Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård

1961-03-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:74, Angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1961

1

Nr 74

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående understöd åt

båttrafiken i Stockholms skärgård; given Stockholms

slott den 3 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs principförslag om lösning på längre sikt av

båtkommunikationerna i Stockholms mellersta och norra skärgård. Förslaget

innebär övergång till ett system med passbåtsförbindelser mellan ifrågakommande

öar och platser på närmast belägna fastland med tillgång till

lämpliga bryggor och tillfredsställande vägförbindelser inåt. Det förutsätts

att trafiken skall omhänderhas av kommunägda eller privata rederier i

samverkan med staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Som

ett led i planeringen av skärgårdstrafiken på sikt äskas bemyndigande för

Kungl. Maj :t att gemensamt med staden och landstinget teckna kreditgarantier

intill ett belopp av högst 6 milj. kronor för lån till anskaffning av

passagerarbåtar.

Två å tre år behövs för att skaffa fram erforderligt tonnage, förbättra

bryggor och vägförbindelser, göra upp trafikplaner etc. Under den tiden bör

trafiken upprätthållas i samma former som för närvarande. I enlighet härmed

har preliminärt avtal träffats mellan företrädare för det allmänna, å

ena, samt Waxholms nya ångfartygs aktiebolag, å andra sidan, om förlängning

till den 1 oktober 1964 på i huvudsak oförändrade villkor av nu gällande

avtal med bolaget om viss båttrafik i skärgården. Till subventionsändamål

äskas för budgetåret 1961/62 ett anslag av 260 000 kronor, innebärande

en höjning med 45 000 kronor jämfört med budgetåret 1960/61.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 74

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 mars 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om understöd åt

skärgårdstrafiken i Stockholms skärgård, m. m., och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (X ht p. 89) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Understöd åt

skärgårdsrederier för budgetåret 1961/62 beräkna ett reservationsanslag av

215 000 kronor. Denna fråga torde nu åter få upptagas.

Nuvarande förhållanden

Waxholms nya ångfartygs aktiebolag har under en följd av år erhållit

bidrag av allmänna medel för att ombesörja viss båttrafik i mellersta och

norra delarna av Stockholms skärgård. Under större delen av 1950-talet reglerades

stödet genom två mellan Stockholms stad och bolaget i februari och

mars 1952 ingångna avtal jämte sedermera träffade tilläggsöverenskommelser.

I anslutning till dessa avtal och tilläggsöverenskommelser, vilka

samtliga upphörde den 1 maj 1959, hade staten och Stockholms läns landsting

lämnat utfästelser om bidrag till staden. Under seglationsåret 1958/59

utgjorde det ekonomiska understödet till Waxholmsbolaget sammanlagt

drygt 790 000 kronor, varav på staten belöpte cirka 350 000 kronor. Riksdagen

har lämnat sin medverkan till de ekonomiska åtagandena för statens

del. Därutinnan torde beträffande 1952 års avtal få hänvisas till prop.

1952: 163 och beträffande tilläggsöverenskommelserna till prop. 1956: 196,

1957:124 samt 1958 års statsverksproposition X ht., p. 101. Beträffande den allmänna

bakgrunden till de ekonomiska stödåtgärderna torde få erinras om

att enligt 1952 års riksdagsbeslut huvudtanken i statsmakternas planläggning

för lösning av skärgårdens trafikproblem på längre sikt var att genom

en successiv utbyggnad av kombinerade land- och sjötransporter småningom

skapa ett ekonomiskt självbärande trafiksystem, baserat på landtrafikföretag.

Hur skärgårdstrafiken borde ombesörjas efter den 30 april 1959 blev föremål

för förhandlingar mellan företrädare för staten, Stockholms stad och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungt. Maj:ts proposition nr 74 år 1961

Stockholms läns landsting, å ena, samt Waxholmsbolaget, å andra sidan.

