillämpade institutioner, finns dock skillnader

i verksamhetens omfattning. Tyngdpunkten i de tillämpade institutionernas

arbetsuppgifter har sålunda legat på mer teoretiska laboratoriemässiga

undersökningar, medan försöksanstalternas verksamhet till sin huvuddel

bestått i fältmässiga undersökningar. Delvis är denna skillnad betingad

av nu rådande fördelning av resurserna i form av försöksfält och

försöksdjur samt personal för försökens skötsel. En annan skillnad ligger

i det sätt, på vilket forsknings-försöksprogrammet på längre sikt upplägges

och fastställes. Lantbrukshögskolans institutioner har en i princip fri och

obunden forskning, medan försöksanstalternas verksamhet fullgöres efter

årligen utarbetade och av styrelsen fastställda program. Denna sistnämnda

skillnad är betingad av bl. a. önskemålet att ge det praktiska jordbruket

tillräcklig garanti för att aktuella och ekonomiskt betydelsefulla frågor i

erforderlig omfattning blir föremål för undersökningar.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen, att den fria forskningen vid

lantbrukshögskolans institutioner i tillämpade ämnen och den vid de båda

försöksanstalterna bedrivna programbundna försöksverksamhet, som ej har

provningskaraktär, till sin allmänna inriktning och sättet att arbeta knappast

nu längre väsentligen skiljer sig åt. Vad valet av problem och verksamhetens

omfattning beträffar torde existerande skillnader i mycket vara betingade

av att institutionerna cj besitter försöksresurser i samma omfattning

som försöksanstalterna. Många försöksuppgifter inom den egentliga

försöksverksamheten kräver dock en kontinuerlig rutinmässig tillsyn, som

ej så lätt låter sig förenas med institutionernas större frihet och rörlighet.

Utredningen understryker emellertid, att den funnit, att eu programhunden

försöksverksamhet alltjämt är nödvändig, dels ur praktiskt-administrativ

synpunkt, dels för att skapa fullgoda garantier för att bearbetningen av

problem av omedelbar aktualitet och betydelse för jordbruksnäringens utveckling

på ett för jordbruket betryggande och fullt tillfredsställande sätt

it Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr (it)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

kontinuerligt tillgodoses bland den egentliga försöksverksamhetens arbetsuppgifter.

Utredningen sammanfattar de förutsättningar, som måste finnas

för att försöksverksamheten skall kunna fylla sin uppgift, på i huvudsak

följande sätt.

Av utredningens syn på den programbundna egentliga försöksverksamheten

följer, att densamma, förutom försöksresurser av olika slag såsom djurstallar,

försöksfält etc. måste ha tillgång till olika vetenskapliga hjälpmedel

såsom laboratorier, växthus m. m. av i huvudsak samma slag, som finns

eller måste tillkomma vid högskolans tillämpade institutioner. Den måste

dessutom ha möjlighet till nära kontakt med företrädare för grundvetenskapligt

betonade ämnen såsom kemister, botanister, fysiologer etc. Överhuvudtaget

torde en sådan kontakt vara en av förutsättningarna för att

den egentliga försöksverksamheten håller sig i nivå med utvecklingen

på det naturvetenskapliga området och därigenom erhåller impulser

och rön, vilka kan omsättas i dess verksamhet. Genom dessa ständiga

impulser motverkas att den egentliga försöksverksamheten blir slentrianmässig

och stagnerar i utvecklingen — en risk, som torde vara allvarligare

att räkna med vid en isolerad försöksverksamhet. En från lantbrukshögskolan

fristående, funktionsduglig försöksanstalt i modern mening, är

således icke tänkbar utan tillgång till grundforskningsresurser såväl i form

av personal som utrustning. Samtidigt måste lantbrukshögskolans tillämpade

institutioner för sin forskning ha försöksresurser av väsentligen samma

slag som den egentliga försöksverksamheten.

Mot bakgrund av nu anförda förhållanden framlägger utredningen vissa

alternativ för den programbundna egentliga försöksverksamhetens organisation.

Ur utredningens redogörelse härför torde följande böra framhållas.

I princip synes två skilda anordningar kunna ifrågakomma för den programbundna

egentliga försöksverksamhetens organisation. Den ena innebär,

att all programbunden försöksverksamhet, oavsett ämnesinriktning,

sammanföres till en eller flera anstalter (alt. I), organisatoriskt antingen

helt åtskilda från lantbrukshögskolan (alt. I a) eller med erforderligt samband

upprätthållet genom gemensam styrelse (alt. I b). Den andra tänkbara

anordningen är att den programbundna verksamheten anknyts ämnesvis

till lantbrukshögskolans institutioner i de tillämpade ämnena (alt.

Alternativ I a. En särskild lantbruksförsöksanstalt, organisatoriskt helt

skild från lantbrukshögskolan, lämnar ur lämplighets- och effektivitetssynpunkt

sådana fördelar, som kan följa med att anstalten dels får en administrativt

enhetlig uppgift, dels i viss utsträckning kommer att utgöra ett

med lantbrukshögskolan konkurrerande organ. Alternativet ger goda garantier

för att sådana aktuella problem, som bör försöksmässigt prövas

så snart ske kan upptas i försöksprogrammet.

Alternativet är å andra sidan behäftat med mycket påtagliga nackdelar.

En sådan nackdel är att å ena sidan de studerande vid lantbrukshögskolan

icke skulle komma i kontakt med den programbundna försöksverksamheten,

medan å andra sidan lantbruksförsöksanstalten skulle komma

att sakna den stimulans, som kontakten med de studerande utgör, och

samtidigt få minskade möjligheter att utvälja lämpliga adepter för sin

rekrytering. Mest väsentligt är dock, att förevarande organisationsalternativ

innebär en splittring av tillgängliga resurser och uppenbara risker för

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 är 1961

ett mindre rationellt utnyttjande av resurserna till men för den samlade

verksa.mli

Flertalet av de tidigare utredningar, som sysslat med denna fråga, liksom

även statsmakterna har haft den uppfattningen, alt ett fast organiserat

samarbete bör etableras mellan den programbundna försöksverksamhetens

företrädare och motsvarande forskare vid lantbrukshögskolans institutioner.

Förevarande alternativ har därför också vid upprepade tillfallen

avvisats. Genom uppgifternas och verksamhetens inriktning till alu

större samstämmighet mellan fri forskning och programbunden försöksverksamhet

har det numera blivit allt mera angelaget att uppratthalla sambandet

mellan dessa båda verksamhetsområden.

Ur effektivitets- och lämplighetssynpunkt synes darfor detta alternativs

nackdelar vara större än dess fördelar. Det skulle dessutom medföra avsevärt

större kostnader än de Övriga alternativen. Såväl hogskolan som lantbruksförsöksanstalten

måste således få egna grundforsknings- och forsoksresurser

samt administrativa organ, vilket skulle medföra kostsamma dubbleringar.

Då samhällets medel för forskning och försök ar begränsade kan

en dylik dubblering knappast komma i fråga utan men for den samlade

verksamheten. .

Alternativ I b. Detta alternativ utgöres av den nuvarande anordningen,

vilken innebär, att den programbundna försöksverksamheten, bedriven vi

statens jordbruksförsök och statens husdjursforsok, jämsides med ho - skolans institutioner är inlemmad i det gemensamma organet lantbruks

högskolan och statens lantbruksförsök. Ur effektivitets- och lamplighetssynpunkt

synes detta alternativ uppvisa vissa av de for alternativ I a redovisade

fördelarna, samtidigt som det ej har delta alternativs mest påtagliga

nackdelar. Alternativet medför lägre kostnader an alternativ I a genom att

försöksanstalterna kan repliera på högskolans institutioner i grun aggande

ämnen samt på dennas administrativa och kamerala organ

Även om detta alternativ synes ha påtagliga fordelar jamfort med en

fristående lantbruksförsöksanstalt kvarstår dock många av de nackdelar,

om tidigare påtalats för alternativ I a. Anstalterna kommer sålunda a t

innesluta ämnen av heterogen natur, vilka inbördes har mindre anknytnin«

till varandra än till motsvarande ämnen vid högskolans tillämpade

institutioner Vidare torde en rationell arbetsfördelning och specialisering

ei kunna uppnås Framförallt innebär dock även denna organisationsform,

att månaa resurser måste dubbleras. Därigenom uppkommer latt slitningar

S — ÄÄ- İ£ri

“»" ''»/„ ÄTueraaliv innebär, att .ten programbundna försöks
ganiseras

ämnesvis nlc<\ a''dC. ,h li()Iler1 Gc„0m eu sådan anordning ges

ÄS S3TÄ, oeb programbunden försäkaverkaanr
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

het ett klart uttryck. Den till varje vetenskapligt ämnesområde anslutande

verksamheten samordnas. Detta medför bättre hushållning med tillgängliga

resurser till stärkande av effektiviteten ur såväl arbets- som kostnadssynpunkt.

En rationell arbetsfördelning och specialisering mellan befattningshavarna

blir således möjlig, samtidigt som verksamheten i sin helhet

kan överblickas av institutionsföreståndaren. Resurserna kan vidare i betydande

utsträckning användas gemensamt för undervisning, fri forskning

och programbunden försöksverksamhet. Med detta alternativ sörjes också

för att bästa möjliga vetenskapliga ledning ställes till förfogande för såväl

forskningen som försöksverksamheten, enär det för varje ämnesområde

kommer att finnas en institutionschef med professorskompetens. En

intim kontakt skapas också på detta sätt mellan försöksverksamheten och

de studerande. Många examens- och licentiatarbeten kan sålunda direkt

inriktas på aktuella försöksproblem. Försöksavdelningarna får vidare härigenom

ur rekryteringssynpunkt de bästa urvalsmöjligheter. Ibland har anförts

att undervisningen vid denna organisationsform skulle kunna förorsaka

intrång på försöksverksamheten. Risken härför får dock anses ringa,

då antalet befattningshavare vid institutionerna blir förhållandevis stort

i relation till undervisningens omfattning. Dessutom torde huvuddelen av

undervisningen komma att omhänderhas av institutionernas undervisningsoch

forskningsavdelningar. Även om befattningshavarna vid försöksavdelningarna

ger kurser i sina specialfack, visar erfarenheten, att detta enbart

utgör en stimulans för den övriga verksamheten.

I tidigare diskussioner i denna organisationsfråga liksom under utredningsarbetets

gång har framhållits den risk, som kan föreligga för en överbelastning

av framför allt institutionsföreslåndarna vid de institutioner,

som erhåller försöksavdelningar. En dylik argumentering saknar enligt utredningen

reellt underlag. Med de anordningar, som förutses i alternativ

II, avlastas nämligen institutionsföreståndaren de arbetsuppgifter, som ej

är av den art, att de måste åvila honom personligen. Sålunda bör han befrias

från den mera elementära undervisningen genom att dylik undervisning

fördelas mellan laboratorn och övriga tjänstemän. Inom försökssidan

kommer den närmaste ledningen av arbetet att åvila statsagronomerna. Genom

en sådan arbetsfördelning torde det vara helt och fullt möjligt att

bereda institutionsföreståndaren tillräcklig tid både att kontinuerligt följa

utvecklingen inom sitt ämnesområde och att ha den samlade överblicken

och ledningen inom institutionens olika delområden. Internationell erfarenhet,

kanske främst från USA, visar vidare, att man med ett dylikt system

på ett lyckligt sätt kan hålla samman en verksamhet av här avsett

slag inom betydligt större enheter än det här är fråga om.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis, att i alternativ II har de

flesta av de nackdelar eliminerats, som vidlåder de övriga alternativen utan

att andra olägenheter framträder i nämnvärd grad. Vidare skapas genom

detta alternativ förutsättningar för en tidsenlig utveckling av den programbundna

försöksverksamheten. Utredningen, som sålunda anser att alternativ

II innebär den bästa organisatoriska lösningen för den vid lantbrukshögskolan

bedrivna undervisningen, forskningen och programbundna egentliga

försöksverksamheten, förordar därför detta alternativ.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

37

B. Trädgårdsområdet

Jordbrukshögskoleutredningens förslag om en högskolemässig trädgårdsutbildning

medför, att vissa institutioner måste tillskapas för denna undervisning

och den därmed förbundna forskningen. Denna högre trädgårdsutbildning

skall enligt utredningens förslag organiseras så, att studierna i

grundläggande ämnen förläggs till Ultuna, medan de egentliga trädgårdsämnena

studeras vid ett antal till Alnarp förlagda institutioner i tillämpade

trädgårdsämnen. Dessa institutioner har utredningen funnit böra organisatoriskt

ingå i lantbrukshögskolan i form av en särskild till Alnarp förlagd

trädgårdssektion. Inrättandet av en högskolemässig trädgårdsutbildning och

en därmed förbunden forskning medför, att ställning måste tas till dessa

undervisningsinstitutioners förhållande till statens trädgårdsförsök.

I betänkandet erinras om att frågan om sambandet mellan försöksverksamhet

och en högskolemässig verksamhet på trädgårdsområdet tidigare behandlats

av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté, som ansåg att en

sammankoppling av trädgårdsförsök och högre trädgårdsundervisning ej

medförde egentliga fördelar. I proposition nr 79 till 1949 års riksdag fann

emellertid föredragande departementschefen det tveksamt huruvida man,

såsom trädgårdsundervisningskommittén förordat, borde avskära det organisatoriska

sambandet mellan trädgårdsförsöken och den högre trädgårdsundervisningen.

Jordbrukshögskoleutredningen konstaterar, att verksamheten vid statens

trädgårdsförsök inrymmer såväl egentlig försöksverksamhet som provningsverksamhet.

Av samma skäl, som utredningen anfört beträffande den nuvarande

provningsverksamheten vid statens jordbruks- och husdjursförsök,

finner den, att uppgifter av provningskaraktär ej bör vara organisatoriskt

sammankopplade med de uppgifter, som har karaktär av egentlig försöksverksamhet.

Provningsverksamheten på trädgårdsområdet bör i stället bedrivas

under samma organisatoriska former, som föreslås för motsvarande

verksamhet på jordbruks- och husdjursområdet. Även den egentliga försöksverksamheten

inom trädgårdsområdet bör enligt utredningen ges en motsvarande

organisatorisk utformning, som i det föregående föreslagits för jordbruks-

och husdjursförsöksverksamheien. Ej heller kan utredningen finna,

att bärande skäl föreligger för att organisera den programbundna egentliga

trädgårdsförsöksverksamheten på annat sätt än det, som utredningen förordat

för den programbundna jordbruks- och husdj ursförsöksverksamheten.

De argument, som bl. a. av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté anförts

gentemot en sådan organisation, torde numera ej, på grund av utvecklingen,

kunna tillmätas större betydelse. Utredningen föreslår därför, att den

programbundna trädgårdsförsöksverksamheten, i form av särskilda försöksavdelningar,

ämnesvis samorganiseras med de av utredningen förordade institutionerna

för undervisning och forskning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I ett till jordbrukshögskoleutredningens betänkande fogat särskilt

yttrande av ledamoten av utredningen herr Yngve

Gustafsson anföres i organisationsfrågan bl. a. följande.

En genomgång av utredningens förslag till lantbrukshögskolans uppbyggnad

ger vid handen, att en organisation enligt utredningens riktlinjer skulle

bli mycket komplicerad. Den föreslagna organisationen ter sig invecklad

och i vissa hänseenden oklar. Högskolans institutioner skall företrädas i styrelsen

av rektor, samtidigt som verksamheten vid institutionernas försöksavdelningar

skall övervakas och samordnas av en annan med rektor jämställd

befattningshavare och styrelseledamot, försöksdirektören. Den senare

skall emellertid icke utöva något chefskap över försöksavdelningarna.

Dessa skall i sin administrativa och fackliga verksamhet intaga en självständig

ställning gentemot honom. Han skall dock inneha ledarskap över

en försöksverksamhetens serviceavdelning med stora resurser och uppgift

att gå försöksavdelningarna tillhanda vid försöksarbetets bedrivande. In i

bilden kommer sedan en rad beslutande och rådgivande kollektiva organ.

Antagligen blir följden av allt detta en avsevärd tungroddhet. Vidare blir

troligen effektiviteten i arbetet nedsatt, eftersom en stor del av de högst kvalificerade

befattningshavarnas arbetstid kommer att gå åt för sysselsättning

inom de talrika administrativa och kamerala organen. Faran är så mycket

större som organisationens invecklade och svåröverskådliga mekanism

lätt kan ge många tillfällen till friktion och slitningar.

Att den föreslagna organisationen blivit så invecklad och svåröverskådlig,

beror väsentligen på att utredningen försökt kombinera två i organisatoriskt

avseende helt olika verksamhetsgrenar, samtidigt som den i möjligaste

mån försökt bibehålla deras organisatoriska särarter. Grenarna är

dels en högskola med högre undervisning och därtill ansluten fri forskning,

f. n. uppbyggd enligt traditionellt, från universiteten nedärvt mönster och

med viss grad av akademiskt självstyre, dels en försöksverksamhet f. n. administrativt

sammanhållen i två anstalter, uppbyggda efter samma regler,

som gäller för andra organ med likartade vetenskapligt betonade arbetsuppgifter.

Som bakgrund till sitt förslag i organisationsfrågan lämnar Gustafsson

en översikt över vissa enligt hans mening karakteristiska drag hos och skillnader

mellan forskningen och försöksverksamheten. För denna översikt hänvisas

till jordbrukshögskoleutredningens betänkande s. 470—475. Sammanfattningsvis

framhåller Gustafsson bl. a. följande.

Försöksverksamheten och forskningen vid högskoleinstitutionerna kan

icke anses vara så likartade, att bärande skäl för en samorganisation finns.

Snarare är det så, att rådande olikheter starkt försvårar en samorganisation.

Försöksverksamheten måste vara starkt bunden till den praktiska jordbruksnäringen

och ständigt vara beredd att bearbeta dennas aktuella problem.

För att kunna arbeta ändamålsenligt måste den vara organisatoriskt

väl sammanhållen och följa vissa program, som göres upp i nära samråd

med jordbrukets företrädare. Forskningsverksamheten vid högskoleinstitutionerna

å andra sidan skall vara fri och obunden för att så väl som möjligt

kunna fylla sin uppgift. Frihetskravet är också tillgodosett i den traditionella

organisationsform som våra högskolor, bland dem lantbrukshögskolan,

har.

Vad som nu sagts får inte tolkas så, att forskningen och försöksverksamheten

på lantbrukets område icke skulle vara i behov av en mycket god in
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

bördes kontakt. Tvärtom kan ett nära samarbete och ett samgående vid lösandet

av olika arbetsuppgifter visa sig vara av allra största värde. Samarbetet

bör emellertid vara frivilligt och etableras från fall till fall, exempelvis

på så sätt, att lag bildas av forskare och försöksmän. En tvångsmässig, permanent

sammankoppling kan bli till större skada än nytta bl. a. genom den

organisatoriska oreda, som uppstår.

Vad som nu sagts om skillnaderna mellan forskningen och försöksverksamheten

får inte heller tolkas så, att gränserna mellan arbetsområdena i

alla avseenden skulle vara klart uppdragna och fullständigt urskiljbara.

Tvärtom kan en försöksmän på grund av personligt intresse eller andra skäl

ofta komma in på djupgående forskningsbetonade arbetsuppgifter, medan

en forskare inom en högskoleinstitution ibland kan begagna sin frihet till

att syssla med en praktiskt betonad försöksverksamhet. Dessa förhållanden

innebär emellertid inte, att de bägge arbetsformerna skulle ha samma inriktning

i stort.

Beträffande kostnaderna vid olika organisationsformer anför Gustafsson

bl. a. följande.

Frågan är svårbedömbar, eftersom någon ekonomisk analys av de olika

alternativen ej finns. Anslagsberäkningarna för sammanslagningsalternativet

har emellertid visat, att ett additivt förhållande föreligger i stor utsträckning,

d. v. s. att om försöksverksamhet byggs in i en institution medför

detta, att så gott som allt vad försöksavdelningen behöver i fråga om

personal, byggnader och utrustning måste läggas till det som undervisningsoch

forskningsavdelningen behöver. Det är därför inte utan vidare givet, att

en uppdelning på två organ blir väsentligt dyrare, framför allt inte om en

inbördes servicetjänst mellan dem ordnas på så sätt, att högskolans institutioner

vid behov av exempelvis lokala försöksresurser kan vända sig till

försöksorganisationen och denna i sin tur till högskolan, när exempelvis

speciallaboratorier kräves för särskilda undersökningar.

Utredningens uppfattning, att de studerande genom en samorganisation

skulle få god kontakt med försöksverksamheten vill Gustafsson inte tillmäta

någon större betydelse utan menar, att även en fristående försöksverksamhet

utan svårighet skulle kunna ställa lämpligt arbetsmaterial till

förfogande för exempelvis licentiander och doktorander och likaså låta

sina anställda använda egna lämpliga arbetsresultat för examensmeritering.

Bland övriga skäl, som utredningen anfört för försöksverksamhetens

samorganisation med högskoleinstitutionerna, tar Gustafsson också upp argumentet,

att försöksverksamheten behöver ha en nära kontakt med företrädare

för grundvetenskapligt betonade ämnen såsom kemister, botanister,

fysiologer de. och anför därvid bl. a. följande.

För egen del är jag klar över värdet av en sådan kontakt. Emellertid må

det erinras om att ifrågavarande grundvetenskaper näppeligen finns företrädda

inom högskoleinstitutionerna för tillämpade ämnen, och då det enligt

erfarenhet torde vara lika lätt för en fristående försöksanstalt som för

institutioner med tillämpade ämnen alt etablera en förtroendefull kontakt

och ett samarbete med institutioner för grundläggande ämnen, kan det anförda

samarbetsbehovet inte vara något bärande skäl för den föreslagna

samorganisationen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

En av de svaga punkterna i utredningens organisationsförslag är enligt

Gustafssons uppfattning institutionsföreståndarnas ställning. Härom anföres

bl. a. följande.

I sin uppgift att svara för de tre olika verksamhetsgrenarna undervisning,

forskning och försöksverksamhet kommer institutionsföreståndarna

att få ett mycket utbrett och tillika splittrat arbetsområde, även om det faller

inom ett och samma ämnesområde. Om dessa tre verksamhetsgrenar

samorganiseras och ansvaret för dem inom ett ämnesområde lägges på en

och samma person, föreligger enligt Gustafsson en fara för att denne inte

helhjärtat kan ägna sig åt dem alla. Om föreståndaren utvalts enligt de

gängse reglerna för akademisk befordran — någon genomgripande förändring

härutinnan kan knappast förutsättas bli genomförd — ligger det väl

nära till hands, att han i främsta rummet kommer att ägna sig åt de egentliga

högskoleuppgifterna, högre undervisning och forskning. Om detta "sker,

kommer statsagronomavdelningarna att mer eller mindre få sköta sig själva.

Följden blir, att samorganisationen i avseende på sitt realinnehåll sattes ur

spel. Endast ett formellt yttre skal återstår, där institutionsföreståndaren i

sämsta fall kan komma att bli ett administrativt hinder. Om å andra sidan

professorn skulle välja att lägga sitt huvudintresse vid försöksverksamheten,

uppstår fara för att hans arbete med undervisningen eftersättes och

framförallt att hans personliga insatser inom forskningen blir små.

En annan svag punkt i utredningens förslag är enligt Gustafssons mening,

att försöksorganisationen blir starkt uppdelad, vilket medför att arbetet

med varje enskilt försök kommer att bli splittrat på ett flertal från

varandra mer eller mindre fristående organ. Gustafsson anför därvid bl. a.

att, om försöksorganisationen skall kunna fungera tillfredsställande måste

de olika arbetsenheter, som handhar försöksarbetets skilda delar, flyttas

närmare varandra organisatoriskt sett och ställas under enhetlig ledning.

Sålunda måste statsagronomavdelningarna, de statliga delarna av den lokala

organisationen, analysverksamheten och den statistiska verksamheten

ges möjlighet att arbeta i direkt anslutning till varandra. Den enskilde försöksledaren

måste ha möjlighet att nära följa och övervaka sina försök,

om arbetsresultatet skall bli gott. Vikten härav är större ju mera komplicerade

försöken är.

En sådan uppsplittring av försöksorganisationen som utredningen föreslagit

kan befaras få svåra konsekvenser. Om de olika arbetsmomenten skall

tördelas på olika organ och vissa av dessa därtill skall ha ekonomisk gottgörelse

för sina deluppgifter ligger det alltför nära till hands att verksamheten

blir slentrianmässig och urartar till en mekanisk hantering av arbetsmaterialet.

Som bakgrund till sitt eget förslag i organisationsfrågan framlägger Gustafsson

några synpunkter på den nuvarande organisationen. Sammanfattningsvis

anför han bl. a. att även om den nuvarande organisationen innehåller

vissa principiella felaktigheter, har dessa inte gjort sig gällande i så

hög grad» att anledning i och för sig finns att riva upp den från grunden,

framförallt inte, om de olägenheter, som en större omorganisation skulle

åsamka det löpande arbetet, tages i beaktande. I varje fall är den nuva
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

rande organisationen enligt Gustafssons mening avgjort att föredraga i

jämförelse med den som utredningen föreslagit.

Å andra sidan har, framhåller Gustafsson, de senaste årens utveckling

medfört, att synen på organisationen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten

i stort har förändrats. Den långtgående uppsplittringen av verksamheten

på en rad små och mycket små arbetsenheter, som föreligger i

vårt land, har kommit att te sig allt mera hindersam för en rationell utveckling.

Ett sammanförande av åtminstone en del av de små enheterna

till större mera tidsenligt utrustade sådana förefaller oundvikligt, om inte

stagnation skall uppkomma. En sådan integration kan inte tänkas bli genomförd

utan att den nuvarande organisationen av lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök beröres. Med hänsyn härtill och då ett omfattande

utredningsarbete f. n. är igång inom olika avsnitt av den lantbruksvetenskapliga

verksamheten, vill Gustafsson — trots vad som nyss sagts och

efter en viss tvekan — föreslå, att organisationen i fråga omprövas i ett

vidare sammanhang. Huvudriktlinjerna bör härvid vara, att försöksverksamheten

och högskoleverksamheten inom lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök åtskiljes organisatoriskt, varefter försöksverksamheten sammanföres

med annan försöksverksamhet på jordbruksområdet till större

enheter och högskoleverksamheten på lämpligt sätt anknytes till annan

högskoleverksamhet.

I det följande utvecklar Gustafsson vissa synpunkter på de fördelar, som

han anser vara förknippade med dels fristående högskola och försöksanstalt,

dels en samorganisation av olika försöks- och kontrollanstalter. Beträffande

fristående högskola och försöksanstalt anföres bl. a. följande.

Om försöksverksamheten skildes ut från högskoleverksamheten inom

lantbrukshögskolan, skulle detta omedelbart medföra, att högskoleverksamheten

kunde ges en enkel och redig organisatorisk uppbyggnad efter traditionellt

mönster. Den likhet i organisatoriskt avseende, som lantbrukshögskolan

skulle få i jämförelse med andra högskolor och i viss mån med

universiteten, skulle vara till stor fördel ur samordnings- och samarbetssynpunkt.

Likaså skulle en fristående försöksorganisation med egen styrelse

och chef kunna göras enkel och överskådlig i organisatoriskt hänseende.

Dess olika delar skulle kunna sammanfogas till en effektivt arbetande enhet.

Ett åtskiljande av högskoleverksamheten och försöksverksamheten borde,

som förut antytts, kunna åtföljas av sådana bestämmelser, att de bägge

från varandra fristående organisationerna i viss utsträckning kunde begagna

varandras resurser.

Beträffande behovet av en samorganisation av olika försöks- och kontrollanstalter

anför Gustafsson bl. a. följande.

Som förut framhållits, är försöksverksamheten och annan vetenskapligt

betonad programbunden verksamhet (förädlingsverksamhet, provningsverksamhet

och kontrollverksamhet) inom lantbrukets, trädgårdsnäringens,

skogsbrukets och veterinärväsendets områden starkt splittrad i vårt

land. Genom den historiska utvecklingen har vi fått clt antal små och från

varandra oftast fristående enheter. Den starka uppsplittringen är föga ra
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tionell och man kan räkna med att olägenheterna av den kommer att öka,

allt eftersom utvecklingen kräver ökat samgående mellan olika discipliner.

Med hänsyn till att stora delar av försöks- och kontrollverksamheten på

jordbrukets område ligger under utredning anser Gustafsson, att tidpunkten

just nu är lämplig att undersöka de möjligheter, som kan finnas att

inbördes sammanföra en del av de olika verksamhetsgrenarna i avsikt att

erhålla någon eller några större och mera effektivt och billigare arbetande

organisatoriska enheter. Gustafsson betvivlar, att det försöksråd, som utredningen

föreslagit i avsikt att befordra samarbetet mellan olika försöksanstalter,

kan bli till nämnvärd nytta.

Gustafsson behandlar fortsättningsvis (betänkandet s. 490—493) vilka

anstalter som närmast borde ingå i den av honom förordade gemensamma

försöksorganisationen och vilka fördelar som skvdle uppnås därmed. Själva

den organisatoriska uppbyggnaden skisserar Gustafsson på följande sätt.

Den föreslagna samorganisationen innebär, att statens jordbruksförsök,

statens husdjursförsök, statens trädgårdsförsök, statens växtskyddsanstalt,

statens lantbrukskemiska laboratorium, statens centrala frökontrollanstalt,

statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, statens mejeriförsök och

verksamheten vid Wiad sammanföres till en enda större, i fackavdelningar

uppdelad organisation. Var och en av de olika fackavdelningarna skulle i

huvudsak komma att motsvara de nuvarande anstalterna och var och en

av dem skulle ha sin fackavdelningschef. Organisationen i dess helhet skulle

ledas av en chef i förslagsvis överdirektörs ställning och vidare skulle en

styrelse finnas. Det förefaller naturligt, att styrelsen genom anstaltschefen

även skulle fungera som inspekterande och samordnande myndighet för

verksamheten vid de statsunderstödda växtskyddsanstalterna, Sveriges utsädesförening

och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Vidare skulle det

vara naturligt, att styrelsen genom anstaltschefen finge möjlighet att följa

och influera på verksamheten vid jordbrukstekniska institutet, vid det föreslagna

halvstatliga institutet för växtförädling av fruktträd vid Balsgård

samt eventuellt vid andra halvstatliga institut med försöksuppgifter på jordbrukets

område, som kan tillkomma.

Beträffande samorganisationens fördelar anför Gustafsson bl. a. följande.

De ofta återkommande frågorna om gränsdragningen mellan de olika anstalterna

skulle lätt kunna lösas i en gemensam organisation. Samarbete

mellan olika fackavdelningar och deras specialister skulle lätt kunna etableras.

De olika avdelningarna skulle på ett gynnsamt sätt kunna influera på

varandras verksamhet. Vidare skulle vissa kostnadsbesparingar otvivelaktigt

kunna göras. Sålunda borde administrationskostnaderna kunna bli lägre

vid ett gemensamt, större kansli och en gemensam ekonomiavdelning,

där en effektiv kontorsorganisation kunde skapas jämfört med kostnaderna

för de olika mindre administrativa enheter, som nu finns. Besparingar

borde också kunna göras genom att vissa centrala resurser såsom växthus,

kärlförsöksgårdar, fältförsöksresurser, djurbesättningar och maskinell försöksutrustning

kunde användas gemensamt av åtminstone vissa fackavdelningar.

Bättre garantier för fullföljandet av de olika fackavdelningarnas

arbetsprogram skulle erhållas, och effektiviteten i arbetet skulle bli större,

därigenom att välutvecklade stödjeavdelningar skulle kunna inrättas. För
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

utom förstklassiga resurser för kemisk analysverksamhet skulle underlag

finnas för exempelvis en välutrustad avdelning för statistik och forsoksteknik

Inom en större anstalt skulle vidare åtgärder kunna vidta0as

arbetsresultatens snabba publicering i en för jordbruket iamphg form exempelvis

genom att en upplysningsavdelmng arbetande i °“edelbar ansiutning

till de olika fackavdelningarna upprattades. Vidare må framhallas, att

en samorganisation skulle ge möjlighet till en enhetlig och jnbordes avvag

behandling av avdelningarnas olika ärenden, såsom fastställandet av a

betsprogram samt anslags-, byggnads-, personal- och pubhMnngsfrfgor:

Slutligen skulle gemensamma och enhetliga regler for bestallningsarbeten

för jordbruket, handeln och industrien kunna utarbetas, likaså regler for

provningsbetonade arbetens utförande och för resultatens publicering.

Gustafsson tar i sammanhanget också upp frågan om vilka återverkningar

en samorganisation av olika huvudanstalter får på dessas lokala organisationer

och anför härvid bl. a. följande.

En samorganisation av lantbruksförsöksverksamhetens centrala resurser

enligt nu angivna riktlinjer skulle självfallet motsvaras av en liknande samorganisation

på det lokala planet. Detta skulle ge helt nya utgångspunkter

och ett fastare underlag för uppordnandet av svarlosta och under årtionden

diskuterade frågor rörande den lokala organisationen, sasom statens torsöksgårdars

och de fasta försöksstationernas ställning, utbyggnaden och utrustningen

vid statens växtskyddsanstalts och statens centrala frokontrollanstalts

filialer och vid statens trädgårdsförsoks stationer samt vidare statsstödet

till de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna och frokontrollanstalterna.

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag att försöksverksamheten skall

samorganiseras med forskningen och undervisningen inom resp. ämnesområden

har diskuterats mycket ingående av flertalet remissinstanser. Av

de remissinstanser, som tagit ställning till denna fråga, har ungefär hälften

tillstyrkt utredningens förslag, medan den andra hälften av olika skäl förordat

antingen reservantens förslag eller nuvarande organisationsform.

De remissinstanser, som i sina yttranden förklarat sig tillstyrka jordbrukshögskoleutredningens

förslag, grundar sitt ställningstagande främst på

att forskningsverksamheten inom de tillämpade ämnesområdena vid högskolan

är så likartad försöksverksamheten inom motsvarande ämnesområden,

att en samorganisation medför ökade möjligheter för ett rationellt utnyttjande

av de resurser, som kan disponeras för lantbruksvetenskaplig verksamhet.

Den föreslagna samorganisationen har också ansetts värdefull för

forskningen och undervisningen genom den närmare kontakt med det praktiska

jordbrukets problem, som förläggningen av försöksverksamheten till de

vetenskapliga institutionerna medför. Man menar, att jordbruket icke är

betjänt av en motsatsställning eller konstlad gränsdragning mellan forskning

och försök. Samtidigt hyser dock även en del av de tillstyrkande remissinstanserna

vissa farhågor lör att de praktiskt betydelsefulla jordbrukspro
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

blem, som försöksverksamheten vill lösa, kan bli satta åt sidan för mera

teoretiskt betonade forskningsuppgifter.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som i ärendet

inhamtat yttranden från bl. a. lärarkollegiet och försökskollegiet, framhåller

att ett beslut om ändrad organisation även måste innefatta att de

förslag, som utredningen framlagt om upprustning i form av ökade personalresurser

och ökade drittsanslag liksom förslagen om nya byggnader, genomföres

utan dröjsmål. Endast på så sätt kan forskningen och försöksverksamheten

få möjligheter att tillfredsställande tjäna det svenska jordbruket.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium erinrar först om att 1935 års jordbruksförsöksutredning

kraftigt underströk det nära sambandet mellan försöksverksamhet

och forskning. Kollegiet påminner även om att departementschefen

i propositionen nr 161 till 1948 års riksdag betonade betydelsen

av organisatoriskt samband mellan forskning och försök och anförde att,

därest försöksverksamheten i organisatoriskt hänseende skiljes från forskningen

och undervisningen, den personella och materiella utrustningen i

flera avseenden till avsevärda kostnader skulle behöva dubbleras utan att

detta kunde väntas medföra förbättrade resultat av verksamheten. Lärarkollegiet

framhåller vidare, att det instämmer i jordbrukshögskoleutredmngens

uttalande, att forskningen vid lantbrukshögskolans institutioner i

tillämpade ämnen och den vid de båda försöksanstalterna bedrivna programbundna

försöksverksamheten i fråga om allmän inriktning och sättet att

arbeta icke längre väsentligen skiljer sig åt, och hänvisar till att utvecklingen

i vårt land medfört ett allt närmare samgående i organisatoriskt hänseende

mellan försöks- och forskningsverksamheten. Lärarkollegiet anför fortsättningsvis

bl. a. följande.

På ett område — jordbearbetningen — har för söksavdelningen redan före

sin tillkomst legat under forskningsinstitutionen. På ett annat område —

tackdikningen — har försöksverksamheten varit självständigt organiserad

under en särskild nämnd. Lokalmässigt har verksamheten emellertid varit

knuten till institutionen för agronomisk hydroteknik och man har eftersträvat

en lastare anknytning dit. Man har uppenbarligen i dessa fall ansett

samhörigheten klar med forskningsinstitutionen på området. En av utredningens

experter, laborator E. Emilsson, har påvisat hur gränsdragningen

pa mejeriområdet mellan den »fria» forskningen vid institutionen för mejeriprodukternas

teknologi och den »programbundna» verksamheten vid

statens mejeritörsök icke visat sig ändamålsenlig och icke kunnat upprätthållas.

Ertarenheterna Irån andra länder visar att ett samgående kan innebara

väsentliga fördelar. Försöksverksamheten erhåller härigenom den teoretiska

bakgrund, som den behöver för att kunna angripa ett praktiskt problem

med vetenskaplig metodik. Ifrågavarande behov kan givetvis tillgodoses

genom särskilda forskningsavdelningar inom ett försöksinstitut. Enligt kollegiets

uppfattning behöver det dubbelarbete, som därvid skulle äga rum, i

och för sig icke innebära något felaktigt. Det kan många gånger vara av stor

betydelse och verka stimulerande både för forskning och försöksverksamhet.

Det ar emellertid kollegiets bestämda uppfattning, att en tillfredsställande

o™ valutbyggd organisation inte kan skapas, om man skall bygga upp en

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

fristående anstalt för försöksverksamheten vid sidan av och helt skild

från forsknings- och undervisningsinstitutionerna. Erfarenheten har visat,

att vårt land icke har ekonomiska resurser att på ett tillfredsställande sätt

bygga upp två skilda sådana organisationer.

Kollegiet vill vidare påpeka, att ett närmare samgående mellan forskning

och försöksverksamhet skulle tillföra den förra värdefulla erfarenheter rörande

det praktiska jordbrukets problem och samtidigt garantera en fullgod

anknytning av agronomutbildningen till praktikens behov. Liksom högskoleutredningen

vill lärarkollegiet emellertid kraftigt understryka, att en programbunden

försöksverksamhet är en nödvändig förutsättning för jordbruksnäringen,

inte minst för bearbetning av problem med omedelbar aktualitet

för jordbruket. Enligt lärarkollegiets uppfattning är den organisation,

som jordbrukshögskoleutredningen föreslagit, väl ägnad att i princip fylla

olika krav vad avser såväl den programbundna försöksverksamheten som

den fria forskningen och den programbundna undervisningen. De synpunkter,

som utredningen anfört i dessa avseenden, vill kollegiet ansluta sig till.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser, att

försöksverksamheten bör på det sätt utredningen föreslagit samordnas med

undervisnings- och forskningsverksamheten men att den föreslagna administrativa

organisationen bör förenklas. Styrelsen anför härom i huvudsak

följande.

lnstitutionsföreståndarna hör till landets främsta experter inom sina resp.

områden och det är av denna anledning naturligt och ändamålsenligt, att de

tår utöva ett avgörande inflytande på försöksverksamhetens uppläggning

och genomförande. Försöksdirektörens befogenheter att övervaka framgår

icke klart av utredningen men styrelsen vill framhålla, att övervakning av

arbetet inom institutionerna är olämpligt. De övriga arbetsuppgifter, som

enligt utredningens förslag skall åvila försöksdirektören, bör kunna handhavas

av chefen för serviceavdelningen och styrelsen ifrågasätter, om en befattning

som för söksdirektör är behövlig. Även i övrigt bör alla möjligheter

tillvaratagas för att göra försökens administration enkel och effektiv.

Styrelsen vill också särskilt understryka betydelsen av att försöksverksamheten

erhåller tillräckliga ekonomiska resurser.

Statens sakrevision tillstyrker utredningens förslag, att försöksverksamheten

skall samordnas med undervisnings- och forskningsverksamheten och

anför därvid bl. a. följande.

En sådan samordning synes viktig med hänsyn till bl. a. det naturliga

sambandet mellan forskning och försöksverksamhet på lantbrukets område.

Som utredningen framhållit torde genom en dylik samordning även vissa

garantier skapas för att forsknings- och försöksverksamhetens resurser kommer

att utnyttjas på ett såväl från vetenskaplig som ekonomisk synpunkt

ändamålsenligt sätt. En förutsättning för att den åsyftade effektiviseringen

av försöksverksamheten skall ernås är enligt sakrevisionens mening, att försöksdirektören

erhåller tillräckliga instruktionsenliga befogenheter för att

kunna samordna och ekonomiskt leda försöksverksamheten.

1955 års universitctsutredning understryker den boskillnad, som utredningen

gjort i avseende på den fria forskningen å ena sidan och den programbundna

försöksverksamheten å den andra sidan och menar, att

en sådan boskillnad torde vara nödvändig oavsett vilken organisationsform

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

man än väljer. Universitetsutredningen framhåller vidare, att om en akademisk

lärartjänst åläggs — förutom undervisning och forskning •— även annan

verksamhet, bör detta förhållande klart regleras vid tjänstens inrättande.

Universitetsutredningen redovisar också ett exempel från en annan del

av vårt högskoleväsen, där en programbunden verksamhet förenas med undervisning

och fri forskning samt anför därvid bl. a. följande.

Ett sådant arrangemang torde i och för sig vara fullt möjligt och kan sägas

ha motsvarigheter på andra håll inom universitets- och högskoleväsendet.

Särskilt synes man härvidlag kunna peka på organisationen av universitetssjukhusens

kliniker, vilkas chefer har ställning som både professor och

överläkare och vilka i vissa hänseenden sorterar under sjukhusadministrationen

och i andra hänseenden under universitetsmyndigheterna.

Veterinärhögskoleutredningen anför bl. a. följande.

Vid en förstärkning av forskningsresurserna kommer även frågan om

ändamålsenliga organisatoriska former för forskningsverksamheten i brännpunkten.

Det är nämligen ur såväl samhällets som ur forskningens egen

synpunkt nödvändigt, att förefintliga forskningsresurser utnyttjas på bästa

sätt och att allt effektivare arbetsformer användes. Endast härigenom kan

en allmän förståelse vinnas för att förse forskningen med önskvärda ekonomiska

resurser. Eftersom forskningens arbetsformer i många fall har

tillkommit under ett skede, då forskningen bedrevs under helt andra villkor

och med betydligt mera begränsade medel än f. n., är mot tidens krav

svarande ändringar i åtskilliga fall påkallade.

Beträffande den vetenskapliga verksamheten på jordbrukets område har

man traditionellt skilj t mellan forsknings- och försöksverksamhet. Den

moderna försöksverksamheten måste dock ske som del av ett samspel mellan

praktiska försök i fältmässig skala och undersökningar av mer teoretisk

art. Forskningen vid lantbrukshögskolans olika institutioner kan samtidigt

till stor del icke begränsa sin verksamhet enbart till teoretiska och laboratoriemässiga

undersökningar utan är starkt beroende av fältförsök. Varken

beträffande forskningsfält eller arbetsformer föreligger således någon grundläggande

skillnad mellan forskning och försöksverksamhet. Den av jordhrukshögskoleutredningen

föreslagna samordningen av försöksverksamheten

med undervisnings- och forskningsinstitutionerna synes därför enligt

veterinärhögskoleutredningens uppfattning i princip motiverad med hänsyn

till önskemålet om ett effektivare utnyttjande av tillgängliga forskningsresurser.

Genom den föreslagna organisatoriska uppdelningen med bl. a. både rektor

och försöksdirektör förloras en del av de fördelar, som den samtidigt föreslagna

sammanföringen av forsknings- och försöksverksamheten synes medföra.

Vidare kan ett så stort antal skilda kollegier och nämnder, som föreslagits,

befaras minska effektiviteten hos forsknings- och försöksverksamheten.

Veterinärhögskoleutredningen vill således förorda en mer enhetlig

organisation, varvid av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna befogenheter

för försöksdirektören bör överföras på rektor.

Trädgårdsnäringsutredningen, som inte har något att invända mot förslaget

att försöksverksamheten på trädgårdsområdet samorganiseras med undervisnings-

och forskningsinstitutionerna, anför bl. a. följande.

En närmare sammankoppling mellan den till sitt ämnesval friare grundforskningen

och den programbundna försöksverksamheten ger enligt utred
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningens uppfattning goda garantier för att de resurser, som ställs till forsknings-

och försöksverksamhetens förfogande, på bästa sätt utnyttjas och

att de för näringen aktuella problemen ägnas nödvändig uppmärksamhet.

Utredningen rörande den vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

på växtnäringsområdet bedrivna forsknings- och försöksverksamhetens

objektivitet framhåller, att den av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna

samordningen av forsknings- och försöksverksamheten icke möter

någon erinran, samt anför vidare.

Då till följd av olika omständigheter den icke programbundna forskningen

kommit att alltmer inriktas på problem av omedelbar praktisk betydelse

för jordbruket, synes den av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna samordningen

vara en naturlig åtgärd. De insatser från olika servicevetenskaper,

som erfordras för klarläggandet av orsakssambandet mellan ett iakttaget

försöksresultat och en i försöket insatt åtgärd, kan enligt utredningsmannens

mening lättast ernås vid en sådan organisationsform.

Jordbrukets forskningsråd är delat beträffande utredningens organisationsförslag

men rådets majoritet ansluter sig till den principiella huvudlinjen

i utredningens organisationsförslag och framhåller, att denna linje

ger den lämpligaste lösningen av föreliggande problem.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd har utifrån sina synpunkter

intet att erinra mot utredningens organisatoriska reformer. Några konsekvenser

av betydelse för forskningens del synes de enligt rådet ej kunna

medföra.

Sveriges lantbruks förbund har efter ingående prövning funnit det särskilt

betydelsefullt med ett nära samband mellan forskning och försöksverksamhet

och biträder därför utredningsmajoritetens organisationsförslag.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt förordar — ehuru med viss tvekan —

utredningsmajoritetens organisationsförslag. Motiveringen härför är enligt

anstalten främst, att jordbrukets forskning och försöksverksamhet har mycket

nära samband med varandra och därför bör kunna utveckla större

slagkraft tillsammans än om grenarna verkar var för sig. Anstalten betonar

emellertid, att vid en omorganisation garantier måste skapas för att försöksverksamheten

får väsentligt förbättrade arbetsmöjligheter och att lokala

initiativ får goda möjligheter att göra sig gällande vid försöksverksamhetens

planering. Anstalten framhåller vidare, att jordbrukets försöksverksamhet är

omistlig för näringens praktiska utövare och att den utgör en nödvändig

förutsättning för jordbrukets rationalisering.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund ansluter sig i organisationsfrågan

helt till utredningens förslag. Förbundet anser, att den föreslagna samordningen

av undervisning, forskning och försöksverksamhet erbjuder de

bästa förutsättningarna för att tillgängliga resurser utnyttjas så väl som

möjligt.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund tillstyrker utredningens förslag

om samorganisation mellan försöksverksamheten och forskningen under

förutsättning, alt odlingens utövare får möjlighet att framföra sina syn
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

punkter på försöksverksamheten genom att odlarna blir företrädda i de

planerade försöksnämnderna. Vidare bör de resultat, som erhålles, bringas

till odlarnas kännedom så snabbt som möjligt.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter tillstyrker, att statens trädgårdsförsök

upphör och att de olika försöksavdelningarna inordnas i de institutioner,

som avses bli inrättade vid Alnarp. Försöksavdelningarna bör enligt

föreningen tillförsäkras en självständig ställning, ehuru de organisatoriskt

bör underordnas institutionscheferna.

Sveriges pomologiska förening framhåller, att det vill synas som om en

samordning av försöksverksamheten med forskningen-undervisningen ger

möjlighet till ett bättre utnyttjande av såväl personal som teknisk utrustning.

Försöksverksamheten bör emellertid få inta eu så självständig ställning

som möjligt gentemot forskningen-undervisningen. För att försöksverksamheten

skall ta hänsyn till de behov, som föreligger inom odlingen, krävs

att den blir strängt programbunden.

TCO delar utredningens uppfattning beträffande bl. a. de föreslagna organisatoriska

förändringarna.

Hushållningssällskapens förbund, som anser, att en samorganisation av

den programbundna försöksverksamheten med institutionerna vid lantbrukshögskolan

innebär åtskilliga fördelar, anför bl. a. följande.

Förbundet delar utredningens uppfattning, att det inte längre föreligger

några väsentliga eller klara skillnader mellan forskning och programbunden

försöksverksamhet. Detta är i och för sig naturligt, eftersom lantbrukshögskolan

är en fackhögskola med bestämd inriktning. Viss programbunden

försöksverksamhet, t. ex. beträffande täckdikning och jordbearbetning, har

redan förlagts till lantbrukshögskolans institutioner eller tillkommit på dessas

initiativ. Inom dessa liksom inom andra områden måste forskningen

och efter praktikens förhållanden upplagda försök gå hand i hand. Vid

en omorganisation enligt utredningens förslag skulle vidare högskolans institutioner

i ökad utsträckning komma i mer direkt kontakt med jordbrukets

aktuella problem. Detta torde enligt förbundsstyrelsens mening vara

av stort värde. Eftersom i stort sett likartad utrustning numera erfordras

vid en försöksanstalt som vid motsvarande högskoleinstitutioner, skulle med

all sannolikhet en sammankoppling av organen innebära ett betydligt rationellare

utnyttjande av tillgängliga resurser. Av kostnadsskäl synes det

för övrigt knappast vara realistiskt att räkna med en fullt utbyggd och utrustad

försöksanstalt vid sidan av högskolans institutioner.

Å andra sidan kan man enligt styrelsens åsikt inte bortse från att det

vid en samorganisation i föreslagen form finns risk för alt sådana aktuella

och praktiska problem inom jordbruket, som kräver en snabb och omedelbar

försöksmässig behandling, inte blir beaktade i tillräcklig omfattning.

Det kan nämligen tänkas, att resurserna i alltför hög grad tas i anspråk

eller bindes för långsiktiga undersökningar. Kritik av denna innebörd har

från jordbrukarhåll i någon mån riktats mot den nuvarande verksamheten

vid Ultuna. Om man nu går ännu ett steg längre i fråga om integration

mellan forskning och försök, måste därför enligt styrelsens bestämda uppfattning

fullgoda garantier skapas för att jordbrukets aktuella problem inte

åsidosättes.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Av de hushållningssällskap, som tagit ställning till organisationsfrågan,

har ungefär hälften anslutit sig till utredningens förslag, medan övriga av

olika skäl inte ansett sig kunna biträda detsamma. Några sällskap har lämnat

organisationsfrågan utan erinran eller avslatt från att intaga en bestämd

ståndpunkt i spörsmålet.

Utredningens förslag i organisationsfrågan har sålunda i huvudsak biträtts

av hushållningssällskapen i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge,

Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs

samt Jämtlands län.

De hushållningssällskap, som tillstyrkt utredningens organisationsförslag,

har som skäl härför framhållit bl. a., att ett närmare samgående mellan

forskning och försöksverksamhet kan tillföra forskningen värdefulla erfarenheter

rörande det praktiska jordbrukets problem, samtidigt som samgåendet

kan berika försöksverksamheten och undervisningen. Vidare har anförts

att den av utredningen föreslagna organisationen torde medföra ett

rationellare utnyttjande av de i ett litet land som vårt sannolikt även i

framliden begränsade resurserna på området. Den hittillsvarande uppdelningen

mellan forskning och försöksverksamhet har ej ansetts kunna logiskt

motiveras med den olikhet, som man velat se mellan fri och programbunden

forskning. All forskning är nämligen, framhålles det bunden så snart

beslut om forskningsuppgiften fattats. Skillnaden ligger däri att beslutet i

det förra fallet fattas av en enda person men i det senare fallet av ett flertal

personer. Det har emellertid också framhållits, att viss oklarhet synes

råda om vissa befattningshavares och instansers ställning och befogenheter.

Detta gäller särskilt den av utredningen föreslagne försöksdirektören och

serviceavdelningen.

De remissinstanser, som icke ansett sig kunna biträda jordbrukshögskoleutredningens

förslag i organisationsfrågan, grundar sitt ställningstagande

bl. a. på att den av utredningen föreslagna organisationsformen synes

komplicerad och tungrodd. Den anses vidare lätt kunna ge anledning

till meningsmotsättningar och friktion till följd av att vissa av de olika

befattningshavarnas kompetensområden inte kunnat klart avgränsas. Splittringen

av försöksverksamheten på ett flertal institutioner betraktas också

som en betydande organisatorisk olägenhet. Det kan vidare noteras, att

samtidigt som vissa remissinstanser uttrycker farhågor för att forskningen

äventyras, andra befarar att forskningen skall förtrycka försöksverksamheten.

Nu ifrågavarande remissinstanser anknyter i stor utsträckning till de

synpunkter, som anförts i det av herr Yngve Gustafsson avgivna särskilda

yttrandet.

Statskontoret uppger sig inte ha någon mera ingående kännedom på området

och att det därför möter svårigheter för ämbetsverket att ta ställning

till det framförda reformförslaget.

Även om vissa fördelar förefaller statskontoret vara förenade med den av

utredningen föreslagna organisationsformen, kan man dock ej bortse ifrån

4 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Xr 69

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

att densamma — såsom framhållits i det särskilda yttrandet av herr Yngve

Gustafsson — kan komma att bli mycket komplicerad. Före ett genomförande

av utredningens förslag måste därför vissa svagheter elimineras.

Även andra utvägar torde enligt statskontoret böra prövas. Därvid synes

främst två alternativ böra diskuteras. Det ena bygger på det förslag till

koncentration av undervisning, forskning och försök som skisserats av reservanten.

Det andra är att i stort sett bibehålla den nuvarande organisationen.

Nuvarande tidpunkt är enligt statskontoret synnerligen lämplig för

att pröva en samförläggning av jordbrukets tre olika högskolor.

För att icke föregripa en sådan samorganisation är statskontoret icke nu

berett att tillstyrka den organisatoriska utformning av försöksverksamheten,

som jordbrukshögskoleutredningen föreslagit.

Lantbruks styrelsen anser, att den av utredningen föreslagna organisationen

icke torde ha förutsättningar att fungera utan friktion. Enligt styrelsen

torde vidare risk föreligga för en överbelastning av framförallt institutionsföreståndarna

vid de institutioner, som erhåller försöksavdelningar. Den

komplicerade organisation, som utredningens förslag innebär, inger farhågor

för att man måste räkna med betydande tungroddhet och tidsödande

insatser av de högre befattningshavarna för att maskineriet överhuvudtaget

skall kunna fungera. Styrelsen förordar i stället, att all programbunden

försöksverksamhet sammanföres till en enhet.

Med anledning av att utredningen åberopar internationell erfarenhet för

sitt organisationsförslag, redogör lantbruksstyrelsen för de organisatoriska

förhållandena inom det lantbruksvetenskapliga området i USA och anför

därvid bl. a. följande.

I USA torde i princip två organisationsformer finnas företrädda. Karakteristiskt

för båda dessa organisationer är, att såväl högre utbildning, forskning

och försöksverksamhet som upplysningsverksamhet samorganiseras. I

den ena av dessa organisationer bedrives undervisning, forskning och försöksverksamhet

inom institutionerna utan att dessa är uppdelade på särskilda

avdelningar. I den andra är undervisning och forskning å ena sidan

samt försöksverksamhet å den andra underställda var sin chef, som dock

står under gemensam ledning. Full överensstämmelse råder sålunda icke

mellan dessa organisationssystem och utredningens förslag. Härtill kommer

att i vårt land upplysnings- och rådgivningsverksamheten är organisatoriskt

skild från högre undervisning och forskning.

Statens jordbruksnämnd förordar, att försöksverksamheten även i fortsättningen

organiseras i fristående försöksanstalter och anför till stöd härför

bl. a. följande.

Endast en sådan organisation synes kunna ge tillräcklig garanti för det

ingående samarbete mellan olika specialister eller specialistgrupper, som

med den fortskridande specialiseringen blir alltmer nödvändigt. Samarbetet

mellan ett flertal, till olika forskningsinstitutioner förlagda försöksgrupper,

synes i praktiken knappast kunna bli tillräckligt effektivt, även om de olika

samordningsorgan inrättas, som föreslagits av utredningens majoritet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

51

Lantbrukshögskolans försökskollegium framhåller bl. a. följande.

Utredningen har som skäl för sitt ställningstagande anfört, att det icke

föreligger någon principiell skillnad mellan försöksverksamhet och forskning

i egentlig mening och drar härav slutsatsen, alt ett sammanförande av

de båda verksamhetsgrenarna och specialisterna inom området till en och

samma institution skulle innebära den bästa lösningen. Det bör dock understrykas,

att denna synpunkt främst bör tillmätas betydelse, om verksamheten

har relativt liten omfattning och sålunda endast företrädes av ett fåtal

forskare. Utredningens förslag synes också medföra vissa fördelar med hänsyn

till undervisning och forskarutbildning, då erfarenheter och resultat,

vunna inom försöksavdelningarna skulle kunna utnyttjas bättre. Utredningen

framhåller vidare, att de olika grenarna inom försöksverksamheten icke

har något närmare samband med varandra och att de därför utan olägenhet

kan särskiljas. Detta argument kan dock icke accepteras. Tvärtom föreligger

ett intimt samband mellan t. ex. växtnäringsförsök, jordbearbetningsförsök

och egentliga växtodlingsförsök. Även när det gäller försök med olika foderväxter

och deras värde och användbarhet som foder finns ett nära samband.

Det är exempelvis uppenbart att en betesförsöksverksamhet utan direkt anknytning

till husdjursverksamheten icke kan arbeta rationellt.

När det gäller den verksamhet, som f. n. bedrives vid statens jordbruksförsök,

finner kollegiet nackdelarna med den föreslagna organisationen vara

alltför framträdande för att kunna acceptera förslaget. Härvid kan främst

anföras splittringen av en verksamhet som naturligen bör hållas ihop inom

en institution. Konsekvenserna för den lokala försöksverksamheten är särskilt

iögonfallande, eftersom resurserna skall utnyttjas av flera olika institutioner,

varigenom en samordning av verksamheten torde helt omöjliggöras.

Däremot synes förslaget beträffande verksamheten vid statens husdjursförsök

icke medföra samma olägenheter, eftersom de nuvarande försöksavdelningarna

även enligt utredningens förslag kommer att sammanhållas

inom en och samma institution. Därigenom bortfaller nyss anförda problem

beträffande den lokala försöksverksamheten. Det kan vidare anföras, att

forskningen och försöksverksamheten på husdj ursområdet kräver stora investeringar

i stallbyggnader och djurbesättningar. Det är enligt kollegiets

mening tveksamt, om man vid Ultuna kan skapa så stora djurresurser som

erfordras för att täcka ej blott husdj ursförsökens utan även två eller tre

undervisningsinstitutioners behov. Problemet är svårlöst men utredningens

förslag skulle i detta avseende måhända innebära en bättre lösning.

Försökskollegiet är av den uppfattningen, att förutberörda olägenheter genom

splittring av en verksamhet, som naturligen hör samman inom en institution,

väger betydligt tyngre än de av utredningen angivna fördelarna. Kollegiet

instämmer härvid i de synpunkter och förslag, som herr Yngve Gustafsson

framfört i sitt särskilda yttrande.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt är av den uppfattningen,

att majoritetsförslaget bättre tillgodoser lantbrukshögskolans än försöksväsendets

behov. Ett sammanförande av försöksverksamhetens olika grenar till

en och samma organisation anser anslaltsstyrelsen vara mera ändamålsenligt

sill eu sammanblandning av undervisning, forskning och praktisk försöksverksamhet

inom skilda institutioner av en högskola. Anslaltsstyrelsen

föreslår sålunda, att lanthrukshögskolan och försöksverksamheten organisa
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

loriskt skiljes åt på det sätt herr Yngve Gustafsson föreslagit i det särskilda

yttrandet. Statens centrala frökontrollanstalt och originalutsädesnämnden

bör emellertid fortfarande i möjligaste mån få behålla sin fria ställning.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt kan ej biträda utredningens förslag

att försöksverksamheten skall handhas av särskilda försöksavdelningar

ämnesvis samorganiserade med motsvarande undervisnings- och forskningsinstitutioner.

En samlad och fristående försöksorganisation skulle enligt anstaltsstvrelsen

fungera som ett mera effektivt serviceorgan. En samorganisation

med forskningen medför en icke önskvärd splittring av försöksverksamheten.

Anstaltsstyrelsen ansluter sig sålunda till vad herr Yngve Gustafsson

anfört i sitt särskilda yttrande. Växtskyddsanstalten bör dock icke

infogas i den av Gustafsson föreslagna försöksorganisationen.

Universitetskanslern, som inhämtat yttranden från universitetens fakulteter,

redovisar bl. a. följande.

Humanistiska fakulteten i Uppsala anser, att utredningen tagit för lätt

på frågan att å ena sidan tillgodose behovet av institutionell samverkan inom

försöksverksamheten och å andra sidan garantera principen om forskningens

frihet. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala har inte

ansett sig böra ta ställning till organisationsfrågan. Matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten i Lund anser, att utredningen överdrivit skillnaden mellan

grundforskning och sådan målforskning, som icke har provningskaraktär.

Fakulteten är mycket tveksam, huruvida den komplicerade dubbelorganisationen

verkligen är ändamålsenlig och nödvändig. Matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen vid dåvarande Stockholms högskola ansluter sig

till de av herr Gustafsson uttalade betänkligheterna.

Universitetskanslern uttalar som sin egen mening, att forskningen och

forskarna vid jordbrukets högskoleinstitutioner principiellt bör inta samma

fria och obundna ställning som forskningen och forskarna vid övriga högskolor

och vid universiteten. Från denna synpunkt anser universitetskanslern,

att utredningsmajoritetens förslag är ägnat att inge betänkligheter av

den art, som närmare belyses i herr Yngve Gustafssons särskilda yttrande.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna inskränker sig beträffande betänkandets

huvudlinjer till att uttala, att den ställer sig ytterligt tveksam till

förslaget att anknyta försöksverksamheten till lantbrukshögskolans institutioner.

Styrelsen för veterinärhögskolan hyser allvarliga farhågor för att den fria

forskningen äventyras genom att sammanföra forsknings- och undervisningsinstitutioner

med försöksinstitutioner. Ett sammanförande av undervisning

och fri forskning med en mycket omfattande programbunden försöksverksamhet,

dirigerad av en i viss mån utanför institutionen och forskningen

stående försöksdirektör, skulle enligt högskolestyrelsen komma att

ålägga institutionsföreståndaren ansvar för alltför omfattande och heterogena

arbetsuppgifter.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att utredningens förslag i organisationsfrågan

icke innebär någon tillfredsställande lösning och avstyrker bestämt

detsamma. Den organisation, som enligt utredningens förslag skall

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

uppbyggas för försöksverksamhetens samordning, blir mycket komplicerad.

Akademien har svårt att föreställa sig, att denna organisation skall bli funktionsduglig.

Hur de olika samordningsorganen skall förhålla sig till försöksavdelningarna,

ter sig oklart. Akademien befarar, att många anledningar till

friktioner och samordningssvårigheter här skall uppkomma. Institutionsföreståndaren

ålägges vidare ansvar för och ledningen av alltför omfattande

och olikartade uppgifter. Akademien anser, att försöksverksamheten

i stället bör sammanföras i en institution.

Sveriges utsädesförening anser, att den av utredningen föreslagna kombinationen

av undervisning, fri forskning och programbunden försöksverksamhet

är synnerligen olämplig och vill i stället förorda herr Yngve Gustafssons

i det särskilda yttrandet framlagda förslag. Som motivering härför

anför utsädesföreningen bl. a. följande.

Den organisation, som i betänkandet föreslås för att åvägabringa erforderlig

kontakt mellan de olika institutionernas försöksavdelningar inbördes

samt mellan dessa å ena sidan och andra utom högskolan stående försöksorgan

å den andra, synes utsädesföreningen synnerligen komplicerad och

tungrodd och torde, som herr Gustafsson framhåller, leda till bristande effektivitet

och risk för intressemotsättningar, vilka kan hämma verksamheten.

Det stora antalet råd och nämnder måste också — om dessa verkligen

i praktiken skall fungera och inte endast finnas till på papperet -—

medföra, att de för försöksverksamheten ansvariga tjänstemännen får ägna

en onormalt stor del av sin tid åt administration och konferenser och får

föga tid över för produktivt arbete.

Jordbruksupplgsningskommittén framhåller, att en försöksorganisation,

som nära ansluter till nuvarande fristående organisation, bättre än den av

jordbrukshögskoleutredningen föreslagna organisationen skulle tillgodose

jordbruksupplysningens behov.

Svenska lantarbetsgivar ef öreningen kan icke ansluta sig till utredningens

förslag i organisationsfrågan. Med hänsyn till den omfattning, som

såväl forskning och undervisning som programbunden försöksverksamhet

har, torde det föreligga betydande risk för att den föreslagna organisationsformen

får ogynnsamma verkningar, vilka kan ha sin orsak i institutionschefens

intresseinriktning och svårigheten att göra en full insats

på samtliga områden. Föreningen framhåller, att de synpunkter som herr

Yngve Gustafsson anfört i sitt särskilda yttrande väl överensstämmer med

föreningens uppfattning.

Riksförbundet Landsbggdens folk delar — trots alt det avstyrker den

föreslagna omorganisationen — i princip utredningens uppfattning, att den

programbundna försöksverksamheten och den fria forskningen vid lantbrukshögskolan

har ett nära samband. Förbundet anför bl. a. följande.

Lantbrukshögskolan är eu fackhögskola, vilket måste sätta sin prägel

på forskningen och medföra, att den blir mer eller mindre programbunden.

Detta behöver inte innehära någon inskränkning i den frie forskarens

arbete utan bör närmast vara eu naturlig riktpunkt för den, som önskar

ägna sig åt jordbruksforskning. Det synes riksförbundet uppenbart, att de

olika förslag till organisation, som kommit fram inom utredningen, har

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

såväl fördelar som nackdelar. Därmed torde också ha visats, att eu lösning,

som ur alla synpunkter är överlägsen alla andra tänkbara alternativ,

knappast kan konstrueras. I den föreliggande situationen finner riksförbundet

det vara mest angeläget, att statsmakterna snarast bestämmer

sig för vilken linje som skall väljas och därefter konsekvent fullföljer den

uppställda planen.

Riksförbundet bar vid sina överväganden inte funnit, att de framlagda

förslagen till omorganisation bar sådana fördelar, att en dylik behöver genomföras.

Riksförbundet förordar i stället, att den nuvarande organisationen

med särskilda försöksinstitutioner för jordbruks-, husdjurs- och

trädgårdsförsök, knutna till högskolan, bibehålies. Denna organisationsform

har aldrig givits tillfälle att arbeta med tillräckliga resurser och med

hänsyn härtill bör upprustningen av de olika verksamhetsgrenarna, undervisning,

forskning och försök, ske i minst den takt och omfattning, som

föreslås i utredningen.

Sveriges fröodlareförbund ansluter sig i princip till herr Yngve Gustafssons

i det särskilda yttrandet angivna uppfattning, att högskolan och försöksverksamheten

liksom hittills bör hållas åtskilda. Den uppsplittring av

försöksverksamheten på ett stort antal institutioner, som skulle bli följden

av utredningsförslaget, skulle enligt förbundet medföra en otymplig

och föga arbetsduglig organisation.

Svensk husdjursskötsel är ense med utredningen om angelägenheten av

att bästa möjliga samarbete etableras mellan forsknings- och undervisningsinstitutionerna

och den programbundna försöksverksamheten men

har dock funnit starka skäl tala för en organisatorisk uppläggning efter

de principer som förordats i det av herr Yngve Gustafsson avgivna särskilda

yttrandet. Svenska svinavelsföreningen ansluter sig också till de organisationsförslag

som Gustafsson skisserat.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) anser, att den

föreslagna organisationen är invecklad och att den medför en alltför tungrodd

administrationsapparat. GKS förordar i stället i likhet med herr

Yngve Gustafsson, att försöksverksamheten får egen styrelse och helt skiljes

från den högre lantbruksundervisningen.

SACO avstyrker utredningens förslag till organisation och ansluter sig

till vad herr Yngve Gustafsson anfört i frågan.

Av de hushållningssällskap, som icke ansett sig kunna biträda utredningens

organisationsförslag, har vissa funnit, att de nuvarande anordningarna

fungerat så bra, att den nu existerande organisationen för försöksverksamheten

i stort sett bör bibehållas, medan andra i huvudsak anslutit

sig till vad herr Yngve Gustafsson anfört i frågan i sitt särskilda yttrande.

Som skäl för sin ståndpunkt har nu ifrågavarande hushållningssällskap

främst framhållit, att försöksverksamheten skulle komma i underläge

vid en samorganisation med forskningen. Det har vidare anförts,

att utredningens förslag skulle medföra stora risker för tungroddhet och

kontroverser till men för hela verksamheten. Utredningens förslag i organisationsfrågan

har sålunda av olika skäl icke kunnat biträdas av hushållningssällskapen

i Södermanlands, Gotlands, Malmöhus, Värmlands,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Västmanlands, Viisternorrlands och Västerbottens län samt i Kalmar och

Älvsborgs läns norra och södra delar.

Flertalet av de övriga, nu icke nämnda remissinstanserna har icke alls behandlat

organisationsfrågan i sina yttranden. Några har emellertid utan närmare

motivering lämnat förslaget utan erinran. Andra åter har framfört

vissa synpunkter i frågan utan att taga nagon definitiv ställning till jordbrukshögskoleutredningens

förslag. Av sistnämnda yttranden torde följande

få återges.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund framhåller, att om man

skall göra någon åtskillnad mellan fri och programbunden forskning, måste

man lägga denna skillnad på frågan, om forskaren (försöksmannen) själv

valt arbetsuppgiften eller ålagts viss uppgift. Med den utgångspunkten kan

man i stället tala om en uppdragsfri och en uppdragsbnnden forskning. Metodik

och utförande blir samma i båda slagen av forskning. Det är uppenbarligen

en fördel, om man kan utnyttja samma organisation och samma tekniska

utrustning för forskningen, oberoende av hur initiativet till undersökningen

framkommit. Förbundet framhåller vidare, att den föreslagna organisationen

förefaller i vissa avseenden överdimensionerad och alltför komplicerad.

Den närmare kontakt mellan forskning och försök, som åsyftas med

omorganisationen, torde dock vara värdefull och efter en lämplig förenkling

av organisationsförslaget torde en funktionsduglig organisation kunna genomföras

även efter utredningens huvudlinjer. Förbundet anser emellertid,

att den nuvarande organisationen av högskolan och försöksverksamheten

knappast fått tillfälle att visa sin funktionsduglighet. Förbundet anför i anslutning

härtill bl. a. följande.

Vad som är väsentligt och avgörande för organisationens funktionsduglighet

och den totala verksamhetens resultat är vilka samlade resurser som

ställs till förfogande. Organisationsformen är givetvis icke betydelselös, men

det finns knappast någon anledning att tro, att man på en gång genom en

radikal omvälvning kan skapa en idealisk och slutlig organisation. Den tanke

på närmare organisatorisk samordning av forskning och försöksverksamhet,

som anses ha givit impulsen till tillsättandet av den nu avslutade utredningen,

kunde successivt ha fått prövas inom flera delområden och, om den

befunnits lämplig, efter hand ha fått föra fram till en ny organisationsform.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut har i

avvaktan på 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommittés betänkande

icke ansett sig för egen del böra göra något uttalande om jordbrukshögskoleutredningens

förslag. Styrelsen har emellertid bifogat yttranden av

skogshögskolans lärarråd och statens skogsforskningsinstitut, i vilka anföres

i huvudsak följande.

Skogshögskolans lärarråd tar inte någon definitiv ställning till organisationsfrågan

men uttalar vissa farhågor beträffande verkningarna av den

föreslagna nära samordningen mellan försöksverksamhet, forskning och

högre undervisning. Lärarrådet befarar, att professorns ansvar för den programbundna

försöksverksamheten kan inverka menligt på hans möjligheter

att fullfölja sin huvuduppgift, vilken alltjämt får anses utgöra den högre

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

undervisningen med fri forskning. För att undvika denna olägenhet bör försöksverksamheten

med en hög grad av självständighet skötas av de härför

avsedda statsagronomerna, medan professorns uppgift väsentligen begränsas

att vara av planerande och rådgivande natur.

Statens skogsforskningsinstitut kan icke biträda utredningens förslag om

samorganisation mellan forskning och försök men är å andra sidan icke

heller berett att följa herr Yngve Gustafsson i fråga om försöksverksamhetens

organisatoriska åtskiljande från lantbrukshögskolan och dess sammankoppling

med andra organ för jordbruksforskning och försök. Enligt institutet

synes den nuvarande anordningen vara den lämpligaste organisationsformen.

Statens tekniska forskningsråd säger sig ha förståelse för önskvärdheten

av nära samband mellan forskning och försöksverksamhet på jordbrukets

område. Försöksverksamheten vid en högskoleinstitution bör emellertid enligt

rådet aldrig ges sådan omfattning, att den skjuter undan eller eliminerar

professorns möjligheter att bedriva fri forskning. Rådet betonar dock, att

det endast syftar till en annan formulering av institutionsföreståndarnas

befattning med försöksverksamheten. Rådet föreslår sålunda, att professorerna

anlitas som konsulter för försöksverksamheten. Härigenom blir deras

sakkunskap utnyttjad på ett naturligt och riktigt sätt och kontakten mellan

forskning och försök, vilken senare verksamhet till stor del säkerligen bör

bedrivas vid högskolans institutioner, tillgodoses smidigt och utan hämmande

tvång.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap framhåller, att om en samorganisation

skall ske, måste det skapas garantier för att försöksverksamheten

får väsentligt förbättrade arbetsmöjligheter och att det lokala initiativet

får chanser att göra sig gällande vid arbetsplaneringen.

Det är enligt sällskapet en svår uppgift att avväga, vilken organisationsform

som bäst tillgodoser nämnda garantikrav. I likhet med utredningens

majoritet hyser sällskapet den uppfattningen, att den tillämpade jordbruksforskningen

och försöksverksamheten har mycket nära samband med varandra.

En förutsättning för att förslaget om inordnande av försöksverksamheten

i högskolans institutioner skall kunna tillstyrkas synes därför vara att

ökade möjligheter skapas för ett sådant samarbete. Sällskapet är dock inte

helt övertygat om att den av utredningens majoritet föreslagna organisationsformen

är den bästa utan anser, att detaljutformningen av utredningens

förslag till försöksverksamhetens organisation är alltför komplicerad "och

tungrodd och bör kunna förenklas avsevärt.

Östergötlands läns hushållningssällskap framhåller, att även om en från

lantbrukshögskolan fristående försöksanstalt enligt sällskapets åsikt är avgjort

att föredraga, kan skäl andragas — ehuru efter sällskapets bedömande

mindre tungt vägande — för ett inordnande av försöksverksamheten under

institutionerna för tillämpade ämnen. Ett förverkligande härav förutsätter

dock, att försöksavdelningarna får en relativt självständig ställning och att

statsagronomerna och statshortonomerna placeras i sådana lönegrader, att

tjänsterna blir av mera stadigvarande karaktär.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

57

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Frågan om det organisatoriska sambandet mellan försöksverksamheten

å ena sidan samt forskningen och den högre undervisningen å den andra

har, inte minst till följd av det till betänkandet fogade särskilda yttrandet

i ämnet, kommit att diskuteras rätt utförligt i flertalet remissyttranden.

Det är för övrigt ganska naturligt, att detta spörsmål behandlats relativt

ingående i samband med en så betydande upprustning, som jordbrukshögskoleutredningens

förslag innebär. Det gäller ju därvid att i högre grad

än tidigare få organisationen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten

så utformad, att största möjliga utbyte av verksamheten kan nås.

Det kan förtjäna framhållas, att de arbetsformer, som hittills tillämpats

inom den vetenskapliga verksamheten i stor utsträckning utformats under

skeden, då forskningen bedrivits under helt andra villkor och med betydligt

mer begränsade medel än som för närvarande sker och kan förutses

för framtiden. Det är därför inte på något sätt anmärkningsvärt, att organisatoriska

förändringar aktualiseras. Samhället satsar allt större belopp

på forskning, försöksverksamhet och högre utbildning och det är självfallet

av största betydelse, att dessa medel utnyttjas på ett rationellt sätt.

Om arbetsformerna kan effektiveras, bör en större allmän förståelse kunna

vinnas för att förse den vetenskapliga verksamheten med önskvärda ekonomiska

resurser.

Jordbrukshögskoleutredningen har ingående diskuterat, vilka olika alternativa

organisationsformer som kan tänkas komma i fråga för den lantbruksvetenskapliga

verksamheten, och har därvid på de i betänkandet närmare

redovisade skälen kommit till den uppfattningen, att den nu fristående

försöksverksamheten bör samorganiseras med forskningen och den högre

undervisningen inom motsvarande ämnesområden. Utredningens förslag innebär,

att de institutioner för forskning och högre undervisning, inom vars

ämnesområde försöksverksamhet förekommer, skall förses med särskilda

försöksavdelningar, varvid de nuvarande försöksanstalterna statens jordbruksförsök,

statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök upphör

som fristående anstalter. Högste målsman för den gemensamma administrationen

och företrädare för forskning och högre undervisning skall vara rektor,

medan försöksverksamheten skall företrädas av en försöksdirektör.

Vidare skall enligt förslaget de uppgifter av provningskaraktär, som nu ingår

i försöksanstalternas arbetsuppgifter i organisatoriskt och anslagsmässigt

hänseende avskiljas från de av utredningen som egentlig försöksverksamhet

betecknade arbetsuppgifterna. För ifrågavarande provningsverksamhet

skall ett särskilt organ inrättas.

Som framgått av det föregående har ledamoten av jordbrukshögskoleuIredningen

herr Yngve Gustafsson inte ansett sig kunna ansluta sig till

utredningens förslag i samorganisationsfrågan utan har i ett särskilt yttrande

för sin del förordat, att forskningen och försöksverksamheten helt

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

åtskiljes, varvid forskningen skulle förläggas till högskoleinstitutionerna

och försöksverksamheten till en fristående försöksorganisation.

Av de remissinstanser, som tagit ställning till organisationsfrågan, har

ungefär hälften tillstyrkt utredningens förslag, medan den andra hälften

av olika skäl förordat antingen det förslag, som framlagts i Gustafssons

särskilda yttrande, eller den nuvarande organisationsformen.

De remissinstanser, som inte ansett sig kunna biträda utredningens organisationsförslag,

grundar sitt ställningstagande bland annat på att de funnit

detta förslag inrymma åtskilliga organisatoriska otympligheter och svagheter.

Sålunda framhålles, att ledningen av den lantbruksvetenskapliga

verksamheten skulle riskera att bli splittrad, om den företräddes av två så

parallellställda högsta befattningshavare som enligt utredningsförslaget

rektor och försöksdirektör skulle bli. Denna tudelning av ledningen för

lantbrukshögskolan anses kunna ge upphov till oklara befälsförhållanden,

samordningssvårigheter och friktioner, vilket skulle kunna störa och

förlama verksamheten vid högskolan. Vidare synes ett ogillande av förslaget

om provningsverksamhetens organisatoriska utformning ha legat bakom

vissa remissinstansers avvisande inställning till utredningens organisationsförslag

överhuvudtaget.

Eu betydande del av de remissinstanser, som avvisat utredningens organisatoriska

förslag, har vidare uttryckt farhågor för att försöksverksamheten

skulle komma i underläge i förhållande till den mer teoretiskt inriktade

forskningen samt att den föreslagna organisationen skulle minska jordbruksnäringens

möjligheter att öva inflytande på försöksverksamhetens inriktning.

Härigenom skulle försöksverksamheten inte få den ur näringens

sjmpunkt bästa anpassningen och därmed bli av mindre värde för denna.

Andra däremot har befarat, att forskningen skulle komma att äventyras.

Vissa akademiska remissinstanser har avstyrkt den föreslagna samorganisationen

mellan forskning, högre undervisning och försöksverksamhet

med den motiveringen, att institutionsföreståndarna skulle bli så hårt belastade

av uppgiften att leda både undervisning, forskning och försöksverksamhet,

att de inte skulle få tid att ägna sig åt egen forskning. Vissa andra

remissinstanser slutligen har framhållit det som en nackdel att den försöksverksamhet,

som nu bedrives vid statens jordbruksförsök, vid ett genomförande

av utredningens förslag skulle komma att splittras på ett flertal

institutioner.

De remissinstanser, som tillstyrkt utredningens förslag i samorganisationsfrågan,

har främst pekat på att forskningen inom de tillämpade ämnesområdena

vid lantbrukshögskolan är så likartad med försöksverksamheten

inom motsvarande ämnesområden, att en samorganisation medför ökade

möjligheter för ett ändamålsenligt utnyttjande av de resurser, som kan disponeras

för lantbruksvetenskaplig verksamhet överhuvudtaget. Bland de

svagheter, som ansetts vara förknippade med den nuvarande organisationsformen

och med den av Gustafsson i det särskilda yttrandet föreslagna, svnes

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sålunda största avseende ha fästs vid den splittring och dubblering av personal

och utrustning, som blir följden av att de tillämpade ämnesområdena

skall vara representerade dels vid en högskola, dels vid en försöksorganisation.

Det har vidare framhållits som en allvarlig nackdel vid en dylik

dubbelorganisation, att forskningen och undervisningen vid en fristående

högskola å ena sidan och den lokala försöksverksamheten och därmed det

praktiska jordbruket å den andra blir isolerade från varandra till men för

samtliga verksamhetsgrenar. Vissa remissinstanser har också ansett, att det

inte torde vara möjligt att bära upp en högskolemässig trädgårdsutbildning,

om resurserna splittras på en högskoledel och en försöksdel.

Med anledning av remissinstansernas delade uppfattningar om den lämpligaste

organisationsformen, synes särskild genomgång vara påkallad för

att söka klarlägga i vilken utsträckning påtalade svagheter kan undvikas.

Såvitt jag kunnat finna har den i remissvaren mot utredningens organisationsförslag

framförda kritiken riktat sig mot bland annat uppdelningen

av vissa ledande befogenheter för den lantbruksvetenskapliga verksamheten

på en rektor och en försöksdirektör och mot provningsverksamhetens

organisatoriska utformning. Vidare har uttalats allvarliga farhågoi

för att försöksverksamheten skall komma i underläge i förhållande till

övrig forskning samt för att de institutionsföreståndare, som skall leda

även programbunden försöksverksamhet, skall komma att överbelastas.

Splittringen av försöksverksamheten på ett flertal institutioner har också

betraktats som en betydande organisatorisk olägenhet.

Vad först angår uppdelningen av högskolans ledning på två närmast

parallellställda befattningshavare, rektor och försöksdirektör, har vid remissbehandlingen

framkommit vissa förslag att eliminera denna svaghet.

Sålunda har lantbrukshögskolans lärarkollegium framhållit, att i och med

att högskolans styrelse i fortsättningen inte skall fungera som överstyrelse

för vissa andra anstalter på lantbrukets område, ett av motiven för att bibehålla

en särskild befattning motsvarande den nuvarande överinspektören

bortfaller. Lärarkollegiet har därför inte kunnat finna, att tillräckliga skäl

föreligger för att inrätta en försöksdirektörsbefattning. Även veterinärhögskoleutredningen

har förordat en mera enhetlig ledning, varvid de av

jordbrukshögskoleutredningen föreslagna befogenheterna för försöksdirektören

borde överföras på rektor. Genom en lämplig fördelning av den tilltänkte

försöksdirektörens arbetsuppgifter på rektor och övriga befattningshavare,

synes det vara möjligt att ge högskolan en mera enhetlig ledning och

därigenom eliminera bland annat den av ett betydande antal remissinstanser

påtalade oklarheten beträffande ansvarsfördelningen inom ledningen för

högskolan.

Som eu annan svaghet i den av utredningen förordade organisationsformen

har vissa remissinstanser betraktat förslaget om provningsverksamhetens

organisatoriska utformning. Det synes i detta sammanhang höra

klargöras, att ett avskiljande av provningsverksamheten inte utgör någon

förutsättning för cn samorganisation av forsknings- och försöksverksam
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

heten. Även enligt utredningens förslag skulle provningsverksamheten avskiljas

endast administrativt och anslagsmässigt. Den huvudsakliga verksamheten,

nämligen utförandet av försöken skulle handhas av de tillämpade

institutionerna. En samorganisation av forsknings- och försöksverksamheten

synes därför mycket väl kunna genomföras utan att den av utredningen

föreslagna provningsanstalten kommer till stånd.

Farhågor för att vid den av utredningen förordade organisationsformen

försöksverksamheten skulle komma att eftersättas till förmån för den mera

teoretiskt inriktade forskningsverksamheten synes ha spelat en förhållandevis

stor roll vid åtskilliga remissinstansers ställningstagande i organisationsfrågan.

Med hänsyn till den stora betydelse den praktiskt inriktade

forskningen och försöksverksamheten har för jordbruksnäringens utveckling,

får det enligt min mening betraktas som ett berättigat krav från jordbruksnäringens

sida, att dennas inflytande på den lantbruksvetenskapliga

verksamhetens inriktning inte minskas. Ehuru farhågorna för att utredningens

organisationsförslag skulle få en dylik inte önskad effekt synes

överdrivna, anser jag det dock angeläget, att åtgärder vidtages för att garantera

jordbruksnäringen ett betryggande medinfiytande på försöksverksamhetens

och jordbruksforskningens inriktning. Detta synes kunna ske

genom att jordbruket, såsom också föreslagits från flera remissinstanser,

blir starkare representerat i högskolans styrelse och i försökskollegiet, i

sistnämnda hänseende närmast genom de av utredningen föreslagna distriktsför

söksnämnderna.

Beträffande de farhågor, som framförts från framför allt akademiskt

håll, för en alltför stor arbetsbörda för de institutionsföreståndare, som skall

leda även programbunden försöksverksamhet, samt för att dessas möjligheter

till egen forskning skall komma att beskäras torde kunna hänvisas

till att närmast berörda akademiska instans, lantbrukshögskolan, inte

befarar några olägenheter av detta slag till följd av en samorganisation av

forskningen och försöksverksamheten. Den ursprungliga idén till en samorganisation

har nämligen kommit just från de professorer inom de tilllämpade

ämnesområden, som enligt utredningens förslag skall handha även

försöksverksamheten. Flera av dessa ämnesrepresentanter har också i olika

sammanhang framhållit, att en samorganisation utgör en nödvändig förutsättning

för att forsknings- och försöksverksamheten skall kunna bedrivas

på ett rationellt sätt. Farhågorna för att en samorganisation enligt utredningens

förslag skulle medföra en överbelastning av institutionsföreståndarna

och ett hot mot deras egen forskning synes mig närmast vara en följd

av bristande kännedom om förhållandena inom den lantbruksvetenskapliga

verksamheten.

I detta sammanhang kan erinras om att det är en allmänt vedertagen

uppfattning, att undervisning på högskolemässig nivå förutsätter, att lärarna

också bedriver forskning inom sitt ämnesområde. Med utgångspunkt

härifrån synes kunna göras gällande, att en lärare inom de tillämpade ämnena

vid högskolan bör ha möjlighet att bedriva förutom forskning jämväl

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

försöksverksamhet inom sitt ämnesområde. Undervisningen i de tillämpade

ämnesområdena vid lantbrukshögskolan bygger nämligen i hög grad på de

erfarenheter och rön, som göres inom försöksverksamheten. Genom att denna

verksamhet inordnas i institutionerna erhåller institutionsföreståndaren

sålunda ett bättre underlag för sin undervisning.

Det kan också förtjäna nämnas, att den av utredningen föreslagna organisationsformen,

som innebär, att institutionsföreståndarna förutom undervisning

och forskning har en programbunden verksamhet, ingalunda

är unik inom den akademiska världen. Ett sådant arrangemang har, såsom

universitetsutredningen framhållit, motsvarigheter på andra håll inom universitets-

och högskoleväsendet. Universitetsutredningen har härvidlag särskilt

pekat på organisationen av universitetssjukhusens kliniker, vilkas chefer

har ställning både som professor och överläkare och därvid i vissa hänseenden

sorterar under sjukhusadministrationen och i andra hänseenden

under universitetsmyndigheterna.

Slutligen har några remissinstanser menat, att utredningens förslag att

dela upp de nuvarande försöksanstalternas verksamhet på olika institutioner

medför för vissa ämnesområden en sådan splittring av försöksverksamheten,

att de tillgängliga resurserna, särskilt inom den lokala försöksverksamheten,

inte kan rationellt utnyttjas. De ämnesområden, som beröres av

de påtalade olägenheterna, är hydroteknik, jordbearbetning, växtnäringslära,

växtodlingslära, utfodringslära och husdjursgenetik. Frågan är emellertid,

om dessa ämnesområden är mera beroende av kontakt inbördes än av

kontakt med forskningen och undervisningen inom samma område. Det är

nämligen inte möjligt att samtidigt fullt ut tillgodose kravet på en direkt

organisatorisk anknytning såväl ämnesområdesvis, d. v. s. mellan undervisning,

forskning och försök inom samma ämnesområde, som med avseende

på verksamhetens art, d. v. s. samordning mellan de olika ämnesområdena

på var för sig forsknings-, undervisnings- och försöksplanet.

Vid en organisatorisk anknytning ämnesområdesvis uppstår frågan om

vilka möjligheter till samordning efter verksamhetens art som ändå kan

finnas. Det kan därvid ifrågasättas, om uppdelningen i nya institutioner

skall drivas så långt, som utredningen föreslagit. Inom utfodringsområdet

har samtliga de tre försöksavdelningar, som ingår i statens husdjursförsök,

föreslagits bli överförda till en och samma institution, vilket av vissa remissinstanser,

inte minst ur samordningssynpunkt vid den lokala försöksverksamheten,

betraktats som en betydande fördel. En liknande inordning

under en och samma institution av även andra ämnesområden, som naturligt

hör samman, synes möjlig och av andra skäl också lämplig. Om den av

utredningen föreslagna uppdelningen av institutionen för växtodlingslära

sålunda inte genomföres, vinnes bland annat, att de fyra försöksavdelningarna

inom detta ämnesområde kommer att placeras vid samma institution.

För eu dylik samordning talar även andra skäl, hland annat svårigheten att

dela upp detta ämnesområde på ett ändamålsenligt sätt. Hela den till växlodlingsområdet

hörande försöksverksamheten synes därför kunna ingå i

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 dr 1961

en och samma institution. Skäl synes också kunna åberopas för att låta

ämnesområdena växtnäringslära och jordbearbetning ingå i en och samma

institution, även om ämnena företrädes av var sin professor. Genom nu

anförda jämkningar i utredningens förslag synes kontaktbehovet såväl mellan

försöksavdelningarna inbördes som mellan forskningen och försöksverksamheten

inom det egna ämnesområdet kunna i huvudsak tillgodoses.

Jag torde därefter få övergå till att granska den i det särskilda yttrandet

av Gustafsson skisserade organisationsformen. Som särskilt framträdande

svagheter i denna organisationsform kan, av remissvaren att döma,

främst anges splittring och dubblering av personal och utrustning, sämre

kontaktmöjligheter mellan å ena sidan forskning och undervisning och å

den andra sidan det praktiska jordbruket samt minskade möjligheter att

bära upp en högskolemässig trädgårdsutbildning vid en splittring av resurserna

på en högskola och en försöksorganisation.

Den ur främst ekonomisk synpunkt allvarligaste svagheten med den av

Gustafsson förordade organisationsformen har sålunda ansetts vara den

splittring av personal och övriga resurser, som blir en följd av att de tilllämpade

ämnesområdena skall vara representerade såväl vid en högskola

som vid en försöksorganisation. Åtskilliga remissinstanser befarar att denna

splittring och dubblering skall bli till men för den samlade verksamheten

genom ett mindre rationellt utnyttjande av de tillgängliga resurserna. Avsikten

vid införandet av den nu existerande organisationsformen var att

söka minska en dylik dubbeluppsättning. Detta syfte synes dock ha uppnåtts

endast i begränsad omfattning. Den nuvarande samordningen begränsar

sig nämligen i huvudsak till styrelsen och de administrativa organen.

Det bör i sammanhanget erinras om att flera remissinstanser, bland annat

lantbrukshögskolas lärarkollegium, instämt i utredningens uttalande,

att forsknings- och försöksverksamheten vid en tillämpad institution och vid

motsvarande avdelning inom försöksanstalterna i fråga om allmän inriktning

och sättet att arbeta inte längre väsentligen skiljer sig åt. Utvecklingen

har vidare ansetts medföra att eventuellt kvarstående skillnader mer och

mer suddas ut. Fördelarna av att sammanföra forskning och försöksverksamhet

i samma institution har i första hand ansetts vara, att befattningshavarna

kan specialisera sig i högre grad än vid andra organisationsformer,

att arbetsfördelningen kan göras mera rationell genom att institutionsföreståndaren

leder hela verksamheten inom ett ämnesområde samt att den

alltmer omfattande och allt dyrbarare utrustningen, såsom instrument, maskiner,

mark och djur, kan användas gemensamt.

Några större möjligheter att tillgodose nyss berört krav på samordning och

specialisering och samtidigt undgå kostsamma dubbleringar synes inte föreligga

i den av Gustafsson förordade organisationsformen.

Ett avskiljande av forskningen och undervisningen från försöksverksamheten

och därmed från hushållningssällskapen och det praktiska jordbruket

har av vissa remissinstanser bedömts vara en väsentlig nackdel med

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

63

den av Gustafsson förordade organisationsformen. Det har sålunda framhållits,

att den vetenskapliga personalen vid en fristående högskola kommer

att gå miste om den kontakt med det praktiska jordbruket, som den

enligt utredningens förslag skulle få genom den till högskolan direkt knutna

lokala försöksorganisationen. En på detta sätt vunnen kännedom om jordbruksnäringens

aktuella problem har av åtskilliga remissinstanser framhållits

såsom en nödvändig förutsättning för att forskarpersonalen skall

finna lösningar, som är användbara i det praktiska jordbruket. Även för

undervisningen har dylika kontakter ansetts vara av stor betydelse.

Det föreligger helt naturligt betydande möjligheter att på olika sätt skapa

kontakt även mellan en fristående högskola och det praktiska jordbruket.

Det förefaller mig emellertid rimligt att antaga, att en försöksorganisation,

som har en nära förbindelse med hushållningssällskapen och det praktiska

jordbruket och som dessutom ingår i högskoleorganisationen på det sätt

utredningen föreslagit, bör ha större möjligheter att förmedla impulser och

idéer i båda riktningar än andra kontaktorgan.

Vad särskilt gäller trädgårdsområdet är det uppenbart, att de resurser,

som under nuvarande förhållanden kan tänkas komma att ställas till förfogande,

inte medger uppdelning av den vetenskapliga verksamheten på en

högskola och en försöksorganisation. En förutsättning för att en utbildning

på högskolemässig nivå skall kunna komma till stånd inom detta område

anses av många remissinstanser vara, att personalen inom varje ämnesområde

har hand om såväl undervisning och forskning som försöksverksamhet.

Undervisningen, som inom det tillämpade trädgårdsområdet kommer

att bli av tämligen begränsad omfattning, kan härigenom meddelas av

såväl forsknings- som försökspersonalen. Samtliga remissinstanser inom

trädgårdsområdet har också beaktat detta förhållande och därför biträtt

utredningens organisationsförslag.

Av den förda diskussionen torde framgå, att betydande möjligheter föreligger

att undgå de brister, som enligt åtskilliga remissinstanser vidlåder

utredningens organisationsförslag. Däremot synes det vara betydligt

svårare att komma till rätta med de olägenheter, som ansetts vara förknippade

med den av Gustafsson förordade organisationsformen. Det torde i

sammanhanget böra erinras om att statsmakterna tidigare vid flera tillfällen

uttalat sig mot en splittring av verksamhetsgrenarna och ävenledes sökt

begränsa densamma. Senast har 1948 års riksdag vid behandlingen av förslagen

från 1945 års jordbruksförsöksutredning avvisat alternativet med en

från forskning och högre undervisning helt fristående försöksverksamhet.

Jordbrukshögskoleutredningens nu framlagda förslag innebär, att försöksanstalterna

och högskolans institutioner i tillämpade ämnen fullständigt

samorganiseras. Den i nuvarande organisation kvarstående dubbleringen

kan därvid avvecklas, vilket får anses vara cn avgörande förtjänst hos

utredningens organisationsförslag. Vidare far den isolering av forskningen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

och undervisningen samt det minskade underlag för bland annat en högskolemässig

trädgårdsundervisning, som Gustafssons organisationsform

medför, anses innebära väsentliga svagheter. Efter gjorda överväganden

har jag därför kommit till den uppfattningen att utredningens organisationsförslag,

med de i det föregående antydda och i det följande närmare

behandlade jämkningarna, bör läggas till grund för den organisatoriska utformningen

av den vetenskapliga verksamheten vid lantbrukshögsskolan.

I anslutning till vad som anförts angående sambandet mellan forskning,

försöksverksamhet och högre undervisning, synes det lämpligt att redan nu

ange vissa huvudlinjer för organisationen av den lantbruksvetenskapliga

verksamheten.

Jag torde därvid få erinra om att den av jordbrukshögskoleutredningen

angivna gränsdragningen mellan rektors och försöksdirektörens arbetsuppgifter

och kompetensområden av åtskilliga remissinstanser betecknats

som oklar eller irrationell. Enligt utredningens förslag skall försöksdirektören

vara försöksverksamhetens främste förespråkare och därvid bland annat

tillse, att det praktiska jordbrukets och trädgårdsnäringens intressen

inom lantbrukshögskolans försöksverksamhet beaktas på ett för näringarna

gagneligt sätt. Även enligt min mening är det angeläget att tillse, att

den praktiskt inriktade och betydelsefulla lantbruksvetenskapliga verksamheten

i sin helhet utvecklas tidsenligt och till gagn för de berörda näringarna.

Det synes mig emellertid inte ändamålsenligt att denna uppgift skall åvila

endast den ene av de två högsta befattningshavarna. Därigenom riskeras ett

motsatsförhållande, som är onödigt, eftersom hela lantbrukshögskolan bör

stå i jordbrukets tjänst. En fastare organisation och en effektivare verksamhet

vid högskolan med större möjligheter att tillvarataga även det praktiska

lantbrukets aktuella intressen synes enligt min mening bättre kunna

uppnås med en högste befattningshavare än med två närmast parallellställda

ledande befattningshavare. Den allmänna målsättningen och inriktningen

av den lantbruksvetenskapliga verksamheten bör enligt min uppfattning

ges av lantbrukshögskolans styrelse, i vilken jordbruks- och trädgårdsnäringarna

följaktligen bör vara väl representerade. Det finnes sålunda

ingen anledning att ha skilda chefer och förespråkare för å ena sidan forskningen

och undervisningen och å andra sidan försöksverksamheten. Uppgiften

att leda och samordna verksamheten vid lantbrukshögskolan anser

jag därför böra anförtros åt endast en befattningshavare, vilken bör benämnas

rektor.

För att biträda rektor vid handläggningen av organisatoriska och förvallningsmässiga

uppgifter inom försöksverksamheten bör inrättas en särskild

befattning, närmast motsvarande den av utredningen föreslagne chefen för

serviceavdelningen. Såsom lantbrukshögskolans lärarkollegium förordat bör

denne befattningshavare lämpligen benämnas försöksintendent.

Ledningen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten synes i övrigt

böra utformas så, att rektor blir ordförande såväl i den av utredningen före
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

slagna kollegienämnden som i lärar- och försökskollegierna. För att lätta

rektors arbetsbörda synes det lämpligt, att för såväl lärar- som försökskollegiet

utses en vice ordförande. Vice ordföranden i lärarkollegiet bör närmast

svara för undervisningen vid högskolan. Inom var och en av försökskollegiets

tre sektioner — jordbruks-, husdjurs- och trädgårdssektionerna

— bör utses en ordförande, på vilken bör ankomma att leda och samordna

sektionens verksamhet såväl mellan försöksavdelningarna inbördes som

mellan dessa och de lokala försöksstationer, som lyder under respektive

sektion. Ordföranden för försökskollegiets jordbrukssektion kommer därvid

att delvis fullgöra uppgifter som för närvarande handlägges av föreståndaren

för statens jordbruksförsök. På motsvarande sätt bör vissa av de

uppgifter, som nu handhavas av föreståndarna för statens husdjursförsök

och statens trädgårdsförsök, i fortsättningen handläggas av ordföranden i

husdjurs- respektive trädgårdssektionen.

För att stärka jordbruks- och trädgårdsnäringarnas medinflytande på

försöksverksamhetens och jordbruksforskningens inriktning vill jag förorda,

att dessa näringar blir direkt representerade i de av utredningen föreslagna

distriktsförsöksnämnderna och i försökskollegiet. I försökskollegiet

synes sålunda distriktsförsöksnämnderna böra representeras av förutom

distriktsförsöksledaren även av en av nämnden vald ledamot, som är aktivt

sysselsatt inom ifrågavarande näringar.

Vad därefter angår utredningens förslag till organisation av provningsverksamheten

har jag redan tidigare klargjort, att ett sammanförande av

forsknings- och försöksverksamheten inte förutsätter, att provningsverksamheten

avskiljes. Jag är emellertid inte beredd att nu taga ställning till

frågan om bland annat ledningen för och den organisatoriska utformningen

av den särskilda provningsverksamheten. Som framgår av ett senare avsnitt,

där dessa spörsmål närmare beröres, synes frågan om ifrågavarande

provningsverksamhet böra bli föremål för ytterligare granskning.

Det är enligt min mening angeläget, att samorganisationen av forskningen

och undervisningen med försöksverksamheten inte genomföres på ett sådant

sätt, att försöksavdelningarna splittras på alltför många institutioner.

Inom husdj ursområdet kommer samtliga försöksavdelningar som nu ingår

i statens husdj ursförsök redan enligt utredningens förslag att förläggas till

en och samma institution. Inom detta område bör således någon splittring av

försöksverksamheten inte uppkomma. Vad beträffar jordbruksområdet har

utredningen emellertid föreslagit, att den försöksverksamhet, som nu bedrives

vid statens jordbruksförsök, skall fördelas på fyra olika institutioner.

Som tidigare framhållits, finnes likväl goda skäl att inte företaga en dylik

uppdelning av de nuvarande institutionerna för växtodlingslära och jordbrukslära.

Försöksverksamheten inom växtodlingsområdet med de av utredningen

föreslagna fyra försöksavdelningarna bör sålunda enligt min mening

ingå i en för hela växtodlingsområdet gemensam institution, medan

försöksavdelningarna för växtnäringslära och jordbearbetning bör ingå i en

för dessa ämnesområden sammanförd institution. Genom den nu föreslagna

5 Ii ihan q till riksdagens protokoll 1961. I samt. Nr 69

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

sammanföringen inom institutionerna synes försöksavdelningarna få ökade

möjligheter till inbördes kontakt, samtidigt som försöksverksamhetens behov

av kontakter med forskningen och undervisningen inom motsvarande ämnesområden

blir tillgodosett.

Den trädgårdsvetenskapliga verksamhetens förläggning

och administrativa anknytning

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar inledningsvis om att den avgivit

remissyttrande över ett förslag till en »internordisk högskola för trädgårdskonst»

i Köpenhamn. Förslaget gick ut på att de nordiska länderna gemensamt

skulle bidra till att i Köpenhamn inrätta en ettårig påbyggnadskurs i

trädgårdskonst. Kursen var avsedd för personer, som redan erhållit en högre

trädgårdsundervisning och motsvarade närmast den utbildning, som ges

vid Konstakademien för redan utexaminerade arkitekter inom byggnadsfacket.

Mot detta förslag hade jordbrukshögskoleutredningen intet att erinra.

En sådan påbyggnadskurs skulle ej lägga hinder i vägen för inrättandet av

en högre trädgårdsundervisning i vårt land.

Utredningen erinrar vidare om att den också diskuterat möjligheten att

åstadkomma en internordisk högskola inom hela trädgårdsområdet, vilken

i så fall skulle kunna erhålla helt andra resurser än en högskola i vart land

för sig. Då emellertid såväl Danmark som Norge redan ordnat en sådan undervisning

infogad i dessa länders övriga högre lantbruksutbildning, betraktade

utredningen det som föga sannolikt att en sådan samverkan skuile kunna

åstadkommas inom överskådlig tid. Utredningen ansåg därför, att ytterligare

undersökningar i denna riktning inte skulle väsentligen belysa här

ifrågavarande problem för vårt lands vidkommande, utan har i det följande

utgått från att behovet av trädgårdsvetenskaplig verksamhet bör tillgodoses

genom att det inom landet skapas därför erforderliga anordningar. Utredningen

anför härom bl. a. följande.

Att tillgodose behovet av vetenskaplig verksamhet på trädgårdsområdet

i form av en fristående trädgårdshögskola torde med tanke på det låga elevantalet

inte vara en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande lösning. Möjligheterna

att utnyttja redan befintlig undervisning vid annat lärosäte bör

därför noga beaktas. I här ifrågavarande utbildning på trädgårdsområdet

måste, förutom rent tillämpade trädgårdsämnen, även ingå vissa grundläggande

ämnen såsom kemi, botanik, marklära, statistik etc. Undervisningen

i dessa grundläggande ämnen meddelas vid ett flertal redan existerande lärosäten.

Kurserna vid dessa uppvisar en betydande variation men synes

vid vissa av dem, främst lantbrukshögskolan, vara av sådan omfattning och

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

utformning, att de även skulle kunna utnyttjas för den högre trädgårdsutbildningen,

varigenom kostnadsbesparingar för det allmänna kunde vinnas.

Fördelarna av en sådan undervisning måste dock vägas mot eventuella

nackdelar, som skulle kunna drabba de studerande i form av splittrad studietid,

höga resekostnader m. m.

Rörande förläggningen av institutionerna i de tillämpade trädgårdsämnena

ansluter sig utredningen i stort sett till de synpunkter, som anfördes

av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté, vilken förordade, att trädgårdshögskolan

förlädes till Alnarp, dels emedan trädgårdsodlingen i hög

grad är koncentrerad till Sydsverige, dels emedan vissa investeringar redan

hade gjorts vid alnarpsinstitutet.

Mot bakgrund av de nu anförda synpunkterna har utredningen prövat

följande tre huvudalternativ till förläggning av den trädgårdsvetenskapliga

verksamheten.

Alt. I. En helt fristående trädgårdshögskola.

Alt. II. Verksamheten förläggs (ev. såsom särskild fakultet eller avdelning)

helt och hållet till förefintligt lärosäte (universitet eller fackhögskola).

Alt. III. En del av undervisningen — i första hand i de grundläggande ämnena

(basämnena) — förläggs till annat befintligt lärosäte, medan för utbildningen

och forskningen i de egentliga trädgårdsämnena särskilda institutioner

inrättas vid därför lämplig plats. I första hand torde härvid Alnarp

komma i fråga.

Beträffande för- och nackdelar med de olika alternativen anför utredningen

bl. a. följande.

Alt. I. En fristående högskola, närmast då förlagd till Alnarp, skulle ur

trädgårdsnäringens synpunkt innebära en god lösning, såtillvida att detta

skulle medföra, att ett centrum för trädgårdsundervisning och trädgårdsforskning

inrättades just där odlingen har sin geografiska tyngdpunkt

och odlingarna sin mest skiftande karaktär. En dylik högskola måste

emellertid, om den skall kunna meddela en kvalitativt högtstående undervisning,

förutom institutioner inom de egentliga trädgårdsämnenas

områden, även förses med vissa basinstitutioner för bl. a. kemi, botanik

och marklära. Då det icke synes oundgängligen nödvändigt med en särskild

forskning inom alla de grundvetenskaper, som måste företrädas vid

en dylik högskola, har jordbrukshögskoleutredningen funnit att detta alternativ

endast kan accepteras, om det visar sig omöjligt att åstadkomma andra

mindre kostnadskrävande utvägar.

Alt. II. Om utbildningen, forskningen samt försöksverksamheten inom

trädgårdsområdet helt skall förläggas till annat lärosäte finns flera olika

möjligheter att välja på. Tänkbara sådana är lantbrukshögskolan, någon av

de båda tekniska högskolorna eller ettdera av landets universitet.

Vid en fullständig samförläggning med lantbrukshögskolan, vilken övervägts

redan av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté och tillämpas på

många håll utomlands, hl. a. i Norge och Danmark, måste likväl särskilda

institutioner inom de egentliga trädgårdsämnenas områden tillskapas. Mot

en fullständig förläggning av den trädgårdsvetenskapliga verksamheten till

lantbrukshögskolan talar vidare hl. a. den omständigheten alt i dess omedelbara

närhet saknas de studieobjekt i form av större trädgårdsodlingar och

prydnadsanläggningar, vilka bedömts som nära nog oundgängliga för ut
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bildningens och i synnerhet för forskningens behov. Att anlägga dylika skulle

medföra mycket stora kostnader. Visserligen kan mot detta argument anföras

att det för agronomutbildningen ej ansetts nödvändigt att samtliga

växtslag odlas i trakten av Uppsala. Förhållandena härvidlag torde dock ej

vara direkt jämförbara särskilt med hänsyn till den mångfaldigt större artrikedomen

och variationsbredden inom trädgårdsodlingen.

Beträffande en förläggning till någon av de tekniska högskolorna må

törst anföras, att tekniska högskolan i Hannover har en trädgårdsfakultet

och att erfarenheterna därifrån synes vara gynnsamma. För de studerande

på trädgårdsarkitektområdet finns också vissa beröringspunkter med den

utbildning, som liusbyggnadsarkitekter erhåller. Mot en förläggning till

någon av de tekniska högskolorna talar likväl den omständigheten, att dessa

högskolor i hela sin nuvarande verksamhet är inriktade mot icke biologiska

ämnen. Vid en samförläggning med dessa högskolor skulle därför

ny undervisning och forskning få tillskapas för större delen av trädgårdsområdet.

Vad slutligen beträffar en fullständig samförläggning av utbildningen

och forskningen med ettdera av universiteten, vill utredningen endast beröra

möjligheterna till en anknytning med Lunds universitet, enär de med

en förläggning till Uppsala, Stockholm eller Göteborg förknippade för- och

nackdelarna redan kan sägas ha behandlats i den föregående diskussionen.

Fn samförläggning med Lunds universitet erbjuder vissa fördelar. Utbildningen

och forskningen skulle därigenom komma att förläggas till trädgårdsodlingens

centrum. Vissa investeringar vid Alnarp torde dessutom

kunna utnyttjas. Vidare skulle trädgårdsforskningen kunna repliera på ett

flertal institutioner vid universitetets naturvetenskapliga fakultet även om,

enligt vad utredningen inhämtat, för utbildningen i de grundläggande ämnena

nya kurser finge läggas upp.

Ett gemensamt och enligt utredningens uppfattning mycket väsentligt

argument mot en samförläggning med teknisk högskola eller universitet är

emellertid det behov av samverkan mellan högre undervisning, forskning

och försöksverksamhet på trädgårdsområdet, som utredningen "funnit föreligga.

Det torde vara svårt att få en naturlig förankring för försöksverksamheten

vid något av dessa lärosäten. Alternativ II finner utredningen därför,

om andra utvägar finns, ej böra förordas.

Alt. 111. En förläggning av utbildningen, forskningen och försöksverksamheten

i de tillämpade trädgårdsämnena till Alnarp, där redan vissa investeringar

gjorts, medan undervisningen i de grundläggande ämnena meddelades

vid annat högre lärosäte skulle — om i övrigt förutsättningar för

alternativets realiserande finns — medföra många av de fördelar, som förbundits

med alternativen I och II, samtidigt som sistnämnda båda alternativs

nackdelar i stor utsträckning torde kunna undvikas. Genom samundervisning

med annat lärosäte kan kostnaderna för den grundläggande undervisningen

bli små. Samtidigt får forskningen och undervisningen i de tilllämpade

trädgårdsämnena intim kontakt med vårt lands främsta odlingsdistrikt.

Vid detta alternativ kan de tillgängliga resurserna i huvudsak användas

till uppbyggnad av institutionerna för de egentliga trädgårdsämnena.

Otvivelaktigt medför dock detta alternativ vissa nackdelar för de studerande

bl. a. i form av splittrad studietid. Då emellertid de ekonomiska

synpunkterna måste tillmätas stor vikt, bör enligt utredningens uppfattning

en lösning med uppdelning av undervisningen på två olika lärosäten

allvarligt övervägas.

Av vad som anförts under alternativ II särskilt med avseende på försöks
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

verksamhetens anknytning framgår, att övervägande skäl synes tala för

en förläggning av den grundläggande utbildningen till lantbrukshögskolan.

Jordbrukshögskoleutredningen har närmare undersökt möjligheterna att

förverkliga detta alternativ och därvid funnit att detta utan större svårigheter

låter sig göras. Det ringa antalet trädgårdsstuderande kan medtagas

vid lantbrukshögskolan utan att dess verksamhet därigenom belastas på ett

besvärande sätt. Förutom undervisningen i de grundläggande ämnena, vilken

synes ha en omfattning, som är avpassad även för de trädgårdsstuderande,

skulle där också erbjudas möjligheter att erhålla undervisning i tilllämpade

jordbruksvetenskapliga ämnen. Därmed skulle uppnås en icke

oväsentlig breddning av undervisningen för de trädgårdsstuderande, vilket

skulle medföra avlastning för fackundervisningen vid Alnarp. Genom en

sådan uppläggning av den högre trädgårdsundervisningens förberedande

del skulle också en naturlig grund läggas till ett fastare organiserat samarbete

mellan två områden, som har mycket gemensamt inom forskning

och försöksverksamhet.

Jordbrukshögskoleutredningen förordar sålunda, att den högre trädgårdsutbildningen

ordnas på så sätt att undervisningen i de grundläggande ämnena

förläggs till lantbrukshögskolan och i de tillämpade trädgårdsämnena

till särskilda vid Alnarp tillskapade nya institutioner. De av utredningen

föreslagna institutionerna i tillämpade trädgårdsämnen vid Alnarp kan administrativt

anknytas antingen till alnarpsinstitutet eller till lantbrukshögskolan.

Utredningen anför härom bl. a. följande.

För en anknytning administrativt till alnarpsinstitutet talar enligt utredningen

dels traditionella skäl, enär den högre trädgårdsutbildningen

och statens trädgårdsförsök nu ingår i institutet, dels den omständigheten

att någon form av samarbete måste etableras mellan institutet och de nya

trädgårdsinstitutionerna beträffande vissa gemensamma frågor såsom vägar,

vatten och avlopp, vissa byggnader m. m. För en anknytning till lantbrukshögskolan

kan åberopas att den högre undervisningen, forskningen

och försöksverksamheten inom trädgårdsområdet har mera gemensamt med

övrig lantbruksvetenskaplig verksamhet än med den lägre lantbruksundervisningen

vid Alnarp. Av stor betydelse är också att studenterna inom

trädgårdsområdet kommer att genomgå utbildning i de grundläggande ämnena

under ett par års tid vid Ultuna. En administrativ anknytning torde

underlätta samordningen av trädgårdsstudenternas grundläggande utbildning

vid Ultuna och den tillämpade utbildningen vid Alnarp. Även för högre

studier och högre examina skulle ett organisatoriskt samgående med lantbrukshögskolan

innebära vissa fördelar. Även ur forskningens och försöksverksamhetens

synvinkel erbjuder ett fast organiserat samband med lantbrukshögskolan

betydande fördelar. Vidare bör samma organisatoriska

principer tillämpas såväl på jordbruksområdet som trädgårdsområdet beträffande

försöksverksamhetens organisation.

På grundval av vad som nu anförts föreslår jordbrukshögskoleutredningen,

att den högre undervisningen, forskningen och försöksverksamheten

på trädgårdsodlingens område organisatoriskt-administrativt anknytes

till lantbrukshögskolan i form av en särskild trädgårdssektion.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag beträffande förläggningen av den

trädgårdsvetenskapliga verksamheten samt beträffande denna verksamhets

administrativa anknytning till lantbrukshögskolan har tillstyrkts av flertalet

av de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet. Några remissinstanser

håller emellertid före, att den högre trädgårdsutbildningen borde samordnas

för hela Norden. Ur de avgivna remissutlåtandena torde följande få

återges.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium tillstyrker livligt utredningens förslag

till den högre trädgårdsutbildningens ordnande liksom också förslaget

om den trädgårdsvetenskapliga verksamhetens administrativa anknytning

med hänsyn till den likhet, som föreligger i utbildningen för agronomoch

hortonomexamina och med hänsyn till behovet av samordning av forskning

och försöksverksamhet på jordbruks- och trädgårdsområdena.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund tillstyrker förslaget, att en del

av undervisningen skall förläggas till Ultuna, medan de egentliga trädgårdsämnena

läses vid nyinrättade institutioner i Alnarp. Det härigenom upprättade

sambandet mellan trädgårdsodling och jordbruk finner förbundet

lämpligt.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund finner förslaget att samordna

trädgårdsutbildningen med lantbrukshögskolan medföra avsevärda kostnadsbesparingar

och tillstyrker därför detsamma. Vid undervisningen i de

grundläggande ämnena bör dock enligt förbundet beaktas de speciella synpunkter

och krav, som fortsatta studier i tillämpade trädgårdsämnen ställer

på denna del av utbildningen.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter framhåller, att föreningen är

medveten om att ekonomiska förutsättningar torde saknas för ett förverkligande

av en särskild trädgårdsskola i Sverige, varför en högre undervisning

måste ordnas i samband med annan högskola. Föreningen finner, att

av de utav utredningen redovisade möjligheterna framgår, att anknytning

till lantbrukshögskolan har flera fördelar, och biträder därför detta förslag.

Sveriges pomologiska förening biträder helt utredningens förslag att göra

den högre trädgårdsutbildningen analog med agronomutbildningen och anknyta

den till lantbrukshögskolan organisatoriskt-administrativt. Föreningen

förutsätter emellertid, att undervisningen i de grundläggande ämnena

för de hortonomstuderande anpassas med inriktning på trädgårdsväxter.

Sveriges förenade studentkårer anser det riktigt att förlägga hortonomutbildningen

till lantbrukshögskolan med vidgade möjligheter till samordning

av agronom- och hortonomundervisningen.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker,

att den högre trädgårdsutbildningen ordnas på det sätt utredningen

föreslagit.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Hushållningssällskapen tillstyrker i flertalet fall en förläggning av den

högre trädgårdsutbildningen enligt utredningens förslag. Ett par hushållningssällskap

(Västernorrlands och Västmanlands läns), påpekar emellertid

samtidigt att ett ännu bättre alternativ skulle vara att ordna trädgårdsutbildningen

internordiskt. De båda hushållningssällskapen i Älvsborgs län

avstyrker, att förslaget om en trädgårdssektion i Alnarp genomföres med

hänsyn till att det enligt deras mening är överdimensionerat.

Trädgårdsnäringsutredningen kan icke helt dela jordbrukshögskoleutredningens

uppfattning att föga sannolikhet skulle föreligga för att få till

stånd en internordisk samverkan för högre trädgårdsutbildning inom överskådlig

tid till följd av att Danmark och Norge redan ordnat en sådan undervisning,

infogad i dessa länders högre lantbruksutbildning. Trädgårdsnäringsutredningen

anser, att såväl principiella som praktiska skäl synes

tala för en grundlig undersökning av möjligheterna för en internordisk samverkan

på den högre trädgårdsutbildningens område. Med de förutsättningar,

som jordbrukshögskoleutredningen utgick ifrån, är emellertid enligt

trädgårdsnäringsutredningen en delvis förläggning av den högre trädgårdsutbildningen

till Ultuna den mest ändamålsenliga.

Skogs- och lantbruksakademien ifrågasätter, om icke den högre trädgårdsutbildningen

med fördel skulle kunna ordnas i samarbete med annat

nordiskt land. I första hand torde härvid — bl. a. på grund av det nära

grannskapet — Danmark komma i fråga.

Jordbrukets forskningsråd framhåller, att den föreslagna organisationen

för forskning och utbildning inom trädgårdsområdet synes vara överdimensionerad

och att det borde undersökas, om icke studerande på detta område

för viss del av sin utbildning skulle kunna hänvisas till lantbrukshögskolan

i Köpenhamn.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt anser, att mycket talar för en koncentration

av hela den jordbruks- och trädgårdsvetenskapliga verksamheten

till Ultuna, men ansluter sig dock till den av utredningen föreslagna förläggningen

främst med den motiveringen, att det vid Alnarp redan existerar

en rad anläggningar i form av byggnader, växthus, park, fruktodling etc.

Det faktum att samarbete i fråga om arkitektutbildningen synes kunna ske

med cn till Lund förlagd teknisk högskola talar för en samorganisation med

en sådan högskola och med Lunds universitet. Enligt anstalten bör därför

en översyn av jordbrukshögskoleutredningens förslag utan dröjsmål ske

i fråga om den högre trädgårdsutbildningen.

1955 års univcrsitetsutredning framhåller, att en organiserad samverkan

med den av universitetsutredningen föreslagna avdelningen för arkitektur

i Lund troligen skulle vara av värde, särskilt för trädgårdsarkitektutbildningcn

vid Alnarp.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser, att

starka skäl talar för att en fristående trädgårdshögskola inrättas vid Alnarp.

Som skäl härför åberopas bl. a. det behov av kontakt, som de tillämpade

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

ämnesområdena har med grundvetenskapligt betonade ämnen. Institutsstyrelsen

befarar annars, att den hortikulturella vetenskapen kan bli isolerad

från grundforskningen. Undervisningen i vissa grundläggande ämnen skulle

enligt institutsstyrelsen kunna förläggas till institutioner vid Lunds universitet,

om så erfordras. Institutsstyrelsen hänvisar i detta sammanhang till

det sätt, på vilket tandläkarhögskolan i Malmö och sydsvenska gymnastikinstitutet

anknutits till Lunds universitet samt till de planer, som föreligger

för den tekniska högskolan i Lund.

Matematisk-natnrvetenskapliga fakulteten i Lund framhåller, att de tilllämpade

trädgårdsämnena i Alnarp enligt utredningens förslag kommer att

bli isolerade från forskningen i grundläggande ämnen vid Ultuna. Fakulteten

avstyrker därför denna splittrade förläggning av hortonomutbildningen

och föreslår i stället, att utbildningen i sin helhet förlägges antingen till

Alnarp eller till Ultuna. Fakulteten anför i anslutning härtill följande.

Mot en förläggning till Ultuna talar, att Skåne, som är landets rikaste

jordbruksbygd, i så fall skulle bli helt utan högre utbildning och forskning

inom lantbruksområdet. En sådan anordning kan knappast anses vara rationell.

En helt fristående trädgårdshögskola i Alnarp uteslutes av utredningen

utan vidare, vilket är överraskande, då ännu år 1949 med den väsentligt

svagare ställning hortikulturen då hade, en självständig högskola vann bifall

i regeringen.

Fakulteten förordar Alnarps-alternativet med undervisningen i grundläggande

ämnen tills vidare förlagd till Lunds universitet. Universitetskanslern

ansluter sig till fakultetens yttrande.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jag har i ett tidigare avsnitt i enlighet med jordbrukshögskoleutredningens

förslag och med tillstyrkan från övervägande antalet remissinstanser

förordat, att en högskolemässig trädgårdsutbildning kommer till stånd i

vårt land och att forskningens och försöksverksamhetens resurser på trädgårdsområdet

förstärkes. I fråga om förläggningen och den administrativa

anknytningen av den trädgårdsvetenskapliga verksamheten är meningarna

delade.

Såsom förut anförts har jordbrukshögskoleutredningen, som övervägt

flera alternativ, funnit övervägande skäl tala för en förläggning av den

grundläggande utbildningen till lantbrukshögskolan i Ultuna och av utbildningen,

forskningen och försöksverksamheten i de tillämpade ämnena

till Alnarp. I organisatoriskt-administrativt hänseende föreslås den trädgårdsvetenskapliga

verksamheten också skola anknytas till lantbrukshögskolan

i form av en särskild trädgårdssektion.

Flertalet remissinstanser har anslutit sig till utredningens förslag. Några

har emellertid som sin mening anfört, att de gärna skulle ha sett, att en

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

gemensam nordisk trädgårdsskola hade kunnat komma till stånd. Även föi

mig har tanken på en nordisk samverkan inom detta område framstått såsom

tilltalande. Jordbrukshögskoleutredningen har emellertid bedömt det

som föga sannolikt, att en sådan samverkan skulle kunna åstadkommas inom

överskådlig tid med hänsyn till att Danmark och Norge redan ordnat

en liögskolemässig trädgårdsutbildning inom ramen för den övriga högre

lantbruksundervisningen. Om man såsom utredningen föreslagit även i

Sverige infogar trädgårdsutbildningen i övrig högre lantbruksundervisning,

torde ur kostnadssynpunkt några ytterligare vinster knappast vara att vänta

av en gemensam nordisk trädgårdshögskola. Oavsett var utbildningen förlägges,

måste nämligen inom landet bedrivas forskning och försöksverksamhet

som stöd för den svenska trädgårdsnäringen. De personer, som bedriver

denna forskning och försöksverksamhet, kan samtidigt ha hand om undervisningen

inom de tillämpade trädgårdsämnena. Härigenom vinnes också

att de rön och erfarenheter, som erhålles från den svenska försöksverksamheten

inom de aktuella odlingsområdena, direkt kan meddelas de studerande.

Detta saknar inte betydelse vid den tillämpade odlingsutbildning,

som det här är fråga om.

Några remissinstanser har varit inne på tanken att knyta trädgårdsutbildningen

till Lunds universitet. Närheten till Alnarp skulle tala för en sådan

lösning. En anknytning av trädgårdsutbildningen till Lunds universitet

skulle dock enligt min mening kräva en ökning av det antal ämnesområden,

som måste vara representerade vid Alnarp, eftersom undervisning inte

meddelas vid Lunds universitet i vissa av de ämnen, som de hortonomie

studerande enligt utredningens förslag skall läsa vid Ultuna. För den utbildning,

som här avses, torde dessutom undervisningens inriktning och

omfattning vid lantbrukshögskolan vara bättre avpassad efter trädgårdsnäringens

krav än vid ett universitet. Ett av de starkaste skälen för en anknytning

till lantbrukshögskolan är emellerid det nära samband, som råder

mellan trädgårdsförsöksverksamheten och jordbruksförsöksverksamheten.

Jag vill därför förorda den anknytning till lantbrukshögskolan av den

trädgårdsvetenskapliga verksamheten, som utredningen föreslagit och som

flertalet remissinstanser tillstyrkt.

Den av mig förordade principiella lösningen bör dock inte utesluta samverkan

beträffande undervisningen i vissa ämnen också med Lunds universitet

och med en framtida teknisk högskola i Lund. Tvärtom bör en sådan

samverkan utbyggas i den mån så befinnes möjligt och lämpligt. Förläggningen

av den högre trädgårdsutbildningen till Sverige bör ej heller utesluta

en utbyggnad av de nordiska kontakterna inom ämnesområdet. Särskilt

intresse förtjänar i detta sammanhang en nordisk samverkan i fråga

om den ettåriga kurs i trädgårdskonst, som ges vid »Det kgl. Akademi for

de Skpnne Kunsler» i Köpenhamn och som är avsedd såsom en påbyggnad

på en grundläggande trädgårdsarkitektexamen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Agronom- och hortonomutbildningens uppläggning och

inre organisation

I. UTREDNINGEN

A. Agronomutbildningen

1. Nuvarande förhållanden

Inträdesfordringar''. För inträde till lantbrukshögskolan fordras, att den

sökande avlagt svensk studentexamen eller är likställd med den, som avlagt

studentexamen, samt i studentexamen eller vid särskild prövning enligt

fordringarna för studentexamen erhållit minst godkänt vitsord i vissa naturvetenskapliga

ämnen på reallinjen eller i vissa fall på allmänna linjen, ävens?m.

.^enom§^^.^an^mannas^°^a med skoljordbruk eller lantbruksskola samt

förvärvat praktisk utbildning, som inberäknat lantmannaskola utgör två år.

Fordringar för agronomexamen. Enligt nu gällande föreskrifter kan agronomexamen

avläggas på följande fem linjer: jordbrukslinjen, husdjurslinjen,

ekonomiska linjen, maskintekniska linjen samt allmänna linjen.

För att examen skall kunna godkännas fordras på jordbrukslinjen, husdjurslinjen

och ekonomiska linjen, att den studerande erhållit minst betyget

med beröm godkänd i tre av de ämnen, som är upptagna såsom tentamensämnen

pa vederbörande linje, minst betyget godkänd i ytterligare fyra

av dessa ämnen samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående ämnen

kunskapsfordringarna för förhör resp. kurs inhämtats. Därjämte krävs

ett examensarbete i form av självständig bearbetning av ett förelagt problem

i ett såsom tentamensämne på linjen upptaget ämne, vari minst betyget med

beröm godkänt erhållits.

För examen på den maskintekniska linjen krävs, att den studerande erhållit

minst betyget med beröm godkänd i två av de ämnen, som är upptagna

såsom tentamensämnen på linjen, minst betyget godkänd i ytterligare fem

av dessa ämnen samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående ämnen

kunskapsfordringarna för förhör resp. kurs inhämtats. I ett av de tentamensämnen

på linjen, i vilket minst betyget med beröm godkänd erhållits,

krävs ett examensarbete i form av självständig bearbetning av ett förelagt

problem.

Studerande på den allmänna linjen skall ha erhållit minst betyget godkänd

i sju av de ämnen, som är upptagna såsom tentamensämnen på linjen

samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående ämnen kunskapsfordringarna

för förhör resp. kurs inhämtats. För examens godkännande krävs

dessutom en seminarieuppsats eller annat motsvarande examensarbete i ett

tentamensämne, som finns upptaget på linjen såsom sådant ämne.

2. Agronomutbildningens framtida inriktning och omfattning

Jordbrukshögskoleutredningen har inhämtat synpunkter från lantbrukshögskolans

lärarkollegium och studentkår, lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapens

förbund samt Sveriges lantbruksförbund rörande den framtida

agronomutbildningens utformning, speciellt med avseende på behovet av prak1

SFS 1957:17.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

tisk utbildning samt omfattningen och inriktningen av högskolestudierna.

En redogörelse för de till utredningen inlämnade yttrandena återfinnes i betänkandet

å s. 116—120, vartill torde få hänvisas.

Jordbrukshögskoleutredningen anser, att undervisningen vid lantbrukshögskolan

främst bör syfta till utbildning av lantbrukslärare, konsulenter och

tjänstemän inom olika verk och organisationer på jordbrukets område. Undervisningen

bör dock vara så upplagd att den studerande, som så önskar,

under agronomutbildningen skall kunna skaffa sig en grund för senare

forskarutbildning. Enligt utredningen bör agronomutbildningen i princip organiseras

så, att olika grader av specialisering möjliggöres men att samtidigt

alla studerande ges en grundläggande agronomisk allmänbildning.

Utbildningstiden för en agronom, d. v. s. tiden från studentexamen till

agronomexamen bör, framhåller utredningen, ej vara längre än motsvarande

tid för annan jämförlig examen, såsom exempelvis filosofie magister-, juris

kandidat- eller civilingenjörsexamen. Sålunda bör för utbildning till agronom

ej åtgå mer än högst fem år från studentexamen. Enligt nu gällande

bestämmelser åtgår för praktik (inkl. genomgången lantmannaskola) och

egentlig högskoleutbildning sammanlagt ca sex år från studentexamen. Följaktligen

bör antingen den förberedande delen eller den egentliga högskoledelen

nedskäras tidsmässigt med sammanlagt ca ett år.

Jordbrukspraktikens syfte bör enligt utredningen vara att ge de blivande

agronomerna en allmän kännedom om praktisk jordbruksdrift och samtidigt

låta dem få en inblick i jordbrukarnas vardagliga och sociala problem.

Avsikten med jordbrukspraktiken är således ej att ge driftsledarutbildning.

Härför skulle åtgå avsevärt längre tid. De fåtaliga agronomer (4 å 5 procent),

som vill bli driftsledare i jordbruk, bör skaffa sig härför erforderlig

praktisk utbildning utan något direkt samband med agronomexamen.

Mot bakgrund av den nu angivna målsättningen har utredningen undersökt,

huruvida ej tiden för jordbrukspraktiken kan avkortas, om den samtidigt

effektiveras. Utredningen har därvid kommit till den uppfattningen

att, om jordbrukspraktiken upplägges och övervakas på ett ändamålsenligt

sätt syftemålet med densamma i huvudsak synes kunna uppnås även

vid en begränsning av praktiken till en växtodlingssäsong. Den sammanlagda

tiden för den förberedande praktiska utbildningen skulle därigenom kunna

avkortas till ett år. Utredningen framhåller, att en dylik rationellt upplagd

jordbrukspraktik ger bättre garantier för de studerandes förtrogenhet

med praktisk jordbruksdrift än den hittillsvarande längre men ej planlagda

praktiken.

För att kunna organisera det föreslagna året av förberedande praktisk utbildning,

så att det blir så väl utnyttjat som möjligt, föreslår utredningen,

att denna utbildning normalt bör äga rum efter intagningen vid lantbrukshögskolan.

De inträdessökande bör alltså antagas endast på grundval av studentbetyget.

I övrigt finner utredningen ej anledning att föreslå någon ändring

av nu gällande inträdesfordringar.

Den ettåriga förberedande praktiska utbildningen — i fortsättningen be
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

nämnd propedeutisk utbildning — bör enligt utredningen omfatta dels en

propedeutisk kurs med teoretisk utbildning i tillämpade jordbruksämnen

av ungefär samma omfattning som lantmannaskolans huvudkurs, dels praktiskt

arbete på lämpliga jordbruk.

En i princip liknande anordning för propedeutisk utbildning som den

utredningen förordar tillämpas redan vid vissa lantmannaskolor, bl. a.

Svalöv, där en ettårig praktisk-teoretisk utbildning ges för studenter, som

ämnar söka inträde vid lantbrukshögskolan. Denna utbildning är upplagd

så, att studenterna under vinterhalvåret deltar i skolans undervisning i tilllämpade

jordbruksämnen, medan de under sommarhalvåret praktiserar på

av skolans ledning utvalda jordbruk. Sistnämnda praktik kontrolleras genom

skolans försorg. Denna form av propedeutisk utbildning synes utredningen

i många avseenden vara föredömlig och klart överlägsen den okontrollerade

praktikutbildningen. Utredningen anser, att en framtida propedeutisk

utbildning bör erhålla en liknande utformning dock med vissa modifieringar,

som förväntas medföra ytterligare, väsentliga fördelar. De vid

lantmannaskolorna vanliga huvudkurserna anses nämligen vara mindre väl

avpassade för studenter, eftersom dessas studiekapacitet ej blir tillräckligt

utnyttjad vid sådana kurser. Vid en förläggning av den propedeutiska utbildningen

till praktisk-teoretiska helårskurser vid olika lantmannaskolor

uppstår också enligt utredningen vissa svårigheter att samordna denna utbildning

med den följande högskoleundervisningen. Utredningen föreslår i

stället att en gemensam propedeutisk kurs motsvarande lantmannaskolekurs

anordnas för samtliga nyintagna studenter vid lantbrukshögskolan.

Vid en sådan kurs kan undervisningen helt anpassas till de förkunskaper

studenterna har och läggas upp på ett sådant sätt, att den korresponderar

med den följande högskoleundervisningen. Den föreslagna propedeutiska

kursen avses därvid bli förlagd till Ultuna.

Vid kontakt med 1955 års lantbruksundervisningskommitté har konstaterats,

att ett nedläggande av den nuvarande undervisningen vid Ultuna lantbruksskola

på grund av det minskade behovet av arbetsledare inom jordbruket

kan äga rum utan egentliga olägenheter för den lägre lantbruksundervisningens

del. Jordbrukshögskoleutredningen föreslår därför, att Ultuna

lantbruksskola nedlägges och att dennas lokaler får disponeras för den

propedeutiska utbildningen. (Under den tid av året, då lokalerna icke disponeias

för nämnda utbildning, föreslås lokalerna skola användas för fortbildningskurser

för konsulenter, lärare m. fl. med möjligheter till inkvartering.

