Sök i Ratio Lex

Med förslag till organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utveckling shämning m. m

1961-03-03 · 65 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 65 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:72, Med förslag till organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utveckling shämning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

1

Nr 72

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till organisation

för undervisning och vård av barn med komplicerad

utveckling shämning m. m.; given Stockholms slott

den 3 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges principförslag rörande den framtida organisationen

för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning.

Organisationen föreslås omfatta fyra enheter, varav två för flickor

och två för pojkar.

Beträffande flickklientelet föreslås, att det nuvarande statliga skol- och

yrkeshemmet i Vänersborg nedlägges och ersättes med ett nytt hem om

45 ä 50 platser för yrkeshemselever. Som lokaliseringsort för detta hem

förordas Laxå köping. Det förutsättes att Föreningen Sävstaholmsskolorna

skall fortsätta driften av Söderhaga skolhem för flickor tills vidare i avvaktan

på undersökning, huruvida Söderhaga bör ersättas av ett nytt hem

för cirka 30 skolelever på samma plats eller annan ort. Driften av detta nya

hem föreslås skola övertagas av staten. För att Söderhaga skall kunna drivas

under en övergångstid erfordras dock en upprustning av hemmet. Kostnaderna

härför, vilka föreslås skola bestridas av staten i form av bidrag till

föreningen, uppskattas till cirka 200 000 kronor.

1 fråga om vårdorganisationen för pojkklientelet föreslås, att statens skoloch

yrkeshem på Salbohed skall efter omfattande upprustning inrymma

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 72

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

cirka 30 platser för yrkeselever och ungefär lika många platser för skolelever.

Det förutsättes, att Föreningen Sävstaholmsskolorna skall fortsätta

att driva Sävstaholms skolhem ytterligare några år, under vilken

tid en undersökning bör göras för att klarlägga, huruvida en upprustning

bör ske med sikte på att använda skolhemmet för nuvarande ändamål även

i framtiden eller om ett nytt hem med cirka 36 platser för skolelever bör

uppföras inom Västra Vingåkers kommun. Även i fråga om detta ny- eller

ombyggda hem förordas, att staten övertager driften.

! int

MI

■ur* irn

it

U: fl

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mai;s

1961.

:■ . ; . . i > i f. • i ih i »liv

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och ecklesiastikdepartementen

samt statsrådet Lindström anmäler chefen för in.w,

rikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om organisation för un-[

dervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning m. m*

ihl

I. Inledning

I ett den 1 oktober 1951 avgivet betänkande (SOU 1951:48) framlade

1948 års sinnesslövårdssakkunniga förslag angående skol- och yrkeshem

för barn med komplicerad utvecklingshämning. Sedan betänkandet varit

föremål för remissbehandling och Kungl. Maj :t funnit förslaget böra utre-,.

das på nytt, uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den 17 december 1954 åt

statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande numera mentalsjukvårdsberedningens

byggnads- och utrustningsdelegation — att verkställa

denna utredning. Därvid borde beaktas betydelsen av en samordning

av denna anstaltsorganisation med den vård av de psykiskt efterblivna i

övrigt, som ankommer på staten. Om så befanns påkallat skulle omfattningen

av vårdbehovet undersökas. I erforderlig utsträckning borde utredningen

bedrivas i samråd med skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Vidare uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den 10 april 1959 åt delegationen

att jämväl utreda frågan om huvudmannaskapet för skolhemmen Sävstaholm

och Söderhaga, tillhörande Föreningen Sävstaholmsskolorna, jämte

därmed sammanhängande spörsmål. :

Delegationen har med skrivelse den 28 juni 1960 avgivit betänkande med.

förslag till organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad

utvecklingshämning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 7961

Yttranden över betänkandet har efter remiss avgivits av statskontoret,

medicinalstyrelsen, som överlämnat yttranden av direktionen för Salberga

sjukhus samt medlemmen av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, professorn

S. O. R. Ahnsjö, skolöverstyrelsen efter hörande av styrelserna för

statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg samt styrelsen för

distrikts- och fortsättningsskolan för döva i Vänersborg, överstyrelsen för

yrkesutbildning, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelen,

länsstyrelsen i Örebro län — med överlämnande av yttranden av förste

provinsialläkaren och länsarkitektkontoret i länet -—- domänstyrelsen, kommunalfullmäktige

i Västra Vingåkers kommun, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska psykiatriska föreningen, Svenska barnpsykiatriska

föreningen, Föreningen Sävstaholmsskolorna, som överlämnat

yttranden av personalen vid Söderhaga och rektorn vid Sävstaholms skolhem

samt skolläkaren vid Sävstaholms skolhem och förutvarande skolläkaren vid

Söderhaga skolhem, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, Särskolornas

rektorsförening, Svenska särskolornas lärarförening samt Föräldraföreningen

vid Söderhaga skolhem. Därjämte har skrivelse i frågan inkommit

från Laxå köping.

II. Förslag av mentalsjukvårdsberedningens byggnadsoch

utrustningsdelegation

Klientel och platsbehov

Enligt lagen den 4 juni 1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt

efterblivna har från landstingens huvudmannaskap undantagits undervisning

och vård av sådana barn som är särskolepliktiga, men på grund av

asocialitet, indisciplinärt uppträdande, hypersexualitet eller annat liknande

skäl svårligen kan undervisas eller vårdas tillsammans med andra psykiskt

efterblivna. Den nuvarande vårdorganisationen för detta klientel omfattar

dels två statliga skol- och yrkeshem, ett för pojkar på Salbohed utanför Sala

och ett för flickor i Vänersborg, dels ock två enskilda, enligt särskilda avtal

med bidrag av statliga medel drivna riksanstalter, Sävstaholms skolhem för

pojkar i Vingåkers kommun och Söderhaga skolhem för flickor i Drevviken

utanför Stockholm. Huvudman för de båda sistnämnda skolhemmen är Föreningen

Sävstaholmsskolorna.

För intagning å skol- och yrkeshem krävs dels att barnet på grund av

bristande förståndsutveckling icke kunnat tillgodogöra sig folkskolans vanliga

undervisning eller hjälpskoleundervisning men dock är mottagligt för

undervisning och dels att barnet på grund av svårartade beteenderubbningar

icke lämpar sig för samlivet på en särskola av normaltyp. Ifrågavarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961 5

klientel betecknades av 1948 års sinnesslövårdssakkunniga såsom »barn

med komplicerad utvecklingshämning».

I sitt betänkande angående undervisningen och vården av psykiskt efterblivna

(SOU 1951: 48) — i fortsättningen benämnt 1951 års förslag — redovisade

sinnesslövårdssakkunniga en undersökning från år 1949 rörande

platsbehovet vid specialanstalter för barn med komplicerad utvecklingshämning.

Vårdplatsbehovet vid skolhem beräknades till knappt 200 platser

(cirka 130 för pojkar och 65 för flickor) och vid yrkeshem till 150 platser

(100 för pojkar och 50 för flickor). De sakkunniga påpekade, att antalet

platser i framtiden kunde visa sig vara för lågt men inför en väntad utbyggnad

och modernisering av vårdmöjligheterna för psykiskt efterblivna ansåg

man sig böra begränsa utbyggnaden av här ifrågavarande anstaltsorganisation.

I remissyttrandena över betänkandet framhölls från olika håll, att platsbehovet

av skilda skäl var mindre än vad som beräknats eller kunde förväntas

bli mindre i samband med sinnesslövårdens omdaning. Sålunda ansåg

medicinalstyrelsen, att antalet störande och svårbehandlade barn skulle

minska, om klientelet vid sinnesslöanstalterna differentierades och finge

en ur vårdsynpunkt riktig behandling. En undersökning av platsbehovet,

som bättre belyste förhållandena ur dessa medicinska synpunkter, efterlystes.

Delegationen företog år 1956 en förnyad inventering av ifrågavarande

klientel, varvid erforderliga uppgifter inhämtades från särskolornas rektorer

och centralstyrelsernas läkare. Materialet granskades av överläkaren vid

Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, numera professorn Sven Ahnsjö. Hela

uppgiftsmaterialet omfattade 231 elever, varav 193 bedömdes hänförliga till

skol- och yrkeshemsklientelet.

Intelligenskvoten hos det undersökta klientelet motsvarade ett medelvärde

av 60,7 mot 55,5 för särskolornas elever under läsåret 1955/56. Av de 193

barnen hade 29 (15 %) en intelligenskvot överstigande 70. Denna siffra har

hittills ansetts utgöra den övre gränsen för psykisk efterblivenhet.

Vad angår formerna för omhändertagandet var 152 elever intagna på statlig

anstalt, medan nästan alla övriga (41) vistades i särskoleinternat. Intagningsåldern

var i genomsnitt högre vid hemmen på Salbolied och i Vänersborg

än vid Sävstaholms- och Söderhagahemmen. Vid de två förstnämnda

var intagning vanligast vid 14 - 15-årsåldern, medan intagning vid de båda

övriga hemmen skedde vid åldern 9—10 år.

Betydande svårigheter förelåg att indela eleverna efter olika intagningsgrunder,

då de flesta uppvisat ett flertal störningar. Som utgångspunkt användes

dock den ovan nämnda beskrivningen av klientelet. Såsom asociala

betecknades därvid elever, vilka gjort sig skyldiga till sådana förseelser som

sadism, stöld, inbrott, skadegörelse, eldsanläggning, vagabondering eller

utpräglad arbetsovillighet. Under rubriken »annat skäl» hänfördes sådana

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj. ts proposition nr 72 år 1961

fall, där t. ex. affektlabilitet, aggressionshandlingar och motorisk oro varit

huvudorsaken till intagningen, dock i ett flertal fall i kombination med

någon annan störning.

Av 84 pojkar, som var intagna vid Salbohed och Sävstaholm, var asocialitet

intagningsorsak för 28. Samtliga sistnämnda elever var intagna vid Salbohed.

S. k. annat skäl utgjorde intagningsorsak för 47 elever, varav 31 vid

Sävstaholm. Övriga nio pojkar fördelades med sex intagna för indisciplinärt

uppträdande och tre för hypersexualitet.

Beträffande flickorna, till antalet 68, antecknades 49 intagna av s. k. annat

skäl, varav 26 vid Söderhaga. Asocialitet och hypersexualitet förelåg i vardera

åtta fall. Av dessa 16 elever var 15 intagna vid hemmet i Vänersborg. Indisciplinärt

uppträdande var intagningsorsak i tre fall, varav två tillhörde

hemmet i Vänersborg.

Sammanfattningsvis kan sägas att s. k. annat skäl var intagningsorsak i

praktiskt taget samtliga fall vid Sävstaholm och Söderhaga samt beträffande

hälften resp. en tredjedel av eleverna vid Vänersborg och Salbohed.

De 41 barn — 33 pojkar och 8 flickor — som vid inventeringstillfället icke

omhändertagits inom vårdformen, fördelades efter samma grunder på de

olika hemmen. Beträffande pojkarna ansågs 18 böra intagas på grund av

»annat skäl» med 13 vid Sävstaholm och fem vid Salbohed. För asocialitet

antecknades nio pojkar, samtliga med tänkt placering vid Salbohed, samt

för indisciplinärt uppträdande sex, varav tre ansågs böra intagas vid vardera

av Salboheds^ och Sävstaholmshemmen. I fråga om de åtta flickorna

ansågs sex böra intagas av »annat skäl» med fyra vid Vänersborg och två

vid Söderhaga. Intagningsgrunderna asocialitet och indisciplinärt uppträdande

antecknades för vartdera ett fall, vilka båda ansågs böra hänföras till

Vänersborgshemmet. Även beträffande dessa icke omhändertagna fall utgjorde

sålunda s. k. annat skäl den dominerande intagningsgrunden.

Under tidsperioden 1950—1955 uppgick vårdtiden för eleverna vid Salbohed

till i medeltal drygt fem år och vid Vänersborgshemmet till icke fullt två

år. Motsvarande tider vid Sävstaholm och Söderhaga var omkring två och

ett halvt resp. sex och ett halvt år. Sammanlagt 193 barn — 117 pojkar och

76 flickor -— var vid undersökningstillfället i behov av vård vid skol- och

yrkeshem, vilket motsvarar det fastställda platsantalet vid de befintliga

hemmen. Antalet anmälda exspektanter uppgick vid inventeringstillfället

till 18 eller icke fullt 10 % av befintligt klientel. En på grundval av den väntade

befolkningsutvecklingen gjord prognos över platsbehovet utvisade, att

något större förändring i platstillgången icke var påkallad under den närmaste

tioårsperioden. Dessa överväganden gav vid handen, att vårdorganisationen

borde omfatta högst cirka (193 + 18) 210 platser.

Delegationen vill här framhålla, att det icke med visshet kan förutsättas,

att det beräknade platsbehovet kommer att föreligga även på längre sikt.

Landstingens särskolor och organisationen för undervisning och vård av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

psykiskt-efterblivna över huvud taget har under senare tid utbyggts betydligt.

Härigenom har centralstyrelserna fått sådana resurser, att de i inånga

fall kan behålla särskolepliktiga barn, som tidigare måst remitteras till de

statliga anstalterna och till Föreningen Sävstaholmsskolornas båda hem. Vidare

har bedömningen av möjligheterna att vårda eleverna på landstingsanstalterna

undergått vissa förskjutningar hos huvudmännen mot en allt

mindre restriktiv tillämpning av den lagfästa avgränsningen av landstingens

vårduppgifter. Härtill kommer, att det under senare år skett en successiv förkortning

av vårdtiderna vid de statliga anstalterna.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter har omförmälda inventering

år 1956 ansetts böra jämföras med den verkliga beläggningen under senare

tid vid de befintliga hemmen för ifrågavarande klientel. Antalet elever under

åren 1955—1959 fördelade sig på de olika hemmen på följande sätt.

År

Salbohed

Sävsta-

holm

Summa

pojkar

Väners-

borg

Söderhaga

Summa

flickor

Summa

elever

1955

57

45*)

102

37

45

82

184

1956

58

41»)

99

34

41

75

174

1957

54

40*)

94

34

41

75

169

1958

50

41

91

37

39

76

167

1959

48

40

88

34

33

67

155

1960

1/4

54

36

90

34

30

64

154

*) Elever med beteenderubbningar.

Vid den praktiska utformningen av undervisnings- och vårdorganisationen

har delegationen ansett sig böra taga hänsyn till den minskning i beläggningssiffroma

vid de befintliga hemmen, som förekommit under senare

år. Vid dimensioneringen av de för framtiden erforderliga hemmen måste

sålunda platsbehovet bedömas med stor försiktighet. Hemmen bör vidare

planläggas på sådant sätt att en utökning av platsantalet utan svårighet kan

ske, om så skulle visa sig behövligt. En bidragande orsak till nedgången i beläggningen

torde ha varit, att Salboheds- och Söderhagahemmen på grund av

dåliga lokalförhållanden m. m. ej ansett sig kunna mottaga fullt antal elever.

Delegationen har vidare funnit lämpligt att bl. a. söka utreda i vad mån

eleverna vid skol- och yrkeshemmen lyckats anpassa sig i samhällslivet.

Av denna anledning företogs under hösten 1957 en undersökning av bl. a.

elevernas förhållanden efter deras vistelse vid de statliga skol- och yrkeshemmen

i Salbohed och Vänersborg under åren 1937—1956.

Det kunde därvid konstateras, att intagningsåldern ökat under senare år.

En väsentlig orsak härtill torde ha varit tillkomsten och utvecklingen av

särskolorna, vilket uppenbarligen fördröjer en intagning på skol- och yrkeshem.

Detta bekräftas också av det varierande antalet anmälningar om inskrivning

från olika län. Län med begränsade möjligheter till särskoleunder
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

visning har i regel haft ett flertal elever på skol- och yrkeshemmen, medan

andra län knappast varit representerade. Undersökningen gav vidare besked

om att vårdtiden på hemmen visat en klar tendens att minska.

I fråga om de f. d. elevernas brottslighet och brottslighetens förhållande

till vårdtidens längd kunde några generella slutsatser inte dragas på grundval

av undersökningen. Alltför många olikartade faktorer måste anses bidraga

till elevernas brottsfrekvens efter utskrivningen för att man över

huvud taget skall kunna grunda några omdömen på värden, som framkommer

genom ett jämförelsevis så begränsat och heterogent material, som det

här undersökta. Utan tvekan är dock elevernas miljöförhållanden en avgörande

faktor i sammanhanget.

Medelåldern vid utskrivningen från Salbohedshemmet (pojkar) var

inemot 20 år och vårdtiden omfattade i genomsnitt fem år. En fjärdedel

av eleverna hade utskrivits efter två år eller kortare tid. Vid flickhemmet i

Vänersborg var utskrivningsåldern i medeltal drygt 18 år och den genomsnittliga

vårdtiden nära fyra och ett halvt år. Inom två år hade nära en

tredjedel blivit utskrivna. Vårdtiden för flickorna har alltså i allmänhet varit

något kortare än för pojkarna.

Beträffande de avgångna elevernas försörjningsförmåga låter den gjorda

undersökningen antaga, att omkring 40 % av dem bör kunna anpassa sig i

samhällslivet och bli i huvudsak självförsörjande. Under senare tid har drygt

en tredjedel av eleverna kunnat helt försörja sig själva efter utskrivningen.

För flickornas del innebär detta en viss förbättring i jämförelse med äldre

förhållanden. Skolöverstyrelsen har nämligen vid en motsvarande undersökning,

avseende de under åren 1936—1946 utskrivna, funnit, att blott 23 %

av flickorna kunde anses helt självförsörjande efter utskrivningen.

Undervisnings- och vårdorganisation

Nuvarande organisation

De statliga skol- och yrkeshemmen Salbohed och Vänersborg är — såsom i

det föregående omnämnts — närmast avsedda att mottaga de mest svårskötta

av barn och ungdomar med komplicerad utvecklingshämning, vilka

uppvisar komplicerade psykiska rubbningar, medan de enskilda skolhemmen

Sävstaholm och Söderhaga avses skola tillgodose vårdbehovet för dylika

barn med något lättare psykiska eller nervösa rubbningar.

Statens skol- och yrkeshem för pojkar på Salbohed utgöres av dels en

skolhemsavdelning med 35 platser och dels en arbetshemsavdelning med 40

platser. Den 1 april 1960 var hemmet belagt med 54 elever. Samtliga elever

är förlagda i ett byggnadskomplex. Skolhemmet är inrymt i en år 1891 uppförd

militärbarack. År 1940 sammanbyggdes med denna en arbets- och matsalsbyggnad,

uppförd av sten i två våningar jämte källarvåning. Vidare

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

finns vid hemmet en år 1940 uppförd gymnastik- och samlingssal. Eleverna

i skolhemmet är förlagda i sju sovsalar med fem elever i varje, medan eleverna

på arbetshemmet är förlagda i enkelrum. 1 en särskild administrationsbyggnad

är inrymda kontorslokaler och föreståndarbostad jämte en familjebostad

samt en dubblett för personal. Dessutom finns vid institutionen tio

personalbostadshus med lika många lägenheter samt ekonomibyggnader.

Anstaltens markområde omfattar 180 har, varav 110 har åker, trädgårdstomter

och betesmark samt 70 har skogsmark.

Skoleleverna är i skolarbetet uppdelade i tre avdelningar. Vid sidan av

skolundervisningen sysselsättes eleverna med träslöjd och trädgårdsarbete

m. m. Arbetshemseleverna sysselsättes huvudsakligen i jordbruk, däri inbegripet

djurskötsel och skogsbruk, samt för övrigt i trädgård, kök och snickeri,

men även med renhållnings- och städningsarbeten m. m.

Personalen vid hemmet består f. n. av 32 heltidstjänstgörande befattningshavare.

Förutom rektor och föreståndare, assistent och tre manliga lärare

i kunskapsämnen finns kassör, husföreståndare och biträdande husföreståndare,

arbetsledare, vårdare och vårdarinnor, trädgårdsmästare, jordbruksföreståndare,

ladugårdsförman, sömmerska och ekonomibiträden.

Statens skol- och yrkeshem för flickor i Vänersborg, som har totalt 38

platser, är inrymt i en äldre träbyggnad, belägen inom stadens tätbebyggelse.

Antalet elever den 1 april 1960 var 34. Byggnaden har sju sovsalar, vardera

med plats för 3—7 elever, ett övervakningsrum, två dagrum och en samlingssal,

två skolsalar samt handarbetssal och vävsal. Den inrymmer vidare

expeditionsrum, matsalar samt fem personalbostäder. Inom skolhemmets

område finns dessutom en bostadsbyggnad för hemmets vaktmästare.

Särskilda skolhems- och arbetshemsavdelningar finns icke. Hemmets elever

är i skolarbetet uppdelade på en egentlig skolavdelning och en fortsättningsskoleavdelning.

De äldre eleverna sysselsättes dessutom med vävning,

sömnad, städning, tvätt, servering och diverse handräckningsarbeten.

Antalet heltidsanställda befattningshavare uppgår till 16, bland dem rektor,

lärare i kunskapsämnen och i kvinnlig slöjd, husföreståndarinna, vårdarinnor,

trädgårdsmästare, sömmerska och ekonomibiträden.

Ett arbetshem för de äldre eleverna har sedan lång tid varit behövligt vid

Vänersborgshenunet. I oktober 1937 fick byggnadsstyrelsen i uppdrag att

efter samråd med hemmet utarbeta ritningar och verkställa kostnadsberäkningar

för uppförande av ett arbetshem vid anstalten. Riksdagen beviljade

budgetåret 1939/40 ett förslagsanslag av 260 000 kronor för ändamålet, men

projektet kom inte till utförande.

Efter förhandlingar mellan Föreningen Sävstaholmsskolorna och vederbörande

tillsynsmyndigheter har Kungl. Maj:t genom beslut den 3 juni 1955

godkänt Sävstaholms och Söderhaga skolhem såsom riksanstalter fr. o. m.

den 1 januari 1956 tills vidare. Därvid har hl. a. föreskrivits, att vid hemmen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

skall undervisas och vårdas sådana psykiskt efterblivna, som enligt lagen

den 4 juni 1954 är särskolepliktiga, men som på grund av indisciplinärt

uppträdande, hypersexualitet eller annat skäl svårligen kan undervisas eller

vårdas tillsammans med andra psykiskt efterblivna. Såsom tidigare nämnts

hänföres alltså icke hit sådana barn, som på grund av asocialitet icke kan

undervisas i särskola liksom icke heller barn med svårare psykiska och nervösa

rubbningar.

Statsbidrag till verksamheten vid de enskilda hemmen utgår enligt avtal,

i princip innebärande, att särskilda bidrag utgår utöver gällande författningsenliga

bidrag för att täcka underskotten vid hemmen. I samråd med

skolöverstyrelsen beslutar hemmens styrelse om intagning av eleverna.

Skolhemmet Sävstaholm är avsett för 40 pojkar. Det är inrymt i Sävstaholms

slottsbyggnad, uppförd på 1600-talet och delvis ombyggd år 1814.

Slottsbyggnaden genomgick en grundlig reparation år 1934 i samband med

skolverksamhetens förläggande till slottet. Byggnaden innehåller 42 rum

samt kök. 15 rum disponeras för elevernas förläggning och övriga för bl. a.

två dag- och lekrum, två matsalar, fem skolrum, ett sjukrum och ett isoleringsrum.

Under de senaste åren har skolhemmet reparerats, lokalerna omdisponerats

och i samband därmed en nedskärning av platsantalet vidtagits.

Den 1 april 1960 fanns 36 elever intagna.

Hemmet har 24 heltidsanställda befattningshavare. Förutom rektor och

lärare i kunskapsämnen består personalen av husmor, vårdare, vårdarinna,

vårdbiträden, kokerskor och ekonomibiträden, sömmerska, strykerska samt

vaktmästare. Med undantag för lärarpersonalen gäller i princip landstingens

tjänstereglemente eller kollektivavtal för personalen. Ingen av befattningshavarna

bor inom hemmet. Privata bostäder är förhyrda inom Vingåkers

samhälle i hemmets omedelbara närhet.