När frågan härom i mars 1959 underställdes riksdagen (prop. 101), hade på

grund av motsättningar mellan avtalsparterna om ersättningens storlek någon

överenskommelse inte träffats. Förhandlingarna hade kort tidigare avbrutits,

och det var ovisst om Waxholmsbolaget över huvud taget skulle

komma att acceptera de ekonomiska villkor för en fortsättning av trafiken,

vilka från det allmännas sida bedömdes rimliga. I propositionen förutsattes

därför att det skulle få ankomma på Kungl. Maj :t att inom ramen för

ett belopp av 200 000 kronor för statens del medverka till åtgärder för upprätthållande

av båttrafiken i huvudsaklig överensstämmelse med en av företrädarna

för det allmänna utarbetad trafikplan. Propositionen biträddes av

riksdagen (SU 75, Rskr 215).

Med stöd härav upprätthölls under våren och sommaren 1959 båttrafiken

inom berörda delar av Stockholms skärgård genom avtal med andra rederier

än Waxholmsbolaget. Redan i juni återupptogs dock överläggningarna

med nämnda bolag. Som redovisats i 1960 års statsverksproposition, X ht.,

p. 92, resulterade de fortsatta förhandlingarna i ett den 13 juli 1959, ingånget,

av Kungl. Maj :t sedermera godkänt avtal, varigenom Waxholmsbolaget

åtar sig att under tiden den 1 september 1959—den 30 september

1961, d. v. s. under drygt två år, i anslutning till uppgjord trafikplan ombesörja

reguljär båttrafik inom Stockholms mellersta och norra skärgård,

med undantag för vissa öar inom norra delen av Blidö-Yxlanområdet.

Som bidrag till kostnaderna härför skall bolaget för hela avtalsperioden

uppbära sammanlagt 1 050 000 kronor, varav staten svarar för 420 000 kronor.

Ändras socialstyrelsens konsumentprisindex under avtalstiden skall bidraget

jämkas i motsvarande mån. Ett av staten, staden och landstinget

tillsatt trafikutskott äger följa bolagets åtgärder i fråga om den understödda

trafiken.

Den till avtalet fogade trafikplanen omfattar dels Fåglarö, Betsö, Mjölkö

in. fl. öar i Västra Saxarfjärden, dels öarna öster om Ljusterö (Husaröområdet)

och i norra delen av Lindalssundet, dels Tynningö, Ramsö m. fl. öar

omkring Vaxholm. Trafikplanen innehåller uppgifter om de båtar, som

skall ombesörja trafiken, och i särskild förteckning till planen är upptagna

de bryggor, som skall anlöpas. Inom ramen härför förutsättes trafiken inom

respektive områden anpassad efter föreliggande behov under dels perioden

den 1 oktober—den 30 april, dels den återstående delen av året. Särskilda bestämmelser

gäller för sådan tid, när allvarligare ishinder föreligger för trafikens

upprätthållande: då är bolaget skyldigt att utföra trafik endast inom

Husaröområdet med Lindalssundet samt inom Vaxholmsområdet. För närmare

uppgifter rörande den understödda trafikens omfattning torde iå hänvisas

till akten i ärendet.

Vad gäller Blidö—Yxlanområdet har den 30 september 1959 träffats ett

avtal — vilket sedermera godkänts av Kungl. Maj:t, varom riksdagen underrättats

i 1960 års statsverksproposition, X hl., p. 92 — mellan företrädarna

för det allmänna och Ångfartygs aktiebolaget Stockholm—Blidösund.

It Bihang till riksdagens protokoll 11)61. 1 saml. Nr 74

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1961

Bolaget åtar sig att under tiden den 1 oktober 1959—den 30 september 1964,

alltså under en femårsperiod, på vissa i avtalet närmare angivna villkor och

enligt en till avtalet fogad trafikplan ombesörja tillfredsställande reguljär

båttrafik inom området. Det allmänna skall till bolaget såsom bidrag till

kostnaderna för trafiken utge 35 000 kronor för år, varav staten skall svara

för en tredjedel. Bidraget är indexreglerat. På samma sätt som beträffande

Waxholmsbolaget äger ett av staten, staden och landstinget tillsatt trafikutskott

följa bolagets åtgärder i fråga om den understödda trafiken. — Den

till avtalet med Blidösundsbolaget fogade trafikplanen omfattar Högmarsö

och Hemmarö sydväst om Furusund samt Rödlöga, Svartlöga, Norröra m. fl.