) För att organisera och leda den propedeutiska utbildningen föreslår

utredningen, att en särskild avdelning för propedeutisk utbildning inrättas

vid lantbrukshögskolan. Om den propedeutiska utbildningen, som föreslås

omfatta en propedeutisk kurs under vinterhalvåret och jordbrukspraktik

under sommaren, anför utredningen bl. a. följande.

Den propedeutiska kursen bör omfatta ca sex månader och pågå från omkring

den 1 september intagningsåret till mitten av mars efterföljande år.

Kursen skall i huvudsak inriktas på undervisning i tillämpade agronomiska

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ämnen. I denna undervisning bör även ingå vissa praktiska övningar och

demonstrationer. Bl. a. av detta skäl har det ansetts lämpligt, att de studerande

under den tid, kursen pågår, inkvarteras på Ultuna, där plats kan

beredas dem i de byggnader, som nu användes för lantbrukshögskolans elever.

Undervisningen föreslås omfatta sammanlagt ca 750 timmar med följande

ungefärliga fördelning på olika ämnen.

Hydroteknik .................. 60 timmar Maskinlära och husbyggnadslära 130 timmar

Jordbrukslära.................. 90 » Lantbruksekonomi.............. 130 »

Växtodlingslära och växtpatologi 130 » Skogshushållning .............. 70 »

Husdj urslära .................. 140 » Summa 750 timmar

Vid avdelningen för propedeutisk utbildning bör finnas en föreståndare,

som ansvarar för den propedeutiska kursen samt den följande jordbrukspraktiken.

Denne föreståndare kan samtidigt vara Ultuna egendoms förvaltare.

För att biträda föreståndaren i undervisningen och vid planläggningen

och övervakningen av jordbrukspraktiken samt vid Ultuna egendoms skötsel

bör inrättas en befattning som förvaltarassistent. Övriga lärarkrafter vid

den propedeutiska kursen bör utgöras av tjänstemän knutna till resp. högskoleinstitutioner

eller av speciallärare.

Uppläggningen av undervisningen i de olika ämnen, som skall ingå i den

propedeutiska kursen, bör ske i samråd med företrädarna för resp. ämnen

vid lantbrukshögskolan och fastställas av högskolans lärarkollegium för

att säkerställa en direkt anknytning till den vid högskolan senare meddelade

undervisningen.

Jordbrukspraktiken skall vidta omedelbart efter den propedeutiska kursens

slut omkring den 15 mars och pågå till högskolestudiernas början omkring

den 1 september. Denna praktik bör förläggas till jordbruk i olika

delar av landet samt organiseras och övervakas av avdelningen för propedeutisk

utbildning. Praktiken kan därigenom planläggas redan under den

propedeutiska kursen på Ultuna. Därvid bör de studerandes specialintressen

så långt möjligt tillgodoses, samtidigt som det bör eftersträvas, att praktiktiden

ur allmän jordbrukssynpunkt blir så lärorik och effektivt utnyttjad

som möjligt. Eleverna bör sålunda få en allsidig träning i förekommande

praktiska göromål samt en fortlöpande information om driftens utformning

på praktikgården och om motiven till de vidtagna åtgärderna. Vid praktiktidens

slut bör varje student till föreståndaren vid avdelningen för propedeutisk

utbildning avlämna en rapport över sina erfarenheter under praktiktiden

och i samband därmed analysera de problem, som är förbundna

med driften på den egendom, där vederbörande praktiserat.

Utredningen framhåller, att den föreslagna propedeutiska utbildningen

är organiserad med tanke på sådana inträdessökande, som inte redan skaffat

sig jordbrukspraktik och genomgått lantmannaskola. Man torde dock

få räkna med att vissa inträdessökande, särskilt de som påbörjat sina studier

för studentexamen först sedan de redan förvärvat en viss praktisk jordbruksutbildning,

kan ha en jordbrukspraktik, som överstiger den förut föreslagna,

och därjämte kan ha genomgått lantmannaskola. Det är utredningens

mening, att dessa studenter efter intagningen vid lantbrukshögskolan

skall få befrielse från den propedeutiska utbildningen, därest de i lantmannaskolans

längre kurs erhållit kvalificerade betyg (minst AB) i de ämnen,

som ingår i den propedeutiska kursen enligt nyss föreslagna plan. Sådana

studenter bör tillåtas påbörja de egentliga högskolestudierna omedelbart ef
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ter intagningen. Skulle de ej ha erhållit kvalificerade betyg i nämnda ämnen,

bör de beredas möjlighet att genomgå förhör, som kan berättiga dem

att befrias från den propedeutiska utbildningen. Det bör tillkomma lärarkollegiet

att besluta i ärenden angående befrielse från deltagande i den propedeutiska

utbildningen.

För att göra det möjligt för de studerande att redan under studietiden

komma i kontakt med de olika verksamhetsområden, som de möter efter

agronomexamen, förordar utredningen omkring tre månaders specialpraktik

förslagsvis förlagd till sommaren mellan det andra och tredje året av den

egentliga högskoleutbildningen. Det bör tillkomma föreståndarna för de institutioner,

inom vilkas verksamhetsområden specialpraktiken faller, att organisera

och övervaka densamma.

I ett särskilt yttrande beträffande inträdesfordringar och

propedeutisk utbildning anför herr Sigfrid Larsson bl. a., att han

anser, att utredningen i fråga om den förberedande praktiska utbildningen

i stället för den föreslagna till högskolan knutna propedeutiska kursen bort

ha förordat denna utbildnings förläggning till förslagsvis tre lantmannaskolor

i mellersta och södra Sverige. De nackdelar utredningen anser komma

att vidlåda en dylik anordning, finner han konstruerade och knappast sakligt

motiverade. Som skäl för sin ståndpunkt anför herr Larsson bl. a. följande.

Vid de kombinerade praktisk-teoretiska ettårskurser, som nu tillämpas

vid några lantmannaskolor, kommer eleverna till skolan i slutet av september

och fördelas sedan en och en på lantbruk i skolans närhet, där de tas

om hand av »praktikvärdarna». Under dessas ledning arbetar de sedan på

resp. gårdar till början på november, då de samlas på skolan för teoretisk

undervisning. Denna pågår till medio mars då eleverna återgår till arbetet

ute på gårdarna. Under ett par korta »arbetsdalar» under sommaren

(två veckor i juni och tre veckor i juli) samlas eleverna också till skolan.

Den övriga tiden arbetar de ute på gårdarna till i slutet på september, då

kursen avslutas. Under vistelsen på skolan blir de i tillfälle att kollationera

intrycken från sina resp. gårdar. Studentkursen kommer vidare i kontakt

med skolans övriga elever. Det livliga tankeutbyte, som är karakteristiskt

för elever i en internatskola, ger goda förutsättningar för eleverna att lära

känna jordbrukarbefolkningens ekonomiska och sociala problem samt deras

allmänna mentalitet, vilket otvivelaktigt är värdefullt för den blivande

konsulenten och lantbruksläraren. Av det anförda torde framgå, att praktiken

på gårdarna och undervisningen på skolan utgör en organisk enhet, som

inte kan brytas sönder utan stor risk för att resultatet av kursen äventyras.

Den av utredningen anförda uppfattningen att undervisningen i lantmannaskolas

huvudkurs är allt för elementärt upplagd för att vara anpassad för

studenter är riktig i fråga om de grundläggande men ej beträffande de

tillämpade ämnena. Undervisningen för studenterna i de senare ämnena

måste i flera avsnitt göras mera elementär än för lantmannaskolornas vanliga

elevklientel, som i regel har många års praktisk erfarenhet bakom sig.

Andra delar av de tillämpade ämnena, särskilt sådana, i vilka kalkylationer

ingår, inhämtas i regel betydligt snabbare av studenterna, på grund av deras

större rutin att handskas med siffror, än av övriga elever.

Inom tidsramen för den teoretiska undervisningen är det möjligt att ut
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

79

forma undervisningsplanen så, att den blir utpräglat propedeutisk med anpassning

till de kommande studierna vid högskolan. Lantmannaskolans lärare

bör vara väl skickade att meddela denna undervisning.

Uppläggningen av de praktisk-teoretiska kurserna vid lantmannaskolorna

bör givetvis grundas på direktiv från högskolan efter hörande av företrädarna

för resp. ämnen. Det finnes därför ingen anledning befara, att det

skulle uppstå svårigheter att samordna denna undervisning med efterföljande

högskolestudier till följd av »att de studerande splittras på olika skolor».

Med utgångspunkt från utredningens förslag om det antal studerande,

som varje år skall intagas vid högskolan, torde det vara tillräckligt att ordna

praktisk-teoretiska kurser för studenter vid tre av landets lantmannaskolor.

Antalet elever i vardera kursen bör begränsas till 15, bl. a. med hänsyn

till önskvärdheten av att samtliga praktikgårdar ligger relativt nära

skolan.

Beträffande kostnadsfrågan kan anföras, att det otvivelaktigt blir billigare

att förlägga den praktiska utbildningen till lantmannaskolorna än till

en propedeutisk kurs vid Ultuna. Någon utökning av lokalutrymmena vid

de lantmannaskolor, som skall anordna de praktisk-teoretiska kurserna, är

sannolikt inte erforderlig och kostnaderna för den förstärkning av lärarkrafterna,

som kan bli nödvändig, torde bli av blygsam omfattning. Ombyggnaden

av Ultuna lantbruksskolas lokaler för den föreslagna propedeutiska

kursen kommer att draga betydande kostnader. En föreståndare för

nämnda kurs skall anställas och arvoden utgå till övriga lärarkrafter. Det

ökade lokalbehovet enligt de förslag utredningen framlagt innebär, att den

förutsatta nedläggningen av Ultuna lantbruksskola medför friställning av

lokalutrymmen, vilka bör kunna komma till god användning för andra ändamål.

Utredningen föreslår, att sökande till högskolan antages enbart på grundval

av studentbetyget. Om den förberedande praktiska utbildningen ordnas

på det sätt jag antytt är det ur utbildningssynpunkt skäligen likgiltigt, om

de antages och inskrives vid högskolan före eller efter praktikåret. Det får

dock anses vara en onödig komplikation av högskoleorganisationen att i

denna infoga preparandkurser med elementär undervisning. Jag anser därför,

alt definitivt antagande av studerande vid högskolan bör ske först efter

fullgjord praktikantutbildning. Detta bör givetvis inte hindra, att en nybliven

student med studentbetyg, som kvalificerar honom för inträde, kan erhålla

intyg om att hän följande år kan beräkna bli antagen som studerande

vid högskolan under förutsättning att han erhåller tillfredsställande vitsord

från genomgången, av högskolan anvisad praktisk-teoretisk kurs.

Vad därefter angår den egentliga högskoleutbildningen föreslår utredningen,

att terminsindelningcn vid lantbrukshögskolan ändras, så att den

överensstämmer med den terminsindelning, som tillämpas vid universiteten.

Härigenom underlättas det föreslagna samarbetet i fråga om undervisningen

med Uppsala universitet. Höstterminen föreslås sålunda omfatta 1 september—15

december och vårterminen 15 januari—31 maj. Den undervisning,

som nu är förlagd till 1—15 juni resp. 1—31 augusti föreslås bli förlagd

antingen till terminerna eller till särskilda kurser under sommarmånaderna.

I fråga om högskoleutbildningens principella utformning anför utredningen,

alt det nuvarande linjesystemet med fem olika studieinriktningar för

agronomexamen icke medger eu tillräckligt snabb och smidig anpassning

av utbildningen efter utvecklingens växlande krav. Fördelarna med linje
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

systemet anges vara, att de studerande får vägledning i ämnes- och betygsval.

Linjerna ger dessutom stadga åt studiernas uppläggning, samtidigt som

de hos arbetsgivarna kommit att få karaktären av behörighetsvillkor. Utredningen

har därför sökt finna en anordning, som i görligaste mån eliminerar

linjeuppdelningens stelhet men ändå behåller systemets fördelar. En sådan

anordning torde enligt utredningen kunna erhållas genom ett system med fritt

ämnesval, varvid samtidigt särskilda behörighetsvillkor uppställes för vissa

befattningar som lärare, konsulenter etc. Valmöjligheterna för de studerande

ökas därigenom, medan behörighetsvillkoren ger sådana studerande, som

inriktar sig mot vissa befattningar, vägledning i ämnes- och betygsval. Behörighetsvillkoren

bör uppställas av vederbörande myndighet eller arbetsgivare.

Vad gäller betygsfordringarna för agronomexamen må erinras om att enligt

nu gällande stadga för denna examen ämnena indelas efter studiernas omfattning

i tentamensämnen, förhörsämnen och kursämnen. Ur flera synpunkter,

bl. a. för att kunna ange en viss betygssumma för godkänd examen men

även med hänsyn till ett på undervisningens område utvidgat samarbete

med universiteten och övriga högskolor, är det enligt utredningen önskvärt,

att varje betygsenhet motsvarar en viss genomsnittlig studietid.

Som utgångspunkt bör därvid väljas universitetens nuvarande betygsnormer,

enligt vilka vid filosofisk fakultet ett betyg normalt bör medhinnas

på en termin och två betyg på två terminer, varvid en studietermin avses

omfatta ca fem månader. Med hänsyn till det stora antal ämnen, som normalt

ingår i agronomexamen bör emellertid betygsenhet i denna examen

motsvara hälften av betygsenhet vid universiteten. Då skillnaderna mellan

förhörs- och kursämne i många fall synes obetydliga, föreslår utredningen,

att dessa skilda benämningar utgår och ersätts med den enhetliga beteckningen

kursämne. Kursämnenas omfattning bör motsvara de nuvarande

förhörsämnenas.

Ämnena vid högskolan bör sålunda enligt utredningens förslag indelas i

tentamens- och kursämnen. Tentamensämne bör kunna studeras till ett, två,

tre eller fyra betyg, varvid skilda fordringar bör uppställas för olika betyg.

Fordringarna för kursämne bör motsvara ungefär hälften av ett betyg.

Studietiden enligt det sålunda förordade systemet för ämne vid lantbrukshögskolan

jämfört med universitetsämne belyses av följande tablå.

Betygsenhet vid lantbrukshögskolan

Motsvarande betygsenhet

vid universiteten

Beräknad ungefärlig

studietid (inkl. föreläs- ningar, kurser och ten- tamina)

4 betyg ................................

2 betyg

ingen direkt motsvarighet

1 betyg

1/2 »

ingen motsvarighet

ca 2 terminer

* 11/2 termin

»1 >

3 * ................................

2 * ...............................

1 » ................................

» 1/2 »

* 1/4 »

Kurs = 1/2 betyg ......................

Utredningen föreslår, att följande minimifordringar skall gälla för godkänd

examen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I betygsämnen bör fordras sammanlagt tolv betygsenheter. I denna betygssumma

bör ingå minst två ämnen för studier till två betyg eller högre.

I något av de ämnen, som studeras för två betyg eller högre skall examensarbete

utföras. Av kursämnen bör fordras studier motsvarande sammanlagt

två betygsenheter. Då varje kursämne skall motsvara en halv betygsenhet

innebär detta att fyra kursämnen kommer att ingå.

De för agronomexamen erforderliga tolv betygsenheterna motsvarar sex

betygsenheter i en examen från filosofisk fakultet vid ett universitet. I agronomexamen

ingår därjämte vissa kurser, vilka i tidsåtgång motsvarar ett

betyg vid universiteten.

Utredningen föreslår, att som studievägledning för eleverna för var och

en av dem utarbetas en plan över de egentliga högskolestudierna. Dessa

studieplaner bör utarbetas under ledning av högskolans undervisningsnämnd

och de personer, som denna nämnd utser. Högskolans undervisningsnämnd

bör så långt möjligt organiseras i enlighet med bestämmelserna för undervisningsnämnderna

vid rikets universitet. Det bör enligt utredningen ankomma

på högskolans lärarkollegium, undervisningsnämnd och ämnesrepresentanter

att tillse, att erforderliga föreskrifter beträffande studieordning

m. m. fastställes och efterleves.

Utredningens uppfattning om de ämnen, som kan ingå i agronomexamen

redovisas i den i det följande intagna tablån. För omfattningen av dessa ämnen

lämnar utredningen en ingående redogörelse å s. 129—134 i betänkandet,

till vilken torde få hänvisas. I detta sammanhang torde endast böra erinras

om att ämnet pedagogik enligt utredningen ej bör fordras för avläggande

av agronomexamen. Utredningen anser emellertid, att de studerande

under sin studietid vid högskolan bör beredas möjlighet att genomgå

en pedagogisk grundutbildning om ca 40 timmar i form av en allmän orientering

och handledning i undervisnings- och rådgivningsverksamhet. Utöver

denna pedagogiska grundutbildning föreslår utredningen — efter kontakt

med lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå, överstyrelsen för yrkesutbildning,

1955 års lantbruksundervisningskommitté och jordbruksupplysningskommittén

— att möjlighet beredes den, som inriktar sig på lärar- eller konsulentverksamhet

att efter agronomexamen och viss anställningstid erhålla

en vidgad och fördjupad pedagogisk utbildning i form av en särskild kurs

på ca tre månader. Genomgång av en sådan kurs förutsättes bli ett kompelensvillkor

för anställning som ordinarie lärare eller konsulent. För denna

kurs i pedagogik bör enligt utredningen lantbruksstyrelsen vara huvudman.

Utredningen framhåller, att antalet föreläsnings- och övningstimmar för

olika ämnen granskas och fastställes av lantbrukshögskolans undervisningsnämnd

och lärarkollegium. För ämnen, i vilka undervisning meddelas av

speciallärare redovisar utredningen i sitt betänkande ås. 135 vissa ungefärliga

timantal. Undervisningen i ämnena fysik och nationalekonomi, som enligt

utredningens förslag skall förläggas till Uppsala universitet, bör utformas

i samråd mellan lantbrukshögskolans lärarkollegium och berörda institutioner

vid universitetet.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 69

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Ämnen som kan ingå i agronomexamen

Ämne

Ämnet kan läsas till

Kurs =

y betyg

1 betyg

2 eller

högre

betyg

Gemensamma grundläggande

ämnen

Matematik................

X

X

Fysik....................

X

X

Lantbrukskemi............

X

X

X

Mikrobiologi..............

X

X

X

Genetik..................

X

X

X

Statistik..................

X

X

X

Markämnen

Marklära ................

X

X

Växtnäringslära och jord- bearbetning ..............

X

X )

Jordbrukslära (sammanfatt- ningsämne) ..............

Lantbrukets hydroteknik..

X

X

X

i

X

Växtodlingsämnen

Lantbruksbotanik ........

X

X

X

Växtodlingslära ..........

X

X

X

Växtförädling ............

X

X

X

Växtpatologi..............

X

X

X

Husdjursämnen

Husdjurens fysiologi med

anatomi..................

X

X

Husdjursförädling ........

X

X

Husdjurens näringsfysiologi

samt utfodring och vård ..

X

X 1

Husdjurslära (sammanfatt- ningsämne) ..............

Tekniska ämnen

Lantbrukets arbetsmetodik

och teknik................

X

X

X

X

Ekonomiska ämnen

Nationalekonomi..........

X

X

Redovisningslära..........

X

X

Lantbrukets driftsekonomi

X

X

Lantbrukets fastighetseko- nomi ....................

X

X

X

Lantbrukets marknadslära

X

X

Lantbruksekonomi (sam-

manfattningsämne)........

Rättskunskap ............

X

X

X

{

Pedagogik (inräknas ej i be- tygsfordr. för agr. examen)

X

Undervisning i ämnet meddelas av

Speciallärare

Inst. för fysik, Uppsala universitet

Institutionerna för lantbrukskemi

Inst. för mikrobiologi

Inst. för genetik

Underavd. för statistik vid inst. för

lantbrukets företagsekonomi

Inst. för marklära

Inst. för växtnäringslära

Inst. för jordbearbetning

Inst. för marklära

Inst. för växtnäringslära

Inst. för jordbearbetning

Inst. för lantbrukets hydroteknik;

speciallärare i geodesi

Inst. för lantbruksbotanik

Inst. för allmän och speciell växtodlingslära
Inst.

för växtförädling

Inst. för växtpatologi

Inst. för djurfysiologi

Inst. för husdjursförädling

Inst. för näringsfysiologi

Inst. för utfodring och vård; speciallärare

i hälso- och sjukvårdslära

Inst. för djurfysiologi, näringsfysiologi

samt utfodring och vård

Inst. för lantbrukets arbetsmetodik

och teknik; speciallärare i husbyggnadslära
Inst.

för nationalekonomi, Uppsala

universitet

Inst. för lantbrukets företagsekonomi

» » » »

» » » »

(jämte speciallärare)

Inst. för lantbrukets marknadslära

Inst. för lantbrukets företagsekonomi

Inst. för lantbrukets marknadslära

Speciallärare

Speciallärare

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Som tidigare framhållits syftar utredningens förslag till att den studerande

skall få full frihet att välja den ämneskombination, som vederbörande

själv önskar. För att vägleda sådana studerande, som avser att bli lärare,

konsulenter etc. föreslår utredningen, att särskilda ämneskombinationer

för behörighet till dessa befattningar fastställes av lantbruksstyrelsen eller

det ämbetsverk, som handhar tillsynen av den av tjänsternas innehavare

bedrivna verksamheten. Exempel på sådana ämneskombinationer för behörighet

till vissa tjänster redovisas i betänkandet s. 135—137.

B. Hortonomutbildningen

1. Nuvarande förhållanden

I enlighet med beslut av 1931 års riksdag ombildades Alnarps lantbruksinstitut

fr. o. m. den 1 november 1933 till ett lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

vilket emellertid icke gavs en högskolemässig karaktär.

I sitt betänkande år 1947 föreslog 1946 års trädgårdsundervisningskommitté

att en trädgårdshögskola skulle inrättas vid Alnarp. Vid denna skulle

kunna avläggas hortonomexamen resp. trädgårdsarkitektexamen samt hortonomie

licentiatexamen. I propositionen 1949: 79 konstaterades emellertid,

att förutsättningar för genomförande av förslaget saknades och att det borde

anstå tills vidare med förverkligande av planen på en särskild trädgårdshögskola.

Inträdesfordringar. Den högre trädgårdskursen vid Alnarp är f. n. uppdelad

på två linjer, en för allmän trädgårdsodling och en för trädgårdsanläggning.

För antagning som ordinarie elev vid någon av dessa linjer krävs en

ålder av 24 år samt beträffande praktisk utbildning att ha genomgått statlig

eller statsunderstödd trädgårdsskola eller genom tentamen visat sig ha

förvärvat motsvarande utbildning och att efter genomgången trädgårdsskola

ha praktiserat sex månader, helst i utlandet, samt beträffande teoretisk

utbildning att ha avlagt realexamen med kvalificerade betyg i särskilt angivna

ämnen eller också kunna styrka, att motsvarande kunskaper förvärvats

på annat sätt.

Fordringar för hortonomexamen. Enligt nu gällande föreskrifter kan hortonomexamen

avläggas på endera av linjerna för trädgårdsodling och trädgårdsanläggning.

Följande elva ämnen är obligatoriska för båda linjerna:

matematik, fysik, meteorologi, kemi, geologi och marklära, botanik, zoologi,

kulturteknik, ritning, redskapslära och ekonomisk trädgårdsodling. Dessutom

är följande ämnen obligatoriska, nämligen på linjen för trädgårdsodling

ärftlighetslära och växtförädling, nationalekonomi och handelslära.

rättslära, trädgårdsekonomi, bokföring, trädgårdsanläggning, ekonomisk

trädgårdsodling, försöksteknik, trädgårdsprodukternas användning som födoämnen

samt pedagogik, samt på linjen för trädgårdsanläggning luisbyggnadslära

och växthuskonstruktion, trädgårdsanläggning samt plantskoleskötsel.

För examens godkännande fordras minst betyget med beröm godkänd i

vissa huvudämnen och betyget godkänd i övriga förekommande ämnen.

2. Ilortonomutbildningens framtida inriktning och omfattning

Jordbrukshögskoleutredningen har infordrat yttrande över hortonomutbildningens

allmänna inriktning samt avvägningen mellan praktik och högskolcundervisning

från lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapens förbund

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

och Sveriges lantbruksförbund. En redogörelse härför lämnas i betänkandet

å s. 139—140.

Som tidigare återgivits förordar jordbrnkshögskoleutredningen att hortonomutbildningen

görs högskolemässig samt att den i de grundläggande ämnena

sker vid Ultuna och i de tillämpade ämnena vid Alnarp. Utredningen

anser, att hortonomutbildningen liksom agronomutbildningen främst bör

inriktas på en examen närmast av ämbetskaraktär, avsedd för befattningar

som konsulenter, lärare, stadsträdgårdsmästare, trädgårdsarkitekter etc.

Liksom för agronomutbildningen bör det för hortonomutbildningen finnas

möjligheter till ett flertal ämneskombinationer inom den föreslagna ämbetsexarnen.

För befattningar som lärare, konsulenter m. m. föreslås behörighetsvillkor

som ledning för de studerande vid deras val av ämnen och betyg.

Praktik- och studietiden för hortonomexamen, liksom fördelningen mellan

praktisk utbildning och egentlig högskoleutbildning, föreslås bli avvägd på

samma sätt som för agronomexamen.

I fråga om inträdes fordringarna föreslår utredningen, att hortonomie studerande

liksom agronomie studerande skall antagas på grundval av betyg,

varigenom den inträdessökande kan styrka, att han dels avlagt svensk studentexamen

eller är likställd med den, som avlagt studentexamen i fråga om

rätten att inskrivas eller att antagas som studerande vid universitet och

högskolor samt att där avlägga examina, dels i nämnda betyg visat sig tia

kunskaper motsvarande godkänt vitsord i vissa naturvetenskapliga ämnen

på reallinjen eller i vissa ämnen på allmänna linjen.

Utredningen anför i detta sammanhang, att specialgymnasiet för lantbruks-,

mejeri- och skogsstuderande i framtiden bör göras tillgängligt även

för trädgårdsstuderande.

Utredningen föreslår, att den propedeutiska utbildningen för hortonomexamen

liksom för agronomexamen skall omfatta ett år. Den föreslås omfatta

dels en teoretisk kurs i tillämpade trädgårdsämnen (motsvarande

trädgårdsskolekurs), dels praktiskt arbete i trädgårdsföretag. Den propedeutiska

utbildningen föreslås börja omkring den 1 september med en till

Alnarp förlagd teoretisk kurs (propedeutisk kurs) i tillämpade trädgårdsämnen

gemensam för samtliga studerande, oavsett om de avser att ägna sig

åt trädgårdsodling eller trädgårdsanläggning. Utredningen räknar med att

undervisningen i flertalet ämnen kan meddelas av personalen vid trädgårdssektionens

institutioner. Följande ämnen och undervisningstimmar föreslås

ingå i den propedeutiska kursen.

Fältmätning och hydroteknik---- 60 timmar Blomsterodling ................ 110 timmar

Jordarts- och växtnäringslära .. 40 » Maskin- och redskapslära ...... 30 »

Fruktodling och plantskoleskötsel 110 » Trädgårdsekonomi med bokföring 150 »

Köksväxtodling................ 120 » Trädgårdsanläggning............ 130 »

Summa 750 timmar

Efter den propedeutiska kursens slut vid mitten av mars skall de studerande

påbörja sin trädgårdspraktik, vilken bör få en allsidig inriktning.

Praktiken föreslås bli organiserad och övervakad av trädgårdssektionens

ordförande.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Sådana inträdessökande, som redan förvärvat praktisk trädgårdsutbildning

motsvarande vad som erhålles under det propedeutiska aret samt genomgått

trädgårdsskola och där erhållit minst AB i de ämnen, som ingår i

den propedeutiska kursen, skall enligt utredningens förslag få befrielse från

den propedeutiska utbildningen. Möjlighet föreslås även skola iinnas att

komplettera betyg, som erhållits i trädgårdsskola.

Utredningen föreslår omkring tre månaders specialpraktik för de studerande

vid högskolans trädgårdssektion. Denna praktik bör organiseras, övervakas

och bedömas av föreståndarna för de institutioner, inom vilkas verksamhetsområden

den faller.

Av samma skäl som förut anförts i fråga om agronomlinjens inträdesfordringar

anser herr Sigfrid Larsson i sitt särskilda yttrande,

att sökande till hortonomlinjen inte bör definitivt antagas förrän de

uppfyllt inträdesfordringarna även beträffande praktisk förutbildning. Denna

utbildning bör enligt Larsson omfatta minst en praktisk-teoretisk helarskurs

analog med de, som redan nu finnes för blivande agronomer. Med hänsyn

till att antalet studerande, som årligen avses att intagas på hortonomlinjen,

är väsentligt lägre än på agronomlinjen, bör det vara tillräckligt med

cn praktisk-teoretisk helårskurs (propedeutisk utbildning) för blivande hortonomer.

Det synes Larsson uppenbart, att en förläggning av denna kurs till

Alnarps trädgårdsskola skulle innebära många fördelar. Undervisningsplanen

för kursen bör utformas i samråd med högskolans företrädare för de

tillämpade trädgårdsämnena och godkännas av sektionskollegiet vid Alnarp.

Vad angår den egentliga högskoleutbildningen föreslår utredningen samma

terminsindelning vid trädgårdssektionen som vid högskolan i övrigt,

d. v. s. 1 september—15 december och 15 januari—31 maj. Därjämte bör

under sommarmånaderna särskilda kurser kunna anordnas.

Hortonoinutbildningen föreslås liksom agronomutbildningen skola utformas

enligt principen om fritt ämneval men med vissa behörighetsvillkor

som stöd för studenternas val av studieinriktning. Undervisningen i den

propedutiska kursen och i de tillämpade trädgårdsämnena sker vid Alnarp,

medan undervisningen i de grundläggande ämnena sker vid Ultuna. Av praktiska

skäl bör hela den till Ultuna förlagda undervisningen fullgöras under

en sammanhängande period i början av de egentliga högskolestudierna.

Härför torde genomsnittligt åtgå ca två år. Studietiden för de tillämpade

trädgårdsämnena beräknas till ca två år.

Liksom för agronomie studerande bör för hortonomie studerande studieplaner

uppgöras av högskolans undervisningsnämnd eller de personer, som

denna nämnd utser. Betggsf ordringarna för hortonomexamen föreslås av

utredningen följa samma normer som för agronomexamen. De ämnen som

kan ingå i hortonomexamen redovisas i tablån på nästa sida. För ämnenas

omfattning lämnas i betänkandet s. 144 en redogörelse, till vilken torde få

hänvisas.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Ämnen som kan ingå i hortonomexamen

Ämne

Ämnet kan läsas till

Kurs=

i betyg

1 betyg

2 eller

högre

betyg

Gemensamma grundläggande

ämnen

Matematik................

X

X

Fysik ....................

X

X

Lantbrukskemi............

X

X

X

Mikrobiologi..............

X

X

X

Genetik..................

X

X

X

Statistik..................

X

X

X

Markämnen

Marklära ................

X

X

Växtnäringslära och jordbe-

arbetning ................

X

X

Jordbrukslära (sammanfatt-

ningsämne) ..............

Lantbrukets hydroteknik ..

X

X

X

X

Växtodlingsåmnen

Lantbruksbotanik ........

X

X

X

Växtförädling ............

X

X

X

Växtpatologi..............

X

X

X

Trädgårdsämnen

Frukt- och bärodling......

X

X

X

Köksväxtodling ..........

X

X

X

Prydnadsväxtodling ......

X

X

X

Trädgårdskonst och natur-

vård ....................

X

X

X

Trädgårdsodlingens arbets-

metodik och teknik ......

X

X

X

Trädgårdsodlingens ekonomi

X

X

X

Pedagogik (inräknas ej i be-

tygsfordr. för hortonomex.)

X

Undervisning i ämnet meddelas av

Speciallärare

Inst. för fysik, Uppsala universitet

Institutionerna för lantbrukskemi

Inst. för mikrobiologi

Inst. för genetik

Underavd. för statistik vid inst. för

lantbrukets företagsekonomi

Inst. för marklära

Inst. för växtnäringslära

Inst. för jordbearbetning

Inst. för marklära

Inst. för växtnäringslära

Inst. för jordbearbetning

Inst. för lantbrukets hydroteknik

(speciallärare i geodesi)

Inst. för lantbruksbotanik

Inst. för växtförädling

Inst. för växtpatologi

Inst. för frukt- och bärodling

Inst. för köksväxtodling

Inst. för prydnadsväxtodling

Inst. för trädgårdskonst och naturvård

(speciallärare i stadsbyggnadslära)

Inst. för lantbrukets arbetsmetodik och

teknik (inkl. underavd. vid Alnarp,

speciallärare i vissa ämnesdelar)
Inst.

för lantbrukets företagsekonomi

(inkl. institutionens underavdelning

i Alnarp)

Inst. för lantbrukets marknadslära

Speciallärare

Ämnet pedagogik bör — liksom i fråga om agronomexamen — ej fordras

för avläggande av hortonomexamen eller medräknas i minimifordringarna

för godkänd examen men däremot kunna ingå i behörighetsfordringarna för

vissa tjänster såsom lärare och konsulentbefattningar. Även utexaminerade

hortonomer bör beredas möjligheter att delta i den vidareutbildning i pedagogik,

som föreslagits för agronomer.

För att vägleda sådana studerande, som efter avlagd examen avser att bli

lärare, konsulenter etc., föreslår utredningen, att särskilda ämneskombinationer

för behörighet till dessa befattningar fastställes av lantbruksstyrelsen

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

eller det ämbetsverk, under vilket tjänsterna sorterar. Exempel på sådana

ämneskombinationer för behörighet till vissa tjänster redovisas i betänkandet

s. 145, till vilket torde få hänvisas.

C. Vissa övriga utbildningsfrågor

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att i den mån det finnes anledning

till utbyten av kurser inom varandra närstående ämnen mellan agronom-

och hortonomexamen, såsom exempelvis mellan växtodlingslära och

köksväxtodling, får sådana fall särskilt prövas av undervisningsnämnden

resp. lärarkollegiet eller trädgårdssektionens avdelningskollegium.

Frågan om att införa specialistexamina såsom agronomie kandidat- och

scientific magisterexamen bör enligt utredningen anstå till dess hela problemet

om sådana examina vid olika universitet och högskolor behandlats.

Utredningen påpekar vidare, att dess förslag till ny studieordning för agronom-

och hortonomexamina, bl. a. genom att ett ämne kan studeras till fyra

betyg, medger avsevärda möjligheter till specialisering för sadana studerande,

som så önskar.

Den utökade samundervisning mellan lantbrukshögskolan och Uppsala

universitet, som utvecklingen medfört och som även utredningens förslag

kan komma att bidraga till, motiverar enligt utredningen, att kurser motsvarande

universitetens betygsfordringar utarbetas vid lantbrukshögskolan, så

att studerande vid universitet kan medtaga sådana ämnen i sin examen.

Studerande vid lantbrukshögskolan bör beredas liknande möjligheter att i

sin examen medtaga ämnen från universitet eller annan högskola.

Beträffande högre agronomiska studier föreslår utredningen, att bestämmelserna

för avläggande av agronomie licentiatexamen och agronomie doktorsgrad

bör ändras så, att den, som avlagt hortonomexamen vid lantbrukshögskolan,

skall ha samma behörighet att avlägga licentiatexamen och disputera

för doktorsgrad, som tillkommer agronomer vid högskolan. För såväl

agronomer som hortonomer bör därvid beteckningarna agronomie licentiat

och agronomie doktor användas.

I agronomie licentiatexamen, vilken liksom universitetens filosofie licentiatexamen

bör omfatta endast ett ämne, bör enligt utredningen fordringarna

på betygsenheten motsvara universitetens fordringar för betygsenhet.

Avhandling för vinnande av agronomie doktorsgrad bör bedömas efter samma

grunder, som de vid universiteten tillämpade. Enligt nu gällande föreskrifter

åsättes avhandling och försvar av avhandling vid lantbrukshögskolan

var sitt betyg. Detta är ej fallet vid universiteten, där gemensamt betyg

för avhandlingen och försvaret av denna utdelas. Utredningen föreslår, att

det sistnämnda tillvägagångssättet i framtiden tillämpas också vid lantbrukshögskolan.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I ett avsnitt med vissa allmänna synpunkter på den högre undervisningens

uppläggning, former m. m. finner jordbrukshögskoleutredningen de förslag

härutinnan, som framlagts av universitetsutredningen (SOU 1957:24,

s. 78—90) tillämpliga även för lantbrukshögskolans del. I anslutning härtill

framhåller jordbrukshögskoleutredningen — för att stimulera lärarna

vid lantbrukshögskolan att författa läroböcker och kompendier för undervisningen

—■ att de bestämmelser rörande ledighet för läroboksförfattande,

som i de nya universitetsstatuterna angivits som ett skäl för tjänstledighet

med oavkortad lön, även bör äga sin tillämpning vid lantbrukshögskolan.

I samband med behandlingen av undervisningsfrågorna framhåller utredningen

vidare, att utexaminerade agronomer (hortonomer) bör beredas

möjlighet att förkovra sig genom fortbildningskurser i olika vid högskolan

representerade ämnen. Detta motiveras bl. a. med den snabba utvecklingen

på lantbruksområdet. Dessutom torde många agronomer (hortonomer)

önska vidga sitt kunnande inom sådana ämnen, som de under sin studietid

vid högskolan ej hade tillfälle att grundligare studera men som de utifrån

sin senare yrkesverksamhet bedömer som erforderliga. Utformningen

av dessa fortbildningskurser bör ske i samråd mellan berörda verk och organisationer

samt lantbrukshögskolans styrelse och lärarkollegium.

II. YTTRANDEN

A. Propedeutisk utbildning

Remissinstansernas ställningstagande till utredningens förslag i samband

med den propedeutiska utbildningen är förhållandevis klart och entydigt.

Flertalet remissinstanser tillstyrker sålunda, att de studerande antages direkt

efter studentexamen utan föregående praktik. Även nedskärningen av

praktiktidens längd accepteras ganska allmänt, ehuru viss betänksamhet

yppats från särskilt det praktiska jordbrukets sida. Däremot förkastar de

remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, så gott som enhälligt utredningens

förslag om den propedeutiska utbildningens förläggning och förordar

i stället den förläggning, som herr Sigfrid Larsson föreslagit i sitt särskilda

yttrande.

Beträffande frågan om intagning på enbart studentbetyg

anför lantbruksstyrelsen bl. a. följande.

Att^ antalet kvalificerade sökande till lantbrukshögskolan under de senare

åren varit otillfredsställande torde sålunda till icke ringa del bero på

att såväl den långa praktiktiden som ovissheten under denna om möjligheterna

att vinna inträde vid lantbrukshögskolan verkat avskräckande. Det

synes därför vara välbetänkt att som utredningen föreslår antaga de sökande

som studerande vid högskolan enbart på studentexamen eller därmed

jämställd annan examen och att därefter hänvisa dem till ett års praktiskteoretisk

utbildning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att det kan övervägas,

om icke studentexamen på reallinjens matematiska gren skulle kunna godtagas

för inträde vid lantbrukshögskolan, även om ämnet biologi ej ingår

i examen.

1955 års lantbruksundervisningskommitté har intet att erinra emot att

de studerande intages vid lantbrukshögskolan enbart på grundval av studentbetyget.

Sveriges förenade studentkårer hävdar, att avlagd studentexamen bör

vara tillräcklig för tillträde till högre studier, och hälsar därför med tillfredsställelse

utredningens förslag, att den obligatoriska praktiken förlägges

efter intagningen vid högskolan.

I övrigt har Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges agronomoch

lantbrukslärareförbund, Hushållningssällskapens förbund samt Svenska

lantmannaskolornas lärareförening yttrat sig till förmån för intagning

av de studerande enbart på grundval av studentbetyget.

Direkt intagning efter studentexamen avvisas av hushållningssällskapet

i Gotlands län, som motiverar detta med att studenterna behöver viss praktik

för att kunna tillgodogöra sig en lantmannaskolekurs. Även Svenska

lantarbetsgivareföreningen ifrågasätter, om icke definitiv antagning bör anstå

tills efter praktiken med hänsyn till att det icke kan förutses, hur

många studenter, som på annat sätt skaffar sig erforderlig förpraktik.

Beträffande frågan om praktiktidens längd erinrar lantbruksstyrelsen

om att den redan i sitt yttrande till utredningen framhållit, att

praktiktiden borde kunna förkortas, om den utnyttjades effektivare än hittills.

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om en förutbildning omfattande

ett år är nödvändig och anför bl. a. följande.

Inom flertalet andra högskolemässiga utbildningsvägar fordras ingen som

helst förpraktik. Detta gäller bl. a. de tekniska högskolorna, vid vilka de

studerande under sommarferierna skaffar sig erforderlig praktik före examen.

Enligt styrelsens mening vore en ytterligare nedskärning av kraven

på förpraktik och förberedande kurser för inträde vid lantbrukshögskolan

önskvärd från rekryteringsstimulerande synpunkt. Utredningens förslag,

att studenterna antas som elever vid lantbrukshögskolan före förpraktiken,

finner styrelsen värdefullt från samma synpunkt.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium finner det önskvärt, att praktiktiden

något förkortas inte minst med hänsyn till betydelsen av att den sammanlagda

tiden för agronomutbildningen icke väsentligt bör överstiga den

tid, som i allmänhet åtgår för övriga ämbetsexamina.

Skogshögskolans lärarråd anser, att den föreslagna nedskärningen av den

totala studietiden från sex till fem år genom minskning av praktiktiden är

väl motiverad genom alt utbildningens tyngdpunkt på jordbrukets liksom

på skogsbrukets område undergår eu successiv förskjutning från det praktiska

till det teoretiska området, allteftersom forskningen ställer ökad kunskap

om produktionen och dess förutsättningar till vårt förfogande.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

1955 års lantbruksundervisningskommitté, som finner den föreslagna avkortningen

av studietiden välbetänkt, anför bl. a. följande.

Utbildningstiden för agronomerna kommer härigenom i paritet med motsvarande

tid för andra jämförliga examina. Vidare torde en förkortning av

studietiden medföra en ökning av antalet kvalificerade sökande till högskolan,

vilket är i hög grad angeläget med tanke på förhållandena under

senare hälften av 1950-talet, då antalet kvalificerade sökande var påfallande

rnet. e;ä

Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges förenade studentkårer

tillstyrker förslaget om förkortning av studietiden genom minskning

av praktiktiden.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att riksförbundet med hänsyn

till de starka önskemålen om en förkortning av utbildningstiden för

agionomerna kan godtaga utredningens förslag beträffande kraven på jordbrukspolitik

före påbörjandet av de egentliga högskolestudierna. Riksförbundet

förutsätter därvid, att utredningens förslag om tre månaders specialpiaktik

under studietiden samtidigt genomföres. Svenska lantarbetsgivareföreningen

och Hushållningssällskapens förbund ansluter sig i princip till

utredningens förslag rörande praktikens omfång och uppläggning.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening är synnerligen tveksam till

förslaget att skära ned praktiken till ett enda år. Synes det emellertid helt

ofrånkomligt att reducera praktiktiden, vill föreningen trots farhågor ej

motsätta sig detta. Föreningen anser dock, att en sammanlagd praktiktid

a\ ett och ett halvt år — inberäknat propedeutisk kurs och specialpraktik

inom studietiden — är ett absolut minimikrav.

Skogs- och lantbruksakademien anser förkortningen av praktiktiden innebära

icke obetydliga risker men anför samtidigt bl. a. följande.

Emellertid torde läget vara sådant, att uppehållandet av hittillsvarande

inträdesfordringar vad beträffar praktik kan väntas medföra, att tillströmningen

av sökande blir otillräcklig. Den bättre delen av de nyblivna studenterna

väljer banor, där fordringarna på förpraktik är mindre och där man

betydligt tidigare erhåller besked om intagning vid högskola.

Alnarpsinstitutets lärarkollegium instämmer i utredningens uppfattning,

att tiden för agronomutbildningen ej bör överskrida den tid det tar att avlägga

ämbetsexamen eller omkring fem år. Dock bör enligt kollegiet förkortningen

av utbildningstiden inte enbart drabba praktiktiden utan även

den teoretiska undervisningen.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund framhåller, att man från trädgårdshåll

helt ansluter sig till uppfattningen, att samma villkor i fråga

om inträdesfordringar och kurstid skall gälla för hortonomutbildningen

som för agronomutbildningen. Större krav på praktisk utbildning före påbörjandet

av studierna vid högskolan än den föreslagna propedeutiska kursen

omfattande ett år torde inte kunna ställas, om man skall kunna räkna

med en tillfredsställande rekrytering.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund anser, att utredningsförslaget om

opaginerad Kontrollera mot PDF

9]

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

förkortad praktiktid måste accepteras för att inte den långa utbildningstiden

skall verka avskräckande på de studerande. Härvid förutsättes dock

att den föreslagna propedeutiska kursen skall vara godkänd, innan den

egentliga högskoleutbildningen skall få påbörjas. Likaså förutsätter riksförbundet,

att de studerande under den praktiska utbildningen utplaceras

i företag, som möjliggör en så allsidig och lärorik praktik som möjligt.

Sveriges pomologiska förening är medveten om att de nuvarande höga

fordringarna på praktisk erfarenhet före inträdet vid hortonomkursen i

Alnarp inte kan bibehållas, om studietiden vid högskolan förlänges som utredningen

föreslagit. Föreningen anser dock, att tiden för den av utredningen

föreslagna propedeutiska utbildningen är alltför snävt tilltagen. Den

praktiska erfarenheten är enligt föreningen så viktig, att vissa minimikrav

därpå bör ingå bland inträdesfordringarna. Föreningen beklagar bl. a., att

utredningen för att få analoga inträdesfordringar vid högskolan för hortonomer

och agronomer ansett sig böra stryka de hittillsvarande kraven på

utlandspraktik för hortonomernas del. Den erfarenhet hortonomerna haft

från denna utlandspraktik har enligt föreningens mening varit en tillgång

i deras tjänsteutövning.

Hushållningssällskapen finner det i rätt stor utsträckning beklagligt att

praktiktiden måste minskas. Dock godtages utredningens förslag om praktiktidens

nedskärning av 13 sällskap, medan sju sällskap anser, att praktiktiden

bör vara längre. Resterande sex sällskap har lämnat utredningens förslag

beträffande praktiktidens längd utan erinran eller inte tagit definitiv

ställning till förslaget.

Karakteristisk för åtskilliga hushållningssällskaps syn på praktikfrågan

är den uppfattning, som Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

redovisar. Detta sällskap framhåller, att det ur vissa synpunkter kan synas

betänkligt att minska den obligatoriska praktiktiden. Å andra sidan

är det av stor betydelse, att studenter med goda betyg söker inträde vid

lantbrukshögskolan. Med hänsyn till att övriga högskolor har lägre praktikkrav

äventyras med nuvarande bestämmelser detta önskemål. Sällskapet

har därför ansett sig böra tillstyrka utredningens förslag att förkorta praktiktiden.

Hushållningssällskapet i Kopparbergs län, som tidigare varit emot

en förkortning av praktiktiden, har funnit utredningens skäl för en förkortning

så tungt vägande, att man nu accepterar en sådan. Hushållningssällskapet

i Kronobergs län anser, att den teoretiska kursen under den propedeutiska

utbildningen bör slopas och praktiken i stället göras längre.

Hushållningssällskapet i Västerbottens län menar, att man i stället för att

begränsa praktiktiden bör begränsa högskoletiden. Hushållningssällskapet

i Norrbottens län ifrågasätter, om inte sådana studenter, som tidigare inte

haft anknytning till jordbruket, skulle ha en längre praktiktid än de övriga

studenterna. Hushållningssällskapet i Gotlands län anser, att specialpraktik

under sommarferierna är bra, och pekar på att veterinärstuderandena

har omfattande kliniktjänstgöring under utbildningen.

Bet räffande frågan om f ö rläggningen av den p r o p e d c u
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tiska utbildningen finner lantbruksshjrelsen, att övervägande skäl

talar för att den förlägges till vissa lantmannaskolor i södra och mellersta

delarna av landet och anför i anslutning härtill följande.

På sådana skolor skulle de studerande få tillfälle att vid undervisningen

sammanträffa med skolelever från skilda jordbruksmiljöer, vilka med klar

inriktning på praktisk jordbruksdrift genomgår skolornas allmänna kurser.

De skulle där också få lära känna en arbetsmiljö, dit många av dem framdeles

återvänder som lärare. Det torde vidare vara betydligt lättare för

dessa lantmannaskolor än för en propedeutisk avdelning, förlagd till Ultuna,

att välja ut lämpliga praktikgårdar och att under praktikperioderna

uppehålla kontakt med dem och övervaka praktiken. Lantbruksstyrelsen

vill därför föreslå, att den propedeutiska utbildningen på angivet sätt förlägges

till lantmannaskolor, varvid den föreslagna avdelningen på Ultuna

icke skulle komma att inrättas. Enligt styrelsens mening är det emellertid

betydelsefullt, att lantbrukshögskolans undervisningsnämnd deltar i utformandet

av kursplanen för den teoretiska undervisningen i nämnda kurser,

så att samordningen med de fortsatta studierna på högskolan blir god.

Detta bör kunna uppnås genom att metodanvisningar för undervisningen i

de olika ämnena utarbetas av högskolans undervisningsnämnd i samråd

med lantbruksstyrelsen och ifrågakommande lantmannaskolor.

Lantbruksstyrelsen motsätter sig vidare, att elever, som genomgått lantmannaskola

och erhållit tillfredsställande jordbrukspraktili, skall få befrias

från propedeutisk utbildning. Om sådan befrielse medges i någon

större omfattning, får detta vissa olägenheter, dels genom att antalet elever,

som påbörjar sina högskolestudier kommer att växla från år till år,

dels därigenom att eleverna får en oenhetlig teoretisk grundutbildning.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anför bl. a.

följande.

Den föreslagna propedeutiska utbildningen tillgodoses enligt styrelsens

uppfattning bättre, om man följer de riktlinjer som angives i det särskilda

yttrande som bifogats betänkandet av herr Sigfrid Larsson och sålunda

förlägger den till olika lantmannaskolor. Styrelsen vill kraftigt understryka

betydelsen av att man vid ordnandet av förutbildningen väl tillgodoser behovet

av en tillfredsställande jordbrukspraktik.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att det gärna sett, att

den förberedande utbildningen även i fortsättningen hade kunnat ordnas

som praktisk-teoretiska kurser vid vissa lantmannaskolor. Lärarkollegiet

vill dock icke motsätta sig den anordning, som föreslagits av utredningen.

Vid detalj uppläggningen av den propedeutiska kursen bör man, framhåller

kollegiet, ha möjlighet att erfarenhetsmässigt pröva olika anordningar,

och det torde få ankomma på lärarkollegiet att närmare besluta om detaljerna

i detta avseende. I likhet med utredningen anser lärarkollegiet det

uppenbart, att studerande, som på annat sätt förvärvat tillfredsställande

Praktik och genomgått lantmannaskola, efter lärarkollegiets prövning skall

kunna erhålla dispens från propedeutisk utbildning.

1955 års lantbruksundervisningskommitté föreslår, att den propedeutiska

utbildningen förlägges till vissa lantmannaskolor och anför i anslutning

härtill bl. a. följande.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

En förläggning av utbildningen till lantmannaskolor ger enligt kommitténs

mening ökade möjligheter att anknyta studierna till de praktiska

förhållandena inom jordbruket och att anpassa de teoretiska studierna under

vinterhalvåret till den efterföljande jordbrukspraktiken. För många av

de blivande agronomerna innebär vistelsen vid lantmannaskola ytterligare

fördelar genom att de får kontakt med den miljö, till vilken de senare

kommer att återvända som lärare. Slutligen torde förläggningen av

den propedeutiska kursen till lantmannaskolor vara förenad med betydligt

lägre kostnader än förläggning av densamma till en särskild avdelning vid

Ultuna. Utbildningens förläggning till lantmannaskolor innebär vidare fördelar

med tanke på den jordbrukspraktik, som skall följa omedelbart efter

de teoretiska studierna under vinterhalvåret. Det torde sålunda vara

betydligt lättare för lantmannaskolorna att välja ut lämpliga praktikgårdar

än för en propedeutisk avdelning vid Ultuna. Den senare kan inte förutsättas

äga lika stora möjligheter att bedöma de många och vitt spridda

praktikgårdarnas lämplighet som lantmannaskolorna. Nu nämnda förhållanden

innebär också, att det blir betydligt lättare att övervaka praktiken,

om den propedeutiska utbildningen förlägges till lantmannaskolor än om

den förlägges till Ultuna. Lantmannaskolorna har stora möjligheter att

hålla kontakt med eleverna under sommarmånaderna.

Ett flertal lantmannaskolor anordnar f. n. en kursform, benämnd kurs

med hemkontakt. De erfarenheter, som vunnits på denna kursform, kan

med fördel utnyttjas vid kurser för studenter. Detta skulle ge studenterna

möjlighet att hålla kontakt med högskolans lärare även under jordbrukspraktiken

samt att samlas på skolan några gånger under sommaren för

diskussion och utbyte av erfarenheter.

Jordbrnksupplijsningskommittén framhåller, att särskilt för studenter,

som inte tidigare haft någon nämnvärd kontakt med jordbruket, en propedeutisk

utbildning förlagd till lantmannaskolor torde vara att föredraga.

Härigenom erhålles bl. a. bättre möjligheter än vad utredningens förslag

medger att komma i närmare kontakt med jordbrukets olika problem.

Lantbrukshögskolans studentkår kan inte ansluta sig till förslaget att förlägga

den propedeutiska utbildningen till en särskild avdelning vid lantbrukshögskolan

utan anser, att syftet med denna utbildning bättre uppnås

genom en kombinerad praktisk-teoretisk helårskurs enligt den modell, som

sedan några år prövats vid Svalövs lantmannaskola.

Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges förenade studentkårer

samt Skogs- och lantbruksakademien delar denna uppfattning och tillägger,

att kursplanerna dock bör fastställas av lantbrukshögskolans lärarkollegium.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund förordar eu propedeutisk

utbildning enligt de riktlinjer, som herr Sigfrid Larsson föreslagit i sitt särskilda

yttrande. Intagningen av studenterna till högskolan bör likväl kunna

ske före den propedeutiska utbildningen såsom utredningen föreslår. Detta

bör enligt förbundet icke hindra, att dessa kurser i viss utsträckning blir

öppna även för andra studenter, då dylik kurs uppenbarligen även kan vara

lämplig för andra ändamål.

Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker förslaget om förläggning av

den propedeutiska kursen till Ultuna och förordar i stället herr Sigfrid Lars
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sons förslag med förläggning till några olika lantmannaskolor. Kursplanerna

bör enligt riksförbundet läggas upp efter direktiv från högskolan, varigenom

garantier skapas för att undervisningen anpassas till den efterföljande högskoleutbildningen.

Högskolan bör vidare lämnas viss inspektionsrätt.

Svenska lantarbetsgivareföreningen förordar, att den propedeutiska utbildningen

icke koncentreras enbart till Ultuna (för jordbruk) och till Alnarp

(för trädgård) utan i stället förlägges till vissa därför särskilt lämpade lantmanna-

resp. trädgårdsskolor. Föreningen anför i anslutning härtill bl. a.

följande.

Vid Ultuna torde nämligen de antagna studenterna icke på samma sätt

komma i kontakt med praktiskt jordbruk. En propedeutisk utbildning parallell

med en vanlig lantmannaskolas vinterkurs torde i synnerhet för studenter

med annan hemmiljö än lantbruk däremot vara värdefull genom samvaron

med jordbrukarungdomar och med lärare, som genom skolornas utåtriktade

verksamhet har möjlighet att ge eleverna goda inblickar i det praktiska

jordbrukets problem.

Alnarpsinstitutets lärarkollegium avstyrker särskild propedeutisk kurs

vare sig den förlägges till Ultuna eller till speciella lantmannaskolor. Vid

särskilda studentkurser och i synnerhet vid den föreslagna propedeutiska

kursen vid Ultuna kommer undervisningen troligen ej att ge den helhetsbild

av svenskt jordbruk som vanliga kurser vid vanliga lantbruksskolor

ger.

Hushållningssällskapens förbund tillstyrker en förläggning av den propedeutiska

utbildningen till Ultuna och Alnarp. Förbundet anser, att denna

förläggning erbjuder åtskilliga fördelar, jämfört med alternativet att låta

olika lantmanna- och trädgårdsskolor handha ifrågavarande utbildning. Med

tanke på anknytningen till de egentliga högskolestudierna och önskvärdheten

av att få en likformig grund för dessa synes den av utredningens majoritet

förordade lösningen vara att föredraga.

Hushållningssällskapen har i den mån de yttrat sig beträffande den propedeutiska

kursens förläggning avvisat utredningens förslag och i stället förordat

en förläggning till olika lantmannaskolor.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening ansluter sig i fråga om den

propedeutiska kursens förläggning till vad herr Sigfrid Larsson anfört i sitt

särskilda yttrande. Antalet skolor, som skall anordna praktisk-teoretisk helårskurs,

bör emellertid ej vara alltför litet. Ur undervisningssynpunkt är det

en fördel, om antalet elever kan begränsas till högst tio vid varje kurs.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter anser det angeläget, att den blivande

trädgårdsarkitekten får en god kontakt med sitt yrke redan från första

studieåret. Det synes därför föreningen lämpligast, att för dessa studerande

den propedeutiska kursen får en trädgårdsanläggningslinje, eventuellt förlagd

till en trädgårdsanläggarskola.

Utredningens förslag att nedlägga Ultuna lantbruksskola

har med några få undantag lämnats utan erinran av remissinstanserna. Lant
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

95

brukshögskolans styrelse anför, att Ultuna lantbruksskola bör bibehållas

och att förvaltaren på Ultuna egendom helt självständigt under styrelsen,

såsoin hitintills, bör leda såväl lantbruksskolan som egendomen. Uppsala

läns hushållningssällskap anser sig förhindrat att tillstyrka utredningens

förslag om lantbruksskolans nedläggande, innan lantbruksundervisningskommittén

framlagt sitt betänkande.

Trädgårdsnäringsutredningen tillstyrker utredningens förslag att öppna

specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande vid Vilan även

för trädgårdsstuderande.

B. Den högskolemässiga agronom- och hortonomutbildningen

Jordbrukshögskoleutredningens förslag beträffande den högskolemässiga

utbildningen, som bl. a. går ut på att den nuvarande linjeindelningen slopas

för att möjliggöra ett friare ämnesval, har tillstyrkts över så gott som hela

linjen. Endast Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska lantarbetsgivareföreningen

har några väsentliga erinringar att göra gentemot detta förslag.

Däremot har de av utredningen föreslagna kompetensvillkoren föranlett

gensagor från vissa remissinstanser, som menar, att dessa villkor kan

ifrågasättas eller att de i varje fall är alltför rigorösa. Beträffande samundervisningen

med Uppsala universitet framhåller vissa remissinstanser, att en

utvidgning av denna utöver vad utredningen föreslagit är önskvärd, medan

andra instanser motsätter sig redan den samundervisning, som föreslagits

av utredningen. Ur de olika yttrandena i förevarande frågor torde följande få

återges.

Statskontoret ifrågasätter, om inte samundervisningen med Uppsala universitet

bör drivas längre än vad utredningen föreslagit.

Lantbruksstyrelsen, som inte har några erinringar att göra, kommenterar

utredningens förslag beträffande den egentliga högskoleutbildningen på följande

sätt.

Den föreslagna uppläggningen av studierna medger både en önskvärd specialisering

för sådana studerande, som är klart inriktade på en forskningsverksamhet

inom någon speciell del av jordbruksvelenskapen, och den mera

allmänna agronomiska utbildning, som är nödvändig för bl. a. de agronomer

och hortonomer, vilka skall syssla med undervisnings- och upplysningsverksamhet.

Förslaget medför, alt klara kompetenskrav med hänsyn till i agronom-

och hortonomexamen ingående ämnen måste uppställas av berörda

myndigheter, vilket också utredningen föreslagit. Lantbruksstyrelsen påpekar

i anslutning härtill, att det synes mera följdriktigt att för hortonomer,

som avlägger högre examina, använda beteckningarna hort. lic. och hort. dr

i stället för agr. lic. och agr. dr.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker, att uppdelningen av agronomutbildningen

på olika studielinjer upphäves, så att friare kombinationer av olika

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ämnen alltefter vars och ens intresseinriktning möjliggöres, samtidigt som

betygsskalorna göres fullt jämförbara med betyg, erhållna efter studier vid

universitet. Beträffande samundervisning med Uppsala universitet anför styrelsen

bl. a. följande.

Den samordning av utbildningsresurserna mellan lantbrukshögskolan och

Uppsala universitet, som utredningen förordar, anser styrelsen vara ett

värdefullt initiativ, varvid dock bör undersökas, om inte undervisningen i

ytterligare ett antal ämnen kunde göras gemensam. Styrelsen vill här erinra

om de tankegångar, som förefinnes i 1955 års universitetsutrednings betänkande

— Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle — där denna utredning

förordar ett sammanförande till gemensamma utbildningsanstalter

av sådana studievägar, som f. n. är uppdelade på å ena sidan universitet,

å andra sidan fackbögskolor.

Styrelsen finner ej att bärande skäl anförts för de rekommendationer,

utredningen framlägger, innebärande att myndigheter och andra arbetsgivare

skulle fastställa vissa behörighetsvillkor (krav på vissa ämnen eller

betyg i agronomexamen) för olika agronomtjänster. Den allmänna tendensen

inom såväl stats- och kommunalförvaltning som i det privata näringslivet

går mot ett avskaffande av formella kompetenskrav. Att fastställa vissa

betygskrav i agronomexamen för behörighet till viss befattning skulle enligt

styrelsens mening verka hindrande på möjligheterna för agronomerna att

söka sig från ett verksamhetsområde till ett annat och kanske t. o. m. tvinga

dem att flera år efter avlagd examen komplettera sina betyg i vissa ämnen.

Styrelsen anser, att en arbetsgivare från fall till fall med ledning av examensbetyg

och sökandens praktiska erfarenhet bör kunna avgöra dennes kompetens

för vissa uppgifter. Studenternas behov av vägledning i ämnes- och betygsval,

vilket utredningen anför som skäl för fastställande av behörighetsvillkor

för olika befattningar, bör kunna tillgodoses genom en effektiverad

studierådgivning.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium ansluter sig i fråga om uppläggningen

av agronomexamen i huvudsak till utredningens förslag. Kollegiet förutsätter,

att detaljfrågor beträffande de olika ämnenas omfattning, benämning

o. d. kommer att definitivt behandlas i samband med utarbetande av

förslag till ny agronomstadga, varvid studieplaner i olika ämnen fastställes.

Redan nu framför emellertid kollegiet vissa synpunkter.

Den av utredningen föreslagna terminsindelningen kommer att möjliggöra

ordnandet av en effektiv specialpraktik för studerande under ferierna, vilket

kollegiet anser utgöra en väsentlig fördel. Ämnet pedagogik bör få inräknas

som kursämne i agronomexamen och den nuvarande ettbetygsundervisningen

i pedagogik vid lantbrukshögskolan bör få fortsätta som hitintills.

Enligt lärarkollegiet finnes det inte någon anledning att frångå hittills

gällande indelning och benämningar beträffande exempelvis de maskintekniska

ämnena och husbyggnadsläran. De av utredningen använda benämningarna

»lantbrukets» eller »lantbruks-» i samband med namn på vissa ämnesområden,

såsom exempelvis lantbrukets hydroteknik eller lantbrukskemi,

anser kollegiet obehövliga, eftersom det bör vara uppenbart, att ett ämne vid

lantbrukshögskolan direkt anknyter till lantbrukets förhållanden. Dessa benämningar

bör kunna slopas, utom beträffande lantbruksmaskiner och lantbruksekonomi.

Beträffande de av utredningen föreslagna behörighetsvillkoren synes det

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

enligt lärarkollegiet riktigt, att sådana uppställes, men det är önskvärt, att

de ej utformas så detaljerat, som utredningen föreslagit. Det bor vara tillräckligt

att ange vissa huvudämnen som obligatoriska. Kollegiet ansluter sia

vidare till utredningens förslag beträffande undervisningsnamndens sam
mansattmng.

• • i

Förläegnfngen av undervisningen i ämnet nationalekonomi till Uppsala

universitet svnes kunna ordnas på tillfredsställande sätt i enlighet med u - redningens förslag, även om vissa skäl talar för att ämnet borde ha en särskild

företrädare vid lantbrukshogskolan. Lärarkollegiet anser dock, att det

är väl motiverat, att en institution i fysik finnes vid lantbrukshogskolan. Om

en sådan institution inte kan bibehållas, är det oundgängligen nödvändigt,

att det vid universitetet skapas en fysikundervisning, som ar anpassad etter

högskolans behov. Ämnet meteorologi bör ingå i kurs i agronomexamens

kursämne och bör då benämnas meteorologi och bioklimatologi.

Lärarkollegiet hälsar med tillfredsställelse utredningens förslag, att de

bestämmelser, som gäller vid universiteten om tjänstledighet för författande

av läroböcker och kompendier, skall utsträckas att galla aven för lantbrukshögskolan.

Kollegiet delar utredningens uppfattning aven beträffande betjdelsen

av utbildningskurser för redan utexaminerade agronomer. Dessa kurser

anordnas nu av lantbruksstyrelsen. Kollegiet föreslår, att aven hogskolan

skall få medel till fortbildningskurser utanför lantbruksstyrelsens område.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller,

att de trädgårdsstuderande i vissa ämnen har andra och större krav på utbildning

än agronomi studerande. Detta gäller exempelvis ämnena \äxtsystematik,

växtpatologi, växtnäringslära, jordbearbetning och foretagsekonomi.

Alnarpsinslitutets lärarkollegium framhåller, att det skulle vara välbetänkt

att överflytta forskning och undervisning för fältmässigt odlade köksväxter

till ämnet växtodlingslära vid Ultuna. Som motivering härför åberopas

att odlingslekniken ändrats, varvid odlingen på åker fått allt storre omfattning.

Eftersom de personer, som håller kontakt med dessa odlare, till

övervägande del är lantbruksutbildade, torde det enligt kollegiet vara rikligt

med den föreslagna ändringen.

Universitetskanslern tillstyrker utredningens förslag att överflytta undervisningen

i nationalekonomi till Uppsala universitet, under förutsättning att

den föreläsningsmässiga undervisningen i sin helhet eller till övervägande

del kan vara gemensam för lantbrukshögskolans och universitetets studerande.

Humanistiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller, att den hittillsvarande

ettbetygsundervisningen i pedagogik vid lantbrukshögskolan bör

få fortsätta. Den kan tyvärr inte förläggas till motsvarande institution vid

Uppsala universitet på grund av lokalsvårigheter in. in. Forskningen på

lantbrukspedagogikens område skulle, menar fakulteten, bäst gynnas om

eu självständig institution i delta ämne finge växa fram vid lantbrukshogskolan.

Beträffande den föreslagna kursen i pedagogik vid lantbrukshögskolan

framhållcs att det är nödvändigt med undervisning även i psykologi, pedagogisk

psykologi och teoretisk pedagogik.

T intrång till riksdagens protokoll tilCit. 1 samt. Nr 69

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner förslaget om enhetlig

betygssättning och terminsindelning vid lantbrukshögskolan och universiteten

synnerligen välbetänkt med hänsyn till samarbetet mellan lantbrukshögskolan

och Uppsala universitet samt till önskvärdheten av att vid jämförelse

av utbildningsmeriter ej behöva röra sig med sådana som är mera

olika än vad som är motiverat.

Skogs- och lantbruksakademien konstaterar, att nuvarande agronomutbildning

icke är särskilt väl lämpad för utbildning av driltsledare. Samtidigt

framstår det enligt akademien såsom önskvärt, att befattningar som

ledare för större jordbruksförvaltningar kan besättas av personer med

agronomutbildning. Möjligheterna att tillgodose anförda önskemål anser

akademien bör undersökas, varvid utvägar borde prövas för att underlätta

genomgång av högskolan för lantmästare, för vilka utbildningen företrädesvis

borde inriktas på tekniska och ekonomiska ämnen. Lantbruksakademien

förordar vidare en förkortning av agronomutbildningen, varvid i

stället licentiandstudierna skulle kunna utvidgas i motsvarande mån. Akademien

menar också, att det är tänkbart, att en särskild agronomie kandidatexamen

skulle kunna innebära fördelar.

Lantbrukshögskolans studentkår framhåller, att den nuvarande terminsindelningen

med enstaka föreläsningar och övningar i juni och augusti

har varit en ständig källa till förargelse. Det är därför med verklig tillfredsställelse

som studentkåren hälsar förslaget om ny terminsindelning.

Studentkåren, som tillstyrker det föreslagna systemet med fritt ämnesval

i stället för den nuvarande linjeindelningen, anför fortsättningsvis bl. a.

följande.

De av utredningen föreslagna fordringarna för godkänd examen är onödigt

bundna. Studentkåren föreslår i stället, att minimifordringarna för

agronomexamen begränsas till exempelvis 14 betygsenheter jämte examensarbete.

Särskilda krav på tvåbetygsämnen behöver ej anges. Studentkåren

tillstyrker de av utredningen föreslagna sammanfattningsämnena men avstyrker

förläggningen av undervisningen i nationalekonomi och fysik till

Uppsala universitet. Ämnet husbyggnadslära bör kunna studeras som separat

ämne och ej ingå i fyrabetygsänmet arbetsmetodik och teknik. Möjligheterna

till mera omfattande studier i fastighetsekonomi och rättskunskap

hälsas med tillfredsställelse. Likaså delar studentkåren utredningens

uppfattning om målet för pedagogikundervisningen men ifrågasätter om

den föreslagna tidsramen är tillräcklig. Utredningens förslag att en tre

månaders fortbildningskurs i pedagogik skall krävas för anställning som

arare eller konsulent är enligt studentkåren alltför kategoriskt, då sådant

krav förutsätter en facklig uppgörelse av något slag beträffande löneförmåner

under kursen. De allmänna synpunkter på undervisningens upplaggnmg

vid lantbrukshögskolan, som utredningen framför, delas helt av

studentkåren.

Sveriges förenade studentkårer understryker starkt önskvärdheten av att

utredningens förslag om friare ämnesval, som ger ökade möjligheter till

specialutbildning och till flera kombinationer, genomföres. Fordringarna

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 ur 1961

för godkänd agronomexamen är dock enligt organisationen alltför bundna.

Minimifordringarna bör begränsas till en fixerad betygssumma samt ett

examensarbete. Sveriges förenade studentkårer anser vidare, att förstärkningen

av hortonomutbildningen är tillfredsställande. Förläggningen av

denna till lantbrukshögskolan ger vidgade möjligheter till samordning av

agronom- och hortonomundervisningen.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening har ingenting att erinra mot

att den nuvarande linjeindelningen slopas och ersättes med särskilda ämneskombinationer,

men föreningen framhåller, att behörighetskraven för

viss tjänst ej bör uppställas alltför snävt. Kravet på fyra betyg i ämnet

lantbrukets arbetsmetodik och teknik synes vara för högt.

Riksförbundet Landsbygdens folk är en av de få remissinstanser, som

framfört mera allvarliga erinringar gentemot utredningens förslag om ett

studiesystem med friare ämnesval. Förbundet anför bl. a. följande.

De enda kategorier, för vilka den fria ämneskombinationen synes komma

att innebära en bestämd fördel, är de som önskar en mycket stark specialisering,

d. v. s. i första hand blivande forskare. Det kan starkt ifrågasättas

om agronomutbildningen skall särskilt anpassas för att tillfredsställa

detta särintresse. Specialisering är enligt riksförbundets uppfattning

nödvändig och önskvärd men bör ej få drivas hur långt som helst. Riksförbundet

finner det sålunda inte rimligt att möjligheter tillskapas att avlägga

agronomexamen utan vidare agronomisk skolning än vad soin erhållits under

den propedeutiska kursen. Fn kombination med exempelvis fysik,

lantbrukskemi, matematik, statistik och mikrobiologi som betygsämnen

samt genetik, lantbruksbotanik, växtförädling och växtpatologi som kursämnen

är fullt möjlig enligt utredningsförslaget. Någon agronomisk utbildning

är det dock ej fråga om. En konsekvens blir också, att en person med

akademisk examen, vari ingår matematik, fysik och kemi, mycket snabbt

skulle kunna avlägga agronomexamen. Om utredningens förslag till fri

ämneskombination skall genomföras, bör enligt riksförbundets mening bestämmelserna

utformas så, att ett visst minsta antal betygspoäng skall avse

tillämpade agronomiska ämnen.

Riksförbundet framhåller vidare, att en speciell komplikation inträder i

fråga om de tillämpade ämnena, där krav måste uppställas på förkunskaper

i grundläggande ämnen, om undervisningen skall bli effektiv.

Denna s. k. koppling av ämnen kan givetvis inte upphöra utan torde vid

fri ämneskombination komma att behöva skärpas. Hittills synes ämnesrepresentanterna

ensamma ha haft befogenhet att bestämma kopplingarnas

omfattning. Denna rätt bör dock upphöra.

Riksförbundet påpekar vidare, att utredningens förslag om behörighetsvillkor

synes medföra nya komplikationer.

Behörighetsvillkor av det slag utredningen föreslagit måste komma att

klart försämra agronomernas rörlighet på arbetsmarknaden och bidraga till

stelbenthet och formalism vid tjänstetillsättningar. Konsulenttjänster vid

hushållningssällskap och lantbruksnämnder är i flertalet fall sluttjänster,

som erhålles kanske mer än tio år efter examen. Att då behöva vara bunden

vid formella betygskrav synes föga rationellt.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Svenska lantarbetsgivareföreningen framhåller följande.

Föreningen anser det vara av vikt, att agronomer och hortonomer beredes

tillfälle till vidgad utbildning inom det tillämpade ämnesområdet. Det

synes även önskvärt, att driftsekonomiska ämnen beredes större utrymme

för blivande konsulenter och lärare på husdjurs-, växtodlings- och maskintekniska

områden. En viss nedskärning av studietiden för de grundläggande

ämnena aktualiseras därigenom. Enligt föreningens uppfattning bör

grundläggande utbildning i muntlig och skriftlig framställning vara obligatorisk

för den yrkeskår, som i så stor utsträckning har informationsverksamhet

såsom väsentlig arbetsuppgift. Föreningen kan icke finna, att

ett fastställande av behörighetsvillkor för skilda tjänster skulle innebära

någon väsentlig fördel. Ett sådant system skulle begränsa agronomernas

val av verksamhetsfält. Därför förordas att linjeindelning bibehålies men

att inom de olika linjerna ges tillfälle till ett friare ämnesval.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, som anser slopandet av

linjeindelningen vara eu välmotiverad åtgärd, anför bl. a. följande.

Det bör dock understrykas, att konsekvenserna för arbetsmarknaden

måste vara klart belysta innan reformen genomföres. Alltför detaljerade

behörighetsvillkor försvårar onödigt en smidig anpassning på arbetsmarknaden.

Generella normer bör kunna anges för agronomexamens innehåll,

om den skall gälla som ämnesexamen. Dessa normer behöver dock ej gälla

för den, som studerar med syfte på speciella arbetsuppgifter, t. ex. inom

lantbruksforskning eller praktisk jordbruksdrift, utan examen skall då

kunna avläggas blott den uppfyller den allmänna ramen av stadgade betygspoäng.

Förbundet vill även ifrågasätta, om det finnes någon anledning

att införa de inskränkningar i ämnesvalet, som stadgandet av minst två

betyg i två ämnen och minst fyra kurser utgör. Det medför bl. a., att en

ämneskombination motsvarande en nuvarande examen på allmänna linjen

icke är möjlig, samtidigt som det begränsar möjligheterna till stark

specialisering. Ett stadgande att examen skall omfatta minst 14 kurs- och

betygspoäng bör vara tillräckligt.

Beträffande den föreslagna utvidgningen av samundervisningen med

Uppsala universitet, framhåller förbundet, att de fördelar, som kan vinnas

i fråga om kontakt och rationell användning av dessa resurser, bör noga

prövas mot de nackdelar, som följer i form av större och mera heterogena

kurser, schematekniska svårigheter, o. d. Stor vikt bör läggas vid värdet

av att speciellt för högre studier och forskning ha en ämnesrepresentant

och vissa fasta resurser direkt knutna till högskolan. Förbundet framhåller

vidare vikten av att trädgårdsintressena blir vederbörligen beaktade

och anför därom bl. a. följande.

I utredningens förslag förutsättes också stor frihet för eleverna i fråga

om ämnesval men bundenhet beträffande tiden för studierna vid resp. läroanstalt.

Detta verkar ologiskt och blir direkt olämpligt för trädgårdsarkitekterna,

för vilka det troligen är onödigt att tillbringa två hela år på

Ultuna. För deras del torde undervisningen långt tidigare kunna överföras

till Alnarp och kanske också i vissa delar kombineras ytterligare med någon

annan läroanstalt, exempelvis den blivande tekniska högskolan i Lund.

1955 års nniversitetsntredning, som är positiv till ett vidgat samarbete

mellan lantbrukshögskolan och Uppsala universitet, framhåller, att jord
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

brukshögskoleutredningens förslag på en rad punkter är konstruerade på

ett sådant sätt, att ett genomförande av förslagen innebär en avsevärd förbättring

av förutsättningarna för en intimare samverkan framför allt mellan

lantbrukshögskolan och Uppsala universitet.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anser det anmärkningsvärt, att

samtidigt som ämnesvalet för en hortonomexamen skall vara mycket fritt,

fastlägges undervisningstiden för de grundläggande ämnena vid Ultuna till

två år. Förbundet har inte något detaljerat förslag att komma med, men

framhåller, att nämnda förhållanden bör bli föremål för en fortsatt bearbetning,

lämpligen inom en för ändamålet särskilt tillsatt kommitté. Till denna

kommitté skulle knytas representanter också från den förvärvsmässiga odlingen

samt från trädgårdsarkitekternas och konsulenternas verksamhetsområden.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter tillstyrker utredningens förslag

om den högre trädgårdsutbildningen och anser det angeläget, att det blir

förverkligat snarast möjligt. Sedan riksdagen fattat beslut i ämnet bör enligt

föreningen de närmare riktlinjerna för blivande hortonomers och trädgårdsarkitekters

studiegång och ämneskombinationer samt för samarbetet

mellan olika högre lärosäten och mellan lantbrukshögskolans olika sektioner

tagas upp till behandling av en utbildningskommitté, i vilken bör ingå representanter

för lantbrukshögskolans sektioner för trädgårdsnäringen och

för trädgårdsarkitekterna.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att det föreslagna systemet

med friare ämnesval förefaller på ett ändamålsenligt sätt avhjälpa bristerna

i den hittills alltför strängt bundna studieordningen och styrelsen vill

därför förorda ifrågavarande förslag. Förbundet är dock betänksam beträffande

kravet på minst två betyg i två ämnen. Ett sådant krav anses motverka

eu examen med stor bredd. Beträffande pedagogikutbildningen framhåller

förbundet, att denna kritiserats, emedan den anses vara både för

kort och alltför teoretiskt inriktad. Med hänsyn härtill understryker förbundet

angelägenheten av att undervisningen i pedagogik får en uppläggning,

som direkt anknyter till de pedagogiska uppgifterna vid agronomernas

och hortonomernas framtida verksamhet.

Hushållningssällskapen tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens

förslag om ett friare studiesystem. Vissa sällskap varnar för en alltför stark

fixering av kompetensvillkoren men det nya studiesystemet med friare ämnesval

avstyrkes inte i något fall. Man betraktar i allmänhet det föreslagna

systemet som ett framsteg och framhåller, att det möjliggör eu bättre

anpassning av utbildningen, allteftersom nya krav och önskemål uppkommer.

Sålunda framhåller Västmanlands läns hushållningssällskap bl. a.

följande.

En ersättning av den nuvarande linjeuppdelningen för agronomexamen

med friare ämnesval anser sällskapet vara helt i linje med vår tids labila

jordbruksutveckling. Men att sedan binda behörighetsvillkor för vissa befattningar

till så i detalj angivna ämneskombinationer, som utredningen

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

ger exempel på å s. 135 och följande, vore en uppenbar skärpning av agronomexamens

specialisering i jämförelse med den nu gällande. Detta skulle

inte bara medföra svårigheter för vederbörande agronomer att övergå från

ett ämnesområde till ett annat utan skulle också utan tvivel minska möjligheterna

att få kompetenta agronomer till lediga befattningar.

Malmöhus läns hushållningssällskap menar, att bestämda tentamensperioder

och fler kompendier bör kunna pressa ner studietiden. Detta sällskap

föreslår också, att kvalificerade lantinästare bör kunna erbjudas fortsatt

utbildning till agronomer. Jönköpings läns hushållningssällskap anser

det angeläget, att de föreslagna behörighetsvillkoren ej så strängt fixeras, att

därigenom övergången från ett arbetsområde till ett annat onödigtvis försvåras.

De båda hushållningssällskapen i Älvsborgs län avvisar bestämt förslaget

om kompetensvillkor och menar, att ett genomförande av detta förslag

skulle vara ägnat att försvåra den rörlighet och anpassning, som torde

bli synnerligen nödvändig under den närmaste framtiden.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningens syn på agronomutbildningens allmänna

inriktning och utformning, vilken i allt väsentligt delas av remissinstanserna,

synes enligt min mening böra godtagas. Ifrågavarande utbildning bör

sålunda främst inriktas på att agronomexamen skall vara en ämbetsexamen

för befattningar som lärare, konsulenter och tjänstemän inom olika

ämbetsverk och organisationer på jordbrukets område. Agronomexamen

skall emellertid också kunna utgöra en grund för senare forskarutbildning.

Samtliga blivande agronomer bör ges eu grundläggande agronomisk allmänbildning

vid sidan om en mer specialiserad utbildning. Undervisningen

bör sålunda i enlighet med utredningens förslag omfatta dels en förberedande

del avsedd att bibringa de studerande en allmän utbildning av mer

praktisk art, dels en del omfattande de egentliga högskolestudierna.

Utredningens förslag att begränsa den sammanlagda längden av utbildningstiden

för agronomer från sex till fem år efter studentexamen anser jag

lämpligt. Denna tid blir härigenom ungefär densamma som utbildningstiden

för andra jämförliga examina. I likhet med utredningen anser jag mig därvid

böra törorda, att den nuvarande förberedande delen — den propedeutiska

utbildningen — avkortas från två till ett år, samtidigt som den utformas på

ett mera ändamålsenligt sätt än hittills. I fråga om den propedeutiska utbildningens

längd vill jag nämligen i likhet med flertalet remissinstanser

framhålla, afl en längre praktiktid sannolikt skulle mera skada än gagna

agronomutbildningen, därigenom att den skulle föranleda de mera kvalificerade

studenterna att söka sig till utbildningsvägar, där förberedande praktik

ej erfordras. Det torde för övrigt inte heller vara nödvändigt att den blivande

agronomen lär sig behärska alla de tekniska och arbetsmetodiska detaljerna

i produktionen. En sådan utbildning innebär en betydande speciali
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sering och kan inte genomföras inom rimlig tid. Målsättningen för jordbrukspraktiken

bör enligt min mening vara att hos de studerande skapa sådan

kännedom om jordbrukets produktionsvillkor och problem att de i sin

kommande verksamhet realistiskt kan bedöma, hur en ändamålsenlig undervisnings-,

rådgivnings- eller utvecklingsverksamhet inom jordbruksområdet

skall utföras. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att det givetvis

även är av betydelse, hur den högskolemässiga undervisningen sker och vilken

kontakt lärarna inom denna undervisning har med jordbruksnäringen

och dess aktuella produktionsvillkor.

Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen fordras för närvarande

för inträde till lantbrukshögskolan, att den sökande avlagt svensk

studentexamen eller motsvarande och därvid erhållit minst godkänt vitsord

i vissa naturvetenskapliga ämnen samt att han förvärvat praktisk utbildning

under två år, inberäknat lantmannaskolekurs.

Enligt den hittillsvarande ordningen har sålunda intagningen skett först

efter den praktiska utbildningen. För att denna utbildning i fortsättningen

skall kunna organiseras så ändamålsenligt som möjligt har jordbrukshögskoleutredningen

nu föreslagit, att de ordinarie studerande vid lantbrukshögskolan

skall antagas direkt efter studentexamen och före den praktiska

utbildningen. Denna förberedande utbildning, som av utredningen benämnes

propedeutisk utbildning, bör som nyss nämnts omfatta en tid av ett år.

Den skall bestå av dels en propedeutisk kurs med teoretisk utbildning i tilllämpade

jordbruksämnen av ungefär samma omfattning som lantmannaskolans

huvudkurs, dels praktiskt arbete på lämpliga jordbruk.

I syfte att skapa garanti för att den teoretiska undervisningen skall få direkt

anknytning till den vid högskolan senare meddelade utbildningen föreslås

uppläggningen av undervisningen i de olika ämnen, som skall ingå i

den propedeutiska kursen, ske i samråd med företrädarna för respektive

ämnen vid lantbrukshögskolan och fastställas av högskolans lärarkollegium.

Den propedeutiska kursen skall enligt utredningens förslag förläggas till lantbrukshögskolan.

Remissinstansernas inställning till nu berörda förslag synes tämligen

klar och entydig. Så gott som alla remissinstanser, som yttrat sig i ämnet,

tillstyrker sålunda förslaget om direkt intagning efter studentexamen utan

föregående praktik. En ungefär lika enhällig remissopinion avstyrker utredningens

förslag att förlägga den propedeutiska kursen till lantbrukshögskolan.

I stället förordas den av herr Sigfrid Larsson i särskilt yttrande föreslagna

förläggningen till förslagsvis tre lantmannaskolor i södra och mellersta

delarna av landet.

För att antagas som agronomi studerande vid lantbrukshögskolan bör

också enligt min mening endast fordras studentexamen eller därmed likställd

utbildning. Härigenom undvikes det otillfredsställande förhållandet,

att de studerande — utan att veta om de blir antagna vid lantbrukshögskolan

— tvingas genomgå eu långvarig praktik och en förberedande ut
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bildning, som i huvudsak har värde enbart för inträde vid denna högskola.

Med hänsyn till att de agronomiska studierna i betydande omfattning

bygger på naturvetenskaplig grund, synes det nödvändigt att den för inträde

vid högskolan erforderliga studentexamen har en inriktning, som svarar

häremot. För att erhålla ett tillfredsställande rekryteringsunderlag till högskolan

och därmed goda urvalsmöjligheter bör dock dessa fordringar inte

göras mer rigorösa än vad som framstår som lämpligt. Det torde emellertid

böra ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser rörande

antagning av studerande vid lantbrukshögskolan.

I fråga om den propedeutiska utbildningens förläggning och utformning

anser jag i likhet med remissinstanserna övervägande skäl tala för det förslag

i ämnet, som framförts av herr Sigfrid Larsson i dennes till utredningens

betänkande fogade särskilda yttrande. För min del vill jag sålunda förorda,

att det för de studenter, som intagits vid lantbrukshögskolan, anordnas

särskilda, för dessa avsedda praktisk-teoretiska ettårskurser vid vissa

lantmannaskolor. Eftersom viss del av denna undervisning — såsom såväl

utredningen som Larsson framhållit — måste anordnas separat från den

övriga undervisningen vid lantmannaskolan, synes antalet lantmannaskolor

med kurser av detta slag böra uppgå till förslagsvis tre. Dessa skolor bör utväljas

inom våra större jordbruksområden, så att tillräckligt antal lämpliga

praktikgårdar kan erhållas på nära håll. För att den propedeutiska undervisningen

skall bli enhetlig och upplagd på ett sådant sätt, att den anknyter

till den fortsatta liögskoleundervisningen, bör undervisningsplanen för den

teoretiska utbildningen upprättas i samråd med företrädarna för de olika

ämnena vid lantbrukshögskolan och granskas av lantbrukshögskolans lärarkollegium.

Det torde böra ankomma på lantbrukshögskolans styrelse att

efter hörande av lärarkollegiet och i samråd med lantbruksstyrelsen dels

besluta om vilka lantmannaskolor som skall anordna dessa praktisk-teoretiska

ettårskurser för agronomi studerande, dels fastställa planer för den

propedeutiska kursen och den därtill anslutande jordbrukspraktiken.

De studenter, som redan förvärvat en utbildning, som motsvarar den propedeutiska

utbildningen för blivande agronomer, bör såsom jordbrukshögskoleutredningen

föreslagit kunna påbörja den egentliga högskoleutbildningen

redan samma år, som de antages. Vidare bör den nuvarande möjligheten

att utan propedeutisk utbildning antaga specialstuderande bibehållas.

Det torde böra ankomma på högskolans lärarkollegium att besluta i ärenden

angående befrielse från att deltaga i den propedeutiska utbildningen.

I fråga om intagning till lantbrukshögskolan av hortonomie studerande

har jordbrukshögskoleutredningen föreslagit samma villkor som för agronomi

studerande. Även beträffande de allmänna riktlinjerna för den propedeutiska

utbildningen av blivande hortonomer har utredningen förordat

samma bestämmelser som för blivande agronomer. Remissinstanserna har

så gott som utan undantag godtagit den föreslagna nedskärningen av praktikutbildningen,

trots att praktiktiden inom trädgårdsområdet hitintills

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

varit betydligt längre än för blivande agronomer. Inte heller jag har något

att invända mot utredningens förslag i denna del.

De hortonomie studerande bör sålunda i enlighet med utredningens förslag

antagas vid lantbrukshögskolan direkt efter studentexamen och därefter

genomgå en propedeutisk utbildning omfattande ett år. Denna propedeutiska

utbildning bör knytas till trädgårdsskolan i Alnarp. På analogt

sätt som vid lantmannaskolorna bör alltså vid Alnarps trädgårdsskola anordnas

en praktisk-teoretisk ettårskurs med i huvudsak den fördelning mellan

teoretisk och praktisk undervisning, som utredningen föreslagit. Undervisningsplanen

för denna utbildning bör upprättas i samråd mellan trädgårdssektionen

och trädgårdsskolan i Alnarp, granskas av lantbrukshögskolans

lärarkollegium och fastställas av dennas styrelse. Med hänsyn till att

den propedeutiska utbildningen för trädgårdsstuderande kommer att påbörjas

innan trädgårdssektionen är organiserad, bör denna utbildning under en

övergångstid handhavas av Alnarps-institutets lärarkollegium i samråd med

lantbrukshögskolans lärarkollegium. Lantbrukshögskolans lärarkollegium

bör doek redan från början antaga de studerande. De studenter, som redan

förvärvat en utbildning, som motsvarar den propedeutiska utbildningen för

blivande hortonomer, bör liksom agronomie studerande kunna befrias från

propedeutisk utbildning. Det torde böra ankomma på lantbrukshögskolans

lärarkollegium att besluta i ärenden angående befrielse från att deltaga i

den propedeutiska utbildningen. Under övergångstiden innan trädgårdssektionen

kommit till stånd bör högskolans lärarkollegium inhämta yttrande i

fråga om dylik befrielse från Alnarps-institutets lärarkollegium.

Den sålunda förordade omläggningen av inträdesfordringar och propedeutisk

utbildning för agronomie och hortonomie studerande synes böra genomföras

redan från och med läsåret 1961/62. Eftersom övergång då skall

ske från intagning efter den propedeutiska utbildningen till intagning före

denna utbildning, kommer hösten 1961 intagning att ske av två årskurser

vid lantbrukshögskolan. Vid den högre trädgårdskursen skall intagning av

hortonomie studerande ske sista gången hösten 1961. För att förbereda omläggningen

har jag för avsikt att senare denna dag föreslå Kungl. Maj .t att

uppdraga åt lantbrukshögskolans styrelse att — efter samråd med lantbruksstyrelsen

och under förutsättning av riksdagens godkännande av de nu

förordade riktlinjerna — vidtaga erforderliga åtgärder i detta syfte.

I detta sammanhang finner jag mig böra förorda, att specialgymnasiet

för lantbruks-, skogs- och mejeristuderande vid Vilan öppnas även för trädgårdsstuderande.

Därest riksdagen inte har nagot att erinra häremot, toide

det böra få ankomma på Kungl. Maj:t alt besluta härom. Det torde böra uppdragas

åt skolöverstyrelsen att efter samråd med berörda myndigheter framlägga

förslag till åtgärder.

Såsom framgått av det föregående har jordbrukshögskoleutredningen efter

samråd med 1955 års lantbruksundervisningskommittc föreslagit, att

Ultuna lantbruksskola nedlägges, varvid de nuvarande lokalutrymmena skul
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

le användas för den propedeutiska kursen m. in. Eftersom jag förordat,

att denna kurs skall förläggas till vissa lantmannaskolor, bortfaller detta

skäl för att nedlägga lantbruksskolan. Enligt min mening bör emellertid av

andra skäl tanken på att nedlägga denna skola fullföljas.

Det föreligger nämligen redan nu uppenbara olägenheter med att nyttja

Ultuna egendom både som försöksgård och som skoljordbruk. Såsom jordbrukshögskoleutredningen

framhållit i olika sammanhang torde det inte

''ara möjligt att med framgång förena en så omfattande försöksverksamhet,

som det här är fråga om, med en förebildlig jordbruksdrift av det slag, som

kräves vid ett skoljordbruk. Ultuna egendom utnyttjas redan nu i mycket

hög grad för försöksändamål och torde komma att tagas i anspråk härför

i ännu högre grad som en följd av utredningens förslag, vilka bland annat

innebär, att samtliga djurstallar skall få disponeras för husdjursförsök. Under

sådana förhållanden synes en ändamålsenlig arbetsledarutbildning ej

längre kunna äga rum vid egendomen. Samtidigt torde konkurrensen om

egendomens resurser vara ägnad att skapa konflikter mellan högskolans

och lantbruksskolans personal.

Med hänsyn till att en likvärdig arbetsledarutbildning kan ordnas vid andra

lantbruks- eller lantmannaskolor i landet, under det att en förflyttning

av den försöksverksamhet, som nu är förlagd till Ultuna egendom, inte kan

ske utan betydande olägenheter, förordar jag, att Ultuna lantbruksskola avvecklas.

Härigenom friställes vissa byggnader, vilka kommer att utgöra värdefulla

tillskott i den för närvarande mycket beträngda lokalsituation, som

råder vid högskolan. Avvecklingen av lantbruksskolan synes böra ske i anslutning

till omorganisationen av högskolan. Hösten 1961 bör sålunda vid

lantbruksskolan endast intagas elever till den ettåriga kursen, så att skolan

kan avvecklas hösten 1962. Det är min avsikt att senare denna dag föreslå

Kungl. Maj :t att anbefalla lantbrukshögskolans styrelse att — under förutsättning

av riksdagens bifall till förslaget — vidtaga erforderliga åtgärder

för en avveckling ävensom — efter samråd med byggnadsstyrelsen — inkomma

med program till disposition och ombyggnad av de lokaler, som blir

tillgängliga genom att lantbruksskolan nedlägges.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att lantbrukshögskolans

hösttermin skall omfatta tiden 1 september—15 december och vårterminen

liden lo januari 31 maj. Den av utredningen föreslagna ändringen i terminsindelningen,

vilken medför en förlängning av sommaruppehållet i undervisningen

vid lantbrukshögskolan från för närvarande en och en halv

månad till tre månader, ger ökade möjligheter att samordna undervisningen

med Uppsala universitet, som redan tillämpar denna terminsindelning.

Den nya terminsindelningen medför också, att de studerande i större utsträckning

än för närvarande kan utnyttja sommarmånaderna för specialpraktik

och utlandspraktik samt för fria studier. Någon olägenhet ur arbetsfördelningssynpunkt

synes ej heller behöva uppstå för högskolans lärare.

Den relativt omfattande forskning, som dessa bedriver, torde tvärtom kunna

intensifieras under de perioder, då undervisning ej äger rum. Jag har där
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

för intet att erinra emot att den nya terininsindelningen genomföres men

förutsätter samtidigt att de studerande i den mån de så önskar erbjudes möjligheter

att avlägga tentamina också under sommarmånaderna.

De studerande bör beredas möjligheter att utnyttja de längre sommarferierna

bland annat för sådan specialpraktik, som utredningen förordat,

ävensom för utlandspraktik. Praktik av detta slag bör sålunda kunna ersätta

den nuvarande obligatoriska utlandspraktiken för trädgårdsstuderande. Även

i övrigt bör de längre sommarferierna ge möjligheter till komplettering av

de kunskaper, som inhämtats t. ex. under den propedeutiska utbildningen.

Det bör ankomma på respektive institutionsföreståndare att under lärarkollegiets

ledning organisera sådan praktik inom sina respektive ämnesområden.

I fråga om den egentliga högskoleutbildningen har jordbrukshögskoleutredningen

föreslagit, att den nuvarande indelningen på fem olika linjer vid

agronomutbildningen slopas och ersättes av ett system med fritt ämnesval.

Motsvarande anordning föreslås skola gälla även för hortonomutbildningen.

För varje studerande skall upprättas en särskild studieplan. För att vägleda

sådana studerande, som efter avlagd examen avser att bli lärare, konsulent

eller dylikt, föreslås att för behörighet till dessa befattningar särskilda

ämneskombinationer skall fastställas av lantbruksstyrelsen eller det ämbetsverk,

som handhar tillsynen över den av tjänsternas innehavare bedrivna

verksamheten.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag mig böra

förorda, att den nuvarande linjeindelningen vid agronomutbildningen slopas

och att för såväl agronom- som hortonomutbildningen införes ett system

med fritt ämnesval. Utredningens förslag synes mig nämligen medge

ökade möjligheter till en ändamålsenlig differentiering av utbildningen samt

möjliggöra en snabb och smidig anpassning av ifrågavarande utbildning

efter arbetsmarknadens växlande krav. Härigenom synes en ofta påtalad

svaghet i det nuvarande systemet kunna undgås.

Såsom utredningen framhållit, är det emellertid önskvärt att söka bibehålla

det nuvarande systemets fördelar, vilka ansetts ligga i att de studerande

fått vägledning i ämnes- och betygsval. Gentemot utredningens förslag

att lösa detta spörsmål genom att införa vissa av berörda myndigheter

fastställda behörighetsvillkor för vissa befattningar har erinringar emellertid

framförts från vissa remissinstanser. Arbetsmarknadsstyrelsen har sålunda

framhållit, att bestämda betygskrav för behörighet till viss befattning

skulle kunna verka hindrande för de utexaminerade att söka sig från ett

verksamhetsområde till ett annat eller tvinga dem att flera år efter avlagd

examen komplettera sina betyg i vissa ämnen. Studenternas behov av vägledning

i ämnes- och betygsval bör enligt styrelsen i stället tillgodoses genom

en effektiverad studierådgivning.

Även enligt min mening bör man undvika att genom alltför rigorösa behörighetsvillkor

begränsa agronomernas och hortonomernas möjligheter att

efter avlagd examen välja verksamhetsområde och senare söka sig från ett

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 dr 1961

verksamhetsområde till ett annat. För min del kan jag därför inte förorda,

att särskilda behörighetsvillkor för vissa befattningar skall fastställas. En

ändamålsenlig studierådgivning synes mig i stället kunna uppnås genom

den plan över studiegången för varje studerande, som utredningen föreslagit

skola upprättas. Dessa planer bör utarbetas av högskolans undervisningsnämnd

och de personer, som denna nämnd utser. Beträffande det lämpligaste

ämnesvalet för en viss utbildning bör undervisningsnämnden samråda

med lantbruksstyrelsen och andra berörda myndigheter jämte representanter

för näringslivet.

I detta sammanhang vill jag erinra om att — såsom utredningen föreslagit

— studieordningen bör vara så konstruerad, att undervisning först

inhämtas i sådana grundläggande eller tillämpade ämnen, vilka erfordras

som underlag för studierna i andra ämnen, särskilt huvudämnena i den för

agronom- respektive hortonomexamen valda ämneskombinationen. I nu

ifrågavarande hänseende torde det böra ankomma på högskolans lärarkollegium

och undervisningsnämnd att efter samråd med respektive ämnesrepresentanter

fastställa erforderliga föreskrifter och att tillse deras efterlevnad.

Till ledning för undervisningens uppläggning har jordbrukshögskoleutredningen

med utgångspunkt från universitetens nuvarande betygsnormer

samt med hänsyn till det stora antal ämnen, som normalt ingår i agronomoch

hortonomexamen, föreslagit att en betygsenhet i dessa examina skall motsvara

hälften av en betygsenhet vid universiteten. Ämnena vid lantbrukshögskolan

föreslås vidare indelade i tentamens- och kursämnen, varvid beteckningen

kursämne ersätter de nuvarande beteckningarna förhörs- och

kursämnen. Tentamensämnena skall kunna studeras till ett, två, tre eller

fyra betyg, varvid skilda fordringar bör uppställas för olika betyg. Fordringarna

för kursämnena, vilkas omfattning bör motsvara de nuvarande

förhörsämnenas, bör utgöras av ungefär hälften av ett betyg. I kursämne

bör endast ges vitsord om godkänt slutprov. Vad sålunda föreslagits i fråga

om betygsenheter m. m. har godtagits av de remissinstanser, som yttrat sig

i ämnet, och föranleder ej heller någon erinran från min sida.

Såsom minimum för godkänd agronom- eller hortonomexamen bör enligt

utredningens förslag fordras sammanlagt tolv betygsenheter i kursämnena.

Två av tentamensämnena skall därvid ha studerats till minst två betyg. I

ett av dessa ämnen skall examensarbete ha utförts.

Några av de remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, har ansett, att

utredningens förslag närmast innebär en skärpning av de nuvarande fordringarna

för agronomexamen och därför ifrågasatt, om inte fordringarna

kunde begränsas till en viss betygssumma jämte examensarbete. Något särskilt

krav på två betyg i vissa ämnen skulle alltså inte uppställas. Å andra

sidan påpekar vissa remissinstanser, att agronomexamen enligt den av utredningen

föreslagna studieordningen kan avläggas i enbart eller huvudsakligen

grundläggande ämnen, vilket inte anses tillfredsställande. För att

undvika dylika följder av det friare ämnesvalet föreslås, att ett visst minsta

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

antal betygspoäng skall avse agronomiska ämnen. Vidare har påpekats att

ett friare ämnesval förutsätter klarare bestämmelser om vilka förberedande

och grundläggande ämnen, som måste ha inhämtats, innan de tillämpade

ämnena kan studeras för högre betyg.

För min del finner jag inte anledning till erinran mot utredningens förslag

beträffande minimifordringarna för godkänd agronom- eller hortonomexamen.

Emellertid bör i den nya agronomstadga, som det torde fa ankomma

på Kungl. Maj :t att utfärda, inflyta bestämmelser, vilka gör det möjligt

att undvika sådana följder av det friare ämnesvalet, som påtalats i nyss berörda

remissyttranden. Det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans

styrelse att efter hörande av lärarkollegiet uppgöra förslag i detta hänseende.

Vad utredningen anfört angående de ämnen, som kan ingå i agronomrespektive

hortonomexamen, samt angående ämnenas omfattning har i huvudsak

inte föranlett några invändningar från remissinstansernas sida. Ej

heller från min sida föreligger någon erinran. Det innebär bland annat,

att jag förordar, att de studerande under sin studietid vid högskolan bör

beredas möjlighet att genomgå en kortare av högskolan anordnad kurs avseende

pedagogisk grundutbildning. Vidare bör den, som inriktar sig på

lärar- eller konsulentverksamhet, beredas möjlighet att efter avlagd examen

och viss anställningstid utöver nämnda grundutbildning erhålla en

vidgad och fördjupad pedagogisk utbildning vid en särskild längre kurs. För

denna kurs i pedagogik synes emellertid såsom utredningen föreslagit lantbruksstyrelsen

böra vara huvudman. Skäl synes även kunna — sasom vissa

remissinstanser framhållit — åberopas för att de studerande vid lantbrukshögskolan

beredes möjlighet att genomgå en kortare kurs i sociologi. Det

torde böra uppdragas åt högskolans styrelse att i samråd med Uppsala universitet

undersöka förutsättningarna för en dylik kurs.

Utredningens förslag att förlägga undervisningen i fysik och nationalekonomi

för agronomi och hortonomie studerande till Uppsala universitet har

tillstyrkts av flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan. För min

del anser jag det ändamålsenligt att söka tillvarataga alla de möjligheter,

som föreligger i fråga om samundervisning mellan lantbrukshögskolan och

Uppsala universitet. Jag ser därför med tillfredsställelse, att sådant samarbete

inledes även beträffande vissa övriga ämnen. Efter samråd med chefen

för ecklesiastikdepartementet finner jag mig sålunda böra föreslå, att

undervisningen i växtsystematik för agronomi och hortonomie studerande

förlägges till institutionen för systematisk botanik vid universitetet. Betydande

fördelar torde kunna uppnås härmed, särskilt för hortonomie studerande,

för vilka kräves en mera omfattande undervisning i systematisk botanik

än för agronomi studerande.

De möjligheter till vidgad samundervisning i övriga ämnen, exempelvis

geologi och mikrobiologi, som kan förefinnas, bör enligt min mening tillvaratagas.

Härigenom erhålles eu ytterligare specialisering mellan de båda läroanstalterna,

samtidigt som tillgängliga resurser bättre utnyttjas. Det bör

uppdragas åt lantbrukshögskolans styrelse, att låta närmare undersöka fö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

revarande spörsmål och efter samråd med vederbörande universitetsmyndigheter

föreslå de åtgärder, som må befinnas möjliga att genomföra.

Vad utredningen anfört angående utbyten eller komplettering av ämnen

för agronom- respektive hortonomexamen ävensom rörande specialistexamina

föranleder ingen erinran från min sida.

Såsom utredningen föreslagit bör den, som avlagt hortonomexamen vid

lantbrukshögskolan ha samma behörighet att avlägga licentiatexamen och

disputera för doktorsgrad, som nu tillkommer agronomer vid högskolan. I

likhet med utredningen anser jag, att för såväl agronomer som hortonomer

därvid bör användas beteckningarna agronomie licentiat och agronomie

doktor.

I enlighet med utredningens förslag bör agronomie licentiatexamen liksom

universitetens filosofie licentiatexamen omfatta endast ett ämne och

planläggas av examinator i vederbörande ämne. Fordringarna per betygsenhet

i agronomie licentiatexamen bör, till skillnad mot vad som föreslagits

i fråga om agronom- och hortonomexamina, motsvara universitetens fordringar

för betygsenhet.

Avhandling för vinnande av agronomie doktorsgrad bör i enlighet med

utredningens förslag bedömas efter samma grunder, som de vid universiteten

tillämpade. Detta innebär, att nu gällande bestämmelser om skilda betyg för

avhandling och försvar av avhandling vid lantbrukshögskolan slopas och ersättes

med föreskrift om gemensamt betyg för avhandlingen och försvaret

av denna.

De allmänna synpunkter på undervisningens uppläggning vid lantbrukshögskolan

m. m., som utredningen redovisat i förevarande sammanhang,

synes mig beaktansvärda. Jag finner mig sålunda böra förorda, bland annat,

att de bestämmelser rörande ledighet för läroboksförfattande, som i gällande

bestämmelser anges som ett skäl för tjänstledighet med oavkortad

lön, även göres tillämpliga vid lantbrukshögskolan.

Utredningen har i förevarande avsnitt berört frågan om fortbildningskurser

i olika vid lantbrukshögskolan representerade ämnen för redan utexaminerade

agronomer och hortonomer. Vad härom anförts föranleder ingen

erinran från min sida.

Den nya studieordningen för agronom- och hortonomexamen bör genomforas

från och med den årskurs, som påbörjar den propedeutiska utbildningen

hösten 1961 och de egentliga högskolestudierna hösten 1962. Förslagen i

fråga om agronomie licentiatexamen och agronomie doktorsgrad ävensom

Övriga i detta avsnitt förordade ändringar svnes böra tillämpas från och med

budgetåret 1962/63.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 ur 1961

111

Behovet av centrala institutioner samt personal

vid lantbrukshögskolan

I. NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN

För den vetenskapliga verksamheten vid lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök finns vid Ultuna f. n. 17 institutioner, två försöksanstalter

(statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök), en särskild avdelning

för statistik och försöksteknik samt ett bibliotek.

Den vetenskapliga personalen utgöres av professorer, däribland föreståndarna

för de båda försöksanstalterna, laboratorer, statsagronomer, docenter,

överassistenter, förste assistenter, assistenter och amanuenser. För undervisningen

i vissa ämnen anlitas speciallärare. Angående kompetenskrav,

tillsättningsförfarande m. in. gäller i huvudsak följande.

Tillsättningen av professors- och laboratorstjänsterna i Bo 3 resp. Bo 1

sker efter sakkunnigbedömning på enahanda sätt som vid universiteten,

dock att beträffande tillämpat ämne »hänsyn även skall tagas till erfarenhet

vunnen vid praktisk verksamhet inom befattningens område».

För statsagronom i A 26, vilken i egenskap av avdelningsföreståndare

har att närmast under anstaltsföreståndaren handha försöksanstalts uppgifter,

gäller f. n. i princip samma kompetenskrav och tillsättningsförfarande

som för professor och laborator inom högskolans tillämpade ämnen.

För docent i A 24 gäller i huvudsak samma bestämmelser som för motsvarande

tjänster vid universiteten.

Innehavarna av överassistenttjänsterna i A 23, av vilka f. n. endast finns

ett fåtal, har i huvudsak till uppgift att leda verksamheten vid vissa laboratorier

och serviceavdelningar.

Förste assistenter i A 21 finns vid såväl högskoleinstitutionerna som försöksanstalterna.

Institutionernas förste assistenter motsvarar närmast universitetens

tjänster som biträdande lärare. För såväl förste assistenterna

som assistenterna gäller att de i princip har full tjänstgöring. I den omfattning,

som låter sig förena med institutionens ordinarie arbetsuppgifter, har

de emellertid möjlighet att syssla med eget forsknings- och meriteringsarbete

också under ordinarie arbetstid. För institutionernas assistenter gäller den

för administrativ amanuenspersonal fastställda befordringsgången (A 15—

A 19). För amanuenser gäller samma anställningsvillkor som vid universiteten.

De delar av Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, som närmast

beröres av utredningens förslag är trädgårdsavdelningen med högre

trädgårdskursen och trädgårdsskolan samt statens trädgårdsförsök.

För undervisningen vid högre trädgårdskursen svarar avdelningsföreståndaren

i A 26, fem ämneslärare i A 23, speciallärare, assistenter och instruktörer.

Vissa andra lärare vid institutet samt tjänstemän vid statens trädgårdsförsök

undervisar i speciella ämnen. Assistent, som är agronom, hortonom

eller — i vissa fall — filosofie licentiat, placeras i Ag 15. Assistenl

med annan akademisk examen placeras i Ag 13.

Statens trädgårdsförsök står under ledning av eu föreståndare, som är

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

professor i Bo 3. För avdelningsföreståndarna vid trädgårdsförsöken, vilka

benämnes statshortomoner (A 26), tillämpas samma tillsättningsförfarande

som för statsagronomer.

Den till den vetenskapliga personalens hjälp stående biträdespersonalen

vid Ultuna och Alnarp kan enligt utredningen uppdelas i teknisk, administrativ

och övrig biträdespersonal. Till teknisk biträdespersonal räknas laborerande

personal såsom institutionsbiträden, laboratoriebiträden, institutionsvaktmästare,

verkstadspersonal, djurvårdspersonal m. fl. Hit räknas

även vid försöksanstalterna tjänstgörande assistenter utan akademisk examen,

vilka i likhet med laboratorieingenjörer är att karaktärisera som kvalificerad

teknisk personal. Sistnämnda assistenter är placerade i A 10, A 12,

A 15, A 17 eller A 19. Den administrativa biträdespersonalen utgöres främst

av kansli- och kontorsbiträden.

II. UTREDNINGEN

A. Olika typer av befattningar, tillsättningsförfarande m. m.

Vetenskaplig personal

Vid besättandet av tjänst som professor eller laborator bör enligt utredningens

mening i främsta rummet tas hänsyn till ådagalagd vetenskaplig skicklighet

i det eller de ämnen befattningen omfattar. I de tillämpade ämnena

bör därutöver hänsyn las till ådagalagd skicklighet visad genom självständigt

arbete till jordbrukets utveckling och till erfarenhet vunnen genom

verksamhet inom befattningens område.

Vad angår det inbördes förhållandet mellan professor och laborator anser

jordbrukshögskoleutredningen skäl ej föreligga till avsteg från universitetsutredningens

förslag i denna fråga utan ansluter sig till de synpunkter,

som nämnda utredning framlagt i sitt betänkande SOU 1958: 32 (s. 88—

89).

Beträffande uppdelningen av resp. ämnesområden anser jordbrukshögskoleutredningen,

att den vetenskapliga kapaciteten vid en institution i allmänhet

bäst bör kunna utnyttjas, om professor och laborator är specialiserade

inom olika delar av ämnet. En dylik specialisering är även värdefull

med hänsyn till den viktiga uppgiften att handleda doktorander och licentiander.

Vid tillsättningen av professurer och laboraturer är det enligt utredningen

till fördel om ämnesområdet för en ledigförklarad tjänst inte göres

för snävt. Följden kan då bli en alltför smal rekryteringsbas. I anslutning

till vad universitetsutredningen anfört (SOU 1958: 32, s. 91) föreslår

jordbrukshögskoleutredningen, att laboratorerna i likhet med professorerna

utnämnes i visst ämne eller ämnesområde och inte vid viss institution,

som hittills varit fallet.

Då lönesättningen för högre befattningshavare numera är enhetlig inom

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

hela universitets- och högskoleväsendet, synes det motiverat, att dessa befattningshavare

erhåller samma befogenheter och skyldigheter vid lantbrukshögskolan

som vid universiteten. Detta innebär, att nu gällande stadgar

bör bringas i överensstämmelse med de år 1956 antagna universitetsstatuterna.

Vid denna revision bör kompetensföreskrifterna utformas så, att

vid tillsättning av befattning i tillämpat ämne erfarenhet vunnen genom

verksamhet inom ämnesområdet tillmätes större meritvärde än som f. n. ar

fallet. Utredningen framhåller vidare att eventuella förändringar i framtiden

bör samordnas mellan berörda departement, så att gallande bestämmelser

i möjligaste mån kommer att vara enhetliga för hela universitetsoch

högskoleväsendet.

De av utredningen föreslagna försöksavdelningarna vid högskolans institutioner

i vissa tillämpade ämnen skall ledas av statsagronomer och statshortonomer

i A 26. De nuvarande kraven på statsagronom och statshortonom

bör ändras något beträffande arten men ej graden av kompetens och

sättet för tillsättning. Sålunda bör sakkunnigbedömning inte vara obligatorisk,

men högskolans styrelse skall, då så befinnes önskvärt, kunna föranstalta

därom. Vid bedömningen av sökandes kompetens bör gälla, att erfarenhet

vunnen genom verksamhet inom befattningens område och vetenskaplig

meritering tillmätes lika vikt. Vad sålunda föreslagits innebär inte

någon sänkning av kompetenskraven för dessa tjänster.

Beträffande statsagronoms och statshortonoms ställning inom resp. institutioner

gäller, att de i sitt arbete är underställda resp. institutionschefer.

Högskolestyrelsen skall fastställa program för försöksverksamheten, medan

försöksdirektören skall äga inspektera och övervaka denna verksamhet samt

för styrelsen påtala exempelvis avvikelser från uppgjorda försöksprogram.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag innebär vidare, att vid vissa institutioner

skall inrättas lektorstjänster i A 26 av samma typ som lektorstjänsterna

vid universiteten. För behörighet till dessa senare tjänstei erfordias,

att vederbörande avlagt godkänt disputationsprov och styrkt sig äga pedagogisk

skicklighet. I särskilda fall kan befattning av detta slag även uppehållas

av licentiat. Ett dylikt dispensförfarande har universitetsutredningen räknat

med skulle komma att tillämpas särskilt för sådana ämnen inom de tekniska

högskolorna, som ej finns företrädda vid universiteten. Då i viss män likartade

rekryteringsförhållanden råder vid lantbrukshögskolan, anser jordbrukshögskoleutredningen,

att möjligheter till dispens från kravet på disputationsprov

även bör gälla för dylika tjänster vid lantbrukshögskolan. Sadan

dispens bör likväl endast lämnas i särskilda fall. Enligt universitetsutredningen

är universitetslektoraten »undervisningstjänster, av vilkas innehavare

man därför inte kan fordra, att de skall utföra något mera omfattande

forskningsarbete under den tid undervisningen pågår». Tjänstgöringsskyldigheten

uppgår till 396 timmar per år eller 12 timmar per vecka och

tjänsterna är avsedda att avlasta professorer, laboratorer och docenter elementär

akademisk undervisning.

8 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 69

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I fråga om överassistenterna föreslår jordbrukshögskoleutredningen, att

de befattningshavare i A 23, som är verksamma inom försöksverksamheten,

skall benämnas försöksledare.

Beträffande förste assistenterna vid undervisningsinstitutionerna erinrar

jordbrukshögskoleutredningen om att större delen av befattningarna som

biträdande lärare vid universiteten, i enlighet med universitetsutredningens

förslag och 1958 års riksdagsbeslut (prop. 1958: B 104), successivt skall

ombildas till lektorat eller forskarassistentbefattningar. Jordbrukshögskoleutredningen,

som anser, att befattningarna vid lantbrukshögskolan, i den

mån särskild anledning till undantag ej finns, bör överensstämma med motsvarande

befattningar vid övriga högre läroanstalter, föreslår, att förste assistentbefattningarna

ombildas till forskarassistentbefattningar i A 21 och

att för dessa skall gälla samma bestämmelser i fråga om kompetens in. m.,

som för forskarassistenttjänster vid universiteten och övriga högskolor. För

behörighet till forskarassistenttjänst skall sålunda fordras licentiatexamen

eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens. Docentkompetent forskarassistent

skall äga uppbära särskilt arvode av sådan storlek, att de sammanlagda

löneförmånerna uppgår till belopp, motsvarande lönen i löneklass A

24. Angående övriga anställningsvillkor för forskarassistent torde få hänvisas

till betänkandet s. 214 och 215.

För de befattningshavare i A 21, som kommer att vara verksamma inom

försöksverksamheten, föreslår jordbrukshögskoleutredningen däremot tjänstebenämningen

försöksledare. Då försöksverksamheten är programbunden

och av mera kontinuerlig och långsiktig karaktär, är den tjänstgöringsform,

som forskarassistentbefattningen utgör, nämligen mindre ändamålsenlig. Av

samma skäl har utredningen ansett, att försöksavdelningarnas hela personal

bör vara heltidsanställd. Försöksledarbefattningarna är avsedda att rekryteras

med personer, som har lägst agronomexamen eller annan grundläggande

akademisk examen och som förvärvat erforderlig erfarenhet inom

försöksverksamheten. Högre vetenskaplig examen bör tillmätas meritvärde.

För de assistenter och amanuenser, som är engagerade i undervisningsoch

forskningsverksamhet, bör enligt jordbrukshögskoleutredningen i fråga

om tjänstgörings- och anställningsvillkor tillämpas samma normer som de

vilka enligt beslut vid 1959 års riksdag (prop. 1959: 105) gäller för assistenter

och amanuenser vid universiteten och de högskolor, som lyder under

ecklesiastikdepartementet. Verksamheten vid försöksavdelningarna är däremot

av speciell natur och där bör tjänstgöringsskyldigheten utformas i enlighet

med denna verksamhets speciella krav. Angående nyssnämnda normer

torde i övrigt få hänvisas till betänkandet.

I fi aga om försöksavdelningarnas assistenter i reglerad befordringsgång

(A 15—A 19) föreslår jordbrukshögskoleutredningen, att de skall ha full

tjänstgöring samt benämnas försöksassistenter.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

115

Biträdespersonal

I fråga om biträdespersonalen framhåller jordbrukshögskoleutredningen

bl. a., att de i försöksverksamheten engagerade assistenterna, vilka inte avlagt

akademisk examen, både med avseende på arbetsuppgifter och utbildning

är jämförbara med vad universitetsutredningen i sina förslag benämnt

tekniker. Utredningen föreslår därför, att berörda assistenter benämnes försökstekniker.

Angående biträdespersonalen framhåller utredningen vidare bl. a., att det

ur arbetsekonomisk synpunkt är önskvärt, att den vetenskapligt utbildade

personalen så långt det går frigörs från biträdesuppgifter. För att biträdespersonalen

skall vara i stånd att omhänderha en större del av arbetsuppgifterna

i samband med forskning och försöksverksamhet erfordras emellertid,

att denna personal erhåller en därför avpassad utbildning. I detta

avseende har lantbrukshögskolans institutioner delvis andra krav än universiteten

och övriga högskolor. Utbildningen av här ifrågavarande tekniska

biträdespersonal kan därför i regel ej följa samma mall som exempelvis de

medicinska klinikernas tekniker (laboratriser). Sålunda är laborantskoleutbildning

i många fall av begränsat värde. Försöksteknikerna bör ha jordbrukspraktik

och lantmannaskola samt i vissa fall också driftsledarkurs. I

åtskilliga fall — särskilt då verksamheten vid institutionen är starkt specialiserad

— ges den viktigaste utbildningen inom resp. institutioner. Då

kraven på god kompetens hos den tekniska biträdespersonalen bör vara

densamma som vid universiteten och övriga högskolor, måste därför åtgärder

vidtas för att få till stånd en organiserad vidareutbildning av teknisk

biträdespersonal inom lantbrukshögskolan.

B. De vetenskapliga institutionerna

1. Behovet av institutioner och högre fast anställd personal

Jordbrukshögskoleutredningen behandlar frågorna om indelningen i institutioner

och ämnesområden samt om behovet av högre vetenskapliga befattningar

(professorer, laboratorer, statsagronomer, lektorer och överassistenter)

i ett sammanhang. Övriga befattningar kan enligt utredningen beräknas

efter mera generella normer och behandlas därför gemensamt för

samtliga institutioner. I det följande lämnas -— med utgångspunkt från den

nuvarande institutionsindelningen — en kortfattad redogörelse för utredningens

förslag i fråga om antalet institutioner och högre tjänster. Fn sammanställning

har upprättats över dessa (se s. 128—130). I övrigt torde i

denna del få hänvisas till betänkandet s. 157—212 och 226—232.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Institutioner vid Ultuna

Institutionen för fysik och meteorologi

Till institutionen, vid vilken meddelas undervisning i matematik och fysik

med meteorologi, hör ett meteorologiskt observatorium, där registrering sker

av för jordbruksforskningen viktiga meteorologiska element. Detta material

har utnyttjats av ett flertal av de till Ultuna förlagda institutionerna och

anstalterna. Institutionen samarbetar i olika sammanhang med Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut.

Utredningen finner det icke ändamålsenligt att bibehålla institutionen,

emedan en rationell undervisning i fysik kräver större resurser än som rimligtvis

kan lämnas en institution i detta ämne vid lantbrukshögskolan. Undervisningen

i fysik bör enligt utredningen förläggas till Uppsala universitet.

Kostnaden härför har beräknats motsvara lönen för ett halvt universitetslektorat

jämte vissa expenser.

Undervisningen i matematik bör handhas av en speciallärare. Vad meteorologien

beträffar får den anses ha speciell betydelse för växtodlingen. Utredningen

föreslår därför, att laboratorn eller annan lämplig tjänsteman

vid institutionen för allmän växtodling skall svara för forskningen och undervisningen

även i lantbruksmeteorologi.

De kemiska institutionerna

Med anledning av att forskningen vid lantbrukshögskolan i mycket hög

grad är av allmän biologisk natur anser utredningen det vara en brist, att

biokemi hittills inte ingått i den vid högskolan bedrivna kemiska verksamheten

och förordar därför en förstärkning av detta område. Med hänsyn härtill

samt till den organiska kemins alltmer ökade betydelse för jordbruket

töreslås, att institutionen för organisk kemi förstärkes med en laboratur.

Utredningen föreslår vidare alt båda institutionerna erhåller var sin överassistentbefattning

i stället för de forskarassistentbefattningar, som föreslås

för övriga institutioner. Denna särställning för de kemiska institutionerna

motiveras av de omfattande uppgifterna av konsultativ natur gentemot

vissa tillämpade institutioner. Högre agronomiska studier förekommer däremot

endast i begränsad omfattning inom detta område. Beträffande hela

ämnesområdet kemi synes det vidare angeläget, att forskningen och undervisningen

koncentreras på för lantbruket betydelsefulla frågor. I anslutning

härtill föreslås att institutionerna i kemi benämnes lantbrukskemi I och

lantbrukskemi II. Den förra bör omfatta oorganisk, fysikalisk och analytisk

kemi samt den senare organisk kemi och biokemi.

Mikrobiologiska institutionen

Vid samråd med universitetsutredningen har behandlats möjligheten att

vid institutionen även meddela undervisning åt studerande vid Uppsala universitet.

Då en sådan anordning torde medföra ett bättre utnyttjande av resurserna

än om undervisning i mikrobiologi skall ges vid båda läroanstal
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

terna, förordar utredningen, att samundervisning kommer till stånd, särskilt

som högskolans institution med hänsyn till där befintliga undervisningslokaler

utan svårighet kan ta emot studerande i mikrobiologi även från universitetet.

Vad gäller det till institutionen hörande baljväxllaboratoriet föreslår utredningen,

att detta i framtiden endast skall ombesörja själva tillverkningen

av bakteriekulturer. Försäljningen bör däremot tillkomma intendentsdetaljen

och den ekonomiska redovisningen kamrerarkontoret vid högskolan.

Tillverkningen bör enligt utredningens uppfattning bedrivas så att den

blir ekonomiskt självbärande. Med hänsyn till att baljväxtlaboratoriet och

den vid institutionen förefintliga biotekniska avdelningen bearbetar två närstående

delar av samma verksamhetsfält, föreslår utredningen, att dessa

sammanslås till en bioteknisk avdelning med baljväxtlaboratorium. För denna

avdelning bör inrättas en tjänst som avdelningsföreståndare i statsagronoms

löneställning. I samband med inrättandet av denna tjänst, för vilken

bör gälla samma kompetensvillkor som för statsagronom, bör den nuvarande

överassistenttjänsten besättas med en innehavare, som är kompetent att

handha forskningen inom ensileringsområdet.

Enligt utredningen bör undervisningen för agronomi studerande i ämnet

mikrobiologi i framtiden utgöras av dels en allmän, grundläggande del,

gemensam för samtliga studerande och dels en tillämpad del, som alltefter

de studerandes inriktning skall vara differentierad på husdjursområdet

resp. mark- och växtområdet. För att leda undervisningen och laborationerna

i den del av ämnet mikrobiologi, som motsvarar det nuvarande ämnet

mjölkhushållning, erfordras liksom nu en särskild befattningshavare,

eftersom härför krävs bl. a. utbildning inom mejeriområdet. För att kunna

meddela aktuella kunskaper måste denne kontinuerligt följa utvecklingen

inom bl. a. mejeriområdet samt bedriva egen forskning. Utredningen föreslår

därför, att den nuvarande speciallärarbefattningen i mjölkhushållning utbytes

mot en överassistenttjänst, varvid samtidigt en av de båda nuvarande

förste assistenttjänsterna avvecklas.

Botanisk-genetiska institutionen

Sedan år 1952 pågår samundervisning i ämnet genetik mellan Uppsala

universitet och lantbrukshögskolan. Detta synes ha medfört betydande fördelar

inte minst ur kostnadssynpunkt. Jordbrukshögskoleutredningcn har

vid samråd med universitetsutredningen kunnat konstatera, att också denna

utredning har en positiv inställning till en fortsatt samundervisning. Institutionen

bör därför även i framtiden tillgodose behovet av forskning och

undervisning i ämnet genetik för såväl lantbrukshögskolan som Uppsala

universitet.

Den botanisk-genetiska institutionens ämnesområde omfattar f. n. tre delar,

nämligen systematisk botanik, genetik och växtförädling. Då undervisningen

i systematisk botanik är avsedd enbart för studerande vid lantbrukshögskolan

och dä institutionen helt bör koncentrera verksamheten till

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

det genetiska området föreslår utredningen, att den systematiska botaniken

överföres till institutionen för växternas anatomi och fysiologi.

Botanisk-genetiska institutionen bör enligt utredningen uppdelas i en institution

för genetik, avsedd även att tillgodose Uppsala universitets behov,

och en institution för växtförädling. Den nuvarande personalen bör omfördelas

att fylla bägge institutionernas behov. Därutöver tillkommer vid institutionen

för genetik vissa befattningar å universitetets stat.

Beträffande den nuvarande professuren är det utredningens uppfattning,

att denna så snart ske kan — inte minst med hänsyn till det inte obetydliga

antalet licentiander — bör ledigförklaras i ämnet växtförädling.

Beträffande ämnet genetik är utredningen av den uppfattningen att den

nuvarande laboraturen vid institutionen är att betrakta som självständig

med hänsyn till den utveckling ämnet fått sedan år 1952. I enlighet med

universitetsutredningens förslag bör en dylik självständig laboratur kunna

direkt omvandlas till professur, om innehavaren av tjänsten besitter professorskompetens

i ämnet. Under förutsättning att vederbörande myndigheter

finner den nuvarande innehavaren av laboraturen kompetent för professur,

föreslår utredningen, att denne, utan att tjänsten dessförinnan ledigförklaras,

från den 1 juli 1960 utnämnes till professor i genetik vid lantbrukshögskolan

med examinationsskyldighet jämväl för universitetet.

Institutionen för marklära

Utredningen föreslår ej någon utökning av antalet högre befattningar vid

institutionen, då vid denna redan finns såväl professor som laborator och

då den tillämpade markforskningen föreslås erhålla en betydande förstärkning

inom de två nya institutionerna för växtnäringslära och för jordbearbetning.

För att möjliggöra en ökad koncentrering av resurserna på markforskningen

föreslås emellertid, att ett ökat samarbete inleds med de geologiska

institutionerna vid Uppsala universitet. Vid utredningens kontakter

med företrädare för dessa institutioner har framgått, att undervisningen i

geologi för agronomie studerande kan meddelas vid universitetets mineralogisk-geologiska

och kvartär-geologiska institutioner genom att högskolans

studerande i eu efter deras behov avpassad omfattning deltager i dessa institutioners

grundkurser. Å andra sidan önskar universitetets geologiska institutioner

tillgodogöra sig viss vid högskolans markläreinstitution meddelad

undervisning rörande markforskningen och dess arbetsmetoder. På

längre sikt bör en arbetsfördelning komma till stånd, som möjliggör, att

högskolans institution i marklära helt kan koncentrera sig på markläreområdet,

medan undervisningen i geologi för de agronomie studerande förläggs

till universitet.

Institutionen för allmän jordbrukslära

Utredningens slutsats i den i det föregående redovisade diskussionen om

undervisningens, forskningens och försöksverksamhetens inbördes organisatoriska

ställning innebär, att verksamheten vid institutionen för allmän

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

jordbrukslära och verksamheten inom motsvarande ämnesområden vid statens

jordbruksförsök skall samorganiseras. Utredningen föreslår i enlighet

härmed, att två institutioner inrättas, en i växtnäringslära och en i jordbearbetning.

Den nuvarande institutionens ämnesområde består nämligen

av två väl åtskilda och avgränsade delar, den kemiskt inriktade delen växtnäringslära

och den fysikaliskt inriktade delen jordbearbetning. Inordnandet

av försöksverksamheten i en samorganiserad helhet gör det möjligt att åstadkomma

en ändamålsenligare indelning i ämnesområden. Försöksverksamheten

bör organiseras i form av särskilda försöksavdelningar knutna till

Institutionerna kommer att motsvara den nuvarande institutionen för allmän

jordbrukslära jämte avdelningen för gödsling och kalkning samt avdelningen

för myrjordar och mikroelement vid statens jordbruksförsök. Den

högre personal, två professorer, en laborator och en statsagronom, som f. n.

finns, bör överföras till de två nya institutionerna. Därutöver bör enligt utredningen

inrättas en laboratur och en statsagronombefattning så att vardera

institutionen erhåller en professor, en laborator och en statsagronom.

Institutionen för agronomisk hgdroteknik

Utredningen föreslår, att institutionens namn i analogi med benämningen

på vissa andra institutioner ändras till lantbrukets hydroteknik. I enlighet

med utredningens principiella förslag till försöksverksamhetens organisation

föreslås vidare, att den av täckdikningsförsöksnämnden ledda och av ett

särskilt anslag bekostade täckdikningsförsöksverksamheten organiseras som

en försöksavdelning vid institutionen, eftersom ett permanent behov av

försöksverksamhet inom dräneringsområdet får anses föreligga. Som ledare

för avdelningen bör, i stället för den nuvarande arvodesavlönade försöksledaren,

finnas en statsagronom. Även den av nämnden anställda personalen

i övrigt bör överföras på högskolans lönestat.

Institutionen för växternas anatomi och fysiologi

På analogt sätt som föreslagits beträffande vissa övriga institutioner föreslås,

att institutionen benämnes institutionen för lantbruksbotanik. Namnändringen

motiveras också därav att ämnesområdet skall utökas att omfatta

även den systematiska botaniken. Härigenom kommer undervisningen i de

delar av den grundläggande botaniken, som är av betydelse för agronomutbildningen,

att koncentreras till en institution. Eftersom behovet av forskning

i ämnet systematisk botanik endast torde vara av mindre omfattning

och undervisningen kommer att bli den primära arbetsuppgiften, föreslår

utredningen, att undervisningen i ämnet handhas av eu universitetslektor. I

den mån den av lektorn meddelade undervisningen i systematisk botanik

understiger den till lektoratet knutna undervisningsskyldigheten bör lektorn

jämväl kunna åläggas annan lämplig undervisning eller motsvarande arbete

vid institutionen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Institutionen för växtodling slära

I enlighet med utredningens förslag att såväl undervisningen, forskningen

som försöksverksamheten inom samma ämnesområde skall ingå i en och

samma institution bör verksamheten vid institutionen samorganiseras med

verksamheten inom motsvarande ämnesområden vid statens jordbruksförsök.

Utredningen föreslår, att två institutioner inrättas, varav en i allmän

växtodling och en i speciell växtodling. Angående institutionernas ämnesområden

torde få hänvisas till betänkandet s. 177 och 178.

Vid institutionen för allmän växtodling bör inrättas två försöksavdelningar,

en för växtföljder och eu för ogräsbekämpning. Vidare bör Röbäcksdalens

jordbruksförsöksstation knytas till denna institution som en försöksavdelning.

De speciella växtodlingsförhållandena i övre Norrland har ansetts

motivera att viss självständig forsknings- och försöksverksamhet inom växtodlingsområdet

förläggs till Norrland. Röbäcksdalens försöksstation bör alltså

vid sidan om de uppgifter, som åligger försöksstationerna, även bedriva

viss egen forsknings- och försöksverksamhet och i denna verksamhet vara

underställd institutionen för allmän växtodling såsom en försöksavdelning.

Även vid institutionen för speciell växtodling bör inrättas två försöksavdelningar,

en för växtodling i öppet bruk och en för växtodling i slutet bruk.

I den allmänna växtodlingslärans ämnesområde skall ingå bl. a. sambandet

mellan klimat, mark och växter. Med hänsyn härtill har utredningen, såsom

redan framgått av den föregående redogörelsen, funnit, att institutionen

för allmän växtodlingslära är den institution, i vilken meteorologin närmast

bör ingå. Innehavaren av laboraturen i allmän växtodlingslära eller annan

lämplig befattningshavare bör alltså även ha till uppgift att handha den

forskning och undervisning i meteorologi som anses erforderlig vid lantbrukshögskolan.

Verksamheten bör koncentreras på de delar av meteorologin,

som är av betydelse för lantbruket. Ämnet bör benämnas lantbruksmeteorologi

och innefatta såväl makro- som mikroklimatiska element av betydelse

för jordbruksproduktionen samt användandet av dessa och andra

meteorologiska element för prognoser anpassade till jordbrukets behov.