Söderhaga skolhem för flickor inrättades år 1937 såsom enskilt skolhem

för imbecilla psykopatiska flickor och övertogs den 1 januari 1956 av Föreningen

Sävstaholmsskolorna. Platsantalet är beräknat till 40, men antalet

intagna elever uppgick den 1 april 1960 till 30.

Hemmets huvudbyggnad består av en år 1921 uppförd reveterad villa om

16 rum jämte hallar och köksavdelning. Hit har 28 elever varit förlagda, medan

12 elever, som utgjort en särskild yrkesträningsavdelning, haft sin förläggning

i en särskild byggnad. Ytterliggare tre byggnader inrymmer verkstadsrum,

stryk- och mangelrum, vävsal, förrådsrum och personalbostäder.

Lokalerna kan icke anses ändamålsenliga utan kräver en fullständig ombyggnad

och modernisering. I annat sammanhang har påpekats, att hemmets

skick icke möjliggjort full beläggning under senare år.

Personalen vid hemmet består av 18 befattningshavare. Såsom vid de

andra hemmen finns här rektor, lärarinnor, vårdarinnor, vaktmästare och

ekonomibiträden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

1951 års förslag

1948 års sinnesslövårdssakkunniga bedömde platsbehovet för ifrågavarande

klientel till 350. Utöver befintliga platser skulle omkring 75 skolplatser

och 80 yrkeshemsplatser erfordras.

De statliga hemmen ansågs mindre lämpliga för sitt ändamål och borde

ersättas med nya hem eller i varje fall genomgå radikala organisationsförändringar.

De sakkunniga fann en av de väsentligaste bristerna vid Salbohedshemmet

vara svårigheten att på tillfredsställande sätt uppdela skolhemseleverna i

lämpliga grupper och att förhindra ogynnsam kontakt mellan dessa yngre

pojkar och de äldre yrkeshemseleverna. Bl. a. därför föreslogs, att de befintliga

byggnaderna skulle disponeras helt för yrkeshemselever med 58

platser. Hemmet avsågs få en fristående ställning med egen styrelse och

föreståndare. Ett nytt skolhem för pojkar, likaledes självständigt, borde

förläggas till annan ort. I samband härmed erinrade de sakkunniga om att

byggnadsstyrelsen år 1936 i samråd med hemmets styrelse föreslagit, att

ett nytt skolhem skulle uppföras på Salbohed omkring 250 m från yrkeshemmet.

1947 års personalutredning, åt vilken uppdragits att utreda frågan

om personalorganisationen vid statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa,

hade emellertid ansett detta avstånd vara för litet för att förhindra ej önskvärda

kontakter mellan de äldre och yngre eleverna och förordat, att skolhemmet

förlädes minst en km från arbetshemmet. Bl. a. med åberopande

härav föreslog de sakkunniga för sin del, att ett nytt skolhem med 40 platser

skulle inrättas på kronoegendomen Håmö, belägen åtta km från Uppsala.

Därigenom skulle också ett samarbete med Akademiska sjukhusets

psykiatriska klinik kunna etableras. Vidare föreslogs ett nytt statligt skoloch

yrkeshem med 70 platser i närheten av Göteborg eller Lund.

Beträffande anstaltsorganisationen för flickor framhöll sinnesslovårdssakkunniga,

att det inom Vänersborgshemmet saknades möjligheter att ens

någorlunda tillfredsställande dela upp äldre och yngre elever i skilda avdelningar.

Man ifrågasatte därför, huruvida icke anstalten borde nedläggas

och ersättas med ett nytt skol- och yrkeshem. Av ekonomiska skal ansåg

man sig dock böra föreslå, att den nuvarande anstaltsbyggnaden efter relativt

enkla förändringar skulle tagas i anspråk som yrkeshem för 28 flickor.

Vidare föreslogs, att ett nytt skolhem med 40 elevplatser skulle uppföras inom

Vänersborgs stad. Att placera både skol- och yrkeshem på samma ort ansågs

förenat med stora fördelar, särskilt med tanke på samarbete i frågoi

rörande den psykiatriska vården. De båda hemmen skulle organiseras med

gemensam styrelse och ledande personal. Avståndet till Göteborg ansågs icke

heller hindra, att även den där tillgängliga expertisen kunde utnyttjas.

1951 års förslag rekommenderade även att genom särskilda avtal till

undervisnings- och vårdorganisationen för ifrågavarande klientel knyta även

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj. ts proposition nr 72 år 1961

de bada enskilda skolhemmen, Söderhaga med 51 elevplatser för flickor

och Sävstaholm med 79 för pojkar.

Vid remissbehandlingen av 1951 års förslag anförde statskontoret rörande

organisationen i stort bl. a., att det med hänsyn till den betydande

kostnadsökningen, som skulle inträda vid ett genomförande av förslaget,

bort undersökas, huruvida ej åtgärder kunde vidtagas i syfte att nedbringa

såväl engångskostnaderna som de årliga utgifterna. Sålunda borde antalet

elevplatser vid Söderhaga- och Sävstaholmshemmen samt vid det tilltänkta

skolhemmet på Håmö avvägas så, att behov av ytterligare pojkhem icke behövde

uppstå.

Beträffande remissyttrandena i övrigt må nämnas, att styrelsen för Salbohedshemmet

förordade, att skolhemmet skulle bibehållas på Salbohed med

i stort sett oförändrat platsantal men uppdelat på mindre avdelningar i ändamålsenliga

lokaler. Till stöd härför framhöll styrelsen vikten av att en anstalt

av ifrågavarande slag är accepterad av ortens befolkning. Uppsala läns landstings

förvaltningsutskott ställde sig beträffande Håmö-förslaget tveksamt

inför lämpligheten att förlägga ett skolhem i närheten av de redan befintliga

anstalterna Rickomberga skolhem och Håga arbetshem. Lärarpersonalen

vid Salbohed framhöll, att Salbohedsanstalten hade rika möjligheter

till god kontakt med yttervärlden, medan Håmö låg isolerat med små kontaktmöjligheter.

Salbohed hade ett fritidsområde om 10 har, medan Håmö

hade totalt endast 4 har, där man dessutom räknade med att uppföra tolv

byggnadskroppar. Det ansågs omöjligt att anlägga en idrottsplats på området

och vikten av en sådan kunde ej nog framhävas.

I skrivelse till chefen för inrikesdepartementet i augusti 1955 — vilken

skrivelse överlämnats till delegationen — återupptog sedermera skolöverstyrelsen

frågan om Salbohedshemmets delning till behandling. Styrelsen

anslöt sig till sinnesslövårdssakkunnigas åsikt att i möjligaste mån söka

utnyttja vad som redan fanns inom anstaltsområdet och alltså inordna redan

befintliga skol- och yrkeshem i den nya organisationen, överstyrelsen

hade funnit, att det föreslagna området i Håmö i flera avseenden erbjöd en

tillfredsställande placering av skolhemmet. Skolöverstyrelsen, som ansåg

trängande behov föreligga att skilja skolhemmet från arbetshemmet, framförde

emellertid därutöver tre alternativa lösningar av problemet om en delning

av hemmet, innebärande en förläggning av skolhemmet till vissa nedlagda

folkskolor i trakten.

Delegationens förslag

I det föregående har delegationen framfört vissa betänkligheter inför

en undervisnings- och vårdorganisation, som helt baseras på det vid 1956

års inventering kartlagda klientelet jämte antalet anmälda exspektanter,

motsvarande ett behov av sammanlagt 210 platser på skol- och yrkeshem.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

Att döma av de senare årens utveckling på vårdområdet för psykiskt efterblivna

synes man kunna förvänta, att centralstyrelsernas ökade resurser och

möjligheter i övrigt kommer att framdeles medge omhändertagandet av ett

alltmer svårbemästrat klientel. Det kan därför vara anledning befara, att

en definitivt utbyggd organisation om 210 platser i en framtid kan visa

sig överdimensionerad. Å andra sidan torde en begränsning av organisationen

till de i genomsnitt omkring 160 platser, som under de senaste åren varit

belagda vid de fyra hemmen, icke ge utrymme varken för det aktuella

behov, som anses föreligga, eller för det vårdbehov och de krav på en adekvat

undervisning och yrkesträning på riksplanet, som kan uppkomma i framtiden.

Det kan knappast råda någon tvekan om att det föreligger ett oavvisligt

behov av förbättrade resurser för undervisning och vård av den elevkategori,

som med nu gällande uppdelning av huvudmannaskapet under

alla omständigheter måste komma att hänföras inom ramen för statliga

vårduppgifter.

I skrivelse den 3 februari 1959 har Föreningen Sävstaholmsskolorna dels

anmält, att föreningen beslutat snarast avveckla större delen av sin anstaltsverksamhet,

dels ock hemställt, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt lämpligt

statligt organ att med föreningen upptaga förhandlingar om statens

övertagande av verksamheten vid skolhemmen Sävstaholm och Söderhaga.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 10 april 1959 åt delegationen

att utreda jämväl frågan om huvudmannaskapet för dessa föreningens

båda hem samt därmed sammanhängande spörsmål.

Föreningen anförde i sin skrivelse bl. a. följande.

Sedan den 1 januari 1955, då lagen om undervisning och vård av psykiskt

efterblivna trätt i kraft, har utvecklingen på detta område gått fort. Nya

landstingsanstalter med hög standard har tillkommit. Denna utbyggnad

har märkbart inverkat på föreningens möjligheter att på ett tillfredsställande

sätt bedriva verksamheten vid de nu berörda skolhemmen. De ökade

möjligheterna att vid centralstyrelsernas anstalter bereda vård och undervisning

har otvivelaktigt medfört att klientelet vid Sävstaholm och Söderhaga

förändrats. Eleverna har blivit mera svårbehandlade, varigenom ökade

krav ställes framförallt på lärarna men även på den övriga personalen. Samtidigt

har det emellertid visat sig allt svårare att anskaffa kvalificerad arbetskraft.

Vid Sävstaholms skolhem har sålunda exempelvis lediga lärartjänster

inte kunnat besättas med kompetenta innehavare. Anställning hos

centralanstalterna anses uppenbarligen bereda större trygghet och bättre

arbetsförhållanden än vad en enskild huvudman kan åstadkomma. Att

med de stora fordringar på undervisning och fostran, som här måste ställas,

driva nämnda skolhem med personal, som inte anses fullt kvalificerad,

är emellertid i längden ogörligt. Det kan inte komma ifråga för föreningen

att driva verksamhet som tillsynsmyndigheterna kan betrakta som

mer eller mindre undermålig. — De nuvarande byggnaderna vid Söderhaga

skolhem kräver — om man skall uppnå liknande standard, som centralstyrelsernas

nya anstalter — kapitalkrävande modernisering. Om Sävstaholms

skolhem .‘kall utvidgas till att kunna mottaga ytterligare elever

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

torde uppförande av ett nytt elevhem bli erforderligt. Därjämte måste vid

nämnda skolhem tillfredsställande slöjdlokaler m. in. åstadkommas. För

sådana om- och tillbyggnader saknar föreningen emellertid kapital. Även

om erforderliga medel skulle ställas till förfogande genom bidrag från staten

torde detta, såvitt föreningen kan finna, endast kunna ske på sådana

villkor att föreningen för framtiden skulle bli helt beroende av statsmakterna

beträffande verksamhetens bedrivande. — Den utveckling, som under

senare år ägt rum beträffande undervisningen och vården av psykiskt

efterblivna, har givit föreningen anledning att till allvarligt övervägande

upptaga frågan om föreningens framtida verksamhet. Föreningen har därvid

kommit till den uppfattningen, att föreningen i nuvarande läge synes

böra överlämna anstaltsverksamheten åt huvudmän, som har bättre förutsättningar

för densamma än vad en enskild förening numera har. Föreningen

anser, att föreningens ändamål att verka för psykiskt utvecklingshämmade

barns och ungdoms fostran och utbildning till nyttiga medlemmar

av samhället nu kan ske på lämpligare sätt än genom anstaltsverksamhet.

Den huvudmannaskapsfråga, som sålunda väckts av Föreningen Sävstaholmsskolorna,

är av väsentlig betydelse vid ett ställningstagande till den

praktiska utformningen av undervisnings- och vårdorganisationen för ifrågavarande

klientel. Det bör i detta sammanhang också erinras om att bl. a.

styrelserna för Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet hos

Kungl. Maj :t begärt en översyn av lagstiftningen rörande undervisningen

och vården av psykiskt efterblivna. Om en sådan översyn kommer till stånd

kan frågan om reglerna för gränsdragningen i huvudmannaansvaret komma

att aktualiseras. Ovissheten beträffande denna del av mentalsjukvårdens

framtida struktur och organisation samt platsbehov synes tala för att ett

överförande av Föreningen Sävstaholmsskolornas skolhem till staten icke

bör rekommenderas. Härför talar även det faktum, att Sävstaholms- och

Söderhagahemmen åtnjuter status av s. k. riksanstalter, vilket i förevarande

fall innebär, att eleverna vid dessa skolhem alltjämt är inskrivna

hos resp. centralstyrelser och sålunda vid utskrivning från dessa hem

kan omhändertagas i landstingens slutna eller öppna vård. Denna möjlighet

torde för elevernas del innebära stor fördel och trygghet. Det är därför

önskvärd, att föreningen i avvaktan på ytterligare erfarenheter och genomförandet

av erforderlig ny- och ombyggnad av de statliga hemmen tills vidare

fortsätter sin skolhemsverksamhet såsom hittills. En förutsättning härför

är emellertid uppenbarligen, att framförallt lärarpersonalen vid hemmen

erhåller med hänsyn till klientelets art tillfredsställande anställnings- och

lönevillkor. Denna fråga torde efter framställning av tillsynsmyndigheten

f. n. vara föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Vid delegationens överläggningar med representanter för Föreningen

Sävstaholmsskolorna har man från föreningens sida i princip ej ställt sig

avvisande till nu anförda synpunkter under förutsättning att tiden för hemmens

fortsatta utnyttjande inom den statliga undervisnings- och vårdorganisationen

någorlunda kan preciseras. Delegationen återkommer härtill i

det följande vid behandlingen av resp. hem.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 är 1961

I beaktande av anförda förhållanden och med hänsyn till en ur vårdtekniska

och personalorganisatoriska synpunkter mest ändamålsenlig utformning

av organisationen för undervisning och vård av förevarande klientel

bör denna omfatta åtminstone

a) 72 platser vid skol- och yrkeshem för flickor;

b) 100 platser vid skol- och yrkeshem för pojkar.

Flickorna bör kunna sammanföras till ett hem under förutsättning att

hemmet får sådan förläggning, att det har tillgång till såväl sysselsättningsmöjligheter

utom hemmet som framförallt erforderlig psykiatrisk expertis.

Vad angår pojkarna föreligger f. n. olika synpunkter på deras sammanförande

till ett hem eller icke. På medicinskt håll anser man, att ett skoloch

yrkeshem på 100-talet platser, vilket ur driftsynpunkt i och för sig icke

torde vara onormalt, knappast bör bereda oöverkomliga svårigheter ur vårdnadssynpunkt.

Ett sammanförande avvisas emellertid från ansvarigt pedagogiskt

håll. Det anses sålunda önskvärt, att man liksom nu även i fortsättningen

kan repliera på två hem, av vilka det ena kan vara enbart skolhem.

Med hänsyn till att uppfattningarna i frågan är delade, anser sig delegationen

icke nu böra förorda någon principiell ändring i nuvarande organisation

för pojkklientelets omhändertagande.

Skol- och yrkeshem för flickor

Statens skol- och yrkeshem i Vänersborg

Även om Vänersborgshemmet under senare år varit föremål för viss

upprustning är dock planlösningen fortfarande sådan, att en uppdelning av

eleverna i smärre grupper inte är möjlig. På raster och annan fritid måste

alla elever hållas samlade och då elevmaterialet är synnerligen svårskött,

medför detta självfallet stora besvärligheter. Resurser i övrigt saknas för

att taga hand om dessa flickor på ett tillfredsställande sätt. Det har förekommit

att flickor, som med anledning av dessa förhållanden icke kunnat

anpassa sig i den stora heterogena gruppen, måst överflyttas till Västra

Marks sjukhus. Härtill kommer, att hemmet efter stadens utbyggnad numera

är beläget inom en tätbebyggd stadsdel. Drätselkammaren i staden har

framhållit, att någon ytterligare bebyggelse inom hemmets tomtområde icke

lämpligen bör komma till stånd med hänsyn till att gällande stadsplan

upptager ett större bostadsområde intill hemmet. Stadens brandchef har

vidare i besiktningsutlåtande i maj 1958 framställt en del anmärkningar

mot hemmet ur brandskyddssynpunkt och krävt, att vissa kompletterande

byggnadsåtgärder vidtages. Bl. a. bör samtliga inre vägg- och takytor beklädas

med brandhärdigt material och trapporna i båda våningarna röktätt

avskiljas från övriga utrymmen. Av tre för förläggning utnyttjade rum i

byggnadens vindsvåning kan endast ett med tillgång till balkong och stege

få användas som bostadsrum.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

Delegationen har funnit, att hemmet saknar möjligheter till drägliga arbetsförhållanden

och erforderlig differentiering av klientelet. Det har också

från personalens sida framhållits, att man icke anser sig ha tillräckliga resurser

för att någorlunda tillfredsställande kunna omhänderha det alltmer

svårskötta klientelet.

I en till delegationen överlämnad skrivelse den 8 mars 1960 till chefen

för inrikesdepartementet har ordföranden i hemmets styrelse och dess rektor

bl. a. anfört följande.

Fastigheten är belägen inom södra delen av staden. Den är på alla sidor

omgiven av relativt starkt trafikerade gator och med bebyggelse intill nämnda

gator i hemmets närhet. Ett antal bostadsfastigheter har insyn över hemmet

och dess tomtområde. Trafiken runt omkring har på senare år ökat

mycket genom tillkomsten av en ny stadsdel.

Hemmets samtliga lokaler är inrymda i en tvåvånings träbyggnad, vilket,

förutom svårigheterna med ljudisolering, medför stor brandrisk med krav

på ständig personalkrävande övervakning. I undre våningen finns utrymmen

för skol- och yrkesundervisning, ävensom kök och matsalar för elever

och personal, lekrum, isoleringsrum, besöksrum och expedition. En trappa

upp är belägna elevernas sovrum samt toalettrum invid en gemensam korridor.

På andra sidan denna korridor ligger högtidssalen, vilken för övrigt i

brist på undervisningslokaler måst tagas i bruk även som lektionssal. I

denna våning finns också förråd, arbetsrum för hemmets sömmerska samt

ett par enkelrum för personal. I källaren finns bad- och toalettrum samt en

mindre tvättstuga med torkrum. Gymnastiklokal och utrymmen för hobbyverksamhet

o. dyl. saknas helt.

Ur P. M. över skolöverstyrelsens inspektion den 17 februari 1960 citeras

här: »All verksamhet försiggår i en byggnad med administration, kök

och matsalar i bottenvåningen, elevernas förläggning i andra våningen samt

undervisningssalar och övriga utrymmen fördelade på de båda planen och

i en källare. Hela byggnaden är uppförd i trä och således riskabel ur brandsynpunkt.

Utrymmena är över lag knappa. Den för undervisningen och

fostran mest kännbara bristen är emellertid avsaknaden av gymnastiksal

och över huvud taget utrymmen där eleverna kan ges tillfälle till motion.

Möjligheten till kroppsövningar utomhus är även starkt beskuren, emedan

fastigheten ligger mitt i stadsbebyggelsen på en för verksamheten helt

otillräcklig tomt. Anläggningen är således i olika avseenden olämplig för

sitt nuvarande ändamål. Den har också, tyvärr under en lång följd av år,

betraktats som ett provisorium. Det är ytterst beklagligt, att statsmakterna

genom lagstiftning fråntagit landstingen ansvar för bl. a. sådana psykiskt

efterblivna, som är intagna här, men icke ställt resurser till förfogande så

att undervisning och vård i nivå med tidens krav och allmän standard kan

bedrivas.

Med hänsyn till åberopade förhållanden har delegationen funnit, att det

nuvarande skol- och yrkeshemmet i Vänersborg bör nedläggas och ersättas

med ett nytt hem.

Beträffande frågan om den framtida användningen av hemmets byggnader

och markområden har till delegationen framförts olika förslag. I skrivelse

till byggnadsstyrelsen i september 1956, vilken skrivelse överlämnats

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

till delegationen, har styrelsen för statens skolor för döva i Vänersborg

framhållit såsom synnerligen önskvärt, att fortsättningsskolan för döva

finge övertaga den befintliga byggnaden. Vänersborgs stad har för sin del

uttalat önskemål om att övertaga det nuvarande hemmet för inrättande av

en yrkesskola, överstyrelsen för yrkesutbildning åter har inspekterat hemmet

och funnit det med hänsyn till sitt centrala läge vara passande för en

husmodersskola.

Dövskolan har f. n. sina elever utspridda i fyra förläggningar inom skilda

delar av staden. Fortsättningsskolans tomt är endast genom en gata skild

från den nuvarande fiickhemsbyggnaden. Tillgång till denna byggnad skulle

möjliggöra skolans uppdelning på endast två avdelningar, varigenom personalen

kunde utnyttjas mera effektivt. Enligt delegationens mening talar

sålunda vägande skäl för att det nuvarande flickhemmets markområde och

byggnad övertages av statens skolor för döva, som därigenom får sina lokaler

mera samlade. Då delegationen alltså ansett sig böra förorda, att staten

även i fortsättningen skall disponera ifrågavarande fastighet i Vänersborg,

har en värdering av densamma icke ansetts påkallad.

Förslag till nytt skol- och yrkeshem: Axbergsgården

Delegationen har i det föregående föreslagit, att undervisnings- och vårdorganisationen

för det kvinnliga skol- och yrkeshemsklientelet bör omfatta

åtminstone 72 platser, sammanförda till en anstalt. En ny institution kommer

alltså att dels ersätta det nuvarande statliga skol- och yrkeshemmet

i Vänersborg och dels bereda plats för det klientel, som nu omhändertages

vid det enskilda skolhemmet Söderhaga.

En fördelning av platsantalet vid det nya hemmet på skol- resp. yrkeselevplatser

har inte ansetts kunna göras enbart med utgångspunkt från

det förefintliga antalet platser vid de båda nuvarande flickhemmen eller

efter de där rådande beläggningsförhållandena. Tidigare har framhållits, att

utvecklingen av särskoleorganisationen under senare tid bl. a. inneburit en

fördröjning av intagning på skol- och yrkeshem med en ökning av medelåldern

hos klientelet som följd. Detta har allmänt sett kommit att medföra

en förskjutning av platsbehovet från skolhem till yrkeshem, vilket beläggningssiffrorna

för Vänersborgshemmet under de senaste åren synes bekräfta.

Enligt skolöverstyrelsen kommer organisationen av skolundervisningen

vid hemmet med hänsyn bl. a. till den stigande medelåldern hos

eleverna att läsåret 1960/61 inskränkas från två till en läraravdelning. En

häremot svarande ökning av platserna på yrkessidan kan emotses. 1 sammanhanget

bör också beaktas, att klientelet vid Söderhaga skolhem är uppdelat

i dels två skolhemsavdelningar och dels en yrkesträningsavdelning med

ett 10-tal elever.

Vid cn uppdelning av platserna på skol- och yrkeshem måste givetvis hän2

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 72

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

syn även tagas till graden av utvecklingshämning hos eleverna. Intelligenskvoten

ger härvid inte ett entydigt utslag och man kan ej heller angiva

någon annan generell regel för placeringen. En bedömning från fall till fall

måste därför ske på grundval av vunna erfarenheter.