öar öster och nordost om Yxlan—Blidö. Stationeringsort för det fartyg ,som

trafikerar området, är Furusund.

Föreliggande förslag

Företrädarna för det allmänna, vilka tillika ingår som ledamöter i de

nämnda trafikutskotten, har utrett frågan om skärgårdstrafikens ordnande

på längre sikt. I skrivelse den 20 februari 1961 anför statens företrädare,

att enighet råder mellan företrädarna om att båttrafiken i Stockholms mellersta

och norra skärgård i framtiden bör anordnas enligt ett system, som

i princip bygger på passbåtsförbindelser mellan ifrågakommande öar och

sådana platser på närmast belägna fastland, vilka har tillgång till för ändamålet

lämpliga bryggor och tillfredsställande landsvägskommunikationer

inåt. Endast öar, som inte har bro- eller färjeförbindelse med fastlandet,

bör omfattas av trafiken. Passbåtarnas kapacitet anpassas efter toppbelastning

sommartid. För vinterhalvåret bör ungefär samma regler gälla som

för närvarande. Under perioder med allvarligare ishinder skall sålunda

inom vissa områden trafiken kunna nedläggas och öborna hänvisas till att

själva ta sig över isen till fastlandet. Även under isläggning och islossning

förutsättes trafiken på vissa av de mindre öarna nedlagd.

Företrädarna för det allmänna anser, att vid utformning av båtförbindelserna

enligt vad nu sagts Marsätra i Åkersberga kommun är den lämpligaste

fastlandsbasen för trafik till och från Fåglarö, Betsö, Mjölkö och övriga

ifrågakommande öar i Västra Saxarfjärden. Trafiken på Husaröområdet

syns i huvudsak böra baseras på Boda och Bolvik på Värmdölandet. Till och

från öarna i nämnda område bör reguljära båtförbindelser upprätthållas

även med Södra Ljusterö, som ju har färjeförbindelser med fastlandet. För

öarna omkring Vaxholm och i norra delen av Lindalssundet föreslås Vaxholm

som fastlandsbas. Trafiken i Yxlan—Blidöområdet slutligen bör ombaseras

till Bromskär på norra Blidö, sedan numera bryggan vid Bromskär

och vägen ditut färdigställts.

De båtar, vilka för närvarande trafikerar berörda delar av skärgården,

anses ur driftsekonomisk synpunkt mindre lämpliga att användas i den

föreslagna passbålstrafiken. Nytt båtmaterial måste sålunda anskaffas, vilket

kommer att ta relativt lång tid. Dessutom behöver bryggor iordning
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1961

ställas och vägförbindelser förbättras. Arbetena därmed kan inte beräknas

vara färdiga förrän tidigast om två ä tre år. Företrädarna anser det därför

inte möjligt att lägga om trafiken förrän på hösten 1964.

Fram till sistnämnda tidpunkt bör den nuvarande trafikuppläggningen

bibehållas. Företrädarna för det allmänna har förhandlat med Waxholmsbolaget

om fortsättning övergångsvis av trafiken i samma former som gäller

för närvarande. Till grund för företrädarnas bedömningar i fråga om

trafikens omfattning under åren närmast efter den 30 september 1961, när

nu gällande avtal med Waxholmsbolaget upphör, och rörande den erforderliga

subventionens storlek vid en förnyad överenskommelse har legat

trafikanträkningar och noggrann genomgång av det ekonomiska utfallet av

Waxholmsbolagets trafik under nu löpande avtalsperiod fram till årsskiftet

1960/61. Förhandlingarna med bolaget har resulterat i ett, under förutsättning

av Kungl. Maj :ts godkännande, den 17 februari 1961 träffat avtal om

förlängning till den 1 oktober 1964 av nu gällande överenskommelse på i

huvudsak oförändrade villkor. Det månatliga grundbeloppet i det nya avtalet

är lika med nu utgående grundbelopp för månad räknat, 42 000 kronor,

ökat med det indextillägg, som enligt 1959 års avtal skall utgå för september

månad 1961. Härav svarar staten för 40 procent samt staden och

landstinget vardera för 30 procent. Om konsumentprisindex under avtalsperioden

kommer att överstiga indextalet för september månad 1961, skali

ett tillägg i procent räknat motsvarande en och en halv gång indexstegringen

utgå. Detta innebär en för bolaget något förmånligare indexreglering, än

den som är bestämd i 1959 års avtal. Företrädarna för det allmänna hai

emellertid ansett en dylik justering motiverad med hänsyn till att kostnadsutvecklingen