Institutionerna bör erhålla var sin professor och laborator samt vardera

två statsagronomer. Motsvarande befattningar vid den nuvarande institutionen

jämte växtodlingsavdelningen, betesavdelningen och det botaniska laboratoriet

vid statens jordbruksförsök omfattar en professur, en laboratur, tre

statsagronombefattningar och en försöksgårdsföreståndarbefattning.

Institutionen för växtsjukdomslära

Utredningen föreslår att institutionens namn ändras till institutionen för

växtpatologi bl. a. med hänsyn till att detta namn bättre överensstämmer

med internationell benämning. Växtpatologin utgör ett betydelsefullt och

inte tillräckligt beaktat forskningsområde inom svenskt jordbruk, särskilt

i fråga om virologin. För att öka institutionens forskningskapacitet föreslås

därför, att en laboratur i virologi inrättas. Den nuvarande laboraturens ämnesområde

bör omfatta entomologi och nematologi.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Efter överläggningar med representanter för statens växtskyddsanstalt har

utredningen kommit till den uppfattningen att försöksverksamheten inom det

växtpatologiska området i huvudsak bör ligga vid statens växtskyddsanstalt.

Institutionen för husdjurens anatomi och fysiologi

Eftersom fysiologin utgör det större ämnesområdet föreslår utredningen

att institutionen i framtiden benämns institutionen för husdjursfysiologi. Då

forskningen vid institutionen är betydelsefull och då undervisningsbördan

på grund av ämnesområdets mycket stora omfattning är att betrakta som

betungande, anser utredningen liksom 1946 års högskoleutredning, att en

laboratorstjänst bör inrättas. Denna förstärkning bör även möjliggöra forskning

inom mjölkbildningens fysiologi.

Institutionen för husdjursgenetik

Utredningen föreslår, att den nuvarande institutionen för husdjursgenetik

inklusive den till egendomen Wiad förlagda avdelningen av institutionen

skall benämnas institutionen för husdjursförädling. Härigenom reserveras

namnet genetik för den grundläggande genetiska institutionen, medan namnet

förädling användes analogt på både växt- och djursidan för de tillämpade

genetiska institutionerna för växtförädling och husdjursförädling. Angående

inrättande av ett halvstatligt institut på husdjursavelns område samt organisationen

av avdelningen vid Wiad anför utredningen följande.

För att utröna, huruvida intresse förelåg från jordbrukets sida att medverka

i ett halvstatligt institut på husdjursavelns område, förslagsvis benämnt

institutet för kött- och mjölkproduktion, har utredningen haft överläggningar

med Sveriges lantbruksförbund och vissa av den ekonomiska föreningsrörelsens

riksorganisationer. Som förutsättning för en sådan medverkan

från föreningsrörelsens sida uppställdes vissa villkor, bl. a. att de

bidrag som lämnades skulle vara avdragsgilla vid beskattning. Då frågan om

sådan skattebefrielse ännu ej avgjorts av Kungl. Maj :t har överläggningarna

ej kunnat slutföras. Utredningen kan därför icke framlägga förslag beträffande

nämnda institut för husdjursavel utan föreslår, att denna fråga

utreds i annat sammanhang. I samband härmed torde även den inom Nordiska

rådet väckta frågan om nordiskt samarbete på husdjursgenetikens område

böra behandlas.

I nuvarande läge föreslår utredningen, att avdelningen vid Wiad bibehålls

och att den knytes till institutionen för husdjursförädling som en försoksavdelning,

till dess klarhet vunnits i fråga om det halvstatliga institutet. Om

ett dylikt institut kommer till stånd, bör detta ersätta försöksavdelmngen

vid Wiad. I motsatt fall bör frågan om försöksavdelningens framtida organisation

och förläggning upptas till särskild prövning.

Institutionen bör erhålla en professor, eu laborator och vid försöksavdelningen

på Wiad en statsagronom. Detta förutsätter, att en befattning nyinrättas,

emedan laboratorn f. n. samtidigt är avdelningsföreståndare vid Wiad.

Eftersom Wiads framtida ställning inte är klarlagd, bör statsagronomljänsten

där endast tillsättas på förordnande.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Institutionen för husdjurens utfodring och skötsel

För att åstadkomma en ändamålsenlig uppdelning av den vetenskapliga

verksamheten inom ämnet utfodringslära, vilket f. n. representeras av institutionen

för husdjurens utfodring och skötsel samt statens husdjursförsök,

föreslår utredningen, att två institutioner inrättas, en i allmän grundläggande

näringsfysiologi kallad institutionen för husdjurens näringsfysiologi

och en i tillämpad utfodringslära benämnd institutionen för husdjurens

utfodring och vård.

I enlighet med utredningens förslag att såväl undervisning, forskning som

försöksverksamhet inom samma ämnesområde skall ingå i en och samma

institution bör verksamheten vid statens husdjursförsök överföras till institutionen

för husdjurens utfodring och vård. Med hänsyn härtill föreslås, att

vid institutionen skall inrättas tre försöksavdelningar, varav en för nötkreatur,

hästar och får, en för svin och pälsdjur samt en för fjäderfä. Var

och en av dessa avdelningar bör ledas av en statsagronom. Vidare bör till

institutionen knytas en till Alnarp förlagd underavdelning, som skall handha

den forsknings- och försöksverksamhet inom biodlingsområdet, vilken

f. n. handhas av personal vid statens husdjursförsök. Vid institutionen bör

dessutom liksom nu vid statens husdjursförsök finnas ett kemiskt servicelaboratorium.

För att en kvalificerad kemist skall kunna bibehållas på längre

sikt vid detta laboratorium bör denne ges överassistents löneställning.

Vid de båda nya institutionerna bör enligt utredningen, utöver de högre

befattningar som finns vid den nuvarande institutionen och statens husdjursförsök,

inrättas ytterligare en laborators- och en statsagronombefattning.

Angående institutionernas arbetsuppgifter torde få hänvisas till betänkandet

s. 189.

Maskintekniska institutionen

Enligt utredningen bör ämnet husbyggnadslära ingå i den institution, som

handhar den maskintekniska undervisningen. Undervisningen i ämnet bör

även i fortsättningen handhas av speciallärare. För de studerandes kontakt

med forsknings- och utvecklingsarbetet på området bör därvid också i lämplig

omfattning anlitas personal från statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.

Eftersom den rent tekniska forskningen i huvudsak bör ligga vid de tekniska

högskolorna, som har resurser härför, bör forskningen vid lantbrukshögskolans

maskintekniska institution i främsta rummet inriktas på en rationell

användning av maskiner och arbetskraft. För att betona denna inriktning

föreslås, att namnet på institutionen ändras till lantbrukets arbetsmetodik

och teknik. Utredningen föreslår vidare, att en professur inrättas

i stället för den nuvarande arvodesavlönade föreståndarbefattningen. vilken

f. n. alltsedan institutionens tillkomst innehas av föreståndaren för det

delvis med statsmedel bedrivna jordbrukstekniska institutet. Därjämte bör

en av de nuvarande båda laboratorsbefattningarna omändras till ett universitetslektorat

i motorlära med teknologi.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

123

Nationalekonomi

Beträffande undervisningen i nationalekonomi, vilken f. n. handhas av en

speciallärare, har utredningen funnit att möjligheter finns att utnyttja undervisningen

i ämnet vid Uppsala universitet. Vissa kurser vid universitetet

synes sålunda kunna utnyttjas av lantbrukshögskolans studerande, medan

i andra delar av ämnet särskilda kurser får läggas upp för ändamålet. För

dessa kurser måste särskild lärarkraft anlitas. Med utgångspunkt från beräknat

timantal synes en ersättning motsvarande lönen för ett halvt universitetslektorat

jämte vissa expenser böra utgå till nationalekonomiska institutionen

vid universitetet.

Utredningen har vidare berört frågan om behovet av en särskild på lantbrukets

problem inriktad samhällsekonomisk forskning. Härom anföres i

huvudsak följande.

En särskild på lantbrukets problem inriktad samhällsekonomisk forskning

skulle bli av stort värde och utgöra ett gott stöd för den vid lantbrukshögskolan

bedrivna lantbruksekonomiska forskningen. Flertalet av forskningsproblemen

synes dock vara av den arten, att högskolans bada lantbruksekonomiska

institutioner med fördel kan handha desamma. Utredningen

vill därvid hänvisa till att den föreslår betydande utökningar av antalet

tjänster vid dessa båda institutioner. Om undervisningen i nationalekonomi

förläggs till Uppsala universitet, kommer redan från början att skapas en

värdefull kontakt med samhällsekonomisk forskning, vilket kan ge möjligheter

till ett fruktbärande framtida samarbete mellan national- och lantbruksekonomer.

Mot bakgrund av det anförda finner utredningen ej skäl att nu inrätta

en professur i nationalekonomi.

Institutionen för lantbrukets driftsekonomi

Utredningen framhåller inledningsvis, att det får anses väl motiverat att

nu ge de lantbruksekonomiska institutionerna större resurser för sin verksamhet

än vad de tidigare haft.

Vad angår den driftsekonomiska institutionen skall denna meddela undervisning

i ämnena driftsekonomi, redovisningslära, fastighetsekonomi samt

delar av7 ämnet trädgårdsekonomi. I fråga om forskningen finner utredningen

de från olika håll framförda önskemålen rörande en utvidgad dylik verksamhet

på driftskalkyleringens och fastighetsekonomins områden väl motiverade.

För nu nämnda ämnesområden bör vid institutionen förutom professur

finnas tre högre befattningar, varav ett lektorat i redovisningslära, en

laboratur i fastighetsekonomi samt eu laboratur i driftsplanering och arbetsekonomi.

Rörande lektorsbefattningen anför utredningen, att det f. n. tinns

en laboratorsbefattning i redovisningslära. Med hänsyn till undervisningens

stora omfattning i detta ämne samt till att befattningen ej kunnat besättas

med ordinarie innehavare föreslås, att tjänsten ändras till ett universitetslektorat.

I fråga om ämnesområdena för de båda laboratorerna torde få hänvisas

till betänkandet s. 199.

Med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av institutionens ämnes
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

område föreslår utredningen att institutionens namn ändras till lantbrukets

företagsekonomi.

Institutionen för lantbrukets marknadslära

Utredningens i det föregående redovisade ställningstagande i frågan om

inrättandet av en professur i samhällsekonomi och jordbrukspolitik medför,

att förevarande institution tilldelas ansvaret för forskningen inom ett vidare

ämnesområde än som annars skulle ha blivit fallet. Integrationen av

forskningen och den högre utbildningen inom trädgårdsområdet kommer

även att ställa ökade krav på institutionens forskningskapacitet. Vidare föreligger

behov av en mer omfattande forskning inom institutionens centrala

ämnesområden såsom exempelvis jordbruksproduktionens och livsmedelskonsumtionens

utveckling och elasticitet, uppställandet av prisprognoser som

underlag för jordbrukarnas produktionsplanering, prisanalys samt administration

och företagsledning inom handelsföretag.

Med hänsyn till det föreliggande behovet av en mer omfattande forskning

inom institutionens ämnesområde samt till att professorn inte ensam kan

förutsättas behärska hela dettta stora ämnesområde anser utredningen, att

institutionen bör förstärkas med en laborator.

Statistik och försöksteknik

Utredningen har behandlat frågan om behovet av en professur i experimentell

statistik. Härom anföres följande.

Enligt utredningens uppfattning föreligger det ett angeläget behov av en

professur i experimentell statistik. Starka skäl, främst behovet av försöksstatistik,

talar också för att en sådan professur förläggs till lantbrukshögskolan.

Å andra sidan är det tydligt att en undervisning på licentiand- och

doktorandnivå i ämnet närmast hör hemma vid ett universitet. Det är inte

heller möjligt att i detta sammanhang bortse från det behov av experimentell

statistik, som otvivelaktigt föreligger vid Uppsala universitet. Viss undervisning

i experimentell statistik bedrivs sedan några år vid universitet?

statistiska institution. Detta har emellertid inte pågått så länge att full

överblick har kunnat erhållas över möjligheterna att bearbeta problem av

den natur, som förekommer vid lantbrukshögskolan, eller att handha den

försöksstatistiska konsultation, som erfordras där. Med hänsyn härtill har

utredningen inte funnit det möjligt att nu föreslå inrättandet av en professur

i ämnet men vill dock framhålla som sin uppfattning att en dylik professur

bör betjäna såväl lantbrukshögskolan som universitetet. Vid inrättandet

av en professur i experimentell statistik bör även behovet av statistisk

konsultation vid lantbrukshögskolan beaktas.

Under åberopande av det anförda föreslår utredningen, att nuvarande anordning

för undervisning och konsultation i statistik och försöksteknik övergångsvis

bibehålies. Då små självständiga avdelningar principiellt inte bör

bibehållas vid lantbrukshögskolan, bör statistiken och försökstekmken

organisatoriskt inordnas som en underavdelning i institutionen för lant
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

brukets företagsekonomi. Detta innebär givetvis på intet sätt någon inskränkning

i forskningens och försöksverksamhetens tillgång till statistisk

service utan är att betrakta som en rent administrativ anordning. Med hänsyn

till att uppgifterna för denna statistiska underavdelning i framtiden

främst torde komma att omfatta undervisning och konsultation, medan

däremot ren forskning endast torde komma att medhinnas i mycket begränsad

omfattning, föreslår utredningen att den nuvarande laboraturen vid avdelningen

omändras till ett universitetslektorat. För att tillgodose det stora

behovet av statistisk konsultation bör redan nu en förstärkning ske på så

sätt att förste assistenttjänsten vid avdelningen ändras till en överassistentbefattning.

Härigenom bör del bli möjligt för dessa två befattningshavare

att specialisera sig inom avdelningens två huvudområden, försöksstatistik

och ekonomisk statistik.

Ledamoten av utredningen herr Yngve Gustafsson anför beträffande statistiken

i sitt särskilda yttrande bl. a. följande.

Utan att på något sätt vilja bestrida vikten av att den ekonomiska sektorn

vid högskolan tillföres viss statistisk sakkunskap vill jag framhålla att det av

utredningen föreslagna arrangemanget för statistiken är otillfredsställande

ur försöksverksamhetens synpunkt. Statistisk sakkunskap och statistiskt

arbete har en utomordentligt viktig, för att inte säga fundamental roll i så

gott som allt modernt försöksarbete. Skall en försöksorganisation kunna arbeta

tillförlitligt och fylla sin uppgift på ett tillfredsställande sätt, bör den

inom sig ha tillgång till statistisk sakkunskap av hög valör. Den kan inte enbart

lita till att konsultera vissa tjänstemän inom en ekonomisk institution.

I sammanhanget må erinras om att försöksstatistik inte är det samma som

ekonomisk statistik.

Institutioner vid Alnarp

Enligt utredningens tidigare redovisade förslag skall den grundläggande utbildningen

för hortonomexamen meddelas av lantbrukshögskolans institutioner

vid Ultuna, medan den tillämpade högre trädgårdsutbildningen jämte forsknings-

och försöksverksamheten inom trädgårdsodlingens område skall vara

förlagd till Alnarp. Utredningen föreslår, att där skall inrättas fyra fullständiga

institutioner, fyra mindre avdelningar (underavdelningar) samt ett

mindre, kemiskt analyslaboratorium. De fyra institutionerna skall omfatta

de för trädgårdsodlingen centrala ämnesområdena frukt- och bärodling,

köksväxtodling, prydnadsväxtodling samt trädgårdskonst och landskapsvård.

Härom anföres vidare följande.

De tre förstnämnda institutionerna skall förutom forskning och undervisning

även bedriva försöksverksamhet och bör därför förses med var sin försöksavdelning.

Utöver nyssnämnda fyra centrala ämnesområden är även

ämnena driftsekonomi, arbetsmetodik och teknik samt växtpatologi av stor

betydelse för trädgårdsväxtodlingen. Dessa tre senare ämnesområden finns

emellertid redan representerade vid Ultuna i form av särskilda institutio
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ner. Vid Alnarp bör därför endast inrättas underavdelningar till dessa institutioner.

Till Alnarp bör även forsknings- och försöksverksamheten inom

biodlingsområdet förläggas som en underavdelning till institutionen för husdjurens

utfodring och vård.

Institutionen för frukt- och bärodling

Denna institution skall handha forskning, undervisning och försöksverksamhet

beträffande odling av fruktträd, bärväxter samt dithörande plantskolekulturer.

Institutionen bör förses med såväl professor som laborator.

Eftersom den nuvarande föreståndaren för statens trädgårdsförsök har särskild

kompetens beträffande frukt- och bärodling föreslås, att denna professur

överföres till institutionen.

Rent principiellt anser utredningen att inrättandet av laboraturer vid trädgårdsinstitutionerna

bör anstå, tills erfarenhet vunnits av verksamheten därstädes.

Institutionen för frukt- och bärodling synes dock böra utgöra ett

undantag, då denna institution redan från början kan förmodas få en sådan

omfattning, att det är motiverat att en dylik tjänst inrättas. Institutionen

kommer att omfatta två väl avgränsade områden, som var för sig kräver en

specialiserad forskning.

Statshortonombefattningen vid den nuvarande avdelningen för frukt- och

bärodling vid statens trädgårdsförsök bör överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för köksväxtodling

Denna institution skall handha forskning, undervisning och försöksverksamhet

beträffande köksväxtodling på friland och under glas. Då denna

verksamhet bör ledas av en professor föreslås inrättandet av en professur.

Vid statens trädgårdsförsöks köksväxtavdelning finns f. n. en statshortonombefattning,

som bör överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för prydnadsväxtodling

Denna institution bör omhänderha forskning, undervisning och försöksverksamhet

beträffande prydnadsväxtodling på friland och under glas jämte

dithörande plantskolekulturer samt växtkännedom. En professur bör inrättas

vid institutionen. Vid statens trädgårdsförsöks prydnadsväxtavdelning

finns f. n. en försöksledarbefattning, som bör ändras till en statshortonombefattning

och överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för trädgårdskonst och naturvård

Denna institution, vilken skall sörja för utbildning av trädgårdsarkitekter,

bör handha forskning och undervisning i trädgårdskonst, anläggningsteknik

och landskapsvård samt angränsande ämnen såsom samhällsplanering,

trädgårdskonstens historia, teckning samt material- och formlära. Den

bör vidare i samarbete med institutionen för jordbearbetning studera effekten

på mark och gröda av läplanteringar m. m. Av högre befattningar vid

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 127

institutionen föreslår utredningen att tills vidare endast en professur inrättas.

Underavdelningen för trädgårdsodlingens driftsekonomi

Trädgårdsodlingens ekonomi omfattar redovisningstekniska, marknadsekonomiska

och driftsekonomiska frågor. Enligt utredningen synes det inom

redovisningsläran ej vara nödvändigt med någon särskild forskning för trädgårdsodlingens

behov. Däremot torde de allmänna redovisningstekniska metoderna

böra anpassas till odlingens speciella förhållanden. Detta bör kunna

ombesörjas av universitetslektorn i redovisningslära vid Ultuna.

De marknadsekonomiska frågorna inom trädgårdsområdet synes vara så

nära besläktade med motsvarande spörsmål på jordbrukets område, att forskningen

inom denna ämnesdel lämpligen bör handhas av institutionen för

marknadslära.

Beträffande trädgårdsodlingens driftsekonomi föreslår utredningen, att

institutionen för företagsekonomi vid Ultuna skall svara för den grundläggande

delen, som omfattar allmän produktionsekonomi. Den mera speciella

driftsekonomin, särskild planering och kalkylering för trädgårdsföretag

samt undersökningar och rådgivning rörande odlingens driftsekonomiska

förhållanden, bör däremot handhas av en till Alnarp förlagd underavdelning

för trädgårdsodlingens driftsekonomi. Denna bör vara organisatoriskt knuten

till institutionen för företagsekonomi samt förestås av en universitetslektor.

Underavdelningen för trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik

Forskningen inom trädgårdsodlingens arbetslära samt maskin- och redskapslära

bör i huvudsak åligga institutionen för arbetsmetodik och teknik

vid Ultuna. Däremot bör undervisningen samt viss forskning i dessa ämnesdelar

ombesörjas av en universitetslektor, placerad i Alnarp men organisatoriskt

knuten till högskolans institution för arbetsmetodik och teknik. För

ändamålet bör sålunda inrättas en särskild underavdelning vid Alnarp.

I fråga om ämnena växthuskonstruktion, speciell husbyggnadslära samt

värme-, kyl- och elteknik bör undervisningen ombesörjas av speciallärare.

Forskningen i dessa senare ämnen hör enligt utredningen närmast hemma

vid de tekniska högskolorna.

Underavdelningen för växtpatologi

Med hänsyn till växtsjukdomarnas betydelse inom trädgårdsodlingen liksom

också till alt trädgårdsodlingen har egna specifika växtsjukdomsproblem

bör institutionen för växtpatologi vid Ultuna vara representerad i

Alnarp genom en särskild underavdelning. Verksamheten vid denna kan

förväntas främst behöva inriktas på konsultation för trädgårdsinstitutionernas

räkning samt på viss speciell forskning. Vid avdelningen bör vara

placerad en överassistent.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Underavdelningen för biodling

Utredningen föreslår, att forsknings- och försöksverksamheten beträffande

biodling förläggs till Alnarp och där organiseras såsom en underavdelning

till högskolans institution för husdjurens utfodring och vård. Till

stöd härför anföres i huvudsak följande.

De naturliga förutsättningarna för forskning och försöksverksamhet beträffande

biodling torde vara gynnsammare vid Alnarp än vid Ultuna. Atl

verksamheten likväl, i enlighet med 1945 års biodlingsutrednings förslag, år

1950 förlädes till Ultuna, torde till en del ha berott på behovet av stöd och

kontakt med övrig närliggande vetenskaplig verksamhet inom lantbruksområdet.

I och med att trädgårdsinstitutionerna förläggs till Alnarp, synes

det naturligt, att forsknings- och försöksverksamheten med bin förläggs

dit. Därigenom erhålles en direkt anknytning till forskningen och försöksverksamheten

för frukt- och bärodlingen. Dessutom uppnås en närmare kontakt

med den praktiska biodlingen, vars tyngdpunkt är förlagd till södra och

västra Sverige.

Till underavdelningen vid Alnarp bör överföras den personal, som f. n.

sysslar med biodlingens problem inom statens husdjursförsök. Med hänsyn

till verksamhetens mera självständiga ställning vid en förläggning till Alnarp

liksom också med hänsyn till önskvärdheten av att på längre sikt

kunna knyta kvalificerad personal till denna starkt specialiserade forskning

föreslås, att förste assistenttjänsten vid den nuvarande biodlingsavdelningen

ändras till en försöksledartjänst i A 23.

Kemiskt analyslaboratorium

För att undvika att var och en av institutionerna vid trädgårdssektionen

igångsätter egen kemisk analysverksamhet med den splittring av verksamheten

och därmed förenade högre kostnader, som en sådan utveckling skulle

medföra, föreslår utredningen, att trädgårdssektionen erhåller ett kemiskt

analyslaboratorium under ledning av en kemist i A 23.

Sammanställning över antalet institutioner och högre vetenskapliga befattningar

enligt jordbrukshögskoleutredningens förslag

Föreslagna institutioner

Föreslagen personal

Motsvaras f. n. av

Ultuna

Lantbrukskemi I

1 professor

1

professor

1 laborator

1

laborator

1 överassistent

1

förste assistent

I-antbrukskemi II

1 professor

1 laborator

1

professor

1 överassistent

1

förste assistent

Mikrobiologi

1 professor

1

professor

1 laborator

1 avdelningsföreståndare

1

laborator

1 överassistent

[1

överassistent

1 överassistent

1

speciallärare

It

förste assistent

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Föreslagna institutioner

Genetik

Växtförädling

Marklära

Växtnäringslära

Jordbearbetning

Lantbrukets hydroteknik

Lantbruksbotanik

Allmän växtodling

Speciell växtodling

Växtpatologi

Husdjursfysiologi

Husdjursgenetik

Husdjurens näringsfysiologi

Husdjurens utfodring och

vård

Lantbrukets arbetsmetodik

och teknik

Lantbrukets företagsekonomi

Lantbrukets marknadslära

Underavdelning för statistik

Alnarp

Frukt- och bärodling

Köksväxtodling

Prydnadsväxtodling

Föreslagen personal

1 professor

1 professor

1 professor

1 laborator

1 professor

1 laborator

1 statsagronom

1 professor

1 laborator

1 statsagronom

1 professor

1 laborator

1 statsagronom

1 professor

1 laborator

1 universitetslektor

1 professor

1 laborator

1 statsagronom

1 statsagronom

1 professor

1 laborator

2 statsagronomer

1 professor

1 laborator

1 laborator

1 professor

1 laborator

1 professor

1 laborator

1 statsagronom

1 professor

1 laborator

1 professor

3 statsagronomer

1 förste kemist

1 professor

1 laborator

1 universitetslektor

1 professor

2 laboratorer

1 universitetslektor

1 professor

1 laborator

1 universitetslektor

1 överassistent

1 professor

1 laborator

1 statshortonom

1 professor

1 statshortonom

1 professor

1 statshortonom

Motsvaras f. n. av

1 laborator

1 professor

1 professor

1 laborator

1 professor

1 laborator

1 statsagronom

1 professor

1 professor

1 laborator

1 försöksledare (arvode)

1 professor

1 laborator

1 professor

1 laborator

1 statsagronom

1 försöksgårdsförest&ndare

2 statsagronomer

1 professor

1 laborator

1 professor

1 professor

1 laborator

1 professor

1 professor

2 statsagronomer

1 förste assistent

arvode

1 laborator

1 laborator

1 professor

1 laborator

1 professor

1 laborator

1 förste assistent

1 professor

1 statshortonom

1 statshortonom

1 försöksledare

» Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 saml. Nr 69

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Föreslagna institutioner

Trädgårdskonst och naturvård
-

Föreslagen personal

1 professor

Motsvaras f. n. av

Underavdelning för träd- 1 universitetslektor

gårdsodlingens driftsekonomi
-

Underavdelning för träd- 1 universitetslektor

gårdsodlingens arbetsmetodik

och teknik

Underavdelning för växt- 1 överassistent

patologi

Underavdelning för biodling 1 försöksledare

1 förste assistent

Kemiskt analyslaboratorium 1 kemist

2. Docenter

Jordbrukshögskoleutredningen finner det uppenbart, bl. a. med hänsyn

till inrättandet av trädgårdsinstitutionerna, att antalet docenttjänster vid

lantbrukshögskolan bör ökas. Utredningen ifrågasätter emellertid samtidigt,

om man för högskolans del f. n. kan tillämpa den av universitetsutredningen

i dess betänkande (SOU 1958: 32) förordade principen att mot varje professur

resp. laboratur (motsvarande) bör svara en docenttjänst. En sådan

förstärkning av docentinstitutionen skulle nämligen av allt att döma medföra

att antalet docenttjänster under en längre tid bleve större än antalet

kompententa sökande. Utredningen har därför stannat för en ökning av antalet

docenttjänster från åtta till tolv. Antalet docenter bör dock på längre

sikt beräknas efter samma normer som vid övriga högre läroanstalter.

Beträffande forskardocenttjänster föreslår utredningen, i överensstämmelse

med den av universitetsutredningen föreslagna normen för dylika

tjänster, att två sådana tjänster inrättas.

Enligt utredningens förslag skall undervisningen i vissa ämnen meddelas

av speciallärare. I den mån så befunnits lämpligt har denna undervisning

föreslagits anknuten till närstående institution på sätt framgår av följande

sammanställning.

3. Speciallärare

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

131

Ämne

Institution till vilken undervis- ningen är knuten

Antal

speciallärare

Antal föreläs

nings- och öv

ningstimmar

Ultuna

Geodesi

Lantbrukets hydroteknik

1

85

Husbyggnadslära

Lantbrukets arbetsmetodik och

2

150

teknik

Husdjurens hälso- och sjukvårds-

Husdjurens utfodring och vård

1

35

lära

Rättskunskap

Lantbrukets marknadslära

1

150

Fastighetsteknik och skogsekonomi

Lantbrukets företagsekonomi

2

60

Skogshushållning

Propedeutiska avdelningen

1

70

Matematik

1

120

Pedagogik

1

40

Alnarp

Fältmätning och hydroteknik

Propedeutiska kursen

1

60

Jordarts- och växtnäringslära

Propedeutiska kursen

1

40

Trädg.odks husbyggnadslära

Avd. för arbetsmetodik och teknik

1

90

Stadsbyggnadslära

Trädgårdskonst och naturvård

1

100

4. Forskarassistenter

Utredningen erinrar om att forskarassistenterna skall bedriva forskning

dels som eget meriteringsarbete och dels i viss utsträckning som institutionsarbete.

Behovet av forskarassistenttjänster blir alltså främst beroende av

rekryteringsbehovet av forskare och av den omfattning, som forskningsverksamheten

vid institutionerna bör erhålla. Forskarrekryteringen vid lantbrukshögskolan

är enligt utredningen särskilt angelägen inom de ämnesområden,

som inte är representerade vid någon annan högre läroanstalt i

landet. De forskarassistenttjänster, som inrättas vid högskolan, bör alltså i

första hand placeras vid institutionerna inom dessa ämnesområden. Vidare

anföres i huvudsak följande.

För att få ett underlag för bedömningen av behovet av forskarassistenttjänster

har utredningen (bet. s. 216—218) undersökt, i vilken omfattning

högre studier bedrivits vid lantbrukshögskolan sedan dess tillkomst år 1932.

Enligt utredningen tyder resultatet av undersökningen på en stark tendens

till ökning av doktorandstudierna. Den relativt stora omfattning, i vilken

licentiandstudier pågår, tyder också på att denna tendens kommer att fortsätta.

Utredningen anser önskvärt, att praktiskt taget varje institution erhåller

en viss given minimikapacitet för forskarutbildning, lämpligen på så

sätt att forskarassistenttjänsterna fördelas tämligen jämnt över hela linjen.

Därutöver bör forskarutbildningskapaciteten kunna förstärkas med doktorandstipendier,

som disponeras centralt av högskolans lärarkollegium.

Vid bedömningen av behovet av forskarassistenter bör hänsyn också tas

till att dessa assistenter liksom de nuvarande förste assistenterna kommer

att fylla en betydelsefull funktion för institutionernas såväl forsknings- som

undervisningsarbete. Om största möjliga forskningsvolym och bästa forskningsresultat

skall uppnås inom en given anslagsram, är en lämplig avvägning

mellan äldre och yngre forskare inte utan betydelse. Särskilt för en

högskola med tyngdpunkten förlagd inom forskningen torde det vara ändamålsenligt,

att mellangradstjänsterna blir förhållandevis väl representerade.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

På grundval av nu anförda synpunkter föreslår utredningen, att samtliga

institutioner med undantag av de kemiska och den genetiska erhåller var

sin forskarassistent. Undantaget för de kemiska institutionerna motiveras

med att dessa har omfattande uppgifter av konsultativ natur. Behovet av

personal för detta ändamål har därför ansetts vara mer angeläget än av

forskarassistenter. Institutionen i genetik beräknas erhålla en forskarassistenttjänst

vid Uppsala universitet.

Utredningens förslag innebär, att antalet forskarassistenttjänster vid lantbrukshögskolans

ultunadel kommer att uppgå till 17. Av de nuvarande 16

förste assistenttjänsterna överföres fyra — d. v. s. tjänsterna vid de båda

kemiska institutionerna, vid avdelningen för statistik samt den ena av de

båda förste assistenttjänsterna vid institutionen för mikrobiologi —- till överassistenttjänster.

Återstående tolv förste assistenttjänster föreslås bli överförda

till forskarassistenttjänster. Detta innebär att fem forskarassistenttjänster

behöver nyinrättas. Vidare bör en forskarassistenttjänst inrättas

vid var och en av trädgårdsinstitutionerna i Alnarp. Enligt utredningen bör

överförandet av förste assistenterna till forskarassistenter ske allteftersom

de nuvarande innehavarna av förste assistenttjänsterna lämnar dessa eller

begär att få bli forskarassistenter i stället för förste assistenter.

5. Försöksledare

Enligt utredningens förslag skall befattningshavare inom försöksavdelningarna

i överassistents och förste assistents lönegrad benämnas försöksledare.

I tabell 2 i betänkandet (s. 226—232) redovisas det antal dylika försöksledare,

som utredningen ansett erforderligt för en rationellt''bedriven

verksamhet. I första hand har de tjänster av motsvarande slag, som nu

finns vid statens jordbruksförsök, statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök

omfördelats på de nya försöksavdelningarna. Därutöver föreslås

vissa förstärkningar. Sålunda föreslås antalet försöksledare i A 23 ökat med

två vid Ultuna, medan antalet försöksledare i A 21 föreslås ökat med en vid

vardera Ultuna och Alnarp.

6. Assistenter och amanuenser

Jordbrukshögskoleutredningen anser, att beräkningen av antalet assistenter

och amanuenser vid lantbrukshögskolan bör grundas på de normer, som

uni\ersitetsutredningen (SOU 1958: 32) uppställt i den mån de godtagits

av riksdagen. Angående beräkningsgrunderna anföres vidare bl. a. följande.

Enligt universitetsutredningens förslag skall en assistent fullgöra 1000

timmar institutionsarbete per år, medan tjänstgöringstiden för en förste

amanuens skall utgöra 500 »assistenttimmar» och för en tredje amanuens

225 »assistenttimmar» per år. I syfte att ge institutionsföreståndarna

okad frihet att välja mellan dessa olika personalkategorier har iordbrukshögskoleutredningen

funnit det lämpligt att ange tilldelningen av assistent-

och amanuenspersonal till de olika institutionerna uttryckt enbart i

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

assistenttjänster. Institutionsföreståndarna bör sedan beredas möjlighet att

ta ut det tilldelade antalet assistenttjänster i form av assistent- och amanuenstjänster

allt efter föreliggande behov.

I enlighet med nu angivna beräkningsgrunder har jordbrukshögskoleutredningen

tillgodoräknat institutionerna för oorganisk och organisk kemi,

mikrobiologi samt marklära 2 000 assistenttimmar per professur och 1 000

assistenttimmar per laboratur, vilket är den assistenttilldelning, som tilllämpats

för de kemiska och fysikaliska ämnena vid universiteten. Samtliga

övriga institutioner vid högskolan har tillgodoräknats 1 000 assistenttimmar

per professur och 500 assistenttimmar per laboratur (motsvarande). Detta

är de normer, som tillämpats för gruppen experimentella, matematiska och

samhällsvetenskapliga m. fl. ämnen vid universiteten. Utöver denna assistent-

och amanuenspersonal, vilken är avsedd för forskning och allmänt institutionsarbete,

bör i likhet med universitetsutredningens förslag samtliga

institutioner vid lantbrukshögskolan tilldelas 500 assistenttimmar vardera

för undervisningsändamål. Jordbrukshögskoleutredningens förslag innebär

en ökning av antalet assistenttjänster från 23 3/4 till 48 vid Ultuna och

från 1/2 till 8 1/2 vid Alnarp. Angående denna ökning anför utredningen

bl. a. följande.

Det sammanlagda antalet assistentttjänster vid Ultuna — exklusive försöksavdelningarna

— kommer enligt nyss angivna tilldelningsgrund att utgöra

48. Motsvarande antal assistenttjänster kan f. n. uppskattas till 23 3/4,

om amanuenstjänsterna omräknas enligt de normer som universitetsutredningen

tillämpat. Detta innebär en fördubbling av antalet assistenttjänster.

Som tidigare redogjorts för föreslås emellertid, att lantbrukshögskolans assistenter

med undantag för försöksassistenterna skall, i likhet med assistenterna

vid universiteten, fullgöra institutionsarbete 1 000 timmar per år

mot f. n. 2 000 timmar. Detta medför att den sammanlagda arbetsmängd,

som kan uttas av assistenterna för institutionsarbete, i stort sett blir oförändrad.

I realiteten är alltså institutionernas förstärkning på assistentnivån

av relativt begränsad omfattning. En del av assistenternas och amanuensernas

arbetsuppgifter inom institutionerna särskilt i fråga om det löpande

institutionsarbetet torde dock enligt utredningen kunna övertagas av kvalificerad

biträdespersonal. Samtidigt påpekar utredningen, att förändringen

i tjänstgöringsförhållandena för assistenterna torde komma att leda till en

ökad omfattning av högre studier på licentiandnivån. En ökad andel av

institutionernas forskning kan alltså ske i form av licentiatarbeten.

7. Försöksassistenter

Assistenter i reglerad befordringsgång (A 15—A 19) vid försöksavdelningarna

skall enligt utredningens förslag benämnas försöksassistenter. Eftersom

försöksavdelningarnas arbetsuppgifter är av speciellt slag, har utredningen

inte ansett sig kunna tillämpa universitetsutredningens normer för

beräkningen av assistenttilldelningen vid dessa avdelningar. Behovet av

assistenter vid försöksavdclningarna har i stället grundats på en angelägenhetsbedömning

av försöksverksamhetens behov av personal av detta slag.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag innebär eu ökning av antalet för
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

söksassistenter från 14 till 16. Dessa assistenter föreslås fördelade så, att

institutionerna för jordbearbetning, allmän växtodling, speciell växtodling

samt prydnadsväxtodling får var sin assistent, medan övriga institutioner

med försöksavdelningar erhåller två dylika assistenter var.

8. Biträdespersonal

Jordbrukshögskoleutredningen anför inledningsvis bl. a., att den endast

räknat med det sammanlagda behov av biträdestjänster, som föreligger,

utan att ange vilka olika slag av biträdespersonal, som dessa tjänster bör

besättas med. Vidare framhålles, att behovet av biträdespersonal främst

är beroende av forskningens karaktär och den kvalificerade forskarpersonalens

storlek samt att forskning av i huvudsak experimentell karaktär får

anses vara mer biträdeskrävande än rent teoretisk forskning. Angående

beräkningen av biträdesbehovet anföres vidare bl. a. följande.

Jordbrukshögskoleutredningen har sökt i princip tillämpa samma normer

som universitetsutredningen uppställt för olika ämnesområden inom universiteten

och övriga högskolor. Enligt universitetsutredningen varierar behovet

av biträden i förhållande till antalet forskare avsevärt mellan skilda

ämnesområden. Sålunda har behovet av biträden per forskare beräknats till

3,3 i den fysisk-kemiska ämnesgruppen och de tekniska högskolornas icke

teoretiska ämnen, 1,9 i den biologisk-geografiska ämnesgruppen samt 0,8

i den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen.

Åtskilliga av lantbrukshögskolans institutioner är enligt jordbrukshögskoleutredningen

närmast jämförbara med de tekniska högskolornas icke

teoretiska ämnen eller den fysisk-kemiska ämnesgruppen vid universiteten.

Lantbrukshögskolans ekonomiska och statistiska ämnen motsvarar universitetens

samhällsvetenskapliga ämnen, medan övriga ämnen vid högskolan

är närmast jämförbara med den biologisk-geografiska gruppens ämnen.

Jordbrukshögskoleutredningen har kommit till den uppfattningen, att biträdestilldelningen

bör grundas på en kvot av två biträden per forskare för

samtliga institutioner vid lantbrukshögskolan med undantag för de ekonomiska,

för vilka föreslås ett biträde per forskare. Vissa institutioner kommer

därigenom att erhålla en lägre biträdestilldelning än vad universitetsutredningen

räknat med för motsvarande institutioner vid universiteten och

de tekniska högskolorna. Utredningen är emellertid av den uppfattningen,

att andra behov av större angelägenhetsgrad bör tillgodoses i första hand,

när det gäller att effektivisera högskolans verksamhet. Hit hör bl. a. ökade

materielanslag.

Vad försöksavdelningarna beträffar bör enligt utredningen en biträdestilldelning

av 2,5 biträden per forskare tämligen väl svara mot det föreliggande

biträdesbehovet.

Det sammanlagda antalet biträden vid institutionerna vid Ultuna — exklusive

försöksavdelningarna — har på grundval av nyss angivna normer

beräknats till 122 biträden i A 8. Motsvarande personalgrupp uppgår f. n.

till 68 1/2. Vid försöksavdelningarna på Ultuna blir biträdestilldelningen

sammanlagt 70 biträden mot f. n. 44.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Vid trädgårdsinstitutionerna bör 27 biträdestjänster i A 8 ställas till förfogande

för forsknings- och undervisningsverksamheten (f. n. en biträdestjänst)

och 20 för försöksavdelningarna (f. n. 20 biträdestjänster).

Den av utredningen föreslagna biträdespersonalen har beräknats i »normalbiträden»,

vilka förutsatts genomsnittligt vara placerade i A 8. Institutionsföreståndarna

bör sedan ha möjlighet att få tilldelningen av biträden

antingen i ett färre antal högre kvalificerade biträden eller i ett större antal

mindre kvalificerade. Därigenom vinnes en mera smidig anpassning till resp.

institutions behov.

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar slutligen om universitetsutredningens

förslag, att docenternas biträdesbehov skall lösas fristående från

institutionernas i övrigt, bl. a. emedan en docentbefattning normalt innehas

endast i sex år och olika docenter ofta har olika behov med hänsyn till typen

av biträdestjänster. Universiteten och högskolorna föreslås erhålla särskilda

medel för biträdeshjälp åt innehavarna av e. o. docentbefattningar,

vilka medel beräknas till 10 000 kr. per befattning för docenter inom den

biologisk-geografiska och fysisk-kemiska ämnesgruppen och till 6 000 kr. för

biträdeshjälp åt docenter inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen.

Tillämpat på lantbrukshögskolans institutioner innebär detta, att docenttjänst

i de ekonomiska ämnena bör tillgodoräknas 6 000 kr. per år för biträdeshjälp,

medan samtliga övriga docenttjänster bör erhålla 10 000 kr. per

tjänst och år.

C. Sektionsindelning m. m.

Enligt jordbrukshögskoleutredningens förslag kommer antalet institutioner

vid Ultuna att uppgå till 20 och vid Alnarp till fyra. Dessa institutioner

bör enligt utredningen, på sätt framgår av följande sammanställning, sammanföras

i sektioner, som skall kunna utgöra forum för samarbete mellan

närstående institutioner i den vetenskapliga verksamheten (seminarier, forskargrupper

etc.), i undervisningen och vid handhavandet av vissa resurser

(lokaler, instrument etc.), som kan utnyttjas gemensamt.

I. Jordbi ukssektionen

a) Institutioner i gemensamma grundläggande ämnen

1. Lantbrukskemi I: Oorganisk och analytisk

2. Lantbrukskemi II: Organisk och biokemisk

3. Mikrobiologi

4. Genetik

b) Markinstitutioner

1. Marklära

2. Växtnäringslära

3. Jordbearbetning

4. Lantbrukets hydrotcknik

c) Växtodlingsinstitutioner

1. Lantbruksbotanik

2. Allmän växtodling

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

3. Speciell växtodling

4. Växtpatologi

5. Växtförädling

II. Husdjurssektionen

a) Institutioner i gemensamma grundläggande ämnen

1. Lantbrukskemi I: Oorganisk och analytisk

2. Lantbrukskemi II: Organisk och biokemisk

3. Mikrobiologi

4. Genetik

b) Husdjursinstitutioner

1. Djurfysiologi

2. Husdjursförädling

3. Näringsfysiologi

4. Husdjurens utfodring och vård

III. Tekniska sektionen

Lantbrukets arbetsmetodik och teknik

IV. Ekonomiska sektionen

1. Lantbrukets företagsekonomi

2. Lantbrukets marknadslära

V. Trädgårdssektionen (Alnarp)

1. Frukt- och bärodling

2. Köksväxtodling

3. Prydnadsväxtodling

4. Trädgårdskonst och naturvård

Underavdelningar:

Trädgårdsodlingens driftsekonomi

Trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik

Växtpatologi

Biodling

Kemiskt analyslaboratorium

Jordbrukshögskoleutredningen anför, att det utöver det samarbete, som

kan organiseras i sektionernas regi, i vissa fall kommer att föreligga ett

speciellt behov av samarbete mellan institutioner, som disponerar lokaler

och andra resurser gemensamt. Utredningen är av den uppfattningen, att

betydande fördelar kan vinnas, om olika resurser utnyttjas gemensamt. Utredningen

föreslår därför, att i de fall, då två eller flera institutioner disponerar

någon lokal eller andra resurser gemensamt, en av institutionsföreståndarna

skall utses till prefekt och i denna egenskap vara ansvarig för att

gemensamma resurser utnyttjas på bästa sätt.

D. Övriga centrala organ

1. Bibliotek

För lantbrukshögskolans verksamhet erfordras bibliotek dels vid högskolans

huvuddel på Ultuna och dels vid trädgårdssektionen i Alnarp. Såsom

framgår av den föregående redogörelsen har den framtida organisationen

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

av dessa bibliotek på jordbrukshögskoleutredningens uppdrag undersökts av

statens organisationsnämnd.

Beträffande biblioteket på Ultuna framhåller utredningen, att detta även

skall vara landets lantbruksvetenskapliga centralbibliotek. Det bör vidare

omhänderha arbetet med bevakningen av trädgårdslitteraturen för alnarpsbibliotekets

räkning. Beträffande bibliotekets framtida organisation hänvisar

utredningen till den undersökning, som utförts av statens organisationsnämnd.

Nämndens organisationsförslag förutsätter att två nya bibliotekshiträdestjänster

i A 7 inrättas, vilket förslag utredningen anser sig böra biträda.

Biblioteket i Alnarp skall betjäna trädgårdssektionen samt övriga delar

av det nuvarande Alnarpsinstitutet. Biblioteket bör vara ett offentligt, vetenskapligt

specialbibliotek, särskilt inriktat på trädgårdslitteratur, och administrativt

lyda under trädgårdssektionens ordförande. I fråga om bibliotekets

organisation biträder utredningen organisationsnämndens förslag, vilket

innebär, att vid biblioteket skall inrättas en bibliotekarietjänst i stället

för nuvarande arvodesbelopp samt en biblioteksbiträdestjänst. Bibliotekarietjänsten

bör vara placerad i A 21.

2. Yerkstadsdetalj

Jordbrukshögskoleutredningen tillstyrker av statens organisationsnämnd

framlagt förslag, att en verkstadsdetalj med tillhörande finmekanisk verkstad

skall inrättas vid lantbrukshögskolan. Som chef för verkstadsdetaljen

föreslås en ingenjör i A 19 med en instrumentmakare i A 11 som medhjälpare.

För mera komplicerade arbeten föreslår utredningen, att högskolan anlitar

elektronik!jänstavdelningen och den fysiska institutionens verkstad vid

Uppsala universitet.

3. Propedeutisk avdelning

Enligt utredningens förslag skall vid lantbrukshögskolan inrättas en propedeutisk

avdelning, som skall handha och leda undervisningen och jordbrukspraktiken

under det förberedande år, som föregår de egentliga högskolestudierna.

Den fasta lärarpersonalen vid avdelningen kommer enligt utredningens

förslag att utgöras av en föreståndare i A 26, som tillika är förvaltare vid

egendomen, och en lärare i A 21, som samtidigt är förvaltarassistent. övrig

lärarpersonal skall tillhandahållas av de institutioner vid högskolan, som

representerar sådana ämnesområden, inom vilka undervisning meddelas vid

den propedeutiska kursen.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

III. YTTRANDEN

A. Olika typer av befattningar, tillsättningsförfarande in. m.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag att vid lantbrukshögskolan införa

befattningar med samma anställnings- och tjänstgöringsförhållanden

som vid universiteten och övriga högskolor har fått ett positivt mottagande

från remissinstanserna, som framhållit värdet av att enhetliga normer tilllämpas

vad beträffar kompetens, tjänstgöring etc. Endast lantbrukshögskolans

lärarkollegium har vissa erinringar att göra gentemot förslaget,

att lantbrukshögskolans assistenter skall erhålla samma tjänstgöringsförhållanden

och meriteringsmöjligheter som assistenterna vid universiteten

och övriga högskolor. Utredningens förslag att slopa obligatorisk sakkunnigbedömning

för statsagronomer och statshortonomer har avstyrkts av

samtliga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium, som motsätter sig utredningens förslag,

att sakkunnigbedömning av statsagronom och statshortonom ej skall

vara obligatorisk, anför härom följande.

Lärarkollegiet är av den uppfattningen, att man självfallet vid tillsättandet

av dessa befattningar skall fästa stort avseende vid »erfarenhet vunnen

genom verksamhet inom befattningens område» men att denna erfarenhet

jämte den vetenskapliga meritering, som kan åberopas av de sökande,

även i fortsättningen skall bedömas av sakkunniga. Ett annat förfarande

står icke i överensstämmelse med befattningshavarnas ansvarsfulla ställnmg,

vilken bör motsvara laboratorernas, och de krav på självständighet

och initiativkraft, som måste upprätthållas.

Lärarkollegiet understryker vidare betydelsen av att statsagronomerna

åläggs viss undervisning så att de studerande får tillfälle att direkt ta del

av försöksverksamhetens resultat. Beträffande utredningens förslag, att

ett antal universitetslektorat skall inrättas vid högskolan, framhåller "kollegiet

följande.

Undervisningens omfattning vid högskolans institutioner torde endast i

undantagsfall göra dylika tjänster berättigade. Normalt bör undervisningen

skötas av befattningshavare, vilkas huvudsakliga tjänstgöringsskyldighet

faller inom forsknings- och försöksverksamheten. Den av utredningen föreslagna

ombildningen av försteassistenttjänsterna till forskarassistenttjänster

kan kollegiet acceptera endast för vissa ämnesområden. Kollegiet motsätter

sig utredningens förslag, att assistenterna i reglerad befordringsgång

skall fa samma tjänstgörings- och anställningsvillkor som motsvarande

assistenter vid universiteten och de tekniska högskolorna. Motiveringen

härför är bl. a., att den föreslagna utökningen av antalet assistenter

ej är tillräcklig för att kompensera den minskning i arbetstiden, som

blir en följd av att assistenterna ges ökade möjligheter till eget meriterings-

och forskningsarbete. Kollegiet förordar, att högskolans styrelse får

befogenhet att efter vederbörande institutionschefs hörande avgöra anställningsvillkoren

för assistenterna.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Lantbrukshögskolans försökskollegium biträder förslaget att införa benämningen

försöksledare för befattningshavare i A 23, men finner det ej

motiverat att införa benämningen försöksassistent för de assistenter inom

försöksverksamheten, som har akademisk examen. Däremot tillstyrker kollegiet

utredningens förslag, att de assistenter inom försöksverksamheten,

som saknar akademisk examen, skall benämnas försökstekniker. Försökskollegiet

har intet att erinra emot utredningens förslag att »erfarenhet

vunnen genom verksamhet inom befattningens område» skall tillgodoräknas

ett betydande meritvärde för befattningshavare inom försöksverksamheten.

Härom anföres bl. a. följande.

Kollegiet vill med skärpa understryka, att detta krav icke får givas den

innebörden, att antalet tjänsteår skall räknas som avgörande merit vid

tillsättandet av dessa befattningar. Vetenskaplig skicklighet måste nämligen

enligt kollegiets mening även fortsättningsvis utgöra den avgörande

befordringsgrunden. Då bedömning av såväl vetenskaplig skicklighet som

praktisk erfarenhet (utöver antalet tjänsteår) svårligen kan göras utifrån

på förhand fastställda, objektiva grunder, måste — i varje fall när det gäller

tillsättandet av statsagronom- och statshortonombefattningar — de sökandes

skicklighet bedömas av särskilda sakkunniga. Kollegiet måste därför

bestämt avstyrka utredningens förslag, att sådan sakkunnigbedömning

icke skall vara obligatorisk.

1955 års universitetsutredning konstaterar, att jordbrukshögskoleutredningens

förslag på en råd punkter är konstruerade pa sådant sätt, att ett

genomförande av dem innebär en avsevärd förbättring av förutsättningarna

för en intimare samverkan framförallt mellan lantbrukshögskolan och

Uppsala universitet. Detta gäller bl. a. beträffande införandet av universitetslektorat

och forskarassistentbefattningar samt beträffande utformningen

av assistentpersonalens tjänstgöringsbestämmelser. Universitetsutredningen

delar den principiella uppfattning, som ligger bakom jordbrukshögskoleutredningens

förslag i dessa delar och tillstyrker därför de föreslagna

förändringarna.

SACO anser i likhet med utredningen, att bestämmelserna rörande de

vetenskapliga befattningarna vid lantbrukshögskolan bör bringas i överensstämmelse

med dem, som gäller vid universiteten och högskoleväsendet i

övrigt. Beträffande förfarandet vid sakkunnigbedömning av statsagronomer

och statshortonomer påpekar SACO, att »erfarenhet vunnen genom

verksamhet inom befattningens område» lika litet som den vetenskapliga

meriteringen torde kunna bedömas på annat sätt än just genom sakkunnigbedömning.

SACO avstyrker därför, att de nuvarande kraven på statsagronomer

och statshortonomer ändras. Beträffande docenterna framhåller

SACO följande.

Arbetsförhållandena för docenterna vid lantbrukshögskolan är i flera avseenden

avvikande från dem vid universiteten. Vid många institutioner är

forskningsprogrammen av sådan art, att de inte alllid kan avslutas inom

den tid en docent har sitt förordnande. Dessutom kan en docent arbeta

inom ett fält, där han efter avslutad docenttjänstgöring får svårigheter att

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

finna någon utkomst inom sitt specialområde, då detta inom landet endast

finns representerat vid den institution, till vilken han varit knuten. För att:

forskning av denna specialiserade karaktär utan avbräck skall kunna bedrivas

vid institutionen i fråga, vore det lämpligt, där behovet så påkallar,

att docent skulle kunna överföras på en av jordbrukets forskningsråd

inrättad tjänst i ämnet, liknande de forskningsläkartjänster, som redan

finns vid de medicinska högskolorna eller fakulteterna. Då emellertid ett

sådant arrangemang likväl kan visa sig svårgenomförbart, vill SACO inskränka

sig till att föreslå, att icke tidsbegränsade docenttjänster inrättas

inom fackhögskolorna. Antalet kan bestämmas genom en kvotering såsom

nu är fallet med forskardocenturerna.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser det vara ett oavvisligt

krav, att statsagronom- och statshortonombefattningarna blir i alla avseenden

helt jämställda med laboratorsbefattningarna. Ett annat förhållande

kommer att snedvrida rekryteringen, minska förutsättningarna för ett

gott samarbete dch försätta hela försöksverksamheten i ett ogynnsamt läge.

Därför måste samma bedömningsgrund tillämpas för kompetens till statsagronom-

resp. statshortonombefattningarna som till laboraturerna och inkludera

sakkunnigbedömning.

Beträffande anställnings- och tjänstgöringsförhållandena för högskolans

assistenter delar förbundet utredningens uppfattning, att de enhetliga normer,

som nu gäller för assistenternas tjänstgöring vid huvuddelen av landets

universitet och högskolor, bör införas även vid lantbrukshögskolan.

Förbundet föreslår vidare, att dessa enhetliga bestämmelser skall utsträckas

att omfatta samtliga assistenter vid lantbrukshögskolan, alltså även

dem som är sysselsatta med försöksverksamhet. Ändringarna i assistenternas

tjänstgöringsförhållanden bör enligt förbundet ske på det sätt utredningen

föreslagit, d. v. s. allteftersom de nuvarande befattningshavarna

lämnar sina tjänster eller hos styrelsen begär övergång till de nya bestämmelserna.

Riksförbundet Landsbygdens folk biträder utredningens förslag, att samma

normer skall införas vid lantbrukshögskolan som tillämpas vid universiteten

och övriga högskolor. Riksförbundet framhåller, att detta gäller

även förslaget om inrättande av forskarassistentbefattningar.

Veterinärhögskolans lärarkollegium framhåller som sin bestämda uppfattning,

att ett system med professor och laborator specialiserade inom

olika delar av ett ämne skulle kunna leda till synnerligen olyckliga konsekvenser

i samband med tillsättandet av nämnda högre tjänster.

B. Behovet av personal vid lantbrukshögskolans

vetenskapliga institutioner

Den av utredningen föreslagna personella upprustningen av den lantbruksvetenskapliga

verksamheten betecknas av nära nog samtliga hörda instanser

som mycket angelägen. Flera av remissinstanserna har också angivit

inom vilka ämnesområden en förstärkning av personalen kan förväntas

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

medföra störst utbyte för jordbruket. Därvid har främst det ekonomiska

•området, maskin- och husbyggnadsområdet samt husdjursområdet ansetts

böra komma i fråga, ökade vetenskapliga insatser inom dessa områden har

bedömts såsom mycket lönsamma. Detta gäller också försöksverksamheten,

som framhållits vara av mycket stor betydelse för effektiveringsverksamheten

inom jordbruksproduktionen. Remissinstansernas synpunkter och förslag

redovisas i det följande ämnesområdesvis.

1. Meteorologien

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att samma person inte

kan — såsom utredningen tycks förutsätta — vara kompetent både i meteorologi

och växtodlingslära. Såväl för forskningen vid ett flertal institutioner

som för försöksverksamheten är det nödvändigt med en särskild

företrädare för ämnet meteorologi vid högskolan. Kollegiet föreslår därför,

att den nuvarande laboratorsbefattningen i fysik och meteorologi ändras till

■en laboratur i meteorologi och bioklimatologi. Denna befattning bör förläggas

till en särskild institution eller möjligen knytas till institutionen för

allmän växtodling.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala anser, att en särskild

meteorologisk avdelning vid lantbrukshögskolan förr eller senare blir nödvändig,

varvid en laborator erfordras som chef. Ämnesområdet bör enligt

fakulteten benämnas meteorologi utan inskränkande bestämning. Stockholms

högskolas matematisk-naturvetenskapliga avdelning betraktar utredningens

förslag beträffande meteorologien såsom ogenomförbara och föreslår,

att problemet löses genom samarbete med Uppsala universitet. Universitetskanslern

förordar, att frågan om en samordning av meteorologiundervisningen

mellan lantbrukshögskolan och Uppsala universitet upptas till fortsatt

prövning. Statens naturvetenskapliga forskningsråd anser inte, att det

finns tillräckligt skäl att förlägga den meteorologiska forskningen till institutionen

för allmän växtodling, även om denna forskning är synnerligen betydelsefull

för växtodlingen. I stället torde enligt rådets uppfattning en fristående

institution med fackutbildad meteorolog som föreståndare vara

ofrånkomlig.

Riksförbundet Landsbygdens folk motsätter sig förslaget att beröva högskolan

dess nuvarande institution för fysik och meteorologi.

2. Kemien

Statens naturvetenskapliga forskningsråd hälsar förstärkningen av biokemien

med tillfredsställelse. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i

Uppsala motsätter sig utredningens förslag, att ämnet kemi skall benämnas

lantbrukskemi. Fakulteten anser, att detta förslag innebär en dirigering

av den kemiska forskningen mot tillämpad forskning. Även de matematisknaturvetenskapliga

fakulteterna i Lund och Stockholm släller sig avvisande

till de av utredningen föreslagna benämningarna. Universitetskanslern anser

dessa invändningar befogade.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

3. Mikrobiologien

Statens lönenämnd påpekar, att det förefaller som om de två överassistenttjänsterna

vid den mikrobiologiska institutionen närmast motsvarar vad som

i allmänhet brukar förknippas med tjänster i A 21. Emot den föreslagna

löneställningen för avdelningsföreståndaren på biotekniska avdelningen har

nämnden ingen erinran.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala kan inte biträda utredningens

förslag, att undervisningen i mikrobiologi vid universitetet helt

och hållet skulle förläggas till lantbrukshögskolan. Fakulteten anför bl. a.

följande.

Mikrobiologi är ett mycket rikt facetterat ämne med anknytning bl. a. till

biokemi, botanik, genetik och medicin. Den undervisning för två betyg i ämnet,

som nu ges vid universitetet, utgår från detta förhållande och ger de

studerande tillfälle att under en månads kursarbete vid var och en av fyra

institutioner sätta sig in i ämnets skilda aspekter. Två av dessa institutioner

tillhör den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, en den medicinska fakulteten

och den fjärde är lantbrukshögskolans mikrobiologiska institution,

vars laborator är förordnad som examinator i ämnet vid universitetet. Även

om det utan tvivel vore möjligt i och för sig att helt förlägga mikrobiologiundervisningen

till enbart en av dessa institutioner, måste i så fall undervisningen

ovanför ettbetygsstadiet bli betydligt mera ensidigt inriktad än med

nu rådande organisation.

Universitetskanslern erinrar om att chefen för ecklesiastikdepartementet

uttalat, att det torde ankomma på kanslern att närmare utreda ämnets ställning

inom universitetsorganisationen.

4. Markområdet

Lantbrukshögskolans lärarkollegium yrkar på, att den föreslagna institutionen

för jordbearbetning skall kallas »jordbearbetning och markvård»

och därmed få huvudansvaret även för forskningen och försöksverksamheten

inom markvårdsområdet. Vid institutionen för hydroteknik bör enligt kollegiet

en särskild försöksledartjänst inrättas för försöksverksamhet på bevattningsområdet.

Denna befattning betecknas som mycket angelägen för

att få fram försöksdata, som skall kunna ligga till grund för rådgivningen

till jordbruket på detta område. Utredningens förslag, att undervisningen i

geologi skall överflyttas till Uppsala universitet, har lärarkollegiet svårt att

acceptera och föreslår i stället, att en ny laboratur inrättas vid markläreinstitutionen.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala framhåller bl. a. följande.

Utredningens förslag att förlägga undervisningen i geologi vid lantbrukshögskolan

till universitetets mineralogisk-geologiska institution synes fakulteten

väl motiverat som en rationaliseringsåtgärd. Genom den omfattande

utbyggnad och upprustning av sistnämnda institution som skett i samband

med dess överflyttning till nya institutionslokaler är det möjligt att utan

svårighet tillgodose markläreinstitutionens behov av undervisningsmaterial,

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 143

förutsatt att undervisningen sker inom den mineralogisk-geologiska institutionens

lokaler.

Maiematisk-naturvetenskapliga fakulteterna i Uppsala och Stockholm anser,

att den nuvarande laboraturen vid institutionen för marklära, vars innehavare

är geolog-mineralog, bör överföras till universitetet med bibehållen

skyldighet att meddela undervisning i geologi för de agronomie studerande.

Universitetskanslern tillstyrker denna överflyttning.

Hushållningsällskapens förbund betonar önskvärdheten av att bättre möjligheter

inom rimlig tid åstadkommes för att vid lantbrukshögskolan ta upp

alla de viktiga spörsmål, som sammanhänger med våra åkerjordars bearbetning,

till forskning och försöksmässig behandling. Hushållningssällskapet i

Östergötlands län framhåller, att vid institutionen för marklära måste finnas

en laborator för den centrala markläreforskningen, vilket bör tillses i

samband med att geologiundervisningen överföres till Uppsala universitet.

Södermanlands läns hushållningssällskap understryker nödvändigheten av,

att jordbearbetningsområdet förstärkes kraftigt.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) anser, att växtnäringsområdet

närmast får sina resurser för forskning och försöksverksamhet

försvagade. Detta framhålles som i mycket hög grad betänkligt med

tanke på den stora roll som växtnäringen spelar för ett modernt jordbruk.

Delegationen framför också tanken på ett halvstatligt institut för växtnäringsfrågor,

analogt med det av utredningen föreslagna halvstatliga mejeriforskningsinstitutet.

5. Botanisk-genetiska området

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller beträffande detta område

bl. a. följande.

Samordningen av undervisningen i genetik mellan universitetet och högskolan

synes ha fungerat utan olägenheter. Lärarkollegiet har sålunda intet

att erinra mot utredningens förslag beträffande genetiken och tillstyrker,

att den nuvarande laboratorsbefattningen ändras till en professur enligt de

principer, som gäller för självständig laboratorsbefattning.

Beträffande ämnet växtförädling vill lärarkollegiet understryka betydelsen

av att högskolan erhåller en särskild företrädare för detta ämne. Då

professorn i växtförädling förutsätts i huvudsak komma att utnyttja den

genetiska institutionens resurser, vill lärarkollegiet föreslå eu gemensam

institution för dessa båda ämnen, benämnd institutionen för genetik och

växtförädling med en professor i genetik och en professor i växtförädling.

Den ene av professorerna förutsätts då vara prefekt för den gemensamma

institutionen.

Den systematiska botaniken bör enligt lärarkollegiet även i fortsättningen

vara knuten till det botanisk-genetiska ämnesområdet och ej som utredningen

föreslagit till växtfysiologien. Vidare bör den systematiska botaniken företrädas

av en laborator i stället för den av utredningen föreslagna universitetslektorn.

Ehuru detta ämne icke har samma fundamentala betydelse

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

för jordbruksforskningen som växtfysiologien, kan kollegiet likväl icke dela

utredningens uppfattning, att något egentligt behov av forskning inom ämnet

ej skulle föreligga vid högskolan.

Uhiversitetskanslern anser i likhet med de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna i Uppsala, Stockholm och Lund, att den systematiska botaniken

skall företrädas av en laborator i stället för som utredningen föreslagit en

universitetslektor. Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms

högskola avstyrker utredningens förslag, att den nuvarande laboratorsbefattningen

vid den botanisk-genetiska institutionen skall ändras till

en professur enligt de principer som gäller för självständig laboratorsbefattning.

Avdelningen finner det uppenbart, att professuren måste ledigförklaras.

Universitetskanslern ansluter sig till vad avdelningen anfört i denna

fråga. Professorerna Å. Gustafsson, K. G. Luning och A. M. Muntzing understryker

i en särskild skrift, att den nu obesatta professuren i systematisk botanik

och ärftlighetslära bör omändras till en professur i genetik, gemensam

för Uppsala universitet och lantbrukshögskolan, samt att denna tjänst, liksom

befattningen i växtförädling, bör ledigförklaras och besättas i vanlig

ordning enligt föreskrifterna i universitetsstatuterna och lantbrukshögskolans

instruktion. Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms

högskola framhåller vidare, att då Uppsala universitet saknar professur

i genetik och undervisningsvolymen till större delen kommer att

vara betingad av universitetet, bör professuren inrättas vid Uppsala universitet

med uppgift att även stå för genetikundervisningen på såväl hög- som

lågstadiet vid lantbrukshögskolan. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

i Uppsala anser, att den nya professuren genom sitt namn uttryckligen

bör reserveras för den botaniska genetiken, eftersom professuren inte

längre skall omfatta även den systematiska botaniken.

Sveriges utsädesförening hälsar med tillfredsställelse förslaget om inrättande

av en professur i växtförädling vid lantbrukshögskolan. Tillkomsten

av en sådan institution medför en ökning av resurserna för forskning inom

växtförädlingsteori samt för utbildning av växtförädlare och för undervisning

i växtförädling. Föreningen påpekar vidare, att de praktiska växtförädlarna

i vårt land rekryteras dels från universiteten och dels från lantbrukshögskolan.

Föreningen anser det lämpligt, att en sådan dubbel rekrytering

äger rum även i framtiden. Utsädesföreningen framhåller, att samtliga föreningens

resurser i fråga om material och anläggningar, såväl vid Ultunafilialen

som vid huvudanstalten i Svalöv och övriga filialer står till förfogande

för den föreslagne professorn i växtförädling. Föreningen framhåller,

att en förutsättning för tillkomsten av en dylik professur bör vara att dessa

resurser verkligen kommer till användning.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner det mindre välbetänkt

att reducera den systematiska botaniken till enbart ett undervisningsämne

vid lantbrukshögskolan. Jordbrukets forskningsråd finner inrättandet av

en särskild professur i växtförädling mindre nödvändigt. Skogs- och lantbruksakademien

vill icke motsätta sig en professur i växtförädling men

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

avstyrker förslaget att reducera den systematiska botaniken till enbart ett

undervisningsämne.

Hushållningssällskapens förbund uttalar sin tillfredsställelse med det

framförda förslaget att låta det för vårt lands jordbruk så viktiga ämnet

växtförädling bli företrätt vid högskolan. Hushållningssällskapet i Malmöhus

län ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag men föreslår som

en alternativ lösning för utbildning av växtförädlare, att man ordnar utbildning

av agronomie kandidater i växtförädling vid Lunds universitet.

Uppsala läns hushållningssällskap är tveksamt till förslaget att uppdela

den botanisk-genetiska institutionen. Svenska lantmannaskolornas lärareförening

ifrågasätter, om det är nödvändigt med en särskild institution för

växtförädling.

6. Växtodling sområdet

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser, att den nuvarande institutionen

för växternas anatomi och fysiologi bör benämnas institutionen för

växtfysiologi. Växtsjukdomslära anses vidare vara en bättre benämning

för institutionen inom detta ämnesområde än det av utredningen föreslagna

namnet växtpatologi. Lantbrukshögskolans försökskollegium framhåller,

att den av utredningen föreslagna utökningen av antalet försöksavdelningar

genom ändring av två nuvarande tjänster är väl motiverad. Kollegiet

anser det emellertid absolut nödvändigt med en särskild försöksavdelning

också för betesfrågor. Även Uppsala läns hushållningssällskap anser,

att betesskötseln har ställts i skymundan.

Södermanlands läns hushållningssällskap befarar, alt den föreslagna delningen

av institutionen för växtodlingslära på två olika professorer kommer

att leda till stora svårigheter och nedsatt effektivitet. Sällskapet förordar

i stället avdelningsledare, som blir underställda chefen för institutionen.

Gävleborgs läns hushållningssällskap menar, att väl många nya institutioner

och högre befattningar föreslås bli inrättade. Sällskapet ifrågasätter,

om inte den längre drivna specialisering, som bl. a. överflyttningen

av försöksverksamheten medför, skulle kunna lösas genom att flera försöksavdelningar

inrättas i stället för flera institutioner.

Skogs- och lantbruksakademien föreslår, att en professur inrättas inom

växtpatologiens zoologiska del. Skulle detta önskemål icke kunna realiseras,

bör en laboratur i nematologi inrättas. Statens växtskyddsanstalt anser,

att de zoologiska och botaniska ämnesdelarna vid institutionen för

växtsjukdomslära bör företrädas av var sin professor. Vidare bör laboratorsbefattningar

tillkomma i såväl virologi som nematologi. Därest det förordade

alternativet skulle visa sig alltför kostsamt, kan den av anstalten

föreslagna professuren i zoologi utbytas mot en laboratorsbefattning i allmän

zoologi, varvid ämnesgruppen växtpatologi i så fall skulle representeras

av en professor och tre laboratorer.

10 Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

7. Husdjursområdet

Lantbrnkshögskolans styrelse anför, att utredningens förslag till upprustning

av forskningen och undervisningen synes innebära i det stora

hela väl avvägda förstärkningar av resurserna, men den vill särskilt understryka

behovet av ökade resurser för husdj ursinstitutionerna.

Lantbrnkshögskolans lärarkollegium framhåller, att husdjursområdet bör

erhålla en betydligt starkare upprustning än vad utredningen föreslagit.

Bl. a. bör upprustningen av husdjursgenetiken icke göras beroende av frågan

om ett halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion. Institutionen

för husdjursgenetik föreslås bli utrustad med två laboratorsbefattningar.

Även institutionen för husdjurens utfodring och vård anses böra erhålla

laboratorsbefattning med hänsyn till att föreståndaren för denna institution

i hög grad kommer att bli engagerad av administrativa och samordnande

uppgifter inom försöksverksamheten.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening anser, att beteckningen husdjursgenetik

bättre än husdj ursförädling svarar mot den verksamhet, som

kommer att bedrivas vid denna institution. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund

anser, att behovet av resurser inom avelsforskningen

bedömts alltför summariskt och otillfredsställande.

Uppsala läns hushållningssällskap förordar, att en laboratur inrättas vid

institutionen för husdjurens utfodring och vård och att ytterligare en laboratorsbefattning

inrättas vid institutionen för husdjursgenetik. Stockholms

läns hushållningssällskap anser, att institutionen för husdjurens

utfodring och vård bör förses med en laborator för att avlasta den mycket

stora arbetsbörda, som föreståndaren för denna institution kommer att få

med att leda och samordna huvudparten av försöksverksamheten på husdj

ursskötselns område.

Sveriges pälsdjur suppfödares riksförbund, som starkt betonar forskningsoch

försöksverksamhetens betydelse för den svenska pälsdjursuppfödningens

konkurrenskraft på världsmarknaden, anför bl. a. följande.

För att belysa utvecklingen inom pälsdj ursområdet kan nämnas, att Sveriges

andel i världsproduktionen av mink år 1950 utgjorde ca 7 procent med

ett totalt exportvärde av ca 20 miljoner kr., medan motsvarande siffror för

år 1959 utgjorde 10 procent resp. 90 miljoner kr. Den under senare år ökade

konkurrensen måste mötas med förbilligad produktion och högre kvalitet

på minkskinnen. Utvidgad forsknings- och försöksverksamhet på dessa områden

är därför i hög grad av behovet påkallad. Alltsedan dess tillkomst har

förbundet bekostat åtskilliga försök och undersökningar. Under exempelvis

åren 1959 och 1960 utbetalades 57 000 kr. per år. I flera fall har dessa

pengar utdelats till yngre forskare, som utfört intressanta och värdefulla

undersökningar. Dessa forskare har emellertid lämnat högskolan efter några

år på grund av att deras löneställning varit låg och bättre villkor kunnat

erbjudas på andra håll. Förhållandena är bättre i våra nordiska grannländer.

I Danmark finns en försöksledare, motsvarande statsagronom, som

helt ägnar sig åt pälsdjursforskning, medan i Norge sådan forskning bedrivs

vid två olika institutioner, vardera ledd av en fast anställd försöksledare

i docents löneställning.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Mot bakgrund av det nu anförda framhåller riksförbundet nödvändigheten

av att en statsagronombefattning inrättas för forskning och försöksverksamhet

på pälsdjursområdet. Som motiv härför anför riksförbundet

bl. a. att tekniken vid pälsdjursuppfödning skiljer sig alltför mycket från

övrig husdjursuppfödning för att pälsdjursforskningen skall kunna inordnas

i någon av de tre försöksavdelningar för nötkreatur, svin resp. fjäderfä

som utredningen föreslagit. En verklig expert behövs vidare inom landet

för utbildning av konsulenter på pälsdjursskötselns område, för mera

kvalificerad kursverksamhet samt för utarbetandet av handböcker m. m.

8. Tekniska området

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att en professur vore

motiverad i ämnet husbyggnadslära. Tills vidare begränsar sig kollegiet

emellertid till att föreslå en lektorsbefattning.

Statens maskinprovningar ansluter sig till utredningens uppfattning, att

en lektorsbefattning bör inrättas för maskinområdet för att avlasta institutionschefen

undervisningen, så att denne får möjlighet att utöva verklig

ledning av institutionens arbete. Maskinprovningarna framhåller vidare,

att det förefaller osannolikt, att en enda laboratorsbefattning skulle vara

tillräcklig för de omfattande och mångskiftande forskningsuppgifter, som

redan är aktuella resp. snabbt kommer att fa hög aktualitet. Redan nu

borde därför två laboratorsbefattningar inrättas.

Maskinprovningarna ifrågasätter starkt det riktiga i att undervisningen

inom byggnadsområdet skall omhänderhas av icke heltidsanställda speciallärare.

En sådan undervisning kan icke uppnå den nivå, som en högskola

skall erbjuda och torde icke tåla en jämförelse med utlandets högskolor

och skulle även bli klart underlägsen driftsledarkursen vid Alnarp. Maskinprovningarna

anser därför, att en professur i byggnadsteknik bör inrättas

vid lantbrukshögskolan eller under alla omständigheter tills vidare

en befattning som universitetslektor.

Den föreslagna benämningen arbetsmetodik och teknik är enligt maskinprovningarna

icke lycklig. Ordet arbetsmetodik för icke tanken till vad

det här är fråga om, nämligen mekaniseringen. Förväxling med till helt

annan institution hörande »arbetslära» och »företagsledning» kommer utan

tvivel att ständigt ske. Institutionen bör i stället benämnas »institutionen för

maskinteknik och byggnadsteknik».

Jordbrukstekniska föreningen tillstyrker livligt den föreslagna upprustningen

av maskintekniska institutionen. Däremot är föreningen inte nöjd

med utredningens förslag beträffande husbyggnadsområdet utan förordar

i stället två centraler för husbyggnadsforskning, varav en i Lund och en

vid Ultuna. En sådan lokalisering anser föreningen motiverad bl. a. med

hänsyn till skillnaderna i klimatiska förhållanden. Föreningen förordar

därför, alt en fullständig institution för husbyggnadslära inrättas vid lantbrukshögskolan

eller i varje fall att ett lektorat, knutet till den maskin
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tekniska institutionen, inrättas. Den gemensamma institutionen skulle då

benämnas »institutionen för byggnads- och maskinteknik».

Skogs- och lantbruksakademien anser, att ämnet husbyggnadslära bär så

stor ekonomisk betydelse för jordbruket, att det bör vara företrätt vid lantbrukshögskolan

av minst en laborator med resurser för självständig forskning.

Jordbrukets forskningsråd anser, att det maskintekniska och arbetstekniska

området fått en för svag ställning i förhållande till sin ekonomiska

betydelse. En förstärkning av personalen och eventuellt en uppdelning på

två institutioner skulle innebära en bättre lösning. Svenska lantarbetsgivareföreningen,

som särskilt vill förorda upprustning av de tekniska och ekonomiska

områdena, framhåller, att större uppmärksamhet måste ägnas åt utvecklandet

av ändamålsenliga arbetsmetoder och rationellt utnyttjande av

tekniska hjälpmedel.

Statens forskningsanstalt för lanlmannabyggnader framhåller, att husbyggnadsläran

icke i första hand är byggnads- eller maskintekniskt betonad,

utan att ett nära samband med husdjursskötsel och jordbruksekonomi är av

större vikt. Enligt anstalten bör det därför övervägas, om inte ämnet husbyggnadslära

skall sortera under någon av institutionerna för husdjurens

utfodring och vård eller driftsekonomi. Oavsett till vilken institution husbyggnadsläran

förläggs, bör dock behovet av kontakt med husdjursområdet

och det ekonomiska området beaktas.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att ämnet husbyggnadslära har

erhållit en snäv behandling trots den utomordentliga betydelse, som byggnadskostnaderna

har för jordbrukets lönsamhet. Riksförbundet förordar

som ett första steg en laboratorsbefattning i husbyggnadslära. Även de resurser,

som finns vid statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, bör

utnyttjas inom undervisningen. Riksförbundet ifrågasätter om inte hela den

inom detta område bedrivna verksamheten borde tas upp till provning.

Hushållningssällskapet i Malmöhus län förordar, att ett universitetslektorat

inrättas i husbyggnadslära. Hushållningssällskapet i Kristianstads län

tillstyrker, att husbyggnadsläran inläggs i maskintekniska institutionen, eftersom

maskinfrågorna ofta griper in i byggnadsproblemen. Hushållningssällskapet

i Halland anser, alt ett närmare sammanförande av byggnadsforskningen

på jordbrukets område med den maskintekniska institutionen

bör övervägas. Hushållningssällskapet i Kopparbergs län finner det väl motiverat

att inrätta en försöksavdelning även inom den tekniska sektionen

med hänsyn till den betydelse för teknisk och ekonomisk rådgivning och

planering, som data från detta område har.

9. Statistiken

Lantbrukshögskolans lärarkollegium, som erinrar om sin skrivelse till

utredningen, vari bl. a. föreslogs, att en professur i statistik skulle inrättas

vid högskolan, anför bl. a. följande.

Kollegiet vill ånyo kraftigt understryka behovet av en sådan professorsbe
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

fattning samt av en väl utrustad institution med bl. a. räknecentral för utförande

av bearbetningar och analyser. Om det emellertid f. n. icke skulle

vara möjligt att erhålla en sådan befattning, föreslår kollegiet, att den nuvarande

institutionen för statistik och försöksteknik blir i huvudsak oförändrad,

dock med den av utredningen föreslagna ändringen, att förste assistentbefattningen

utbytes mot en överassistentbefattning. Kollegiet finner

det omotiverat att organisatoriskt anknyta statistiken till institutionen för

företagsekonomi.

Statistiska centralbyrån anför beträffande det statistiska ämnesområdet

vid lantbruksliögskolan bl. a. följande.

På vissa forskningsområden, t. ex. inom företagsekonomien, är det inte

möjligt att utföra egentliga experiment, varför man där tvingas utnyttja

icke-experimentella statistiska metoder, över hela världen nedläggs f. n. ett

omfattande arbete på utvecklandet av dessa metoder och på deras anpassning

till de konkreta forskningsproblemen, men man kan knappast vänta

sig, att detta arbete kommer att resultera i att man får tillgång till ett litet

antal enkla standardförfaranden, som täcker åtminstone huvuddelen av forskningsverksamheten.

Tvärtom måste man även för framtiden räkna med att

de statistiska förfarandena i stor utsträckning måste »skräddarsys» för de

olika forskningsprojekten. Härför erfordras tillgång till en statistisk expertis.

För att forskningsverksamheten vid lantbrukshögskolan skall kunna baseras

på en korrekt och effektiv statistisk teknik är det sålunda angeläget

att vetenskapligt meriterade statistiker kan knytas till högskolan och där

ges tillfredsställande arbetsbetingelser. Den nu föreslagna försämringen av

den ställning, som intas av ämnet statistik och försöksteknik, synes centralbyrån

därför vara mindre välbetänkt; en förbättring skulle snarare vara påkallad.

Med hänsyn till behovet av nära kontakter med många forskningsområden

synes det inte heller vara motiverat att ändra den nuvarande organisatoriska

ramen med en särskild institution för statistik och försöksteknik.

Statistiska centralbyrån framhåller vidare, att den har ett direkt intresse

av att undervisningen i statistik vid lantbrukshögskolan ligger på en hög

nivå. Flera av akademikertjänsterna inom verkets jordbruksstatistiska avdelning

har under senare år tillsatts med agronomer. Härtill kommer att primärmaterialet

för jordbruksstatistiken i stor utsträckning insamlas under

medverkan av hushållningssällskapen, där arbetet vanligen bedrivs under

ledning av tjänstemän med agronomexamen. Institutionen för statistik och

försöksteknik har också lämnat värdefull medverkan vid utvecklandet av

metoder för objektiva skördeuppskattningar.

Universitetskanslern avstyrker, i likhet med humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna i Uppsala, utredningens förslag, att

statistiken organiseras som en underavdelning till institutionen för företagsekonomi

och att den nuvarande Iaboraturen vid den statistiska institutionen

omvandlas till ett universitetslektorat.

Skogs- och lantbruksakademien ifrågasätter, om inte en anknytning av

ämnet statistik till universitetet vore eu god lösning.

Jordbrukets forskningsråd anför bl. a. följande.

Rådet vill starkt understryka vikten av att statistiken får en friare ställning

än vad i betänkandet föreslås. Eu särskild avdelning för statistik, fri
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

stående från lantbrukshögskolans institution för företagsekonomi, bör inrättas.

Det bör också undersökas i vad mån ett permanent samarbete med universitetets

statistiska institution kan etableras.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anför beträffande behovet

av en avdelning för databehandling följande.

Den metodik som tillämpas vid den statistiska bearbetningen av försöksoch

andra undersökningsuppgifter är av tämligen likartad karaktär oavsett

ämnesområde. Vidare är antalet data, som årligen blir föremål för bearbetning

av mycket betydande omfattning, uppskattningsvis av storleksordningen

2 miljoner enbart vid jordbruks- och husdjursförsöken. Därtill kommer

det mycket stora siffermaterial, som den moderna forskningen inom driftsekonomi

och marknadslära behöver bearbeta. En betydande rationalisering i

form av en snabbare och mer detaljerad bearbetning torde kunna erhållas

genom en maskinell bearbetning på lämpliga datamaskiner. Behovet av en

sådan utrustning inom högskolan är påtagligt, då en stor del av forskningsoch

även försöksarbetet innebär en stegvis växling mellan undersöknings- och

resultatanalys, som nödvändiggör nya beräkningar med täta mellanrum.

Numera finns datamaskiner anpassade för vetenskapliga behov av nämnd

art tillgängliga på marknaden. Vid beräkning av investeringsramen för högskolan

bör kostnader för anskaffning av sådan utrustning beaktas.

10. Ekonomiska området

Statens jordbruksnämnd betraktar det som angeläget, att ökade resurser

ställs till förfogande främst för den lantbruksekonomiska forskningen. Härom

anföres följande.

Av grundläggande betydelse i de sammanhang, som är aktuella för jordbruksnämndens

del, är studier rörande jordbrukets lönsamhetsutveckling

och de faktorer som påverkar denna. Detsamma gäller studier rörande de

jordbrukspolitiska åtgärdernas — närmast prisregleringsåtgärdernas — inverkan

på produktionsutveckling och marknadsreaktioner. För en adekvat

uppläggning av de avsättningsbefrämjande åtgärderna fordras också ett

noggrant studium av en rad marknadsorganisatoriska faktorer både på den

svenska och på den internationella marknaden, icke minst när det gäller den

integration som pågår på olika plan.

Koltegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm framhåller, att inrättandet

av en laboratur vid lantbrukshögskolan i de specifikt agrara delarna

av fastighetsekonomien i och för sig är önskvärt. En dylik laboratur kan

emellertid enligt kollegienämnden icke täcka det behov av professur i fastighetsekonomi

som föreligger inom lantmäteriavdelningen.

Svenska lantarbetsgivareföreningen, som särskilt vill framhålla angelägenheten

av att de ekonomiska och tekniska institutionerna tillförsäkras erforderliga

resurser för att möta de framtida kraven, anför bl. a. följande.

Här behöver endast erinras om att den tekniska utvecklingen och ändrade

produktionsmetoder fortgående ställer företagarna inför problem, som man

måste ha forskningens och försöksverksamhetens stöd för att kunna lösa.

På den driftsekonomiska forskningen ställs stora förväntningar rörande vägledning

för driftsplanering av såväl långsiktig som kortsiktig natur.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Hushållningssällskapens förbund är medvetet om, att den föreslagna upprustningen

icke kan genomföras på en gång utan att den måste ske i etapper

alltefter angelägenhetsgraden. I anslutning härtill vill styrelsen, med hänsyn

till den ökade betydelse de driftsekonomiska frågorna numera har, framhålla,

att behovet av bättre resurser vid institutionen för lantbrukets företagsekonomi

så snart som möjligt bör tillgodoses.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner förslaget att förlägga undervisningen

i nationalekonomi till Uppsala universitet otillfredsställande och menar,

att en till högskolan knuten professur i ämnet nationalekonomi är mycket

angelägen och snarast bör inrättas. Riksförbundet uttrycker också sin

förvåning över att utredningen icke tagit upp frågan om en särskild befattning

i landsbygdssociologi till behandling. Under alla omständigheter bör enligt

riksförbundet möjligheter skapas att medtaga ämnet sociologi som kursämne

i agronomexamen.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att sociologisk forskning bör ordnas

genom lämplig samverkan mellan högskolans ekonomiska institutioner

och Uppsala universitets sociologiska institution. Jordbrukets forskningsråd

understryker det önskvärda i att sociologisk forskning kan bedrivas på

jordbruksområdet. Detta bör lämpligen kunna ske genom samverkan med

Uppsala universitet.

11. Trädgårdssektionen

Utredningens förslag att tillskapa en högskolemässig undervisning på

trädgårdsområdet har, såsom tidigare framhållits, tillstyrkts av en överväldigande

majoritet av remissinstanserna. Beträffande omfattningen av den

personella upprustningen är meningarna delade men flertalet remissinstanser

tillstyrker en upprustning av ungefär den omfattning, som utredningen

föreslagit.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgardsinstitut föreslår, att

i stället för de av utredningen föreslagna befattningarna såsom lektorer i

driftsekonomi och arbetsmetodik samt överassistent i växtpatologi inrättas

fyra laboraturer, nämligen i växtnäringslära, trädgårdsekonomi, trädgårdsteknik

och växtpatologi. Institutets trädgårdsavdelningskollegium föreslår,

att det företagsekonomiska området får en självständig forskningsinstitution

vid trädgårdssektionen och att trädgårdsodlingens arbetsmetodik (arbetslära)

inrangeras under denna institution. Vidare framhålles, alt den av

utredningen föreslagna uppspaltningen av ämnet plantskoleskötsel på de

båda institutionerna frukt- och bärodling samt prydnadsväxtodling är olämplig.

Den forskning, som bör komma till stånd t. ex. beträffande förökning av

fruktträd och bärbuskar, är i princip av samma slag som för övriga vedartade

växter.

Lantbrukshögskolans försökskollegium framhåller, att resurserna inom

trädgårdsområdet bör förstärkas i den omfattning, som utredningen föreslagit,

och att det därutöver är angeläget, att möjligheter skapas för försöks
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

verksamheten även i frågor, som berör anläggning av parker och prydnadsträdgårdar.

Statens maskinprovningar anser det vara riktigare att vid trädgårdssektionen

inrättas en laboratorstjänst inom maskinområdet i stället för den av

utredningen föreslagna lektorsbefattningen.

Statens växtskgddsanstalt ifrågasätter, om ej den verksamhet, som enligt

utredningens förslag skall handhas av underavdelningen för växtpatologi i

Alnarp, bör ankomma på växtskyddsanstaltens filial i Åkarp.

Trödgårdsnäringsutredningen framhåller, att institutionen för prydnadsväxtodling

bör erhålla bättre personella resurser än vad jordbrukshögskoleutredningen

föreslagit.

Skogs- och lantbruksakademien föreslår, att den fältmässiga köksväxtodlingen

hänföres till jordbrukets växtodling. Akademien anser inte, att någon

barande motivering anförts för inrättande av fyra högskoleprofessurer med

tillhörande institutioner inom trädgårdsområdet.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser, att betydelsen av

prydnadsväxtodling och trädgårdskonst har underskattats. Jordbrukets

forskningsråd anser, att den föreslagna organisationen för forskning och utbildning

inom trädgårdsområdet är överdimensionerad och att det borde

undersökas, om icke studerande på detta område för viss del av sin utbildning

skulle kunna hänvisas till lantbrukshögskolan i Köpenhamn.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund finner den av utredningen föreslagna

avgränsningen mellan de fyra institutionerna vid trädgårdssektionen i

Alnarp riktig och naturlig. Förbundet understryker vikten av att samtliga

fyra institutioner förläggs till Alnarp, eftersom den förvärvsmässiga trädgårdsodlingen

är i så hög grad koncentrerad till södra Sverige. Med hänsyn

till alt de två institutionerna i köksväxtodling och prydnadsväxtodling har

så vidsträckta forskningsområden, bör dessa bägge institutioner förses med

laboratorstjänster. Förbundet framför också ett förslag om inrättande av en

särskild institution för trädgårdsodlingens driftsekonomi, till vilken även

skulle knytas trädgårdsodlingens arbetsmetodik. Förbundet pekar vidare på

nödvändigheten av erforderligt hänsynstagande till trädgårdsodlingens intressen

beträffande undervisningen och forskningen i växtpatologi och växtnäringslära.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter framhåller, att ämnesgruppen

ekologi, växt sociologi och växtgeografi är av stor betydelse för trädgårdsarkitekterna.

Undervisningen i dessa ämnen fordrar antingen speciallärare eller

ett organiserat samarbete med andra högre lärosäten såsom Uppsala universitet.

Med hansyn till trädgårdsarkitekternas behov av goda insikter i formgivning,

arkitektur och samhällsplanering önskar föreningen få till stånd

ett samarbete mellan lantbrukshögskolans trädgårdssektion i Alnarp och den

föreslagna tekniska högskolan i Lund. Vid institutionen för trädgårdskonst

bor vidare inrättas en försöksavdelning för anläggningsteknik samt naturoch

landskapsvård.

Sveriges grkesfruktodlares riksförbund har intet att erinra gentemot ut
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

redningens förslag om fyra institutioner vid trädgårdssektionen men vill understryka,

att institutionen för frukt- och bärodling utöver professor även

bör förses med laborator till följd av institutionens omfattning och avgränsning

i de två väl skilda områden som frukt- och bärodling utgör. Vidare anföres

följande.

Denna uppdelning i de två odlingsgrenarna begränsar sig inte enbart till

fruktslagen, den gäller även producenterna, såtillvida som att kombinationen

frukt- och bärodling i yrkesmässig skala är mycket sällan förekommande.

Odlingarna är i stor utsträckning geografiskt åtskilda, varigenom de allmänna

betingelserna väsentligt avviker från varandra.

Utöver dessa föreslagna institutioner för utbildning, forskning och försöksverksamhet

inom trädgårdsnäringen vill förbundet framföra önskvärdheten

av att en särskild driftsekonomisk institution kommer till stånd vid

Alnarp. Den stora betydelse en ekonomisk forskning har för den förvärvsmässiga

trädgårdsodlingen motiverar väl en självständig institution för detta

ändamål.

Hushållningssällskapen har endast i mycket begränsad omfattning tagit

ställning till utredningens förslag på trädgårdsområdet. Hushållningssällskapet

i Malmöhus län förordar, att den fältmässiga köksväxtodlingen förlägges

till Ultuna samt att institutionen för trädgårdskonst och naturvård anknytes

till den tekniska högskolan i Lund. Gotlands läns hushållningssällskap

ifrågasätter om ej den undervisning, som är avsedd att handhas av

de föreslagna underavdelningarna vid trädgårdssektionen i Alnarp, skulle

kunna förläggas till motsvarande institutioner vid Ultuna. Gävleborgs läns

hushållningssällskap är av den uppfattningen, att det borde räcka med två

professurer vid trädgårdssektionen i Alnarp; en för frukt- och bärodling,

där köksväxtodlingen kunde ingå, och en gemensam för prydnadsväxtodling

samt trädgårdskonst och landskapsvård. De båda hushållningssällskapen i

Älvsborgs län avstyrker förslaget att inrätta en trädgårdssektion i Alnarp.

Uppsala läns hushållningssällskap, som tillstyrker inrättandet av en trädgårdssektion,

framhåller att ämnet köksväxtodling i mycket hög grad är ett

jordbruksämne, enär endast köksväxtodling under glas i väsentlig grad torde

skilja sig från jordbrukets växtodling.

12. Antal docenter, assistenter och biträden

Lantbrukshögskolans lärarkollegium godtager den föreslagna utökningen

av docentbefattningarna såsom en omedelbar förstärkning. Kollegiet förutsätter

dock, att antalet docentbefattningar vid högskolan anpassas eftei

samma normer som vid universiteten, där enligt universitetsutredningen

minimiprincipen bör vara en docentbefattning per professur och laboratur.

Antalet assistenter i reglerad befordringsgång bör enligt kollegiet beräknas

efter den högre normen, som utgör en assistent per professur och en halv

assistent per laboratur. Även beträffande biträdespersonalen är enligt kollegiet

den högre kvoten (3,3 biträden per forskare) motiverad för samtliga

institutioner vid högskolan utom för de ekonomiska, där utredningens förslag

kan godtas.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

1955 års universitetsutredning finner det värdefullt, att högskoleinstitutionernas

resurser i form av assistent- och amanuenspersonal samt biträdeshjälp

dimensioneras efter de normer, som föreslagits för universitetsinstitutionernas

del.

Skogs- och lantbruksakademien förordar, att en del av de nu föreslagna

nya forskarbefattningarna på högre nivå göres »fria» — d. v. s. icke knytes

till bestämda ämnesområden —• för att därigenom lättare möjliggöra snabba

anpassningar till framtida förändringar.

Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker, att samma automatik och

samma normer som gäller för assistent- och biträdespersonalen vid universiteten

skall tillämpas vid lantbrukshögskolan.

SACO anser, att minimiprincipen bör vara ett docentstipendium per professur

vid lantbrukshögskolan. Då högskolan i sin slutgiltigt utbyggda omfattning

kommer att omfatta 24 professurer, bör 16 nya docentbefattningar

inrättas. SACO föreslår vidare, att antalet överassistenttjänster i A 23 utökas

för alt tillgodose behovet av sluttjänster för den personal, som måste

lämna de utpräglade rekryteringstjänsterna men som ej har möjlighet att

erhålia någon toppbefattning inom forsknings- och försöksverksamheten. Utredningens

förslag beträffande förstärkning av assistent- och biträdespersonalen

hälsar SACO med tillfredsställelse. Dock bör flertalet av högskolans

institutioner jämställas med de experimentella ämnena vid de tekniska högskolorna

såväl beträffande antalet assistenter per professor och laborator

som antalet biträden per forskare.

C. Biodlingsavdelningens förläggning

Utredningens förslag, att forsknings- och försöksverksamheten inom biodlingens

område skall förflyttas från Ultuna till Alnarp, avstyrkes av lantbruksstyrelsen,

lärar- och försökskollegierna vid lantbrukshögskolan, Sveriges

fröodlareförbund samt Uppsala läns hushållningssällskap. Förläggningen

till Alnarp tillstyrkes av styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

samt Sveriges biodlares riksförbund.

Lantbruksstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Biforskningen har en dubbel uppgift. Den skall tillgodose behovet av forskning

både då det gäller biskötseln som näringsgren och binas utnyttjande

som pollinatörer inom växtodlingen. Verksamheten har härigenom ett starkt

behov av kontakt med olika forsknings- och försöksinstitutioner på lantbrukets

område, varvid särskilt må nämnas entomologi, växtskydd, ogräsbekämpning,

växtförädling och fröodling. Vidare är det av synnerlig vikt att

lärare och konsulenter, som kommer att avlägga agronomexamen vid högskolan,

erhåller utbildning på ifrågavarande område. Utredningens förslag

skulle begränsa kontaktmöjligheterna och försvåra utbildningen av agronomer

på området. Lantbruksstyrelsen kan därför icke biträda utredningens

förslag på denna punkt. Avdelningen bör enligt styrelsens mening bibehållas

vid nuvarande förläggning.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

Lantbrukshögskolans lärarkollegium kan inte finna, att bärande skäl

framförts för en förflyttning av biodlingsavdelningen från Ultuna. Kollegiet

hänvisar i denna fråga till en särskild skrivelse av förste assistenten B.

Schwan, vari bl. a. framhålles följande.

Erfarenheterna under de tio år, som forsknings- och försöksverksamheten

med bin varit förlagd till Ultuna, har visat att förläggningen i hög grad kunnat

tillgodose verksamhetens kontaktbehov. Av särskilt värde har kontakterna

varit med de ultunainstitutioner, som behandlar växtodling, växtpatologi,

växtförädling och fröodling. Inom dessa ämnesområden ryms många

frågor av centralt intresse för biforskningen. Här må endast erinras om

binas betydelse för fröodlingen, olika kulturväxters anpassning till bibesök,

ogräsens betydelse som dragväxter för bin samt lantbrukskemikaliernas skadeverkningar.

I nyssnämnda skrivelse framhålles vidare, att utbildning i biodling är av

betydelse för jordbrukskonsulenter och lärare vid lantmannaskolor och att

särskild undervisning rörande biodling borde meddelas i samband med

agronomutbildningen. Biodlingsfrågorna och deras vetenskapliga studium

betecknas som i hög grad bundna till jordbruket och jordbruksforskningen.

Det måste därför anses angeläget att biforskningens nuvarande nära organisatoriska

och lokala anknytning till lantbrukshögskolan bibehålies. Detta

motiveras även av det uppenbara behov av teoretisk och praktisk undervisning

i biodling, som förefinnes vid agronomutbildningen och som aktualiseras

även för hortonomutbildningen, om denna enligt jordbrukshögskoleutredningens

förslag delvis förläggs till lantbrukshögskolan.

Insektsstudiet i frukt- och fröodlingar anges vidare i betydande grad ha

karaktär av inventeringsundersökningar i olika landsdelar. Biförsöksverksamhetens

lokalisering bör därför inte tillmätas alltför stor betydelse för

detta studium. Biodlarnas antal fördelar sig på de olika av utredningen föreslagna

försöksdistrikten på följande sätt: södra distrikten 7 107, västra distriktet

4 602, östra distriktet 5 315 och norra distriktet 564. En tillräckligt

stor del av biodlingen kan sålunda anses vara förlagd inom östra distriktet

för att medge goda möjligheter till kontakt med praktisk biodling. Beträffande

byggnadskostnaderna vid de olika förläggningsalternativen framhålles

slutligen.

Det må till sist framhållas, att ett bibehållande av forsknings- och försöksverksamheten

med bin vid Ultuna avsevärt kommer att minska byggnadskostnaderna

för verksamheten jämfört med en förflyttning till Alnarp.

Den nuvarande verksamheten förfogar nämligen över ändamålsenliga, särskilt

för sin uppgift inredda tjänsterum och laboratorielokaler i statens

husdjursförsöks institutionsbyggnad, medan i Alnarp nya lokaler skulle få

anordnas.

Sveriges fröodlaref(irland framhåller, att närheten till lantbrukshögskolans

växtodlingsinstitutioner och Sveriges utsädesförenings Ultuna-filial, där

under senaste tid mycket intressanta resultat vunnits i fråga om humlornas

och binas betydelse för pollinering av rödklöver, synes motivera en fortsatt

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

förläggning av biodlingsavdelningen till Ultuna. Förbundet anser vidare, att

tungt vägande skäl talar för en väl utrustad avdelning för forskning och

försök med pollinerande insekter, eftersom mycket stora värden står att vinna

genom ett intensifierat arbete på detta område.

Uppsala läns hushållningssällskap kan inte finna, att en förflyttning av

biodlingsavdelningen till Alnarp är motiverad. Sällskapet framhåller vidare

följande.

Biodlingsverksamheten vid Ultuna har utvecklats väl och på ett föredömåvägabragt

värdefullt samarbete mellan forskarna och praktikens

företrädare för bi-, frö- och fruktodling. Vid lantbrukshögskolan kommer att

finnas vetenskapliga institutioner för växtodling och växtpatologi. Om därtill

statens växtskyddsanstalt skulle komma att få sin förläggning i närheten av

Uppsala, torde därmed finnas ett ytterligare argument för en avdelning för

biodling vid Ultuna. Dessutom har utvecklingen alltmer gått i den riktningen,

alt jordbrukarna måste ordna förutsättningarna för frövallarnas pollinering

i samarbete med biodlarna, eftersom humleförekomsten minskat till

följd av jordbrukets rationalisering, ökad insektsbekämpning m. m. Då vallodlingen

har större omfattning i Mellansverige än i Sydsverige, blir ett

gruppsamarbete mellan berörda forskarkategorier främst nödvändigt i Mellansverige.

°

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut förordar

forslaget att biodlingsavdelningen skall förläggas till Alnarp och anser detta

vara av stor betydelse särskilt för frukt- och fröodlingen.

Sveriges biodlares riksförbund biträder utredningens förslag att förlägga

biodlingsavdelningen till Alnarp bl. a. med hänsyn till de större möjligheter

till kontakt med frukt- och fröodlingen, växtförädlingen och den praktiska

biodlingen, som därigenom åstadkommes. Även det förhållandet, att

förbundet bedriver en egen forskningsverksamhet vid sitt laboratorium i

Lund, talar för en förläggning till Alnarp. Den föreslagna personalen är

emellertid enligt förbundet alltför liten för att en kvalificerad forskning

skall kunna bedrivas vid sidan av de rutinmässiga arbetsuppgifter med diagnostisering

av bisjukdomar, utredning av biförgiftningar, rådgivning till

bitillsyningsmän, kontroll av importen av bin o. d., som åvilar avdelningen.

Förutom försöksledartjänsten i A 23 bör enligt förbundet en forskare i

professors eller åtminstone laborators tjänsteställning anställas.

D. Bibliotek m. in.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök understryker

särskilt behovet av ökade resurser för biblioteket. Lantbrukshögskolans

lärarkollegium förordar för biblioteket en personell förstärkning utöver vad

utredningen föreslagit.

Hushållningssällskapens förbund understryker, att man vid den allmänna

upprustningen icke får underlåta att utan dröjsmål skapa sådana resurser

för högskolans bibliotek, att det kan bättre fylla sin avsedda funktion inom

högskolan.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

SACO anser, att biblioteket vid Ultuna har blivit dåligt tillgodosett med

personalförstärkningar.

Statens lönenämnd framhåller, att inrättandet av ingenjörstjänsten vid

verkstadsdetaljen bör anstå, till dess den slutliga utformningen av apparatoch

verkstadsservicen vid lantbrukshögskolan klarlagts.

E. Sektionsindelningen

Lantbrukshögskolans lärarkollegium har i princip intet att erinra emot

den av utredningen föreslagna sektionsindelningen men framhåller, att det

torde få ankomma på högskolan att sedermera, då erfarenheter vunnits, definitivt

fastställa, på vilket sätt en sektionsindelning skall ske.

IV. DEPARTEMENTSCHEFEN

Olika typer av befattningar, tillsättningsförfarande m. m.

När förslag till besättande av befattning som professor och laborator skall

uppgöras bör i enlighet med jordbrukshögskoleutredningen i främsta rummet

hänsyn tagas till ådagalagd vetenskaplig skicklighet i det eller de ämnen

befattningen omfattar samt, vad angår de tillämpade ämnena, därutöver till

ådagalagd skicklighet visad genom självständigt arbete till jordbrukets utveckling

och till erfarenhet vunnen genom verksamhet inom befattningens

område. Denna senare meriteringsgrund bör i anslutning till vad utredningen

framhållit tillmätas större meritvärde än som för närvarande är fallet.

Detta bör enligt min mening dock inte få leda till att antalet tjänsteår

inom befattningens område tillägges alltför stor vikt. Vid bedömningen av

kompetensen i samband med tillsättning av professor särskilt inom ämnesområde

med försöksverksamhet bör inte bortses från att sådan befattningshavare

såsom institutionsföreståndare kommer att ställas inför betydande

organistoriska och administrativa uppgifter, vilka kräver förmåga att leda

och samordna.

Jordbrukshögskoleutredningen har framhållit, att den vetenskapliga kapaciteten

vid en institution i allmänhet bäst bör kunna utnyttjas om professor

och laborator är specialiserade inom olika delar av ämnet. I anslutning

till vad universitetsutredningen framhållit, har det därför synts jordbrukshögskoleutredningen

lämpligt att föreslå, att laboratorerna vid lantbrukshögskolan

i likhet med professorerna utnämnes i visst ämne eller ämnesområde

och inte vid viss institution, som hittills varit fallet. För min del

har jag inte något att erinra mot detta förslag. Ej heller vad utredningen i övrigt

anfört under detta avsnitt föranleder någon erinran från min sida. Detta

innebär bland annat, att jag ansluter mig till utredningens förslag att lantbrukshögskolans

stadgar bör revideras och i tillämpliga delar bringas i överensstämmelse

med de för universiteten gällande bestämmelserna. Det torde

böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser samt

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

att senare vidtaga bland annat sådana ändringar, som erfordras för att i

möjligaste mån bibehålla enhetliga bestämmelser för hela universitets- och

högskoleväsendet.

I fråga om befattningarna som statsagronom och statshortonom har jordbrukshögskoleutredningen

föreslagit, att vid tillsättning av dessa tjänster

sakkunnigbedömning inte längre skall vara obligatorisk samt att vid bedömningen

av sökandes kompetens skall gälla, att erfarenhet vunnen genom

verksamhet inom befattningens område och vetenskaplig meritering skall

tillmätas lika vikt, dock utan någon sänkning av kompetenskraven för dessa

tjänster. Ingen av de remissinstanser, som yttrat sig i dessa frågor, har funnit

sig kunna biträda utredningens förslag att slopa det nu obligatoriska sakkunnigförtarandet

vid tillsättande av befattningar som statsagronom och

statshortonom. Remissinstanserna har därvid framhållit, att vare sig vetenskaplig

skicklighet eller praktisk erfarenhet torde kunna bedömas på annat

sätt än av särskilda sakkunniga.

Såvitt jag kunnat finna, har utredningen med sitt förslag i fråga om statsagronomer

och statshortonomer velat motverka en överbetoning av de rent

teoretiska meriterna vid kompetensbedömningen. För att försöksverksamheten

skall bli till verkligt gagn för jordbruket fordras nämligen även enligt

min åsikt av försökspersonalen förutom teoretisk utbildning också god kännedom

om jordbrukets produktionsvillkor. Insikter av detta slag bör därför

tillmäias ett betydande meritvärde vid ifrågavarande kompetensbedömning.

Att slopa sakkunnigförfarandet synes emellertid inte utgöra någon garanti

för att en ändring av arten av kompetens kommer att beaktas vid bedömningen.

Det väsentliga synes mig inte vara tillvägagångssättet vid kompetensbedömningen

utan målsättningen för denna bedömning.

Enligt min mening bör sålunda vid tillsättning av statsagronom- och statshortonombefattning

även i fortsättningen krävas sakkunnigbedömning. Vid

denna bedömning bör ådagalagd vetenskaplig skicklighet å ena sidan och

ådagalagd skicklighet visad genom självständigt arbete till jordbrukets utveckling

och erfarenhet vunnen genom verksamhet inom befattningens område

å den andra sidan tillmätas lika vikt. Detta bör emellertid inte få föranleda,

att kraven på den vetenskapliga meriteringen eftersättes. I princip

bör nämligen i detta hänseende fordringarna för statsagronom och statshortonom

vara desamma som för laborator inom tillämpat ämnesområde..

Därvid bör för statsagronomernas och statshortonomernas del beaktas även

de ökade krav på förmågan att leda och samordna försöksverksamhet, som

blir en följd av deras ställning i den nya högskoleorganisationen. I anslutning

till vad lantbrukshögskolans lärarkollegium anfört vill jag förorda, att

statsagronomerna och statshortonomerna ålägges undervisningsskyldighet

inom sina ämnesområden. Härigenom ges de studerande tillfälle att direkt

taga del av försöksverksamhetens resultat.

Med hänsyn till vad jag anfört beträffande kompetenskraven finner jag

mig böra förorda, att tjänsterna som statsagronom och statshortonom från

och med den 1 juli 1962 höjes från lönegrad A 26 till lönegrad B 1 eller till

samma lönegrad som för laborator.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Jordbrukshögskoleulredningen bär föreslagit, att tjänster som universitetslektor

skall införas inom vissa ämnesområden vid lantbrukshögskolan.

Häremot har jag i princip intet att erinra. För behörighet till tjänst som universitetslektor

bör liksom vid universitet och andra högskolor fordras, att vederbörande

avlagt disputationsprov och styrkt sig äga pedagogisk skicklighet.

Möjligheter till dispens bör, såsom utredningen förordat, i likhet med

vad som förutsatts vid de tekniska högskolorna gälla för dylika tjänster vid

lantbrukshögskolan. Sådan dispens bör emellertid lämnas endast i särskilda

fall.

För befattning som docent skall forskning vara det huvudsakliga tjänsteåliggandet.

Vid lantbrukshögskolan bör kunna inrättas tjänster som docent

eller forskardocent. Bestämmelserna beträffande dessa tjänster bör

vara desamma som vid universiteten.

Utredningen föreslår, att vissa befattningar som överassistent i lönegrad

A 23 inrättas. Dessa skall ha till uppgift att stå till förfogande för konsultation

och alt i egenskap av specialister inom sitt eget ämnesområde biträda

vid den forskning och övriga vetenskapliga verksamheter, som bedrives vid

lantbrukshögskolan. Enligt min mening synes tjänster av denna typ vara

ändamålsenliga inom vissa speciella ämnesområden. Jag har därför i princip

intet att erinra emot att sådana tjänster inrättas. Kompetenskrav för

dessa tjänster bör enligt min mening vara lägst grundläggande akademisk

examen i befattningens ämnesområde.

Vad därefter angår övriga befattningar inom forsknings- och u ndervisningsverksamheten

vid lantbrukshögskolan har jordbrukshögskoleutredningen

föreslagit, att för dessa skall samma normer tilllämpas

som vid universiteten och de högskolor, som lyder under ecklesiastikdepartementet.

Detta innebär, att de nuvarande förste assistentbefattningarna

vid lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner skall ombildas

till i första hand forskarassistentbefattningar med samma kompetensvillkor,

förordnandetid samt tjänstgörings- och lönevillkor som vid universiteten. Vidare

skall assistentbefattningarna i reglerad befordringsgång vid lantbrukshögskolans

undervisningsinstitutioner ges samma tjänstgörings-, anställnings-

och lönevillkor som motsvarande assistenter vid universiteten.

De föreslagna förändringarna medför, bland annat, att ifrågavarande befattningshavare

inte längre blir bundna under hela arbetstiden av själva institutionsarbetet

utan även kan ägna en del av arbetstiden åt eget meriterings-

och forskarutbildningsarbete. Utredningens förslag har godtagits av

remissinstanserna, som framhållit värdet av att enhetliga normer tillämpas

vad beträffar kompetens, tjänstgöring etc. vid samtliga universitet och högskolor

i landet. Lantbrukshögskolans lärarkollegium har emellertid motsatt

sig förslaget i fråga om assistenterna i reglerad befordringsgång med hänsyn

till en befarad minskning av arbetsinsatsen vid institutionerna.

I likhet med utredningen anser jag, att samma forskarutbildningsmöjligheter

bör finnas vid lantbrukshögskolan som vid landets övriga högskolor

och vid universiteten. Flertalet ämnesområden vid lantbrukshögskolan är här

i landet representerade endast vid denna högskola, som därför ensam har att

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sörja för rekryteringen av forskare, försöksmän och lärare inom flera viktiga

ämnesomåden. Det får enligt min mening därför anses vara av väsentlig

betydelse för högskolans framtida vetenskapliga standard, att den nytillkommande

forskarpersonalen beredes ordnade möjligheter till forskarutbildning

och meritering. De föreslagna förändringarna i tjänstgöringsförhållandena

synes ej behöva innebära att forskningens omfattning vid högskolan

minskas.

Jag förordar alltså, att de nuvarande förste assistentbefattningarna inom

lantbrukshögskolans forsknings- och undervisningsverksamhet ombildas till

forskarassistentbefattningar, allteftersom de nuvarande innehavarna av förste

assistentbefattningarna lämnar dessa eller gör framställning om alt få befattningarna

ombildade till forskarassistentbefattningar. Denna ombildning bör

påbörjas redan från och med den 1 juli 1961. För forskarassistentbefattningarna

bör gälla samma kompetens-, tjänstgörings- och lönevillkor som för

forskarassistent vid universiteten.

Vidare förordar jag, att de nuvarande assist en /befattningarna i reglerad

befordringsgång vid lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner i enlighet

med utredningens förslag förenas med samma tjänstgörings- och anställningsvillkor

som gäller för motsvarande assistenter vid universiteten och de

tekniska högskolorna. Detta innebär bland annat, att skyldigheten att fullgöra

institutionsarbete begränsas till 1 000 timmar per år. I övrigt skall tiden

användas till sådan forskning och utbildning under institutionsföreståndarens

ledning, som möjliggör för befattningshavaren att förvärva licentiatexamen

eller doktorsgrad. Även i detta fall bör ombildningen av tjänsterna

ske, allteftersom de nuvarande innehavarna lämnar befattningarna eller gör

framställning om att få befattningarna ombildade.

Beträffande försöksa v delningar na har utredningen föreslagit,

att nuvarande överassistenter och förste assistenter i lönegraderna A 23 och

A 21 med bibehållen lönegradsplacering skall erhålla benämningen försöksledare.

Vidare har föreslagits att nuvarande assistenter i reglerad befordringsgång

(lönegrad A 15—A 19) med akademisk examen skall med likaledes

bibehållen lönegradsplacering benämnas försöksassistenter. För de nuvarande

fältassistenterna och övriga assistenter inom försöksverksamheten,

som saknar akademisk examen, har föreslagits benämningen försökstekniker.

Utredningens förslag i denna del finner jag mig böra förorda. I likhet med

utredningen anser jag nämligen, att försöksavdelningarnas hela personal,

alltså även assistentpersonalen, bör vara heltidsanställd och att befattningarnas

speciella karaktär bör framgå av tjänstebenämningarna. Vid remissbehandlingen

har önskemål framförts om att ge assistenterna vid försöksavdelningarna

samma möjligheter till forskarutbildning som assistenterna

vid institutionerna. Även om jag hyser förståelse för dessa önskemål, är jag

dock av den uppfattningen, att en ombildning av assistentbefattningarna

vid försöksavdelningarna till assistenttjänster av universitetstvp i vart fall

bör anstå, tills närmare erfarenhet vunnits av ombildningen av assistentbe
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

fattningarna inom forsknings- och undervisningsverksamheten. De förordade

ändringarna av tjänstebenämningarna bör ske från och med den 1 juli

1962.

Vad beträffar kompetenskraven för den personal vid försöksavdelnmgarna

jag nyss berört anser jag mig kunna biträda utredningens förslag att for

försöksledarbefaUmng skall krävas lägst agronomexamen eller annan

grundläggande akademisk examen samt erfarenhet av försöksverksamhet.

Högre vetenskaplig examen bör tillmätas meritvärde. För befattning som

försöksassistent skall fordras agronomexamen eller därmed jämställd examen

och för befattning som försökstekniker skall fordras lantmästarexamen,

fackskoleingenjörsexamen eller därmed jämförlig utbildning samt erfarenhet

från praktiskt fältförsöksarbete.

Allmänt om institutionsindelningen

Jordbrukshögskoleutredningen förutser ett omfattande behov av samarbete

mellan olika närstående institutioner vid lantbrukshögskolan bland

annat beträffande lokaler och andra gemensamma resurser. Detta samarbete

skall enligt utredningen ordnas på så sätt, att en av de i samarbetet deltagande

institutionsföreståndarna skall utses till prefekt och i denna egenskap

vara ansvarig för att gemensamma resurser utnyttjas på bästa sätt, sett ur

samtliga berörda institutioners synpunkt. En dylik organisation finnes vid

universiteten i de fall då flera professorer ingår i en och samma institution

eller då flera institutioner disponerar resurser gemensamt. Såsom tidigare

anförts vid behandlingen av sambandet mellan försöksverksamheten samt

forsknings- och undervisningsverksamheten har vissa remissinstanser kommit

med erinringar mot utredningens förslag på grund av den splittring av

försöksverksamheten som förslaget enligt deras uppfattning skulle medföra

inom några ämnesområden, därigenom att vissa försöksavdelningar inom

närliggande ämnesområden skulle förläggas till skilda institutioner. Jag

anförde i det sammanhanget, att starka skäl talade för att den av jordbrukshögskoleutredningen

föreslagna delningen av institutionerna för växtodlingslära

och allmän jordbrukslära inte borde komma till stånd. I det följande

ämnar jag taga upp frågan om institutionsindelningen vid högskolan i dess

helhet.

Frågan om de vetenskapliga institutionernas storlek har på senare tid

varit föremål för livlig uppmärksamhet. Man synes alltmer ha blivit medveten

om att en modern och rationellt bedriven forskning kräver förhållandevis

stora organisatoriska enheter. Sålunda framhåller 1955 års universitetsutredning

i sitt sjätte betänkande (SOU 1959: 45, s. 224), att en livskraftig

forsknings- och undervisningsinstitution måste till sitt förfogande

ha specialister på olika delar av ämnet och på olika forskningsmetoder samt

att en forskar- och lärarstab uppbyggd på detta sätt endast kan skapas vid

relativt stora institutioner.

Fördelarna med större institutioner består bland annat däri att man kan

uppnå en bättre arbetsfördelning och specialisering hos den vetenskapliga

It Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

personalen samt ett rationellare och mera kontinuerligt utnyttjande av den

biträdande personalen, såsom skriv- och räknebiträden, vaktmästare samt

flertalet tekniker och andra specialister. Likaså torde i större utsträckning

än eljest en avsevärd del av utrustningen, såsom instrument, maskiner, försöksarealer,

försöksdjur, växthus, laboratorier, undervisningslokaler m. in.,

kunna användas gemensamt och därigenom utnyttjas bättre. Fördelarna även

organiserad samverkan kommer troligen också — såsom jordbrukshögskoleutredningen

påpekat — att öka i betydelse, allteftersom modern forskning

kräver allt flera dyrbara anläggningar och instrument. Även i det rent

administrativa arbetet, som i många fall är relativt betungande för professorerna,

kan en arbetsfördelning ske på så sätt, att den professor som är

prefekt i huvudsak ansvarar för detta arbete, varigenom övriga professorer

kan i högre grad koncentrera sig på det vetenskapliga arbetet. Prefektens

administrativa arbetsbörda bör vid ett sådant system i hög grad kunna underlättas

genom att till hans förfogande ställes en kvalificerad sekreterare.

Med hänsyn till de otvetydiga fördelar, som större institutioner erbjuder,

vill jag förorda, att i samband med omorganisationen av lantbrukshögskolan

lämpliga åtgärder vidtages för att erhålla större arbetsenheter och ett

bättre gemensamt utnyttjande av vissa resurser. Jag ämnar därvid föreslå

att vid institutioner med mer än en professor den ene av dessa utses till

prefekt. I likhet med tillvägagångssättet vid universiteten, där prefekt utses

av kanslern för rikets universitet, bör vid lantbrukshögskolan prefekt utses

av styrelsen. I övrigt torde i tillämpliga delar böra gälla samma bestämmelser

som vid universiteten.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört bör enligt min mening vissa av de utav

jordbrukshögskoleutredningen föreslagna delningarna av institutioner inte

äga rum. Vad först angår ämnesområdet växtodling skall detta enligt utredningens

förslag delas i två institutioner, benämnda institutionerna för speciell

växtodling och allmän växtodling. Förutom de nackdelar för försöksverksamheten,

som en sådan delning enligt min mening skulle medföra,

synes även föreligga rätt betydande svårigheter att klart avgränsa ämnesområdena

för de två nya institutionerna. De olika delarna av detta ämnesområde

är så beroende av varandra, att en fördelning av den nuvarande

verksamheten på två helt skilda institutioner inte synes ändamålsenlig. Enligt

min mening bör därför den till ämnesområdet växtodling hänförliga vetenskapliga

verksamheten ingå i en gemensam institution.

I den nuvarande institutionen allmän jordbrukslära ingår de båda ämnesområdena

växtnäringslära och jordbearbetning. Utredningen har föreslagit,

att institutionen skall uppdelas på två nya institutioner, varav den ena i

växtnäringslära och den andra i jordbearbetning. Dessa två ämnesområden

är visserligen ganska väl avgränsade i förhållande till varandra men inrymmer

likväl så många beröringspunkter att en naturlig anknytning finnes

dem emellan. Bland annat gäller detta de båda försöksavdelningarna i växtnäringslära

respektive jordbearbetning. En uppdelning i skilda institutioner

synes därför medföra en onödig splittring av resurserna, särskilt som den

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

vetenskapliga verksamheten inom de båda ämnesområdena enligt utredningens

förslag skall bedrivas i gemensamma lokaler. Med hänsyn härtill anser

jag mig inte kunna biträda förslaget om delningen utan vill förorda att ifrågavarande

verksamhet sammanhålles i en institution.

Även för det botaniskt-genetiska ämnesområdet har utredningen föreslagit

en uppdelning i två institutioner, varav den ena i genetik och den andra i

växtförädling. Vid remissbehandlingen har lantbrukshögskolans lärarkollegium

ifrågasatt lämpligheten av en sådan delning och i stället förordat en

för dessa båda ämnesområden gemensam institution, benämnd institutionen

för genetik och växtförädling. Lärarkollegiet har vidare förutsatt, att den

ene av de båda professorerna skall utses till prefekt för den gemensamma

institutionen. Som främsta skäl för en gemensam institution har lärarkollegiet

framhållit, att det synes naturligt, att en stor del av resurserna utnyttjas

gemensamt av de båda utav utredningen föreslagna institutionerna.

Även enligt min mening synes en gemensam institution vara att föredraga

framför en uppdelning på två. Jag förordar därför, att de båda ämnesområdena

genetik och växtförädling skall ingå i en gemensam institution.

Inom trädgårdsområdet har utredningen föreslagit, att särskilda institutioner

skall upprättas för respektive köksväxtodling, prydnadsväxtodling,

frukt- och bärodling samt trädgårdskonst och naturvård. Av dessa institutioner

har de båda förstnämnda behov av likartade resurser, bland annat i

fråga om växthus, medan de båda sistnämnda institutionerna endast har obetydliga

behov av växthus. Även i fråga om odlingsteknik m. m. är köksväxtodling

och prydnadsväxtodling mycket närstående. Enligt min mening bör

därför dessa ämnesområden ingå i en och samma institution.

I anslutning till vad jag tidigare anfört beträffande fördelarna av större

institutioner vill jag förorda, att förutsättningarna att få till stånd större

organisatoriska enheter genom samordning av vissa övriga närstående institutioner

närmare undersökes. I samband därmed synes även den av utredningen

väckta frågan om en sektionsindelning böra prövas. Enligt min mening

torde det böra uppdragas åt styrelsen för lantbrukshögskolan att närmare

utreda dessa spörsmål och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag

härom.

Behovet av institutioner och personal vid dessa

Organisationen av de olika vetenskapliga institutionerna vid lantbrukshögskolan

liksom också behovet av olika befattningar vid dessa behandlas i

det följande institutionsvis. De professurer, laboraturer, statsagronom- och

statsliortonomtjänster samt universitetslektorat, som jag därvid föreslår,

bör inrättas i samband med omorganisationen av högskolan den 1 juli 1962.

Då det är önskvärt, alt de olika befattningshavarna skall kunna tillträda redan

i samband med omorganisationen, bör de nytillkomna tjänsterna liksom

också de nu vakantsatta tjänster vid lantbrukshögskolan, som kommer

att ingå i den nya organisationen, kunna ledigförklaras snarast möjligt efter

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

det att riksdagen tagit ställning till förslagen. Vid den institutionsvisa genomgången

förordar jag vidare, att de nuvarande försteassistenttjänsterna

ändras till forskarassistenttjänster, överassistenttjänster eller försöksledartjänster.

Övergången till forskarassistenttjänster bör såsom jag tidigare föreslagit

kunna påbörjas från och med den 1 juli 1961, allt eftersom de nuvarande

innehavarna av försteassistenttjänsterna lämnar dessa eller själva

begär att få tjänsten ändrad till forskarassistenttjänst. Vidare ämnar jag

föreslå, att redan från den 1 juli 1961 en forskardocentur samt ett antal nya

forskarassistenttjänster, assistenttjänster och biträdestjänster inrättas. Därutöver

föreslår jag, att viss lönegradsuppflyttning skall ske från detta datum.

Bland annat förordar jag, att i princip varje ämnesområde, som företrädes

av professor förses med en kontoristtjänst i lönegrad A 9 (i vissa fall

kansliskrivare i lönegrad A 10) bland annat för att avlasta professorerna en

del av deras administrativa uppgifter, överförandet av assistenttjänsterna

till tjänster av universitetstyp bör enligt min mening kunna påbörjas från

den 1 juli 1962. Även i fråga om dessa assistenttjänster bör, såsom tidigare

anförts, övergången till den nya befattningstypen ske, när de nuvarande

innehavarna avgår eller begär att få tjänsten överförd till den nya typen.

Till frågan om behovet av de ytterligare tjänster, som kan erfordras inom

den nya organisationen, liksom också behovet av speciallärare avser jag att

taga ställning i samband med behandlingen av anslagsäskandena för budgetåret

1962/63.

Institutionen för fysik och meteorologi. Jordbrukshögskoleutredningen har

föreslagit, att denna institution nedlägges, varvid undervisningen i fysik förlägges

till Uppsala universitet samt undervisningen och forskningen i lantbruksmeteorologi

till den av utredningen föreslagna institutionen för allmän

växtodling. Den vid institutionen av laboratorn nu bedrivna undervisningen

i matematik bör enligt utredningens uppfattning handhas av speciallärare

i ämnet.

Även enligt min mening bör undervisningen i matematik överföras på speciallärare.

Med hänsyn till de fördelar såväl ur kostnadssynpunkt som beträffande

ökade möjligheter till kontakt och specialisering för högskolans

studerande, som utredningens förslag innebär, finner jag mig också böra förorda,

att undervisningen i fysik för dessa förlägges till Uppsala universitet.

Kostnaden härför har av utredningen beräknats motsvara lönen för ett halvt

universitetslektorat jämte vissa expenser. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet

förordar jag, att de av högskolans studerande, som

deltager i fysikundervisningen vid universitetet skall såvitt gäller lärarresurserna

betraktas såsom inskrivna vid filosofisk fakultet. Därigenom

kommer den lärar- och assistentpersonal, som erfordras för dessa studerandes

undervisning, att kunna tilldelas universitetet i enlighet med därom för

ämnet gällande regler. För att säkerställa att erforderliga resurser kan ställas

till förfogande för högskolans studerande i fysik, även om deras antal något

år skulle bli mindre än normalt, bör den av utredningen föreslagna tilldel
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningen av ett halvt universitetslektorat jämte vissa expenser, i vart fall utgöra

ett minimum.

Den vid högskolan erforderliga meteorologiska verksamheten bör enligt

min mening i fortsättningen handhas av en särskild befattningshavare vid

den av mig förut förordade institutionen för växtodling. Till frågan om arbetsuppgifterna

för denne befattningshavare återkommer jag i det följande.

Vid bifall till nu framlagda förslag bör den vid institutionen för fysik och

meteorologi knutna personalen, omfattande en laborator, en förste assistent,

en förste amanuens, en andre amanuens samt ett kontorsbiträde från och

med den 1 juli 1962 avföras från högskolans stat.

De kemiska institutionerna. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,

att de kemiska institutionerna benämnes lantbrukskemi I, omfattande oorganisk,

fysikalisk och analytisk kemi, och lantbrukskemi II, omfattande organisk

kemi och biokemi. Vidare har utredningen förordat, att institutionen i

lantbrukskemi II förstärkes med en laboratur och att båda institutionerna

erhåller var sin överassistentbefattning i samband med att försteassistentbefattningarna

avvecklas.

De matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna i Uppsala, Lund och

Stockholm har liksom universitetskanslern ställt sig avvisande till de av

utredningen föreslagna benämningarna på institutionerna, vilka de ansett

bland annat innebära en dirigering av den kemiska forskningen mot tillämpad

forskning. Lantbrukshögskolans lärarkollegium har funnit förstavelsen

»lantbruks-» obehövlig för flertalet ämnesområden, eftersom det enligt kollegiets

uppfattning är uppenbart, att ett ämne vid lantbrukshögskolan direkt

anknyter till lantbrukets förhållanden. Enligt min mening synes det lämpligt,

att det redan av namnet framgår, att den undervisning och forskning

som sker vid lantbrukshögskolan i första hand har samband med för lantbruket

betydelsefulla frågor. Ett sådant samband utgör motiveringen för

att särskilda institutioner för kemi är förlagda till lantbrukshögskolan. Jag

tillstyrker därför utredningens förslag att benämna ifrågavarande institutioner

lantbrukskemi 1 och II.

Vad gäller utredningens förslag till personalförändringar finner jag mig

i förevarande sammanhang böra förorda, att en av de nuvarande båda försteassistenttjänsterna

i lönegrad Ae 21 vid de kemiska institutionerna från och

med den 1 juli 1961 ersättes med en tjänst som överassistent i lönegrad

Ae 23. Innehavaren av denna tjänst bör såsom utredningen föreslagit stå till

förfogande för konsultationer och i egenskap av kemisk specialist biträda

vid den forskning inom lantbrukshögskolan, som kommer i kontakt med

kemiska problem. Den andra av de nuvarande båda förste assistentbefattningarna

bör från och med den 1 juli 1961 kunna utbytas mot eu tjänst som

forskarassistent i lönegrad Ae 21. Genom denna anordning erhålles dels en

överassistent, dels eu forskarassistent inom det kemiska ämnesområdet, varom

önskemål framställts från ämnesrepresentanterna. Det torde få ankomma

på lantbrukshögskolans styrelse all avgöra, till vilken av de kemiska institutionerna

överassistent- respektive forskarassistenttjänsten lämpligen bör

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

knytas. Vid institutionen för organisk kemi bör vidare den 1 juli 1961

inrättas en ny tjänst som förste amanuens. I fråga om biträdespersonaten

föreslår jag, att från och med den 1 juli 1961 ett kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång vid institutionen för allmän och oorganisk kemi uppflyttas

till kontorist i lönegrad Ae 9 och ett kanslibiträde vid institutionen för organisk

kemi till likaledes kontorist i lönegrad Ae 9. Vidare tillstyrker jag, att

en ny tjänst som institutionsbiträde i reglerad befordringsgång inrättas från

och med den 1 juli 1961 vid institutionen för organisk kemi.

Mikrobiologiska institutionen. Jordbrukshögskoleutredningen bar föreslagit,

att det till den mikrobiologiska institutionen hörande baljväxtlaboratoriet

och den vid institutionen förefintliga biotekniska avdelningen sammanslås

till en bioteknisk avdelning med baljväxtlaboratorium. För att leda denna

avdelning har en befattning som avdelningschef med samma kompetenskrav

och löneställning som statsagronom föreslagits skola inrättas. I

samband härmed bör enligt utredningen den nuvarande befattningen som

överassistent vid institutionen besättas med en innehavare, som är kompetent

att handha forskningen inom ensileringsområdet. Vidare har utredningen

föreslagit, att baljväxtlaboratoriet i framtiden endast skall ombesörja

tillverkningen av baljväxtkulturerna. Utredningen har varit av den uppfattningen,

att huvuddelen av det hittillsvarande ämnet mjölkhushållning bör

ingå som en del av ämnet mikrobiologi för studerande med inriktning på

husdjursområdet. För att handha bland annat undervisningen i mjölkhushållning

har utredningen föreslagit, att den nuvarande speciallärarbefattningen

i mjölkhushållning omändras till en befattning som överassistent,

samtidigt som en av de båda nuvarande förste assistentbefattningarna vid institutionen

avvecklas.

Även enligt min mening bör baljväxtlaboratoriet och den biotekniska avdelningen

sammanföras till en bioteknisk avdelning med baljväxtlaboratorium.

För att leda denna avdelning finner jag mig emellertid böra förorda,

att eu tjänst som avdelningsföreståndare i lönegrad Ae 26 inrättas. Sammanföringen

synes böra vidtagas den 1 juli 1962, varvid sagda tjänst inrättas.

Tjänsten bör dock inte få besättas förrän nuvarande innehavaren av

tjänsten som överassistent vid institutionen avgår. Enär jag inte är beredd

att nu taga ställning till utredningens förslag att återbesätta överassistenttjänsten,

föreslår jag, att denna tjänst vid nuvarande innehavarens avgång

avföres från högskolans stat.

I likhet med utredningen anser jag att baljväxtlaboratoriet i framtiden

bör ombesörja endast tillverkningen av baljväxtkulturer, medan försäljningen

och den ekonomiska redovisningen bör tillkomma högskolans kamrerarkontor.

Vad utredningen anfört angående omfattningen av ämnet mikrobiologi

föranleder ingen erinran från min sida. I anslutning härtill tillstyrker jag

också, alt nuvarande speciallärarbefattning i mjölkhushållning från och

med den 1 juli 1962 utbytes mot en ny tjänst som överassistent i lönegrad

Ae 23, varvid en av de nuvarande förste assistenttjänsterna vid institutionen

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

avföres. Innehavaren av denna överassistentbefattning bör handha undervisningen

och förrätta deltentamen i den del av ämnet mikrobiologi, som

motsvarar det nuvarande ämnet mjölkhushållning.

Mot utredningens uttalande beträffande möjligheterna att vid institutionen

för mikrobiologi meddela undervisning även åt studerande vid Uppsala

universitet har jag intet att invända. Det torde emellertid böra ankomma på

lantbrukshögskolans styrelse och vederbörande företrädare för universitetsmyndiglieterna

att framlägga närmare förslag till samundervisning.

En av institutionens nuvarande tjänster som förste assistent i lönegrad

Ae 21 finner jag böra från och med den 1 juli 1961 kunna utbytas mot

en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21. Vidare förordar jag, att

en tjänst som kanslibiträde vid institutionen från nämnda datum utbytes

mot en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9.

Botanisk-genetiska institutionen. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,

att den nuvarande institutionen uppdelas pa tva institutioner, nämligen

en för genetik, avsedd även att tillgodose Uppsala universitets behov,

och en för växtförädling, samt att det tredje ämnesområdet inom institutionen

—- växtsystematiken — överföres till institutionen för växternas anatomi

och fysiologi.

I fråga om förslaget att sammanföra växtsystematiken med växtfysiologien

har lantbrukshögskolans lärarkollegium anfört, att växtsystematiken i

organisatoriskt hänseende bör anknytas till det växtgenetiska området, samt

liksom universitetskanslern och de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

i Uppsala, Lund och Stockholm förordat en laboratur i ämnet i stället

för ett universitelslektorat.