Såsom underlag för en beräkning av platser på skolhem resp. yrkeshem

ansåg man vid den år 1956 företagna inventeringen, att klientelet principiellt

kunde uppdelas i följande grupper efter undervisningstyp och ålder:

grupp I: 7— 9 år = förundervisning och skolundervisning;

grupp II: 10—13 år = egentlig skolundervisning;

grupp III: 14—15 år = skolundervisning och yrkesorientering;

grupp IV: 16 år och äldre = yrkesträning.

Vid en dylik efter olika skolformer genomförd uppdelning av det vid inventeringen

framkomna elevmaterialet fördelade sig detta med 34 % på

grupperna I och II och med 66 % på grupperna III och IV. Omkring två tredjedelar

av eleverna skulle sålunda närmast vara att hänföra till yrkeshemsklientelet.

Med tillämpning av nu atergivna överväganden har delegationen funnit,

att de 72 platserna vid ett nytt skol- och yrkeshem för flickor lämpligen

bör fördelas med 27 platser på skolhem och 45 platser på yrkeshem. En del

av sistnämnda platser bör kunna tagas i bruk för sådana elever, som under

en övergångstid före utskrivning kan beredas sysselsättning och yrkesträning

utanför hemmet. Institutionen bör dock ges en sådan planläggning

och utformning, att en viss omdisponering av platserna kan ske, om detta

framdeles skulle visa sig behövligt.

1948 års sinnesslövårdssakkunniga framhöll i sitt betänkande, att ett nytt

hem för flickor borde vara beläget i eller i närheten av en ort, där tillgång

till erforderlig psykiatrisk och annan expertis kunde påräknas. De sakkunniga

betonade, att vid saväl den diagnostiska bedömningen som vården

av klientelet, tillgång till välkvalificerad medicinsk sakkunskap är en nödvändig

förutsättning. För en fullgod bedömning och vård krävs ett intimt

samarbete mellan en kvalificerad barnpsykiater och representanter för

pedagogisk och social sakkunskap. Då hemmets upptagningsområde om-''

fattar hela landet, ansågs detta vidare kräva, att förläggningsorten är belägen

i mellansverige och har tillgång till goda kommunikationer med landet

i övrigt för att underlätta elevernas och de anhörigas resor till och från

hemmet.

Dessa synpunkter anser delegationen vara av grundläggande betydelse vid

lokaliseringsfrågans bedömande. Det är därjämte viktigt, att hemmet förlägges

till eller i närheten av en plats med ett någorlunda väl differentierat

näringsliv. Därigenom kan elevernas yrkesundervisning och utplacering

efter utskrivningen underlättas, i den mån sådan placering icke kan ske i

hemorten. En arbetsplacering i hemorten eller dess närhet är givetvis ett

förstahandsintresse för både eleverna och deras anhöriga.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1967

Från nu berörda utgångspunkter har arbetsmarknadsstyrelsen på delegationens

begäran företagit en inventering av de orter i mellansverige,

som ur arbetsmarknadssynpunkter skulle vara lämpliga som förläggningsort

för flickhemmet. Dessa synpunkter torde i detta sammanhang huvudsakligen

kunna begränsas till möjligheterna att i orten tillgodose hemmets

personalbehov. Styrelsen har anvisat bl. a. Strömstad, Tidaholm och

Askersund. Samtliga dessa städer förutsättes erbjuda vissa möjligheter till

yrkesutbildning för eleverna och till anställning efter utskrivning vid industrier

med behov av kvinnlig arbetskraft. De föreslagna orterna uppfyller

emellertid knappast — möjligen med undantag av Askersund — kravet

på närhet till erforderlig expertis och goda kommunikationer med landet i

övrigt.

Delegationen har undersökt, om det Föreningen Sävstaholmsskolorna tillhöriga

skolhemmet Charlottendal för psykiskt efterblivna med talrubbningar,

beläget i Gnesta, skulle kunna tagas i anspråk för här ifrågavarande

elevklientel. Hemmets belägenhet och utformning har emellertid av såväl

teknisk som pedagogisk och medicinsk expertis bedömts såsom icke ändamålsenlig

eller lämplig och man har bestämt avrått från ett förvärv av hemmet

för det oroliga och bråkiga klientel, som det här gäller. Delegationen har

därför icke ansett sig kunna förorda ett övertagande av Charlottendalshemmet

för ändamålet.

Ett flertal kommuner i Örebro och Västmanlands län har lämnat förslag

till markområde för det nya hemmet. En inventering av dessa förslag har

visat, att orter i närheten av Örebro närmast bör komma i fråga. Erforderlig

barnpsykiatrisk och psykologisk expertis är där lätt tillgänglig, främst

från Västra Marks sjukhus och det blivande Mellringe sjukhus. Delegationen

har funnit, att hemmet bör förläggas till Axbergs kommun, vilken

är belägen omedelbart norr om Örebro. Inom denna kommun har anvisats

ett flertal markområden, belägna upp till två och en halv mil från stadens

centrum. Kommunen har för sin del föreslagit, att hemmet förlägges till

Ölmbrotorp, ungefär en mil från staden, och erbjudit att kostnadsfritt tillhandahålla

erforderligt markområde. Trots detta ur ekonomisk synpunkt

fördelaktiga erbjudande har delegationen funnit sig böra förorda, att hemmet

förlägges till ett av kommunen anvisat markområde nära Hovsta kyrka

i Lillåns samhälle, omkring tre km från stadens centrum. Enligt delegationens

uppfattning bör nämligen hemmet förläggas så nära en större ort som

möjligt för att bl. a. underlätta personalrekryteringen. För en förläggning

till Lillån talar dessutom, att hemmets belägenhet i anslutning till ett samhälle

ger tillfälle att på lämpligt sätt nå kontakter med normala människor

av alla åldrar, framförallt jämnåriga med eleverna, vilket är ägnat att befrämja

elevernas utveckling. Vidare har inom Lillåns samhälle markområden

reserverats för ett flertal nya industrianläggningar. Enligt uppgift

skall bl. a. uppföras två fabriker, där kvinnlig arbetskraft kommer att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

anlitas. Några elever vid hemmet kan måhända här beredas yrkesträ*

ning, innan de utskrives från hemmet. Inom Örebro stad bör dessutom fin.

nas möjlighet att låta flickorna arbeta i hushåll, storkök och tvättinrättningar,

inom industri och hantverk e. dyl. Goda kommunikationer med

staden möjliggör, att eleverna under en dylik avslutande yrkesträning kan

bo vid hemmet.

Länsstyrelsen i Örebro län har i inhämtat yttrande anfört, att ur de synpunkter

länsstyrelsen har att företräda hinder icke föreligger mot skoloch

yrkeshemmets förläggande till Lillåns samhälle. Förste provinsialläkaren

i länet har anfört, att intet finns att erinra mot det framförda förslaget

under förutsättning att det kommunala vatten- och avloppsnätet ut.

bygges så, att en anslutning av hemmet är möjlig.

Det förordade området i Lillån är i privat ägo och omfattar en areal av

omkring 112 000 m*. Området kommer att anslutas till det kommunala ledningsnätet

för vatten och avlopp. Kommunen har förklarat sig villig att förvärva

området och överlåta det på Kronan mot en ersättning av 150 000

kronor, motsvarande kommunens kostnader för förvärvet samt å markområdet

belöpande avgift för anslutning till vatten- och avloppsnätet.

På grundval av förda förhandlingar har delegationen slutit preliminärt

avtal om markförvärv med kommunen.

Kommunalfullmäktige i Axbergs kommun har för sin del godkänt avtalet.

Delegationen förordar, att det nya hemmet gives namnet Axbergsgården

efter den kommun, inom vilken det förlägges.

Yrkesundervisning och arbetsträning

De bildbara psykiskt efterblivnas förmåga att lära sig praktiska färdigheter

står av erfarenheten att döma icke i relation till graden av de psykiska

defekterna. Deras arbetsmöjligheter ligger emellertid inom områden, där

det praktiska handlaget är det väsentliga och där mindre krav ställes på

planerings- och organisationsförmåga. Självfallet har de små utsikter att

bli kvalificerade yrkesarbetare. Däremot torde i många fall förutsättningar

finnas att uppöva deras arbetsförmåga så att de hjälpligt kan försörja sig.

De psykiskt efterblivna får numera en efter de intellektuella förutsättningarna

lämpad skolutbildning. Lika viktigt är, att de bibringas en väl avpassad

yrkesundervisning och arbetsträning.

Det bör från början konstateras, att det för de flickor varom här är fråga

icke kan bli tal om någon egentlig yrkesutbildning. Denna del av verksamheten

måste begränsas till att försöka bibringa dem sådana vanor, att de

kan anpassa sig i ett normalt arbets- och hemliv.

Yrkesundervisningen och arbetsträningen vid hemmet i Vänersborg har

huvudsakligen bestått av vävning, sömnad och trädgårdsarbete. Därutöver

har eleverna deltagit i städning och diverse handräckningsarbeten. Av från

hemmet avgångna elever har icke mindre än 50 procent blivit hemmafruar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

eller fått anställning såsom hembiträden eller ekonomibiträden. De har sålunda

huvudsakligen blivit sysselsatta med hushållsgöromål. Endast ett fåtal

har fått anställning inom industri- och hantverk. Erfarenheten har

också visat, att flickor ur detta klientel bäst finner sig till rätta på en arbetsplats

med en eller endast ett fåtal arbetskamrater eller i en miljö av hemkaraktär.

På en större arbetsplats uppstår ofta slitningar mellan flickorna

och övriga anställda, vilket ytterst leder till upprepade arbetsbyten. Yrkesundervisningen

för flickorna synes därför i första hand böra inriktas på

alla i ett hem förekommande göromål jämte slöjd, vävning och trädgårds-''

skötsel. Jämsides därmed bör — om möjligheter därtill gives -— flickorna

tränas i enklare tempoarbeten.

Med utgångspunkt från en erfarenhetsmässig bedömning av elevklientelets

sammansättning och möjligheterna att låta eleverna deltaga i hemmets

skötsel har delegationen funnit, att 45 yrkeselever lämpligen kan fördelas

på olika sysselsättningsgrenar enligt följande exempel:

slöjd och vävning

ungefär 14 elever

skolkök

8

»

trädgårdsarbete

»

4

tvätt

»

6

centralkök

»

2

städning

»

2

sysselsättning utom

hemmet »

9

Erfarenheten har visat, att en

utbildningsledare

med

hänsyn till detta

klientels särart icke kan handleda större grupper än 6 å 8 elever. De om-

kring 16 elever, som beräknas bli sysselsatta med slöjd och vävning, bör

därför uppdelas i två grupper. Eleverna bör emellertid beredas tillfälle till

produktivt arbete även i andra former såsom t. ex. industriellt hemarbete.

Lokalmässigt synes dylikt arbete kunna förenas med arbetet i slöjd- och

vävsalar under uppsikt av resp. lärarinnor.

Samtliga elever vid yrkeshemmet och de äldre skolhemseleverna bör beredas

tillfälle till skolköksutbildning. Denna torde lämpligen böra ske i

undervisningsgrupper om sex å åtta elever. För att få en inblick i ett storköks

arbete bör några elever sysselsättas i hemmets centralkök. Mer än

två elever torde dock icke samtidigt kunna sysselsättas där. Vidare bör två

elever kunna avdelas såsom medhjälpare till hemmets städerskor. Därutöver

bör samtliga elever dagligen hjälpa till med städning av sina rum

och andra lokaliteter i förläggningsbyggnaden.

I genomsnitt beräknas fyra elever -— sommartid flera och vintertid färre

— kunna sysselsättas i hemmets trädgård och växthus. Dylikt arbete har

visat sig vara ett gott komplement i sysselsättningen. En del flickor saknar

helt uthållighet i inomhusarbete och är störande för andra i sådant arbete.

Sådana flickor finner sig ofta väl till rätta med trädgårdsarbete. De har

också i några fall kunnat anställas vid större trädgårdsanläggningar och

där skött sig väl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

Arbete i tvätteri har visat sig särskilt lämpligt för psykiskt efterblivna

flickor, varför undervisning och träning inom detta arbetsområde synes väl

motiverad. Med hänsyn härtill bör flickhemmet förses med anordningar

för att själv ombesörja sin tvätt. En tvättavdelning bör kunna ge sysselsättning

och yrkesträning för åtminstone sex elever. För att avdelningen skall

bli fullt utnyttjad bör den förutom hemmets egen tvätt — uppskattningsvis

20 000 kg per år — kunna mottaga tvättgods även utifrån. En ekonomisk

drift och effektiv yrkesträning förutsätter, att inrättningen förses

med modern apparatur.

Som förut nämnts bör det också vara möjligt att som ett led i elevernas

yrkesträning bereda en del av dem anställning utanför hemmet. De bör

emellertid kunna kvarbo på hemmet under fortsatt tillsyn och omvårdnad.

Som övergångsform före en utskrivning bör ett sådant arrangemang vara

av särskilt värde.

Axbergsgårdens planläggning m. m.

över de lokaliteter, som befunnits erforderliga för det planerade skoloch

yrkeshemmet för flickor, har delegationen uppgjort lokalprogram.

Hemmet föreslås inrymma samtliga för flickor erforderliga 72 platser,

varav 27 för skolelever och 45 för yrkeselever. Det förlägges intill riksväg

10 och avses omfatta åtta olika byggnader. För eleverna uppföres fyra särskilda

förläggningsbyggnader i två våningar, inrymmande 18 platser. I en

annan byggnad inreds lokaler för administration och gymnastik (samlingssal)

samt arbetslokaler för yrkeseleverna. En skolbyggnad uppföres något

avskilt från de förläggningsbyggnader, som i första hand bör tagas i anspråk

för yrkeseleverna. En särskild ekonomibyggnad uppföres mellan dessa hem

och byggnaden för administration, varigenom dessa för gemensamma ändamål

avsedda enheter utgör institutionens centrum. Vid infarten uppföres

vaktmästarbostad samt ett växthus. Den planerade dispositionen av markområdet

utesluter icke möjligheter till framtida utbyggnad.

Av förläggningsbyggnaderna avses två för enbart yrkeselever och en för

skolelever, medan den fjärde förutsättes inrymma både skol- och yrkeselever

med hälften vardera. Erfarenheten talar för att varje elevgrupp icke

bör omfatta mer än nio elever, varför eleverna i samtliga byggnader uppdelas

i två grupper om nio platser. Dessa bör inrymmas i slutna lokalenheter,

förenade med en förbindelsekorridor för att underlätta övervakning

nattetid. Till varje grupp hör sovrum, dagrum, tvätt- och badrum, toalettoch

städrum samt klädkammare. Gemensamt för två grupper om tillsammans

18 platser planeras jourrum, isoleringsrum, besöksrum, matrum,

serveringskök samt förråd m. m. Varje grupp erhåller var sitt kapp- och

snyggningsrum i anslutning till entré. Till källarvåningen förlägges hobbyrum

m. m.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

Yrkeseleverna bör förläggas i enkelrum, medan de yngre skoleleverna

förlägges i tre enkelrum och två 3-bäddsruin i varje grupp. Anordningen

att förlägga nio skolelever och lika många yrkeselever i samma hus torde

icke böra möta något allvarligare hinder, om man exempelvis till detta hus

förlägger de äldre skoleleverna och de yngre yrkeseleverna. Vidare må i

sammanhanget erinras om att man uppenbarligen kan konstatera vissa

flytande gränser i det absoluta antalet yrkes- resp. skolelever, varför en

gemensam förläggningsbyggnad ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt

bör anses vara försvarlig och lämplig. Med hänsyn till möjligheterna att

åtskilja klientelet i avdelningar torde det ur vårdsynpunkt icke heller finnas

något egentligt hinder för att inrymma två undervisningskategorier

av samma klientel i en relativt liten byggnad. Delegationen har valt denna

utväg såsom lämpligare i jämförelse med större förläggningsbyggnader,

t. ex. en för 27 skolelever och två för 45 yrkeselever. De förordade fyra

förläggningarna torde sålunda både vårdmässigt, organisatoriskt och driftsekonomiskt

kunna innebära en anpassning till de olika krav, som man vill

ställa på en institution för ungdomar av detta slag.

Undervisningsbyggnaden för skolhemselever omfattar tre skollokaler,

tre grupprum i anslutning till klassrummen, materialrum, lärarrum, entré

samt toaletter och kapprum. Grupprummen är avsedda för elever, som är

i behov av enskild undervisning och bör avskiljas från klassrummen genom

en vägg med stor glasruta. Detta arrangemang möjliggör för läraren att

samtidigt meddela undervisning i både klass- och grupprummen.

Lokaler för yrkeselevernas undervisning, hemmets administration och

ekonomi samt gymnastiksal m. m. inrymmes i en byggnad, som kommer

att utgöra hemmets huvudbyggnad. Undervisningslokalerna för yrkeselever

omfattar en sysal, en vävsal, ett rum för teoretisk undervisning samt lärarrum

och förråd. Sysalen bör utrustas med moderna arbetsbord, elektriska

symaskiner, förvaringsskåp och strykbord. I vävsalen bör inredas plats

för 6—8 vävstolar samt varpa och ett par stora arbetsbord. Sammanlagt

cirka 16 elever, uppdelade på två grupper, beräknas samtidigt få undervisning

i dessa lokaler. Administrationslokalerna omfattar rektorsexpedition,

biträdesrum samt rum för assistent och läkarmottagning med mörkrum.

Avdelningen för kök och personalmatsal m. m. omfattar kök med erforderliga

förrådsutrymmen, skolkök, personalmatsal, omklädningsrum, tvättavdelning

samt sömmerskerum. Skolköksavdelningen planeras för undervisning

av två grupper om tillsammans 6—8 elever och bör utrustas med

i hemmen förekommande moderna maskiner och redskap. Den planerade

gymnastiksalen förutsättes kunna användas även som samlingslokal med

ett mindre scenutrymme för elevernas teaterföreställningar. I anslutning

till gymnastiksalen bör anordnas omklädningsrum, expedition och bastu

med dusch samt förråd för redskap m. m.

För elevernas sysselsättning bör en mindre trädgård anläggas och ett

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

växthus uppföras. Hemmet förutsättes vidare bli planerat och inhägnat

samt i erforderlig utsträckning försett med planteringar och vägar.

En vaktmästarbostad bör uppföras inom skolans område. Bostaden beräknas

enligt gängse normer omfatta tre rum och kök om tillhopa cirka

65 m2. Personalen i övrigt avses kunna erhålla bostäder genom kommunens

försorg. Enligt avtalet med kommunen skall bostädernas läge och förläggning

bestämmas i samråd med delegationen.

Kostnaderna för uppförande av det nya flickhemmet har av delegationen

preliminärt beräknats komma att uppgå till 4 miljoner kronor, enligt nuvarande

prisläge motsvarande drygt 55 500 kronor per plats. Under utredningsarbetet

har delegationen även övervägt ett organisationsförslag, enligt

vilket flickhemmet skulle omfatta 54 platser. Byggnadskostnaderna för ett

hem av denna storlek har av byggnadsstyrelsen beräknats till belopp, som

i nuläget belöper sig till 60 000 kronor per plats.

Vad angår utrustning och inredning av hemmet föreslår delegationen

att skolöverstyrelsen såsom tillsyningsmyndighet i vederbörlig ordning

framlägger förslag och medelsäskanden härom. Med utgångspunkt från

kostnaderna för utrustning och inventarier till landstingens yrkeshem för

särskolepliktiga torde det erforderliga anslaget enligt nu gällande priser

kunna uppskattas till 0,5 miljoner kronor. I denna kostnad ingår även

den maskinella utrustningen för centralköket och tvättavdelningen.

Personalorganisationen m. m. vid Axbergsgården

De väsentligt utökade resurser och uppgifter, som föreslås tilldelas det

nya flickhemmet, kommer givetvis att kräva en betydande förstärkning av

personalresurserna i jämförelse med vad som f. n. står till förfogande vid

Vänersborgs- och Söderhagahemmen. I dagens läge torde det emellertid

icke vara praktiskt möjligt att i detalj angiva personalorganisationens utformning

och befattningarnas lönegradsplacering. Delegationen anser, att

det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen

uppgöra förslag till Axbergsgårdens personalorganisation, då hemmets

ianspråktagande blir aktuellt. Emellertid torde följande synpunkter i sammanhanget

redan nu kunna anföras.

Rektorsbefattningen vid Salbohedshemmet är f. n. placerad i lönegrad

Ao 23 och samma befattning vid det nuvarande flickhemmet i lönegrad

Ao 21. Då det här är fråga om identiska tjänster beträffande ansvar och

arbetsuppgifter, anser delegationen, att de båda befattningarna bör bli likställda

i lönehänseende. Befattningen som rektor och föreståndare för Axbergsgården

bör därför placeras i samma lönegrad som motsvarande befattning

vid Salbohed.

Vid sistnämnda hem finns en befattning som assistent (Ae 17). En

dylik tjänst anses vara önskvärd även vid Axbergsgården, varvid för inne
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

havaren bör gälla att ha genomgått sociala linjen vid socialinstitutet eller

förvärvat annan därmed jämförlig utbildning. Assistenten skall utöver ombesörjandet

av sedvanligt kurator sarbete, vari även bör ingå att leda elevernas

fritidssysselsättning, biträda rektor med hemmets ledning och med

administrativa göromål i övrigt.

F. n. har Vänersborgshemmet anlitat kontorshjälp mot mindre arvode.

Denna hjälp har varit otillräcklig. För att icke rektor skall belastas med

okvalificerat kontorsarbete torde en heltidstjänst som kontor sbiträde bli

ofrånkomlig.

En förstärkning av lärarkrafterna måste också självfallet komma till

stånd. En av yrkeslärarna torde t. ex. vid sidan av sin undervisning böra

ha uppsikt över och handleda elever, som kan utföra industriellt hemarbete.

En tvättföreståndarinna torde böra anförtros undervisningen och

arbetsträningen i tvättgöromål vid sidan av ansvaret för hemmets tvätt.

Det omedelbara ansvaret för elevhemmen torde böra — med nuvarande

terminologi — läggas på elevhemsföreståndare. Vårdpersonalen bör omfatta

inte bara biträden utan även sådana vårdarinnor, som i framtiden

i ökad omfattning kommer att utbildas för vården av psykiskt efterblivna.

Man bör sålunda kunna räkna med att en vårdarinna är ansvarig för varje

förläggningsavdelning.

I ekonomipersonalen bör ingå befattningar som vaktmästare och trädgårdsmästare.

Vid behov bör hemmet kunna anställa sjuksköterska med deltidstjänstgöring,

i den mån distriktssköterska inte lämpligen står till förfogande.

Bistånd av psykolog torde i mån av behov kunna erhållas från någon institution

i Örebro. Avtal bör vidare träffas med kvalificerad läkare, så att behovet

av psykiatrisk vård och rådgivning tillgodoses. Den somatiska vården

torde kunna omhänderhas av samma läkare eller av provinsialläkare.

Med utgångspunkt från gällande löner torde lönekostnaderna för en tillfredsställande

personalorganisation vid Axbergsgården årligen kunna beräknas

till cirka 460 000 kronor. Totalt sett torde driftkostnaderna efter

nu gällande prisnivå kunna beräknas till cirka 675 000 kronor, motsvarande

i runt tal 9 300 kronor per plats. Som jämförelse kan nämnas, att kostnaden

per intagen vid Vänersborgshemmet uppgick budgetåret 1958/59 till närmare

15 200 kronor per fastställd plats samt att statens bidrag till driftkostnaderna

vid Söderhagahemmet under år 1959 uppgick till 388 000 kronor,

vilket motsvarade omkring 12 900 kronor per disponibel plats vid hemmet.