för Waxliolmsbolagets sjötrafik har varit och kan förväntas

bli oförmånligare än den som avspeglas i konsumentprisindex.

Tiden fram till den 1 oktober 1964 måste, som nämnts, användas för att

förbereda övergången till det nya trafiksystemet. Förutom nyanskaffning

av båtar och förbättring av bryggor och vägar skall trafikplaner upprättas

och förhandlingar föras med sådana trafikföretag, som kan vara intresserade

av att upprätthålla den nya trafiken. Enligt företrädarnas mening är

det angeläget att flera företag i konkurrens med varandra anger villkoren

för upprätthållande av båtförbindelserna. Vid de preliminära kontakter, som

företrädarna för det allmänna haft med intresserade trafikföretag, har i

allmänhet understrukits svårigheterna att skaffa kapital för att förvärva

ändamålsenligt tonnage. Företrädarna anser därför att det skulle vara värdefullt

om enskilda företag för anskaffning av lämpliga passagerarbåtar i

skärgård strafiken kunde få ekonomiskt stöd av det allmänna i form av

exempelvis kreditgarantier för lån i allmänna marknaden.

Under åberopande av det anförda hemställer statens företrädare i frågor

om båttrafiken i Stockholms skärgård, att Kungl. Maj:t måtte dels godkänna

det den 17 februari 1961 träffade avtalet med Waxholmsbolaget om

fortsättning av båttrafiken inom bolagets trafikområde under tiden fian och

med den 1 oktober 1961 till och med den 30 september 1964, dels föranstalta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1961

om i sammanhanget erforderlig medelsanvisning för budgetåret 1961/62,

dels uppdraga åt länsstyrelsen i Stockholms län att till Waxholmsbolaget

verkställa de utbetalningar, som följer av avtalet, dels medverka till åtgärder,

som gör det möjligt att lämna ekonomiskt stöd vid anskaffning av passagerarbåtar

för skärgårdstrafiken.

I detta sammanhang torde få anmälas att Ångfartygs aktiebolaget Stockholm—Blidösund

i särskild skrivelse den 8 oktober 1960 hemställt om bidrag

av statsmedel med 25 procent av 21 172 kronor, utgörande kostnaderna

för vissa tidigare inte förutsedda reparationer av det fartyg, med vilket

bolaget upprätthåller passagerartrafiken i Blidö—Yxlanområdet enligt förenämnda

avtal den 30 september 1959. Bolaget upplyser att reparationerna

kommit till utförande efter ålägganden därom av statens fartygsinspektion.

Kostnaderna är av den storleksordningen, att bolaget inom ramen för

tillgängliga medel inte kan täcka mer än högst en fjärdedel av desamma.

Det finns anledning att räkna med att Stockholms stad och Stockholms läns

landsting kommer att delta i utgifterna med en fjärdedel vardera. Bolaget

vill nu att staten skall täcka den resterande fjärdedelen av ifrågavarande

reparationskostnader.

Ytterligare har Blidösundsbolaget i skrift den 22 februari 1961 anhållit

att med utgången av innevarande mars månad bli löst från gällande avtal

om upprätthållande av passagerartrafiken i Blidö—Yxlanområdet. Som

skäl åberopar bolaget att förlusterna varit så stora, att bolaget ej längre

kan fortsätta sin verksamhet.