Att bibehålla den växtsystematiska undervisningen vid den botanisk-genetiska

institutionen skulle enligt min mening medföra betydande svårigheter

till följd av den expansion, som undervisningen i genetik för de studerande

från Uppsala universitet har fått vid denna institution. Med hänsyn härtill

bär jag funnit mig böra överväga en förläggning av den växtsystematiska

undervisningen för lantbrukshögskolans studerande till institutionen för

systematisk botanik vid Uppsala universitet. Härigenom skulle högskolan

och universitetet kunna specialisera sig på var sitt av ämnesområdena genetik

och växtsystematik. Såsom jag anfört i ett tidigare avsnitt vid behandlingen

av undervisningen synes betydande fördelar kunna uppnås genom en

förläggning av undervisning i växtsystematik till universitet. Särskilt gäller

detta för hortonomie studerande och vissa agronomie studerande, som

önskar specialisera sig inom växtodlingsområdet och därför har andra och

större krav på undervisningen i växtsystematik än de agronomie studerande

i allmänhet. Med hänsyn till att undervisningen i växtsystematik för lantbrukshögskolans

studerande måste läggas upp på ett flertal olika nivåer,

som delvis är parallella med vissa kurser vid universitetet, synes enligt min

mening ett samarbete mellan högskolan och universitetet synnerligen önskvärt

för att få en rationell uppläggning av denna undervisning. Genom ett

sådant samarbete skulle specialister inom olika delar av ämnesområdet kun
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

na anlitas, samtidigt som kurser med alltför få deltagare skulle kunna undvikas.

.lag förordar därför efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet,

att de av högskolans studerande, som deltager i undervisningen i

växtsystematik vid universitetet, skall såvitt gäller lärarresurserna betraktas

såsom inskrivna vid filosofisk fakultet. Därigenom kommer den

lärar- och assistentpersonal, som erfordras för dessa studerandes undervisning,

att kunna tilldelas universitetet i enlighet med därom för ämnet gällande

regler. Det torde böra ankomma på lantbrukshögskolans styrelse

och lärarkollegium samt vederbörande företrädare för Uppsala universitet

att enligt de riktlinjer jag förordat närmare organisera och utforma undervisningen

i växtsystematik för agronomie och hortonomie studerande.

Vid bifall till vad jag nu förordat behöver det av utredningen föreslagna

universitetslektoratet i växtsystematik inte inrättas.

Såsom framgått av det föregående anser jag mig inte kunna biträda utredningens

förslag att inrätta två fristående institutioner, en i genetik och

en i växtförädling. I stället har jag förordat en gemensam institution med

två professorer. Denna gemensamma institution bör benämnas institutionen

för genetik och växtförädling. Vardera ämnesområdet bör företrädas av en

professor. Den ene av dessa bör utses till prefekt för den gemensamma institutionen

och såsom sådan svara för bland annat den genetiska trädgården.

Den nuvarande professuren vid botanisk-genetiska institutionen bör enligt

jordbrukshögskoleutredningens förslag ledigförklaras i ämnet växtförädling,

medan den nuvarande laboraturen vid samma institution bör ändras

till en professur i genetik. I samband därmed har utredningen föreslagit,

att den nuvarande innehavaren av laboraturen — under förutsättning

att vederbörande myndigheter finner honom kompetent för professur •—

utnämnes till professor i genetik vid lantbrukshögskolan med examinationsskyldighet

jämväl för universitetet utan att tjänsten dessförinnan ledigförklaras.

Som skäl härför har utredningen anfört, att den nuvarande

laboraturen vid institutionen är att betrakta som självständig med hänsyn

till den utveckling ämnet fått sedan år 1952 och att dylik självständig laboratur

i enlighet med universitetsutredningens förslag bör kunna direkt omvandlas

till professur, om innehavaren av tjänsten besitter professorskompetens

i ämnet.

Vid remissbehandlingen har lantbrukshögskolans lärarkollegium tillstyrkt,

att den nuvarande laboraturen ändras till en professur enligt de

principer, som gäller för självständig laboratur. Matematisk-naturvetenskapliga

avdelningen vid Stockholms högskola har å andra sidan funnit

det uppenbart, att professuren måste ledigförklaras, och universitetskanslern

har anslutit sig till vad avdelningen anfört i denna fråga.

För egen del har jag av den föreliggande utredningen i ämnet inte blivit

övertygad om att ifrågavarande laboratur är att anse som självständig enligt

universitetsutredningens normer. Jag förordar därför, att den nuvarande

laboraturen vid institutionen från och med den 1 juli 1962 utbytes

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

mot en professur i genetik och att den nya professuren ledigförklaras i

vanlig ordning. Professorn i genetik bör ha undervisnings- och examinationsskyldighet

jämväl för Uppsala universitet och därvid äga säte och

stämma i såväl lantbrukshögskolans lärarkollegium som den matematisknaturvetenskapliga

fakulteten vid Uppsala universitet.

Den nuvarande professuren i systematisk botanik och ärftlighetslära böi

för tillträde den 1 juli 1962 ledigförklaras i ämnet växtförädling.

Tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae 21 vid botanisk-genetiska

institutionen bör från och med den 1 juli 1961 kunna utbytas mot en tjänst

som forskarassistent i lönegrad Ae 21. Vidare förordar jag, att en tjänst

som assistent i reglerad befordringsgång nyinrättas samt att tjänsten som

kanslibiträde i lönegrad Ae 7 från sagda datum utbytes mot en tjänst som

kontorist i lönegrad Ae 9.

Institutionen för marklära. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit

ett ökat samarbete mellan markiäreinstitutionen vid lantbrukshögskolan

och de geologiska institutionerna vid Uppsala universitet. På längre sikt bör

enligt utredningen en arbetsfördelning dem emellan komma till stånd, vilken

innebär, att högskolans institution för marklära helt skulle koncentrera

sig på marldäreområdet och att undervisningen i geologi för de agronomi

och hortonomie studerande skulle förläggas till Uppsala universitet.

Den av utredningens förslag närmast berörda remissinstansen, den matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten vid Uppsala universitet, har ställt sig

positiv till ett utökat samarbete och en vidgad arbetsfördelning. Redan nu

förekommer ett visst samarbete i det att demonstrationsmaterial från den

mineralogisk-geologiska institutionen vid Uppsala universitet ställes till

förfogande för undervisningen i geologi vid lantbrukshögskolan. Sedan

nämnda institution numera fått nya institutionslokaler, torde den utan

svårighet kunna tillgodose det behov av lokaler m. in., som kräves för en

undervisning av även lantbrukshögskolans studerande i geologi. Jag finner

det därför ändamålsenligt, att geologiundervisningen för lantbrukshögskolans

studerande förlägges till Uppsala universitet, och är därför beredd

att tillstyrka en sådan omläggning, så snart den nuvarande innehavaren av

laboratorsbefattningen vid institutionen för marklära avgår eller i enlighet

med det av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna i Uppsala och

Stockholm framförda, av universitetskanslern tillstyrkta förslaget kan beredas

en motsvarande befattning vid Uppsala universitet. I samband med en

dylik omläggning bör den nuvarande laboraturen vid institutionen för

marklära ledigförklaras i för markläran centrala delar. Det torde böra ankomma

på lantbrukshögskolans styrelse att i samråd med vederbörande

universitetsmyndigheter verka för en så snar och ändamålsenlig lösning

som möjligt av ifrågavarande samordnings- och arbetsfördelningsspörsmål.

Tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae 21 vid institutionen för marklära

bör från och med den 1 juli 1961 kunna utbytas mot en tjänst som

forskarassistent i lönegrad Ae 21. Sagda datum bör tjänsten som andre

amanuens utbytas mot eu tjänst som förste amanuens och tjänsten som

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

kanslibiträde i lönegrad Ae 7 utbytas mot en tjänst som kontorist i lönegrad

Ae 9.

Institutionen för allmän jordbrukslära. Jordbrukshögskoleutredningen

har föreslagit, att i samband med att försöksverksamheten inordnas under

högskoleinstitutionerna det nuvarande ämnesområdet jordbrukslära uppdelas

på en institution för växtnäringslära och en institution för jordbearbetning.

Institutionen för växtnäringslära, företrädd av en professor, skall

enligt förslaget handha forsknings-, försöks- och undervisningsverksamheten

inom växtnäringsområdet och institutionen för jordbearbetning, likaledes

företrädd av en professor, motsvarande verksamhet inom det markfysikaliska

området.

Såsom tidigare anförts och motiverats bör enligt min mening någon uppdelning

av ifrågavarande institution inte ske. De båda ämnesområdena bör

även i fortsättningen ingå i samma institution, vilken bör benämnas institutionen

för växtnäringslära och jordbearbetning. Vardera ämnesområdet

bör emellertid företrädas av en professor. Den ene av dem bör utses till prefekt

för den gemensamma institutionen.

I vad utredningen anfört angående markvårdsproblemen och önskvärdheten

av att dessa angripes i samarbete mellan de olika institutioner, som

är specialiserade inom skilda områden anser jag mig böra instämma. Såsom

lantbrukshögskolans lärarkollegium framhållit, bör dock huvudansvaret

för forskningen och försöksverksamheten inom markvårdsområdet åvila

professorn i jordbearbetning.

Beträffande högre befattningshavare inom växtnäringsområdet bör enligt

min mening finnas en professor, en laborator och som ledare av försöksavdelningen

en statsagronom.

I fråga om jordbearbetningsområdet finner jag mig för närvarande böra

förorda, att de högre befattningshavarna skall utgöras av en professor och

som ledare av försöksavdelningen en statsagronom. I enlighet härmed föreslår

jag att en ny tjänst som statsagronom inrättas från och med den 1

juli 1962. Övriga befattningar kan vid denna tid överföras från motsvarande

ämnesområden vid institutionen för allmän jordbrukslära och statens jordbi

uksförsök. Statsagronomtjänsterna bör i samband med omorganisationen

placeras i lönegrad Bo 1.

Från och med den 1 juli 1962 bör två av de nuvarande tjänsterna som

förste assistent i lönegrad Ae 21 vid statens jordbruksförsök utbytas mot

t\å tjänster som försöksledare i lönegrad Ae 23 vid försöksavdelningen i

växtnäringslära och de båda övriga tjänsterna som förste assistent vid jordbruksförsöken

utbytas mot två tjänster som försöksledare i lönegrad Ae 21

vid försöksavdelningarna i växtnäringslära respektive jordbearbetning.

Inom ämnesområdet jordbearbetning bör redan den 1 juli 1961 nyinrättas

en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21 samt en tjänst som

institutionsbiträde i reglerad befordringsgång. Dessa tjänster bör intill

omorganisationen den 1 juli 1962 knytas till institutionen för allmän jordbrukslära.

Från och med den 1 juli 1961 bör därjämte den nuvarande

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae 21 vid institutionen för allmän

jordbrukslära kunna ändras till befattning som forskarassistent i lönegrad

Ae 21. Vidare bör tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ao 7 och en av

tjänsterna som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång vid statens jordbruksförsök

den 1 juli 1961 utbytas mot tjänster som kansliskrivare i lönegrad

Ao 10 respektive kanslibiträde i lönegrad Ae 7. Från samma tid bör

även tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 vid jordbruksläreinstitutionen

utbytas mot en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9.

Institutionen för hydroteknik. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,

att institutionens namn i analogi med benämningen på vissa andra institutioner

ändras till institutionen för lantbrukets hydroteknik. Jag har tidigare

uttalat mig för att benämningen bör ange, att verksamheten har samband

med för lantbruket betydelsefulla frågor, och tillstyrker därför utredningens

förslag i detta avseende.

Utredningen har vidare föreslagit, att den nu fristående täckdikningsförsöksverksamheten

inordnas som en försöksavdelning under institutionen för

lantbrukets hydroteknik. Som ledare för försöksavdelningen förordar utredningen

en statsagronom och föreslår således, att en ny befattning inrättas

härför. Jag anser mig böra tillstyrka utredningens förslag och förordar, att

för ledning av försöksavdelningen en befattning som statsagronom inrättas

från och med den 1 juli 1962. Tjänsten bör därvid placeras i lönegrad

Bo 1. Till frågan om antalet befattningar i övrigt vid försöksavdelningen

ämnar jag återkomma i samband med behandlingen av anslagsäskandena

för budgetåret 1962/63.

Vid institutionen för hydroteknik bör vidare från och med den 1 juli 1961

den nuvarande tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae 21 kunna utbytas

mot en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21 och tjänsten som kanslibiträde

i lönegrad Ae 7 mot en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9. Därutöver

anser jag mig böra förorda, att en ny tjänst som institutionsbiträde i

reglerad befordringsgång inrättas från och med den 1 juli 1961.

I och med att täclcdikningsförsöksverlcsamheten inordnas som en försöksavdelning

under institutionen för lantbrukets hydroteknik, kommer ledningen

för denna verksamhet att överföras från den nuvarande täckdikningsförsöksnämnden

till högskolans styrelse och övriga berörda organ och därefter

att behandlas på samma sätt som övrig försöksverksamhet. Olika skäl,

bland annat den speciella karaktären hos täckdikningsförsöksverksamheten,

talar emellertid enligt min mening för att den nuvarande täckdikningsförsöksnämndcn

i någon form bibehålies som ett rådgivande organ på detta försöksområde.

Jag torde i sammanhanget få erinra om att vissa remissinstanser

framfört önskemål om att speciella försöksnämnder eller försöksråd, i

vilka näringsutövarna är representerade, inrättas för olika ämnesområden.

Enligt min mening synes det lämpligt att inom förevarande område pröva ett

organ med dylika uppgifter. Det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans

styrelse att efter samråd med täckdikningsförsöksnämnden framlägga

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

förslag om den närmare utformningen av den rådgivande nämnden och dennas

arbetsuppgifter.

Institutionen för växternas anatomi och fysiologi. Jordbrukshögskoleutredningen

har föreslagit, att även undervisningen i växtsystematik skall förläggas

till denna institution. Såsom jag tidigare under avsnittet om den botanisk-genetiska

institutionen förordat bör enligt min mening undervisningen

i växtsystematik i stället förläggas till Uppsala universitet. Härigenom blir

det också möjligt att tillmötesgå önskemålen från vissa remissinstanser om

en institution, som helt inriktar sig på det växtfysiologiska området. I anslutning

härtill bör, såsom lantbrukshögskolans lärarkollegium föreslagit,

denna institution benämnas institutionen för växt fysiologi. I likhet med utredningen

har jag inte funnit anledning att föreslå någon ändring av den

nuvarande högre personalen vid institutionen. Denna personal bör alltså utgöras

av eu professor och en laborator.

Emellertid finner jag mig böra förorda, att tjänsten som förste assistent

i lönegrad Ae 21 redan från och med den 1 juli 1961 skall kunna ändras till

en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21 och att från samma tidpunkt

tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 höjes till en tjänst som kontorist

i lönegrad Ae 9. Vidare bör vid denna tidpunkt den nuvarande tredjeamanuensbefattningen

överföras till en försteamanuensbefattning.

Institutionen för växtodlingslära. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,

att den nuvarande institutionen för växtodlingslära jämte den med

institutionen samorganiserade verksamheten inom motsvarande ämnesområden

vid statens jordbruksförsök delas på två institutioner, en för allmän

växtodling och en för speciell växtodling. Vardera institutionen skall enligt

förslaget i fråga om högre befattningar erhålla en professur, en laboratur

och såsom ledare för försöksavdelningarna två statsagronomer. Vidare

skall Röbäcksdalens försöksstation vid sidan av de uppgifter, som åligger

försöksstationerna, även bedriva egen forsknings- och försöksverksamhet

enligt ett särskilt program och i denna verksamhet vara underställd institutionen

för allmän växtodling som en försöksavdelning. Innehavaren av laboraturen

i allmän växtodling eller annan lämplig befattningshavare vid

institutionen för detta ämne skall enligt förslaget handha den forskning och

undervisning i meteorologi, som anses erforderlig vid lantbrukshögskolan.

Såsom jag tidigare anfört och motiverat bör den av utredningen föreslagna

delningen av institutionen inte komma till stånd. Den av mig förordade gemensamma

institutionen bör benämnas institutionen för växtodling och erhålla

de arbetsuppgifter, som utredningen förordat för de av denna föreslagna

båda institutionerna.

Vid den nya institutionen för växtodling bör enligt min mening från och

med den 1 juli 1962 liksom nu vid institutionen för växtodlingslära finnas

en professor och en laborator. I anslutning till utredningens förslag bör vid

den nya institutionen inrättas fyra försöksavdelningar, nämligen en i öppen

växtodling, en i sluten växtodling, en i ogräsfrågor och en i växtföljder. Vardera

försöksavdelningen bör såsom ledare erhålla en statsagronom genom

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

att två nuvarande tjänster som statsagronom i lönegrad Ao 26, en tjänst som

statsagronom i lönegrad Ae 24 och en tjänst som försöksgårdsföreståndare i

lönegrad Ae 24 vid statens jordbruksförsök överföres till institutionen den

1 juli 1962 och därvid utbytes mot tjänster som statsagronom i lönegrad

Bo 1. Vid samma tidpunkt bör vidare från statens jordbruksförsök till institutionen

överföras en tjänst som överassistent (botanist) i lönegrad Ao 23

och tre tjänster som förste assistent i lönegrad Ae 21. Dessa tjänster bör i

samband med överföringen ändras till tjänster som försöksledare i lönegrad

Ao 23 respektive Ae 21. Vid omorganisationen den 1 juli 1962 bör den nuvarande

tjänsten som förste kansliskrivare i lönegrad Ao 12 vid jordbruksförsöken

överflyttas till högskolans kansli.

Utredningens förslag beträffande Röbäcksdalens ställning såsom både

försöksstation och försöksavdelning under institutionen för växtodling finner

jag mig böra förorda. Med hänsyn till att jag också biträder de av utredningen

föreslagna arbetsuppgifterna, föreslår jag att för att leda arbetet

vid försöksavdelningen och försöksstationen inrättas en tjänst som statsagronom

i lönegrad Bo 1 från och med den 1 juli 1962 i stället för den nuvarande

statsagronomtjänsten i lönegrad Ae 26.

Tjänsterna som förste assistent i lönegrad Ae 21 och tredje amanuens

vid institutionen för växtodlingslära bör redan från och med den 1 juli

1961 kunna utbytas mot en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21

respektive förste amanuens. Vid samma tidpunkt bör vidare tjänsten som

kanslibiträde i lönegrad Ao 7 vid statens jordbruksförsök utbytas mot en

tjänst som kansliskrivare i lönegrad Ao 10 och en tjänst som kontorsbiträde

i reglerad befordringsgång vid jordbruksförsöken uppflyttas till tjänst som

kanslibiträde i lönegrad Ae 7. Från och med den 1 juli 1961 bör en tjänst

som assistent i lönegrad Ae 15 vid avdelningen för beten vid statens jordbruksförsök

höjas till lönegrad Ae 19 och benämnas försökstekniker.

Vad därefter gäller det av utredningen framlagda förslaget att till institutionen

för växtodling förlägga den forskning och undervisning i meteorologi,

som kan anses erforderlig vid lantbrukshögskolan, och därvid ålägga

laboratorn eller annan högre befattningshavare denna uppgift har en del

av de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, ansett att samme befattningshavare

inte kan vara kompetent i både meteorologi och växtodlingslära och

att en laboratur i enbart meteorologi bör tillkomma. Några remissinstanser

har också varit inne på tanken att frågan bör lösas genom samarbete

med Uppsala universitet.

Enligt min mening är det nödvändigt med en särskild befattningshavare

i meteorologi vid lantbrukshögskolan. Behov föreligger nämligen av någon,

som bland annat kan svara för den meteorologiska stationen vid Ultuna och

som kan såsom meteorologisk expert biträda vid forskningen inom högskolan.

Jag finner mig därför böra förorda, att en befattning som överassistent

i lönegrad Ae 23 inrättas från och med den 1 juli 1962 och att befattningen

knytes till institutionen för växtodling. Ämnesområdet för ifrågavarande

befattning bör enligt min mening benämnas lantbruksmeteorologi. Arbets
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

uppgifterna för innehavaren av överassistentbefattningen bör vara att svara

för den meteorologiska stationen vid Ultuna, att biträda vid sådan forskning

inom lantbrukshögskolan, som kräver meteorologisk expertis samt att

liandha undervisningen i meteorologi vid högskolan. I fråga om kompetens

bör av innehavaren av befattningen krävas minst grundläggande akademisk

examen med lägst två betyg i ämnet meteorologi. Det är enligt min mening

angeläget, att befattningshavaren uppehåller och beredes tillfälle att uppehålla

en nära kontakt med utvecklingen inom den meteorologiska forskningen.

Institutionen för växtsjukdomslära. Jordbrukshögskoleutredningen har

föreslagit, att institutionens namn ändras till institutionen för växtpatologi,

bland annat med hänsyn till att detta namn överensstämmer med internationell

benämning. För att öka institutionens forskningskapacitet, särskilt

inom virologien, har utredningen föreslagit, att en laboratur i virologi nyinrättas.

I övrigt har utredningen inte funnit anledning att föreslå ändring

av institutionens organisation eller av den nuvarande högre personalen vid

institutionen. Några av remissinstanserna har emellertid föreslagit vissa

ytterligare förstärkningar, bland annat i ämnesdelen nematologi.

För min del vill jag inte motsätta mig den av utredningen föreslagna

namnändringen. Institutionen torde sålunda från och med den 1 juli 1962

böra benämnas institutionen för växtpatologi. Försöksverksamheten inom

det växtpatologiska området anser jag i likhet med utredningen böra i huvudsak

ligga vid statens växtskyddsanstalt.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag, att en utökad

forskning inom det växtpatologiska området är av väsentlig betydelse för

växtodlingen. Jag förordar därför, att en tjänst som laborator i virologi inrättas

från och med den 1 juli 1962.

Vid institutionen torde emellertid redan den 1 juli 1961 böra inrättas

dels en ny tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21, dels en ny tjänst som

institutionsbiträde i reglerad befordringsgång. Vidare bör vid denna tidpunkt

tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 ändras till en tjänst som

kontorist i lönegrad Ae 9.

Institutionen för husdjurens anatomi och fysiologi. Jordbrukshögskoleutredningen

har föreslagit, att namnet på denna institution ändras till institutionen

för husdjursfysiologi med hänsyn till att fysiologien utgör det

större ämnesområdet inom institutionen. Häremot har jag intet att erinra.

Vad gäller personalen vid institutionen har utredningen föreslagit, att en

ny tjänst som laborator inrättas bland annat för att möjliggöra forskning

inom mjölkbildningens fysiologi. Till detta förslag är jag inte beredd att nu

taga ställning. Den nuvarande tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae

21 bör emellertid redan från och med den 1 juli 1961 kunna utbytas mot

en tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21. Vidare bör tjänsten som

tredje amanuens vid samma tidpunkt utbytas mot en tjänst som förste

amanuens.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Institutionen för husdjursgenetik. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,

att namnet på denna institution ändras till institutionen för husdjursförädling

samt att den nuvarande avdelningen vid Wiad tills vidare

bibehålies och som en försöksavdelning knytes till institutionen för husdjursförädling.

Gentemot utredningens förevarande förslag har jag intet

att erinra.

Utredningen har anmält, att den utan positivt resultat undersökt förutsättningarna

för att skapa ett halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion.

I anslutning härtill har utredningen föreslagit, att denna fråga utredes

i särskild ordning. Om ett dylikt institut skulle komma till stånd, bör

detta enligt utredningens mening ersätta försöksavdelningen vid Wiad. I

motsatt fall bör frågan om försöksavdelningens framtida organisation och

förläggning upptagas till särskild prövning. Mot vad utredningen anfört

i detta ämne har jag intet att invända. Jag avser emellertid att i ett senare

sammanhang återkomma till Kungl. Maj :t i detta spörsmål.

Institutionen för husdj ursförädling bör enligt utredningens förslag erhålla

en professor samt en laborator och försöksavdelningen vid Wiad en

statsagronom. Förslagen i denna del, vilka jag anser mig böra biträda, medför

att från och med den 1 juli 1962 den nuvarande tjänsten som laborator

vid avdelningen vid Wiad bör överföras till institutionen för husdj ursförädling

samt att vid nämnda tidpunkt en ny tjänst som statsagronom i lönegrad

Bo 1 vid försöksavdelningen vid Wiad bör inrättas. De två tjänsterna

vid Wiad som överassistent i lönegrad Ae 23 bör från och med den 1 juli

1962 ändras till tjänster som försöksledare i lönegrad Ae 23.

Redan från och med den 1 juli 1961 bör emellertid enligt min mening

vissa ändringar i fråga om personalen vid nuvarande institutionen för husdjursgenetik

och avdelningen vid Wiad ske. Sålunda bör tjänsten som

förste assistent i lönegrad Ae 21 vid institutionen kunna utbytas mot en

tjänst som forskarassistent i lönegrad Ae 21. Därjämte bör nyinrättas en

tjänst som förste amanuens vid institutionen. Vidare bör en av tjänsterna

som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 vid institutionen och tjänsten som kanslibiträde

i lönegrad Ae 7 vid avdelningen utbytas mot tjänster som kontorist

i lönegrad Ae 9.

Institutionen för husdjurens utfodring och skötsel. För närvarande är

forskningen och undervisningen inom utfodringsområdet förlagd till institutionen

för husdjurens utfodring och skötsel, medan försöksverksamheten

och viss forskning är förlagd till statens husdjursförsök. Jordbrukshögskoleutredningen

har föreslagit, att utfodringsområdet uppdelas på två institutioner,

varav en i de mera grundläggande delarna av ämnesområdet, benämnd

institutionen för husdjurens näringsfysiologi, och en i de tillämpade

delarna, benämnd institutionen för husdjurens utfodring och vård.

Båda institutionerna skall enligt utredningens förslag ha undervisning och

forskning inom sina ämnesområden. Därutöver skall institutionen för husdjurens

utfodring och vård svara för försöksverksamheten inom hela utfod
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ringsområdet. I denna institution föreslås ingå tre försöksavdelningar: en

för nötkreatur, en för svin och pälsdjur samt en för fjäderfä. Därutöver

skall vid denna institution liksom nu vid statens husdjursförsök ingå ett

kemiskt servicelaboratorium. Den nuvarande biodlingsavdelningen inom statens

husdj ursförsök föreslås av utredningen flyttad till Alnarp för att där

ingå i trädgårdssektionen såsom en underavdelning. Utöver de befattningar,

som nu finnes inom utfodringsområdet, föreslår utredningen, att en laborators-

och en statsagronombefattning inrättas. Därjämte föreslås att föreståndarna

för biodlingsavdelningen och det kemiska servicelaboratoriet får

överassistents löneställning i stället för förste assistents, som nu är fallet.

Remissinstanserna har bland annat pekat på nödvändigheten av att en

laboratorsbefattning inrättas vid institutionen för husdjurens utfodring och

vård för att avlasta föreståndaren för denna institution, vilken i hög grad

kommer att bli engagerad av administrativa och samordnande uppgifter

inom försöksverksamheten. Förslaget att flytta biodlingsavdelningen till

Alnarp har avstyrkts av flertalet remissinstanser. Motiven för att låta biodlingsavdelningen

kvarligga vid Ultuna har bland annat varit, att denna

avdelning har behov av kontakt med olika forsknings- och försöksinstitutioner

vid Ultuna, att någon avgörande skillnad i biodlingens omfattning inte

föreligger mellan de mellersta och södra delarna av landet samt att den

nuvarande biodlingsavdelningen förfogar över ändamålsenliga och särskilt

för sin uppgift inredda lokaler vid statens husdjursförsöks institutionsbyggnad,

medan i Alnarp nya lokaler måste anskaffas.

I enlighet med utredningens förslag förordar jag, att den vetenskapliga

verksamheten på utfodringsområdet uppdelas på en institution för husdjurens

närings fysiologi och en institution för husdjurens utfodring och vård.

Vardera institutionen bör företrädas av en professor. Under sistnämnda institution

bör vidare ingå de av utredningen föreslagna tre försöksavdelningarna.

Var och en av dessa bör ledas av en statsagronom. Vidare bör vid

institutionen liksom nu finnas ett kemiskt servicelaboratorium. Vad angår

den föreslagna förflyttningen av biodlingsavdelningen till Alnarp är jag

emellertid i likhet med flertalet remissinstanser av den uppfattningen, att

tillräckliga skäl ej föreligger för en sådan förflyttning. Enligt min mening

bör biodlingsavdelningen sålunda kvarligga vid Ultuna och där ingå i institutionen

för husdjurens utfodring och vård såsom en underavdelning. Även

forsknings- och försöksverksamheten inom pälsdj ursområdet bör enligt min

mening erhålla ställningen som en underavdelning vid samma institution.

Dessa bägge underavdelningar bör efter omorganisationen den 1 juli 1962

företrädas av vardera en försöksledare i lönegrad Ae 23.

Till utredningens förslag att vid institutionen för näringsfysiologi inrätta

en befattning som laborator finner jag mig inte nu kunna taga ställning.

Emellertid synes föreståndaren för institutionen för husdjurens utfodring

och vård i den nya organisationen komma att i hög grad belastas av uppgiften

med att leda och samordna huvudparten av försöksverksamheten på hus
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

djursskötselns område. Han torde därför få svårigheter alt helt svara för den

undervisning och forskarhandledning, som är erforderlig. Bland annat med

hänsyn härtill finner jag mig böra förorda, att en befattning som laborator

inrättas vid institutionen för husdjurens utfodring och vård.

Vid bifall till mina förslag bör den 1 juli 1962 vid institutionen för husdjurens

utfodring och vård inrättas en ny tjänst som laborator och en ny

tjänst som statsagronom. Den sistnämnda tjänsten liksom de båda nuvarande

slatsagronomtjänsterna vid statens husdjursförsök bör därvid placera

i lönegrad Bo 1.

I anslutning till utredningens förslag anser jag mig böra förorda, att

tjänsten som föreståndare för det kemiska servicelaboratoriet vid statens

husdjursförsök redan den 1 juli 1961 ändras från förste assistent i lönegrad

Ae 21 till förste kemist i lönegrad Ae 23. Vid samma tidpunkt bör vidare

försteassistenttjänsten vid biodlingsavdelningen höjas till tjänst som försöksledare

i lönegrad Ae 23. En tjänst som förste assistent i lönegrad Ae 21

vid institutionen för husdjurens utfodring och skötsel bör från och med den

1 juli 1961 kunna utbytas mot en tjänst som forskarassistent i lönegrad

Ae 21. Från samma tidpunkt bör därjämte vid denna institution en tjänst

som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 utbytas mot en tjänst som kontorist i lönegrad

Ae 9. Slutligen bör vid statens husdjursförsök en tjänst som kontorist

i lönegrad Ao 9 och en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång

utbytas mot tjänster som kansliskrivare i lönegrad Ao 10 respektive

kanslibiträde i lönegrad Ae 7.

Maskintekniska institutionen. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,

att ämnet husbyggnadslära skall ingå i den institution, som handhar

den maskintekniska undervisningen. För undervisningen i husbyggnadslära

föreslås även i fortsättningen skola användas speciallärare. Vidare skall personal

från statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader anlitas i

lämplig omfattning. För att betona att verksamheten vid denna institution

främst skall inriktas mot en rationell användning av maskiner och arbetskraft

inom jordbruket, bar utredningen föreslagit, att namnet på institutionen

ändras till institutionen för lantbrukets arbetsmetodik och teknik. 1

fråga om den högre personalen skall enligt utredningens förslag i stället för

den nuvarande arvodesavlönade föreståndarbefattningen inrättas en professur.

Vidare skall den ena av laboratorsbefattningarna vid institutionen omändras

till ett universitetslektorat i motorlära med teknologi.

Vissa av remissinstanserna har menat, att den av utredningen föreslagna

verksamheten inom busbyggnadsområdet inte fått den upprustning, som

svarar mot dess ekonomiska betydelse för jordbruket. Vidare har några remissinstanser

haft erinringar alt göra mot den föreslagna namnförändringen.

Man har ansett, att ordet »arbetsmetodik» skulle kunna leda till förväxlingar

med till annan institution hörande arbetslära och företagsledning,

och i stället föreslagit benämningen institutionen för maskinteknik och byggnadsteknik.

12 Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

För min del har jag inte något att erinra mot vare sig vad utredningen föreslagit

i fråga om husbyggnadsläran eller förändringen av benämningen till

institutionen för lantbrukets arbetsmetodik och teknik. I likhet med utredningen

och remissinstanserna anser jag mig böra förorda, att vid institutionen

inrättas en professur i stället för den nuvarande arvodesavlönade

föreståndarbefattningen samt att den ena av de båda nuvarande laboratorsbefattningarna

utbytes mot ett universitetslektorat i motorlära med teknologi.

De föreslagna förändringarna bör äga rum den 1 juli 1962. I anledning

av vad vissa remissinstanser anfört angående undervisningen och forskningen

på husbyggnadsområdet torde jag få erinra om att jag jämlikt Kungl.

Maj ;ts bemyndigande tillkallat sakkunniga för utredning rörande verksamheten,

organisationen och ekonomien vid statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader

och jordbrukstekniska institutet.

Redan från och med den 1 juli 1961 bör enligt min mening den maskintekniska

institutionen erhålla viss personalförstärkning. Jag föreslår sålunda,

att vid denna tidpunkt inrättas en tjänst som forskarassistent i lönegrad

Ae 21, en tjänst som assistent i reglerad befordringsgång samt en

tjänst som institutionsbiträde i reglerad befordringsgång. Vidare bör vid

samma tidpunkt tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 utbytas mot

en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9.

Nationalekonomi. Undervisningen i nationalekonomi, som för närvarande

handhas av en speciallärare, har av jordbrukshögskoleutredningen föreslagits

bli överförd till den nationalekonomiska institutionen vid Uppsala

uni\ersitet. Kostnaderna för en undervisning i nationalekonomi för lantbrukshögskolans

studerande, anordnad på detta sätt, har utredningen beräknat

till ett halvt universitetslektorat jämte vissa expenser. Remissinstanserna

har i allmänhet inte haft något att erinra mot den föreslagna förläggningen

av undervisningen i nationalekonomi. I några enstaka fall har

dock framhållits, att anordningen är otillfredsställande och att en professur

i nationalekonomi i stället borde inrättas vid högskolan.

Enligt min mening synes den av utredningen föreslagna anordningen

medföra fördelar såväl ur kostnadssynpunkt som med hänsyn till de vidgade

kontaktmöjligheter med den samhällsekonomiska forskningen, vilka

förslaget medför. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet

förordar jag sålunda, att de av högskolans studerande, som deltager i nationalekonomiundervisningen

vid universitetet, skall såvitt gäller lärarresurserna

betraktas såsom inskrivna vid filosofisk fakultet. Därigenom kommer

den lärar- och assistentpersonal, som erfordras för dessa studerandes undervisning,

att kunna tilldelas universitetet i enlighet med därom för ämnet

gällande regler. Med hänsyn till alt en särskild undervisning i nationalekonomi

måste ges för lantbrukshögskolans studerande, även om deras antal

under något år skulle bli mindre än normalt, bör den av utredningen föreslagna

tilldelningen av ett halvt universitetslektorat jämte vissa expenser

utgöra ett minimum.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Institutionen för lantbrukets driftsekonomi. Med hänsyn till en förordad

utvidgning av denna institutions ämnesområde har jordbrukshögskoleutredningen

föreslagit, att institutionens namn ändras till institutionen för

lantbrukets företagsekonomi. Den högre personalen vid denna institution

bör enligt utredningen utgöras av en professor, en laborator i lantbrukets

fastighetsekonomi, en laborator i driftsplanering och arbetsekonomi samt

en universitetslektor i redovisningslära. Den nuvarande laboraturen i redovisningslära

bör därvid slopas. Samtidigt skall för nyssnämnda bada laboratorer

inrättas två nya befattningar. Vid remissbehandlingen har bland

annat framhållits, att forskningen inom det ekonomiska området är av

grundläggande betydelse för driftsplaneringen och därmed för jordbrukets

lönsamhet. Man har därför ansett det angeläget, att ökade resurser ställes

till förfogande för detta område.

Även enligt min mening bör förevarande institution efter omorganisationen

den 1 juli 1962 benämnas institutionen för lantbrukets företagsekonomi.

Vid den prövning av utredningens förslag till högre personal, som jag i förevarande

sammanhang kunnat göra, har jag funnit mig böra förorda att

vid institutionen från nyssnämnda datum bör finnas, förutom en professor,

en laborator i lantbrukets strukturekonomi och en universitetslektor i redovisningslära.

I samband med tillkomsten av universitetslektoratet bör den

nuvarande laboraturen i redovisningslära slopas. Laboratorn i lantbrukets

strukturekonomi, för vilken en ny tjänst bör inrättas, bör handha forskningen

och undervisningen inom i huvudsak det ämnesområde, som angivits

för den av utredningen föreslagne laboratorn i fastighetsekonomi, varvid

huvudvikten bör läggas på lantbruksfastigheternas storlek och driftsorganisationens

anpassning därtill.

Vidare anser jag mig böra föreslå, att vid förevarande institution redan

från och med den 1 juli 1961 inrättas en ny tjänst som forskarassistent i

lönegrad Ae 21 samt två nya tjänster som kontor sbiträden i reglerad befordringsgång.

Från och med samma tidpunkt bör den nuvarande tjänsten

som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 utbytas mot en tjänst som kontorist i

lönegrad Ae 9.

Institutionen för lantbrukets marknadslära. Jordbrulcshögskoleutredningen

har med hänvisning till bland annat det av utredningen förordade

förhållandevis stora ämnesområdet för denna institution föreslagit, att vid

densamma inrättas en ny tjänst som laborator. Till detta förslag har jag

emellertid inte ansett mig nu kunna taga ställning.

Från och med den 1 juli 1961 bör emellertid den nuvarande försteassistentIjänsten

vid institutionen kunna ändras till en forskarassistenttjänst. Vidare

bör enligt min mening från samma tidpunkt inrättas en ny tjänst som assistent

i reglerad befordringsgång samt en ny tjänst som kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång. Därjämte bör den nuvarande tjänsten som kanslibiträde

i lönegrad Ae 7 utbytas mot en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9.

I detta sammanhang torde böra erinras, att vissa remissinstanser på
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

yrkat undervisning även i sociologi vid lantbrukshögskolan. Enligt min mening

bör emellertid sådan utbildning kunna förläggas till sociologiska institutionen

vid Uppsala universitet.

Avdelningen för statistik och försöksteknik. Jordbrukshögskoleutredningen

har framhållit, att det föreligger ett angeläget behov av en professur

i experimentell statistik i landet. Utredningen har emellertid med hänsyn

till ovissheten i fråga om den experimentella statistikens utveckling

vid Uppsala universitet inte funnit det möjligt att nu föreslå en sådan

professur men framhållit, att en dylik, när den inrättas, bör betjäna såväl

lantbrukshögskolan som Uppsala universitet. Utredningen har därför föreslagit,

att den nuvarande anordningen beträffande undervisning och konsultation

i statistik och försöksteknik övergångsvis bibehålies. Avdelningen

bör emellertid organisatoriskt inordnas såsom en underavdelning av institutionen

för lantbrukets företagsekonomi. Vidare bör enligt utredningen

laboraturen vid avdelningen omändras till ett universitetslektorat och

försteassistenttjänsten vid avdelningen utbytas mot en överassistentbefattning

med uppgift att bland annat stå till förfogande för konsultation inom

det statistiska området.

Remissinstanserna har betonat den betydelse, som statistiken har både

inom försöksverksamheten och inom det ekonomiska området. Med hänsyn

härtill har man ansett, att statistikområdet borde ha tillförts ökade resurser

och organisatoriskt ha erhållit en friare ställning. Ävenså förslaget

att utbyta laboraturen vid avdelningen mot ett universitetslektorat har mött

invändningar.

Jag har i det föregående föreslagit, att lantbrukshögskolans styrelse skall

företaga en närmare undersökning av möjligheterna att få till stånd större

och mera ändamålsenliga arbetsenheter vid högskolan. Med hänsyn till att

denna undersökning synes kunna beröra även de ekonomiska institutionerna

och avdelningen för statistik och försöksteknik anser jag mig inte nu

böra taga ställning till utredningens förslag i fråga om statistikavdelningens

organisatoriska ställning. Avdelningen bör sålunda tills vidare bibehållas

fristående. Likaså anser jag mig böra föreslå, att den nuvarande befattningen

som laborator vid avdelningen tills vidare bibehålies. Däremot bör

— för att i enlighet med utredningens förslag öka möjligheterna att tillgodose

behovet av statistisk konsultation vid högskolan — den nuvarande

tjänsten som förste assistent i lönegrad Ae 21 utbytas mot en tjänst som

överassistent i lönegrad Ae 23. Detta utbyte bör enligt min mening ske redan

den 1 juli 1961, vid vilken tidpunkt även en tjänst som andre amanuens

vid avdelningen bör utbytas mot en tjänst som förste amanuens och en av

tjänsterna som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång bör utbytas mot

en tjänst som kanslibiträde i lönegrad Ae 7.

Frågan om att inrätta en räknecentral för högskolan i dess helhet bör såsom

föreslagits av utredningen handläggas av högskolans styrelse.

Trädgårdssektionen vid Alnarp. Jordbrukshögskoleutredningen har före
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

slagit, att vid Alnarp inrättas fyra fullständiga institutioner, var och en företrädd

av en professor i de för trädgårdsodlingen centrala ämnesområdena

frukt- och bärodling, köksväxtodling, prydnadsväxtodling samt trädgårdskonst

och landskapsvård. Vidare skall enligt förslaget inrättas fyra mindre

avdelningar -— underavdelningar — i trädgårdsodlingens driftsekonomi, arbetsmetodik

och teknik, växtpatologi samt biodling. Därutöver har också

föreslagits, att ett mindre kemiskt analyslaboratorium skall inrättas vid

Alnarp. Remissinstanserna har i huvudsak lämnat den av utredningen föreslagna

utformningen av trädgårdssektionen utan erinran, även om —- som

jag tidigare återgivit — vissa remissinstanser ansett utredningens förslag

överdimensionerat, medan andra åter funnit, att ytterligare förstärkningar

borde tillkomma.

Först torde få erinras om att jag i det föregående förordat, att en högskolemässig

trädgårdsutbildning skall komma till stånd samt att organisationen

av undervisningen, forskningen och försöksverksamheten på trädgårdsområdet

skall utformas på i tillämpliga delar samma sätt som inom

jordbruksområdet. Det sistnämnda innebär bland annat, att försöksverksamheten

på trädgårdsområdet skall knytas till undervisnings- och forskningsverksamheten

inom motsvarande ämnesområden i form av särskilda försöksavdelningar.

Enär de hortonomie studerande, som i enlighet med det av mig i det föregående

framlagda förslaget intages vid den propedeutiska utbildningen hösten

1961, inte kommer att påbörja studierna i de tillämpade trädgårdsämnena

vid Alnarp förrän hösten 1964, synes enligt min mening omorganisationen

inom trädgårdsområdet kunna ske något senare än inom jordbruksområdet.

För att bland annat lämna utrymme för erforderliga förberedelser för

den kommande undervisningen bör emellertid omorganisationen inom trädgårdsområdet

påbörjas redan den 1 juli 1963. Med hänsyn till att omläggningen

sålunda ligger förhållandevis långt fram i tiden, har jag ansett mig

nu böra taga ställning endast till vissa huvudlinjer i den kommande organisationen

på detta område. Redan nu vill jag sålunda i anslutning till vad

jag anfört förut om institutionsindelning ange, att jag inte finner mig kunna

förorda, att mer än tre institutioner inrättas vid Alnarp, omfattande ämnesområdena

frukt- och bärodling, köksväxt- och prydnadsväxtodling samt

trädgårdskonst och naturvård. I de två förstnämnda ämnesområdena bör

institutionerna tillskapas den 1 juli 1963, medan i fråga om trädgårdskonst

och naturvård den nya institutionen bör inrättas först den 1 juli 1964.

I fråga om den högre personalen innebär mitt ställningstagande till utredningens

förslag, att inom ämnesområdena köksväxtodling och prydnadsväxtodling

endast en tjänst som professor bör inrättas. Jag har därvid beaktat

bland annat, att undervisningen i fältmässig köksväxtodling i huvudsak

synes böra förläggas till institutionen för växtodling vid Ultuna, varigenom

även kan tillgodoses önskemålet att lämna agronomie studerande undervisning

inom detta ämnesområde. Den nya professuren bör inrättas i

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

samband med omorganisationen den 1 juli 1963. Vid samma tidpunkt bör

den nuvarande professuren vid statens trädgårdsförsök överföras till institutionen

för frukt- och bärodling. Vid institutionen för trädgårdskonst och

naturvård bör vidare en tjänst som professor inrättas i samband med tillkomsten

av institutionen den 1 juli 1964.

I enlighet med utredningens förslag bör inom trädgårdsområdet inrättas

tre försöksavdelningar. En av dessa bör knytas till institutionen för fruktoch

bärodling, medan de båda övriga försöksavdelningarna bör knytas till

institutionen för köksväxt- och prydnadsväxtodling och därvid företräda var

sitt av de båda ämnesområdena. För att leda dessa försöksavdelningar bör

från och med den 1 juli 1963 inrättas tre befattningar som statshortonom i

lönegrad Bo 1. Samtidigt härmed bör emellertid nuvarande två befattningar

som statshortonom i lönegrad Ae 26 och nuvarande tjänst som försöksledare

i lönegrad Ae 23 vid statens trädgårdsförsök avföras från alnarpsinstitutets

personalstat.

Redan från och med den 1 juli 1961 bör tjänsten som kontorist i lönegrad

Ae 9 vid statens trädgårdsförsök höjas till tjänst som kansliskrivare i lönegrad

Ae 10 och två av tjänsterna som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång

vid trädgårdsförsöken höjas till tjänster som kanslibiträde i lönegrad

Ae 7. Vidare bör från samma tidpunkt vid prydnadsväxtavdelningen en

tjänst som assistent i reglerad befordringsgång inrättas.

Docenter. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att antalet docenttjänster

vid lantbrukshögskolan ökas från för närvarande åtta till tolv

samt att två nya tjänster som forskardocent inrättas. I anslutning härtill

föreslår jag, att en tjänst som forskardocent i lönegrad Ae 24 inrättas frän

och med budgetåret 1961/62. Frågan om ytterligare tjänster som docent

eller forskardocent torde böra prövas vid den årliga budgetbehandlingen.

Assistenter och amanuenser. Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit,

att antalet assistenter och amanuenser vid lantbrukshögskolan skall

beräknas efter de normer, som universitetsutredningen uppställt för motsvarande

ämnesområden vid universiteten med flera högskolor i den mån

dessa normer godtagits av riksdagen. På grundval av dessa normer har utredningen

förordat, att assistenttilldelningen vid lantbrukshögskolan beräknas

på så sätt, att institutionerna för lantbrukskemi I och II, mikrobiologi

samt marklära tilldelas 2 000 assistenttimmar per professur och 1 000 assistenttimmar

per laboratur. Samtliga övriga institutioner vid lantbrukshögskolan

skall enligt förslaget tillgodoräknas 1 000 assistenttimmar per

professur och 500 assistenttimmar per laboratur (motsvarande). Den föreslagna

assistenttilldelningen motsvarar vad som vid universiteten tillämpats

för de kemiska och fysikaliska ämnena respektive för gruppen matematiska

och samhällsventenskapliga m. fl. ämnen. Utöver denna assistentoch

amanuenspersonal, vilken är avsedd för forskning och allmänt institutionsarbete,

har jordbrukshögskoleutredningen i anslutning till universitetsutredningens

förslag förordat, att samtliga institutioner vid lantbrukshögskolan

tilldelas 500 assistenttimmar vardera för undervisningsändamål.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Även jag finner det lämpligt, att beräkningen av assiistenttilldelningen vid

lantbrukshögskolans undervisnings- och forskningsdel sker efter i stort

sett samma grunder som inom motsvarande ämnesområden vid universitet

och andra högskolor.

Det behov av försöksassistenter, som kan föreligga, bör såsom jordbrukshögskoleutredningen

föreslagit prövas i varje särskilt fall.

Biträdespersonal. Jordbrukshögskoleutredningen har också i fråga om biträdestilldelningen

sökt tillämpa samma normer som universitetsutredningen

uppställt för motsvarande ämnesområden inom universiteten och övriga

högskolor. Jordbrukshögskoleutredningen har sålunda föreslagit att bilrädestilldelningen

vid lantbrukshögskolan grundas på en kvot av två biträden

per forskare för samtliga institutioner med undantag för de ekonomiska, för

vilka föreslås ett biträde per forskare. Dessa genomsnittliga biträdeskvoter

motsvarar ungefär vad universitetsutredningen föreslagit för den biologiskgeografiska

ämnesgruppen (1,9 biträden per forskare) samt den samhällsvetenskapliga

ämnesgruppen (0,8 biträden per forskare). Som forskare räknas

i detta sammanhang professor, laborator, lektor, överassistent och forskarassistent.

Biträdestilldelningen vid försöksavdelningarna har av jordbrukshögskoleutredningen

föreslagits till 2,5 biträden per forskare. Till gruppen

forskare räknas vid dessa avdelningar statsagronom, statshortonom och

försöksledare.

För egen del har jag funnit, att beräkningsnormer av det slag, som utredningen

förordat, bör medverka till att skapa en bättre balans mellan de till

forskningens förfogande ställda resurserna av olika slag och därigenom ge

forskningen en större effektivitet. Jag är dock tveksam om — såsom utredningen

föreslagit — vid lantbrukshögskolan skall tillämpas särskilda för

denna högskola bestämda normer. Efter övervägande av spörsmålet har jag

funnit mig böra förorda, att biträdestilldelningen för lantbrukshögskolan

anpassas till den standard, som tillämpas vid universiteten och andra högskolor

inom motsvarande ämnesområden. Förstärkningen av biträdespersonalen

vid lantbrukshögskolan, vilken bör genomföras successivt, torde böra

prövas vid den årliga budgetbehandlingen.

Beträffande biträdeshjälp åt docenterna vid lantbrukshögskolan avser jag

att för budgetåret 1961/62 föreslå, att viss tilldelning av medel påbörjas.

Biblioteken m. m. Den av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna organisationen

av biblioteken vid Ultuna och Alnarp har jag intet att erinra emot.

Det synes mig sålunda ändamålsenligt att ultunabiblioteket omhänderhar

bevakningen även av trädgårdslitteraturen för alnarpsbibliotekets räkning.

Utredningens förslag att vid lantbrukshögskolan inrätta en verkstadsdetalj

med en ingenjör i lönegrad A 19 som chef har jag inte ansett mig nu böra

taga ställning till. Slutligen torde jag få erinra om att jag tidigare förordat

en annan utformning av den propedeutiska utbildningen än den utredningen

föreslagit. Detta medför, att någon särskild propedeutisk avdelning

inte behöver inrättas.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Försöksverksamheten på jordbruks-, trädgårds- och

husdjursområdena, m. m.

I. UTREDNINGEN M. FL.

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar inledningsvis om sitt förslag att

de tre nuvarande försöksanstalterna inom lantbruksområdet — statens jordbruksförsök,

statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök — skall

upphöra och de olika avdelningarna inom dem överföras till undervisningsoch

forskningsinstitutionerna inom motsvarande ämnesområden. Försöksverksamheten

skall samordnas och övervakas av en särskild befattningshavare

benämnd försöksdirektör.

Den del av den nuvarande försöksverksamheten, som är av provningskaraktär,

skall enligt utredningens förslag i organisatoriskt och anslagsmässigt

avseende erhålla en särställning. Bl. a. skall denna verksamhet ledas

av särskilda provningsnämnder inom jordbrukets provningsanstalt. Medel

till provningsverksamheten skall erhållas genom avgifter, som erläggs av

provningsbeställarna.

Den egentliga försöksverksamheten, d. v. s. sådan försöksverksamhet, som

ej är provning, skall liksom hitintills bekostas med statliga medel. Denna

försöksverksamhet skall även fortsättningsvis vara programbunden. Utredningen

behandlar i detta avsnitt organisationen och omfattningen av den

egentliga försöksverksamheten för jordbruks-, trädgårds- och husdjursområdena

var för sig.

A. Definitioner och terminologi

Utredningen definierar först vissa termer och anger därvid att den med

begreppet »jordbruksförsöksverksamhet» avser all försöksverksamhet på

växtnäringens, jordbearbetningens, dräneringens och den egentliga växtodlingens

områden. Utredningen anser vidare, att begreppet »fast försöksverksamhet»

ej i fortsättningen bör användas för att skilja mellan den statliga

verksamheten och den av hushållningssällskapen bedrivna försöksverksamheten.

Båda dessa verksamheter kan nämligen ha fasta försök, d. v. s.

försök som år efter år upprepas på samma plats. Riktigare synes enligt

utredningen vara, att en klar åtskillnad göres mellan å ena sidan den statliga

försöksverksamheten — oberoende av om denna är centralt förlagd till

Ultuna (jordbruks- och husdjursförsök) eller Alnarp (trädgårdsförsök) eller

bedrives lokalt ute i landet — och å andra sidan hushållningssällskapens

egen försöksverksamhet.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 185

Utredningen använder sig av följande begrepp med därvid angiven innebörd.

a) Försöksverksamhet i statlig regi

1. Centralt till Ultuna (jordbruks- och husdjursförsök) eller till Alnarp

(trädgårdsförsök) förlagd verksamhet.

2. Lokalt ute i landet förlagd verksamhet. Denna kan utföras genom högskolans

egna försöksorgan eller genom hushållningssällskapens försorg. I

tillämplig omfattning medverkar vid dessa försök försöksverksamhetens

serviceorgan och försöksstationernas personal.

b) Hushållningssällskapens egen försöksverksamhet

1. Statsunderstödd verksamhet som sällskapen utför enligt egna program

och med bidrag av statsmedel.

2. Verksamhet som bekostas av andra medel.

B. Den statliga jordbruksförsöksverksamheten

1. Nuvarande förhållanden

Den statliga jordbruksförsöksverksamheten ledes av statens jordbruksförsök.

Till dess förfogande står en central anstalt vid Ultuna samt ett nät

av försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält utbrett över hela

landet.

Statens jordbruksförsök ledes av en föreståndare i professors tjänsteställning.

Huvudinstitutionen har sitt organisatoriska centrum med kansli, laboratorier,

växthus och vegetationsgårdar förlagt till Ultuna. Verksamheten

är där uppdelad på fyra avdelningar för växtodling och ogräsbekämpning,

gödsling och kalkning, myrjordar och mikronäringsämnen samt betesfrågor,

vardera under ledning av en statsagronom. Närmast som en filial fungerar

vidare den vid Norrlands lantbruksförsöksanstalt i Röbäcksdalen placerade

norrlandsavdelningen. Vid huvudinstitutionen finns dessutom en för hela

anstalten gemensam botanisk-torvgeologisk hjälpavdelning.

Bland de försöksresurser, som står till buds på olika håll i landet, märks

främst statens försöksgårdar, som numera direkt anknutits till den centrala

anstalten i organisatoriskt hänseende. Försöksgårdarna arbetar dock som relativt

självständiga enheter, där försöksmöjligheter även i viss mån står till

förfogande för andra institutioner och för vissa lokalt betingade problem.

De statliga försöksgårdarna är från söder till norr följande: Ugerup i Kristianstads

län, Stenstugu i Gotlands län, Flahult i Jönköpings län, Lanna i

Skaraborgs län, Offer i Västernorrlands län, Röbäcksdalen i Västerbottens

län samt öjebyn med Brännberg i Norrbottens län. Till lantbrukshögskolans

förfogande för försöks- och forskningsändamål står dessutom Ultuna och

Wiads egendomar.

De nuvarande försöksstationerna är huvudsakligen förlagda till lantbruks
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

och lantmannaskolor, som i regel själva sörjer för försöksarbetet vid dessa

stationer. Försöksfält främst avsedda för sortprövningsverksamheten har

vidare utplacerats inom områden, som inte representeras av annan fast försöksanläggning.

Försöksarbetet vid dessa fält omhänderhas i regel av hushållningssällskapen.

Även hos enskilda jordbrukare utföres ett betydande antal specialförsök

för statens jordbruksförsöks räkning mot särskild ersättning. För utläggning

och skötsel av dessa försök svarar hushållningssällskapen samt i viss

utsträckning statens jordbruksförsöks egen personal i speciellt utrustade arbetsgrupper,

(försökspatruller). Antalet dylika försök inklusive de till betesavdelningen

hörande demonstrationsfälten har under senare år uppgått

till ca 1 150 per år.

Det åligger statens jordbruksförsök att utarbeta förslag till planer och

försöksprogram, inspektera försöken, låta verkställa erforderliga analyser

samt bearbeta^ och sammanställa försöksresultat och annat siffermaterial

även för hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet. Denna

har en avsevärd omfattning (ca 3 200 försök per år) och genomföres under

de mest skiftande betingelser, varigenom möjligheter erbjuds till kompletterande

belysning av många detaljfrågor, som ingår i statens jordbruksförsöks

program.

Arbetsuppgifter. Försöksverksamhet inom jordbruksområdet bedrives i

huvudsak av statens jordbruksförsök (växtodlings- och växtnäringsförsök),

av institutionen för allmän jordbrukslära (bk a. jordbearbetningsförsök)

samt av nämnden för täckdikningsförsök vid institutionen för agronomisk

hydroteknik (täckdikesförsök). Verksamheten har till uppgift att genom

forskning och försök utreda sådana aktuella problem inom jordbruksområdet,

som är av stor betydelse för jordbruksnäringen. Verksamheten avser

att framskaffa material användbart som underlag för en praktisk-ekonomisk

vägledning åt jordbruket och bedrives som fältförsök, laboratoriemässiga

undersökningar av jord och gröda, modellförsök i mindre skala exempelvis

i form av kärlförsök, statistiska utredningar m. m.

Redovisningen av försöksresultaten sker genom meddelanden, en speciell

särtrycksserie, föredrag, demonstrationer m. m.

Försöksprogram. Jordbruksförsöksverksamheten är programbunden. För

varje år uppgöres ett program, efter vilket försöksverksamheten arbetar.

Förslag till försöksuppgifter att intagas i programmet utarbetas av statsagronomerna

samt övriga tjänstemän vid statens jordbruksförsök och försöksgårdarna.

Förslag till nya arbetsuppgifter kan också komma från hushållningssällskap,

myndigheter, enskilda etc. Inkomna förslag behandlas sedan

vid ett tjänstemannamöte, i vilket berörda försöksmän m. fl. deltar. De

mest angelägna försöksuppgifterna sammanställs därefter i ett försöksprogram

som, sedan det fastställts av lantbrukshögskolans styrelse, ligger till

grund för försöksverksamheten under nästkommande kalenderår.

Ekonomiskt resultat av lantbruksdriften vid statens försöksgårdar. Vid

statens försöksgårdar bedrivs förutom försöksverksamhet även jordbruksoch

skogsdrift. För att ge en bild av lantbruksdriftens lönsamhet redovisar

utredningen vissa uppgifter om det ekonomiska resultatet av denna verk
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

187

samhet. Härav framgår, att de statliga försöksgårdarna lämnat ett sammanlagt

underskott, som för åren 1955/56, 1956/57 och 1957/58 uppgått till

resp. 179 000, 106 000 och 70 000 kr. För en mera detaljerad redogörelse

hänvisas till utredningens betänkande s. 251—255. Här må endast nämnas,

att utredningen framhåller, att vid bedömning av resultaten försöksgårdarnas

speciella förutsättningar bör beaktas. Sålunda måste arbetskraft, maskiner

in. m. sägas vara överdimensionerade, om hänsyn endast skulle tagas till

lantbruksdriftens behov. En faktor, som i mycket hög grad hindrat driftsledarna

att handla företagsekonomiskt riktigt i olika sammanhang, är vidare

den bundenhet till uppgjorda stater och erhållna anslag, som är en följd

av det statliga redovisningsförfarandet.

2. Jordbruksförsöksverksamhetens framtida inriktning och omfattning

Jordbrukshögskoleutredningen har från statens jordbruksförsök och övriga

institutioner, som bedriver försöksverksamhet inom jordbruksområdet, inhämtat

synpunkter på verksamhetens framtida inriktning och omfattning.

Den såsom önskvärd bedömda omfattningen inom olika försöksområden redovisas

på s. 256 i betänkandet. Av de framförda önskemålen framgår bl. a

att vissa typer av försök, såsom ogräsbekämpning samt markvård och jordbearbetning

m. fl. behöver ökas något i antal. Utredningen betonar att, även

om det framtida antalet försök kommer att öka endast måttligt, stort behov

dock föreligger av en högst avsevärd ökning av anslagen till försöksverksamheten.

Detta hänger samman med att utvecklingen inom försökstekniken

går mot större och mera komplicerade försök.

Vid den fortlöpande anpassning av försöksprogrammet, som enligt utredningen

bör ske, skall tillses, att nya för jordbruksnäringen aktuella försöksuppgifter

beredes plats i detta. Därvid bör bl. a. behovet av tekniska data

för företagsekonomisk kalkylering uppmärksammas. Utredningen anför i

detta sammanhang, att relevanta driftsekonomiska problemställningar måste

beaktas vid försökens uppläggning för att försöksresultaten skall kunna

ge driftsekonomisk vägledning. Den praktiska nyttan av försöken blir annars

begränsad.

3. Jordbruksförsökens centrala organisation

Utredningen erinrar om att enligt dennas förslag skall statens jordbruksförsöks

statsagronomavdelningar ämnesvis samorganiseras med motsvarande

undervisnings- och forskningsinstitutioner vid lantbruksliögskolan. Detta

innebär, att ifrågavarande institutioner kommer att vardera bestå av en

undervisnings- och forskningsavdelning samt en eller flera avdelningar för

programbunden försöksverksamhet. Samtliga avdelningar sorterar under

resp. institutionsföreståndare. Försöksavdelningarna ledes närmast av statsagronomer.

Inom jordbruksförsöksområdet föreslås följande ämnesområden

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bli företrädda av försöksavdelningar, nämligen växtnäring, jordbearbetning,

växtföljder, ogräsbekämpning, kulturväxter i öppet bruk, kulturväxter i slutet

bruk samt dränering.

Försöksverksamheten skall liksom nu vara programbunden. Varje år

skall uppgöras ett särskilt program — riksförsöksprogrammet — vilket skall

fastställas av högskolans styrelse.

Den uppgift, som hittills åvilat statens jordbruksförsök, nämligen att

fungera såsom ett organisatoriskt sammanhållande och samordnande organ

för hela jordbruksförsöksverksamheten kommer, genom den av utredningen

förordade omorganisationen, att överflyttas dels på den av utredningen

föreslagna befattningshavaren, försöksdirektören, dels på försökskollegiet,

dels på de institutioner som erhåller försöksavdelningar. Utredningen har

vidare funnit, att till förfogande för den samlade försöksverksamheten vid

lantbrukshögskolan bör inrättas en särskild serviceavdelning, underställd

försöksdirektören.

4. Den statliga lokalt förlagda jordbruksförsöksverksamhetens framtida

organisation

De mångskiftande förutsättningar (jordmån, klimat m. m.), som finns i

vårt land, nödvändiggör enligt jordbrukshögskoleutredningen, att en betydande

del av försöken utföres lokalt i olika delar av landet. En betydelsefull

uppgift för den lokala försöksverksamheten är vidare att etablera kontakt

mellan det praktiska jordbruket och den centralt bedrivna jordbruksvetenskapliga

verksamheten, så att försöksverksamheten och forskningen

får den inriktning, som bäst tillgodoser jordbrukets behov.

Den lokalt förlagda statliga jordbruksförsöksverksamheten bedrives nu,

som förut anförts, genom försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält

samt genom samarbete med hushållningssällskapen. Även om antalet försök

vid försöksgårdarna ej utgör huvudparten av samtliga statliga lokala försök,

har dock försöksgårdarna uppfattats som den lokala verksamhetens centra.

Försöksgårdssystemet. Försöksgårdarnas uppgift har avsetts skola vara

att bedriva dels jordbruksvetenskaplig verksamhet, dels en förebildlig ekonomisk

jordbruksdrift, som skulle vara ett mönster för traktens jordbrukare.

Utredningen framhåller, att man ej med framgång kan förena dessa

båda målsättningar och anför i anslutning härtill.

En allsidig försöksverksamhet kräver, att såväl bra som dåliga produktionsmedel

och produktionsmetoder måste prövas. Detta kan ej ske med mindre än

att jordbruksdriften förorsakas förluster, som den vid normal drift ej skulle

ha fått vidkännas. Ett gott driftsekonomiskt resultat torde härigenom

starkt försvåras. Ju intensivare försöksverksamheten bedrives desto sämre

blir jordbruksdriftens ekonomiska resultat. Den dubbla målsättningen har

inneburit stora svårigheter för försöksgårdarnas föreståndare. Endera eller

båda av deras två verksamheter har blivit lidande på denna anordning. Bl. a.

på grund av här anförda omständigheter har kritik i skilda avseenden riktats

mot gårdarna och då främst mot målsättningen för dem. Utredningen har

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

därför sökt göra en förutsättningslös prövning av de former, under vilka

den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten bör bedrivas.

Det för försöksverksamheten väsentliga är, framhåller utredningen, att ha

tillgång till försökslägenheter och att där kunna anordna försök. För försöksverksamheten

föreligger däremot inte något primärt intresse att i egen

regi bedriva praktisk jordbruksdrift. Den i viss mån dualistiska uppfattning,

som tidigare rått i dessa hänseenden — att försöksgårdarna skulle

bedriva såväl vetenskaplig verksamhet som förebildlig jordbruksdrift — är

■enligt utredningens förmenande grundat på felaktiga premisser beträffande

dessa två verksamheters inbördes förhållande. Denna kombination bör därför

ej längre bibehållas, såvida ej särskilda skäl talar härför. Utredningen

anför vidare, att det måste vara svårt att centralt från Ultuna dirigera en

dylik praktisk jordbruksdrift samt att den roll de statliga försöksgårdarna

tidvis haft som demonstrationsjordbruk minskats genom att de flesta av

landets hushållningssällskap numera har en eller flera kurs- och demonstrationsgårdar,

där en praktisk jordbruksdrift bedrives efter ekonomiska principer.

De statliga försöksgårdarnas uppgift i detta hänseende torde därför

enligt utredningen kunna överflyttas till hushållningssällskapen inom resp.

län. I de fall replipunkter för den statligt bedrivna försöksverksamheten erfordras,

bör i princip vid dessa ej bedrivas en kommersiell jordbruksdrift

annat än i den omfattning, som behövs för försöksverksamhetens behov.

Försöksverksamheten bör alltså vara det primära och jordbruksdriften, där

den måste förekomma, endast ett medel för att utnyttja sådana resurser, som

ej kan tas i anspråk av försöksverksamheten. Liksom nu bör en klar ekonomisk

gränsdragning i dylika fall finnas mellan de båda verksamheterna.

Vidare bör tillses, att för försöksverksamheten avdelad vetenskaplig personal

ej onödigtvis belastas med frågor rörande den praktiska jordbruksdriften.

På grundval av nu anförda synpunkter ifrågasätter utredningen om försöksgårdssystemet

är den lämpligaste formen att förse försöksverksamheten

med erforderliga resurser för försökens genomförande. Utredningen

tar i fortsättningen upp till diskussion i vad mån försöksgårdssystemet

på lämpligaste sätt kan tillgodose försöksverksamheten med lämpliga

försökslägenheter, speciellt utbildad arbetskraft, försöksteknisk utrustning

samt nära kontakter med det praktiska jordbruket och övriga lokala

organ på jordbrukets område, främst hushållningssällskapen. Utredningen

anför i anslutning härtill bl. a. följande.

En fördel med försöksgårdssystemet anses vara, att det ger garantier för

att försöken får kvarligga tillräckligt länge, varigenom man kan göra iakttagelser

rörande de biologiska, kemiska och fysikaliska processer, som

försiggår i marken. Lika goda möjligheter till dylika långtidsobservationer

bör dock enligt utredningen kunna erhållas genom långtidskontrakt med

andra jordägare, såsom hushållningssällskap, skoljordbruk eller enskilda

jordbrukare. Därvid vinnes dessutom — vilket är väsentligt även för långtidsförsök

— att man har fritt val beträffande försökslägenheter och ej är

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

begränsad till de möjligheter, som ett fåtal försöksgårdar erbjuder. Markkostnaden

för ett dylikt långtidsarrende torde dessutom bli lägre än vid

en försöksgård, om hänsyn tas till de kostnader, som driften vid försöksgårdarna

hittills visat sig dra.

En nackdel med försöksgårdarna är, att de så småningom blir förbrukade,,

d. v. s. fält som utnyttjats för exempelvis växtnäringsförsök, kalkningsförsök

eller dräneringsförsök blir efter en tid mer eller mindre oanvändbara för

fortsatta försök i den mån de blir uppgödslade, uppkalkade etc. Ett exempel

härpå torde vara Lanna försöksgård. En annan omständighet, som talar

mot permanenta försökslägenheter av den typ försöksgårdarna erbjuder,

är att ett försöksfält kan bli obehövligt till följd av ändrade förutsättningar

för jordbruksnäringen i dess helhet. Som exempel härpå kan nämnas den

förändrade roll, som mossjordarna numera fått ur odlingssynpunkt. Försöksgårdarna

Flahult, Gisselås och Brännberg inrättades just för försök på

moss- och kärrjordar. Utvecklingen har medfört, att mossjordarnas roll

starkt förminskats. Eftersom försöksverksamheten måste sätta in sina krafter

på aktuella frågor, innebär det en olägenhet att vara bunden till försöksfält

med jordar, som för det praktiska jordbruket har föga aktualitetsvärde.

Vad beträffar kraven på utbildad personal och försöksteknisk utrustning

kan utredningen ej finna, att försöksgårdssystemet erfordras för att säkerställa

dessa resurser. Även i fråga om kontakten med andra lokalt arbetande

organ på jordbrukets område — främst då hushållningssällskapen — ifrågasätter

utredningen försöksgårdssystemets lämplighet, då detta system medför

uppenbara risker för isolering, varigenom värdefulla ömsesidiga impulser

förloras.

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis, att försöksgårdssystemet ej

utgör den lämpligaste formen för att förse den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten

med de resurser, som den erfordrar. Valmöjligheterna beträffande

försökslägenheter är alltför begränsade och belastningen med uppgifter,

som i stort sett saknar intresse för försöksverksamheten, är betungande.

Vidare har kontakten med främst hushållningssällskapen i praktiken

ej visat sig vara fullt säkerställd. Slutligen torde kostnaderna för gårdarnas

försöksverksamhet, om hänsyn tas till jordbruksdriftens resultat, ha varit

alltför höga.

Enligt utredningen är det inte försvarbart att bibehålla försöksgårdssystemet

i dess nuvarande utformning, då andra och bättre former finns

för att garantera den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten de resurser

den erfordrar. Utredningen förordar därför, att försöksgårdssystemet i

sin nuvarande principiella utformning avvecklas.

Alternativa organisationsformer för den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten.

I princip kan man, framhåller utredningen, tänka sig två

j tterlighetsalternativ för att ordna den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten

på jordbrukets område. Ä ena sidan kan denna försöksverksamhet

ordnas helt i statlig regi, d. v. s. det statliga försöksprogrammet genomföres

i sin helhet av en helstatlig organisation, som för detta ändamål disponerar

ett antal statliga lokalt förlagda försöksstationer (alt. A). Ä andra sidan

kan försöksverksamheten verkställas helt genom avtal med lokala organisationer

såsom hushållningssällskap, skolor eller andra organ med möjlighe
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

191

ter atl utföra försök (alt. B). Dessa båda alternativ kan kombineras på olika

sätt. En modifikation av alt. B., som varit föremål för ingående överväganden

inom utredningen, innebär att på enbart hushållningssällskapen överlåtes

att verkställa hela den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten

(alt. C). Den statliga, lokalt förlagda försöksverksamheten kan också fördelas

på lämpligt sätt mellan en lokalorganisation i lantbrukshögskolans

regi och landets hushållningssällskap (alt. D).

Beträffande för- och nackdelarna av de olika alternativen inhämtas ur utredningen

bl. a. följande.

Alt. A innebär, att hela den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten

tas om hand av en helstatlig organisation. För att sköta hela denna verksamhet

erfordras ett 20-tal försöksstationer förlagda till de nuvarande försöksgårdarna

och vissa andra statliga egendomar. Som föreståndare för

varje försöksstation anställes en försökstekniker med lantmästarexamen.

Landet indelas vidare i fyra försöksdistrikt. I varje försöksdistrikt inrättas

en tjänst i A 24, som sammanhållande kraft för distriktets försöksstationer.

Vidare förutsätts, att i varje försöksdistrikt inrättas en distriktsförsöksnämnd

för att främja samarbetet mellan de statliga lokalt förlagda försöksstationerna

och det praktiska jordbruket och hushållningssällskapen.

Delta alternativ utgör enligt utredningens uppfattning en god garanti för

en tillfredsställande handläggning av försöksuppgifterna. Dock medför alternativet

den nackdelen, att man får två parallellt arbetande försöksorganisationer,

nämligen den helstatliga och hushållningssällskapens, vilka i princip

måste ha samma resurser, innebärande en dyrbar organisationsform. Dessutom

kan sysselsättningssvårigheter befaras för personalen vid den statliga

försöksorganisationen under vinterhalvåret.

Enligt alt. B verkställes den statliga lokalt förlagda jordbruksförsöksverksamheten

genom avtal med olika lokala organ såsom hushållningssällskap,

skolor och enskilda jordbrukare. Mot ersättning upplåter dessa lokala organ

mark för försöken samt omhändertar utläggning och skötsel m. m. En dylik

organisation blir enligt utredningen smidig och kan snabbt anpassa sig efter

ändringar i försöksvolymens storlek och i behovet av att växla föYsökslägenhetcr.

Vidare torde alternativet medge goda möjligheter till samarbete

med andra lokala organ, som verkar i jordbrukets tjänst, såsom hushållningsällskap

samt lantmanna- eller lantbruksskolor.

Nackdelarna med detta alternativ anses dock mycket betydande. Risk

föreligger sålunda, att detta alternativ medför improvisationer, vilka kan

utgöra en fara för försökens rätta handläggning. Det torde sålunda bli svårt

att uppbringa och bibehålla personal med försöksteknisk utbildning. Alternativet

synes medföra små fasta kostnader för staten genom att inga fasta

replipunkter med heltidsanställd personal behöver inrättas. Om någorlunda

tillfredsställande garantier skall skapas för försökens rätta handhavande,

måste emellertid en omfattande statlig övervakningsorganisation tillskapas.

Vad som kostnadsmässigt vinnes genom att inga fasta replipunkter inrättas,

kan sålunda mer än väl förloras genom en dyrbar inspektionsverksamhet.

Enligt alt. C anknytes den i statlig regi bedrivna försöksverksamheten lokalt

helt till hushållningssällskapen och omhänderhas av dessa. Hushållningssällskapet

i resp. län blir således det ansvariga organet även för den

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

i statlig regi bedrivna försöksverksamheten. Alt. C skiljer sig från alt. B

genom att det förutsätter en ansvarig huvudman i varje län för försöksverksamheten,

med vilken lantbrukshögskolan kan träffa bindande långtidsavtal.

Detta alternativ har enligt utredningen många fördelar. Den statliga försöksverksamheten

kan repliera på en relativt fast lokal organisation med för

ändamålet utbildad personal. De statliga försöken kan utnyttjas i hushållningssällskapens

demonstralionsverksamhet och impulser till olika forsknings-

och försöksprojekt kan smidigt förmedlas från jordbruket, samtidigt

som forsknings- och försöksresultaten snabbt kan komma jordbruket till

godo. Genom att man endast får en försöksorganisation inom varje län undviks

den kostsamma dubblering, som två parallellt arbetande försöksorganisationer

innebär. Väsentligt är vidare, att personalen hos hushållningssällskapen

kan sysselsättas med annat arbete under de tider på året, när den

ej behövs för försöksverksamhetens räkning. Alternativet medför en påtaglig

»monopolställning» för hushållningssällskapen. Jordbrukskonsulenterna

måste vidare engagera sig mycket starkt i försöksverksamheten, vilket kan

leda till att de får eftersätta sin huvuduppgift, som är rådgivnings- och upplysningsverksamhet.

Utredningen har inhämtat hushållningssällskapens synpunkter på detta

alternativ. Därvid framgick, att sällskapen på några undantag när i princip

var positivt inställda till den form för försöksverksamhetens ordnande, som

alternativet innebär. Samtidigt framhölls dock, att vissa tekniska svårigheter

kan uppstå för sällskapen, om de skall ombesörja hela verksamheten.

Särskilt ställde man sig tveksam till att ta hand om sådana försök, som är

mycket omfattande och komplicerade. Dessa försök skulle därför få omhän•derhas

på annat sätt, exempelvis genom att staten inrättar ett fåtal fasta lokala

replipunkter. Med anledning härav har utredningen sökt finna en organisationsform,

i vilken de principer, som legat till grund för alt. C och som

visat sig ge betydande fördelar, så långt möjligt följs, samtidigt som komplettering

sker genom att inrätta ett antal statliga replipunkter. Detta organisationsallernativ

beskrives i det följande under beteckningen alt. D.

Alt. D innebär, att hushållningssällskapens resurser och — genom sällskapens

förmedling andra möjligheter till försökslägenheter vid exempelvis

jordbrukets skolor och andra lämpliga jordbruk utnyttjas i den lokalt

förlagda statliga försöksverksamheten, samtidigt som försök av mer

komplicerat slag tas om hand av vissa statliga jordbruksförsöksstationer.

Vid detta alternativ förutsätts en indelning av landet i försöksdistrikt med

en distriktsförsöksnämnd i varje försöksdistrikt. Inom varje sådant distrikt

bör finnas en under lantbrukshögskolan sorterande distriktsförsöksledare.

Denne skall vara föreståndare för den till distriktet förlagda försöksstationen

och därvid ansvara för utläggning och skötsel av de försök, som försöksstationen

själv omhänderhar, samt medverka vid avtalsuppgörelser mellan

lantbrukshögskolan och sällskapen beträffande sådana försök, som sällskapen

har möjligheter att ombesörja. För hela den statliga, lokalt förlagda

försöksverksamheten skall slutligen inrättas ett sammanhållande organ, försöksverksamhetens

serviceavdelning, under vilket distriklsförsöksledarna

sorterar i administrativt hänseende.

Detta alternativ har enligt utredningen i huvudsak samma fördelar som

alt. C, samtidigt som de nackdelar, som är förbundna med sistnämnda alternativ

i stort sett bortfaller. Sålunda erhålles genom alt. D garantier för att

försöken genomföres på ett tillfredsställande sätt. Visserligen erfordras härför

medverkan av två organisationer — hushållningssällskapen och försöks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

stationerna — men något dubbelarbete blir det likväl inte fråga om, då

försöksstationernas verksamhet är begränsad till sådana inera komplicerade

försök, som hushållningssällskapen inte har möjlighet att handha. Distnktsförsöksnämnderna

kommer att sörja för erforderlig kontakt mellan det

praktiska jordbruket och den centralt bedrivna forskningen och försöksverksamheten.

Möjligheterna för hushållningssällskapen att utnyttja de statliga

försöken för demonstration är också goda. Alternativet är dessutom relativt

gynnsamt ur kostnadssynpunkt, eftersom försöksstationernas personal

blir förhållandevis fåtalig och hushållningssällskapens personal kan sysselsättas

med annat arbete under de tider på året, då den ej behövs för försöksverksamheten.

För alt. D gäller slutligen, att man åt ett ledan existerande

fruktbart samarbete ger en fastare organisatorisk form.

Efter att ha övervägt de för- och nackdelar, som är förknippade med nu

redovisade organisationsalternativ, förordar utredningen, att den statliga

lokalt förlagda försöksverksamheten organiseras i enlighet med alt. D. För

den organisatoriska utformningen av'' detta alternativ'' med försöksstationei,

försöksdistrikt, distriktsförsöksnämnder etc. redogörs i det följande.

Indelningen av landet i försöksdistrikt. Tidigare utredningar på försöksverksamhetens

område har kommit till den uppfattningen, att landet borde

indelas i ett antal försöksdistrikt. Sålunda föreslog 1931 års försöksutredning,

att sju distrikt borde inrättas. 1950 års lantbruksförsökskommitte anslöt

sig i stort sett till detta förslag om distriktsindelning. Någon officiell

indelning av landet i dylika försöksdistrikt har emellertid hittills icke kommit

till stånd. Inom försöksarbetet bland landets olika hushållningssällskap

har emellertid sedan en tid tillbaka tillämpats ett visst regionalt samarbete.

Sålunda anordnas årligen, på initiativ av statens jordbruksförsök,

sammankomster för försöksledare på olika platser i landet. Det har vitsordats,

att dessa sammankomster med åtföljande regionala samarbete varit

av stor betydelse för försöksverksamhetens effektivering och samordning.

Även jordbrukshögskoleutredningen anser det vara riktigt att söka få till

stånd en rationell uppdelning av landet i försöksdistrikt. Vid upprättandet

av förslag till indelning har utredningen övervägt två alternativa lösningar.

I det ena alternativet sammanföres ett antal med varandra närstående naturliga

jordbruksområden till distrikt. I det andra följer distriktsgränserna

de administrativa gränserna för län och hushållningssällskap. Utredningen

bär med hänsyn till hushållningssällskapens framtida medverkan i försöksarbetet

funnit anledning att förorda det senare alternativet.

Utredningen föreslår, att landet på det sätt, som framgår av en av utredningen

utarbetad, å nästa sida inlagen karta, indelas i fyra försöksdistrikt

benämnda södra, västra, östra och norra försöksdistrikten.

I södra distriktet ingår de åtta sydligaste länen nämligen Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands

län. Västra distriktet omfattar fyra län i västra Mellansverige, nämligen

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs samt Värmlands län. Till

östra distriktet bär förts åtta län i östra Mellansverige nämligen Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs

och Gävleborgs län. I norra distriktet ingår de fyra nordligaste länen,

nämligen Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

13 Rihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

NORRA FÖRSÖKSDISTRIKTET

ÖSTRA FÖRSÖKSDISTRIKTET

VÄSTRA FÖRSÖKSDISTRIKTET

''Nyckelby

Rånna

Alnorp g I (SÖDRA FÖRSÖKSDISTRIKTET

Förslag till indelning av landet i försöksdistrikt. □ jordbruksförsöksstation,

O. husdj ursförsöksstation, A trädgårdsförsöksstation

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.9 år 1961

Förläggningen av jordbruksförsöksstationerna. Det av utredningen föiordade

organisationsalternativet innebär bl. a., att i varje försöksdistrikt

skall finnas en försöksstation, som disponerar lämpliga försöksfält belägna

inom ett ej alltför stort avstånd från stationen. Försöksstationerna bör

enligt utredningen förläggas dels så centralt och ur kommunikationssynpunkt

lättillgängligt som möjligt inom distriktet, dels inom distriktets viktigaste

jordbruksbygd. Vidare bör de så långt möjligt förläggas i anslutning

till övrig närstående lantbruksvetenskaplig verksamhet inom distriktet. Däremot

är det, anser utredningen, meningslöst att söka uppnå en förläggning,

som tillnärmelsevis kan anses representera en hel landsdels jordarter och

klimatförhållanden. Beträffande försöksstationernas lokalisering inom resp.

distrikt inhämtas av utredningen bl. a. följande.

Inom södra försöksdistriktet finns f. n. de statliga försöksgårdarna Ugerup,

Flahult och Stenstugu. En förläggning av den planerade försöksstationen

till någon av dessa gårdar torde med hänsyn till resp. försöksgårdars

förutsättningar och speciella karaktär vara mindre lämplig. Utredningen

har kommit till den uppfattningen, att försöksstationen bör förläggas

till Alnarp. Genom denna förläggning skapas goda förutsättningar för

ett nära samarbete med bl. a. högskolans trädgårdssektion i Alnarp. Den

samlade gruppen av forskare och försöksmän på denna plats torde sålunda

ha betydligt bättre möjligheter än vid separata förläggningar att kunna

handlägga närstående arbetsuppgifter.

Inom västra försöksdistriktet finns f. n. den statliga försöksgården Lanna,

som närmast representerar lerjordarna på Vara-slätten i Västergötland. Försöksgården

har genom redan utförd försöksverksamhet på växtnäringens

och täckdikningens områden förbrukat sina försökslägenheter i sådan omfattning,

att dennas fortsatta användning som försöksplats kan ifrågasättas.

Utredningen föreslår i stället, att försöksstationen i västra försöksdistriktet

förläggs till i närheten av Skara. Skälet härtill är främst, att jordbruksbygden

omkring Skara i många avseenden representerar betydande odlingsarealer

inom västra Sveriges slättbygdsområden. Vidare finns redan i Skara

ett flertal institutioner "inom det lantbruksvetenskapliga området såsom

Sveriges utsädesförenings västgötafilial, veterinärinrättningen samt en kemisk

station. Det kan förutsättas, att ett samarbete mellan den statliga försöksverksamheten

och de nämnda institutionerna samt självfallet länets

hushållningssällskap därstädes kan bli mycket fruktbärande för samtliga

parter. Genom en förläggning till stadens grannskap skulle dessutom anskaffningen

av administrations- och bostadslägenheter för försöksstationens

personal underlättas. Utredningen har erfarit, att lämpliga försökslägenheter

finns tillgängliga på jordar t. o. m. inom Skara stads gränser. Någon

svårighet att''anskaffa sådana avtal smässigt för statens räkning synes därför

inte föreligga.

Inom östra försöksdistriktet, som omfattar huvuddelen av jordbruksbygderna

i mellersta Sverige, ligger Ultuna. Eftersom försöksverksamheten inom

jordbruksområdet kommer att ledas från Ultuna, finner utredningen del naturligt,

att ledaren för det östra distriktet placeras där. Detta torde vara

lämpligt bl. a. med hänsyn till samarbetet med försöksavdelningarna och

serviceavdelningen. Särskilt inom detta relativt stora distrikt torde ett betydande

antal replipunkter inom olika delar av distriktet behövas. Med hänsyn

till att vid Ultuna kommer att bedrivas en omfattande central försöks
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

verksamhet, synes den avgränsningen böra göras, att distriktsförsöksledaren

endast handhar den försöksverksamhet, som är förlagd utanför Ultuna.

Inom norra försöksdistriktet är de statliga försöksgårdarna Röbäcksdalen,

Offer, Öjebyn och Brännberg förlagda. Till Röbäcksdalen förlagda lantbruksvetenskapliga

institutioner — statens jordbruksförsöks norrlandsavdelning

samt filialer till statens växtskyddsanstalt och statens maskinprovningar —

bildar tillsammans Norrlands lantbruksförsöksanstalt. Förläggning till Röbäcksdalen

av ytterligare filialer för olika riksinstitutioner på jordbrukets

område såsom statens centrala frökontrollanstalt och Sveriges utsädesförening

har övervägts. Med hänsyn till att ett flertal institutioner inom det

lantbruksvetenskapliga området är representerade vid Röbäcksdalen samt

att där redan nu finns en omfattande jordbruksförsöksverksamhet anser

utredningen att försöksstationen inom norra jordbruksförsöksdistriktet bör

förläggas dit.

Frågan om vid Röbäcksdalen enbart skall finnas en försöksstation med

uppgifter analoga med övriga jordbruksförsöksstationers eller om där såsom

nu även skall bedrivas en egen jordbruksvetenskaplig verksamhet har

övervägts av utredningen. Därvid har framgått, att bl. a. speciellt norrländska

vall- och växtföljdsfrågor samt mikroklimatproblem torde vara arbetsuppgifter,

som lämpligen bör bearbetas vid Röbäcksdalen. Med hänsyn

härtill föreslår utredningen, att den nuvarande statsagronombefattningen vid

Röbäcksdalen bibehålls och att innehavaren av denna befattning får till

uppgift att bedriva självständig försöksverksamhet analog med försöksavdelningarnas

vid Ultuna inom nu nämnda områden. Eftersom de problem,

som främst torde behöva studeras vid Röbäcksdalen till största delen ligger

inom ämnesområdet för allmän växtodling, bör statsagronomen vid

Röbäcksdalen knytas till institutionen för allmän växtodling och därvid

erhålla samma ställning, som tillkommer statsagronomerna vid högskolans

försöksavdelningar. Detta innebär, att institutionen för allmän växtodling

erhåller en till Röbäcksdalen förlagd försöksavdelning. I den mån problem

berörande övriga institutioner blir aktuella vid Röbäcksdalen bör de tas

upp i samråd med resp. institutionsföreståndare. Vid sidan om nämnda uppgifter

skall statsagronomen vid Röbäcksdalen även handha den verksamhet,

som åligger distriktsförsöksledaren inom norra distriktet. Med hänsyn

till dessa omfattande uppgifter bör även en försöksledare i A 21 vara

placerad vid Röbäcksdalen och där biträda statsagronomen närmast i fråga

om det arbete, som är förenat med uppgiften som distriktsförsöksledare.

Den sålunda föreslagna organisatoriska anordningen innebär, att statsagronomen

vid Röbäcksdalen skall vara underställd institutionen för allmän växtodling

i fråga om den mera vetenskapligt betonade verksamheten och serviceavdelningen

i fråga om uppgiften som distriktsförsöksledare.

Den av utredningen föreslagna formen för den statliga lokalt förlagda

jordbruksförsöksverksamheten medför, att vissa av de nuvarande statliga

försöksgårdarna inte längre behövs. De bör därvid enligt utredningens mening

överlåtas till i första hand hushållningssällskapen.

Distriktsförsöksnämnderna. För att möjliggöra en ändamålsenlig planläggning

av den lokala försöksverksamheten samt för att underlätta samarbetet

mellan den statliga försöksstationen och hushållningssällskapen inom

distriktet liksom också mellan sällskapen inbördes föreslår utredningen, att

distriktsförsöksnämnder inrättas. Beträffande dessa nämnders sammansättning

och arbetsuppgifter anföres av utredningen bl. a. följande.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I distriktsförsöksnämnderna bör finnas representanter för såväl den statliga

som den av hushållningssällskapen bedrivna försöksverksamheten samt

praktiskt jordbruk. Försöksledaren vid distriktets försöksstation bör sålunda

vara nämndens ordförande. Vidare bör i nämnden ingå två representanter

för varje i distriktet ingående hushållningssällskap, lämpligen ordinarie jordbrukskonsulenten

samt ordföranden i länets försöksnämnd. Det skall emellertid

ankomma på varje hushållningssällskap att invälja lämpliga representanter

i distriktets försöksnämnd.

Nämndens uppgifter bör vara att framlägga förslag tid försök, som bär

lokalt intresse men bedöms vara lämpliga att intagas i jordbruksförsöksverksamhetens

del av riksförsöksprogrammet, att verka för en ändamålsenlig

samordning av den statliga försöksverksamheten med hushållningssällskapens

statsunderstödda och övriga lokala försöksverksamhet för att undvika

dubbelarbete m. m., att fastställa vilka försöksuppgifter inom hushållningssällskapens

egen statsunderstödda lokala försöksverksamhet som

upptagas inom distriktet, samt fördelningen av dessa uppgifter på de olika

hushållningssällskapen samt att medverka till att lämpligt utformade forsöksberättelser

från hushållningssällskapens egen, statsunderstödda lokala

försöksverksamhet snabbt utarbetas och publiceras för att kunna ligga till

grund för upplysningsverksamheten bland jordbrukarna.

Försöksstationernas behov av försöksarealer och personal. Behovet av försöksarealer

vid de fyra föreslagna försöksstationerna kan vid Alnarp, Ultuna

och Röbäcksdalen tillgodoses vid redan statsägda egendomar. För försöksstationen

vid Skara beräknar utredningen en areal om 10—15 ha försöksjord

vara tillräcklig. Varje försöksstation bör utöver den areal, som

finns vid stationen, även disponera ett lämpligt antal försöksfält, fördelade

inom distriktet. Dessa försöksfält beräknas kunna förvärvas genom arrende

eller annat avtal.

Beträffande personalen vid försöksstationerna framhåller utredningen, att

ledningen för varje för söksdistrikt bör utövas av en distriktsför söksledare

som i administrativt hänseende är underställd försöksverksamhetens serviceavdelning.

Kompetenskraven för distriktsförsöksledaren bör vara agronomexamen

samt väl vitsordad tjänst i försöksverksamhet.

Distriktsförsöksledaren skall dels ansvara för utläggning och skötsel av

de försök, som utföres inom distriktet, dels i egenskap av serviceavdelningens

representant medverka till att träffa avtal med hushållningssällskapen

om utläggning av försök samt inspektera dessa försök. Försöksledaren skall

vidare vara ordförande i den distriktsförsöksnämnd, som föreslås bli inrättad

i varje försöksdistrikt samt medlem i lantbrukshögskolans försökskollegium.

Han blir på detta sätt en kontaktman mellan jordbrukets målsmän

inom distriktet och det forum vid lantbrukshögskolan, som framlägger förslag

till försöksverksamhet på jordbrukets område. Distriktsförsöksledaren

bör vara placerad i lönegrad A 24.

Med hänsyn till de mer omfattande och krävande arbetsuppgifter som

föreståndaren för Röbäcksdalens försöksstation kommer att erhålla, finner

utredningen det befogat att han, liksom nu är fallet, erhåller statsagronoms

ställning och lönegrad. Vid Röbäcksdalen bör dessutom den nuvarande befattningen

som förste assistent bibehållas pa grund av den mer omfattande

verksamheten därstädes jämfört med övriga jordbruksförsöksstationer.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I analogi med motsvarande tjänster inom försöksavdelningarna vid Ultuna

ändras tjänstebenämningen till försöksledare.

Förutom distriktsförsöksledaren bör vid varje försöksstation vara anställd

en försökstekniker. För denna tjänst bör fordras lantrnästarexamen samt

erfarenhet från praktiskt fältförsöksarbete. Försöksteknikerns huvuduppgift

skall vara att leda det praktiska försöksarbetet, däri inbegripet förekommande

provtagnings- och observationsarbeten. Försöksteknikern bör

vara placerad i A 13 eller samma lönegrad som gäller för de nuvarande

assistenterna vid försöksgårdarna.

För skrivhjälp föreslås varje försöksstation få disponera ett särskilt anslag

om 7 000 kr. till ett deltidsanställt skrivbiträde. Vid Röbäcksdalen föreslås

dock ett heltidsanställt kanslibiträde i A 7. övrig personal utgöres av

kollektivavtalsanställda försöksarbetare.

Den av utredningen föreslagna personalen vid jordbruksförsöksstationerna

uppgår sålunda sammanlagt till en statsagronom (A 26), tre distriktsförsöksledare

(A 24), en försöksledare (A 21), fyra försökstekniker (A 13), ett

kanslibiträde (A 7) samt skrivhjälp till ett belopp av 14 000 kr. Motsvarande

personal vid statens försöksgårdar omfattar f. n. sammanlagt en statsagronom

(A 26), sex försöksgårdsföreståndare (A 24), en förste assistent (A 21),

fyra försöksgårdsassistenter (A 13) samt en arvodesassistent (A 13).

5. Formerna för hushållningssällskapens samt lantmanna- och lantbruksskolornas

medverkan i den statliga jordbruksförsöksverksamheten

Hushållningssällskapens medverkan i den statliga lokalt förlagda jordbruksförsöksverksamheten

kommer enligt utredningens förslag att få betydligt

större omfattning än vad som nu är fallet. Målet härvidlag bör vara

att utnyttja sällskapens resurser på ett ändamålsenligt sätt. Detta utesluter

emellertid inte, att även lantmanna- och lantbruksskolorna medverkar

i den statliga försöksverksamheten. Tvärtom anser utredningen det angeläget,

att även skolornas resurser utnyttjas för sagda verksamhet. Dock har

utredningen funnit det vara mest rationellt, att sällskapet i resp. län är den

lokalt ansvarige huvudmannen. Sällskapen bör därför ha till uppgift att —

sedan avtal träffats med lantbrukshögskolan om försöks utförande — träffa

med skolor och andra eventuella försöksvärdar erforderliga avtal om

medverkan. Detta utesluter inte, att serviceavdelningen i de fall, då det är

klart att sällskapens medverkan icke kan erhållas, träffar avtal direkt med

vederbörande försöksvärd.

Utredningen anför, att denna och förut nämnda representanter för hushållningssällskapens

förbund vid förda förhandlingar varit ense om att behov

föreligger av ett särskilt, bindande långtidsavtal mellan lantbruks.högskolan

å ena sidan och hushållningssällskapen å den andra. Detta avtal bör

innehålla de allmänna principer, efter vilka verksamheten bör arbeta. Med

utgångspunkt från detta ramavtals allmänna principer kan sedan i det enskilda

fallet särskilda säravtal träffas mellan lantbrukshögskolan och resp.

hushållningssällskap.

Ersättning till hushållningssällskapen för utförda försök bör enligt utredningen

så långt möjligt utgå enligt särskild taxa.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Denna taxa bör beräknas så, att den täcker samtliga kostnader för försökens

genomförande. Det skall ankomma på hushållningssällskapen att

anställa den personal, som erfordras för försökens skötsel, att anskaffa

lämpliga försökslägenheter och att tillhandahålla den försöksutrustning,

som verksamheten erfordrar.

Verkställigheten av de försök, som hushållningssällskapen åtar sig att

handlägga, synes enligt utredningen böra tillgå så, att resp. distriktsförsöksledare,

sedan försöksprogrammet fastställts av lantbrukshögskolans styrelse,

träffar med sällskapen erforderliga avtal. Ansvaret för försökens utläggande

och skötsel m. m. åvilar därmed resp. sällskap. Sedan försöket avslutats,

inlevererar sällskapen erhållna resultat till högskolans försöksavdelningar.

Lantbrukshögskolan skall ha full övervaknings- och inspektionsrätt

över de försök, som sällskapen åtagit sig att utföra, övervakning och inspektion

torde som regel kunna ske genom resp. distriktsförsöksledare. Den

försöksavdelning vid Ultuna, under vilkens program försöket sorterar, bör

dock vara oförhindrad att om så erfordras själv utöva viss tillsyn. I de fall

där så är erforderligt, bör direkt kontakt upprättas mellan försöksavdelningen

och resp. sällskap.

C. Den statliga trädgårdsförsöksverksamheten

1. Nuvarande organisation

Statens trädgårdsförsök ingår i alnarpsinstitutet som en del av detta och

sorterar under dess styrelse. Försöksplanerna fastställes av styrelsen för

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Denna styrelse har överinseende

över statens trädgårdsförsök i och för samordning med landets

övriga försöksverksamhet. Statens trädgårdsförsök står dessutom genom

alnarpsinstitutet under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Statens trädgårdsförsök bedriver sin verksamhet dels centralt vid huvudstationen

i Alnarp dels lokalt i övriga delar av landet vid fem försöksstationer,

vid fasta försöksfält samt genom försök utlagda genom hushållningssällskapens

medverkan samt hos enskilda försöksvärdar.

Vid huviidstationen i Alnarp är arbetsuppgifterna fördelade på fyra avdelningar:

administrativa avdelningen, fruktavdelningen, köksväxtavdelningen

och prydnadsväxtavdelningen.

De fem nuvarande försöksstationerna är Nyckelby i Stockholms län, Ekerum

i Kalmar län, Rånna i Skaraborgs län, Söråker i Västernorrlands län

samt Öjebyn i Norrbottens län. Vid Nyckelby och Rånna utgöres personalen

av försöksledare i A 23 och trädgårdsmästare i A 12, vid Öjebyn av en assistent

i A 15—A 19 och vid de båda övriga försöksstationerna av enbart trädgårdsmästare.

De fasta försöksfätten finns på 15 platser. Verksamheten vid dessa bedrivs

genom avtal med resp. läns hushållningssällskap. Övriga lokala försök finns

utlagda i samtliga län och omfattar tillsammans drygt 400 försök vid ett

100-tal platser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' 200 Knngl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

2. Trädgårdsförsöksverksamhetens nuvarande arbetsuppgifter m. m.

Verksamheten vid statens trädgårdsförsök är inriktad dels på rent vetenskapliga

problem, dels på praktiska försöksuppgifter. Förslag till program

för de sistnämnda uppgöres gemensamt av tjänstemännen vid de olika

avdelningarna. Av de olika försöksuppgifterna intar sortprövningen störst

utrymme i arbetsprogrammet till följd av att sortimentet av flertalet trädgårdsväxter

är mycket omfattande. Betydande uppmärksamhet ägnas emellertid

också åt kulturförsök, som avser att belysa olika odlingsmetoders

inflytande på skördeutbytet hos trädgårdsväxter. Till denna grupp hör försök

rörande gödsling, skördetid, utsädesmängd, plantavstånd, ogräsbekämpning,

jordbehandling, beskärning etc. Vidare utföres lagringsförsök, besprutningsförsök,

läplanteringsförsök m. m.

Redovisningen av försöksresultaten sker genom dels en serie meddelanden,

dels en speciell särtrycksserie, dels föredrag, demonstrationer in. in.

För en mera fullständig redogörelse över arbetsuppgifterna inom trädgårdsförsöken

hänvisas till betänkandet s. 283—287.

3. Trädgårdsförsöksverksamhetens framtida inriktning och omfattning

Av de till jordbrukshögskoleutredningen framförda önskemålen från de

nuvarande försöksledarna vid statens trädgårdsförsök framgår, att en betydande

utökning av den nuvarande försöksvolymen bedömes som önskvärd.

Totala antalet försök skulle enligt dessa utökas från nuvarande 830

till ca 1 200. Behovet av försöksareal skulle därvid öka från ca 70 ha till ca

100 ha. Därtill kommer institutionernas behov av försöksjordar för undervisnings-

och forskningsändamål vid Alnarp. Detta behov uppskattas till en

areal av ca 10 ha.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att de framförda önskemålen

kan godtas som en grov riktpunkt för bedömningen av erforderliga försöksjordar

m. m. I samband med översyn av det nuvarande arbetsprogrammet

bör enligt utredningen tillses, att nya för trädgårdsnäringen aktuella försöksuppgifter

beredes plats i programmet. Den lokalt förlagda trädgårdsförsöksverksamheten

bör vidare specialiseras mera. Detta kan ske genom

lämplig fördelning av förekommande uppgifter mellan de lokala trädgårdsförsöksstationerna.

4. Trädgårdsförsöksverksamhetens framtida centrala organisation

Enligt jordbrukshögskoleutredningens förslag skall vid Alnarp inrättas

en trädgardssektion av lantbrukshögskolan. I samband därmed överföres

de tre nuvarande försöksavdelningarna vid statens trädgårdsförsök till de

föreslagna nya institutionerna för frukt- och bärodling, köksväxtodling och

prydnadsväxtodling. Dessa tre institutioner kommer sålunda att uppbyggas

efter samma principer som lantbrukshögskolans övriga till Ultuna förlagda

institutioner i de tillämpade jordbruks- och husdjursämnena. Försöksverk
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

samheten på trädgårdsområdet bör, liksom jordbruks- och husdj ursförsöksverksamheten,

även fortsättningsvis vara programbunden. \ arje år skall

således uppgöras ett särskilt program, riksförsöksprogrammet, som fastställes

av lantbrukshögskolans styrelse.

5. Den statliga lokalt förlagda trädgårdsförsöksverksamhetens framtida

organisation

De organisatoriska möjligheter, som jordbrukshögskoleutredningen haft

att välja mellan för den statliga lokalt förlagda trädgårdsförsöksverksamheten,

har varit desamma som för jordbruksförsöksverksamheten. Utredningen

har också funnit, att trädgårdsförsöksverksamheten bör organiseras

efter i princip samma riktlinjer, som tidigare förordats för jordbruksforsöksverksamheten.

Landet föreslås sålunda indelat i fyra trädgardsförsöksdistiikt, sammanfallande

med distrikten för jordbruksförsök. Verksamheten i södra distriktet

bör ledas med biträde av en särskild, på Alnarp stationerad distriktsförsöksledare,

som även erhåller vissa arbetsuppgifter inom den centrala

verksamheten vid trädgårdssektionen. I vart och ett av de övriga distrikten

bör enligt utredningen finnas en statlig försöksstation med i huvudsak motsvarande

personaluppsättning och arbetsuppgifter som vid jordbruksförsöksstationerna.

Till trädgårdsför söksstationer na bör förläggas de större och

mer komplicerade trädgårdsförsöken. De övriga försöken hör, så långt detta

är möjligt, omhänderhas av hushållningssällskapen. Med hänsyn till trädgårdsförsökens

mycket speciella karaktär och de resurser, som erfordras för

dessa försök, synes dock sällskapens medverkan relativt sett ej komma att

bli så stor som "i fråga om jordbruksförsöksverksamheten. Rörande formerna

för hushållningssällskapens medverkan bör samma principer, som utredningen

tidigare föreslagit för jordbruksförsöksverksamhetens del, tillämpas.

Trädgårdsförsöksstationerna skall enligt utredningens förslag i administrativt

hänseende vara underställda försöksverksamhetens serviceavdelning.

Föreståndarna för de föreslagna trädgårdsförsöksstationerna som bör benämnas

distriktsförsöksledare — bör dock i fackligt avseende närmast ha

att samarbeta med statshortonomavdelningarna vid Alnarp. Distriktstörsöksledarna

vid trädgårdsförsöksstationerna skall dels ansvara för utläggning

och skötsel av de försök, som stationerna själva skall ha hand om,

dels i egenskap av representanter för försöksverksamhetens seiviceavdelning

träffa avtal med sällskapen om utläggande av försök genom deras fölsorg

samt inspektera dessa försök.

Liksom på jordbrukets område bör enligt utredningens förslag för trädgårdsförsöken

inrättas distriktsförsöksnämnder inom vart och ett av de föreslagna

försöksdistrikten med i huvudsak motsvarande arbetsuppgiftei

och sammansättning, som utredningen i det föregående föreslagit för distriktsnämnderna

inom jordbruksförsöksverksamheten.

Försöksstationernas förläggning. Enligt utredningen bör Alnarp fungera

också som lokalt centrum i södra trädgårdsförsöksdistriktct. 1 västra för
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 196i

söksdistriktet föreslås Ränna i Skaraborgs län som förläggningsort för försöksstationen,

främst emedan trädgårdsförsöksverksamhet ägt rum där sedan

lång tid tillbaka och investeringar gjorts i samband därmed. I östra

försöksdistriktet föreslås försöksstationen bli förlagd till Nyckelby i Stockholms

län, där en försöksverksamhet redan bedrivs och mångåriga försök

finns utlagda. I norra försökdistriktet bör enligt utredningen försöksstationen

förläggas till öjebyn, där det redan nu finns försöksverksamhet inom

trädgårdsområdet.

Personal vid trädgårdsförsöksdistrikten. Liksom inom jordbruksförsöksorganisationen

bör enligt utredningens mening i varje trädgårdsförsöksdistrikt

finnas en särskild distriktsförsöksledare. När det gällt att bedöma de

krav, som bör ställas på distriktsförsöksledarnas kvalifikationer och därmed

den lönegrad, i vilken de bör inplaceras, har två olika meningar gjort

sig gällande inom utredningen. Enligt alternativ I, som biträtts av herrar

Y. Gustafsson, F. Nilsson och S. Zachrison, bör samtliga distriktsförsöksledare

på trädgårdsområdet vara placerade i A 24. Som motiv för denna lönegradsplacering

anföres bl. a., att arbetsuppgifterna är kvalificerade och

självständiga samt att det är angeläget, att dessa befattningar inte får karaktär

av passagetjänster.

Enligt alternativ II, som biträtts av ordföranden samt herrar S. Larsson

och P. E. Sköld, skall distriktsförsöksledaren i södra distriktet placeras i

A 24, medan övriga distriktsförsöksledare placeras i A 21. Härigenom uppnås

enligt de ledamöter, som biträtt alternativ II, en lönegradsplacering

efter arbetsuppgifternas art och omfattning inom de olika distrikten. Distriktsförsöksledaren

i södra distriktet får nämligen förhållandevis mera betungande

och maktpåliggande uppgifter i administrativt avseende än distriktsförsöksledarna

i de övriga distrikten.

Som kompetenskrav för distriktsförsöksledarna bör enligt utredningen

iörutom hortonomexamen eller motsvarande utbildning fordras erfarenhet

från trädgårdsförsöksverksamhet. Till varje distriktsförsöksledares förfogande

bör finnas en försökstekniker i A 13 samt ett anslag om 7 000 kr. för

skriv- och räknehjälp. övrig personal bör vara kollektivavtalsanställd.

Det sammanlagda personalbehovet vid trädgårdsförsöksstationerna uppgår

sålunda till fyra distriktsförsöksledare, med lönegradsplacering enligt

alternativ I samtliga i A 24 och enligt alternativ II en i A 24 och tre i A 21,

samt i båda alternativen fyra försökstekniker i A 13. Nuvarande personal

uppgår till två försöksledare i A 23, en assistent i A 15—A 19 samt två

försökstekniker i A 12.

D. Den statliga husdjursförsöks verksamheten

Inom den nuvarande organisationen vid lantbrukshögskolan har programbunden

försöksverksamhet rörande husdjuren endast förekommit inom det

område, som behandlar husdjurens utfodring och skötsel och som företrädes

av statens husdj ursförsök. Motsvarande verksamhet på avelsområdet.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

varvid syftas på arbetena vid husdjursgenetiska institutionens avdelning vid

Wiad, har däremot icke varit programbunden. Enligt utredningens menin

torde verksamheten vid Wiad dock i stort sett hittills ha haft en innktnin

närmast jämställd med övrig försöksverksamhet. Den har darfor av utredningen

tagits upp i förevarande sammanhang.

1. Försöksverksamhet på husdjursavelns område

Institutet för husdj ursförädling inrättades år 1928. Under de första åren

var verksamheten förlagd till Bergshamra invid Experimentalfaltet men

fr. o. m. år 1936 koncentrerades all verksamhet till den av institutet torvar
vade

egendomen Wiad. , . , , . . 10-n

Efter särskild utredning övertogs institutet av staten den 1 januari 19oU

och infogades i lantbrukshögskolan. Efter att tidigare ha varit en fristående

institution med egen styrelse kom institutet, i och med förstatligandet, att

ingå som en avdelning i den husdj ursgenetiska institutionen vid lantbrukshögskolan.

Vid sina överväganden om hur verksamheten inom avelsområdet bör organiseras

har jordbrukshögskoleutredningen kommit till den uppfattningen,

att en allsidig och rationell försöksverksamhet på detta område till icke

oväsentlig del måste baseras på eller bedrivas i anslutning till det praktiska

avelsarbetet. Utredningen anser därför, att djurägarna själva genom sina

organisationer bör beredas tillfälle att aktivt medverka även vid planläggningen

och dirigeringen av verksamheten. Därigenom får den praktiska husdj

ursavelns företrädare bättre möjlighet att för behandling utvälja de

problem, som är särskilt aktuella eller betydelsefulla. Ett direkt engagerande

av denna part skulle även ge för söksledningen större möjligheter att

vidta de för ifrågavarande undersökning mest lämpliga åtgärderna inom

det praktiska avelsarbetet. Med hänsyn härtill har utredningen därför ansett,

att möjligheterna för en samverkan mellan staten och jordbruket borde

undersökas. Den lämpligaste organisationsformen för en sådan samverkan

finner utredningen vara ett halvstatligt institut för avelsforskning.

För att få klarhet i jordbrukarorganisationernas inställning till en dylik

samverkan har utredningen haft överläggningar med representanter för

Sveriges lantbruksförbund, Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges slakteriförbund,

Riksorganisationen för Sveriges seminföreningar, Sveriges

avelsföreningar för nötboskap, Svenska svinavelsföreningen och Svenska

fåravelsföreningen. Därvid framhölls bl. a., att institutet borde diiekt tjäna

jordbruket och husdj ursskötseln och att arbetet alltså helt borde inriktas

på att lösa problem och utreda frågor, som har direkt anknytning till den

i praktiken förekommande husdj ursskötseln och husdj ursaveln. Arbetet

borde begränsas till de större husdjuren, främst nötkreatur och svin, och

verksamheten, vad gäller de förra, borde avse såväl mjölk- som köttproduktion.

I överensstämmelse härmed föreslogs benämningen institutet for

mjölk- och köttproduktion. Ett annat namnförslag var institutet för avelsforskning.

Vid överläggningarna rådde vidare full enighet om följande.

CTQ Cfc.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:is proposition nr 69 år 1961

Det föreligger ett behov av forskning och utredningsverksamhet på avelsområdet.

Möjligheter förefinns för en samverkan mellan staten och organisationerna

och denna samverkan borde organisatoriskt få formen av ett

halvstatligt institut. Från Sveriges lantbruksförbunds sida uttalades därvid,

att den av utredningen föreslagna vägen för en samverkan mellan staten

och jordbruket syntes vara gångbar under vissa förutsättningar, nämligen

dels att föreningsrörelsens ekonomiska åtagande gentemot ett sådant

halvstatligt institut finge en rimlig omfattning, dels att föreningsrörelsen

för sina bidrag till detta institut skulle medges skatteavdrag på enahanda

sätt, som f. n. i praxis tillkommer företag inom industri och näringsliv för

de bidrag, som från sistnämnda håll lämnas till andra halvstatliga institut,

dels slutligen att föreningsrörelsen skulle medges inflytande över institutets

verksamhet på för halvstatliga institut sedvanligt sätt.

De förda överläggningarna resulterade dock icke i något definitivt ställningstagande

från föreningsrörelsens sida. Detta motiverades med att man

först ville avvakta beslut rörande skatteavdrag på bidrag av nämnt slag. Förslag

i denna riktning har framlagts av en särskild kommitté men frågan

har ännu ej avgjorts av Kungl. Maj :t. Då klarhet sålunda ej kunnat vinnas,

har utredningen ej kunnat slutföra överläggningarna i frågan. Utredningen

har därför inte kunnat framlägga något förslag till inrättande av ett dylikt

halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion utan föreslår, att denna

fråga utreds i annat sammanhang, när skattefrågan är avgjord.

I fråga om Wiads ställning i avvaktan på förnyad utredning föreslår utredningen,

att Wiad, tills klarhet vunnits beträffande det nyssnämnda institutet

för kött- och mjölkproduktion, bibehålies med hittillsvarande uppgifter

och organisation, dock med den förändringen att det knytes till institutionen

för husdjursförädling i form av en försöksavdelning. Denna får sålunda

samma ställning som övriga försöksavdelningar. Verksamheten skall vara

programbunden och ingå som en del i det samlade riksförsöksprogrammet.

Om emellertid ett halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion kommer

till stånd, bör detta enligt utredningen ersätta försöksavdelningen vid

Wiad. I motsatt fall bör frågan om försöksavdelningens framtida organisation

och förläggning upptas till förnyad prövning, eftersom åtskilliga erinringar

kan göras mot att ha Wiad som förläggningsort för en till institutionen

för husdjursförädling hörande försöksavdelning.

2. Försöksverksamhet rörande husdjurens utfodring och skötsel

Xuvarande förhållanden. Verksamheten vid statens husdjursförsök, bedrives

dels centralt vid Ultuna, dels lokalt vid Alnarp och öjebyn samt i

mindre utsträckning vid gårdar tillhörande hushållningssällskap och enskilda

jordbrukare. Verksamheten vid huvudanstalten är fördelad på tre

avdelningar med institutionens föreståndare och två statsagronomer som

ledare för var sin avdelning. Uppdelningen på avdelningar är genomförd

efter djurslag med resp. nötkreatur, svin och fjäderfä som huvudobjekt.

Verksamheten vid Alnarp och öjebyn är närmast underställd föreståndaren.

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Personalen vid dessa försöksstationer inskränker sig till en assistent på \aidera

platsen, vid Alnarp i A 15 och vid öjebyn i A 13.

Den vid statens husdjursförsök bedrivna verksamheten bar varit programbunden.

Enligt statuterna för lantbrukshögskolan ankommer det på föreståndaren

och statsagronomerna att utarbeta förslag till arbetsprogram,

vilket sedan granskas av överinspektören för att slutligen överlämnas till

högskolans styrelse för fastställande. Programmet uppgöres för ett år i sänder.

Försöksverksamheten rörande husdjurens utfodring och skötsel omfattar

främst nötkreatur, svin, pälsdjur, fjäderfä samt i mer begränsad utsträckning

får och bin. Verksamheten är främst inriktad på frågor rörande

de olika fodermedlens smältbarhet och näringsvärde samt inflytande av olika

fodermedelskombinationer på djurens avkastning. Vidare intar problem rörande

vallfodrets konservering och möjligheten att basera utfodringen till

övervägande del på sådant foder en framskjutande plats på arbetsprogiammet.

Även om verksamheten till övervägande del kan betecknas som försöksverksamhet

i egentlig mening, förekommer dock vissa uppgifter med

typisk provningskaraktär, t. ex. bestämning av D-vitaminhalten i fodertran

och andra foderpreparat, provning av foder för kalv- och svinuppfödning

samt av varumärkesbetecknade tillsatsmedel för ensilering.

Husdj ursförsöksverksamheten vid Alnarp omfattar normalt gruppförsök

med kor, kalvar, kvigor och svin samt smältbarhetsförsök och diverse smärre

arbetsuppgifter. Bland arbeten rörande speciella problem inom den sydsvenska

husdj ursskötseln kan nämnas försök beträffande utfodringen avfärsk

sockerbetsblast till kor samt olika metoder att konservera sockerbets
avfallet.

.

Husdj ursförsöksverksamheten vid Öjebyn omfattar bl. a. uppfodningsiorsök

med hästar, kalvar och kvigor, bl. a. med enäggstvillingar, smältbarhetsförsök

med olika foderslag, ensileringsförsök med potatis och vallfoder.

Mer eller mindre permanent verksamhet har förekommit vid Åstorps svinförsöksstation,

där försök utförts rörande utfodringens inflytande på fläskkvaliteten.

Verksamheten omhänderhas av en assistent på statens husdjursförsöks

löneplan. Övriga kostnader har täckts genom anslag från slakteriorganisationerna.

Lokal försöksverksamhet bedrivs även vid vissa enskilda gårdar samt

gårdar tillhöriga hushållningssällskapen och lantbrukets skolor. Som exempel

kan nämnas svinförsök vid Ulfhälls och Bollerups lantbruksskolor och

försök med fjäderfä vid Svalöfs lantmannaskola och vid Slite på Gotland.

Ett relativt omfattande försöksarbete för köttproduktion har utförts i samarbete

med Hallands läns hushållningssällskap. Vid försöksgården Marielund,

som ägs av hushållningssällskapet i Blekinge, har ett mindre försök

med olika typer av proteinberikat betfor utförts.

Redovisningen av försöksresultaten sker genom meddelanden, en speciell

särtrycksserie, föredrag, demonstrationer in. in.

Jordbriikshögskoleutredningen framhåller, att försöksverksamheten rörande

husdjurens utfodring och skötsel i huvudsak hör ha nuvarande inriktning.

För alt på ett tillfredsställande sätt kunna lösa sina uppgifter måste

enligt utredningen även försöksverksamheten inom husdj ursområdet till

icke oväsentlig del baseras på lokala försök, eftersom vissa försöksuppgifter

är specifika för en viss landsdel. Som exempel anför utredningen försök rörande

bristsjukdomar och andra hälsorubbningar, som har samband med

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

lokala betingelser rörande foderproduktionen. Vidare erinras om att fodermedel

av typen saftfoder och stråfoder av tekniska och ekonomiska skäl i

regel inte tål långa transporter, varför utfodringsförsök med exempelvis

sockerbetsavfall eller det växttrådrika stråfoder, som erhålles i trakter med

hög nederbörd, måste ske där fodret produceras. Även försök rörande olika

stallklimat och stallinredning måste utföras i olika delar av landet. En rationell

behandling av ett försöksproblem förutsätter därför i regel dels ett

mera grundläggande studium vid en central försöksanläggning med goda

resurser i fråga om personal, apparatur etc., dels kompletterande fältmässiga

undersökningar under varierande praktiska betingelser.

Framtida central organisation. Enligt utredningens förslag skall de nuvarande

försöksavdelningarna vid statens husdjursförsök ingå i den institution,

som är avsedd att svara för undervisning och forskning på hithörande

område, nämligen institutionen för husdjurens utfodring och vård.

Uppdelningen av arbetsområdet på de tre försöksavdelningarna skall enligt

förslaget liksom hittills ske efter djurslag med nötkreatur, svin och fjäderfä

som huvudobjekt. Försöksverksamheten med pälsdjur, som f. n. intar

en relativt fristående ställning, anknytes därvid organisatoriskt till den

försöksavdelning, som handhar svinförsöken. Utredningen föreslår vidare,

att avdelningen för biförsök förflyttas till Alnarp.

Framtida lokal organisation. Utredningen föreslår, att två husdjursförsökstationer

inrättas, varav en i Skåne och en i Norrland. I fråga om skälen

härtill anföres bl. a. följande.

Förläggningen till Skåne motiveras med den omfattande sockerbetsodlingen,

som medför en råd för denna landsända speciella problem rörande

tillvaratagande, konservering och utnyttjande av avfallet i form av blast och

betmassa. Nordöstra Skåne är vidare ett typiskt potatisdistrikt, där liknande

problem uppkommer rörande avfallet från brännerier och stärkelsefabriker.

Som skäl för en försöksstation i Norrland anföres den ensidiga vinterfoderstaten

med vallskörden som huvudkomponent, den korta vegetationsperioden,

som medför särskilda förhållanden beträffande vallskörd och

betesgång samt det stränga vinterklimatet och de därmed sammanhängande

miljöproblemen.

Tillämpningsförsök bör enligt utredningens mening i stor utsträckning

kunna förläggas till hushållningssällskapens och lantmannaskolornas jordbruk.

Husdjursförsöksstationen i Skåne föreslår utredningen bli förlagd till

Alnarp, främst emedan denna förläggning erbjuder en god kontakt med den

övriga lantbruksvetenskapliga verksamheten vid Alnarp, bl. a. den föreslagna

jordbruksförsöksstationen där. Därtill kommer att Alnarps egendom betinner

sig i statlig ägo. Bland nackdelarna nämnes vissa olägenheter för den

ekonomiska driften vid egendomen och den praktiska utbildningen av djurskötare.

Dessa olägenheter bör dock enligt utredningen inte tillmätas så stor

betydelse, att de bör lägga hinder i vägen för en i andra avseenden rationell

lösning av förläggningsfrågan. Utredningen, som även övervägt en förlägg
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 dr 1961

ning till Bjärsjölagård (hushållningssällskapets försöksgård i Malmöhus

län), framhåller, att försöksstationens förläggning till Alnarp inte utesluter,

att en del av verksamheten förlägges dit eller till andra lämpliga gårdar.

Husdjursförsöksstationen i Norrland föreslås förlagd till statens försöksgård

vid öjebijn. Detta motiveras med den betydande storleken på gården,

vilket möjliggör hållandet av en tillräckligt stor nötkreatursbesättning, bedömt

med hänsyn till försöksverksamhetens behov. Vidare har relativt stora

investeringar redan gjorts där i form av specialinredda stallar och andra

törsöksutrymmen.

Utredningen har vidare övervägt att inrätta försöksdistrikt och distriktsnämnder

även på husdjursområdet men funnit, att det f. n. icke föreligger

något behov härav. En av orsakerna är att antalet försök med förläggning

utanför försöksstationerna eller Ultuna icke torde bli särskilt stort. Behovet

av kontakt för förmedling av impulser från landets olika delar torde enligt

utredningens mening i viss mån kunna fyllas av försöksledarmötets

husdjurssektion.

Personal vid försöksstationerna. Utredningen föreslår att vardera försöksstationen

i Alnarp och öjebyn utrustas med en försöksledare i A 24 alternativt

A 21, en försökstekniker i A 13 och en djurskötare i A 7. Vidare bör

vardera stationen äga disponera 7 000 kr. per år för skrivhjälp. Den nuvarande

personalen utgöres av en assistent i A 15 vid Alnarp och en assistent

i A 13 vid öjebyn.

När det gällt att fastställa de kvalifikationer, som bör ställas på husdjursförsöksstationernas

föreståndare och därmed den lönegrad, i vilken dessa

bör inplaceras, har två olika meningar gjort sig gällande inom utredningen.

Enligt alternativ I, som biträtts av herrar Y. Gustafsson, F. Nilsson och S.

Zachrison bör försöksledarna vara placerade i A 24. Härför har åberopats

bl. a. att en ändamålsenlig verksamhet vid de båda försöksstationerna förutsätter

en relativt självständig ställning och att försöksledaren bör ha goda

kvalifikationer för att kunna ta initiativ till annan lokal försöksverksamhet

samt vara en auktoritet på sitt område. Enligt alternativ 11, som biträtts av

ordföranden samt herrar S. Larsson och P. E. Sköld, bör husdj ursförsöksstationernas

föreståndare placeras i A 21. Det framhålles som skäl härför,

liksom tidigare beträffande försöksledarna inom trädgårdsområdet, att den

lämpliga lönegradsplaceringen måste bestämmas av arbetsuppgifternas art

och omfattning. De ifrågavarande försöksledarna kan inte jämföras med de

enligt utredningens förslag i A 24 inplacerade distriktsförsöksledarna för

jordbruksförsöken, som har att i distriktsnämnderna diskutera ett vidlyftigt

program och som har en mycket omfattande uppgift med avseende på

övervakningen av de vitt utspridda jordbruksförsöken. Jordbruksförsöksledarna

skall vidare för serviceavdelningens räkning träffa avtal om försökslägenheter

med hushållningssällskapen. Någon motsvarighet härtill föreligger

inte på husdjursområdet, särskilt så länge här ingen distriktsindelning

förefinnes.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

E. Försöksverksamhetens serviceavdelning

F. n. leder och organiserar föreståndarna för statens jordbruksförsök,

statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök såväl den centrala som

den lokalt bedrivna försöksverksamheten inom resp. verksamhetsområden.

Enligt utredningens förslag kommer dessa försöksanstalter att upphöra och

statsagronomavdelningarna vid dem att i form av särskilda försöksavdelningar

överföras till institutioner för motsvarande ämnesområden inom lantbrukshögskolan.

Samordningen av den centralt bedrivna försöksverksamheten

samt ledningen och det organisatoriska handhavandet av det över hela

landet utspridda system av försöksdistrikt och försöksstationer, som utredningen

föreslår, kommer därigenom att helt åvila försöksdirektören. För

att denne skall kunna fullgöra dessa organisatoriska uppgifter samt därutöver

ombesörja vissa arbetsuppgifter av förvaltningsmässig, teknisk och

servicebetonad natur, som synes med fördel kunna avlastas från försöksavdelningarna

och handläggas av ett gemensamt organ, har jordbrukshögskoleutredningen

funnit att en särskild serviceavdelning bör ställas till försöksdirektörens

förfogande.

Denna avdelning skall enligt utredningen biträda försöksdirektören vid

organiserandet av den statliga lokala försöksverksamheten och vid förvaltningen

av vissa gemensamma resurser, såsom mark, byggnader, djurbesättningar

m. m., som står till lantbrukshögskolans disposition för dennas försöks-

och forskningsverksamhet. Härigenom uppnås, enligt utredningens

mening, ett mera rationellt utnyttjande av dessa resurser. Serviceavdelningen

skall vidare biträda försöksavdelningarna i samband med genomförandet

av försöken, såsom att tillhandahålla lämpligt bearbetade försöksarealer eller

djur av olika slag. Bland andra arbetsuppgifter, som bör ombesörjas av serviceavdelningen,

kan nämnas uppgörande av avtal med hushållningssällskapen

rörande utförande av försök. Genom att dessa och liknande arbetsuPP§ifter

handlägges av ett särskilt organ får försöksmännen möjlighet att

ägna mer av sin arbetstid åt egentliga försöksuppgifter.

Utredningen föreslår, att ifrågavarande avdelning benämnes försöksverksamhetens

serviceavdelning för att redan genom namnet ange dess funktion

och ställning inom lantbrukshögskolan. Beträffande organisationen av

avdelningen anför utredningen i huvudsak följande.

Serviceavdelningen skall vara direkt underställd försöksdirektören. Avdelningens

arbete ledes av en särskild avdelningschef, som är placerad på

Ultuna. Till avdelningen hör i administrativt avseende samtliga föreståndare

vid de jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsförsöksstationer, som föreslås

bli inrättade. Avdelningschefen för serviceavdelningen är försöksdirektörens

ställföreträdare och föredrar i lantbrukshögskolans styrelse sådana

ärenden, som berör avdelningens verksamhet.

Genom att den trädgårdsvetenskapliga verksamheten är förlagd till Alnarp,

måste en särskild serviceverksamhet organiseras därstädes. Ifråga
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

varande serviceverksamhet bör ledas av distriktsförsöksledaren inom södra

Irädgårdsförsöksdistriktet.

Försöksavdelningarna skall i princip vara skyldiga att anlita serviceavdelningen.

Högskolans styrelse kan dock meddela undantag.

I fråga om den försökstekniska servicen via lantbruksdriften vid lantbrukshögskolans

egendomar erinrar utredningen om att serviceavdelningen

bl. a. skall disponera vissa jordbruksegendomar, trädgårdsarealer och övriga

resurser, dels centralt vid Ulluna och Alnarp, dels lokalt vid försöksstationerna.

Syftet med dessa egendomar är enligt utredningens uppfattning inte

i första hand att bedriva jordbruksproduktion eller trädgårdsproduklion

utan att underlätta och säkerställa utförandet av lantbrukshögskolans försöksverksamhet.

Det ligger emellertid i sakens natur, att samtliga markoch

djurresurser m. m. inte ständigt kan utnyttjas för försöksändamål. Målsättningen

för jordbruks- och trädgårdsdriften skall enligt utredningen vara

att på ett rationellt sätt nyttiggöra dessa av försöksverksamheten ej ianspråktagna

resurser. Lantbruksdriftens medverkan i försöksarbetet anges

av utredningen på följande sätt.

Lantbruksdriften skall tillhandahålla erforderliga försöksarealer samt ombesörja

normala jordbearbetningsåtgärder i den omfattning som resp. försöksavdelningar

önskar. Den skall likaså omhänderha skötseln av de djurbesättningar,

som erfordras för försöken och därvid tillhandahålla foder och

arbetskraft i normal omfattning för djurens utfodring och skötsel samt ta

hand om och avyttra de produkter, som erhålles. Inkomsterna från dessa

produkter utgör ersättning till lantbruksdriften för de kostnader i form

av arbetskraft, foder m. m., som lantbruksdriften haft i samband med produkternas

framställning. Sådana arbetsuppgifter, som inte normalt ingår i

ifrågavarande produktion, utan som är direkt betingade av försöken, såsom

uppvägning och utporlionering av foder, speciell skötsel av djuren etc., skall

däremot bestridas via försöksanslaget eller ombesörjas av särskild försöksteknisk

personal, som försöksavdelningarna (försöksstationerna) tillhandahåller.

I den mån försöken förorsakar förluster eller extra kostnader för

lantbruksdriften skall ersättning härför utgå ur försöksanslaget (intrångsersättning).

Storleken av sådan ersättning skall beräknas av serviceavdelningen

och fastställas av lantbrukshögskolans styrelse.

I princip bör enligt utredningen nu beskrivna förfaringssätt tillämpas vid

såväl jordbruks- som trädgårdsdriften. Den kommersiella trädgårdsproduktion,

som kommer att bedrivas inom trädgårdssektionen för att ekonomiskt

utnyttja de resurser, som för tillfället icke utnyttjas för försöksverksamhet,

liksom försäljningen av de försöksprodukter, som erhålles vid försöksverksamheten,

bör organiseras på motsvarande sätt som vid jordbruksegendomarna

med en särskild trädgårdsdriftsledare som chef och ansvarig

för denna verksamhet.

I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut (prop. 1955:116) bör lantbruksdriften

och försöksverksamheten redovisningsmässigt hållas helt åtskilda.

Utredningen framhåller vidare, att högskolans styrelse bör för lantbruksdriftens

behov disponera ett särskilt rörelsekapital för läckande av oför
14

Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 69

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kimgl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

utsedda kostnader eller inkomstbortfall. Avkastningen från lantbruksdriften

varierar nämligen relativt starkt från år till år beroende på skördeutfall

m. m. Utredningen föreslår sålunda, att ett rörelsekapital om 450 000

kr. får disponeras för jordbruksdriften och 150 000 kr. för trädgårdsdriften.

Ultuna egendom disponerar f. n. ett rörelsekapital av 90 000 kr.

Beträffande de resurser som skall disponeras av serviceavdelningen framhåller

utredningen bl. a. följande.

Serviceavdelningen skall bl. a. förvalta de jordbruksegendomar, som disponeras

av lantbrukshögskolan samt vissa för försöksverksamheten och i viss

män även forskningen gemensamma resurser, såsom djurstallar, växthus,

viss försöksteknisk utrustning, maskiner m. m.

Jordbruksegendomar. Under serviceavdelningens tillsyn bör stå

Ultuna och med denna sambrukade egendomar, samt Wiads, Röbäcksdalens

och Öjebyns egendomar jämte vissa arealer för jordbruks- och trädgårdsproduktion,

som kommer att finnas vid övriga försöksstationer.

D j u r s t a 11 a r. I den mån så anses erforderligt, bör samtliga djurstallar

vid de egendomar, som lantbrukshögskolan disponerar, ställas till försöksverksamhetens

förfogande. Serviceavdelningen skall efter samråd med resp.

institutionsföreståndare ställa utrymme och djur till förfogande för försök

av olika slag.

Gemensamma byggnader. Utredningen föreslår vidare, att vissa

storre växthus och vegetationsgårdar, som användes gemensamt av flera institutioner,

ställes under serviceavdelningens tillsyn. Utrymmen i växthus

och vegetationsgårdar skall fördelas av serviceavdelningen i samråd med institutionsföreståndarna

på ett sådant sätt, att ett rationellt utnyttjande av

växthusen uppnäs. Gemensamma maskinhallar och andra gemensamma

byggnader bör också förvaltas av serviceavdelningen.

Maskiner. Enligt utredningens uppfattning bör även större och mera

dyrbar försöksteknisk utrustning förvaltas av serviceavdelningen.

Personal. Serviceavdelningen skall ledas av en avdelningschef, placerad

B .. ■ Skrivhjälp erhålles från högskolans kansli. Erforderlig personal

för försöksarbeten anställes med anlitande av försöksanslaget i den omfattning,

som högskolans styrelse bestämmer. Vid trädgårdssektionen i Alnarp

organiseras och ledes motsvarande serviceuppgifter av distriktsledaren i

sodra försöksdislriktet.

F. Hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet

För en närmare redogörelse för denna verksamhets uppkomst, nuvarande

organisation och omfattning torde få hänvisas till utredningens betänkande

s. 323—327.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att den av hushållningssällskapen

bedrivna egna statsunderstödda försöksverksamheten är av stort värde

och ett led av väsentlig betydelse för omsättandet i praktisk jordbruksdrift

av de i centralt bedriven forsknings- och försöksverksamhet framkomna

resultaten. Det är därför betydelsefullt, att den kan fortsätta och det är

motiverat, att ett förbättrat statsbidrag utgår, dels emedan nu utgående bidrag

per försök är för litet i förhållande till sällskapens verkliga kostnader,

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

dels emedan sällskapens egen försöksverksamhet i vissa delar av landet

synes ha en alltför begränsad omfattning.

Beträffande själva handläggningen av frågor rörande hushållningssällskapens

egen statsunderstödda försöksverksamhet bör enligt utredningen knappast

nu några förändringar vidtas. Utredningen har emellertid övervägt,

om icke handläggandet av dessa frågor ävensom medelsfördelningen och

uppdraget att vara tillsynsmyndighet borde överföras från lantbrukshögskolan

till lantbruksstyrelsen. För denna ändring har bl. a. anförts, att sällskapens

statsunderstödda försöksverksamhet, genom de av utredningen

föreslagna förändringarna beträffande den statliga försöksverksamheten,

på längre sikt torde komma att i viss utsträckning ändra karaktär. Då det

f. n. är svårt att överblicka utvecklingen i detta hänseende, vill utredningen

nu endast förorda en förändring beträffande försöksprogrammens fastställande

såtillvida, att det hittillsvarande rådet för sällskapens lokala försöksverksamhet

omändras till en särskild nämnd, i vilken försöksdirektören bör

vara ordförande. Denna nämnd bör i tillämpliga delar ha samma sammansättning

som det nuvarande rådet. Därjämte bör chefen för lantbruksstyrelsens

lantbruksbyrå ingå. Liksom nu bör förslagen till egen statsunderstödd

försöksverksamhet upprättas inom sällskapens egna försöksnämnder. Dessa

förslag bör överlämnas till de av utredningen föreslagna distriktsnämnderna

för sammanjämkning och sedan vidarebefordras till den förstnämnda särskilda

nämnden. Efter sagda nämnds behandling av förslaget bör det åtminstone

tills vidare, såsom nu sker, fastställas av styrelsen för lantbrukshögskolan,

som skall vara tillsynsmyndighet och omhänderha fördelningen

av statsbidragen.