Söderhaga skolhem

Delegationens förslag att det beräknade platsbehovet för det kvinnliga

klientelet bör tillgodoses genom ett nytt skol- och yrkeshem innebär, att det

nu enligt avtal mellan staten och Föreningen Sävstaholmsskolorna inom

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

organisationen ianspråktagna skolhemmet Söderhaga liksom Vänersborgshemmet

skulle bli överflödigt för nuvarande ändamål. Vid besiktning av

Söderhagahemmet har detta befunnits vara i sådant skick, att det icke för

framtiden kan anses vara ändamålsenligt att där omhändertaga flickor

med komplicerad utvecldingshämning utan omfattande och föga lönsamma

reparationer. Delegationen har sålunda icke funnit anledning föreligga,

att staten övertager hemmet.

Emellertid är det nödvändigt, att verksamheten vid detta skolhem kan

fortgå ostörd till dess Axbergsgården kan tagas i bruk. Delegationen, som

önskar framhålla vikten och betydelsen härav, föreslår därför, att nu gällande

avtal med föreningens styrelse om Söderhagahemmet förlänges att

gälla tills de där intagna eleverna kan överföras till Axbergsgården.

Från föreningens sida har man förklarat sig vara införstådd med en

sådan lösning under förutsättning, att föreningen kan erhålla en _ så

gott omständigheterna medger — precisering i tiden för avtalets upphörande.

Då det är av vikt, att föreningen får möjlighet att i god tid förbereda

en avveckling av sitt engagemang i och verksamhet vid hemmet, synes

det delegationen kunna uttalas, att Söderhagahemmet torde böra stå till

förfogande för sitt nuvarande ändamål åtminstone fram till den 1 januari

1966.

Det har upplysts att vid hemmet råder viss svårighet att anställa och

bibehålla personal, icke minst på lärarsidan, vilket skulle ha sin orsak i

ovissheten om hemmets framtid. Det är angeläget att såvitt möjligt söka

undanröja dessa anledningar och stärka föreningens möjligheter att under

nuvarande ordning säkerställa en tillfredsställande personalrekrytering.

Från statens sida bör det bedömas såsom skäligt och rimligt, att Söderhagahemmets

personal erbjudes möjlighet till fortsatt anställning inom

vårdgrenen vid hemmets framtida nedläggande och elevklientelets överflyttande

till en utvidgad statlig institution. Bl. a. mot bakgrunden härav

framstår det som angeläget, att det föreslagna nya flickhemmet Axbergsgården

kommer till stånd inom en nära framtid.

Skol- och yrkeshem för pojkar

Förslag till ny- och ombyggnad av Salbohedshemmet

Enligt delegationens ovan redovisade förslag till vårdorganisation bör

till Salbohedshemmet även i fortsättningen vara förlagt såväl ett skol- som

ett yrkeshem. Stora fördelar måste anses vara att vinna inte minst ur

ekonomiska och administrativa synpunkter med båda dessa hem placerade

i nära anslutning till varandra. Vid en avvägning av lämplig fördelning av

klientelet på två pojkhem har delegationen med hänsyn till den byggnadsmässiga

planläggningen funnit det ändamålsenligt, att hemmet på Salbo
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

hed omfattar tillhopa 64 platser, varav 27 för skolelever och 37 för yrkeselever.

Det befintliga yrkeshemmet bör efter en erforderlig modernisering

kunna bibehållas för sitt nuvarande ändamål och inrymma 28 platser. För

övriga elever torde nybyggnader kunna uppföras inom hemmets område

på godtagbart avstånd från yrkeshemmet. Den nuvarande skolhemsbyggnaden

— den gamla militärbaracken — bör enligt delegationens mening

rivas, när de nya skolhemsbyggnaderna uppförts. Övriga befintliga lokaler

behöver icke undergå någon till- eller ombyggnad.

Skol- och yrkeshemmet bör officiellt lämpligen benämnas Salbohedshemmet.

Moderniseringen av yrkeshemmet bör i första hand gå ut på att anpassa

antalet sovrum så att tre skilda avdelningar erhålles. Härför bör ett par av

de nuvarande elevrummen sammanföras till ett mot korridoren öppet dagrum,

varigenom även bättre ljusförhållanden erhålles. Vidare bör det nu

gemensamma tvättrummet uppdelas på två tvättrum. I anslutning därtill

är en viss sanitär upprustning erforderlig. I bottenvåningen behövs ett

snyggningsrum i stället för det nuvarande i källaren. Samtliga lokaler inom

yrkeshemmet behöver ommålas.

Under hand har byggnadsstyrelsen anmält, att expeditionslokalerna tarvar

ombyggnad och att en varuhiss är erforderlig mellan tvättavdelningen

i hemmets källarvåning samt förråd m. in. i våningen två trappor. Slutligen

behöver köksavdelningen moderniseras. De sammanlagda kostnaderna för

nu omförmälda ombyggnad och upprustning av yrkeshemmet har approximativt

beräknats till 250 000 kronor.

För övriga 36 elever — varav nio yrkeselever — bör på 400 m avstånd

från yrkeshemmet uppföras två förläggningsbyggnader av samma typ som

vid Axbergsgården, den ena inrymmande 18 skolelever och den andra nio

yrkes- resp. skolelever. Även här förlägges sålunda vissa skolelever i samma

hus som yrkeselever. Liksom vid Axbergsgården torde det icke föreligga

något hinder mot att nio av de äldre skolpojkarna bor i samma hus

som nio yngre yrkeselever.

Skollokalerna föreslås i stort sett bli utformade såsom Axbergsgårdens,

d. v. s. med tre klass- resp. grupprum, lärarrum etc., dock att här tillkommer

en slöjdsal samt i källarplanet en värmecentral för denna del av hemmet.

De nu föreslagna anordningarna är planerade på sådant sätt, att markområdet

medger framtida utbyggnad av hemmet, om det skulle visa sig

lämpligt och erforderligt att samla hela pojkklientelet till en institution.

Kostnaderna för dessa nybyggnader samt tomtområdets slutliga iordningställande

och förseende med ytterbelysning m. m. har av delegationen

preliminärt beräknats till 1 500 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har även anmält, att hemmets vatten- och avloppsfråga

måste ges en tillfredsställande lösning i samband med en modernise
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 72 år 1961

ring och tillbyggnad av hexnmet. Företagen utredning visar, att hemmet

bör anslutas till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Kostnaderna

för härför erforderliga ledningar och arbeten m. m. har preliminärt beräknats

till 250 000 kronor. Därtill kommer vissa avgifter för anslutning till

kommunens nät, vilka icke f. n. kan bestämmas.

Det erforderliga medelsbehovet för den nu förordade om- och nybyggnaden

samt moderniseringen av Salbohedshemmet kan sålunda preliminärt

beräknas uppgå till sammanlagt (250 000 + 1 500 000 + 250 000) 2 miljoner

kronor.

Kostnaderna för utrustningen av hemmet efter modernisering och tillbyggnad

torde enligt nuvarande priser draga en kostnad av omkring 350 000

kronor. Det bör även beträffande detta hem ankomma på skolöverstyrelsen

att som tillsyningsmyndighet i vederbörlig ordning framlägga förslag och

medelsäskanden härom.

Vissa byggnadsfrågor på jordbrukssidan redovisas i det följande i ett

särskilt avsnitt rörande hemmets lantbruk.

Yrkesundervisning och arbetsträning

På Salbohed sysselsättes yrkeshemmets elever framförallt i lantbruk och

trädgård samt i vissa hantverkssysslor. De deltager dessutom i städning

och diverse handräckningsarbeten. Ett icke ringa antal elever har efter

utskrivningen från yrkeshemmet ägnat sig åt jordbruks- och skogsarbete,

i många fall efter att tidigare ha varit sysselsatta inom andra yrken. Undervisning

och arbetsträning i dessa näringsgrenar bör därför alltjämt vara

en av yrkeshemmets väsentliga uppgifter. Även om de psykiskt efterblivnas

möjligheter till försörjning som lantarbetare kan sägas ha minskat på

grund av den fortgående mekaniseringen och rationaliseringen, kvarstår

fortfarande inom detta arbetsområde så många arbetsuppgifter, som de

kan lära sig behärska, att förutsättningarna att kunna försörja sig inom

denna näringsgren ännu kan betecknas som tämligen goda. Genom sin

mångsidighet ger lantarbetet dessutom en grundläggande arbetsträning för

andra tyngre yrken.

Vissa erfarenheter av andra yrkesgrenar än jordbruk och skogsbruk har

under senare tid erhållits vid Salberga sjukhus i Sala, där 20—50 patienter

sedan flera år tillbaka varit placerade i arbete vid industrier och andra

företag av olika slag utanför sjukhuset. Flertalet har varit f. d. salbohedselever,

som intagits pa sjukhuset. Av de yrkesområden, som härvid prövats,

må nämnas arbete på gjuterier. Denna sysselsättning har varit tämligen

eftertraktad av patienterna. Några av dem har fungerat som gjuterihantlangare,

andra har blivit form- och maskingjutare. Arbetsträning i

jordbruksarbete, skogsarbete och i mekaniskt arbete anses vara en lämplig

grund för sådana arbetsanställningar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

Tempoarbeten av olika slag har visat sig lämpliga, särskilt för de yngre

utvecklingshämmade. Svårigheterna ligger här givetvis i inlärandet av själva

arbetstempot, vilket oftast tar lång tid. Detta kan emellertid avhjälpas,

om eleven redan på yrkeshemmet får deltaga i någon form av tempoarbete

och där får tillfälle att uppöva den erforderliga arbetshastigheten. Elever

från Salbohedshemmet har visat sig dugliga i arbeten av detta slag. Förutsättning

härför har dock varit, att de givits tid att uppöva arbetstakten.

Som exempel på andra sysselsättningar, inom vilka f. d. salbohedselever

erhållit anställningar, må nämnas sågverksarbete, vägarbete, monteringsarbete

och galvaniseringsarbete m. m.

Erfarenheterna från Salberga sjukhus har också visat, att ackordsarbete

kan vara värdefullt för de psykiskt efterblivna. Som arbets- och yrkesträning

har vid sjukhuset bedrivits skogsarbete och fiskredskapstillverkning

med ersättning enligt ackordssystem. Mellan 30 och 40 patienter har varit

sysselsatta i skogsarbete sedan ett flertal år tillbaka med avbrott endast

för sommarmånaderna. Många av dem har tidigare varit elever vid Salbohedshemmet.

Omkring 20 främst yngre patienter har vid sjukhuset under

senare år konstant sysselsatts med montering av fiskredskap. Den firma,

åt vilken arbetet utförts, har svarat för alla extra kostnader, ombesörjt

transport av material till sjukhuset och avhämtat de färdiga alstren. Monteringsarbetet

har varit upplagt som tempoarbete med fem till åtta arbetsmoment

av olika svårighetsgrader. Momenten har varit enkla men i svårighetshänseende

jämställda med industriens lättare tempoarbeten. Varje

tempo har ersatts enligt ackordssystem. Efter en tids träning har dagsförtjänsten

uppgått till inemot tio kronor. En del av lönen har utbetalats kontant,

medan återstoden har insatts på patientens konto för att senare användas

för hans personliga nytta och nöje.

Ackordsprincipen med betalning efter utförd arbetsprestation har uppskattats

av eleverna och stegrat deras arbetsvilja. Man har funnit, att den

håglöshet och ovilja till arbete, som är allmänt utmärkande för det unga

patientklientelet, i många fall minskat och att uthålligheten i arbetet ökat.

Försök i denna riktning måste emellertid göras redan på sjukhuset eller

yrkeshemmet; när patienten fått anställning, är det oftast för sent.

Av de omkring 300 patienter vid Salberga sjukhus, som haft arbetsanställning

utanför sjukhuset, har omkring två tredjedelar skött sina arbetsuppgifter

väl. Det är ett relativt fåtal, som fått sluta sin arbetsanställning på

grund av oförmåga i arbetet. Bristande uthållighet, noggrannhet och punktlighet

har i stället varit de främsta orsakerna därtill. Från arbetsgivarhåll

har framhållits, att pojkarna varit osjälvständiga och vid minsta svårighet

begärt hjälp av arbetsledarna. Givetvis beror detta till stor del på bristande

psykisk utveckling men också på att pojkarna från den slutna vården varit

vana vid att personalen hjälpt dem bemästra alla svårare situationer. Inom

all arbets- och yrkesträning är det därför av vikt, att eleverna fostras till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

att själva försöka klara sin uppgift, innan de får hjälp av arbetsledare.

Såväl arbetstider som arbetsförhållanden i övrigt bör inom yrkesträningen

motsvara de normala, så att eleverna får vänja sig vid så realistiska arbetsförhållanden

som möjligt.

Vid sidan av den gängse arbets- och yrkesträningen bör givetvis eleverna

också läras och tränas i sådant, som andra ungdomar får lära sig i sitt

hem, d. v. s. att sköta sina kläder och tillreda en enkel måltid samt över

huvud sådant som rör de personliga förhållandena. I detta syfte bör eleverna

någon tid få arbeta med syslöjd och biträda i köksarbete, såvida en

enkel skolkökskurs inte kan anordnas. Inte minst viktigt är dessutom, att

de får lära sig att hushålla med sina penningmedel för att senare kunna

taga hand om sin avlöning.

Av vad ovan anförts torde framgå, att ifrågavarande klientel behöver en

organisatoriskt väl upplagd arbets- och yrkesträning. Svårigheterna att

bland detta heterogena elevmaterial få fram en effektiv yrkesträning är

dock betydligt större än då det gäller psykiskt handikappade i allmänhet.

Psykiska symptom såsom oro, affektlabilitet, opålitlighet, förstörelselusta

o. s. v. gör elevmaterialet mera svårbemästrat och ställer stora krav på personalen.

Elevernas stora differenser i intelligensavseende kräver dessutom

en arbets- och yrkesträning av olika svårighetsgrader. BI. a. 1948 års sinnesslövårdssakkunniga

har påpekat, att det icke gärna kan bli fråga om någon

egentlig yrkesutbildning av de psykiskt efterblivna. Målsättningen bör därför

vara att med utnyttjande av alla resurser ge varje elev den allmänna

praktiska grundutbildning, som svarar mot hans psykiska och fysiska förutsättningar

och väl förbereder honom för en arbetsanställning utanför

hemmet. Härvid måste hänsyn tagas till de ökade krav på elevernas arbetstempo,

som en fortgående mekanisering och rationalisering inom skilda

yrkesområden ställer. En sådan uppgift kräver först och främst en mekanisk

verkstad med god utrustning. Reparationer och underhåll av institutionens

tillhörigheter kan därvid tjäna som lämpliga grundläggande arbetsuppgifter,

men det egentliga arbetet bör inriktas på att låta pojkarna syssla

med egen tillverkning. Härvid bör kontakt sökas med företag i den öppna

marknaden för utförande av olika detaljarbeten. Sådant arbete bör läggas

upp som tempoarbete och ersättning utgå enligt ackordssystem.

Samarbete mellan Salberga sjukhus och Salbohedshemmet

Vid Salberga sjukhus vårdades i februari 1958 sammanlagt 38 patienter,

som icke uppnått 21 års ålder. Vid samma tidpunkt var vid skol- och yrkeshemmet

på Salbohed intagna 41 elever i åldrarna 15—21 år. Av de senare

var 15 försöksutskrivna i hemmets närhet. Åldersfördelningen mellan dessa

kategorier intagna var ungefär lika. De jämförda klientelgrupperna kan

anses vara i stort sett identiska i fråga om såväl ålder som skolunderbygg
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

nåd och intelligenskvot. Även med avseende på frekvensen av brottslighet

hos klientelet och brottens art samt tidigare levnadsförhållanden i övrigt

är bilden av de båda grupperna i allt väsentligt densamma. Mot bakgrunden

härav synes man ha anledning förmoda, att en verksamhet i syfte att

inordna klientelet i det allmänna arbetslivet kan för båda kategorierna läggas

upp efter i huvudsak samma utgångspunkter och till stor del bedrivas

efter samma riktlinjer. Delegationen har därför ansett förutsättningar föreligga

för ett samarbete inom yrkesundervisning och arbetsträning beträffande

yrkeshemseleverna vid Salbohedshemmet och vissa yngre patienter

vid Salberga sjukhus.

Hemmet förfogar över ett välskött jordbruk med god maskin- och verktygsutrustning.

Inom lantbrukets område har det sålunda goda resurser för

undervisning och träning med möjligheter att bereda arbetsuppgifter av

varierande svårighetsgrad i förhållande till olika intelligensnivåer. Huvuddelen

av yrkesundervisningen har därför kommit att läggas på jordbruk

med binäringar. Yrkesträningen i övrigt har i stort sett bedrivits på samma

sätt som praktiseras vid andra institutioner av liknande slag, d. v. s. i

huvudsak i mera hantverksbetonade former.

Salberga sjukhus, som saknar möjligheter till arbetsträning i lantbruk,

har inriktat yrkesträningen på industriellt och mekaniskt arbete, varigenom

en del patienter kunnat få anställning inom industrien. Efter hand har

man härigenom vunnit värdefulla erfarenheter om patienternas möjligheter

och begränsning inom arbetslivet.

Skäl talar för att man vid ett samarbete mellan Salbohed och Salberga

i fråga om yrkesundervisning och arbetsträning låter institutionerna behålla

de nuvarande arbetsuppgifterna. Vid Salbohedshemmet skulle yrkesundervisningen

och arbetsträningen huvudsakligen ägnas åt lantbruk med

binäringar, medan Salberga sjukhus i första hand skulle erbjuda träning

i mekaniskt och industriellt arbete. I den mån det visar sig lämpligt, bör

samarbetet kunna utvidgas att gälla även andra områden.

För att den till Salberga sjukhus förlagda undervisningen och träningen

i mekaniskt arbete och snickeri m. in. skall kunna fylla sitt ändamål måste

den ha tillgång till goda verkstadslokaler. Dessa bör dimensioneras så, att

de möjliggör industriellt betonat arbete. Detta lokalbehov torde kunna tillgodoses

i samband med den ombyggnad av sjukhuset, som blir erforderlig,

sedan den beslutade samordningen av detta sjukhus med det nya sjukhuset

för höggradigt psykiskt efterblivna kommit till stånd. Delegationen, som

har att framlägga förslag om härav föranledda byggnadsåtgärder inom det

nuvarande Salberga sjukhus, avser att därvid söka lösa även verkstadslokal

frågan.

De förbättrade möjligheter till arbetsträning, som ett samarbete skulle

medföra, kan emellertid icke utnyttjas helt, om inte en viss modernisering

av yrkesundervisningen samtidigt kommer till stånd. både på lantbrukets

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

område och för arbete inom mekaniska verksamhetsgrenar bör man eftersträva

att meddela en grundläggande undervisning efter fasta normer.

Ackordssystemets sporrande inverkan på de psykiskt efterblivnas arbetslust

har ovan berörts. Även vid yrkeshemmen bör tilldelningen av flitpengar

följa de allmänna ackordsprinciperna, varvid dock reducerade priser

måste tillämpas. Inom de verksamhetsområden, som icke lämpar sig

för ackordssystem, bör den nu tillämpade dags- eller veckoflitpenningen

utbytas mot en lämpligt avpassad flitpenning per timme, vilken tidsenhet

bättre passar detta klientel.

För att åstadkomma en livaktig och effektivt organiserad yrkes- och

arbetsträning är det nödvändigt, att ledningen av denna verksamhet anförtros

viss befattningshavare på yrkeshemmet. På denne bör ankomma, att i

samråd med hemmets ledning och yrkeslärare anskaffa lämpliga arbetsuppgifter,

att hålla kontakt med den öppna arbetsmarknaden, att sköta

verksamhetens förvaltning och att fastställa ackordspriser och timpenning

m. m. För att kunna anvisa eleverna en lämplig yrkes- och arbetsträning bör

han också skaffa sig kännedom om elevernas yrltesanlag och intressen liksom

deras fysiska och psykiska förutsättningar. Vidare bör han helst själv

aktivt leda en del av yrkesträningen och komplettera den praktiska undervisningen

med enklare teoretisk sådan.

Det ömsesidiga samarbetet mellan Salberga och Salbohed torde kunna

omfatta åtta å tio ynglingar. Eleverna torde lämpligen kunna dagligen

transporteras mellan de båda institutionerna, antingen genom dessas egen

försorg eller med anlitande av allmänna kommunikationer.

För sådana salbohedselever, som efter yrkesträning kan anses lämpade

för arbete utanför hemmet men ännu icke visar sig mogna för utskrivning,

kan ifrågasättas, om icke ett inackorderingshem e. dyl. bör anordnas i

anslutning till Salberga sjukhus. Vid detta sjukhus finns sedan flera år

ett provisoriskt anordnat s. k. försöksutskrivningshem, som visat sig vara

till god nytta, då det gällt att successivt vänja patienterna vid att reda sig

på egen hand. I samband med planeringen av ombyggnaden av sjukhuset

avser delegationen att upptaga frågan om inrättande av ett nytt sådant

hem. Det synes möjligt att i detta reservera fyra å fem platser för sådana

salbohedselever, som har arbete i grannskapet. Dessa elever kunde på försök

utskrivas från yrkeshemmet och stå under tillsyn från sjukhusets sida.

Det här förordade samarbetet torde kunna bli till gagn för båda institutionerna.

Det förhållandet, att man vid dessa kan specialisera sig på var

sin av de båda huvudgrenar inom arbetslivet, där flertalet rehabiliterade

psykiskt efterblivna kan få sin försörjning, bör verksamt bidraga till att

skapa mera differentierade och effektiva former för yrkesvägledning. De

tillfälliga miljöbyten, som en förflyttning mellan de båda institutionerna

innebär, bör också i någon mån kunna minska den enformighet, som alltid

måste vidlåda det s. k. anstaltslivet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

33

Vissa frågor rörande jordbruket å Salbohedshemmet

På grund av vad som framkommit vid en av Sveriges lantbruksförbund

på uppdrag av skolöverstyrelsen verkställd undersökning rörande det ekonomiska

resultatet av Salbohedshemmets jordbruksdrift har Kungl. Maj:t

uppdragit åt skolöverstyrelsen att i samråd med delegationen utreda organisationen

av denna driftsgren. För uppdragets utförande har såsom sakkunnig

anlitats f. d. byråchefen i lantbruksstyrelsen A. O. Amegren, vilken

avgivit en promemoria angående jordbruksdriften och trädgårdsrörelsen

vid Salbohed.

Jordbruksdriften vid hemmet torde såsom hittills böra inriktas på produktion

av spannmål till avsalu och till foder för kreatursuppfödning. Det

bör få ankomma på hemmets styrelse att taga ställning till den sakkunniges

utlåtande och avgiva i anledning därav erforderliga framställningar. Delegationen

får dock till behandling upptaga följande särskilda frågor.

Sedan år 1946 har hemmet enligt femåriga avtal arrenderat ett jordområde,

som huvudsakligen användes som betesmark. Ägaren önskar avyttra

detta område till hemmet. Dess styrelse har i skrivelse den 20 november

1956 till domänstyrelsen bl. a. anfört, att markområdet i fråga skulle utgöra

ett utmärkt komplement till hemmets åkerareal, enär den nuvarande

åkermarken helt består av uppodlade exercisfält och naturliga betesmarker

saknas. Om djurbesättningen vid hemmet skall kunna bibehållas vid nuvarande

storlek anser hemmets styrelse det vara nödvändigt, att jordbruket

kompletteras med lämplig betesmark. Denna skrivelse har i december 1956

av domänstyrelsen överlämnats till delegationen för åtgärd. Utredningsmannen

har tillstyrkt det föreslagna markförvärvet, avseende totalt ungefär

30 har, under villkor att skäligt pris kan erhållas.

Det synes lämpligt, att denna markfråga bringas till behandling av vederbörande

myndighet och från delegationens sida föreligger ingen erinran

mot ett förvärv av det föreslagna området, som avser fastigheten Sörsalabo

614 i Västerfärnebo socken.