Yttranden

I ärendet har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret, sjöfartsstyrelsen

och länsstyrelsen i Stockholms län. De tillstyrker den överenskomna

förlängningen av nu gällande avtal med Waxholmsbolaget. Statskontoret

och sjöfartsstyrelsen tillstyrker eller lämnar utan erinran även

vad statens företrädare i förhandlingarna om båttrafiken föreslagit angående

den framtida utformningen av trafiken inom Waxholmsbolagets och

Blidösundsbolagets trafikområden. Länsstyrelsen tar inte upp sistnämnda

fråga men förutsätter att styrelsen får tillfälle att yttra sig över det kommande

förslaget om sjötrafikens utformning mera i detalj.

Eljest föranleder den remitterade framställningen inte andra uttalanden

från statskontorets sida, än att indexklausulen i avtalet med Waxholmsbolaget

ej bör bli normgivande för framtida avtalsuppgörelser av motsvarande

slag. Vidare har statskontoret på tillgängligt material inte ansett sig kunna

tillstyrka förslaget om tecknande av kreditgarantier för lån till anskaffande

av passagerarbatar i skärgårdstrafiken. — Sjöfartsstyrelsen hänvisar

i vad gäller båtanskaffningsfrågan till vad styrelsen tidigare uttalat om

vikten av att skärgårdstrafiken tillförs ett ändamålsenligt båtmaterial och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1961

7

om betydelsen av att detta båtmaterial inte splittras på för många ägarenheter,

bland annat för att undvika fördyring av reservbåthållningen. Styrelsen

tillägger att ett klarläggande av båtbehovet synes kräva ingående undersökningar

från trafikutskottets sida, därvid bör beaktas det snabbt ökande

beståndet av privata motorbåtar. — Länsstyrelsen i Stockholms län gör

uttalanden till förmån för en något utökad höst- och vårtrafik på öarna i

Västra Saxarfjärden.

Departementschefen

Större delen av sjötrafiken i Stockholms mellersta och norra skärgård

ombesörjs sedan länge av Waxholms nya ångfartygs aktiebolag. Genom

minskning av den bofasta befolkningen i skärgårdsområdet och genom ökat

utnyttjande av landtransportmedel i kommunikationerna dit ut har resandeunderlaget

inom bolagets trafikområde minskat och lönsamheten i driften

försämrats. Denna utveckling började under åren närmast efter andra

världskriget, och i slutet av 1940-talet aktualiserade Waxholmsbolaget krav

på det allmänna om understöd till upprätthållande av framför allt den förlustbringande

vinterfarten. Staten, Stockholms stad och Stockholms läns

landsting har sedan dess gemensamt lämnat subventioner till bolaget. Mellan

åren 1952 och 1959 reglerades stödet genom två mellan Stockholms stad

och Waxholmsbolaget träffade avtal jämte tilläggsöverenskommelser. Bidraget

utgjorde seglationsåret 1958/59 sammanlagt drygt 790 000 kronor.

Häri deltog staten med mellan 40 och 50 procent, medan återstoden belastade

staden och landstinget. Nämnda avtal och tilläggsöverenskommelser

upphörde att gälla den 1 maj 1959. Kort tid därefter träffades ett nytt avtal

med Waxholmsbolaget, gällande från och med den 1 september 1959 till

och med den 30 september 1961. Därvid undantogs det s. k. Blidö-Yxlanområdet.

Inom detta område ombesörjs trafiken för närvarande av Ångfartygs

aktiebolaget Stockholm—Blidösund enligt särskilt avtal, som gäller

till den 1 oktober 1964.

Frågan om hur sjöförbindelserna inom Waxholmsbolagets trafikområde

skall ordnas efter den 30 september 1961, när nuvarande avtal med bolaget

löper ut, har blivit föremål för utredning och nya förhandlingar genom

härför tillkallade företrädare för staten, staden och landstinget. Företrädarnas

arbete har främst varit inriktat på att finna lösningar av skärgårdens

trafikproblem på längre sikt.