Utredningen föreslår vidare, att statens jordbruksförsöks nuvarande uppgift

att leda och samordna hushållningssällskapens försöksverksamhet liksom

att biträda sällskapen med analysarbeten, statistiska sammanställningar

m. m. bör övertagas av de organ inom lantbrukshögskolan, som i övrigt

kommer att övertaga statens jordbruksförsöks nuvarande arbetsuppgifter.

Försöksdirektören bör på lämpligt sätt fördela arbetsuppgifterna.

I sitt särskilda yttrande anför herr Y. Gustafsson beträffande den lokala

försöksorganisationen bl. a. följande.

Möjligheterna för hushållningssällskapen att väsentligt förstärka sin medverkan

i försöksverksamheten är begränsade, såvida inte konsultentkadern

ökas eller upplysningsverksamheten tillbakasättes. Med hänsyn härtill är jag

tveksam om lämpligheten alt låta sällskapen i resp. län bli den »lokalt ansvarige

huvudmannen» för försöksverksamheten och att till dem överlåta

ansvaret för verksamheten vid de till lantbruks- och lantmannaskolorna förlagda

fasta försöksstationerna.

Vidare ifrågasätter jag, om icke den föreslagna statliga lokala försöksorganisationen

blir för svag. Försöksledarna är fåtaliga och vidare har de,

när det gäller husdjurs- och trädgårdsområdena, i majoritetsalternativet

blivit så lågt placerade i lönehänseende, att tjänsterna kan befaras bli passagebefattningar.

Om hänsyn tages till att utredningen samtidigt föreslår

försöksgårdsorganisationens nedläggande, kommer man fram till att dennas

förslag beträffande den statliga lokalorganisationen är mycket restriktivt

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

och innebär en uttunning i fråga om jordbruksförsöksverksamheten. Jag finner

en utveckling i denna riktning betänklig. I sammanhanget vill jag även

anföra, att jag anser utredningens negativa omdömen om försöksgårdsverksamheten

vara överdrivna och att jag icke kan ansluta mig till dem.

I skrift den 15 november 1960 bär Boteå kommun anhållit, att förutsättningarna

att för framtiden bibehålla och om möjligt utbygga verksamheten

vid Offers försöksgård prövas med största möjliga välvilja. I skriften

framhålles bl. a., att en nedläggning av Offers försöksgård kommer att medföra

stora svårigheter både ekonomiskt och befolkningsmässigt för Boleå

kommun. Denna har redan tidigare en svag ekonomi och saknar praktiskt

tagel helt industri. Avfolkningen är redan nu stor och antalet personer i

pensionsåldern utgör en mycket stor andel i befolkningstalet.

I skrivelse den 16 augusti 1956 har styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri-

och trädgårdsinstitut hemställt om godkännande av ett mellan institutsstyrelsen

och styrelsen för Norrlands trädgårdsskola, Söråker, den 15

augusti 1956 träffat avtal rörande försöksverksamhet med trädgårdsväxter

vid Söråker med i huvudsak följande innehåll.

Enligt avtalet, vilket förutsätter godkännande av Kungl. Maj :t och riksdagen

samt Västernorrlands läns landsting, har skolstyrelsen förbundit

sig att utan kostnad för staten ställa växthus och andra lokaler in. m. till

förfogande för statens trädgårdsförsök samt tillhandahålla erforderlig arbetskraft.

Utgifterna för investeringar, som landstinget i egenskap av huvudman

skulle påtaga sig, har av institutsstyrelsen angivits till preliminärt

100 000 kr. Av statsmedel förutsättes å andra sidan skola bestridas

avlöningar till en försöksledare och en trädgårdsmästare, ett årligt belopp

av 14 000 kr. för att täcka driftskostnaderna samt ett engångsbelopp av

25 000 kr. för anskaffning av möbler, kontorsmaskiner och diverse försöksinventarier.

I detta sammanhang torde få anmälas den av den särskilt förordnade utredningsmannen,

direktören O. Söderström, verkställda utredningen angående

objektiviteten vid forskning och försök på växtnäringsområdet.

I ett avsnitt om industriens ekonomiska stöd åt verksamheten vid lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök framhåller utredningsmannen,

att redan den omständigheten, att gödselmedelsindustrien genom GödselQch

kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) och Stiftelsens Svensk

växtnäringsforskning lämnar finansiellt stöd åt forsknings- och försöksverksamheten

vid lantbrukshögskolan, har varit ägnad att skapa tvivelsmål

om forskningens fulla oberoende av de industriella intressena. Ur denna

synpunkt hade det enligt utredningsmannen varit lyckligare om tillräckliga

medel för verksamhetens finansiering kunnat ställas till förfogande av

statsmedel. Bidragen från industrien har emellertid gjort det möjligt att

vid lantbrukshögskolan genomföra åtskilliga forskningsuppgifter av väsentlig

betydelse. De av utredningsmannen företagna undersökningarna har

icke givit vid handen, att stiftelsen eller GKS i anslutning till medlens över
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

lämnande sökt öva ett inflytande över verksamheten, som är att bedöma

som obehörigt. Med hänsyn till vad som nyss anförts, synes det emellertid

utredningsmannen angeläget, att det finansiella stödet lämnas under sådana

former, att alla misstankar om obehörigt inflytande i samband med

verksamhetens finansiering är uteslutna.

De medel, som av GKS ställes till förfogande för forskarstipendier, överlämnas

årligen till skogs- och lantbruksakademien, som beslutar om fördelningen

av stipendiemedlen, sedan akademiens särskilda kommitté för

växtforskning avgivit yttrande över föreliggande ansökningar. Emellertid

beredes sekreteraren i GKS regelmässigt tillfälle att deltaga i kommitténs

sammanträden. Även om liknande anordningar återfinnes på andra håll

och undersökningen icke givit vid handen att härigenom någon obehörig

påverkan ägt rum, anser utredningsmannen det likväl lyckligt, om denna

praxis ändras.

Vad därefter gäller anslag från nyssnämnda stiftelse skulle enligt utredningsmannen

all anledning till misstanke om obehörig påverkan från industriens

sida vara eliminerad, om medlen av stiftelsen kunde överlämnas

exempelvis till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksför-''

sök för finansiering av forskningsuppgifter efter styrelsens eget val inom

ramen för det forskningsområde, som stiftelsen vill tjäna. Utredningsmannen

anser, att en ramöverenskommelse härom med lantbrukshögskolan bör

vara möjlig att uppnå.

Då det gäller användningen av de medel, som ställes till förfogande för

verksamheten vid lantbrukshögskolan och därtill anslutna institutioner,

har, framhåller utredningsmannen, även lantbrukshögskolan — förutom

skogs- och lantbruksakademien och akademikollegiet — tillagts ett bestämmande

inflytande. För handläggning av dessa anslagsärenden har riktlinjer

utfärdats den 10 april 1957.

Enligt dessa riktlinjer skall de forskningsarbeten, till vilka anslag beviljas

av industrimedel, utföras enligt arbets- och kostnadsplaner, som efter tillstyrkan

av vederbörande institutionsföreståndare godkänts av styrelsen för

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt fastställts av skogsoch

lantbruksakademien. Då styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök medgivit, att arbetet utföres av vederbörande forskare såsom

tjänsteåliggande, gäller för detta arbete samma allmänna stadganden som för

övriga forskningsarbeten vid institutionen.

Den ordning, som sålunda tillämpas, synes enligt utredningsmannen innebära

tillräckliga garantier mot obehörig påverkan i samband med överlämnande

av bidrag från förenämnda stiftelse. Utredningsmannen utgår emeblertid

därvid från att de ledamöter i stiftelsens styrelse som skogs- och lantbruksakademien

har att utse (två stycken; den tredje, som är representant

för gödsel- och kalkindustrien, väljes av Sveriges Kemiska industrikontor)

icke väljes bland personer, som direkt eller indirekt är engagerade i industrien.

Det måste enligt utredningsmannen anses önskvärt — ehuru måhända

icke nödvändigt — att föreskrift härom intages i stiftelsens stadgar. Vi
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

dare förordar utredningsmannen liksom skett i fråga om stipendierna den

ändringen, att sekreteraren i GKS icke vidare kallas att deltaga i akademikommitténs

sammanträden vid behandling av anslag från stiftelsen.

I fråga om forsknings- och försöksverksamhetens inriktning och uppläggning

framhåller utredningsmannen bl. a., att det är önskvärt, att försöksverksamheten

kan lämna erforderliga produktivitets- och utbytestal av sådan

beskaffenhet, att de kan infogas i en praktisk företagsekonomisk lönsamhetskalkyl.

Ett mera fullständigt förverkligande av det program, som

skisserats i betänkandet, torde emellertid enligt utredningsmannen kräva en

så betydande utbyggnad av försöksverksamheten, att den kan genomföras

allenast på lång sikt. Dessförinnan bör försöksverksamhetens aktuella resurser

koncentreras till verkligt betydelsefulla driftsekonomiska frågeställningar.

Försöken bör dessutom genomföras med större vetenskaplig skärpa. Utredningsmannen

understryker vidare vikten av att statistisk och ekonomisk

sakkunskap i tillräcklig omfattning utnyttjas såväl vid försökens planering

och uppläggning som vid resultatens bearbetning. Sådan sakkunskap måste i

väsentligt större utsträckning än som hittills varit fallet ställas till forskarnas

och försöksmännens förfogande och även ges tillfälle att fortlöpande göra

sig gällande i forskningsarbetet.

Utredningsmannen berör vidare i sitt betänkande vissa spörsmål angående

publiceringen av framkomna forsknings- och försöksresultat och anför bl. a.

följande.

Den officiella publiceringen av forsknings- och försöksresultaten sker regelmässigt

i lantbrukshögskolans och statens lantbruksförsöks skriftserier.

Av statens jordbruksförsök utges dels en serie »Meddelanden», dels en serie

»Särtryck och småskrifter». Enligt de numera utfärdade publiceringsreglerna

skall det första offentliggörandet av resultaten från försök och forskning

inom den statens jordbruksförsök åvilande verksamheten ske i någon

av dessa serier, såvida icke föreståndaren för jordbruksförsöken annorlunda

bestämmer. Det ankommer på denne att granska och godkänna de manuskript,

som är avsedda att offentliggöras i någon av de angivna skriftserierna.

Föreståndaren har befogenhet att förordna, att någon publicering av ett

ingivet manuskript icke skall ske i jordbruksförsökens skriftserier, och han

kan som villkor för publiceringen föreskriva, att de uteslutningar, rättelser

och tillägg vidtages, som av honom bedömes vara erforderliga.

Såvitt utredningsmannen kunnat finna har åtminstone tidigare de nu angivna

publiceringsreglerna icke alltid konsekvent upprätthållits. Redan en

mera strikt tillämpning av dessa regler om förstagångspublicering skulle

emellertid enligt utredningsmannens åsikt vara till fördel, och han anför vidare

bl. a. följande.

Om föreståndaren för statens jordbruksförsök, vilket utredningsmannen

vill förorda, tillägges ett så avgörande inflytande då det gäller förstahandspubliceringen

av resultatet från den programbundna forsknings- och försöksverksamheten,

måste å andra sidan förutsättas att han i tveksamma

fall samråder med andra experter inom jordbruksförsöken eller lantbrukshögskolan,

innan publicering vägras. Forskare och försöksmän, som blivit

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

vägrade att få sina forsknings- och försöksresultat offentliggjorda i jordbruksförsökens

skriftserier, bör vidare ha möjlighet att hänskjuta publiceringsfrågans

slutliga avgörande till styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök. Det förutsättes då givetvis, att styrelsen före ärendets

avgörande inhämtar yttrande från den expertis som i varje fall kan

anses erforderlig. Medger icke föreståndaren eller styrelsen att försöksresultat

offentliggöres i jordbruksförsökens skriftserier, bör vederbörande forskare

eller försöksman vara oförhindrad att i annan publikation i eget namn

och under sitt eget personliga ansvar låta offentliggöra resultaten och kommentera

dem. Det bör därvid åligga honom att samtidigt publicera föreståndarens

eller styrelsens beslut.

Med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla klara och ändamålsenliga

regler rörande publiceringen anser utredningsmannen det böra uppdragas åt

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök att efter närmare

utredning och prövning utarbeta sådana.

På grund av vad som förekommit vid den företagna utredningen finner utredningsmannen

anledning understryka önskvärdheten av att i görligaste

mån en gräns dragés mellan å ena sidan publicering och bidrag till den vetenskapliga

diskussionen och å andra sidan offentliggörande av upplysningsartiklar

för det praktiska jordbruket. I detta sammanhang berör utredningsmannen

även den av jordbrukets upplysningsnämnd utgivna tidskriften Försök

och Forskning och framhåller, att en förhandsgranskning av artiklar,

som erbjudes denna tidskrift, i vissa fall kan vara väl motiverad.

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag till lokal försöksorganisation med

distriktsnämnder och försöksstationer har med några få undantag fått ett

gott mottagande bland remissinstanserna. Särskilt har man påpekat värdet

av att hushållningssällskapen mera tas i anspråk och engageras i den lokala

försöksverksamheten. Härigenom erhålles, förutom ett bättre utnyttjande

av olika resurser, även en bättre kontakt och större möjligheter till

samverkan mellan den jordbruksvetenskapliga verksamheten och det praktiska

jordbruket med dess aktuella problem. Denna kontakt och samverkan

betecknas som nödvändig och mycket angelägen för att den jordbruksvetenskapliga

verksamheten med framgång skall kunna fullgöra sin uppgift att

effektivera och förbilliga jordbruksproduktionen. Ett flertal förslag att ytterligare

stärka denna kontakt har framkommit. I detta syfte har vissa remissinstanser

föreslagit, att distriktsförsöksnämnderna skall bli permanent

representerade i försökskollegiet och att även praktiska jordbrukare skall

kunna ingå som ledamöter av detta kollegium och där framföra det praktiska

jordbrukets önskemål och synpunkter.

Åtskilliga remissinstanser yrkar på att distriktsförsöksnäinnder inrättas

även på husdjursområdet och ej enbart inom jordbruks- och trädgårdsom
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

rådena såsom utredningen föreslagit. Ett annat sätt att stärka det praktiska

jordbrukets kontakt med och inflytande på den jordbruksvetenskapliga

verksamheten är förslag om att speciella försöksnämnder eller försöksråd,

i vilka näringsutövarna är representerade, inrättas för olika ämnesområden.

Vissa remissinstanser har föreslagit, att sådana försöksnämnder

inrättas inom t. ex. fjäderfä- och svinavelsområdena.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag om reducering av antalet statliga

försöksgårdar har mött ett bestämt motstånd från vissa remissinstanser,

medan man på andra håll accepterat argumenten för en minskning av antalet

försöksgårdar i statlig regi. Det är bland annat en allmän uppfattning

bland försöksverksamheten närstående remissinstanser, att försöksverksamheten

fått en relativt sett mindre upprustning än forsknings- och undervisningsverksamheten.

Detta anser man vara beklagligt med hänsyn till försöksverksamhetens

stora betydelse för effektiveringsverksamheten inom

jordbruket.

A. Definitioner och terminologi

Synpunkter på utredningens förslag beträffande definitioner och terminologi

har i huvudsak framförts av närmast berörda instans, nämligen

lantbrulcshögskolans försökskollegium. Kollegiet vill inte förneka, att språkbruket,

såsom utredningen framhållit, i vissa fall är vacklande och att det

därför är önskvärt att vissa begrepp ges en klarare innebörd. Kollegiet anför

i denna fråga bl. a. följande.

Kollegiet delar utredningens uppfattning, att man med »jordbruksförsök»

bör avse all försöksverksamhet på växtnäringens, jordbearbetningens, dräneringens

och den egentliga växtodlingens områden. Kollegiet kan däremot

icke ansluta sig till utredningens uppfattning, att en klar skillnad bör göras

mellan å ena sidan den statliga och å andra sidan den av hushållningssällskapen

bedrivna försöksverksamheten. Den av statens jordbruksförsök i

egen regi bedrivna försöksverksamheten har successivt utvecklats som ett

komplement till hushållningssällskapens försöksverksamhet. De båda verksamhetsgrenarna

har i princip samma målsättning och de utgör tillsammans

det instrument, som erfordras för att lösa i försöksprogrammet angivna

problemställningar. Den av hushållningssällskapen bedrivna försöksverksamheten

har sedan gammalt benämnts »sällskapens lokala försöksverksamhet»,

och anledningen härtill torde väl ha varit, att försöken till

övervägande del utföres hos enskilda jordbrukare. För att skilja dessa försök

från de på försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält utförda försöken

har man för dessa senare infört benämningen »fasta försök». »Fast

försöksverksamhet» och »statlig försöksverksamhet» är sålunda icke identiska

begrepp.

Försökskollegiet, som inte kan ansluta sig till utredningens förslag att

införa begreppen »central» och »lokal» statlig försöksverksamhet, anför

härom bl. a. följande.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Statens jordbruksförsök består f. n. av en central organisation, vars arbetsuppgifter

omfattar uppgörande av förslag till program för såväl den

egna som den av hushållningssällskapen bedrivna försöksverksamheten,

utarbetande av detaljplaner för av programmet betingade försöksserier, inspektion

av försöken, bearbetning av försöksresultaten, sammanställning

och publicering av det samlade försöksmaterialet, samt en fältorganisation

med uppgift att utföra erforderliga fältförsök. I denna fältorganisation ingår

Ultuna egendom som en försöksstation med i princip samma ställning

som övriga försöksstationer.

I enlighet med denna terminologi benämner försökskollegiet den lokala

försöksorganisationen inom jordbruksområdet jordbruksförsökens fältorganisation.

B. Den statliga jordbruksförsöksverksamheten

Statskontoret framhåller, att utredningens förslag beträffande den lokala

försöksverksamheten synes innehålla vissa uppslag, som kan vara av värde

för framtiden. Statens organisationsnämnd betonar önskvärdheten av att

det praktiska jordbruket ges goda möjligheter till medverkan i och kontakt

med försöksverksamheten. Det bör sålunda eftersträvas, att denna verksamhet

ges en sådan utformning, att den stimulerar till aktiv och ömsesidig

samverkan mellan försöksorganisationen och jordbrukarna.

Lantbruksstgrelsen anser, att det visat sig vara väl genomförbart alt bedriva

försöksverksamhet inom en bygd med en försöksgård som bas, även

om styrelsen inte kan bestrida att, såsom utredningen påpekat, valmöjligheterna

beträffande försökslägenheter blivit alltför begränsade på vissa statliga

försöksgårdar. I fortsättningen anföres bl. a. följande.

Även om lantbruksstyrelsen är av den uppfattningen, att vissa av de nuvarande

statliga försöksgårdarna icke är lämpliga för sin uppgift, synes det

styrelsen riktigare, att man omprövar varje enskild försöksgårds framtida

användning och icke nu slopar försöksgårdssystemet såsom sådant. Med

hänsyn till att en utbyggnad av försöksgårdssystemet för att tillgodose behovet

av replipunkter "för den statliga försöksverksamheten skulle medföra

avsevärda investeringskostnader, biträder styrelsen emellertid förslaget

om inrättande av ett antal försöksstationer på sätt utredningen tänkt

sig.

Lantbruksstyrelsen anser det vara av stort värde, att hushållningssällskapen

kommer att medverka i den statliga försöksorganisationen, då därigenom

kontakt skapas mellan å ena sidan den statliga försöksverksamheten

och å andra sidan det praktiska jordbruket med dess aktuella problem.

Härtill kommer den fördelen, att konsulenterna genom sin medverkan

i den statliga försöksverksamheten får möjlighet att följa denna

verksamhet på ett helt annat sätt till båtnad för upplysnings- och rådgivningsverksamheten

än om en annan organisationsform valdes. Den för
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kiingl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

söksutrustning, som varje sällskap ända behöver för sin egen försöksverksamhet,

kan också utnyttjas bättre. Lantbruksstyrelsen finner det vidare

angeläget, att lantbruks- och lantmannaskolornas resurser utnyttjas i den

lokalt förlagda försöksverksamheten. Förslaget om att inrätta särskilda

distriktsförsöksnämnder finner lantbruksstyrelsen välbetänkt.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ifrågasätter,

om det är motiverat att avveckla försöksgårdssystemet. Försöksgårdarna

bär enligt styrelsen haft en synnerligen stor betydelse för försöksverksamheten

och därmed för svenskt jordbruk. Om gårdarna avvecklas, bör detta

göras successivt och först sedan man utrett, på vilket sätt de kan ersättas.

Styrelsen framhåller vidare, att de nuvarande fasta försöksstationerna vid

lantmannaskolorna bör bibehållas och ingå i den centrala organisationen

och icke såsom utredningen föreslagit, sortera under hushållningssällskapen.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller delvis samma synpunkter

som styrelsen för högskolan men anför därutöver bl. a. följande.

Lärarkollegiet biträder utredningens uppfattning, att hushållningssällskapen

bör handha en viss del av den lokala försöksverksamheten. Härigenom

erhålles ett värdefullt förbindelseled mellan lantbrukshögskolans verksamhet

och dess direkta faktiska tillämpning. Den service, som statens jordbruksförsök

hittills tillhandahållit hushållningssällskapen, bör nu överföras

till försöksstationerna. Dessa bör därför utrustas med större resurser

än vad utredningen föreslagit. Minimibehovet av fast personal vid en jordbruksförsöksstation

bör sålunda vara: en distriktsförsöksledare i A 26 eller

A 24, en försöksledare, två tekniker samt ett skriv- och räknebiträde.

De föreslagna distriktsförsöksnämnderna är av grundläggande betydelse

för kontakten mellan jordbruket och försöksverksamheten samt mellan hushållningssällskapen

och den centrala försöksverksamhetens företrädare. Utöver

de ledamöter i dessa nämnder, som föreslagits av utredningen, bör även

hushållningssällskapens ekonomikonsulenter samt företrädare för växtskyddsanstalten

och distriktets lantbrukskemiska kontrollstationer ingå. Det

är också ett önskemål, att jordbrukets föreningsrörelse blir representerad i

distriktsnämnderna.

Lantbrukshögskolans för sökskollegium vill, såsom tidigare framhållits,

att den lokala försöksorganisationen skall benämnas fältorganisationen. I

enlighet härmed kallar kollegiet den lokala försöksverkssamheten på jordbruksområdet

för jordbruksförsökens fältorganisation. Försökskollegiet

framhåller, att det för jordbruksförsökens rationella bedrivande är absolut

nödvändigt, att fältorganisationen är direkt underställd den centrala organisationen.

Det är likaså nödvändigt, att möjlighet beredes för ett direkt intimt

samarbete mellan den statliga och den av hushållningssällskapen bedrivna

försöksverksamheten. Försökskollegiet finner icke den av utredningen

föreslagna lokala försöksorganisationen lämplig och vänder sig speciellt

mot förslaget att nedlägga verksamheten vid försöksgårdarna. Försökskollegiet

anför härom bl. a. följande.

Försöksgårdarna utgör de enda platser, där man med full garanti för

perfekt skötsel under hela den avsedda tidsperioden kan utföra de omfat
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tande, mångåriga försök, som erfordras för lösandet av vissa långsiktiga

försöksuppgifter. Utredningens uppfattning, att dylika försök lika väl skulle

kunna utföras hos andra försöksvärdar, står icke i överensstämmelse med

statens jordbruksförsöks samlade erfarenhet. Det har sålunda visat sig att

försök, utlagda hos enskilda jordbrukare och avsedda att kvarligga så kort

tid som tre till fem år, i stor utsträckning icke kan fullföljas på grund av

olika åtgärder från försöksvärdens sida. Ett mångårigt försök, som legat

en följd av år men ännu icke avslutats, representerar ett mycket stort, ofta

oersättligt värde. Det vore ansvarslöst att förlägga ett sådant försök till annan

plats än till en av försöksverksamheten ägd försöksgård.

Försökskollegiet framhåller vidare, att en försöksgård i viss utsträckning

måste betraktas som ett arkiv eller en kapitalinrättning, vari man investerat

en mångfald av olika, strikt kontrollerade åtgärder, varav den fulla utdelningen

inte kan förväntas, förrän avsevärd tid förflutit. Beträffande kostnaderna

för försöksgårdarna framhåller försökskollegiet bl. a. följande.

Försökskollegiet vill icke förneka att försöksgårdarna varit kostnadskrävande.

En mera ingående analys av gårdarnas ekonomiska förhållanden

skulle emellertid ha kunnat förklara åtskilligt, som i utredningens framställning

förblivit dunkelt. Det bär sålunda icke med tillräcklig skärpa framhållits,

att många försöksgårdar icke från början erhöll den upprustning,

som krävdes för att gårdarna skulle kunna fylla sin uppgift. Av denna anledning

bär årligen större eller mindre belopp måst användas för komplettering

av utrustning. Dessutom har den ofullständiga utrustningen verkat

höjande på gårdarnas omkostnader.

Försökskollegiet förordar sålunda, att försöksgårdssystemet bibehålies

med i stort sett nuvarande utformning. Beträffande organisationen av den

lokala försöksverksamheten i övrigt framhåller kollegiet följande.

Vad jordbruksförsökens fältorganisation i övrigt beträffar anser försökskollegiet,

att nu rådande ordning är i stort sett tillfredsställande. Kollegiet

vill emellertid framhålla, att denna verksamhet bör få utvecklas relativt

fritt och på lämpligt sätt anpassas till rådande förhållanden. Med ledning

av de goda erfarenheter, som föreligger från två redan organiserade försökspatruller,

torde denna form för ambulerande försöksverksamhet för

framtiden komma att ytterligare utvecklas. För försöksverksamheten i

Norrland torde därutöver erfordras försöksfält med fast anställda försökstekniker.

Den fältorganisation försökskollegiet föreslagit innebär, att statens jordbruksförsök

kommer att stå i direkt kontakt med de organ, som har att

svara för fältförsökens anläggning och skötsel. Det finns därför ingen anledning

att inrätta den av utredningen föreslagna serviceavdelningen, ej

heller att, som utredningen föreslagit, indela landet i försöksdistrikt.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller,

alt det är ändamålsenligt för lantbruksundervisningen med såväl jordbruks-

som husdjursförsök förlagda till Alnarp. Egendomen är emellertid i

första hand ett skoljordbruk för driflsledarkursen, lantbruksskolan och

ladugårdsförmanskursen. Styrelsen betraktar det som angeläget, att den

för egentlig jordbruksdrift tillgängliga arealen icke nedbringas, så att

undervisningen blir lidande.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Alnarpsinstitutets lärarkollegium anför beträffande Alnarps egendom

bl. a. följande.

Alnarps egendom är nu ett skölj ordbruk, som skall utgöra stöd för undervisningen

vid institutets lantbruksavdelning samt ge praktik och övningsmöjligheter

för eleverna i lantbruksskolan. Som skölj ordbruk skall det drivas

som ett vanligt jordbruk, samtidigt som man fordrar, att det skall vara

ett töregångsjordbruk. Då jordbruket mer och mer mekaniseras, behövs det

stora arealer lör att ge eleverna tillfälle att köra alla slags maskiner under

praktiska förhållanden och under tillräckligt lång tid. Genom att egendomen

nu i stort sett har en drift, som överensstämmer med vad som är vanligt

vid jordbruk i Skåne, ger det även på ett värdefullt sätt siffermässigt

underlag för undervisningen i vissa delar av lantbruksekonomien.

Lärarkollegiet, som biträder utredningens uppfattning, att man ej kan

törena de två målsättningarna förebildlig jordbruksdrift och försöksverksamhet,

understryker starkt, att man av Alnarps egendom ej får skapa en

ny försöksgård, där man söker förena dessa två oförenliga målsättningar.

Vid Alnarp tillkommer därutöver lantbruksundervisningen, som i så fall

också skulle bli lidande.

Nämnden för täckdikningsförsök påpekar, att man i de allra flesta fall,

när det gäller täckdikningsförsök, är hänvisad till att placera dessa hos enskilda

jordbrukare. Beträffande nämndens egen ställning vid en omorganisation

framhålles bl. a. följande.

Olika sidor av täckdikningsförsöksverksamhetens ledning och kontaktbehov.

.11^ blir bättre tillgodosedda, om den nuvarande nämnden bibehålies.

När nämnden vid tidigare tillfällen begärt, att täckdikningsförsöksverksamheten

skulle inordnas i institutionen för agronomisk hydroteknik har samtidigt

förutsatts, att nämnden skulle kvarstå såsom ledare för verksamheten

i form av ett beredande organ, som under lantbrukshögskolans styrelse skulle

handlägga frågor rörande täckdikningsförsöksverksamheten. Enligt nämndens

mening bör täckdikningsförsöksverksamheten även i framtiden inta

nuvarande fristående ställning, oavsett om utredningens eller i särskilt vttrande

framlagt organisationsförslag kommer att genomföras.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att de av utredningen föreslagna

fyra försöksdistrikten blir alltför stora och kommer att omfatta alltför olikartade

områden för att verksamheten skall kunna sammanhållas på ett tillfredsställande

sätt. Akademien föreslår därför, att organisationen av den

lokala försöksverksamheten bibehålies i huvudsak oförändrad. Beträffande

försöksgårdarna framhålles, att resultatet av deras hittillsvarande verksamhet

måhända i vissa avseenden icke motsvarat förväntningarna. Betydande

insatser har dock gjorts av de olika försöksgårdarna. För fleråriga försök kan

man inte lita till hushållningssällskapens demonstrationsgårdar eller enskilda

jordbrukare. En ytterligare utbyggnad av försöksgårdssystemet vore därför

motiverat, bl. a. med en försöksgård för foderväxtodlingsfrågor inom

Västsverige.

Sveriges utsädes förening framhåller att, även om vissa nackdelar måhän
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

da är förenade med försöksgårdssystemet i dess nuvarande utformning, detta

dock icke är tillräckligt skäl att föreslå en avveckling av försöksgårdarna.

För viss längtidsplanerad försöksverksamhet är tillgången på egen jord

ett betydande säkerhetsmoment. Två eller möjligen tre av de föreslagna nya

försöksdistrikten är alltför stora och rymmer inom sig jordbruksområden

av mycket olikartad karaktär. Föreningen ställer sig också tveksam till att

hushållningssällskapen i högre grad än hittills engageras i försöksverksamheten.

Ett överförande av ytterligare försöksuppgifter till sällskapen utan

samtidig förstärkning av dessas ekonomiska och ej minst personella resurser

måste innebära, att såväl rådgivningsverksamheten som försöksverksamheten

blir lidande.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt anser, att de föreslagna försöksdistrikten

är alldeles för stora och utan naturlig anknytning mellan åtskilliga

av de ingående delarna. I stället för distriktsförsöksnämnder förordar

anstalten, att det nu existerande frivilliga samarbetet mellan försöksmännen

fortsätter. Distriktsförsöksledarna föreslås utbytta mot ett antal högt kvalificerade

försöksledare, som knytes till väl utrustade lokala försökscentraler.

Av sådana bör det finnas en i Norrland, en i Östergötland, en i Västergötland

och en i Skåne. Att försöksgårdarna icke i alla avseenden fyllt de

anspråk man ställt, torde i hög grad bero på att det tungrodda statliga systemet

ej tillåtit försöksgårdarna att i varje situation handla driftsekonomiskt

riktigt.

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) framhåller, att vare sig man

väljer att bibehålla de nuvarande försöksgårdarna eller att inrätta nya försöksstationer

bör dessa försöksanläggningar förses med inte bara föreståndare

utan också en högskoleutbildad ställföreträdare förutom övrig av utredningen

föreslagen personal. Beträffande den föreslagna distriktsindelningen

erinrar riksförbundet om det förbättrade samarbete, som under senare ar

vuxit fram mellan olika hushållningssällskaps områden, och anför därvid

bl. a. följande.

Man bör försöka dra nytta av den efter hand framvuxna distriktsindelningen.

De av utredningen föreslagna fyra försöksdistrikten innehåller områden

med mycket olikartade förutsättningar. En sådan indelning kan

komma att medföra svårigheter, då det gäller att samordna försöksverksamheten

och att enas om gemensamma försöksplaner. Man borde sålunda i

möjligaste mån bygga på den distriktsindelning, som delvis redan finns. Inrättandet

av fyra försöksstationer behöver inte nödvändigtvis innebära, att

man också skall ha fyra försöksdistrikt, då en försöksstation mycket väl

kan arbeta inom mer än ett försöksdistrikt. Det kan sålunda enligt riksförbundets

mening ifrågasättas, om ej antalet försöksdistrikt borde utökas.

Beträffande försöksgårdarna måste man acceptera det förhållandet, att

dessa inte samtidigt kan vara både ekonomiska mönsterjordbruk och försöksgårdar,

eftersom dessa roller är oförenliga. En eventuell nedläggning av

försöksgårdarna bör föregås av ytterligare utredning, varvid bör beaktas

behovet av utökad areal för försöksverksamheten. Statens försöksgård på

(iotland hör bibehållas med hänsyn till de speciella förhållandena där.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

RLF framhåller vidare, att i försökskollegiet bör ingå förutom försöksstationens

chef också ett av distriktsförsöksnämnden valt ombud. RLF, som

anser att distriktsförsöksnämnden i stort sett bör ha den av utredningen

föreslagna funktionen, anför härom bl. a. följande.

Denna nämnd skall vara jordbrukets och den lokala försöksverksamhetens

organ, där man har möjlighet att förmedla lokala initiativ och behov

till såväl den statliga som den av hushållningssällskapen lokalt bedrivna

försöksverksamheten. Nämnden bör också svara för att försöksresultaten

på ett enkelt och överskådligt sätt förmedlas till jordbrukarna.

Enligt riksförbundets mening finns inget bärande motiv för att distriktsförsöksledaren

skall vara nämndens ordförande utan val bör ske i vanlig

ordning bland nämndens ledamöter.

Sveriges lantbruksförbund har intet att erinra mot utredningens förslag,

att hushållningssällskapens resurser i större utsträckning skall utnyttjas för

den statliga, lokalt förlagda försöksverksamheten, utan ser däri en strävan

att i större utsträckning än hittills skapa kontakt mellan forsknings- och

försöksverksamheten å ena sidan samt det praktiska jordbruket å andra

sidan. Det föreslagna systemet torde dessutom medföra mindre risk för

dubbelarbete och följaktligen innebära ett effektivare utnyttjande av försöksresurserna

än hittills. Med hänsyn till att det längre fram kan uppstå

behov av utökad areal för försöksverksamheten, föreslår förbundet, att försäljning

eller överlåtelse av försöksgårdarna endast sker till hushållningssällskapen.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) instämmer i

förslaget att göra hushållningssällskapen till lokala huvudmän för försöksverksamheten.

Sällskapen bör därför ges nödvändiga resurser för ett modernt

fältförsöksarbete. GKS understryker vidare betydelsen av att sällskapen

organiseras i försöksdistrikt, som omfattar ur produkionssynpunkt

likartade områden. Den distriktsindelning, som utredningen föreslår, är ur

denna synpunkt högst otillfredsställande. Försöksdistrikten bör ha en stark

central ledning, som skall ha resurser att i tillräcklig omfattning utföra

moderna typer av försök. Härför erfordras fullgod teknisk utrustning samt

möjlighet att kunna betala arrende för lämpliga försöksplatser och att utföra

analyser av olika slag.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund understryker, att en god

kontakt och fast anknytning mellan försöksverksamheten och det praktiska

jordbruket är en nödvändig förutsättning för en ändamålsenlig försöksverksamhet.

I detta avseende torde de av utredningen föreslagna distriktsförsöksnämnderna

få en central betydelse. Beträffande sällskapens medverkan

i den statliga försöksverksamheten framhålles vikten av att sällskapen erhåller

full ersättning för det arbete, som därvid utföres. Förbundet hänvisar

också till de möjligheter, som föreligger att för försöksändamål bättre utnyttja

de resurser, som finns vid lantmanna- och lantbruksskolorna. Förbundet

framhåller vidare, att om försöksgårdarna i stället för en avveckling

blivit föremål för en lämplig upprustning och samtidigt befriats från att

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

223

vara både försöksstationer och mönsterjordbruk, så hade de fortfarande haft

en viktig uppgift att fylla.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening understryker vikten av en

intensiv försöksverksamhet med stark lokal förankring. Liksom Sveriges

agronom- och lantbrukslärareförbund hänvisar lärareföreningen till de möjligheter,

som finns att för försöksändamål bättre utnyttja de jordbruk, som

är knutna till landets lantmanna- och lantbruksskolor och anför i anslutning

därtill bl. a. följande.

Det är föreningens uppfattning, att försöksverksamheten i anslutning till

lantmannaskolorna med fördel skulle kunna byggas ut, särskilt som de olika

skolorna förfogar över kvalificerad personal, som under sommarhalvåret

ej alltid utnyttjas på mest rationella sätt. Även skolornas djurbesättningar

skulle kunna utnyttjas mera i försöksmässigt avseende. Också för undervisningen

vid dessa skolor är det till fördel att ha tillgång till försök för

demonstration. Att dessa försök med avsende på utläggning, skötsel och

skörd utföres med större noggrannhet än ett demonstrationsförsök, behöver

inte minska deras värde ur demonstrationssynpunkt, snarare tvärtom. Vidare

får det anses värdefullt, att ungdomarna redan under utbildningstiden

får kontakt med praktisk försöksverksamhet. Föreningen finner det

dock mest ändamålsenligt, att skolornas försöksverksamhet liksom hittills är

direkt underställd lantbrukshögskolan eller den eventuella försöksorganisationen.

En sådan anordning torde ej behöva inverka menligt på det önskvärda

lokala samarbetet.

Hushållningssällskapens förbund anser, att den av utredningen föreslagna

lokala försöksorganisationen har den fördelen jämfört med nuvarande förhållanden,

att kontakten mellan det praktiska jordbruket och de för försökens

uppläggning och innehåll ansvariga instanserna förbättras och underlättas.

En annan förbättring är, att de lokala resurserna för medverkan

i försöksprogrammet samordnas, så att icke som nu olika institutioner och

anstalter var för sig och vid skilda tidpunkter begär lokal medverkan. Om

de olika detalj förslagen anför förbundet bl. a. följande.

Att avveckla försöksgårdarna och ersätta dem med ett färre antal försöksstationer

kan innebära risk för en försvagning av den statliga försöksverksamheten.

Förbundet anser emellertid, att utredningen framlagt bärande

skäl för en sådan åtgärd, och kan därför ansluta sig till förslaget. Förbundet

förutsätter, att de statliga försöksgårdarna vid avvecklingen överlåtes på

hushållningssällskapen, varigenom de även framgent kommer att utnyttjas

för sitt ursprungliga ändamål. Förbundet kan också godta den av utredningen

föreslagna indelningen av landet i försöksdistrikt. Distriktsförsöksledaren

bör enligt förbundet icke fungera som ordförande i distriktsförsöksnämnden

utan som sekreterare i denna. Han bör alltså vara den, som verkställer

nämndens beslut och mellan sammanträdena handhar dennas angelägenheter.

Till ordförande bör nämnden i stället inom sig utse lämplig

ledamot med god överblick över distriktets försöksproblem.

1 övrigt synes utredningen ha funnit en godtagbar lösning på de formella

problemen i samband med sällskapens medverkan i den statliga försöksverksamheten.

Förbundet vill dock starkt understryka nödvändigheten av

att sällskapen verkligen får en ersättning, som svarar mot de faktiska kostnaderna

för deras medverkan i försöksarbetet.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Hushållningssällskapen beröres direkt av vissa av utredningens förslag

om den lokala försöksverksamheten. Dessa förslag är därför föremål för en

relativt ingående behandling i yttrandena från hushållningssällskapen. Dessa

är i allmänhet mycket positivt inställda till förslaget, att de skall bli huvudmän

för den lokala försöksverksamheten inom sina resp. områden. Den

föreslagna lokala försöksorganisationen tillstyrks därför av flertalet hushållningssällskap.

Endast två sällskap (Malmöhus och Västmanlands läns)

avstyrker och då med den motiveringen, att sällskapen helt bör få hand om

ansvaret för den lokala försöksverksamheten.

Förslaget att nedlägga de statliga försöksgårdarna avstyrkes av fem hushållningssällskap

(de i Gotlands, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens

län samt Kalmar läns norra del). De båda hushållningssällskapen i Älvsborgs

län delar å andra sidan utredningens uppfattning, att de statliga försöksgårdarna

kan läggas ned och framhåller, att hushållningssällskapen och

lantbrukets skolor har egna jordbruk, som är väl ägnade för försök och

deinonstrationsverksamhet. Övriga hushållningssällskap har inte tagit ställning

till den föreslagna avvecklingen av de statliga försöksgårdarna. Hushållningssällskapen

i de län, där statliga försöksgårdar finns, har i de flesta

fall förklarat sig beredda att överta dessa gårdar vid eventuell nedläggning.

Sålunda har sällskapet i Kristianstads län förklarat sig berett alt överta

Ugerups försöksgård, sällskapet i Jönköpings län att överta Flahults försöksgård

och sällskapet i Jämtlands län att överta Törsta nuvarande försöksstation.

Ur yttrandena från hushållningssällskapen må i övrigt följande återges.

Några sällskap har erinringar mot utredningens förslag, att distriktsförsöksledaren

skall vara ordförande i distriktsförsöksnämnden. Sålunda anser

två sällskap (Kalmar läns södra och Kristianstads läns), att försöksdirektören

bör vara ordförande, och ett sällskap (Hallands läns), att försöksdirektören,

en statsagronom eller någon representant för hushållningssällskapet

bör vara ordförande. Övriga sällskap har antingen tillstyrkt utredningens

förslag eller lämnat det utan erinran.

Flera av hushållningssällskapen menar, att de föreslagna försöksdistrikten

är alltför stora och olikartade. Södermanlands och Uppsala läns hushållningssällskap,

som redan har erfarenheter av samarbete distriktsvis, framhåller

samtidigt att samarbetet inom Mälar-Hjälmarbygdens försöksnämnd

har gått bra och betytt mycket för samordningen och planeringen av försöksverksamheten

i östra Mellansverige.

För att stärka försöksorganisationen föreslår bl. a. Södermanlands läns

hushållningssällskap, att en eller två erkänt framstående jordbrukare skall

ingå som ledamöter i försökskollegiet. Stockholms läns hushållningssällskap

anser, att distriktsförsöksledarna skall obligatoriskt ingå i försökskollegiet

jämte en från varje försöksdistrikt vald representant, som skall ha att framföra

jordbrukarnas önskemål i försökskollegiet.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

225

C. Den statliga trädgårdsförsöksverksamheten

Jordbrukshögskoleutredningens förslag beträffande den lokala trädgårdsförsöksverksamheten

har tillstyrkts av så gott som samtliga remissinstanser,

som yttrat sig i denna fråga. Delade meningar föreligger dock i vissa

detaljfrågor. Sålunda anser åtskilliga remissinstanser, att försöksstationen

i norra försöksdistriktet bör förläggas till Röbäcksdalen i stället för, som

utredningen föreslagit, till öjebyn. Fördelen med en förläggning till Röbäcksdalen

har främst ansetts vara, att trädgårdsförsöksverksamheten i

Norrland därigenom får bättre kontakt med motsvarande verksamhet på

jordbruksområdet samt med övrig jordbruksvetenskaplig verksamhet, som

är förlagd till Röbäcksdalen. Genom en samförläggning vinnes bl. a., att

en del personal, utrustning, laboratorier m. m. kan användas gemensamt.

Några remissinstanser har vidare yttrat sig beträffande distriktsförsöksledarnas

lönegradsplacering och ansett, att full likställighet bör råda mellan

samtliga distriktsförsöksledare, oavsett om dessa är verksamma på

jordbruks- eller trädgårdsområdet.

Sålunda föreslår lantbrukshögskolans försökskollegium, att den norrländska

trädgårdsförsöksstationen flyttas från öjebyn till Röbäcksdalen,

varvid vissa undersökningar givetvis även i fortsättningen bör förläggas

till Öjebyn liksom till övriga försöksgårdar.

Hushållningssällskapens förbund godtar den av utredningen föreslagna

indelningen av landet i försöksdistrikt men ifrågasätter, om det icke vore

fördelaktigare, att den till det norra trädgårdsförsöksdistriktet hörande

försöksstationen förlädes till Röbäcksdalen i stället för till öjebyn.

Västerbottens läns hushållningssällskap anser, att trädgårdsförsöksstationen

i norra försöksdistriktet bör förläggas till Röbäcksdalen. Som motivering

härför hänvisar hushållningssällskapet till Röbäcksdalens ''centrala

läge inom norra försöksdistriktet samt det kontaktbehov, som trädgårdsförsöksstationen

har med övrig jordbruksvetenskaplig verksamhet, som är

förlagd till Röbäcksdalen. Sällskapet erinrar vidare om att — enligt tidigare

planer för utbyggnaden av Norrlands lantbruksförsöksanstalt — till

Röbäcksdalen bland andra avdelningar också skulle förläggas en avdelning

för den statliga trädgårdsförsöksverksamheten. Om en verklig rationalisering

och effektivering av de statliga, lokala försöksresurserna skall nås, bör

enligt sällskapet växtodlings-, husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten

sammanföras till en och samma plats.

Å andra sidan uttrycker Norrbottens läns hushållningssällskap sin tillfredsställelse

över att utredningen föreslagit, att öjebyns försöksgård skall

bibehållas för bl. a. trädgårdsförsök.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund framhåller, att en gemensam

lokalisering av de olika försöksgrenarnas stationer synes motiverad

och anför i anslutning därtill bl. a. följande.

15 Ii i han g till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

Särskilt om antalet försöksstationer inom vardera verksamhetsgrenen

hegransas till en inom varje distrikt, finner förbundet det önskvärt och

rationellt, att försöksstationerna för såväl jordbruks- och husdjursförsök

som för trädgårdsförsök förläggs till samma plats inom distriktet. Även

?.™.?nan.med hänsyn till befintliga resurser tills vidare får acceptera olika

lorlaggnmgsorter, bör man på längre sikt planera för ett sammanförande.

Sveriges pomologiska förening påpekar, att den föreslagna trädgårdsförsöksstationen

vid öjebyn är belägen ca 500 km norr om sydgränsen i

det försöksdistrikt den är avsedd att betjäna. Föreningen ifrågasätter, om

det kan vara riktigt ur försöksteknisk synpunkt att anlägga endast en försöksstation

i det norra försöksområdet och denna enda station till en ur

klimatsynpunkt så extrem plats, som öjebyn relationsmässigt sett utgör.

I fortsättningen anföres bl. a. följande.

Då föreningen emellertid är införstådd med att även andra skäl än frekvensen

av ekonomisk odling är avgörande för försöksverksamhetens geografiska

fördelning, vill den inte avstyrka utredningens förslag om en huvudförsöksstation

i öjebyn. Föreningen finner det i stället såväl försöksmässigt

som geografiskt motiverat, att man inom det norra försöksdistriktet

upprättar två huvudförsöksstationer, en i öjebyn och en i Söråker i

Västernorrlands län. Denna senare skulle då komma att befinna sig i det

norrländska odlingsområdets centrum och, förutom att den direkt hade

möjlighet att betjäna den ganska omfattande ekonomiska trädgårdsodling,

som där finns, skulle den även vara en värdefull replipunkt för undervisningen

vid Norrlands trädgårdsskola i Söråker.

Sveriges pomologiska förening finner det vidare anmärkningsvärt, alt

hälften av högskoleutredningens ledamöter föreslår, att samma kunskapsfordringar

skall krävas av samtliga distriktsförsöksledare men att en lägre

lönegradsplacering skall gälla vid de tre nordligare försöksstationerna. Föreningen

anser inte, att de skäl som anförts för olika lönegradsplacering

är tungt vägande. Beträffande distriktsförsöksnämnderna framhåller föreningen

bl. a. följande.

Inrättandet av distriktsförsöksnämnder finner föreningen vara värdefullt,

enär detta bör ge den praktiska odlingen möjligheter att framföra sina

önskemål beträffande försöksverksamheten. Det är därför angeläget, att

där så ske kan praktiska odlare blir representerade i nämnderna. Dessutom

utgår föreningen från att trädgårdskonsulenten i resp. län automatiskt

kommer att ingå i distriktsförsöksnämnden.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att distriktsförsöksledarna för trädgårdsförsöksverksamheten

bör erhålla samma löneställning som distriktsförsöksledarna

för jordbruksförsöksverksamheten.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser,

att hela trädgårdsförsöksverksamheten bör underställas den till Alnarp förlagda

trädgårdssektionen. Alnarpsinstitutets lärarkollegium framhåller,

att distriktsorganisationens uppgifter åtminstone i södra Sverige skulle

kunna anförtros hushållningssällskapen, vilket skulle medföra större smidighet

och lägre kostnader.

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund tillstyrker utredningens organisationsförslag

under förutsättning att trädgårdsodlarna får möjlighet att

framföra sina synpunkter på försöksverksamheten i de planerade försöksnämnderna.

Vidare bör de försöksresultat, som erhålles, bringas till odlarnas kännedom

så snabbt som möjligt. Försöksodlingarna bör i största möjliga utsträckning

läggas ut inom de utpräglade fruktodlingsdistrikten och där

också tjäna som demonstrationsodlingar. Försöken bör stå under direkt

överinseende av fruktodlingsinstitutionen vid Alnarp. Eftersom ca 85—90

procent av den förvärvsmässiga fruktodlingen återfinnes inom södra försöksdistriktet,

bör den absolut dominerande delen av fruktodlingsförsöken

förläggas inom detta distrikt med Alnarp som centrum och med lokala

försök inom de olika fruktodlingsområdena.

Trädgårdsnäringsutredningen framhåller, att företrädare för såväl odlingen

som den förädlande industrien bör ingå i distriktsförsöksnämnderna

och försökskollegiet för att därigenom skapa en nära kontakt mellan

näringen och den trädgårdsvetenskapliga verksamheten. Utredningen understryker

vidare betydelsen av att den lokala försöksverksamheten effektiveras,

så att speciella problem i olika odlingsområden kan tas upp till

behandling.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund framhåller, att den föreslagna

indelningen av landet i försöksdistrikt med centralt belägna försöksstationer

liksom det föreslagna samarbetet med hushållningssällskapen för utläggning

av de lokala försöken innebär en god lösning, förutsatt att resurser

ställs till förfogande för en verksamhet av tillräcklig omfattning. Inrättandet

av distriktsförsöksnämnder betecknas av förbundet som en värdefull

åtgärd.

D. Den statliga husdjursförsöksverksamheten

Jordbrukshögskoleutredningens förslag att två husdjursförsöksstationer

skall inrättas, har tillstyrkts överlag av remissinstanserna. Husdjursförsöksstationen

i Norrland bör dock, anser åtskilliga remissinstanser, förläggas

till Röbäcksdalen i stället för, som utredningen föreslagit, till öjebyn.

Som motivering härför åberopas bl. a. det kontaktbehov, som husdjursförsöksverksamheten

har med övrig lantbruksvetenskaplig verksamhet, som

är lokaliserad till Röbäcksdalen och främst med den växtodlingsförsöksverksamhet,

som bedrivs där. I några remissvar framhålles, att starka skäl talar

för att cn husdjursförsöksstation förläggs också till västra Sverige, bl. a. med

hänsyn till den omfattande liusdjursskötsel och de speciella foderproblem,

som finns inom denna del av landet.

I ett betydande antal yttranden har yrkats på att distriktsförsöksnämnder

skall inrättas även på husdjursområdet. Man anser, att sådana nämnder är

lika angelägna inom detta område som inom jordbruks- och trädgårdsområ
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

dena. Slutligen har i några remissvar anförts, att försöksledarna inom husdjursområdet

bör ha samma löneställning som inom jordbruksområdet.

Lantbruksstyrelsen, som finner förslaget om distriktsförsöksnämnder välbetänkt,

yrkar på att dylika nämnder inrättas även på husdjursområdet.

Styrelsen förordar vidare, att också hushållningssällskapen skall få statsunderstöd

för försöksverksamhet även på husdjursområdet, och anför härom

bl. a. följande.

Genom att stödja en sådan försöksverksamhet även inom hushållningssällskapen

skulle med förhållandevis ringa insats kunna lösas uppgifter av

stor ekonomisk betydelse för jordbruket. Det synes styrelsen dessutom

önskvärt, att ett större antal husdjursförsöksstationer tillskapas än utredningen

föreslagit. Vidare bör distriktförsöksledare för husdjurs- resp. trädgårdsförsöksverksamheten

erhålla samma löneställning som distriktsförsöksledare

för växtodlingsförsöksverksamheten.

Enligt lantbrukshögskolans lärarkollegium har distriktsförsöksnämnder

en stor uppgift att fylla också inom husdj ursförsöksverksamheten.

Bl. a. skulle genom dem en mera markerad positiv medverkan i försöksverksamheten

kunna ernås från den lokala undervisningens och rådgivningens

företrädare. Distriktsnämnder på husdjursområdet bör sålunda upprättas

i anslutning till de av utredningen föreslagna husdj ursförsöksstationerna

vid Alnarp och öjebyn samt vid Ultuna, d. v. s. en för södra och en

för norra försöksdistriktet samt en gemensam för östra och västra distrikten.

De bör sammansättas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som

gäller för jordbrukssidan. Sålunda bör distriktsförsöksledaren vara nämndens

självskrivne ordförande och därmed få sin ställning befäst som främste

lokala ledare för försöksverksamheten. Lärarkollegiet förordar därför det

högre (A 24) av utredningens båda lönealternativ till distriktsförsöksledarna

på husdjursområdet.

Lantbrukshögskolans försökskollegium ansluter sig till utredningens förslag

om inrättande av husdjursförsöksstationer i Skåne och Norrland samt

anför därom bl. a. följande.

Beträffande förläggningen till Alnarp har försökskollegiet inga invändningar

att göra. Däremot kan Öjebyns lämplighet som förläggningsplats

för den norrländska försöksstationen diskuteras. Enligt kollegiets mening

vore det ur flera synpunkter lämpligare att förlägga den till Röbäcksdalen,

som i andra avseenden föreslås bli centralpunkten för lantbruksförsöken i

Norrland. Öjebyn bör dock under alla förhållanden bibehållas som försöksgård

med huvudinriktning på husdj ursförsök. Försökskollegiet vill starkt

understryka behovet av kvalificerade befattningshavare som föreståndare

för dessa försöksstationer och föreslår därför placering i A 24 enligt ett av

utredningen framlagt alternativ.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att samförläggning av två eller flera

filialer eller lokalanstalter, såsom filial av växtskyddsanstalten, av Sveriges

utsädesförening, lokal frökontrollanstalt, lokal lantbrukskemisk kontrollanstalt,

statlig försöksgård etc. ur många synpunkter är lämplig. Detta

visar även i exempelvis Skara och Röbäcksdalen gjorda erfarenheter, på

vilka platser sedan åtskilliga år dylik samförläggning förekommit av skilda

filialer och lokala anstalter.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

Riksförbundet Landsbygdens folk finner det mycket angeläget, att även

Röbäcksdalen utrustas så, att exempelvis utfodringsförsök (smältbarhetsförsök)

kan anordnas. Växtodlingen i Norrland är nästan helt inriktad på

foderproduktion och det är därför naturligt, om växtodlingsförsöken i Röbäcksdalen

koncentreras till foderväxter. Dessa bör emellertid då också

kunna prövas i utfodringsförsök på platsen. Riksförbundet anser det vidare

motiverat, att distriktsförsöksnämnder inrättas även på husdjursområdet.

Utredningens behandling av Wiad är enligt riksförbundets mening

helt otillfredsställande.

Sveriges lantbruksförbund betonar önskvärdheten av en samordning av

jordbruksförsöken, i vad de avser foderväxtodling och bete, med husdjursförsöken.

Resurser för husdjursförsök måste därför även ges försöksstationen

vid Röbäcksdalen. Beträffande frågan om ett halvstatligt institut på

avelsforskningens område framhåller förbundet bl. a. följande.

Vid de överläggningar, som förevarit mellan utredningen och representanter

för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, har av de senare framhållits,

att jordbrukets direkta intresse icke endast varit inriktat på avelsspörsmål

utan i lika hög grad gällde andra på produktionen inverkande

faktorer. Emellertid var det vid ifrågavarande tidpunkt icke möjligt för föreningsrörelsen

att ta ställning till frågan om medverkan vid bildandet av

ett sådant institut, enär konkret förslag härom icke förelåg. Vidare klargjordes

för utredningen bl. a., att en förutsättning för engagemang i ett halvstatligt

institut var beroende av statens inställning i skattetekniskt avseende

till en sådan medverkan.

Lantbruksförbundet anser det vara olyckligt, att upprustningen av forsknings-

och försöksverksamheten på husdj ursområdet kommit att fördröjas

genom att frågan om ett halvstatligt institut på detta område inte kunnat

avgöras. Verksamheten inom husdjursområdet är nämligen i trängande behov

av omedelbar upprustning. Dessutom bör enligt förbundet tillkomsten

av ett med delvis privata medel bekostat institut betraktas som ett tillskott

till jordbruksforskningen och icke som ersättning för normala, på staten

ankommande skyldigheter.

Svenska fåravelsföreningen anser, att de föreslagna åtgärderna knappast

kan anses vara tillräckliga för att ge den svenska husdj ursskötseln den vägledning

genom försök och forskning, som är nödvändig. Föreningen anför

härutinnan bl. a. följande.

Särskilt beklagligt är det, att den hittills starkt eftersatta försöksverksamheten

avseende fårskötsel knappast ens är föremål för omnämnande i

betänkandet. På detta område saknas i stor utsträckning aktuella försöksresultat

att bygga på i rådgivnings- och upplysningsverksamheten. De ofta

rätt komplicerade försöken med husdjur torde kunna underlättas väsentligt,

om de nuvarande statliga försöksgårdarna bibehålls. Detta gäller i synnerhet

om försöksgården vid Wiad, där de nådda resultaten kan anses ha

varit av så stor ekonomisk betydelse för svensk husdjursskötsel, att någon

tvekan om Wiads fortsatta verksamhet icke borde föreligga.

Svenska svinavelsföreningen framhåller, att den svenska svinaveln i dag

intar en synnerligen uppmärksammad och framskjuten ställning, något

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

som bl. a. tagit sig uttryck i att avelssvin kunnat exporteras ej endast till

de flesta länder i Europa utan även till Amerika och Afrika. För att kunna

bibehålla och ytterligare förbättra denna ställning synes det föreningen angeläget,

att forskningen och försöksverksamheten på svinskötselns område

utvecklas och intensifieras.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser, att distriktsförsöksnämnder

bör inrättas även på husdj ursområdet. Förbundet framhåller, att

dessa nämnder kommer att få en central betydelse, när det gäller att skapa

kontakt mellan försöksverksamheten och det praktiska jordbruket. Förbundet

finner det vidare önskvärt och rationellt, att försöksstationerna på jordbruks-,

husdjurs- och trädgårdsområdena förläggs till samma plats inom

distriktet.

Sveriges fjäderfäavelsförening framhåller bl. a., att föreningen för sin

rådgivande verksamhet helt saknar försöksresultat på det skötseltekniska

och det genetiska området.

Denna brist har varit starkt kännbar, särskilt som utvecklingen på fjäderfäområdet

gått mycket snabbt framåt, främst tack vare den amerikanska

försöksverksamheten. Då amerikanska metoder emellertid långt ifrån alltid

är direkt tillämpbara i svensk miljö, framstår här ett klart behov av

svenska försök. Med hänsyn till den betydelse fjäderfäskötseln har, i synnerhet

för det mindre jordbruket, är det högst angeläget att resurserna för

svensk försöks- och forskningsverksamhet på detta område med det snaraste

förstärkes.

För att förbättra kontakten mellan försöksverksamheten och den praktiska

husdjursskötseln inom fjäderfäområdet hemställer fjäderfäavelsföreningen,

att försöksledarmötets husdj urssektion omorganiseras, så att även

fjäderfäskötseln blir representerad genom Sveriges fjäderfäavelsförening.

Hushållningssällskapen i Skaraborgs och Älvsborgs län uttalar önskemål

om en vidgad husdjursförsöksverksamhet i Västsverige och anför till stöd

härför bl. a. följande.

Sydvästra Sveriges nederbördsrika foderväxtodlande jordbruksområde

producerar ett växttrådrikt foder, som har andra egenskaper än fodret i övriga

delar av landet. Detta område har mycket goda förutsättningar för

husdj ursproduktion och hör till landets mest djurproducerande och djurhållande.

En fjärdedel av nötkreaturen i landet finns där. Sällskapen anser

det därför mycket välmotiverat med en husdj ursförsöksstation i Västsverige.

Samarbete bör kunna ordnas med den veterinära försöksgården vid veterinärinrättningen

i Skara. Det är mycket som talar för att ett samarbete på

just detta område skall kunna bli synnerligen värdefullt och ge resultat,

som man inte kan nå genom isolerad veterinär eller agrar försöksverksamhet.

Västerbottens läns hushållningssällskap, som anser det vara felaktigt att

ha skilda förläggningsorter för de olika försöksgrenarna, anför bl. a. följande.

Utredningen bär föreslagit gemensam förläggning av försöksstationerna

i södra Sverige till Alnarp och som motivering härför anfört, att den samlade

gruppen av forskare och försöksmän torde ha betydligt bättre möjlig
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

231

heter att handlägga närstående arbetsuppgifter än om de splittras på separata

förläggningar. Det förekommer ofta spörsmål inom särskilt foderväxtodling

och utfodring som försöksmännen på dessa områden måste lösa gemensamt.

Dessa av utredningen framförda synpunkter är utan tvivel riktiga.

För Norrlands vidkommande, där foderväxtodlingen så helt dominerar

inom jordbruket, är sambandet mellan växtodlingen och husdjursproblemen

ändå mera markerat. Att under sådana förhållanden där förorda skilda

förläggningsorter för jordbruks- och husdj ursförsöksstationerna måste vara

felaktigt. Om en verklig rationalisering och effektivering av de statliga,

lokala försöksresurserna skall nås, bör såväl växtodlings- som husdjursoch

trädgårdsförsöksverksamheten sammanföras till en och samma plats.

Hushållningssällskapet åberopar även vissa uppgifter från 1956 års jord
-

bruksräkning över underlaget

för husdj ursskötseln i de

län, som

norra försöksdistriktet.

Antal

Kor och kvigor

Svin

Västernorrlands län ..

.............. 55 000

11000

Jämtlands län ......

.............. 38 000

6 000

Västerbottens län....

.............. 76 000

28 000

Norrbottens län ....

.............. 42 000

3 000

Hushållningssällskapet anför fortsättningsvis följande.

Som framgår av sammanställningen är Västerbottens län det mest jordbruksbetonade

av de fyra nordligaste länen. Detta förhållande liksom det

ur geografisk synpunkt centrala läge, som Röbäcksdalens lantbruksförsöksanstalt

intar inom försöksdistriktet, gör det enligt hushållningssällskapets

mening uppenbart, att en central och allsidigt arbetande jordbruksförsöksstation

för de fyra nordligaste länen bör förläggas till Röbäcksdalen, där

också avsevärda investeringar i jord och byggnader redan gjorts.

Med hänsyn till att den vetenskapliga verksamhet på andra områden,

som redan bedrivs i Umeå, också synes komma att utvidgas genom förläggandet

av ytterligare institutioner dit, bör Röbäcksdalen, belägen i stadens

omedelbara närhet, även kunna bli en särdeles lämplig centralpunkt för

forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område i Norrland. Möjligheterna

till ytterligare utökning av det redan nu ansenliga jordinnehavet

liksom till att genom omdisposition nyttja befintlig ekonomibyggnad för en

väsentligt utökad kreatursbesättning är mycket stora.

E. Försöksverksamhetens serviceavdelning

Den av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna serviceavdelningen,

som är avsedd att handlägga vissa förvaltningsuppgifter och administrativa

uppgifter inom försöksverksamheten liksom att lämna denna verksamhet

viss service i fråga om sådant försöksarbete, som med fördel kan centraliseras

till denna avdelning, har vid remissbehandlingen blivit föremål för

åtskillig kritik. Framförallt befarar man, alt denna avdelning kan bli en

onödig mellaninstans, som snarare kan komma att försvåra än underlätta

kontakten mellan statsagronomerna och de lokala försöksledarna. Åtskilliga

remissinstanser medger dock, att ett gemensamt organ i en eller annan

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

lorm äi nödvändigt för ett rationellt handhavande av olika försöksresurser.

Vissa remissinstanser här därför framlagt förslag att inrätta en befattning

med mer begränsade uppgifter än vad utredningen avsett för serviceavdelningens

chef.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök är av den

uppfattningen, att serviceavdelningen kommer att bli av stor vikt, men

framhåller betydelsen av att avdelningen inte göres mer omfattande än som

är oundgängligen nödvändigt. Serviceavdelningens föreståndare bör enligt

högskolestyrelsens mening benämnas försöksintendent och lämpligen placeras

i samma löneställning som statsagronom.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser, att huvuddelen av de för serviceavdelningen

planerade arbetsuppgifterna bör decentraliseras och fördelas

på försöksstationerna och försöksavdelningarna. De förvaltningsuppgifter,

som föreslagits skola hänföras till serviceavdelningen, bör överföras

på bl. a. en särskild av försökskollegiet föreslagen försöksintendent. Kollegiet

avstyrker vidare bestämt, att serviceavdelningen skall förvalta vissa resurser

för forskning och försök, såsom växthus, vegetationsgårdar och djurbesättningar.

Dessa resurser bör enligt kollegiet knytas direkt till de institutioner,

som har behov av dem, och institutionernas föreståndare bör svara

för deras vidmakthållande och utnyttjande. Beträffande den av kollegiet

föreslagna försöksintendenten framhålles följande.

Kollegiet finner det angeläget, att den för serviceavdelningen avsedda

chefsbefattningen bibehålies och tillägges vissa uppgifter inom försöksverksamhetens

centrala ledning. Denne befattningshavare bör således få

den tilltänkta lönegradsplaceringen i B 1 men benämnas försöksintendent.

Hans huvuduppgift skall vara att biträda styrelsen vid dess handläggning

av försöksärenden, exempelvis utredningar, förhandlingar, kontakter och

samordningsuppgifter. Han skall ej vara ledamot av styrelsen men ha säte

och stämma i försökskollegiet och dess sektioner samt i distriktsförsöksnämnderna.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller

att, oavsett hur försöksverksamheten organiseras, behövs en serviceavdelning

för alt handha gemensamma resurser inom försöksverksamheten.

Institutets lärarkollegium anser, att serviceavdelningen och distriktsorganisationen

är ett onödigt mellanled mellan hushållningssällskapen och försökens

ledning. Lärarkollegiet finner det olämpligt, att distriktsförsöksledarna

och cj statsagronomerna skall få inspektera försöken, bl. a. emedan

de förra sorterar under serviceavdelningen, som ej är ett försöksorgan utan

ett administrativt och företagsekonomiskt organ.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt befarar, att den föreslagna serviceavdelningen

blir en onödig mellaninstans som snarast är ägnad att göra

verksamheten mera tungrodd än nödvändigt. I stället förordar anstalten en

befattningshavare i ansvarig ställning (intendent e. d.) för tillsyn och förvaltning

av fast egendom och övriga gemensamma försöksresurser under

lantbrukshögskolans ledning.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

233

Riksförbundet Landsbygdens folk anser den av utredningen föreslagna

serviceavdelningen kunna undvaras.

Huvuddelen av denna avdelnings arbetsuppgifter torde utan olägenheter

kunna överföras på cheferna för de statliga försöksstationerna. Möjligen

behövs någon tjänsteman vid Ultuna, som har hand om en del av den tilltänkta

serviceavdelningens arbetsuppgifter, men detta torde kunna ordnas

genom förvaltningen vid Ultuna egendom. Statsagronomernas kontakt med

försöksutläggarna bör liksom nu kunna ske direkt utan omständlig väg över

serviceavdelning och försöksstationer.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser, att den föreslagna

serviceavdelningen är alltför komplicerad och svårhanterlig. De förvaltningsuppgifter,

som ålagts serviceavdelningen, torde kunna direkt inordnas i den

övriga förvaltningsorganisationen. Den gemensamma användning av vissa

utrymmen och viss utrustning, som kan vara aktuell och förmånlig, torde

enklast organiseras och administreras direkt av de berörda parterna.

Sveriges lxandelsträdgårdsmästareförbund, som finner det svårt att bedöma

behovet av en serviceavdelning, anför bl. a. följande.

Serviceavdelningen synes innebära en viss överorganisation och det förefaller

förbundet möjligt, att exempelvis den föreslagna uppgiften att upprätta

avtal med hushållningssällskapen om försökslägenheter samt rådgivningen

rörande försöksverksamhetens planläggning och utförande med fördel

skulle kunna handhas av statshortonomerna och i tillämpliga fall av

försöksledarna vid försöksstationerna.

Hushållningssällskapen är i den mån de yttrat sig negativa till den föreslagna

utformningen av serviceavdelningen. De av utredningen föreslagna

organen och befattningarna för försöksverksamhetens ledning anses i allmänhet

kunna förenklas och som ett led i denna förenkling föreslås serviceavdelningens

arbetsuppgifter åtminstone delvis bli överförda på distriktsförsöksledarna

och statsagronomerna. Därvid räknar man med att uppnå

en bättre och mera direkt kontakt mellan de centrala och lokala försöksledarna.

F. Hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet

Hushållningssällskapens förbund framhåller beträffande den av utredningen

föreslagna särskilda nämnden för hushållningssällskapens egen

statsunderstödda försöksverksamhet, att de fyra representanter från sällskapen,

som skall ingå i denna nämnd, ej såsom nu bör utses av försöksledarmötet.

De bör i stället utses antingen direkt av hushållningssällskapens

förbund eller av lantbrukshögskolans styrelse på grundval av ett utav förbundet

avgivet förslag.

I delta sammanhang torde följande få återges ur de remissyttranden som

inkommit i anledning av förenämnda betänkande angående objektiviteten

vid forskning och försök på växtnäringsområd

e t.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anser, att

de nuvarande formerna för överlämnandet av de stipendier, som GKS ställer

till förfogande, i stort sett kan accepteras. Styrelsen tillstyrker emellertid

den av utredningsmannen föreslagna mindre förändringen vid själva utdelningsförfarandet.

Vad gäller de anslag från Stiftelsen Svensk växtnäringsforskning,

som ställes till förfogande inom lantbrukshögskolans område,

upplyser högskolestyrelsen, att det vid förhandlingar, som styrelsen fört

med stiftelsen, visat sig att stiftelsen vill överlämna medlen till forskarna

inom lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök genom skogs- och

lantbruksakademien. Högskolestyrelsen anser ej heller att principiella erinringar

i och för sig kan riktas mot detta. Högskolestyrelsen framhåller

emellertid att, om medlens överlämnande från stiftelsen även i fortsättningen

skall ske över lantbruksakademien, men bör genom fortsatta förhandlingar

mellan akademien, stiftelsen och högskolestyrelsen söka nå

fram till en enklare ordning.

Vad gäller forskningsverksamhetens inriktning och uppläggning framhåller

högskolestyrelsen bl. a., att ett anpassningsarbete sedan en tid tillbaka

är igång, varvid nämnda samarbete sker mellan företrädare för jordbruksteknisk

och försöksteknisk sakkunskap.

Högskolestyrelsen anför vidare, att beträffande resultat från forskningsverksamheten

det är uppenbart att varje forskare äger att fritt publicera dessa

på sätt han själv önskar. Beträffande resultaten från försöksverksamheten

är förhållandet emellertid annorlunda, då man här har att göra med en

programhunden verksamhet. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke såsom

utredningsmannen föreslagit en särskild publiceringsnämnd borde inrättas,

bestående exempelvis av anstaltsföreståndaren och statsagronomerna. För

inrättande härav talar också enligt högskolestyrelsens mening den omständigheten,

att man därigenom mera allsidigt kunde pröva bidragen, innan de

publicerades, vilket även skulle vara av betydelse för ett så rationellt utnyttjande

av publiceringsanslagen som möjligt. Högskolestyrelsen framhåller

bl. a., att om särskild publiceringsbestämmelse utfärdas beträffande försöksverksamheten

inom lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, bestämmelser

av liknande art bör utfärdas även för statens trädgårdsförsök och

statens växtskyddsanstalt.

Jordbrukets upplysningsnämnd framhåller, att nämnden i huvudsak icke

funnit anledning till erinran mot utredningsmannens framlagda material

och därav dragna konklusioner. Nämnden avstyrker emellertid för sin del

att en granskningsnämnd, som skulle bedöma materialet och besluta om

publiceringen, inrättas. Den anser att en sådan förhandsgranskning icke

bör förekomma.

Skogs- och lantbruksakademien anför, att akademien i fortsättningen —

för att utesluta varje möjlighet till misstänkliggörande — icke regelmässigt

kommer att kalla sekreteraren i GKS till växtnäringsforskningskommitténs

sammanträden. Akademien anser, att den emellertid självfallet måste förbehålla

sagda kommitté rätten att vid ärendenas behandling till sina samman
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

träden vid förefallande behov för information få kalla lämplig representant

för industrien. Detta är enligt akademiens mening oumbärligt, om de talrika

forskningsfrågor som har direkt, aktuell industriell anknytning skall kunna

bli tillfredsställande behandlade.

Vad gäller frågan om överförandet av medel från Stiftelsen Svensk växtnäringsforskning

till lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller

akademien, att även annan växtnäringsforskning än sådan vid institutioner

underställda lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök tilldelas

understöd, varför stiftelsens verksamhetsfält alltså är betydligt vidare.

En anordning med medelsanvisning från stiftelsen uteslutande via högskolestyrelsen

förutsätter, att densamma kan godtagas av stiftelsens donatorer.

Så länge dessa icke samtyckt till en ändring i nämnda riktning, torde enligt

akademien utredningsmannens förslag sakna aktualitet. Den av utredningsmannen

föreslagna föreskriften om utseendet av ledamöter i nyssnämnda

stiftelses styrelse anser akademien obehövlig, då det för akademien

är självklart, att de ledamöter, som akademien har att utse, icke väljes

bland personer, som är direkt eller indirekt engagerade i industrien. Akademien

upplyser, att styrelsen för stiftelsen, vilken på begäran yttrat sig i denna

fråga, också anser den ifrågasatta tilläggsföreskriften obehövlig och avstyrker

dennas införande i stiftelsens stadgar.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningen har framhållit, att de uttryck och begrepp,

som nu användes inom försöksverksamheten, ofta är oklara och lätt ger

anledning till missförstånd särskilt för den mindre initierade. Utredningen

har därför framlagt vissa förslag, som syftar till en mera enhetlig terminologi.

För min del vill jag ansluta mig till vad utredningen anfört i denna

fråga utom beträffande förslaget att införa begreppen »centralt förlagd

försöksverksamhet» (försök förlagda till Ultuna eller Alnarp) och »lokalt

förlagd försöksverksamhet» (försök förlagda till övriga delar av landet).

Utredningens förslag i denna del har blivit föremål för erinringar från

bland annat lantbrukshögskolans försökskollegium, som anfört, att det enligt

kollegiets mening inte föreligger någon anledning att draga upp en

principiell gräns mellan de försök, som är förlagda till Ultuna eller Alnarp

och som enligt utredningen skulle benämnas »centrala», och de försök, som

är förlagda till andra delar av landet, vilka skulle benämnas »lokala». Ultuna

egendom bör enligt försökskollegiets mening i princip intaga samma

ställning som övriga försöksstationer. Försökskollegiet har i stället föreslagit

benämningen fältorganisationen för all tillämpad försöksverksamhet

oberoende av om försöken utföres vid Ultuna egendom eller ute i landet.

Denna benämning synes också enligt min mening lämplig som ett sammanfattande

uttryck för den organisation, som svarar för utläggningen och genomförandet

av de centralt planlagda och beslutade försöken. Det bör i det
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

ta sammanhang sakna betydelse om denna tillämpade försöksverksamhet

är central eller lokal.

Med benämningen försöksverksamhetens fältorganisation bör sålunda förstås

de av utredningen föreslagna försöksdistrikten med försöksstationer

och substationer samt hushållningssällskapen, medan den centrala försöksorganisationen

bör utgöras av försökskollegiet och försöksavdelningarna vid

Ultuna och Alnarp, d. v. s. de organ som leder och planerar samt sammanställer

och bearbetar de av fältförsöksorganisationen genomförda försöken.

Genom denna terminologi erhålles en uppdelning efter verksamhetens karaktär,

vilket får anses vara mera särskiljande än den geografiska förläggningen.

Då särskilt behov därav föreligger kan man tala om den statliga

fältförsöksverksamheten till skillnad från hushållningssällskapens egen försöksverksamhet.

Den statliga fältförsöksverksamheten motsvarar därvid

närmast utredningens benämning »den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten»

och bör alltså omfatta dels de mera komplicerade försök, som

utlägges i försöksstationens regi, dels de beställningsförsök (nuvarande

skrivelseförsök) som hushållningssällskapen ombesörjer för den centrala

försöksorganisationens räkning.

I enlighet med den av mig förordade terminologien bör man i fortsättningen

kunna använda benämningarna jordbruksförsökens fältorganisation,

trädgårdsförsökens fältorganisation och husdjursförsökens fältorganisation.

Som underlag för den följande framställningen torde jag få erinra om att

jag i det föregående förordat en organisationsform för den vid lantbrukshögskolan

bedrivna undervisningen, forskningen och försöksverksamheten,

som bland annat innebär, att nuvarande statsagronomavdelningar samorganiseras

med motsvarande undervisnings- och forskningsinstitutioner vid

lantbrukshögskolan. Dessa institutioner kommer därför att vardera bestå även

undervisnings- och forskningsavdelning samt en eller flera avdelningar

för programbunden försöksverksamhet. Samtliga avdelningar skall sortera

under respektive institutionsföreståndare. Försöksavdelningarna skall ledas

närmast av statsagronomer eller statshortonomer. Centralt skall försöksverksamheten

— som jag ämnar närmare beröra i det följande — samordnas

inom försökskollegiet och dess jordbruks-, husdjurs- och trädgårdssektioner.

I föregående avsnitt har jag föreslagit, att följande ämnesområden skall

vara företrädda av särskilda försöksavdelningar, nämligen inom jordbruksförsöksverksamheten

växtnäring, jordbearbetning, växtföljder, ogräs och

ogräsbekämpning, kulturväxter i öppet bruk, kulturväxter i slutet bruk samt

dränering, inom trädgårdsförsöksverksamheten frukt- och bärodling, köksväxtodling

samt prydnadsväxtodling och inom husdj ursförsöksverksamheten

husdjursförädling samt tre försöksavdelningar för utfodring och vård

avseende nötkreatur, svin respektive fjäderfä som huvuddjurslag.

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 ur 1961

I enlighet med jordbrukshögskoleutredningens förslag bör den av lantbrukshögskolan

bedrivna försöksverksamheten vara programbunden. Varje

år skall därför uppgöras ett särskilt program ■— lantbrukshögskolans riksförsöksprogram

— vilket bör fastställas av högskolans styrelse. Härigenom

synes garantier böra erhållas för att försöksverksamheten planlägges på ett

ändamålsenligt sätt samt för att de medel, som anvisas till försöksverksamheten,

insättes på de punkter, där de kan förväntas ge det för jordbruket

och därmed samhället bästa utbytet. Till sättet att uppgöra och verkställa

detta program återkommer jag i ett senare avsnitt.

I fråga om försöksverksamhetens inriktning anser jag det liksom utredningen

angeläget, att den statliga försöksverksamheten kontinuerligt anpassas

till nytillkommande aktuella försöksuppgifter och att i samband härmed

äldre, mindre aktuella arbetsuppgifter utan speciellt, till exempel vetenskapligt

intresse slopas. Liksom utredningen vill jag särskilt erinra om

att det för försöksverksamheten bör vara en angelägen uppgift att söka få

fram erforderliga tekniska data, som kan ligga till grund för en företagsekonomisk

kalkylering.

I likhet med utredningsmannen rörande objektiviteten vid forskning och

försök på växtnäringsområdet vill jag vidare understryka vikten av att statistisk

och ekonomisk sakkunskap i tillräcklig omfattning utnyttjas såväl

vid försökens planläggning som vid resultatens behandling. Bland annat i

anledning härav bör enligt min mening professorn i företagsekonomi samt

eu av högskolans statistiker ingå i försökskollegiet. Kollegiet bör vidare

i förekommande fall med sig även adjungera professorn i marknadslära.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag delar nyssnämnda utredningsmans

uppfattning, att det är önskvärt att skapa klara och ändamålsenliga

regler rörande publiceringen av de framkomna försöksresultaten. Det

torde få ankomma på högskolestyrelsen att efter samråd med övriga härav

berörda utarbeta anvisningar.

Vad gäller försöksverksamhetens omfattning torde denna i framtiden

liksom hittills varit fallet komma att bli beroende av antalet för jordbruksoch

trädgårdsnäringarna aktuella arbetsuppgifter och de anslagsmedel, som

i varje läge kan ställas till verksamhetens förfogande. De av utredningen

inhämtade uppgifterna om det framtida behovet, som angivits i antal försök

och areal försöksjordar, synes emellertid såsom utredningen framhållit

kunna godtagas som en grov riktpunkt. Med hänsyn till att utvecklingen

inom försökstekniken synes gå mot alltmera kostnadskrävande försök torde

man få räkna med att den antals- och arealmässiga utbyggnaden endast

kan ske successivt.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att till försöksverksamhetens

förfogande skall ställas en särskild serviceavdelning, som skall biträda

vid förvaltningen av vissa gemensamma resurser, såsom mark, fastigheter,

djurstallar, byggnader och maskiner, tillhandahålla olika tjänster i

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 dr 1961

samband med utförandet av försök samt medverka vid avtalsuppgörelser

m. m. beträffande försöksverksamhetens fältorganisation. Serviceavdelningen

skall enligt utredningen ledas av en avdelningschef, som erhåller skrivhjälp

från högskolans kansli och i övrigt anställer erforderlig personal

för försöksverksamheten genom att anlita det av utredningen föreslagna

försöksanslaget. Vid trädgårdssektionen i Alnarp skall enligt utredningens

förslag motsvarande serviceverksamhet organiseras och ledas av distriktsförsöksledaren

i det av utredningen förordade södra trädgårdsförsöksdistriktet.

Vid remissbehandlingen har åtskilliga invändningar riktats mot den föreslagna

serviceavdelningen. Framförallt har man befarat, att denna avdelning

skulle bli en onödig mellaninstans, som snarare skulle komma att

försvåra än underlätta kontakten mellan statsagronomerna och de lokala

försöksledarna. Vissa remissinstanser har dock medgivit, att ett gemensamt

organ i en eller annan form är nödvändigt för att rationellt kunna

utnyttja olika försöksresurser. Man har dock betonat, att avdelningen

inte bör göras mer omfattande än som är nödvändigt. Sålunda har lantbrukshögskolans

lärarkollegium förordat att de förvaltningsuppgifter, som

enligt utredningen skall hänföras till serviceavdelningen, överföres på en

särskild försöksintendent.

För egen del torde jag först få erinra om vad jag tidigare anfört beträffande

utformningen av den centrala ledningen för den lantbruksvetenskapliga

verksamheten. I syfte att uppnå en enhetlig ledning har jag sålunda

förordat, att uppgiften att leda och samordna den lantbruksvetenskapliga

verksamheten i sin helhet lägges på rektor, varvid den av utredningen föreslagna

befattningen som försöksdirektör blir obehövlig. Den av mig förordade

organisationsformen förutsätter, att till rektors förfogande ställes

en särskild befattningshavare, som är väl förtrogen med försöksverksamheten

och som kan handlägga vissa av de uppgifter inom denna verksamhet,

som rektor finner sig böra delegera till honom. En sådan befattningshavare

synes bland annat böra ha till uppgift att svara för förvaltningen

av de jordbruksegendomar, som även i framtiden skall stå till lantbrukshögskolans

förfogande för försöksändamål. Han bör vidare biträda försökskollegiet

och dess olika sektioner med utredningar och samordningsuppgifter

inom fältförsöksverksamheten, bland annat i fråga om beräkning

av taxor vid utförande av beställningsförsök, intrångsersättningar

m. in. Denne befattningshavare synes såsom lantbrukshögskolans lärarkollegium

föreslagit böra benämnas försöksintendent. Befattningen bör enligt

min mening placeras i lönegrad Bo 1 och inrättas från och med den

1 juli 1962.

Försöksintendenten bör enligt min mening vara ledamot av försökskollegiet

och av försökskollegiets samtliga sektioner. Vidare bör han inför högskolans

styrelse kunna föredraga ärenden rörande försöksverksamheten och

högskolans egendomsförvaltning i den omfattning, som rektor överlåter

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

dylika föredragningsuppgifter till honom. För söksintendenten bör tillhöra

högskolans kansli och erhålla skrivhjälp från detta. I övrigt torde det böra

ankomma på högskolans styrelse att utforma närmare bestämmelser om

försöksintendentens arbetsuppgifter m. m.

I fråga om jordbruksförsökens fältorganisation har jordbrukshögskoleutredningen

föreslagit, att det nuvarande systemet med försöksgårdar skall

avvecklas. I stället skall landet indelas i fyra försöksdistrikt med en jordbruksförsöksstation

i varje sådant distrikt. Försöksverksamheten inom varje

distrikt skall ledas av en distriktsförsöksledare i lönegrad A 24. Till

distriktsförsöksledarens förfogande skall ställas en försökstekniker samt

medel till skriv- och räknehjälp.

Vid remissbehandlingen har från en del håll erinringar i främsta rummet

riktats mot förslaget att nedlägga vissa försöksgårdar. Den av utredningen

föreslagna organisatoriska uppbyggnaden av fältförsöksorganisationen

med distriktsförsöksnämnder och försöksstationer har eljest fått

ett övervägande gott mottagande. Särskilt har man påpekat värdet av att

hushållningssällskapen härvid mera direkt engageras i försöksverksamheten.

Enligt min mening synes utredningens förslag vara väl ägnat att läggas

till grund för den framtida utformningen av försöksverksamhetens fältorganisation.

För att ytterligare utnyttja fördelarna hos den föreslagna

organisationen ocji för att tillmötesgå vissa önskemål och synpunkter, som

framkommit vid remissbehandlingen, synes mig emellertid böra företagas

vissa modifieringar, till vilka jag återkommer i det följande.

Vad angår frågan om försöksgårdarna vill jag liksom utredningen framhålla,

att det för försöksverksamheten mest väsentliga är att ha tillgång

till försökslägenheter och att där anordna försök. För försöksverksamheten

föreligger däremot inte något primärt intresse av att i egen regi bedriva

praktisk jordbruksdrift. I likhet med utredningen är jag också av

den uppfattningen, att man inte med framgång kan förena de båda uppgifter

försöksgårdarna för närvarande har, nämligen att bedriva dels jordbruksvetenskaplig

verksamhet, dels en förebildlig ekonomisk jordbruksdrift,

som skall vara ett mönster för traktens jordbrukare. Den uppgift

de statliga försöksgårdarna tidvis haft som demonstrationsjordbruk har

minskat genom tillkomsten av kurs- och demonstrationsgårdar vid de flesta

av landets hushållningssällskap. I dessas regi bedrives för närvarande

ett 40-tal demonstrations- och försöksgårdar med en åkerareal av sammanlagt

cirka 3 000 hektar. I jämförelse härmed spelar de fåtaliga statliga

törsöksgårdarna en förhållandevis begränsad roll såsom demonstrationsjordbruk.

Eu avveckling av några av dessa gårdar får därför enligt min

mening anses vara av underordnad betydelse ur denna synpunkt, särskilt

som flertalet av de statliga försöksgårdar, som kan bli föremål för avveckling,

torde kunna överlåtas till hushållningssällskapen. Systemet med

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

försöksgårdar synes också ha blivit ett förhållandevis dyrbart instrument

för den statliga fältförsöksverksamheten. Försöksgårdssystemet synes vidare

kunna begränsa försöksmännens möjligheter att välja försöksarealer

på lämpligaste sätt. Som en fördel med försöksgårdssystemet har å andra

sidan framhållits, att man vid dessa kan få garantier för att särskilt de

mångåriga försöken kan genomföras på tillfredsställande sätt. Sådana garantier

torde dock enligt min mening kunna nås genom långtidsarrende

eller genom långtidskontrakt med lantmannaskolor, hushållningssällskap

och enskilda jordbrukare. En dylik anordning synes mig också böra ha

den fördelen, att det praktiska jordbruket samt undervisnings- och rådgivningsverksamheten

inom jordbruket får ytterligare kontaktpunkter med

försöksverksamheten.

Mot bakgrund av det nu anförda och de ingående överväganden i ämnet,

som redovisats av utredningen, anser jag, att systemet med försöksgårdar

bör avvecklas. Sålunda bör den försökspersonal, som nu finnes vid försöksgardarna,

överföras till de i det följande föreslagna försöksstationerna.

I vilken omfattning de jordbruk, som tillhör de nuvarande försöksgårdarna,

skall överföras till hushållningssällskapen eller bibehållas under

högskolan eller disponeras på annat sätt bör få bli beroende av om man

till lägre kostnad kan anskaffa likvärdiga försöksarealer på annat håll.

De för fortsatt försöksverksamhet olämpliga försöksgårdarna bör emellertid

avvecklas snarast möjligt. Det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans

styrelse att i enlighet med de riktlinjer jag nu förordat till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag till erforderliga avvecklingsåtgärder. De jordbruk,

som hibehålles under högskolan bör handhas av särskilda driflsledare,

som avlönas med medel från jordbruksdriften. Dessa gårdar — häri

ingår också Ultuna och Wiads egendomar — bör sortera under högskolestyrelsen,

varvid försöksintendenten under rektors ledning bör utöva tillsynen

och i samråd med distriktsförsöksledarna ställa gårdarnas försöksresurser

till förfogande för jordbruks-, trädgårds- och husdjursförsök.

Högskolestyrelsen bör givetvis fortlöpande övervaka försöksgårdarnas

driftsekonomiska läge och i den mån förluster uppkommer vidtaga åtgärder

för att eliminera dessa. Gårdar, som visar årligen återkommande driftsunderskott,

sedan intrång från försöksverksamheten kompenserats, bör

snarast avvecklas.

Såsom utredningen framhållit, bör de jordbruk, som för framtiden skall

stå till lantbrukshögskolans förfogande i första hand användas för att underlätta

och säkerställa utförandet av högskolans forsknings- och försöksverksamhet.

Lantbruksdriften vid egendomarna bör eljest bedrivas på ett

ur företagsekonomisk synpunkt riktigt sätt. I den mån försöksverksamheten

förorsakar kostnader och intrång bör detta värderas och tillgodoräknas lantbruksdriften.

I tillämpliga delar bör vad nu anförts gälla även Alnarps

egendom.

Med anledning av att flera remissinstanser betonat värdet av att en direkt

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

kontakt finnes mellan statsagronomerna och de lokala försöksledarna vill

jag erinra om vad jäg tidigare anfört beträffande fältförsökens organisatoriska

ställning. Den av inig förordade organisationsformen innebär, att

jordbruksförsökens fältorganisation skall vara direkt underställd försökskollegiets

jordbrukssektion. Enligt min mening bör därigenom kunna uppnås

en direkt kontakt mellan de personer inom försöksavdelningarna, som

planlägger försöken, och de personer i fältorganisationen, som handhar föisökens

utläggning m. in. Jordbrukssektionens ordförande bör närmast vara

ansvarig för att denna kontakt fungerar på tillfredsställande sätt. Ur

personalsynpunkt är fältorganisationen liksom också den lantbruksvetenskapliga

verksamheten i övrigt underställd högskolans rektor.

Enligt utredningens förslag skall jordbruksförsökens fältorganisation utgöras

av fyra försöksdistrikt med en försöksstation i varje distiikt. Vid

remissbehandlingen har från några håll framhållits, att försöksdistiikten

är allt för stora och oenhetliga. Det torde enligt min mening emellertid

inte vara möjligt att skapa enhetliga distrikt genom att ytterligare uppdela

de föreslagna försöksdistrikten, såvida inte denna uppdelning drives mycket

långt. Behovet av enhetliga områden synes kunna tillgodoses även på

grundval av utredningens distriktsindelning därigenom att distrikten, när

så visar sig önskvärt — exempelvis vid sammanställningar av försöksresultat

— delas upp på lämpligt sätt i mindre områden. Uppdelningen av

landet i distrikt har emellertid fått ett betydande stöd särskilt från de remissinstanser,

som redan har erfarenhet av distriktsvis samverkan, sasom

hushållningssällskapen inom Mälar-Hjälmarbygden. Det torde därför enligt

min mening inte råda någon tvekan om att en distriktsindelning på det

sätt utredningen föreslagit kan förväntas medföra åtskilliga fördelar för

försöksverksamheten. Jag anser mig därför kunna tillstyrka, att den för

jordbruksförsöken föreslagna distriktsindelningen genomföres.

Enligt utredningens förslag skall jordbruksförsöksstationer inrättas vid

Alnarp, Skara, Ultuna och Röbäcksdalen. Remissinstanserna har i flertalet

fall godtagit den föreslagna förläggningen. Inte heller jag har något att erinra

i detta avseende. Personalen vid försöksstationerna bör såsom utredningen

föreslagit utgöras av en distriktsförsöksledare och en försökstekniker.

Därutöver bör försöksstationen förfoga över vissa medel till skrivhjälp

samt kollektivavtalsanställd personal. Vid Röbäcksdalen har utredningen

föreslagit en något större personal omfattande bland annat en stat sagronom

och en försöksledare. Denna personal finnes redan nu och har av utredningen

ansetts böra bibehållas med hänsyn till behovet av försöksverksamhet

beträffande de speciella växtodlingsproblem, som finnes i övre Norrland.

Såsom jag anfört i samband med behandlingen av institutionen för

växtodling i det föregående har jag även för egen del funnit en sådan anordning

motiverad. Statsagronomen vid Röbäcksdalen bör såsom tidigare anförts

vara knuten till institutionen för växtodling och därvid ha samma

ställning som övriga statsagronomer vid Ultuna. Detta arrangemang inne
1(>

Iiihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 69

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bär, att vid Röbäcksdalen bör kunna tagas upp även en mera självständig

pa norrländska förhållanden inriktad forsknings- och försöksverksamhet

förutom de uppgifter, som normalt åvilar en försöksstation.

Utredningens förslag om distriktsförsöksnämnder har fått ett mycket

gott mottagande av remissinstanserna. I distriktsförsöksnämnden skall enligt

utredningen ingå förutom distriktsförsöksledaren, som föreslås bli

nämndens ordförande, två representanter för varje i distriktet ingående

hushållningssällskap. Utredningen har ansett, att dessa representanter

lämpligen bör vara den ordinarie jordbrukskonsulenten samt ordföranden i

länets försöksnämnd, även om det i princip bör ankomma på varje hushållningssällskap

att välja lämpliga representanter. Med anledning av vad remissinstanserna

anfört i denna fråga synes distriktsförsöksnämndernas

sammansättning böra utökas något. Enligt min mening bör sålunda i distriktsförsöksnämnderna,

utöver de ledamöter som utredningen föreslagit,

också ingå två ekonomikonsulenter inom distriktet samt högst fyra representanter

för jordbrukets föreningsrörelse. Med distriktsförsöksnämnd bör

även kunna adjungeras företrädare för växtskydd och lantbrukskemisk kontrollstation

inom distriktet. I likhet med utredningen anser jag, att distriktsförsöksledaren

bör vara ordförande i distriktsförsöksnämnden. Såsom jag

anfört i annat sammanhang bör distriktsförsöksledaren jämte en av distriktsförsöksnämnden

vald representant för det praktiska jordbruket ingå i försökskollegiets

jordbrukssektion.

Utredningens förslag att hushållningssällskapet i respektive län skall

vara den lokalt ansvarige huvudmannen för försöksverksamheten medför,

att den försöksverksamhet, som nu sker under medverkan av lantmannaskolorna,

i vissa avseenden kommer att sortera under hushållningssällskapen.

att det bör finnas direkt kontakt mellan nämnda skolor och den statliga

fältförsöksorganisationen. Med hänsyn till att åtskilliga fördelar torde vara

att vinna på att jordbrukskonsulenten kan samordna all jordbruksförsöksverksamhet

inom sitt län ansluter jag mig i princip till den av utredningen

föreslagna anordningen. Detta får dock inte utesluta, att i särskilda fall,

då så visar sig lämpligt, distriktsförsöksledaren förhandlar direkt med såväl

skolor som Övriga försöksvärdar. I detta sammanhang vill jag understryka

vad vissa remissinstanser anfört beträffande förefintliga möjligheter

att för försöksändamål bättre utnyttja den personal och de jordbruk,

som är knutna till lantmanna- och lantbruksskolorna. Dessa skolor förfogar

ofta över kvalificerad personal, som under sommarhalvåret inte alltid

utnyttjas på mest rationella sätt. Vid skoljordbruken finnes också djurbesättningar,

vilka i högre grad än nu är fallet skulle kunna utnyttjas i försöksverksamheten.

Trädgårdsförsökens fältorganisation har av jordbrukshögskoleutredningen

föreslagits skola uppbyggas på motsvarande sätt som jordbruksförsökens

fältorganisation. Förslagen i denna del har i huvudsak godtagits av så

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

golt som samtliga remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Mot den principiella

utformningen har inte heller jag något att invända. Emellertid bör liksom

i fråga om jordbruksförsöken även på detta område en anpassning ske

till den av mig förordade uppläggningen av lantbrukshögskolans centrala

ledning. Detta innebär, att trädgårdsförsökens fältorganisation bör direkt underställas

försökskollegiets trädgårdssektion. Ordföranden i denna sektion

bör därvid under rektors ledning svara för samordningen dels mellan försöksavdelningarna

inbördes, dels mellan dessa och trädgårdsförsöksstationerna.

Enligt utredningens förslag skall landet indelas i fyra med jordbruksförsöksdistrikten

sammanfallande trädgårdsförsöksdistrikt. Emellertid är

trädgårdsförsöksverksamheten av betydligt mera begränsad omfattning än

jordbruksförsöksverksamheten. Vidare synes omkring hälften av trädgårdsförsöksverksamheten

komma att bli förlagd till det av utredningen föreslagna

södra distriktet. Det nu anförda talar enligt min mening för alt en

begränsning av organisationen bör vara möjlig och ändamålsenlig. Efter

övervägande av olika alternativa lösningar har jag funnit mig böra förorda,

att de av utredningen föreslagna östra och västra distrikten sammanföres till

ett distrikt, benämnt mellersta trädgårdsförsöksdistriktet.

Enligt utredningens förslag skulle försöksstationerna i östra och västra

trädgårdsförsöksdistrikten förläggas till Nyckelby respektive Ränna. Försöksstationen

i det av mig förordade mellersta distriktet synes böra förläggas

till Nyckelby, medan Ränna bör få karaktär av substation, vid vilken endast

en försökstekniker bör placeras.

Mot den föreslagna förläggningen av trädgårdsförsöksstationen i södra distriktet

till Alnarp har jag liksom remissinstanserna intet att erinra.

Utredningens förslag att förlägga trädgårdsförsöksstationen i norra distriktet

till Öjebyn har mötts med rätt tungt vägande invändningar vid remissbehandlingen.

I stället har en förläggning till Röbäcksdalen förordats.

Den främsta fördelen med en dylik förläggning har ansetts vara, att trädgårdsförsöksverksamheten

i Norrland därigenom skulle få bättre kontakt

med motsvarande verksamhet på jordbruksområdet samt med den övriga

lanlbruksvetenskapliga verksamhet, som är förlagd till Röbäcksdalen. Det

har också framhållits, att Röbäcksdalen har ett mera centralt läge inom

norra försöksdistriklet än Öjebyn, vars nordliga läge ansetts inge betänkligheter.

Enligt min mening bör man söka tillvarataga alla de möjligheter som erbjudes

att effektivt utnyttja de resurser, som kan ställas till förfogande för

den norrländska försöksverksamheten. För att så skall kunna ske synes det

mig nödvändigt, att såväl trädgårds- som jordbruks- och husdjursförsöksverksamheten

sammanföres till eu plats. Med hänsyn till den ställning som

central försöksanstalt för Norrland, som Röbäcksdalen genom beslut av

statsmakterna redan fått, och de investeringar, som där redan gjorts eller

planerats, ävensom de utvidgningsmöjligheter, som där finnes, anser jag

mig böra förorda, att trädgårdsförsöksstationen i norra distriktet förlägges

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

till Röbäcksdalen. En dylik förläggning synes emellertid inte böra medföra,

att de trädgårdsanläggningar och andra resurser, som redan nu finnes vid

öjebyn och Söråker, inte längre skall utnyttjas. För det första synes nämligen

försöksstationen böra vara förlagd till öjebyn, intill dess Röbäcksdalen

erhållit för trädgårdsförsöksstationen erforderliga resurser. För det andra

bör en förläggning till Röbäcksdalen inte utesluta, att en del av försöken

även i fortsättningen utlägges vid både öjebyn och Söråker. De investeringar

i trädgårdsförsöksverksamheten inom norra distriktet, som i en framtid

kan bli aktuella, synes emellertid böra göras vid Röbäcksdalen.

I fråga om lönegradsplaceringen av distriktsförsöksledarna på trädgårdsområdet

har jordbrukshögskoleutredningen framlagt två alternativ. Enligt

det ena har samtliga distriktsförsöksledare placerats i lönegrad A 24. I det

andra alternativet har endast distriktsförsöksledaren i södra distriktet placerats

i lönegrad A 24, medan för distriktsförsöksledarna i de tre övriga distrikten

törordats lönegrad A 21. En del av remissinstanserna har berört denna

fråga i sina yttranden och därvid framhållit, att full likställighet bör råda

mellan samtliga distriktsförsöksledare, oavsett om dessa är verksamma på

jordbruks- eller trädgårdsområdet.

För egen del har jag funnit mig böra förorda, att distriktsförsöksledarna

placeras i samma lönegrad, oavsett vilket ämnesområde eller distrikt de

tillhör. Vad gäller trädgårdsområdet har jag därvid särskilt beaktat den av

mig förordade sammanslagningen till ett distrikt av de utav utredningen

föreslagna båda distrikten i mellersta Sverige. Vidare har jag uppmärksammat

de speciella problem av olika slag, som torde möta distriktsförsöksledaren

i Norrland. Utöver distriktsförsöksledaren bör i enlighet med utredningens

förslag liksom på jordbruksområdet vid varje försöksstation finnas

en försökstekniker samt kollektivavtalsanställd personal, varjämte för

skrivhjälp vissa medel bör disponeras.

Liksom på jordbruksområdet bör enligt utredningen även på trädgårdsområdet

inrättas distriktsförsöksnämnder inom vart och ett av försöksdistrikten.

I likhet med utredningen anser också jag att i dessa distriktsförsöksnämnder

bör ingå distriktsförsöksledaren, trädgårdskonsulenterna i de

län, som tillhör försöksdistriktet, jämte en representant för varje hushållningssällskap.

Därutöver bör enligt min mening ingå högst två företrädare

för vardera trädgårdsodlingen och förädlingsindustrien. Distriktsförsöksledaren

bör vara ordförande i distriktsförsöksnämnden. Han bör också tillsammans

med en av distriktsförsöksnämnden vald representant ingå i försökskollegiets

trädgårdssektion.

Innan jag närmare ingår på frågan om husdjursförsökens fältorganisation

tord.e jag böra erinra om att jordbrukshögskoleutredningen vid sina överväganden

om organisationen av verksamheten inom avelsområdet, vilken nu

bedrives vid en särskild avdelning vid Wiad, kommit till den uppfattningen,

att djurägarna själva genom sina organisationer bör beredas tillfälle att

aktivt medverka vid planläggningen och dirigeringen av verksamheten. För

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

att få till stånd en sådan samverkan har utredningen, såsom tidigare anförts,

undersökt möjligheterna att inrätta ett halvstatligt institut för kött- och

mjölkproduktion. Från jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse har man i

princip varit positiv till en samverkan av detta slag men uppställt som

villkor bland annat att föreningsrörelsen för sina bidrag till detta institut

skulle medges skatteavdrag på enahanda sätt som för närvarande tillkommer

företag inom industri och näringsliv för de bidrag, som från detta håll lämnas

till halvstatliga institut. Med hänsyn till att frågan om sådant skatteavdrag

måste avgöras, innan jordbrukets föreningsrörelse ansett sig vilja

medverka, har utredningen inte kunnat framlägga något förslag om ett halvstatligt

institut av nämnt slag. Utredningen har i stället föreslagit, att denna

fråga utredes i annat sammanhang, när skattefrågan är avgjord.

Förutsättningarna för att få till stånd det av utredningen åsyftade samarbetet

inom ett halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion har i stort

sett inte förändrats, sedan utredningens nyssnämnda undersökningar avslutades.

I enlighet med utredningens förslag till provisorisk lösning har jag i det

föregående förordat, att verksamheten vid avdelningen vid Wiad knytes till

institutionen för husdjursförädling såsom en försöksavdelning. Spörsmålet

om denna avdelnings framtida förhållande till högskoleorganisationen samt

förläggning synes mig, oavsett om skattefrågan löses eller inte, böra upptagas

till särskild prövning. Jag ämnar därför i ett senare sammanhang hemställa

hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att tillkalla en särskild utredning

i ämnet.

I fråga om fältförsöksverksamheten har jordbrukshögskoleutredningen

framhållit, att man även på liusdjursområdet till inte oväsentlig del måste

förlägga försök till olika landsdelar, eftersom vissa av försöksuppgifterna

är geografiskt betingade. Som exempel härpå har utredningen åberopat

olikheter i foderproduktion, klimat m. m. inom skilda delar av landet. I anknytning

till de tre försöksavdelningarna vid institutionen för husdjurens

utfodring och vård hör enligt utredningen två försöksstationer inrättas

varav en i södra Sverige i Alnarp och en i norra Sverige i öjebyn. Utredningen

har även övervägt att inrätta försöksdistrikt och distriktsnämnder

inom dessa områden men ansett sig ha funnit att det för närvarande inte

föreligger något behov härav. Vid vardera försöksstationen skall enligt utredningens

förslag finnas en försöksledare placerad i lönegrad A 24 alternativt

A 21, en försökstekniker samt en djurskötare. Därutöver tillkommer vissa

medel för skrivhjälp.

Remissinstanserna har beträffande husdjursförsökens fältorganisation i

huvudsak haft erinringar att göra på två punkter, nämligen i fråga om distriktsförsöksnämnderna

och i fråga om förläggningen av försöksstationen

i norra Sverige. Beträffande placeringen av försöksstationen i norra Sverige

har framhållits, att en förläggning till Röbäcksdalen har åtskilliga fördelar

framför den av utredningen föreslagna förläggningen till öjebyn. Bland an
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

nät liar det ansetts angeläget, alt försöksverksamheten på utfodrings- och

växtodlingsområdena bedrives i nära kontakt med varandra. Detta gäller särskilt

för norra Sverige, där växtodlingen i huvudsak är inriktad på foderproduktion.

Det har även framhållits, att husdjursförsöken har åtskilliga

anknytningspunkter till den övriga lantbruksvetenskapliga verksamhet, som

nu är förlagd till Röbäcksdalen. Vidare har anförts, att huvuddelen av husdjursproduktionen

i norra försöksdistriktet finnes i Västerbottens län eller

länen söder därom, medan denna produktion i Norrbottens län är av förhållandevis

liten omfattning. I övrigt har några remissinstanser yrkat på att

en husdjursförsöksstation skall förläggas också till västra Sverige, bland

annat med hänsyn till den omfattande husdj ursskötsel och de speciella foderproblem,

som finnes inom denna del av landet. Slutligen har några remissinstanser

understrukit behovet av kvalificerade befattningshavare som

föreståndare för husdjursförsökstationerna och därför förordat, att försöksledarna

inom husdj ursområdet placeras i samma löneställning som inom

jordbruksområdet.

Liksom inom jordbruks- och trädgårdsområdena bör enligt min mening

fältorganisationen inom husdj ursområdet vara direkt underställd den centrala

organisationen. Detta innebär, att husdjursförsökens fältorganisation

skall vara direkt knuten till försökskollegiets husdj urssektion. Ordföranden

för denna sektion skall alltså svara för kontakten mellan de centrala försöksavdelningarna

och den försöksverksamhet på husdj ursområdet, som

bedrives vid försöksstationerna och övriga platser ute i landet.

I fråga om behovet av distriktsförsöksnämnder delar jag den vid remissbehandlingen

framförda uppfattningen, enligt vilken sådana nämnder är

välmotiverade även inom husdj ursområdet. Enligt min mening torde dessa

nämnder komma att få en betydelsefull uppgift att fylla både när det gäller

att trån den praktiska husdjursskötselns sida komma med uppslag och när

det gäller att anmäla de behov, som föreligger i fråga om försök och undersökningar.

Dylika nämnder torde sålunda verksamt kunna bidraga till

att ge husdjursförsöksverksamheten en sådan inriktning, att den bäst tillgodoser

jordbrukets behov. Distriktsförsöksnämnderna torde också komma

att få betydelse för att sprida de rön och erfarenheter, som framkommer vid

den centralt bedrivna forskningen och försöksverksamheten. Jag anser mig

därför böra förorda, att distriktsförsöksnämnder inrättas också inom husdjursområdet.

Enligt min mening bör landet indelas i tre husdjursförsöksdistrikt geografiskt

överensstämmande med de tre trädgårdsförsöksdistrikten. Inom södra

föi söksdistriktet bör såsom utredningen föreslagit försöksstationen vara

förlagd till Alnarp. Inom mellersta försöksdistriktet bör distriktsförsöksnämnden

vara direkt knuten till och administreras från Ultuna. Ordföranden

inom försökskollegiets husdjurssektion bör svara för att nämnden inom

mellersta försöksdistriktet fungerar på avsett sätt. I frågan om placeringen

av försöksstationen i norra försöksdistriktet anser jag mig utifrån i huvud
-

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sak samma överväganden som i fråga om trädgårdsförsöksstationernas förläggning

böra förorda Röbäcksdalen framför Öjebyn. En förläggning av husdjur

sförsöksstationen i norra Sverige till Röbäcksdalen bör emellertid inte

utesluta att därifrån vissa försök utlägges vid öjebyn. Vissa av de investeringar,

som utredningen i annat sammanhang föreslagit skola ske vid öjebyn,

bör i stället i den mån så erfordras genomföras vid Röbäcksdalen.

Husdj ursförsök bör i den omfattning, som bedömes lämplig, kunna ske

även utanför försöksstationerna. Redan nu bedrives viss försöksverksamhet

med husdjur vid olika jordbruk, tillhörande lantbruks- och lantmannaskolor

samt hushållningssällskap. Vissa möjligheter synes föreligga att intensifiera

denna verksamhet. Sålunda finnes, såsom vissa remissinstanser påpekat,

bland annat vid lantmannaskolorna möjligheter att utnyttja lärarpersonalen

som försöksledare under vissa delar av året. Försöksverksamhet

organiserad på detta sätt torde bli särskilt värdefull i västra Sverige. Jag

är nämligen inte beredd att förorda, att en särskild försöksstation inrättas

i denna landsdel. Husdj ursförsöksverksamheten inom detta område synes

kunna planeras och administreras från Ultuna.

Sammansättningen av distriktsförsöksnämnderna inom husdj ursområdet

bör vara likartad med den, som förordats pa jordbruks- och trädgårdsomradena.

Förutom distriktsförsöksledaren, som bör vara ordförande i nämnden,

bör i denna ingå samtliga husdjurskonsulenter inom distriktet, en vald

representant från varje hushållningssällskap, två ekonomikonsulenter inom

distriktet samt högst två representanter för avels- och husdjursföreningar.

Varje distriktsförsöksnämnd skall vara representerad i försökskollegiets

husdjursektion av distriktsförsöksledaren och en av nämnden vald ledamot.

Vad angår distriktsförsöksledarnas lönegradsplacering anser jag mig inom

detta område på i huvudsak samma skäl som på trädgårdsområdet böra förorda

placering i lönegrad A 24. Det bör därvid uppmärksammas, att i och

med att distriktsförsöksnämnder inrättas även inom husdj ursområdet distriktsförsöksledarnas

ställning inom detta område blir helt analog med

den, som jordbruksförsökens distriklsledare föreslås få. Inom mellersta försöksdistriktet

behövs enligt min mening inte någon särskild distriktsförsöksledare

utan fältförsöken inom detta distrikt bör ledas direkt av försöksmännen

vid Ultuna. Samordnings- och kontaktfrågor inom detta distrikt bör

handläggas under ledning av ordföranden i försökskollegiets husdjurssektion.

Utöver distriktsförsöksledarna bör i enlighet med utredningens förslag

vid vardera husdj ursförsöksstationen i Alnarp och Röbäcksdalen inrättas en

försöksteknikerbefattning. Däremot bör enligt min mening ej några särskilda

djurskötarbefattningar inrättas utan i stället bör tillgängliga medel

disponeras för anställning av djurskötare enligt kollektivavtal eller för ersättning

till gårdar, där försöken är utlagda och ordinarie djurskötare utfört

arbeten för försökens räkning. I likhet med övriga försöksstationer bör även

husdj ursförsöksstationerna erhålla vissa medel för skriv- och räknehjälp.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Den fasta personalen vid var och en av de tre jordbruksförsöksstationerna

vid Alnarp, Skara och Ultuna bör sålunda från och med omorganisationen

den 1 juli 1962 utgöras av en distriktsförsöksledare i lönegrad Ao 24

och en försökstekniker i lönegrad Ae 13. Till förfogande för vardera av stationerna

i Alnarp och Skara bör vidare ställas 7 000 kronor för skrivhjälp.

För dylik hjälp vid Ultuna bör högskolans kansli anlitas. Vid jordbruksförsöksstationen

i Röbäcksdalen, vilken även skall tjänstgöra som försöksavdelning

vid institutionen för växtodling i Ultuna, bör personalen utgöras

av en statsagronom i lönegrad Bo 1, en försöksledare i lönegrad Ae 21, eu

försökstekniker i lönegrad Ae 13 samt ett kanslibiträde i lönegrad Ae 7.

Befattningen som kanslibiträde bör inrättas redan den 1 juli 1961.

Vid var och en av de tre trädgårdsförsöksstationerna bör från och med

omorganisationen den 1 juli 1963 som fast personal finnas en distriktsförsöksledare

i lönegrad Ao 24 och en försökstekniker i lönegrad Ae 13. Vidare

bör till var och en av de tre försöksstationernas förfogande ställas ett

belopp av 7 000 kronor till skrivhjälp. Vid den under Nyckelby lydande substationen

i Rånna bör därutöver placeras en försökstekniker i lönegrad

Ae 13.

Den fasta personalen vid var och en av de båda husdjursförsöksstationerna

i Alnarp och Röbäcksdalen bör efter omorganisationen den 1 juli

1962 utgöras av en distriktsförsöksledare i lönegrad Ao 24 och en försökstekniker

i lönegrad Ae 13. Vidare bör till vardera stationens förfogande

ställas ett belopp av 7 000 kronor till skrivhjälp.

Den med placering till Röbäcksdalen föreslagna personalen vid trädgårdsoch

husdjursförsöksstationerna där bör, intill dess överflyttning till Röbäcksdalen

i huvudsak skett, vara placerad vid öjebyn.

Den personal, som vid försöksstationerna blir erforderlig för försöksarbeten,

bör anställas enligt kollektivavtal. Kostnaderna för denna personal

bör bestridas ur det försöksanslag, som i det följande föreslås.

De av mig förordade kompetenskraven för statsagronom, försöksledare

och försökstekniker framgår av föregående avsnitt. För distriktsförsöksledare

finner jag mig böra förorda, att kompetenskraven skall vara agronomrespektive

hortonomexamen samt väl vitsordad tjänst i försöksverksamhet.

Under en övergångstid bör nuvarande hortonomexamen godtagas.

Jag förordar, att de vid de nuvarande trädgårdsförsöksstationerna placerade

båda tjänsterna som försökstekniker i lönegrad Ae 12 uppflyttas till

lönegrad Ae 13 redan från och med den 1 juli 1961. Vidare bör i fråga om

fyra tjänster som assistent i lönegrad Ae 13 vid statens försöksgårdar från

samma tidpunkt benämningen ändras till försökstekniker i lönegrad Ae 13.

De av jordbrukshögskoleutredningen efter förhandlingar med hushållningssällskapens

förbund framlagda förslagen rörande formerna för hushållningssällskapens

medverkan i den statliga fältförsöksverksamheten har

inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. Jag har ej heller

något att invända mot förslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Hushållningssällskapens medverkan i den statliga fältförsöksverksamheten

bör sålunda regleras genom ett bindande långtidsavtal mellan lantbruksliögskolan

och hushållningssällskapen. Detta ramavtal bör innefatta

de allmänna principerna för sällskapens medverkan enligt i huvudsak följande

riktlinjer. Ersättning för av sällskapen utförda försök skall utgå efter

särskild taxa, som beräknas så, att samtliga kostnader för försökspersonal,

mark och försöksteknisk utrustning inkluderas i taxan. Det skall sålunda ankomma

på sällskapen själva att anställa och svara för den personal, som

erfordras för försökens uppläggning och skötsel, anskaffa lämpliga försökslägenheter

och försöksfält samt tillhandahålla den försöksutrustning, som

verksamheten kräver. I ramavtalet bör infogas bestämmelser, som erfordras

rörande tvister i olika hänseenden.

I fråga om verkställigheten av de försök, som hushållningssällskapen

åtager sig att handlägga, bör gången i enlighet med utredningens förslag bli

följande. Sedan lantbrukshögskolans riksförsöksprogram fastställts av högskolestyrelsen,

skall respektive distriktsförsöksledare träffa de med vederbörande

hushållningssällskap erforderliga säravtalen. Ansvaret för försökens

utläggning och skötsel m. m. åvilar därmed vederbörande sällskap.

Sedan försöket avslutats, inlevererar sällskapen erhållna resultat till lantbrukshögskolans

försöksavdelningar.

Lantbrukshögskolan skall, såsom utredningen påpekat, givetvis ha övervaknings-

och inspektionsrätt över de försök, som hushållningssällskapen

åtagit sig alt utföra. Övervakning och inspektion torde i regel böra ske genom

distriktsförsöksledaren. Den försöksavdelning vid Ultuna, under vilkens

program försöket sorterar, bör emellertid vara oförhindrad att om så

erfordras utöva viss tillsyn. I vissa fall kan det vara lämpligt, att direkt

kontakt upprättas mellan försöksavdelningen och hushållningssällskapet.

Det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans styrelse att i huvudsaklig

överensstämmelse med av utredningen sålunda angivna riktlinjer

efter överläggningar med hushållningssällskapen upprätta och till Kungl.

Maj :t inkomma med förslag till ramavtal, standardexempel för säravtal

samt, efter samråd med riksrevisionsverket, nyssnämnda taxa. På Kungl.

Maj :t torde böra ankomma att besluta i nämnda frågor.

I fråga om hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet

granskas för närvarande försöksplanerna av ett särskilt råd, bestående av

överinspektören vid lantbrukshögskolan, föreståndaren och avdelningsföreståndarna

vid statens jordbruksförsök, laboratorn i statistik samt fyra av

försöksledarmötet utsedda representanter för hushållningssällskapen. Jordbrukshögskoleutredningen

har emellertid ifrågasatt, om inte uppgiften att

vara tillsynsmyndighet för hushållningssällskapens egen försöksverksamhet

bör överföras från lantbrukshögskolan till lantbruksstyrelsen. Med hänsyn

till att svårigheter föreligger att överblicka på vad sätt utredningens

förslag kommer att påverka hushållningssällskapens försöksverksamhet begränsar

sig utredningen emellertid till alt förorda en förändring endast beträffande

sättet att fastställa ifrågavarande försöksprogam. Utredningen

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

har därvid föreslagit, att det hittillsvarande rådet för sällskapens lokala

försöksverksamhet ändras till en särskild nämnd, i vilken försöksdirektören

är ordförande. Denna nämnd skall enligt utredningen ha samma sammansättning

som det nuvarande rådet, varjämte chefen för lantbruksstyrelsens

lantbruksbyrå skall ingå. Enligt utredningens förslag skall försöksplanerna

för hushållningssällskapens försök upprättas inom sällskapens egna försöksnämnder

och därefter sammanjämkas i distriktsförsöksnämnderna för

att slutligen behandlas av den nyssnämnda särskilda nämnden. Försöksplanerna

skall därefter åtminstone tills vidare fastställas av styrelsen för lanthrukshögskolan,

som skall vara tillsynsmyndighet och omhänderha fördelningen

av statsbidragen.

Vad först gäller frågan om den lantbrukshögskolan nu tillkommande uppgiften

att vara tillsynsmyndighet för hushållningssällskapens statsunderstödda

försöksverksamhet bör enligt min mening ett mera definitivt ställningstagande

anstå till dess 1960 års jordbruksutredning prövat bland annat

hushållningssällskapens ställning och organisatoriska anknytning. I

likhet med jordbrukshögskoleutredningen förutsätter därför också jag, att

uppgiften som tillsynsmyndighet i varje fall tills vidare bör åvila lantbrukshögskolan.

Utredningens förslag, att det hittillsvarande rådet för sällskapens lokala

försöksverksamhet skall omändras till en särskild nämnd, anser jag mig

inte kunna biträda. Det synes mig nämligen överflödigt med en särskild

nämnd för detta ändamål, eftersom försökskollegiets jordbrukssektion enligt

de a\ mig framlagda förslagen i huvudsak kommer att få den sammansättning,

som det nuvarande rådet har. I försökskollegiets jordbrukssektion

kommer, i enlighet med vad jag tidigare förordat, att ingå fyra av

distriktsförsöksnämnderna valda ledamöter. Vid behandling av frågor, som

berör hushållningssällskapens egen statsunderstödda försöksverksamhet,

bör chefen för lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå ingå som ledamot av försökskollegiets

jordbrukssektion. Del nuvarande rådet för sällskapens lokala

försöksverksamhet kan följaktligen avvecklas och en bland remissinstanserna

utbredd önskan att undvika onödiga organ kan i någon mån tillgodoses.

För närvarande lämnar lantbrukshögskolan och statens jordbruksförsök

värdefull hjälp vid genomförandet även av hushållningssällskapens egen

försöksverksamhet. Bland annat bistår högskolan och jordbruksförsöken

med att göra upp försöksprogram samt att utföra analyser, statistiska bearbetningar,

sammanställningar etc. Enligt min mening bör högskolan även

framdeles lämna en liknande medverkan i hushållningssällskapens försöksverksamhet.

Det bör ankomma på ordförandena inom försökskollegiets olika

sektioner att fördela dessa arbetsuppgifter på försöksavdelningarna och

vissa övriga organ vid högskolan. Det synes mig nämligen angeläget, att

lantbrukshögskolans medverkan i hushållningssällskapens egen försöksverksamhet

fortsätter, så att sällskapens mycket omfattande försöksverksamhet

erhåller en sådan uppläggning och ett sådant genomförande, att ett

för jordbruket och därmed samhället gott utbyte av densamma uppnås.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

251

Lantbrukshögskolans centrala ledning och

administration m. m.

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar inledningsvis om att lantbrukshögskolans

uppgift skall vara att genom forskning och försöksverksamhet

främja jordbruks- och trädgårdsnäringens utveckling samt att meddela på

vetenskaplig grund vilande undervisning i ämnen, som är av betydelse för

jordbruket och trädgårdsnäringen. Utredningens förslag beträffande lanthrukshögskolans

uppgifter och organisatoriska uppbyggnad motiverar, att

vissa ändringar av högskolans centrala ledning och administration genomföres.

Utredningen föreslår, att lantbrukshögskolan såsom hittills skall stå

under ledning av en särskild styrelse. Rektor skall vara högste målsman för

•den gemensamma administrationen och företräda forskning och undervisning,

medan försöksverksamheten skall företrädas av en försöksdirektör,

vilken liksom rektor ingår såsom självskriven ledamot av styrelsen.

Med hänsyn till avståndet mellan Ultuna och Alnarp bör trädgårdssektionen

i Alnarp förses med en särskild expedition -—- sektions expedition -—

som skall handlägga de administrativa och kamerala verksamheterna inom

trädgårdssektionen. Denna expedition tillägges en relativt självständig ställning

i förhållande till högskolans kansli i Ultuna.

Vid lantbrukshögskolan skall enligt utredningens förslag finnas lärarkollegium,

kollegienämnd, undervisningsnämnd, sektionskollegier och försökskollegium.

Försöksledarmötet skall bibehållas. Vidare skall ett lantbrukets

försöksråd inrättas. För samtliga dessa organ skall kansli- och

ekonomiavdelningarna fungera såsom sekretariat.

Med hänsyn till att ett flertal skilda verksamheter är förlagda till Alnarp

och att dessa verksamheter behandlats inom olika utredningar bör enligt

jordbrukshögskoleutredningens mening frågan om handläggningen av vissa

gemensamma angelägenheter bli föremål för en särskild utredning. Det synes

utredningen vara lämpligt, att en samarbetsnämnd för dessa verksamheter

upprättas.

Beträffande lantbrukshögskolans styrelse föreslår utredningen bl. a.

följande.

Antalet ledamöter i styrelsen bör vara oförändrat. Självskrivna ledamöter

bör liksom hittills vara rektor, försöksdirektör och chefen för lantbruksstyrelsen

eller vid förfall för honom den tjänsteman inom lantbruksstyrelsen,

som han utser till sin ersättare. Ordförande och övriga ledamöter bör

utses av Kungl. Maj :t. Bland de övriga ledamöterna bör lämpligen ingå

representanter för det praktiska jordbruket och trädgårdsnäringen, en

representant för Uppsala universitet samt med hänsyn till den lokalt för
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

lagda försöksverksamhetens organisation en representant för hushållningssällskapen.

Styrelsen bör såsom nu inom sig utse vice ordförande och ett

arbetsutskott. Detta utskott bör lämpligen bestå av ordförande, rektor och

försöksdirektör.

Utredningen finner icke skäl bibehålla den genom 1948 års riksdagsbeslut

enligt proposition 1948: 161 tillkomna uppgiften, att styrelsen såsom ett

administrativt organ skall fungera som överstyrelse för vissa andra anstalter

inom lantbrukets område i fråga om inspektion, försöksplaners fastställande,

anslagsfrågor in. in. Denna funktion bör i fråga om statliga anstalter

överföras till dessa anstalters styrelser och i fråga om halvstatliga

institut till lantbruksstyrelsen eller ock ordnas på annat sätt. Det erforderliga

samarbetet mellan lantbrukshögskolan och ifrågavarande anstalter bör

ordnas dels genom försöksdirektören såsom kontaktman, dels genom det

av utredningen föreslagna lantbrukets försöksråd.

Arbetsutskottet inom lantbrukshögskolans styrelse bör för styrelsens räkning

bereda ärenden av principiell natur och vara beslutande i ärenden,

som styrelsen delegerar till utskottet enligt bestämmelser i arbetsordningen-

Föredragande inför styrelsen och dennas arbetsutskott är rektor, försöksdirektör,

avdelningschefen för försöksverksamhetens serviceavdelning

samt cheferna för kansli- och ekonomiavdelningarna. Ordföranden i trädgårdssektionen

bör vara föredragande i ärenden, som berör trädgårdssektionens

verksamhetsområde.

Styrelsens befattning med tjänstetillsättningar skall vara oförändrad vad

beträffar befattningarna som professor, laborator, förste bibliotekarie, docent

och speciallärare. Vid övriga tjänstetillsättningar skall styrelsen efter

förslag av vederbörande institutionsföreståndare avge yttrande, därest

tjänstetillsättningen tillkommer Kungl. Maj :t, eller i annat fall själv utse

befattningshavare. Styrelsen äger därvid efter eget bedömande för yttrande

remittera ärendet till lärarkollegium, sektionskollegium eller försökskollegium.

Beträffande befattningarna som statsagronom, statshortonom, överassistent

och distriktsförsöksledare bör befordringsgrunderna vara sådana,

att sakkunnigförfarande ej regelmässigt behöver ifrågakomma. Om styrelsen

finner sa vara erforderligt bör dock en eller flera sakkunniga kunna

anlitas. Om det därvid är den vetenskapliga meriteringen, som skall bedömas,

skall ärendet remitteras till lärarkollegiet, som äger utse sakkunniga.

Utredningen tar därefter upp rektors och försöksdirektörs inbördes ställning

till särskild behandling och anför bl. a., att rektor skall företräda forskning

och undervisning, medan försöksdirektören skall företräda den programbundna

försöksverksamheten. Forskningen skall vara fri och ansvaret

för denna åvila vederbörande forskare, varvid institutionsföreståndaren

är ansvarig för den i institutionens namn bedrivna forskningen. Han äger

även att fördela de personella och materiella resurserna forskarna emellan.

Någon dirigering eller övervakning från styrelsens eller rektors sida förutsättes

icke ske. Annorlunda blir förhållandet beträffande den programbundna

undervisnings- och försöksverksamheten. I dessa avseenden är

vederbörande lärare resp. försöksman skyldig att följa av styrelsen fastställda

planer. Rektor har därvid såsom styrelsens representant att övervaka

att uppgjorda planer och fastställda instruktioner för undervisningen

följs. Försöksdirektören skall övervaka och samordna försöksverksamheten

samt tillse, att den bedrivs enligt de uppgjorda programmen.

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Utredningen föreslår att rektor skall företräda styrelsen i förhållande till

all vid institutionerna anställd personal, således även den vid försöksavdelningarna.

I fråga om ärenden berörande personalen på dessa avdelningar

skall han dock samråda med försöksdirektören. Dennes direkta befattning

med sådana institutioner, som utrustats med försöksavdelningar, begränsas

således till att övervaka, att det av styrelsen fastställda försöksprogrammet

blir följt. Däremot sorterar personal, som tillhör försöksverksamhetens serviceavdelning

(försöksstationernas personal), under försöksdirektören. Försöksdirektören

skall gentemot rektor inta en självständig ställning och liksom

rektor i sin ämbetsutövning lyda direkt under högskolans styrelse.

Utredningen behandlar därefter tillsättning och kompetensområde för de

ledande befattningshavarna vid lantbrukshögskolan och anför därvid, att

rektor skall utses av Kungl. Maj :t på förslag av styrelsen, som skall inhämta

yttrande från lärarkollegiet. Han skall företräda högskolans forsknings- och

undervisningsverksamhet samt vara ordförande i kollegienämnd och lärarkollegium.

Han skall vara administrativ chef för lantbrukshögskolan med

undantag för försöksverksamhetens serviceavdelning, vilken lyder under

försöksdirektören. Under rektor skall vidare i administrativt avseende lyda

kansli- och ekonomiavdelningarna samt biblioteket. Rektor skall utåt företräda

högskolan vid officiella tillfällen o. d., såvida styrelsen icke annat beslutar.

I fråga om trädgårdssektionen i Alnarp skall rektor äga rätt att till

denna sektions ordförande delegera de åligganden, vilka synes lämpliga av

praktiska skäl.

Trädgårdssektionens ordförande är rektors ställföreträdare vid Alnarp.

Denne skall tillsättas av lantbrukshögskolans styrelse efter hörande av

trädgårdssektionens sektionskollegium.

Rektors ställföreträdare är prorektor, vilken utses av styrelsen på förslag

av lärarkollegiet för en tid av ett år i sänder.

Den av utredningen föreslagna försöksdirektören kommer att närmast

motsvara den nuvarande överinspektören för försöksväsendet. Enligt utredningens

förslag skall försöksdirektören utöva ledningen av den statliga lokalt

förlagda försöksverksamheten och vissa övriga uppgifter av organisatorisk

art, som nu omhänderhas av föreståndarna för statens jordbruksförsök,

statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök. I övrigt skall han

handlägga de uppgifter, som nu faller på överinspektören med undantag av

vissa uppgifter i fråga om inspektion och övervakning av utomstående anstalter,

vilka i enlighet med utredningens förslag skulle avlastas högskolan.

Försöksdirektören skall sålunda biträda styrelsen vid granskning av arbetsprogram

och anslagsäskanden samt följa den genom försöksavdelningarna,

försöksstationerna eller på annat sätt bedrivna försöksverksamheten vid högskolan

och tillse att denna utföres i överensstämmelse med fastställda program.

Utredningen anför i detta sammanhang, att den finner det nödvändigt,

att styrelsen beredes möjlighet att kunna fylla denna sin uppgift med hjälp

av en särskild befattningshavare, som skall samordna och övervaka försöksverksamheten.

Som framhölls i 1945 års jordbruksförsöksutredning erhåller

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

även försöksverksamheten vid högskolan genom en sådan befattningshavareen

högste målsman, som såväl inom högskolan som utåt kan hävda dess

intressen och tillse, att verksamheten bereds möjlighet att utveckla sig på

ett tidsenligt och för jordbruket och trädgårdsnäringen gagneligt sätt.

Beträffande försöksdirektörens uppgifter i övrigt anför utredningen bl. a.

följande.

Det skall ankomma på försöksdirektören att tillse, att inom jordbruket

uppkommande problem, som fordrar en försöksmässig behandling, blir på

tillfredsställande sätt beaktade och så snart ske kan upptagna till bearbetning

inom försöksverksamheten.

Försöksdirektören skall på ett tidigt stadium sättas i tillfälle att deltaga i

förberedelserna för försöksprogrammens uppgörande och själv väcka förslag

till olika försök samt verka för att erforderliga resurser ställes till förfogande

för försöksverksamhetens genomförande. "Han skall vidare tillse, att

försöken samordnas med liknande försök, som utföres av övriga anstalter

och organ inom jordbrukets och trädgårdsnäringens områden samt genom

inspektioner övervaka, att de uppgjorda programmen genomföres så effektivt

och rationellt som möjligt.

En viktig uppgift för försöksdirektören blir att verka för att försöksverksamhetens

resultat bringas till jordbrukarnas kännedom på ett snabbt och

effektivt sätt. Han bör därvid bl. a. medverka till att försöksverksamhetens

resultat på jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsområdena kontinuerligt redovisas

i meddelanden och skriftserier.

Försöksavdelningarna vid lantbrukshögskolans institutioner skall i sin

administrativa och fackliga verksamhet inta en självständig ställning gentemot

försöksdirektören. Dennes befattning med försöksavdelningarna begränsas

till att övervaka, att det av styrelsen fastställda försöksprogrammet

blir följt samt att genom den honom underställda serviceavdelningen lämna

dem viss service vid genomförandet av försöksprogrammet. Den omedelbara

ledningen av en försöksavdelnings verksamhet skall utövas av vederbörande

försöksavdelnings chef — statsagronom eller statshortonom. Denne

är dock i fackligt och administrativt avseende underställd institutionschefen.

Försöksdirektören skall vara ordförande i högskolans försökskollegium

och i detta kollegiums olika sektioner.

På skäl, som närmare redovisas å s. 339 i betänkandet förordar utredningen,

att befattningen som försöksdirektör placeras i samma lönegrad

som den nuvarande överinspektörstjänsten, d. v. s. i Bp 4. Befattningen bör

vidare liksom hittills, efter förslag av högskolestyrelsen, tillsättas av Kungl.

Maj :t under förslagsvis sex år i sänder.

Utredningen övergår därefter till att behandla de kollegier och övriga

organ, som erfordras för att leda och samordna den vid högskolan bedrivna

verksamheten.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium utgöres f. n. av högskolans samtliga

professorer. Jämväl den, som tillfälligt uppehåller professorstjänst, samt

speciallärare och laboratorer äger under vissa förutsättningar deltaga i lärarkollegiets

överläggningar och beslut. Vid behov äger lärarkollegiet anlita

och till sammanträde kalla personer utom kollegiet.