I särskilt yttrande över en av styrelsen för Salbohedshemmet gjord framställning

har utredningsmannen förordat bifall till styrelsens begäran om

ett reservationsanslag å 22 000 kronor för uppförande av en tork- och siloanläggning

samt inköp av en spannmålstank. Sedan även skolöverstyrelsen

tillstyrkt framställningen, har denna av Kungl. Maj :t överlämnats till delegationen

för utlåtande. Enligt vad delegationen under hand inhämtat torde

kostnaderna för siloanläggningen kunna beräknas till 25 000 kronor och

delegationen har för sin del intet att erinra mot att denna anläggning kommer

till utförande.

Såsom förvaringsplats för jordbrukets maskiner finns f. n. endast ett

redskapslider av trä. Ur brandsynpunkt anses detta otillfredsställande, särskilt

med hänsyn till elevklientelets karaktär. För att jordbrukets maskin3

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 72

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 72 år 1961

park skall kunna skötas på ett tillfredsställande sätt erfordras i första hand

ett garage för två traktorer med tillhörande verkstadsutrymme för rutinmässig

översyn och justering av maskiner och redskap. Dessa lokaler skulle

även kunna användas för att bibringa eleverna någon undervisning och träning

i skötsel och enklare reparationer av jordbruksmaskiner. Utredningsmannen

anser behov föreligga av en dylik garage- och verkstadsbyggnad.

Redan år 1952 lät hemmets styrelse uppgöra ritningar till en garagebyggnad.

För uppförande av byggnaden begärdes att få taga i anspråk vissa överskottsmedel

från jordbrukets drift. Delegationen vill för sin del förorda,

att ifrågavarande byggnad uppföres i huvudsaklig överensstämmelse med

år 1952 av Landsbygdens byggnadsförenings (LBF) Västeråsavdelning uppgjorda

ritningar. Enligt beräkning av LBF i oktober 1959 uppskattas kostnaderna

för byggnadsföretaget till 40 500 kronor. Med hänsyn till därefter

inträffade kostnadsökningar torde medelsbehovet böra uppräknas till 45 000

kronor.

Personalorganisationen vid Salbohedshemmet m. m.

Några större förändringar i personalorganisationen vid Salbohedshemmet

torde inte vara erforderliga, ehuru givetvis framtida krav på kvalificerad

personal i tillräcklig omfattning måste tillgodoses i samband med förbättrade

materiella resurser i övrigt. I likhet med vad som föreslagits för

Axbergsgårdens del bör det få ankomma på skolöverstyrelsen att även i

fråga om Salbohedshemmet framlägga detaljerat förslag till personalstat.

Det förutsättes, att erforderligt samråd därvid sker med medicinalstyrelsen.

Delegationen har sålunda ansett sig kunna i denna del inskränka sig

till vissa personalfrågor, som synts vara av särskild vikt.

Det torde vara ofrånkomligt, att rektorsexpeditionen förses med ett kontorsbiträde

på heltid och att antalet lärare ökas, bl. a. genom att nu befintliga

befattningar som arbetsledare omändras till yrkeslärartjänster. För

förläggningarna bör finnas elevhemsföreståndare, till vilka de nuvarande

tjänsterna som husföreståndare (husmor) och biträdande husföreståndare

bör kunna ombildas.

Bistånd av psykolog torde kunna erhållas i samband med att frågan

om en dylik tjänst vid Salberga sjukhus får sin lösning.

Eftersom någon förändring i antalet befattningshavare icke förutsättes,

synes man kunna räkna med att lönekostnaderna kommer att ligga vid

i stort sett oförändrad nivå, för budgetåret 1958/59 uppgående till i runt

tal 415 000 kronor. Omkostnaderna kan däremot väntas öka något bl. a.

på grund av att hemmets modernisering torde medföra, att det föreslagna

platsantalet om 64 kommer att helt utnyttjas till skillnad mot nuvarande

förhållande, då endast omkring 50 av nominellt 75 platser är ianspråktagna.

Budgetåret 1958/59 uppgick omkostnaderna till 205 000 kronor och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

delegationen bedömer erfarenhetsmässigt, att denna post torde behöva ökas

med i runt tal 30 000—35 000 kronor. Hemmets samtliga driftkostnader

skulle sålunda kunna beräknas till omkring 655 000 kronor för år, motsvarande

en platskostnad om 10 200 kronor.

Sävstaholms skolhem

I det föregående har delegationen bl. a. föreslagit, att undervisnings- och

vårdorganisationen för pojkarna i nuläget bör omfatta 100 platser, fördelade

på dels ett skol- och yrkeshem och dels ett skolhem. Detta är i överensstämmelse

med nu rådande organisation, ehuru det nominella platsantalet

minskat något. Med hänsyn till rådande tveksamhet om behovet av två

institutioner, och till den under utredningsarbetet yppade svårigheten att

kunna bilda sig en tillförlitlig uppfattning rörande det exakta platsbehovet

och platsernas fördelning på skol- resp. yrkesplatser, anser delegationen

det vara nödvändigt att tills vidare räkna med att Sävstaholms skolhem

ej utgår ur organisationen. Hemmet kan ännu för lång tid förutsättas ha

en betydelsefull uppgift vid tillgodoseendet av det manliga klientelets utbildningsbehov.

Det bör sålunda anses vara erforderligt icke bara under

den tid, som återstår innan Salbohedshemmet hunnit moderniseras, utan

även under någon tid därefter, så att ytterligare erfarenheter kan vinnas

rörande klientelets skolgång, yrkesträning och psykiatriska behandling samt

differentiering som underlag för ett ställningstagande till frågan om möjligheterna

att sammanföra hela klientelet till en gemensam institution.

Vidare bör i sammanhanget ånyo erinras om att eleverna vid Sävstaholm

(och Söderhaga) vårdmässigt intager en annan ställning än eleverna vid de

två statliga hemmen. De förra är alltjämt inskrivna hos sina hemlandstings

centralstyrelser, vilket ger bättre möjligheter att utnyttja sådan omvårdnad

eller yrkesträning som kan ske i hemorten. I praktiken innebär detta, att

Föreningen Sävstaholmsskolornas hem tjänstgör som riksanstalter för särskolepliktiga

och att dessa skolhem har en nära anknytning till den undervisning

och vård, som landstingen ombesörjer. Betydelsen härav torde inte

böra underskattas och det kan enligt delegationens mening ifrågasättas, om

inte dessa skolhem även formellt borde ombildas till riksanstalter. Där

omhändertaget elevklientel skulle sålunda inte såsom hänförligt under 4 §

i 1954 års lag anses som ett statligt klientel. Landstingen och de landstingsfria

städerna skulle i stället inträda som huvudmän. Den utveckling, som

under senare år allmänt skett inom vård- och undervisningsgrenen på

landstingssidan, har visserligen medfört, att Sävstaholm och Söderhaga efterhand

fått mottaga ett något svårare klientel än tidigare. Den differentiering

av eleverna, varom här är fråga, torde emellertid vara nödvändig också vid

ett landstingskommunalt huvudmannaskap. Även i dylikt fall kan behov

av vissa riksanstalter alltså tänkas kvarstå. Delegationen är sålunda av den

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

uppfattningen, att Föreningen Sävstaholmsskolorna — oavsett lösningen av

huvudniannaskapsfrågan för klientelet —- alltfort har en viktig mission att

fylla, inte minst i föreningens egenskap av enskild verksamhetsutövare.

Den ovisshet som ännu får anses råda om Salbohedshemmets slutliga

utformning jämte önskvärdheten av att en för eleverna smidig anstaltsorganisation

finns att tillgå, medför att delegationen i första hand av vårdmässiga

skäl ställer sig avvisande inför tanken på ett statligt övertagande

av Sävstaholms skolhem. Därtill kommer att delegationen funnit hemmet

byggnadstekniskt vara av sådan beskaffenhet och i sådant skick, att ett

förvärv icke bör anses tillrådligt. Föreningen bör i stället animeras till

fortsatt verksamhet på basis av gällande avtal åtminstone intill dess Salbohedshemmet

moderniserats i enlighet med delegationens förslag. Under

denna tid torde ytterligare erfarenhet av vederbörande tillsynsmyndighet

kunna vinnas rörande spörsmålet om en eventuell koncentration av det

manliga klientelet till ett hem samt rörande den fortsatta utvecklingen i

allmänhet, varvid inte minst den s. k. gränsdragningen av ansvaret för

klientelet kan undergå fortsatt förskjutning, formellt eller praktiskt. I

varje fall torde den tid, under vilken Sävstaholmshemmet sålunda synes

böra kvarstå inom den nu gällande organisationen liksom beträffande Söderhagahemmet

kunna angivas till åtminstone den 1 januari 1966. För att

bereda föreningen ökade möjligheter att under en sådan övergångsperiod

rekrytera och bibehålla personal även vid detta hem bör det enligt delegationens

mening från statens sida ställas i utsikt, att personalen vid hemmet

har att räkna med fortsatt anställning inom denna undervisnings- och vårdorganisation,

därest hemmet skulle komma att nedläggas och elevklientelet

överföras till en statlig institution.

Delegationen har förordat ett sammanlagt platsantal om 100 för pojkklientelet.

Därav har 64 föreslagits bli inrymda i Salbohedshemmet. Återstående

36 platser skulle sålunda hänföras till Sävstaholmshemmet, vilket

innebär en minskning med fyra platser av det nuvarande antalet.

III. Yttranden över mentalsjukvårdsberedningens byggnadsoch

utrustningsdelegations förslag

Klientel och platsbehov

I remissyttrandena har allmänt understrukits behovet av upprustning

av resurserna för vård av barn med komplicerad utvecklingshämning.

Från flera håll har dock framhållits svårigheterna

att avgränsa ifrågavarande klientel och därmed även att

beräkna platsbehovet. Sålunda anför skolöverstyrelsen, att någon möjlig
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961 37

het till klar och entydig avgränsning av elever med beteenderubbningar

hittills icke föreligger, överstyrelsen uttalar bl. a. följande.

I varje heterogen elevgrupp avviker alltid någon elev beträffande beteendet

från vad som kan betraktas som normalt. Man har endast att lita

till subjektiva bedömningar, huruvida avvikelsen är så betydande att anmälan

till specialskola bör ske. Man torde bl. a. av detta skäl icke kunna

betrakta resultatet av den företagna inventeringen som ett mått på klientelets

egentliga omfattning, utan som ett mått på benägenheten att vid det

aktuella tillfället anmäla elever till befintliga eller förutsatta institutioner.

De olika undersökningar som gjorts har också givit mycket varierande

resultat. Den minskning i benägenheten att anmäla elever, som kan förmärkas

vid jämförelse mellan tidigare och senare beräkningar, kan tänkas

bero på landstingens snabbt förbättrade resurser och kännedomen om den

dåliga materiella standarden vid särskilt de statliga hemmen.

Vid försök att bedöma platsbehovet utifrån beläggningssiffrorna och

antalet exspektanter vid de befintliga hemmen bör dessutom beaktas bl. a.

information under hand rörande möjligheterna att få anmälda elever intagna.

Med hänsyn huvudsakligen till ovan redovisade omständigheter anser

överstyrelsen icke möjligt att f. n. numerärt avgränsa ifrågavarande elever.

Möjligt är endast att avgöra hur många av de psykiskt efterblivna eleverna

med beteenderubbningar som skall undantagas från landstingens och de

landstingsfria städernas ansvar och således bör omhändertagas av staten.

Svenska psykiatriska föreningen ifrågasätter, om icke i framtiden landstingens

centralanstalter i samarbete med mentalsjukhusens barna- och

ungdomsavdelningar kan tillgodose en del av arbetsuppgifterna inom detta

område, för en del av klientelet måhända även på ett mer adekvat sätt än

de statliga anstalterna. Vidare kan en snävare gränsdragning för vårdområdet

komma att anses lämplig vid den översyn av 1954 års lag, som

riksdagen begärt, vilket skulle ytterligare reducera platsbehovet. En viss

risk för överdimensionering av anstalterna kan således ej anses utesluten.

Å andra sidan har enligt föreningens mening den nuvarande eftersläpningen

inom det statliga vårdområdet medfört, att vissa landsting behållit

vårdnaden av ett klientel, för vilket centralanstalterna ej varit avpassade.

En upprustning av den statliga anstaltsorganisationen kan därför förväntas

medföra en ökad efterfrågan på platser vid de statliga anstalterna, måhända

motsvarande det platsbehov som utredningen räknat med. Föreningen

uttalar, att en sådan utveckling skulle leda till en angelägen avlastning

för övrig oligofrenivård. Föreningen säger sig i princip inte ha

något att invända mot delegationens beräkning av platsbehovet.

Liknande synpunkter har anförts av ett flertal andra remissorgan. Sålunda

framhåller bl. a. medlemmen av medicinalstyrelsens vetenskapliga

råd, professorn Ahnsjö, Svenska landstingsförbundet, Riksförbundet för

utvecklingsstörda barn, Svenska särskolornas lärarförening och Svenska

barnpsykiatriska föreningen att en beräkning av platsbehovet, som grundar

sig på den nuvarande efterfrågan, inte ger uttryck för faktiska förhållanden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

Svenska landstingsförbundet nämner, att landstingens centralstyrelser

nu drar sig för att överlämna barn, som ej hör hemma inom särskolorna,

till de statliga hemmen med hänsyn till dessas låga standard. Det är därför

vanskligt att bedöma den statliga organisationens omfattning. Att antalet

nu belagda platser vid de statliga anstalterna ej kan tas som ett mått på

det förefintliga behovet synes förbundet uppenbart. Behovet är med säkerhet

större men hur stort det i realiteten är låter sig ej bedömas med ledning

av det föreliggande betänkandet. Möjligheter till framtida utbyggnad

måste hållas öppna.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn uttalar, att den utbyggnad av

särskolorna, som genomförts sedan landstingen 1955 blev huvudmän för

dessa, har begränsat platsbehovet på här ifrågavarande anstalter. Å andra

sidan har de otillräckliga resurserna, särskilt vid vissa av dessa specialanstalter,

hållit efterfrågan nere. Man får därför räkna med en ökad tillströmning

av elever, när utbyggnaden medför höjd standard. Man bör

därför enligt riksförbundets mening planera för eventuella framtida kompletteringsbehov.

Även statskontoret anser, att viss försiktighet bör iakttagas vid bestämmandet

av erforderligt antal platser för här ifrågavarande klientel. Ämbetsverket

framhåller särskilt, att den ådagalagda tendensen hos landstingen

att så vitt möjligt söka behålla klientelet vid de egna särskolorna synes

vara av värde ur den synpunkten, att den personliga kontakten mellan

eleverna och deras anförvanter härigenom underlättas.

Styrelsen för statens skol- och yrkeshem i Vänersborg understryker i

detta sammanhang betydelsen av att kommande bestämmelser angående

intagning på de olika anstalterna utformas så att utbyte av elever kan ske

icke blott från landstingens anstalter till de statliga utan även i motsatt

riktning. Även den övre gränsen för intelligenskvoten bör enligt styrelsens

mening göras elastisk, så att ungdomar med högre kvot än 70 kan intagas

vid de statliga anstalterna, om de visar allvarliga komplicerade beteenderubbningar.

Undervisnings- och vårdorganisation

I remissyttrandena har delade meningar framförts beträffande delegationens

förslag till undervisnings- och vårdorganisation för ifrågavarande

klientel. Förslaget har sålunda tillstyrkts i princip uttryckligen endast av

socialstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska psykiatriska föreningen

och direktionen för Salberga sjukhus.

Socialstyrelsen, som hälsar med tillfredsställelse att frågan om omvårdnaden

av barn med komplicerad utvecklingshämning nu synes närma sig

sin lösning, anser ett realiserande av de sakkunnigas förslag innebära, att

dessa barn torde kunna beräknas få samma goda vårdmöjligheter som

övriga barn, som är i behov av institutionsvård.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 72 år 1961

Svenska psykiatriska föreningen uttalar sin tillfredsställelse över att utredningen

resulterat i konkreta förslag, väl ägnade att läggas till grund

för en välbehövlig upprustning av denna speciella sektor av oligofrenivården.

Statskontoret anför i detta sammanhang bl. a., att förutsättningarna för

ett gemensamt skol- och yrkeshem för pojkar bör upptagas till förnyad

prövning i samband med Sävstaholmshemmets nedläggande.

Flertalet remissorgan har dock ställt sig kritiska till delegationens förslag.

Hit hör bl. a. medicinalstyrelsen och medlemmen av dess vetenskapliga

råd, professorn Ahnsjö, skolöverstyrelsen, Svenska barnpsykiatriska

föreningen, Föreningen Sävstaholmsskolorna, Särskolornas rektorsförening,

Svenska särskolornas lärarförening, Riksförbundet för utvecklingsstörda

barn och Föräldraföreningen vid Söderhaga skolhem.

Medicinalstyrelsen, som understryker behovet av en snar upprustning

inom vårdområdet såväl i fråga om byggnader och utrustning som i pedagogiskt

och mentalhygieniskt hänseende, anser, att delegationen i alltför

ringa grad beaktat mentalhygieniska synpunkter och ej tagit tillräcklig

hänsyn till nu allmänt accepterade och i praktiken tillämpade barnpsykiatriska

principer. Det synes styrelsen som om byggnadstekniska principer och

centraliseringsprinciper i allt för stor omfattning varit normgivande vid

utarbetandet av det framlagda förslaget. Styrelsen anför vidare bl. a.

följande.

Stora anstalter — även om en uppdelning på mindre enheter inom dessa

göres — är icke lämpliga för barn, speciellt ej för handikappade barn och

ungdomar med psykiska utvecklingshämningar och beteenderubbningar,

för vilka vården oftast blir långvarig.

Det synnerligen heterogena klientel, varom här är fråga, måste kunna

differentieras för att behandling, undervisning och fostran skall bli adekvat.

Inom vårdformen har redan nu utarbetats en viss praxis, som inneburit

en uppdelning av klientelet, varigenom de mer neurotiska barnen

intagits på Sävstaholms och Söderhaga skolhem, medan de mera utpräglat

asociala har tillförts Salboheds- och Vänersborgshemmet. Vården bör enligt

styrelsens mening uppbyggas så, att ifrågavarande differentiering även i

fortsättningen om möjligt kan tillämpas, vilket icke blir fallet om den

planerade sammanslagningen av skolorna kommer till stånd. Likaså synes

en strikt uppdelning mellan skolelever och yrkesskoleelever nödvändig.

Skolöverstyrelsen, som säger sig hysa betänkligheter mot stora institutioner

och hänvisning av elever av olika läggning och ålder till samma

anstalt, kan inte tillstyrka en anstaltsorganisation med endast ett pojkhem,

i synnerhet som pojkarna synes uppvisa mera differentierade rubbningar

och oftare kriminella tendenser än flickor. Vidkommande platsbehovet

anför överstyrelsen, att platsantalet vid de nuvarande fyra specialinstitutionerna

— omkring 115 platser för gossar och 70 för flickor synes

vara lämpligt avvägt.

Svenska barnpsykiatriska föreningen framhåller angelägenheten av att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

skapa sådana enheter att ett mera individuellt omhändertagande blir möjligt.

Föreningen fortsätter.

Kollektivfostran i stora institutioner, även om de är modernt utrustade,

får lätt en smak av förvaring. I det framlagda betänkandet framhålles som

en medicinsk uppfattning att ett skol- och yrkeshem på 100-talet platser

knappast bör bereda oöverkomliga svårigheter ur vårdnadssynpunkt. En

ordagrann tolkning av detta innebär något ovedersägligt, nämligen att man

till nöds kan klara vården med en institution av denna storleksordning,

men barnpsykiatriska föreningen hade väntat sig, när ett eftersatt vårdområde

nyplaneras, att ett väsentligt underlättande av dessa barns rehabilitering

skulle vara en förstahandsuppgift. En institutions storlek är

förvisso ett relativt begrepp, men när det gäller dessa ofta lynneslabila

barn och ungdomar med ringa tolerans mot omgivningens påfrestningar

finner vi att en betydande reduktion av platsantalet på varje institution bör

göras. Det innebär givetvis kostnadsökningar på kortare sikt, men samtidigt

otvivelaktigt möjligheter till att nå bättre resultat. Ett flertal mindre

institutioner för detta svåra klientel är således ur vårdsynpunkt att föredraga

framför en anhopning inom en institution. Man vinner därjämte en

större elasticitet i utbyggnadsprogrammet när nu frågan om platsbehovet

är svävande. Det område, där behovet visar sig vara störst kan då lättare

kompletteras under bibehållna möjligheter till lämplig klienteluppdelning.

Vi är medvetna om att differentieringen i fråga om den viktiga sysselsättningen

och undervisningen kan komma att bli lidande av begränsningen

av en institutions platsantal. Men vi är övertygade om att ur personalrekryteringssynpunkt

och vad därav följer, den mindre institutionen kan

erbjuda större fördelar. För de intagna skapas gynnsammare vårdförutsättningar

och för de omhändertagnas anhöriga större trygghet, om institutionen

kan tillmötesgå mera individuella krav.

Vad beträffar det föreslagna sammanförandet av nuvarande Vänersborgsoch

Söderhagaklientelet till en och samma institution, så finner föreningen

detta vara en olycklig lösning.

Detta gäller inte bara de kvantitativa aspekterna utan även den hopblandning

av skilda psykiska störningar, som blir följden. Söderhagaklientelet

består i huvudsak av barn, som på grund av stora koncentrationssvårigheter,

affektlabilitet, motorisk oro och andra nervösa drag icke

kunnat följa undervisningen vid de vanliga skolhemmen. Det är alltså fråga

om barn, som avskilts ur den större gruppen för att ges möjligheter till

återuppfostran i en miljö, som kan ta mera individuella hänsyn än det

vanliga skolhemmet kan. Vänersborgsklientelet har främst utgjorts av

psykiskt efterblivna med olika asociala drag. Ett asocialt beteende kan visserligen

ha till synes likartat ursprung som en nervös störning men ett

sammanförande av dessa barn är ett steg tillbaka från alla de strävanden,

som för att undgå ogynnsamma influenser göres för att skilja sjukdomsgrupper

åt. Samma regler som gäller för normalbegåvade bör även gälla

i behandlingen av våra efterblivna barn och ungdomar. Tanken skulle för

envar synas mycket stötande om man för vuxna normalbegåvade planerade

en gemensam institution för individer med nervösa störningar och

asociala s. k. psykopater. Barnpsykiatriska föreningen är av den bestämda

uppfattningen, att vi för behandling av den heterogena gruppen barn med

komplicerad utvecklingshämning även fortsättningsvis är i behov av skilda

institutioner.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 72 år 1961

Även Svenska särskolornas lärarförening betonar starkt behovet av differentieringsmöjligheter.

Föreningen framhåller särskilt risken av att de

affektlabila barnen, som ofta är mycket unga och lätt påverkbara, läres

upp av det mer avancerade asociala klientelet. Det är enligt lärarföreningen

inte troligt att varken föräldrar eller lärare vill samtycka till en sådan

sammanblandning.

Delegationens förslag betecknas av bl. a. Föreningen Sävstaholmsskolorna,

Särskolornas rektorsförening och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn

som ett klart steg bakåt i utvecklingen i förhållande till det förslag, som

framlades 1951 av 1948 års sinnesslövårdssakkunniga.

Sålunda uttalar Föreningen Sävstaholmsskolorna, att delegationens förslag

är ett steg bakåt i utvecklingen inom denna speciella vårdform och

måste medföra minskade möjligheter till differentiering.

Särskolornas rektorsförening anser det synnerligen olämpligt ur såväl

pedagogisk som social synpunkt att sammanföra neurotiska, affektlabila

och motoriskt oroliga flickor till en gemensam institution, även om de

skulle förläggas till skilda byggnader. Vid planering av nya och ombyggnad

av gamla landstingsanstalter för psykiskt efterblivna beaktas differentieringsbehovet

numera på ett annat sätt än tidigare. Föreningen konstaterar

därför med stor besvikelse, att delegationen icke insett nödvändigheten av

att helt skilja asociala och hypersexuella elever från elever med beteenderubbningar

av neurotisk karaktär, som ofta uppträder affektlabilt, aggressivt

och motoriskt oroligt.

Om förslaget genomföres torde enligt föreningens mening allvarliga hinder

komma att resas för placering av flickor vid den nya institutionen. Icke

blott särskolerektorerna utan även elevernas anhöriga kommer sannolikt

att med största tvekan placera elever vid anstalt av föreslagen typ.

Delegationens förslag, att klientelet vid Sävstaholms skolhem och statens

skol- och yrkeshem på Salbohed f. n. inte bör sammanföras, tillstyrker

föreningen livligt.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn yttrar bl. a. följande.

I nämnda äldre betänkande beaktades differentieringsbehoven i vården

och undervisningen av här ifrågavarande grupper och likaså behovet av

små institutioner, som kunde bereda en heinliknande atmosfär. Verksamhetens

läkepedagogiska karaktär betonades. I allt gav det äldre betänkandet

uttryck för en mera modern och human syn än det nya betänkandet, som

nu framlägges nästan tio år senare.

Under den tid som gått sedan början av 1950-talet har det allmänna

opinionsläget alltmer tagit intryck av sådana synpunkter, som företräddes

av 1948 års sakkunniga. Det är inte längre — om det ens var det då —

fråga om några pionjärsynpunkter, vilkas värde är svårt att bedöma. Det

ter sig därför som något av antiklimax, när den långa uppskovstiden följs

av ett förslag till åtgärder, som till sin utformning inte tycks ha nämnvärt

berörts av sådana tankegångar, som numera brutit sig ännu mer bestämt

igenom än tidigare. Riksförbundet finner delegationens förslag strida mot

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

kraven på nödvändig differentiering och en institutionsstruktur med små

enheter. Riksförbundet vågar inte uttala någon bestämd uppfattning om

hur långt här ifrågavarande differentieringsbehov sträcker sig, men vi

hänvisar till att man i nuvarande organisation — ehuru inte alls på något

konsekvent sätt — i huvudsak tillämpar en indelning i två grupper, bortsett

från könen. Även om gränsen mellan dessa två huvudgrupper är flytande

föreligger dock i typfallen avsevärda skillnader. Visserligen låter

utredningen förstå, att en dylik blandning av heterogena grupper inte torde

möta någon vägande invändning ur medicinsk synpunkt. De kontakter vi

haft med ledande barnpsykiatriker ger oss emellertid ett alldeles motsatt

intryck. Även de samtal vi haft med ledande pedagoger vid de olika skolhemmen

ger i stort sett samma bestämda intryck av att den föreslagna

blandningen är ur alla synpunkter helt olämplig. Vi kan även vittna om

att vi likaledes bland föräldrar i vårt förbund, som konfronterats med

denna viktiga aspekt av förslaget, mött en bestämd reaktion mot detsamma

i denna del.

Fyra hem skulle ge möjlighet till omplacering av elever, om så skulle

visa sig erforderligt, vilket är en stor fördel.

Med hänsyn till vad ovan anförts bör enligt riksförbundets mening delegationens

förslag bli föremål för översyn. Krav på omarbetning av delegationens

förslag reses vidare av bl. a. medlemmen av medicinalstyrelsens

vetenskapliga råd, professorn Ahnsjö, Svenska särskolornas lärarförening

och Svenska barnpsykiatriska föreningen. Härvid bör enligt lärarföreningens

mening anlitas dels en särskolepedagogisk expert, dels en barnpsykiatrisk

expert med speciell erfarenhet av utvecklingsstörda. Lärarföreningen

håller det för osannolikt, att en barnpsykiatriker skulle ha förordat

ett sammanförande till en institution av elever med såväl olika typer

som grader av beteenderubbningar samt med stor spridning i ålder och

anför bl. a. följande.

Den allmänna uppfattningen är väl numera, att man, i synnerhet när

det gäller störda barn, bör inrikta sig på små enheter och individuell behandling.

Den just pågående stora PS-aktionen syftar ju bl. a. till »små,

effektiva behandlingshem för barn».

Svenska särskolornas lärarförening vill med eftertryck framhålla, att ett

sammanförande av så många gravt störda barn måste vara olämpligt. Vid

behandlingen av barn med komplicerad utvecklingshämning är syftet att

i möjligaste mån hjälpa dem att bli samhällsdugliga och därtill krävs individuell

behandling och god differentiering både med avseende på symtom

och ålder.

Den individuella behandlingen är kanske inte i första hand beroende av

anstaltens storlek, utan mer av resurserna i fråga om personal och lokaler,

men vi tror att det är lättare att nå trygghet och trivsel på ett mindre hem,

där personal och barn kan bilda en gemenskap och mera ingående lära

känna varandra.

Bland olägenheterna med en bristfällig differentiering vill vi särskilt

framhålla risken att de affektlabila barnen, som ofta är lätt påverkbara,

läres upp av det mer avancerade asociala klientelet. Denna risk är så mycket

större, då de affektlabila barnens intagningsålder ofta är betydligt lägre

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

än de asocialas. Den relativt tidiga intagning av affektlabila, aggressiva

barn, som i många fall är till fördel, förutsätter ju att den sker frivilligt

från vårdnadshavarens sida. Det är inte troligt att vare sig föräldrar eller

lärare vill samtycka härtill, om det på samma anstalt finns även utpräglat

asociala element.

Liknande synpunkter framföres även av Svenska barnpsykiatriska föreningen

och Föräldraföreningen vid Söderhaga skolhem, som starkt understryker

den stora betydelse, som mindre läroanstalter med hemkaraktär

har för elevernas utveckling.

Skolöverstyrelsen och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn framhåller,

att vissa olägenheter är förenade med det nuvarande dubbla huvudmannaskapet

för psykiskt efterblivna.

Skolöverstyrelsen anför, att det dubbla huvudmannaskapet torde kunna

ifrågasättas bl. a. av det skälet, att en eftersläpning i utvecklingen beträffande

den statliga sektorn synes ofrånkomlig.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn hemställer, att en utredning

snarast tillsättes med uppgift att utreda frågan om en fortsatt utveckling

av den år 1954 antagna ordningen för vård och undervisning av vissa

psykiskt efterblivna samt att utredningen får i uppdrag att med förtur

företa en snabb granskning av 4 § lagen den 4 juni 1954 om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna. Därigenom skulle erhållas en bättre

grund av planeringen av den framtida vårdorganisationen. Riksförbundet

uttalar i fortsättningen bl. a. följande.

Det är inte alldeles givet, att centraliserad undervisning och vård av särgrupper

behöver förutsätta statligt huvudmannaskap. I varje fall synes

den modifikationen kunna övervägas, att sekundärkommunerna i princip

skall ha ansvaret även för sådana elever och patienter, som åtnjuter undervisning

och vård på centrala institutioner, åtminstone i de fall där en utskrivning

från statlig institution kan ifrågakomma. Därigenom vinnes, att

även de som erhåller central vård, fortfarande är »skrivna» hos vederbörande

centralstyrelse och att ifrågavarande sekundärkommun automatiskt

återfår vårdnadsplikten vid utskrivning och sålunda har att tillgodose

de behov av t. ex. öppen vård och tillsyn, som fortfarande kan föreligga.

Därmed undgår man den olägenhet, som numera ofta förekommer, nämligen

att en utskrivning och hemskickning lämnar ett barn eller en ungdom

utan någon eftervård.

Söderhaga och Sävstaholms värde i egenskap av

rik sanstalter understrykes i yttranden av skolöverstyrelsen, personalen

vid Söderhaga skolhem samt Föräldraföreningen vid Söderhaga

skolhem.

I samband med sina förslag rörande Sävstaholm och Söderhaga anför

delegationen att eleverna vid dessa hem vårdmässigt intar en bättre ställning

till sina hemlandstings centralstyrelser än eleverna vid statliga institutioner.

De enskilda hemmen fungerar nämligen som riksanstalter, vilket

medför, att eleverna fortfarande skall vara inskrivna vid det egna länets

särskolor. Utnyttjande av hemortens resurser beträffande yrkesträning,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

öppen vård etc. underlättas härigenom, överstyrelsen delar denna uppfattning

men kan icke som delegationen taga de angivna omständigheterna

som skäl emot ett statligt övertagande av de enskilda institutionerna utan

som en anledning att förorda ändring av bestämmelserna rörande de statliga

hemmens ställning inom särskoleväsendet.

Personalen vid Söderhaga skolhem framhåller, att eleverna vid Söderhaga

och Sävstaholm skulle frånhändas de fördelar och den trygghet, som

är förenade med hemmens status av riksanstalter, om dessa hem sammanslås

och uppgår i de statliga anstalterna.

Delegationens erinran om Svenska landstingsförbundets och Svenska

stadsförbundets gemensamma framställning om översyn av lagstiftningen

beträffande psykiskt efterblivna samt delegationens uttalande att det inte

kunde anses uteslutet, att det vid denna översyn kunde bli fråga om en

ändrad gränsdragning av huvudmannaskapet för detta klientel, har föranlett

styrelserna för Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet

att framhålla, att den nuvarande fördelningen av ansvaret för de

psykiskt efterblivna fastställdes så sent som 1954, varför det inte kan vara

rationellt att nu ompröva hela denna vårdfråga. Förbunden uttalar, att

kommunförbundens framställning ej heller berör detta spörsmål.

Skol- och yrkeshem för flickor

Statens skol- och yrkeshem i Vänersborg och Söderhaga skolhem

Delegationens förslag att det nuvarande skol- och yrkeshem

m et för flickor i Vänersborg bör nedläggas och

ersättas med ett nytt hem har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av samtliga remissorgan. För tillstyrkan av delegationens förslag

i denna del har uttalanden sålunda uttryckligen gjorts av bl. a. statskontoret,

direktionen för Salberga sjukhus, medlemmen av medicinalstyrelsens

vetenskapliga råd, professorn Ahnsjö, skolöverstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska psykiatriska

föreningen och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn.

Skolöverstyrelsen uttalar, att Vänersborgshemmet är helt otjänligt för

sitt nuvarande ändamål och att byggnadens tillstånd och det tillgängliga

markområdet omöjliggör både ombyggnad och nybyggnad.

Såsom tidigare framgått har i remissyttrandena framkommit kritiska

synpunkter på delegationens förslag att det kvinnliga klientelet skulle

sammanföras till en institution.

Divergerande meningar har också framförts beträffande förslaget om

nedläggning av den nuvarande verksamheten vid

Söderhaga skolhem. Förslaget har tillstyrkts endast av statskontoret,

Svenska landstingsförbundet och Svenska psykiatriska föreningen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

Flertalet remissmyndigheter har dock antingen avstyrkt förslaget eller

ställt sig tveksamma därtill. Bland dessa remissorgan återfinns bl. a. skolöverstyrelsen,

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn och Föräldraföreningen

vid Söderhaga skolhem.

Skolöverstyrelsen yttrar bl. a. följande.

Skolhemmet Söderhaga är en i flera avseenden mycket tilltalande anläggning,

som hittills drivits på ett utmärkt sätt av Föreningen Sävstaholmsskolorna.

Genom att verksamheten fördelas på flera olika byggnader kan

i förhållande till elevantalet god differentiering av verksamheten åstadkommas.

Närheten till Stockholm underlättar personalrekrytering och anlitande

av erforderlig medicinsk och psykiatrisk expertis. Byggnaderna är emellertid

numera icke i fullgott skick och särskilt är vissa undervisningslokaler

bristfälliga, överstyrelsen har dock icke ansett sig böra kräva några

väsentliga förändringar under den tid utredning rörande hemmets framtida

ställning pågått.

Delegationen framhåller nu att byggnaderna icke är i sådant skick att

ett statligt övertagande av anläggningen kan förordas, men föreslår att

verksamheten där ändock bör fortgå åtminstone fram till den 1 januari

1966. Enligt överstyrelsens mening bör lokalerna i nuvarande skick icke

godkännas under så lång tid. Den av delegationen redovisade överenskommelsen

med föreningen Sävstaholmsskolorna synes ej heller ha sådan form,

att därav framgår huruvida föreningen har möjlighet och är villig att företaga

erforderliga förbättringar. Man torde även ha att räkna med betydande

svårigheter att under föreslagna omständigheter rekrytera lämplig personal

till hemmen. Som exempel härpå kan nämnas att rektorstjänsten, som blivit

vakant och icke ansetts böra besättas med ordinarie befattningshavare,

under de tre senaste åren uppehållits av tre olika befattningshavare förutom

korttidsvikarier. En annan lösning än den föreslagna synes nödvändig.

överstyrelsen noterar med beklagande, att delegationen icke funnit möjligt

vare sig att förorda statens övertagande och upprustning av Söderhaga

eller nå överenskommelse med huvudmannen om fortsatt verksamhet på

längre sikt. överstyrelsen anser sig dock icke böra föreslå att två nya hem

uppföres om sammanlagt endast omkring 70 platser. I det läge som sålunda

uppstått vill överstyrelsen i huvudsak tillstyrka delegationens förslag rörande

det nya flickhemmet.

Skolöverstyrelsen finner frågan rörande Söderhagahemmet vara otillfredsställande

löst och föreslår, att uppdrag ges — lämpligen till en enmansutredning

— att skyndsamt efter överläggningar med föreningen framlägga

förslag beträffande denna del av anstaltsorganisationen.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn föreslår, att Söderhagahemmet

övertages av staten och blir föremål för nödiga förbättringar eller ersättes

med ett nytt skol- och yrkeshem.

Även Föräldraföreningen vid Söderhaga skolhem föreslår, att staten övertar

verksamheten vid hemmet. Därest detta av någon anledning inte skulle

anses lämpligt, anhåller föräldraföreningen — med hänsyn till att större

delen av klientelet vid skolhemmet är hemmahörande i Stockholms stad

och Stockholms län — om närmare utredning av möjligheterna att staden

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

och länet gemensamt ville uppträda som huvudmän för hemmet. Föräldraföreningen

anför vidare bl. a. följande.

Då det gäller ett klientel med här ifrågavarande mentala särdrag, synes

mindre skolhem än det föreslagna vara att föredraga. Flera av föräldrarna

i föreningen har barn, som tidigare vistats vid stora anstalter och därifrån

överförts till det mindre hemmet vid Söderhaga. Samtliga dessa föräldrar

intygar att de märkt en avsevärd skillnad i barnens beteendemönster, sedan

de vistats någon tid vid Söderhaga. Flickorna har blivit mera frimodiga i sitt

uppträdande och har visat tydliga tecken på större trivsel än vid den större

anstalten.

Även om nu befintliga lokaler vid Söderhaga är hemtrevliga och fria från

anstaltsprägel erfordras kanske viss tillbyggnad och i vissa avseenden förbättrad

utrustning. Kostnaderna härför blir dock obetydliga i jämförelse

med uppförandet av en helt ny anstalt.

Medlemmen av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, professorn Ahnsjö,

framhåller bl. a., att det hittills betraktats som en stor tillgång att kunna

differentiera klientelet mellan två olika institutioner. Om inte detta längre

blir möjligt måste det betyda ett väsentligt steg tillbaka i fråga om denna

vårdorganisation. Delegationen synes helt ha negligerat detta differentieringsproblem.

Ahnsjö fortsätter.

Delegationen nämner i detta kapitel att man undersökt möjligheten taga

i anspråk skolhemmet Charlottendal i Gnesta men icke ansett sig kunna

förorda detta. Har man vid denna övervägning siktat på en institution med

72 platser synes slutsatsen självklar men det framgår ej om situationen

skulle ha varit densamma om man gått in för två institutioner med lägre

platsantal. Om enbart Vänersborgs- eller Söderhagainstitutionema hade

ifrågasatts skulle möjligen slutsatsen blivit en annan och i varje fall Söderhagaklientelet

kanske ej behövt falla inom ramen för det av delegationen

som alltför oroligt och bråkigt bedömda klientelet.

Vidkommande delegationens förslag att Söderhaga skolhem skall drivas

för sitt nuvarande ändamål åtminstone fram till den 1 januari 1966 eller

till dess det nya flickhemmet färdigställts påpekar Föreningen Sävstaholmsskolorna,

att föreningen på enträgen hemställan av statens inspektör för

sinnesslöundervisningen övertagit verksamheten på Söderhaga så sent som

1956. Föreningen kan ovedersägligen få synnerligen stora svårigheter att

hålla sig någorlunda skadeslös vid försäljning av de fastigheter, som föreningen

förvärvat för att däri för det allmännas räkning driva ifrågavarande

verksamhet. Föreningen erinrar vidare om att överläggningar förts mellan

representanter för delegationen och föreningen och anför härom bl. a.

följande.

Av ännu större betydelse i sammanhanget är emellertid vad som förekom

vid de sista överläggningarna i ämnet mellan representanter för delegationen

och föreningen. Representanterna för föreningen uppfattade då

situationen så — och under överläggningarna framkom intet som bibringade

dem en annan uppfattning — att delegationen avsåg att föreslå sammanslagning

även beträffande pojkanstalterna och att det från delegatio
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

nens sida endast gällde frågan, hur verksamheten skulle kunna bedrivas

under övergångstiden till dess de nya institutionerna i Salbohed och Axberg

vid Örebro skulle stå färdiga. Representanterna för föreningen, dess

ordförande och sekreterare, förklarade att de vågade som föreningens uppfattning

uttala att föreningen i enlighet med sina traditioner var beredd

att fortsätta verksamheten vid Sävstaholm och Söderhaga under berörda

övergångstid. Oundgängliga förutsättningar härför vore emellertid dels att

övergångstiden finge bestämd varaktighet, lämpligen 5 år, dels att staten

reservationslöst förklarade sig villig övertaga ansvaret för personalen, när

verksamheten på Sävstaholm och Söderhaga upphörde. Representanternas

förklaring har senare godtagits av föreningens styrelse.

Föreningen konstaterar med beklagande, att delegationen i sitt förslag

icke tillfullo beaktat angivna båda förutsättningar. I betänkandet talas om

att föreningen borde fortsätta verksamheten under åtminstone en 5-årsperiod

och några bestämda garantier i förhållande till personalen föreslås

icke. Föreningen kan därför inte godtaga delegationens förslag utan föreslår,

att nya förhandlingar snarast möjligt upptages med föreningen angående

den fortsatta verksamheten vid skolhemmet.

Delegationens förslag att statens skol- och yrkeshems i

Vänersborg markområde och byggnad övertages av

statens skolor för döva har inte föranlett erinran från några remissmyndigheters

sida.

Styrelsen för distrikts- och fortsättningsskolan för döva i Vänersborg

uttalar sålunda, att intagningen av fortsättningsskolans elever på fyra förläggningar,

belägna i olika delar av staden, är synnerligen opraktisk och

svårskött, varför det nuvarande flickhemmet skulle med sitt läge i omedelbar

närhet av fortsättningsskolan lämpa sig utmärkt som elevförläggning.

Arbetsmarknadsstyrelsen ansluter sig helt till delegationens uppfattning

att vägande skäl talar för dövskolans övertagande av skol- och yrkeshemmets

byggnad i Vänersborg. Härigenom skulle icke minst större förutsättningar

skapas för en mera kvalificerad och utbyggd yrkesundervisning

för döva.

Icke heller överstyrelsen för yrkesutbildning har något att erinra mot delegationens

förslag i denna del. Därest det avses att staten skall försälja

fastigheten, är det dock enligt överstyrelsens mening motiverat att Vänersborgs

stad tillfrågas rörande dess villighet att inköpa fastigheten, eventuellt

för att användas till husmodersskola.

Förslag till nytt skol- och yrkeshem: Axbergsgården

Delegationens förslag beträffande förläggningen av det nya

flickhemmet har erhållit ett övervägande positivt mottagande. Förslaget

har uttryckligen tillstyrkts av bl. a. direktionen för Salberga sjukhus,

länsstyrelsen i Örebro län samt förste provinsialläkaren i länet och läns
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

arkitektkontoret därstädes ävensom av Svenska landstingsförbundet, Svenska

psykiatriska föreningen och Riksförbundet för utvecklingsstörda barn.

Statskontoret ställer sig däremot tveksamt till den föreslagna lokaliseringen

till Axbergs kommun. Ämbetsverket erinrar om att den förordade

platsen är belägen endast omkring tre km från Örebro centrum och ifrågasätter

med hänsyn härtill, om icke de nackdelar, som nu vidlåder hemmet i

Vänersborg på grund av dess läge inom tätbebyggt område, så småningom

kommer att göra sig gällande också på den nya förläggningsorten.

Arbetsmarknadsstyrelsen avstyrker delegationens förslag i lokaliseringsfrågan

och anför härom följande.

Såsom framgår av betänkandet har arbetsmarknadsstyrelsen på delegationens

begäran företagit en inventering av orter i mellansverige, som från

allmänna arbetsmarknadspolitiska synpunkter skulle vara att föredraga

som förläggningsort för flickhemmet och därvid anvisat bl. a. Strömstad,

Tidaholm och Askersund. Delegationen anser emellertid, att de föreslagna

orterna — möjligen med undantag för Askersund — knappast uppfyller

kravet på närhet till erforderlig expertis och goda kommunikationer med

landet i övrigt. Då Askersund sålunda inte synes utesluten som förläggningsort

vill styrelsen förorda förnyade överväganden rörande möjligheterna att

förlägga flickhemmet till denna ort i stället för den av delegationen föreslagna

lokaliseringsorten, tre km från Örebro centrum. Arbetsmarknadsstyrelsen

är också beredd att vid behov lämna förslag på andra lämpliga lokaliseringsorter

i mellansverige.

Svenska särskolornas lärarförening uttalar följande beträffande valet av

förläggningsort för flickhemmet.

Då det gällt det nya flickhemmets placering, har man tydligen från början

varit inriktad på en anknytning till Västra Marks sjukhus — därpå

tyder att just »ett flertal kommuner i Örebro och Västmanlands län har lämnat

förslag till markområde för det nya hemmet», rimligtvis på delegationens

uppmaning. Vidare sägs, att »erforderlig barnpsykiatrisk och psykologisk expertis

är där lätt tillgänglig, främst från Västra Marks sjukhus och det

blivande Mellringe sjukhus». Båda dessa sjukhus är mentalsjukhus för

vuxna. Är det verkligen delegationens uppfattning, att läget i vårt land

inom en snar framtid kommer att vara det, att vi får ett överflöd av barnpsykiater,

som därför kommer att söka sig till vuxensjukhusen?

Särskolornas rektorsförening yttrar för sin del bl. a., att en följd av förslaget

torde bli att Västra Marks sjukhus i fortsättningen kommer att få ta

emot ett stort antal av de elever, som hittills beretts undervisning och vård

vid statens skol- och yrkeshem i Vänersborg, en utveckling som knappast

kan anses önskvärd.

Yrkesundervisning och arbetsträning

Delegationens uttalande och förslag beträffande yrkesundervisning

och arbetsträning för flic k klientelet har mot
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961 49

tagits positivt av det fåtal remissorgan, som yttrat sig särskilt i denna

fråga.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om delegationens allmänna målsättning,

att man med utnyttjande av alla resurser bör ge varje elev den allmänna

praktiska grundutbildning, som svarar mot elevens psykiska och fysiska

förutsättningar och utgör en god förberedelse för arbetsanställning utom

hemmet samt anför, att yrkesträningen för flickor måste begränsas till att

försöka bibringa eleverna sådana vanor att de kan anpassa sig i ett normalt

arbets- och hemliv. De av delegationen föreslagna sysselsättningsgrenarna

— huvudsakligen slöjd, vävning, husligt arbete, tvätt och trädgårdsarbete

— torde enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening väl motsvara denna målsättning.

Direktionen för Salberga sjukhus vitsordar vad delegationen anfört i denna

del samt framhåller särskilt vikten och värdet av möjligheten för eleverna

att kunna arbeta utom hemmet men fortfarande bo på detsamma.

Styrelsen för statens skol- och yrkeshem i Vänersborg vill till de av delegationen

föreslagna sysselsättningsgrenarna även lägga smådjursskötsel.

Det synes styrelsen som om elevernas deltagande i skötseln av t. ex. fjäderfä

skulle vara av uppfostrande betydelse för ifrågavarande klientel och skulle

säkerligen också omfattas med stort intresse från flickornas sida och bli till

framtida nytta för dem.

Axbergsgårdens planläggning m. m.

Delade meningar har framkommit beträffande planläggningen av

Axbergsgården. Delegationens förslag tillstyrkes av socialstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, styrelsen för statens skol- och yrkeshem i Vänersborg,

Svenska landstingsförbundet och Svenska psykiatriska föreningen.

Byggnadsstyrelsen säger sig inte ha något att erinra mot förslaget.

Svenska psykiatriska föreningen anser för sin del nybyggnadsprojektet

förefalla vara väl genomarbetat.

Styrelsen för statens skol- och yrkeshem i Vänersborg, som finner delegationens

förslag beträffande de enskilda byggnadernas planläggning vara

gott, finner det ha varit önskvärt, om i planen för Axbergsgården jämväl

upptagits ett arbetshem för äldre elever. I fråga om bostäder för personalen

m. in. anför styrelsen följande.

Enligt styrelsens mening skulle det säkerligen vara lyckligt, om några

fler bostäder än vaktmästarens uppfördes inom området, men då detta icke

synes kunna komma i fråga måste tillses, att ett antal bostäder — icke endast

rektorsbostaden — kommer att placeras i omedelbar närhet till anstalten.

Under alla förhållanden måste anstalten ha tillgång till några enkelrum

för tillfälliga befattningshavare och praktikanter. Beträffande områdets

disposition utgår styrelsen från att delegationens förslag om anläggande av

en mindre trädgård avser köks- och fruktträdgård. Det övriga området bör

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 72

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

utformas som en parkanläggning med de större vägarna och trafikstråken

mellan de olika byggnaderna permanentade. Nödvändigheten av att hemmet

blir tillfredsställande inhägnat bör särskilt framhållas.

Skolöverstyrelsen erinrar om att enligt det preliminära avtalet skall befattningshavarna

erbjudas bostäder genom kommunens försorg. Delegationen

har dock föreslagit, att tjänstebostad skall uppföras åt vaktmästare,

överstyrelsen anser, att tjänstebostad i första hand bör tillhandahållas

maskinist, därest sådan befattning inrättas, eljest åt vaktmästaren. Därjämte

anser överstyrelsen, att tjänstebostad åt rektor erfordras för att på lång

sikt trygga att rektor kommer att bo nära institutionen.

Några remissmyndigheter anser, att delegationen inte tillräckligt beaktat

den »lilla gruppens princi p». Hit hör medicinalstyrelsen och medlemmen

av dess vetenskapliga råd, professorn Ahnsjö samt Riksförbundet

för utvecklingsstörda barn. Medicinalstyrelsen framhåller, att 18 barn per

by§Sna<i innebär alltför stora grupper för att ge den hematmosfär, som

eftersträvas inom moderna barninstitutioner, även om grupperna uppdelas

i två avdelningar såsom delegationen föreslagit. För normalt utrustade barn

med beteenderubbningar anses grupperna numera ej böra överstiga 12 barn,

om det skall kunna skapas en miljö, som ger god förutsättning för framgångsrik

behandling. När det här gäller mentalt dåligt utrustade barn, bör

det ovannämnda antalet enligt styrelsens mening snarare under- än överskridas.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn påpekar, att 1948 års sakkunniga

räknade med betydligt mindre grupper inom elevhemmen, vilket ansågs

nödvändigt för en effektiv terapi. Skolhemmen föreslogs sålunda uppdelade

på två paviljonger för 14 elever samt två för 7—8 elever. Riksförbundet

säger sig förstå, att det är driftsekonomiska överväganden, som ligger

bakom önskemålet om relativt stora hem, men en kostnad kan inte

värderas på ett meningsfullt sätt, om den ses isolerad. Den måste beaktas i

relation till den standard, som man vill uppnå. Den eventuella kostnadsstegring,

som under vissa förutsättningar kan bli följden av att man inriktar

sig på mindre enheter och undviker blandning av heterogena grupper,

som inte på tillfredsställande sätt kan vårdas tillsammans, betyder enligt

riksförbundet, att man har möjlighet att uppnå en i alla avsenden tillfredsställande

standard med gott resultat ur terapeutisk synpunkt och trivsel åt

både patienter och personal.

Såsom tidigare nämnts har flera remissorgan reagerat starkt mot den

sammanblandning av olika slag av elev kategorier,

som enligt deras mening blir följden av utredningens förslag. Sålunda motsätter

sig bl. a. skolöverstyrelsen, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn

och Särskolornas rektorsförening delegationens förslag att ett av hemmen

skall inrymma såväl skolelever som yrkeselever. Skolöverstyrelsen finner

sig inte kunna tillstyrka förslaget, enär en sådan anordning skulle i hög

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

grad försvåra genomförandet i princip av den eftersträvade differentieringen

mellan skolelever och yrkeselever. Det lämpligaste synes överstyrelsen

vara att under den första byggnadsetappen låta den gemensamma

byggnaden anstå och vid behov utnyttja Söderhaga under något längre tid

än delegationen avsett.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn betecknar delegationens förslag

i denna del som helt orealistiskt.

Endast statskontoret, som ifrågasätter om icke platsantalet vid Axbergsgården

borde begränsas till 54 i avvaktan på ytterligare erfarenheter av utvecklingen

av platsbehovet, anser, att det nya flickhemmet föreslagits få en

alltför spatiös utformning. Ämbetsverket anför härom följande.

Axbergsgården har föreslagits skola omfatta ej mindre än åtta olika

byggnader. Yrkeseleverna skulle förläggas i enkelrum liksom några av skoleleverna.

Statskontoret vill i anledning härav erinra, att ämbetsverket i utlåtande

den 7 februari 1952 över 1948 års sinnesslövårdssakkunnigas betänkande

bl. a. uttalat, att det personalkrävande paviljongsystemet icke syntes

böra användas utan i stället radhus- eller stjärnhusbyggnadssätt eller annan

form av sammanbyggnad av de olika avdelningarna och de i övrigt erforderliga

lokalerna. Samma synpunkter torde kunna anläggas på förevarande förslag.

Ett mindre spatiöst byggnadssätt bör således enligt statskontorets mening

kunna övervägas.

Personalorganisationen m. m. vid Axbergsgården

Delegationens uttalanden och förslag i fråga om personalorganisation

vid Axbergsgården har föranlett yttranden från endast ett fåtal

remissmyndigheter.

Statskontoret erinrar om att delegationen inte framlagt något egentligt

förslag till personalorganisation utan att detta har ansetts böra ankomma

på skolöverstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen. I anledning av delegationens

synpunkter på lönesättningen för vissa enstaka tjänster vill ämbetsverket

uttala, att personalfrågorna bör prövas i ett sammanhang på

grundval av ett fullständigt förslag rörande personalorganisationen.

Socialstyrelsen understryker angelägenheten av att hemmen utrustas med

tillräcklig personal. Erfarenheten från internatsvård av barn ger vid handen,

att personaluppsättningarna som regel är väl knappt tilltagna. I vårdarbetet

— särskilt i fråga om barn vilka i någon form är särartade — måste

man alltid räkna med en stor personalstyrka. Om personalens arbete bland

barnen blir för tungt eller för svårbemästrat, kommer anstalten i vanrykte

ur rekryteringssynpunkt, vilket kan medföra svårigheter i vårdarbetet.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn betonar angelägenheten av att

det finns tillräcklig tillgång på psykiatriskt och psykologiskt skolad personal

samt erinrar om att 1948 års sinnesslövårdssakkunniga önskade en

främst ur denna synpunkt förstärkt personalorganisation. Det är också av

4liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. AV 72

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

utomordentlig betydelse, att vård- och lärarpersonalen är tillfyllest. Det bör

finnas vårdpersonal så att eleverna kan bistås även under deras fritid. Utan

tillräcklig tillgång på yrkeslärare kan elevernas praktiska utbildning inte

bli vad den bör bli. Vidare bör enligt riksförbundets mening rektorer, mer

allmänt än som skett, få tillgång till assistenter, så att de kan frigöras för

sina egentliga uppgifter.

Direktionen för Salberga sjukhus framhåller angelägenheten av att väl

utbildade och för ifragavarande klientel lämpliga yrkeslärare jämte erforderlig

övrig personal kan erhållas.

Skol- och yrkeshem för pojkar

Förslag till ny- och ombyggnad av Salbohedshemmet

V ad remissmyndigheterna anfört vid behandlingen av Axbergsgården angående

olägenheter vid sammanblandning av olika slag av klientel, betydelsen

av små vårdenheter etc. äger i princip också tillämpning på statens skoloch

yrkeshem för pojkar på Salbohed.

Delegationens förslag beträffande ny- och ombyggnad av Salbohedshemmet

har dock i huvudsak tillstyrkts av majoriteten bland

remissmyndigheterna. För tillstyrkan av förslaget har uttalanden uttryckligen

gjorts av bl. a. direktionen för Salberga sjukhus, skolöverstyrelsen,

socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska

stadsförbundet och Svenska psykiatriska föreningen.

Direktionen för Salberga sjukhus säger sig helt kunna biträda det framlagda

förslaget till ny- och ombyggnad av Salbohedshemmet.

Svenska psykiatriska föreningen finner delegationens förslag innebära

en väsentlig upprustning av anstalten. Under nuvarande förhållanden belastar

sannolikt en del av det svårskötta klientelet andra vårdinstanser.

Föreningen anser det angeläget, att föreslagna åtgärder snabbt kommer till

stånd, även om projektering och uppförande av den nya anstalten för flickor

bör äga prioritet i upprustningsplanen.

I vissa detalj frågor har emellertid flera remissmyndigheter anmält

från delegationen avvikande meningar. Delegationens förslag att en av

byggnaderna vid Salbohed skall inrymma såväl skolelever som yrkeselever

har sålunda avstyrkts av de remissorgan, som yttrat sig i denna del.

Skolöverstyrelsen kan med hänsyn till det starka kravet att yrkeshem och

skolhem skall utgöra två från varandra skilda enheter icke tillstyrka förslaget

att i ett av skolhemmen inrymmes även yrkeselever. Det har nämligen

genom åren framstått som det mest angelägna behovet vid Salbohed att få

möjlighet att effektivt kunna uppdela äldre och yngre elever.

Styrelsen för statens skol- och yrkeshem på Salbohed kan inte uppfatta

det framlagda förslaget att nio yrkeshemselever skulle inrymmas i samma

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

bostadshus som skolelever som något avhjälpande av de missförhållanden,

som styrelsen i många år arbetat för att få avlägsnade, utan styrelsen anser

alltjämt differentiering vara nödvändig. Små och relativt oerfarna skolelever

måste under fritid kunna skiljas från yrkeshemselever med ett brokigt

förflutet och med ofta kriminell och homosexuell läggning.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn finner delegationens förslag i

denna del helt orealistiskt och anför att Salbohedshemmet bör byggas om

men endast för nuvarande elevkategorier och utan sikte på en sammanslagning

med Sävstaholmsskolan.

Särskolornas rektorsförening framhåller såsom sin på erfarenhet grundade

uppfattning, att skol- och yrkeshemselever inte bör förläggas till

samma byggnad. Föreningen föreslår i stället, att samtliga yrkeshemselever

förlägges till en eller flera särskilda byggnader på 400 meters avstånd

från skolhemmet, d. v. s. där en befintlig byggnad föreslås bli tagen i anspråk

som yrkeshem för huvuddelen av yrkeshemseleverna.

Medlemmen av medicinalstgrelsens vetenskapliga råd, professorn Ahnsjö

ställer sig utomordentligt tveksam inför förslaget att uppföra en nybyggnad

för skolhem på endast 400 meters avstånd från yrkeshemmet.

Svenska särskolornas lärarförening anser det ganska verklighetsfrämmande

att tänka sig att man därigenom skulle ens någotsånär effektivt

kunna särskilja skol- och yrkeshemselever inom detta klientel.

Statskontoret framhåller för sin del med motsvarande motivering som

beträffande Axbergsgården, att det borde övervägas, om icke ett mindre

spatiöst byggnadssätt kunde komma till användning vid den föreslagna

ombyggnaden av Salbohedshemmet.

Yrkesundervisning och arbetsträning

Delegationens yttranden och förslag i fråga om yrkesundervisning

och arbetsträning för yrkeshemmets elever har kommenterats

endast av ett fåtal remissmyndigheter.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför bl. a. följande.

Arbetsmarknadsstyrelsen vill understryka vikten av att möjligheter till

kvalificerad yrkesträning inom mekaniskt och industriellt arbete kommer

till stånd. Enligt styrelsens mening borde sådan yrkesträning väl lämpa sig

för det klientel, det här gäller, och i vissa fall kunna fungera som yrkesutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen vill också helt ansluta sig till delegationens”

uttalande, att vid yrkesträningen hänsyn måste tagas till de ökade

krav på elevernas arbetstempo, som en fortgående mekanisering och rationalisering

inom skilda yrkesområden ställer, och att en sådan uppgift först

och främst kräver en mekanisk verkstad med god utrustning.

Till delegationens förslag att även i fortsättningen vid Salbohedshemmet

lägga huvudvikten vid sysselsättning i jordbruket ställer sig arbetsmarknadsstyrelsen

mera tveksam. Utvecklingen inom det svenska jordbruket har

medfört, dels att som eu följd av främst den långt drivna mekaniseringen

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

kravet på yrkeskunskaper hos jordbrukets utövare ökat, dels att på grund

av minskningen av arbetarantalet inom jordbruket förmärkts en påtaglig

nedgång i nyrekryteringen av lantarbetare. Denna utveckling torde komma

att fortfara jämsides med den fortskridande rationaliseringen inom jordbruket.

Det kan därför ifragasättas, huruvida det vid en nyorganisation av de

skol- och yrkeshem, det här gäller, kan anses realistiskt att utbilda eller

yrkesträna psykiskt efterblivna med komplicerat handikapp för försörjning

inom jordbruket.

Direktionen för Salberga sjukhus framhåller för sin del angelägenheten

av att lämpliga elever — jämsides med annan undervisning i lant- och

skogsbruk — erhåller möjlighet att förvärva s. k. traktorkort för att bli

mera konkurrensdugliga på arbetsmarknaden.

Skolöverstyrelsen uttalar, att de av delegationen anförda allmänna synpunkterna

på yrkesträningens bedrivande överensstämmer med överstyrelsens

uppfattning.

Statskontoret anser vissa betänkligheter möta mot att för ifrågavarande

klientel införa en differentierad verkstadsutbildning bedriven under samma

förhållanden som vid en rationellt skött verkstad.

Samarbete mellan Salbohedshemmet och Salberga sjukhus

Direktionen för Salberga sjukhus betonar starkt värdet av det av delegationen

föreslagna framtida samarbetet mellan Salberga sjukhus

och Salbohedshemmet inom yrkesundervisning

och yrkesträning. Detta kan enligt direktionens mening ha den

allra största betydelse för en bättre återanpassning till en social livsföring

av ifrågavarande manliga klientel.

Även Svenska barnpsykiatriska föreningen tillstyrker det föreslagna samarbetet

mellan Salbohedshemmet och Salberga sjukhus under den skisserade

förutsättningen att det rör sig om ett i åldersavseende och i övrigt likartat

klientel. Föreningen understryker vidare nyttan av försöksutskrivningshem

och inackorderingshem som en möjlighet för eleverna att förberedas

för definitiv utskrivning. De goda erfarenheter, som rapporterats

från Salberga sjukhus av ett dylikt hem, har man även kunnat göra på annat

håll inom vården för psykiskt efterblivna.

Skolöverstyrelsen finner det vara riktigt, att verksamheten kan läggas

upp i huvudsak efter samma riktlinjer vid Salbohedshemmet och vid Salberga

sjukhus. Överstyrelsen ställer sig däremot tveksam inför förslaget

att vissa grenar av yrkesträningen skall bedrivas i samverkan med Salberga

sjukhus. Förutom de betänkligheter, som kan resas mot sammanförande

av elever och patienter vid de båda institutionerna, förefaller det olämpligt

att göra anläggningarna helt beroende av varandra vid genomförande av

yrkesträningen. Salbohed bör enligt överstyrelsens mening ha egna resurser

att anordna tillräckligt differentierad yrkesundervisning och översty
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

relsen föreslår, att erforderliga lokaler härför tillskapas i samband med

moderniseringen av yrkeshemmet.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anför, att etablerande av kontakter

mellan elever från dessa båda anstalter knappast kan vara lyckligt.

Riksförbundet erinrar om att Salbohed är en öppen anstalt, som även innefattar

skolhem, medan Salberga är sluten och har en kategori med något

högre intelligenskvot.

Salbohedshemmets lantbruk

Svenska psykiatriska föreningen yttrar, att delegationens förslag till upprustning

av lantbruket synes erbjuda möjligheter till en förbättrad undervisning

och arbetsträning, varför förslaget bör genomföras.

Delegationens förslag om förvärv av tillskottsjord för

egendomen Salboheds räkning tillstyrkes av domänstyrelsen,

som framhåller, att förvärvet torde böra ske genom särskilt å vederbörande

huvudtitel anvisat investeringsanslag.

Styrelsen för statens skol- och yrkeshem på Salbohed upplyser, att ifrågavarande

markområde genom lantbruksnämndens i Västmanlands län numera

överlåtits till annan brukare, varför styrelsen frånträder det av styrelsen

ursprungligen framlagda förslaget om förvärv av området.

Personalorganisationen m. m. vid Salbohedshemmet

Vad remissmyndigheterna anfört i anledning av delegationens förslag

och uttalanden i fråga om personalorganisationen m. in. vid Axbergsgården

gäller i princip också om Salbohedshemmet. Här må endast erinras om

statskontorets uttalande, att personalfrågorna bör prövas i ett sammanhang

på grundval av ett fullständigt förslag rörande personalorganisationen.

Sävstaholms skolhem

Delegationens förslag och uttalanden beträffande Sävstaholms

skolhem har av flera remissorgan ansetts icke vara tillfredsställande.

Föreningen Sävstaholmsskolorna säger sig inte vara beredd att under

någon obestämd övergångstid driva verksamheten vid skolhemmet. Föreningen

föreslår, att nya förhandlingar snarast möjligt upptages med föreningen

om den fortsatta verksamheten vid skolhemmet.

Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet beklagar, att

något definitivt förslag till lösning av Sävstaholmsskolans lokalfråga inte

kunnat framläggas.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anser det vara en mycket stor

olägenhet att frågan om Sävstaholms framtid förblir olöst under ytterligare

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 7961

några år, vilket kommer att lägga allvarliga hinder i vägen för strävandena

att utveckla och vidmakthålla driften av denna viktiga institution.

Skolöverstyrelsen uttalar under betonande av Sävstaholmsskolans betydande

goodwill, att skolhemmet bör beräknas vara erforderligt under åtskilligt

längre tid än vad delegationen angivit. Överstyrelsen anför bl. a.

följande.

Sävstaholms skolhem startade sin verksamhet i Vingåker år 1934. Under

tiden därefter har skolan drivits på ett utmärkt sätt i Föreningen Sävstaholmsskolornas

regi, och man har i samhället lyckats skapa en betydande

goodwill och förståelse för sin verksamhet och för de psykiskt efterblivna.

Eleverna har beretts tillfälle att deltaga i föreningslivet, fått vara med i

olika idrottssammanhang och ortsbefolkningens positiva inställning har i

hög grad underlättat möjligheterna till lämplig yrkespraktik för de äldre

skoleleverna vid ett flertal industrier och verkstäder i samhället. Då Vingåker

ligger vid stambanan Stockholm—Göteborg har hemmet ur kommunikationssynpunkt

ett gynnsamt läge. Avståndet till Katrineholm är endast

20 km och till Örebro, där barnpsykiatrisk klinik finnes, 57 km. Sävstaholm

företer emellertid vissa materiella brister, vilkas avhjälpande kräver investeringar

som i avvaktan på slutligt ställningstagande rörande hemmets framtid

fått anstå och som nu framstår som verkligt angelägna. Under sistförflutna

läsår har även vissa allvarliga svårigheter förelegat att rekrytera

lämplig personal till institutionen, vilket uppges bl. a. ha samband med den

osäkerhet man känner inför hemmets framtid.

Liksom delegationen anser överstyrelsen, att Sävstaholmshemmet är erforderligt

icke enbart under den tid som återstår innan Salbohedsheinmet

hunnit moderniseras utan även viss tid därefter. Avsikten härmed skulle

vara att under denna tid vinna ytterligare erfarenheter särskilt i differentieringsfrågan.

Det torde emellertid icke vara möjligt för föreningen att

driva hemmet på ett godtagbart sätt under sådana premisser. Föreningen

har själv anmält, att den saknar kapital för behövliga investeringar. Ej

heller torde förutsättningar finnas att kunna knyta lämplig personal till en

institution som beräknas bli nedlagd inom få år. Vid en bedömning av möjligheterna

att nå fram till en lösning av anstaltsorganisationen för pojkarna

enligt de riktlinjer delegationen angivit, och som överstyrelsen ansluter sig

till, finner överstyrelsen, att Sävstaholmshemmet får beräknas vara erforderligt

under åtskilligt längre tid än vad delegationen angivit. Det är ju

först sedan Salbohedsheinmet färdigställts och ytterligare erfarenhet vunnits,

som slutlig ställning skall tagas i frågan. I det läge som uppstått anser

överstyrelsen ofrånkomligt att statsmakterna ställer erforderliga medel till

förfogande för drivande av Sävstaholm tills vidare och på ett fullt godtagbart

sätt.

Frågan rörande föreningen Sävstaholmsskolornas båda institutioner är

enligt överstyrelsens mening icke tillfredsställande löst. Enär man under

åtskilliga år intagit en avvaktande hållning från såväl myndigheternas som

huvudmannens sida är numera omedelbara åtgärder erforderliga, och överstyrelsen

föreslår, att uppdrag ges — lämpligen till en enmansutredning —

att skyndsamt efter överläggningar med föreningen framlägga förslag beträffande

denna del av anstaltsorganisationen.

Medlemmen av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, professorn Ahnsjö

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

finner det uppenbart, att ytterligare erfarenheter i differentieringsfrågan

inte krävs. Ahnsjö anser det vara orimligt, att inte ha tillgång till den differentieringsmöjlighet,

som två institutioner på detta område kan ge möjligheter

till.

Kommunalfullmäktige i Västra Vingåkers kommun framhåller, att Sävstaholins

skolhem redan från tillkomsten varit väl sedd såväl på kommunalt

håll som från befolkningens sida. Kommunalfullmäktige uttalar bl. a.

följande.

Det må framhållas, att man aldrig från någon del av befolkningen fäst

sig vid eleverna, när de vistats utanför eller innanför skolans område, utan

de har kunnat gå och vistas utan nedsättande omdömen av något slag. Detta

måste, speciellt ur lärar- och vårdarsynpunkt, vara en stor tillgång.

Vingåkers municipalsamhälle, dit skolan är centralt förlagd, har en folkmängd

av cirka 4 500 invånare och är kommunens största tätort. Ur geografisk

synpunkt är belägenheten gynnsam. Skolans läge i samhället är sådant,

att man inte behöver befara att den blir kringbyggd vid samhällets fortsatta

utveckling utan att dess nuvarande fredliga placering kommer att bestå.

Däremot finns det goda möjligheter för eventuell utvidgning med lätthet

att förvärva mark utan större kostnader.

Bland de fördelar samhället bjuder kan nämnas, att skolväsendet är utbyggt

med 4-årig realskola. Gymnasium finns i Katrineholm med goda tågoch

bussförbindelser. Den nybyggda bad- och tvättinrättningen med simhall

är av sådan dimension, att nationella simtävlingar kan hållas där. Friluftsbad,

idrottsplats och andra vanliga samhälleliga inrättningar finns givetvis.

Ett helkominunalt bostadsföretag kan i erforderlig utsträckning tillhandahålla

lärarbostäder. Nämnas bör, att man i Katrineholm nu påbörjat

uppförandet av ett psykiatriskt sjukhus, vilket ur specialistsynpunkt måste

vara till fördel för skolan.

Näringslivet är ganska differentierat med stor konfektionsindustri, metalloch

träindustrier, småindustrier och hantverkare i olika fack och yrken.

IV. Departementschefen

Enligt 4 § lagen den 4 juni 1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt

efterblivna föreligger icke skyldighet för landsting att ansvara för

undervisning och vård av bl. a. sådana psykiskt efterblivna, som på grund

av asocialitet, indisciplinärt uppträdande, hypersexualitet eller annat liknande

skäl svårligen kan undervisas och vårdas tillsammans med andra

psykiskt efterblivna. Vården av dessa har hittills betraktats såsom en statlig

angelägenhet.

Den nuvarande organisationen för barn och ungdomsklientelet

omfattar dels två statliga skol- och grkeshem — statens skol- och yrkeshem

på Salbohed för pojkar samt statens skol- och yrkeshem i Vänersborg

för flickor — dels ock två enskilda enligt särskilt avtal med statsbidrag

drivna riksanstalter, nämligen Sävstaholms skolhem i Vingåkers municipalsamhälle

av Västra Vingåkers kommun för pojkar och Söderhaga skol
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 72 år 1961

hem i Drevviken, Huddinge kommun, för flickor. Huvudman för de enskilda

hemmen är Föreningen Sävstaholmsskolorna.

Statens skol- och yrkeshem på Salbohed omfattar en skolhemsavdelning

med 35 platser och en yrkeshemsavdelning med 40 platser. Sedan ett flertal

år tillbaka har dock hemmets skick ansetts motivera en lägre faktisk beläggning.

Den 1 april 1960 uppgick sålunda antalet elever vid hemmet till 54.

Statens skol- och yrkeshem i Vänersborg, som har totalt 38 platser, var

vid samma tidpunkt belagt med 34 elever. Detta hem är inte uppdelat på

skol- och yrkeshemsavdelningar. Huvuddelen av eleverna har dock under

senare år varit hänförliga till yrkeshemsklientelet. Sävstaholms skolhem,

som har 40 platser, var den 1 april 1960 belagt med 36 elever. Platsantalet

vid Söderhaga skolhem har nyligen sänkts från 40 till 30. Den 1 april 1960

var samtliga platser belagda. Ett 10-tal främst äldre flickor utgör en särskild

avdelning med tyngdpunkten lagd på yrkesträning.

Genom tillgången till två anstalter för pojkar resp. flickor har en differentiering

av eleverna möjliggjorts. Sålunda är de statliga skol- och yrkeshemmen

närmast avsedda att mottaga de mest svårskötta, främst de asociala

barnen och ungdomarna med komplicerade psykiska rubbningar, medan de

enskilda skolhemmen avses skola tillgodose vårdbehovet för barn med något

lättare psykiska och nervösa rubbningar.

Värden och undervisningen av barn med komplicerad utvecklingshämning

har varit föremål för långvarig diskussion. Bland senare utredningar

rörande organisation av vården och undervisningen av ifrågavarande klientel

må här nämnas 1948 års sinnesslövårdssakkunniga, som i oktober 1951

avlämnade ett betänkande angående skol- och yrkeshem för barn med komplicerad

utvecklingshämning. Sinnesslövårdssakkunniga uppskattade det

erforderliga platsantalet på skolhem till knappt 200 platser, varav 130 för

pojkar och 65 för flickor, samt på yrkeshem till cirka 150 platser, varav 100

för pojkar och 50 för flickor. För pojkldientelet föreslogs, att skol- och

yrkeshemmet på Salbohed skulle ombildas till enbart yrkeshem med 58

platser samt att ett nytt skolhem med 40 platser skulle uppföras på kronoegendomen

Hårnö utanför Uppsala. Därjämte förutsattes ett nytt kombinerat

skol- och yrkeshem med 40 + 30 platser. I fråga om den statliga vårdorganisationen

för flickklientelet föreslogs, att skol- och yrkeshemmet i

Vänersborg skulle ombildas till yrkeshem med 28 platser samt att ett nytt

skolhem med 40 platser skulle uppföras i annan del av staden. Dessa båda

sistnämnda hem ansågs böra organiseras som ett kombinerat skol- och

yrkeshem med gemensam styrelse och ledande personal. Beträffande de

enskilda hemmen, Söderhaga och Sävstaholm, föreslog sinnesslövårdssakkunniga

en närmare anknytning till den statliga vårdorganisationen genom

särskilda avtal mellan staten och vederbörande huvudman.

Sedan förslaget remissbehandlats och befunnits böra göras till föremål

för förnyad utredning uppdrogs åt statens kommitté för sinnessjukvårdens

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

utbyggande — numera mentalsjukvårdsberedningens bgggnads- och utrustningsdelegation

— att verkställa en sådan utredning. I juli 1960 överlämnade

byggnads- och utrustningsdelegationen betänkande med förslag till

organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning.

Såsom underlag för sitt organisationsförslag har delegationen år 1956

företagit en inventering av ifrågavarande klientel. Denna gav vid handen,

att antalet vårdplatser borde uppgå till högst 210. Med beaktande

av bl. a. under senare år inträffad minskning i såväl vårdtider som beläggning

vid de statliga hemmen samt med hänsyn till vårdtekniska och organisatoriska

synpunkter har delegationen emellertid föreslagit, att organisationen

skall omfatta 72 platser vid ett nytt skol- och yrkeshem för flickor

samt 100 platser vid skol- och yrkeshem för pojkar.

Såsom framhållits i flera remissyttranden torde det vara i det närmaste

omöjligt att numerärt avgränsa ifrågavarande klientel och därmed även

att mera exakt beräkna vårdplatsbehovet. Detta förhållande finner jag mana

till viss försiktighet vid bestämmandet av vårdplatsantalet. En vårdorganisation

av ungefärligen den av delegationen föreslagna storleksordningen

synes därför i avvaktan på ytterligare erfarenheter av det framtida platsbehovet

kunna godtagas.

Av delegationens klientelundersökning framgår vidare bl. a., att elevernas

ålder vid intagningen varit i genomsnitt högre vid de statliga hemmen än

vid de enskilda. Sålunda var intagning vid Salboheds- och Vänersborgshernmen

vanligast vid 14—15-årsåldern, medan motsvarande siffra för

Sävstaholms- och Söderhagahemmen var 9—10 år. Orsakerna härtill kan

givetvis vara många. Av klientelundersökningen framgår emellertid, att

ungefär två tredjedelar av eleverna vid Salbohed och hälften av eleverna

vid hemmet i Vänersborg intagits på grund av asocialitet, indisciplinärt

uppträdande och liypersexualitet, medan annat skäl utgjort intagningsorsak

i praktiskt taget samtliga fall vid Sävstaholm och Söderliaga. Till viss del

torde nyssnämnda skillnad i intagningsålder vid de statliga och enskilda

hemmen ha sin grund däri, att utpräglad asocialitet gör sig märkbar senare

än de lättare psykiska och nervösa rubbningar, som främst utmärker klientelet

vid Sävstaholm och Söderliaga.

I remissyttrandena har starkt framhållits nödvändigheten av att den framtida

undervisnings- och vårdorganisationen utformas på

ett sådant sätt att en tillfredsställande differentiering av ifrågavarande klientel

möjliggöres. Även för egen del vill jag framhålla, att utan en sådan

differentiering risk föreligger att de affektlabila barnen, som ofta är lättpåverkade,

läres upp av det mera avancerade asociala klientelet. Det är

vidare angeläget att kunna skilja de äldre yrkeseleverna från de yngre skoleleverna.

Jag delar därför helt remissorganens uppfattning i differentieringsfrågan.

Den framtida organisationen för undervisning och vård av

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

barn med komplicerad utvecklingshämning bör sålunda i möjligaste mån

utformas med beaktande av dessa synpunkter.

Delegationens organisationsförslag beträffande flickklientelet

innebär, att samtliga elever sammanföres till ett enda skoloch

yrkeshem om (27 + 45) 72 platser. Skol- och yrkeshemmet i Vänersborg

och Söderhaga skolhem nedlägges. Också för egen del vill jag i likhet med

delegationen och remissmyndigheterna tillstyrka, att Vänersborgshemmet

nedlägges. Hemmet, som är beläget inom ett tätbebyggt område av staden,

är icke blott i nuvarande skick i hög grad olämpligt för sitt ändamål utan

saknai även utvecklingsmöjligheter. Av såväl delegationens uttalanden

som remissyttrandena framgår, att det inte torde vara förenat med några

svårigheter att finna annan lämplig användning för skolfastigheten. Sålunda

har bl. a. styrelsen för statens skolor för döva i Vänersborg framhållit önskvärdheten

av att fortsättningsskolan för döva får övertaga fastigheten.

Beträffande Söderhagahemmet har delegationen inte ansett sig böra förorda

ett statligt övertagande utan föreslagit, att skolhemmet skall drivas

för sitt nuvarande ändamål endast till dess det föreslagna nya gemensamma

flickhemmet färdigställts. I likhet med flertalet remissorgan ställer jag mig

tveksam till delegationens förslag i denna del. Med hänsyn till vad förut

anförts om angelägenheten av att åtminstone bibehålla de differentierings^öjligheter

som den nuvarande organisationen innebär, anser jag det synnerligen

önskvärt, att verksamheten vid Söderhagahemmet tills vidare kan

fortsätta i sin nuvarande form. Hemmet är ur många synpunkter synnerligen

väl beläget. Verksamheten ger vidare ett fördelaktigt intryck och

synes väl accepterad inom samhället. Enär det emellertid är tveksamt om de

nuvarande byggnaderna på längre sikt kan bibehållas för sitt ändamål,

anser jag mig inte kunna förorda, att staten nu övertager hemmet. Det är

därför min förhoppning, att Föreningen Sävstaholmsskolorna tills vidare

skall kunna fortsätta att driva hemmet för nuvarande ändamål. Av förut

anförda skäl bör därvid snarast möjligt undersökas, huruvida Söderhaga

bör ersättas med ett nytt hem på samma plats eller på annan ort. Det direkta

ansvaret för driften av detta nya hem bör staten övertaga. Av föreningen

anställd personal bör därvid beredas möjlighet till anställning vid det nya

hemmet. Genom en lösning efter dessa linjer synes mig föreningens önskemål

i fråga om avveckling av dess verksamhet vid Söderhaga samt om garantier

i förhållande till hemmets personal kunna till stor del tillmötesgås. För

att Söderhaga skall kunna drivas på ett tillfredsställande sätt under en

övergångstid erfordras dock viss upprustning av hemmet. Kostnaderna härför

torde uppskattningsvis kunna beräknas till cirka 200 000 kronor, vilket

belopp torde böra utgå i form av statligt bidrag till föreningen. Jag förordar,

att av riksdagen lämnat bemyndigande för Kungl. Maj :t att träffa

avtal med föreningen angående den fortsatta verksamheten vid hemmet må

omfatta jämväl nämnda upprustning av Söderhaga. För ändamålet erfor
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

derliga medel torde i likhet med övriga driftkostnader vid hemmet sålunda

böra bestridas från förslagsanslaget till Bidrag till driften av särskolor för

psykiskt efterblivna.

Det av delegationen förordade nya skol- och yrkeshemmet för flickor ■

som med den av mig nu förordade lösningen sålunda närmast skulle avse att

ersätta det nuvarande Vänersborgshemmet — har föreslagits skola förläggas

till Lillåns samhälle i Axbergs kommun, omkring tre km från Örebro

stads centrum. Hemmet har föreslagits få benämningen Axbergsgården.

Efter förhandlingar har delegationen slutit preliminärt avtal med kommunen

angående förvärv av lämpligt markområde för ändamålet. Delegationens

förslag i lokaliseringsfrågan har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av flertalet remissorgan. Några remissmyndigheter, däribland statskontoret

och arbetsmarknadsstyrelsen, har dock anfört betänkligheter mot

den föreslagna förläggningen. För egen del ställer jag mig också tveksam

härtill. Med hänsyn till Örebro stads snabba tillväxt samt den förordade

platsens närhet till stadens centrum och områdets ofördelaktiga belägenhet

mellan den starkt trafikerade riksvägen nr 10 och planerad trafikled på

områdets andra sida kan det ifrågasättas, om icke de nackdelar, som nu

vidlåder hemmet i Vänersborg, så småningom kommer att göra sig gällande

även på den nya förläggningsorten. Vid frågans beredning inom inrikesdepartementet

har jag därför ansett det angeläget att jämväl pröva andra

alternativ till förläggningsort. I detta syfte har jag besökt, förutom Axbergs

kommun, även Laxå köping och Askersund. Härvid har jag funnit,

att även om vissa skäl i och för sig skulle kunna tala för en lokalisering

av hemmet till Askersund — de två områden, som där närmast kan komma

i fråga, icke kan anses lämpliga för ändamålet. Inom Laxå köping finns emellertid

ett område, som skulle lämpa sig väl som förläggningsplats för det

nya flickhemmet. Laxå har ett ur kommunikationssynpunkt fördelaktigt

läge. I köpingen finns vidare ett sjukhem samt en tvåläkarstation. Med hänsyn

till de goda kommunikationerna mellan Laxå och Örebro förutsätter

jag, att det inte skall möta några större svårigheter att anlita psykiatrisk

expertis från Örebro. Då vidare det föreslagna området ligger relativt centralt

men ändå väl avskilt från bostadsbebyggelsen, finner jag, att en förläggning

av det nya flickhemmet till Laxå i första hand bör övervägas. Det

må i detta sammanhang även nämnas, att Laxå köping utfäst sig att kostnadsfritt

upplåta det berörda området samt utlovat fri anslutning till vatten,

avlopp och gata. Därjämte har köpingen åtagit sig att genom sin bostadsstiftelse

uppföra erforderliga bostäder för hemmets personal.

Av vad förut anförts framgår, att jag anser Söderhaga skolhem böra bibehållas

åtminstone tills vidare. Med hänsyn härtill skulle platsantalet

vid det föreslagna nya hemmet kunna minskas med omkring 30 platser,

i huvudsak motsvarande skolhemsdelen enligt delegationens förslag. Jag

förordar därför, att det nya flickhemmet utformas som ett yrkeshein med

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

45 a 50 platser. Med hänsyn främst till osäkerheten om platsbehovet men

även till ovissheten om det också på längre sikt kan visa sig föreligga behov

endast a\ yrkesplatser vid det nya hemmet, hör vid planeringen möjligheten

till yiss utbyggnad hållas öppen. För att underlätta differentieringen av

eleverna även inom hemmet bör vid den fortsatta projekteringen undersökas

förutsättningarna att förlägga eleverna till mindre enheter än vad delegationen

föreslagit beträffande Axbergsgården.

Enligt delegationens organisationsförslag beträffande

po jk klientelet skall platsbehovet tillgodoses vid Salbohedshemmet

och åtminstone tills vidare vid Sävstaholms skolhem. I samband härmed

föreslås, att Salbohedshemmet blir föremål för en omfattande modernisering.

Sävstaholmshemmet anses av delegationen ha en betydelsefull uppgift

vid tillgodoseendet av pojkklientelets utbildningsbehov ännu en lång tid.

Sålunda bör det enligt delegationen erfordras även någon tid efter Salbohedshemmets

modernisering för vinnande av ytterligare erfarenheter såsom

underlag för ett ställningstagande till frågan om möjligheterna att

sammanföra hela klientelet till en gemensam institution. Med hänsyn bl. a.

härtill har delegationen inte ansett sig böra förorda ett statligt övertagande

av hemmet.

Såsom jag förut anfört anser jag angeläget, att bibehålla åtminstone de

differentieringsmöjligheter som den nuvarande organisationen innebär.

Behovet av en differentiering gör sig än starkare gällande i fråga om pojkarna,

enär dessa oftare än flickorna uppvisar mera komplicerade rubbningar

och utpräglat kriminella tendenser. Jag anser mig därför böra förorda,

att också undervisnings- och vårdorganisationen för pojkklientelet i

fortsättningen skall omfatta två institutioner. Den ena av dessa institutioner

bör utgöras av statens skol- och yrkeshem på Salbohed, som emellertid

måste bli föremål för en omfattande upprustning. Det andra pojkhemmet

synes även framdeles om möjligt böra vara förlagt till Västra Vingåkers

kommun. Vid valet av denna förläggningsort har jag ansett mig böra

fästa vikt vid bl. a. att ifrågavarande verksamhet på denna plats åtnjuter

en betydande goodwill och förståelse från såväl samhällets som ortsbefolkningens

sida. Genom Sävstaholmsskolan finns vidare redan nu tillgång

till lämplig personal. Till frågan huruvida detta skolhem efter en eventuell

om- och tillbyggnad även i framtiden bör användas för ändamålet eller om

ett helt nytt hem bör uppföras, är jag icke f. n. beredd att taga ställning.

Liksom beträffande Söderhaga är det därför min förhoppning, att Föreningen

Sävstaholmsskolorna skall driva Sävstaholms skolhem för nuvarande

ändamål under ytterligare några år. Under denna tid bör på grundval

av en byggnadsteknisk undersökning av Sävstaholmshemmet snarast

möjligt utredas, huruvida en upprustning bör ske med sikte på att använda

hemmet för nuvarande ändamål även i framtiden eller om ett helt nytt hem

bör uppföras. Platsantalet bör därvid såsom delegationen föreslagit be
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1961

stämmas till omkring 36. Det synes också i detta fall böra åvila staten att

ansvara för driften av det om- eller nybyggda hemmet, vid vilket även det

nuvarande hemmets personal bör beredas möjlighet till anställning.

Delegationen har föreslagit, att hemmet på Salbohed efter viss om- och

tillbyggnad tills vidare skall omfatta 64 platser, varav 27 för skolelever och

37 för yrkeselever. Upprustningsförslaget omfattar bl. a. modernisering av

den nuvarande förläggningsbyggnaden för yrkeselever, rivning av det nuvarande

skolhemmet samt uppförande av två nya elevhem med vartdera 18

platser. Det ena elevhemmet avses endast för skolelever, medan det andra

skulle inrymma nio skolelever och lika många yrkeselever.

I remissyttrandena har kritik riktats främst mot förslaget att till en

byggnad förlägga såväl yrkeselever som skolelever. Icke heller enligt min

mening kan en sådan anordning anses tillfredsställande. Detta skulle oundvikligen

leda till en icke önskvärd sammanblandning av yngre och äldre

elever med olika intellektuella förutsättningar och psykiska rubbningar.

Jag föreslår därför, att platsantalet för yrkeselever inskränkes till de cirka

30 elevplatser, som efter renovering kan inrymmas i det nuvarande yrkeshemmet.

Erforderliga nya förläggningsbyggnader bör avses endast för

skolelever. Skolhemmet synes därvid böra få ungefär samma platsantal som

yrkeshemmet. För att underlätta en differentiering mellan skolelever

och yrkeselever bör placeringen av för skolhemmet erforderliga nybyggnader

om möjligt ändras så att dessa förlägges öster och nordost om expeditioner

och rektorsbostad. Vid den fortsatta projekteringen bör vidare liksom beträffande

det nya flickhemmet undersökas förutsättningarna att förlägga

skoleleverna till mindre enheter än vad delegationen föreslagit.

Det må i detta sammanhang erinras om att delegationen redovisat en utredning

angående jordbruks- och trädgårdsdriften vid Salbohed. I likhet

med delegationen finner jag dock, att det bör ankomma på hemmets styrelse

och skolöverstyrelsen att taga ställning till de i utredningen framlagda

förslagen och avgiva i anledning därav erforderliga framställningar.

Vad delegationen uttalat och föreslagit beträffande yrkesundervisning

o c h ar betsträ ning för flick- och pojkklientelet vill jag instämma

i. Till frågan om det föreslagna samarbetet i detta avseende mellan

Salberga sjukhus och Salbohedshemmet är jag icke beredd alt nu taga

ställning. Då emellertid åtminstone ett begränsat sådant samarbete synes

vara förenat med vissa fördelar, förordar jag, att förutsättningarna härför

prövas med utnyttjande av redan förefintliga möjligheter i detta hänseende.

Delegationen har vidare framlagt vissa förslag beträffande personalorganisationen

vid Salbohedshemmet och den föreslagna Axbergsgården.

Med hänsyn bl. a. till den ändrade organisation jag nu förordat

torde dock hithörande frågor böra prövas i annat sammanhang på grundval

av förslag till personalorganisation från vederbörande myndigheter.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961

V. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de förslag rörande organisationen för undervisning

och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning

m. m., som jag i det föregående förordat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Erik Andersson

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1961 65

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning........................................................ 3

II. Förslag av mentalsjukvårdsberedningens byggnads- och utrustningsdelegation.

........................................................ 4

Klientel och platsbehov.............................................. 4

Undervisnings- och vårdorganisation................................... 8

Skol- och yrkeshem för flickor........................................ 15

Statens skol- och yrkeshem i Vänersborg............................ 15

Förslag till nytt skol- och yrkeshem: Axbergsgården.................. 17

Yrkesundervisning och arbetsträning................................. 20

Axbergsgårdens planläggning m. m.................................. 22

Personalorganisationen m. m. vid Axbergsgården..................... 24

Söderhaga skolhem................................................ 25

Skol- och yrkeshem för pojkar........................................ 26

Förslag till ny- och ombyggnad av Salbohedshemmet................. 26

Yrkesundervisning och arbetsträning................................ 28

Samarbete mellan Salberga sjukhus och Salbohedshemmet.............. 30

Vissa frågor rörande jordbruket å Salbohedshemmet.................. 33

Personalorganisationen vid Salbohedshemmet m. m................... 34

Sävstaholms skolhem............................................... 35

ITT. Yttranden över mentalsjukvårdsberedningens byggnads- och utrust
ningsdelegations

förslag........................................... 36

Klientel och platsbehov.............................................. 36

Undervisnings- och vårdorganisation................................... 38

Skol- och yrkeshem för flickor........................................ 44

Statens skol- och yrkeshem i Vänersborg och Söderhaga skolhem...... 44

Förslag till nytt skol- och yrkeshem: Axbergsgården.................... 47

Yrkesundervisning och arbetsträning................................ 48

Axbergsgårdens planläggning m. m.................................. 49

Personalorganisationen m. m. vid Axbergsgården....................... 51

Skol- och yrkeshem för pojkar........................................ 52

Förslag till ny- och ombyggnad av Salbohedshemmet................. 52

Yrkesundervisning och arbetsträning................................. 53

Samarbete mellan Salbohedshemmet och Salberga sjukhus............. 54

Salbohedshemmets lantbruk........................................ 55

Personalorganisationen m. m. vid Salbohedshemmet.................. 55

Sävstaholms skolhem.............................................. 55

IV. Departementschefen.............................................. 57

V. Hemställan...................................................... 64

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 61

108040

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1961:139 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om organisationen för undervisning och vård av barn med komplicerad utveckling shämning m. m. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1961:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämn s. 1 i texten
  3. SU 1961:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utveckling shämning m. m. jäm s. 1 i texten