Utgångspunkten för det allmännas ekonomiska engagemang i skärgårdstrafiken

har varit att stat och kommun bör tillse, att öbornas behov av fastlandsförbindelser

tillgodoses i rimlig utsträckning. Enligt de av 1952 års

riksdag godkända riktlinjerna för båttrafikens ordnande skulle detta ske

genom kombinerade land- och sjötransporter, därvid vägsystemet skulle

utbyggas och sjötransporternas längd förkortas. Härigenom skulle förutsättningar

åstadkommas för ett i huvudsak ekonomiskt självbärande trafiksystem.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr Ib år 1961

Detta program har under senare år i flera väsentliga delar förverkligats

genom anordnande av väg-, bro- eller färjeförbindelser till en del av de större

öarna och genom förbättringar av vägar i kustlandet och på öarna. På

många håll inom skärgårdsområdet har sålunda vunnits tillfredsställande

lösningar av trafikproblemen genom direkt landtrafik eller genom kombination

av sådan trafik och passbåtstrafik. Framför allt inom de delar av

skärgården, som under ekonomisk medverkan av det allmänna trafikeras av

Waxholmsbolaget, upprätthålls emellertid fortfarande en ganska omfattande

reguljär båttrafik med Stockholm som utgångspunkt.

I skrivelse den 20 februari 1961 har den av mig med stöd av tidigare bemyndigande

av Kungl. Maj :t utsedde företrädaren1 i frågor avseende skärgårdstrafikens

ordnande anmält, att han och vederbörande företrädare för

Stockholms stad och Stockholms läns landsting är ense om att den nuvarande

subventionerade direkttrafiken mellan Stockholm och vissa Öar i

norra och mellersta skärgården så snart som möjligt bör ersättas med passbåtsförbindelser

mellan öarna och sådana platser på närmast belägna fastland,

som har för ändamålet lämpliga bryggor och tillfredsställande landsvägsförbindelser

inåt. Endast öar som inte har bro- eller färjeförbindelse

med fastlandet bör omfattas av trafiken. Under perioder med allvarligare

ishinder skall båtförbindelserna inom vissa områden kunna nedläggas. För

några av de mindre öarna förutsättes detta bli fallet även under isläggning

och islossning. Som lämpliga fastlandsbaser vid övergång till passbåtstrafik

nämns Marsätra i Åkersberga kommun för öarna inom Västra Saxarljärden,

Boda och Bolvik på Värmdö för öarna öster om Ljusterö (Husaröområdet)

samt Vaxholm för öarna i Vaxholms närhet och i norra delen av

Lindalssundet. Den nuvarande passbåtstrafiken i Blidö—Yxlanområdet föreslås

ombaserad till Bromskär på Blidö.

I skrivelsen framhålles vidare att ett så anordnat trafiksystem förutsätter

anskaffande av andra båtar än dem, som nu trafikerar berörda delar av

skärgården. Dessutom behöver vissa bryggor ställas i ordning och vägförbindelser

förbättras. Ytterligare tillkommer att trafikplaner skall göras upp

och förhandlingar föras med sådana trafikföretag, som kan vara intresserade

av att i samverkan med det allmänna upprätthålla en för skärgårdens

befolkning godtagbar trafik. Allt detta kommer att ta två å tre år att genomföra.

Det anses därför inte möjligt att lägga om trafiken förrän tidigast

på hösten 1964.

Vad anskaffningen av de nya passagerarbåtarna beträffar räknar företrädarna

med att det för ifrågakommande privata eller kommunägda trafikföretag

kan visa sig svårt att få fram erforderligt kapital. Därför hemställs

att det allmänna skall ha möjligheter att ekonomiskt träda emellan, exempelvis

genom att för inköp av lämpligt tonnage teckna garantier för lån i

öppna kreditmarknaden.

Fram till den 1 oktober 1964 anses under alla omständigheter den nu
1

Fr. o. m. den 25 november 1960 förrådsdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

I. R. M. Morting.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1961

9

varande trafikuppläggningen böra bibehållas. Företrädarna har i det syftet

förhandlat med Waxholmsbolaget om fortsättning under en treårsperiod

av trafiken i oförändrad omfattning och på ungefär oförändrade ekonomiska

villkor. Förhandlingarna har resulterat i ett, under förutsättning

av Kungl. Maj :t godkännande, den 17 februari 1901 träffat avtal om förlängning

av nu gällande överenskommelse till den 1 oktober 1964. Det nya

avtalet innehåller en något förmånligare indexberäkning för bolaget, än

den som är bestämd i 1959 års avtal. Till stöd härför åberopas att kostnadsutvecklingen

för Waxholmsbolagets sjötrafik har varit och kan förväntas

bli oförmånligare än den som avspeglas i index.