Med anledning av en av Kungl. Maj :t till bland andra jordbrukshögskole
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

255

utredningen överlämnad framställning av Sveriges laboratorers förening

om rätt för laboratorerna vid lantbrukshögskolan, skogsliögskolan och veterinärhögskolan

att delta i vederbörande lärarkollegiums överläggningar

och beslut har utredningen närmare behandlat frågan om lärarkollegiets

sammansättning. Enligt utredningens uppfattning bör lärarkollegiet vid

lantbrukshögskolan begränsas till samma omfattning som nu, intill dess

klarhet vunnits över hur förhållandena kommer att gestalta sig i stort vid

rikets universitet och övriga högskolor. Denna avvaktande inställning motiveras

även därav att kollegiets uppgifter kommer att begränsas genom

sektionskollegiernas tillkomst.

Med hänsyn till utredningens förslag om att inrätta en propedeutisk kurs

för agronomie studerande finner utredningen det nödvändigt, att föreståndaren

för denna kurs ingår såsom ledamot av kollegiet vid behandling av

ärenden, som berör kursen och dess elever.

Lärarkollegiets befattning med tjänstetillsättningar bör enligt utredningen

vara oförändrad i fråga om befattningarna som professor, laborator, 1 :e

bibliotekarie, docent och speciallärare. I övrigt skall kollegiet beträffande

tjänstetillsättningar avge yttrande i ärenden, som av styrelsen remitterats

till kollegiet.

Vid tekniska högskolan i Stockholm finns vid sidan om lärarkollegiet

också en kollegienämnd. Enligt vad utredningen inhämtat är erfarenheterna

av detta system goda. Bl. a. uppnås härigenom tidsbesparingar. Härom

anför utredningen bl. a. följande.

Det synes bl. a. angeläget, att vissa ärenden, som berör undervisningsoch

forskningsverksamheten, kan behandlas inom ett mindre forum än

lärarkollegiet. Det framstår också för utredningen såsom synnerligen önskvärt,

att ett organ finns, som på ett förberedande stadium kan behandla institutionernas

anslagsäskanden för undervisnings- och forskningsverksamheten

och sammanjämka dessa äskanden, så att ett förslag kan föreläggas

styrelsen. Hittills har praxis varierat i detta avseende vid högskolan. Lärarkollegiet

har under vissa perioder utövat denna funktion utan att därom

är särskilt stadgat. Dessutom har styrelsen inom sig brukat utse ett särskilt

utskott för att förbereda anslagsäskandena. En sådan förberedande

granskning från styrelsens sida bör givetvis även framgent vara den obetagen

men styrelsens granskning av institutionernas äskanden för undervisnings-

och forskningsverksamheten bör dock kunna underlättas genom

att ett särskilt organ haft dessa frågor till förberedande behandling.

Utredningen föreslår därför inrättandet av en kollegienämnd, som skall

bestå av rektor, prorektor och sektionernas ordförande. Förutom uppgiften

att till styrelsen framlägga förslag till anslagsäskanden för undervisnings-

och forskningsverksamheten bör nämnden även bereda eller handlägga

sådana ärenden av akademisk karaktär, som lärarkollegiet hänskjuter

till nämnden samt avge yttranden över ärenden, som styrelsen eller

rektor i övrigt finner vara önskvärt att underställa nämnden.

I såväl lärarkollegiet som kollegienämnden skall rektor vara ordförande

och prorektor vice ordförande. De ledamöter i lärarkollegiet, som tillhör

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kupgl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

trädgårdssektionen, bör i Alnarp under ordförandeskap av rektors ställföreträdare

för sin del behandla sådana ärenden, som tillkommer lärarkollegiet.

Enligt nu gällande stadgar kan inom lantbrukshögskolan inrättas avdelningskollegier.

Sedan år 1952 har ett sådant avdelningskollegium för den

ekonomiska ämnesgruppen varit i funktion. Erfarenheterna av dess verksamhet

har varit gynnsamma. Inom lärarkollegiet har övervägts att inrätta

.avdelningskollegier jämväl för andra ämnesgrupper.

Utredningen är också av den uppfattningen, att ett forum för ökad vetenskaplig

samverkan mellan institutionerna bör komma till stånd och föreslår

därför, att institutionerna vid lantbrukshögskolan organiseras på

fem ämnessektioner med var sitt sektionskollegium (jordbrukssektionen,

husdjurssektionen, ekonomiska sektionen, tekniska sektionen samt trädgårdssektionen).

En av sektionens professorer utses genom val i sektionskollegiet

till sektionsordförande. Ordföranden i trädgårdssektionen — tilllika

rektors ställföreträdare vid Alnarp — skall däremot tillsättas av högskolans

styrelse efter hörande av trädgårdssektionens sektionskollegium.

Beträffande sektionskollegiernas sammansättning och arbetsuppgifter anför

utredningen följande.

I varje sektionskollegium har sektionens professorer, laboratorer, lektorer,

statsagronomer och statshortonomer säte och stämma. Därjämte äger motsvarande

befattningshavare tillhörande annan sektion rätt att närvara i

förekommande fall. Sektionskollegium skall, om så erfordras, äga rätt att

med sig adjungera person utom kollegiet. Försöksdirektören äger närvara

vid kollegiets sammanträden.

Sektionens främsta uppgift skall enligt utredningen vara att handlägga

kontakt- och samarbetsfrågor rörande forskning, undervisning och försöksverksamhet

såväl mellan institutionerna inom sektionen som ock mellan

sektionen och andra anstalter och organ inom ämnesområdet. Sektionskollegiet

skall i övrigt handlägga eller förbereda ärenden, som hänskjutits

till detsamma.

F. n. finnes vid lantbrukshögskolan en undervisningsnämnd bestående

av rektor och minst fem ledamöter utsedda av lärarkollegiet, av vilka en

skall representera laboratorer och docenter. Denna nämnd sammanträder

tillsammans med av studentkåren utsedda ombud.

Enligt gällande universitetsstatuter skall vid rikets universitet finnas

en undervisningsnämnd vid varje odelad fakultet och varje sektion med

uppgift att bereda ärenden rörande undervisningens planmässiga ordnande,

granska studieplaner och studiehandböcker samt framlägga förslag i sådana

eller liknande frågor. Nämnden består av dekanus såsom självskriven

ordförande, två professorer, en annan lärare än professor samt tre ledamöter,

utsedda av studentkåren.

Utredningen föreslår, att undervisningsnämnden vid lantbrukshögskolan

får den sammansättning och de uppgifter, som föreskrives för motsvarande

nämnder vid universiteten. Bl. a. bör lantbrukshögskolans undervisningsnämnd

eller de personer nämnden utser ha till uppgift att granska

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

studieplaner för de studerande vid högskolan. Genom den föreslagna ändringen

erhåller studentkåren en fastare och starkare förankring till nämnden,

vilket utredningen anser vara av betydelse med hänsyn till nämndens

uppgifter.

Utredningen behandlar därefter frågan om ett för sökskollegium och anför

först följande.

Enligt de nuvarande stadgarna utgöres försökskollegiet av föreståndarna,

statsagronomerna och överassistenterna vid statens jordbruksförsök och

statens husdjursförsök samt laboratorn i statistik och försöksteknik. Ordförande

utses av styrelsen. Institutionsföreståndare vid högskolan har säte

och stämma i kollegiet vid behandlingen av ärende, som berör lians institution.

Föreståndaren för Sveriges utsädesförenings filial i Ultuna har rätt att

närvara och yttra sig i försökskollegiet. Försöksgardsförestandare skall, då

särskild fråga föranleder detta, kallas till sammanträde med försökskollegiet.

Kollegiet äger vid behov anlita och till sammanträde kalla personer

utom kollegiet. Det åligger försökskollegiet bl. a. att enligt styrelsens närmare

anvisningar handlägga ärenden, som faller inom ramen för de av styrelsen

årligen fastställda planerna för försöksverksamhetens bedrivande vid

lantbruksförsöken samt att till styrelsen avge förslag rörande försöksverksamheten

och andra lantbruksförsökens angelägenheter såsom i befordringsärenden

m. m.

Enligt jordbrukshögskoleutredningens uppfattning bör lantbrukshögskolans

försökskollegium bibehållas men ges en något ändrad organisation och

tilläggas vidgade arbetsuppgifter. Kollegiet föreslås sålunda skola arbeta på

tre sektioner, jordbruks-, husdjurs- och trädgårdssektionerna. I resp. sektion

föreslås skola ingå dels de institutionsföreståndare, som har sig underställda

försöksavdelningar, dels cheferna för dessa försöksavdelningar. Vidare bör

försöksdirektören, serviceavdelningens chef och någon av högskolans statistiker

ingå i sektionerna. Med hänsyn till den centrala försöksledningens

samarbete med distriktsnämnderna bör distriktsförsöksledarna i förekommande

fall ingå i försökskollegiet. Kollegiet och sektionerna skall dessutom

med sig kunna adjungera andra befattningshavare inom eller utom högskolan.

Försöksdirektören skall vara ordförande i det samlade kollegiet och i

sektionerna. Han skall dock äga rätt att delegera denna uppgift till annan

befattningshavare.

Försökskollegiet bör inom försöksområdet i tillämpliga delar ha motsvarande

uppgifter, som förut föreslagits tillkomma kollegienämnden. Kollegiet

bör således förbereda försöksavdelningarnas petita och för styrelsen framlägga

ett samlat förslag till årets försöksverksamhet (riksförsöksprogrammet).

Detta förslag skall försöksdirektören föredraga i högskolans styrelse.

För att skapa betryggande garantier att försöksverksamhetens önskemål

vinner skäligt beaktande föreslår utredningen följande förfaringssätt beträffande

de av försöksavdelningarnas chefer framlagda förslagen till försök.

Vederbörande statsagronoms förslag i ärende rörande försöksverksamhetens

uppläggning skall först framläggas och diskuteras inom institutionen.

IT Iiihang till riksdagens protokoll 11161. 1 samt. Xr 69

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Därefter överlämnas förslaget till vederbörande sektion inom försökskollegiet,

där det antingen godkänns eller ock ändras och sammanjämkas med andra

försöksprojekt. Det av försökskollegiet slutgiltigt godtagna förslaget föredrages

sedan av försöksdirektören i lantbrukshögskolans styrelse. Om statsagronomens

förslag i försökskollegiet icke beaktats eller blivit ändrat, skall

försöksdirektören i samband med sin föredragning inför styrelsen även

framlägga det av statsagronomen förordade förslaget och jämväl tillse, att

denne inför styrelsen får tillfälle att framföra sina synpunkter. Vad som här

utsagts beträffande de av statsagronomerna framlagda primärförslagen skall

givetvis gälla motsvarande förslag från statshortonomerna och i tillämpliga

delar även förslag från distriktsförsöksledarna.

Enligt utredningens mening har försöksledarmöiet haft en betydande

uPPo''ft att fylla. Då behovet att årligen samla försöksmän av olika kategorier

för information och överläggningar säkerligen kommer att kvarstå,

föreslår utredningen att mötet bibehålls. I fortsättningen bör dock även trädgårdssidan

tillförsäkras en plats inom mötets ram. Beträffande mötets sammansättning

och uppgifter anför utredningen bl. a. följande.

Mölet bör kunna uppdelas på tre sektioner, en jordbrukssektion, en husdjurssektion

och en trädgårdssektion. Försöksdirektören bör vara ordförande

i mötet i dess helhet, medan sektionsordförandena utses av mötet självt.

I mötet bör förutom försöksdirektören ingå föreståndarna, statsagronomerna

och statshortonomerna inom samtliga institutioner vid lantbrukshögskolan,

som har försöksverksamhet, ävensom professorn i lantbrukets företagsekonomi,

en av högskolans statistiker, föreståndaren för försöksverksamhetens

serviceavdelning och distriktsförsöksledarna inom högskolan. Lantbruksstyrelsen

bör representeras av byråcheferna för jordbruks- och husdjursbyråerna

samt av byrådirektören för trädgårdsärenden. Den lokala

försöksverksamheten bör representeras av samtliga jordbruks-, husdjurs- och

trädgårdskonsulenter samt de övriga representanter hushållningssällskapen

utser. Även chefen för jordbrukets provningsanstalt bör beredas tillfälle att

delta. Mötet bör liksom hittills ha rätt att till sig adjungera personer utanför

sin egen krets. Ledningen för mötet bör då så bedömes lämpligt vara oförhindrad

att uppta speciella frågor i en mer begränsad krets. Mötets trädgårdssektion

bör, om så befinnes lämpligt, kunna sammanträda i Alnarp.

De uppgifter rörande försöksprogrammets tillkomst, som för jordbruksoch

trädgårdsområdena primärt behandlas inom distriktsförsöksnämnderna,

bör på husdjursområdet handläggas av försöksledarmötets husdjurssektion.

Försöksdirektören bör svara för att mötet årligen kommer till stånd och

han bör, liksom f. n. överinspektören, tillsammans med ett arbetsutskott

svara för att förslag till mötets program uppgöres, att mötets ärenden förberedes

och att dess beslut protokollföres.

Utredningen övergår härefter till frågan om ett lantbrukets försöksråd

samt anför härom bl. a. följande.

Efter förslag av 1945 års jordbruksförsöksutredning omorganiserades genom

beslut av 1948 års riksdag lantbrukshögskolans båda tidigare fungerande

försöksråd till ett försöksråd. Dettas uppgift skulle bl. a. vara att främja

det fackliga samarbetet mellan den inom högskolan bedrivna försöksverksamheten

och den verksamhet av liknande slag, som bedrevs vid övriga statliga

och statsunderstödda forsknings- och försöksinstitutioner på jordbrukets

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj ds proposition nr 69 år 1961

och trädgårdsodlingens område ävensom den lokala försöksverksamheten.

Rådet skulle vidare verka som ett förbindelseorgan mellan försöksverksamheten

å ena sidan samt det praktiska jordbruket, dettas organisationer och

vissa industrier å andra sidan. Till ledamöter i rådet skulle utses representanter

för försöks- och forskningsinstitutioner, för det praktiska jordbruket

och dess organisationer samt för industrien. Genom beslut av 1952 års riksdag

nedlades detta försöksråds verksamhet, då dess funktion som samarbetsorgan

av olika anledningar bedömdes vara överflödig.

I likhet med 1945 års jordbruksförsöksutredning anser jordbrukshögskoleutredningen,

att ett samarbetsorgan bör finnas för att rationellt kunna

utnyttja de medel, som inom landet sammanlagt står till förfogande för

forskning och försöksverksamhet på lantbruksområdet. Utredningen anser

emellertid, att denna samverkan inte bör ha form av en central dirigering

utan ha karaktären av en ömsesidig information. Det samarbetsorgan, som

utredningen föreslår bli inrättat och som bör benämnas lantbrukets försöksråd,

skall sålunda ha karaktären av ett kontaktorgan mellan de olika

anstalterna.

Försöksdirektören skall enligt utredningens förslag vara ordförande i lantbrukets

försöksråd och lantbrukshögskolans kansliavdelning fungera som

dess sekretariat. Försöksrådet föreslås i övrigt få i huvudsak den sammansättning

som 1945 års jordbruksförsöksutredning förordade. Vidare föreslår

jordbrukshögskoleutredningen, att de uppgifter i fråga om hushållningssällskapens

statsunderstödda försöksverksamhet, som nu handhas av ett beredningsorgan,

benämnt försöksrådet, överflyttas på en särskild beredningsnämnd.

Vid utformningen av den administrativa och kamerala verksamheten vid

lantbrukshögskolan har utredningen biträtts av statens organisationsnämnd.

De av nämnden genomförda undersökningarna och framlagda förslagen redovisas

i en särskild bilaga till utredningens betänkande, ur vilken inhämtas

bl. a. följande.

Lantbrukshögskolans kansli står f. n. under ledning av en ekonomidirektor,

som tillika är kanslichef. En försöksgårdsföreståndare biträder styrelsen

vid övervakningen av förvaltningen av statens försöksgårdar. Arbetet inom

kansliet är organiserat på sekretcraravdelning, kamreraravdelning och överinspektörens

kansli, varjämte högskolans olika servicebetonade ekonomiarbeten

utföres under ledning av eu byggnadsassistent. Kansliet handlägger

ärenden, som avser högskolans organisation, personal och ekonomi.

Vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut finns en reklorsexpedition

och ett gemensamt kamrerarkontor. Som chef för kamrerarkontoret

tjänstgör en kamrerare, vilken tillika mot särskilt arvode är styrelsens

sekreterare. Denne biträder rektor med handläggningen av vissa administrativa

ärenden. Den kamerala verksamheten vid institutet, som är huvudförvaltning,

är starkt koncentrerad till kamrerarkontoret.

Statens organisations nämnds förslag innebär i huvudsak

följande.

De administrativa och kamerala verksamheterna vid lantbrukshögskolans

ultnnadel skall i likhet med nu gällande organisationsformer vid ett flertal

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

akademiska lärosäten i vårt land omhänderhas av två parallellställda avdelningar,

en kansliavdelning och en ekonomiavdelning. Avdelningarna skall i

administrativt avseende lyda under rektor men skall samtidigt betjäna försöksdirektören

och den av honom handhavda verksamheten. Som chef för

vardera avdelningen föreslås en byrådirektör. Var och en av dessa bör vara

föredragande inom sitt verksamhetsområde i högskolans styrelse samt de

kollegier, nämnder och råd, som kommer att finnas vid högskolan.

Kansliavdelningen föreslås i huvudsak handlägga ärenden rörande

organisation, arbetsordningar och övriga arbetsföreskrifter, personal,

årsberättelser och övriga redogörelser, kompetens- och utbildningsfrågor,

skriv- och dupliceringsarbeten samt ombesörja vården av arkivet. Avdelningen

skall föra styrelsens protokoll och ansvara för expedieringen av ifrågavarande

ärenden.

Ekonomiavdelningen föreslås organiserad på kamrerarkontor,

intendentsdetalj och verkstadsdetalj. Kamrerarkontoret skall omhänderha

ärenden angående anslagsäskanden, personalredovisning, löneuträkning, kassarörelse,

etc. samt ledas av en kamrerare. Intendentsdetaljen skall handlägga

ärenden angående byggnader, parker, snickarverkstad m. m. samt ledas

av en intendent. Verkstadsdetaljen med finmekanisk verkstad skall lämna

service åt de vetenskapliga institutionerna vid högskolan i fråga om apparatur

m. m. Som chef för denna detalj har föreslagits en ingenjör.

Med hänsyn till avståndet mellan Ultuna och Alnarp bör trädgårdss

ektio nen ges en relativt självständig ställning i förhållande till högskolan

i övrigt. Fördenskull bör en sektionsexpedition inrättas i Alnarp.

Som chef för expeditionen erfordras en förste byråsekreterare. Expeditionen

skall bl. a. fullgöra sekreterargöromål för sektionens ordförande, sektionskollegiet,

lärarkollegiet i Alnarp samt omhänderha trädgårdssektionens organisations-,

personal-, undervisnings- och elevärenden. Därjämte skall expeditionen

omhänderha bl. a. sektionens kamerala ärenden.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att det av statens

organisationsnämnd framlagda förslaget till kansli- och ekonomiavdelningar

vid Ultuna och till expedition i Alnarp innebär en väl avvägd och rationell

organisation, varför utredningen ansett sig böra förorda detsamma.

Frågan om den till intendentsdetaljen hänförda verksamheten rörande

parker, väghållning och bilservice i stället skall tillkomma lantbruksförvaltningen

i Ultuna liksom frågan om storleken av kansliavdelningens personal

bör enligt utredningen närmare utredas av högskolans styrelse, sedan närmare

erfarenhet vunnits. Utredningen framhåller vidare att, därest förslaget

rörande den administrativa och kamerala verksamheten godtages, samråd

bör äga rum mellan högskolans styrelse och statens organisationsnämnd

vid förslagets genomförande i denna del.

Utredningen har anlitat förste byråsekreterare E. Karlberg att utarbeta

förslag till lönegradsplacering av personalen vid högskolans kansli. För de

motiveringar, som ligger till grund för detta förslag, redogöres närmare i betänkandet

s. 354—359, till vilket torde få hänvisas.

Utredningen framhåller för sin del, att den funnit det av förste byråsekreterare

Karlberg framlagda förslaget väl avvägt och förordar, att befattningshavarna

inplaceras i de av honom angivna lönegraderna. Rörande intenden
-

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

261

tens lönegradsplacering framhåller utredningen därjämte, att denne tillagts

ytterligare arbetsuppgifter utöver de av organisationsnämnden föreslagna.

Personalen vid kansli- och ekonomiavdelningarna vid Ultuna samt vid

sektionsexpeditionen i Alnarp enligt utredningens förslag framgår av följande

tablå.

Kansli- och ekonomiavdelningarna vid Ultuna

A. Kansliavdelningen

b) Intendentsdetaljen

1 byrådirektör

A 26

1 intendent (nuv. byggnadsass. bef.)

A 19

1 l:e byråsekreterare

A 21

1 maskinmästare

A

12

1 l:e kansliskrivare

A 12

2 reparatörer A 8 resp.

A

9

2 kontorister

A 9

6 eldare

A

7

1 kanslibiträde

A 7

2 hantverkare

A

8

3 kontorsbiträden

A 5

1 trädgårdsmästare

A

9

6 gårdskarlar (varav en chaufför)

A

7

B. Ekonomiavdelningen

1 förrådsman

A

7

1 byrådirektör

A 26

3 expeditions vakter

1 nattvakt, kollektivavtalsanställd

A

7

a) Kamrerarkontoret

3 trädgårdsarbetare, säsongsanställda

1 kamrer

A 21

(kollektivavtalsanställda)

1 kassör

1 kontorist

A 12

A 9

c) Verkstadsdetaljen

19

1 kanslibiträde

A 7

1 ingenjör

A

3 kontorsbiräden

A 5

1 instrumentmakare

A

11

Sektionsexpeditionen i

Alnarp

1

l:e byråsekreterare

A 23

1

kontorist

A 9

1

kanslibiträde

A 7

2 kontorsbiträden

A 5

1 expeditionsvakt

A 7

Den nuvarande personalen vid lantbrukshögskolans kansli utgöres av 1

ekonomidirektör i Bo 1, 1 sekreterare i Ao 23, 1 kamrerare i Ao 21, 1 byråsekreterare

i Ae 19, 1 byggnadsassistent i Ae 17, 1 bokhållare i Ao 15 samt

29 befattningshavare i lägre lönegrad än A 15.

II. YTTRANDEN

Ganska många remissinstanser är av den åsikten, att den centrala ledningen

för forskningen och försöksverksamheten enligt jordbrukshögskoleutredningens

förslag blivit onödigt komplicerad. Bl. a. menar man, att alltför

många olika organ och befattningshavare har föreslagits för att administrera

och leda verksamheten. Men framför allt är det konstruktionen

med två närmast parallellställda befattningshavare — rektor och försöksdirektör

— i högskolans ledning, som framkallat remissinstansernas farhågor.

Denna anordning har ansetts kunna ge upphov till effektivitetshämmande

inre strider mellan dessa två befattningshavare. Även sammansättningen

av högskolans styrelse har diskuterats av remissinstanserna, som

därvid strävat efter att få en bättre representation för närmast berörda

näringsgrenar, nämligen jordbruket och trädgårdsnäringen.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Lantbrukshögskolans styrelse framhåller bl. a.

Enligt styrelsens uppfattning är det oundgängligen nödvändigt, att försöksverksamheten

erhåller den samordnande kraft, som den av utredningen

föreslagna försöksdirektören är avsedd att utgöra. Försöksverksamhetens

uppdelning på ett flertal avdelningar, som skall ingå i högskolans olika institutioner,

gör det synnerligen betydelsefullt, att den centrala ledningen

av försöksverksamheten är stark. Det är därför nödvändigt, att befattningen

som försöksdirektör inrättas och att denne befattningshavare ges i

huvudsak de arbetsuppgifter, som utredningen föreslagit, samt att han ingår

som självskriven ledamot i styrelsen. Styrelsen kan sålunda i detta avseende

inte dela de av högskolans lärarkollegium anförda synpunkterna.

För att bättre tillgodose önskemålen om en effektiv planläggning av försöksverksamheten

bör enligt styrelsens uppfattning försöksdirektören beredas

tillfälle att redan vid planläggningen av försöksprogrammen inom de

olika försöksavdelningarna deltaga och framföra sina synpunkter. Den

överblick av försöksverksamheten och den erfarenhet, som försöksdirektören

förutsättes skola äga, kan då på ett tidigt stadium utnyttjas och därigenom

kan planläggningen ske effektivare. Man torde även på så sätt lättare

uppnå en god samordning av försöksverksamheten än om försöksdirektören

skulle få tillfälle att ingripa först sedan försöksprogrammen utformats

och föreligger klara inom de olika institutionerna.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser, att utredningen föreslagit en

något komplicerad organisation för försöksverksamhetens ledning. Kollegiet

framhåller, att en god anknytning till det praktiska jordbruket och

dess olika aktuella problem är viktigare för försöksverksamheten än en

omfattande topporganisation. Lärarkollegiets avvikelse från utredningens

förslag beträffande organisationen syftar enligt kollegiet till att stärka anknytningen

till det praktiska jordbruket och därmed främja försöksverksamheten.

Beträffande styrelsens sammansättning föreslår lärarkollegiet, att en representant

för jordbrukets föreningsrörelse skall ingå i högskolans styrelse

i stället för den av utredningen föreslagna representanten från hushållningssällskapen,

vilka enligt kollegiet är tillfredsställande representerade

genom att lantbrulcsstyrelsens chef ingår i styrelsen. Lärarkollegiet tillstyrker

utredningens förslag, att högskolans styrelse icke i fortsättningen skall

tungera som överstyrelse för vissa andra anstalter på lantbrukets område.

Därmed bortfaller också enligt kollegiet ett av motiven för den motsvarighet

till den nuvarande överinspektören, som utredningen föreslår i form av

en försöksdirektör. Lärarkollegiet anför i detta sammanhang bl. a. följande.

Försöksdirektörens uppgifter i övrigt, nämligen att övervaka och samordna

försöksverksamheten, torde lämpligen kunna tilläggas försökskollegiet

och styrelsen, den senare bl. a. genom att en tjänst som försöksintendent

inrättas. Kollegiet kan sålunda inte finna tillräckliga skäl för att inrätta

den av utredningen föreslagna försöksdirektörsbefattningen. Den samlade

försöksverksamhetens representant utåt bör vid sidan av rektor vara

försökskollegiets ordförande, vilken på förslag av kollegiet utses av styrelsen.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Enligt lärarkollegiet bör föredragningsrätten i högskolans styrelse begränsas

till rektor, försökskollegiets ordförande samt trädgårdssektionens

ordförande. Dessa föredragande bör äga rätt att delegera föredragningen

till den eller de personer, som kan befinnas lämpligt. Rektor bör företräda

styrelsen i förhållande till all personal både vid institutionerna och vid försöksstationerna.

Högskolan bör utåt företrädas av rektorsämbetet. Vidare

bör sakkunnigbedömning av statsagronomer och statshortonomer handläggas

av lärarkollegiet.

Lärarkollegiet föreslår vidare, att den nuvarande beredningsnämnden bibehålies

men förändras på det sättet, att den innefattar representanter jämväl

för försökskollegiet. Kollegiet anför härom bl. a. följande.

Av nämndens ledamöter kan lämpligen tre utses av lärarkollegiet och

tre av försökskollegiet. Rektor bör vara ordförande. Denna beredningsnämnd

skulle i mån av behov kunna förbereda ärenden, vilka skall behandlas

av lärarkollegiet eller försökskollegiet. Enligt lärarkollegiets uppfattning

skulle man därigenom erhålla ett värdefullt kontaktorgan mellan de

båda kollegierna.

Lärarkollegiet föreslår vidare, att samtliga distriktsförsöksledare bör vara

ordinarie ledamöter av försökskollegiet och ej endast i »förekommande

fall» ingå i detsamma. I försökskollegiet bör vidare ingå en representant för

de ekonomiska ämnena vid högskolan för att driftsekonomiska problemställningar

skall kunna beaktas vid försökens uppläggning, så att resultaten

från försöken kan tjäna som driftsekonomisk vägledning. Lärarkollegiet

betonar också värdet av att, såsom utredningen föreslagit, försökskollegiet

och sektioner med sig skall kunna adjungera befattningshavare inom

eller utom högskolan och pekar därvid särskilt på värdet av sådan adjungering

av företrädare för jordbrukets föreningsrörelse och de lantbrukskemiska

kontrollstationerna.

Försöksledarmötet bör enligt lärarkollegiet bibehållas som kontaktorgan.

Försökskollegiets ordförande bör vara självskriven ordförande i försöksledarmötet

och i försöksrådet.

Några bärande skäl att inrätta den särskilda nämnd för behandling av

programmet för hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet,

som utredningen föreslår, torde enligt lärarkollegiet inte föreligga, om

den lokala representationen i försökskollegiet och distriktsförsöksnämnderna

förstärkes på det sätt kollegiet föreslagit. Nämndens uppgifter bör sålunda

tills vidare åvila försökskollegiet. Om erfarenheten av den nya organisationen

skulle visa det erforderligt, bör det få ankomma på lantbrukshögskolans

styrelse alt på nytt taga upp frågan om inrättandet av denna

nämnd.

Reträffande förslagen om den administrativa och kamerala verksamheten

förutsätter lärarkollegiet, att den beslutanderätt ekonomidirektören har

i vissa personalärenden och ekonomiska ärenden överföres på de föreslagna

avdelningscheferna och icke på rektor. Lärarkollegiet framhåller vidare,

att den föreslagna förste byråsekreterartjänsten bör placeras i A 23 i stäl
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

let för som föreslagits A 21, att kainrerarbefattningen bör placeras i A 23 i

stället för A 21 samt att kamrerarens närmaste man bör placeras i A 15.

Kamrerarexpeditionen bör vidare förstärkas med en kontorist och ett kanslibiträde.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller,

att de arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag skall åvila försöksdirektören,

bör kunna handhavas av chefen för serviceavdelningen och styrelsen

ifrågasätter om en befattning som försöksdirektör är behövlig. Även

i övrigt framhåller styrelsen, bör alla möjligheter tillvaratagas för att göra

försökens administration enkel och effektiv.

Institutets styrelse anser vidare, att det även i fortsättningen måste finnas

en gemensam administrativ och kameral förvaltning vid Alnarp på

grund av det intima samarbete, som alltid måste finnas mellan de till Alnarp

förlagda verksamhetsgrenarna. Denna fråga bör emellertid bli föremål

för särskild utredning.

Veterinärhögskoleutredningen föreslår bl. a., att försöksdirektörens befogenheter

överföres på rektor. Veterinärhögskoleutredningen framhåller

vidare, att det är av stor betydelse, att forskningsverksamheten och den

högre utbildningen erhåller en fast organisation, så att riskerna för splittring

undvikes och anför i anslutning härtill bl. a. följande.

Genom den föreslagna organisatoriska uppdelningen förloras enligt veterinärhögskoleutredningens

uppfattning en del av de fördelar, som den

samtidigt föreslagna sammanföringen av forsknings- och försöksverksamheten

synes medföra. Vidare kan ett så stort antal skilda kollegier och

nämnder, som föreslagits, befaras minska effektiviteten hos forskningsoch

försöksverksamheten. Veterinärhögskoleutredningen vill således förorda

en mera enhetlig organisation, varvid av jordbrukshögskoleutredningen

föreslagna befogenheter för försöksdirektören bör överföras på rektor. Givetvis

bör dessa befogenheter uppmärksammas vid utseende av rektor.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund är inne på tanken, att

rektor skulle kunna övertaga det väsentliga av försöksdirektörens uppgifter,

varvid sistnämnda tjänst skulle bli överflödig. Förbundet anför härom

bl. a. följande.

Den föreslagna organisationsformen innebär en ökad belastning för rektor

som främste företrädare för högskolan. Den av utredningen föreslagna

försöksdirektörens ställning blir mycket oklar och kommer enligt förbundets

mening att medföra en rad invecklade och svårtolkade frågor om huvudmannaskap

och vidare besvärliga ansvarsfördelningar med risk för konfliktsituationer.

Då rektor utses bland högskolans professorer, kan det inte

undvikas, att det ämne han företräder blir starkt handikappat genom att

rektor får föga tid och möjlighet att ägna sig åt forskning och undervisning

i sitt ämne. Med hänsyn till dessa omständigheter vill förbundet föreslå,

att rektor skall kunna väljas även utanför kretsen av lärare vid högskolan,

om man på så sätt kan förvärva en kvalificerad och erfaren administratör,

som helt ägnar sig åt rektorsåliggandena och som även skulle

kunna övertaga det väsentliga av försöksdirektörens uppgifter. Denna tjänst

skulle då bli överflödig.

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I försökskollegiet bör enligt förbundet ingå även en representant för den

ekonomiska sektionen. Vidare bör distriktsförsöksnämndernas ordföranden

vara ordinarie ledamöter i kollegiet med hänsyn till att den direkta kontakten

med den lokala försöksverksamheten är mycket väsentlig. Lärarkollegiet

bör enligt förbundet omfatta både professorerna och laboratorerna i

analogi med försökskollegiet, i vilket saväl institutionscheferna som statsagronomerna

ingår. Förbundet ifrågasätter också, om icke ett smidigare

och effektivare arbetssätt uppnås genom att den av utredningen föreslagna

kollegienämnden ersättes av ett för kollegierna gemensamt arbetsutskott.

Förbundet framhåller slutligen, att försöksledarmötet bör bibehållas i enlighet

med utredningens förslag samt att försökskollegiets ordförande bör

vara självskriven ordförande för bade försöksledarmötet och försöksradet.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund ifrågasätter, om inte en administrativ

chef för hela den lantbruksvetenskapliga verksamheten \ore

den riktigaste lösningen och anför härom.

Förslaget att inrätta en särskild tjänst som försöksdirektör finner förbundet

välbetänkt med tanke på att denne befattningshavares uppgift i

första hand skall vara att tillgodose den programbundna försöksverksamhetens

intressen inom högskoleorganisationen. Det är dock nödvändigt med

en klar avgränsning mellan försöksdirektörens och rektors inbördes ställning,

så att ej slitningar i högskolans högsta ledning uppstår. Förbundet

vill i detta sammanhang ifrågasätta, om ej en administrativ chef för hela

verksamheten vore den riktigaste lösningen, varvid honom underställda befattningshavare

får ansvara för forskning och undervisningsområdet resp.

försöksområdet. Att inrätta det föreslagna lantbrukets försöksråd finner

förbundet vara en högst angelägen åtgärd.

Sveriges pomologiska förening kan inte dela utredningens uppfattning,

att den lyckats draga en klar gräns mellan institutionschefens och den föreslagne

försöksdirektörens ställning och arbetsuppgifter. Föreningen kan

för övrigt inte finna några vägande skäl, som talar för att försöksavdelningarna

vid Alnarp skall underställas den vid Ultuna placerade försöksdirektören,

vilken med hänsyn till trädgårdsförsökens behov av speciell uppläggning

torde få mycket svårt att »övervaka att denna verksamhet fungerar

på ett effektivt och rationellt sätt». Föreningen föreslår därför, att försöksdirektörens

uppgift begränsas och att den inte kommer att innefatta

försöksavdelningarna vid Alnarp.

Trädgårdsnäringsutredningen anser, att företrädare för såväl odlingen

som den förädlande industrien bör ingå i bl. a. försöksrådet för att därigenom

erhålla en så nära kontakt mellan näringen och den trädgardsvetenskapliga

verksamheten som möjligt.

Lantbruksstgrelsen framhåller, att den föreslagna organisationen är komplicerad

och icke torde ha förutsättningar att fungera utan friktion. Bl. a.

pekar styrelsen på de motsättningar, som kan uppstå därigenom att försöksdirektören

skall tillse, att den programbundna försöksverksamheten

bedrives enligt eu fastställd plan, samtidigt som statsagronomernas närmaste

chef är institutionsföreståndare.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Sveriges utsädesförening har intet att invända mot utredningens förslag,

att den inspektionsrätt, som lantbrukshögskolan f. n. utövar genom överinspektören,

skall upphöra och att högskolans styrelse icke längre skall

fungera som mellaninstans i frågor om anslag till utsädesföreningen. Utsädesföreningens

styrelse framhåller emellertid, att lantbrukshögskolan —

liksom dennas företrädare som mellaninstans lantbruksstyrelsen — fullgjort

denna sin uppgift på ett synnerligen grannlaga sätt och i alla avseenden

strävat efter att befrämja den av utsädesföreningen bedrivna verksamheten.

Ä andra sidan har utsädesföreningen på senare år haft förmånen

av en så nära kontakt med jordbruksdepartementet, att föreningens styrelse

— om detta förhållande får fortbestå — för sin del icke anser frågan

om mellaninstans aktuell.

I fråga om organisationen framhåller utsädesföreningen bl. a. vidare.

Den organisation, som föreslås av utredningen för åvägabringande av

erforderlig kontakt mellan de olika institutionernas försöksavdelningar

inbördes samt mellan dessa å ena sidan och andra utom högskolan stående

törsöksorgan å den andra, synes styrelsen synnerligen komplicerad och

tungrodd och torde leda till bristande effektivitet och risk för intressemotsättningar,

vilka kan hämma verksamheten. Det stora antalet råd och

nämnder måste också, om dessa verkligen i praktiken skall fungera och

inte endast finnas till på papperet, medföra, att de för försöksverksamheten

ansvariga tjänstemännen får ägna en onormalt stor del av sin tid åt administration

och konferenser och får föga tid över för produktivt arbete.

Weibnllsholms växtförädlingsanstalt framhåller, att detaljutformningen

av utredningens organisationsförslag i vissa avseenden är mindre viktig,

och finner det nödvändigt, att försöksverksamhetens organisation göres

mindre tungrodd och byråkratisk än vad som föreslagits.

Försöksdirektören bör enligt Weibullsholms uppfattning mera vara kontaktman

och rådgivare än övervakare av försöksverksamheten. Därigenom

blir försöksavdelningarnas ställning klarare och statsagronomerna behöver

inte känna sig »tjäna tvenne herrar». Weibullsholm anser det vidare lämpligt,

att försöksdirektören också blir lantbrukshögskolans kontaktman med

vissa statliga, halvstatliga och statsunderstödda forsknings- och försöksinstitutioner

på jordbrukets område, även om inte lantbrukshögskolans

styrelse i fortsättningen skall utöva inspektion över dessa institutioner.

Weibullsholm framhåller vidare, att antalet instanser, som skall behandla

olika ärenden rörande försöksverksamheten förefaller onödigt stort

och anför i anslutning härtill följande.

Risk finnes, att alltför mycken tid åtgår till sakligt sett onödiga sammanträden.

Erfarenheten visar, att informella överläggningar i smärre grupper

är avgjort överlägsna större sammanträden. Sedan förslag till

försöksplaner uppgjorts inom resp. institutioner (försöksavdelningar) och

lokalt ute i landet, borde det vara fullt tillräckligt, om dessa planförslag

bereddes och sammanjämkades av en för lantbrukshögskolans försöksverksamhet

och den lokala verksamheten gemensam instans. Om denna skall

kallas försökskollegium, särskild försöksnämnd eller försöksråd kan vara

ganska likgiltigt.

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Sveriges lantbruksförbund föreslår, att i försökskollegiet skall ingå två

ordinarie ledamöter, som är väl förtrogna med praktiskt jordbruk för att

underlätta samordningen av forsknings- och försöksverksamheten mellan

olika ämnesområden. Förbundet anför i detta sammanhang följande.

Lantbruksförbundet vill starkt understryka, att jordbrukaren i sin verksamhet

alltid måste avväga emot varandra stående resultat av en stor

mängd av tekniska och ekonomiska faktorer. I forskningsverksamheten kun

dessa faktorer stundom isoleras från varandra på ett tillfredsställande sätt.

I försöksverksamheten däremot torde många faktorer som regel samtidigt

vara verksamma, ej sällan dessutom på såväl jordbruks- som husdjursområdena.

Med den långtgående organisatoriska uppdelning av försöksverksamhetens

planläggning och genomförande, som utredningen föreslagit,

är det därför av synnerlig vikt, att samordningen genom de särskilda

organ, som utredningen föresilår, samtidigt blir både fast och mångsidig.

För att ytterligare stärka organisationen vill förbundet för sin del ifrågasätta,

om i försökskollegiet icke borde sasom ordinarie ledamöter inga

två med praktiskt jordbruk väl förtrogna personer. I kollegiet bör aktuella

och relevanta problem tas upp och eftersom dessas bearbetning bör få en

riktig driftsekonomisk inriktning torde det vara lämpligt att till försokskollegiet

knyta jämväl föreståndarna för högskolans båda ekonomiska institutioner.

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) framhåller, att försöksverksamhetens

organisation i utredningsförslaget blivit alltför komplicerad och

att avsevärda förenklingar bör kunna vidtagas. RLF, som förordar, att nuvarande

organisationsform bibehålies, anser, att det liksom nu bör finnas

en chef för hela den samlade försöksverksamheten. Denne bör dock mera

vara kontaktman och rådgivare än övervakare av försöksverksamheten. För

att öka möjligheterna till samordning av försöksverksamheten behöves ett

organ, försökskollegiet, som har till uppgift att inför lantbrukshögskolans

styrelse förbereda och samordna alla ärenden, som berör försöksverksamheten.

RLF föreslår vidare utökad representation i försökskollegiet, varvid

professorn i lantbrukets driftsekonomi samt cheferna för statliga försöksstationerna

föreslås ingå såsom ordinarie ledamöter i kollegiet. För att öka

möjligheterna att framföra de lokala intressena, d. v. s. jordbrukarnas krav

på försöksverksamheten, föreslår RLF att förutom redan angivna befattningshavare

i försökskollegiet skall ingå cn från varje försöksdistrikt vald

representant för den lokala försöksverksamheten.

Jönköpings läns hushållningssällskap, som i princip tillstyrker utredningens

förslag om samorganisation mellan forskning och försöksverksamhet,

kan emellertid ej finna, att den organisatoriska utformning, som

utredningen skisserat, är helt tillfredsställande. Sällskapet anför i denna

fråga bl. a. följande.

Organisationen förefaller onödigt komplicerad och svåröverskådlig. I vissa

fall synes oklarhet råda om de olika befattningshavarnas och instansernas

ställning och befogenheter. Detta gäller exempelvis den förcslagne försöksdirektören

och serviceavdelningen. Det är därför enligt sällskapets mening

i hög grad angeläget, att själva organisationsförslaget ägnas en översyn

i syfte att uppnå större enkelhet, klarhet och effektivitet.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Gävleborgs läns hushållningssällskap betonar det angelägna i att samarbete

kommer till stånd mellan de olika försöksavdelningarna vid Ultuna och

de nya försöksdistrikten med sina försöksstationer. Den roll av samordnande

natur, som delvis skulle åligga serviceavdelningen, kunde i stället överflyttas

på försöksrådet, som då borde förses med egen institution. En särskild

försöksdirektörsbefattning skulle då inte behöva inrättas. I stället för

lörsöksdirektören kunde en överinspektör liksom förut vara ordförande i

rådet och medverka till att de olika förslagen utarbetades till ett riksförsöksprogram.

Uppsala läns hushållningssällskap föreslår, att försöksdirektören, serviceavdelningen

och provningsanstalten inordnas i försökskollegiet med ett

verkställande organ, benämnt lantbrukshögskolans försökscentral, vars chef

skulle företräda försöksverksamheten inför styrelsen, leda försökskollegiet

och försöksledarmötet samt utgivandet av försöks- och provningsmeddelanden.

Sällskapet finner det ej vara ologiskt, att exempelvis distriksförsöksledaren

för östra distriktet samtidigt kunde vara ordförande i försökskollegiet

och chef för försökscentralen och att hans ställföreträdare i sådant fall

ledde distriktsnämndens arbete. Sällskapet vill emellertid inte med bestämdhet

yttra sig om valet av chef för försökscentralen men vänder sig dock

principiellt emot utredningens strävan att vilja placera toppfigurer på olika

poster (försöksdirektör, chef för serviceavdelning, provningsdirektör).

Sällskapet anför fortsättningsvis bl. a. följande.

Inom försökskollegiet, i vilket professorer och statsagronomer vid högskoleinstitutioner

med försöksverksamhet, distriktsförsöksledarna för jordbruk

och trädgård samt försökstationsledarna för husdjur skulle ingå, torde

ej böra uppstå några nämnvärda svårigheter att bland där befintliga försöksmän

utvälja den mest lämplige att på förordnande för viss tid som chef

för försökscentralen vara den främste företrädaren för försöksverksamheten.

Därmed skulle finnas en parallell till besättandet av rektorstjänsten vid

högskolan. Liksom innehavaren av denna tjänst efter förordnandet som rektor

kan återgå till sin institution, skulle försökscentralens chef kunna återgå

till det försöksdistrikt eller den institution han tillhör.

Vid ett genomförande av den av sällskapet föreslagna organisationsplanen

skulle givetvis även hushållningssällskapens statsbidragsberättigade försöksverksamhet

prövas av distriktsförsöksnämnden — försökskollegiet —

lantbrukshögskolans styrelse.

Östergötlands läns hushållningssällskap framhåller, att den föreslagna

organisationen är mycket komplicerad och svårbemästrad samt i vissa hänseenden

oklar.

Organisationen kan därför tänkas leda till dålig effektivitet, då en stor

del av de högst kvalificerade befattningshavarnas arbetstid måste ägnas åt

arbetsuppgifter inom de talrika administrativa och kamerala organen. Om

hushållningssällskapens fyra representanter i det nuvarande försöksrådet

ingår som ledamöter i försökskollegiet, ernås en samordning av den statliga

lokala försöksverksamheten och hushållningssällskapens egen försöksverksamhet,

något som sällskapet betecknar som nödvändigt. Sällskapet delar

icke utredningens uppfattning, att frågor om sällskapens egen försöksverksamhet

eventuellt skall handläggas av lantbruksstyrelsen.

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap har funnit förslaget beträffande

försöksverksamhetens framtida organisation tungrott och svåröverskådligt.

Sällskapet betonar önskvärdheten av att vid ärendets fortsatta

behandling alla möjligheter till förenkling av organisationen vidtages.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap anser, att detaljutformningen

av utredningens förslag till försöksverksamhetens organisation är

alltför komplicerad och tungrodd och bör kunna förenklas avsevärt.

Enligt sällskapet bör det finnas en chef — försöksdirektör — för hela

den samlade försöksverksamheten. Denne bör dock mer vara en ledare, kontaktman

och rådgivare än övervakare av försöksverksamheten, samtidigt

som han slår vakt om och medverkar till att samarbetet mellan de olika försöksinstitutionerna

fungerar friktionsfritt. I försökskollegiet bör också distriktsförsöksledarna

ingå obligatoriskt.

Hushållningssällskapet kan ej biträda uppfattningen att hushållningssällskapens

egen försöksverksamhet eventuellt skall sortera under lantbruksstyrelsen.

Enligt sällskapets mening bör den slutliga planläggningen av all

försöksverksamhet liksom också förslag till fördelning av medel handhavas

av försökskollegiet. Av denna anledning bör, förutom nyss angivna befattningshavare,

en från varje för söksdistrikt våld representant för den lokala

försöksverksamheten ingå i försökskollegiet. Härigenom ges den lokala försöksverksamheten

ökade möjligheter att framföra de lokala intressena,

d. v. s. jordbrukarnas krav på försöksverksamheten. För att försökskollegiet

skall bli funktionsdugligt trots sin storlek bör det enligt sällskapets

mening arbeta på sektioner och det bör även inom sig utse ett arbetsutskott.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening anser, att den s. k. lägre lantbruksundervisningen

även i fortsättningen bör vara representerad i högskolans

styrelse.

Sveriges fjäderfäavelsförening framhåller, att fjäderfäskötseln icke alls

är företrädd i försöksledarmötets husdjurssektion, vilket alltså leder till att

de impulser från mötet, som skall utgöra grundvalen för riksförsöksprogrammet,

icke blir tillfredsställande vad gäller fjäderfäskötseln. Husdjurskonsulenterna

har god kontakt med den praktiska husdj ursskötseln i övrigt

men vad gäller fjäderfäskötseln synes deras kontakt icke vara tillräcklig

för att här representera dennas intressen. Då denna kontakt mellan försöksverksamheten

och praktikens män är synnerligen betydelsefull, hemställer

föreningen, att försöksledarmötets husdj urssektion omorganiseras, så

att även fjäderfäskötseln blir representerad genom Sveriges fjäderfäavelsförening.

Kristianstads läns hushållningssällskap framhåller, att försöksledarmötet

tyvärr visat sig vara en mycket tungrodd apparat med alltför många personer

närvarande. Sällskapet föreslår därför, att landets försöksledare, alltså

i första hand jordbrukskonsulenterna, sammanträder en gång om året för

att diskutera gemensamma problem. Vid detta sammanträde bör förutom

sällskapets försöksledare även centrala representanter för varje ämnesområde

närvara. Hela antalet deltagare torde då hålla sig vid 30 ä 40.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter föreslår, att ett rådgivande organ,

motsvarande de avdelningsråd, som nu finnes vid de tekniska högskolorna,

tillskapas för att förmedla kontakten mellan institutionerna och näringslivets

yrkesområden. Föreningen yrkar vidare på att lantbrukshögskolans

styrelse skall utökas med representanter för inte endast hushållningssällskapen

och trädgårdsnäringen, såsom utredningen föreslagit, utan även

för trädgårdskonsten.

Statskontoret ifrågasätter lämpligheten av att kansliet vid lantbrukshögskolan

bygges upp efter samma principer som vid universiteten, vilket utredningen

föreslagit. Statskontoret erinrar om att universitetsutredningen

avser att i sitt slutbetänkande behandla motsvarande frågor för bl. a. universiteten,

och framhåller med anledning därav, att slutlig ställning till vad

utredningen förordat i denna del ej bör tagas förrän i samband med prövningen

av universitetsutredningens motsvarande förslag.

Riksräkenskapsverket kan i huvudsak ansluta sig till utredningens med

biträde av statens organisationsnämnd framlagda förslag till organisation

av den administrativa och kamerala verksamheten vid lantbrukshögskolan.

I fråga om vissa av organisationsnämnden framlagda detaljförslag kan ämbetsverket

däremot icke helt dela nämndens uppfattning. Då riksräkenskapsverket

förutsätter, att vederbörligt samråd kommer att äga rum med

ämbetsverket i dessa frågor, har det icke ansett sig behöva upptaga dem till

behandling i detta sammanhang.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola anser,

att den föreslagna organisatoriska uppbyggnaden av lantbrukshögskolans

centrala ledning och administration inte är tillfredsställande. Fakulteten

anför bl. a. följande.

Förslaget innebär bl. a., att en påfallande heterogen och vidlyftig organisation

skulle få två chefer samt att det skulle finnas en kansli- och en

ekonomiavdelning. De senare skulle båda lyda under två chefer. Fakulteten

anser en sådan organisation närmast vara en anomali. Det är också ägnat

att förvåna, att förslaget om de två avdelningarna avgives utan motivering.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jag har i det föregående förordat förändringar i lantbrukshögskolans

uppgifter och organisatoriska utformning. Efter omorganisationen bör lantbrukshögskolans

uppgift vara att genom forskning och försöksverksamhet

främja jordbruks- och trädgårdsnäringarnas utveckling samt att meddela

på vetenskaplig grund vilande undervisning i ämnen, som är av betydelse

för jordbruket och trädgårdsnäringen.

Mina förslag beträffande organisationen medför även vissa förändringar

i lantbrukshögskolans centrala ledning och administration, även om nuvarande

administrativa anordningar i viss utsträckning torde kunna bibehållas.

I avsnittet om sambandet mellan högre undervisning, forskning och försöksverksamhet

i det föregående har jag anfört, att den allmänna målsätt
-

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

271

ningen för inriktningen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten bör

ges av lantbrukshögskolans styrelse, i vilken jordbruks- och trädgårdsnäringarna

följaktligen bör vara väl representerade. Uppgiften att leda och

samordna verksamheten vid högskolan har jag därvid funnit böra anförtros

åt rektor ensam. För att biträda rektor vid handläggningen av organisatoriska

och förvaltningsmässiga uppgifter inom försöksverksamheten har

jag föreslagit en särskild befattning som försöksintendent. Den nuvarande

befattningen som överinspektör bör sålunda slopas från och med den 1 juli

1962.

Vidare bör enligt mina i det föregående framlagda förslag ledningen av

den lantbruksvetenskapliga verksamheten utformas så, att rektor blir ordförande

i såväl kollegienämnd som i lärar- och försökskollegier. Både lärar-

och försökskollegiet skall inom sig välja vice ordförande. Vice ordförande

i lärarkollegiet bör närmast svara för undervisningen vid högskolan.

Inom var och en av försökskollegiets tre sektioner — jordbruks-, trädgårdsoch

husdjurssektionerna — bör utses en ordförande.

Jag torde nu få något närmare redovisa min syn på lantbrukshögskolans

ledning och administration. Liksom hittills torde det böra ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser härom. Såsom jag förut

uttalat, bör de nya stadgarna för lantbrukshögskolan i tillämpliga delar anpassas

till gällande bestämmelser för universiteten.

I likhet med jordbrukshögskoleutredningen anser jag, att styrelsen för

lantbrukshögskolan bör bestå av oförändrat nio ledamöter. Självskrivna ledamöter

bör vara högskolans rektor samt chefen för lantbruksstyrelsen

eller vid förfall för honom den tjänsteman inom lantbruksstyrelsen, som

han utser till sin ersättare. Ordförande och sex övriga ledamöter bör för en

tid av fyra år utses av Kungl. Maj :t. Bland de övriga ledamöterna bör såsom

utredningen föreslagit ingå representanter för det praktiska jordbruket

och trädgårdsnäringen, en representant för Uppsala universitet samt en

representant för hushållningssällskapen. En av ledamöterna synes lämpligen

böra representera jordbrukets föreningsrörelse. Styrelsen bör såsom

nu inom sig utse vice ordförande och ett arbetsutskott. I detta utskott synes

ordförande och rektor böra vara självskrivna ledamöter. Kungl. Maj:t torde

böra äga utse den nya styrelsen redan från och med den 1 januari 1962,

om så skulle visa sig lämpligt av organisatoriska skäl.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att lantbrukshögskolans

styrelse i fortsättningen inte längre skall fungera som överstyrelse för vissa

anstalter på lantbrukets område i fråga om inspektion, försöksplaners fastställande,

anslagsfrågor in. in. Dessa funktioner bör enligt utredningen

överföras på dessa anstalters styrelser eller på lantbruksstyrelsen eller ock

ordnas på annat sätt. Jag är i princip ense med utredningen i denna fråga.

Enligt min mening bör emellertid ett definitivt ställningstagande i frågan

anstå i avvaktan på resultatet av vissa dessa anstalter berörande utredningar.

Högskolans styrelse torde därför tills vidare böra fungera som överstyrelse

för ifrågavarande anstalter.

De åligganden, som enligt nu gällande stadga åvilar högskolestyrelsen,

s. 272 Kontrollera mot PDF

272 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bör med de ändringar, som betingas av mina förslag, i huvudsak kvarstå

oförändrade.

Arbetsutskottet inom lantbrukshögskolans styrelse bör för styrelsens räkning

bereda ärenden av principiell natur och vara beslutande i ärenden,

som styrelsen delegerar till utskottet enligt bestämmelser i arbetsordningen.

Styrelsen bör även kunna utse särskilda arbetsutskott för speciella ärenden

ävensom med sig adjungera lämplig expertis. Vid handläggning av frågor,

som berör trädgårdssektionen, bör styrelsen, om så befinnes lämpligt,

kunna förlägga sammanträden till Alnarp.

Föredragande i styrelsen bör vara rektor eller efter styrelsens bestämmande

prorektor samt ordförandena i jordbruks-, trädgårds- och husdjurssektionerna.

Var och en av föredragandena bör kunna med sig adjungera

olika befattningshavare ävensom med styrelsens medgivande kunna delegera

föredragningsrätten till dessa.

Professorer, laboratorer, statsagronomer och statshortomoner bör tillsättas

av Kungl. Maj:t efter förslag av lärarkollegiet. Vid övriga tjänstetillsättningar

bör styrelsen även i fortsättningen efter förslag av lärarkollegiet

respektive vederbörande institutionsföreståndare avge yttrande, därest

tjänstetillsättningen tillkommer Kungl. Maj :t, eller i annat fall själv utse

befattningshavare.

Såsom jag tidigare förordat bör rektor ensam företräda lantbrukshögskolans

styrelse i förhållande till all personal både vid högskolans vetenskapliga

institutioner och vid försöksstationerna. Rektor bör även utåt företräda

högskolan, såvida styrelsen intet annat beslutar. Det bör åligga rektor

att under styrelsen utöva den närmaste ledningen av verksamheten vid

högskolan. Rektor skall vara ordförande i såväl kollegienämnden som i lärar-

och försökskollegierna. Rektor skall för en period av högst sex år förordnas

av Kungl. Maj:t på förslag av högskolans styrelse, som i ärendet bör

höra såväl lärarkollegiet som försökskollegiet.

Med hänsyn till de omfattande och maktpåliggande uppgifter, som ålägges

rektor, blir det enligt min mening nödvändigt att bereda rektor möjlighet

att uteslutande ägna sig åt rektorsämbetet. Med hänsyn till att försöksverksamheten

utgör en mycket väsentlig del av den vetenskapliga verksamheten

vid högskolan, bör de föreslagna ändringarna i rektors arbetsuppgifter

enligt min mening helt naturligt påverka valet av denne. Självklart

torde rektor i allmänhet kunna utses bland högskolans professorer.

Formella hinder synes emellertid ej böra möta att välja annan person, som

innehar motsvarande vetenskapliga meriter och i övrigt anses vara särskilt

lämplig till befattningen.

Rektorn vid lantbrukshögskolan bör enligt min mening utöver lön som

professor erhålla dels ett befattningsarvode av 2 640 kronor per år, dels

ett särskilt arvode för att leda försöksverksamheten av 2 400 kronor per år.

Som representationsbidrag bör han vidare erhålla 2 400 kronor per år.

Rektors ställföreträdare är prorektor, som bör utses av högskolans styrelse

på förslag av lärarkollegiet för en tid av ett år i sänder. Prorektor

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

273

skall samtidigt vara vice ordförande i lärarkollegiet och i denna egenskap

närmast under rektor svara för undervisningen vid högskolan. Enligt min

mening bör prorektor erhålla ett befattningsarvode av 1 980 kronor per år.

Såsom jag tidigare förordat bör försökskollegiet i huvudsak arbeta på

tre sektioner, jordbruks-, trädgårds- och husdjurssektionerna. Inom varje

sådan sektion skall finnas en sektionsordförande, som närmast under rektor

leder och samordnar verksamheten inom sin sektion, dels mellan försöksavdelningarna

inbördes, dels mellan dessa och sektionens försöksstationer.

Ordförandena i dessa sektioner bör utses av Kungl. Maj :t för en

tid av sex år efter förslag av högskolans styrelse. Därvid bör utses en av

institutionsföreståndarna inom respektive sektion. En av sektionsordförandena

bör av högskolans styrelse på förslag av försökskollegiet utses

till vice ordförande i försökskollegiet för en tid av ett år i sänder. Ordföranden

i försökskollegiets trädgårdssektion bör samtidigt fungera som

ordförande för lärarkollegiets alnarpsdel. Han kommer därigenom att vara

rektors ställföreträdare vid Alnarp och närmast under rektor svara för

verksamheten inom trädgårdsområdet.

Ordförandena inom jordbruks-, trädgårds- och husdjurssektionerna bör

enligt min mening erhålla ett befattningsarvode av 1 980 kronor per år.

Ordföranden för trädgårdssektionen, som samtidigt skall vara rektors ställföreträdare

vid Alnarp, bör därutöver erhålla ett representationsbidrag av

1 500 kronor per år.

Såsom jag tidigare anfört har jag funnit det lämpligt att biträda utredningens

förslag att vid lantbrukshögskolan inrätta en kollegienämnd. Åtskilliga

frågor synes nämligen enligt min mening böra behandlas inom ett

organ, där såväl lärarkollegiet som försökskollegiet är representerat. Lärarkollegiet

bör i princip handlägga undervisningsärendena, medan försökskollegiet

i huvudsak bör handlägga försöksärendena. Ärenden, som

berör båda kollegierna, det vill säga hela högskolan, bör handläggas av

kollegienämnden. Hit hör främst anslagsärendena. Sedan institutionerna

framlagt sina anslagsäskanden och dessa prövats av lärar- respektive försökskollegiet,

bör äskandena förberedande behandlas inom kollegienämnden

och sammanjämkas, så att ett förslag kan föreläggas högskolestyrelsen.

Vidare bör kollegienämnden handha sakkunnigbedömningen av sökande

till befattning inom försöksavdelningarna och vid försöksstationerna

samt till befattningen som försöksintendent. Därutöver synes det mig

angeläget, att vissa ärenden, som berör såväl undervisning och forskning

som försöksverksamhet, kan behandlas inom ett mindre forum än läraroch

försökskollegierna.

Kollegienämnden bör enligt min mening utgöras av högskolans rektor,

tillika ordförande i nämnden, ordförandena i försökskollegiets jordbruks-,

trädgårds- och husdjurssektioner samt tre av lärarkollegiet valda ledamöter.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att lärarkollegiet skall ut18

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 69

opaginerad Kontrollera mot PDF

274:

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 är 1961

göras av samtliga professorer vid högskolan. Utredningen, som haft att överväga

frågan om även laboratorerna vid högskolan skall ingå i lärarkollegiet,

har ansett, att kollegiet bör begränsas till att omfatta enbart professorerna,

intill dess klarhet vunnits över hur förhållandena kommer att gestalta sig i

stort vid rikets universitet och övriga högskolor. Mot vad utredningen sålunda

anfört har jag intet att erinra.

Lärarkollegiet, som är av traditionell akademisk typ, bör handlägga frågor,

som hör samman med undervisningen, såsom examina, disputationer,

kompetensbedömning av personal inom institutionernas undervisnings- och

forskningsdelar och i övrigt avgiva yttranden över ärenden, som remitteras

till kollegiet. Vidare synes frågor rörande den föreslagna propedeutiska utbildningen

böra beredas inom lärarkollegiet.

Försökskollegiet bör enligt min mening utgöras av de professorer, som

har sig underställda försöksavdelningar, samtliga statsagronomer och statshortonomer

vid högskolan, samtliga distriktsförsöksledare, en för varje

jordbruks-, trädgårds- och husdjursförsöksdistrikt vald representant för det

praktiska jordbruket eller trädgårdsnäringen. Vidare bör i försökskollegiet

och dess olika sektioner ingå professorn i företagsekonomi vid högskolan, en

av högskolans statistiker samt försöksintendenten. Kollegiet och dess sektioner

bör dessutom med sig kunna adjungera andra befattningshavare inom

eller utom högskolan, såsom exempelvis professorn i marknadslära eller

föreståndaren för Sveriges utsädesförenings ultunafilial.

Såsom nyss anförts bör försökskollegiet i huvudsak arbeta på sektioner,

vilka utgöres av en jordbruks-, en trädgårds- och en husdjurssektion. Någon

av institutionsföreståndarna inom respektive sektion bör efter förslag av

högskolans styrelse av Kungl. Maj :t utses till ordförande inom sektionen.

Då hela försökskollegiet sammanträder bör rektor vara ordförande. Till vice

ordförande i försökskollegiet bör av kollegiet för en tid av ett år i sänder

väljas en av de tre sektionsordförandena.

Försökskollegiet bör vara centrum för det vetenskapliga försöksarbetet

inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Kollegiet skall leda och samordna

den försöksverksamhet, som bedrives av högskolan, både centralt vid försöksavdelningarna

och inom fältförsöksorganisationen. Kollegiet bör eftersträva

att de medel, som står till förfogande för försöksändamål, fördelas

på ett sådant sätt, att de samlade försöksresultaten blir till största möjliga

nytta för jordbruket. Försökskollegiet bör sålunda taga initiativ till nya försöksuppgifter

samt överhuvudtaget medverka till att inriktningen av försöksverksamheten

blir så ändamålsenlig som möjligt.

Ordföranden i var och en av sektionerna bör vara ansvarig för ledningen

och samordningen av försöksverksamheten inom sektionens område. Sektionsordföranden

kommer därvid att i viss mån fullgöra de uppgifter, som

nu handhaves av cheferna för statens jordbruksförsök, statens trädgårdsförsök

och statens husdjursförsök.

Såsom jag tidigare anfört bör försökskollegiets jordbrukssektion, för
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

stärkt med chefen för lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå, handlägga de

frågor rörande hushållningssällskapens egen statsunderstödda försöksverksamhet,

som nu handhaves av ett särskilt råd.

Jag torde i detta sammanhang något närmare få beröra det tidigare omnämnda

riksförsöksprogrammet. I enlighet med jordbrukshögskoleutredningens

förslag bör preliminära förslag till försöksprogram inom var och

en av försöksverksamhetens tre grenar uppgöras dels inom de centrala lörsöksavdelningarna,

dels vid de lokalt förlagda försöksstationerna i samråd

med distriktsförsöksnämnderna. Dessa förslag bör därefter samordnas sektionsvis.

Sedan under rektors ledning det samlade försökskollegiet sammanjämkat

de tre sektionernas förslag och äskanden, bör de uppgjorda programmen

och äskandena av rektor framläggas för högskolestyrelsen för fastställelse.

För att ytterligare stärka försöksverksamhetens ställning i den nya högskoleorganisationen

har jordbrukshögskoleutredningen föreslagit, att föredraganden

av riksförsöksprogrammet i högskolestyrelsen skall — om statsagronoms

förslag rörande den egna delen av försöksprogrammet inte beaktats

eller blivit ändrat — för styrelsen även framlägga det av statsagronomen

förordade förslaget och tillse, att denne inför styrelsen får tillfälle att

framföra sina synpunkter. Vad utredningen sålunda förordat anser jag mig

kunna godtaga. Motsvarande bör, såsom utredningen framhållit, givetvis

gälla primärförslag från statshortonom och i tillämpliga delar även förslag

från dislriktsförsöksledare.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att institutionerna vid lantbrukshögskolan

skall sammanföras till ämnessektioner med sektionskollegier.

1 anledning härav vill jag erinra om att jag tidigare i samband med behandlingen

av institutionsindelningen förordat att frågan om större organisatoriska

enheter vid högskolan och därmed också frågan om särskilda ämnessektioner

närmare bör övervägas av högskolans styrelse. I avvaktan härpå

anser jag mig inte böra taga ställning till utredningens förslag i denna del.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att en undervisningsnämnd

alltjämt skall finnas vid lantbrukshögskolan. Enligt utredningens mening

bör denna nämnd i tillämpliga delar ges den sammansättning och de uppgifter,

som föreskrives för motsvarande undervisningsnämnder vid rikets

universitet. För min del har jag intet att erinra emot den föreslagna förändringen,

som innebär att studentkåren erhåller en starkare förankring

i nämnden, vilket får anses vara riktigt med hänsyn till nämndens uppgifter.

Försöksledarmötet, som närmast bär till uppgift att årligen samla försöksmän

av olika kategorier för information och överläggningar, bar enligt

jordbrukshögskoleutredningens mening haft en betydande uppgift att fylla.

Utredningen har därför förordat, att dessa möten bibehålies. Häremot har

jag intet att erinra. Den föreslagna omorganisationen av den statliga försöksverksamheten

medför emellertid vissa ändringar i försöksledarmötets

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sammansättning. I enlighet med utredningens förslag bör sålunda trädgårdssidan

i fortsättningen tillförsäkras eu plats inom mötets ram. Mötet bör vidare

kunna uppdelas på tre sektioner, en jordbruks-, en trädgårds- och en

husdj urssektion. Lantbrukshögskolans rektor bör vara ordförande för mötet

i dess helhet. Sektionsordförandena bör utses av mötet självt. I försöksledarmötet

bör ingå samtliga ledamöter av försökskollegiet, byråcheferna

för jordbruks- och husdj ursbyråerna och byrådirektören för trädgårdsärenden

vid lantbruksstyrelsen, samtliga jordbruks-, husdjurs-, trädgårds- och

ekonomikonsulenter samt de övriga representanter hushållningssällskapen

utser. Mötet bör liksom hittills ha rätt att med sig adjungera personer utanför

sin egen krets. Såsom utredningen föreslagit bör mötets trädgårdssektion,

om så befinnes lämpligt, kunna sammanträda i Alnarp. Ledningen för

mötet bör då så bedömes lämpligt vara oförhindrad att upptaga speciella

frågor i en mer begränsad krets.

Rektor bör svara för att försöksledarmötet årligen kommer till stånd och

med biträde av försöksintendenten jämte ett särskilt arbetsutskott uppgöra

förslag till program för mötet.

Genom beslut av 1948 års riksdag tillkom ett särskilt försöksråd, som

skulle ha till uppgift att främja det fackliga samarbetet mellan den inom

lantbrukshögskolans ram bedrivna försöksverksamheten och den verksamhet

av liknande slag, som bedrives vid övriga statliga och statsunderstödda

forsknings- och försöksinstitutioner på jordbrukets och trädgårdsodlingens

område. Rådet skulle även verka som ett förbindelseorgan mellan försöksverksamheten

och det praktiska jordbruket. Genom beslut av 1952 års

riksdag nedlades detta försöksråds verksamhet, då dess funktion som samarbetsorgan

av olika anledningar bedömdes vara överflödig.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att ett samarbetsorgan, benämnt

lantbrukets försöksråd, skall inrättas för kontakt mellan olika forsknings-

och försöksanstalter. Detta samarbetsorgan har av utredningen föreslagits

skola få uppgifter av liknande slag som det tidigare försöksrådet

hade.

1 likhet med åtskilliga remissinstanser vill jag i anslutning till nämnda

förslag först framhålla det angelägna i att om möjligt söka reducera det antal

organ och nämnder, som finnes inom den lantbruksvetenskapliga verksamheten.

Jag vill också erinra om att försökskollegiet enligt den av mig

förordade utformningen med representanter för jordbruks- och trädgårdsnäringarna

samt en direkt anknytning till distriktsförsöksnämnderna och

hushållningssällskapen bör kunna fylla uppgiften att vara kontaktorgan med

närmast berörda delar av näringslivet. Med hänsyn härtill torde ett lantbrukets

försöksråd — lika litet som dess föregångare — enligt min mening

ha förutsättningar att få någon större funktion att fylla. Behovet av kontakt

mellan lantbrukshögskolan och vissa övriga forsknings- och försöksinstitutioner

på jordbruks- och trädgårdsområdena bör enligt min mening

kunna tillgodoses på ett mera ändamålsenligt sätt genom att direkt kontakt

tages i varje särskild fråga, där behov av samarbete uppstår. Det bör åligga

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

rektor att medverka till att erforderliga kontakter av dylikt slag tages men

även varje forskare och försöksman vid lantbrukshögskolan bör naturligt

nog vara angelägen att hålla sig underrättad om vad som sker på närliggande

områden vid övriga försöks- och forskningsinstitutioner i landet och i erforderlig

utsträckning taga nödvändiga kontakter. Då jag sålunda inte kan

finna, att ett särskilt organ för kontaktfrågor under nyss angivna förutsättningar

torde ha någon större uppgift att fylla, anser jag mig böra avstyrka

utredningens förslag, att ett lantbrukets försöksråd inrättas.

Beträffande den administrativa och kamerala verksamheten vid lantbrukshögskolan

torde jag få erinra om att lantbrukshögskolans kansli för närvarande

står under ledning av en ekonomidirektör, som tillika är kanslichef.

Arbetet inom kansliet är organiserat på sekreteraravdelning, kamreraravdelning

och överinspektörens kansli. Därjämte biträder en försöksgårdsföreståndare

styrelsen vid övervakningen av förvaltningen av statens försöksgårdar.

Högskolans olika servicebetonade ekonomiarbeten utföres under ledning

av en byggnadsassistent.

Jordbrukshögskoleutredningen, som i fråga om organisationen av högskolans

kansli biträtts av statens organisationsnämnd, har föreslagit, att de

administrativa och kamerala verksamheterna vid lantbrukhögskolans ultunadel

skall ombänderhas av två parallellställda organ, en kansliavdelning

och en ekonomiavdelning. Som chef för vardera avdelningen har föreslagits

en byrådirektör. Vid trädgårdssektionen i Alnarp skall enligt förslaget inrättas

en särskild sektionsexpedition med en förste byråsekreterare som chef.

Med hänsyn till att universitetsutredningen avser att i sitt slutbetänkande

behandla motsvarande frågor för hland annat universiteten, är jag inte

nu beredd att taga slutlig ställning till vad jordbrukshögskoleutredningen

förordat i denna del förrän i samband med prövningen av universitetsutredningens

motsvarande förslag. Organisationen av lantbrukshögskolans kansli

bör sålunda enligt min mening tills vidare i huvudsak vara oförändrad. De

olika förslag till rationaliseringar av arbetet vid kansliet, som organisationsnämnden

framlagt, bör dock högskolestyrelsen genomföra redan nu.

Vidare bör i samband med omorganisationen och tillkomsten av befattningen

som försöksintendent den nuvarande anordningen med en särskild

övervakare av förvaltningen av försöksgårdarna upphöra. Jag torde även

få erinra om att jag i samband med behandlingen av personalen vid institutionerna

förordat, att tjänsten som förste kansliskrivare i lönegrad Ao 12

vid statens jordbruksförsök i samband med omorganisationen den 1 juli

1962 skall överflyttas till högskolans kansli. Jag har också ansett mig böra

förorda, att tjänsten som kamrerare vid kansliet redan från och med den

1 juli 1961 höjes från nuvarande lönegrad Ao 21 till lönegrad Ao 23. Vidare

bör från samma tidpunkt tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ae 7

ändras till kontorist i lönegrad Ae 9.

I avvaktan på en mera definitiv lösning av organisationen av den administrativa

och kamerala verksamheten vid lantbrukshögskolan torde det böra

uppdragas åt högskolans styrelse att med beaktande av de av mig i olika

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sammanhang förordade, denna verksamhet berörande förslagen uppgöra

plan för en provisorisk organisation av sagda verksamhet. Förslaget synes

av högskolestyrelsen böra redovisas i samband med anslagsäskandena för

budgetåret 1962/63. Någon särskild sektionsexpedition vid Alnarp synes i

vart fall tills vidare inte böra inrättas. Jag avser att i ett senare sammanhang

föreslå, att en särskild utredning tillsättes angående samordningen av

de skilda verksamheterna vid Alnarp. I avvaktan härpå synes personal under

den nuvarande institutsstyrelsen böra handlägga högskoleärenden av administrativ

och kameral natur.

Anslagsberäkningar

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen redovisar i detta kapitel kostnaderna för

de åtgärder som föreslagits. Dessa kostnader är av två slag, dels investeringskostnader

av engångskaraktär, dels årligen återkommande driftskostnader.

Investeringskostnader

Denna typ av kostnader omfattar A) markinköp, B) ny- och ombyggnader

inkl. fast inredning och yttre arbeten såsom ytplanering, ledningar och vägar,

samt C) utrustning av ny- och ombyggda lokaler.

A. Markinköp. Som tidigare anförts kan det bli aktuellt att inköpa ca 15

ha åkerjord för jordbruksförsöksstationen i västra distriktet (Skara), såvida

erforderlig mark ej kan arrenderas. Kostnaden för det eventuella inköpet

uppskattas av utredningen till ca 50 000 kr.

B. Ny- och ombyggnader inkl. fast inredning och yttre arbeten. De av utredningen

föreslagna byggnadsåtgärderna har kostnadsuppskattats av byggnadsstyrelsen

och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader

(SFL). Kostnadsuppskattningarna är sammanfattade i följande tablå.

Kostnader för av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna byggnadsarbeten

vid lantbrukshögskolan, tusental kr.

Byggnadskostnader

Summa

uppskattade av

Byggnads-

SFL

styrelsen

Ultuna ..........................................

18 000

750

18 750

Alnarp:

Trädgårdssektionen..............................

5 600

70

5 670

Jordbruks- och husdjursförsöksstatlonerna........

150

150

Skara: Jordbruksförsöksstationen ..................

60

60

Nyckelby: Trädgårdsförsöksstationen ..............

no

no

öjebyn: Trädgårds- och husdjursförsöksstatlonerna..

640

640

Summa

23 600

1780

25380

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

För påbörjande av utbyggnadsetapp 1 av byggnadsprogranimet erfordras

enligt byggnadsstyrelsens beräkningar ca 2,5 milj. kr. för arbeten vid Ultuna

och 0,5 milj. kr. för arbeten vid Alnarp under första ulbyggnadsåret.

C. Utrustning av nybyggda och ombyggda lokaler. I förut redovisade

byggnadskostnader ingår ej kostnader för utrustning. Utrustningsnämnden

för universitet och högskolor räknar erfarenhetsmässigt med att utrustningskostnaden

vid nybyggnader av högre läroanstalter uppgår till mellan

25 och 45 procent av byggnadskostnaderna. Den lägre siffran gäller för

kontorsbetonade institutioner och den högre för utpräglat experimentellt

inriktade institutioner. Utredningen framhåller i detta sammanhang att

lantbrukshögskolans byggnader bör ha en utrustning av samma standard

som närmast motsvarande institutioner vid universiteten och de under

ecklesiastikdepartementet sorterande högskolorna erhåller.

Driftskostnader

Driftskostnaderna är i den nuvarande staten för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök fördelade på posterna: A. avlöningar, B. omkostnader,

C. materiel, D. nyanskaffning och underhåll av utrustning, E. bokinköp

och bokbindning, F. stipendier, G. lokal och fast försöksverksamhet

samt H. jordbruksdriften vid statens försöksgårdar. Fördelningen i fråga

tillämpas även för den högre trädgårdskursen samt vid statens trädgårdsförsök

vid alnarpsinstitutet dock att posten H. ej ingår.

Utredningen föreslår i det följande, att fördelningen av driftskostnaderna

på olika poster skall ändras i vissa avseenden bl. a. för att få bort en del

onödiga barriärer mellan posterna, som hindrar verksamheten, och för att

skapa nödvändig likformighet mellan högskolans ultuna- och alnarpsdelar

samt för att möjliggöra, att universitetsutredningens normer kan följas vid

beräkning av materielanslag m. m. Utredningen föreslår vidare, att de olika

anslagsposterna för skilda arbetsområden redovisas på ett sådant sätt, att

det klart framgår, hur kostnaderna fördelar sig på administration, bibliotek,

undervisning och forskning, försöksverksamhet, baljväxtlaboratoriet,

lantbruksdriften och analyslaboratoriet. Härigenom erhålles en önskvärd

överblick över kostnaderna för olika verksamhetsgrenar. I en tabell, som

jag vill åberopa (s. 281—282) samt mera detaljerat i betänkandet s. 374—

383 redovisas anslagen till lantbrukshögskolan, statens trädgårdsförsök

samt den högre trädgårdskursen för budgetåret 1959/60 omfördelade enligt

del av utredningen föreslagna nya systemet.

A. Avlöningar. För avlöningsanslaget innebär omfördelningen endast, att

avlöningar till kollektivavtalsanställd personal inom försöksverksamheten

brutits ut och överförts till ett nytt anslag som av utredningen benämnts

försöksanslaget. Löner till kollektivavtalsanställd personal redovi
-

s. 280 Kontrollera mot PDF

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sas f. n. under löneanslaget vid Ultuna men under omkostnadsanslaget vid

Alnarp.

Anslagsposten till arvoden till viss tillfällig personal vid institutionerna

och försöksanstalterna föreslås av utredningen bli uppräknad med 30 procent

för ultunadelen. Vid Alnarp redovisas f. n. inga medel under detta anslag.

Utredningen föreslår, att ett belopp om 50 000 kr. tages upp under

denna rubrik vid trädgårdssektionen.

B. Omkostnader. De omfördelningar, som utredningen föreslår beträffande

denna anslagspost, innebär i huvudsak följande. Övriga expenser, som

inrymmer kostnader för telefon, skriv- och räknemaskiner, möbler, böcker,

papper, annonser etc., överföres till materielanslaget. Redan nu betalas institutionernas

kostnader av detta slag över materielanslaget. Ändringen innebär,

att även administrationens, bibliotekets och försöksverksamhetens kostnader

för övriga expenser kommer att föras över materielanslaget. Ersättning

till försöksgårdarna (försöksstationerna) samt resor för försöksändamål

in. fl. poster, överföres till försöksanslaget. Resterande poster föres på omkostnadsanslaget.

Det framtida behovet av medel under omkostnadsanslaget enligt utredningens

beräkningar framgår av tabellen. Av de olika delposterna under

omkostnadsanslaget har kostnaden för sjukvård räknats upp i proportion

till lönekostnadernas ökning. Till reseersättningar upptages endast medel

till administrationen och försöksverksamhetens centrala ledning (försöksdirektören

och chefen för försöksverksamhetens serviceavd.). Kostnaden

för bränsle, lyse och vatten har räknats upp i proportion till lokalytans och

växthusytans ökning. Även kostnaden för städning har förutsatts öka proportionellt

med lokalytan. Nuvarande anslagspost till publikationstryck,

som utredningen funnit mycket otillräcklig, särskilt för undervisning och

forskning, har höjts avsevärt. Som en ny post har Genetiska trädgården

tagits upp. Medel för skötsel av denna trädgård erhålles nu från vissa forskningsanslag

m. m. Enligt utredningens mening bör ett särskilt anslag utgå

för skötsel av denna trädgård, eftersom den växtgenetiska forskningsverksamheten

har ett stadigvarande behov av en trädgård. Av den beräknade

kostnaden bör lantbrukshögskolan svara för 2/3 och Uppsala universitet

för 1/3. Alnarps park har ansetts böra erhålla medelstilldelningen över

lantbrukshögskolan, eftersom parkens anläggningar i huvudsak kommer

att tjäna trädgårdssektionens verksamhet. De olika delposternas storlek

framgår av betänkandet s. 374—383.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

281

Anslag till lantbrukshögskolan, 1 OOO-tal kr.

Admi-

Biblio-

Under-

För-

Balj-

Lant-

Analys-

Summa

nistra-

tek

visning

söks-

växt-

bruks-

labora-

tion

och

verk-

labora-

drift

toriet

torsk-

samhet

toriet

ning

I. Lantbrukshögskolans

ultunadel:

A. 1959/60 års omfördelade

anslag

Avlöningar............

635,8

106,4

2 974,0

2 086,2

147,6

31,2

315,0

6 296,2

Omkostnader..........

75,6

12,9

340,1

180,5

90,7

0,1

30,4

730,3

Materiel m. m.........

31,8

5,4

250,1

114,1

401,4

Nyanskaffning av appa-

rater m. m.............

6,6

126,0

79,0

5,0

48,5

6,6

271,7

Bokinköp och bokbind-

ning ..................

75,0

75,0

Stipendier ............

132,8

132,8

Anslag till ograduerade

forskare ..............

—

Försöksanslag..........

916,1

916,1

Lantbruksdriften ......

0,1

0,1

Summa anslag

743,2

206,3

3 823,0

3 375,9

243,3

79,9

352,0

8 823,6

Uppbördsmedel (balj-

växtlaboratoriet)

—0,2

—150,0

—150,2

Nettoutgift

743,2

206,1

3 823,0

3375,9

93,3

79,9

352,0

8 673,4

Fristående poster

Statsbidrag till hushåll-

ningssällskapen........

317,6

317,6

Statsbidrag till Skånes

fröodlareförening ......

3,7

3,7

Summa

321,3

321,3

B. Anslag enligt utredning-

ens förslag1

Avlöningar............

631,2

130,8

5 018,1

2 624,7

147,6

31,2

315,0

8 898,6

Omkostnader..........

101,3

13,3

547,6

328,4

91,5

30,1

1112,2

Materiel m. m.........

40,0

8,0

938,1

342,9

1329,0

Nyanskaffning av appa-

rater m. m.............

15,0

10,0

250,0

100,0

5,0

6,6

386,6

Bokinköp och bokbind-

ning ..................

125,0

125,0

Stipendier ............

150,0

150,0

Anslag till ograduerade

forskare ..............

150,0

150,0

Försöksanslag..........

1 500,0

1500,0

Lantbruksdriften ......

0,1

0,1

Summa anslag

787,5

287,1

7 053,8

4 896,0

244,1

31,3

351,7

13 651,5

Uppbördsmedel (balj-

växtlaboratoriet)

—0,2

—150,0

—150,2

Nettoutgift

787,5

286,9

7 053,8

4 896,0

94,1

31,3

351,7

13 501,3

Fristående poster

Statsbidrag till hushåll-

ningssällskapen........

317,6

317,6

Statsbidrag till Skånes

fröodlareförening ......

3,7

3,7

Summa

321,3

321,3

1 Här redovisas utredningens alt. I. Alt. II är 8 500 kr. lägre beroende på att distriktsförsökslcdarna

inom husdjursområdet har lägre lönegradsplacering.

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Anslag till lantbrukshögskolan, 1 OOO-tal kr. (Forts.)

Admi-

nistra-

tion

Biblio-

tek

Under-

visning

och

forsk-

ning

För-

söks-

verk-

samhet

Balj-

växt-

labora-

teriet

Lant-

bruks-

drift

Analys-

labora-

toriet

Summa

II. Lantbrukshögskolans

alnarpsdel:

A. 1959/60 års omfördelade

anslag

Avlöningar............

Omkostnader..........

Materiel m. m.........

Nyanskaffning av appa-

21,5

16,1

0,9

2,7

119,1

29,1

7,4

5,0

2,3

5,7

468,3

47.2

18.3

9.0

3.1

611,6

92,4

26,6

14,0

5,4

5,7

Bokinköp och bokbind- ning ..................

Stipendier ............

Anslag till ograduerade

forskare ..............

Försöksanslag..........

434,2

434,2

Summa anslag

Uppbördsmedel för för- sålda trädgårdsprodukter

38,5

2,7

168,6

980,1

—115,5

1189,9

—115,5

Nettoutgift

38,5

2,7

168,6

864,6

1074,4

B. Anslag enligt utredning- ens förslag1

Avlöningar............

77,5

38,2

8,0

3,0

21,1

4,1

2,0

2,0

25,0

834,1

137.0

160.0

50.0

30.0

30,0

770,4

93,7

99,6

25,0

1 703,1

273.0

269,6

80,0

25.0

30.0

30,0

500.0

Omkostnader..........

Materiel m. m.........

Nyanskaffning av appa- rater m. m.............

Bokinköp och bokbind- ning ..................

Stipendier ............

Anslag till ograduerade

forskare ..............

Försöksanslag..........

500,0

Summa anslag2

126,7

54,2

1 241,1

1488,7

2 910,7

C. Materiel m. m. Utredningen framhåller, att materielanslaget är av

central betydelse för forskningsverksamheten vid institutionerna, eftersom

huvuddelen av den förbrukningsmateriel, den apparatur och de instrument

samt övrig utrustning, som behövs för institutionernas forskningsverksamhet,

ges över detta anslag. Enligt utredningens mening tyder åtskilligt på,

att den begränsande faktorn för forskningsverksamheten vid lantbrukshögskolan

ofta varit just materielanslaget. För att möjliggöra en rationellt bedriven

verksamhet är det enligt utredningen av väsentlig betydelse, att de

olika anslagsposterna såsom löner till olika personalgrupper, omkostnader,

1 Här redovisas utredningens alt. I. Detta alternativ är 12 600 kr. högre än utredningens

alt. II, enligt vilket vissa distriktsförsöksledare föreslås få en lägre lönegradsplacering.

2 Uppbördsmedel från försålda trädgårdsprodukter förutsättes få användas för täckande av

löpande driftskostnader inom trädgårdsproduktionen på motsvarande sätt som vid försöksgårdama.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

materielanslag etc. är lämpligt avvägda i förhållande till varandra. Alltför

låga materielanslag kan tvinga forskarna att använda onödigt tidskravande

metoder eller mindre lämpliga instrument och kan i vissa fall t. o. m.

hindra dem från att genomföra önskvärda undersökningar och experiment,

trots att såväl forskare som biträdespersonal finns tillgänglig. Eftersom

målsättningen bör vara att inom en given kostnadsram uppnå bästa möjliga

resultat av den verksamhet en institution bedriver, ifrågasätter utredningen

om inte institutionsföreståndaren borde ges friare händer att disponera

vissa anslagsmedel, som kunde sättas in på den punkt, som utgör flaskhalsen

för det effektivaste utnyttjandet av institutionens resurser.

Universitetsutredningen har då det gällt att finna en allmänt tillampbar

metod för beräkning av materielanslagen stannat för att ange dessa i relation

till lönekostnaden för fast personal. Materielanslaget föreslås därvid

inom varje ämnesområde utgöra en viss procent av den totala lönekostnaden.

För de ämnesområden, som är närmast jämförbara med lantbrukshögskolans,

har därvid tillämpats följande procenttal.

Procentuell andel

av den totala

lönekostnaden

Universiteten

Fysisk-kemiska ämnesgruppen.................................... ’

Biologisk-geografiska ämnesgruppen..............................

Samhällsvetenskapliga ämnesgruppen ............................ 1

Tekniska högskolorna 2g 3

Experimentella ämnen .......................................... ’

Med ledning av vad universitetsutredningen föreslagit för universiteten och

de under ecklesiastikdepartementet lydande högskolorna föreslår jordbrukshögskoleutredningen,

att materielanslaget till de båda kemiska institutionerna

samt institutionerna för mikrobiologi och marklära beräknas efter

procent av lönekostnaden för fast anställd personal. Institutionerna inom den

ekonomiska sektionen föreslås få ett materielanslag av 11 procent utav

lönekostnaden och övriga institutioner vid lantbrukshögskolan 20 procent.

För att undvika vissa påpekade olägenheter, som ansetts vara förknippade

med beräkningen av materielanslaget enligt denna metod, därigenom att de

anslagsbeviljande myndigheterna för det kommande året inte känner, vilken

slutgiltig personalförstärkning som kommer att genomföras, föreslår utredningen,

att materielanslaget beräknas på föregående års lönekostnad för

fast anställd personal.

Om materielanslaget vid lantbrukshögskolan skall kunna beräknas efter

samma normer som vid universiteten förutsätter detta att anslaget i fiåga

erhåller samma användning vid lantbrukshögskolan som vid universiteten

Utredningen föreslår därför, att erforderlig anpassning i materielanslagets

användning sker vid lantbrukshögskolan. Dock bör institutionerna lämnas

största möjliga frihet att disponera materielanslaget på det sätt, som häst

främjar deras verksamhet.

I betänkandet redovisas på s. 366 de materielanslag, som institutionerna

s. 284 Kontrollera mot PDF

284 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

vid lantbrukshögskolan erhåller, om nyss angivna normer tillämpas. Materielanslagets

totala storlek framgår av förut redovisade tabell.

Även för söksavdelningarna bör enligt utredningen tilldelas materielanslag

av samma storlek som institutionernas undervisnings- och forskningsavdelningar

erhåller, d. v. s. 20 procent av lönekostnaden för fast anställd personal.

Detta motiveras bl. a. därav att åtskilliga av de utgifter, som materielanslaget

är avsett att täcka, är gemensamma för hela institutionen, såsom

telefonsamtal, böcker, apparatur, instrument, skrivmateriel och annan förbrukningsmateriel.

Till försöksavdelningarnas resor bör anslag erhållas över

försöksanslaget, eftersom materielanslaget inte är avsett att täcka resekostnader

av den omfattning, som erfordras inom försöksverksamheten. Utredningen

betonar emellertid, att nagon barriär inte bör byggas opp mellan

materielanslaget och försöksanslaget utan båda dessa anslag skall kunna

sättas in på sådana uppgifter, som bedömes vara av störst betydelse för försöksverksamheten.

D. Nyanskaffning av apparater m. m. Lantbrukshögskolans nuvarande anslag

till nyanskaffning och underhåll av utrustning motsvarar universitetens

apparatanslag. I fortsättningen benämnes därför detta anslag på samma

sätt som vid universiteten. Anslaget är närmast avsett att användas för

anskaffning av större och dyrbarare apparatur, som mera har karaktär av

engångsanskaffning och därför inte bör föras på materielanslaget. Någon

klar gränsdragning gentemot materielanslaget finns emellertid inte. En del

utrustning kan anskaffas både på materielanslaget och på apparatanslaget.

Därför bör enligt utredningen kvoten mellan materielanslag och apparatanslag

vid lantbrukshögskolan vara densamma som vid universiteten för

att universitetens normer beträffande materielanslag skall kunna tillämpas.

Apparatanslaget utgör vid universiteten ca 1/4 å 1/3 av materielanslaget.

Storleken av anslaget till nyanskaffning av apparater m. in. för år 1959/60

och enligt utredningens förslag framgår av den förut redovisade tabellen.

Det bör observeras att medel till »underhåll av utrustning», som nu erhålles

över nyanskaffningsanslaget, i framtiden skall tilldelas över materielanslaget.

Till lantbruksdriften vid statens försöksgårdar utgick 1959/60 ett nyanskaffmngsanslag

om 48 500 kr. för inventarieanskaffning. För framtiden

förutsätter utredningen, att försöksverksamheten betalar full ersättning för

utförda försök. I den mån tillskott av statsmedel till själva lantbruksdriften

erfordras, bör detta anvisas över anslagsposten »Lantbruksdriften vid försöksstationerna».

Nyanskaffningsanslaget till lantbruksdriften bör alltså

upphöra.

E. Anslag till bokinköp och bokbindning samt till stipendier. För dessa

anslag föreslås ingen ändring av användningsområden men anslaget till bokmkop

betecknas av utredningen som synnerligen otillräckligt. Anslag till

elevstipendier redovisas fr. o. m. budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln,

medan medel för licentiand- och doktorandstipendier utgår ur en

särskild anslagspost under lantbrukshögskolans omkostnadsanslag.

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

F. Anslag till ograduerade forskare. F. n. utgår inte något särskilt anslag

till ograduerade forskare vid lantbrukshögskolan. Däremot har sådana anslag,

avsedda till materiel, apparatur m. m. för yngre forskare, vilka ännu

inte avlagt licentiatexamen eller disputerat för doktorsgrad, prövats med

framgång under mer än tio år vid de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna,

veterinärhögskolan och farmaceutiska institutet samt fr. o. m. höstterminen

1958 vid universitetens filosofiska fakulteter. Universitetsutredningen

framhåller, att sådana anslag bör införas för forskarutbildningen vid

bl. a. lantbrukshögskolan.

Även jordbrukshögskoleutredningen är av den uppfattningen, att ett sådant

anslag fyller ett angeläget behov vid lantbrukshögskolan. Utredningen

föreslår sålunda, att tills vidare ett anslag om 150 000 kr. för ultunadelen

och 30 000 kr. för alnarpsdelen upptages för detta ändamål. I den mån ökat

behov av medel till ograduerade forskare kommer att föreligga i framtiden

bör anslagets storlek anpassas därefter.

G. Försöksanslag. F. n. lämnas statliga anslag till försöksverksamheten

över ett relativt stort antal olika poster avsedda för bestämda användningsområden.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att denna starka fixering

till vissa användningsområden ofta försvårar, att tillgängliga anslagsmedel

fördelas på ett sådant sätt, att effektivast möjliga användning uppnås.

Erfarenheten har visat, att det ofta skulle vara till fördel, om de olika anslagen

kunde användas mera fritt. Variationerna i anslagsbehoven från år

till år medför, att en del anslag kan bli förhållandevis rikliga vissa år, medan

andra är så knappa, att verksamheten blir lidande. Bästa resultat torde

enligt utredningen uppnås, om de medel, som ställes till försöksverksamhetens

disposition, ges över ett mindre antal anslag, som har så vida användningsområden

som möjligt. I detta syfte föreslår utredningen, att huvuddelen

av de medel, som tillföres försöksverksamheten, skall sammanföras i ett

större försöksanslag. Detta anslag bör disponeras av försöksverksamhetens

ledning på det sätt, som denna finner vara mest ändamålsenligt och ge bäst

utbyte för försöksverksamheten. Försöksanslaget är avsett att användas till

utgifter i samband med försöksverksamheten såsom löner till kollektivavlalsanställd

personal, försöksverksamhetens resekostnader, ersättning till

jordbruksdriften för intrång i samband med försök samt övriga anslag till

den statligt bedrivna försöksverksamheten. År 1959/60 uppgick anslagen

för dessa ändamål som framgår av tabellen i det föregående till 916 100

kr. för jordbruks- och husdjursförsök. I detta sammanhang bör beaktas, att

försöksverksamheten i likhet med undervisning och forskning kommer att

erhålla bl. a. ökade materiel- och nyanskaffningsanslag. Å andra sidan bortfaller

de vinstmedel, som statens husdjursförsök erhållit genom att i egen

regi driva avdelningarna för fjäderfä, pälsdjur och bin.

Vid bedömningen av det framtida anslagsbehovet för de ändamål som

försöksanslaget är avsett att täcka bör enligt utredningen bl. a. beaktas

följande.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Utvecklingen går mot mera komplicerade och därmed mera kostnadskrävande

försök. En stor del av försöken är genom låg ersättning för markarrende

m. m. f. n. subventionerade av försöksvärdar m. fl. i en omfattning,

som inte torde kunna påräknas för framtiden. Vidare bör försöksverksamheten

i likhet med övrig vetenskaplig verksamhet bli delaktig av en viss

upprustning.

På grundval av bl. a. nu redovisade synpunkter har jordbrukshögskoleutredningen

funnit, att försöksanslaget till jordbruks- och husdjursförsölc

bör uppgå till 1 500 000 kr. Enligt utredningens mening kommer härigenom

de medel, som är avsedda att användas för utförandet av försök att bringas

någorlunda i paritet med de resurser försöksverksamheten i övrigt kommer

att erhålla. Utredningen har vid denna bedömning utgått från den förutsättningen,

att nuvarande bidrag från fonder, forskningsråd in. m. kommer

att ställas till försöksverksamhetens förfogande i samma omfattning

som f. n. är fallet. Skulle en ändring ske i detta avseende, så att dessa bidrag

minskar, bör försöksanslaget ökas i motsvarande grad.

Försöksanslaget till trädgårdsförsöksverksamheten bör enligt utredningen

få användas på i princip samma sätt som motsvarande anslag till jordbruks-

och husdj ursförsöksverksamheten.

Nuvarande provningsinkomster (ersättningar för klassificerande sortoch

stamförsök för enskilda firmors räkning, 10 000 kr.) tillföres nu statskassan

under särskilda uppbördsmedel. Även inkomster från försäljning

av försöksprodukter redovisas f. n. under särskilda uppbördsmedel och

tillföres statskassan. Utredningen föreslår i stället, att en ekonomisk förvaltning

får ansvaret för trädgårdsdriften på samma sätt, som föreslagits

för jordbruks- och husdjursområdena. Detta innebär, att inkomster från

försäljning av produkter från trädgårdsförsöksverksamheten skall få användas

för att bestrida kostnaderna för produkternas framställning. De inkomster,

som således erhålles genom försäljning av trädgårdsprodukterna,

skall därvid användas till att täcka utgifter för arbetskraft, maskiner, handelsgödsel

m. fl. kostnader för produkternas framställning.

Som framgår av tabellen i det föregående uppgick de anslag, som nu

sammanföres under trädgårdsförsökens försöksanslag till 434 200 kr. under

1959/60. Utredningen har kommit till den slutsatsen att försöksanslaget

till trädgårdsförsöksverksamheten bör utgöra 500 000 kr., förutsatt att

inkomsterna från försäljningen av trädgårdsprodukter får disponeras av

trädgårdsdriften vid trädgårdssektionen. Om däremot dessa inkomster skall

inlevereras till staten (redovisas under särskilda uppbördsmedel) erfordras

ett årligt försöksanslag om 700 000 kr.

H. Lantbruksdriften vid försöksstationerna. Under denna rubrik skall

enligt utredningens förslag samtliga statliga bidrag till själva lantbruksdriften

redovisas. Detta innebär, att nuvarande anslag till nyanskaffning av

inventarier vid försöksgårdarna (48 500 kr.) avvecklas. Vidare utgår f. n.

särskilda löneanslag till två driftsledare vid försöksgårdarna. I den mån

denna anställningsform anses böra bibehållas för personal inom jordbruks
-

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

driften vid försöksgårdarna bör lantbruksdriften i stället debiteras ett motsvarande

belopp. För framtiden förutsattes, att försöksverksamheten betalar

full ersättning för intrång i samband med försök. Sådan ersättning lämnas

över försöksanslaget. I den mån tillskott av statsmedel till själva lantbruksdriften

erfordras, bör detta anvisas under denna rubrik.

I. Statsbidrag till hushållningssällskapens försök, över anslaget Lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök: Lokal och fast försöksverksamhet

lämnas bidrag från staten till hushållningssällskapens försöksverksamhet.

Enligt utredningens mening bör dessa bidrag inte ingå som en

kostnadspost i lantbrukshögskolans stat i framtiden. Under en övergångstid

kan dock fördelningen av bidragen handhas av högskolans styrelse.

På längre sikt bör övervägas om ej lantbruksstyrelsen skall bli målsman

härför. För den närmaste framtiden synes medel för ändamålet böra upptagas

till oförändrat belopp under ett nytt anslag till statsbidrag till hushållningssällskapens

försök.

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag i detta avsnitt har endast i mycket

begränsad omfattning blivit föremål för kommentarer och ställningstaganden

från remissinstansernas sida. De remissinstanser, som yttrat sig,

har i princip varit positiva till utredningens förslag. Bl. a. finner man det

värdefullt, att samma normer tillämpas vid lantbrukshögskolan som vid

motsvarande institutioner inom universiteten. Vissa avvikande synpunkter

förekommer dock.

Statens sakrevision anser, att utredningens program för förstärkning

av resurserna för högre undervisning, forskning och försök har givits en

rimlig omfattning. Revisionen understryker särskilt värdet av att utredningen

framlagt fullständiga beräkningar rörande kostnaderna för upprustningen.

Riksräkenskapsverket framhåller, att för den kvarvarande jordbruksdriften

och trädgårdsdriften bör gälla samma principer för reglering av utgifterna,

som nu tillämpas för försöksgårdarna. Riksräkenskapsverket motsätter

sig utredningens förslag, att ersättning för intrång frän försöksverksamheten

skall utgå till lantbruksdriften vid försöksstationerna. Inte heller

bör enligt verkets uppfattning något särskilt driftskapital ställas till gårdarnas

förfogande utan uppkommande likviditetssvårigheter får avhjälpas

genom utanordnande av förskott inom ramen för de å staterna beräknade

bruttoutgifterna. Vad utredningen i övrigt föreslagit i fråga om omfördelningen

av dessa anslagsmedel har icke föranlett riksräkenskapsverket

till annan erinran än att ämbetsverket anser, att någon ändring icke bör

ske beträffande medelsanvisningen för reseersättningar.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium har i huvudsak icke något att erinra

mot utredningens anslagsberäkningar. Vissa mindre justeringar i de
-

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

samma torde dock bli erforderliga. Lärarkollegiet föreslår bl. a. uppjustering

av vissa anslag.

Beträffande materielanslaget anföres, att samtliga naturvetenskapliga

ämnen vid lantbrukshögskolan är jämförbara med de tekniska högskolornas

experimentella ämnen och därför bör erhålla materielanslag enligt den

högre kvoten (29,3 procent av lönekostnaden). I fråga om de ekonomiska

ämnena vid lantbrukshögskolan framhålles, att insamlingsarbetet av statistiskt

material från jordbruksnäringen och dess marknadsorgan är mycket

kostnadskrävande, vilket motiverar materielanslag enligt den högre

kvoten också för dessa ämnen. Materielanslaget bör sålunda beräknas på

ett enhetligt sätt och procenttalet bli 29,3 procent eller det procenttal, som

enhgt universitetsutredningen angives för de tekniska högskolorna. Under

det föreslagna försöksanslaget beräknas den ersättning, som är avsedd att

Ultuna egendom och kvarvarande försöksgårdar för där utlagda

försök, till ca 150 000 kr. per år.

1955 års universitetsutredning finner det värdefullt, att lantbrukshögskoleinstitutionernas

resurser bl. a. i form av materielanslag dimensioneras

efter de normer, som universitetsutredningen föreslagit för universitetsinstitutionernas

del, och tillstyrker därför jordbrukshögskoleutredningens

förslag i dessa delar.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

De av jordbrukshögskoleutredningen i förevarande avsnitt framlagda

förslagen föranleder i huvudsak inga erinringar från min sida. Jag vill

särskilt framhålla värdet av att utredningen framlagt fullständiga beräkningar

rörande kostnaderna för den föreslagna upprustningen. Vidare anser

jag det värdefullt, att utredningens förslag syftar till att göra det möjligt

''id lantbrukshögskolan tillämpa samma normer som vid motsvarande

institutioner vid universiteten. Till frågan om anvisande av medel

för olika ändamål torde såsom hittills ställning få tagas vid den årliga budgetbehandlingen.

Vad gäller investeringarna förordar jag i likhet med utredningen,

att utrustningen av de ny- och ombyggnader vid lantbrukshögskolan, som

statsmakterna fattar beslut om, skall genomföras i samråd med utrustningsnämnden

för universitet och högskolor. Såsom utredningen framhållit bör

givetvis lantbrukshögskolans byggnader ges en utrustning av samma standard

som närmast motsvarande institutioner vid universiteten och de under

ecklesiastikdepartementet hörande högskolorna erhåller.

Utredningens förslag i övrigt om investeringar torde jag få behandla i

samband med byggnadsfrågorna i nästa avsnitt. I detta sammanhang vill

jag endast framhålla, att det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans

styrelse att snarast vidtaga åtgärder för att anskaffa erforderlig mark för

den till trakten av Skara planerade jordbruksförsöksstationen i västra

distriktet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Vad gäller de årliga kostnaderna ansluter jag mig till utredningens

förslag att redovisa de olika anslagsposterna på sådant sätt, att därav

framgår, hur kostnaderna fördelar sig på administration, bibliotek, undervisning

och forskning, försöksverksamhet, baljväxtlaboratoriet, lantbruksdriften

och analyslaboratoriet. I samband med att den vetenskapliga

verksamheten på trädgårdsområdet omorganiseras samt från och med budgetåret

1963/64 kommer att ingå i lantbrukshögskolan och göras högskolemässig

torde de till statens trädgårdsförsök och högre trädgårdskursen horande

driftskostnaderna böra utbrytas ur alnarpsinslitutets anslag och därefter

redovisas tillsammans med lantbrukshögskolans motsvarande anslag.

Såsom utredningen föreslagit bör avlöningar till kollektivavtalsanstalld

personal, som arbetar inom försöksverksamheten, utbrytas ur det nuvarande

avlöningsanslaget för lantbrukshögskolan och omkostnadsanslaget

för alnarpsinstitutet och i fortsättningen redovisas under ett nytt anslag

till försöksverksamheten. Kostnaderna för avlöning till försöksintendenten

och till den fast anställda personalen inklusive skrivhjälp vid försöksstationerna

bör emellertid redovisas under avlöningsanslaget.

Befattningsarvoden och representationsbidrag — vilka det torde böra ankomma

på Kungl. Maj :t att fastställa — bör redovisas å avlöningsanslaget

under posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj: t.

Delposterna till övriga expenser och till ersättningar till försöksgardarna

bör, såsom utredningen föreslagit, vid omorganisationen avföras från omkostnadsanslaget.

Medel till bestridande av de med delposten till övriga expenser

avsedda ändamålen bör i fortsättningen anvisas under materielanslaget.

Kostnaderna för ersättningar till försöksgårdar och försöksstationer liksom

de nu under omkostnadsanslaget redovisade kostnaderna för reseersättningar

m. m., som är att hänföra till försöksverksamheten — utom i vad

avser ordförande och sektionsordförandena i försökskollegiet och forsoksintendenten,

för vilka reseersättningarna bör utgå från omkostnadsanslaget

__bör i framtiden anvisas under försöksanslaget. Å andra sidan bör i en
lighet

med utredningens förslag å omkostnadsanslaget under nya poster

upptagas medel för skötsel av den genetiska trädgården samt från och med

budgetåret 1963/64 för underhåll av alnarpsinstitutets park och prydnadsanläggningar.

Kostnaderna för skötsel av den genetiska trädgården synes enligt

min mening lämpligen i sin helhet böra bestridas av medel ur högskolans

omkostnadsanslag. I övrigt torde nuvarande anslagsposter i huvudsak

böra bibehållas.

Under lantbrukshögskolans omkostnadsanslag bör sålunda i fortsättningen

upptagas i huvudsak följande poster och delposter, nämligen sjukvård

m. m., reseersättningar, bränsle, lyse och vatten, städning och renhållning,

publikationstryck, licentiand- och doktorandstipendier, bidrag till tryckning

av doktorsavhandlingar in. in., exkursioner och studieresor, skötsel

av genetiska trädgården, underhåll av alnarpsinstitutets park och pryd
1!)

Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 69

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

nadsanläggningar, väg- och parkunderhåll m. m., driftskostnader för fordon,

driftskostnader för baljväxtlaboratoriet samt diverse utgifter. Som

särskilda uppbördsmedel bör även i fortsättningen upptagas försålda baljväxter

och publikationer m. m.

Vad gäller materielanslaget är jag ense med utredningen om att samma

normer beträffande användningsområden och anslagstilldelning m. m. i

möjligaste mån bör tillämpas vid lantbrukshögskolan som vid universiteten

och övriga högskolor under ecklesiastikdepartementet. I enlighet härmed

bör kostnaderna för följande ändamål vid undervisnings- och forskningsavdelningarna

samt försöksavdelningarna bestridas ur materielanslaget,

nämligen förbrukningsmateriel såsom kemikalier, glas och skrivmateriel,

apparatur och instrument, böcker och övrig utrustning för handbibliotek,

telefonkostnader, vissa resor för respektive avdelnings räkning såsom

resor för inköp av instrument m. in., vissa löner för mycket tillfällig personal

samt underhåll av utrustning. Vidare bör ur materielanslaget även

täckas de kostnader för administration och bibliotek, som motsvarar vad

som nu utgår ur omkostnadsanslagets delpost till övriga expenser. Medel till

bestridande av kostnaderna för resor vid försöksavdelningarna bör emellertid

med hänsyn till dessa resors särskilda karaktär utgå ur försöksanslaget.

Materielanslaget bör liksom hittills vara ett reservationsanslag.

Vad gäller anslagstilldelningen har jordbrukshögskoleutredningen i anslutning

till universitetsutredningens förslag förordat, att materielanslaget

vid olika institutioner under visst år skall beräknas med utgångspunkt från

lönekostnaden för all lönegradsplacerad personal vid respektive institution

under närmast föregående år. Sålunda har jordbrukshögskoleutredningen

föreslagit, att materielanslaget till de båda kemiska institutionerna samt institutionerna

för mikrobiologi och marklära skall beräknas efter 30 procent,

till de ekonomiska institutionerna efter 11 procent och till övriga institutioner

efter 20 procent av sagda lönekostnad. Den av jordbrukshögskoleutredningen

förordade metoden synes mig utgöra en rimlig utgångspunkt

för fördelning av materielanslaget mellan de olika institutionerna vid

lantbrukshögskolan. Takten i upprustningen av anslaget torde emellertid liksom

eljest få bli beroende av de överväganden, som kan ske vid den årliga

budgetbehandlingen. Jag vill vidare betona, att — oavsett vad nyss anförts

— vid fördelning av medlen under materielanslaget hänsyn måste tagas till

de olika institutionernas ofta från år till år skiftande behov av medel. Institutionerna

torde emellertid, såsom utredningen framhållit, böra lämnas

största möjliga frihet att disponera de medel, som tilldelats dem ur materielanslaget,

på det sätt, som bäst främjar deras verksamhet. Det torde böra

ankomma pa Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbrukshögskolans

styrelse att bestämma anslagets fördelning på olika institutioner

m. fl.

Det nuvarande reservationsanslaget till nyanskaffning och underhåll av

utrustning bör vid omorganisationen ersättas med ett reservationsanslag

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

till nyanskaffning av apparater m. m. Liksom universitetens apparatanslag

bör det nya anslaget användas för anskaffning av större och dyrbarare apparatur,

som mera har karaktär av engångsanskaffning och därför inte bör

föras under materielanslaget. Frågan om storleken av detta anslag torde få

prövas vid den årliga budgetbehandlingen.

Under det hittillsvarande anslaget till nyanskaffning och underhåll av

utrustning har såsom redan framgår av benämningen, även anvisats medel

för underhåll. Till underhåll torde, som jag redan förut föreslagit, i

fortsättningen medel böra utgå ur materielanslaget. Ej heller bör för framtiden

över apparatanslaget anvisas medel för nyanskaffning för lantbruksdriften

vid högskolans egendomar eller försöksgårdar och försöksstationer.

I den mån tillskott av statsmedel till själva lantbruksdriften erfordras, bör

detta anvisas över ett särskilt anslag till lantbruksdriften vid försöksstationerna,

till vilket jag återkommer i det följande.

Liksom nu bör även i fortsättningen anvisas ett särskilt reservationsanslag

till bokinköp och bokbindning. Något särskilt anslag till stipendier behöver

emellertid inte upptagas, enär medel till elevstipendier från och med budgetåret

1960/61 anvisas från åttonde huvudtitelns anslag till naturastipendier

åt studerande vid universiteten m. fl. läroanstalter och medel till licentiand-

och doktorandstipendier föreslagits liksom nu skola utgå ur en särskild

anslagspost under lantbrukshögskolans omkostnadsanslag.

I likhet med jordbrukshögskole- och universitetsutredningarna anser jag,

att även ograduerade forskare vid lantbrukshögskolan bör äga möjlighet att

erhålla forskningsbidrag. Jag har för avsikt att i det följande föreslå, att för

detta ändamål för budgetåret 1961/62 anvisas ett belopp av 50 000 kronor

under lantbrukshögskolans materielanslag. Efter samråd med chefen för

ecklesiastikdepartementet anser jag mig emellertid böra förslå, att från

och med budgetåret 1962/63 anvisning av medel för ändamålet sker från det

under åttonde huvudtiteln upptagna reservationsanslaget till främjande av

ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet m. m.

För att söka ge de för försöksverksamheten tillgängliga medlen effektivast

möjliga användning anser jag mig i likhet med jordbrukshögskoleutredningen

böra föreslå, att dessa medel sammanföres i ett reservationsanslag till

försöksverksamheten och att lantbrukshögskolans styrelse bemyndigas alt i

samband med fastställandet av riksförsöksprogrammet disponera anslaget

på det sätt, som denna finner vara mest ändamålsenligt och ge bäst utbyte av

försöksverksamheten. Ur försöksanslaget bör bestridas kostnader i samband

med den statliga försöksverksamheten såsom för löner till kollektivavtalsanställd

personal, försöksverksamhetens resor, ersättning till jordbruksdriften

för intrång i samband med försök samt nu pågående undersökningar av

skilda slag, vilka i fortsättningen kommer att sortera under försöksverksamheten.

Såsom jordbrukshögskoleutredningen föreslagit bör det nuvarande förslagsanslaget

till jordbruksdriften vid statens försöksgårdar ersättas med

opaginerad Kontrollera mot PDF

$92

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ett förslagsanslag, benämnt lantbruks driften vid försöksstationerna. Det nya

anslaget synes liksom det hittillsvarande böra normalt bli av formell karaktär.

För framtiden förutsätter jag nämligen, att försöksverksamheten ur försöksanslaget

skall betala full ersättning för intrång i samband med försök.

Dessa ersättningar tillsammans med intäkterna från försäljning av de vid

försöksstationerna (försöksgårdarna) framställda produkterna bör användas

för att bestrida kostnaderna för produkternas framställning. I den mån

tillskott av statsmedel till själva lantbruksdriften skulle erfordras, bör emellertid

detta anvisas under förevarande anslag. Som jag i ett tidigare sammanhang

förordat bör lantbruksdriften omhänderhas av särskilda driftsledare.

Dessa bör avlönas med medel ur lantbruksdriftens intäkter. I den

mån den i ett par fall nu förekommande anställningsformen med anlitande

av medel från avlöningsanslaget anses böra bibehållas för personal inom

lantbruksdriften, bör försöksstationerna (försöksgårdarna) i stället debiteras

ett motsvarande belopp.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att särskilt rörelsekapital

för att täcka oförutsedda kostnader eller inkomstbortfall inom lantbruksdriften

skall ställas till förfogande för lantbrukshögskolans styrelse. Detta

förslag anser jag mig emellertid inte böra biträda. I enlighet med vad riksräkenskapsverket

förordat synes mig i stället uppkommande likviditetssvårigheter

böra avhjälpas genom att förskott utanordnas inom ramen för de å

staterna för försöksstationerna (försöksgårdarna) beräknade bruttoutgifterna.

Under det nuvarande anslaget till lokal och fast försöksverksamhet har

hittills lämnats statsbidrag till hushållningssällskapens försöksverksamhet

samt till Skånes fröodlingsförening för utförande av stamförsök med foderrötfrukter

inom Skåne. Anslag för nu nämnda ändamål bör enligt jordbrukshögskoleutredningen

i framtiden inte ingå i lantbrukshögskolans stat.

Medel till nämnda ändamål bör såsom utredningen föreslagit i fortsättningen

anvisas under ett särskilt anslag benämnt statsbidrag till hushållningssällskapens

försöksverksamhet, m. m. Tills vidare synes anslaget liksom

ml böra äskas och fördelas av lantbrukshögskolans styrelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

m

Byggnadsfrågor ■

I. UTREDNINGEN

A. Byggnadsåtgärder vid lantbruksliögskolans ultunadel

Principerna för beräkning av lokalbehovet. Den av

jordbrukshögskoleutredningen redovisade beräkningen av lokalbehovet vid

lantbrukshögskolan är baserad på den organisation och personaluppsättning

samt de arbetsuppgifter, som utredningen tidigare föreslagit. För undervisningen

kräves föreläsningssalar, seminarium och kurslaboratorier. Utrymmen

av detta slag föreslås komma att användas gemensamt av flera institutioner

i den mån dessa förlägges tillsammans. Även en del andra lokaler

såsom vissa laboratorier, växthus och djurstallar, handbibliotek etc. kan ofta

utnyttjas av mer än en institution, utan att detta medför någon större olägenhet.

Genom att så många lokaler som möjligt ges gemensam använd.-;

ning begränsas nybyggnadsbehovet. Större delen av de lokaler en institut

tion behöver måste den dock helt disponera för egen räkning. Hit hör arbetsrum,

forskningslaboratorier etc.

Vid beräkningen av lokalbehovet har utredningen så långt möjligt tilllämpat

vissa normer, som uppställts av byggnadsstyrelsen.

Sålunda har för institutionsföreståndarna beräknats arbetsrum om ca 20

m2 (4 moduler), för laboratorer, lektorer och statsagronomer om ca 15 nU

(3 moduler). För övrig personal, som bedömts vara i behov av eget rum, har

räknats med arbetsrum om ca 10 m2 (2 moduler). De större rummen för institutionernas

ledande personal har ansetts nödvändiga med hänsyn till att

dessa personer skall kunna ta emot besök för tentamina etc. Det stora flertalet

arbetsrum kommer emellertid att bli av storleken 10 m2. Denna utrymmesstandard

är förhållandevis låg men utredningen har ansett det viktigare,

att erforderligt antal rum ställes till förfogande än att dessa göres

större.

Undervisningslokaler såsom föreläsningssalar, kurslaboratorier etc. har

dimensionerats med hänsyn till det antal studerande, som beräknats komma

att använda dem. Vid beräkningen av lokalbehovet för forskningsverksamheten

har beaktats de forskningsuppgifter och det antal forskare, som de

olika institutionerna erhållit. I görligaste mån har utredningen vid beräkningen

av dessa lokalbehov tagit hänsyn till de önskemål, som framförts av

resp. institutionsföreståndare.

Beräknat lokalbehov vid tantbrukshögskolans institutioner på Ultuna. Enligt

utredningens beräkningar, som är mera detaljerat redovisade i betänkandet

(tabell 1 s. 380) och i en till betänkandet fogad särskild bilaga1 föreligger

vid högskolans ultunadel ett totalt behov av institutionslokaler omfattande

ca 15 600 m2. F. n. disponerar högskolan sammanlagt 11 800 m2

1 Byggnadsplaner och kostnadsuppskattningar för av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna

byggnadsarbeten vid Ultuna och Alnarp (stencilerad).

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kimgl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

lokalutrymmen, som kan användas som institutionslokaler. Dessa uppgifter

över beräknat utrymmesbehov och disponibla utrymmen är inte direkt

jämförbara, eftersom det beräknade utrymmesbehovet har baserats

på normer, vilka i sin helhet kan tillämpas endast vid nybyggen. Nybyggnadsbehovet

blir alltså större än skillnaden mellan nu redovisade uppgifter

över beräknat utrymmesbehov och disponibla utrymmen. Sålunda erfordras

sammanlagt 4 700 m2 nya institutionslokaler för att de olika institutionerna

skall kunna inrymma den personal, de laboratorier och undervisningsutrymmen,

som utredningen funnit, att institutionerna bör tilldelas.

Detta innebär en utökning av institutionslokalerna med omkring 40

procent i jämförelse med nuvarande lokalbestånd.

Förläggningsplan för institutioner och andra organ

vid högskolans ultunadel. Det nyss konstaterade nybyggnadsbehovet,

liksom den av utredningen föreslagna integrationen av

försöksverksamheten i undervisningsinstitutionerna, nödvändiggör vissa

omflyttningar av institutionerna. Utredningen har därvid ansett det lämpligt

att endast ange en slutgiltig förläggningsplan. Därmed avses den förläggning,

som institutionerna enligt utredningens mening bör ha fått, när

den omorganisation och de nybyggnader, som utredningen föreslår, blivit

genomförda. De förläggningsproblem, som uppkommer allt eftersom omorganisationen

genomföres eller nya byggnader blir färdigställda t. ex. i

form av tillfällig förläggning av någon institution till lokaler, som den senare

skall överlåta till annan institution, bör enligt utredningens mening

handläggas av högskolans styrelse.

Utredningens bedömning av vilka institutioner som skall förläggas tillsammans

liksom också av vilka institutioner som bör erhålla de nybyggda

lokalerna, har grundats främst på två förutsättningar. Dels har de institutioner,

som har störst behov av inbördes kontakt, förlagts så nära varandra

som möjligt, dels har eftersträvats, att de olika institutionerna med beaktande

av deras skiftande behov skulle få så ändamålsenliga lokaler som

möjligt inom den ram, som nu befintlig lokaltillgång och minsta möjliga

nybyggnad kan ge.

Utredningen föreslår, att de nuvarande byggnaderna resp. planerade nybyggnader

disponeras på följande sätt.

Administrationsbyggnaden. Denna byggnad bör liksom nu inrymma de

administrativa enheterna vid högskolan. Därjämte kan den västra flygelbyggnaden,

som nu står tom, användas för detta ändamål. Denna byggnad

föreslås därför bli inredd till kontorslokaler.

Biblioteksbyggnaden. Då det visat sig, att en tillbyggnad av den nuvarande

byggnaden är diskutabel bl. a. ur byggnadsteknisk synpunkt, förordar

utredningen en omdisponering. I bottenvåningen, som nu inrymmer

bokmagasin,, läsesal och tjänsterum, bör antalet studieplatser fördubblas

och om möjligt avgränsas något från varandra för att möjliggöra bättre

studiero för de studerande. Vindsvåningen (två trappor), som nu utgöres

av ej utnyttjad vind, bör förses med konventionell hyllinredning, medan

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

källarvåningen, som tål en ökad belastning, bör förses med koncentrerade

hyllor (handcompactus e. d.). Utöver de utrymmen, som kan uppbringas

inom biblioteksbyggnaden, erfordras ca 200 m2 med konventionell hyllinredning.

Detta utrymme erhålles på så sätt att en biblioteksfilial lörlägges

i den närliggande stora institutionsbyggnaden. Genom denna lösning av

bibliotekets lokalproblem ges möjligheter till ytterligare framtida expansion

i stora institutionsbyggnaden.

Aula. I samband med byggandet av kårhus och restaurang planerades en

aula, där den gamla restaurangbyggnaden nu ligger. Denna planerade aulabyggnad

beräknades omfatta 900 in2 golvyta. Detta byggnadsprojekt hade

framskridit så långt, att även vissa medel härtill var beviljade. Då ett angeläget

behov av en större samlingslokal föreligger, har utredningen ansett

att den planerade aulabyggnaden bör komma till stånd. Utredningen har

emellertid bedömt utrymmesbehovet för aula med biutrymmen, bastuavdelning

m. m. till 630 in2.

Stora institutionsbyggnaden. I denna byggnad inrymmes f. n. de båda

kemiska institutionerna, samtliga husdj ursinstitutioner samt institutionerna

för marklära och växtpatologi. Utredningen har funnit det lämpligt,

att stora institutionsbyggnaden i framtiden reserveras för de båda kemiska

institutionerna samt för institutionen för marklära. Allt eftersom lokalerna

i stora institutionsbyggnaden ställes till de tre kvarvarande institutionernas

disposition, bör de upprustas och anpassas för sitt nya ändamål. Därvid

bör särskilt frågan om ett större kemiskt kurslaboratorium lösas. Utredningen

förordar därvid, att vissa till det nuvarande kurslaboratoriet angränsande

utrymmen friställes och att det nuvarande kurslaboratoriet utvidgas

till att omfatta större delen av bottenvåningen i den flygelbyggnad, där det

nu är inrvmt. Institutionen för marklära, som har behov av 100 m2 växthus,

bör tilldelas erforderliga utrymmen i den av utredningen föreslagna

växthuscentralen vid norra hållplatsen.

Gamla institutionsbyggnaden. I denna byggnad inrymmes f. n. institutionerna

för allmän jordbrukslära, växtodlingslära, driftsekonomi och

marknadslära. Byggnaden, som är olämplig för laboratorier, bör i första

hand förbehållas ej experimentella institutioner, vilka icke har behov av

laboratorieutrymmen. De två översta våningarna föreslås få disponeras av

de båda ekonomiska institutionerna inkl. statistiska avdelningen. I bottenvåningen

bör institutionen för husdjursförädling förläggas. På lång sikt

bör dock denna senare institution förses med nya lokaler, lämpligen i anslutning

till de övriga genetiska institutionerna. I gamla institutionsbyggnaden

bör plats också reserveras för vissa ämnen, i vilka undervisningen

handhas av speciallärare, såsom pedagogik, matematik, skogshushållning

etc. samt för vissa arkiv- och förrådsutrymmen i källaren lör högskolans

behov. Institutionen för husdj ursförädling föreslås vidare få disponera

Ultuna egendoms ladugård för försök med nötkreatur samt en del av stallutrymmena

i Bäcklösa för försök med svin och höns.

Statens jordbruksförsöks nuvarande byggnader. Nuvarande utrymmen i

dessa byggnader jämte ca 500 in2 nybyggnader av laboratorier m. in. motsvarar

i stort selt de utrymmen, som institutionerna för växtnäringslära

och jordbearbetning behöver. Utredningen har därför ansett, atl dessa två

institutioner lämpligen bör förläggas dit. Utöver institutionslokaler behövs

för nämnda institutioner även vissa nybyggnader av näthallar (800

in2), växthus (300 in2) och försöksutrymmen. Enligt utredningen bör de

växthus, som behöver nyuppföras, förläggas till en för hela högskolan gemensam

växthuscentral, som lämpligen kan placeras vid Ultuna norra hållplats

i anslutning till växtodlingsinstitutioncrna. Byggnad för försöksut
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

rymmen om ca 500 in2 bör uppföras i anslutning till växtnärings- och jordbearbetningsinstitutionerna.

Statens husdjursförsöks nuvarande byggnad. I denna byggnad och i vissa

tillbyggnader bör enligt utredningens mening institutionerna för husdjurens

utfodring och vård, näringsfysiologi och djurfysiologi förläggas.

Här kommer alltså högskolans husdj urscentrum att bli förlagt. I anslutning

till detta bör också lokaler för individuella försök med större husdjur

samt för laboratorier placeras. Erforderliga tillbyggnader av institutionslokaler

beräknas av utredningen till 1 140 m2. Därutöver föreligger behov

av utrymmen för laboratorier ur, för uppställning av försöksdjur, arbetshall

för foderkonservering, foderutrymmen m. m. om 900 m2. Institutionen

för utfodring och vård har vidare behov av betydande djurstallar för

försöksändamål. För utfodringsförsök med nötkreatur bör Kungsängens

ladugård få disponeras och för motsvarande försök med svin, höns och

pälsdjur bör institutionen tilldelas vissa stallutrymmen i Bäcklösa.

Ng institutionsbyggnad för växtodlingsgruppen. Redan år 1952 ägde en

arkitekttävlan rum om utformningen av en sådan institutionsbyggnad. Denna

nybyggnad bör förläggas i anslutning till redan uppförda växthus vid

norra hållplatsen samt utformas så, att den kan inrymma institutionerna

för allmän växtodling, speciell växtodling och växtpatologi. Enligt utredningens

bedömning erfordras nybyggnad av 2 780 in2 institutionslokaler.

Vidare erfordras nybyggnad av 380 m2 groningslaboratorium m. m., 650 m2

växthus, 1 400 m2 näthall, 200 m2 arbetshall och 1 500 in2 försöksutrymmen

för uppställning av maskiner, förvaring av växtprover m. in. Växthusen

bör ingå i den av utredningen föreslagna gemensamma växthuscentralen.

Genetiska gruppen. Utredningen anser, att vissa skäl talar för att de genetiska

institutionerna — genetik, växtförädling och husdj ursförädling —

förlägges tillsammans, när i en framtid institutionen för husdj ursförädling

skall erhålla nya institutionslokaler. Härigenom blir det möjligt att utnyttja

viss dyrbar utrustning, laboratorier och andra anläggningar gemensamt,

samtidigt som goda möjligheter till inbördes kontakt mellan forskarna

inom det genetiska området skapas. Med denna lokalisering kommer

vidare institutionen för husdjursförädling att bli förlagd på bekvämare avstånd

till djurstallarna vid Bäcklösa.

Den nuvarande botanisk-genetiska institutionen disponerar nybyggda institutionslokaler,

som tills vidare kommer att täcka den nya genetiska institutionens

behov även med hänsyn till det av 1955 års riksdag beslutade

samarbetet med Uppsala universitet. Institutionen för växtförädling kan

lämpligen förläggas i det s. k. trädgårdshuset, där utrymme finns för skrivrum

etc. Några nybyggnader av laboratorier behöver inte nu genomföras,

då institutionen för växtförädling kan utnyttja de flesta utrymmen utöver

skrivrum gemensamt med den genetiska institutionen.

Växtfysiologiska institutionsbyggnaden bör bli föremål för vissa ombyggnader

bl. a. i syfte att utnyttja det nuvarande utrymmet mera effektivt.

Vid institutionsbyggnaden för hydroteknik bör ett grovlaboratorium och

hall för skrymmande fältutrustning omfattande 110 m2 uppföras. De nuvarande

institutionslokalerna föreslås vidare bli föremål för vissa inrednings-

och upprustningsarbeten. Det behov av ett mindre växthus, som

föreligger, bör tillgodoses på så sätt att institutionen får disponera erforderliga

utrymmen i den av utredningen föreslagna växthuscentralen vid

norra hållplatsen.

Vid maskintekniska institutionens byggnad behöver verkstadslokalerna

utvidgas med 400 m2 och de egentliga institutionslokalerna med 120 m2

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

bl. a. med hänsyn till att undervisningen i husbyggnadslära skall ske vid

denna institution. , ,

Panncentraler. Enligt beräkningar utförda av byggnadsstyrelsen torde en

mera ändamålsenlig värmeförsörjning för ultunaområdet uppnås genom en

viss centralisering av uppvärmningsanläggningarna. Sålunda föreslås att

panncentralerna i de mikrobiologiska och maskintekniska institutionsbyggnaderna

bygges ut, så att de kan förse hela västra byggnadsgruppen med

värme. Denna grupp anges böra omfatta förutom de två nämnda institutionerna

statens jordbruksförsöks byggnader, planerad byggnad för lanlbrukskemiska

laboratoriet, statens maskinprovningar, statens husdjursförsok

med planerade tillbyggnader, planerad institutionsbyggnad lör de tre växtodlingsinstitutionerna

samt en viss reserv för kommande byggnader inom

detta område. Östra byggnadsgruppen beräknas kunna förses med värme

från den panncentral, som nu finns i stora institutionsbyggnaden, om en

befintlig högtryckspanna utbytes mot en ny och större sådan. Denna byggnadsgrupp

föreslås omfatta administrationsbyggnaden, aula, bibliotek, stora

och gamla institutionsbyggnaderna samt institutionsbyggnaderna för lantbruksbotanik

och hydroteknik. Flertalet av dessa byggnader förses redan

med värme från den nuvarande panncentralen i stora institutionsbyggnaden.

Växthus. Enligt utredningens beräkningar erfordras nybyggnad av sammanlagt

960 m2 växthusyta vid institutionerna på Ultuna. Utredningen

framhåller, att alla växthus, som nybygges, bör uppföras på en plats för

att i form av en växthuscentral stå till samtliga institutioners förfogande.

Härigenom vinnes, att driftskostnaderna kan hållas lägre till följd av att

samma växthusyta kan skötas med mindre sammanlagd personal, som därtill

kan vara mera specialiserad och bättre utbildad. Vidare ökar möjligheterna

att utnyttja växthusutrymmet kontinuerligt, eftersom de olika institutionernas

behov av växthusutrymme varierar tid efter annan. Enligt

utredningens mening skall växthuscentralen drivas av försöksverksamhetens

serviceavdelning som i samråd med institutionsföreståndarna skall

fördela utrymmet mellan de olika institutionerna. Den föreslagna växthuscentralen

bör lämpligen förläggas till norra hållplatsen i anslutning till

växtodlingsgruppens institutionsbyggnad.

Djurstallar. Inom ultunaområdet finnes f. n. djurstallar vid Ultuna egendom,

vid Bäcklösa samt Kungsängen och Nåntuna. Enligt utredningens mening

bör samtliga dessa stallar och djurbesättningar tas i anspråk för försöksändamål.

Husdjursskötseln i dessa djurstallar liksom de, vilka föreslås

komma att nybyggas, bör driftsekonomiskt inordnas under Ultuna

egendom, som enligt utredningens förslag skall sortera under försöksverksamhetens

serviceavdelning.

Djurförsök i större skala erfordras främst vid institutionerna för utfodring

och vård samt husdjursförädling. För att möjliggöra ett rationellt utnyttjande

av de stallar och djurbesättningar, som kommer att ställas till

försöksverksamhetens förfogande, föreslår utredningen, att i den män nybyggnader

av djurstallar sker, dessa bör utformas som gemensamma anläggningar

för såväl utfodrings- som avelsförsök. Härigenom vinnes enligt

utredningen, att djurskötseln kan drivas i större och därmed mera ekonomisk

skala än om de båda institutionerna skall ha var sina stallar för resp.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

djurslag. Serviceavdelningen skall efter samråd med resp. institutionsföreståndare

fördela utrymme och djurbesättningar mellan de olika institutionerna.

Stallar för nötkreatur. Utfodringsförsök med nötkreatur bör, framhåller

utredningen, liksom nu utföras vid Kungsängens ladugård. I vilken omfattning

husdjursgenetiska försök behöver utföras på Ultuna blir bl. a.

beroende av huruvida det diskuterade halvstatliga institutet för kött och

mjölkproduktion kommer till stånd. Oavsett om ett sådant institut kommer

till stånd eller ej, behövs emellertid enligt utredningen vissa djurresurser

för den husdj ursgenetiska forskningen vid Ultuna. Genetisk forskningsverksamhet

med nötkreatur torde därvid kunna utföras vid Ultuna

egendoms ladugård. På längre sikt bör dock enligt utredningens mening

denna ladugård, som ligger i högskoleområdets centrum, ersättas med en

ny sådan med lämplig förläggning. Eftersom försöksverksamhetens behov

av centralt belägna djurstallar för nötkreatur ej kan överblickas f. n., föreslår

utredningen inte några nybyggnader vid Ultuna härför utan förutsätter,

att högskolestyrelsen, när frågan om nämnda husdjursinstitut avgjorts,

tar ställning till utflyttning och eventuell ersättningsbyggnad för

Ultuna egendoms ladugård. I den mån stallar för nötkreatur bedömes erforderliga

inom ultunaområdet väster om Fyrisån, bör de förläggas till

Bäcklösa för att icke hindra framtida förläggning av institutionsbyggnader

inom det centrala högskoleområdet.

Stallar för svin och fjäderfä. Det nuvarande svinstallet vid Bäcklösa

betecknas av utredningen som helt otillräckligt ur försökssynpunkt. En

fördubbling av resurserna för utfodringsförsök vid Bäcklösa uppställes som

ett minimibehov. Härtill kommer behovet av djur för husdjursgenetisk

forskning på Ultuna. Det sammanlagda behovet av svin för försöksändamål

vid Ultuna beräknar utredningen till ca 70 suggor och 500 ungsvin. Stallar

för dessa djur föreslås bli förlagda till Bäcklösa i anslutning till redan befintligt

svinstall. Utredningen föreslår vidare, att ett fjäderfästall avsett för

ca 5 000 höns och 20 000 kycklingar samt ett mindre antal gäss och kalkoner

uppföres vid Bäcklösa och utformas som en gemensam anläggning

för såväl utfodrings- som avelsförsök.

Byggnadsplanering inom högskoleområdet. Utredningen

framhåller, att om Ultuna lantbruksskola nedlägges i enlighet med

tidigare framfört förslag, skapas möjlighet att avveckla större delen av

egendomens ekonomibyggnader från högskoleområdet. Med hänsyn till att

utredningen inte ansett sig kunna taga ställning till ersättningsbyggnad för

nuvarande ladugård vid Ultuna egendom upptar det förordade byggnadsprogrammet

beträffande ekonomibyggnaderna inom själva högskoleområdet

endast sådana omdisponeringar m. m., som kan göras oberoende av en

utflyttning på längre sikt till Bäcklösa. Bl. a. föreslås att östra stallflygeln

(det nuvarande häststallet) inredes till reparationshall, smides- och snickarverkstad

samt garage för traktorer. På längre sikt bör även Övriga

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

stallbyggnader, när dessa friställes, kunna utnyttjas som garage och uppställningsplats

för bilar, traktorer och övriga jordbruks- och försöksmaskiner

tillhörande egendomen och serviceavdelningen. Utredningen har vidare

låtit företa en översyn över erforderliga reparationer av de bostäder, som

tillhör Ultuna egendom.

I syfte att underlätta kommunikationerna mellan de nya och gamla institutionsområdena

förordar utredningen, att en ny kommunikationsled

anläggs i öst—västlig riktning över egendomens nuvarande område, lämpligen

på så sätt att vägen söder om hydrotekniska institutionen förbindes

med vägen söder om den nuvarande lantbruksskolan. En sådan väg skulle

ge bekväm förbindelse för växtodlingsgruppens och husdjursgruppens institutioner

med det gamla institutionsområdet. Utredningen framhåller, att

denna förbindelseled bör ges en sådan standard, att regelbundna bussturer

kan gå ned i en slinga till det gamla institutionsområdet via denna led och

stora infartsvägen.

Kostnader för föreslagna byggnadsarbeten på Ultuna.

De av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna byggnadsarbetena

har planerats och kostnadsuppskattats genom försorg av byggnadsstyrelsen

(institutionslokaler m. m.) och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader

(vissa stallbyggnader, bostadshus m. m.). De sammanlagda byggnadskostnaderna

vid Ultuna har uppskattats till 18 750 000 kr. Följande

byggnadsåtgärder vid Ultuna har av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats

till sammanlagt 18 000 000 kr.

Administrationsbyggnaden ..........................................

Västra flygelbyggnaden............................................• •

Biblioteksbyggnaden, ................................i..............

Aula .....................................•_......;........_

Stora institutionsbyggnaden (institutionerna för kemi I, kemi II och

marklära) ................................................_........

Gamla institutionsbyggnaden (institutionerna för driftsekonomi, mark
nadslära,

husdjursgenetik m. m.) ....................................

Institutionen för växtfysiologi:

Institutionsbyggnad ..............................................

Varmväxthus ....................................................

Hofman-Bangs villa ..............................................

Institutionen för hydroteknik:

Institutionsbyggnad ..............................................

Arbetshall .......................................••• ;

Vid statens jordbruksförsök, nuvarande byggnader (institutionerna för

jordbearbetning och växtnäringslära):

Institutionslokaler i befintliga byggnader ..........................

Laboratorier och föreläsningssal ..................................

Vid statens husdjursförsök, nuvarande byggnad (institutionerna för

djurfysiologi, näringsfysiologi samt utfodring och vård) :

Institutionslokaler ..............................................

Stallar för laboratoriedjur i anslutning till institutionsbyggnaderna

Växtodlingsgruppen (institutionerna för allmän växtodling, speciell

växtodling och växtpatologi):

Institutionsbyggnad ..............................................

Groningslaboratorium ............................................

Växthuscentral vid norra hållplatsen:

Varmväxthus ....................................................

Kallväxthus ......................................................

Ombyggnad

»

Nybyggnad

Ombyggnad

Ombyggnad

Ombyggnad

»

Ombyggnad

Nybyggnad

Ombyggnad

Nybyggnad

Nybyggnad

»

Nybyggnad

Nybyggnad

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Näthallar ........................................................

Arbetshallar ......................................................

Maskintekniska institutionen:

Institutionslokaler ..............................................

Verkstadslokaler ..................................................

Nuvarande Ultuna lantbruksskola:

Bostäder för propedeutiska kursens studenter i nuvarande lantbruksskolans

lokaler ....................................................

Centralisering av värmecentraler (2 centraler)

Ny väg (ca 300 m) som skall förbinda vägen söder om hydrotekniska

institutionen och vägen söder om nuvarande lantbruksskolan

Upprustning av befintliga vägar

Utökning av transformatorstation samt utbyte av högspänningskablar

Komplettering av ytterbelysning

Följande byggnadsåtgärder vid Ultuna har av statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader kostnadsberäknats till sammanlagt 750 000 kr.

Reparationer och ombyggnader av vissa personalbostäder inom ultunaområdet

Reparationer av ekonomibyggnader:

Ultuna egendoms ladugård

Östra stallflygeln (häststallet)

Olika yttre upprustningsarbeten

Nybyggnad av:

Centralgarage söder om Ultuna egendoms ladugård

Svinstall vid Bäcklösa

Fjäderfäanläggning vid Bäcklösa

Försökslador för institutionerna för allmän och speciell växtodling samt växtnäringslära

och jordbearbetning

Maskinhall vid Kungsängen

Nybyggnad

»

Ombyggnad

B. Byggnadsåtgärder vid lantbrukshögskolans trädgårdssektion i Alnarp

Jordbrukshögskoleutredningens förslag om högskolemässig trädgårdsutbildning

samt i samband därmed viss utökning av forsknings- och försöksverksamheten

inom trädgårdsområdet medför ett ökat behov av olika lokaler,

växthus m. m. vid Alnarp. Enligt utredningens förslag skall fyra

fullständiga institutioner och fyra underavdelningar samt ett mindre kemiskt

analyslaboratorium förläggas till Alnarp.

Till förfogande för statens trädgårdsförsök och högre trädgårdskursen

står f. n. statens trädgårdsförsöks huvudbyggnad, på Mellangård och östergård

belägna byggnader samt vissa lokaler för kansli, bibliotek och kamrerarexpedition

gemensamma för hela alnarpsinstitutet.

Behov av institutionslokaler. Utredningen föreslår, att institutionen för

frukt- och bärodling förlägges till nuvarande statens trädgårdsförsöks huvudbyggnad.

Utrymmena i denna motsvarar ungefärligen institutionens behov.

Den nuvarande köksväxtavdelningen av statens trädgårdsförsök är förlagd

till Mellangård och disponerar där vissa utrymmen, som lämpligast bör

övertas av institutionen för köksväxtodling. Vidare har för köksväxtavdelningens

räkning Alnarps skola inköpts. Med anledning härav har utredningen

ansett, att institutionen för köksväxtodling bör förläggas till Alnarps

skola. De nuvarande institutionslokalerna vid Mellangård är gamla

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

och av dålig beskaffenhet och bör omändras till omklädnings- och lunchrum

för kollektivavtalsanställd personal. Vidare bör en äldre ladugård vid

Östergård ombyggas till lagerhus för grövre köksväxter.

Institutionerna för prydnadsväxtodling och trädgårdskonst bör enligt

utredningens mening jämte sektionsexpedition och underavdelningar för

driftsekonomi, arbetsmetodik, växtpatologi samt det kemiska analyslaboratoriet

förläggas till en nybyggnad väster om statens maskinprovningars

byggnad. Det sammanlagda nybyggnadsbehovet för dessa institutioner och

avdelningar uppgår till 940 m2 institutionslokaler, vari också ingår 160 m2

till skrivrum m. in. för sektionsexpeditionen.

Den av utredningen föreslagna omlokaliseringen av biförsöksverksamheten

medför, att vissa institutionslokaler såsom tjänsterum och laboratorieutrymmen

måste ställas till förfogande för denna verksamhet i Alnarp.

Erforderliga utrymmen torde kunna erhållas i hovbeslagsskolan, om denna

inredes på ett ändamålsenligt sätt. Sammanlagt erfordras för biförsöksverksamheten

100 m2 institutionslokaler och 200 m2 förradsutrymmen

m. m.

Behov av växthus m. in. Statens trädgårdsförsök disponerar f. n. vid avdelningen

för köksväxtodling sammanlagt 780 m2 växthusyta samt vid avdelningen

för frukt- och bärodling ett kallväxthus och ett provisoriskt

plastväxthus om sammanlagt 80 in2. Prydnadsväxtavdelningen har f. n.

inga egna växthus men har tidvis disponerat vissa av köksväxtavdelningens

och Alnarps trädgårdars växthus. Det sammanlagda behovet av växthus vid

trädgårdssektionen har beräknats till 4 650 m2. För trädgårdssektionens

räkning erfordras alltså ytterligare växthusutrymmen om ca 3 800 m2.

Hela detta växthusutrymme torde dock inte behöva nybyggas, om vissa delar

av de växthus, som nu disponeras av Alnarps trädgårdar kan tas i anspråk

för trädgårdssektionens behov. Om ett sådant övertagande kan komma

till stånd, begränsas behovet av nya växthus till 120 in2 vid institutionen

för frukt- och bärodling och till 1 320 m2 vid institutionen för köksväxtodling.

Kostnader för föreslagna bgggnadsarbeten vid trädgårdssektionen. De av

utredningen föreslagna byggnadsarbetena vid trädgårdssektionen har kostnadsuppskattats

genom försorg av byggnadsstyrelsen. Vissa byggnadsarbeten

såsom renovering av byggnader vid Mellangård och östergård samt

ombyggnad av hovbeslagsskolan för biodlingsavdelningens räkning har

kostnadsberäknats av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.

Den sammanlagda kostnaden för byggnadsarbeten vid trädgårdssektionen

har beräknats uppgå till 5 670 000 kr.

Följande byggnadsarbeten för trädgårdssektionen i Alnarp har av byggnadsstyrelsen

kostnadsberäknats till sammanlagt 5 600 000 kr., varav för

vatten och avlopp 800 000 kr.

Institutionsbyggnad gemensam för:

Institutionen för prydnadsväxtodling Nybyggnad

Institutionen för trädgårdskonst och naturvård ....................

Avdelningen för driftsekonomi ....................................

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Avdelningen för arbetsmetodik och teknik .......................... Nybyggnad

Avdelningen för växtpatologi ...................................... »

Sektionsexpedition ................................................ s>

Kemiskt analyslaboratorium ...................................... »

Institutionen för frukt- och bärodling (statens trädgårdsförsöks institu
tionsbyggnad)

...................................................... Ombyggnad

Institutionen för köksväxtodling (Alnarps skola) .................... Ombyggnad

Tjänsterum och personalrum (Mellangård) ........................ »

Bibliotek, slottet .................... »

Två vaktmästarbostäder ............................................ Nybyggnad

Ekonomibyggnader m. m.:

Sorterings- och packhall, kylrum m. m. (frukt- och bärodling) ...... Nybyggnad

Lagerhus med kylfack (köksväxtodling) ............................ »

Lagerhus, östergård (köksväxtodling) .............................. Ombyggnad

Byggnad för traktorer och vagnar (köksväxtodling) .................. Nybyggnad

Varmväxthus (frukt- och bärodling, köksväxtodling) ................ »

Varmväxthus (del av Alnarps trädgårdars växthusanläggning) ...... Ombyggnad

Näthall (frukt- och bärodling) .................................... Nybyggnad

Komplettering av mottagningsstation för högspänningsledning samt

komplettering av ytterbelysning m. m.

Vatten- och avloppsfrågor, anslutning till Lommaledningen1

Följande byggnadsåtgärder för trädgårdssektionen i Alnarp har kostnadsberäknats

av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader till

sammanlagt 70 000 kr.

Biodlingsavdelningen:

Skrivrum och laboratorium i hovbeslagsskolan ...................... Ombyggnad

Ekonomibyggnad m. m........................................... Nybyggnad

Bostadshus vid östergård ............................................ Ombyggnad

C. Byggnadsåtgärder vid försöksstationerna2

Jordbruks- och husdjursförsöksstationerna vid Alnarp. Till Alnarp kommer

enligt utredningens förslag att förläggas två försöksstationer, varav en

på jordbruksområdet och en på husdjursområdet. Dessa behöver kontorslokaler

och vissa övriga utrymmen. Erforderliga skrivrum samt sammanträdes-

och demonstrationsrum kan enligt utredningen erhållas i hovbeslagsskolan,

som delvis står oanvänd sedan år 1958. I den närliggande smedjan

kan utrymme erhållas för försöksteknisk utrustning. Beträffande djurstallar

är utredningen av den uppfattningen, att husdjursförsöksverksamheten

så långt möjligt bör förläggas till redan befintliga stallar vid lämpliga

egendomar. I första hand synes djurbesättningarna vid Alnarps egendom

böra tas i anspråk för detta ändamål efter avtal mellan lantbrukshögskolan

och alnarpsinstitutet. För att försök skall kunna bedrivas i större

omfattning vid djurbesättningarna i Alnarp erfordras dock vissa försöksanordningar.

För anläggningar av detta slag i det nuvarande nötkreatursstallet

föreslår utredningen ett belopp av 50 000 kr. Därest alnarpsinstitutets

styrelse beslutar, att det nuvarande nötkreatursstallet, som är

1 Kostnaderna för avloppsanläggningar torde endast delvis böra belasta trädgårdssektionen.

2 Dessa byggnadsarbeten har kostnadsberäknats av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.

En mer detaljerad beskrivning har lämnats i särskild stencilerad bilaga.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

303

omodernt, skall nybyggas, vill utredningen föreslå ett större belopp för

försöksanordningar, förslagsvis 100 000 kr. För att kunna genomföra svinförsök

i större omfattning erfordras vissa tillbyggnader för blandning och

uppvägning av foder samt vissa inredningsarbeten i det nuvarande gödsvinstallet

vid Alnarps egendom.

Kostnaderna för följande byggnadsåtgärder vid försöksstationerna i Alnarp

har beräknats till 150 000 kr.

Ombyggnad av hovbeslagsskolan och smedjan för kontorslokaler m. m.

Anläggningar för nötkreatursförsök

Anläggningar för svinförsök

Vid den av utredningen föreslagna jordbruksförsöksstationen vid Skara

behövs en arbetslokal om 200 m2. Kostnaden för att bygga en sådan lokal

har uppskattats till 60 000 kr.

Enligt utredningens mening bör erforderliga lokalutrymmen och växthus

vid trädgårdsförsöksstationen vid Rånna erhållas genom avtal med hushållningssällskapet.

Vid trädgårdsförsöksstationen vid Nyckelbg föreslår utredningen följande

byggnadsåtgärder, som kostnadsberäknats till sammanlagt 110 000 kr.

Nybyggnad av tjänsterum om 40 m2 jämte 20 m2 arbetslokaler

Nybyggnad av två växthus omfattande 240 m2 med arbetslokaler om 30 m2

Nybyggnad av lagerkällare för frukt- och köksväxtlagring

Vid den jordbruksförsöksstation, som kommer att förläggas vid Röbäcksdalen

och där övertaga de resurser, som nu disponeras av statens jordbruksförsöks

nojrlandsavdelning, erfordras enligt utredningens mening

f. n. inte någon ytterligare nybyggnad.

Vid trädgårds- och husdjursförsöksstationerna vid öjebyn föreslår utredningen

följande byggnadsarbeten, som kostnadsberäknats till sammanlagt

640 000 kr.

Reparationer och ombyggnad av vissa personalbostäder

Nybyggnad av tre lantarbetarbostäder

Renovering av kontorslokaler för trädgårdsförsöksstationen

Nybyggnad av växthus med dubbla glas om 240 m2 med arbetslokaler om 30 m2

Nybyggnad av djurstallar:

Hönshus för 5 000 djur

Svinstall för 500 djur

Lösdriftsstall för 50—70 göddjur

Renovering av gamla utgödslingsanordningen

Ombyggnad av stallflygelbyggnaden till spannmålsmagasin

Nybyggnad av maskinhus inkl. reparationsutrymme och lunchrum

Täckdikning

Planteringar och vägar

De totala kostnaderna för av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna

byggnadsarbeten vid hela lantbrukshögskolan utgör 25 380 000 kr.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

D. Turordning för de av jordbrukshögskoleutredningen

föreslagna byggnadsarbetena

I enlighet med givna direktiv har jordbrukshögskoleutredningen även

sökt bedöma, i vilken följd olika av utredningen föreslagna byggnadsåtgärder

bör genomföras. Utredningen föreslår sålunda, att de olika byggnadsarbetena

vid Ultuna fördelas på tre ungefär lika stora utbyggnadsetapper

vardera omfattande två år. Vid Alnarp har en motsvarande uppdelning

gjorts. Där synes dock första utbyggnadsetappen böra vara något längre

och omfatta tre år, för att vissa mycket angelägna byggnadsarbeten skall

kunna inrymmas i denna etapp. De två följande utbyggnadsetapperna vid

Alnarp föreslås liksom vid Ultuna komma att omfatta två år vardera. Utredningen

har inte hänfört de olika etapperna till särskilda år utan förutsätter,

att utbyggnadsprogrammet inledes, så snart statsmakterna fattat

beslut därom. Vid uppgörandet av turordningen har eftersträvats, att byggnadskostnaderna

per år skall bli av någorlunda samma storlek under hela

utbyggnadstiden. För byggnadsarbetena vid försöksstationerna har utredningen

inte angivit någon turordning utan förutsätter att högskolans styrelse

fördelar ifrågavarande byggnadsarbeten på ett lämpligt sätt under en

utbyggnadstid av ungefär motsvarande längd, som tillämpas för Ultuna.

Ultuna

Utbyggnadsetapp I (två år)

1. Institutionsbyggnad för växtpatologi, allmän växtodling och speciell växtodling (inkl.

värmecentral för västra byggnadsgruppen)

2. Laboratorier och föreläsningssal vid statens jordbruksförsöks byggnader

3. Hyllinredning i bibliotekets källare

4. Bostadsrum för propedeutiska kursen i lantbruksskolans lokaler

5. Permanentbeläggning av hållplatsvägen

6. Ombyggnad av östra stallflygeln (häststallet) till maskinverkstad m. m.

7. Svinstall och fjäderfäanläggning vid Bäcklösa

8. Centralgarage

I anslutning till denna plan anför utredningen följande.

En institutionsbyggnad för växtpatologi är enligt utredningens uppfattning

det mest trängande byggnadsbehovet vid lantbrukshögskolan. Redan

år 1952 genomfördes en arkitekttävlan om utformningen av en institutionsbyggnad

till institutionerna för växtsjukdomslära och växtodlingslära. Ända

sedan dess har högskolans styrelse varje år gjort framställningar om

att få denna byggnad uppförd. Statens sakrevision har granskat och efter

vissa justeringar godkänt föreliggande byggnadsplaner.

För att möjliggöra att växtodlingsdelen inom statens jordbruksförsök

skall kunna infogas i motsvarande växtodlingsinstitutioner är det nödvändigt,

att också de båda växtodlingsinstitutionerna erhåller nya lokaler samtidigt.

För att institutionerna för växtnäringslära och jordbearbetning skall

kunna förläggas till statens jordbruksförsöks nuvarande byggnader och där

även bedriva undervisning erfordras, att föreläsningssal och vissa laboratorier

tillbygges.

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Med hänsyn till den överbelastning, som nu råder i biblioteket bör detta

erhålla en koncentrerad hyllinredning (oompactus) i källarvåningen redan

under första utbyggnadsetappen. Slutligen har utredningen funnit att vissa

Övriga, byggnadsarbeten, såsom djurstallar vid Bäcklösa in. m., bör utföras

redan under första utbyggnadsetappen.

Utbyggnadsetapp II (två år)

1 Vissa reparations- och ombyggnadsarbeten vid gamla institutionsbyggnaden, stora

institutionsbyggnaden (bl. a. ett större kemiskt kurslaboratorium) samt vid de växtfysiologiska

och hydrotekniska institutionsbyggnaderna (inkl. arbetshall vid hydrotekniska m
S

2 Vissa reparations- och ombyggnadsarbeten vid administrationsbyggnaden (bl. a. större

plenisal) och biblioteksbyggnaden

3. Nybyggnad av aula

4. Nybyggnad av växthuscentralen

5. Vissa vägarbeten

6. Reparationer av vissa personalbostäder inom ultunaomradet

7. Maskinhall vid Kungsängen

8. Olika yttre upprustningsarbeten

Utredningen framhåller beträffande denna etapp följande.

Sedan byggnadsetapp I genomförts, torde trångboddheten även i stora

institutionsbyggnaden komma att lätta något. Från denna byggnad kan

nämligen redan vid detta tillfälle institutionerna för växtpatologi och husdjur

sförädling flytta ut. Likaså bör det vara rimligt att räkna med att det

kemiska analyslaboratoriet har fått nya lokaler vid denna tidpunkt. I detta

läge torde de mest angelägna byggnadsåtgärderna på Ultuna bestå i att

rusta upp befintliga lokaler, så att dessa blir mer ändamålsenliga. I stora

institutionsbyggnaden bör därvid bl. a. ett större kemiskt kurslaboratorium

iordningsställas. I gamla institutionsbyggnaden kommer lokalerna till

största delen att få ny användning och behöver därför genomgå en viss renovering.

Vissa renoveringar är angelägna önskemål också i fråga om Övriga

äldre institutionsbyggnader, såsom de hydrotekniska och växtfysiologiska

institutionsbyggnaderna. Enligt utredningens mening bör under andra

utbyggnadsetappen även de föreslagna byggnadsarbetena vid administrationsbyggnaden

och biblioteket genomföras. Likaså bör nybyggnaden av

aula och växthuscentral komma till stånd under denna utbyggnadsetapp.

Utbyggnadsetapp III (två år)

Under tredje utbyggnadsetappen bör resterande av utredningen föreslagna

byggnadsåtgärder genomföras.

1. Tillbyggnad av statens husdjursförsöks nuvarande byggnad (institutionerna för näringsfysiologi

och djurfysiologi) .

2. Vissa tillbyggnadsarbeten vid den maskintekniska institutionen

3. Reparations- och ombyggnadsarbeten av vissa byggnader vid statens jordbruksforsok

4. Försökslador

5. Olika byggnadsarbeten, såsom värmecentraler, belysnings- och vagarbeten

A l n a r p

Utbyggnadsetapp I (tre år)

1. Nybyggnad av institutionsbyggnad för prydnadsväxtodling, trädgårdskonst och naturvård

jämte underavdelningar och sektionsexpedition

2. Institutionen för köksväxtodling, ombyggnad av Alnarps skola

3. Ombyggnad av bostadshus vid östergård

20 Bihang Ull riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 69

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Med hänsyn till att det ej finns någon möjlighet att förlägga dessa nyinrättade

institutioner och underavdelningar till befintliga lokaler, bör

nybyggnaden under punkt 1 enligt utredningens uppfattning få prioritet i

byggnadsprogrammet vid trädgårdssektionen i Alnarp. Utredningen anför

vidare.

Nuvarande köksväxtavdelningen vid statens trädgårdsförsök inrymmes i

gamla f. d. ekonomibyggnader vid Mellangård, varför utredningen funnit

det omöjligt att dit förlägga den nya institutionen för köksväxtodling. Emellertid

har Alnarps skola tidigare inköpts för köksväxtavdelningens behov

och eftersom projektering av dessa institutionslokaler jämte anbudshandlingar

uppgjorts med hänsyn till utformningen av den nya institutionen anser

utredningen, att denna ombyggnad bör ingå i första utbyggnadsetappen.

För att ej belasta denna utbyggnadsetapp hårdare än nödvändigt har den

vid trädgårdssektionen i Alnarp utsträckts till tre budgetår till skillnad från

övriga etapper, som omfattar två år vardera.

Ombyggnad av bostadshus vid Östergård bör också ingå i första utbyggnadsetappen,

eftersom denna byggnad f. n. står tom i avvaktan på reparation

och ombyggnad. Att uppskjuta ombyggnaden till eu senare etapp medför

ett onödigt förfall av byggnaden.

Utbyggnadsetapp II (två år)

1. Institutionen för frukt- och bärodling, ombyggnad av statens trädgårdsförsöks institutionsbyggnad
2.

Ombyggnad av bibliotek i Alnarps slott

3. Ombyggnad av stall till lagerhus, Östergård

4. Nybyggnad av sorterings- och packhall, kylrum m. m.

5. Nybyggnad av lagerhus med kylfack

6. Nybyggnad av varmväxthus

Utbyggnadsetapp III (två år)

1. Ombyggnad av tjänste- och personalrum, Mellangård

2. Nybyggnad av två vaktmästarbostäder

3. Nybyggnad av näthall

4. Ombyggnad av växthus, Alnarps trädgårdar

5. Ekonomibyggnader för biodlingsavdelningen

6. Byggnad för traktorer och vagnar

Förutom nämnda arbeten fordras vissa kompletteringar av avlopps- och

elanläggningar, som också berör alnarpsinstitutet. I dessa frågor torde det

enligt utredningen böra ankomma på berörda parter att närmare bestämma

arbetenas igångsättande.

II. YTTRANDEN

De av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna byggnadsåtgärderna har

blivit föremål för särskilda kommentarer endast av några få remissinstanser.

Byggnadsstyrelsen, som biträtt utredningen vid byggnadsplaneringen

och kostnadsuppskattningen för planerade byggnader, framhåller, att i betänkandet

redovisade kostnader för olika byggnadsåtgärder endast är uppskattade

med ledning av vissa erfarenhetssiffror och att de därför inte kan

läggas till grund för anslagsäskanden. Styrelsen påpekar vidare, att pann
-

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

centralen för västra byggnadsgruppen måste utföras samtidigt med de föreslagna

nybyggnaderna i utbyggnadsetapp I samt att den östra värmecentralen

måste ingå i den andra utbyggnadsetappen. Innan några mer omfattande

nybyggnadsarbeten igångsättes vid alnarpsinstitutet, måste enligt

byggnadsstyrelsen anslutning av institutets avloppsnät ske till Lommaledningen.

Statens sakrevision har tidigare verkställt utredning beträffande bl. a.

lokalfrågor för statens jordbruksförsök samt institutionerna för växtsjukdomslära

och växtodlingslära. Sakrevisionen har nu begränsat sin prövning

av lokalfrågorna vid Ultuna till att avse endast institutionen för växtpatologi.

Enligt sakrevisionen överstiger utredningens byggnadsplan för

denna institution med ca 150 in2 den yta, som sakrevisionen i sin förut berörda

utredning bedömt erforderlig för institutionen i fråga, ökningen

motiveras dels med de större personalresurser institutionen beräknas erhålla,

dels med behovet av ett särskilt nematologiskt laboratorium. Sakrevisionen

har intet att erinra mot det beräknade lokalbehovet.

I fråga om dispositionen av växlhusytan vid alnarpsinstitutet erinrar

sakrevisionen om en inom denna verkställd utredning rörande de ekonomiska

förhållandena vid Alnarps trädgårdar, vari föreslås att för undervisningsodlingar

disponeras ca 1 000 m2 växthusyta och för de merkantila

odlingarna ca 2 700 m2 växthusyta. I nämnda utredning framhöll sakrevisionen

att, därest statsmakterna skulle finna, att av statens trädgårdsförsök

framförda krav på ökade växthusutrymmen borde tillgodoses, i första

hand friställda växthusytor vid Alnarps trädgårdar borde tas i anspråk,

varigenom avsevärda investeringskostnader skulle inbesparas. Den merkantila

rörelsegrenen vid trädgårdarna skulle härvid få nedskäras i motsvarande

grad. Sakrevisionen påpekar, att utredningens förslag angående

utnyttjandet av växthusen vid Alnarps trädgårdar står i nära överensstämmelse

med nu nämnda riktlinjer.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att de mest brådskande

byggnadsföretagen, vilka bör igångsättas genast, är institutionsbyggnad för

växtsjukdomslära in. in. och hyllinredning i bibliotekets källare. Lärarkollegiet

framhåller vidare, att administrationsbyggnaden med flyglar samt

de gamla ladugårdarna på Ultuna bör bibehållas vid eu framtida planering

av området. Någon bebyggelse i närheten av ladugårdarna bör ej ske. Beträffande

vissa detaljer i de föreslagna byggnadsåtgärderna hänvisar lärarkollegiet

till vad institutionsföreståndarna anfört i vissa till yttrandet fogade

bilagor.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller,

att den framtida användningen av det nuvarande byggnadsbeståndet

vid Alnarp icke bör fastställas, förrän utredning verkställts angående övrig

till Alnarp förlagd verksamhet och behovet av lokaler för samtliga verksamhetsgrenar

kan överblickas. Styrelsen påpekar vidare, att de av statens

forskningsanstalt för lantmannabyggnader utförda kostnadsberäkningarna

verkar vara låga.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit ny- och ombyggnadsarbeten

vid lantbrukshögskolan, som beräknas kosta 18,75 miljoner kronor vid

ultunadelen, 5,67 miljoner kronor vid alnarpsdelen samt 0,96 miljoner kronor

vid försöksstationerna eller sammanlagt 25,38 miljoner kronor. Utredningen

har även angivit den förläggning, som institutionerna vid Ultuna

och Alnarp enligt utredningens mening bör ha, när den föreslagna omorganisationen

genomförts och de förordade nybyggnaderna kommit till

stånd. För de föreslagna byggnadsarbetena har utredningen vidare angivit

en detaljerad turordning.

I princip har jag intet att erinra mot utredningens förslag till byggnadsplanering.

Enligt min mening kan den i huvudsak utgöra en grund för de

ny- och ombyggnadsåtgärder, som efter hand blir erforderliga, allteftersom

upprustningen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten fortskrider.

I fråga om särskilt förslagen berörande Ultuna har jag med tillfredsställelse

konstaterat bland annat, att utredningen eftersträvat att föreslå

förläggning av institutioner, som har största behovet av inbördes kontakt,

så nära varandra som möjligt och att förläggning inte i något fall föreslagits

skola ske till ett helt nytt område utan i samtliga fall rört sig om platser,

där byggnader redan finnes eller vissa anstalter redan vidtagits för

en framtida förläggning.

Vid den årliga budgetbehandlingen torde i de enskilda fallen närmare

ställning få tagas till den av utredningen föreslagna turordningen för och

omfattningen av ny- och ombyggnadsarbetena. I samband med de omflyttningar

av institutioner och personal, som torde bli oundgängligen erforderliga

vid omorganisationen, synes vissa upprustnings- och ändringsarbeten

bli nödvändiga. Det torde böra ankomma på högskolestyrelsen att

utreda dessa spörsmål och i samråd med byggnadsstyrelsen framlägga förslag

härom.

Jag har i det föregående anmält, att jag senare denna dag ämnar föreslå

Kungl. Maj :t att uppdraga åt högskolestyrelsen att efter samråd med

byggnadsstyrelsen inkomma med förslag till disposition och ombyggnad

av de lokaler, som blir disponibla genom att Ultuna lantbruksskola nedlägges.

Såvitt jag kunnat finna, synes det möjligt att till dessa lokaler förlägga

institutionen för växtodling. Det är min avsikt att i samma beslut

även inrymma motsvarande uppdrag beträffande den av jordbrukshögskoleutredningen

förordade institutionsbyggnaden för växtpatologi. I sistnämnda

ärende synes samråd även böra ske med den kommitté, åt vilken

uppdragits att utreda bland annat frågan om ny förläggningsort för statens

växtskyddsanstalt.

Vad gäller planeringen i övrigt för den närmaste tiden synes enligt min

mening den av utredningen föreslagna hyllinredningen i bibliotekets källare

vid Ultuna, anskaffningen av kontors- och arbetslokaler för försöks
-

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

stationerna i Skara, Alnarp och Röbäcksdalen ha hög angelägenhetsgrad.

Vidare synes en ombyggnad av Alnarps skola för institutionen för köksväxt-

och prydnadsväxtodling höra till de närmast liggande byggnadsprojekten.

Nu nämnda byggnadsarbeten bör emellertid närmare övervägas

av styrelserna för lantbrukshögskolan och alnarpsinstitutet, i förekommande

fall i samråd. Vid behandlingen av byggnadsfrågorna bör styrelserna

följa de riktlinjer för handläggningen av dylika spörsmål, som framlagts i

bilaga 2 (gemensamma frågor, p. 8) till 1960 års statsverksproposition.

Organisationen av jordbrukets provningsverksamhet

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen konstaterar inledningsvis, att jordbruksnäringens

utveckling och kommersialisering har medfört, att allt större

mängder av jordbrukets produktionsmedel såsom utsäde, gödselmedel,

växtskyddsmedel, foder och ensileringspreparat samt maskinell utrustning

inköpes av jordbrukarna. Med hänsyn till att nya varianter av dessa produktionsmedel

framkommer varje år, blir det allt svårare för såväl den

enskilde jordbrukaren som för den rådgivande konsulenten att taga ställning

till vilka typer och varianter av produktionsmedel som bör väljas.

Denna utveckling har medfört ett undan för undan väsentligt ökat behov

av provning och kontrollverksamhet för att en saklig information skall

kunna lämnas jordbrukarna.

Endast inom begränsade områden, såsom beträffande lantbruksmaskiner,

har hitintills särskilda provningsorgan inrättats. Statens maskinprovningar

är ett exempel på en provningsverksamhet, som har till uppgift att underlätta

en objektiv bedömning av nya maskiner och ny utrustning inom det

tekniska området. För övriga produktionsmedel inom jordbruket saknas

ännu en konsekvent genomförd, fortlöpande provningsverksamhet.

Provning inom jordbruksområdet definieras av utredningen som den

verksamhet, vilken har till uppgift att med hjälp av standardiserad metodik

fastställa ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper hos ett produktionsmedel.

Exempel på provning kan enligt utredningen hämtas från statens

maskinprovningar, där ett verktygs eller en maskins egenskaper, såsom

slitstyrka, hållfasthet och användbarhet under vissa givna betingelser

bestämmes. Andra exempel på provning är bestämningen av ett växtskyddspreparats

effekt och användbarhet liksom också fastställandet av avkastningsförmåga,

stråstyvhet, sjukdomsresistens och övriga odlingsegenskaper

hos nya sorter. Avsikten med denna provningsverksamhet är, framhåller

utredningen, att tillhandahålla jordbrukarna objektiva och tillförlitliga

uppgifter över sådana egenskaper hos nu nämnda produktionsmedel,

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

som är av betydelse ur produktionssynpunkt. Det blir sedan jordbrukarnas

sak att på grundval av dessa redovisade egenskaper söka bedöma, vilken

maskin eller sort som bör väljas eller vilket preparat som bäst lämpar sig

under de förutsättningar, som är för handen.

Provning i vidsträckt bemärkelse utföres f. n. av såväl enskilda som officiella

organ. Sålunda provar i regel den industri, som framställt ett växtskyddspreparat,

detta för egen information, innan det släppes ut i marknaden.

På samma sätt genomför växtförädlarna provning av nya sorter för

alt få en uppfattning om dessas avkastningsförmåga och övriga odlingsegenskaper.

Emellertid är det i vissa fall, bl. a. som underlag för rådgivningsverksamheten,

av avgörande betydelse, att provningsresultatens objektivitet

icke kan sättas i fråga. Därför är det nödvändigt, att viss provning

utföres också av officiella organ. Det är denna senare typ av provning, som

är föremål för jordbrukshögskoleutredningens behandling och förslag.

Termen prövning bör enligt utredningen försvinna, eftersom huvuddelen

av vad som f. n. avses med provningsverksamhet, t. ex. sortprövning,

prövning av kemikalier och prövning av olika gödselmedel, faller under

begreppet provning så som detta nyss definierats.

Jordbrukshögskoleutredningen har, såsom tidigare anförts, varit av den

uppfattningen, att den verksamhet av provningskaraktär, som ingår i de

nuvarande försöksanstalterna, rent anslagsmässigt och organisatoriskt bör

avskiljas från den egentliga försöks- och forskningsverksamheten. Utredningen

har med anledning därav sökt beräkna, i vilken omfattning provningsverksamhet

nu förekommer inom den lantbruksvetenskapliga verksamheten.

Utredningen har uppskattat de sammanlagda kostnaderna för

provningsverksamhet år 1957 vid statens jordbruksförsök, statens husdjursförsök,

statens trädgårdsförsök, statens växtskyddanstalt och hushållningssällskapen

till omkring en miljon kr. Denna verksamhet förekommer inom

följande fyra områden.

1. Utsäde, sorter och stammar av nyttoväxter

2. Växtskyddsmedcl och ogräsbekämpningsmedel

3. Handelsgödsel och kalk

4. Foder och toderpreparat

För en mera detaljerad redogörelse över provningsverksamhetens nuvarande

omfattning torde få hänvisas till utredningens betänkande s. 415—•

424.

Jordbrukshögskoleutredningen har betonat, att den framtida provningsverksamheten

bör utformas på ett sådant sätt, att den enskilde försöksmannen

avlastas ansvaret att värdesätta olika firmapreparat och märkesvaror,

eftersom kommersiella intressen beröres därvid. Utredningen har

dock varit medveten om att objektiv provning genom biologiska metoder

innebär betydande svårigheter. Då emellertid en sådan provningsverksamhet

redan nu förekommer och då ett betydande behov därav föreligger, har

utredningen ansett, att provningen bör organiseras på ett sådant sätt, att

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

den så långt möjligt sker efter enhetliga grunder och att dess objektivitet

icke skall kunna sättas i fråga.

Provningens omfattning kommer enligt jordbrukshögskoleutredningens

mening att bäst anpassa sig till det verkliga behov av provning, som föreligger,

om beställaren av en provning (tillverkaren, försäljaren eller förbrukaren

av den vara som önskas provad) i princip själv får stå för kostnaden

av den begärda provningen. Utredningen har bl. a. med anledning härav förordat,

att beställaren av en provning själv får bekosta provningen. Utredningens

förslag innebär, att ett särskilt organ jordbrukets provningsanstalt

inrättas. Utredningen har härom anfört bl. a. följande.

Denna provningsanstalt är — i varje fall till en början — endast avsedd att

bli ett administrativt organ, som tager upp inkommande pre vningsbeställningar

och uppdrager utförandet av erforderliga proyningsförsök åt forsoksavdelningarna

vid lantbrukshögskolan eller andra lämpliga organ. Försöksavdelningarna

krediteras härför genom anstalten. Kontakten med beställarna

bör helt gå över provningsanstalten. Även bedömningen av resultaten från

de utförda provningsförsöken skall ske i provningsanstaltens regi inom särskilda

provningsnämnder. En sådan nämnd bör finnas för vartdera av följande

fyra produktionsmedelsområden nämligen för utsäde, växtskyddsfrågor,

växtnäringsfrågor och fodermedel. Eftersom de försök och undersökningar,

som skall ligga till grund för provningsbedömningarna, avses bli verkställda

av andra organ, behöver jordbrukets provningsanstalt i varje fall inte från

början förses med egna resurser i form av laboratorier etc. Först när en tids

erfarenheter från anstaltens verksamhet föreligger, blir det möjligt att bedöma,

om och i vilken omfattning anstalten bör utrustas med egna provningsresurser.

Provningsanstalten skall verka för att få till stånd provning efter metoder,

som möjliggör en enhetlig bedömning av provningsresultaten. I det

syftet skall den sörja för en kontinuerlig metodikforskning inom varje produktionsmedelsområde.

Genom provningsnämndernas försorg skall utarbetas

den metodik, som kan tillämpas vid provningarna.

Provningarna och uppdragen bör utföras på begäran av myndigheter, institutioner"

samt enskilda företag och personer mot betalning, samt i vetenskapligt

syfte för utveckling, av nya provningsmetoder eller i övrigt i det

allmännas intresse inom den kostnadsram, som för detta ändamål av statsmakterna

fastställts för anstalten.

Resultaten från provningar av alla till försäljning avsedda varor (sorter,

preparat m. m.) skall publiceras i form av provningsberättelser samt tillställas

tillsynsmyndigheten (lantbruksstyrelsen), medan provningsresultat

från produkter under utvecklingsarbete förbehålles beställaren.

Anstalten bör stå under överinseende av lantbruksstyrelsen, som äger

meddela de särskilda förskrifter, vilka utöver i annan ordning meddelade

bestämmelser befinnes erforderliga för anstaltens verksamhet. Ledningen av

anstalten bör utövas av en styrelse, bestående av ordförande jämt fyra ledamöter,

samtliga förordnade för en tid av tre år, samt föreståndaren för anstalten.

Kungl. Maj :t utser ordföranden samt förordnar de fyra ledamöterna

efter förslag av lantbrukshögskolan (eu ledamot), Sveriges lantbruksförbund

(en ledamot), hushållningssällskapens förhund (en ledamot) samt Sveriges

industriförbund (en ledamot). Suppleanter utses i enahanda ordning.

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Den föreslagna provningsanstaltens verksamhet skall enligt utredningen

bedrivas genom fyra provning snämnder och ett kansli. Personalen vid kansliet

skall utgöras av en efter förslag av anstaltens styrelse, av Kungl. Maj :t

förordnad föreståndare, benämnd direktör, samt en fast anställd kontorist.

Därutöver bör anstalten ges sådana resurser, att erforderlig extra arbetskraft

kan anställas. Ledningen av provningsverksamheten och den slutgiltiga

bedömningen av de resultat, som erhållits från utförda provningsförsök,

bör enligt utredningen handhas av följande fyra provningsnämnder.

1. Nämnden för utsäde, sorter och stammar av nyttoväxter

2. Nämnden för växtskyddsfrågor

3. Nämnden för växtnäringsfrågor

4. Nämnden för fodermedel

Utredningen har föreslagit, att varje provningsnämnd skall bestå av minst

fem ledamöter. Anstaltens föreståndare skall som självskriven ledamot ingå

i var och en av de fyra nämnderna. Ledamöter jämte suppleanter i nämnderna

bör enligt utredningen utses av lantbruksstyrelsen på förslag av anstaltens

styrelse. Provningsnämnd skall ha rätt att med sig adjungera sakkunnig,

vilken äger deltaga i överläggningarna inom nämnden men icke i

besluten.

Enligt utredningens uppfattning bör jordbrukets provningsanstalt vara

fullt fristående och således ej ingå i lantbrukshögskolan. Även förläggningsmässigt

bör anstalten vara skild från högskolan. Uppsala eller Stockholm har

av utredningen ansetts vara lämplig förläggningsort. Med hänsyn till att anstalten

i sin verksamhet främst torde ha behov av kontakt med högskolan

förordar utredningen, att anstalten förlägges till Uppsala — dock icke Ultuna.

I fråga om kostnaderna för den föreslagna provningsanstalten har utredningen

framhållit, att det är mycket svårt att förutse, vilken omfattning

provningsanstaltens verksamhet kommer att få, eftersom några erfarenheter

av eu sådan verksamhet i här skisserad form inte finnes. Som underlag för

en bedömning av den totala kostnaden för en framtida provningsverksamhet

har utredningen erinrat om att motsvarande kostnader för år 1957 enligt

utredningens beräkningar uppgick till omkring en miljon kr. Dessa uppskattade

kostnader för försök av provningskaraktär är dock enligt utredningen att

betrakta som mycket ungefärliga, dels emedan någon skarp gräns inte finnes

mellan provning och egentlig försöksverksamhet, dels emedan det innebär

vissa svårigheter att exakt beräkna kostnaden för olika typer av försök. Vidare

påpekar utredningen, att utöver medräknad verksamhet det finnes

vissa verksamhetsområden, som åtminstone delvis kan anses vara av provningskaraktär,

såsom exempelvis rutinmässiga föräldraskapsbestämningar

inom husdjursförädlingen, cerealkemiska bestämningar, bakningsundersökningar

etc. I vilken utsträckning dessa och andra här utelämnade områden

av provingskaraktär skall omhänderhas av jordbrukets provningsanstalt får

bli beroende av framtida bedömningar.

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Som tidigare angivits bör provningsbeställaren enligt utredningens mening

i princip svara för de kostnader, som provningen ger upphov till. Dock

bör sådan provning, som utföres i vetenskapligt syfte för utveckling av

nya provningsmetoder eller i övrigt i det allmännas intresse (metodikforskning

m. m.) bestridas med statliga medel. Staten bör också svara för

provningsanstaltens administrationskostnader. I den mån statliga organ

(anstalter och myndigheter) gör provningsbeställningar bör även dessa organ

debiteras de fastställda avgifterna. Medel för detta ändamål får därvid

äskas i vederbörlig ordning av ifrågavarande anstalter och myndigheter.

Detta torde också få gälla för de växtförädlingsanstalter, som nu får försök

av provningskaraktär utförda utan att lämna ersättning.

I följande tablå redovisar utredningen behovet av medel för provningsanstaltens

drift och till metodikforskning, provningsförsök m. m.

Förslag till stat för jordbrukets provningsanstalt

I. Avlöningar Kr.

1 föreståndare, direktör i Bo 3 ................. 40000

1 kontorist i A 9....................... It 000

Ersättningar till sakkunniga, extra arbetskraft etc........ 25 000

Arvoden till provningnämndernas ledamöter........... 9 000 85 000

II. Omkostnader

Reseersättningar........................ 15 000

Expenser (hyra, telefon, kontorsmateriel, bränsle, lyse, städning etc.) 15 000

Publikationstryck....................... 25 000 55 000

III. Anslag till metodik/örskning m. m................. 75 000

IV. Anslag till beställd provningsverksamhet (provningsförsök m. m.) .... 800 000

Summa anslag vid jordbrukets provningsanstalt............ 1015 000

Avgår inkomster från provningsavgifter................ .800 000

Summa 215 000 I

I sitt särskilda yttrande har ledamoten av utredningen herr Yngve Gustafsson

beträffande den av utredningen föreslagna organisationen av jordbrukets

provningsverksamhet anfört bl. a. följande.

Att behov föreligger av en viss provningsverksamhet på jordbrukets område

är obestridligt. Behovet är också säkerligen i tilltagande, allt eftersom

jordbruket i allt större omfattning ökar sina inköp av olika produktionsmedel

från industrien. Det kan även vara berättigat, att staten mot ersättning

tillhandahåller möjligheter för den, som vill ha provning genomförd.

Jag anser det dock icke behövligt att i nuvarande läge inrätta ett fristående

nytt organ för provningsverksamheten. Enligt min uppfattning har

utredningen överskattat volymen av den provningsverksamhet, som nu

utföres vid Ultuna. Emellan den rena provningsverksamheten och det, som

utredningen benämner den egentliga försöksverksamheten, förefinnes nämligen

ett betydande område, inom vilket en verksamhet förekommer, som

hellre bör betecknas som en försöksverksamhet för anpassning av den

praktiska jordbruksdriften till nya produktionsmedel än såsom en provningsverksamhet.

Till detta mellanområde hör så gott som hela försöks
-

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

verksamheten med handelsgödsel, samt vissa delar av försöksverksamheten

med t. ex. fodermedel och de moderna ogräsbekämpningsmedlen.

Förekomsten av detta mellanområde mellan den rena provningsverksamheten

och den egentliga försöksverksamheten gör gränsdragningen mellan

vad sonn skall kallas provning och vad som är iförsöksverksamhet ytterst

vansklig. Detta i förening med att den egentliga provningsverksamheten av

allt att döma tills vidare kommer att bli liten gör, att jag icke kan finna

det nödvändigt att nu inrätta ett nytt statligt organ för densamma. I stället

borde försöksverksamheten utan större svårighet själv kunna taga hand om

den provningsverksamhet, som kan förekomma. Vad som här skulle erfordras,

och som, så vitt jag kan förstå, helt skulle kunna ersätta den föreslagna

nya anstalten, är vissa fasta bestämmelser att iakttaga, när försöksverksamheten

arbetar med produkter av kommersiellt intresse. Dessa bestämmelser

skulle bl. a. ange taxor för beställningsarbeten och vidare

skulle de ange principer för försöksresultatens bedömning och publicering,

varvid den enskilde tjänstemannen skulle avlastas från ansvaret att stå som

ensam bedömare och författare till försöksmeddelandena. Om det visade sig

erforderligt, skulle provningsnämnder av den typ, som utredningen föreslagit

mycket väl kunna införas även vid anstalterna. Att på detta sätt komplettera

försöksorganisationerna skulle vara enkelt och billigt och enligt

min mening lika effektivt som att inrätta en särskild provningsanstalt, vilken

f. ö. enligt utredningsförslaget skulle bli nödsakad att repliera på försöksorganisationen

i de flesta tekniska avseenden.

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag att inrätta provningsnämnder har

i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna. Däremot har förslaget att inrätta

en statens provningsanstalt avstyrkts av praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Endast styrelsen för alnarpinstitutet, statens tekniska forskningsråd,

objektivitetsutredningen och Svenska fåravelsföreningen har tillstyrkt,

att den föreslagna provningsanstalten kommer till stånd. Orsaken till

avstyrkandet har i regel angivits vara, att man ansett stora svårigheter föreligga

att avgränsa provningsverksamheten från försöksverksamheten. I stället

har provningsverksamheten ansetts böra åtminstone tills vidare ingå i

försöksverksamheten. En del remissinstanser har vidare ansett den föreslagna

provningsanstalten vara organisatoriskt överdimensionerad. Ganska

många remissinstanser har även uttalat tveksamhet inför den av utredningen

föreslagna principen att provningsbeställare, d. v. s. tillverkare, försäljare

eller förbrukare av en vara, skall betala kostnaderna för provningen.

Denna princip är, menar man, inte genomförbar förrän en klar avgränsning

kan göras mellan försöksverksamheten, som betalas av staten, och provningsverksamheten,

som skall betalas av enskilda provningsbeställare. Det har

också uttalats, att det föreligger risk för att vid avgiftsbeläggning vissa ur

samhällets synpunkt önskvärda provningar kanske inte kommer till utförande.

Vissa av remissinstanserna opponerar sig även mot benämningen provning,

som de anser bör benämnas prövning.

Lantbrukshögskolans styrelse framhåller, att det icke är motiverat med ett

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

särskilt organ för provningsverksamheten utan att det f. n. torde vara tillräckligt,

om de av utredningen föreslagna fyra provningsnämnderna inrättas.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser i likhet med utredningen, att

det föreligger ett visst behov av provningsverksamhet rörande skilda jordbruksförnödenheter

och att denna provning så långt möjligt bör ske efter

enhetliga grunder. Kollegiet ansluter sig därför till utredningens förslag, att

fyra provningsnämnder inrättas. I övrigt menar kollegiet, att provningsverksamheten

sannolikt inte blir av den omfattning, som utredningen räknat med,

och att det därför inte kräves den relativt omfattande administrativa apparat,

som utredningen föreslagit. Lärarkollegiet föreslår, att de administrativa

uppgifterna och redovisningen av uppbördsmedlen i avvaktan på ytterligare

erfarenheter anförtros åt högskolans styrelse och kansli.

Lantbrukshögskolans försökskollegium framhåller bl. a. följande.

Kollegiet anser, att det inom försöksverksamheten förekommer verksamhet,

som rätteligen bör benämnas provning. Denna verksamhet bör bedrivas

enligt entydigt angivna riktlinjer och kostnaderna för den bör åvila dem,

som önskar få viss produkt provad. Det är däremot icke riktigt att såsom

utredningen gjort beteckna stora delar av försöksverksamhetens nuvarande

arbetsuppgifter som provning. Gödslingsförsöken avser sålunda icke att prova

olika gödselmedel utan att klargöra för det praktiska jordbruket, hur dessa

olika gödselmedel på bästa sätt skall kunna utnyttjas inom jordbruksdriften.

Sortförsöksverksamheten har till uppgift att tjäna som underlag för

sortvalet inom olika jordbruksområden. Detta är provning men icke i den

bemärkelse utredningen torde avse. Såväl gödslingsförsöken som sortförsöken

bör betecknas som försök i egentlig bemärkelse och icke som provning.

Beträffande frågan om provningsverksamhetens organisation anser kollegiet,

att behovet av egentlig provningsverksamhet är mycket begränsat och

att försöksverksamheten i varje fall tills vidare själv bör taga hand om

denna verksamhet. Det bör härvid, om så erfordras, vara möjligt för försöksverksamhetens

styrelse att till sig eller de olika försöksinstitutionerna

knyta särskilda provningsnämnder av det slag utredningen föreslagit.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut finner det

däremot riktigt, att försöksavdelningarna befrias från befattningen med

provning, eftersom denna verksamhet avser betalda uppdrag från allmänheten.

Syftet med provningsanstalten torde dock bli förfelat, om anstalten i

brist på egna resurser måste överlåta själva provningsarbetet åt andra organ.

Institutsstyrelsen tillstyrker, att jordbrukets provningsanstalt inrättas, men

anser, att den måste få resurser att arbeta i egen regi.

Alnarpsinstitutets lärarkollegium framhåller, att det torde vara principiellt

riktigt att avskilja den del av den nuvarande försöksverksamheten, som kan

betecknas som provnings- och kontrollverksamhet, från den egentliga forskningen

och försöksverksamheten. Däremot är det mera tveksamt, hur en sådan

provning skall ordnas. Förslaget att lämna ut själva provningsarbetet

till andra institutioner, medan provningsanstalten har ansvaret för provningsresultatens

bedömning, är enligt kollegiet orealistiskt. Alt å andra sidan

åstadkomma en så stor provningsanstalt, att den med eget folk kan sköta

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

samtliga provningsuppgifter torde icke vara möjligt. Om de nuvarande försöksanstalterna

ges en ansvarig styrelse skild från högskolan samt lämpligt

sammansatta provningsnämnder torde dessa anstalter även i fortsättningen

kunna åtaga sig provningsuppdrag av här angiven karaktär och utföra provningsberättelser.

Som ett exempel på en provningsnämnd kan enligt ifrågavarande

lärarkollegium originalutsädesnämnden tjäna.

Styrelsen för statens maskinprovningar anför bl. a. följande.

Maskinprovningarnas styrelse delar utredningens grundläggande uppfattning

i fråga om provningen men anser det icke vara möjligt att på de av utredningen

diskuterade områdena, där man på ett helt annat sätt än vid maskinprovningen

rör sig med biologiska faktorer göra en gränsdragning, som

avskiljer provning från försöksverksamhet. Med hänsyn härtill synes det

styrelsen icke motiverat att bygga upp en särskild organisation för provningsverksamhet

på det biologiska området. Det torde heller icke vara riktigt

att på en person för administration samt på provningsnämnder lägga ansvaret

för en så ytterst känslig verksamhet utan att ge dem stödet av egna

provningsresurser. Maskinprovningarnas provningsnämnder hade ursprungligen

en ledande uppgift, d. v. s. de skulle fastställa provningsprogram etc. Detta

visade sig dock vara mindre lämpligt, emedan ledamöterna icke hade

möjlighet att ägna uppgiften all den tid och icke heller kunde ha den detaljerade

kännedom om arbetet, som erfordrades. Nämnderna har nu endast en

rådgivande funktion men representerar likväl i provningsverksamheten en

omistlig tillgång.

Samarbetskommittén för potatisförsöksverksamheten, som anser att en

organisation som i huvudsak motsvarar den nuvarande är nödvändig för

sortprovningen av potatis, anför bl. a. följande.

Provningen av potatissorter intager enligt kommittén en särställning i

förhållande till övriga växtslag. Kommittén anser det därför högst osannolikt,

att potatisprovningen kan komma att få den omfattning, som svarar

mot det verkliga behovet, om initiativet till provning helt överlämnas till

enskilda beställare. Om man likväl vill förutsätta tillräckligt intresse från

den utländska förädlingsverksamheten för att sortprovningen skall fortgå

i oförändrad omfattning, kan detta komma att leda till en onödig belastning

av verksamheten genom att även sorter tages upp till prövning, vilka

man kan förutsätta ej kommer att få någon betydelse för den svenska odlingen.

F. n. begränsar man inom samarbetskommittén provningsarbetet

genom att endast taga med sådana sorter i arbetsplanen, som kan förväntas

ge resultat under svenska förhållanden.

Statens skogsforskningsinstitut anser, att utredningens förslag om provningsverksamhetens

ordnande kan medföra, att denna verksamhet blir

tungrodd, samt innebära betydande risker för att den officiella delen av

sortprövningen i framtiden försvagas och den hittillsvarande säkerheten

i sortbedömningen därmed äventyras.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt anför bl. a. följande.

Sortprövningsverksamheten bör handhas av ett organ, som står helt fritt

från växtförädlingsintressena. Endast på så sätt kan den rätt fullgöra sin

grannlaga uppgift. Med denna utgångspunkt är det självklart, att kostnaderna

för den statliga verksamheten på detta område också restlöst skall

betalas av det allmänna. Att inrätta en jordbrukets provningsanstalt är

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

onödigt. Vad de föreslagna provningsnämnderna beträffar bör det dubbelarbete,

som den s. k. klassificeringsnämnden vid Alnarp nu utför, upphöra

och originalutsädesnämndens trädgårdssektion helt övertaga denna

verksamhet. I den mån andra nämnder behöver inrättas för växtskyddsfrågor,

växtnäringsfrågor eller fodermedel bör dessa kunna organiseras på

liknande sätt, som är fallet i fråga om originalutsädesnämnden.

Sveriges utsädesförening framhåller bl. a. följande.

Utprovningen av värdet hos olika sorter står så nära programbunden

forskning inom jordbruket överhuvudtaget, att de icke utan mycket allvarliga

olägenheter kan brytas ut ur sitt naturliga samband med denna

och överlåtas på en provningsanstalt. Även förslaget att provningsverksamheten

skall vara ekonomiskt självbärande anser föreningen olämpligt. Då

det här icke gäller blott en kontroll av vissa värdeegenskaper hos sorten

eller preparatet utan fastmer ifrågavarande produktionsmedels lämpliga

användning får det snarare anses vara ett jordbrukets och det allmännas

intresse att få den prövning det här gäller utförd. Förslaget skulle också

kunna minska möjligheterna till vägledning inom utsädesekonomiskt svaga

jordbruksområden och i fråga om mindre betydelsefulla växtslag, eftersom

växtförädlarna icke skulle ha samma intresse av att bedriva växtförädling

i dessa fall. Utsädesföreningen vill däremot tillstyrka, att en

provningsnämnd för utsädessorter och stammar av nyttoväxter tillsättes.

Härvid bör den nuvarande originalutsädesnämnden kunna tjäna som mönster.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt avvisar förslaget om en

jordbrukets provningsanstalt samt framhåller att, om en sådan upprättas,

denna ej bör inkopplas som ett led mellan allmänheten och statens centrala

frökontrollanstalt. Originalutsädesnämnden bör enligt anstaltsstyrelsen

i möjligaste mån få behålla sin fria ställning.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt, vilken avstyrker förslaget om

att inrätta en jordbrukets provningsanstalt, anför bl. a. följande.

Provning avser i normalt svenskt språkbruk enligt styrelsen en relativt

kortvarig undersökning i avsikt att fastställa en viss bestämd egenskap

hos undersökningsobjektet. Prövning avser i regel summan av ett flertal

egenskaper hos objektet. Vad växtskyddsanstalten sedan länge kallat bekämpningsmedelsprövning

bör alltså inte nu benämnas provning.

Lantbruksstyrelsen, som icke anser sig kunna dela utredningens mening

om att provningsverksamheten skall utbrytas från försöksverksamheten,

anför bl. a. följande.

Enligt styrelsens uppfattning bör det vara tillräckligt, att prövningsnämnder

tillsättes och knytes till försöksorganisationen. Dessa nämnder

bör i huvudsak utgöras av försöksmännen inom resp. kompetensområde.

Det torde vidare vara synnerligen ovisst, om en fabrikant eller försäljare

av gödsel, bekämpnings- eller fodermedel kommer att finna det med sina

ekonomiska intressen förenligt alt bekosta en prövning. Någon faktor liknande

plomberingsrätten i fråga om utsäde, som mer eller mindre tvingar

vederbörande att låta verkställa en sådan prövning, är ej all räkna med.

En utebliven prövning på fabrikanternas eller försäljarnas beställning kan

tvinga sällskapen att i sin egen försöksverksamhet genomföra för rådningen

erforderliga prövningar.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

I den utsträckning olika företag önskar få undersökningar utförda inom

den statliga försöksorganisationen bör detta dock göras möjligt. Sådana undersökningar

bör betalas av beställaren. Plan för genomförande av sådana

bör fastställas av resp. prövningsnämnd och prövningsberättelse bör underställas

nämnden, innan resultatet redovisas.

Statskontoret, riksräkenskapsverket och jordbrukets forskningsråd avstyrker

förslaget om att inrätta ett nytt fristående organ för provningsverksamheten.

Riksräkenskapsverket befarar för sin del, att detta skall leda till

en alltför tungrodd organisation såväl administrativt som redovisningsmässigt.

Statens tekniska forskningsråd framhåller, att ett uppspaltande av provningsverksamheten

samt försöks- och forskningsverksamheterna överensstämmer

med de principer, som tillämpats för tekniska området och rådet

tillstyrker därför, att utredningens förslag i denna fråga genomföres.

Trädgårdsnäringsutredningen ifrågasätter, om icke den föreslagna provningsorganisationen

kan komma att medföra risker för en viss byråkratisering

av verksamheten.. Mot den bakgrunden är det enligt trädgårdsnäringsutredningen

önskvärt, att man undersöker möjligheterna att samordna verksamheten

även enligt andra former än den av jordbrukshögskoleutredningen

föreslagna.

Utredningsmannen för utredning rörande den vid lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök på växtnåringsområdct bedrivna forskningens och

försöksverksamhetens objektivitet tillstyrker den av jordbrukshögskoleutredningen

föreslagna formen för provningsverksamhetens framtida bedrivande

och anför bl. a. följande.

Den föreslagna organisationen torde vara väl ägnad att tillgodose det av

jordbrukshögskoleutredningen uppställda syftet, att provningen så långt

möjligt blir utförd efter enhetliga grunder och att dess objektivitet icke

skall kunna sättas i fråga. Utredningsmannen vill dock framhålla, att av den

försöksverksamhet på växtnäringsområdet, som närmast varit föremål för

utredningsmannens uppmärksamhet, endast en obetydlig del torde vara hänförlig

till provning, som enligt förslaget skall separeras från den övriga

verksamheten.

Sveriges lantbruksförbund understryker värdet av att varudeklaration upprätthålles

och det önskvärda i att denna verksamhet bygges ut i framtiden.

Förbundet ifrågasätter dock, om en gränsdragning mellan provning och försöksverksamhet

är praktiskt möjlig på det sätt utredningen tänkt sig. Det

bör enligt förbundet ankomma på de föreslagna provningsnämnderna att

arbeta med att få fram en enhetlig provningsmetodik. Med inrättandet av

provningsanstalten bör dock anstå tills vidare.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att en provningsverksamhet

för jordbrukets produktionsmedel skulle ha visst värde och berättigande. Frågan

är dock mycket komplicerad. Gränsen mellan vad utredningen betecknar

såsom provning och regelrätt försöksverksamhet måste anses mycket

svår att upprätthålla. Riksförbundet tillstyrker, att de föreslagna prov
-

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningsnämnderna utses. Frågan om att upprätta en särskild provningsanstalt

synes förbundet dock tills vidare böra anstå.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att begreppet provning är obehövligt

och att det verkar förvillande därigenom att det är biologiskt ogrundat.

Akademien avstyrker förslaget att inrätta en jordbrukets provningsanstalt.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) framhåller bl. a.

följande.

För gödsel och kalk kan man ej bestämma den skördestegrande förmågan

på samma sätt, som man bestämmer en maskins effekt. Effekten av gödsel

och kalkmedel varierar ofta från plats till plats beroende på skiftande yttre

betingelser. På vilket sätt olika produkter under hänsynstagande till jordslag,

klimat, gröda, växtodlingens inriktning m. in. kan användas på för jordbruket

mest ekonomiska sätt är enligt GKS:s uppfattning en uppgift för försöksverksamheten

och ej någon provning. Ett sätt att avlasta ansvaret från

enskilda försöksmän vid publicering av resultat synes enligt GKS vara att

använda motsvarande förfarande, som nu tillämpas i Danmark vid publicering

av resultat från försöksstationer. När en dansk redogörelse utarbetas,

skall den först godkännas av därför utsedda sakkunniga, som har rätt att

föreslå justeringar och att till berättelsen foga eventuella reservationer.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund anser det uppenbart, att

ett behov av beställningsarbete föreligger även av annan art än det som utredningen

vill hänföra till försök av provningskaraktär. Denna verksamhet

bör dock med fördel kunna handhas och administreras direkt under högskolans

styrelse och dennas organ. Provningsnämnder —- i princip organiserade

som den nuvarande originalutsädesnämnden och sorterande under högskolans

styrelse — bör kunna komma i fråga.

Sveriges handelsträdgårdsmåstareförbund anser sig kunna tillstyrka förslaget

om att inrätta fyra provningsnämnder men ifrågasätter om en särskild

provningsanstalt kommer att fylla någon större uppgift. Om växtförädlarna

eller tillverkarna inte anmäler sina produkter för provning kommer försöksverksamheten

ändå att få taga upp dessa produktionsmedel till undersökning,

eftersom önskemål från odlarnas sida givetvis kommer att framställas

därom. Med hänsyn härtill anser förbundet, att frågan om provningsansfalten

ej bör bli föremål för slutgiltigt avgörande, förrän andra former för

verksamheten kunnat närmare övervägas.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund delar utredningens uppfattning om

det önskvärda med en särskild provningsverksamhet men anser dock, att

i ett inledande skede endast provningsnämnderna bör tillsättas.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att en mera enhetlig ordning

för provningsverksamheten synes vara behövlig med hänsyn till den starkt

ökade användningen av industriellt tillverkade produktionsmedel. Eftersom

det är svårt att i förväg avgöra, vilken omfattning en sådan provningsverksamhet

kan få, anser förbundet, att provningsverksamheten åtminstone till

en början bör knytas an till försöksverksamheten och sortera under ledaren

för denna. Inrättandet av ett särskilt fristående organ för verksamheten bör

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

således kunna anstå till dess ytterligare erfarenhet vunnits. För en sådan

lösning talar enligt förbundet även den oklarhet, som i vart fall f. n. föreligger

i fråga om vad som är att hänföra till försök och vad som är att hänföra

till provning.

Malmöhus läns hushållningssällskap kan inte biträda förslaget om att inrätta

en särskild provningsanstalt utan anser, att de olika försöksorganen

bör omhänderha uppgifter av detta slag. Provningsnämnderna bör kunna

arbeta efter samma principer, som nu tillämpas inom originalutsädesnämnden.

För att objektiviteten icke skall behöva ifrågasättas, bör enligt sällskapet

lämpligen övervägas att vid provningsberättelsernas offentliggörande använda

den kollektiva ansvarighetsmetod, som danskarna tillämpar.

Stockholms läns hushållningssällskap avstyrker utredningens förslag om

provningsanstalt och menar, att den verksamhet, som där skulle bedrivas,

liksom hittills bör handhas av den statliga och lokala försöksverksamheten

under ledning av statsagronomerna vid försöksavdelningarna. Däremot tillstyrker

hushållningssällskapet att de fyra föreslagna provningsnämnderna

inrättas.

Östergötlands läns hushållningssällskap framhåller, att gränsdragningen

mellan provningsförsöken och den egentliga försöksverksamheten är utomordentligt

svår. Inte minst av den anledningen är hushållningssällskapet av

den uppfattningen, att ett särskiljande från försöksverksamheten av den s. k.

provningsverksamheten ej bör komma till stånd och att i konsekvens därmed

någon provningsanstalt ej heller bör inrättas.

Kristianstads läns hushållningssällskap anser förslaget om att inrätta fyra

provningsnämnder vara utomordentligt värdefullt, eftersom det behöves sådana

centrala nämnder, som kan avge omdömen med vederbörlig auktoritet.

Däremot ifrågasätter hushållningssällskapet, om den föreslagna provningsanstalten

bör inrättas. De uppgifter en sådan anstalt skulle få kan enligt

sällskapet säkerligen väl utföras av provningsnämnderna och resp. institutioner

vid lantbrukshögskolan under medverkan av serviceavdelningen.

Kalmar läns södra hushållningssällskap anser, att de försök, som är av

provningskaraktär mycket väl kan utföras inom ramen för den ordinarie

försöksverksamheten, sedan enhetliga bedömningsnormer utarbetats. Provningsomdömen

bör därefter kunna utfärdas av provningsnämnderna. Sällskapet

avstyrker förslaget om att inrätta en statens provningsanstalt.

Jämtlands läns hushållningssällskap vill icke bestrida, att det föreligger

ett visst behov av provning av de industriellt tillverkade produktionsmedlen,

vars användning starkt ökat. Del torde dock icke vara nödvändigt att för

detta ändamål tillskapa ett helt nytt organ. Frågan bör enligt sällskapets

mening därför ytterligare övervägas. I avvaktan härpå bör provningsverksamheten

åtminstone tills vidare kunna samordnas med försöksverksamheten.

Hallands läns hushållningssällskap anser, att behov av en viss provningsverksamhet

föreligger på lantbrukets område och att denna verksamhet bör

betalas av vederbörande beställare. Det är emellertid inte riktigt att beteck
-

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

na sä stora delar av försöksverksamheten som utredningen gjort såsom

provning. Den egentliga försöksverksamheten måste även framdeles behandla

en mängd av de problem, som utredningen hänfört till provningsanstalten.

För att fullgöra den sålunda inskränkta provningsverksamheten

bör emellertid enligt sällskapet en särskild provningsanstalt tills vidare icke

inrättas. Däremot anser sällskapet provningsnämnderna böra tillsättas

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att försöksverksamhet av

provningskaraktär organisatoriskt och anslagsmässigt skall avskiljas från

den egentliga försöksverksamheten och forskningen vid lantbrukshögskolan.

Denna provningsverksamhet bör så långt möjligt organiseras efter enhetliga

grunder och så alt dess objektivitet inte skall kunna sättas i fråga.

För att administrera provningsverksamheten skall enligt utredningens förslag

inrättas ett särskilt administrativt organ, benämnt jordbrukets provningsanstalt,

med en direktör som föreståndare. Vidare skall enligt förslaget

inrättas fyra provningsnämnder, som skall utarbeta provningsmetodik och

bedöma resultaten av utförda provningsförsök. Beställaren av provning

skall i princip själv få stå för kostnaden för den begärda provningen.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag om en särskild provningsanstalt

avstyrkts av ett övervägande flertal av de instanser, som yttrat

sig i frågan. Endast fyra remissinstanser har biträtt utredningens förslag i

detta hänseende. Det främsta skälet till remissinstansernas avvisande inställning

till förslaget om en särskild provningsanstalt synes ha varit, att man

ansett stora svårigheter föreligga att avgränsa provningen från övrig närliggande

verksamhet inom försöksområdet. Man har därför ansett, att försöksverksamheten

i varje fall tills vidare själv bör taga hand om denna provning.

Flera remissinstanser har även ställt sig tveksamma till den av utredningen

föreslagna principen, att provningsbeställarna skall betala kostnaderna

för provningen. Denna princip har man menat inte vara genomförbar, förrän

en klar avgränsning kan göras mellan den provning för enskildas räkning,

som beställaren skall betala, och den försöksverksamhet av allmänt

intresse, som bör betalas av statsmedel. Tillkomsten av provningsnämnder

har emellertid tillstyrkts av åtskilliga remissinstanser, vilka ansett, att dessa

bör kunna inrättas utan att den centrala provningsanstalten kommer till

stånd.

För egen del är jag medveten om den stora betydelse, som den verksamhet

utredningen benämnt provning med all sannolikhet kommer att få,

allteftersom jordbruket i större utsträckning än hittills tager i anspråk industriellt

framställda produktionsmedel. I fråga om jordbrukets maskiner

har den av statens maskinprovningar bedrivna verksamheten redan nu eu

viktig uppgift att fylla. I likhet med flertalet remissinstanser har jag emellertid

funnit det tveksamt, huruvida vissa delar av den organisation för

provningsverksamheten, som utredningen föreslagit, kan förväntas komma

21 liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. ,Yr 69

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

att fungera på ett ändamålsenligt sätt. Avgörande för ställningstagandet i

detta hänseende är enligt min mening, om en tillfredsställande avgränsning

kan göras mellan sådan verksamhet, som är att hänföra till provning enligt

utredningens begreppsdefinition och följaktligen bör betalas av beställaren,

och sådan verksamhet, som har karaktären av försöksverksamhet av allmänt

intresse och därför bör betalas av staten. Utan en sådan klar avgränsning

torde den av utredningen föreslagna organisationen inte ha utsikt att

tjäna det ändamål utredningen avsett. Man torde inte kunna räkna med

att de, som önskar få provning utförd, är villiga att betala härför, om de

på grund av oklar gränsdragning kan hysa förhoppningar om att förr eller

senare få den aktuella frågan klarlagd genom den med statsmedel bedrivna

försöksverksamheten.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningsmannen rörande den

vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök på växtnäringsområdet

bedrivna forsknings- och försöksverksamhetens objektivitet i sitt betänkande,

vilket i det föregående berörts under avsnittet om försöksverksamheten,

anfört att han inte funnit anledning till sådana erinringar, att

de kan lämna stöd för den åsikten, att forsknings- och försöksverksamheten

vid lantbrukshögskolan inte skulle bedrivas med tillbörlig objektivitet. Utöver

de åtgärder beträffande publicering in. m., som jag förordat i nyssnämnda

avsnitt, föreligger det därför enligt min mening inte nu någon anledning

att vidtaga sådana organisatoriska åtgärder, som senare kan visa sig

vara förhastade. Jag vill därför förorda, att frågan om provningsverksamheten

underkastas ytterligare granskning, innan ställning tages till de av

jordbrukshögskoleutredningen härutinnan framlagda förslagen.

Inom vissa strikt avgränsade mindre områden förekommer för närvarande

vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt statens trädgårdsförsök

en av beställare betald provning. Denna verksamhet bör givetvis

fortsätta och, allteftersom erfarenheter vinnes, kunna utvecklas. Det torde

böra uppdragas åt lantbrukshögskolans styrelse att utfärda bestämmelser

och fastställa taxor för dessa provningar. De ekonomiska frågorna berörande

denna provning bör handläggas av högskolans kansli. Tills vidare

torde de från ifrågavarande provningar härrörande inkomsterna böra redovisas

under posten för särskilda uppbördsmedel under högskolans omkostnadsanslag.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

323

Högre utbildning, forskning och försök på

mejerinäringens område

I. UTREDNINGEN

Nuvarande förhållanden. Den högre mejeriundervisningen (mejeriingenjörsutbildningen)

samt forskningen och försöksverksamheten på mejeriområdet

är förlagda till Alnarp och organisatoriskt inordnade i alnarpsinstitutet.

Enligt stadgarna för institutet skall högre mejeriundervisning samt

forskning- och försöksverksamhet på mejerinäringens område bedrivas vid

institutets mejeriavdelning och vid statens mejeriförsök.

Mejeriavdelningen står under administrativ ledning av en föreståndare

och omfattar följande tre verksamhetsgrenar, nämligen högre mejerikurs,

mejeriskola samt Alnarps mejeri. Vid avdelningen finnes tre institutioner för

undervisning och forskning.

Den högre mejerikursen (mejeriingenjörskursen) har till uppgift att meddela

en på vetenskaplig forskning grundad undervisning i mjölkens produktion,

mejeriindustriens fackämnen samt i vissa grundläggande ämnen i

och för utbildning av lärare för mejeriundervisningen, konsulenter, tjänstemän

vid försöks- och kontrollverksamheten på området, mejerihanteringens

organisationer, de centrala ämbetsverken, mejerimaskinfabriker och tekniska

fabriker på området samt driftsledare vid större mejerier och mejerisammanslutningar.

Efter avslutad utbildning avlägges mejeriingenjörsexamen.

Kursen omfattar tre år och examen avlägges under fjärde året. Under

perioden 1936—1957 har i genomsnitt utexaminerats tre till fyra mejeriingenjörer

per år. Sedan 1956 antages elever endast vartannat år.

Till mejeriavdelningen hör också en mejeriskola. Föreståndare för denna

är mejeriavdelningens föreståndare. Undervisning i huvudämnena meddelas

av två äinneslärare.

Alnarps mejeri användes i första hand till att ge praktisk utbildning åt

eleverna vid mejeriavdelningen men utnyttjas dessutom för försöks- och

provningsverksamhet av övriga i Alnarp befintliga forsknings- och försöksinstitutioner

på mejeriområdet. Mejeriet har en daglig invägning av 20 000

—25 000 1 och en allsidig produktionsinriktning.

Statens mejeriförsök har enligt stadgarna till uppgift att genom vetenskapliga

undersökningar och systematiska försök utreda för mejerinäringen

viktiga praktiska frågor. Det står under ledning av en föreståndare, som

tillika är professor vid institutet.

Förutom ett kansli finnes dels en produktteknisk avdelning under föreståndarens

direkta ledning, dels en laboratorieavdelning under laborators

ledning. Verksamheten bedrives i huvudsak efter en för varje år uppgjord

plan. Efter förslag av föreståndaren uppgöres denna plan av mejeriavdelningens

kollegium. Den granskas av styrelsen för institutet och fastställes

av lantbruksstyrelsen. Vid sidan av den uppgjorda försöksplanen utföres

även undersökningar över aktuella frågor. I dessa frågor bedrives ett nära

samarbete med Svenska mejeriernas riksförening, u. p. a. (SMR).

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

I detta sammanhang kan vidare nämnas, att den statliga provningsverksamheten

i fråga om mejerimaskiner är förlagd till Alnarp. Vid statens

maskinprovningars filial i Alnarp finnes sålunda inrättad en särskild mejeriavdelning

under ledning av en överassistent.

Den nuvarande personalen vid och kostnaderna för mejeriavdelningen

och statens mejeriförsök redovisas i följande sammanställningar.

Nuvarande personal vid mejeriavdelningen och statens mejeriförsök

Institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi

1 professor (föreståndare) ..

lönegrad Bo

3

1 laborator ................

Ao

26

1 förste assistent ..........

»

Ae

21

1 assistent ................

Ag

15

1 laboratoriebiträde ........

Ae

9

1 laboratoriebiträde........

»

Ae

5

1 vaktmästare ............

»

Ao

7

Institutionen för mejeriekonomi

1 laborator (föreståndare) ..

lönegrad

Ao

26

1 förste assistent ..........

&

Ae

21

1 kanslibiträde ............

»

Ae

7

Institutionen för mjölkprodukternas teknologi

1 professor (föreståndare) .. lönegrad Bo 3

1 förste assistent.......... » Ae 21

1 assistent................ » Ag 15

1 laboratoriebiträde........ » Ae 7

1 kanslibiträde............ » Ae 7

Statens mejeriförsök

1 professor (föreståndare) ..

1 laborator ...............

3 förste assistenter .......

1 försöksmejerist .........

1 laboratoriebiträde.......

1 laboratoriebiträde.......

1 kanslibiträde ...........

1 kontorsbiträde .........

1 institutionsvaktmästare .

lönegrad Bo 3

» Ao 26

» Ae 21

» Ae 12

» Ae 9

» Ae 7

» Ae 7

» Ae 5

» Ae 8

Dessutom finnes vid statens mejeriförsök stationerad följande personal, vilken är anstälid hos

Svenska mejeriernas riksförening, nämligen: 1 konsulent, 1 assistent (bitr. konsulent), 3 assistenter

och 2 laboratoriebiträden.

Medelförbrukning resp. medelsanvisning för alnarpsinstitutets

mejeriavdelning och statens mejeriförsök

Anslagspost

Medelsförbrukning, kr.

Medels-

anvisning,

kr.

1956/57

1957/58

1958/59

1959/60

477 700

133100

75 000

522 300

142 120

70 000

546 800

139 301

50 000

555 400

154 800

50 000

Täckande av förlust å rörelsen vid Alnarps mejeri

Anm. Inga kostnader för del i institutets gemensamma kamrerarkontor har inräknats. Dess

a torde kunna uppskattas till ca 14 000 kr.

En särskild undersökning rörande behovet av mejeriingenjörer har gjorts

inom Svenska mejeriernas riksförening och sedermera för kännedom överlämnats

till jordbrukshögskoleutredningen. Enligt denna har totala antalet

mejeriingenjörer och med dem jämnställda agronomer inom mejeriindustrien

beräknats uppgå till 106. (I begreppet »mejeriindustri» innefattas då

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

inom mejeriområdet verksamma såväl statliga myndigheter och organ som

näringslivet i övrigt.) Ersätlningsbehovet beräknat på sistnämnda antal

uppgår till tre å fyra personer per år. När det gällt att uppskatta det framtida

utvidgningsbehovet framhålles i undersökningen att de nuvarande mejeriingenjörerna

bär ett tänjbart och instabilt sammanlagt arbetsområde. På

grundval av vissa kalkyler, vilka emellertid försetts med kraftiga reservationer,

kommer man i undersökningen fram till att det årliga ersättningsoch

utvidgningsbehovet av mejeriingenjörer uppgår till fyra å fem personer.

Jordbrukshögskoleutredningen säger sig ej ha anledning att ifrågasätta

den inom SMR gjorda prognosen över behovet av mejeriingenjörer med nuvarande

utbildning.

För att få en viss uppfattning om behovet av högskoleutbildade livsmedelstekniker

har arbetsmarknadsstyrelsen på utredningens uppdrag gjort

en översiktlig enkät rörande detta behov. I undersökningen ingår ej inejerinäringens

behov, enär detta ansetts kartlagt genom de överläggningar utredningen

haft med SMR.

Beträffande resultatet av denna enkät framhåller arbetsmarknadsstyrelsen

bl. a. följande.

Det årliga rekryteringsbehovet av civilingenjörer till livsmedelsindustrien

och inom densamma konsulterande företag — om ett visst ökningsbehov

inräknas —- för det närmaste årtiondet torde kunna uppskattas till ca 15

per år. Av detta rekryteringsbehov torde något mer än hälften komma att

tillsättas med kemiingenjörer, om nuvarande fördelning mellan kemiingenjörer

och övriga civilingenjörer bibehålies. Bedömningen av hur den årliga

intagningen till en eventuell livsmedelsteknisk linje skall dimensioneras,

blir därför helt beroende av kursplanernas utformning och om dessa avväges

så, att också en del mekanister eller endast kemiingenjörer kan ersättas

med livsmedelsingenjörer.

På grundval av SMR:s och arbetsmarknadsstyrelsens undersökningar beräknar

jordbrukshögskoleutredningen det sammanlagda framtida behovet

av högskoleutbildade livsmedelsingenjörer (mejeriingenjörer och övriga högskoleutbildade

och övriga livsmedelstekniker) till 15 å 20 per år.

Jordbrukshögskoleutredningen, som inhämtat synpunkter rörande in ejeriingenjör

sutbildningen från bl. a. alnarpsinstitutets mejeriavdelning,

statens mejeriförsök, Svenska mejerikonsulentföreningen och

Svenska mejeriernas riksförening, framhåller att den i princip delar den

därvid framförda åsikten, att högre utbildning och forskning på livsmedelsförädlingens

område lämpligast torde böra hänföras till det tekniskt-industriella

området, trots att här med stor tyngd ett biologiskt moment inkommer,

som i stort sett är säreget i ett dylikt sammanhang. Det biologiska

momentet fordrar dock särskilt beaktande i första hand när det gäller råvarans

produktion och ur praktisk synpunkt går det eu klar skiljelinje

mellan råvarans produktion och dess förädling inom livsmedelsindustrien.

Det torde dock enligt utredningen icke vara möjligt att ordna en högskolemässig

utbildning, som ger tillräckliga kunskaper över såväl råvaruproduktion

som förädling utan att utbildningstiden blir oskäligt lång. Om den
-

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

na utbildning dessutom skall breddas till att omfatta förädlingen inom hela

livsmedelssektorn, torde det i varje fall vara nödvändigt att ur denna utesluta

mer ingående studier av råvarans produktion. Utbildning och forskning

på ifrågavarande råvaruproduktions område, inkl. kvalitetsfrågor, bör

enligt utredningens mening i vårt land främst bedrivas vid lantbrukshögskolan.

Bristerna i den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen sammanfattas av

utredningen på följande sätt.

1. Mejeriutbildningens alltför speciella inriktning tvingar eleverna att

välja en mycket speciell levnadsbana redan före de teoretiska studiernas påbörjande,

vilket medför en försvårad rekrytering.

2. Mejeriindustriens ringa rekryteringsbehov medför, att antalet elever

måste bli mycket litet, så länge man inriktar sig på en så smal utbildningslinje.

3. Avsaknaden av möjligheter till fortsatta studier mot licentiatexamen

och doktorsgrad utgör en olägenhet.

4. Utbildningen i de grundläggande ämnena blir onödigt kostnadskrävande

per elev räknat till följd av det ringa elevantalet, speciellt om hänsyn tages

till den utökning av denna del av utbildningen, som mejeriindustriens

framtida utveckling torde komma att behöva.

De anförda bristerna i den högre mejeriutbildningen utgör enligt jordbrukshögskoleutredningens

uppfattning tillräckliga belägg för att en omorganisation

av denna undervisning bör komma till stånd. Utredningen anför

härom bl. a. följande.

Därvid bör i första hand undersökas möjligheterna att bredda utbildningen

fram till en grundläggande examen, dels med sikte på att vidga den

sektor inom arbetsmarknaden, som utbildningen avser att täcka, dels för

att nedbringa samhällets kostnader för utbildningen per elev räknat. Den

sektor av arbetsmarknaden, som härvid främst kan komma i fråga, representeras

av den övriga livsmedelsindustrien. Med undantag av mejeriingenjörsulbildningen

förekommer i vårt land, frånsett utbildningen i vissa speciellt

avgränsade ämnen såsom exempelvis livsmedelskemi och jäsningslära

vid tekniska högskolan, ingen högskolemässig utbildning, som direkt

tager sikte på utbildning av livsmedelstekniker. Vid arbetsmarknadsstyrelsens

enkät framgick att en dylik utbildning på högskolestadiet, anpassad att

tillgodose de flesta livsmedelsindustriers krav på densamma, omfattas med

stort intresse från livsmedelsindustriens sida. Den skulle av allt att döma

fylla ett stort behov inom denna f. ö. starkt expanderande industri. Om en

dylik utbildning inrättas torde det näppeligen ligga i mejeriindustriens intresse

att ge avkall på den grundläggande utbildningens standard för att

möjliggöra en från början långtgående specialisering. På denna punkt synes

förhållandena avsevärt ha förändrats genom mejerihanteringens successiva

övergång från en hantverksmässig produktion till alltmer storindustriella

driftsförhållanden. Härigenom torde mejeriindustriens behov av allmänna

rådgivare (konsulenter) med en utbildningsinriktning, som i stor utsträckning

tagit sikte på produktionsförhållandena för råvaran (mjölken), relativt

sett ha minskat. I stället synes mejeriindustrien ha fått ett alltmer ökat

behov av personal med samma tekniska utbildningsstandard som övriga

storindustrier.

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

För att på en rimlig utbildningstid dels uppnå denna utbildningsstandard,

dels uppnå konkurrenskraft i fråga om elevmaterialet måste enligt jordbrukshögskoleutredningens

mening den grundläggande utbildningen på livsmedelsområdet

föra fram till en examen, som är jämställd med exempelvis

den nuvarande civilingenjörsexamen. Någon specialisering inom olika grenar

av livsmedelsindustrien synes såvitt nu kan bedömas icke böra ske före

denna examen, då detta skulle medföra samma nackdelar för eleverna, som

redovisats för mejeriingenjörerna. Behovet av specialutbildning efter examen

för de olika grenarna av livsmedelsindustrien, som kan erfordras, torde

förutom av industrien själv, lämpligen täckas genom de forskningsinstitut,

statliga eller halvstatliga, som finnes eller kan komma att inrättas för att tillgodose

livsmedelsindustriens forskningsbehov.

Beträffande förläggningen av den nya utbildning, som här avses, anser

utredningen att en utbyggnad av alnarpsinstitutets mejeriavdelning till en

fristående livsmedelshögskola näppeligen kan komma i fråga, eftersom

elevantalet, även efter en breddning av undervisningen till att omfatta hela

livsmedelsindustrien, måste beräknas bli relativt litet, vilket medför att utbildningen

blir förhållandevis kostsam. Ett överförande av undervisningen

till lantbrukshögskolan har utredningen inte heller funnit vara en tillfredsställande

lösning för den livsmedelstekniska utbildningen, enär utbildningen

där redan på ett tidigt stadium inriktas på de blivande agronomernas speciella

behov.

Starka skäl synes däremot enligt utredningen tala för att utbildningen av

livsmedelstekniker lämpligen bör förläggas till en livsmedelsteknisk fackavdelning

eller -linje vid en teknisk högskola. En dylik utbildning synes kunna

ersättas genom en relativt obetydlig utökning och komplettering av de kurser,

som f. n. ingår i de tekniska högskolornas undervisningsplan, i synnerhet

om hänsyn tages till att viss del av den behövliga kompletteringen kan

ske genom att överföra den kemisk-bakteriologiska institutionen vid alnarpsinstitutets

mejeriavdelning till en teknisk högskola.

Inrättandet av en till teknisk högskola knuten avdelning för livsmedelsteknologi

löser enligt utredningen även problemet med undervisningen på högstadiet.

Genom att låta studierna i vissa av de i kursplanen ingående ämnena

leda fram till teknologie licentiatexamen och teknologie doktorsgrad, kan

rekryteringen av forskare för såväl eventuella forskningsinstituts som livsmedelsindustriens

behov säkerställas, samtidigt som man tillfredsställer

önskemålet, att de studerande skall ha möjlighet att jämväl ägna sig åt

forskarbanan. Vid dessa studier på högstadiet bär emellertid möjlighet finnas

till specialisering inom viss gren av livsmedelsindustrien.

Jordbrukshögskoleutredningen har i förevarande frågor rörande skapandet

av en livsmedelsteknisk utbildning samt denna utbildnings förläggning

haft kontakt med rektorerna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers

tekniska högskola i Göteborg samt med preses i överstyrelsen för de

tekniska högskolorna för att från dem erhålla synpunkter på nyssnämnda

spörsmål. Av denna kontakt framgick enligt utredningen att varken rekto
-

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Iiungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

rerna eller högskolornas resp. avdelningskollegier för kemi hade något att

invända mot förutnämnda lösningar. Det förordades emellertid, att sagda

utbildning borde inrymmas som en särskild studieinriktning inom högskolornas

avdelningar för kemi. överstyrelsens preses hade i princip samma

uppfattning.

Jordbrukshögskoleutredningen har vidare haft överläggningar med 1955

års universitetsutredning, vilken har till uppgift att undersöka behovet av

en utbyggnad av de tekniska högskolorna. Vid dessa överläggningar enades

de båda utredningarna i princip om behovet av en högre livsmedelsteknisk

utbildning samt att denna utbildning borde vara förlagd till en teknisk högskola.

Enligt jordbrukshögskoleutredningens mening torde den närmare utformningen

av en dylik utbildning liksom frågan om mejeriingenjörsutbildningens

inordnande i en sådan utbildning böra utredas i särskild ordning,

dock vad beträffar sistnämnda fråga först sedan statsmakterna tagit ställning

till jordbrukshögskoleutredningens förslag angående organisationen av

alnarpsinstitutets högskoleavdelningar.

Jordbrukshögskoleutredningen föreslår sålunda att den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen

samordnas med övrig högre livsmedelsteknisk utbildning

samt att denna utbildning förlägges till teknisk högskola. Den närmare

utformningen av mejeriingenjörsutbildningens inordnande i en dylik

livsmedelsteknisk utbildning bör enligt utredningen i samråd mellan berörda

departement göras till föremål för särskild utredning.

Beträffande forsknings- och försöksverksamheten på

mejeriområdet har jordbrukshögskoleutredningen inhämtat synpunkter

och förslag från alnarpsinstitutet och SMR. I samråd med företrädarna

för alnarpsinstitutets mejeriavdelning och statens mejeriförsök har utredningens

expert på mejeriområdet, laborator E. Emilsson, framlagt följande

synpunkter på forskningen och försöksverksamheten på mejeriområdet.

Beträffande forskningen kan i första hand konstateras, att den officiella

organisationsplanen inte inrymmer en rationell uppdelning av forskningsuppgifterna

på de olika institutionerna. I princip har forskningen varit

upplagd på så sätt, att mejeriavdelningens tre institutioner (för mejerikemi

och -bakteriologi, för mjölkprodukternas teknologi samt för mejeriekonomi)

förutom undervisningen bedrivit en fri forskning med rätt att

välja forskningsobjekt av mera långsiktig karaktär, medan statens mejeriförsök

varit bunden till en mera försöksbetonad, programbunden verksamhet

inom för mejeriindustrien aktuella områden. Denna gränsdragning mellan

institutionernas verksamhetsområden har i praktiken inte kunnat hållas

och har inte heller visat sig vara ändamålsenlig. Sålunda kan nämnas,

att mejeriaydelningens institution för mjölkprodukternas teknologi och statens

mejeriförsök i princip arbetar inom samma sektor av mejerivetenskapen,

den produkttekniska. Enligt den nuvarande organisationsplanen

skulle institutionen för mjölkprodukternas teknologi ägna sig åt fri forskning,

medan statens mejeriförsök skulle bedriva programbunden forskning

på samma område. Att på detta sätt fördela forskningen mellan två skilda

institutioner har visat sig synnerligen svårt. I stället för att uppdela forsk
-

s. 329 Kontrollera mot PDF

329

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningsuppgifterna på fri forskning och programbunden forskning bär de

båda institutionerna därför genom frivillig överenskommelse genomfört eu

annan gränsdragning beträffande arbetsuppgifterna. Sålunda bedriver institutionen

för mjölkprodukternas teknologi forskningsverksamhet i fråga

om flytande produkter (samt i viss utsträckning även torkade produkter

och specialprodukter), medan statens mejeriförsök svarar för forskningsverksamheten

i fråga om fasta produkter (främst smör och ost). Denna

gränsdragning efter produktslag i stället för efter forskningsinriktning har

visat sig ge ett bättre tillvaratagande av de för forskning tillgängliga resurserna.

Inte heller har man kunnat upprätthålla någon bestämd gränsdragning

mellan forskning och försöksverksamhet. Eftersom forskningen alltmer inriktas

på mejeriindustriens aktuella behov och problem har gränsen mellan

dessa båda verksamhetsgrenar blivit allt mer diffus och det synes inte

heller för framtiden föreligga skäl att skilja försöksverksamheten från

forskningen.

Vad gäller den mejeriekonomiska forskningen, som i princip omfattar

dels en omsättning av den grundläggande företagsekonomiska forskningen

vunna erfarenheter på mejeriindustriens speciella företagsekonomiska problem,

dels forskning rörande den kvantitativa sidan av råvaruförädlingen

(som komplement till den mejeriteknologiska forskningen rörande råvaruförädlingens

kvalitativa sida) kan konstateras, att den mejeriekonomiska

institutionen redan från sin tillkomst måst täcka såväl den fria forskningssektorn

som den programbundna forskningen. Detta beror på att forsknings-

eller försöksverksamhet på detta område icke bedrivits av statens

mejeriförsök. Något problem med gränsdragning mellan institutionernas

arbetsuppgifter har därför ej heller varit aktuellt. Den mejeriteknologiska

forskningen, speciellt den programbundna forskningen, ställes emellertid

ofta inför driftsekonomiska problem inom mejeriindustrien. Härvid har den

ekonomiska och de teknologiska institutionernas forskningsprogram samordnats

för att problemställningen skolat kunna belysas så allsidigt som

möjligt. Denna samordning har visat sig fungera fullt tillfredsställande.

Även den mejerikemiska och mejeribakteriologiska institutionen, vars

forskning ligger mera på det grundläggande planet än de teknologiska institutionernas

forskning, täcker en viktig sektor av mejeriavdelningens samlade

forskningsprogram och ej heller här torde några brister ur organisatorisk

synpunkt kunna påvisas.

Utöver de brister beträffande samordningen av forskningen, främst på del

mejeriteknologiska området, som den nuvarande organisationsplanen formellt

uppvisar och som framgått av det nyss sagda, torde vissa brister i

forskningsresurserna kunna påvisas. Av väsentligaste betydelse härvidlag

är f. n. avsaknaden av forskning rörande mejerimaskiner samt brist på såväl

personella som tekniska resurser för teknologisk forskning på torrmjölksområdet

och beträffande sterila produkter.

Jordbrukshögskoleutredningen har vidare haft överläggningar med SMR

rörande mejeriforskningens framtida ställning, varvid särskilt konsekvenserna

för forskningssidan av en förändrad utbildning berördes. Vid dessa

överläggningar upptogs även frågan om en samverkan på mejeriforskningens

område mellan staten och mejerinäringen. I skrivelse till utredningen

har SMR rörande nyss nämnda frågor anfört bl. a. följande.

Det synes uppenbart, att mejeriindustriens speciella forskningsbehov icke

kan tillgodoses vid en allmän livsmedelsteknisk högskola. Forskning och för
-

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

söksverksamhet bedrives f. n. såväl av de statliga organen på området som

av mejeriindustrien. Kontakten mellan dessa olika verksamheter har varit

god men, då det synes antagligt att en vinst i effektivitet kan ernås genom

en intimare samordning av landets totala resurser i fråga om mejeriforskning,

bör en sådan kunna övervägas oberoende av tillkomsten av en eventuell

livsmedelsteknisk linje vid en högskola. Av dessa skäl tillstyrker SMR,

att en speciell utredning redan nu genomföres i avsikt att ingående belysa

möjligheterna att organisera ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut. En

sådan utredning måste taga hänsyn till de konsekvenser som en sammanslagning

av statens och mejeriindustriens resurser har för båda dessa intressenter

vad beträffar deras nuvarande åtaganden och bör vara förutsättningslös.

SMR anser sig ha skäl förutsätta att dess synpunkter i frågan

kommer att inhämtas under utredningsarbetets gång. Ett klarläggande är

också nödvändigt beträffande beskattningen av de anslag, som från mejeriindustriens

sida lämnas till ett sådant institut, eftersom en förutsättning

för att mejeriorganisationen skall kunna ekonomiskt engagera sig i detta

är att ifrågavarande anslag bli avdragsgilla vid beskattning.

Det må slutligen tilläggas, att SMR såvitt frågan nu kan bedömas är av

den uppfattningen, att det kommande halvstatliga mejeriforskningsinstitutet

bör vara en fristående organisation med egen styrelse och sålunda icke

direkt underställas den tekniska högskola, varmed institutet i främsta rummet

skall samarbeta i utbildnings- och vissa forskningsfrågor.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller att vid de institutioner, som

kan tänkas bli inrättade eller överförda till en livsmedelsteknisk avdelning

eller linje vid en teknisk högskola, kommer forskning givetvis att ske på

samma sätt som vid andra högskolor. Man torde dock kunna utgå från, att

denna forskning icke speciellt kommer att inriktas på mejeriindustriens

Problem utan närmast får karaktären av en bred grundforskning inom hela

livsmedelsindustrien. Enligt jordbrukshögskoleutredningens uppfattning har

så'' äl staten som mejeriindustrien ett betydande intresse av en komplettering

såväl på undervisnings- som forskningssidan, som ger den specialisering

som mejeriindustrien behöver. Då dessutom, vid ett överförande av mejeriingenjörsutbildningen

till teknisk högskola, mejeriinstitutionernas nuvarande

lokaler blir lediga, förefaller det enligt utredningen att vara en i varje

fall temporärt lämplig lösning att till Alnarp förlägga den kompletterande

specialiserade undervisning och forskning, som förut berörts. Investeringar

i byggnader och övrig utrustning av mera stadigvarande slag vid de nuvarande

institutionerna vid Alnarp är nämligen betydande och kan icke utan

avsevärda kostnader tagas i anspråk för annat ändamål.

Då, som tidigare nämnts, såväl samhället som mejeriindustrien har ett

gemensamt intresse av att en speciell mejeriforskning bibehålies, har jordbrukshögskoleutredningen

undersökt möjligheterna att organisera en dylik

forskning i samverkan mellan dessa båda parter. Den lämpligaste organisationsformen

för en sådan samverkan synes vara ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut.

Utredningen har i denna fråga haft överläggningar med SMR,

som är den vid sidan av staten störste intressenten på området. Enligt utredningen

i denna fråga synes möjligheter föreligga att under vissa förutsättningar

skapa ett dylikt halvstatligt mejeriforskningsinstitut. Riktlinjer för

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

detla instituts organisation och resurser har framlagts och diskuterats mellan

utredningen och SMR, dock utan att man kommit fram till något definitivt

ställningstagande. Enighet rådde dock om att en samverkan mellan staten

och mejeriindustrien synes vara den lämpligaste vägen för att säkra den

framtida mejeriforskningen och att denna samverkan hör ske i form av ett

lialvstatligt institut. Jordbrukshögskoleutredningen föreslår därför att frågan

om ett lialvstatligt mejeriforskningsinstitut göres till föremål för särskild

utredning.

Utan att föregripa en dylik utrednings förslag rörande ett sådant forskningsinstituts

organisation och arbetsuppgifter, framför jordbrukshögskoleutredningen

vissa allmänna synpunkter på frågan.

Sålunda synes organisationen av dylikt forskningsinstitut böra ske med

beaktande av de brister, som påtalats beträffande forskningens nuvarande

organisation och resurser. 1 fråga om forskningsinstitutets förläggningsort

synes skäl tala för att institutet tills vidare hör kvarligga vid Alnarp, bl. a.

för att utnyttja där gjorda investeringar. Frågan om institutets framtida

förläggning bör tagas upp i samband med eventuell ombyggnad av institutionslokalerna

därstädes och då frågan om förläggningsort för den av utredningen

förordade livsmedelstekniska utbildningen avgjorts.

Institutets verksamhet bör givetvis främst innefatta forskning på mejeriområdet.

Vid institutet bör emellertid även ges kurser för viss specialutbildning

av utexaminerade livsinedelsingenjörer. Dessa kurser bör dock ej syfta

till någon speciell examen utan endast fylla mejeriindustriens behov av specialutbildning

för vissa bestämda befattningshavare. Vidare torde viss forskarutbildning

kunna förläggas till ett dylikt institut. I anslutning till nyssnämnda

utbildningsverksamhet vid institutet vill utredningen framhålla att,

om planerna på ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut kan realiseras före

omläggningen av mejeriingenjörsutbildningen, det bör åligga detta institut

att svara för utbildningen av mejeriingenjörer intill den tidpunkt, då utbildningen

av livsmedelsteknologer kunnat komma igång.

Sammanfattningsvis förordar jordbrukshögskoleutredningen sålunda, att

den speciella forskning på mejeriområdet, som måste finnas även efter tillkomsten

av den förut förordade högre livsmedelstekniska utbildningen, ordnas

genom en samverkan mellan staten och mejeriindustrien i form av ett

halvstatligt mejeriforskningsinstitut, samt att denna fråga utredes i särskild

ordning.

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller vidare, att inrättandet av en

högre livsmcdelsteknisk utbildning liksom det nyss föreslagna forskningsinstitutet

torde kunna beräknas taga viss tid i anspråk. Med hänsyn till de påtagliga

och allvarliga brister, som finnes, anser utredningen del nödvändigt

med en tillfällig förstärkning an resurserna för undervisning och forskning

in. in. Denna tillfälliga förstärkning bör enligt utredningen ske med utgångspunkt

från den föreslagna omorganisationen av forskningsverksamheten till

ett halvstatligt forskningsinstitut. Härom anför utredningen bl. a. följande.

De mest trängande behoven förefinnes inom ämnet maskinlära samt i

fråga om de speciella mejeriprodukterna, såsom torrmjölk, glass och sterila

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

mejeriprodukter. Det har med hänsyn till ämnesområdenas betydelse synts

utredningen vara ett oeftergivligt krav att undervisningen och forskningen

på dessa områden snarast förbättras. Utan att gå in på frågan om vilka extra

befattningar som provisoriskt bör tillföras undervisningen och forskningen,

förordar utredningen att ca 100 000 kr. ställes till förfogande för provisorisk

personalförstärkning. Härutöver erfordras enligt utredningens uppfattning

en förstärkning av omkostnadsanslaget, främst avseende förbrukningsartiklar

vid forskningsinstitutionerna. De nu utgående anslagen har visat sig helt

otillräckliga med hänsyn till forskningsverksamhetens omfattning och inträffande

prisstegringar. Höjningen av detta anslag bör dock begränsas till

35 000 kr. per år, varigenom det mest trängande behovet synes kunna täckas.

Även när det gäller anslagen till nyanskaffning och underhåll av utrustning

måste en viss förstärkning komma till stånd. De senaste årens anslag har

inte medgett, att utrustningen på de till mejeriavdelningen och statens mejeriförsök

hörande laboratorierna kunnat hållas på erforderlig standard. Detsamma

gäller utrustningen på institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi.

Det samlade behovet av anslag för nyanskaffning och underhåll

av utrustning har av utredningen beräknats till 100 000 kr.

Sammanfattningsvis föreslår jordbrukshögskoleulredningen sålunda, att

den nuvarande mejeriavdelningen och statens mejeriförsök erhåller följande

provisoriska förstärkningsanslag, nämligen ca 100 000 kr. till avlöningar,

35 000 kr. till omkostnader, allt räknat per budgetår, samt ett engångsanslag''

om 100 000 kr. till nyanskaffning och underhåll av utrustning.

Utredningen framhåller i anslutning till det förut föreslagna att, om tillskapandet

av det förordade halvstatliga mejeriforskningsinstitutet ej skulle

kunna realiseras inom den närmaste framtiden, ytterligare förstärkningar

av ifrågavarande anslag måste komma till stånd. Detta bör i så fall ske efter

de normer, som tillämpas för övriga jämställda högskolor och forskningsinstitutioner.

Avslutningsvis förordar utredningen, att mejeriavdelningen och statens

mejeriförsök i yttre organisatoriskt hänseende tills vidare, i avvaktan på tillkomsten

av en högre livsmedelsteknisk utbildning och ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut,

bör kvarstå i nuvarande form inom alnarpsinstitutet.

II. YTTRANDEN

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser i överensstämmelse

med vad som anförts av jordbrukshögskoleutredningen, att högskoleverksamheten

på mejerinäringens område bör bli föremål för utredning i särskild

ordning. Vidare bör möjligheterna att inrätta ett halvstatlig mejeriforskningsinstitut

närmare utredas. Den av utredningen föreslagna tillfälliga

förstärkningen av undervisningen och forskningen på mejeriområdet

tillstyrkes av styrelsen.

Alnarpsinslitutets lärarkollegium framhåller, att de föreslagna förändringarna

i stort sett överensstämmer med vad institutets mejeriavdelningskollegium

tidigare framfört till utredningen och finner icke nu skäl att frångå

de tidigare framförda yrkandena.

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Den föreslagna provisoriska förstärkningen tillstyrkes av lärarkollegiet.

Ehuru detta finner utredningens förslag välmotiverat i princip, har det vissa

synpunkter att komma med. Beträffande valet av förläggningsort för mejeriforskningen

förordar lärarkollegiet Lund-Malmö-alternativet framför de

två övriga tekniska högskolorna.

Mejeriavdelningskollegiet vid institutet förutsätter, att det blir representerat

vid universitetsutredningens behandling av den planerade livsmedelsteknologiska

utbildningen. Mejeriavdelningskollegiet framhåller vidare, att

åtskilliga mejerier knappast kan tänkas anställa civilingenjörer som driftsledare

utan att det också behöves en mellanutbildning mellan mejeriskola

och civilingenjör. Denna driftsledarutbildning bör också ses över, samtidigt

med att de övriga mejerifrågorna tages upp till behandling.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna tillstyrker förslaget om att inrätta

ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut för speciell forskning och försöksverksamhet

på mejeriområdet, vid vilket även kurser för viss specialutbildning

av utexaminerade livsmedelsingenjörer kan ges. Enligt överstyrelsens

mening är det vidare av vikt, att frågan om till vilken högskola ifrågavarande

mejeriutbildning bör förläggas snarast tages upp till behandling.

Statskontoret ansluter sig till förslaget att samordna den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen

med övrig högre livsmedelsteknisk utbildning samt

att förlägga denna till teknisk högskola. Därest teknisk högskola kommer

till stånd i Lund, synes det lämpligt att förlägga den livsmedelstekniska utbildningen

till denna, varvid de nuvarande resurserna vid Alnarp kan utnyttjas.

Statskontoret har ej heller något att invända mot att frågan om

den framtida utformningen av forskningen och försöksverksamheten på mejeriområdet

göres till föremål för särskild utredning med sikte på att tillskapa

ett halvstatligt forskningsinstitut. Ämbetsverket utgår emellertid från

att tillkomsten av ett sådant skall minska behovet av statliga insatser i detta

avseende. Bl. a. med hänsyn härtill synes enligt statskontoret knappast några

provisoriska förstärkningsanordningar böra vidtagas.

Statens tekniska forskningsråd framhåller, att utvecklingen visar, att mejeriindustrien

alltmer är i behov av personal med livsmedelsteknisk utbildning

av samma standard som industrien i övrigt. Genom den av utredningen

föreslagna omläggningen bör också rekryteringsmöjligheterna för denna

grupp av ingenjörer vidgas, då de genom sitt val av studieinriktning har

vidare valmöjligheter beträffande framtida arbetstillfällen än de, vilka erbjudes

mejeriingenjörerna enligt nu gällande studieordning. Rådet tillstyrker

därför varmt utredningens förslag i denna fråga.

Svenska mejeriernas riksförening (SMR) framhåller, att eftersläpningen

av upprustningen inom alnarpsinstitutets mejeriavdelning och statens mejeriförsök

är minst lika stor som i fråga om lantbrukshögskolan. SMR understryker

vidare vikten av att sambandet råvara-produkt uppmärksammas

på mjölkproduktionens område. Utbildningen och forskningen på råvaruproduktionens

område inklusive kvalitetsfrågor bör främst bedrivas vid lantbrukshögskolan.

I anslutning härtill framhåller SMR, att den förstärkning

av resurserna på husdjursområdet, som utredningen föreslår, är otillräcklig,

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition nr ti''9 år 1961

särskilt om den högre utbildningen på mejeriområdet i framtiden kommer

att få en inpräglat teknisk inriktning. Beträffande det framtida behovet av

livsmedelsingenjörer framhåller SMR, att närmare utredningar bör verkställas

för att mera exakt bedöma antalet, innan frågan om en omläggning av

mejeriingenjörsutbildningen slutbehandlas. SMR ifrågasätter, om de av utredningen

påtalade bristerna i fråga om utbildningen av mejeriingenjörer

är av den arten, att de ovillkorligen fordrar en fullständig omläggning av

utbildningen.

Från mejeriindustriens synpunkt kan hävdas att ur teknisk synpunkt så

icke är fallet, särskilt om den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen upprustas.

Med hänsyn till att utredningens överväganden omfattar hela livsmedelsindustriens

framtida rekryteringsbehov har SMR icke velat motsätta

sig, att frågan om mejeriingenjörsutbildningens inordnande i en högre livsmedelsteknisk

utbildning förlagd till teknisk högskola utredes i särskild

ordning. En grundläggande utbildning av livsmedelstekniker med därpå

töljande specialisering på olika branscher torde även kunna täcka mejeriindstriens

framtida behov av högskoleutbildade tekniker, under förutsättning

att den lägre mejeriutbildningen förbättras på sådant sätt, att elever

från mejeriskolan kan övertaga vissa av de uppgifter, som nu åvilar mejeriingenjörerna.

Med hänsyn till att de av utredningen föreslagna åtgärderna

kan bli aktuella först på längre sikt understryker SMR det angelägna i att en

upprustning av den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen och forskningen

omedelbart företages. En sådan förstärkning kommer på intet sätt att föregripa

en eventuell framtida omläggning av utbildningen.

Eftersom mejeriindustriens speciella forskningsbehov icke torde kunna

tillgodoses vid en allmän livsmedelsteknisk högskola och då det dessutom

är möjligt, att större effektivitet kan ernås genom en intimare samordning

av landets totala resurser i fråga om mejeriforskning, förordar SMR, att en

förutsättningslös utredning verkställes för att ingående belysa olika alternativ

för en sådan samordning av mejeriforskningen. Det är mot denna bakgrund,

som SMR vid överläggningar med utredningen uttalat sitt intresse för

tanken på ett mejeriforskningsinstitut. Frågan om beskattningen av de anslag,

som från mejeriindustriens sida lämnas vid ett sådant samarbete, bör

enligt SMR klarläggas och institutets ställning i förhållande till resp. parter

utredas.

SMR hälsar med tillfredsställelse att utredningen föreslagit en ökning av

de ailiga anslagen samt ett engångsanslag till nyanskaffning av utrustning

till mejeriavdelningen och statens mejeriförsök. Därutöver föreslår emellertid

SMR ett ytterligare engångsanslag om 50 000 kr. till nyanskaffning, eftersom

utredningen ej medräknat det nyanskaffningsbehov, som blir en

följd av personalförstärkning inom ämnet maskinlära samt för torrmjölk,

glass och sterila mejeriprodukter. SMR biträder även utredningens uppfattning,

att de mest trängande behoven av förstärkning finnes inom ämnet

maskinlära samt för de nyssnämnda speciella mejeriprodukterna och att

de särskilda befattningar, som behöver inrättas, främst bör avse dessa områden.

De föreslagna befattningarna bör enligt SMR redan från början gö
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ras extra ordinarie för att säkerställa, att kvalificerad personal kan erhållas.

Slutligen framhåller SMR att frågan om Alnarps mejeri bör bli föremål för

särskild utredning.

Malmöhus läns hushållningssällskap biträder utredningens förslag att

ersätta den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen med en allmän livsmedelsteknisk

civilingenjörsutbildning. Denna utbildning bör enligt sällskapet

lämpligen läggas till teknisk högskola i Lund, varigenom man kan erhålla

goda kontaktmöjligheter med övrig råvaruproduktion och förädlingsindustri

på livsmedelsområdet. Beträffande det föreslagna halvstatliga forskningsinstitutet

på mejeriområdet anför sällskapet, att ett dylikt institut i och

för sig är en inkonsekvens, eftersom kostnaderna för övrig upprustning av

forskning och undervisning föreslås skola bestridas helt av statsmedel.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Vad först angår mejeriingenjörsutbildningen anser jag i likhet med jordbrukshögskoleutredningen

och de remissinstanser, som yttrat sig i frågan,

att starka skäl talar för att denna utbildning samordnas med övrig högre

livsmedelsteknisk utbildning och därvid anknytes till teknisk högskola. Genom

en sådan anknytning kan kostnaderna för undervisningen i de grundläggande

ämnena av de förhållandevis fåtaliga elever det här är fråga om

reduceras, samtidigt som dessa elever ges tillgång till utbildning i flera ämnen

än för närvarande. I likhet med utredningen anser jag, att frågan om

mejeriingenjörsutbildningens inordnande i en högre livsmedelsteknisk utbildning

i samråd mellan berörda statsdepartement bör utredas i särskild

ordning.

Vad därefter gäller forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet

har utredningen liksom Svenska mejeriernas riksförening framhållit,

att mejeriindustriens speciella forskningsbehov inte torde kunna tillgodoses

vid en teknisk högskola med livsmedelsteknisk utbildning. Riksföreningen

har även framhållit behovet av en förstärkning av resurserna på husdjursområdet

vid lantbrukshögskolan i samband med en övergång till en

utbildning med mera teknisk inriktning. Utredningen har för sin del förordat,

att den speciella forskning på mejeriområdet, som måste finnas även

efter tillkomsten av en högre livsmedelsteknisk utbildning, ordnas genom

samverkan mellan staten och mejeriindustrien i form av ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut.

Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt detta

förslag. Riksföreningen har emellertid förordat en förutsättningslös utredning

av olika alternativa lösningar.

För min del är jag ense med utredningen och riksföreningen om att såväl

samhället som mejeriindustrien har ett gemensamt intresse av att bibehålla

en speciell mejeriforskning samt att de inom landet tillgängliga

resurserna på detta område bör samordnas. Betydande fördelar bör också

stå att vinna i att riksföreningen och eventuellt övriga intressenter inom

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

mejeriområdet, som utnyttjar forskningsresultaten, får medinflytande på

forskningens inriktning och uppläggning. Även frågan om utformningen

av forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet synes emellertid

enligt min med utredningen och remissinstanserna sammanfallande uppfattning

böra närmare utredas i särskild ordning.

Vad slutligen angår den av utredningen förordade tillfälliga förstärkningen

av resurserna för undervisningen och forskningen på mejeriområdet

avser jag att under avsnittet om anslagsäskandena för budgetåret 1961/

62, m. m. föreslå, att redan för nästa budgetår vissa uppräkningar av de nu

för sagda ändamål utgående anslagsbeloppen skall äga rum.

Vissa samordningsfrågor mellan lantbruks-, skogs- och

veterinärhögskolorna m. m.

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att under utredningsarbetets

gång en särskild organisatorisk fråga aktualiserats inom utredningen, nämligen

önskvärdheten av och möjligheterna att åstadkomma en organisatorisk

samordning av samtliga de fackhögskolor, som sorterar under jordbruksdepartementet,

d. v. s. lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna.

För en sådan samordning av dessa fackhögskolor har anförts olika argument.

Bl. a. har pekats på att vid envar av dessa högskolor utbildningsverksamheten

har förhållandevis ringa omfattning jämfört med vid universiteten

och de tekniska högskolorna, vilket skulle kunna tyda på att resurserna ur

undervisningssynpunkt ej utnyttjades effektivt. Särskilt skulle detta gälla

de grundläggande ämnena. Vidare finnes vissa institutioner vid resp. högskolor

med nära anknytning till varandra i fråga om ämnesområdet. I fråga

om lantbruks- och skogshögskolorna har därvid pekats på bl. a. marklära,

botanik, genetik och i viss utsträckning den ekonomiska ämnesgruppen.

Beträffande lantbruks- och veterinärhögskolorna har anförts områdena

kemi, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjursgenetik och utfodringslära.

Ur effektivitets- och kostnadssynpunkt har därför ifrågasatts, om ej välutrustade

gemensamma institutioner på dylika områden skulle vara att föredraga

framför den nuvarande ordningen med skilda, förhållandevis små

enheter vid de olika högskolorna. Vidare har sagts att, då dessa tre högskolors

verksamhetsfält omfattar lanthushållningen i vidsträckt bemärkelse,

detta även bör ges ett konkret uttryck genom att de organisatoriskt

sammanföres.

De vid dessa fackskolor utbildade specialisterna, som i stor utsträckning

har att betjäna en och samma yrkeskår — de enskilda jordbrukarna —

skulle vidare, om de utbildats vid samma högskola, känna större samhörig
-

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 är 1961

het, vilket borde medföra bättre samarbete ute på de olika arbetsplatserna.

Slutligen har pekats på att utomlands — bl. a. i övriga nordiska länder

eu dylik samorganisation sedan länge är genomförd. Det anförda skulle däiför

tala för en konsekvent genomförd samordning av ifrågavarande högskolor,

ehuru de åtminstone tills vidare på grund av sin nuvarande skilda

geografiska placering inte kunde erhålla en gemensam förläggning.

Jordbrukshögskoutredningen framhåller, att den för sin del har anledning

pröva förevarande fråga endast i den mån den kan beröra a% utredningen

i det föregående framlagda förslag beträffande högre undervisning, forskning

och försöksverksamhet inom jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsområdena.

Utredningen har dock i frågan samrått med 1956 års skogshögskole-

och skogsforskningskommitté samt veterinärhögskoleutredningen.

Att lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna i väsentliga avseenden

berör varandras ämnesområden är enligt jordbrukshögskoleutredningen uppenbart.

Av detta förhållande framgår dock inte utan vidare, vilka vinster

som skulle kunna erhållas genom en samorganisation av dessa tre högskolor

och inte heller under vilken form en dylik samorganisation lämpligast

borde komma till stånd. Enligt jordbrukshögskoleutredningens mening bör

vid frågans bedömande följande synpunkter beaktas.

Utbildningen av de studerande är givetvis en betydelsefull uppgift för här

ifrågavarande högskolor. Såsom tidigare framhållits har emellertid denna

verksamhet vid jämförelse med universiteten och de tekniska högskolorna

en förhållandevis ringa omfattning. I själva verket torde utbildningen av

det begränsade antalet högskoleelever inom lantbruks-, skogs- och veterinärområdena

taga den mindre delen i ansprak av de resurser, som sammanlagt

står till förfogande för högre utbildning, forskning och försöksverksamhet.

Inom dessa områden har förelegat ett stort behov av att ha tillgång till vetenskapliga

centra med högt kvalificerade och på området specialiserade fackmän

inom de discipliner, som har särskild betydelse för verksamheten i fråga.

Inom lantbruksområdet har detta varit särskilt påfallande. Såsom utredningen

tidigare framhållit bedrevs vid centralanstalten — som utgjorde

högsta vetenskapliga instans på lantbrukets område före tillskapandet av

lantbrukshögskolan — under en lång följd av år en omfattande forskningsoch

försöksverksamhet utan någon samtidig undervisning. Beträffande här

ifrågavarande högskolor torde därför de besparingar, som skulle kunna uppnås

genom ett sammanförande av institutioner inom angränsande ämnesområden

till ett gemensamt större komplex blir förhållandevis begränsade,

såvida ej forskningens omfattning och specialisering inskränkes.

Vidare bör här framhållas att för exempelvis lantbrukshögskolans del behov

av kontakt och samarbete föreligger både beträffande undervisning och

forskning icke blott med skogs- och veterinärhögskolorna utan jämväl med

andra lärosäten och forskningsinstitutioner. I fråga om vissa ämnen har

detta stor aktualitet beträffande Uppsala universitet. Förhållandena torde

vara enahanda för skogs- och veterinärhögskolorna.

Ett mera ingående övervägande torde visa att man här rör sig med ett

mera komplicerat problem än fördelarna av cn organisatorisk samordning

av enbart de tre bär nämnda högskolorna. Man torde sålunda rent generellt

kunna påvisa att samordnings- och samarbetsfrågor finnes mellan många

organ. Få torde dock förutsätta alt härför erfordras en geografisk samför
22

Bihang till riksdagens protokoll 1961. t samt. AV 09

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

läggning av alla dessa organ. Samordnings- och kontaktfrågor torde kunna

lösas på annat sätt.

Av vad jordbrukshögskoleutredningen funnit, synes under förevarande

omständigheter fördelarna av en samorganisation icke vara så betydande,

att de skulle kunna motivera åtgärder av mera genomgripande eller kostnadskrävande

karaktär. För utredningen har det likväl framstått som

väsentligt, att den yttre organisationsram den förordar för lantbrukshögskolan

och de resurser, som den föreslår för sagda institution, icke utformas

så att härigenom hinder lägges i vägen för framtida överväganden och

åtgärder i denna fråga.

För utredningen framstår här såsom avgörande det faktum, att det måste

anses vara en helt verklighetsfrämmande tanke att flytta lantbrukshögskolan

från Ultuna. Utredningens förslag har därför utformats så, att de på

intet sätt föregriper de organisatoriska åtgärder till samordning, som eventuellt

vid senare tidpunkt kan bli önskvärda. Att skilda geografiska förläggningsorter

dock icke i princip utgör något hinder för att samorganisera

olika enheter inom en och samma högskola visar utredningens förslag att

till Alnarp förlägga lantbrukshögskolans blivande trädgårdssektion.

Summeras nu nämnda faktiska omständigheter torde det enligt utredningen

vara uppenbart, att i förevarande läge samordnings- och kontaktfrågorna

mellan berörda högskolor synes böra ordnas genom härför lämpliga

samarbetsorgan. Efter samråd med 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté

samt veterinärhögskoleutredningen förordar jordbrukshögskoleutredningen

därför, att ett samarbetsorgan mellan de tre högskolorna

skapas för de där bedrivna verksamheterna. I

I ett särskilt yttrande av ledamoten av utredningen herr Yngve Gustafsson

antöres beträffande fragan om samordning mellan lantbruks-, skogs- och

veterinärhögskolorna bl. a. följande.

Högskoleverksamheten på jordbrukets och angränsande områden är starkt

uppsplittrad i vårt land. Skogshögskolan, lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan

samt Alnarpsinstitutet med sina avdelningar för högre trädgårdsoch

mejeriulbildning är sålunda från varandra fristående enheter. Samtliga

företräder emellertid områden som i många avseenden är varandra mycket

närbelägna. De separata högskolorna och högskoleavdelningarna är små och

delvis mycket små med avseende på deras studentantal. Detta medför, att de

°hka institutionerna blir ringa utnyttjade ur utbildningssynpunkt i förhål - lande till vad som skulle ha varit fallet, om högskolorna vore större enheter.

Särskilt påtagligt framträder detta i fråga om grundläggande ämnen, för

vilka varje högskola nu måste ha sin egen mer eller mindre fullständiga

uppsättning av institutioner. Härav följer, att högskoleverksamheten — när

den ses ur utbildningssynpunkt — blir mycket dyrbar.

Den nuvarande uppsplittringen av högskoleverksamheten på jordbrukets

område en uppsplittring som för övrigt torde vara större hos oss än i

andra länder — är till betydande nackdel på längre sikt. De små högskolorna

och högskoleavdelningarna kan icke utrustas på ett tillfredsställande sätt,

framförallt inte i fråga om institutioner för grundläggande ämnen. Bristerna

synes komma att bli alltmer framträdande ju större krav på utrustning, som

s. 339 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

339

utvecklingen efter hand ställer, och följaktligen måste det bli allt angelägnare

att åstadkomma större högskoleenheter. Hur en integration till större

enheter lämpligen bör gå till, kan givetvis diskuteras. Dels kan de nuvarande

högskolorna och högskoleavdelningarna sammanföras mer eller mindre med

vissa av universiteten eller med större högskolor under åttonde huvudtiteln,

dels kan de sammanföras inbördes. Möjligheten till ett sammanförande enligt

det första av de nämnda alternativen kommer att i hög grad bli beroende

av den universitets- och högskoleorganisation i stort, som landet kommer

att få. Universitetsutredningen behandlar f. n. denna fråga, och när detta

skrives föreligger ännu icke denna utrednings förslag.

Beträffande frågan om att sammanföra jordbrukets högskolor och högskoleavdelningar

anför Gustafsson bl. a. följande.

Eu gemensam högskola för jordbruket, skogsbruket, trädgårdsnäringen, veterinärväsendet

och eventuellt mejeriindustrien skulle få till uppgift att handha

högre undervisning och forskning inom ett ämnesområde, som på sitt sätt

är mycket enhetligt: det teknisk-ekonomiska utnyttjandet av marken, växterna

och djuren jämte grundläggande studier härför. Högskolan skulle, om

man så ville, kunna benämnas »biotekniska högskolan». Den skulle lämpligen

vara uppdelad i avdelningar, förslagsvis för skogsbruk, jordbruk, trädgårdsodling,

husdjursskötsel, veterinärväsende, teknik, ekonomi och eventuellt

mejeri. Centralt skulle finnas kansli, ekonomiförvaltning, centralbibliotek

m. m.

Då de nuvarande högskolorna och högskoleavdelningarna är förlagda på

tre olika platser, Stockholm, Ultuna och Alnarp, och då stora investeringar

i institutioner är gjorda, måste man förutsätta, att den nya högskolan — i

vissa hänseenden tills vidare och i andra för framtiden — skulle vara lokalmässigt

decentraliserad.

På längre sikt finge man väl förutsätta, att skogshögskolans och veterinärhögskolans

institutioner överflyttades till Uppsala-området. Det må framhållas,

att ett sådant överflyttande icke behöver leda till att de bägge högskolornas

lokaler i Stockholm bleve överflödiga. Med det läge lokalerna har

i närheten av Experimentalfältet, kan de förmodligen med lätthet utnyttjas

av Stockholms universitet, vars blivande centrum enligt fattade beslut skall

förläggas omedelbart i närheten.

Beträffande fördelarna av en gemensam högskola framför Gustafsson följande

synpunkter.

Genom en samordning av de nuvarande högskolorna skulle olika fördelar

vinnas. Sålunda skulle ell bättre underlag erhållas för institutioner för

grundläggande ämnen. Vid de nuvarande små högskolorna är ifrågavarande

institutioner i stor omfattning mindre väl utnyttjade för undervisning. Undervisningsskyldigheten

uppgår ofta endast till några tiotal timmar per år

och lärare. Härtill kommer, att då studerandena är få och då de oftast har

sitt huvudintresse inriktat på de efterföljande tekniskt-ekonomiska ämnena,

blir antalet licentiander och doktorander ringa. Den vetenskapliga aktiviteten

inom institutionerna blir följaktligen ofta beroende av i vilken utsträckning

studerande och forskare med utbildning utanför den egna högskolan

arbetar inom institutionerna. Svårigheterna att lämpligt inrätta institutioner

för grundläggande ämnen och de stora kostnaderna för dem har medfört,

att uppsättningen i vissa hänseenden blivit ofullständig.

Vid eu samorganiserad större högskola skulle på grund av det samlade

arbetsområdets betydande enhetlighet — »bioteknik» — de grundläggande

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

institutionerna kunna vara gemensamma för olika studieinriktningar i mycket

stor utsträckning. Undervisningsverksamheten skulle bli av mera normal

omfattning, varjämte det flerdubblade studerandeantalet skulle medföra,

att antalet licentiander från den egna högskolan ökade. Den storlek,

som institutionerna automatiskt skulle få vid den tänkta samorganisationen,

skulle medföra, att de kunde göras välutrustade och att verksamheten

inom dem skulle kunna differentieras.

Vid en gemensam större högskola skulle även vissa institutioner för tilllämpade

ämnen kunna vara gemensamma för olika studieriktningar. Härigenom

skulle institutionerna kunna bli större och följaktligen kunna göras

mera välutrustade och differentierade. Vidare skulle ett centralbibliotek

kunna inrättas som vore större och mera allsidigt än de nuvarande, delvis

mycket små högskolebiblioteken. Härigenom skulle litteraturtjänsten kunna

effektiveras och förbilligas. Inom en större högskoleorganisation skulle vidare

kostnadskrävande specialutrustning för forskning kunna finna större

gemensam användning och därmed bli'' lättare att anskaffa. Vidare skulle

såväl veterinärhögskolans som husdjursinstitutionernas vid lantbrukshögskolan

redovisade stora behov av djurbesättningar för forsknings- och undervisningsändamål

lättare kunna tillgodoses.

Avslutningsvis må framhållas de fördelar, som skulle vinnas vid en större

högskola därigenom att ett större kansli och en gemensam ekonomiavdelning

kunde upprättas och möjligheten därigenom erhållas att skapa en effektivare

kontorsorganisation. Vidare må framhållas, att förekomsten av ett

större gemensamt lärarkollegium skulle medföra enhetlig behandling av

samtliga högskoleärenden, varjämte säkerheten i bedömningen av exempelvis

befordringsärenden och gradualavhandlingar skulle öka".

II. YTTRANDEN

Lantbrukshögskolans lärarkollegium instämmer i utredningens synpunkter

och understryker, att en sammanslagning mellan lantbruks-, skogs- och

veterinärhögskolorna skulle leda till besparingar endast om den förutsättes

kombinerad med en stark nedskärning av de samlade forskningsresurserna.

En av lokaliseringspolitiska skäl betingad framtida förflyttning av skogsoch/eller

veterinärhögskolorna till Uppsala och dess sainorganisation med

lantbrukshögskolan skulle snarast underlättas genom en upprustning av

lantbrukshögskolan, som skulle göra den bättre ägnad som bas för utbyggnaden

av en sammanslagen högskoleorganisation. Vetenskapligt och administrativt

samarbete mellan nämnda högskolor bör givetvis underlättas, det

förra bl. a. genom att jordbrukets forskningsråd tilldelas sådana ekonomiska

resurser, att tillräckligt stöd kan ges åt forskningsgrupper, som önskar

beakta gränsområdena, de senare genom skapandet av en gemensam

nämnd bestående av rektor jämte en eller två valda representanter från

varje högskola.

Styrelsen för veterinärhögskolan delar de av utredningsmajoriteten anförda

synpunkterna och vill som sin mening framhålla, att frågan om en

sammanslagning av de tre högskolorna bör tagas under fortsatt övervägande

först sedan det kunnat ledas till bevis, att anordningen kommer att medföra

fördelar för vederbörande högskola och den där bedrivna verksamhe
-

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

Knngl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

ten. Den synnerligen ringa del av undervisningen, som vid veterinärhögskolan

kan göras gemensam med undervisning vid annan högskola, utgör inget

motiv för en sammanslagning. De fördelar som här står att vinna torde kunna

uppnås på annat sätt främst genom ett utökat och fördjupat samarbete

mellan högskolorna. Vad Gustafsson anfört i frågan kan enligt veterinärhögskolans

styrelse icke anses såsom tillfyllestgörande utredning och bevisning.

Fastmera torde den ifrågasatta sammanslagningen med säkerhet leda

till försämrad utbildning'' för samtliga ifrågavarande yrkesgrenar. Styrelsen

framhåller vidare, att veterinärmedicinen visserligen arbetar i jordbruksnäringens

tjänst men att det sker helt och hållet i dess egenskap av medicinsk

vetenskap. Såsom delar av den »universella» medicinen arbetar läkarvetenskapen

och veterinärmedicinen mot samma mål — nämligen förståelsen

av hälsa och sjukdom hos levande varelser. Forskningen över mellan människor

och djur överförbara sjukdomar samt födoämneshygienen är därutöver

två stora forskningsfält, där den veterinärmedicinska forskningen tager

direkt sikte på folkhälsan. Ett organisatoriskt samgående med två icke

medicinska högskolor skulle komma att framstå icke allenast såsom omotiverat

med hänsyn till den veterinärmedicinska forskningen utan också såsom

direkt hindersamt för denna forskningsutveckling som en del av den

universella medicinen. Den veterinärmedicinska forskningen torde där tjäna

jordbruksnäringen, om den får fritt utveckla sin egenart, som enklast

kan uttryckas som jämförande medicin.

Veterinärhögskolans lärarkollegium avstyrker bestämt en sammanslagning

av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna och anser det uppenbart,

att Gustafssons förslag från början vilar på för vår tid helt felaktiga

premisser. Enligt lärarkollegiets uppfattning skulle det föreslagna systemet

ofelbart leda till både sämre undervisning och utbildning för samtliga utbildningsgrenar.

Enligt lärarkollegiets uppfattning karakteriseras utvecklingen

inte av — såsom Gustafsson framhållit — att gränserna mellan exempelvis

agronomernas och veterinärernas ämnesområden suddas ut utan tvärt

om är eu alltmer långtgående specialisering typisk för utvecklingen. Lärarkollegiet

behandlar därefter ingående vad som skiljer i undervisningen och

forskningen i ämnena husdjursgenetik och utfodringslära vid lantbrukshögskolan

och veterinärhögskolan och anför därvid hl. a. följande.

Enligt kollegiet är det endast de grundläggande allmänna delarna av dessa

ämnen, som är gemensamma för agronomer och veterinärer. Dessa delar av

ämnena kan också med lätthet inhämtas direkt genom litteraturstudier. De

speciella delarna av ämnena är däremot inte gemensamma utan starkt specialiserade

och kräver specialinriklade befattningshavare oavsett samförläggning

eller ej. Kollegiet kommer till den slutsatsen, att skiljaktighelerna

mellan undervisningen i dessa båda ämnen är så väsentliga, att eu gemensam

undervisning icke kan anses som ändamålsenlig. Lärarkollegiet finner

det vidare helt verklighetsfrämmande att i nuvarande tid för mycket stora

kostnader sammanföra dessa relativt väl utbyggda och redan långt specialiserade

och på skilda platser belägna högskolor Ull eu högskola utan att

några verkliga och påtagliga fördelar därmed kan uppnås.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Statens skogsforskningsinstitut har intet att invända mot att ett särskilt

samarbetsorgan inrättas i den mån ett sådant blir erforderligt för att säkra

de vetenskapliga kontakterna. F. n. har skogsforskningen betydligt större

behov av kontakter med företrädarna för de naturvetenskapliga och tekniska

ämnena vid Stockholms högskola samt Svenska träforskningsinstitutet liksom

med representanter för de olika ämnena vid handelshögskolan i Stockholm

än med lantbrukshögskolans institutioner. På samma sätt torde lantbrukshögskolan

ha större behov av ett samgående med Uppsala universitet

än med skogshögskolan och skogsforskningsinstitutet. En sammanslagning

av skogsforskningsinstitutet och skogshögskolan med lantbrukshögskolan

och eventuellt även veterinärhögskolan under gemensam administration är

vetenskapligt sett omotiverad och skulle skada skogsforskningens vidare utveckling

och fördjupning. Hur den högre skogliga undervisningen liksom

den skogliga forskningen administrativt i framtiden än kommer att ordnas

måste dessa verksamheter bilda en sammanhängande enhet, som icke är

särskilt starkt förknippad med lantbrukshögskolans eller veterinärhögskolans

verksamhetsområden.

Statskontoret framhåller, att de tre berörda högskolorna har ett mycket

begränsat elevantal, vilket medför att lokaler och övriga resurser får en i

jämförelse med universiteten och övriga högskolor låg utnyttjandegrad.

Statskontoret anser, att den av Gustafsson framförda tanken på en gemensam

högskola för ifrågavarande discipliner är värd att närmare prövas. Tidpunkten

för att aktualisera denna tanke måste för övrigt enligt ämbetsverkets

mening vara synnerligen lämplig, innan beslut fattas om en eventuell

l|tbyggnad av undervisningen. Det av utredningen föreslagna samarbetsorganet

mellan högskolorna bör tillskapas först sedan det visat sig att några bestämda

fördelar står att vinna med en gemensam undervisning. Vid en prövning

av förutsättningarna för en samordning i vetenskapligt, pedagogiskt

och administrativt hänseende mellan de tre högskolorna bör även uppmärksammas

i vad mån en närmare anknytning till Uppsala universitet av viss

undervisning kan ske. Statskontoret erinrar även om att skogshögskolan och

veterinärhögskolan är belägna i omedelbar närhet av Stockholms universitets

blivande förläggningsplats, vilket måste skapa gynnsamma förutsättningar

för ett gemensamt utnyttjande av universitetets och högskolornas resurser.

Statens organisationsnamnet har intet att erinra mot att ett samarbetsorgan

tillskapas för de tre högskolorna på jordbrukets område men förutsätter

att några särskilda befattningshavare ej kommer att behövas för denna

verksamhet, som i administrativt hänseende bör anknytas till någon av högskolorna.

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om icke från såväl undervisningssom

kostnadssynpunkt en sammanslagning av de tre högskolorna till en enda,

förlagd till Uppsala skulle vara att förorda. Den sammanlagda intagningen

vid de tre högskolorna uppgår endast till 130 studerande årligen. Undervisningen

i vissa grundläggande ämnen är av samma innehåll och

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tvingar varje högskola att ha egna institutioner härför. Även vad gäller forsknings-

och undervisningsinstitutioner för tilläinpningsämnena råder motsvarande

förhållanden. Även från allmänna lokaliseringssynpunkter skulle

en utflyttning för skogs- och veterinärhögskolorna från stockholmsområdet

till Uppsala vara av stort värde, eftersom eleverna vid här berörda högskolor

kommer från hela landet och relativt få från stockholmsområdet.

Lantbruksstyrelsen anser, att en samorganisation av den högre utbildningen

på lantbrukets, skogsbrukets och veterinärväsendets område skulle

medföra den fördelen, att agronomer, jägmästare och veterinärer skulle

bättre lära känna varandra och varandras arbetsuppgifter till båtnad för

verksamheten i fält. Vidare synes det styrelsen uppenbart att vissa dubbleringar

av institutioner skulle kunna undgås. Lantbruksstyrelsen föreslår, att

på nuvarande stadium ett samarbetsorgan mellan dessa högskolor tillskapas.

Detta samarbetsorgan skulle ha till första uppgift att undersöka förutsättningarna

för att sammanföra institutioner vid högskolorna i fråga. Ur

undervisningssynpunkt synes den skilda lokaliseringen icke behöva utgöra

något hinder härför.

Veterinärhögskolentredningen instämmer i jordbrukshögskoleutredningens

konstaterande, att fördelarna av en samorganisation icke är så betydande,

att de motiverar åtgärder av mera genomgripande eller kostnadskrävande

karaktär. Beträffande det åberopade sambandet mellan lantbrukshögskolan

och veterinärhögskolan inom ämnesområdena kemi, husdjurens anatomi

och fysiologi, husdjursgenetik och utfodringslära framhåller veterinärhögskoleutredningen

bl. a. följande.

Ämnet allmän och medicinsk kemi svarar för ungefär sex procent av den

totala studietiden för veterinärexamen och kemiundervisningen vid veterinärhögskolan

måste i hög grad anpassas till medicinska frågeställningar.

Någon samundervisning med agronomstuderande torde följaktligen icke

kunna komma i fråga. Beträffande ämnena anatomi och histologi samt fysiologi

föreligger en betydligt närmare anknytning till undervisningen vid

humanmedicinska läroanstalter än till undervisningen vid lantbrukshögskolan.

Ämnet avelsbiologi och husdj urshygien omfattar ca fem procent av den

totala studietiden för veterinärexamen. Vissa delar av denna undervisning

uppvisar likheter med motsvarande undervisning vid lantbrukshögskolan.

Skillnaderna i större delen av denna undervisning är så väsentliga, att en

samundervisning icke kan anses ändamålsenlig. Beträffande forskningen

vid veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan bör i första hand uppmärksammas,

framhåller veterinärhögskolentredningen, att forskningen vid veterinärhögskolan

är i hög grad medicinskt inriktad och intima kontakter föreligger

bl. a. med forskningen på det humanmedicinska området. Skall

en samordning av veterinärhögskolan med annan högskola ifrågakomma, så

bör denna samordning hellre ske med humanmedicinsk högskola. Den helt

övervägande delen av verksamheten vid veterinärhögskolan är väsensskild

från verksamheten vid lantbrukshögskolan såväl i fråga om undervisning

som forskning. En sammanföring av de båda högskolorna kan således icke

motiveras med gemensamma arbetsuppgifter och torde följaktligen icke kunna

leda till några egentliga besparingar av personella eller materiella resurser.

För eu överföring av veterinärhögskolan till Ultuna eller annan ort kan

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

åberopas önskemål om en begränsning av studenttillströmningen till Stockholm.

På grund av det begränsade studentantalet vid veterinärhögskolan

kan dock en förflyttning av denna högskola icke i nämnvärd omfattning påverka

de problem, som föreligger i samband med studentkoncentrationen till

Stockholm. En förflyttning torde inte heller av kostnadsskäl kunna komma

i fråga. Veterinärhögskolans nuvarande till stor del särpräglade lokaler torde

nämligen icke utan betydande ombyggnad kunna tagas i anspråk för

andra ändamål. De kostnader en förflyttning skulle medföra skulle enligt

veterinärhögskoleutredningens uppfattning icke tillnärmelsevis motsvaras

av de fördelar, som man i vissa avseenden skulle vinna genom högskolans

förflyttning.

Vid veterinärhögskoleutredningens yttrande finnes fogad en reservation

av ledamoten i denna utredning Kvarnbäck, vari hävdas att ett sammanförande

av veterinär- och lantbrukshögskolorna skulle medföra vissa fördelar

särskilt för forskningen i ämnena näringsfysiologi, utfodring och skötsel

samt genetik. Samarbete mellan den veterinärmedicinska och den humanmedicinska

forskningen kan enligt Kvarnbäck likaväl arrangeras i Uppsala

som i Stockholm. Kvarnbäck framhåller dock, att en förflyttning av veterinärhögskolan

medför mycket betydande kostnader för bl. a. nybyggnader

i Uppsala. Han förordar, att samarbetsfrågorna åtminstone tills vidare löses

genom ett särskilt samarbetsorgan.

Lokaliseringsutredningen framhåller att vissa skäl främst från undervisningssvnpunkt

anses tala för en bättre samorganisation mellan jordbrukets

högskolor. Å andra sidan sägs utbildningen taga i anspråk allenast en mindre

del av de sammanlagda resurserna för högre utbildning i forskning och

försöksverksamhet. Med hänsyn till det ringa elevantalet och de likartade

forskningsuppgifterna, som i vissa fall t. o. in. griper in i varandra, synes

det enligt lokaliseringsutredningen vara naturligt att eftersträva en ökad

samorganisation. Lokaliseringsutredningen vill emellertid uttala, att det ingalunda

synes självklart, att ifrågavarande läroanstalter m. in. skall vara belägna

i huvudstaden. Behovet av ett samarbete med experter på olika forskningsområden

torde kunna tillgodoses lika väl i andra universitetsstäder,

därvid Uppsala, där lantbrukshögskolan är belägen, synes ligga närmast till

hands för övervägande. Det torde dock finnas anledning att i detta sammanhang

undersöka även övriga universitetsstäder. Vad angår placeringen i

Stockholm vill lokaliseringsutredningen särskilt framhålla, att speciella olägenheter

torde vara förenade med att låta skolor av rikskaraktär ligga i huvudstaden.

I likhet med reservanten finner lokaliseringsutredningen sålunda

tidpunkten lämplig att nu överväga frågan om möjligheten att från

Stockholm utflytta ifrågavarande läroanstalter m. m. och att därvid åstadkomma

en ökad samordning och koncentration. Det torde ligga inom ramen

för lokaliseringsutredningens uppdrag att verkställa en sådan undersökning.

Med nuvarande arbetsprogram torde det dock icke vara möjligt för lokaliseringsutredningen

att omedelbart upptaga spörsmålet till prövning. Om

en sådan undersökning bör ske snabbt och verkställas av lokaliseringsul
-

s. 345 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 345

redningen torde därför en viss omläggning av nuvarande arbetsplaner erfordras.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner det sannolikt, att vissa fördelar

skulle kunna uppnås vid en samordning mellan de tre fackhögskolorna. En

omlokalisering av högskolorna, så att en enda läroanstalt tillskapas, måste

under alla omständigheter betraktas som en åtgärd på lång sikt. Riksförbundet

finner det välbetänkt, att man vid den långsiktiga planeringen lämnar

möjligheter öppna för dylik sammanslagning. Med hänsyn till den utbyggnad,

som redan skett, finner riksförbundet Ultuna i så fall vara den enda

tänkbara lokaliseringsorten. Detta förhållande innebär, att en upprustning av

lantbrukshögskolan i enlighet med det föreliggande förslaget under alla förhållanden

kan utnyttjas för framtiden. Riksförbundet finner det utomordentligt

angeläget, att upprustningen av lantbrukshögskolan inte fördröjes. En

eventuell samordning av högskolorna på lantbrukets område torde närmast

underlättas, om lantbrukshögskolan undergår en snabb utbyggnad.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att högskoleverksamheten på lantbrukets

område otvivelaktigt är starkt uppsplittrad i vårt land och att åtskilliga

fördelar därför sannolikt skulle vinnas genom ett samgående. Ur

allmänna lokaliseringspolitiska skäl och med hänsyn till den stora utbyggnad,

som redan finnes vid lantbrukshögskolan, torde en förläggning till Ultuna

vara den mest ändamålsenliga. Det är angeläget, att hithörande frågor

blir föremål för fortsatta överväganden. Detta bör dock icke hindra den föreslagna

upprustningen av lantbrukshögskolan. Det skulle nämligen för

svenskt jordbruk vara synnerligen olyckligt, om den nu aktuella upprustningen

uppsköts i avvaktan på dels resultaten från en utredning som med

all sannolikhet måste bli mycket tidskrävande, dels den långa omställningsprocedur

som sedan eventuellt skulle följa. Varje ytterligare uppskov med

att lösa lantbruk shögskolans skriande behov av upprustning skulle innebära

en ytterligare skärpning av läget.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbnnd samt hushållningssällskapens

förbund ansluter sig till den ståndpunkt utredningsmajoriteten intagit

beträffande samordningen mellan lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna.

Av hushållningssällskapen har endast ett mindre antal yttrat sig i denna

fråga. Alla dessa har emellertid förordat en ökad samorganisation eller samförläggning

på längre sikt. De påpekar samtidigt, att en sådan samordning

inte får innebära något hinder för eu upprustning av lantbrukshögskolan.

Statens tekniska forskningsråd finner tanken på alt sammanföra lantbrukshögskolan,

skogshögskolan och veterinärhögskolan till en enhet beaktansvärd.

En utredning härom synes lämplig. Med hänsyn till att en förflyttning

av lantbrukshögskolan från Ultuna är helt orealistisk behöver man endast

vid planeringen av utbyggnaden därstädes laga hänsyn till att endera

eller båda de andra högskolorna vid senare tidpunkt kan komma att förflyttas

till Ultuna-området eller dess närhet. En utredning i detta vidare

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sammanhang föregripes sålunda på intet sätt av de av jordbrukshögskoleutredningen

framlagda byggnads- och upprustningsförslagen.

1955 års universitetsutrcdning är för sin del helt enig med jordbrukshögskoleutredningen

i dennas i betänkandet (s. 147) deklarerade principupplattning,

att ett utvidgat samarbete mellan olika universitet och högskolor

på såväl undervisningens som forskningens område är en av utvägarna för

att möta de ökade krav, som i framtiden kommer att ställas på de högre

läroanstalterna. Föråldrade indelningsgrunder och traditionella uppfattningar

bör härvid icke få stå hindrande i vägen, när det gäller att möta de

krav utvecklingen ställer. Universitetsutredningen är ävenledes enig med

jordbrukshögskoleutredningen om att aktualiserade samordningsfrågor

mellan de tre under jordbruksdepartementet lydande högskolorna inbördes

lämpligast löses i ett sammanhang, som även inbegriper frågorna om dessa

högskolors behov av kontakt och samarbete med universiteten och övriga

högskolor.

Universitetsutredningen anför, att den ännu icke tagit ställning till frå§nn,

genom vilka organisatoriska former man bäst tillgodoser det växande

kontakt- och samarbetsbehovet enskilda läroanstalter emellan. Utredningen

konstaterar emellertid, att jordbrukshögskoleutredningens förslag på

en rad punkter är konstruerade på sådant sätt, att ett genomförande av

förslagen skulle innebära en avsevärd förbättring av förutsättningarna för

en intimare samverkan framför allt mellan lantbrukshögskolan och Uppsala

universitet.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningen har vid sina överväganden om en samordning

i en eller annan form mellan lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna

funnit, att vissa fördelar skulle kunna vinnas härigenom men att

dessa fördelar icke skulle vara så betydande, att de skulle motivera åtgärder

av mera genomgripande eller kostnadskrävande karaktär. För utredningen

har det framstått som väsentligt, att de åtgärder, som utredningen förordar

i fråga om lantbrukshögskolan, inte skall utformas så, att hinder därigenom

lägges för framtida samordningsåtgärder. Utredningen har därvid utgått

ifrån att det måste vara en verklighetsfrämmande tanke att flytta lantbrukshögskolan

från Ultuna. Olika föreslagna åtgärder, exempelvis beträffande

investeringar i byggnader in. m. föregriper därför inte en senare eventuell

samordning. Jordbrukshögskoleutredningen har dock efter samråd

med 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté samt veterinärhögskoleutredningen

funnit, att ett samarbetsorgan mellan de tre högskolorna

bör tillkomma.

Vid remissbehandlingen har bland annat till följd av de synpunkter i

frågan, som herr Yngve Gustafsson anfört i ett särskilt yttrande, en livlig

diskussion kommit till stånd beträffande för- och nackdelar av en samförläggning

av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna. Från många remissinstanser

har ett betydande intresse för en samordning av de tre hög
-

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

skolorna kommit till uttryck. De närmast berörda högskolorna och högskoleutredningarna

har emellertid ingående redovisat hur pass begränsade

kontaktytorna mellan dessa tre högskolor är i realiteten och samtidigt understrukit,

att behovet av samarbete och samverkan för flertalet institutioner

måste vara inriktat åt annat håll, till exempel åt det medicinska området

för veterinärhögskolans del och åt tekniska högskolan och handelshögskolan

för skogshögskolans del. Det föreslagna samarbetsorganet har man

dock i flertalet fall inte haft något att erinra emot.

För min del vill jag liksom universitetsutredningen framhålla, att ett

utvidgat samarbete mellan universitet och högskolor på såväl undervisningens

som forskningens områden bör vara en av utvägarna för att möta de

krav, som i framtiden kommer att ställas på de högre läroanstalterna. Av

remissyttrandena framgår emellertid, att det i förevarande fall till helt övervägande

del gäller forskningsområdet och att samhörigheten här sträcker

sig över vidare och andra fält än de diskuterade tre högskolorna omfattar.

Därtill kommer att forskningens utveckling i fråga om resurser, problematik

och resultat ställer dess organisation inför en alltmer svårbedömbar utformning

även vid mindre högskolor. De angelägna investeringarna för högskolornas

utbyggnad är redan av den storleksordningen, att tillgängliga resurser

i första hand bör utnyttjas och kostnadskrävande omflyttningar

utan påtaglig nytta förhindras. Jag är därför av den uppfattningen, att

samarbetet mellan nu berörda under jordbruksdepartementet lydande högskolor

liksom mellan dessa samt universitet och andra högskolor i vart fall

tills vidare med fördel kan inriktas på sådana avsnitt och spörsmål, där klara

fördelar står att vinna och där samarbetet mer organiskt växt fram. För

att trygga att det för dessa tre högskolor skall föreligga en fortlöpande kontakt

på högst planet anser jag, att det redan vid 1948 års högskoleoinorganisation

påtänkta kontaktorganet har en uppgift att fylla.

Utgående från dessa ställningstaganden har jag sökt tillvarataga alla till

buds stående möjligheter till samverkan mellan lantbrukshögskolan och

Uppsala universitet i fråga om undervisningen i vissa grundläggande ämnen.

Olika samordningsfrågor och problem, som kan uppstå i samband

med denna samundervisning, bör handläggas av lantbrukshögskolans styrelse

och Uppsala universitet i samråd. Jag vill här erinra om att Uppsala

universitet utser eu ledamot i lantbrukshögskolans styrelse. Jag har vidare

i det föregående förordat, att professorn i genetik skall ha säte och stämma

i såväl den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet

som i lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan.

Vad beträffar samarbetet mellan lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna

vill jag i likhet med jordbrukshögskoleutredningen förorda, att ett

samarbetsorgan kommer till stånd. Detta bör enligt min mening bestå av

ordförandena i de olika högskolornas styrelser, rektorerna vid de tre högskolorna

och eu professor från varje högskola. Ifrågavarande professor skall

utses av respektive högskolors styrelser. Därutöver bör samarbetsorganet

också kunna kontinuerligt eller för vissa spörsmål adjungera med sig företrädare

för andra närstående institutioner.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Detta samarbetsorgan bör ha till uppgift att söka få till stånd samarbete

och kontakt främst mellan närliggande ämnesområden berörande de tre

högskolorna. En sådan kontakt synes bland annat böra kunna komma till

stånd genom vetenskapliga seminarier inom ämnesområden, där de tre

högskolorna tangerar varandra. Man bör också söka åstadkomma en viss

specialisering och arbetsfördelning inom närliggande ämnesområden mellan

de tre högskolorna i syfte att undvika dubbleringar i det vetenskapliga arbetet

och i utrustningen. En gemensam diskussion av vissa frågor, innan

de årliga anslagsskrivelserna till Kungl. Maj:t utformas, synes också kunna

vara av värde. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga

bestämmelser för ifrågavarande samarbetsorgan.

Anslagsäskanden för budgetåret 1961/62, m. m.

A. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

1. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Avlöningar. Under

denna anslagsrubrik har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag

av 6 448 400 kr. Såsom inledningsvis berörts har anslaget i årets statsverksproposition

(IX ht p. 46) upptagits med ett beräknat belopp av

7 675 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 1 153 300 kr. på

sätt framgår av följande sammanställning.

Undervisningsinstitutionerna

1. Personalförstärkningar

a) 1 forskardocent Ae 24................................

b) 2 docenter Ae 24 ....................................

c) 1 förste assistent Ae 21 (inst. för växtsjukdomslära) . .. .

d) 1 förste assistent Ae 21 (inst. för husdjursgenetik; avd.

vid Wiad) ..........................................

e) 1 förste amanuens (inst. för organisk kemi) ............

f) 1 tredje amanuens (inst. för marknadslära) ............

g) 1 laboratoriebiträde A 5—A 9 (inst. för husdjursgenetik;

avd. vid Wiad) .....................................

h) tillfällig arbetskraft (maskintekn. inst.) ................

i) tillfällig arbetskraft (inst. för växtsjukdomslära) ........

j) 1 laboratoriebiträde högst Ag 9 (inst. för husdjursgenetik;

avd. vid Wiad) .....................................

k) biträdeshjälp in. in. till docenter......................

Ökning

eller

minskning

+

27

060

+

54

120

+

22

860

+

22

860

+

8

130

+

4

065

+

11

676

+

5

000

+

5

000

4-

10

548

+

72

000

s. 349 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961 349

Ökning

eller

minskning

2. Löneregleringar

a) 1 laborator Bo 1 i st. f. förste kemist Ao 23 (analyslabo
-

ratoriet) ............................................ + 15 204

b) 1 förste assistent Ae 21 i st. f. assistent i reglerad beford
ringsgång

(inst. för driftsekonomi) .................... + 2 460

c) 1 förste assistent Ae 21 i st. f. assistent Ae 19 (inst. för

allm. jordbrukslära) ................................. + 2 460

Biblioteket

3. Personalförstärkningar

a) 1 biblioteksbiträde Ae 7 .............................. + 10 548

b) tillfällig arbetskraft ................................. + 10 000

Kansli och kamrerarexpedition

4. Lönereglering

1 kamrer Ao 23 i st. f. Ao 21 .......................... + 2 736

Statens husdj ursförsök

5. Personalförstärkning

1 laboratoriebiträde högst Ae 9 .......................... + 10 548

6. Lönereglering

1 arbetsförman Ae 9 i st. f. 1 arbetsförman med arvode----

Statens försöksgårdar och Norrlands

lantbruksförsöksanstalt

7. Personalförstärkningar

a) 1 assistent Ae 13 (Stenstugu)........................ + 13 944

b) 1 försöksförman Ae 9 (Norrlands lantbruksförsöksan
stalt)

............................................ + 12 396

c) 1 institutionsvaktmästare Ae 7 (Norrlands lantbruksför
söksanstalt)

...................................... + H 196

d) 1 kanslibiträde Ae 7 (Norrlands lantbruksförsöksanstalt) -f 11196

8. Personalminskning

ersättning till skrivhjälp .............................. — 2 100

Diverse äskanden

9. Omräkningar m. m.

a) arvoden till viss tillfällig personal.................... + 27 800

b) lönereglering för viss biträdespersonal................ + 26 598

c) lönereglering för vissa assistenter .................... + 22 428

d) löneklassförändringar .............................. + 5 853

e) 1960 års lönetillägg in. m........................... + 724 680

f) kompensation för höjda folkpensionsavgifter.......... + 2 000

+ 1 153 300

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Motiv. I en allmän motivering anför högskolestyrelsen följande.

Högskolans lärarkollegium har framhållit, bl. a., att forskningsverksamheten

vid högskolans institutioner i mycket betydande utsträckning bedrives

tack vare anslag, som kunnat erhållas utanför högskolans stat dels från

jordbrukets forskningsråd och liknande statliga organ, dels från enskilda

stiftelser. Dessa anslag användes såväl till avlöningar som till materiel. Del

är sålunda enligt lärarkollegiets mening uppenbart, att de resurser, som

inom ramen för högskolans stat står till de olika institutionernas förfogande

är otillräckliga. Årsanslagen har visserligen uppräknats för att kompensera

prishöjningar men dessa uppräkningar har täckt endast en mindre del

av de prishöjningar, som ägt rum. Institutionerna har därigenom redan

tvingats minska sin verksamhet i den mån forskningsanslag från annat hål t

icke kunnat utverkas.

Högskolestyrelsen, som ansluter sig till vad lärarkollegiet anfört, framhåller

därutöver, att det beträngda läge, i vilket jordbruket befinner sig,

gör det synnerligen angeläget, att jordbruket kan få all möjlig hjälp från

forskningens och försöksverksamhetens sida. Högskolestyrelsen har i avbidan

på att statsmakterna tar ställning till jordbrukshögskoleutredningens

förslag framfört i stort sett samma äskanden som förra året. Några besparingar

har icke kunnat föreslås. Styrelsen har i sina anslagsäskanden under

senare tid framfört ytterligare önskemål om tjänsteförändringar och inrättandet

av nya tjänster. En viss lönereglering har skett för de tekniska biträdena

under åren 1959 och 1960. Någon översyn av kontors- och assistenttjänsternas

lönegradsplacering har dock icke genomförts sedan tjänsteförteckningsrevisionen

1952/53 och då för kontorskarriären i mycket ringa

omfattning. Styrelsen vill därför kraftigt understryka behovet av en sådan

översyn av kontors- och assistenttjänsterna vid högskolan. Förhandlingar i

denna fråga har förts med statstjänstemannaförbundet. Vidare är det enligt

högskolestyrelsen angeläget, att frågan om statsagronomernas löneställning

upptages till prövning. Lärarkollegiet och styrelsen har i sina yttranden

över jordbrukshögskoleutredningens förslag framhållit, att av statsagronom

i lönegrad A 26 bör krävas samma kompetens som av laborator.

Tjänsterna bör tillsättas på samma sätt som laboratorstjänst. Förhandlingar

i denna fråga har förts med Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund.

Beträffande motiveringarna för de under avlöningsanslaget redovisade

framställningarna, vilka i flertalet fall helt eller i huvudsak överensstämmer

med tidigare framförda förslag, må här återgivas följande.

1 a). Angående motiveringen för detta yrkande hänvisas till IX ht 1960

s. 112 under 1 a).

1 b). Vid högskolan föreligger behov av ytterligare docentbefattningar.

Jordbrukshögskoleutredningen har i sitt betänkande föreslagit, att antalet

docentbefattningar ökas från åtta till tolv. Styrelsen begränsar nu sitt äskande

till tio befattningar.

1 c). Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till IX ht 1959

s, 128 under 1 b).

1 d) och 1 j). Vid institutionens för husdjursgenetik avdelning på Wiad

pågår forsknings- och försöksverksamhet inom köttproduktionsområdet

samt viss forsknings- och försöksverksamhet med svin, vilka undersökningar

hittills bekostats av Svensk kötthandel. Under de förhandlingar, som

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

351

våren 1959 fördes mellan jordbrukets förhandlingsdelegation och statens

jordbruksnämnd om prissättningen på jordbrukets produkter, träffades

överenskommelse om avsättande av särskilda medel för bestridande av bl. a.

kostnaderna för viss forskning och upplysning. Departementschefen ansåg

sig endast kunna biträda förslaget om medel till upplysningsverksamheten.

I propositionen 1959: 147 framhölls sålunda, att finansieringen av forsknings-

och försöksverksamheten i princip borde prövas i samband med den

årliga budgetbehandlingen. Riksdagen hade icke något att erinra häremot.

I skrivelse den 22 oktober 1960 har styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök inkommit med tillägg till anslagsäskandena i bl. a.

denna punkt. Styrelsen hemställer därvid beträffande avlöningsanslaget om

sammanlagt 35 100 kr. för att fullfölja nyssnämnda undersökningar. Beloppet

är avsett till dels en förste assistent för forsknings- och försöksverksamheten

med nötkreatur (24 000 kr.), dels ett laboratoriebiträde för motsvarande

verksamhet med svin (11 100 kr.). Den förste assistenten avses

skola arbeta med utveckling av metodiken för bedömning av slaktkroppar,

för avelsurval samt för avkommebedömning. Några nya tjänster avses emellertid

icke skola inrättas.

1 e) och 1 f). Amanuenstjänsterna erfordras för den omfattande undervisningen

vid ifrågavarande institutioner.

1 g). Befattningshavaren, som nu avlönas av Wiads försöksgård, har att

utöva fortlöpande daglig avkastningskontroll samt att verkställa journaltoring

av olika data beträffande försöksbesättningen. Dessa arbetsuppgifter

innebär insamling och uppställning av för tvillingforskningen ytterst viktiga

uppgifter, vars betydelse ytterligare understrykes av verksamhetens karaktär

av långtidsförsök. Befattningen i fråga utgör sålunda en viktig post

i försöksverksamheten. På grund av de osäkra anställningsförhållandena

har ombyte av befattningshavare ägt rum varje år och ibland ännu oftare.

Det är angeläget, att anställningsvillkoren förbättras.

1 h) och 1 i). Motiveringar för dessa yrkanden återfinnes i IX ht 1959 s.

129 under 1 h) resp. 1 i).

1 k). Under denna punkt har upptagits det belopp, som jordbrukshögskoleutredningen

beräknat till biträdeshjälp åt docenterna.

2 a)—c). Motiveringen för dessa yrkanden återfinnes i IX ht 1959 s. 129

och 130 under 2 a)—c).

3 a)—b). Beträffande dessa yrkanden torde få hänvisas till IX ht 1957

s. 76 under 4 resp. IX ht 1958 s. 218 under 3 bl.

4. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvilar befattningshavaren, bör

en uppflyttning ske. Högskolestyrelsen erinrar om att kamrerarbefattningen

vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut nu uppflyttats i den

föreslagna lönegraden.

5. Ifrågavarande förslag framfördes även i fjol (IX ht 1960 s. 114 under

7).

6. Stadigvarande behov föreligger av befattningen, varför anställningsförhållandena

bör förbättras.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

7 a)—d) och 8. Beträffande motiveringen för dessa yrkanden hänvisas

till IX ht 1959 s. 131 under 9 a)—d) och 10.

9 a). Arvodena till den personal det här är fråga om knytes i regel till viss

löneklass. Posten har uppräknats med 10 procent motsvarande löneförhöjningarna

för åren 1960 och 1961.

9 b). Beloppet begäres för lönegradsuppflyttning av följande tjänster.

Institution

Nuvarande tjänst

Föreslagen tjänst

Kostnad

V äxtsj ukdomslära

Trädgårdsmästare Ae 8

Trädgårdsmästare Ae 10

+

1224

Fotograf Ae 9

Förste fotograf Ae 11

+

1278

Husdjurens fysiologi och

anatomi

Institutionstekniker Ae 9

Instrumentmakare Ae 11

+

1278

Växternas anatomi och

fysiologi

Trädgårdsmästare Ao 8

Trädgårdsmästare Ao 10

+

1224

Marklära

Laboratoriebiträde högst

Ae 9

Laboratorieassistent Ae 13

+

2 856

Institutionsvaktmästare

Ae 8

Institutionstekniker Ae 9

+

588

Agronomisk hydroteknik

Laboratoriebiträde högst

Ae 9

Förman Ae 9

Laboratorieassistent Ae 11

+

1278

Växtodlingslära

Förman Ae 11

+

1278

Mikrobiologi

Institutionstekniker Ae 9

Laboratorieassistent Ae 11

+

1278

Institutionsbiträde högst

Laboratoriebiträde högst

+

2 160

Ae 5

Ae 9

Biblioteket

Expeditionsvakt Ao 7

Biblioteksvaktmästare Ao 9

+

1128

Statens jordbruksförsök

Institutionstekniker Ae 9

Laboratorieassistent Ae 11

+

1278

Institutionsbiträde högst

Laboratoriebiträde högst

+

2 160

Ae 5

Ae 9

Statens husdjursförsök

Institutionstekniker Ao 9

Instrumentmakare Ao 11

+

1278

Institutionsbiträde högst

Laboratoriebiträde högst

+

2 160

Ae 5

Ae 9

Kansli och kamrerarexpe-

Expeditionsvakt Ao 7

Förste expeditionsvakt Ao 8

+

540

dition

Trädgårdsmästare Ao 9

Trädgårdsmästare Ao 12

+

2 028

Personal för gemensamma

Instrumentmakare Ae 11

Förste instrumentmakare

+

1584

behov

Ae 13

9 c). Förslaget innebär, att assistent med akademisk examen vid försöksanstalterna,

som handhar arbetsuppgifter, för vilken krävs sådan utbildning,

skall inplaceras i reglerad befordringsgång.

9 e). Häri har inräknats kostnaderna för de höjda grundlönerna på löneplan

B och kostnaderna för uppflyttning av befattningshavare i ortsgrupp 2

till ortsgrupp 3. I

I skrivelse den 21 oktober 1960 har styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök hemställt, att ett belopp av 28 000 kr. måtte anvisas

på högskolans och lantbruksförsökens stat för budgetåret 1961/62 för undersökning

i fråga om rördimensionering vid torrläggningsföretag. Av det begärda

beloppet avser 18 000 kr. avlöningar och 10 000 kr. kostnader, som

kan hänföras till materielanslaget. Till stöd för sin framställning anför högskolestyrelsen

i huvudsak följande.

Den 28 februari 1958 bemyndigade Kungl. Maj :t lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök att i samverkan med lantbruksstyrelsen, tekniska

högskolan samt Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut utföra

undersökning rörande förhållandet mellan nederbörd, avrinning och rördi
-

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

mensionering. I samband härmed anbefallde Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen

att till bestridande av kostnaderna under år 1958 för undersökningen till

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök utbetala intill 47 000 kr

av statens avdikningsanslag. Den 30 juni 1959 anbefallde Kungl. Maj .t

lantbruksstyrelsen att till bestridande av kostnaderna för fullföljande av

ifrågavarande undersökning under 1959 till lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök utbetala intill 50 000 kr. av statens avdikningsanslag. Slutligen

har Kungl. Maj:t den 7 juli 1960 anbefallt lantbruksstyrelsen att till

kostnaderna för ifrågavarande undersökning under 1960 till lantbiukshögskolan

och statens lantbruksförsök utbetala intill 28 000 kr. av reservationsanslaget

Bidrag till jordbrukets rationalisering inom ramen for bidrag till

jordbrukets inre rationalisering.

Till grund för undersökningen ligger en av professor Gunnar Hallgren den

17 december 1957 dagtecknad plan. Enligt denna plan skall undersökningen

på°å under åren 1958—1962. Kostnaderna för 1958 och 1959 beräknades

till 49°000 resp. 48 000 kr. samt för 1960—1962 till 28 000 kr. per år fördelade

på följande ändamål.

Lön under tolv månader till assistent............................... • ■ •

Ersättning till försöksvärdar för tillsyn och skötsel av nederbördsmätare

och mätstationer....................................................

Resor ca 1 000 mil....................................................

Traktamentsersättning under 90 dygn å 36 kr.........................

Diverse kostnader för oförutsedda utgifter..............................

16 500

4 800

2 950

3 240

510

Summa 28 000

Lantbruksstyrelsen har i underdånig skrivelse den 16 juni 1960 framhållit

bl. a. följande.

Vad beträffar undersökningarnas fortsatta bedrivande efter år 1960, då

samtliga erforderliga mätstationer beräknas vara i funktion och ett system

för mätningarnas bedrivande utformats, synes det styrelsen alltjämt, att

skötseln av mätstationerna och insamlingen av data därifrån bör uppdragas

åt lämpliga tjänstemän vid lantbruksnämnderna eller hushållningssällskapen.

Vissa medel skulle emellertid erfordras för ersättningar till försöksvärdar

m. m. Bearbetningen av mätresultaten bör lämpligen göras vid lantbrukshögskolans

hydrotekniska laboratorium. I den mån särskild personal

för fortsatt forskning på området erfordras, bör övervägas, huruvida medel

bör anvisas å högskolans stat.

Professor Hallgren har i en till lantbrukshögskolan ingiven skrivelse den

28 september 1960 hemställt, att Kungl. Maj:t för budgetåret 1961/62 måtte

ställa ett belopp av 28 000 kr. till förfogande för institutionen för agronomisk

hydroteknik för fullföljande av de vid institutionen pågående undersökningarna

rörande avrinningen från små nederbördsområden. I sin

skrivelse bar Hallgren bl. a. framhållit följande.

Rekognoseringen i fält rörande lämpliga försöksplatser samt uppförandet

av mätstationer har bedrivits i anslutning till den 1957 framlagda planen

för undersökningarna. Rekognoseringsarbetet har dock visat sig vara mera

tidskrävande än ursprungligen räknats med, vilket medfört att byggnadsprogrammet

kommit att sträcka sig över längre tid än som angivits i planen.

Under innevarande år beräknas emellertid det angivna antalet stationer val a

uppförda. För uppnåendet av syftemålet med undersökningarna är det ej

till fyllest alt lokalisera och uppföra ett antal mätstationer samt sedan hu
23

Bihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Mr 09

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

vudsakligen med hjälp av lokala krafter insamla observationsmaterial därifrån

under så lång tid som möjligt. Det är därjämte nödvändigt att, i varje

fall under en viss tid framåt, på de olika platserna noggrant studera förhållandena

under avrinningsperioderna och därigenom söka klarlägga det

komplicerade sambandet mellan avrinningen och de faktorer, av vilka denna

i främsta rummet är betingad, och på så sätt möjliggöra en tolkning

av det framkommande observationsmaterialet. Dessa fältstudier måste utföras

av en fackutbildad person under tillämpning av ett enhetligt förfaringssätt.

Av denna anledning har räknats med att det för det omedelbara

handhavandet av undersökningarna kräves en för ändamålet anställd assistent.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök framhåller,

under åberopande av vad professor Hallgren anfört i sin skrivelse den

28 september 1960, att styrelsen finner det synnerligen angeläget, att den

av Hallgren bedrivna undersökningen får fortsätta och avslutas. I likhet

med Hallgren anser styrelsen det lämpligast, att de fältstudier, som hör till

utredningen utföres av en fackutbildad person under tillämpning av ett

enhetligt förfaringssätt. Då högskolestyrelsen avgav sina anslagsäskanden

för budgetåret 1961/62 räknade högskolestyrelsen med att erforderliga medel

till undersökningen skulle ställas till Hallgrens förfogande av lantbruksstyrelsen.

Då så nu icke synes bli fallet, bör erforderliga medel anvisas på

högskolans stat, så att undersökningen kan avslutas. Även i fortsättningen

bör dock undersökningen ledas av den kommitté, som finnes tillsatt med

representanter från lantbruksstyrelsen, tekniska högskolan, Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut samt lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök.

Beträffande professor Hallgrens kostnadsberäkning framhåller högskolestyrelsen,

att å ena sidan synes assistentens resor kunna begränsas något

genom att för vissa uppgifter anlitas befattningshavare vid lantbruksnämnderna

och hushållningssällskapen. Då å andra sidan de för avlönande av

assistenten upptagna medlen är för lågt beräknade kan högskolestyrelsen

tillstyrka ett belopp av 28 000 kr.

Yttrande. Lantbruksstyrelsen, som haft att avge utlåtande över framställningen

om medel för undersökning i fråga om rördimensionering vid

torrläggningsföretag, finner det angeläget, att undersökningen fullföljes enligt

den ursprungligen upprättade planen. Efter utgången av innevarande år

torde samtliga planerade mätstationer vara inlagda och initialkostnaderna

för undersökningen täckta. Med hänsyn till att den fortsatta verksamheten

snarast torde vara av sådan natur, att medel bör anvisas å lantbrukshögskolans

och lantbruksförsökens stat, tillstyrker lantbruksstyrelsen den föreliggande

framställningen. I den mån så erfordras för den fortsatta undersökningen

är lantbruksstyrelsen beredd att i skälig omfattning låta personal

vid lantbruksnämnderna i tjänsten medverka med tillsyn av mätstationerna

m. m.

s. 355 Kontrollera mot PDF

355

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

2. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Omkostnader. För

innevarande budgetår har under förevarande anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag

av 895 200 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 47) har

anslaget, såsom förut anförts, upptagits med ett beräknat belopp av 1 000 000

kr.

Yrkanden. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 226 100 kr. i enlighet

med följande sammanställning.

Utgifter resp. inkomster

1958/59

1959/60

Anslag resp.

uppbördsmedel

1960/61

ökning

Kansli, undervisningsinstitutioner

m. m.

1. Övriga expenser........

2. Publikationstryck ......

3. Exkursioner............

4. Städning och renhållning

5. Väg- och parkunderhåll..

6. Ersättning åt Wiads för
söksgård

..............

7. Ersättning åt Ultuna

egendom ..............

8. Feriekurser för gymnasister

m. m...............

9. Särskilda uppbördsmedel 112 845

Statens jordbruksförsök

10. Övriga expenser........ 20 090

11. Publikationstryck ...... 31798

Statens husdjursförsök

12. Övriga expenser........ 10 792

13. Publikationstryck ...... 12 700

14. Övriga utgifter ........ 16 000

37 190

38 000

+

5 800

27 600

28 800

+

15 200

9 076

9 500

+

8 500

136 947

157 100

+

18 000

20 422

10 000

+

1 000

45 800

45 800

+

62 200

—

—

+

15 000

.

+

13 800

94 062

150 200

+

50 000

21 999

22 200

+

2 000

34 781

37 800

+

3 700

10 790

11 100

+

1 100

12 061

13 200

+

1 300

16 000

16 000

+ 28 500

+ 226 100

37155

27 598

7 817

133 490

9 978

45 800

M o t i v. 1. Av ökningen faller 2 400 kr. på biblioteket samt 3 400 kr. på

kansliet, ökningen utgöres till 3 800 kr. av kompensation för omsättningsskatt

och höjda priser. Det nuvarande anslaget är emellertid knappt tilltaget.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit en höjning med sammanlagt

10 000 kr. Styrelsen har nu i avbidan på att utredningens förslag prövas

upptagit 2 000 kr.

2. Biblioteket upprätthåller f. n. bytesförbindelser med ca 800 utländska

institutioner och annalerna utgör det främsta bytesobjektet. Om annalerna

icke kan återfå ett sådant årligt omfång, som de hade, då bytesförbindelserna

etablerades, löper biblioteket risk att få de värdefullaste förbindelserna

uppsagda. Vidare må nämnas att publiceringsbehovet för högskolans forskare

under senare år varit mycket stort. Med hänsyn härtill skulle ett omfång

av annalerna på 500 sidor vara motiverat. Tryckningskostnaderna beräknas

till 40 000 kr. Härutöver erfordras 4 000 kr. för högskolans katalog,

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

studiehandbok in. in. Jordbrukshögskoleutredningen har beräknat kostnaderna

till sammanlagt 50 000 kr. Den föreslagna höjningen utgöres till 2 900 kr.

av kompensation för ökade tryckningskostnader.

3. Exkursioner utgör ett viktigt led i undervisningen. Nuvarande anslagspost

möjliggör ej exkursioner i den omfattning, som är önskvärd ur undervisningssynpunkt,

vilket bl. a. beror på att kompensation för ökade kostnader

icke utgått sedan budgetåret 1952/53.

4. Enligt gällande kollektivavtal utgår på städerskelönerna fr. o. m. den

1 januari 1961 förhöjning med ca 15 procent. Kostnaderna för löneförhöjningen

uppgår till ca 18 000 kr. för år.

5. Vissa kostnader för underhåll av högskolans byggnader såsom rengöring

och omboning av parkettgolv, underhåll av centraluranläggning och

lokaltelefonanläggning samt besiktning och underhåll av autoklaver har

tidigare bestritts från högskolans anslag till underhåll av byggnader. Kostnaderna

brukade uppgå till omkring 1 000 kr. för år. Byggnadsstyrelsen har

förklarat sig icke kunna bestrida dessa kostnader. Posten till väg- och parkunderhåll

är så knappt beräknad, att dessa utgifter icke rimligen kan rymmas

under densamma.

6. Såsom under avlöningsanslaget anmälts är det synnerligen angeläget,

att staten övertager kostnaderna för viss forsknings- och försöksverksamhet

med nötkreatur och med svin, som bedrivits med hjälp av anslag från Svensk

kötthandel, förening u. p. a. De ökade kostnader Wiads egendom får för

dessa forskningar och försök beräknas till 18 000 kr. för försöksverksamheten

med nötkreatur och 17 000 kr. för försöksverksamhet med svin.

I skrivelse den 22 oktober 1960 med tillägg till anslagsäskandena för budgetåret

1961/62 har styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

hemställt, att — för att forskningsverksamheten vid avdelningen

skall kunna fortsättas i nuvarande omfattning — ett belopp av 73 000 kr.

måtte anvisas såsom ersättning till försöksgården från forskningsverksamheten

för intrång, vilket innebär en höjning av anslagsposten med 27 200 kr.

Till stöd härför anföres bl. a. följande.

Underskottet i ladugården har stigit från 46 146 kr. för budgetåret 1956/

57 till enligt preliminär beräkning 72 484 kr. för budgetåret 1959/60. Till

dessa kostnader kommer vissa allmänna kostnader som för bilhållning, underhåll

av park och vägar m. m. Försöksgårdens kostnader kommer att avsevärt

ökas under innevarande år beroende på de stora löneförhöjningar,

som beslutats vid 1960 års avtalsförhandlingar.

7. Ultuna egendom upplåter försöksjord till olika institutioner inom högskolan

och till statens jordbruksförsök. Till fältförsöksanläggningar har

under år 1960 avskilts en areal av sammanlagt 35 ha. På grund av den

minskade marginalen mellan inkomster och utgifter under de senaste åren,

vilken minskning förorsakats företrädesvis av skördeskador och av att arbetsstyrkan

måste hållas konstant (fullt antal elever), är det angeläget, att

egendomen kompenseras för intrång genom försöksverksamheten.

8. Högskolan har under senare år haft allvarliga svårigheter att få till
-

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

räckligt många kompetenta sökande. Dessa svårigheter kulminerade hösten

1958 och högskolan ansåg sig nödsakad att på ett eller annat sätt söka stimulera

intresset för agronombanan bland den studerande ungdomen.

Med försvarsmakten som föredöme anordnades år 1959 i samarbete med

lantbruksstyrelsen och vissa lantmannaskolor feriekurser för gymnasister.

Kurserna pågick ca tre veckor och var så upplagda, att de skulle ge en översikt

av svenskt jordbruk av i dag och informationer om agronomyrket. Intresset

för kurserna har varit stort och sommaren 1960 anordnades tre

kurser. Antalet ansökningar till 1960 års kurser var så stort, att icke alla

kunde beredas plats. Nästa år torde det därför vara lämpligt att ytterligare

utvidga verksamheten med en eller två kurser förlagda till södra delarna av

landet. De hittillsvarande kurserna har finansierats dels genom att lantbruksstyrelsen

bestritt kostnaderna för lärare, en del undervisningsmaterial

samt traktamentstipendier, dels genom att kostnaderna för vissa studieresor

betalats av Sveriges lantbruksförbund.

Då det är osäkert, om kurserna kan finansieras på detta sätt i fortsättningen

och då det är angeläget, att åtgärder kan vidtagas för en ökad rekrytering

till högskolan, hemställer styrelsen att för budgetåret 1961/62 erhålla

anslag för fyra kurser. Kostnaderna per kurs beräknas uppgå till ca 3 000

kr., varför ett anslag på sammanlagt 12 000 kr. erfordras. Kursdeltagarna

skall själva svara för resekostnaderna och skall erlägga 2 kr. 50 öre per person

och dag för kost.

I samband med inrättandet av lantbrukshögskolan skapades vid Vilans

folkhögskola en specialkurs avsedd att ge kompetens för inträde vid lantbrukshögskolan,

skogshögskolan och vid den högre mejeriutbildningen.

Syftet var att möjliggöra fortsatta studier för ungdom särskilt från landsbygden.

Denna specialkurs ombildades sedermera till specialgymnasiet för

lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande. Erfarenheten av de studerande,

som lantbrukshögskolan erhållit från specialgymnasiet, har varit synnerligen

goda. Genom kungörelsen år 1953 om vidgat tillträde till akademiska

studier medför avgångsexamen från specialgymnasiet rätt till inträde vid

universitet och övriga högskolor. Utvecklingen har därefter gått i den riktningen,

att ett allt större antal av specialgymnasiets elever söker sig till

andra utbildningsbanor än den, för vilka specialgymnasiet särskilt inrättats.

Av de 42 elever, som inskrivits vid specialgymnasiet under åren 1955—

1957, har sedermera endast 18 sökt inträde vid lantbrukshögskolan. Styrelsen

har ansett det angeläget att söka intressera specialgymnasiets elever

för agronomyrket genom information om studierna vid högskolan och om

agronomyrket. Denna information sker lämpligen genom att gymnasiets

första årskurs beredes tillfälle att besöka högskolan under förslagsvis två

dagar. Kostnaderna för ett besök av lärare samt 20 elever har beräknats till

2 400 kr., varvid man räknat med inkvartering i vandrarhem i Uppsala och

billigast möjliga färdsätt på järnväg.

Då det är angeläget, att sådant studiebesök kommer till stånd, synes inte

eleverna vid specialgymnasiet helt böra bära kostnaderna för resan. Styrelsen

föreslår därför att anslag utgår för att såsom bidrag täcka 3/4 av

kostnaderna eller med 1 800 kr.

9. Försäljningen av baljväxtkulturer har under senare åren minskats.

Styrelsen vågar därför icke räkna med större uppbördsmedel än 100 200 kr.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

10, 11, 12, 13. Uppräkningen av anslagsposterna har föranletts av omsättningsskatten

och övriga kostnadsökningar.

14. Ersättningarna till Ultuna och Alnarps egendomar för de merkostnader,

som uppstår genom husdjursförsöken, fastställdes år 1939 och har

icke höjts sedan dess. Under posten begäres, att ifrågavarande ersättningar

till Ultuna och Alnarps egendomar samt till öjebyns försöksgård ökas med

9 500 kr. till 19 500 kr. för Ultuna egendom, med 7 000 kr. till 10 000 kr.

för Alnarps egendom samt med 12 000 kr. till 15 000 kr. för öjebyns försöksgård.

För Ultuna och Alnarps egendomar skulle de föreslagna beloppen

täcka kostnaderna för pågående försök. Beträffande Öjebyn är det angeläget,

att personal, som finnes anställd för husdjursförsöken, och anordningar för

desamma, som iordningställts, kan utnyttjas.

Yttrande. Arbetsmarknadsstyrelsen, som haft att avge utlåtande över

förslaget under punkt 8 beträffande feriekurser för gymnasister m. m.,

anser, att de i lantbrukshögskolans framställning angivna feriekurserna

och studiebesöken är av stort värde för de yrkes välj ande ungdomarna.

Kurserna kan dels ge upplysning om ifrågavarande utbildningsvägar och

yrken, dels innebära en form av praktisk yrkesorientering. För ungdomar

på realskolenivå har dylik orientering visat sig vara till stor nytta och bör

därför vara till minst lika god hjälp i gymnasiet, där ungdomarna i allmänhet

hunnit mogna ytterligare. Arbetsmarknadsstyrelsen finner det också

angeläget, att eleverna i första årskursen av specialgymnasiet vid Vilan bereds

tillfälle att besöka lantbrukshögskolan för information om agronomutbildningen.

Då belastningen av antalet sökande vid fackhögskolor och

andra utbildningsanstalter är ytterst ojämn, finner arbetsmarknadsstyrelsen

det önskvärt med speciell information om de skolor, där brist råder på

kompetenta sökande.

3. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Materiel. Under denna

rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av

470 000 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 48) har anslaget, såsom

tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 620 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget uppräknas med 138 000 kr. enligt

följande sammanställning.

Anslag Ökning

1960/61

1. Institutioner och samlingar............ 309 000 + 70 000

2. Avdelningen för statistik och försöksteknik 11050

3. Särskilda undersökningar.............. 78 430 + 4 000

4. Försökskostnader och materiel vid statens

jordbruksförsök ...................... 67 400 + 7 000

5. Försökskostnader och materiel vid statens

husdj ursförsök........................ 675 + 7 000

6. Anslag till ograduerade forskare........ — + 50 000

+ 138 000

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Motiv. 1, 4, 5. Jordbrukshögskoleutredningen har (SOU 1960: 2, s. 364)

föreslagit en avsevärd uppräkning av materielanslaget, vilket skulle beräknas

i procent av den totala lönekostnaden. Utredningen har framhållit, att

materielanslaget är av central betydelse för forskningsverksamheten vid institutionerna.

Enligt utredningens mening tyder åtskilligt på, att den begränsande

faktorn för forskningsverksamheten vid högskolan ofta varit

just materielanslaget. Högskolestyrelsen har under senare år framfört krav

på en uppräkning av anslaget. I avvaktan på att statsmakterna tar ställning

till utredningens förslag framför högskolestyrelsen samma krav på uppräkning

som förra året, vilka belopp endast utgör en mindre del av den uppräkning,

som föreslagits av utredningen.

3. För att täcka kostnadsökningar har posten uppräknats med ca 5 procent.

6. Anslag till ograduerade forskare har under senare år utgått vid universiteten

och vid vissa högskolor. Universitetsutredningen framhåller, att sådana

anslag bör införas för forskarutbildningen vid bl. a. lantbrukshögskolan.

Även jordbrukshögskoleutredningen är av den uppfattningen, att ett

sådant anslag fyller ett angeläget behov vid högskolan. Utredningen föreslår

tills vidare ett anslag om 150 000 kr. Högskolestyrelsen har nu upptagit en

tredjedel av beloppet eller 50 000 kr.

I skrivelse den 21 oktober 1960 har styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök hemställt, att under förevarande anslag måtte anvisas

10 000 kr. för undersökning i fråga om rördimensionering vid torrläggningsföretag.

I fråga om motiveringen samt det av lantbruksstyrelsen

över framställningen avgivna yttrandet torde få hänvisas till avlöningsanslaget

i det föregående.

I skrivelse den 22 oktober 1960 med tillägg till anslagsäskandena för budgetåret

1961/62 har styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

hemställt om en ökning av anslaget med 19 500 kr. för att möjliggöra

ett fullföljande av den under avlöningsanslaget närmare beskrivna,

med regleringsavgiftsmedel på jordbrukets område tidigare finansierade

forsknings- och försöksverksamheten med nötkreatur och svin. Av beloppet

hänför sig 6 000 kr. under rubriken institutioner och samlingar till verksamheten

med nötkreatur och 13 500 kr. till verksamheten med svin under

rubrikerna reseersättningar (2 000 kr.), institutioner och samlingar (2 000

kr.) samt inköp av djur till försöken (9 500 kr.). 4

4. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Nyanskaffning och

underhåll av utrustning. Under denna rubrik har för innevarande budgetår

anvisats ett reservationsanslag av 258 000 kr. I årets statsverksproposition

(IX ht p. 49) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat

belopp av 258 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget upptages med oförändrat belopp

av 258 000 kr.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Motiv. Jordbrukshögskoleutredningen har framhållit att anslaget närmast

är avsett att användas för anskaffning av större och dyrbarare apparatur,

som mera bär karaktär av engångsanskaffning och därför inte bör

föras på materielanslaget. Någon klar gränsdragning gentemot materielanslaget

finns emellertid inte. En del utrustning kan skaffas både på materielanslaget

och på nyanskaffningsanslaget.

Sammanlagt har för nästa budgetår framförts äskanden om anslag till

större och dyrbarare apparatur på sammanlagt ca 950 000 kr. I avbidan på

att jordbrukshögskoleutredningens förslag prövas av statsmakterna har högskolestyrelsen

upptagit anslaget med oförändrat belopp.

5. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bokinköp och bokbindning.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag

av 85 000 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 50) har

anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 100 000

kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 55 000 kr. till 140 000

kr.

Motiv. Till stöd för yrkandet om en höjning av årsanslaget åberopas

de stigande priserna på tidskrifter och böcker. Speciellt den amerikanska

litteraturen har stigit i pris. De höjda priserna gör en uppräkning av anslaget

med minst 10 procent eller med 8 500 kr. nödvändig om nuvarande inköpsvolym

skall kunna bibehållas. Vidare medför den allmänna varuskatten

ökade kostnader med ca 3 000 kr. I förhållande till det vidsträckta litteraturområde,

som biblioteket skall täcka, är anslagets storlek icke tillfredsställande.

Jordbrukshögskoleutredningen konstaterar även att anslaget är synnerligen

otillräckligt och fordrar en uppjustering. I avbidan på att statsmakterna

tar ställning till utredningens förslag beräknas nu en uppjustering

med 8 500 kr. Återstående belopp av den begärda ökningen, 35 000

kr., skall användas till kompletterande inköp och bokbindning, vilken komplettering

är nödvändig, då hittills utgående anslag ej medgivit inköp och

bokbindning i erforderlig omfattning. 6

6. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Lokal och fast försöksverksamhet.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett

reservationsanslag av 938 800 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 51)

har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av

1 100 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget ökas med 226 300 kr. enligt

följande sammanställning.

s. 361 Kontrollera mot PDF

361

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

1. Bidrag till lokal försöksverksamhet ----

2. Fasta försöksstationer och fasta försöks
fält.

.................................

3. Annan egen försöksverksamhet ........

4. Försöksgårdarnas kostnader för försöksverksamheten

m. m...................

5. Betesförsök i Norrland................

6. Skånes fröodlarförening................

7. Försök och forskning rörande den s. k.

bollnässjukan ........................

Anslag

ökning

1960/61

323 700

+

77 000

70 300

+

16 800

187 500

+

57 000

267 400

+

63 000

39 500

+

9 400

3 500

+

800

46 900

+

2 300

+ 226 300

Motiv. 1, 2, 4, 5, 6, 7. Föreståndaren för statens jordbruksförsök har

begärt avsevärda belopp för utökning av försöksverksamheten. Högskolestyrelsen

anser sig — med hänsyn till att jordbrukshögskoleutredningens

förslag ännu icke behandlats — icke nu böra begära några medel för utökad

verksamhet utan begränsar sig till att begära medel för att täcka de

ökade kostnader, som uppstått genom 1960 års löneförhöjningar.

3. Under denna post har beräknats dels 44 000 kr. för täckning av de ökade

kostnader, som uppstått genom 1960 års löneförhöjningar, dels 13 000

kr. för stamprövning av vallväxtstammar. Till motivering av sistnämnda

förslag framhålles följande.

Sedan år 1954 pågår en ganska omfattande försöksverksamhet med foderväxter.

Särskilt omfattande är prövningar av vallväxtstammarna, vilken

prövning startats i samarbete med växtförädlarna. Eftersom statens jordbruksförsök

måste avgöra, vilka stammar som skall ingå i försöken, måste

det betraktas som ett minimikrav, att förädlarnas kostnader i vad avser

för dem främmande slammar betalas av statens jordbruksförsök. Dessa

kostnader beräknas till 10 000 kr., vartill kommer analyskostnader för 3 000

kr. Från växtförädlarnas sida har framhållits, att de i fortsättningen icke

kan stå för dessa kostnader. Stor risk föreligger därför att det ytterst betydelsefulla

samarbetet mellan statens jordbruksförsök och förädlarna faller

sönder, om förädlarnas nyssnämnda kostnader icke bestrides med statsmedel.

7

7. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Jordbruksdriften vid

statens försöksgårdar. Under denna rubrik har för innevarande budgetår

anvisats ett förslagsanslag av 100 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p.

52) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp

av 1 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

(skr. 23/8 1960) hemställer, att anslaget uppföres med oförändrat belopp

av 100 kr.

Motiv. Det fr. o. m. den 1 januari 1960 gällande kollektivavtalet för

arbetarna vid statens försöksgårdar medför ökade utgifter under anslaget

på ca 100 000 kr. per år. Vid anslagsberäkningen har räknats med att denna

ökade utgift skall kunna kompenseras genom höjda produktpriser, höjda

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

hyresersättningar för lantarbetarbostäderna och genom rationaliseringar innebärande

någon minskning av arbetskraften. Beräkningen är emellertid

mycket osäker. Det är styrelsens förhoppning, att verksamheten vid gårdarna

skall kunna genomföras utan anslagshöjning. Med hänsyn till nu angivna

omständigheter är det emellertid stor risk för att ett överskridande

kan komma att erfordras för att täcka en del av kostnaderna för löneförhöjningen.

Det må vidare framhållas att, om skördeskador i större omfattning

uppstår, ett avsevärt högre belopp till oförutsedda utgiftsökningar eller

inkomstminskningar erfordras än det nu för detta ändamål beräknade beloppet

å 35 000 kr.

B. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

8. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Avlöningar. Under

denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av

1 810 600 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 53) har anslaget, såsom

tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 2 093 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 471 500 kr. på

sätt framgår av följande sammanställning.

ökning

eller

minskning

1. Personalförstärkningar m. m.

a) 1 sekreterare Ae 23.................................. + 26 512

b) 2 assistenter i reglerad befordringsgång A 15—A 19 (statens

trädgårdsförsök) ................................ -(- 33 384

c) 1 förste biblioteksassistent Ae 13 ...................... + 14 859

d) 1 bokhållare Ae 13 .................................. + 14 859

e) 1 assistent Ae 12 (lantbruksavdelningen) .............. + 14 032

f) 1 kanslibiträde Ae 7 (lantbruksavdelningen) ............ -|- 10 772

g) 1 gårdskarl Ae 7 ..................................... + 10 772

h) 1 institutionsbiträde i reglerad befordringsgång A 1—A 5

(statens trädgårdsförsök) ............................ -|- 7 901

i) extra arbetshjälp (statens mejeriförsök) ................ + 10 000

j) gästföreläsningar .................................... + 500

k) ersättning till ciceroner .............................. + 3 000

l) förstärkning av personalen för forsknings- och försöksverksamheten

på mejeriområdet .......................... + 110 000

2. Personalminskningar m. m.

a) ersättning till sekreterarhjälp ........................ _ 8 200

b) arvode till bibliotekarie .............................. . 6 000

c) 1 kansliskrivare Ae 10 .............................. . 14 477

d) 1 institutionstekniker Ae 9 (tj.t.b.f. Ae 10) ............ — 14 477

3. Löneregleringar m. in.

a) 2 föreståndare för lantbruks- och trädgårdsavdelningarna

Bo 1 i st.f. Ae 26.................................... + n 294

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

363

Ökning

eller

minskning

b) 3 laboratorer Bo 1 i st.f. Ao 26........................

c) 1 föreståndare för trädgårdsekonomiska byrån Ao 23 i st.f.

Ae 23 ..............................................

d) 2 förste assistenter Ae 21 i st.f. 2 assistenter Af 15—Ae 19

e) 1 kontorist Ae 9 i st.f. kanslibiträde Ae 7 (kamrerarkontoret)

................................................

f) 1 kontorist Ae 9 i st.f. kanslibiträde Ae 7 (mejeriavdelningen)

........................................••••

g) 1 kontorist Ae 9 i st.f. kanslibiträde Ae 7 (statens mejeri
försök)

.............................................

h) 1 kanslibiträde Ae 7 i st.f. kontorsbiträde Ae 5 (statens

trädgårdsförsök) ....................................

i) arvode till organisationsföredragande ..................

j) extra skrivhjälp (kamrerarkontoret) ..................

k) extra skrivhjälp (mejeriekonomiska inst.) ..............

l) extra skrivhjälp (statens trädgårdsförsök) ..............

m) ersättning till vaktmästarhjälp (inst. för mjölkprodukternas

teknologi) ......................................

n) arvodesreglering för montör.........................

o) arvode för tillsyn över städning........................

4. Omräkning

a) uppflyttning i ortsgrupp ..............................

b) löneförbättring till befattningshavare å löneplan B......

c) löneklassförändringar och reglerad befordringsgång ....

d) kompensation för höjda folkpensionsavgifter............

e) rörligt tillägg .......................................

+

23 260

+

2 574

+

1 123

+

593

+

640

+

1 045

+

1 200

+

800

+

1 000

+

3 000

+

500

+

1 326

+

356

+

23 673

+

14102

+

6 018

+

5 512

+ 159 936

+ 471 389

Motiv. Institutsstyrelsen anför inledningsvis bl. a. följande.

Samtliga verksamhetsgrenar vid institutet beröres av pågående utredningar

eller framlagda förslag till omorganisation. Trots att institutet är i

trängande behov av väsentligt ökade anslag för sin verksamhet har styrelsen

ansett sig böra begränsa anslagsäskandena till att endast avse sådana ändamål,

som oberoende av en eventuell omorganisation måste tillgodoses. Förslag

till omedelbar omorganisation av högre undervisning, forskning och

försök på mejeriområdet har ännu ej framlagts men även denna verksamhet

är i behov av en genomgripande upprustning. Styrelsen har gång efter

annan framhållit, att ämneslärarnas lönegradsplacering är otillfredsställande.

Det är synnerligen viktigt, att institutet kan förvärva och behålla väl

meriterade lärare, och styrelsen anser det oundgängligen nödvändigt, att en

lönereglering för dessa befattningshavare kommer till stånd inom en mycket

snar framtid. Även speciallärarna bör komma i åtnjutande av en arvodesuppräkning

men, enär dylika arvoden torde komma att fastställas likformigt

för flera olika läroanstalter, har styrelsen icke ansett sig böra föreslå

nya arvodesbelopp.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Samtliga i äskandena upptagna poster är mycket angelägna. Styrelsen vill

dock liksom föregående år särskilt framhålla behovet av att under avlöningsanslaget

anvisas medel för anställande av sekreterare, biblioteksassistent

och ciceroner samt för kontorist vid kamrerarkontoret och kanslibiträde

vid statens trädgårdsförsök. Inom omkostnadsstaten är en höjning

av delposten till övriga expenser i institutets stat särskilt behövlig. Anslag

för materiel samt nyanskaffning och underhåll av utrustning är också i

mycket starkt behov av en uppräkning. Det är angeläget, att institutets resurser

icke minskas genom införandet av den allmänna varuskatten. En

viss uppräkning av flertalet anslagsposter erfordras för att uppväga den fördyring

skatten medför å varor och förnödenheter av olika slag.

Såsom allmän motivering anföres vidare bl. a. följande.

Styrelsen har vid upprättande av föreliggande förslag till anslagsäskanden

iakttagit alla möjligheter till besparingar och rationalisering av verksamheten.

I samråd med riksräkenskapsverket har bokföringen lagts om och

maskinbokföring införts fr. o. m. innevarande budgetår. Detta beräknas öka

möjligheterna att speciellt vid de affärsdrivande verksamhetsgrenarna fortlöpande

följa driftsresultatet och utan dröjsmål vidtaga de åtgärder, som

ur lönsamhetssynpunkt kan anses befogade. Samtidigt med införandet av

maskinbokföring kommer en viss centralisering av maskinskrivningen inom

institutet att ske. Säsongbetonade och andra tillfälliga toppar i arbetsbelastningen

vid olika institutioner beräknas därigenom kunna utjämnas och

tillgänglig personal utnyttjas effektivare.

I fråga om motiveringarna för de i det föregående redovisade särskilda

framställningarna må här återges följande.

1 a) och 2 a). Behovet av en heltidsanställd sekreterare har framhållits i

olika sammanhang och senast i anslagsäskandena för innevarande budgetår

(IX ht 1960 s. 131 under 1 a) och 2 a)). På grund av den allt mer ökade

arbetsbelastningen vid institutets kansli anser sig styrelsen nödsakad att

ånyo hemställa om inrättandet av en sekreterarbefattning i lönegrad Ae 23.

1 b). Under flera år har en viss förstärkning av assistentpersonalen vid

statens trädgårdsförsök ansetts erforderlig och förslag därom har framförts

i anslagsäskandena (IX ht 1960 s. 132 under 1 in)).

Av de nu föreslagna två assistenttjänsterna är en avsedd att medverka i

den lokala försöksverksamheten, som nu har en ganska betydande omfattning.

Föreståndaren för trädgårdsförsöken har själv i stor utsträckning

handlagt ärenden rörande denna verksamhet men behöver en viss avlastning

för att mera kunna ägna sig åt vetenskapliga arbetsuppgifter. Den

andra tjänsten avser prydnadsväxtavdelningen, där behovet av en assistent

blivit alltmer framträdande. Tillfälliga hjälpkrafter för dylika arbetsuppgifter

ger mindre god effekt och medför dessutom täta ombyten. En ny

tjänst för detta ändamål behöver därför inrättas. 1

1 c) och 2 b). Styrelsen har upprepade gånger framhållit behovet av en

biblioteksassistentbefattning (IX ht 1960 s. 131 under 1 b) och 2b)). Utöver

vad som tidigare framförts, framhåller styrelsen att, oavsett om verksamheten

vid institutet kommer att omorganiseras, torde behovet av kvalificerad

personal vid institutets bibliotek komma att kvarstå.

1 d) och 2 c). Behovet av en bokhållartjänst i Ae 13 vid kamrerarkontoret

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

har framförts i anslagsäskandena under en lång följd av år (IX ht 1960 s.

131 under 1 c) och 2c)).

1 e) och 2 d). Under åberopande av vad som anförts i anslagsäskandena

för innevarande budgetår (IX ht 1960 s. 131 under 1 d) och 2 d)) hemställer

styrelsen ånyo om inrättandet av en assistentbefattning i lönegrad Ae 12

vid lantbruksavdelningen.

1 f). Förslag om inrättandet av en kanslibiträdesbefattning vid lantbruksavdelningen

har framförts i anslagsäskandena under flera år (IX ht 1960

s. 131 under le)).

1 g). Styrelsen har under flera år hemställt om inrättandet av en tjänst

såsom gårdskarl (IX ht 1960 s. 131 under 1 h)).

Föreliggande arbetsuppgifter gör det oundgängligen nödvändigt att en

gårdskarl finnes vid institutet. Den nuvarande befattningshavaren avlönas

av byggnadsstyrelsen och statsverkets kostnader för ändamålet behöver icke

öka genom att en dylik befattning inrättas vid Alnarp. Alla skäl talar för

att denne befattningshavare anknytes direkt till institutet.

1 h). Styrelsen har upprepade gånger framlagt förslag om inrättandet av

en biträdestjänst för utökning av laboratoriepersonalen vid statens trädgårdsförsök

(IX ht 1960 s. 132 under 1 1)). Styrelsen återkommer med förslag

om personalförstärkning i form av en institutionsbiträdesbefattning i

reglerad befordringsgång.

1 i). Enahanda förslag har framförts under en följd av år (IX ht 1960

s. 132 under In)).

1 j). Möjligheten att anordna gästföreläsningar har visat sig vara mycket

värdefull för verksamheten vid institutet. Anslaget är emellertid otillräckligt

och styrelsen hemställer därför ånyo om höjning av detsamma (IX ht

1960 s. 132 under lo)).

1 k). Anslag för detta ändamål har begärts under flera år och senast föi

innevarande budgetår (IX ht 1960 s. 132 under 1 p)).

Styrelsen har tidigare framhållit, att lärare och övriga befattningshavare

icke i erforderlig utsträckning kan tagas i anspråk såsom ciceroner. Antalet

studiebesök från både in- och utlandet har ökat väsentligt under det senaste

året och styrelsen anser sig därför nödsakad att ånyo hemställa att

medel ställes till förfogande för detta ändamål. 1

1 1). Forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet är i behov

av en genomgripande upprustning.

Avlöningsanslaget behöver enligt beräkningar av föreståndarna för mejeriavdelningen

och statens mejeriförsök för detta ändamål ökas med sammanlagt

194 125 kr., varav 127 888 kr. belöper på mejeriavdelningen och

66 237 kr. på statens mejeriförsök. Jordbrukshögskoleutredningen har i sitt

betänkande (SOU 1960:2 s. 452) föreslagit, att den nuvarande mejeriavdelningen

och statens mejeriförsök skall erhålla en provisorisk förstärkning

av avlöningsanslaget med ca 100 000 kr. På grund av att riksdagen, sedan

utredningen blivit avlämnad, fattat beslut angående lönereglering för

statliga befattningshavare, har anslagsbehovet ökats med ca 10 procent.

Trots att det verkliga medelsbehovet ligger väsentligt högre, har styrelsen

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ansett, att anslagsäskandena för detta ändamål bör begränsas till 110 000

kr. för budgetåret 1961/62.

3 a). Uppflyttning av dessa tjänster har föreslagits i anslagsäskandena

under en lång följd av år och senast för innevarande budgetår (IX ht 1960

s. 132 under 3a)).

3 b). Enahanda förslag har framförts i anslagsäskandena för innevarande

budgetår (IX ht 1960 s. 132 under 3 b)).

3 c). Detta förslag har framförts i anslagsäskandena under en följd av

år (IX ht 1960 s. 133 under 3c)).

3 d). Två assistenttjänster i reglerad befordringsgång har efterhand blivit

alltmer betydelsefulla. Den ena är placerad hos föreståndaren och innehavaren

har blivit anförtrodd medverkan i administrativa uppgifter samt

forskningsarbete. Den andra tjänsten är placerad vid öjebyns försöksstation

och denne befattningshavare har självständigt fått svara för försöksverksamhet

i övre Norrland. Med hänsyn till det krävande arbetet på dessa

båda befattningar, föreslås de nu bli uppflyttade till förste assistenttjänster

i lönegrad Ae 21.

3 e). Förslag om inrättandet av en befattning såsom kontorist vid kamrerarkontoret

har framförts i anslagsäskandena under flera år och senast

för innevarande budgetår (IX ht 1960 s. 133 under 3 d)). Då arbetsuppgifterna

motiverar inrättandet av en kontoristbefattning, hemställer styrelsen

ånyo, att en sådan befattning inrättas.

3 f). Mejeriavdelningens administration var före år 1953 sammankopplad

med Alnarps mejeris och vilade på avdelningsföreståndaren personligen

samt på mejeriets kontorspersonal. År 1953 inrättades en kanslibiträdestjänst,

som knöts till institutionen för mjölkprodukternas teknologi. Föreståndaren

för denna institution är därjämte avdelningsföreståndare. Samtidigt

organiserades vid mejeriavdelningen ett kansli, som skulle handha

avdelningens administrativa uppgifter. Detta kansli sköttes av avdelningsföreslåndaren

med tillhjälp av kanslibiträdet. Sedermera har mejeriavdelningens

organisation utvecklats och institutionen för mjölkprodukternas

teknologi vuxit. Avdelningsföreståndaren har avlastats sådana administrativa

uppgifter, som med fördel kunnat läggas på en lägre befattningshavare.

Detta har medfört, att det arbete och framför allt det ansvar, som åvilar

kanslibiträdet, avsevärt har ökat. Kansliet har övertagit en hel del av de

uppgifter, som tidigare utförts vid de olika institutionerna.

Kanslibiträdet har sålunda fått övertaga arbetsuppgifter för hela avdelningen

och har därigenom fått en sådan ställning ur självständighets- och

ansvarssynpunkt, att tjänsten bör ändras till en kontoristbefattning.

3 g). Enahanda förslag har framförts i anslagsäskandena för de två senaste

budgetåren (IX ht 1960 s. 133 under 3 e)).

3 h). Förslag om inrättande av en kanslibiträdesbefattning vid statens

trädgårdsförsök har framförts i anslagsäskandena för föregående och innevarande

budgetår (IX ht 1960 s. 133 under 3 j)). Styrelsen hemställer ånyo,

att en av de tre kontorsbiträdesbefattningarna vid trädgårdsförsökens köksväxtavdelning

ändras till en kanslibiträdestjänst.

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

3 i). Institutet saknar egen rationaliseringsavdelning och antalet tjänstemän

överstiger 100. Med stöd av vad som anförts i propositionen 1960: 126

hemställer styrelsen om ett belopp å 1 200 kr. till arvode åt organisationsföredragande

vid institutet.

3 j). Den fast anställda personalen vid kamrerarkontoret är otillräcklig

och arbetsbelastningen motiverar en uppräkning av anslaget för extra skrivhjälp

med 800 kr.

3 k). Även vid mejeriekonomiska institutionen är den fast anställda biträdespersonalen

otillräcklig och en uppräkning av anslaget till extra skrivhjälp

med 1 000 kr. är behövlig.

3 1). Anslaget till extra skrivhjälp har icke höjts i takt med lönehöjningarna

för fast anställd personal. En uppräkning av detta anslag med lägst

3 000 kr. är därför erforderlig.

3 m). Ersättningen till vaktmästarhjälp måste höjas i samma mån som

lönerna till lönegradsplacerad personal. Anslaget behöver därför uppräknas

med 500 kr.

3 n). Montören vid maskininstitutionen åtnjuter enligt utfärdade bestämmelser

arvode motsvarande lönen i löneklass 8 ortsgrupp 2 å löneplan

A och på grund av den löneförhöjning, som kommit lönegradsplacerad personal

till del, ävensom uppflyttningen i ortsgrupp, måste arvodet uppräknas

med 1 326 kr.

3 o). Antalet städerskor överstiger 15 och arvodet för tillsyn över städningen

bör enligt utfärdade anvisningar uppräknas till 756 kr. per år.

4 a). Denna utgiftsökning är betingad av uppflyttningen till ortsgrupp 3

fr. o. m. år 1962.

Yttranden. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

som avgivit yttrande såvitt angår avlöningsstaten för statens trädgårdsförsök,

tillstyrker institutsstyrelsens framställning i denna del.

Lantbruksstyrelsen, som yttrat sig över institutsstyrelsens framställning

i vad denna rör institutets verksamhet med undantag för statens trädgårdslörsök,

tillstyrker ökad medelsanvisning för ändamål, som kan anses vara

av synnerlig betydelse för institutets nuvarande verksamhet utan att ökningen

innebär ett föregripande av de organisatoriska ändringar, som framdeles

kan komma att beslutas. Av lantbruksstyrelsens motivering för de sålunda

förordade anslagsändringarna beträffande förevarande anslag torde

få återges följande.

1 a), 1 c), 1 d), 1 g), 1 i)—k) och 3 e). Äskandena under dessa punkter

tillstyrkes av lantbruksstyrelsen på samma sätt som föregående år. Styrelsen

understryker dessutom angelägenheten av att den under punkten 1 c)

upptagna tjänsten som för förste biblioteksassistent i lönegrad Ae 13 inrättas.

1 1) och 3 k). I anslutning till vad jordbrukshögskoleutredningen föreslagit

i sitt betänkande (SOU 1960: 2, s. 451 ff), varemot lantbruksstyrelsen

intet haft att erinra i sitt utlåtande den 31 mars 1960, tillstyrker lantbruksstyrelsen

institutsstyrelsens förslag att 110 000 kr. anvisas till förstärkning

av personalen för forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Inom ramen för detta belopp rymmes även medel till extra skrivhjälp, varför

styrelsen icke finner anledning tillstyrka den under punkt 3 k) begärda

ökningen för ändamålet.

3 a)—c). De under nämnda punkter föreslagna löneregleringarna finner

lantbruksstyrelsen sig icke kunna tillstyrka med hänsyn till att dessa befattningshavares

framtida ställning måste anses beroende av pågående utredningar.

3 i), 3 n) och 3 o). Ifrågavarande förslag tillstyrkes av lantbruksstyrelsen.

De två sistnämnda punkterna synes närmast vara av automatisk karaktär.

9. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Omkostnader. Under

denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av

754 000 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 54) har anslaget, såsom

tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 830 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

(skr. 25/8 1960) hemställer, att till omkostnader anvisas 979 900 kr.

Av nämnda belopp belöper 435 700 kr. på statens trädgårdsförsök och

544 200 kr. på institutets övriga verksamhet.

Institutsstyrelsens beräkning av medelsbehovet framgår närmare av följande

sammanställningar.

Utgifter resp. inkomster Staten för Ökning

1958/59 1959/60 1960/61

A. Institutet med undantag för

statens trädgårdsförsök

Utgifter

1.

Sjukvård m. m.........

2 847

4 070

2 000

+

2 000

2.

Reseersättningar........

15 755

14178

17 400

+

3 000

3.

Expenser

a) bränsle, lyse och vatten

58 545

64 406

80 000

_

b) övriga expenser......

28 800

28 800

29 400

+

6 600

4.

Publikationstryck ......

7 658

10159

10 400

+

12 000

5.

Elevernas studieresor....

—

—

8 200

+

6 800

6.

Övriga utgifter

a) kosthåll för elever....

b) utställningsmateriel

227 009

251 387

260 000

+

23 000

m. m...............

1017

898

1000

+

500

c) ersättning till Alnarps

egendom för dagsver- ken och körslor......

2 453

5 899

6 000

d) underhåll av institu-

tets park- och pryd- nadsanläggningar ....

25 000

25 000

25 000

+

8 000

e) ersättning till Alnarps

trädgårdar för visst bi- träde av förmansper- sonal ..............

6 000

6 000

6 000

f) ersättning till Alnarps

mejeri för undervis- ning och forskning1..

50 000

50 000

50 000

—

1 Tidigare under rubriken Täckande av möjligen uppkommande förlust å rörelsen vid Alnarps

mejeri.

s. 369 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

369

7.

8.

B.

1.

2.

g) ersättning till Alnarps

trädgårdar för undervisningsverksamheten
h)

inköp av mjölk för

mejeriförsöken efter

avdrag för försålda

produkter ..........

i) förbrukningsartiklar

för mejeriförsöken....

j) förbrukningsartiklar

för mejeriavdelningen:

Inst. för mjölkprodukternas

teknologi

Inst. för mejerikemi

och bakteriologi....

Inst. för mejeriekonomi

............

k) förbrukningsartiklar

för lantbruksavdelningen.

.............

l) förbrukningsartiklar

för trädgårdsavdelningen.

.............

m) driftkostnader vid en

ladugårdsförmanskurs

n) städning och renhållning

................

o) diverse utgifter......

Summa utgifter1

Särskilda uppbördsmedel
Kostavgifter

för elever ..

Ersättning av Alnarps

egendom för arbete av

elever ................

Summa uppbördsmedel1

Sammandrag

Utgifter................

Särskilda uppbördsmedel

Nettoutgift

Statens trädgårdsjörsök

Utgifter

Sjukvård m. m.........

Reseersättningar........

Utgifter resp.

1958/59

inkomster

1959/60

Staten för

1960/61

Ökning

—

—

—

+ 50 000

9 996

9 533

10 000

—

20 000

20 059

16 800

+ 17 400

12 067

13 000

12 5001

10 376

6 494

4 900j

j + 17 600

—

—

—

+ 2 000

—

—

—

+ 2 000

4 200

4 200

4 200

+ 1800

107 363

1 577

113 968

1057

no 700

1500

+ 16 600

+ 500

600 446

724 576

656 000

+ 169 800

169 833

204 379

175 000

+ 23 000

83 600

83 600

83 600

—

256 772

287 979

258 600

+ 23 000

600 446

256 772

724 576

287 979

656 000

258 600

+ 169 800

+ 23 000

343 674

436 597

397 400

+ 146 800

10 500

10 399

400

10 900

+ 1 100

1 Inkl. numera utgångna poster.

24 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 69

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Utgifter

1958/59

3. Expenser

a) bränsle, lyse och vat
-

ten ................ 26 757

b) övriga expenser...... 12 360

4. Publikationstryck ...... 13 800

5. Övriga utgifter

a) utställningsmateriel

m. m............... 988

b) ersättning till Skara
borgs

läns hushållningssällskap

för lokalhyra.

............... 14 000

c) försök med körsbärs
träd

vid Rånna försöksstation

.......... 1000

d) ersättning till Norr
lands

trädgårdsskola i

Söråker för personalkostnader

m. m..... 16 000

e) driftkostnader vid Öje
byns

försöksstation .. 12 698

f) driftkostnadervid Eke
rums

och Tosemarkens

försöksstationer...... 15 000

g) förbrukningsartiklar

och gödslingsmedel .. 40 427

h) inköp av inventarier.. 9 996

i) inköp av levande växter

och frö.......... 4 616

j) dagsverken m. m..... 265 539

k) bokinköp och bokbindning

................ 1 178

l) städning och renhållning

................ 6 338

m) underhåll av byggna
der

m.m. vid Nyckelby

och Öjebyns försöksstationer

............ 4 985

n) diverse utgifter...... 519

Summa utgifter1 476 467

Särskilda uppbördsmedel
6.

Försäljning av köksväxter,

bär och frukt...... 84 739

7. Försäljning av jordbruksprodukter.

............. 24 615

8. Ersättning för kontrollod
lingar

för statens centrala

frökontrollanstalt ...... —

1 Inkl. numera utgångna poster.

inkomster

1959/60

Staten för

1960/61

ökning

25 654

28 600

12 500

12 900

+

1 100

13 798

14 400

+

5 600

731

1 000

+

200

17 000

17 000

—

1000

1000

16 000

16 000

+

4 000

14199

14 000

+

3 500

15 000

15 000

+

1 500

40 727

41000

+

4 000

9 937

10 400

+

2 100

4 459

4 500

+

500

260 079

270 000

+

55 000

1 107

1 200

+

300

7 596

8 100

+

1 300

4 996

5 000

+

1000

38

700

+

300

»5 220

472 100

+

81 500

113 824

73 000

—

26 232

32 000

—

2 200

500

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69

år 1961

371

Utgifter resp.

inkomster

Staten för

ökning

1958/59

1959/60

1960/61

9.

Ersättning för stamförsök

för enskilda firmors räk-

ning ..................

7 845

4 330

10 000

—

10.

Hyresinkomster ........

—

2 444

—

+

2 400

Summa uppbördsmedel1

117199

149 030

115 500

+

2 400

Sammandrag

Utgifter................

476 467

455 220

472 100

+

81 500

Särskilda uppbördsmedel

117 199

149 030

115 500

+

2 400

Nettoutgift

359 268

306 190

356 600

+

79 100

Motiv. A. 1. Uppräkningen motiveras med belastningen under de senaste

åren.

A. 2. På grund av höjda resekostnader och dagtraktamenten bör denna

post uppräknas med 3 000 kr. Höjningen föreslås fördelas med 500 kr. för

internordiska tjänsteresor och 2 500 kr. för övriga tjänsteresor.

A. 3 b). Styrelsen har upprepade gånger gjort framställning om uppräkning

av denna delpost men detta har hittills endast medfört en mindre höjning.

Styrelsen anser sig därför nödsakad att ånyo framhålla nödvändigheten

av att denna delpost uppräknas, så att det mest trängande behovet

kan tillgodoses.

A. 4. Styrelsen har för avsikt att år 1962 i samband med att verksamheten

vid institutet fortgått i 100 år utgiva en minnesskrift. Kostnaderna

har beräknats till 12 000 kr. och styrelsen hemställer, att erforderliga medel

ställes till förfogande för ändamålet.

A. 5. Den snabba utvecklingen på lantbrukets område medför, att studieresor

måste företagas i större omfattning än tidigare. Studerandena vid institutet

bör nämligen beredas tillfälle att även utanför Alnarp studera specialodlingar

och specialtillverkningar av olika slag. För att denna del av

undervisningsverksamheten skall kunna tillgodoses, erfordras en uppräkning

av delposten till elevernas studieresor med 6 800 kr.

A. 6 a). Kostavgifterna för elever beräknas komma att höjas med 5 procent

på grund av införandet av allmän varuskatt samt vissa andra prisstegringar.

Därtill kommer att elevantalet i driftsledarkursen liksom för innevarande

år torde komma att utökas från tidigare 50 till 60 studerande. Detta

medför en kostnadsökning av tillhopa 32 000 kr. På grund av vissa inbesparingar

kan dock uppräkningen av delposten begränsas till 23 000 kr.

A. 6 b). Förslag om höjning av denna delpost har framförts under flera

år (IX ht 1960 s. 140 under A. 5 d)).

A. 6 d). Löneförhöjningarna enligt gällande kollektivavtal beräknas för

budgetåret 1961/62 komma att uppgå till 25 procent. Därtill kommer ökade

kostnader för växter och förnödenheter av olika slag, varför utgifterna automatiskt

stiger med ca 8 000 kr.

1 Inkl. numera utgångna poster.

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

A. 6 f) och g). F. n. anvisas ett belopp av 50 000 kr. under rubriken Täckande

av möjligen uppkommande förlust å rörelsen vid Alnarps mejeri.

Styrelsen anser, att beloppets karaktär av ersättning för undervisning och

forskning bör framgå av anslagspostens rubricering, och föreslår ändring av

densamma.

Genomförd och pågående omorganisation och rationalisering av driften

vid Alnarps trädgårdar har medfört en betydande förbättring av det ekonomiska

resultatet. Undervisningsverksamheten vid trädgårdarna utgör

emellertid, i likhet med vad som är förhållandet vid Alnarps mejeri, en betydande

ekonomisk belastning på verksamheten. Styrelsen anser därför, att

cn särskild delpost till täckande av kostnaderna för denna undervisning bör

uppföras och denna har beräknats till 50 000 kr.

Institutsstyrelsen understryker betydelsen av att den belastning undervisning

och forskning medför å de affärsdrivande verksamhetsgrenarna

kompenseras genom särskilda ersättningar och att icke underskott, som förorsakas

av dylik belastning, rubriceras såsom förlust. Ersättningsbeloppen

bör utbetalas till mejeri och trädgårdar under löpande budgetår och eventuella

överskottsmedel inlevereras till statsverket i vanlig ordning efter budgetårets

slut. Detta skulle öka möjligheterna till direkt jämförelse med bokföringsresultat

och driftsanalyser från andra liknande driftsenheter och

därmed befrämja fortsatta rationaliseringssträvanden.

A. 6 i). Denna delpost har, såsom styrelsen upprepade gånger framhållit,

varit otillräcklig under en följd av år och verksamheten vid institutionen

har härigenom hämmats i icke ringa utsträckning. Jordbrukshögskoleutredningen

har i sitt betänkande bl. a. föreslagit, att mejeriavdelningen och statens

mejeriförsök skall erhålla ett provisoriskt förstärkningsanslag med

35 000 kr. per budgetår. Styrelsen anser denna anslagshöjning synnerligen

angelägen och av beloppet bör 17 400 kr. tillkomma mejeriförsöken.

A. 6 j). Med hänsyn till de utredningar som pågått under de senaste åren

har stor återhållsamhet iakttagits i anslagsäskandena rörande mejeriavdelningens

samtliga institutioner. Anslagen till förbrukningsartiklar vid avdelningen

har därför icke uppnått den storlek, som skulle motsvarat den arbetande

personalens numerär och arbetets önskvärda inriktning. Behovet har

blivit än mera trängande, sedan man inom livsmedelsforskningen mer och

mer övergått till arbetsmetoder, som fordrar modern och dyrbar apparatur.

Utvecklingen går vidare på denna väg. Anslagsbehovet för ifrågavarande

ändamål har såsom ett minimum beräknats till 20 000 kr. för institutionen

för mjölkprodukternas teknologi, 10 000 kr. för institutionen för mejerikemi

och bakteriologi och 5 000 kr. för institutionen för mejeriekonomi. Det

anses mest ändamålsenligt, att mejeriavdelningen erhåller ett gemensamt

anslag och att fördelningen mellan institutionerna sker lokalt. Kostnadsökningen

faller inom ramen för vad jordbrukshögskoleutredningen föreslagit

i sitt betänkande.

A. 6 k) och 1). Enahanda förslag bär tidigare framförts i anslagsäskandena

och senast för innevarande budgetår (IX ht 1060 s. 141 under A. 5 1)

och m)).

s. 373 Kontrollera mot PDF

373

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

A. 6 m). Även detta förslag har tidigare framförts i anslagsäskandena och

senast för innevarande budgetår (IX ht 1960 s. 141 under A. 5 n)).

A. 6 n). På grund av inträffade löneförhöjningar erfordras en uppräkning

av denna delpost med 15 procent eller 16 600 kr.

A. 7. Den i det föregående under A. 6 a) angivna höjningen av elevernas

kostavgifter beräknas medföra en inkomstökning med 23 000 kr.

B. 2. Redan föregående år föreslogs en uppräkning till 11 500 kr. För

budgetåret 1961/62 föreslås beloppet höjt till 12 000 kr.

B. 3 b). Med hänsyn till ökade telefon- och papperskostnader föreslås eu

uppräkning av delposten till övriga expenser med 1 100 kr. till 14 000 kr.

B 4. Denna utgiftspost har belastats mer och mer i den mån försöksresultat

blivit tillgängliga för publicering.

Under budgetåret 1959/60 kunde icke samtliga färdigställda försöksberättelser

befordras till trycket utan meddelanden för ett sammanlagt belopp

av 5 000 kr. måste ligga över till innevarande budgetår, som därigenom redan

från början blir hårt belastat. Till utgången av 1960/61 beräknas ännu

fler berättelser färdigställas utan att kunna publiceras. En betydande höjning

av denna anslagspost för budgetåret 1961/62 är därför erforderlig. Beloppet

föreslås till lägst 20 000 kr., vilket innebär en höjning med 5 600 kr.

B. 5 d). Med hänsyn till höjda arbetslöner beräknas denna ersättning behöva

höjas med ca 25 procent, vilket medför en automatisk merkostnad av

4 000 kr.

B. 5 e). Höjda arbetslöner medför, att beloppet behöver uppräknas rätt

betydligt. Redan under budgetåret 1960/61 torde ett överskridande av denna

delpost bli nödvändig. För budgetåret 1961/62 beräknas utgifterna stiga

med 25 procent, vilket medför en automatisk ökning med 3 500 kr.

B. 5 f). Även denna delpost är beroende av höjda arbetslöner. En uppräkning

med minst 10 procent föreslås.

B. 5 g). En viss ökad förbrukning jämte höjda priser har medfört en allt

större belastning av denna delpost. För budgetåret 1961/62 beräknas höjningen

till lägst 4 000 kr.

B. 5 h). Denna delpost har länge varit oförändrad men uppräknades för

budgetåret 1960/61 med ca 4 procent. En ytterligare uppräkning med 2 100

kr. erfordras för budgetåret 1961/62.

B. 5 i). För anskaffning av materiel särskilt till prydnadsväxtavdelningen

behöver denna delpost uppräknas med 500 kr.

B. 5 j). Löneförhöjningarna för budgetåret 1961/62 beräknas till 25 procent,

vilket skulle medföra en höjning av denna delpost med 67 500 kr. På

grund av vissa redan genomförda eller beräknade rationaliseringar torde

inerbelastningen dock kunna stanna vid 55 000 kr.

B. 5 k). En mindre uppräkning med 300 kr. har visat sig önskvärd för att

kunna täcka höjda bindningskostnader.

B. 5 1). Denna delpost genomgår en successiv höjning i enlighet med lönestegringar

i kollektivavtalet. Den automatiska stegringen för budgetåret

1961/62 uppgår till 1 300 kr.

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

B. 5 m). Denna delpost har varit oförändrad under de två senaste budgetåren

men höjda arbetslöner och omsättningsskatt gör en uppräkning med

3 000 kr. erforderlig.

Yttranden. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

som avgivit yttrande såvitt angår omkostnadsstaten för statens

trädgårdsförsök, tillstyrker institutsstyrelsens förslag i denna del.

Lantbruks styrelsen, som yttrat sig över institutsstyrelsens framställning i

vad denna rör institutets verksamhet med undantag för statens trädgårdsförsök,

tillstyrker en uppräkning av de under punkterna A 3 b), A 6 b),

A 6 k)—A 6 m) upptagna anslagsposterna med samma belopp som föregående

år eller med resp. 3 200, 500, 1 000, 1 000 och 800 kr. Lantbruksstyrelsen

anför i övrigt i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen föreslår härjämte en uppräkning av de under punkterna

A 1, A 5, A 6 a), A 6 d), A 6 n) och A 6 o) upptagna anslagsposterna

med resp. 2 000, 4 000, 20 000, 5 000, 16 600 och 500 kr. Uppräkningen innebär

tillstyrkande av institutets äskanden i fråga om anslagsposterna A 1

(sjukvård in. m.), A 6 n) (städning och renhållning) samt A 6 o) (diverse

utgifter). Beträffande anslagsposten A 6 a) (kosthåll och elever) synes en

viss anslagsökning ofrånkomlig. Anslagsposten A 6 d) (underhåll av institutets

park och prydnadsanläggningar) bär fr. o. m. budgetåret 1958/59

varit upptagen med ett oförändrat belopp å 25 000 kr. Med hänsyn till inträffade

kostnadsökningar finner lantbruksstyrelsen en uppräkning av anslagsposten

till 30 000 kr. motiverad.

I fråga om punkten A 4 (publikationstryck) har institutsstyrelsen anhållit

om en höjning av anslagsposten med 12 000 kr. till täckande av kostnaderna

för utgivande av en minnesskrift i anledning av institutets 100-årsjubileum.

Lantbruksstyrelsen, som i och för sig intet har att erinra mot att

begärt belopp anvisas för ändamålet, föreslår, att medelsanvisning på grund

av utgiftens speciella karaktär sker under en särskild anslagspost.

Den av institutsstyrelsen föreslagna anslagsposten A 6 g) till ersättning

till Alnarps trädgårdar för kostnader för undervisningsverksamhet motsvarar

i viss mån den i föregående års anslagsäskanden upptagna anslagsposten

till täckande av förlust å rörelsen vid Alnarps trädgårdar (IX ht 1960:

i:i7 P; A 5 g)). Sedan institutets sistnämnda anslagsäskande gjorts till

föremål för särskild utredning av statens sakrevision, föreslog lantbruksstyrelsen

i yttrande över utredningen, att å riksstaten skulle upptagas ett

årligt anslag å 100 000 kr. till täckande av kostnader för undervisningsodlingar

vid Alnarps trädgårdar. Framlagda förslag om anslag för ifrågavarande

ändamål lämnades emellertid utan bifall av riksdagen. Som skäl

därför hade föredragande departementschefen anfört, att frågan om omorganisation

av verksamheten vid Alnarps trädgårdar borde anstå i avvaktan

på ställningstagande till trädgårdsskoleutredningens och jordbrukshögskoleutredningens

betänkanden. Departementschefens uppfattning delades av

jordbruksutskottet (JoU 1960: 1 s. 48; rskr. 9). Med hänvisning till vad

lantbruksstyrelsen anförde i sitt förenämnda yttrande anser lantbruksstyrelsen

sig böra tillstyrka institutets ifrågavarande anslagsäskande.

Beträffande övriga av institutet föreslagna ökningar av anslagsposter i

omkostnadsstaten finner lantbruksstyrelsen sig, i anledning av jordbrukshögskoleutredningens

förslag i berörda hänseende, höra tillstyrka den under

punkterna A 6 i) och A 6 j) upptagna ökningen av anslagen till för
-

s. 375 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 375

brukningsartiklar för mejeriförsöken och mejeriavdelningen å tillhopa

35 000 kr.

Riksräkenskapsverket, som haft att yttra sig över institutsstyrelsens förslag

till rubricering och disposition av de till mejeriet och trädgårdarna såsom

ersättning för kostnader för forskning och undervisning äskade beloppen,

avstyrker institutsstyrelsens förslag härutinnan. Riksräkenskapsverket

anför till stöd härför i huvudsak följande.

Delposten till ersättning till Alnarps mejeri för undervisning och forskning

(A 6 f)) motsvaras i omkostnadsstaterna för tidigare budgetår av en

delpost för täckande av möjligen uppkommande förlust å rörelsen vid Alnarps

mejeri. Av byråchefen O. A. P:son Arnegrens den 12 oktober 1950

avgivna betänkande med förslag rörande omfattningen och organisationen

av den lägre mejeriundervisningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut framgår bl. a., att enligt en den 2 september 1958 träffad

överenskommelse staten skall bidraga till driftkostnaderna vid mejeriet

med 50 000 kr. för verksamhetsår (budgetår), varvid den årsförlust, som

kan uppstå enligt bokslut upprättat efter gängse inom mejerinäringen tilllämpade

principer dock utan att ränta beräknas å det av staten tillskjutna

kapitalet, skall, sedan statens bidrag utnyttjats, täckas av Svenska mejeriernas

riksförening och Sydvästra Skånes mejeriförbund, överenskommelsen

har enligt betänkandet godkänts med giltighet tills vidare intill den 1

juli 1960. Av den i regleringsbrev den 10 juni 1960 för mejeriet för budgetåret

1960/61 fastställda inkomst- och utgiftsstaten följer, att överenskommelsen

gäller jämväl för innevarande budgetår. Enligt betänkandet har vid

beräknande av mejeriets driftresultat icke beaktats den inkomst, som tillförts

mejeriet genom att elever, som varit oavlönade, utnyttjats i mejeriet.

Lantbruksstyrelsen har icke visat någon grund, efter vilken mejeriets

verkliga kostnader för undervisningen och forskningen kan bokförmgsmässigt

beräknas.

Då sålunda förutsättningar för jämförelse med bokföringsresultat och

driftsanalyser från andra liknande driftsenheter icke föreligger och då den

utgående ersättningen grundas på en förhandlingsöverenskoinmelse, finner

riksräkenskapsverket ej skäl föreligga för ändrad rubricering av nämnda

delpost. Ej heller finner riksräkenskapsverket skäl tillstyrka förslaget om

ändrad disposition av ifrågavarande post. Medan förhandlingsöverenskommelsen

innebär, att posten "får tagas i anspråk till täckande av förlust, synes

den av styrelsen föreslagna omrubriceringen innebära, att delposten skulle

utgå även om mejeriet går med vinst.

I fråga om delposten till ersättning till Alnarps trädgårdar för undervisningsverksamheten

(A 6 g)) erinrar riksräkenskapsverket om den utredning,

som statens sakrevision framlagt den 28 september 1959 angående täckandet

av underskottet å rörelsen vid Alnarps trädgårdar. Nämnda utredning

åsyftade att bokföringsmässigt bestämma såväl kostnaderna för undervisningsträdgård

som vinsten för de merkantila odlingarna. Institutsstyrelsens

förevarande förslag innefattar icke någon grund för beräkning av trädgårdarnas

verkliga kostnader för undervisning och forskning. Då skäl till ändrad

bedömning i denna del icke visats, får riksräkenskapsverket åberopa sill

utlåtande den'' 28 oktober 1959 över nämnda utredning. Därest trädgårdarnas

drift för budgetåret 1961/62 skulle medföra underskott, torde det få

ankomma på styrelsen att i vanlig ordning hemställa om medel för täckande

av dylik förlust.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

10. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Materiel. Under denna

rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av

43 000 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 55) har anslaget, såsom

tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 48 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 27 000 kr.

Motiv. Såväl undervisning som forskning och försöksverksamhet kräver

tillgång till materiel, om verksamheten skall kunna bedrivas enligt tidsenliga

arbetsmetoder och tillfredsställande resultat skall kunna uppnås. På

längre sikt är ett betydligt högre anslag erforderligt men en uppräkning till

70 000 kr. skulle bereda institutet möjlighet att avhjälpa det mest trängande

behovet i fråga om materielanskaffning.

Yttrande. Lantbruksstyrelsen förordar en uppräkning av anslaget

med 12 000 kr. till 55 000 kr.

11. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Nyanskaffning och

underhåll av utrustning. Under denna rubrik har för inevarande budgetår

anvisats ett reservationsanslag av 50 000 kr. I årets statsverksproposition

(IX ht p. 56) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat

belopp av 100 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget uppföres med 256 000 kr.

Den närmare fördelningen av beloppet på olika ändamål framgår av följan
-

de sammanställning.

Nyanskaffning

Institutets gemensamma behov

1. Möblering och inredning av lärosalar i slottet.............. 40 000

2. Möblering och inredning av kårlokaler .................... 20 000

Lantbruksavdelningen

3. Underhåll av museiföremål .............................. 4 000

Mejeriavdelningen och statens mejeriförsök

4. Tillfällig förstärkning av resurserna ...................... 100 000

Trädgårdsavdelningen

5. Laboratorieutrustning ................................... 25 000

Statens trädgårdsförsök

6. Laboratorieutrustning ................................... 23 000

7. Bevattningsanläggning ................................... 15 000

8. Stängsel ............................................... 5 000

Underhåll

9. Underhåll av utrustning................................. 24 000

256 000

Motiv. 1—3. Anslag för enahanda ändamål har begärts även i anslagsäskandena

för innevarande budgetår. Styrelsens hemställan har emellertid

icke vunnit statsmakternas bifall och behovet kvarstår därför fortfarande.

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

4 Anslagsbehovet har av resp. föreståndare beräknats till 172 000 kr. for

mejeriavdelningen och 128 000 kr. för statens mejeriförsök. Styrelsen han

anslagsäskandena endast upptagit de belopp, som jordbrukshogskoleutredningen

i sitt betänkande föreslagit för tillfällig förstärkning av resurserna

vid mejeriavdelningen och statens mejeriförsök.

5. Nya behov av laboratorieutrustning har uppkommit i ungefär samma

takt, som medel för ifrågavarande ändamål beviljats under de senaste åren.

Vid trädgårdsavdelningen kvarstår därför behov av sådan utrustning till en

beräknad kostnad av 25 000 kr.

6. Trädgårdsförsökens utrustning med apparatur av olika slag för laboratorieändamål

är bristfällig och behöver kompletteras på åtskilliga punkter.

Erforderlig utrustning beräknas draga en kostnad av 23 000 kr.^

7. Enahanda förslag har framförts i anslagsäskandena även för innevarande

budgetår.

8. Kring vissa delar av fruktförsöken erfordras nytt stängsel och kostnaderna

härför har beräknats till 5 000 kr.

9. Det har visat sig nödvändigt att avsätta ett belopp av 24 000 kr. för

underhåll av befintlig utrustning under innevarande budgetår. Samma belopp

beräknas för budgetåret 1961/62.

Yttrande. Lantbruksstyrelsen förordar i anledning av vad jordbrukshögskoleutredningen

anfört i sitt förenämnda betänkande angående behovet

av förstärkning av ifrågavarande anslag i vad avser utrustning å mejeriavdelningen

och statens mejeriförsök en uppräkning av förevarande anslag

med 100 000 kr. till 150 000 kr.

12. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Bokinköp och bokbindning.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett

reservationsanslag av 16 500 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 57)

har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp av

17 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 8 500 kr.

Motiv. Det tillgängliga anslaget måste alltmer tagas i anspråk för anskaffande

av för verksamheten nödvändiga tidskrifter. Priserna har successivt

stigit och nya, värdefulla tidskrifter inom bibliotekets område måste

anskaffas. Det har därför blivit allt svårare att inom anslagets ram inköpa

böcker. Om biblioteket skall kunna hållas aktuellt är det absolut erforderligt

att anslaget nu höjes rätt väsentligt. Av särskilt stor vikt är att trädgårdslitteraturen

kan hållas å jour, då biblioteket är landets enda specialbibliotek

på detta område.

Y 11 r a n d e. Lantbruksstyrelsen förordar en uppräkning av anslaget med

1 000 kr.

13. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Trädgårdsekonomisk

byrå. Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett för
25

Bihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 09

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

slagsanslag av 15 500 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p. 58) har anslaget,

såsom förut anförts, uppförts med ett beräknat belopp av 18 000 kr.

I staten för anslaget har för innevarande budgetår beräknats dels utgifter

å 63 000 kr. till avlöningar och å 6 500 kr. till omkostnader, dels inkomster

av bokföringsavgifter med 54 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 9 600 kr.

Motiv. Kostnaderna för avlöningar och övriga utgifter under budgetåret

1959/60 uppgick till sammanlagt 90 651 kr. På grund av löneregleringen

för statliga befattningshavare ävensom stegrade kostnader i övrigt

har utgifterna icke kunnat beräknas till lägre belopp än 100 100 kr., medan

inkomsterna av bokföringsavgifter knappast torde kunna höjas ytterligare.

Styrelsen beräknar för nästa budgetår utgifterna för avlöningar till 82 500

kr. och för omkostnader till 17 600 kr. Inkomsterna av bokföringsavgifter

beräknas till 75 000 kr.

Yttrande. Lantbruksstyrelsen finner med hänvisning till 1950 års

riksdags beslut rörande ifrågavarande verksamhet (IX ht 1950 s. 69; JoU

1 s. 27; rskr. 9) skäligt, att en uppräkning sker med 4 500 kr. till 20 000 kr.

14. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut: Lokal och fast försöksverksamhet.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats

ett reservationsanslag av 44 000 kr. I årets statsverksproposition (IX ht p.

59) har anslaget, såsom tidigare anförts, uppförts med ett beräknat belopp

av 45 000 kr.

Yrkande. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

(skr. 25/8 1960) hemställer, att anslaget höjes med 6 000 kr.

Motiv. Försöksvärdarna har gjort anspråk på större ersättningar än

tidigare, då de höjda arbetslönerna medfört större utgifter för försökens

skötsel. Då det är angeläget, att denna verksamhet, som är av mycket stor

betydelse bl. a. för hushållningssällskapens upplysningsverksamhet, icke

nedskäres, föreslås anslagsbeloppet höjt till 50 000 kr.

C. Departementschefen

Innan jag ingår på närmare behandling av anslagsfrågorna vill jag anmäla,

att de av mig i detta anförande framlagda förslagen till lönegradsändringar

avseende såväl budgetåret 1961/62 som vissa följande budgetår

efter överläggningar mellan företrädare för jordbruks- och civildepartementen

samt vederbörande personalorganisationer — godtagits av organisationerna.

Vid beräkning av medelsbehovet under lantbrukshögskolans

och statens lantbruksförsöks avlöningsanslag bör

först hänsyn tagas till de i det föregående föreslagna nya tjänsterna från och

med den 1 juli 1961. Nya tjänster har sålunda föreslagits för en forskardo
-

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

cent, fyra forskarassistenter i lönegrad Ae 21, tre assistenter i reglerad befordringsgång,

två förste amanuenser, ett kanslibiträde i lönegrad Ae 7 samt

fem institutionsbiträden och tre kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.

Kostnaderna för dessa nya tjänster under nästa budgetår beräknas

till 279 900 kronor. Härtill kommer ett belopp av 8 000 kronor för biträdeshjälp

till docenterna.

Vidare bör hänsyn tagas till i det föregående föreslagna utbytena av tjänster

eller lönegradsuppflyttningarna från och med den 1 juli 1961. Sålunda

har föreslagits uppflyttning av en tjänst som kamrer i lönegrad Ao 21 till

lönegrad Ao 23, av fyra tjänster som förste assistent i lönegrad Ae 21 till i

ett fall förste kemist i lönegrad Ae 23 och till i övriga tre fall överassistent i

lönegrad Ae 23, av en tjänst som assistent i lönegrad Ae 15 vid avdelningen

för beten vid statens jordbruksförsök till försökstekniker i lönegrad Ae 19,

av två tjänster som andre amanuens till förste amanuens samt av tre tjänster

som tredje amanuens till förste amanuens. Kostnaderna för dessa uppfinningar

kan för nästa budgetår beräknas till 38 400 kronor. I fråga om

biträdespersonalen har förordats uppflyttning av en tjänst som kontorist i

lönegrad Ao 9 till kansliskrivare i lönegrad Ao 10, av två tjänster som kanslibiträde

i lönegrad Ao 7 till kansliskrivare i lönegrad Ao 10, av 15 tjänster

som kanslibiträde i lönegrad Ae 7 till kontorist i lönegrad Ae 9, av en tjänst

som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång till kontorist i lönegrad Ae 9

samt av fyra tjänster som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång till kanslibiträde

i lönegrad Ae 7. Härutöver bör även tjänsten som kontorsbiträde

i reglerad befordringsgång vid högskolans kemiska analyslaboratorium höjas

till kontorist i lönegrad Ae 9. Kostnaderna för dessa uppflyftningar har för

nästa budgetår beräknats till 35 400 kronor.

I anslutning till bland annat de föreslagna personalförstärkningarna finner

jag mig vidare böra förorda en ökning för nästa budgetår av anslagsposten

till arvoden till viss tillfällig personal vid institutionerna och försöksanstalterna

med 20 000 kronor. Nämnda anslagspost bör i enlighet med högskolestyrelsens

förslag även tillföras ett ytterligare belopp av 35 000 kronor

för att täcka de kostnader, som under nästa budgetår erfordras för att fortsätta

vid institutionens för husdj ursgenetik avdelning vid Wiad pågående

forsknings- och försöksverksamhet med nötkreatur och svin, vilken tidigare

bestritts med regleringsavgiftsmedel på jordbrukets område. Vidare bör ifrågavarande

anslagspost, likaledes i enlighet med högskolestyrelsens förslag,

ökas med 18 000 kronor för att göra det möjligt att under nästa budgetår

fullfölja en högskolestyrelsen i samråd med vissa institutioner ålagd undersökning

rörande förhållandet mellan nederbörd, avrinning och rördimensionering.

I samband med behandlingen av de ekonomiska institutionerna vid lantbrukshögskolan

har jag uppmärksammat, att dessa inte synes ha de resurser,

som skulle behövas för att tillfredsställande kunna bearbeta bland annat

data från bokföringsverksamheten och material från forsknings- och

försöksverksamheten. Behovet av särskild personal med uppgift att upp
-

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

samla nya forsknings- och försöksresultat och inordna dessa resultat i ett

driftsekonomiskt sammanhang har i samband med den tekniska och ekonomiska

utvecklingen inom jordbruket under senare år blivit alltmera

uppenbart. Inte minst viktigt torde det i detta sammanhang vara att genom

intensifierad forskning söka finna orsakerna till den betydande spridningen

i inkomsthänseende inom det mindre jordbruket. I betraktande av den

betydelse, som produktionen vid det mindre jordbruket har som inkomstunderlag

för stora grupper jordbrukare, anser jag mig böra föreslå, att en

forskningsverksamhet av nu angivet slag kommer till stånd. Verksamheten

bör knytas till institutionen för driftsekonomi (företagsekonomi) vid lantbrukshögskolan.

Med utgångspunkt bland annat från att arbetsuppgifterna

bör läggas i händerna på vetenskapligt utbildade personer samt att dessa bör

förses med erforderlig skriv- och räknehjälp samt medel för resor, expenser

in. m., har jag beräknat behovet av medel för ändamålet under budgetåret

1961/62 till 100 000 kronor. Av detta belopp synes 75 000 kronor böra anvisas

över den under lantbrukshögskolans avlöningsanslag upptagna posten

till arvoden till viss tillfällig personal vid institutionerna och försöksanstalterna

och 25 000 kronor under en särskild post under högskolans omkostnadsanslag.

Det bör enligt min mening ankomma på Kungl. Maj :t att efter

förslag av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök utfärda

närmare bestämmelser om användningen av ifrågavarande medel.

I enlighet med principbeslut av 1960 års riksdag (prop. 126; SU 107; rskr.

282) rörande myndigheternas interna rationaliseringsverksamhet torde anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, böra uppräknas med 1 200 kronor att användas till särskild arvodesersättning

till en organisationsföredragande vid lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök.

Vid bifall till vad jag föreslagit i det föregående bör avlöningsanslaget ökas

med 510 900 kronor. Vidare torde anslaget böra uppräknas med 27 800 kronor

på grund av höjda arvoden till viss tillfällig personal, 5 800 kronor till

följd av beräknade löneklassförändringar, 703 100 kronor på grund av 1960

års löneplansförändringar och allmänna lönereglering samt 9 000 kronor

till kompensation för höjda folkpensionsavgifter.

Av högskolestyrelsen i anslagsskrivelsen för budgetåret 1961/62 framställda

yrkanden, i den mån de inte besvarats genom vad jag i det föregående

anfört, kan jag inte biträda. Vid bifall till vad jag nyss förordat, behöver

avlöningsanslaget ökas med 1 256 600 kronor till 7 705 000 kronor.

Å personalförteckningen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

bör från och med den 1 juli 1961 uppföras en tjänst som forskardocent

i lönegrad Ae 24 och fyra tjänster som forskarassistent i lönegrad

Ae 21. Vidare bör följande tjänster utbytas, nämligen en tjänst som kamrer

i lönegrad Ao 21 mot en tjänst som kamrer i lönegrad Ao 23, en tjänst som

förste assistent i lönegrad Ae 21 mot en tjänst som förste kemist i lönegrad

Ae 23, tre tjänster som förste assistent i lönegrad Ae 21 mot tre tjäns
-

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ter som överassistent i lönegrad Ae 23, tolv tjänster som förste assistent i

lönegrad Ae 21 mot tolv tjänster som forskarassistent i lönegrad Ae 21, en

tjänst som kontorist i lönegrad Ao 9 mot en tjänst som kansliskrivare i lönegrad

Ao 10 och två tjänster som kanslibiträden i lönegrad Ao 7 mot två tjänst

ter som kansliskrivare i lönegrad Ao 10. Samtidigt bör från personalförteckningen

avföras fem tjänster som kontorsbiträde. I fråga om nyssnämnda tolv

tjänster som forskarassistent i lönegrad Ae 21 bör föreskrivas, att innehavare

av motsvarande, nu personalförtecknade tjänst som förste assistent i

lönegrad Ae 21 äger kvarstå i denna tjänst, tills han påfordrar övergång till

tjänst som forskarassistent. Vid uppkommande vakans skall dylik försteassistenttjänst

ersättas med forskarassistenttjänst.

Under lantbrukshögskolans och statens lantbruk sförsöks

omkostnadsanslag bör i enlighet med vad jag anfört

vid behandling av avlöningsanslaget under en särskild post upptagas 25 000

kronor till reseersättningar, expenser m. m. för viss företagsekonomisk

forskning. Vidare bör förevarande anslag i enlighet med högskolestyrelsens

förslag höjas med 50 000 kronor på grund av en minskning av de särskilda

uppbördsmedlen i samband med nedgång i försäljningen av baljväxtkulturer.

I likhet med högskolestyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen finner jag

det vara önskvärt med särskild information om agronomutbildningen bland

den studerande ungdomen. Inte minst med hänsyn till svårigheterna att

få tillräckligt många kompetenta sökande synes intresset för agronombanan

böra stimuleras. Jag kan alltså tillstyrka, att högskolestyrelsen anordnar

såväl feriekurser för gymnasister som studiebesök vid högskolan

av eleverna vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande.

För nästa budgetår anser jag mig kunna tillstyrka att för ändamålet

anvisas ett belopp av 6 400 kronor under en särskild delpost under anslagsposten

till övriga utgifter.

Beträffande omkostnaderna för kansliet och undervisningsinstitutionerna

i övrigt finner jag mig böra förorda en uppräkning av posterna till

sjukvård m. m. och publikationstryck ävensom delposterna till övriga expenser

samt städning och renhållning med respektive 1 000, 3 000, 500 och

18 000 kronor. Övriga av högskolestyrelsen föreslagna uppräkningar kan

jag inte tillstyrka.

Vad härefter angår statens jordbruksförsök och statens husd j ursiför sök

anser jag, att för jordbruksförsöken delposten till övriga expenser och posten

till publikationstryck bör uppräknas med 200 respektive 400 kronor och

för husdj ursförsöken motsvarande poster med 100 respektive 200 kronor.

Högskolestyrelsens förslag om höjning av vissa ersättningar i samband med

husdj ursförsöken kan jag inte biträda.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat, behöver omkostnadsanslaget

höjas med 104 800 kronor till 1 000 000 kronor.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I likhet med högskolestyrelsen vill jag förorda, att under materielanslaget

till lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

för budgetåret 1961/62 beräknas ett belopp av 50 000

kronor som anslag till ograduerade forskare. Såsom förut under avsnittet

om anslagsberäkningar förordats, bör medel för detta ändamål från

och med budgetåret 1962/63 utgå ur det under åttonde huvudtiteln anvisade

reservationsanslaget till främjande av ograduerade forskares vetenskapliga

verksamhet m. m. De i anslutning till sagda anslag meddelade

bestämmelserna i fråga om beviljande av bidrag torde i tillämpliga delar

böra gälla det under budgetåret 1961/62 under ifrågavarande anslag anvisade

beloppet. Bidragsbeviljande myndighet bör sålunda vara lantbrukshögskolans

styrelse.

Vidare torde ut materielanslaget för nästa budgetår i anslutning till vad

jag under avlöningsanslaget anfört i ämnet samt i enlighet med högskolestyrelsens

framställning böra kunna utgå 10 000 kronor för undersökning

i fråga om rördimensionering vid torrläggningsföretag samt 19 500 kronor

för att fullfölja den med regleringsavgiftsmedel på jordbrukets område

tidigare finansierade, vid institutionens för husdjursgenetik avdelning

vid Wiad pågående forsknings- och försöksverksamheten med nötkreatur

och svin.

Med beaktande av nu anförda medelsdispositioner finner jag mig böra

föreslå en höjning av materielanslaget för nästa budgetår med 150 000

kronor till 620 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på högskolestyrelsen att med beaktande

av vad nyss sagts bestämma anslagets fördelning på de olika institutionerna

och försöksanstalterna.

I enlighet med högskolestyrelsens förslag föreslår jag att anslaget

till nyanskaffning och underhåll av utrustning vid

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök för

nästa budgetår upptages med oförändrat belopp av 258 000 kronor. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

på högskolestyrelsen att bestämma den närmare dispositionen av anslaget.

Då jag anser en förstärkning av anslaget till bokinköp och

bokbindning vid lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök angelägen, förordar jag, att detsamma för nästa

budgetår uppräknas med 15 000 kronor till 100 000 kronor.

Den av högskolestyrelsen äskade höjningen av anslaget Lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök: Lokal

och fast; försöksverksamhet för att bestrida vissa kostnader

för prövning av vallväxtstammar kan jag inte tillstyrka. Däremot finner

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

jag mig böra föreslå, att anslaget för övriga ändamål uppräknas med 161 200

kronor till 1 100 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Förslagsanslaget till jordbruksdriften vid statens försöksgårdar

torde för nästa budgetår böra uppföras med ett formellt

belopp av 1 000 kronor. Liksom för innevarande budgetår torde det få

ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa särskilda stater för jordbruksdriften

vid de olika gårdarna.

Vid beräkning av medelsbehovet under avlöningsanslaget till

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut bör

först hänsyn tagas till den i det föregående föreslagna nya tjänsten som

assistent i reglerad befordringsgång vid prydnadsväxtavdelningen samt till

de i det föregående förordade uppflyttningarna av en kontorist i lönegrad

Ae 9 vid statens trädgårdsförsök till kansliskrivare i lönegrad Ae 10 samt

av två tjänster som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång vid trädgårdsförsöken

till kanslibiträde i lönegrad Ae 7. Kostnaderna härför under

nästa budgetår kan beräknas till 20 900 kronor.

Utöver vad som nu förordats, anser jag mig böra föreslå, att en tjänst

som kansliskrivare i lönegrad Ae 10 vid kamrerarkontoret utbytes mot en

tjänst som förste kansliskrivare i lönegrad Ae 12 samt att en tjänst som

kanslibiträde i lönegrad Ae 7 vid mejeriavdelningen utbytes mot en tjänst

som kontorist i lönegrad Ae 9. Vidare bör två tjänster som försökstekniker

i lönegrad Ae 12 vid trädgårdsförsöksstationerna höjas till lönegrad Ae

13. Kostnaderna för nu berörda löneregleringar kan för nästa budgetår beräknas

till 4 400 kronor.

I anslutning till vad jordbrukshögskoleutredningen föreslagit (SOU 1960:

2, s. 452) angående provisorisk förstärkning av resurserna vid mejeriavdelningen

och statens mejeriförsök vid alnarpsinstitutet anser jag mig böra

förorda, att till provisorisk förstärkning av institutets personal för forsknings-

och försöksverksamhet på mejeriområdet anvisas ett belopp av 50 000

kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att efter förslag av institutsstyrelsen

närmare bestämma om användningen av det föreslagna beloppet.

I enlighet med principbeslut av 1960 års riksdag (prop. 126; SU 107; rskr.

282) rörande myndigheternas interna rationaliseringsverksamhet torde anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, böra uppräknas med 1 200 kronor till särskild arvodesersättning till

en organisationsföredragande vid alnarpsinstitutet.

Institutsstyrelsens yrkanden om ytterligare medel till extra skrivhjälp vid

kamrerarkontoret, mejeriekonomiska institutionen och statens trädgårdsförsök

samt till ersättning till vaktmästarhjälp kan jag inte tillstyrka i annan

mån än att jag förordar, att de för sagda ändamål anvisade beloppen för

nästa budgetår uppräknas med sammanlagt 1 800 kronor. Till bestridande

av kostnaderna för redan genomförd arvodesreglering för en mot arvode,

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

motsvarande viss löneklass, anställd montör samt för höjning av arvodet

för tillsyn över städning bör anslaget uppräknas med sammanlagt 1 700 kronor.

Vidare torde anslaget böra uppräknas med 23 700 kronor till följd av

uppflyttning i ortsgrupp, 14 100 kronor på grund av löneförbättring till befattningshavare

på löneplan B, 6 000 kronor till följd av väntade löneklassförändringar

och reglerad befordringsgång, 158 200 kronor på grund av

1960 års allmänna lönereglering samt 2 400 kronor till följd av kompensation

för höjda folkpensionsavgifter.

Av institutsstyrelsen i anslagsäskandena för budgetåret 1961/62 framställda

yrkanden i övrigt, i den mån de inte besvarats genom vad jag föreslagit

i det föregående, kan jag inte biträda. Vid bifall till vad jag förordat,

behöver institutets avlöningsanslag ökas med 284 400 kronor till 2 095 000

kronor.

Vad gäller de av institutsstyrelsen under alnarpsinstitutets o mkostnadsanslag

begärda anslagshöjningarna till institutets verksamhet

utom trädgårdsförsöken har jag inte något att erinra mot den föreslagna

uppräkningen av posterna till sjukvård m. m. och publikationstryck, delposten

till kosthåll för elever samt den mot nämnda delpost svarande uppbördsposten

för kostavgifter för elever med respektive 2 000, 12 000, 23 000

och 23 000 kronor. Delposten till övriga expenser bör höjas med 1 500 kronor.

Med hänsyn till höjda löner bör vidare delposten till städning och renhållning

höjas med 14 400 kronor. Jag kan även tillstyrka en höjning av delposten

till förbrukningsartiklar för mejeriförsöken samt av de nu anvisade

delposterna till förbrukningsartiklar för institutionen för mjölkprodukternas

teknologi respektive för mejerikemi och mejeribakteriologi, vilka synes

böra sammanföras till en delpost till förbrukningsartiklar för mejeriavdelningen.

Höjningen av delposterna till förbrukningsartiklar för mejeriförsöken

och mejeriavdelningen synes emellertid böra begränsas till 3 200 respektive

8 600 kronor.

Institutsstyrelsens förslag till ändring av rubriken å delposten till täckande

av möjligen uppkommande förlust å rörelsen vid Alnarps mejeri anser

jag mig i likhet med riksräkenskapsverket böra avstyrka. Ej heller finner

jag mig kunna tillstyrka, att medel till ersättning till Alnarps trädgårdar

för undervisningsverksamheten beräknas under förevarande anslag för

nästa budgetår. Jag torde därvid få hänvisa till vad jag i förevarande spörsmål

anförde under punkten 51 i nionde huvudtiteln år 1960.

Övriga nu inte särskilt nämnda utgifts- och inkomstposter bör för nästa

budgetår upptagas med samma belopp som i nu gällande omkostnadsstat.

Jag anser mig inte heller i år kunna tillstyrka, att under anslaget beräknas

särskilda medel till anskaffning av förbrukningsartiklar för lantbruksavdelningen

och trädgårdsavdelningen.

I enlighet med det anförda bör omkostnaderna för institutets verksamhet

utom trädgårdsförsöken under nästa budgetår ökas med 41 700 kronor

till 439 100 kronor.

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Beträffande omkostnaderna för statens trädgårdsförsök kan jag tillstyrka

institutsstyrelsens förslag att uppräkna delposten till driftkostnader vid

öjebyns försöksstation med 3 500 kronor. Vidare föreslår jag, att posten till

publikationstryck uppräknas med 1 500 kronor ävensom delposterna till

övriga expenser, inköp av inventarier, dagsverken m. m. samt städning och

renhållning med respektive 200, 500, 30 000 och 1 000 kronor. Bland de

särskilda uppbördsmedlen bör vidare införas en post för hyresinkomster å

2 400 kronor. Övriga utgifts- och uppbördsposter i den nu gällande omkostnadsstaten

för statens trädgårdsförsök torde böra bibehållas vid oförändrade

belopp.

Vid bifall till vad jag föreslagit i det föregående skulle alnarpsinstitutets

omkostnadsanslag för budgetåret 1961/62 behöva höjas med 76 000 kronor

till 830 000 kronor.

Alnarpsinstitutets materielanslag bör enligt min mening

för nästa budgetår höjas med 5 000 kronor till 48 000 kronor.

Under anslaget till Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut: Nyanskaffning och underhåll av

utrustning har institutsstyrelsen i sina äskanden hemställt om en anslagshöjning

från 50 000 kronor till 256 000 kronor. Jag är emellertid inte

beredd att tillstyrka, att anslaget för nästa budgetår uppräknas med mer

än 50 000 kronor till 100 000 kronor. Jag förutsätter därvid, att anslagshöjningen

i sin helhet skall användas för förstärkning av resurserna vid mejeriavdelningen

och statens mejeriförsök. Enligt min mening bör anslaget i övrigt

inte disponeras varken för möblering och inredning av lärosalar i slottet

och av kårlokaler eller för underhåll av museiföremål. Det torde fa ankomma

på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på institutsstyrelsen

att med beaktande av vad nyss sagts bestämma den närmare dispositionen

av anslaget.

I fråga om anslaget till boki nk öp och bokbindning vid

alnarpsinstitutet är jag inte beredd att tillstyrka en uppräkning

med mer än 500 kronor till 17 000 kronor för nästa budgetår.

Den av institutsstyrelsen under alnarpsinstitutets anslag till

trädgårdsekonoraisk byrå föreslagna uppräkningen bör enligt

min mening begränsas till att täcka den kostnadsökning, som hänför sig till

de avlöningar under anslaget, vilka skall bestridas av statsmedel. För detta

ändamål bör anslaget uppräknas med 2 500 kronor till 18 000 kronor. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa ny stat för anslagets användning.

Med hänsyn till vissa automatiska kostnadsökningar torde anslaget

till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinsti
-

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tut: Lokal och fast försöksverksamhet böra uppräknas med

1 000 kronor till 45 000 kronor.

Departementschefens hemställan

För övergången till den nya organisationen av lantbrukshögskolan förutsattes

bland annat att åtskilligt planeringsarbete inom högskolan, dennas

olika institutioner och avdelningar, försöksanstalterna samt alnarpsinstitutet

företages. Ett flertal åtgärder torde behöva vidtagas i samband

med att ändringarna av organisationen genomföres. Jag förordar därför, att

Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande att vidtaga sådana åtgärder.

Dessa kan bland annat avse att på övergångsstat från och med den

1 juli 1962 föra ordinarie tjänster vid den nuvarande lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de av mig framlagda förslagen angående

omorganisation och upprustning av forskning, försök och

högre undervisning på jordbruks- och trädgårdsområdena;

2) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för agronom-

och hortonomutbildningens uppläggning och inre organisation;
3)

godkänna att lantbrukshögskolan i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående anfört förses

med tjänster till det antal och i de lönegrader som jag förordat;
4)

bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda av förslagen under

1)—3) föranledda författningsföreskrifter och övriga

erforderliga bestämmelser;

5) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder som

i övrigt erfordras för att förbereda förslagens genomförande;

6) bemyndiga Kungl. Maj :t att företaga de ändringar i

personalförteckningen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök från och med budgetåret 1961/62, som angivits

i det föregående;

7) fastställa följande avlöningsstat för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1961/62:

Avlöningsstat

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 852 200

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis

85 900

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Arvoden till viss tillfällig personal vid institutionerna

och försöksanstalterna .............. 453 400

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

.................................. 3 608 000

Särskilda löneförmåner till viss tjänsteman .... 1 800

Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 1 594 700

Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

.................................. 169 000

Summa kronor 7 705 000

8) å riksstaten för budgetåret 1961/62 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruks försök:

Avlöningar ett förslagsanslag av 7 705 000 kronor;

b) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Omkostnader ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor;

c) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Materiel ett reservationsanslag av 620 000 kronor;

d) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Nyanskaffning och underhåll av utrustning ett reservationsanslag

av 258 000 kronor;

e) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Bokinköp och bokbindning ett reservationsanslag av 100 000

kronor;

f) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Lokal och fast försöksverksamhet ett reservationsanslag av

1 100 000 kronor;

g) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Jordbruksdriften vid statens försöksgårdar ett förslagsanslag

av 1 000 kronor;

9) fastställa följande avlöningsstat för Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstitut, att tillämpas tills vi
-

dare från och med budgetåret 1961/62:

Avlöningsstat

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 648 100

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis.................... 25 400

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

.................................. 968 600

Särskilda löneförmåner till viss tjänsteman..... 1 200

Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 419 300

Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

.................................. 32 400

Summa kronor 2 095 000

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

10) å riksstaten för budgetåret 1961/62 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Avlöningar ett förslagsanslag av 2 095 000 kronor;

b) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Omkostnader ett förslagsanslag av 830 000 kronor;

c) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Materiel ett reservationsanslag av 48 000 kronor;

d) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Nyanskaffning och underhåll av utrustning ett reservationsanslag

av 100 000 kronor;

e) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Bokinköp och bokbindning ett reservationsanslag av 17 000

kronor;

f) till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Trädgårdsekonomisk byrå ett förslagsanslag av 18 000 kronor;
g)

till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut:

Lokal och fast försöksverksamhet ett reservationsanslag av

45 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

s. 389 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961 389

Innehållsförteckning

Propositionen .......................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 3 mars 1961 .................. 3

Inledning, m. m............................................. 3

Bakgrunden till upprustningsbehovet ..................*..... 6

I. Utredningen.......................................... 6

II. Yttranden........................•................... 15

III. Departementschefen .................................. 23

Sambandet mellan högre undervisning, forskning och försöksverksamhet

................................................ 28

I. Utredningen.......................................... 28

II. Yttranden............................................ 43

III. Departementschefen .................................. 57

Den trådgårdsvetenskapliga verksamhetens förläggning och administrativa

anknytning .................................... 66

I. Utredningen.......................................... 66

II. Yttranden............................................ 70

III. Departementschefen .................................. 72

Agronom- och hortonomutbildningens uppläggning och inre organisation

................................................ 74

I. Utredningen.......................................... 74

II. Yttranden............................................ 88

III. Departementschefen .................................. 102

Behovet av centrala institutioner samt personal vid lantbrukshög
skolan

.................................................... 111

I. Nuvarande förhållanden .............................. 111

II. Utredningen.......................................... 112

III. Yttranden............................................ 138

IV. Departementschefen .................................. 157

Försöksverksamheten på jordbruks-, trädgårds- och husdjursom
rådena,

m. m....................*.......................... 184

I. Utredningen m. fl...................................... 184

II. Yttranden............................................ 215

III. Departementschefen .................................. 235

Lantbrukshögskolans centrala ledning och administration......251

I. Utredningen........................................... 251

II. Yttranden............................................ 261

III. Departementschefen .................................. 270

Anslagsberäkningar ........................................ 278

I. Utredningen.......................................... 278

II. Yttranden............................................ 287

III. Departementschefen .................................. 288

s. 390 Kontrollera mot PDF

390 Kungi. Maj:ts proposition nr 69 dr 1961

Byggnadsfrågor ............................................ 293

I. Utredningen.......................................... 293

II. Yttranden............................................ 306

III. Departementschefen .................................. 308

Organisationen av jordbrukets provningsverksamhet...........309

I. Utredningen.......................................... 309

II. Yttranden............................................314

III. Departementschefen .................................. 321

Högre utbildning, forskning och försök på mejerinäringens område

...................................................... 323

I. Utredningen........................ 323

II. Yttranden............................................ 332

III. Departementschefen ........................... 335

Vissa samordningsfrågor mellan lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna

................................................ 336

I. Utredningen.......................................... 330

II. Yttranden............................................ 340

III. Departementschefen ...... 346

Anslagsäskanden för budgetåret 1961/62, m. m...............348

A. Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.........348

B. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut .......362

C. Departementschefen .................................378

Departementschefens hemställan ......... 386

610060 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående upprustning av forskning, försök och högre undervisning på jordbruksoch trädgårdsområ a1 i texten
  2. JoU 1961:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående upprustning av forskning, försök och högre undervisning på jordbruksoch trädgårdsområdena jämte i äm s. 1 i texten