Remissinstanserna har tillstyrkt den överenskomna förlängningen av nu

gällande avtal med Waxholmsbolaget. Statskontoret och sjöfartsstyrelsen

tillstyrker eller lämnar utan erinran även vad som föreslagits ifråga om

den framtida utformningen av sjöförbindelserna i Stockholms mellersta

och norra skärgård, dock att statskontoret i det sammanhanget inte ansett

sig kunna tillstyrka kreditgarantier för lån till anskaffande av skärgårdsbåtar.

Vad först angår uppläggningen av skärgårdstrafiken på sikt är jag ense

med företrädarna för det allmänna om önskvärdheten av övergång till passbåtstrafik

inom de delar av Stockholms skärgård, vilka med ekonomiskt

stöd av det allmänna för närvarande trafikeras av Waxholmsbolaget. En

sådan lösning av trafikfrågorna ansluter till de riktlinjer för skärgårdstrafikens

ordnande, vilka underställdes redan 1952 års riksdag och därvid

lämnades utan erinran. Huvudtanken i statsmakternas beslut då var bland

annat att man bör söka ordna skärgårdskommunikationerna genom kombinerade

land- och sjötransporter med sjötransporterna så korta som möjligt.

Ett dylikt trafiksystem har också på olika håll i skärgården numera

vunnit omsättning i praktiken. Med hänsyn till att en motsvarande uppläggning

av kommunikationerna i vissa delar av Stockholms mellersta och

norra skärgård kommer att kräva en hel del förberedelsearbeten i form av

vägförbättringar, bryggbyggnader, förhandlingar med olika trafikföretag

etc. anser jag motiverat, att principerna för omläggning av trafiken i berörda

delar av skärgården ånyo underställs riksdagens prövning.

Betingelserna för en omedelbar omläggning av kommunikationerna i området

är emellertid inte för handen. Förberedelsearbetena kommer att ta

åtminstone två, kanske tre år att genomföra. Det nya trafiksystemet syns

därför inte kunna träda i kraft förrän på hösten 1904. Det bör under

mellantiden ankomma på statens företrädare i båttrafikfrågorna att gemensamt

med vederbörande representanter för staden och landstinget närmare

undersöka vilka praktiska åtgärder, som behövs för trafikomläggningen,

och hos Kungl. Maj :t framlägga de förslag i ämnet, som undersökningarna

ger anledning till. I första rummet skall detaljerade trafikplaner göras

upp, vilka kan ligga till grund för intresserade kommunikationsföretags

bedömningar av villkoren för alt upprätthålla en av det allmänna godtagbar

trafik i området. I sammanhang med utredningsarbetet uppkommande kost
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1961

nader för annonsering m. m. förväntas bli måttliga och torde, som skett i

motsvarande tidigare situationer, få bestridas inom ramen för de under förevarande

anslag tillgängliga medlen.

För att underlätta tillkomsten av ett ur driftekonomiska och andra synpunkter

ändamålsenligt tonnage i den nya passbåtstrafiken anser jag motiverat,

att det allmänna i någon form lämnar sin finansiella medverkan.

Lämpligaste alternativet torde vara att det allmänna till förmån för ifrågakommande

trafikföretag tecknar garantier för lån i öppna kreditmarknaden.

Jag föreslår i enlighet härmed att Kungl. Maj :t begär riksdagens bemyndigande

att inom ramen för ett sammanlagt belopp av högst 6 milj. kronor

teckna garantier för lån till inköp av passagerarbåtar, avsedda att användas

i skärgårdstrafiken. Då jag förutsätter att garantierna kommer att

tecknas gemensamt av staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting

torde det ekonomiska ansvaret för statsverkets del komma att begränsas

till högst 40 procent av nämnda belopp. Lånegarantiärendena torde,

i vad avser statens engagemang, böra avgöras av Kungl. Maj :t. Eljest bör

för båtgarantilånen i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i kungörelsen

den 3 juni 1960 (nr 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och

småindustri. På samma sätt torde — om riksdagen inte reser någon invändning

däremot — eventuella förluster i garantilåneverksamheten böra,

i vad avser statsverkets del, täckas med anlitande av det under tionde huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget Täckande av förluster i anledning av

statlig garanti för lån till hantverks- och industriföretag m. m.

Jag ansluter mig till förslaget om bibehållande under en treårsperiod,

räknat från och med den 1 oktober 1961, av nu gällande former för sjötrafikens

upprätthållande och förordar godkännande av det i sådant syfte

mellan företrädarna för det allmänna och Waxholmsbolaget träffade avtalet

om förlängning på i huvudsak oförändrade villkor av nu gällande överenskommelse.

Kungl. Maj :t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande

att för statens del besluta om sådant godkännande. Det nya avtalet ställer

sig i indexhänseende något dyrare för det allmänna; därest under avtalsperioden

det allmänna löne- och kostnadsläget förskjuts i ungefär samma

takt, som ägt rum under de tre sista åren, blir merutgifterna för hela perioden

cirka 20 000 kronor, varav 8 000 faller på statsverket. Skulle under avtalstiden

behov visa sig föreligga av smärre jämkningar i trafikplanen,

förutsätter jag att det skall få ankomma på Kungl. Maj:t att för statens

del besluta om erforderliga ändringar.

Vad gäller Blidö—Yxlanområdet är det ovisst om Blidösundsbolaget kommer

alt kunna fortsätta trafiken enligt avtalet den 30 september 1959. Bolaget

har gjort förluster i verksamheten med likviditetsbrist som följd, och

i skrift den 22 februari 1961 har bolaget begärt att bli löst från avtalet. Företrädarna

för det allmänna undersöker för närvarande vilka åtgärder, som

i det uppkomna läget bör vidtas. Undersökningarna hinner emellertid inte

bli klara i sådan tid, att förslag till lösningar kan underställas årets riksdag.

Kungl. Maj :t torde därför böra inhämta riksdagens bemyndigande att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1961

vidta erforderliga åtgärder för fortsättning av sjöförbindelserna i Blidö—

Yxlanområdet. Så länge det kan befaras att bolaget kommer att upphöra

med trafiken, torde bolagets yrkande om särskild ersättning av statsmedel

för vissa reparationskostnader inte böra bifallas.

Med beaktande av redan inträffade indexförändringar och eventuella ytterligare

dylika förändringar under det närmaste året uppskattar jag statens

andel av subventionerna till Waxholmsbolaget och av kostnaderna för

trafiken i Blidö—Yxlanområdet under budgetåret 1961/62 till sammanlagt

235 000 kronor. Därjämte torde i anslaget för nästa budgetår böra inräknas

ett belopp av förslagsvis 25 000 kronor för bekostande av oförutsedda åtgärder

och av eventuella smärre jämkningar i de till avtalen hörande trafikplanerna,

m. m. Det sammanlagda anslagsbehovet för budgetåret 1961/

62 blir då 260 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade riktlinjer angående utformningen

på längre sikt av de reguljära båtförbindelserna

i Stockholms mellersta och norra skärgård;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att intill ett belopp av högst

6 milj. kronor gemensamt med Stockholms stad och Stockholms

läns landsting teckna garantier för lån till anskaffande

av passagerarbåtar i skärgårdstrafiken;

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna det mellan företrädare

för staten, Stockholms stad och Stockholms läns

landsting, å ena sidan, samt Waxholms nya ångfartygs aktiebolag,

å andra sidan, den 17 februari 1961 träffade avtalet

om upprätthållande av viss sjötrafik i Stockholms skärgård

under tiden den 1 oktober 1961—den 30 september

1964;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att för tiden till och med den

30 september 1964 vidta erforderliga åtgärder för upprätthållande

av sjötrafiken i Blidö—Yxlanområdet;

e) till Understöd åt skärgårdsrederier m. m. för budgetåret

1961/62 anvisa ett reservationsanslag av 260 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Palm

610346 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård. a1 i texten
  2. SU 1961:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten