Sök i Ratio Lex

Med förslag till ng ölförsäljningsförordning, m. m

117 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 113 av 117 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:8, Med förslag till ng ölförsäljningsförordning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

1

Nr 8

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ng ölförsäljningsförordning,

m. m.; given Stockholms slott

den 16 december 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) ölförsäljningsförordning; samt

2) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den

27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny ölförsäljningsförordning. Förslaget

grundas på ett av 1954 års bryggeriutredning framlagt betänkande i

ölfrågan (SOU 1959:46), vari bl. a. redovisas nya specialundersökningar

rörande maltdryckernas verkan.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna innebär, att en betydande

liberalisering och förenkling genomföres på ölområdet, främst i fråga om

utminuteringen.

Sålunda slopas det nuvarande omständliga förfarandet för att erhålla

tillstånd till utminutering. Sådant tillstånd skall i fortsättningen meddelas

efter en schematisk prövning utan särskild remissbehandling. Beslutanderätten

överföres från länsstyrelserna till polismyndigheterna.

Tillstånd till utminutering skall kunna erhållas av i stort sett alla matvaruhandlare

och tillverkare av Öl, lättöl och läskedrycker. Hittillsvarande

skillnader mellan butiksförsäljning och rörlig försäljning slopas. Tillstånd

skall gälla tills vidare utan tidsbegränsning.

I samband härmed slopas den möjlighet, som kommunernas fullmäktige

nu har att med kvalificerad majoritet motsätta sig försäljning av Öl i livsmedelsbutiker.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Beträffande utskänkningen av Öl bibehålies i stort sett det nuvarande

tillståndsförfarandet, däri inbegripet det kommunala vetot. Dock föreslås

vissa förenklingar. Sålunda avses att tillstånden skall kunna — liksom inom

utminuteringen — gälla tills vidare utan tidsbegränsning. Bestämmelserna

rörande tillfällig utskänkning moderniseras.

I fråga om rätten att tillverka Öl och starköl förordas att det hittillsvarande

systemet med särskilda av Kungl. Maj :t meddelade koncessioner avvecklas.

En förenklad tillståndsprövning skall i stället äga rum hos kontrollstyrelsen.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 oktober 1961.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

3

Förslag

till

ölförsäljningsförordning

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Med Öl förstås

viktprocent.

maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8

2 §.

Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande av Öl mot ersättning.

Som försäljning skall dock icke anses att arbetsgivare på grund av arbetsavtal

utan särskild gottgörelse tillhandahåller Öl åt anställd.

Till partihandel hänföras försäljning till återförsäljare i och för dennes

rörelse samt försäljning för export. Annan försäljning (detaljhandel) sker

genom utminutering eller utskänlcning. Med utskänkning förstås försäljning

till förtäring på stället.

3 §•

Öl må säljas endast av den som äger rätt därtill enligt denna förordning.

Hembryggt Öl må icke säljas.

Rätt att sälja Öl hänför sig till viss lokal (försäljningsställe).

Vid varje försäljningsställe skall, därest rättighetsinnehavaren icke är enskild

person som själv handhar verksamheten, finnas särskilt utsedd person

som har att utöva tillsyn över försäljningen (föreståndare).

Om import och partihandel

4 §•

Öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, om icke varan

antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhavarens försorg

under tillsyn av tullpersonal blivit försedd med uppgift om tillverkarens

namn och om varuslaget. I stället för uppgift om varuslaget må användas

av kontrollstyrelsen godkänd beteckning.

Öl som nu sagts må icke förses med uppgift ägnad att giva drycken sken

av att tillhöra annat varuslag än det till vilket den är hänförlig.

Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från bestämmelserna

i denna paragraf.

5 §•

Partihandel må utövas av den som har tillstånd till utminutering.

Efter anmälan hos kontrollstyrelsen må partihandel därjämte utövas av

den som yrkesmässigt hedriver partihandel med matvaror eller yrkesmässigt

inför Öl till riket.

Vid partihandel är säljaren skyldig förvissa sig om att köparen äger rätt

att återförsälja varan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Om rätt till detaljhandel

Utminutering

6 §•

Rätt att utminutera Öl tillkommer den som erhållit tillstånd därtill, så

ock den som äger utminutera rusdrycker.

Tillstånd till utminutering av Öl skall, om ej hinder möter enligt 7 § eller

eljest särskilda skäl äro däremot, meddelas

a) den som yrkesmässigt försäljer matvaror till allmänheten (matvaruhandlare),

b) den som yrkesmässigt tillverkar Öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare),

samt

c) företag som avses i 9 §.

Den som äger rätt till öppethållande efter den vanliga affärstidens slut

eller till utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker må dock

erhålla tillstånd till utminutering endast om så finnes påkallat med hänsyn

till särskilda förhållanden.

Tillstånd för tillverkare innefattar icke rätt att bedriva utminutering från

butik, som särskilt inrättats för försäljning av drycker.

7 §•

ölförsäljare som är enskild person och själv handhar utminutering ävensom

föreståndare för utminutering skall med hänsyn till personliga förhållanden

vara lämplig att utöva verksamheten.

8 §•

Tillstånd till utminutering meddelas av polismyndigheten i den ort, där

försäljningsstället är beläget.

Tillstånd meddelas att gälla tills vidare.

Om tillstånd till utminutering skall utfärdas tillståndsbevis.

9 §•

Föreslå kommunens fullmäktige den inskränkningen i fråga om matvaruhandlares

utminutering, att den ekonomiska fördelen av försäljningen genom

inrättande av särskilt företag göres oberoende av myckenheten sålt Öl,

och finnas därvid föreslagna grunder för försäljningens ordnande i övrigt

lämpliga, skall förslaget fastställas av länsstyrelsen. Beslut i sådan fråga

skall tillställas polismyndigheten i kommunen.

Fastställer länsstyrelsen förslaget, skall i beslutet angiven inskränkning

föreskrivas med avseende på tillstånd som därefter beviljas matvaruhandlare.

U tskänkning

10 §.

Rätt att utskänka Öl tillkommer, förutom i fall som i andra stycket sägs,

den som erhållit tillstånd därtill, så ock den som äger utskänka rusdrycker.

Öl må utskänkas vid slutet bord

a) till inackorderade gäster vid matservering i hem (utskänkning vid

heminackordering),

b) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal, vid servering i

denna (utskänkning i kollektivhusmatsal), samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961 5

c) till anställda vid institution eller företag i för dem avsedd matsal eller

därmed jämförlig lokal (utskänkning i personalmatsal).

Rätt till utskänkning som avses i andra stycket b) eller c) tillkommer den

som förestår lokalen.

Kungl. Maj :t äger meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och under

vilka villkor militär mäss må hänföras till personalmatsal.

Utskänkning i personalmatsal må bedrivas endast om institutionens eller

företagets ledning eller befälhavaren lämnat medgivande härtill.

11 §•

Enskild person, som själv handhar utskänkning vartill tillstånd enligt

denna förordning erfordras, ävensom föreståndare för sådan utskänkning

skall med hänsyn till personliga förhållanden vara lämplig att utöva verksamheten.

Utskänkning må ej handhavas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd.

12 §.

Tillstånd till utskänkning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod

(tillfällig utskänkning) meddelas av polismyndighet.

13 §.

Tillstånd till utskänkning, vilken bedrives året runt eller årligen under

viss tidsperiod (årsutskänkning), meddelas av länsstyrelse.

14 §.

Tillstånd till utskänkning meddelas, utom i fall som avses i andra stycket,

vid tillfällig utskänkning av polismyndigheten i den ort och, vid årsutskänkning,

av länsstyrelsen i det län, där utskänkningen är avsedd att bedrivas.

Tillstånd till utskänkning på fartyg, järnvägståg eller luftfartyg meddelas

vid tillfällig utskänkning av polismyndigheten i den ort och, vid årsutskänkning,

av länsstyrelsen i det län, där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller

luftfartsföretaget har sitt säte. Har rederiet eller luftfartsföretaget icke säte

inom riket, meddelas tillstånd av överståthållarämbetet.

Tillstånd meddelas att gälla tills vidare, för bestämd tid eller för visst tillfälle.

Om tillstånd till utskänkning skall utfärdas tillståndsbevis.

15 §.

över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skola, då fråga ej är om

utskänkning som avses i 14 § andra stycket, yttranden inhämtas från polismyndigheten

och fullmäktige i den kommun, där utskänkningen är avsedd

att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må tillstånd

ej meddelas. Utan hinder av vad nu sagts må tillstånd meddelas då

det från allmän synpunkt finnes påkallat att årsutskänkning äger rum på

hotell eller pensionat på en för turistväsendet betydelsefull ort.

16 §.

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, må i samband med utskänkningstillståndet

meddelas närmare föreskrifter rörande utskänkningens

bedrivande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Föreskrifter som i första stycket sägs må icke

a) röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning,

b) innebära senare tidpunkt för utskänkningens början än i 24 § 1 mom.

sägs, eller

c) innefatta förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori

av personer.

Gemensamma bestämmelser

17 §.

Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med Öl bedrives efter tillstånd,

må ske efter medgivande av tillståndsmyndigheten.

18 §.

Har den som erhållit tillstånd till utminutering eller utskänkning av Öl

avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet

eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall därom inom två månader

från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen

göras anmälan hos tillståndsmyndigheten. Såvida myndigheten icke

finner skäl bestämma kortare tid, må rörelsen fortsättas, om tillståndet avser

bestämd tid, intill utgången av samma tid, och utan tidsbegränsning om

tillståndet gäller tills vidare.

I fall som i första stycket sägs, så ock eljest om skäl därtill föreligga må

tillståndsmyndigheten efter ansökan därom, i förekommande fall efter hörande

av de myndigheter som yttrat sig över tillståndsansökningen, överföra

tillståndet på annan.

19 §.

Inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens behov

upplåtet område må utminutering icke äga rum och utskänkning ske endast

i fall som avses i 10 § andra stycket och 12 §.

Om försäljningen

20 §.

Var och en som har befattning med försäljning av Öl skall därvid verka

för att nykterhet och ordning främjas.

Vid utövande av försäljningsrätt må innehavaren anlita biträde endast

av hos honom anställda. Försålt Öl må dock på hans ansvar försändas genom

annan till känd köpare.

21 §.

Vid utminutering och utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att

tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.

Matvaruhandlare må bedriva utminutering endast i anslutning till försäljning

av matvaror.

På försäljningsställe må Öl icke förvaras i annat kärl än det vari drycken

levererats av tillverkaren. Ej heller må Öl, som är avsett för försäljning,

av återförsäljare förändras.

Hembryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

7

22 §.

Öl må icke utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt 16 år.

Öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga

drycker eller annat berusningsmedel. Sådan person må icke tillåtas uppehålla

sig på försäljningsställe.

Ej heller må Öl utlämnas, då särskild anledning till misstanke föreligger,

att varan är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning.

23 §.

Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butikstängningslagen är

stadgat. Under sön- eller helgdag må dock utminutering icke bedrivas från

fordon.

24 §.

1 mom. Utskänkning av Öl må ej börja före klockan 7.

Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt

föreskrivits enligt 16 eller 27 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 mom.

eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 3 mom.

2 mom. Föreligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i

1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets

meddelande eller senare lämna medgivande därtill, över ansökan som göres

under tillståndstiden skall yttrande inhämtas från polismyndigheten och

kommunens nykterhetsnämnd.

Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest gällande

tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill.

3 mom. Då utskänkning av Öl bedrives på grund av rätt till utskänkning

av rusdrycker må, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, Öl utskänkas

under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.

4 mom. Under tid, då utskänkning ej är medgiven, är det förbjudet att låta

Öl förtäras på utskänkningsstället.

5 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning i fall som

avses i 10 § andra stycket och 14 § andra stycket.

25 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd enligt denna förordning, är

det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller ersättningsmedel

därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel

förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant sätt att det kan befaras att de förtäras

av gästerna.

Vid utminutering må, utom i fall då anställd tillhandahålles Öl på sätt i

2 § sägs, Öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat

där intill beläget område, varöver ölförsäljaren äger förfoga.

Om tillsyn och besvär

26 §.

Det åligger länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd

att övervaka att bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav

meddelade föreskrifter iakttagas.

Kontrollstyrelsen åligger att hava tillsyn över tillämpningen av denna

förordning samt att utfärda erforderliga föreskrifter och anvisningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Den som enligt första eller andra stycket har att taga befattning med tilllämpningen

av denna förordning är berättigad att erhålla tillträde till tillverknings-

eller försäljningsställe med tillhörande lokaler samt att taga del

av handelsböcker med tillhörande verifikationer.

27 §.

Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav

meddelade föreskrifter, må polismyndigheten eller, när tillstånd meddelas

av länsstyrelsen, denna, efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd,

meddela ölförsäljaren varning. Därest rättelse ej vinnes eller varning ej finnes

vara tillfyllest, må försäljningen helt eller delvis förbjudas eller tillståndet

återkallas, med verkan för viss tid eller tills vidare. Om så finnes

lämpligt på grund av särskilda förhållanden, må föreskrifter som i 16 § sägs

meddelas.

Tillstånd till utminutering skall av polismyndighet återkallas, då i 6 §

andra stycket angivna förutsättningar för sådan rätt icke längre föreligga

eller, där särskilda förhållanden ej annat föranleda, då utminutering förenas

med rörelse som i 6 § tredje stycket sägs.

I ärende, som avses i första stycket, skall polismyndigheten, där fråga är

om försäljning från ölbryggeri, inhämta yttrande från kontrollstyrelsen.

28 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande,

må länsstyrelsen eller polismyndigheten förbjuda utminutering och utskänkning

av Öl eller föreskriva inskränkningar däri.

Då så prövas nödvändigt under krig eller vid krigsfara eller när arbetslöshet

eller nöd i större omfattning råder, må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts förordnande, länsstyrelsen förbjuda utminutering och utskänkning

av Öl eller föreskriva inskränkningar däri.

29 §.

Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt denna förordning

länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda särskilt förordnas.

30 §.

Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse,

föres hos Kungl. Maj:t i finansdepartementet.

Då länsstyrelse utfärdar bevis om tillstånd till årsutskänkning och fråga

ej är om utskänkning som avses i 14 § andra stycket, skall kungörelse om

beslutet anslås hos myndigheten. Kungörelsen skall innehålla uppgift om

den dag då kungörelsen sålunda anslås. Tiden för anförande av besvär skall

i sådant fall räknas från den dag kungörelsen anslagits.

31 §.

Fullmäktige må uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda

personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden eller fatta beslut enligt

denna förordning. I Stockholm äger nykterhetsnämnden motsvarande befogenhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961

9

Ansvarsbestämmelser

32 §.

1 mom. Den som säljer Öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning

eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning av Öl med dagsböter.

I ringa fall skall dock ej till straff dömas.

Är brottet grovt, vare straffet dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om den

olovliga försäljningen bedrivits i större omfattning.

2 mom. Har någon sålt Öl utan att äga rätt därtill, skola, i den mån särskilda

skäl ej annat föranleda, på försäljningsstället med därtill hörande

utrymmen befintliga eller eljest för försäljning avsedda förråd av Öl tillika

med kärl och emballage förklaras förverkade.

33 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller någon hos honom anställd rusdrycker

eller ersättningsmedel därför förtäras eller förvaras i strid mot det i 25 §

första stycket stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

34 §.

Bryter någon i annat fall än i 32 eller 33 § sägs mot vad i denna förordning

är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

35 §.

Vad som med stöd av denna förordning inhämtats vid granskning av handelsböcker

med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över ölförsäljningen

må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av

det med kontrollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas

endast efter angivelse av målsägande.

36 §.

Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl

begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom om förseelsen

begåtts av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,

att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om husbonde

skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla denne

såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken

föreståndaren har att utöva tillsyn.

37 §.

Egendom som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om beslaget

genast säljas till tillverkare.

I övrigt gäller om beslag vad därom finnes stadgat i rättegångsbalken.

Förverkad egendom tillfaller kronan.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

38 §.

Har domstol avgjort mål mot någon som bedriver yrkesmässig försäljning

av Öl eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående brott

som avses i 32—34 §§, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från

domens meddelande översända avskrift av domen till den myndighet som utfärdat

tillståndsbevis eller, om sådant bevis ej utfärdats, till länsstyrelsen.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1961. Förordningens

bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende

på åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter.

2. Genom förordningen upphäves ölförsäljningsförordningen den 26 maj

1954 (nr 522), dock att sistnämnda författning alltjämt skall äga tillämpning

beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober

1961.

3. Den som vid utgången av september 1961 äger rätt att sälja Öl må

efter ikraftträdandet av denna förordning behålla denna rätt, i fråga om

utskänkningstillstånd under tid för vilken detta meddelats, och i övriga fall

tills vidare. Avser rätten utminutering och kan rättighetsinnehavaren enligt

förordningens 6 § icke erhålla försäljningsrätt, må dock den dittill svar ande

försäljningsrätten behållas, därest rättighetsinnehavaren är enskild person,

så länge han innehar rörelsen och i annat fall intill den 1 oktober 1966.

4. Tillverkare må, oavsett vad i 6 § fjärde stycket stadgas, bedriva utminutering

från butik, som där sägs, om denna anordnats före den 1 januari

1961.

5. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen, skall

den bestämmelsen i stället tillämpas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 8 år 1961

11

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen

den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning

av malt- och läskedrycker

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 27 maj

1960 om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §■

1 mom. Utan Kungl. Maj.ts tillstånd

må Öl icke tillverkas i annat

bryggeri än sådant, i vilket dylik tillverkning

enligt tillståndsbevis bedrivits

efter ingången av oktober månad

1938. För rätt att tillverka starköl erfordras

särskilt tillstånd av Kungl.

Maj.t. Därvid äger Kungl. Maj:t föreskriva

de villkor, som prövas erforderliga.

Rätt att tillverka Öl eller

starköl må av Kungl. Maj.t indragas,

om den icke längre utövas. Innan beslut

om indragning meddelas, skall

tillverkaren beredas tillfälle att yttra

sig.

Den som-------och

1 mom. För rätt att tillverka

Öl eller starköl erfordras tillstånd av

kontrollstyrelsen. Tillstånd skall gälla

tills vidare. Rätt att tillverka Öl

och starköl må av kontrollstyrelsen

indragas, om den icke längre utövas

eller om så finnes påkallat med hänsyn

till kontrollen över tillverkningen

och över utgörandet av skatt för Öl

och starköl. Innan beslut om indragning

meddelas, skall tillverkaren beredas

tillfälle att yttra sig.

starköl.

7 §•

För lagrat-------för läskedrycker.

Skattskyldigheten inträder — — — där förtäres.

För varje tillverkningsställe, där

Öl eller starköl tillverkas, skall skatt

utgå med minst ettusen kronor för

kalenderkvartal räknat.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1961.

2. Förordningens bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet

med avseende på åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter.

3. Rätt att tillverka Öl eller starköl, vilken förefinnes före utgången av september

månad 1961, skall äga giltighet även för tiden därefter.

4. Vid bestämmande av skatt för tid före den 1 oktober 1961 skola bestämmelserna

i 7 § i dess hittills gällande lydelse alltjämt äga tillämpning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 december 1960.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad lagstiftning

rörande tillverkning och försäljning av Öl samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 augusti 1954 tillkallade

dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, såsom utredningsmän

med uppdrag att verkställa utredning rörande bryggeriernas företagsform

och vissa därmed sammanhängande spörsmål numera generaldirektören

E. Cardelius, tillika ordförande, verkställande direktören i Aktiebolaget

Stockholms bryggerier B. Elmfeldt, ledamoten av riksdagens andra

kammare, målarmästaren G. Engkvist, dåvarande ledamoten av riksdagens

första kammare, filosofie doktorn E. Englund, numera vice verkställande

direktören i Nya systemaktiebolaget K. G. Erbacke, fabrikören Y.

Lindvall, dåvarande ordföranden i Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet

E. Olsson samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

J. W. Pettersson, Sävsjö. Sedan Olsson avlidit, uppdrog departementschefen

genom beslut den 13 april 1957 åt den nye ordföranden i Svenska

bryggeriindustriarbetareförbundet I. Karlson att vara ledamot av utredningen.

Genom beslut den 10 april 1959 entledigades Englund från det honom

meddelade uppdraget.

Utredningen antog benämningen 1954 års bryggeriutredning.

Med skrivelse den 15 december 1959 överlämnade utredningen sitt betänkande

med titeln »ölfrågan» (SOU 1959: 46). Betänkandet var enhälligt.

Av bryggeriutredningens författningsförslag torde förslagen till ny ölförsäljningsförordning

och till kungörelse om lokala samarbetsnämnder för

frågor rörande utminutering av Öl såsom Bihang A och B få fogas vid statsrådsprotokollet

för innevarande dag.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden inkommit från kontrollstyrelsen,

statskontoret, socialstyrelsen, kommerskollegium, statens

pris- och kartellnämnd, statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

13

Älvsborgs, Skaraborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län, länsnykterhetsnämnderna

i Jönköpings, Kristianstads och Västerbottens län, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Föreningen Sveriges

stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Nya systemaktiebolaget,

Svenska bryggareföreningen, Malt- och läskedrycksförbundet, Föreningen

Skattepliktiga bryggerier, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Kooperativa

förbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Sveriges hotell- och restaurantförbund, Föreningen Allmännyttiga

kafébolag, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges storloge

av IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nykterhetsrörelse

och Centralförbundet för nykterhetsundervisning.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från Sveriges industriförbund

och samtliga handelskammare i riket utom två.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Skaraborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län har överlämnat yttranden

från länsnykterhetsnämnden i vederbörande län. Flertalet av länsstyrelserna

har vidare överlämnat yttranden från olika lokala organ. Sålunda

har överståthållarämbetet bifogat yttranden från polismästaren och

stadsfullmäktige i Stockholm. Länsstyrelsen i Kronobergs län har överlämnat

yttranden från stadsfullmäktige i Växjö och Ljungby samt kommunalfullmäktige

i Alvesta och Älmhults köpingar, länsstyrelsen i Malmöhus län

yttranden från poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, Föreningen Malmöhus

läns landsfiskaler, drätselkammaren i Malmö, stadskollegiet i Hälsingborg

och nykterhetsnämnden i Höörs köping, länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län yttranden från poliskammaren i Göteborg, stadsfullmäktige i

Göteborg samt nykterhetsnämnderna i Göteborg och Uddevalla, länsstyrelsen

i Skaraborgs län yttranden från landsfogden, stadsfiskalerna i Skövde

och Lidköping samt Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler ävensom nykterhetsnämnderna

i Skövde, Tibro köping och Karlsborgs kommun, länsstyrelsen

i Västernorrlands län yttranden från landsfogden, Västernorrlands

länsavdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler, stadsfullmäktige i

Sundsvall, kommunalnämnden i Ånge köping och kommunalfullmäktige i

Njurunda, Fjällsjö och Själevads kommuner samt slutligen länsstyrelsen

i Norrbottens län yttranden från landsfiskalen i Övertorneå distrikt, drätselkammaren

i Luleå samt nykterhetsnämnderna i överkalix och övertorneå

kommuner.

De av länsstyrelserna hörda stads- och kommunalfullmäktige har i flertalet

fall bifogat yttranden från vederbörande nykterhetsnämnder.

Vid remissbehandlingen har bryggeriutredningens allmänna bedömningar

och i stor utsträckning även dess förslag till nya bestämmelser på maltdrycksområdet

vunnit anslutning från det övervägande flertalet instanser.

I vissa yttranden har dock kritik riktats mot såväl utredningens bedömningar

som dess författningsförslag.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga förevarandc lagstiftningsfrågor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

II. Allmänna synpunkter

Utredningen

Inledning. Den gällande maltdrycksregleringen grundas — liksom dess föregångare

— på det förhållandet att maltdryckerna innehåller alkohol och

att de i likhet med andra alkoholdrycker kan missbrukas. Bestämmelserna

omfattar — bortsett från den särskilda produktbeskattningen -— på tillverkningssidan

föreskrifter om alkoholgränser, koncessionsreglering m. in.,

på försäljningssidan tillståndsreglering, ordningsföreskrifter och försäljningskontroll.

Generellt sett fick maltdrycksregleringen genom 1954 års nykterhetspolitiska

lagstiftning en i väsentliga hänseenden ny utformning. Här liksom

beträffande spritdrycker och viner genomfördes betydande lättnader. Sålunda

slopades det dittills gällande starkölsförbudet. Försäljningsbestämmelserna

för vanligt Öl liberaliserades i betydande utsträckning samtidigt

som alkoholhalten fixerades vid den då sedan flera år tillämpade relativt

låga nivån av högst 2,8 viktprocent. Försäljningen av lättöl liksom av läskedrycker

och andra alkoholfria eller som alkoholfria betecknade drycker blev

väsentligen en fri näring. Grunddragen i reformerna var desamma som i den

nya försäljningslagstiftningen överhuvud. De vägledande nykterhetspolitiska

målsättningarna var i första hand större frihet under ökat ansvar och

en strävan att inrikta konsumtionen på alkoholsvagare drycker.

Vid genomförandet av de nu berörda åtgärderna uppsköts ställningstagandet

till frågan om bryggeriernas företagsform. Det har varit bryggeriutredningens

uppgift att närmare utreda denna fråga.

Enligt utredningsdirektiven har utredningen i första hand haft att utreda

behovet av och möjligheterna för att avveckla det enskilda vinstintresset

inom bryggerinäringen och utvidga den statliga kontrollen. Utgångspunkten

för utredningens överväganden har varit dels av nykterhetspolitisk,

dels av näringspolitisk natur. Det har dock ansetts uppenbart, att ett eventuellt

behov att utvidga statskontrollen inom maltdryckshanteringen väsentligen

måste motiveras av nykterhetspolitiska förhållanden.

Till grund för sina överväganden har utredningen lagt särskilda undersökningar

rörande bl. a. maltdryckernas medicinska verkan, ölkonsumtionen

och missbruket av Öl samt bryggerinäringens struktur och ekonomi.

Maltdryckernas verkan. För bedömningen av maltdryckernas verkan på organismen

har utredningen låtit professor L. Goldberg, vilken förordnats

att såsom expert biträda utredningen, verkställa särskilda undersökningar.

På grundval av betänkandet har inom finansdepartementet utarbetats

en redogörelse för resultatet av de sålunda verkställda undersökningarna.

Denna redogörelse torde såsom Bilaga 1 få fogas vid statsrådsprotokollet i

detta ärende.

Av en i betänkandet intagen sammanfattning av undersökningsresultaten

må här till en början återges följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

15

Vid förtäring av samma mängd alkohol med olika drycker blir skillnaderna

i blodalkoholhalt avsevärda. De högsta blodalkoholkurvorna framkommer

efter förtäring av sprit. Därnäst kommer i tur och ordning kurvorna

för starkviner och olika slag av lättviner (röda och vita). De lägsta

kurvorna framkommer efter förtäring av maltdrycker. Lägst ligger kurvorna

för Öl och lagrat lättöl.

Vid förtäring av t. ex. en flaska pilsner uppnås en maximal blodalkoholhalt

av 0,10—0,11 promille. Denna alkoholmängd har helt lämnat blodet

på 45—60 minuter. Organismen omsätter vid förtäring av smärre alkoholmängder

omkring en och en halv flaska Öl per timme. Det behövs förtäring

av avsevärda mängder för att leda till en påvisbar alkoholpåverkan. En

förtäring av fyra—sex flaskor inom loppet av en halvtimme är nödvändig

för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall kunna uppnås, en vätskekvantitet

som bereder flertalet måttliga alkoholförtärare stora besvär. Härtill

kommer, att alkoholförbränningen av en maltdryck av klass II stiger med

en ökning av den förtärda mängden. En fördubbling av den förtärda mängden

medför en fördubbling av förbränningshastigheten.

Den dryck, i vilken alkoholen intages, spelar således — tillsammans med

den totala mängden alkohol — en avgörande roll för den uppnådda alkoholhalten

i blodet och därmed för alkoholens verkan.

Enär verkan av en alkoholhaltig dryck ökar mer än blodalkoholhalten,

blir skillnaderna i verkan mellan olika slags drycker större än skillnaderna

mellan blodalkoholkurvorna. Verkan av maltdrycker är — vid tillförsel av

samma alkoholmängd — betydligt mindre än verkan av sprit: av starköl

omkring 1/3 av verkan av motsvarande mängd sprit, av Öl omkring 1/6 och

av lagrat lättöl 1/8—1/10.

Det har vidare klart visats, att ett samband föreligger mellan maltdryckernas

sammansättning och deras verkan. Det är inte alkoholhalten, extrakthalten

eller stamvörtstyrkan var för sig som är avgörande för verkan

utan i stället den relativa extrakthalten (förhållandet mellan alkoholhalt

och extrakthalt) och därmed förjäsningsgraden. En hög relativ extrakthalt,

som motsvarar en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och en låg förjäsningsgrad

medför en lägre blodalkoholkurva — och därmed en mindre verkan

— än en låg relativ extrakthalt, d. v. s. en hög kvot alkoholhalt/extrakthalt

och en hög förjäsningsgrad.

Den blodalkoholhalt, som råder i organismen under en längre tidrymd,

måste överstiga ett visst kritiskt gränsvärde för alt kroniska skadeverkningar

skall framkomma. Detta innebär att risken för skadeverkningar

efter förtäring av maltdrycker, som leder till den lägsta blodalkoholhalten,

måste bli avsevärt mindre än efter förtäring av sprit, som snabbare leder

till hög blodalkoholhalt.

Ölkonsumtionen. Ölkonsumtionen har — framhåller utredningen — på längre

sikt hållit sig tämligen konstant. 1905 uppgick den till närmare 28 liter

per invånare, 1958 till 25,6. Bland förändringarna kan noteras eu mera betydande

nedgång dels under 1930-talets krisår dels under det senaste kriget.

Under åren efter det sista kriget gjorde sig först en något stigande tendens

gällande, men efter 1955 kan en klar minskning konstateras (från

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

29,4 liter per invånare till 25,6). Lättölet har efter en tid av sjunkande konsumtion

visat en ökning 1958 och uppnådde då 10,3 liter per invånare. Inom

lättölssortimentet har tendensen under en följd av år varit en stigande konsumtion

av lagrat lättöl och tillbakagång för det färska lättölet (svagdricka).

Konsumtionen av läskedrycker, slutligen, har generellt sett sedan länge

varit stigande och uppgick 1958 till 26,6 liter per invånare. Till komplettering

av de i betänkandet lämnade siffrorna kan nämnas, att konsumtionen

under 1959 var 27,3 liter per invånare. Under 1960 har konsumtionen åter

sjunkit och var under de tre första kvartalen 19,8 liter per invånare mot

20,8 liter under motsvarande tid 1959 och 19,4 liter under samma tidrymd

år 1958.

Missbruket av Öl. För sitt ställningstagande till de förelagda spörsmålen

har utredningen ansett det angeläget att få kännedom om i vad mån konsumtionen

av Öl och starköl numera — efter 1954 års nykterhetspolitiska

reformer — föranleder missbruk eller andra sociala olägenheter och i vad

mån sådana olägenheter kan bero på bryggeriernas eller ölhandelns åtgöranden.

Vid två tillfällen — hösten 1956 och våren 1958 — har utredningen

i detta syfte gjort enquéter hos länsstyrelserna och därvid begärt att

dessa i sin tur skulle höra länsnykterhetsnämnden i länet samt ett antal

lokala nykterhetsnämnder och polismyndigheter.

I Stockholm har yttranden avgivits av nykterhetsnämnden och dess nykterhetsbyråer,

av stadens utskänkningskommitté samt av poliskammaren,

kriminalpolisintendenten och de elva polisvaktdistrikten. I övrigt hördes

vid det förstnämnda tillfället nykterhetsnämnder och polismyndigheter i

städer med mer än 50 000 invånare samt (utöver Gävle) tre städer i Norrland.

Vid det andra tillfället hördes dessutom nykterhetsnämnderna i 49

slumpvis utvalda landskommuner. De inkomna yttrandena — bortsett från

Stockholm — uppgick 1956 till 14 från vardera nykterhetsnämnder och

polismyndigheter, 1958 till 63 från nykterhetsnämnder (14 städer och

49 landskommuner) samt från 15 polismyndigheter.

De frågor som ställdes 1956 resp. 1958 var i huvudsak likartade. I vissa

avseenden vidtogs emellertid 1958 ändringar i frågornas utformning. Sammanfattningsvis

avsåg frågorna att ge besked om missbruk av Öl över huvud

förekommer, bland vilka grupper detta missbruk påträffas, från vilka inköpskällor

det missbrukade ölet härrör, om missbruk förekommer på

arbetsplatser samt i vad mån missförhållanden kan härledas till försäljarnas

åtgöranden. 1956 ställdes härjämte frågor huruvida någon förändring

i ölmissbrukets omfattning kunnat konstateras i samband med den nya

lagstiftningens ikraftträdande den 1 oktober 1955 samt huruvida föreliggande

erfarenheter ansågs böra föranleda en ändrad reglering av ölhandeln.

Slutligen frågades vid bägge tillfällena, huruvida missbruk av starköl förekommer.

Genom de verkställda undersökningarna har utredningen sålunda sökt

få besked om den uppfattning om ölmissbrukets utbredning och betydelse,

som föreligger bland myndigheter som närmast kommer i kontakt med dess

yttringar. Om undersökningarnas uppläggning i övrigt gör utredningen följande

uttalande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr S år 1961

Det är uppenbart, att åtskilliga svårigheter är förbundna med sådana undersökningar.

För myndigheterna är det inte alltid så lätt att avge ett bestämt

omdöme om de företeelser det här är fråga om. Det är också ofta svårt

att tolka de gjorda uttalandena och att gruppera dem inbördes. Trots dessa

omständigheter torde det emellertid vara möjligt att på grundval av det

föreliggande materialet göra sig en tämligen klar bild av det allmänna läget.

Av den i betänkandet lämnade redogörelsen för undersökningarnas resultat

inhämtas i huvudsak följande.

Det framgår av enquéterna, att det ölmissbruk som nu förekommer praktiskt

taget enbart är att hänföra till personer över 25 års ålder, oftast

till medelålders och äldre. Omnämnanden av ölmissbruk bland ungdom är

endast sporadiska. Att döma av vissa tidigare undersökningar anses det möjligen

kunna antagas, att ungdomsmissbruket tidigare varit av större betydelse.

Det konstateras vidare, att missbruk av Öl vanligen sker i samband med

spritförtäring, i någon mån med tabletter. Endast några få av de hörda

myndigheterna har funnit, att missbruket väsentligen förekommer såsom

förtäring av Öl enbart. I stort sett anses detta också överensstämma med

resultatet av tidigare undersökningar.

Svårare är, framhålles det, att komma till en klar uppfattning rörande ölmissbrukets

omfattning. En viss skiljaktighet föreligger här möjligen mellan

uttalandena från länsstyrelserna och länsnykterhetsnämnderna, vilka senare

anses tillmäta ölmissbruket en något större betydelse än länsstyrelserna.

Någon väsentlig olikhet i uppfattningen torde dock inte föreligga, påpekas

det. Vad beträffar länsstyrelserna anser det övervägande flertalet, att ölmissbruket

inte utgör något egentligt problem eller i varje fall representerar

ett mycket ringa sådant. Denna uppfattning synes för övrigt ha vunnit mark

under tiden mellan de två undersökningarna. Bland länsnykterhetsnämnderna

anger det övervägande flertalet, att ölmissbruk förekommer. Omfattningen

betecknas dock som obetydlig. De lokala myndigheternas svar ger i stort

sett samma bild. För landet i dess helhet kan, framhåller utredningen, sägas

att ölmissbruket är ett tämligen litet problem. Vissa lokala avvikelser förekommer

dock. Det erinras om att de hörda myndigheterna i Skaraborgs och

Norrbottens län anlagt en mer allvarlig syn på läget än man gjort i landet i

övrigt. Eu något större utbredning än på andra håll har ölmissbruket antagligen

också i Stockholm.

Förekommande ölmissbruks fördelning på städer och landsbygd har berörts

i särskilda frågor. Svaren synes närmast ge vid handen, att tidigare

skillnader mellan stad och land håller på att utjämnas. Dock torde missbruk

fortfarande vara förhållandevis vanligare i städerna.

En jämförelse med förhållandena före den 1 oktober 1955 ger vid handen,

att någon nämnvärd förändring väl på de flesta håll inte kunnat påvisas

men all i stora delar av landet ölmissbruket anses ha minskat. Endast

för ett par län (Kronobergs och Västernorrlands) har en ökning uppgivits.

Länsstyrelsernas och länsnykterhetsnämndernas uppgifter 1958 om ölmiss
2

Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr S

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

brukets omfattning i dessa län anses dock närmast tyda på att företeelsen

varit av övergående natur.

I detta sammanhang erinras om att flertalet länsnykterhetsnämnder 1956

ansåg, att ölets ökade lättillgänglighet inte orsakat några nykterhetspolitiska

olägenheter. Fem länsnämnder ansåg dock, att så var fallet. Det påpekas,

att endast en av dessa vid den senare enquéten ansett att utbrett missbruk

förekommer.

De gjorda bedömningarna huruvida det missbrukade ölet härrör från butiker,

utskänkning eller kringföring är, påpekar utredningen, ganska svårtolkade.

Någon väsentlig skillnad mellan avhämtningsför sälj ning och kringföring

anses emellertid inte föreligga. Det är vidare enligt utredningen tydligt,

att ölkaféerna i städerna inte minst i Stockholm innebär åtskilliga problem.

Uppgifterna om överträdelser av försälj ningsbestämmelserna i olika

hänseenden tyder på att frekvensen är ganska låg. Anmärkningarna mot

kringföringen anses vara betydligt färre än mot övriga försäljningsformer.

Beträffande provisionssystemet för ölutkörarnas avlöning synes enligt utredningen

en viss förskjutning i bedömningen ha inträffat. Att förekomsten

av provision skulle medföra, att ölutköraren visar ett särskilt försäljningsintresse,

hävdas sålunda av färre länsnykterhetsnämnder år 1958 än år

1956. Frekvensen av påvisade missförhållanden är generellt sett låg.

Starkölet synes inte förorsaka några nämnvärda nykterhetspolitiska olägenheter.

I sin sammanfattande bedömning av undersökningsresultatet uttalar

bryggeriutredningen följande.

Våra undersökningar rörande de sociala olägenheterna av ölförsäljningen

har visat, att maltdrycksmissbruket i vårt land är ett jämförelsevis

litet problem och att andelen rena ölfyllerister är ringa. Förekommande

missbruk av Öl sker i allmänhet genom påspädning till sprit, i viss omfattning

tillsammans med lahletter, och hänför sig i huvudsak till äldre åldersgrupper.

Bland ungdomen är ölmissbruk en undantagsföreteelse. ölets efter

den 1 oktober 1955 ökade lättillgänglighet har knappast förorsakat några

nykterhetspolitiska olägenheter. Generellt sett torde ingen av de olika försäljningsformerna

— avhämtning, kringföring, utskänkning -— i och för

sig skapa nykterhetspolitiska problem, ehuru såväl avhämtning som kringföring

kan medföra olägenheter under vissa, oftast lokalt betingade omständigheter

och de rena ölkaféerna i städerna kan utgöra delvis slumbetonade

missbrukshärdar. Av undersökningarna framgår, att nykterhetspolitiska

olägenheter i någon mån orsakas av att bryggerierna och ölhandeln överträder

gällande försäljningsbestämmelser och att det är sannolikt att sådana

överträdelser stundom sammanhänger med det privatekonomiska vinstintresset.

Ifrågavarande olägenheter och överträdelser är överhuvud ej av sådan

omfattning eller betydelse, att de kan anses motivera mera vittgående

regleringsåtgärder. Det må här nämnas, att ett nytt ackordssystem för utkörarnas

avlöning fått ökande användning. Enligt detta utgör den på försäljningskvantiteten

grundade ersättningen en jämförelsevis obetydlig del av

ackordet. För övrigt är ersättningen per försåld flaska — oavsett om nämnda

system tillämpas eller inte — densamma för Öl, lättöl och läskedrycker.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

19

Bryggerinäringens struktur och ekonomi. För de undersökningar som bryggeriutredningen

genomfört rörande bryggerinäringens struktur och ekonomi

lämnas i betänkandet närmare redogörelse i avsnitt II (s. 41—74) och i bilaga

2 »Vinstförhållanden in. m. inom maltdrycksinduslrin» (s. 178—241).

De allmänna dragen i bryggerinäringens struktur sammanfattas på följande

sätt.

ölbryggerierna utgör en del av malt- och läskedrycksindustrin, som i övrigt

omfattar lättölsbryggerier och företag som enbart tillverkar läskedrycker.

Mellan de olika delarna av malt- och läskedrycksindustrin råder ett intimt

samband, företagsekonomiskt och konkurrensmässigt. Detta samband framgår

redan av det förhållandet, att det övervägande flertalet ölbryggerier förutom

Öl även tillverkar lättöl och läskedrycker, ett stort antal lättölsbryggerier

både lättöl och läskedrycker. Av väsentlig betydelse är också att ölbryggerierna

direkt eller indirekt äger ett antal lättölsbryggerier och framför

allt en betydande del av läskedrycksindustrin. Att malt- och läskedrycksindustrin

i väsentliga hänseenden fungerar som en enhet sammanhänger

självfallet med att industrins olika produkter konkurrerar med

varandra (främst olika malt- resp. läskedrycker sinsemellan) eller kompletterar

varandra i konsumenternas efterfrågan, ölbryggerierna kan sålunda

inte behandlas utan att hänsyn också tages till den övriga malt- och läskedrycksindustrin.

Antalet bryggerianläggningar har sedan länge varit sjunkande

med en accelererande tendens under senare år. Koncernerna har sedan

ett 10-tal år kontrollerat ca 60 procent av bryggerierna. Andelen för koncerner

med mer än 2 anläggningar har varit stigande och uppgår nu till mer

än hälften av anläggningarna. Bryggeriföretagen, speciellt storkoncernerna,

kontrollerar ett stort antal fristående företag med tillverkning av andra

drycker än Öl, främst läskedrycker, ölbryggerierna, varav flertalet själva

tillverkar lättöl och läskedrycker, svarar sålunda totalt sett för ca 2/3 av

lättölstillverkningen och 4/5 av läskedryckstillverkningen.

En betydande förskjutning mot större produktionsenheter har ägt rum

inom näringen under senare år. Samtidigt kan dock observeras en förstärkning

av de medelstora företagens ställning.

Sedan statsmakternas reglerande åtgärder i olika hänseenden numera begränsats

i avsevärd mån och bryggerinäringens egna pris- och försäljningsreglerande

avtal upphört, samtidigt som en ny försäljarkategori tillkommit

genom att ett stort antal lättöls- och läskedrycksfabrikanter fått rätt

att också sälja Öl, har, framhåller utredningen, branschen kommit alt kännetecknas

av stigande konkurrens.

Den prispolitik som förs av ölbryggerierna karakteriseras som restriktiv.

Härom anlöres följande.

Några mer ingående undersökningar av prisutvecklingen på bryggeriindustrins

produkter föreligger inte. En viss uppfattning om förhållandena

kan emellertid erhållas ur priskontrollnämndens material och liknande

uppgifter.

Det genomsnittliga konsumentpriset i landet vid ulminutering i butiker

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

var 1939 24 öre per flaska, 1945 31,5 öre, 1950 33,6 öre, 1955 41 öre och

1958 48,5 öre. Under den angivna 20-årsperioden skedde sålunda en fördubbling

av priset. I 1939 års penningvärde motsvarade 1958 års pris 21

öre och är sålunda — trots ökat skatteuttag — reellt lägre än 1939. En jämförelse

med livsmedelsprisindex, ger vid handen, att medan ölpriset nominellt

ökade med drygt 100 procent ökade livsmedelspriserna med drygt

160 procent.

Skatteuttaget förändrades under nyss angivna tid från 7 öre per flaska

till 16 öre per flaska. Skatten utgjorde sålunda 1939 29 procent och 1958

33 procent av konsumentpriset. Till jämförelse kan nämnas att skattens

andel av partipriset i Stockholm var 37 procent år 1939 och 41 procent 1958.

Till de nu lämnade uppgifterna bör läggas, att prissättningen är ytterst

varierande i olika delar av landet, inte minst beroende på skillnader i återförsäljarnas

marginaler och förekommande partirabatter. Om återförsäljarnas

marginal må här endast noteras, att denna, bortsett från kvantitetsrabatter

in. m., lärer uppgå till mellan 5 och 13 öre. Sistnämnda belopp förekommer

bl. a. i Stockholm.

Utskänkningspriset torde uppgå till mellan 60 öre och 1 krona på kaféer

och liknande utskänkningsställen, medan priset på spritrestauranger kan

stiga till 1 krona 50 öre.

Om bryggeriindustrins ekonomiska läge uttalar bryggeriutredningen sammanfattningsvis

följande.

Räntabiliteten inom bryggeriindustrin har försämrats under de år, som

vår undersökning omfattar. Denna utveckling, som gäller för samtliga i utredningen

ingående företagsgrupper, har varit särskilt markant under år

1955/56, medan år 1956/57 närmast återspeglar en stagnation med undantag

för vissa företag, där en ytterligare smärre räntabilitelsförsämring kunnat

konstateras. Räntabilitetsutvecklingen får ses mot bakgrunden av den

kraftiga kvantitativa försäljningsminskning, som drabbat företagen under

år 1955/56, och den stabilisering vid sistnämnda års nivå, som generellt

kunnat konstateras under år 1956/57. Lönsamheten av själva drvckeshanteringen

kan icke sägas ha varit särskilt hög under något av de undersökta

åren. Observeras bör dock, att läskedryckerna generellt sett lämnat större

överskott per volymenhet än maltdryckerna.

Vad sedan angår bryggeriindustrins allmänna ekonomiska läge är detta

generellt sett gott. I allmänhet har företagen en god likviditet och en väl

konsoliderad ställning.

Vissa storföretag har betydande engagemang i annan verksamhet än tillverkning

av drycker. Beträffande investeringsförhållandena kan noteras, att

maltdrycksindustrin är kapitalkrävande.

En inom finansdepartementet på grundval av betänkandet gjord sammanfattning

av de inom utredningen verkställda undersökningarna rörande

bryggerinäringens lönsamhet -— vilka utförts av e. o. byråchefen H. R. Fridolin

och e. o. förste aktuarien H. R. Fischerström — torde såsom Bilaga 2

få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Bryggeriutredningens allmänna ställningstagande. Såsom förut nämnts har

bryggeriutredningen grundat sina överväganden rörande den allmänna utformningen

av maltdryckslagstiftningen på de olika undersökningar av ölfrågans

medicinska, sociala och ekonomiska aspekter för vilka i det föregående

redogjorts. Huvudvikten har därvid lagts på de nykterhetspolitiska

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

21

synpunkterna. Vid sidan av resultaten av de särskilda undersökningarna

har emellertid vissa ytterligare synpunkter ansetts böra beaktas. Bryggeriutredningen

erinrar sålunda bl. a. om att 1957 års riksdags beslut rörande

rusdrycksutskänkningen innebar att vinstavvecklingsprincipen fått en i viss

mån ändrad tillämpning. Att även detta förhållande inverkar på bedömningen

av den fråga som bryggeriutredningen haft att ta ställning till, har

ansetts givet.

I fråga om behovet och lämpligheten av åtgärder för ökad samhällelig

reglering av maltdrycksbranschen framhåller utredningen vidare, att sådana

åtgärder inte torde stå i överensstämmelse med de liberaliserande och

rationaliserande tendenser, som gör sig gällande i 1954 års försäljningslagstiftning

och som, bl. a. i fråga om starkölet, fullföljts genom vissa beslut

vid 1957 års riksdag. Sådana åtgärder skulle även kunna motverka strävandena

att åstadkomma en övergång inom konsumtionen till svagare drycker.

Konsumtionsläget för starkare maltdrycker (starköl och Öl) under de

senare åren ger ej heller stöd för uppfattningen, att skärpt reglering skulle

vara påkallad. Speciellt erinras om att starkölets återinförande på den

svenska marknaden inte medfört några nykterhetspolitiska problem, överhuvud

har starkölet efter den första övergångstiden fått mycket ringa betydelse.

Utredningen har på grundval av sålunda redovisade undersökningar och

överväganden kommit till den uppfattningen, att det varken ur nykterhetspolitiska

eller samhällsekonomiska synpunkter för närvarande finns tillräckliga

skäl att skärpa regleringen av maltdryckshanteringen eller att avveckla

det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen. Med hänsyn härtill

har utredningen ej heller ansett sig böra överväga ett förstatligande av

bryggerinäringen. Mot ett sådant talar, enligt utredningen, även att tillverkningen

av Öl och starköl inom bryggeribranschen är i tekniskt och ekonomiskt

avseende intimt sammankopplad med framställningen av lättöl och

läskedrycker. Sistnämnda verksamhet är en fri näring och nykterhetspolitiska

skäl kan inte anföras för statliga ingripanden häri.

Med utgångspunkt från dessa ställningstaganden har hryggeriutredningen

ansett sig sakna anledning att närmare utveckla de olika möjligheter,

som skulle kunna stå till buds för en skärpning av maltdrycksregleringen.

Utredningen förordar emellertid, såsom närmare skall beröras i det följande,

att det uppdrages åt kontrollstyrelsen att i samarbete med representanter

för nykterhetsrörelsen, öltillverkare m. fl. följa bryggeriernas verksamhet

och försäljningens utveckling och att, därest förhållandena framdeles

skulle utvecklas på ett otillfredsställande sätt och uppkommande olägenheter

inte skulle kunna elimineras förhandlingsvägen, föreslå statsmakterna

att vidtaga sådana ingripanden, som kan anses av omständigheterna

motiverade.

Då bryggeriutredningen sålunda för sin del inte anser sig böra förorda

att maltdrycksregleringen skärps, har utredningen övervägt att inskränka

sig till att föreslå ett bibehållande i huvudsak av nuvarande ordning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

När det gäller detta spörsmål hänvisar utredningen till en början bl. a. till

det förhållandet att maltdryckerna huvudsakligen användes i samband med

måltid och som sällskapsdryck och att deras funktion av alkoholdryck framträder

först i andra hand. Detta gäller — framhåller utredningen — inte

minst vårt svenska lågprocentiga Öl (klass II), liksom självfallet lättölet.

Förekommande missbruk av Öl kan och bör enligt utredningens mening stävjas

genom åtgärder i de individuella fallen dels i nykterhetsvårdens form

dels genom direkta ingrepp mot eventuella missförhållanden inom försäljningsverksamheten.

En generell restriktiv försäljningsreglering bör däremot

ej användas i sådant syfte.

Vidare kan enligt utredningen den nu gällande tillståndsregleringen i

fråga om utminuteringen i stort sett inte längre anses fylla någon egentlig

uppgift, eftersom behovsprövningen i realiteten i allt väsentligt är slopad,

ölet är numera även på landsbygden så pass lättillgängligt, påpekas det,

att ett borttagande av den huvudsakligen formella prövningen inte kan väntas

medföra någon nämnvärd ökning av vare sig förbrukning eller missbruk.

Ett slopande av denna tillståndsprövning skulle vidare inbespara mycket

onödigt arbete och onödiga kostnader för myndigheter och företagare.

Av nu angivna skäl och med hänsyn till de resultat, som framkommit

genom de förenämnda undersökningarna angående ölförsäljningens sociala

olägenheter och maltdryckernas medicinska verkningar, samt till utvecklingen

under de senaste åren förordar utredningen, att maltdrycksregleringen

främst i vad avser utminuteringen göres till föremål för en genomgripande

omläggning. Utredningen har därvid strävat efter att å ena sidan

åstadkomma en liberalisering och förenkling av gällande bestämmelser om

koncessionstvång och ölförsäljning och att å andra sidan skapa garantier

för att de enkla föreskrifter för försäljningen, som man anser nödvändiga,

verkligen blir efterlevda och riktigt tillämpade.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har det övervägande flertalet myndigheter och

organisationer förklarat sig helt eller i allt väsentligt kunna ansluta sig till

bryggeriutredningens bedömning av resultaten av de gjorda undersökningarna.

I enlighet härmed har de också i likhet med utredningen avvisat

tanken på skärpningar i maltdryckslagstiftningen. Bryggeriutredningens

åsikt att en betydande liberalisering av bestämmelserna kan vidtagas delas

också av dessa instanser. Åtskilliga av dem har påyrkat mer vittgående lättnader

än utredningen föreslagit.

Ett par länsstyrelser och tre länsnykterhetsnämnder har visserligen inte

funnit skäl föreligga till förstatligande av industrin eller skärpning i övrigt

av maltdrycksregleringen men å andra sidan inte funnit en liberalisering

i den utsträckning bryggeriutredningen förordar vara lämplig i nuvarande

mge.

De hörda nykterhetsorganisationerna och tre länsnykterhetsnämnder

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

23

har däremot icke kunnat dela utredningens uppfattning om ölets roll i

nykterlietshänseende och därför inte heller kunnat tillstyrka de föreslagna

ändringarna i den gällande regleringen.

Följande remissinstanser har anslutit sig till eller i det väsentliga lämnat

bryggeriutredningens allmänna bedömningar utan erinran: kontrollstyrelsen,

statskontoret, socialstyrelsen, kommerskollegium, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, länsnykterhetsnämnderna

i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Föreningen

Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler jämte vissa lokalföreningar,

Nya systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Malt- och

läskedrycksförbundet, Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet,

Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges speceri- och lanthandlareförbund, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Sveriges hotell- och restaurantförbund, samtliga handelskammare

och, med få undantag, de lokala myndigheter som hörts i ärendet.

De nu nämnda remissinstanserna har i stor utsträckning understrukit

värdet av de genomförda specialundersökningarna och bedömer utredningens

slutsatser såsom välgrundade. Allmänna uttalanden i sådan riktning

göres sålunda bl. a. av statskontoret, kontrollstyrelsen och länsstyrelsen

i Stockholms län. Svenska stadsförbundet uttalar att utredningens

allmänna synpunkter och förslag synes vara väl avpassade efter nu rådande

förhållanden.

Svenska landskommunernas förbund anför följande.

Utredningen har på ett övertygande sätt visat, att det varken ur nykterhetspolitiska

eller samhällsekonomiska synpunkter för närvarande finns

tillräckliga skäl att skärpa regleringen av malldryckshanteringen eller att

avveckla det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen. Mot bakgrunden

härav är det förklarligt att utredningen undersökt möjligheterna till

ytterligare förenkling av maltdryckslagstiftningen. De förslag utredningen

framlagt synes vara väl förenliga med de riktlinjer för nykterhetspolitiken,

som antogs av 1954 års riksdag.

Länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län erinrar om att ölet i den

allmänna debatten om de alkoholhaltiga dryckerna under en lång följd av

år spelat en väsentlig roll och att den betydelse man tillmätt denna dryck

vid dryftandet av orsakerna till de mindre goda nykterhetsförhållandena

i vårt land föranlett mångskiftande, ofta ändrade och av lokala opinionsyttringar

ej sällan föranledda restriktioner rörande handeln med Öl. Nämnden

fortsätter.

Under de senare åren har emellertid meningarna om ölet såsom orsak

till alkoholmissbruk i icke ringa mån ändrats, vilket avspeglats bl. a. i alt

lokala veton mot tillstånd att försälja Öl till avhämtning blivit alltmer sällsynta.

De resultat bryggeriutredningen genom sina undersökningar kommit

fram till, nämligen att ölet inte spelar någon mer väsentlig roll som berusningsmedel,

utgör därför bekräftelse på en uppfattning, som under de se
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

nare åren kommit att omfattas av allt flera. Inom Kristianstads län, där tidigare

ett tämligen ringa antal öltillstånd förekommit, har under det senaste

decenniet ett stort antal sådana tillstånd beviljats utan att någon negativ

inverkan därav på det allmänna nykterhetstillståndet kunnat förmärkas.

Länsnämnden har därför sedan ganska lång tid tillbaka ansett, att

bestämmelser, syftande till att reglera ölhandeln, bör meddelas med försiktighet.

Länsnykterhetsnämnden förklarar sig dela utredningens uppfattning om

att en utvidgning av den statliga kontrollen över bryggerinäringen icke

behöver vidtagas. Det är, framhåller nämnden, ur olika synpunkter angeläget,

att inskränkningar i näringsfriheten icke göres i onödan utan endast

då starka skäl därtill är, och i förevarande fall saknas uppenbarligen sådana

skäl.

Stockholms handelskammare hälsar utredningens resultat med tillfredsställelse

och anför.

De redovisade undersökningarna ge vid handen, att tiden är mogen för

en ny, liberalare syn på ölfrågan och för att i huvudsak jämställa bryggerihanteringen

med annan näringsverksamhet. Vad som särskilt bör noteras

är den av utredningen redovisade, kontinuerligt pågående rationaliseringen

och effektiviseringen av produktionen. Av stort intresse äro också utredningens

konstateranden, att maltdrycksmissbruket i vårt land är ett jämförelsevis

litet problem och att, vad angår maltdryckernas verkningar på

den mänskliga organismen, blodalkoholhalt och alkoholverkan vid förtäring

av samma kvantitet alkohol ligger på en lägre nivå för maltdrycker

— för det vanliga ölet avsevärt lägre — än för starkare alkoholdrycker.

Betydelsen av den liberalisering som 1954 års lagstiftning medfört understrykes

av Svenska bryggareföreningen, som anser att förändringarna

haft en gynnsam effekt och fört bryggerinäringen ett steg närmare det naturliga

målet att få saluföra sina produkter under samma betingelser som

gäller för andra livsmedelsindustrier. Föreningen betonar också maltdryckernas

huvudsakliga karaktär av måltids- och sällskapsdryck. Det är i denna

egenskap dessa förvärvat popularitet i praktiskt taget alla världens länder

och inte på grund av att de till följd av tillverkningsprocessen innehåller

en viss alkoholmängd. Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet

delar uppfattningen att skäl inte för närvarande föreligger att avveckla det

enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen.

Några av de nu ifrågavarande remissinstanserna anser i likhet med kommcrskollegium

att utredningen visserligen gjort riktiga bedömanden på

grundval av det gedigna undersökningsmaterialet, när den i princip avstyrker

ett förstatligande av bryggerinäringen och en utvidgad statlig reglering,

men att den varit alltför tveksam att draga konsekvenserna av undersökningsresultaten

när det gällt att taga ställning till de mera detaljerade

spörsmålen.

Enligt Nya systemaktiebolagets mening föreligger icke nykterhetspolitiska

skäl att fortsättningsvis bibehålla en så omfattande reglering som utredningen

föreslår, eftersom maltdryckernas skadeverkningar befunnits

vara mycket ringa. Bolaget erinrar i detta sammanhang om den princip om

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

trihet under ansvar som var grundtanken i 1954 års nykterhetsreform och

som när det gäller det vanliga ölet hade kunnat motivera större lättnader

än bryggeriutredningen föreslagit.

Kooperativa förbundet anser att både principiella och praktiska lämpliglietsskäl

talar för att uppmjukningen i försäljningsregleringen göres ännu

vidsträcktare än som föreslagits. Den konsumentkooperativa rörelsen,

som sedan sin uppkomst präglats av synnerligen starkt intresse för folknykterhetens

främjande och på flera olika vägar verkat i detta syfte, är,

framhåller förbundet, givetvis helt främmande för att på något sätt vilja

medverka till en ökning av alkoholkonsumtionen i landet. När förbundet i

det föregående uttalat sig för ökad frihet inom maltdryckshanteringen har

det utgått från det efter 1955 års rusdrycksreform redan nu i praktiken bevisade

faktum, att den tidigare strängare restriktiva ordningen verkat i

högre grad konsumtionsfrämjande än friare förhållanden. Detsamma gäller,

enligt förbundets mening, också maltdryckshanteringen, vilken hittills

i anmärkningsvärt hög grad hållits åtskild från den egentliga rusdryckshanteringen

i regleringshänseende. Särskilt har detta varit fallet efter 1955

års reform. Den liberalare tillämpning på vissa områden av ölregleringen

under efterföljande år, som påvisas av den nu föreliggande utredningen,

har också kunnat ske utan nykterhetspolitiskt skadliga återverkningar. Förbundet

anför.

Ölkonsumtionen i dess helhet har tvärtom minskat, missbruken av ölförtäring

har gått tillbaka och tillmätes i den föreliggande utredningen ingen

sådan betydelse, som tidigare förmodats och som skulle kunna motivera

en särreglering för maltdryckerna. Styrelsen har uppfattat detta som en

fingervisning om önskvärdheten av ett snabbare fortskridande på den genom

utredningens förslag inslagna vägen mot slopandei av den nu tilllämpade

särbehandling i regleringslagstiftningen för maltdryckshanteringen.

Alkoholskadeverkningarna av ölförtäring har i den av utredningen föranstaltade

vetenskapliga undersökningen visat sig vara proportionellt avsevärt

mindre omfattande än de, som åstadkommes genom den efter 1 oktober

1955 i avsevärd utsträckning friare och betydligt lättare än förut åtkomliga

starkspriten. Under förutsättning, att den nykterhetsvårdande och

övervakande verksamhet, som är inriktad på individualfall av missbrukare,

vidmakthålles och vid behov stärkes och att de myndigheter, som är anförtrodda

eller verkar i samarbete med nykterhetsvården, ges behövlig behörighet

att ingripa inte bara mot individualfall av missbruk utan också

mot de försäljare av maltdrycker, som uppenbarligen sviker sitt ansvar,

genom att, när så kräves, förbjuda dem att fortsätta med sin hantering på

detta område, kan säkerligen med allt förtroende för framtiden den friare

linje för reglering av maltdryckshanteringen som redan i praktiken börjat

göra sig gällande hos de tillståndsbeviljande myndigheterna fullföljas ytterligare

ett avsevärt stycke framåt och i vissa fall betydligt längre än vad utredningen

med vissa av sina förslag syftat till.

I övrigt anmärker Kooperativa förbundet att det givetvis inte är något

socialt eller allmänt nykterhetspolitiskt betingat önskemål att ölkonsumtionen

skall ökas, annat än i den mån detta sker på bekostnad av starkspritkonsumtionen.

Det är tänkbart, tillägger man, att förskjutningen mellan

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

starksprit- och ölkonsumtionen skulle ha visat relativt ännu bättre resultat

till den senares förmån, om inte koncessionstvånget inom bryggeriindustrin

och den restriktiva regleringen av ölutskänkningen lett till uppkomsten,

respektive fortvaron av vissa monopolartade företeelser för bryggeriindustrins

vidkommande och även inom ölutskänkningen med motsvarande

återverkningar på konsumentpriserna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar att man med hänsyn till vad utredningen

inhämtat angående de sociala olägenheterna av ölförsäljningen hade

kunnat förvänta, att den föreslagit en vidare liberalisering än vad som nu

skett och fortsätter.

Länsstyrelsen har redan i ett yttrande den 30 november 1956, refererat i

betänkandet, ifrågasatt om inte hela ölförsäljningsförordningen kunde slopas,

samt föreslagit att i stället för nämnda förordning i särskild författning

skulle åt länsstyrelserna ges befogenhet att, därest någon rörelse missbrukades

eller föranledde oordningar eller av annan anledning ölförsäljning

ansåges olämplig, meddela förbud mot ölförsäljning för viss tid eller

tills vidare. Länsstyrelsen framhöll i sitt yttrande, att gällande lagstiftning

på detta område innebure onödigt krångel samt slöseri med pengar och

arbetskraft. Länsstyrelsen hyser alltjämt denna principiella uppfattning.

I vissa yttranden har man gjort erinringar mot bryggeriutredningens särskilda

undersökningar även om man i det väsentliga kunnat ansluta sig till

utredningens allmänna ställningstagande.

Till denna grupp hör bl. a. socialstyrelsen, som gjort relativt utförliga

kommentarer till de olika undersökningarna. Styrelsen anför inledningsvis

att ett flertal omständigheter, som tillkommit under den tid som förflutit

sedan bryggeriutredningen tillsattes år 1954, medverkat till väsentligt ändrade

nykterhetspolitiska förhållanden. Detta gäller även i fråga om maltdryckerna.

De viktigaste förändringarna är enligt styrelsen följande.

Från omkring år 1944 steg konsumtionen av vanligt Öl, som är den dominerande

maltdrycken, kontinuerligt för att nå en topp år 1955, d. v. s. samma

år som omläggningen i liberaliserande riktning av den allmänna nykterhetspolitiken

påbörjades. Därefter visade konsumtionskurvan för Öl en

fallande tendens för att under år 1959 åter stiga (från 25,7 liter per invånare

år 1958 till 27,2 år 1959). Den år 1955 påbörjade minskningen av ölkonsumtionen

har sin främsta orsak i ökad konkurrens om konsumenterna

genom den friare försäljningen av starkare alkoholdrycker, starkölets frisläppande

samt nyproduktion och försäljning av lagrat lättöl av hög kvalité.

Konkurrensen från dessa drycker var så stark, att en konsumtionsnedgång

inträffade, ehuru antalet fasta försäljningsställen för utminutering av Öl

ökade från 8 000 år 1955 till över 25 000 år 1959. En ytterligare omständighet,

som är av betydelse vid bedömande av ölfrågans nuläge, är att det vanliga

ölets alkoholhalt på grund av råvarubristen under andra världskriget nedsattes

och genom 1954 års ölförsäljningsförordning fixerats vid 2,8 mot 3,2

viktprocent före kriget. Den gynnsamma effekten på det allmänna nykterhetstillståndet

av en dylik nedsättning av alkoholstyrkan i en alkoholdryck

med så omfattande konsumtion som ölet har visat sig vara betydande. Utom

att utredning i ämnet pågått torde denna effekt vara det viktigaste skälet

till att krav på bryggerinäringens desintressering sedan länge icke avhörts.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

27

I fråga om lönsamhetsundersökningen inskränker sig socialstyrelsen till

att uttala, att en låg eller måttlig lönsamhet i och för sig icke bör utesluta,

att den inom den övriga alkoholhanteringen tillämpade principen om avveckling

av det enskilda vinstintresset utsträckes även till produktion och försäljning

av Öl. En hög avkastning inom en näringsgren som bryggeribranschen

kan visserligen — som vid upprepade tillfällen skett — aktualisera

krav på desintressering av denna bransch, dvs. en avveckling av det enskilda

vinstintresset. Bakom dessa krav ligger det förhållandet att maltdryckerna

kan missbrukas med sociala skadeverkningar som följd. Men

även en låg räntabilitet kan — framhåller styrelsen — skapa förutsättningar

för att sådana krav reses, om nämligen bryggeribranschen i ett

pressat lönsamhetsläge, t. ex. med moderna och påträngande reklammetoder

eller genom bristande efterlevnad av bestämmelserna i ölförsäljningsförordningen,

utan hänsyn till ökning av ett eventuellt förekommande ölmissbruk,

skulle söka befrämja avsättningen av sina produkter. En så föränderlig

faktor som bryggerinäringens avkastning kan emellertid enligt socialstyrelsens

mening icke tillmätas avgörande betydelse vid bedömande av

frågan om behovet av skärpt malldrycksreglering, t. ex. i form av desintressering

i försäljningsledet. Eventuella nykterhetspolitiska olägenheter av ölförsäljning

och ölkonsumtion bör i stället vara avgörande för statsmakternas

ställningstagande i denna fråga.

Vad beträffar undersökningarna om ölförsäljningens sociala olägenheter

framhåller socialstyrelsen att den gärna — utan att vilja direkt förringa

värdet av de gjorda undersökningarna — skulle ha önskat, alt undersökningar

av delvis annan uppläggning hade företagits för närmare klarläggande

av ölmissbruket i landets olika delar och inom skilda befolkningskategorier.

Styrelsen uttalar härvidlag följande.

Av stort värde skulle t. ex. vara större och ingående klientelundersökningar

med medicinsk, socialmedicinsk och sociologisk inriktning. Man

borde t. ex. söka klarlägga ölets roll som framkallare av alkoholmissbruk

och som orsaksfaktor vid mera ihållande missbruk respektive recidiv hos nykterhetsvårdens

klienter. Det får anses medicinskt klarlagt, att tillförsel av

även en liten kvantitet Öl åstadkommer återfall hos egentliga alkoholmissbrukare.

Omfattningen av recidiv på grund av ringa ölkonsumtion och de

psykologiska och sociologiska mekanismerna härvid behöver närmare utredas.

Man kan säkerligen på samma sätt få bättre kunskap om ölets roll

vid samtidigt missbruk av andra alkoholdrycker och/eller av vissa tabletter.

ölets betydelse som påspädningsdryck särskilt för alkoholmissbrukare

är också otillräckligt klarlagd. Andra klientgrupper, som borde närmare

undersökas til! utrönande av ölets roll vid uppkomsten av berusning eller

alkoholpåverkan, är ordinära gatufyllerister och personer, som polisen gripit

för rattfylleri eller rattonykterhet.

Goldbergs undersökningar är enligt socialstyrelsen självfallet av största

intresse genom den kunskap de lämnar om skillnaderna i påverkan av en

viss mängd alkohol intagen i form av Öl respektive av samma mängd intagen

i form av t. ex. sprit. Även här hade emellertid, anser styrelsen, vissa ytterligare

uppgifter varit av värde. Styrelsen anför.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Resultatet av dessa undersökningar utesluter dock ej att ölkonsumtion

hos åtminstone vissa individer kan skapa socialt skadlig alkoholpåverkan.

Tyvärr lämnar dessa undersökningar ej heller närmare upplysningar på en

för nykterhetsvården så central punkt som tillvänjningsrisken vid ölkonsumtion.

Denna risk torde vara mindre än för starksprit men man synes

dock alltjämt icke kunna bortse från denna risk, om också konkurrensen

om debuterande alkoholkonsumenter från starkare alkoholdrycker gentemot

ölet är större nu än före nykterhetspolitikens omläggning.

Även om socialstyrelsen sålunda skulle önska mera differentierade undersökningar

rörande ölmissbruket och ölets verkan på den mänskliga organismen,

finns enligt styrelsens mening redan med vad som genom bryggeriutredningens

undersökningar är känt fullt tillräcklig grund för att i

nuvarande läge avvisa tanken på ökad statskontroll i en eller annan form

över maltdryckshanteringen. Socialstyrelsen ansluter sig därför till utredningens

ståndpunkt.

I likhet med socialstyrelsen hävdar flera remissinstanser — utan att därför

taga avstånd från utredningens allmänna slutsatser — att bryggeriutredningen

underskattat ölmissbrukets omfattning och betydelse. Detta är

fallet bl. a. med länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Norrbottens

län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län

liksom några av de lokala myndigheter som hörts av respektive länsstyrelse.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det i stort sett är riktigt

att beteckna maltdrycksmissbruket som ett jämförelsevis litet problem.

Enligt länsstyrelsen bör man dock ej helt bortse från att det vanliga ölet

användes förhållandevis ofta av alkoholintoleranta personer som påspädning

och återställare liksom inte heller från att det i förening med andra

berusningsmedel och såsom återfallsorsak för alkoholister spelar en viss

roll. Länsstyrelsen betonar för övrigt, att det är av stor betydelse att man

nu kunnat tillförlitligt klarlägga att blodalkoholhalt och alkoholpåverkan

ligger på en avsevärt lägre nivå för vanligt Öl och lättöl än för övriga alkoholhaltiga

drycker. Liknande uttalanden göres av länsnykterhetsnämnden

i Stockholms län.

Länsstyrelsen i Norrbottens län kan visserligen inte dela uppfattningen

att ölet som berusningskälla har ringa betydelse men framhåller att de

problem ur nykterhetssynpunkt som ölet utgör inte kan lösas genom en tillknäppt

tillståndsgivning.

Länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län framhåller att ölet

innebär betydande risker för många alkoholmissbrukare och anser att de

utredningar som gjorts och den forskning som hittills kommit till stånd är

otillräckliga för att fastställa fakta beträffande ölets roll i alkoholproblemet.

Emellertid torde dock — uttalar länsnykterhetsnämnden — den i sammanhanget

väsentliga frågan ej röra ölets roll vid redan utbildat missbruk.

Länsnykterhetsnämnden fortsätter.

Öl är redan nu så lättillgängligt att bestående missbruk knappast kan

stävjas märkbart av annat än mycket drastiska inskränkningar i försäljningen.

Viktigare är däremot frågan huruvida vidgade försäljningsrättig
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

29

heter kan försämra nyklerhetstillståndet genom att leda nyktra medborgare

in i ökade konsumtionsvanor. Detta är inte helt uteslutet eftersom ölet synes

spela en hittills inte klarlagd roll som supplementdryck till brännvin.

Enligt en undersökning av länsnämndens läkarledamot är isolerat brännvinsmissbruk

tämligen ovanligt. Även i detta avseende måste man emellertid

konstatera att tillgången på Öl redan nu är så riklig att endast långtgående

inskränkningar kan tänkas medföra någon effekt. Länsnämnden

måste därför dra den slutsatsen att varken hänsyn till det bestående eller

det väntade alkoholmissbruket motiverar ett avstyrkande av förenklade försälj

ningsbestäinmelser.

Förekommande ölmissbruk påtalas av vissa kommunala instanser, bl. a.

nykterhetsnämnderna i Stockholm, Sundsvall och Luleå. Av det uttalande

som göres av nijkterhetsnämnden i Stockholm må återges följande.

Under mellankrigsåren spelade ölet en icke oväsentlig roll som berusningsmedel.

Ölet begagnades som ersättningsmedel för starkare drycker men

i betydande omfattning förekom även fall av ren ölalkoholism. Möjligt är,

att ölkonsumtion var en komplicerande faktor i enskilda fall av alkoholmissbruk.

Den kraftiga sänkning av ölets alkoholhalt, som skedde under

krigsåren, medförde en mycket markant minskning av ölets användning

som berusningsmedel. Alkoholhalten ökades sedermera till nu gällande

maximum 2,8 viktprocent, d. v. s. 0,4 viktprocent under förkrigsölets alkoholstyrka.

Den jämförelsevis ringa minskning av alkoholhalten, som sålunda

kom att kvarstå, synes ha varit tillräcklig för att avsevärt minska ölets

betydelse som berusningsmedel. Att denna alkoholstyrka är lämpligt avvägd

i förhållande till tröskelvärdena för konstaterad påverkan har också

vitsordats av forskningen, bl. a. genom de undersökningar som redovisats i

betänkandet. Efter den 1 oktober 1955 har lättåtkomligheten i fråga om

starkare alkoholdrycker bidragit till att hålla tillbaka ölmissbruket.

Även om en påtaglig minskning av ölets skadeverkningar sålunda framträtt,

innebär detta icke, att fullt tillfredsställande förhållanden inträtt på

området. Det förekommer alltjämt, att Öl begagnas som berusningsmedel,

oftast i samband med förtäring av alkoholstarkare drycker eller av pulver.

Olägenheter av ölförsäljningen göra sig också gällande i fråga om utskänkningen.

Nykterhetsnämndens expedition får med vissa mellanrum rapporter

om missförhållanden på ölkaféer. I arbetet inom nämndens nykterhetsvårdsbyråer

konstateras ej sällan, att ölkaféer frekventeras av nämndens

klienter och att servering sker i strid mot gällande bestämmelser.

Från de yttranden som nu behandlas må slutligen citeras ett par uttalanden

berörande bryggerinäringens struktur och ekonomi.

Statens pris- och kartellnämnd — som i stort sett anser utredningens

omdöme att branschen kännetecknas av ökande konkurrens vara rikligt —

gör följande anmärkningar.

Såsom utredningen framhållit har inom bryggerinäringen från 1900-talets

början fram till 1950-talet förekommit cn tämligen strikt marknadsuppdelning

och obetydlig konkurrens mellan företagen. Detta har bland annat tagit

sig uttryck i ett större antal överenskommelser av konkurrensbegränsande

natur. I kartellregistret finnas sålunda 70 dylika avtal införda. Registreringarna

ägde med några få undantag rum i slutet av år 1951 eller början

av år 1952. Liberaliseringen av försäljningsreglcringcn genom 1954 års lagstiftning

stimulerade emellertid konkurrensen mellan bryggeriföretagen.

Delta i förening med den nya synen på konkurrensbegränsningar ledde, så
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kangl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

som utredningen påpekar, till att flertalet avtal — icke alla såsom uppges

i betänkandet — upphävdes. De alltjämt gällande avtalen torde ha ringa

betydelse för marknadsförhållandena i sin helhet.

Kooperativa förbundet erinrar om ett uttalande av förbundet 1954, \aii

framhölls att koncessionssystemet, som ursprungligen tillkommit i nykterhetsfrämjande

syfte, skapat möjligheter till monopolistisk prisbildning inom

bryggeriindustrin, ehuru dessa möjligheter måhända utnyttjats på ett föihållandevis

återhållsamt sätt. På grundval av koncessionssystemet för alkoholstarkare

maltdrycker hade bryggeriindustrin, uttalade man, bl. a. kunnat

samla kapital för att underlägga sig också svagdricks- och läskedrycksindustrierna.

Det kunde varken anses som ett nykterhetspolitiskt intresse

eller ett allmänt konsumentintresse, att bryggerierna finge ökade möjligheter

att genom monopolprissättning för alkoholfria drycker utjämna minskade

vinster på tillverkningen av alkoholstarkare maltdrycker, vilkas förbrukning

stagnerat eller till och med gått tillbaka. Förbundet fortsätter.

Denna utveckling mot en fortsatt, allt starkare integration med läskedrycks-

och svagdricksindustrin har dock pågått i t. o. m. accelererad takt.

Styrelsen kan därför icke instämma med utredningens slutsats, att koncessionsbestämmelsernas

betydelse alltmer minskat — samtidigt som den konstaterar,

att oktrojbestämmelserna allt sedan deras införande år 1917 tilllämpats

restriktivt och att endast ett fåtal oktrojkoncessioner lämnats. Såsom

redan påpekats, har koncernbildningen gjort allt kraftigare framsteg

sedan 1930-talet. Koncernernas makt över den allmänna utvecklingen inom

bryggeriindustrin gör att det torde ha ansetts utsiktslöst att hemställa om

oktroj för nya bryggeriföretag inom den enskilda sektorn av bryggerinäringen,

särskilt om etableringen krävt tillgång till investeringskapital pa

den allmänna lånemarknaden, alltså från bankerna. Det är, som utredningen

framhåller, möjligt, att konkurrensbegränsningarna minskat i styrka i

sammanhang med 1953 års konkurrensbegränsningslagstiftning, men detta

hindrar inte, att koncernernas samfällda makt på marknaden är så stor, att

den i sig själv utesluter verksam konkurrens på marknaden, detta även om

sammanstötningar i kampen om avsättningsområdena inträffar och särskilda

fristående bryggeriföretag kunnat utvidga sin tillverkning och avsättning

tack vare ökade försäljningsansträngningar och -kostnader eller

verkliga kvalitetsfördelar. I betraktande av att den vida övervägande andelen

av produktionen faller på de f. n. endast tre egentliga storkoncernerna

torde konkurrenssituationen på avsättningsmarknaden vara tämligen likartad

med den, som råder för övriga oligopol inom det privata näringslivet.

Såsom tidigare nämnts intar de yttranden som avgivits av länsstyrelserna

i Kronobergs och Skaraborgs län samt länsnykterhetsnämnderna i Malmöhus,

Västerbottens och Norrbottens län en mellanställning såtillvida som

dessa instanser inte finner skäl föreligga till förstatligande av industrin eller

skärpning i övrigt av maltdrycksregleringen men å andra sidan inte heller

anser en liberalisering nu vara lämplig, i varje fall i den utsträckning

utredningen förordar. Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län är sålunda

av den uppfattningen, att nykterhetstillståndet inte för närvarande uppmuntrar

till lättnader för försäljningen av några slag av alkoholdrycker,

inklusive Öl. Länsstyrelsen i Kronobergs län hävdar, att någon mera genom
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

gripande omläggning av bestämmelserna rörande handeln med Öl — i varje

fall för närvarande — icke bör ske. Även om utredningens antaganden och

slutsatser rörande de sociala olägenheterna av ölförsäljningen i och för sig

kan vara riktiga torde ölets verkliga andel i alkoholmissbruket därmed icke

anses till fullo klarlagd. Man torde för närvarande veta ganska litet om

t. ex. ölets verkningar i samband med s. k. kombinerad alkoholförtäring.

Så länge ovisshet råder i nu nämnda hänseenden synes det länsstyrelsen

tillrådligt att man iakttager försiktighet i fråga om ändring av gällande reglering.

Enligt länsstyrelsens mening torde emellertid en viss förenkling av

förfarandet vid tillståndsgivningen kunna ske utan olägenheter.

Farhågor beträffande ölets roll i nykterhetshänseende uttalas också av

länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län, som dock i stort sett ansluter

sig till utredningens bedömningar med undantag för att den önskar utredning

om kringföringshandelns fortsatta existens. Nämnden anför bl. a. följande.

. Utan att på något sätt vilja förringa värdet av professor Goldbergs forskningar

och teoretiska studier om ölets verkningar och betydelse i nykterhetshänseende

måste dock länsnykterhetsnämnden hävda, att i praktiken

och erfarenhetsmässigt sett har ölet inom Västerbottens län speciellt inom

lappmarkskommunerna skapat en del problem och svårigheter i nykterhetshänseende

inte minst genom att jämte butiksförsäljningen även kringföringen

av Öl synes ha haft en god marknad. Det är i dessa trakter på många

håll långt till livsmedelsbutikerna, varför genom kringföringen ölet blivit

annu mer lättillgängligt och kunnat köpas i större kvantiteter, i all synnerhet

som olet i dessa bygder många gånger fått bli en ersättningsdryck för

de mindre lättåtkomliga spritdryckerna.

Liknande uttalanden göres av länsnykterhetsnämnden i Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att förekommande missbruk

bäst bekämpas med förnuftig propaganda men anser att vissa restriktiva

föreskrifter likväl kan vara lämpliga och nödvändiga. Riskerna för och omfattningen

av ölmissbruk bör icke underskattas. Framför allt är det enligt

länsstyrelsen angeläget att tillse, att försäljning icke tillätes ske under sådana

former som kan vara ägnade att stimulera till inköp av Öl. Länsstyrelsen

ställer sig därför ganska betänksam mot kringföringshandeln. För den

händelse, såsom i betänkandet föreslås, praktiskt taget varje livsmedelshandel

får rätt att till avhämtning försälja Öl kan det också ifrågasättas,

om kringföringshandeln kommer att fylla något egentligt behov för allmänheten.

En negativ ståndpunkt till de framlagda förslagen intages av tre länsnykterhelsnämnder,

de i ärendet hörda nykterhelsorganisationerna och Centralförbundet

för nykterhetsundervisning.

Länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län synes förorda att den nuvarande

ordningen bibehålies. Nämnden, som understryker att ölmissbruket inte

får bagatelliseras, anser vidare att frågan om en avveckling av det enskilda

vinstintresset inte bör helt avskrivas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Länsnykterhetsnämnderna i Jönköpings och Kronobergs län havdar att

de framlagda förslagen inte kan läggas till grund för ny lagstiftning på området.

Samma ståndpunkt intages av nykterhetsorganisationerna och Centralförbundet

för nykterhetsundervisning, som uttalar sig starkt kritiskt

både om de av utredningen genomförda undersökningarna och om de bedömningar

och slutsatser som utredningen gjort på grundval av undersökningsresultaten.

Redan här bör dock förutskickas, att IOGT i stort sett godtagit

utredningens förslag om förenklade försäljningsbestämmelser för Öl.

Flera av de nu berörda remissinstanserna finner det anmärkningsvärt att

en genomgripande omgestaltning av ölförsäljningsförordningen föreslås så

kort tid efter det att den trätt i kraft. Den långtgående liberalisering av ölhandeln,

som nuvarande förordning inneburit, har sålunda enligt Sveriges

ngkterhetsvänners landsförbnnd icke prövats tillräckligt länge för att erfarenheterna

skall kunna anses säkra och entydiga. Förbundet fortsätter.

Utan att direktiven lämnat utredningen i direkt uppdrag att framlägga

förslag till ny ölförsäljningsförordning ingår ett dylikt förslag i det remitterade

betänkandet. På andra lagstiftningsområden torde det erfordras synnerlisen

starka skäl för att redan efter några få år ersätta en antagen lagstiftning

med en ny. Landsförbundet anser, att några dylika skäl ej redovisats

och finner sig därför böra redan på dessa grunder avstyrka de förslag

av utredningen, vilka innebär ytterligare liberalisering av ölhandeln.

I landsförbundets yttrande — liksom i andra av de nu ifrågavarande yttrandena

— understrylces att grundligare och mer upplysande undersöltringar

kräves för ett definitivt ställningstagande till frågan om en desintressering

av ölhanteringen. I flera av de nu berörda yttrandena behandlar

man utförligt de olika undersökningar som redovisats i betänkandet.

Beträffande de medicinska undersökningarna anser ifrågavarande

remissinstanser, att de kräver åtskilliga kompletteringar. Likaså efterlyses

en fylligare redovisning av undersökningsmaterialet, icke minst med hänsyn

till den speciella betydelse de av undersökningarna berörda frågorna har för

ställningstagandet.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning framhåller att de medicinska

frågorna intar en synnerligen framträdande plats i förbundets upplysningsverksamhet.

Skulle de resultat, som där säges ha framkommit vid vissa icke ännu i

sin helhet publicerade undersökningar, till alla delar bekräftas, synes detta

leda till en modifiering och nyansering av tidigare uppfattningar även inom

vetenskapen själv, vilket i sin tur måste återverka på upplysningsarbetets

innehåll. Icke blott på grund av materialets betydelse för bedömningen av en

ändamålsenlig lagstiftning utan även från ren upplysningssynpunkt ar det

därför otillfredsställande, att materialet inte från början offentliggjorts

i så fullständigt skick att ett mera definitivt ståndpunktstagande kan ske.

I fråga om efterlysta kompletteringar gör IOGT följande anmärkningar.

Det synes egendomligt, att endast försök med fem personer redovisas i fråga

om blodalkoholkurvans förlopp efter förtäring av olika mängder alkohol.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Även om dessa försökspersoner av undersökaren uppfattas som typfall, förefaller

det likväl orimligt att bygga några bestämda slutsatser på det redovisade

materialet. Givetvis vore det värdefullt för den lekmannamässiga bedömningen,

om professor Goldbergs resultat kunde jämföras med liknande

undersökningar av andra forskare såväl i Sverige som i andra länder, och att

de i varje fall granskas av andra forskare. Sådana jämförande undersökningar

är nödvändiga, innan professor Goldbergs resultat tillmäts avgörande

betydelse för samhällets åtgärder.

Liknande önskemål framföres också i andra yttranden. Eu ytterligare

fråga, som upptages i några yttranden, berör det tröskelvärde för påverkan

som Goldberg konstaterar. Härom uttalar Nationaltemplarorden följande.

De redovisade resultaten förutsätter att det kritiska gränsvärdet för begynnande

påverkan är så högt som 0,35 promille — ett tröskelvärde som är

för högt för alla ovana alkoholförtärare. De gäller icke för kvinnor, icke för

ungdomar, icke för måttliga manliga alkoholförtärare i allmänhet och naturligtvis

ej heller för tidigare absolutister, som av ölets påstådda ofarlighet

kan lockas till förtäring. Vågar man betrakta slutsatserna som allmängiltiga

under sådana omständigheter?

Professor Goldberg har genom tidigare undersökningar visat att det finns

måttliga alkoholförtärare, där ett av de vanligaste alkoholpåverkanstesten

—- flimmerprovet — ger utslag redan vid en blodalkoholhalt på 0,13 promille.

Nationaltemplarorden finner det icke alldeles rimligt att man under

sådana omständigheter kan bortse från all påverkan under 0,35 promille.

Anmärkningsvärt är också att man i ölbetänkandet inskränkt alla jämförelser

mellan maltdryckernas och starkspritens berusningseffekt att omfatta

endast starksprit förtärd på fastande mage. En jämförelse mellan blodalkoholkurvornas

förlopp vid förtäring av maltdryck och starksprit i samband

med mat ger inte alls samma utslag, varvid också är att märka att de vanliga

ölsorternas alkoholeffekt icke dämpas av förtäring i samband med mat.

Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund uttalar att undersökningarna

om graden av påverkan av samma mängd alkohol förtärd som sprit, vin,

starköl respektive Öl på intet vis innebär, att alkoholpåverkan av riskabel

art, t. ex. i samband med bilkörning, skulle vara utesluten ens då det gäller

det vanliga ölet.

Centralförbundet för ngktcrhetsundervisning erinrar om att man i utländska

undersökningar funnit ett ökat inslag av sömnighet och dåsighet i

symtombilden vid maltdrycksförtäring. Förbundet anför.

Utredningen synes inte ha närmare undersökt, huruvida en av alkoholen

i Öl framkallad dåsighet förstärkes av andra däri ingående ämnen. Det är

väl känt, alt en del människor dricker Öl före sänggåendet på grund av erfarenheten,

alt detla har en sömngivandc verkan. En sådan effekt kan spela

praktisk roll i olika sammanhang, bl. a. vid bilkörning. Det hade varit önskvärt

att utredningen ägnat uppmärksamhet också åt denna sida hos ölet

och sökt skaffa fram ett undersökningsmaterial, varigenom ölets effekt i

nu berörda hänseende kunnat bedömas med tillfredsställande säkerhet.

Förbundet erinrar vidare om att utredningen funnit maltdryckernas olika

sammansättning väsentlig för dryckernas verkan. I sammanhanget påpekas

inledningsvis att det varit önskvärt att variationer i olika dryckers verkan

tydligare framhållits i hetänkandet. Alt försöksserier med fem personer i

.‘t liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr S

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr S dr 1961

varje serie avviker från varandra även om de avser att mäta samma sak är

för övrigt enligt förbundet att vänta. Ytterligare hävdas att både lättöl och

starköl utgör undantag från utredningens hypotes, att kvoten alkoholhalt/

extrakthalt huvudsakligen bestämmer blodalkoholkurvans förlopp. Det förra

får en i förhållande till sin kvot relativt låg kurva och det senare i förhållande

till sin kvot en hög kurva. Men vid alkoholhalter, varierande mellan

2,7 och 3,2 procent, finner utredningen en god överensstämmelse med sin

hypotes, påpekas det. Av det redovisade materialet synes enligt förbundet

vidare framgå att en procentskillnad mellan två dryckers påverkningseffekl

nödvändigtvis måste bli särskilt hög, om blodalkoholkurvans maximum för

en av dryckerna ligger mycket nära den valda gränsen för påverkan och

dess »påverkningsyta» därigenom blir mycket liten, medan blodalkoholkurvans

maximum hos den dryck, med vilken jämförelse skall göras, ligger

klart över den valda gränsen. Förbundet sammanfattar på följande sätt sina

synpunkter i nu berörda hänseenden.

Utredningens eget material uppvisar sålunda på flera punkter påtagliga

avvikelser från den av utredningen formulerade regeln om extrakthaltens

betydelse för effekten av den i drycken ingående alkoholen. Enligt CFN :s mening

finns fortfarande alltför stora luckor i de faktiska kunskaperna på

denna punkt. På grund härav och med hänsyn till frågans stora vikt anser

CFN önskvärt, att de vetenskapliga undersökningarna på denna punkt fortsättes,

innan man drar definitiva slutsatser för den samhälleliga nykterhetspolitikens

del.

Skulle extrakthalten ha förmåga att minska intoxikationseffekten, anser

CFN att det ur nykterhetspolitisk synpunkt är motiverat, att man i lagstiftningen

reglerar icke endast alkoholhaltens maximum utan även extrakthaltens

minimum.

I flera yttranden betonas ölets betydelse för uppkomsten

av alkoholvanor. Vid bedömningen av ölvanornas inverkan på alkoholskadorna

är därför enligt De kristna samfundens nykterhetsrörelse resultatet

av de medicinska undersökningarna av mindre vikt. Känt är, uttalar

organisationen, att de svårt alkoholiserade kan förtära otroligt stora

mängder för att även genom Öl uppnå den för dem önskvärda berusningen.

Den för statsmakterna i detta fall avgörande frågan måste vara, vilken andel

ölet har i fråga om alkoholsedens skapande och traderande, vilken roll

ölet har i ungdomens vänjande vid alkoholbruk och icke minst vilken andel

ölet har i den allmänna tillvänjningsprocessen. Att en viss mängd alkohol

drucken som Öl är mindre farlig än drucken som sprit är en mycket

liten fråga jämförd med alkoholens allmänt erkända förmåga att skapa behov

av mera alkohol och starkare alkoholdrycker. Enligt organisationen

söker bryggeriutredningen bevisa mer än den har sakligt underlag till, när

den genom den Goldbergska utredningen vill föregiva skäl för ölets relativa

ofarlighet. Erfarenheten från nykterhetsvården och vittnesbörden från »Länkarna»

ger nämligen vid handen, att ölet ofta är en inkörsport till alkoholvanor

i allmänhet, som snart nog leder till starkare alkoholdrycker.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

35

som anser att eu väsentlig synpunkt är i vilken utsträckning en inledd vana

att dricka Öl leder till mera differentierade och i olika avseenden »hårdare»

alkoholvanor genom övergång till konsumtion av andra alkoholdrycker. Det

finns, framhålles det, ytterst liten erfarenhet och ringa sannolikhetsskäl

som talar för att unga öldrickare icke efter hand ändrar sina ölvanor och

utbyter dessa mot vanor att förtära även alkoholstarkare drycker.

Landsförbundet anför vidare.

I den mån bryggeriutredningen velat främja övergång från konsumtion

av starkare alkoholdrycker till svagare även genom gynnsammare villkor

för ölindustrin vill Landsförbundet med bestämdhet hävda, att erfarenheten

icke ger stöd för antagandet att t. ex. brännvinet skulle kunna trängas

undan av ett lättillgängligare Öl. Det är visserligen riktigt, att ölet tidigare

spelat en roll som ersättare för brännvin i ett skede, då brännvinet var ransonerat.

Men varken det vanliga ölet eller ens starkölet kan förväntas komma

att spela någon nämnvärd roll som ersättning för starksprit, då denna

nu säljes utan kvantitetsbegränsning. Däremot gäller, att starköl kan träda

i stället för vanligt Öl och detta i stället för lättöl. Men detta innebär sålunda

icke annat än en övergång från en svagare till en starkare alkoholdryck.

Det torde vara verklighetsfrämmande att föreställa sig, att den gamla kombinationen

av starksprit, vin och Öl för personer med alkoholvanor skulle

kunna nämnvärt förändras annat än genom mycket kraftiga förändringar

i prisrelationerna mellan dessa drycker.

Även i fråga om undersökningen om missbruket av Öl göres åtskilliga

kritiska anmärkningar, bl. a. avseende enquéternas utformning.

Också här kräves kompletterande undersökningar. När det gäller enquéternas

utformning anses det att frågorna är rent allmänt vaga och opreciserade.

Det är vidare nödvändigt framhåller bl. a. IOGT, att undersökningar

om nykterhetsvårdsklientel, gatufyllerister och rattfyllerister göres. Genom

sådana klientelundersökningar belyses, framhåller man, vissa för bedömning

av ölets roll centrala frågor, som utredningen icke närmare undersökt,

såsom ölets roll för återfall i alkoholism, betydelse som påspädningsdryck

i samband med andra alkoholdrycker, verkan i kombination med tablettmissbruk,

effekt i fråga om övergång till starkspritkonsumtion, inverkan på

ungdomsfylleriet och andel vid brott mot trafiknykterlietslagstiftningen.

Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund uttalar, att inissbruksundersökningarna

trots sina brister visar, att ölmissbruk förekommer i viss omfattning

över hela landel. Även om utredningen vill ta med mycket lätt hand

på förhållandena inom högkonsumtionsområdena, främst Stockholm, som

svarar för ca en tredjedel av hela ölkonsumtionen i landet, är det uppenbart,

anser förbundet, att svåra missförhållanden i samband med ölkonsumtion

förekommer där. De av utredningen redovisade svaren från Stockholms

stads nykterhetsvårdsmyndigheter vittnar om att det inte går alt bestrida

förekomsten av en utbredd ölslum.

Förhållandena i Stockholm beröres också av De kristna samfundens nykterhetsrörelse,

som anmärker.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts proposition nr 8 år 1961

För varje iakttagelse av Stockholms-förhållanden är det klart och tydligt

att ölmissbruket har en stor stundom grotesk omfattning, som är en skamfläck

för ett socialt välordnat samhälle. Och när detta gäller den ort, som

svarar för 1/3 av den svenska ölkonsumtionen finns ingen som helst anledning

att förminska allvaret ifråga om ölets fortsatta andel i vårt lands

alkoholskador, allrahelst som samma tendens i vissa fall även rapporteras

från andra landsändar.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse anför vidare.

Man måste fråga sig, om icke samhället har anledning att beakta alkoholskadorna,

även om symtomen icke är entydiga i alla landsändar. Om missbruket

mindre gäller ungdomen än äldre personer, löst folk eller kända alkoholmissbrukare

eller över huvud taget åldersgrupperna över 25 år, synes

bryggeriutredningen även tillmäta tendensen mindre värde. Det är väl helt

naturligt att missbruket icke uppträder i större skala i de yngre årsklasserna,

eftersom erfarenheten visar att det krävs mera regelbundna alkoholvanor

under en följd av år, innan mera allvarliga skadeverkningar uppstår.

I flera yttranden understrykes att de av bryggeriutredningen gjorda missbruksundersökningarna

avser en tid, då alkoholhalten i ölet var den nuvarande

låga på 2,8 viktprocent. En återgång till den tidigare högre alkoholhalten

skulle givetvis, uttalar man, påtagligt förändra missbruksförhållandena.

g

Beträffande de genomförda lönsamhetsundersökningarna

betonas i de nu ifrågavarande yttrandena att näringens lönsamhet inte är

av någon avgörande betydelse för den nykterhetspolitiska bedömningen och

för frågan om desintressering eller inte. De kristna samfundens nykterhetsrörelse

anför sålunda.

Denna omfattande utredning om hanteringens lönsamhet synes även bygga

på en felaktig uppfattning om grundmotivet för önskvärdheten av vinstintressets

avlägsnande från all alkoholhantering. När nykterhetsrörelsen

ända sedan 1800-talets mitt hävdat denna princip beror det ju främst på

erfarenheten av att det enskilda vinstintresset på skilda sätt sökt öka alkoholkonsumtionen,

varigenom samhället i sin tur nödgats konstatera ökade

alkoholskador.

Redan själva valet av jämförelseår (1954/55) har, framhåller Sveriges

nykterhetsvänners landsförbund, varit ägnat att ge en mera markerad bild

av sjunkande lönsamhet än om andra, mera »normala* år valts. Då nu

änyo en klar tendens till stegring av ölbryggeriernas avsättning gör sig gällande

(1959 ökade konsumtionen med 7 procent för det vanliga ölet och

med 15 procent för starkölet), kan man vänta en stegring också i dessa

bryggeriers lönsamhet.

I anslutning till anmärkningarna om lönsamhetsundersökningen vänder

man sig i nykterhetsorganisationernas remissyttranden också mot bryggeriutredningens

uttalande alt mot ett förstatligande av bryggerinäringen jämväl

talar att tillverkningen av Öl och starköl inom bryggeribranschen är i

tekniskt och ekonomiskt avseende intimt och naturligt sammankopplad

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

med framställningen av lättöl och läskedrycker. Sveriges ngkterhetsvänners

landsförbund anför på denna punkt.

Utredningen har till lönsamhetsargumentet fogat det skälet mot en desintressering,

att bryggerierna oftast "samordnat öltillverkningen med fabrikation

av lättöl och läskedrycker. Dessa sistnämnda tillverkningsgrenar betecknas

som en »fri näring», som utesluter offentliga ingripanden med

syfte att avlägsna enskilt vinstintresse. Detta kan Landsförbundet icke heller

anse som ett vägande skäl mot dylika ingripanden avseende ölet. Desintressering

kan ske även i andra former än direkt förstatligande och kan

dessutom begränsas till försäljningsledet. Här kan erinras om det statliga

försäljningsmonopolet för vin och sprit. Vidare kan nämnas möjligheten

att begränsa vinstutdelningen.

Landsförbundet anser sålunda icke skiftningar eller tendenser i lönsamheten

eller bryggerinäringens struktur vara av större betydelse för frågan

om avveckling av det enskilda vinstintresset, då det gäller att bedöma denna

fråga från nykterhetssynpunkt.

Frågan om avveckling av enskilt vinstintresse inom bryggerinäringen

kan enligt de nu ifrågavarande yttrandena icke anses slutligt behandlad.

IOGT uttalar bl. a. följande.

Genom utredningen har bestyrkts, att ölmissbruk i viss mån förekommer

i olika delar av landet och främst inom högkonsumtionsområdena, särskilt

Stockholm, ölet måste därför av lagstiftningen behandlas som en alkoholdryck,

och det är ett klart samhällsintresse att söka förebygga missbruk

av det.

Med hänsyn till de framförda synpunkterna på ölets roll som alkoholdryck

och nödvändigheten att förebygga ölmissbruk kan desintresseringen

icke avföras som ett medel i förebyggande syfte. Därför konstaterar vi med

tillfredsställelse, att utredningen icke principiellt tagit ställning mot desintresseringen.

Men samtidigt måste vi beklaga, att den inte undersökt vilka

tekniska möjligheter som föreligger för en avkoppling av det enskilda vinstintresset

för ölhanteringen. Vi önskar, att en sådan undersökning snarast

måtte komma till stånd.

Nationaltemplarorden kan icke finna att de framlagda undersökningarna

måste leda till de av utredningen dragna slutsatserna. En desintressering

av ölhanteringen anses sålunda fortfarande välmotiverad sedd från samhällsintressets

synpunkt. I varje fall bör frågan om vinstbegränsning noga

prövas. Reaktionen efter ölbetänkandets publicering bekräftar enligt Nationaltemplarorden

det berättigade i en restriktiv hållning från samhällets

sida gentemot bryggerinäringen.

Även Sveriges ngkterbetsvänners landsförbund understryker att frågan

om desintressering bör hållas öppen, så att den kan aktualiseras senare.

Departementschefen

Lagstiftningen om tillverkning, försäljning och beskattning av maltdrycker

utgör, liksom motsvarande lagstiftning i fråga om de andra alkoholhaltiga

dryckerna, sprit och vin, ett led i samhällets nykterhetspolitik. Riktlinjerna

för den nuvarande nyklerhetspolitiken har uppdragits genom 1954 års

stora reformer. Grundtanken i dessa var att lägga tyngdpunkten i de nyk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

terhetspolitiska strävandena på positiva åtgärder av olika slag: forskning,

undervisning, upplysning, allmänt ungdomsvardande åtgärder samt vård av

de alkoholskadade. Lagstiftningen om tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga

drycker tilldelades en annan och mindre dominerande roll än

tidigare. Dess uppgift blev att på lämpligt sätt stödja de positiva åtgärderna.

För att den skulle kunna fylla denna funktion ansågs att den borde vara

jämförelsevis fri och inte innehålla andra restriktioner än som var klart motiverade

och lätta att tillämpa. Det frihetsinskränkande motbokssystemet avskaffades,

och ett flertal andra restriktioner borttogs eller mildrades. Lagstiftningen

präglades av en strävan att ge den enskilde ett större mått av

frihet men också av honom kräva ett större mått av ansvar. En grundläggande

tanke var vidare att söka främja en övergång inom konsumtionen från

spritdrycker till svagare alkoholdrycker eller alkoholfria drycker.

De följande åren har inneburit ett fullföljande av 1954 års principer. Resurserna

för positiva nykterlietsfrämjande åtgärder har successivt utbyggts.

En delvis ganska genomgripande ändring av försäljningslagstiftningen beslöts

år 1957. Huvudlinjerna i denna reform kan sägas vara att skärpa bestämmelserna

om utminutering av sprit, att göra ingripandena mot spritlangning

effektivare och att mera konsekvent stödja strävandena för en övergång

till svagare drycker. Beskattningen av spritdrycker höjdes åren 1956

och 1958, sistnämnda år i förening med mindre höjningar av skatterna på

övriga drycker. Även den allmänna varuskattens införande år 1959 bör

beaktas i detta sammanhang. De av skatteändringarna föranledda prishöjningarna

på sprit har dock inte varit större än som i stort sett motsvarat

ökad köpkraft hos den breda allmänheten.

Utvecklingen efter ikraftträdandet av 1954 års reformer från och med den

1 oktober 1955 kännetecknades till en början av en oroväckande stegring av

spritkonsumtion och spritmissbruk. I fråga om konsumtionen synes kulmen

ha nätts under senare delen av 1956. Kurvan har sedan dess varit stadigt

sjunkande. Minskningen av spritkonsumtionen accelererades kraftigt av

1956 och 1958 års skattehöjningar. Betecknande för utvecklingen är emellertid,

att — tvärtemot vad tidigare varit regeln — någon återhämtning

efter den på skattehöjningarna följande nedgången i spritkonsumtionen

inte ägt rum. Kurvan har i stället fortsatt att peka nedåt. För närvarande

ligger sprilkonsumtionen, trots en snabb allmän välståndsökning, lägre än

under åren närmast före motbokens avskaffande. Parallellt med nedgången

av spritkonsumtionen har förtäringen av svagare drycker, särskilt viner,

ökat. Statsmakternas förhoppningar om en övergång från sprit till svagare

drycker har sålunda uppenbarligen i betydande mån infriats. Den totala

alkoholkonsumtionen, mätt i ren alkohol, har samtidigt sjunkit.

Beträffande spritmissbruket måste — trots att tillgängliga siffror om anhållanden

för fylleri utgör en otillförlitlig mätare — konstateras att detta

alltjämt befinner sig på en oroväckande hög nivå. En minskning har emellertid

inträtt under de senaste åren. Det samband som erfarenhetsmässigt

föreligger mellan utvecklingen av konsumtion och missbruk ger också viss

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

39

anledning antaga att en gynnsammare utveckling i framtiden skall kunna

äga rum även på detta område.

Sammanfattningsvis kan sägas, att utvecklingen på det nykterhetspolitiska

området, trots allvarliga övergångssvårigheter och trots en alltjämt oroväckande

utbredning av spritmissbruket, i stort sett bestyrkt riktigheten i

grundtankarna bakom 1954 års reformer. Tillämpat på den nu föreliggande

lagstiftningsfrågan innebär detta att man i fråga om tillverkning och försäljning

av Öl kan genomföra den därvid uttalade grundsatsen att icke bibehålla

andra restriktioner än som är klart motiverade och lätta att upprätthålla,

självfallet under hänsynstagande till de vetenskapliga resultat och de

erfarenheter som nu står till buds.

Inom den gällande lagstiftningen på maltdrycksområdet regleras genom

olika författningar beskattning och tillverkning samt försäljning. Såvitt angår

beskattningen och de kontrolltekniska föreskrifterna för tillverkningen

vidtogs en genomgripande modernisering av författningsbestämmelserna genom

beslut av 1960 års riksdag. I övrigt har maltdryckslagstiftningen som redan

nämnts fått sin nuvarande utformning i samband med 1954 års nykterhetspolitiska

reformer. Liksom i fråga om spritdrycker och vin genomfördes

då - om än i mindre betydande utsträckning — en liberalisering av de

tidigare bestämmelserna, varvid bl. a. starkölsförbudet slopades och försälj

ningsbestämmelserna för vanligt Öl förenklades.

De sålunda vidtagna åtgärderna innebar emellertid inte något slutligt

ställningstagande från statsmakternas sida till frågan om regleringen av

maltdryckshanteringen. Vid behandlingen av de nyss berörda lagstiftningsfrågorna

1954 hade nämligen bl. a. från nykterhetsorganisationernas sida

framförts önskemål om en närmare prövning av behovet att avveckla det

enskilda vinstintresset och utvidga den statliga kontrollen inom bryggerinäringen.

Med anledning härav togs icke ställning till dessa spörsmål, som

i stället hänsköts till en särskild utredning, bryggeriutredningen. Denna

utredning har nu slutförts och det år 1954 påbörjade reformarbetet på maltdryckslagstiftningens

område kan sålunda fullföljas.

Bryggeriutredningen har — efter ingående prövning av spörsmålen ur deras

olika aspekter — kommit till den ståndpunkten alt det inte vare sig från

nykterhetspolitiska eller ekonomiska synpunkter för närvarande finns skäl

att skärpa regleringen av maltdryckshanteringen eller att avveckla det enskilda

vinstintresset inom bryggerinäringen. Däremot har utredningen ansett

sig böra förorda att gällande bestämmelser, främst i fråga om utminuteringen

av Öl, göres till föremål för en genomgripande förenkling och liberalisering.

Till grund för utredningens ställningstagande ligger flera omfattande

specialundersökningar, avseende bl.a. maltdryckernas verkan, förekomsten

av ölmissbruk och därmed sammanhängande sociala olägenheter samt bryggerinäringens

struktur och ekonomi. Undersökningsresultaten innebär i huvudsak

följande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Undersökningarna rörande maltdryckernas verkan på den mänskliga organismen

— vilka utförts av professor L. Goldberg vid Karolinska institutet

_ulvisar, att blodalkoholhalt och alkoholpåverkan vid förtäring av samma

mängd ren alkohol ligger på en lägre nivå för maltdrycker, för det vanliga

ölet på en avsevärt lägre, än för starkare alkoholdrycker. Påverkan av vårt

nuvarande lågprocentiga vanliga Öl ligger endast obetydligt högre än verkan

av lagrat lättöl. Det är vid förtäring av det vanliga ölet svårt att under normala

omständigheter nå över tröskelvärdet för påverkan. Risken för tillvänjning,

alkoholism, och för kroniska skadeverkningar är ringa även efter

långvarig förtäring av avsevärda mängder.

Av undersökningarna rörande ölmissbruket framgår att detta — bland

de myndigheter som närmast kommer i kontakt med dess yttringar anses

vara ett jämförelsevis litet problem och att andelen av rena ölfyllerister

är ringa. Det missbruk som kan påvisas förekommer i allmänhet i samband

med förtäring av sprit eller tabletter och hänför sig i huvudsak till äldre

åldersgrupper. Ingen av de olika försäljningsformerna — avhämtning, kringföring,

utskänkning — synes i särskild mån förorsaka olägenheter även om

det framhålles att de rena ölkaféerna i vissa städer kan utgöra delvis slumbetonade

missbrukshärdar.

Struktur- och ekonomiundersökningarna har visat att lönsamheten inom

bryggerinäringen inte är särskilt hög. Bryggeriföretagens prispolitik karakteriseras

som restriktiv. Allmänt kännetecknas branschen av ökande konkurrens.

I fråga om koncentrationstendenser och intressemotsättningar mellan

större och mindre företag skiljer den sig numera inte nämnvärt från industrin

överhuvud.

Med de nu berörda undersökningarna har ett omfattande material framlagts

till belysning av den föreliggande frågan. I viktiga hänseenden —- speciellt

i fråga om maltdryckernas verkan — har åtskilliga nya fakta framkommit.

Vid remissbehandlingen har också det övervägande flertalet av de

hörda myndigheterna och organisationerna framhållit, att de redovisade undersökningsresultaten

ger ett gott underlag för ett ställningstagande. Den

allmänna ståndpunkt som utredningen intagit på grundval av dessa resultat

■—- att den nuvarande regleringen bör kunna avsevärt förenklas -— har ävenledes

vunnit anslutning från det stora flertalet remissinstanser. I flera av

yttrandena hävdar man, att förenklingen borde kunna drivas längre än utredningen

föreslagit.

I andra yttranden, företrädesvis från nykterhetsrörelsens olika organisationer,

bär man i skilda hänseenden ställt sig kritisk till utredningsresultaten.

Sålunda har man efterlyst en mer utförlig redogörelse för de medicinska

undersökningarna. Man har också ifrågasatt huruvida de slutsatser utredningen

dragit av undersökningarna helt överensstämmer med undersökningsresultaten.

I övrigt har betonats att ölets roll vid uppkomsten av alkoholvanor

inte blivit klarlagd och att denna inte får undervärderas. I vad avser

undersökningen om ölmissbruket har önskemål framförts om mer ingående

och detaljerade undersökningar. Det har även anmärkts att utredningen

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

41

underskattat missbrukets omfattning. I de nämnda yttrandena understrykes

slutligen, att frågan om eu avveckling av det enskilda vinstintresset inom

bryggerinäringen inte kan anses slutligt behandlad med den nu framlagda

utredningen.

Bryggeriutredningens undersökningar har haft till syfte att klargöra de

olika faktorer som kan inverka på utformningen av tillverknings- och försäljningsbestämmelserna.

Många förhållanden av i och för sig stor betydelse

i andra sammanhang — till exempel för behandlingen av alkoholister

— har självfallet inte kunnat bli klarlagda härigenom. För det nu aktuella

ändamålet synes emellertid undersökningarna utgöra en fullt tillräcklig och

ur saklig synpunkt tillfredsställande grundval för ett ställningstagande. Den

kritik som framförts mot undersökningarna saknar enligt min mening i allt

väsentligt berättigande.

I detta sammanhang vill jag nämna att jag från professor Goldberg inhämtat

vissa kompletterande uppgifter i anledning av de uttalanden som

vid remissbehandlingen gjorts om de medicinska undersökningarna. Efter

denna komplettering framgår än mer oförtydbart, att de allmänna slutsatserna

rörande maltdryckernas verkan grundar sig på hela det omfattande

undersökningsmaterialet och inte i något fall på enstaka försöksserier. De

variationer mellan olika försöksindivider som framkommit vid försöken har

vidare varit av samma storleksordning som i andra undersökningar av liknande

art. Dessa variationer påverkar i intet fall slutsatsernas giltighet. I

vad avser det vid undersökningarna begagnade gränsvärdet för börjande

alkoholpåverkan — 0,35 promille — kan det konstateras att detta satts med

hänsyn till ett mycket stort antal försöksresultat. Det använda gränsvärdet

måste anses vara lågt och ge fullt tillräcklig säkerhetsmarginal. Slutligen kan

det påpekas att de jämförelser med vissa utländska undersökningar som efterlysts

vid remissbehandlingen inte torde ha något värde i förevarande sammanhang

på grund av dessa undersökningars helt avvikande uppläggning

och begränsade underlag.

De speciella regleringar som från samhällets sida genomföres på maltdrycksområdet

måste självfallet främst grundas på nykterhetspolitiska överväganden.

Härom har också enighet rått såväl inom bryggeriutredningen

som bland remissinstanserna. Genom det undersökningsmaterial som nu föreligger

torde det kunna anses klarlagt att skadeverkningarna av ölkonsumtionen

som sådan är obetydliga. Inte heller har det kunnat påvisas att några

anmärkningsvärda missförhållanden förekommer i samband med tillverkning

eller försäljning av Öl. Mot denna bakgrund anser jag att bärande skäl

finnes för den ståndpunkt, till vilken bryggeriutredningen och det övervägande

antalet remissinstanser kommit, nämligen att det inte gärna bör ifrågakomma

att skärpa regleringen på maltdrycksområdet.

Det synes emellertid härutöver kunna fastslås — såsom också bryggeriutredningen

och det stora flertalet remissinstanser gjort — alt tillräckliga

skäl saknas att bibehålla den nuvarande regleringen i hela dess utsträck
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

ning. Förekommande missförhållanden kan uppenbarligen inte undanröjas

genom detaljmässiga inskränkningar i rätten att tillverka eller försälja Öl.

Genom sådana åtgärder skapas däremot i och för sig omotiverade hinder

för de stora grupper som önskar ha tillgång till Öl såsom måltidsdryck.

Olämpliga åtgärder från tillverkares eller försäljares sida kan och bör i

stället stävjas genom effektivt inskridande från vederbörande myndigheter

i de enskilda fallen och genom att tillverkarnas och försäljarnas ansvar

klart fixeras. Härtill kommer samhällets och de enskilda nykterhetsbefrämjande

organisationernas åtgärder på nykterhetsvårdens område.

I enlighet med vad nu anförts finner jag i likhet med det övervägande antalet

remissinstanser att några vägande invändningar inte kan göras mot

bryggeriutredningens allmänna ståndpunkt att den nuvarande lagstiftningen

på området bör kunna i betydande mån förenklas. Till de särskilda förslag

i olika hänseenden som framlagts i betänkandet återkommer jag i det

följande.

III. Kontrollen över bryggerinäringen

Gällande ordning

För rätt att tillverka Öl eller starköl kräves sedan 1917 särskilt tillstånd

(koncession). De gällande bestämmelserna härom återfinnes i förordningen

den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och

läskedrycker, vilken trädde i kraft den 1 juli 1960. Bestämmelserna — som

i det väsentliga överensstämmer med den före den 1 juli 1960 gällande ordningen

— innebär i huvudsak följande.

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må Öl icke tillverkas i annat bryggeri än sådant,

där dylik tillverkning enligt tillståndsbevis bedrivits sedan oktober

månad 1938. För rätt att tillverka starköl erfordras särskilt tillstånd av

Kungl. Maj :t. Därvid äger Kungl. Maj:t föreskriva de villkor, som prövas

erforderliga. Rätt att tillverka Öl eller starköl må av Kungl. Maj :t indragas,

om den icke längre utövas. Innan beslut om indragning meddelas, skall tillverkaren

beredas tillfälle att yttra sig.

När koncessionsbestämmelserna först infördes meddelades inga särskilda

regler beträffande tillverkning av starköl. Envar som hade rätt att tillverka

vanligt Öl kunde därför också utan hinder av författningsbestämmelserna

bedriva tillverkning av starkare ölsorter. Någon ändring härulinnan skedde

inte när förbudet mot försäljning av starkare ölsorter infördes i början på

1920-talet. Sedan starkölsförbudet upphört att gälla efter den 1 oktober 1955

kräves emellertid enligt tillverkningsförordningen särskilt tillstånd av

Kungl. Maj :t för rätt att tillverka starköl. Såsom framgår av förarbetena till

de nya bestämmelserna har emellertid avsikten med tillståndskravet inte varit

att inskränka starkölstillverkningen endast till vissa ölbryggerier. I propositionen

151/1954 uttalade sålunda departementschefen, att alla välskötta

bryggerier skulle kunna erhålla tillstånd att tillverka starköl.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 196t

43

Vid meddelande av tillstånd till starkölstillverkning äger Kungl. Maj :t

som nyss nämnts föreskriva de villkor, som prövas erforderliga. Denna rätt

att meddela särskilda föreskrifter har införts bl. a. med tanke på att det kan

vara erforderligt att anordna särskild kontroll samt att reglera prissättningen.

Bestämmelser i sistnämnda hänseende ansågs kunna vara påkallade

med hänsyn till eventuella framtida ändringar i fråga om bryggeriernas företagsform.

I samma syfte kan tillstånden också tidsbegränsas. Föreskrifterna

skall meddelas i samband med tillståndet.

De nu gällande starkölstillståndens giltighet har begränsats till en tid av

10 år. I övrigt har bryggerierna bland annat ålagts att följa de bestämmelser

rörande prissättningen, som kan meddelas av kontrollstyrelsen. Rätten

till starkölstillverkning utnyttjas för närvarande av mindre än 50 bryggerier.

För upptagande av tillverkning av lättöl erfordras endast anmälan härom

till kontrollstyrelsen.

Av viss betydelse i förevarande sammanhang är ett särskilt stadgande om

s. k. minimiskatt för Öl och starkölsbryggerier. Enligt 7 § i förordningen

skall maltdrycksskatt nämligen utgå med minst 1 000 kronor per kalenderkvartal

för varje tillverkningsställe, där Öl eller starköl tillverkas.

Kontrollen över maltdryckstillverkningen utövas av kontrollstyrelsen.

En närmare redogörelse för koncessionsbestämmelserna och deras tillämpning

lämnas i bryggeriutredningens betänkande på sid. 30—40.

Utredningen

Såvitt avser koncessionsbestämmelserna innebär utredningens förslag, att

lillståndsgivningen överflyttas från Kungl. Maj :t till kontrollstyrelsen och

att prövningen därvid inskränkes till att i huvudsak endast omfatta frågan

huruvida bryggeriets tekniska utrustning är av sådan standard, att en betryggande

kontroll av tillverkning och beskattning kan anordnas. Prövningen

skall sålunda inte ingå på huruvida det ur andra synpunkter är lämpligt

att ett nytt bryggeri inrättas.

Utredningen förutsätter, att kontrollstyrelsen vid ärendenas beredning inhämtar

de yttranden, som kan vara påkallade i det särskilda fallet.

Tillstånd till öltillverkning föreslås gälla tills vidare. Det bör kunna återkallas,

om rätten att tillverka eller försälja Öl missbrukas.

Den särskilda prövning som nu kräves för rätt att tillverka starköl bör

enligt förslaget slopas. Bryggeriutredningen föreslår också alt minimiskatten

höjes från nuvarande 1 000 kronor per kvartal, d. v. s. 4 000 kronor per

år, till 1 000 kronor per månad, d. v. s. 12 000 kronor per år.

Ehuru utredningen — såsom av det föregående framgått — inte ansett

någon skärpning av formerna för statliga ingripanden i bryggerinäringen

påkallad, bar utredningen likväl funnit sig böra skapa möjligheter för viss

insyn i verksamheten inom denna näring i syfte att klarlägga den fortsatta

utvecklingen på området. Härigenom skulle statsmakterna få möjlighet att

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungi. Ma j:ts proposition nr 8 år 1961

vidtaga erforderliga åtgärder, därest förhållandena i ett eller annat hänseende

skulle utveckla sig på sådant sätt, att ett ingripande anses nödvändigt.

I sådant hänseende föreslås att det skall ankomma på kontrollstyrelsen att

följa utvecklingen inom maltdryckshanteringen såvitt gäller bl. a. konsumtion

och missbruk, pris-, kostnads- och vinstförhållanden, struktur- och konkurrensutveckling,

missförhållanden vid försäljningen, reklamfrågor m. m.

Kontrollstyrelsen bör -— utöver handläggning av frågor om tillverkningstillstånd

— ha allmän tillsyn över ölförsäljningsförordningens tillämpning

samt utfärda föreskrifter och anvisningar i ämnet.

I frågor av större vikt skall enligt förslaget yttrande inhämtas av en till styrelsen

knuten samarbetsnämnd i ölfrågor. Denna nämnd skall utses av Kungl.

Maj :t och vara sammansatt av en representant för styrelsen, tillika ordförande,

samt en representant för vardera socialstyrelsen, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Svenska nykterhetsfrämjandet,

Svenska bryggareföreningen, Malt- och läskedrycksförbundet,

Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Kooperativa förbundet och

Sveriges köpmannaförbund. Nämnden skall sammanträda på kontrollstyrelsens

kallelse eller då någon ledamot så önskar, dock minst en gång årligen.

Några särskilda kostnader för nämnden förutsättes inte komma att åvila

statsverket.

Utredningen framhåller i sin motivering inledningsvis, att koncessionsbestämmelserna

för Öl alltsedan tillkomsten år 1917 tillämpats restriktivt. Endast

ett ringa antal koncessioner har sålunda lämnats. Utvecklingen inom

bryggerinäringen — med ett från år till år minskande antal bryggerier •—

har emellertid under senare tid lett till att koncessionsbestämmelsernas betydelse

alltmer minskat. Ett huvudmotiv för koncessionsbestämmelserna

har — erinrar utredningen — varit, att man velat undvika onödig konkurrens.

Dylika synpunkter anses emellertid numera vara helt inaktuella. Utredningen

hänvisar i detta sammanhang till 1953 års näringsfrihetslagstiftning

och yttrar vidare.

En ändrad syn på dessa frågor har avspeglats i samband med ombildningen

på senare tid av två smärre bryggeriförelag till större producentkooperativa

bryggerier, avsedda att tillgodose vissa lättölsbryggares och läskedrycksfabrikanters

behov att leverera Öl. Koncessioner har vidare lämnats för två

nya konsumentkooperativa bryggerier, varav en större anläggning är under

byggnad.

Lika väsentligt är emellertid, att den ökade konkurrensen samt den ekonomiska

och tekniska utvecklingen inom produktion och distribution lett

till en förstärkning av den sedan lång tid tillbaka förefintliga tendensen till

koncentration av öltillverkningen till större och medelstora företag. Utvecklingen

mot ett minskat antal företag torde komma att fortgå, oberoende av

om koncessionstvånget i nuvarande form bibehålies.

Utredningen framhåller att dess förslag beträffande tillståndsgivningen

möjligen kan leda till att några av de större lättölsbryggerierna med tillverkning

av lagrat lättöl efter den nya ordningens införande utvidgar verksam
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

45

heten med öltillverkning. Detta anses dock knappast medföra någon ökning

av antalet ölbryggerier på längre sikt, eftersom koncentrationstendensen

torde komma att fortbestå.

Olägenheter skulle däremot kunna uppkomma, påpekar utredningen, om

lättölsbryggerier skulle anmäla sig som öltillverkare inte för att bedriva produktion

i egentlig mening utan för att genom en mindre framställning av

Öl kunna påräkna vissa fördelar ur reklam- och goodwillsynpunkt e. d. Man

skulle härigenom kunna få en ny grupp av ölbryggerier, skenbara tillverkare

motsvarande de tidigare s. k. försvarsbryggerierna, vilka tillverkade

endast en eller annan brygd årligen i syfte att bibehålla tillverkningsrätten.

Det är i syfte att förhindra tillkomsten av dylika ölbryggerier maltdrycksskattens

minimiavgift föreslås höjd. Den gällande minimitariffen träder i

funktion då tillverkningen understiger drygt 8 000 liter per år. Det påpekas

att, bortsett från de få bryggerier som betalar minimiskatt, den lägsta årsproduktionssiffran

nu ligger vid ca 300 000 liter (klass II och III). Minimiavgiften

bör fördenskull enligt utredningens mening utan olägenhet i varje

fall kunna höjas till 1 000 kronor per månad, eller 12 000 kronor per år,

motsvarande en ungefärlig årsproduktion av 25 000 liter.

Då enligt nuvarande praxis alla välskötta ölbryggerier, som ansökt härom,

fått särskild koncession för starkölstillverkning, saknas enligt utredningen

— med den utformning som föreslås beträffande tillståndsprövningen för

ölbryggerier — anledning att bibehålla särskild prövning för rätten att tillverka

starköl. Alla ölbryggerier bör således automatiskt få sådan rätt och

begreppet starkölsbryggeri försvinna. Med hänsyn till tillverkningskontrollen

föreslås dock att tillverkaren skall vara skyldig att underrätta kontrollstyrelsen,

då tillverkning av starköl kommer att upptagas.

Beträffande kontrollstyrelsens föreslagna uppgift att följa utvecklingen

inom maltdryckshanteringen anföres i huvudsak följande.

För att kunna fullgöra dessa åligganden bör kontrollstyrelsen bl. a. låta

upprätta statistik rörande förbrukning och missbruk av maltdrycker samt

inhämta från pris- och kartellnämnden fortlöpande uppgifter om nämndens

prisövervakande verksamhet på maltdrycksområdet, från statistiska

centralbyrån uppgifter om vinstutvecklingen och från bryggerierna material

rörande struktur- och konkurrensförhållanden m. m. Uppgiftsmaterial av

denna art är i det väsentliga redan nu tillgängligt på olika håll. Därest mera

ingående undersökningar av bryggerinäringens struktur och ekonomi befinnes

nödvändiga, bör det ankomma på styrelsen att vidtaga sådana. I den

mån så finnes erforderligt, kan styrelsen med anlitande av personal vid styrelsens

lokalförvaltning, i samband med andra granskningsåtgärder verkställa

specialundersökningar rörande bryggeriernas ölförsäljning m. m.

Om den föreslagna, till kontrollstyrelsen knutna samarbetsnämnden uttalar

bryggeriutredningen följande.

Bland frågor som skall framläggas för nämnden må nämnas spörsmål

angående den ekonomiska och strukturella utvecklingen inom bryggerinäringen,

marginaler inom handeln samt reklamfrågor och därmed sammanhängande

problem. I övrigt bör bl. a. behandlas ärenden om återlcal
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

lande av tillverkningsrätt för ölbryggerier och andra frågor av större vikt,

som kontrollslyrelsen hänskjuter till nämnden. Avsikten är att ev. uppkommande

kontroversiella spörsmål skall kunna lösas förhandlingsvägen

genom denna nämnd. Om denna väg inte visar sig framkomlig och utvecklingen

inom bryggerinäringen påkallar särskilda åtgärder, skall styrelsen

framlägga förslag härutinnan för Kungl. Maj:t. Anledning till mera

ingripande sådana åtgärder skulle föreligga, exempelvis om läget så förändras

att ölförsäljningen skapar allvarliga nykterhetspolitiska olägenheter

eller bryggeriförelagen på ett otillbörligt sätt utnyttjar sin ställning.

Bland de korrektiv, som kan komma ifråga, må nämnas maltdrycksbeskattningens

användande i vinstreglerande syfte, vilket förutsätter ändringar

i skattebestämmelserna, samt insättande av en representant för det

allmänna i vederbörande bryggeriföretag.

Kontrollstyrelsens övervakande verksamhet bör enligt utredningen omfatta

inte bara de svenska tillverkarna och försäljarna utan också importörer

av utländskt Öl.

I anslutning till vad utredningen anfört angående kontrollstyrelsens befattning

med reklamfrågor på maltdryckshanleringens område framhåller

utredningen, att den utgår från att försäljarnas, tillverkarnas och importörernas

reklam kommer att utformas i överensstämmelse med författningsbestämmelsernas

nykterhetspolitiska målsättning. Utredningen förordar att

det skall åligga kontrollstyrelsen att tillse att tillverkare, försäljare och importörer

av Öl bedriver reklam och därmed jämförlig verksamhet på ett sätt

som inte uppenbarligen står i strid med ölförsäljningsförordningens syfte.

I detta sammanhang må också återges några uttalanden som utredningen

gör i avseende på försäljningen av lättöl. Utredningen anför härom följande.

Konsumtionen av färskt lättöl har sedan längre tid varit på tillbakagång,

sammanhängande med bl. a. den fortgående höjningen av levnadsstandarden

och härav betingade förskjutningar i konsumtionsvanorna. Däremot

visar det lagrade lättölet en kraftig uppgång, säkerligen inte minsl beroende

på att man numera inom bryggerinäringen på många håll lyckats med

att framställa en vara av hög kvalitet, som visat sig kunna med framgång

konkurrera med det vanliga ölet såsom måltidsdryck.

Bryggerierna i Stockholmsområdet har, delvis under trycket av hårdnande

konkurrens, under senare år gått i spetsen för försäljningskampanjer

för lagrat lättöl. Konsumtionsutvecklingen för lagrat lättöl har också här

blivit gynnsam. Nämnas må även, att Svenska Bryggareföreningen för några

år sedan igångsatte en kollektiv annonskampanj för lagrat lättöl. Föreningen

ställde också reklammaterial till förfogande för den lokala annonsering,

som härefter följde. Även de utanför bryggareföreningen stående

företagen har självfallet bedrivit propaganda för denna vara. Av betydelse

för varans avsättning är helt naturligt det konkurrenskraftiga priset.

Det är uppenbart att tillverkarna och försäljarna genom åtgärder av nu

antydd art även på maltdryckernas område kan förverkliga den nykterhelspolitiskt

viktiga grundsatsen, att då alkoholdrycker utminuteras eller utskänkes

ett fullgott alternativ alltid skall finnas till hands.

Vi anser oss kunna utgå från att bryggerinäringens strävanden att främja

lättölskonsumtionen fullföljes och att därvid lättölet blir föremål för försäljning

och reklam i likhet med andra drycker, liksom att motsvarande

åtgärder vidtas av övriga ölförsäljare inom utminutering och utskänkning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

47

Remissyttrandena

Bryggeriutredningens förslag om förenkling av gällande k o ncessionsbestämmelser

har vid remissbehandlingen vunnit anslutning

från det övervägande flertalet hörda instanser. Kooperativa förbundet

och Nya systemaktiebolaget anser dock att koncessionstvånget bör kunna

helt avskaffas. De hörda nykterhetsorganisationerna och länsnykterhetsnämnden

i Malmöhus län avstyrker å sin sida ändring av den nu gällande

ordningen.

Statens organisationsnämnd framhåller, att utvecklingen inom bryggerinäringen

varit sådan att gällande koncessionsbestämmelser bör kunna ändras

i enlighet med förslaget.

Ett slopande av koncessionstvånget innebär i och för sig — påpekar statens

pris- och kartellnämnd — en åtgärd som främjar konkurrensen inom

näringen, även om den torde få ringa praktisk betydelse på grund av den

allmänna tendensen mot färre produktionsenheter inom branschen. Om

nykterhetspolitiska skäl inte anses kräva dess bibehållande finner nämnden

det i princip riktigt att nyetableringskontrollen på området upphör, då en

dylik konkurrensbegränsning strider mot kartellagstiftningens syften.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag delar utredningens åsikt, att koncessionsfrågan

genom de senare årens utveckling kommit i ett förändrat

läge, som kan motivera en omprövning av frågan i hela dess vidd. Framför

allt har situationen påverkats av 1954 års rusdryckslagstiftning. Med den

friare tillgången till utminuterade rusdrycker och med sänkningen av ölets

alkoholhalt har ölfrågan som nykterhetsproblem skjutits i bakgrunden och

förlorat i betydelse. Samtidigt har det senaste årtiondets lagstiftning om motverkande

av viss konkurrensbegränsning inom näringslivet och om prisövervakning

varit ägnad att underlätta ett uppgivande av koncessionstvånget. I

samma riktning har den under senare år växande konkurrensen inom

branschen verkat.

Centralbolaget anför i övrigt följande.

Vid övervägandet av utredningens förslag om koncessionstvångets hävande

ar bolaget visserligen icke främmande för att principiella betänkligheter

Rån riktas mot att en näring, som under fyra decennier »på grundval av oktroj

systemet genomfört en kraftig koncentration av den skattepliktiga tillv.

„ "infen, fp1* §enoin därvid utvunna kostnadsbesparingar kunnat skaffa

s!g ett starkt inflytande också inom de icke oktrojerade svagdricks- och läskedrycksindustrierna»

(utredningens citat ur ett yttrande av Kooperativa

förbundet), därefter lamnas i praktiskt taget fri utövning av sin sålunda vunna

ekonomiska maktställning, bortsett från eventualiteten av konkurrens

från mycket kapitalstarka intressenter. Bryggeriindustrins dominerande

sta,"ia3 framgår av bl. a. att näringen svarar för eller kontrollerar ca 2/3

au ?1 rwll-- Vi?rm"1 n.gen °?h nä.rmare 4/5 av läskedryckstillverkningen inom

riket. Det ar heller ingen hemlighet, att bryggeriindustrin har vitt utgrenade

ekonomiska intressen mom restaurangnäringen. Med hänsyn till vad här

ovan anförts om de faktorer, som numera måste påverka frågans bedöman
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

de, finner bolaget dock övervägande skäl tala för ett bifall till utredningens

förslag beträffande koncessionstvånget.

Enligt Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet synes de föreslagna ändringarna

i koncessionssystemet vara en följdriktig konsekvens av utredningens

konstaterande av maltdrycksförsäljningens ringa negativa påverkan på

nykterhetstillståndet i landet.

Svenska bryggareföreningen vill erinra om att bestämmelser om koncession

aldrig varit något bryggeriindustrins önskemål.

Nya systemaktiebolaget anser, att koncessionstvånget helt bör avskaffas

och att — om särskild broms mot nyetablering anses böra finnas — denna

bör utformas som generellt verkande åtgärder, lämpligen genom en höjning

av minimiavgiften för maltdrycksskatten. Samtidigt bör kontrollstyrelsen

emellertid utrustas med befogenhet att förbjuda bryggeri att tillverka maltdrycker,

om verkliga missförhållanden skulle konstateras. Bolaget anför

bl. a. följande.

Eu tillståndsgivning, som före igångsättningen av ett företag baseras på

en subjektiv bedömning av företagets utrustning och vissa personers lämplighet

att sköta företaget, ger ingen garanti på längre sikt för en ur nykterhetspolitiska

synpunkter anmärkningsfri skötsel. En bedömning av en Parsons

lämplighet kan sålunda endast gälla ett bestämt ögonblick och bedomarnas

uppfattning kan växla och ändras. De krav som skall ställas på utrustningen

kan ej heller nöjaktigt verifieras och skulle för övrigt — om viss

modernitet förutsättes — medföra att äldre företag, som redan har koncession,

måste tvingas att modernisera, då olikhet i villkoren för koncession av

rättviseskäl icke gärna kan tolereras. Genom aktieförvärv kan vidare ägandeförhållandena

ändras utan omprövning av koncessionsvillkoren. Ej heller

förutsättes ny prövning då bryggeriföretag byter företagsledare.

Om således några fördelar ur nykterhetspolitisk synpunkt icke kan ernås,

kan det däremot ur näringsfrihetssynpunkt riktas allvarliga erinringar mot

bibehållande av ett koncessionssystem som utgör ett hinder för konkurrensen

inom detta område av näringslivet.

Även Kooperativa förbundet uttalar som sin mening att koncessionstvånget

nu bör slopas och bryggerinäringen lämnas helt fri. Inträde i bryggerinäringen

bör medges var och en, som uppfyller berättigade tekniska

krav på kompetens och nykterhetspolitiskt betingat ansvar. Förbundet anför

därvid i stort sett samma synpunkter som Nya systemaktiebolaget.

Såsom av det föregående framgått motsätter sig flertalet nykterhetsorganisationer

att en liberalisering nu genomföres i regleringen av ölhanteringen.

Vad särskilt beträffar koncessionssystemet göres endast kortfattade uttalanden

i avstyrkande riktning.

Förslaget om höjd minimiskatt beröres i allmänhet inte i yttrandena.

Kontrollstyrelsen erinrar emellertid om att syftet med minimiskattebestämmelsen

i och för sig icke torde vara att hindra nyetablering utan i stället att

tillgodose vissa kontrollsynpunkter och nykterhetspolitiska intressen. För

vinnande av sådana syftemål skulle minimiskatten enligt kontrollstyrelsens

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

mening uppenbarligen behöva vara betydligt högre än som föreslagits. Då

minimiskatt på andra områden slopats eller avses skola slopas, vill styrelsen

ifrågasätta lämpligheten av att överhuvud bibehålla nu gällande minimiskatt.

Kooperativa förbundet vill inte motsätta sig den föreslagna höjningen av

minimiavgiften, vars betydelse framför allt ligger däri att den bidrar till att

förhindra uppkomsten av alltför små bryggeriföretag med motsvarande alltför

höga driftskostnader. Om efter genomförandet av en verksam avveckling

av koncessionstvånget nu igång varande smärre fristående läskedrycksoch

svagdricksbryggerier skulle känna sig manade att för att främja avsättningen

av sina hittillsvarande tillverkningar också upptaga öltillverkning,

kan enligt förbundets mening fara föreligga för att eventuellt underskott

på denna måste täckas genom höjda konsumentpriser på deras alkoholfria

respektive alkoholsvaga produkter.

Bryggeriutredningens förslag att kontrollstyrelsen, med stöd av en särskilt

inrättad central samarbetsnämnd, skall ha att närmare följa utvecklingen

inom bryggerinäringen i olika hänseenden har tillstyrkts i ett stort

antal yttranden, men också — när det gäller förslaget om den centrala

nämnden — mött bestämda invändningar på många håll.

Uppdraget åt kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom

branschen har upptagits till diskussion endast i ett fåtal yttranden. Svenska

stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund understryker betydelsen

av att kontrollstyrelsen, på sätt utredningen föreslagit, får i uppdrag

att i samarbete med representanter för nykterhetsrörelsen, öltillverkare

m. fl. följa bryggeriernas verksamhet och försäljningens utveckling och

att, därest förhållandena framdeles skulle utvecklas på ett otillfredsställande

sätt och uppkommande olägenheter inte skulle kunna elimineras förhandlingsvägen,

föreslå statsmakterna att vidtaga sådana ingripanden, som kan

anses av omständigheterna motiverade.

Statskontoret förutsätter, att kontrollstyrelsen i görligaste mån utnyttjar

inom pris- och kartellnämnden förefintlig expertis. Detta organ har nämligen

— framhålles det — tillkommit för verkställande av bl. a. undersökningar

rörande prisbildningen inom olika branscher.

Statens pris- och kartellnämnd påpekar, att en övervakning av branschens

pris- och konkurrensförhållanden redan äger rum genom pris- och

kartell nämnden, som med stöd av uppgiftsskyldighetslagen äger införskaffa

alla erforderliga uppgifter. En överflyttning av övervakningen av bryggeribranschen

i nämnda avseenden förutsätter att denna bransch, i likhet med

bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet, undantages från nämndens

övervakningsområde, vilket bl. a. kräver ändring av nämndens instruktion

och den särskilda kungörelsen med bemyndiganden enligt uppgiftsskyldighetslagen.

Huruvida eu sådan koncentration av övervakningen till kontrollstyrelsen

bör ske torde enligt nämnden icke kunna avgöras utan en ingående

prövning. För sin del är nämnden icke beredd att nu uttala sig för

den ena eller andra lösningen men nämnden vill framhålla, att om övervak4

Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 8

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

ningen av bryggeribranschens pris- och konkurrensförhållanden bibehålies

hos nämnden denna övervakning icke för framtiden kan ges prioritet framför

andra övervakningsuppgifter.

Att kontrollstyrelsen skulle få vidgade befogenheter att granska förhållandena

inom bryggeribranschen avstyrkes av Sveriges industriförbund och

Svenska bryggareföreningen.

Svenska bryggareföreningen anser icke den insyn och den kontrollapparat,

som enligt utredningen skulle tillskapas, rimma med den uppfattning om

bryggerihanteringen, som kommit till uttryck i betänkandet och som innebär,

att förhållandena inom branschen varken ur samhällsekonomisk eller

ur nykterhetspolitisk synpunkt föranleder befogade anmärkningar. Mot denna

bakgrund hade snarare kunnat förväntas — uttalar föreningen -—- att utredningen

kommit till en motsatt slutsats, nämligen att den speciella insynen

och kontrollen på detta område från det allmännas sida skulle kunna utan

olägenhet avvecklas.

Enligt bryggareföreningens mening har utredningen här gått längre än

som av sakliga skäl är motiverat. Särskilt gäller detta förslaget i den del,

som syftar till en mot bryggeriindustrin riktad insyn i dess pris-, kostnadsoch

vinstförhållanden. Att intressekollisioner av rent ekonomisk art mellan

bryggeriföretag, å ena, samt konsumenter och det allmänna, å andra sidan,

skall kunna tagas upp till dryftande av en nämnd, vars sakkunskap i hithörande,

ofta komplicerade frågor starkt torde kunna ifrågasättas, och därefter

eventuellt föranleda beslut av kontrollstyrelsen, framstår enligt föreningens

mening som en föga rationell och tillika tämligen unik anordning.

Härmed skulle markeras att bryggeriindustrin även när det gäller dess ekonomiska

förhållanden anses intaga en särställning — en uppfattning som

givetvis ur branschens synpunkt måste förefalla nedslående och mot bakgrunden

av utredningens slutsatser i övrigt i hög grad överraskande. Föreningen

anför.

Enligt vår uppfattning redovisas icke tillräckliga skäl att för denna

bransch föreskriva åtgärder om ekonomisk insyn och kontroll utöver vad

som redan enligt gällande lagstiftning kan tillgripas mot industriföretag i

allmänhet. Vi syftar härvid i första hand på de befogenheter, som tillkommer

Statens pris- och kartellnämnd, Ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor

samt Näringsfrihetsrådet. Dessa och andra myndigheters verksamhet

resulterar bland annat i en omfattande publicitet rörande de ekonomiska

förhållandena inom skilda branscher, vilken i förening med en

vaken opinion och en utpräglad lojalitet på företagarhåll merendels visat

sig ha en synnerligen god effekt, när det gällt att vinna rättelse i sådana

missförhållanden, som sammanhänger med företagens pris- och konkurrenspolitik.

Om kontrollstyrelsen och den centrala samarbetsnämnden också

skulle inkopplas på dylika frågor, kunde följden bli kompetenskonflikter

mellan olika offentliga organ och en för företagen besvärande ovisshet om

vilket av dem som är behörigt att handlägga branschens pris- och konkurrensspörsmål.

Föreningen uttalar avslutningsvis, att den med glädje skulle se ett utvidgat

frivilligt samarbete i frågor av nykterhetsvårdande art — utöver vad

som redan äger rum — även på det centrala planet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

51

Svenska bryggeriindusiriarbetareförbundet anser å sin sida att utredningens

nu ifrågavarande förslag inte är helt i linje med utredningens övriga

ställningstaganden och de åtgärder som enligt gällande lagstiftning kan

tillgripas mot övriga industrier. Förbundet vill emellertid inte motsätta sig

förslaget, även om dess rent praktiska betydelse starkt ifrågasättes.

Sveriges ngkterhetsvånners landsförbund betonar, att kontrollorgan med

tillfredsställande inflytande måste inrättas.

®ryggeriutredningens förslag att det — med anknytning till kontrollstyrelsens

nu berörda utvidgade befogenheter — hos styrelsen inrättas en central

samarbetsnämnd har, som redan antytts, varit föremål för

delade meningar. Förslaget tillstyrkes eller lämnas i stort sett utan erinran

av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Jönköpings samt Göteborgs och

Bohus län, Svenska landskommunernas förbund, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund och IOGT. Mot

inrättandet av en central samarbetsnämnd har däremot uttalat sig statskontoret,

statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Stockholms, Älvsborgs och Skaraborgs län, Svenska stadsförbundet,

Nya systemaktiebolaget, Sveriges industriförbund, Svenska bryggareföreningen

och flertalet handelskammare. Kommerskollegium intar en i viss

mån medlande ståndpunkt.

Från de remissinstanser som inte anfört erinran mot nämndens inrättande

föreligger inga utförligare uttalanden. Länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län anför.

Det är givet, att ölförsäljningen även i fortsättningen kommer att kräva

åtskillig uppmärksamhet från det allmännas sida. Av stor vikt blir det att

söka följa och i görligaste mån söka åstadkomma, att ölmissbruket icke

ökar utan helst minskar. Utredningens förslag om att uppkommande problem

böra lösas pa samarbetets och frivillighetens väg finner länsstyrelsen

tilltalande. De former för detta samarbete som utredningen föreslagit på det

centrala planet föranleda från länsstyrelsens sida ingen erinran.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund betonar, att det genom klara

föreskrifter bör tillses, att de kommersiella intressena icke får ett avgörande

inflytande i nämnden. Nämndens befogenheter bör vidare mera i detalj

regleras (bl. a. beträffande arten av de ärenden, i vilka nämnden skall

höras). Betydelsen av nämndens beslut eller uttalanden för ställningstagandet

i kontrollstyrelsen bör också fastställas. Samarbetsnämnden bör överhuvud

enligt förbundet få en väsentligt starkare ställning än utredningen föreslagit.

Den bör givas möjlighet att i givna situationer föreslå långt gående

åtgärder i syfte att skärpa samhällskontrollen över ölhandeln och icke minst

kontrollen över ölreklamcn och även tillse, att i bryggerireklamen ingår

fortlöpande upplysning om och propaganda för lättöl och läskedrycker. Mot

nämndens föreslagna sammansättning har förbundet intet att erinra.

I stort sett samma synpunkter framlägges av IOGT, som anför.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Godtemplarorden ansluter sig i princip till utredningens förslag om en

särskild samarbetsnämnd för ölfrågor inom kontrollstyrelsen. Vi är dock

angelägna att framhålla, att den bör få en starkare och författningsmässigt

fastare ställning än vad utredningen förutsatt. I författningen bör klart anges

i vilka ärenden den ovillkorligen skall höras av kontrollstyrelsen. Samtidigt

bör den tillförsäkras förslagsrätt inom hela sitt verksamhetsområde.

På vissa beslämda, klart avgränsade områden bör den dessutom äga rätt

att själv ingripa, t. ex. mot olämplig ölreklam eller andra olämpliga, aktiva

försäljningsmetoder, särskilt riktade mot ungdomen.

Kontrollstyrelsen ifrågasätter om den föreslagna centrala nämndens funktioner

inte kunde läggas på den på styrelsens initiativ 1957 inrättade samarbetsnämnden

i alkoholfrågan. Styrelsen anför.

Denna nämnd har till uppgift att genom ömsesidig information avseonde

statistiskt och annat material söka erhålla en allsidig och samlad bild av

alkoholförhållandenas utveckling i landet. Denna nämnd har inga administrativa

befogenheter. Eventuella beslut kan därför endast innebära,

att framställning i ämnet göres till vederbörande myndighet. Man skulle

kanske åt denna redan existerande samarbetsnämnd, som av Kungl. Maj:t

skulle kunna givas en fastare organisation och därvid kompletteras med

representanter för bryggerinäringen, kunna överlämna de uppgifter som

bryggeriutredningen avsett skola tillkomma den särskilda samarbetsnämnden

i ölfrågan, ölfrågorna skulle härigenom kunna komma att betraktas

i ett större alkoholpolitiskt sammanhang.

Bland de remissinstanser som motsätter sig inrättandet av en central

samarbetsnämnd anser statskontoret, statens organisationsnämnd och överståthållarämbetct

att den samverkan som skulle möjliggöras och främjas

genom tillkomsten av en sådan nämnd lika väl kan ske i friare former.

Svenska stadsförbundet uttalar att de ifrågavarande arbetsuppgifterna

bör kunna ombesörjas direkt av kontrollstyrelsen. Samma ståndpunkt intas

av länsstyrelsen i Stockholms län, som anför.

Länsstyrelsen finner med hänsyn till resultatet av de undersökningar, som

verkställts rörande de ekonomiska och strukturella förhållandena, försäljnings-

och prispolitik m. m. inom bryggeriindustrin, det föga motiverat att,

såsom utredningen gör, föreslå tillskapandet av ett särskilt till kontrollstyrelsen

knutet organ med uppgift att följa den framtida utvecklingen inom

bryggerinäringen. Länsstyrelsen håller för sin del före, att ifrågavarande

uppgift vid behov mycket väl kan ombesörjas av kontrollstyrelsen ensam.

Att inrätta en dylik nämnd skulle för övrigt strida mot intresset av att begränsa

den statliga administrationsapparaten. Med hänsyn såväl till berörda

förhållanden som till de allmänna besparingssträvandena får länsstyrelsen

avstyrka förslaget på denna punkt.

Enligt Nya systemaktiebolaget bör det liksom för närvarande ingå i kontrollstyrelsens

ordinarie arbetsuppgifter att följa utvecklingen på området

och att vid behov ta upp diskussioner med de olika organ som utredningen

föreslagit, utan att dessa för den skull skall behöva kallas till sammanträden

i en särskild nämnd. Något verkligt behov anses den föreslagna nämnden

icke fylla.

Sveriges industriförbund finner det icke av sakliga skäl påkallat att in
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

rätta en central samarbetsnämnd för behandling av åtskilliga branscher berörande

frågor av såväl nykterhetspolitisk som ekonomisk natur. Förbundet

anför.

Frånsett att samarbetsnämndens funktioner och arbetssätt framstår som

i viss mån oklara torde en ytterligare offentlig instans vid sidan av dem,

som redan nu har till uppgift att utreda och belysa företagens ekonomiska

förhållanden och att i förekommande fall upptaga förhandlingar med dem,

icke vara erforderlig på detta speciella branschområde. Hur gränsdragningen

skall ske mellan dessa myndigheter — t. ex. Statens pris- och kartellnämnd

— å ena sidan, samt den föreslagna samarbetsnämnden, å den andra,

är vidare icke klarlagt. Utredningens förslag på denna punkt förefaller

desto mindre motiverat som den kunnat konstatera att konkurrens- och

andra ekonomiska förhållanden inom branschen icke ger anledning till kritik

ur allmän synpunkt samt att lönsamheten inom branschen icke är särskilt

hög.

Vad angår de nykterhetspolitiska frågor, som enligt förslaget skulle handlaggas

av samarbetsnämnden, synes det förbundet mest ändamålsenligt, att

dylika äienden behandlas av de likaledes föreslagna lokala samarbetsnämnderna

och enbart av dessa.

Kommerskollegium slutligen anför följande.

... Eftersom utredningen själv uttalat att bryggeriindustrien numera borde

jämställas med annan välskött livsmedelsindustri och att ölet borde betraktas

som en vanlig måltids- och sällskapsdryck, så förefaller det föga konsekvent

att nu skapa ett nytt centralt övervakande organ; särskilt som den

toreslagna nämndens verksamhet och syften i stor utsträckning redan bedrives

och tillgodoses genom redan befintliga statliga organ såsom kontrollstyrelsen,

pris- och kartellnämnden, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor

och näringsfrihetsrådet.

~ ^lk®ts handelskamrar ha avstyrkt utredningens förslag i detta stycke.

Kollegium anser sig ej heller kunna tillstyrka förslaget i den form det förejigger>

Ijlen om kontrollstyrelsen skulle anse det värdefullt att vid sin sida

ha ett särskilt rådgivande organ — sammansatt av företrädare för de intressen

\ arom här är fråga och då även för hotell- och restaurangnäringen —

med uppgift att bistå kontrollstyrelsen i sådana hithörande ärenden, där

styrelsen utövar beslutanderätten, har kollegium intet att erinra mot tillsättandet

av ett sådant råd.

I några yttranden, särskilt från nykterhetsorganisationerna, framföres

stark kritik mot den reklamverksamhet som bedrives av bryggeriföretagen.

Man betonar i dessa yttranden att reklamen bör effektivt övervakas och

kontrolleras av de statliga myndigheterna, varvid icke minst den föreslagna

centrala samarbetsnämnden anses böra spela en viktig roll.

Departementschefen

För rätten att tillverka Öl krävs nu tillstånd, kortcession, av Kungl. Maj:t,

varjämte särskilt tillstånd — likaledes av Kungl. Maj:t — erfordras för upptagande

av starkölstillverkning. Utredningen har föreslagit, att tillståndsprövningen

överföres till kontrollstyrelsen. Prövningen bör enligt förslaget

i huvudsak begränsas till att omfatta frågan om bryggeriets tekniska utrustning

är av sådan standard att eu betryggande kontroll av tillverkning och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

beskattning kan anordnas. Någon bedömning huruvida det i övrigt kan vara

lämpligt att ett bryggeri inrättas skulle sålunda inte bli aktuell. Tillverkningstillståndet

förutsättes omfatta tillverkning av såväl Öl som starköl och

gälla tillsvidare. I syfte att förhindra tillkomsten av nya företag, som inte

avser att bedriva Öl- eller starkölsproduktion i egentlig mening utan söker

tillverkningsrätt endast för att ernå fördelar bl. a. ur reklam- och goodwillsynpunkt,

föreslås slutligen att den nuvarande minimiskatten på öloch

starkölstillverkning fastställes till 1 000 kronor per månad i stället

för nu per kvartal. De här nämnda förslagen har vid remissbehandlingen

vunnit anslutning från det övervägande flertalet hörda instanser.

Icke heller från min sida finns anledning till erinran mot att tillståndsprövningen

förenklas och överflyttas till kontrollstyrelsen. Det nu\ arande

koncessionssystemet synes inte längre ha någon betydelse i nykterhetspolitiskt

hänseende och torde för övrigt icke heller kunna anses vara väl förenligt

med gällande näringsfrihetslagstiftning. Den tillståndsprövning som

sålunda skall ankomma på kontrollstyrelsen bör inriktas endast på frågan

huruvida det nya bryggeriet kan anses sa inrättat, att förutsättningar finns

för en effektiv skatte- och tillverkningskontroll däri inbegripet att gällande

tillverkningsföreskrifter, t. ex. i fråga om tillverkade dryckers alkoholhalt,

kommer att kunna iakttagas. I anledning av vad som uttalats bl. a. från

Nya systemaktiebolagets sida i denna fråga vill jag framhålla, att vad som

i tekniska och därmed jämförliga hänseenden kan komma under bedömning

vid meddelande av tillstånd till ett nytt företag endast är om företaget därutinnan

uppfyller skäliga minimikrav. Några konkurrensmässiga olägenheter

i förhållandet mellan nya och äldre företag torde inte behöva befaras

uppkomma härigenom. Meddelat tillverkningstillstånd bör kunna indragas

om nu angivna förutsättningar upphör att föreligga och, liksom för närvarande,

om tillståndet inte längre utövas genom någon egentlig tillverkning.

Därest författningsbestämmelserna utformas i enlighet med nu angivna riktlinjer,

torde någon anledning inte föreligga att bibehålla systemet med minimiskatt

för Öl- och starkölstillverkningen. Motsvarande avgifter har för

övrigt på senare tid avskaffats för andra punktskatter. Jag förordar därför

att minimiskatt i fortsättningen icke heller uttages för Öl och starköl.

Ehuru bryggeriutredningen inte ansett en skärpning av ingripandena i

bryggerinäringen påkallad har utredningen, såsom av det föregående framgått,

funnit sig böra föreslå att möjlighet skapas för viss insyn inom näringen

i syfte att klarlägga den fortsatta utvecklingen på området. Härigenom

skulle statsmakterna få bättre möjligheter att i mån av behov vidtaga erforderliga

åtgärder. I sådant hänseende bör det enligt utredningen ankomma på

kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom maltdryckshanteringen såvitt

gäller konsumtion och missbruk, pris-, kostnads- och vinstförhållanden,

struktur- och konkurrensutveckling, missförhållanden vid försäljningen, reklamfrågor

m. m. I anslutning härtill föreslås att det hos styrelsen inrättas

en särskild samarbetsnämnd i ölfrågor, vilken skulle höras i spörsmål av

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961 55

större vikt. Nämnden skulle vara sammansatt av representanter för olika

myndigheter, nykterhetsorganisationerna, bryggerinäringen och handeln.

Bland kontrollstyrelsens uppgifter såsom centralt organ i frågor rörande

alkoholförsäljningen ingår redan nu att följa utvecklingen på området och

att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag som kan anses påkallade. Detta

åliggande innebär självfallet att styrelsen i erforderlig omfattning införskaffar

och bearbetar uppgifter om tillverkning och försäljning av maltdrycker

och i övrigt följer den allmänna utvecklingen inom maltdryckshanteringen.

Något nytt bemyndigande för kontrollstyrelsen i nu berörda hänseenden

synes sålunda icke vara erforderligt, ehuru det ligger i sakens natur

att den friare ordning i fråga om tillverkning och försäljning, som nu

förordas, i viss mån kan komma att medföra ändringar beträffande tillsynens

allmänna inriktning. Jag vill i detta sammanhang ytterligare framhålla,

att den nu avsedda verksamheten, liksom hittills, givetvis bör bedrivas

utifrån nykterhetspolitiska utgångspunkter. I den övervakning av branschens

pris- och konkurrensförhållanden som äger rum genom pris- och

kartellnämnden bör, såsom utredningen också förutsatt, någon ändring icke

ske. Erforderligt samråd i sådana frågor bör upptagas mellan de båda ämbetsverken.

Icke minst på det nykterhetspolitiska området bedrives arbetet inom kontrollslyrelsen

sedan länge i nära kontakt med de ideella sammanslutningar

och intresseorganisationer som kan beröras av de aktuella frågeställningarna.

Jag vill i detta sammanhang särskilt erinra om den samarbetsnämnd i

alkoholfrågan, som för några år sedan inrättades på styrelsens eget initiativ.

Då jag utgår från att styrelsen även vid fullföljandet av de nyss nämnda

övervakningsuppgifterna kommer att ta erforderlig kontakt med bl. a. nykterhetsrörelsens

och bryggerinäringens organisationer, finner jag inte tillräckliga

skäl föreligga för att en särskild samarbetsnämnd i ölfrågor inrättas

hos kontrollstyrelsen.

I enlighet med vad nu anförts förordar jag, att gällande författningsbestämmelser

ändras så att tillståndsgivningen för tillverkning av Öl och starköl

överflyttas från Kungl. Maj :t till kontroll styrel sen och att särskild minimiskatt

icke vidare uttages för sådan tillverkning. Jag kan däremot inte

tillstyrka att en särskild samarbetsnämnd för ölfrågor inrättas hos kontrollstyrelsen.

IV. Maltdryckernas alkoholhalt m. m.

Gällande ordning

Maltdryckerna indelas efter sin alkoholhalt i lättöl, Öl och starköl. Som

lättöl betecknas en maltdryck om alkoholhalten icke överstiger 1,8 viktprocent,

som Öl om alkoholhalten överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent och

som starköl om alkoholhalten överstiger 2,8 viktprocent. För de olika maltdryckssorterna

gäller väsentligt skilda bestämmelser i fråga om såväl till
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

verkning som försäljning och beskattning. Försäljningen av lättöl sker enligt

samma regler som gäller för alkoholfria drycker. Beträffande ölförsäljningen

upptages bestämmelser i 1954 års ölförsäljningsförordning, medan

starkölet behandlas som rusdryck och i försäljningshänseende i stort sett

är jämställt med vin. Här må ytterligare endast erinras om att skatten för

lättöl är 12 öre, för Öl 48 öre och för starköl 1 krona 41 öre, allt räknat

för liter.

Utredningen

Bryggeriutredningen har i sitt betänkande inte föreslagit någon ändring

i bestämmelserna om alkoholhalt för vare sig lättöl, Öl eller starköl. Någon

ändring i reglerna för försäljning av starköl har inte heller förordats.

Beträffande starkölet anför utredningen följande.

Vid 1957 års riksdag framlades vissa förslag om lättnader i den gällande

starkölsregleringen. Det föreslogs att vid sidan av det nuvarande starkölet

om högst 4,5 viktprocent alkohol skulle införas ett lättare starköl om högst

3,6 viktprocent. Detta s. k. mellanöl skulle få lägre skatt och säljas i flertalet

livsmedelsbutiker med ölförsäljningsrätt. Förslaget föll emellertid i

riksdagen.

Då sålunda endast relativt kort tid förflutit sedan frågan om starkölsregleringen

varit föremål för statsmakternas överväganden, saknas enligt

vår mening anledning att nu ta upp denna fråga till omprövning.

Att vi inte föreslår någon ändring i starkölsbestämmelserna sammanhänger

även med resultatet av de medicinska undersökningarna, enligt vilka

alkoholpåverkan vid förtäring av starköl är ej obetydligt högre än verkan

av vårt lågprocentiga vanliga Öl samt med de erfarenheter, som vi fått av den

finska ölmonopolregleringen. Denna har bl. a. lett till att det Öl som motsvarar

svenskt Öl av klass II försvunnit från marknaden och att produktionen,

bortsett från lättöl, kommit att omfatta endast starköl.

Remissyttrandena

Bryggeriutredningens ställningstagande i nu berörda hänseenden synes

ha godtagits av flertalet remissinstanser. I många yttranden har emellertid

framförts olika förslag till ändring i den nu gällande ordningen. Dessa förslag

avser dels höjning av det vanliga ölets alkoholhalt från 2,8 till 3,2 viktprocent,

dels införandet av ett s. k. mellanöl i anslutning till ett år 1957

iramlagt förslag och dels införandet av rätt till starkölsförsäljning i vanliga

livsmedelsaffärer. I ett par yttranden från lokala instanser ifrågasättes

slutligen en sänkning av ölets alkoholhalt.

De remissinstanser som anslutit sig till bryggeriutredningens bedömning

har i allmänhet icke uppehållit sig mer utförligt vid hithörande spörsmål.

Nykterhetsorganisationerna understryker dock, att någon ändring av ölets

alkoholhalt eller i reglerna för starkölsförsäljningen icke bör ifrågakomma.

Nationaltemplarorden framhåller sålunda med skärpa, att sådana änd
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

57

ringar skulle vara synnerligen vådliga ur nykterhetssynpunkt. De kristna

samfundens nykterhetsrörelse framhåller att fastställandet av ölets alkoholgräns

till 2,8 viktprocent visat sig ha så väsentligt medverkat till nedbringandet

av alkoholskadorna, att denna gräns ur samhällets synpunkt

icke bör rubbas, allra minst höjas.

IOGT anför följande.

Utredningen har utgått ifrån att alkoholhalten i det vanliga ölet icke skall

överstiga 2,8 viktprocent och att starkölsförsäljningen skall försiggå i nu

gällande former. Godtemplarorden är angelägen att understryka, att den utformat

sitt yttrande med utgångspunkt från att dessa två förutsättningar

kommer att gälla även i fortsättningen. Med hänsyn till nykterhetstillståndet

vore det också mycket olyckligt, om alkoholhalten i det vanliga ölet höjdes

eller starkölsförsäljningen finge ske i friare former. Icke ens på försök

bör några ändringar ske i nämnda riktningar. I fråga om starkölsförsäljning

i livsmedelsbutiker vill vi påpeka de stora risker, som därmed följer för

övergång från vanligt Öl till starköl genom att det sistnämnda blir lättillgängligare.

Alkoholpåverkan vid förtäring av starköl har visat sig vara betydligt

högre än vid konsumtion av vanligt Öl. Frisläppes starkölet, kan det

uppstå besvärliga problem ur nykterhets- och ordningssynpunkt. De fördelaktiga

verkningarna på nykterhetstillståndet, som utredningen har redovisat

som en följd av den nuvarande låga alkoholprocenten i det vanliga ölet och

de gällande bestämmelserna för starkölsförsäljningen, får icke äventyras.

Liknande uttalanden göres av Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,

som bl. a. gör följande anmärkning.

Förutsättningen för en mera avvaktande ställning till frågan om desintressering

av bryggerinäringen är att samhället alltjämt upprätthåller en

klart fixerad kontroll över ölhanteringen i enlighet med en i princip oförändrad

ölförsäljningsförordning, vari alkoholhalten i ölet alltjämt fastlåses vid

nuvarande nivå. De nykterhetspolitiska vinster, som gjordes genom förändringen

från 3,2 till 2,8 viktprocent, får icke äventyras genom en återgång

till den högre alkoholhalten. Skulle ändring här ske, kommer landsförbundet

såsom företrädare för landets samlade nykterhetsrörelse att ompröva sin nu

intagna ståndpunkt.

Malt- och läskedrycksförbundet och Föreningen Skattepliktiga bryggerier

— vilka i övrigt förordar införandet av ett mellanöl — delar beträffande

starkölet utredningens uppfattning att någon ändring av de nuvarande försälj

ningsbestämmelserna icke är motiverad. Det finns enligt organisationerna

ingen anledning att släppa loss starkölet till en fri och ohämmad försäljning

via detaljhandeln, något som, om så skedde, säkerligen skulle leda till

en utveckling i vårt land, som motsvarar de finska föga anslående erfarenheterna.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner det angeläget understryka,

att utredningen inte ansett sig kunna föreslå någon ändring i reglerna

för försäljning av starköl.

Förslag om höjning av det vanliga ölets maximala alkoholhalt till 3,2 viktprocent

framlägges i yttrandena från Nya systemaktiebolaget, Kooperativa

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

förbundet, stadsfullmäktige i Göteborg, Svenska bryggareföreningen, Svenska

bryggeriindustriarbetareförbundet och några handelskammare bl. a. i Stockholm

och Göteborg.

Nya systemaktiebolaget påpekar, att det av Goldbergs undersökningar

framgår, att bryggeriöl med en alkoholhalt av 3,2 viktprocent ger samma

förlopp för blodalkoholkurvan som Öl av pilsnertyp med en alkoholhalt

av 2,8 viktprocent. Med anledning av detta undersökningsresultat vill bolaget

föreslå att frågan om mellanölet löses på så sätt att gränsen för det

vanliga ölets alkoholhalt höjes från 2,8 till 3,2 viktprocent, vilket innebär en

återgång till det läge som rådde före andra världskriget. Tidigare erfarenheter

och de resultat som erhållits vid de förutnämnda undersökningarna ger

enligt bolaget stöd för uppfattningen att detta kan ske utan några risker

för ett försämrat nykterhetstillstånd. Ett beslut i nyss angiven riktning kan,

framhåller bolaget, eventuellt förenas med en differentiering av skatten

efter olika alkoholhalt.

Även Kooperativa förbundet anser att ett lättillgängligt Öl med högre alkoholstyrka

än det nuvarande skulle kunna motverka konsumtionen av starkare

drycker, vilket starkölet med gällande försäljningsrestriktioner inte

kunnat göra i mer betydande utsträckning.

Lättast synes det förbundet vara att skapa tillgång till ett något starkare

Öl än den nuvarande klass II, om gränsen mellan klass II och starköl

höjdes från nu gällande 2,8 viktprocent till t. ex. 3,2—3,4 procent. Detta

något starkare Öl skulle alltså utan ytterligare ändring av lagstiftningen få

försäljas i livsmedelsbutikerna. Det bleve givetvis bryggerierna obetaget att

inom denna nya gräns framställa också ölsorter med lägre viktprocent. Försäljningen

av starköl kunde som nu är fallet fortfarande ske genom systembutikerna.

Härvid vore, enligt förbundets mening, dock att förorda, att utbyggnaden

av systemets butiksnät med butiker av den typ, som endast säljer

vin och Öl, fortsätter. Det föreligger en viss fara ur nykterhetssynpunkt,

om köparna av starköl endast är hänvisade till butiker av den äldre typen,

där de kan frestas att vid sina inköp av starköl också samtidigt

göra »impulsköp» av starksprit. Förbundet erinrar om att före det andra

världskriget alkoholgränsen för vanligt Öl låg vid 3,2 procent.

Stadsfullmäktige i Göteborg anser att tillverkarna bör medgivas frihet att

tillverka Öl med 3,2 viktprocent alkohol jämsides med det vanliga ölet med

2,8 viktprocent.

Svenska bryggareföreningen erinrar om att det vid de nya undersökningarna

rörande maltdryckernas verkan påvisats, att en bryggeritekniskt normalt

framställd maltdryck med en alkoholstyrka av 3,2 procent i stort sett

har samma verkan på organismen som det nuvarande ölet. Vid detta förhållande

vore det enligt föreningens uppfattning naturligt, att man tillvaratog

den möjlighet till kvalitetsförbättring, som en återgång till tidigare

gällande alkoholgräns skulle medge. Vid en styrka av 3,2 procent skulle

det svenska ölet komma att tillverkas under förhållanden mer jämförliga

med dem som gäller i flertalet andra europeiska länder, där maltdryckerna

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

59

spelar en betydande roll i dryckeskonsumtionen. Förskjutningen i konsumtionsvanorna

mot svagare dryckessorter skulle även främjas genom möjliggörandet

av en sådan kvalitetsförbättring.

Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet anser en ändring i ölets alkoholhalt

vara motiverad, då detta visat sig medföra en icke obetydlig kvalitetsförbättring.

Exempel i detta avseende kan, framhåller förbundet, hämtas

både av erfarenheter inom vårt eget land och i en råd andra, där maltdryckerna

varit utsatta för mindre restriktiva åtgärder.

I flera av yttrandena över bryggeriutredningens betänkande framföres

ånyo den tidigare tanken på införandet av ett mellanöl. Förslag i sådan

riktning föreligger sålunda från länsstyrelsen i Stockholms län, Malt- och

läskedrycksförbundet, Föreningen Skattepliktiga bryggerier och Sveriges

hotell- och restaurantförbund.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att en ledande tanke bakom

1954 års nykterhetsreform var att man skulle söka inrikta konsumtionen på

svagare drycker än brännvin. En sådan ändrad förbrukningsinriktning torde

alltjämt kvarstå som en av målsättningarna för nykterhetspolitiken. Åtgärder

av olika slag, som vidtagits i nämnda syfte, har emellertid, framhåller

länsstyrelsen, antingen varit mer eller mindre förfelade eller fått en blott begränsad

effekt. Införandet av ett lättillgängligt mellanöl skulle emellertid

verksamt kunna bidra till en gynnsam utveckling. Länsstyrelsen anför vidare.

Med hänsyn till den stora betydelse för folknykterheten nu och i framtiden,

som ett reducerande av brännvinets dominerande ställning skulle få,

bör enligt länsstyrelsens mening ingen möda lämnas ospard och inga försök

underlåtas, som kan tänkas främja en sådan utveckling. Detta torde emellertid

icke kunna ske med mindre än att det först skapas ett verkligt hållbart

alternativ till de alkoholstarkare dryckerna över huvud. Såsom ovan

berörts vet vi numera med säkerhet att det nuvarande starkölet, så länge

detta utgör föremål för hög beskattning och därtill är förhållandevis svårtillgängligt,

aldrig kan bliva ett sådant alternativ. Å andra sidan vet vi också

av det danska exemplet, att det ingalunda är utsiktslöst att med tillhjälp

av för ändamålet lämpade åtgärder småningom utveckla en ölsed i brännvinssedens

ställe. Med hänsyn till den starka position, som brännvinet av

gammalt intagit inom vårt folks dryckesseder, måste det självfallet bliva fråga

om ett arbete på ganska lång sikt, innan några mera påtagliga resultat

kan förväntas.

Länsstyrelsen förordar, att frågan om lättnader i den gällande starkölsregleringen

utefter de linjer, som förelädes 1957 års riksdag, göres till föremål

för förnyade överväganden. Då sådana undersökningar över blodalkoholkurvans

förlopp efter förtäring av olika spritdrycker, viner och maltdrycker,

som utredningen låtit företaga, icke synes ha omfattat starköl med

högst den viktprocent, som det här är fråga om, kan det emellertid enligt

länsstyrelsen måhända vara lämpligt, att dylika undersökningar föregår ett

slutligt ställningstagande i frågan.

Enligt Sveriges hotell- och restaurantförbund talar många skäl för att

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

man nu ånyo tar upp frågan om att medge tillverkning även av maltdrycker

med en alkoholstyrka som ligger mellan starkölets och det vanliga

ölets. Bolaget anför.

Såvitt all försälj ningserfarenhet givit vid handen, är det ett Öl av denna

utformning, som allmänheten i första hand vill ha och vi kan icke finna

några bärande skäl för att förbjuda dess tillverkning. Detta Öl bör få säljas

efter samma principer som det nuvarande vanliga ölet.

Det mest rationella är enligt vår uppfattning att man tar bort den skarpa

gränsen mellan starköl och vanligt Öl och endast har ett begrepp Öl med ett

fastställt högsta procenttal för alkoholhalten. Bryggerierna får sedan —

gärna med skattedifferentiering efter alkoholhalten som regulator — frihet

att tillverka vilken typ av Öl de vill. Ivan ett dylikt förslag nu ej realiseras,

synes frågan lämpligen kunna lösas på så sätt att den övre gränsen för alkoholhalten

i vanligt Öl höjes från nuvarande 2,8 procent till den alkoholstyrka

som år 1957 föreslogs för det s. k. mellanölet, nämligen 3,6 procent.

Antingen det nuvarande starkölet bibehålies såsom rusdryck eller icke,

anser vi det synnerligen angeläget att nu gällande priskontroll på detsamma

upphäves. Denna reglering har lett till att prisrelationen mellan starköl och

vanligt Öl i utskänkningen kommit att kraftigt förskjutas så att numera

endast en tämligen ringa prisdifferens föreligger mellan de båda slagen av

maltdrycker. Detta tjänar icke något ändamål ur nykterhetspolitisk synpunkt

och alla skäl talar enligt vår mening för att prisregleringen på utskänkningen

av starköl omedelbart slopas.

Liknande synpunkter anföres av Föreningen Allmännyttiga kafébolag.

Önskemål om en friare starkölsförsäljning framföres av socialstyrelsen,

länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län, stadsfullmäktige i Göteborg,

Svenska bryggareföreningen och ett par handelskammare.

Socialstyrelsen erinrar om att styrelsen i sitt yttrande över 1944 års nykterhetskommittés

förslag yrkat på en friare starkölsförsäljning såsom ett

medel att främja en övergång till alkoholsvagare drycker. Styrelsen anför.

Önskemålet att genom olika åtgärder främja en omläggning av konsumtionen

från starksprit till alkoholsvagare drycker har fortfarande aktualitet.

En tydlig förskjutning i konsumtionen från starksprit till vin har också

skett. Tillgängliga uppgifter rörande försäljningen av alkoholhaltiga drycker

har föranlett olika uttolkningar. En intensiv propaganda för vin kan

självfallet leda till icke endast en övergång från starksprit till vin utan också

en övergång från alkoholfria drycker till vin.

Socialstyrelsen, som beklagar att utredningen inte närmare sökt analysera

denna fråga, vilket hade bort kunna ske oavsett att 1957 års riksdag avvisade

förslaget om det s. k. mellanölet, finner det önskvärt att frågan om

friare former för försäljning av starköl som ett medel att främja övergången

från starksprit till drycker med svagare alkoholkoncentration borde upptagas

till ingående prövning. Den av utredningen redovisade statistiken från

Finland tyder visserligen på att det snarast blivit Öl av typen klass II som

slagits ut av starkölet. Här skulle det emellertid ha varit av största intresse

att få veta i vad mån och i vilken riktning den ökade starkölskonsumtionen

inverkat på konsumtionen av övriga rusdrycker, såväl spritdrycker som

vin. Socialstyrelsen vill alltså förorda att det överväges, om icke en friare

försäljning av starköl, eventuellt kompletterad med prisreglerande åtgärder,

skulle kunna prövas som ett led i åtgärderna att nedbringa konsumtionen

av spritdrycker.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Länsmjkt erhet snämnden i Kristianstads län hemställer att försök med

starkölsförsäljning i livsmedelsaffärer anordnas i vissa län. Nämnden anför

bl. a.

Enligt nu gällande bestämmelser är starkölet underkastat samma restriktioner

som rusdryckerna. Detta torde vara orsaken till att starkölskonsumtionen

hittills varit obetydlig i vårt land. Ur nykterhetspolitisk synpunkt

kan den ringa förtäringen av starköl tyckas vara en positiv omständighet.

Om man emellertid betänker, att starkölskonsumtionens ringa omfattning

sannolikt uppkommit därigenom att spritdrycker förtärts i starkölets ställe,

kommer saken i ett annat läge. En person måste nu för att få inköpa starköl

besöka någon av systembolagets butiker. Då han väl är där torde han

emellertid, i synnerhet om han har minsta tendens till missbruk, hellre

köpa sprit än starköl. I varje fall måste frestelsen härtill mången gång vara

stor. Och även om han köper starköl, är det nära till hands, att han även

koper ett kvantum sprit, då han ändå är i en spritbutik. Länsnämnden anser

därför, att om starköl finge försäljas i sådana butiker, där vanligt Öl

försäljes, skulle visserligen konsumtionen av starköl kunna tänkas öka avsevärt,

men i stället skulle konsumtionen av spritdrycker minska i en icke

ringa utsträckning, vilket skulle innebära en övergång i fråga om alkoholvanorna

från starkare till svagare drycker. Att en sådan övergång vore till

avsevärd fördel för nykterhetstillståndet i vårt land har icke minst bryggeriutredningens

utredningar givit vid handen.

Fragan om maltdryckernas beskattning beröres i några

yttranden. Nya systemaktiebolaget och Kooperativa förbundet föreslår sålunda

att den nuvarande beskattningen efter kvantitet ersättes med en

skatt efter värde.

Nya systemaktiebolaget, som erinrar om att beskattningen på lättvin helt

och på starkvin och sprit partiellt utgår proportionellt i förhållande till

priset, uttalar som sin mening att statsmakterna bör främja priskonkurrensen

inom bryggerihanteringen genom övergång från kvanlitetsskatt och

kvantitetstull på maltdrycker till skatt och tull efter värde. Bolaget anför.

Nuvarande system för uttagande av tull och skatt på maltdrycker innebär,

på grund av att tullen resp. skatten utgör en så väsentlig del _ för

utländskt Öl omkring 40 procent och för svenskt Öl ungefär hälften _ av

varans pris till konsument, att priskonkurrensen mellan fabrikanterna motverkas.

Skulle en fabrikant överväga att vidtaga en sänkning av sitt partipris

på starköl, kommer en sådan sänkning med nuvarande konstruktion

av maltdrycksbeskattningen och maltdryckstullen att medföra en procentuell

sänkning av utförsäljningspriset till allmänheten med endast mellan

en tredjedel och en fjärdedel av den procentuella parliprissänkningen Den

nnga effekten på konsumentpriset av en prissänkning kommer under sådana

forhållanden icke att stimulera till prissänkningar, då den konkurrensvilliga

företagaren icke kan vänta sig att ernå en nämnvärt större marknad

för sin vara även vid eu kraftig sänkning av sitt partipris. Förhållandet blir

helt annorlunda därest i stället värdeskatt och värdetull, baserade på fabrikantens

partipris inkl. skatt, införes. För närvarande utgår den speciella

maltdrycksskatten på starköl med 47 öre för eu flaska om eu tredjedels liter.

Eu förvandling av denna skatt till värdeskalt skulle innebära att eu

vardeskatt om 00 ä 65 procent av partipriset inkl. skatt i stället fick utta
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

gas. Bolaget är för sin del övertygat om, att tillverkarna vid en sådan konstruktion

av skatten i långt större utsträckning än vad som hittills varit fallet

skulle komma att genom prissänkningar konkurrera om marknaden.

Kooperativa förbundet framhåller att det är påtagligt, att nuvarande form

för maltdrycksbeskattningen i sin mån utgör en konkurrenshämmande faktor.

Då maltdrycksskatten för närvarande utgör omkring hälften av det

pris konsumenten får betala framgår enligt förbundet utan vidare, att viljan

till betydande prissänkningar från tillverkarens sida dämpas därav att

endast till en obetydlig del en sådan konkurrensprissättning slår igenom

i konsumentpriset. Om skatten däremot utginge som värdeskatt och alltså

bleve differentierad i förhållande till den framställda dryckens värde (vilket

till väsentlig del betingas av viktprocenten) skulle tillverkarna-partihandlarna

få ett väsentligt skärpt motiv att företaga prissänkningar för att inleda

verksam konkurrens.

Förbundet anser det för sin del vara betydelsefullt att slå fast, att en förvandling

av den nu gällande kvantitetsskatten till värdeskatt skulle medföra

betydande positiva återverkningar på konkurrensviljan inom maltdryckshanteringen.

En sådan reform framstår därför som angelägen.

Svenska bryggareföreningen yrkar med hänsyn till den betydelse som beskattningen

av alkoholhaltiga drycker har för konsumtionsutvecklingen att

den göres till föremål för en allsidig utredning. Föreningen anför.

Det beskattningssystem, som för närvarande gäller för de alkoholhaltiga

dryckerna, är tillkommet genom olika delbeslut och saknar det inre sammanhang

som är önskvärt. Såsom vi vid flera tidigare tillfällen framhållit

är detta beklagligt, enär skatteinstrumentet har en mycket stor generell

räckvidd när det gäller att påverka allmänhetens konsumtionsvanor. Vill

man genom beskattningens utformning effektivt bidra till en förskjutning

av dryckesvanorna till drycker med lägre alkoholhalt, bör skattesystemet

konsekvent avvägas så, att konsumenterna får ett påtagligt incitament att

föredra svagare drycker. För att na detta resultat synes det vara logiskt

med ett system, enligt vilket skatten stiger i takt med påverkan. Genom

tidigare berörda forskningsresultat i fråga om olika alkoholdryckers påverkan

på organismen finns nu ett sakligt underlag för att skapa ett skattesystem

uppbyggt efter dessa riktlinjer.

Mot bakgrunden av dessa tankegångar företer den nuvarande alkoholbeskattningen

en betydande ojämnhet, som framför allt tar sig utryck i en

relativt sett större belastning av de alkoholsvagare dryckerna. Härigenom

hämmas deras förmåga att vinna den framgång, som ur nykterhetspolitisk

synpunkt bör eftersträvas.

Svenska bryggeriindustriarbetareförbiindet anser att den nuvarande maltdrycksskatten

är alltför hög. De senaste ökningarna av dessa skatter har,

uttalar man, temporärt men förmodligen också på längre sikt medverkat

till sysselsättningssvårigheter inom näringen. Förbundet ser också med oro

på det nya läge, konkurrensmässigt sett, som kan uppkomma på grund av

EFTA-åtaganden, med olika råvarupriser inom anslutna länder.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

63

Departementschefen

Det har inte ingått i bryggeriutredningens uppdrag att ompröva frågan

om maltdryckernas alkoholhalt. Utredningen har inte heller framlagt något

förslag i denna fråga utan har vid utarbetandet av sina författningsutkast

utgått från att gällande regler på området skall bibehållas.

Frågan om maltdryckernas alkoholhalt har på grund härav inte i större

utsträckning uppmärksammats i yttrandena. Åtskilliga remissinstanser har

emellertid upptagit frågan och — i syfte att främja strävandena för en

övergång inom konsumtionen till svagare drycker — framlagt olika förslag

av innebörd att en alkoholstarkare maltdryck än det nuvarande ölet

skulle få tillhandahållas i livsmedelsbutikerna. Å andra sidan har nykterhetsorganisationerna

motsatt sig att bestämmelserna om alkoholhalten ändras.

Genom de av Goldberg utförda undersökningarna har framkommit nya

rön, ägnade att belysa den föreliggande frågan. Tillräckligt underlag för

ett ståndpunktstagande i densamma föreligger emellertid inte. Jag har därför

inte ansett mig böra upptaga de vid remissbehandlingen framförda förslagen

till närmare prövning. Inte heller har jag ansett mig nu böra överväga

den i några yttranden framförda tanken att omlägga skatten på maltdrycker

till en värdeskatt.

V. Utminuteringsrättigheter

Gällande ordning

Utminutering av Öl får bedrivas dels såsom avhämtningsförsäljning dels

såsom kringföringshandel.

Avhämtningsförsäljning må utan särskilt tillstånd eller anmälan bedrivas

vid Nya systemaktiebolagets utminuteringsställen för rusdrycker. För

all övrig avhämtningsförsäljning kräves tillstånd av länsstyrelsen. Sålunda

tillåten försäljning skall bedrivas från tillverkningsställe eller fast försäljningsställe.

Försålt Öl må försändas till köparen. Tillstånd skall liksom förut

meddelas att gälla tills vidare, när fråga inte är om försäljning vid enstaka

tillfälle eller för enstaka tidsperiod. Tillståndet sökes skriftligen hos

länsstyrelsen och ansökningen remitteras till länsnykterhetsnämnden, polismyndigheten

och fullmäktige i den kommun där försäljningen skall ske.

Fullmäktige skall höra kommunens nykterhetsnämnd. Om ansökan avser

enstaka tillfälle eller enstaka tidsperiod gäller ett förenklat remissförfarande.

Någon formell vetorätt för kommunens fullmäktige föreligger inte

efter 15)54 års reformer. I enlighet med då gjorda motivuttalanden avslås

emellertid ansökningar om rätt till avhämtningsförsäljning om fullmäktige

med synnerligen stark majoritet, 80 procent av de avgivna rösterna,

motsatt sig att sådan försäljning anordnas. Frågan om vetorätt behandlas

närmare i det följande under VI.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Tillstånd till kringföringsförsäljning må av länsstyrelsen meddelas tillverkare

för försäljning från tillverkningsstället eller, i den mån så finnes

skäligt och lämpligt, annan än tillverkare för försäljning från fast försäljningsställe

eller, under samma förutsättning som nyss sagts, tillverkare

eller annan för försäljning från särskilt inrättat nederlag. Bryggeriernas

tidigare fria försäljningsrätter har upphört. Det har emellertid av lagstiftaren

förutsatts, att ölbryggerierna i allmänhet skall erhålla tillstånd till

kringföringsförsäljning från tillverkningsstället, såvida inte missförhållanden

konstaterats. Avsikten med bestämmelserna är att bereda större möjligheter

att överblicka och övervaka försäljningen. I fall, då fråga inte är

om försäljning från tillverkningsstället, skall behovsprövning ske, varvid

i allmänhet viss återhållsamhet ansetts böra iakttagas. Vid ansökningens

prövning skall alltså undersökas, om behovet av Öl inom försäljningsområdet

är tillfredsställande tillgodosett genom den fasta butikshandeln eller genom

tidigare anordnad rörlig försäljning. En viss särställning har dock ansetts

böra givas lättölsbryggare eller läskedrycksfabrikant, som utom egna

produkter vill sälja Öl i skälig omfattning. I sådana fall skall försäljningsrätt

medgivas, om inte särskilda skäl talar däremot. Tillstand till kringföringsförsäljning

skall i regel avse en för sådana tillstand gemensam period

om fyra år, oktrojperiod. Dock må, om särskilda skäl föreligger, tillstånd

meddelas också för del av oktrojperiod.

Till närmare belysning av proceduren vid tillståndsprövningen har bryggeriutredningen

lämnat följande redogörelse.

Sökanden har först att till länsstyrelsen inge skriftlig ansökan med bifogande

av erforderliga handlingar, dvs. firmabevis e. d., myndighets- och

konkursfrihetsbevis samt lämplighetsintyg. Ansökan om avhämtningsförsäljning

kan enligt författningsbestämmelserna inges när som helst men

bör_utom vid tillfällig sådan försäljning — inlämnas senast sex månader

före den avsedda försäljningens början. Ansökan om kringföringsförsäljning

från oktrojperiodens början bör vara länsstyrelsen tillhanda senast nio

månader dessförinnan.

Härefter vidtar remissförfarandet. Beträffande ansökan om avhamtmngsförsäljning

är detta förfarande obligatoriskt. Över ansökan skall regelmässigt

höras följande fyra myndigheter: länsnykterhetsnämnden, polismyndigheten,

kommunens fullmäktige och den kommunala nykterhetsnämnden.

Remiss sker först till polismyndigheten med uppdrag till denna att remittera

ärendet vidare till fullmäktige. Dessa har i sin tur att höra nykterhetsnämnden,

varefter kommunens verkställande organ, dvs. drätselkammaren

eller kommunalnämnden yttrar sig. Sedan ärendet behandlats i fullmäktige,

återgår handlingarna till polismyndigheten, som — ofta efter att

ha hört lokalt polisorgan — med eget yttrande insänder akten till länsstyrelsen.

Slutligen sker remiss till länsnykterhetsnämnden. Beträffande kringföringsförsäljning

förekommer inget obligatoriskt remissförfarande. I regel

sker dock remiss åtminstone till länsnykterhetsnämnden och ej sällan till

andra myndigheter.

Sedan länsstyrelsen utfärdat tillslåndsbevis, vilket stämpelbelagges och

expedieras, avslutas proceduren med kungörelseförfarande o. d. Kungörelse

om tillståndsbevis införes i pressen. Avskrifter av beviset tillställes dessutom

vissa myndigheter.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

65

Utredningen

I fråga om utminuteringen har utredningen funnit, att den nu gällande

tillståndsregleringen i stort sett inte längre fyller någon egentlig uppgift,

eftersom behovsprövningen i realiteten i allt väsentligt är slopad, ölet är

numera även på landsbygden så lättillgängligt, att ett borttagande av den

huvudsakligen formella prövningen inte kan väntas medföra någon nämnvärd

ökning av vare sig förbrukning eller missbruk. Ett slopande av denna

tillståndsprövning skulle vidare inbespara mycket onödigt arbete och onödiga

kostnader för myndigheter och företagare. En generell restriktiv försäljningsreglering

bör enligt utredningens mening inte användas i syfte

att stävja förekommande missbruk av Öl. Detta kan och bör ske genom åtgärder

i de individuella fallen dels i nykterhetsvårdens form dels genom

direkta ingrepp mot eventuella missförhållanden inom försäljningsverksamheten.

Av nu angivna skäl har utredningen förordat en genomgripande omläggning

av utminuteringsregleringen. Utredningen har därvid strävat efter att

å ena sidan åstadkomma en liberalisering och förenkling av gällande bestämmelser

och att å andra sidan skapa garantier för att de föreskrifter för

försäljningen, som anses nödvändiga, verkligen blir efterlevda och riktigt

tillämpade.

Förslaget innebär, att utminuteringsrätten får utnyttjas för såväl fast

som rörlig försäljning utan att någon författningsmässig skillnad göres

mellan de båda försäljningsformerna. Rätt till utminutering av Öl tillkommer,

efter ett enkelt anmälningsförfarande, dels livsmedelshandlare, som

försäljer bröd och andra bakverk, ägg och mjölk samt andra mejerivaror,

kött och andra köttvaror, fisk eller specerier, dels yrkesmässiga tillverkare

av Öl, lättöl eller läskedrycker, dels allmännyttiga maltdrvcksföretag. Livsmedelshandlares

utminutering får bedrivas endast i samband med försäljning

av livsmedel. Prövningen av anmälningarna — väsentligen avseende

sökandes behörighet och lämplighet — verkställes av polismyndigheten i

orten. Utminuteringsrätten skall gälla tills vidare utan tidsbegränsning.

Utredningen konstaterar i sina motivuttalanden inledningsvis, att tillståndsförfarandet

uppenbarligen förorsakar sökandena besvär, kostnader

och andra olägenheter, ofta föranledda av den tidsutdräkt som förfarandet

medför. Beträffande kringföringstillstånd tillkommer, att proceduren måste

upprepas vart fjärde år. De statliga myndigheterna och kommunerna åsamkas

genom dessa ärenden åtskilligt arbete och inte oväsentliga kostnader.

Detta gäller i första hand länsstyrelserna. Särskilt kungörelseförfarandet

medför ej obetydliga kostnader för annonsering, som var särskilt stora vid

övergången till den nuvarande ordningen, då ett stort antal nya rättigheter

tillkom. Fortfarande sökes dock något 1 000-tal nya avhämtningstillstånd

årligen, varjämte över 1 000-talet kringföringsrättigheter skall förnyas vart

fjärde år.

5 llihang till riksdagens protokoll 1061. 1 saml. Nr S

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Vad beträffar avhämtningsförsäljningen i livsmedelsbutiker har — erinrar

utredningen — praxis vid tillståndsprövningen utvecklat sig i en allt

mer liberal riktning. Någon behovsprövning förekommer över huvud inte

och numera lämnas tillstånd inte bara — som tidigare — till fullständiga

livsmedelsaffärer utan också till mjölk- och brödbutiker, charkuteributiker

och fiskaffärer. Även butiker med färdigpackade och djupfrysta livsmedel

har fått rätt till ölförsäljning.

Den nuvarande ordningen innebär sålunda, att tillstånd —- utom i fall

där kommunens fullmäktige med synnerligen stark majoritet motsatt sig avhämtningsförsäljning

inom sitt område — beviljas för alla välskötta livsmedelsaffärer.

Att under dessa förhållanden upprätthålla kravet på en

formell tillståndsprövning måste enligt utredningen betecknas som onödigt

krångel. Om sökanden inte är obehörig eller olämplig och om han bedriver

handel med livsmedel är utgången given och tillstånd beviljas. Det arbete

och de kostnader, som nedlägges på tillståndsprövningen, blir under dessa

förhållanden, framhåller utredningen, bortkastade. Tillståndsförfarandet

kan i dessa fall utan olägenhet slopas.

Den livsmedelsdistribution, som bedrives från livsmedelsbussar och hemköpsföretag,

konkurrerar ofta med de vanliga livsmedelsbutikerna. För livsmedelsbussar

och hemköpsföretag har därför, på samma sätt som gäller

livsmedelsbutiker, tillstånd ansetts böra lämnas utan behovsprövning. I dylika

fall har tillståndet avsett kringföringsförsäljning, som inte är underkastad

kommunalt veto. De skäl som anförts för slopande av tillståndsprövningen

för avhämtningsförsäljning från livsmedelsbutiker gäller, uttalar

utredningen, uppenbarligen också här.

Vad härefter angår den försäljning som bedrivs av tillverkare av drycker

— Öl, lättöl och läskedrycker — sker denna både som avhämtningsförsäljning

och kringföringsförsäljning. Försäljning kan i båda formerna ske såväl

från tillverkningsställe (ölbryggeri, lättölsbryggeri etc.) som från särskilt

inrättade nederlag.

I fråga om öltillverkarnas kringföringsförsäljning gäller — erinrar utredningen

— att behovsprövning redan enligt författningsbestämmelserna

inte skall förekomma för kringföring från tillverkningsstället. Någon anledning

att bibehålla tillståndsregleringen finns därför enligt utredningen ej

heller i dessa fall.

Beträffande lättölstillverkares och läskedrycksfabrikanters kringföringsförsäljning

anför utredningen följande.

Beträffande lättölstillverkares och läskedrycksfabrikanters kringföringshandel

har i lagstiftningsmotiven uttalats, att dessa kategorier borde beredas

en särställning vid tillståndsgivningen. I praxis har i allmänhet konstaterats,

att sökanden avsett att bedriva ölförsäljningen inom samma område

och till samma kundkrets som tidigare vid försäljningen av lättöl och

läskedrycker. Någon egentlig behovsprövning har inte visat sig möjlig att

genomföra. Lättölsbrvggare och läskedrycksfabrikanter har alltså i regel

—- där speciella omständigheter inte förelegat — fått begärda tillstånd till

kringföringshandel med Öl. Ej heller på detta område av ölförsäljningen

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

har därför tillståndsregleringen kommit att fylla någon egentlig funktion

och bör därför enligt vår mening upphöra. Om så sker, kommer det i våra

direktiv berörda önskemålet om ökad medverkan från dessa näringsidkares

sida i ölbryggeriernas ölförsäljning att få en naturlig lösning. Varje

anmärkningsfri lättölsbryggare eller läskedrycksfabrikant, som så önskar,

skulle få rätt att sälja Öl och för leverans av Öl kunna vända sig till vilket

ölbryggeri han vill. Han kan sålunda utnyttja ölbryggeriernas inbördes konkurrens

för att få bästa möjliga leveransvillkor. Försäljningsrätten bör omfatta

kringföring såväl från lättölsbryggeriet och läskedrycksfabriken som

från särskilt inrättade nederlag.

I fråga om öltillverkares kringföring från särskilt nederlag utanför tillverkningsstället

framhåller utredningen att en förhållandevis restriktiv behovsprövning

förekommit trots att ett stort antal tillstånd beviljats. I motiven

till gällande lagstiftning uttalades, erinras det, att viss återhållsamhet i

allmänhet borde iakttagas vid meddelande av nya nederlagsrättigheter i avvaktan

på resultatet av bryggeriutredningens arbete. Behovsprövning skulle

således förekomma med beaktande av förekomsten av livsmedelsbutiker med

ölförsäljning och tidigare anordnad rörlig försäljning. Restriktiviteten sammanhängde

även med uppfattningen, att den fasta försäljningen i butiker

var mindre aktiv än den rörliga försäljningen och därför borde främjas.

Med utgångspunkt från erfarenheterna efter den nya lagstiftningens ikraftträdande

har utredningen kommit till den uppfattningen, att en fortsatt behovsprövning

i vad gäller öltillverkarnas nederlagsförsäljning allmänt sett

framstår såsom föga motiverad. Utredningen anför.

Konkurrensen inom den alltmer minskande kringföringshandeln med Öl

är redan nu på de flesta håll så omfattande, att allmänhetens intresse att tillgodose

sitt behov av Öl genom sådan försäljning kan anses tillfredsställt.

Ett borttagande av behovsprövningen kan därför knappast väntas medföra

vare sig ökad försäljning eller nya nykterhetspolitiska problem. Tyngdpunkten

i distributionen torde även framdeles komma att förskjutas mot försäljning

i livsmedelsbutiker eller i samband med annan livsmedelshandel.

I detta sammanhang erinrar utredningen även om att de sociala undersökningarna

inte givit något belägg för att frekvensen av missbruk av Öl och

överträdelser av försäljningsbestäinmelserna numera skulle vara större vid

kringföringsförsäljning än vid avhämtningsförsäljning. Skäl finnes därför

enligt utredningen ej heller ur denna synpunkt att i tillståndshänseende fortsätta

att behandla kringföringen mera restriktivt än avhämtningen. Utredningen

fortsätter.

Mot den restriktiva tillståndspraxis, som alltjämt kvarstår i fråga om viss

del av kringtöringsförsäljningen, kan även vissa invändningar göras ur

näringspolitisk synpunkt. Denna praxis innebär, att samhället på ett diskriminerande

sätt ingriper i konkurrensen mellan olika företagare. De med

Jättölsbryggerier och läskedrycksfabriker associerade producentkooperativa

öltillverkarna torde härigenom ha fått bättre konkurrensmöjligheter än

övriga ölbryggerier. Genom en skiftande praxis inom olika iän vid tillståndsprövningen

har vidare ett bryggeri i flera fall otillbörligt gynnats.

på ett annat bryggeris bekostnad. Det har sålunda inträffat, att en länsstyrelse

— måhända i insikt om att restriktivitet på detta område genom

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

utvecklingens gång blivit meningslös —- bifallit en framställning från ett

utanför länet beläget ölbryggeri att få kringföra Öl från ett nederlag i länet.

Härigenom har det ölbryggeri, som sedan gammalt bedrivit kringföring inom

försäljningsområdet, fått ökad konkurrens och minskad försäljning. När

sistnämnda bryggeri sedan sökt försvara sin ställning genom att i sin tur

utvidga försäljningen till det konkurrerande bryggeriets försäljningsområde

i det andra länet, har emellertid länsstyrelsen med stöd av lagstiftningsmotiven

avslagit ansökningen. Det förhållandet att kringföringstillstånden

meddelas för varje län för sig torde även eljest ha inverkat menligt

på en rationell utformning av försäljningsorganisationen. Följden har

alltså blivit, att samhällets reglerande åtgärder verkat konkurrensbegränsandc,

bl. a. så tillvida alt företag inom samma bransch behandlats olika

och således inte fått utöva sin näring under samma villkor. Vi vill även

framhålla, att eu restriktiv praxis i fråga om nederlagsrättigheter i många

fall leder till en irrationell distributionsordning. Dylika förhållanden anser

vi otillfredsställande. Den restriktiva tillståndspraxis, som alltjämt förekommer

på detta område, bör därför slopas.

Vad slutligen beträffar den avhämtningsförsäljning, som bedrives av tillverkare

av Öl, lättöl och läskedrycker, är denna i praktiken knuten till tillverkningsställen

och fasta försäljningsställen för kringföring (nederlag).

I praxis har det ansetts — framhåller utredningen — att en rättighet till

kringföringsförsäljning normalt bör kompletteras med en rättighet till avhämtningsförsäljning,

såvida inte nykterhetsförhållandena eller andra särskilda

omständigheter talar häremot. Då man kan utgå från att det här är

fråga om en mindre omfattande försäljning av servicekaraktär, synes det

utredningen icke föreligga anledning att bibehålla tillståndsprövningen. Att

kräva särskild prövning för avhämtningsförsäljning inom bryggeriet anses

knappast heller vara motiverat om försäljningen från bilar kan bedrivas

fritt redan omedelbart utanför bryggeriet. För att förhindra att den nu

ifrågavarande avhämtningsförsäljningen i framtiden får större omfattning,

förordar utredningen att särskilda ölbutiker inte skall få finnas vare sig

vid ölbryggerier, lättölsbryggerier, läskedrycksfabriker eller särskilt inrättade

ölnederlag, därest sådana butiker inte inrättats före den 1 januari 1960.

Sammanfattningsvis uttalar utredningen på förevarande punkt följande.

Vi finner sålunda, att nuvarande tillståndsprövning i fråga om utminutering

av Öl i flertalet fall inte fyller någon reell uppgift, att den saknar betydelse

ur nykterhetssynpunkt och att den i viss utsträckning har en oförmånlig

verkan ur näringsfrihetssynpunkt. Även om några fördelar skulle

kunna anses förknippade med tillståndsförfarandet, är dessa enligt vår

mening inte av sådan betydelse att de kan motivera bibehållandet av regleringen.

Genom att slopa denna skulle vidare vinnas minskat krångel vid

ärendenas handläggning. Bl. a. skulle man få en inte obetydlig arbetsavlastning

på länsstyrelserna. Belastningen på länsstyrelsernas expensanslag

skulle också minskas. Vi har inte funnit möjligt att närmare ange värdet

av nu antydda kostnadsbesparingar, men de är säkerligen inte utan betydelse.

Även i övrigt skulle åtgärder i angiven riktning medföra en lättnad för

myndigheter, kommuner och företagare, som är verksamma på detta område.

Bl. a. skulle kommunernas befattning med individuella ärenden rörande

tillkomsten av nya utminuteringsrättigheter upphöra.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Beträffande den hittillsvarande uppdelningen av utminuteringen i avhämtningsförsäljning

och kringföring, d. v. s. fast och rörlig försäljning,

framhåller utredningen att denna blivit allt svårare att upprätthålla, eftersom

de båda försälj ningsformerna flyter in i varandra. Utredningen anför.

Att livsmedelsföretagens försäljning i butiker behandlas som avhämtningsförsäljning

belagd med kommunal vetorätt medan försäljningen från

livsmedelsbussar anses som kringföring — utan kommunal vetorätt — har

tidigare berörts. Den som har rätt till kringföringshandel har vidare enligt

praxis ansetts ha möjlighet att, om han så önskar, få rätt också till avhämtningsförsäljning.

Den som har fått tillstånd till avhämtningsförsäljning har

författningsenligt rätt att försända sålt Öl till köpare. Sådan försändning

är i praktiken svår att skilja från kringföringshandel. Bryggeriernas kringföringshandel

omfattar för övrigt till mycket stor del försändning av Öl,

soin är eller kan anses sålt före leveransen, s. k. stående order. Den författningsmässiga

skillnaden mellan avhämtnings- och kringföringsförsäljning

föreslås därför slopad. Härigenom kommer alla rättighetshavare att få möjlighet

att bedriva både fast och rörlig handel med Öl utan att av nu berörd

anledning hindras att bygga upp en rationell försäljningsorganisation.

Enligt utredningsförslaget bör från rätten att utminutera Öl undantagas

förutom torghandel — livsmedelshandel som är förenad med kioskförsäljning

eller utskänkningsrörelse. Härom anföres följande.

Att Öl inte får säljas från kiosker eller butiker med kioskrättigheter överensstämmer

med nuvarande praxis och motiveras av intresset att begränsa

utminuteringen till den vanliga affärstiden och möjligheten att kunna effektivt

övervaka försäljningen. Vårt förslag innebär här, att den som enligt

butikstängningslagen förvärvat särskilt tillstånd att sälja vissa varor till

allmänheten på annan affärstid än den vanliga inte skall få sälja Öl. Undantag

härifrån bör dock kunna ifrågakomma^i särskilda fall, t. ex. när det

gäller citybutiker, för vilka länsstyrelsen beviljat tillstånd att efter vanlig

affärstid sälja livsmedel. Att Öl i normala fall inte får utminuteras under

utövning av eller i samband med utskänkningsrörelse överensstämmer likaledes

med rådande praxis och motiveras med de skillnader i fråga om

försäljningstider och ordningsföreskrifter, som måste upprätthållas mellan

utminutering och utskänkning. Även i sistnämnda hänseende kan undantag

tänkas förekomma i vissa specialfall, t. ex. för livsmedelsbutik, som är

belägen i varuhus, där även en barservering e. d. finns anordnad. Betingelserna

måste i dylika undantagsfall vara sådana, att missbruk av utminuteringsrätten

genom förtäring av inköpt Öl på stället kan anses uteslutet.

Remissinstanserna

De föreslagna förenklingarna i fråga om utminuteringen av Öl tillstyrkes i

stort sett av det övervägande flertalet remissinstanser. Nykterhetsrörelsens

organisationer med undantag för IOGT, som i stort sett godtar bryggeriutredningens

förslag på förevarande punkt, avstyrker dock alt bestämmelserna

liberaliseras. I några yttranden från sistnämnda instanser framhålles särskilt

att lättnader inte bör införas i fråga om den rörliga försäljningen.

Ur de remissuttalanden som är positiva till utredningens förslag må följande

återges.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Statskontoret tillstyrker utredningsförslaget och framhåller att det nuvarande

tillståndsförfarandet, ehuru förenat med besvär och kostnader, inte

fyller någon egentlig uppgift.

Socialstyrelsen anför följande.

Då utredningen konstaterat, att de sociala olägenheterna av ölförsäljningen

med nuvarande reglering är små, kan måhända behovet av ny ölförsäljningsförordning,

varom utredningen framlagt förslag, ifrågasättas, särskilt

som den nu gällande förordningen endast förhållandevis kort tid varit i tilllämpning

och dessutom innebär en relativt långtgående förenkling av försäljningsbestämmelserna

i jämförelse med motsvarande bestämmelser i den

tidigare pilsnerdricksförsäljningsförordningen. Socialstyrelsen anser sig likväl

icke ha anledning att resa principiella invändningar mot detta förslag,

som främst motiveras av rationaliseringsskäl.

Bryggeriutredningens förevarande förslag torde —• om det genomföres —

enligt länsstyrelsen i Stockholms län innebära en slutgiltig likvidering av en

av de krångligheter i samband med öldistributionen, som framstått som svårast

att förstå för gemene man.

Enligt IOGT.s mening innebär övergången från bestämmelsen om tillståndsgivning

till ordningen med enkel anmälan ingen större förändring i

sak. Organisationen anför.

Denna tillståndsgivning bör dock som utredningen föreslagit decentraliseras

till polismyndighet. Likaså innebär det en lämplig förenkling, att endast

nykterhetsnämnden yttrar sig på kommunens vägnar. Den äger en ingående

sakkunskap, som man inte kan förutsätta, att kommunens styrelse eller

fullmäktige besitter. Inom vissa kommuner har det blivit praxis, att dessa

två organ undantagslöst följer nykterhetsnämnden. Det förekommer även,

att kommuner till nykterhetsnämnden delegerat uppgiften att avge yttrande

i här berörda frågor.

Föreningen Sveriges landsfiskaler ansluter sig till utredningens bedömning

att den gällande prövningen i flertalet fall inte fyller någon reell uppgift.

Anmälningsförfarandet kommer heller icke — påpekas det ■— att innebära

avsaknad av all prövning. Med utgångspunkt från de erfarenheter föreningen

har i hithörande frågor, anser man sålunda den föreslagna ordningen

utan olägenhet kunna ersätta tillståndsprövningen.

Svenska bryggareföreningen framhåller att liberaliseringen är önskvärd

för bryggeriindustrin då gällande tillståndsreglering förorsakar både myndigheter

och företag betydande besvär och kostnader utan att längre fylla

någon egentlig uppgift. Dessutom kan, anser föreningen, med fog invändningar

göras mot denna reglering ur näringspolitisk synpunkt till följd av

skiftande praxis i olika län vid tillståndsprövningen. I många fall kan detta

ej blott leda till konkurrensbegränsning utan också till diskriminering av

vissa företag.

Det torde kunna konstateras, uttalar Statens pris- och kartellnämnd, att

de nuvarande tillståndsprövningarna medför ett avsevärt administrativt besvär

trots att behovsprövningen i stort sett slopats. Förslaget innebär också

fördelar ur näringsfrihetssynpunkt. Härom anföres följande.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Ur konkurrenssynpunkt bör — såsom utredningsmännen även gjort —- framhållas att den tillståndspraxis, som alltjämt kvarstår i fråga om viss del

av kringföringsförsälj ningen, i verkligheten medför, att samhället på ett

diskriminerande sätt ingriper i konkurrensen mellan olika företagare. Genom

en skiftande praxis inom olika län inträffar vidare, att ett bryggeri kan

komma att otillbörligt gynnas på ett annat bryggeris bekostnad. Oberoende

av hur man bedömer nyttan av restriktivitet vid regleringen av utminuteringen

ur nykterhetspolitisk synpunkt, förefaller det nämnden som om en

förenkling av hithörande föreskrifter under alla förhållanden vore påkallad.

Vidare synes det önskvärt, att regleringsbestämmelserna i möjligaste

mån ändras så att företagare inom branschen fortsättningsvis behandlas lika

och får tillfälle att utöva sin näring på samma villkor.

Enligt länsstyrelsens i Malmöhus län bedömning synes ur nykterhetssynpunkt

inga olägenheter vara att förvänta. Ur arbetssynpunkt kan ett genomförande

av förslagen väntas medföra en vinst såväl för myndigheter som för

företagare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det rationellt och praktiskt att decentralisera

tillståndsgivningen beträffande utminuteringen från länsstyrelsen

till polischefen. Enligt nu gällande ordning torde tillståndsmyndigheten,

länsstyrelsen, låta vederbörande landsfiskals utlåtande i lämplighetsfrågan

få vara avgörande vid länsstyrelsens prövning av ansökan, framhålles det.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar att förslaget i och för

sig medför en betydande förenkling men väntar sig däremot inte någon större

minskning i arbetsbördan. Länsstyrelsen anför.

bör länsstyrelsens vidkommande medför det föreslagna anmälningsförfarandet

utan tvivel en viss arbetsminskning. Under 1958 och 1959 ha således

vid lansstyrelsen handlagts 249 respektive 215 ärenden om tillstånd till utminutering.

Då ärendena kommit att bli av rutinkaraktär, torde dock minskningen

av länsstyrelsens arbetsbörda bli av ganska obetydlig omfattning.

Om förslagens innebörd för Stockholms del anför överståthållarämbetet

som i stort sett delar utredningens uppfattning om att den nuvarande

tillståndsregleringen har föga värde — följande.

Det bör dock påpekas att den ringa betydelsen av behovsprövningen i tillståndsärendena

åtminstone för Stockholms vidkommande torde bero på att

gällande praxis, enligt vilken tillstånd medges endast för vissa slag av livsmedelsbutiker,

är så allmänt känd, att ansökningar från annat håll i regel

icke förekomma. Någon erinran mot att, såsom föreslagits, direkt i förordningen

angiva de slag av detaljhandlare, som kunna få utminutera Öl, torde

icke föreligga. För Stockholms del torde handläggningen komma att innebära

att — liksom nu — poliskommissarien i vederbörande valdistrikt samt

stadsfullmäktiges kommitté för utskänknings- och utminuteringsärenden

skola yttra sig över inkomna anmälningar. Då vidare prövningen av anmälningarna

i sak torde få samma karaktär som den nuvarande tillståndsprövningen,

lärei salunda för huvudstadens vidkommande den föreslagna ändringen

ej få annan betydelse än att handläggningen överflyttas från övcrslåthållarämbetet

till poliskammaren; någon decentralisering och nämnvärd förenkling

av handläggningen innebär således icke förslaget. Emellertid torde

reglerna för handläggningen av dessa ärenden böra vara desamma för Stockholm

som för landet i övrigt, och överståthållarämbetet vill därför icke, så
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

vitt gäller butikshandeln å vanlig affärstid, motsätta sig förslaget, därest

detta anses böra genomföras för riket i övrigt.

Såsom tidigare antytts önskar några remissinstanser att liberaliseringen

av bestämmelserna fullföljes längre än utredningen ansett sig kunna göra.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har sålunda svårt att förstå, att den »pappersexercis»,

som föranledes av det av utredningen föreslagna anmälningsförfarandet

beträffande utminutering av Öl, verkligen är nödvändig av nykterhetspolitiska

skäl. Länsstyrelsen ser därför helst, att detta förfarande slopas

och ersättes av föreskrifter, som — i förekommande fall med straffpåföljd

— reglerar utminuteringen. Dessa föreskrifter skulle bland annat röra de

allmänna förutsättningarna för utminutering och länsstyrelsens möjlighet

att ingripa mot olämplig utminutering.

Liknande uttalanden göres av ett par handelskammare.

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges speceri- och lanthandlareförbund

anmärker att den föreslagna ordningen knappast kan anses vara ett enkelt

anmälningsförfarande bl. a. med hänsyn till den personprövning som avses

förekomma.

Kooperativa förbundet vill betona, att tillståndsgivningen för den stora kåren

av försäljare av maltdrycker, livsmedelsbutikerna, enligt utredningens

förslag på intet sätt befriats från prövning och att ordet »anmälan» i stället

för »tillstånd» därför lätt kan befaras komma att bli missuppfattat. Vad som

föreslås torde, enligt förbundets mening, snarare kunna betecknas som en

i sig själv värdefull förenkling av tillståndsförfarandet men knappast som

ett fullständigt formellt och reellt frisläppande av ölminuteringen genom

livsmedelsbutik. Förbundet vill därför förorda, att den prövning av nykterhelsnämnden,

som enligt förslaget skall efterfölja anmälan till polismyndighet,

helt slopas och att i stället lagligt utrymme ges åt här ifrågavarande

myndigheter att ingripa när missbruk ur nykterhetsvårdande synpunkter

anses kunna konstateras, vilket bör ske i form av förbud för vederbörande

försäljare att utöva ölförsäljning. Den praktiska lämpligheten av ett på så

sätt förenklat förfarande framstår enligt förbundets mening som helt naturlig

redan mot bakgrunden av det förhållandet, att den vida övervägande

delen av ifrågavarande butiker redan har frihet till ölminutering.

Liknande synpunkter anlägges av Nya systemaktiebolaget. Frågan om rätt

att utminutera Öl bör enligt bolagets mening bedömas med utgångspunkt

från ölhandelns utveckling under de senaste fem åren. Härom anföres bl. a.

följande.

Nu gällande ölförsäljningsförordning, som trädde i kraft den 1 oktober

1955, har medfört en mycket liberalare tillståndsgivning än tidigare. Antalet

butikstillstånd är nu uppe i över 25 000 mot 8 000 år 1955, alltså mer

än en tredubbling. Då det totala antalet butiker i landet som med hänsyn

till sortiment och försälj ningsinriktning överhuvudtaget kan tänkas komma

i fråga som ölförsäljare utgör omkring 30 000, betyder detta att omkring

5/6 av alla sådana butiker inom livsmedelshandeln nu har tillstånd

att sälja Öl. Nyordningen 1955 torde sålunda ha medfört att så gott som

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

73

alla butiker som velat sälja Öl fått rätt härtill i den män kommunen inte

rest så starkt motstånd att detta föranlett länsstyrelsen att icke bevilja tillstånd.

Tyvärr finns i utredningen inga uppgifter om frekvensen av indragna

tillstånd, vilka hade kunnat belysa behovet av det nya tillståndsförfarande

som utredningen föreslår. Trots den våldsamma ökningen i antalet tillstånd

och den i proportion därtill ökade åtkomligheten har emellertid ölförsäljningen

gått tillbaka.

Behovet och nyttan av att hos myndigheterna pröva och registrera anmälningar

om utminutering av Öl kan mot bakgrunden av de redovisade

förhållandena enligt bolagets mening starkt betvivlas. Härtill kommer att

det myckna arbete som nedlägges i samband med tillståndsgivningen endast

vid enstaka tillfällen ger underlag för ingripande. Om något verksamt

regulativ verkligen kan anses behövligt, borde detta därför i stället enligt

bolaget utformas som en rätt för viss myndighet att förbjuda försäljning,

då verklig anledning härtill förekommer. Utminuteringen bör således kunna

lämnas helt fri, om åt länsstyrelsen samtidigt ges rätt att förbjuda utminutering

vid enskilt företag eller del därav, när missförhållanden ger

anledning härtill. Systembolaget föreslår sålunda, att handeln med Öl lämnas

helt fri för såväl tillverkare som detaljhandlare och att länsstyrelser

och andra myndigheter ålägges att ingripa mot missförhållanden enligt i

huvudsak samma bestämmelser som finnes intagna i förordningen om försäljning

av alkoholfria drycker.

En negativ inställning till de nu ifrågavarande förslagen har Sveriges

nykterhetsvänners landsförbund, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens

nykterhetsrörelse och länsnykterhetsnämnderna i Jönköpings, Kronobergs

och Malmöhus län.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund vill sålunda bestämt avstyrka,

att nuvarande tillståndsgivning för livsmedelshandlare att sälja Öl ersättes

med ett anmälningsförfarande, varigenom bl. a. alla möjligheter till behovsprövning

bortfaller. Landsförbundet är icke övertygat om att denna behovsprövning

vid tillståndsgivningen helt upphört redan nu.

Nationaltemplarorden förklarar sig villig att biträda varje förenkling som

icke riskerar att medföra ökad konsumtion och därmed ökade svårigheter.

Flertalet av de föreslagna åtgärderna anses emellertid vara av den natur att

de från denna utgångspunkt icke kan tillrådas. Nationaltemplarorden finner

det sålunda inte tillrådligt att den nuvarande tillståndsgivningen för

livsmedelshandlare att utminutera Öl upphäves och att en enkel anmälan

till polismyndighet sättes i dess ställe.

Enligt De kristna samfundens nykterhetsrörelse bereder de ifrågavarande

ärendena, så enkelt som dessa nu handlägges, inga som helst svårigheter

för någon. Men förfarandet innebär, betonas det, utan tvivel en återhållande

faktor på sådana försäljare, som eljest skulle frestas att ännu mera

utnyttja ölhandeln till förmån för det enskilda vinstintresset.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Länsnykterhetsnämnden i Jönköpings län anför följande.

En av huvudlinjerna i 1954 års ölförsäljningsförordning är överförandet

av ölförsäljningen från den mera aktiva kringföringshandeln till den mera

passiva butikshandeln. Efter hand som butikshandeln med Öl blev mera

allmän skulle tillståndsgivningen för kringföringshandeln minskas. Genomförandet

av denna målsättning gör det nödvändigt, att som hittills pröva

kringföringstillstånden vart fjärde år. Länsnykterhetsnämnden motsätter

sig därför bryggeriutredningens förslag att förenkla ölförsäljningen så att

ett tillstånd skall gälla för såväl avhämtnings- som kringföringshandel med

giltighetstid tills vidare. 55 tillstånd för kringföringsförsäljning har för oktrojperioden

1/10 1959—30/9 1963 av länsstyrelsen i Jönköpings län medgivits

20 sökande Öl- och lättölsbryggerier, varav 12 sökande har tillverkningsstället

utom länet. En omprövning av dessa tillstånd vart fjärde år

kan icke anses för myndigheterna eller sökandena så betungande, att gällande

försäljningsförordnings huvudprincip skulle frångås.

Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anser emellertid att tillstånd kan

lämnas tills vidare.

Vissa remissinstanser anser, att en förenkling i överensstämmelse med utredningsförslaget

kan genomföras i fråga om butiksförsäljningen-avhämtningsförsäljningen,

men förordar, att tillståndstvånget bibehålies när det

gäller den rörliga försälj ningen-kringföringsförsälj ningen. Detta är fallet

med länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs län samt länsnykterhetsnämnden

i Västerbottens län. Länsnykterhetsnämnden i Norrbottens län

hävdar, att kringföringsförsäljningens fortbestånd bör utredas och nykterhetsnämnden

i Skövde att denna försäljning bör slopas och att nuvarande

ordning bör bibehållas om så inte sker. Kritiska synpunkter på kringföringsförsälj

ningen anföres också av länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län.

Utöver vad hittills behandlats har i yttrandena gjorts en del detaljpåpekanden.

I några yttranden, bl. a. från länsstyrelsen i Västernorrlands län

och IOGT, har hävdats att benämningen tillstånd bör bibehållas. IOGT anser

sålunda att det, för att minska riskerna för överträdelser av förordningen

från ölförsäljarnas sida kan vara lämpligt att ordet »tillstånd» bibehålies

och att tillstånden får en klar tidsbegränsning. Nya systemaktiebolaget påpekar,

att beteckningen anmälan på det föreslagna förfarandet kan vara

ägnad att skapa missförstånd. Då försäljning icke får påbörjas förrän medgivande

härom lämnats av polismyndighet, innebär den nya ordningen endast

en förenkling av tillståndsgivningen. Då en viss prövning skall ske av

sökandens lämplighet, anser kontrollstyrelsen det mest konsekvent att bibehålla

ansökan såsom grund för tillståndsgivningen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län hävdar, att anmälan bör göras till länsstyrelsen,

inte till polismyndigheten. Det bör i konsekvens härmed också

ankomma på länsstyrelserna att ingripa mot missbruk inom utminuteringen.

Ett liknande uttalande göres av länsnykterhetsnämnden i samma län.

I yttrandena från IOGT och landsfiskalsföreningen i Västernorrlands län

uttalas att försäljningsrätt endast bör ges åt speceriaffärer men inte åt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

75

specialbutiker i livsmedelsbranschen. Malt- och läskedrycksförbundet och

Föreningen Skattepliktiga bryggerier önskar att ej blott detaljaffärer utan

också livsmedelsgrossister får rätt att sälja Öl.

Överståthållarämbetet kan inte, vad gäller utminutering i samband med

kioskhandel eller utskänkning, finna lämpligt att, såsom skulle ske enligt

förslaget, låta utminuteringsfrågor prövas av andra myndigheter än dem,

som har att lämna tillstånd till kioskhandel, d. v. s. länsstyrelsen. Antalet

tillstånd av detta slag torde dock, anses det, bli obetydligt.

Departementschefen

Bryggeriutredningens förslag i fråga om utminuteringen av Öl innebär

åtskilliga förenklingar i gällande ordning. Sålunda föreslås att hittillsvarande

författningsmässiga skillnader mellan butiksförsäljning och rörlig försäljning

slopas. Då det nuvarande omständliga förfarandet med tillstånd av

länsstyrelsen inte längre anses fylla någon egentlig uppgift förordar utredningen

vidare, att rätt till utminutering av Öl skall utan behovsprövning kunna

meddelas vissa kategorier av näringsidkare efter ett enkelt anmälningsförfarande

hos polismyndigheten. De ifrågavarande kategorierna innefattar

livsmedelshandlare, som försäljer bröd och andra bakverk, ägg och mjölk

samt andra mejerivaror, kött och andra köttvaror, fisk eller specerier, tillverkare

av Öl, lättöl eller läskedrycker samt allmännyttiga maltdrycksföretag.

Försäljningsrätten föreslås skola gälla tills vidare utan tidsbegränsning.

Mot de nu berörda förslagen har det stora flertalet remissinstanser inte

anfört någon väsentlig erinran. I ett antal yttranden har man dock uttalat

att bestämmelserna kan förenklas avsevärt mer än som föreslagits av utredningen.

Därvid har yrkats, att utminuteringen av Öl lämnas helt fri och att

myndigheterna endast skall ha befogenhet att förbjuda försäljningen när

missförhållanden visar sig uppkomma. Å andra sidan avstyrker flertalet

nykterhetsorganisationer — dock icke IOGT — att ändringar vidtages i gällande

ordning.

De förslag som utredningen framlagt innebär å ena sidan att möjligheten

att få försäljningsrätt i stort sett bibehålies vid samma typer av företag som

nu kan komma i fråga men å andra sidan att denna rätt skall kunna erhållas

utan någon mer ingående prövning. Mot bakgrunden av det utredningsmaterial

som redovisas i betänkandet synes det visserligen finnas mycket

som talar för att försäljningsbestämmelserna — såsom också flera remissinstanser

förordat — inom utminuteringen borde kunna förenklas åtskilligt

radikalare än som skett i utredningsförslaget. Fn sådan ytterligare liberalisering

skulle emellertid bl. a. innebära en icke obetydlig utvidgning av kretsen

av företag som skulle få bedriva ölförsäljning. Då utredningsförslaget

synes väl tillgodose alla rimliga krav från konsumenternas sida och med

hänsyn till att en ytterligare utvidgning av försäljningsrätten torde föra

med sig åtskilliga problem i fråga om tillsyn och kontroll, har jag dock

funnit övervägande skäl tala för att försäljningsrätten avgränsas i enlighet

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

med utredningens förslag. Såsom utredningen förutsatt kräver en sådan begränsning

en viss prövning från myndigheternas sida. Denna prövning bör

emellertid i de allra flesta fall kunna inskränkas till en i stort sett formell

undersökning huruvida företaget tillhör de kategorier som kan få försäljningsrätt.

Det fåtal fall som kräver närmare utredning torde icke medföra

någon större belastning för myndigheterna eller nämnvärd omgång för den

sökande. Med hänsyn till vad här uttalats och till vad jag föreslår i fråga

om det kommunala medinflytandet på utminuteringen erfordras icke längre

tvingande föreskrifter om remiss av hithörande ärenden.

I enlighet med vad nu anförts finner jag mig i allt väsentligt kunna tillstyrka

utredningens förslag på nu angivna punkter. I ett par hänseendea

har jag dock funnit mig böra vidtaga mindre jämkningar i bestämmelsernas

utformning. Enligt min mening bör sålunda de typer av livsmedelsbutiker

som kan få försäljningsrätt icke, såsom utredningen förordat, i detalj

anges i författningstexten. En lämplig lösning synes vara att ersätta den

föreslagna detaljbestämningen med begreppet matvaruhandlare, vilket i

stort sett torde motsvara de av utredningen angivna kategorierna. Genom

att de åsyftade företagen sålunda anges mer allmänt beredes också myndigheterna

utrymme för en något friare, efter de lokala förhållandena och distributionsväsendets

utveckling anpassad bedömning och möjliggöres överhuvud

en smidigare tillämpning av bestämmelserna. Härjämte bör den väsentligen

formella ändringen i utredningsförslaget vidtagas att rätt till ölförsäljning

— såsom föreslagits av flera remissinstanser —- ges i form av

tillstånd.

Vad härefter beträffar frågan vilken myndighet som bör meddela tillstånd

till utminutering finner jag i likhet med utredningen övervägande

skäl tala för att prövningen överföres från länsstyrelsen till polismyndigheten

i den ort där försäljningsstället är beläget. Härigenom uppnås också den

fördelen att prövningen förlägges till den myndighet som regelmässigt har

den bästa kännedomen om de ifrågavarande företagen och som därför med

minsta möjliga omgång kan ta ställning till inkommande ansökningar.

I anslutning till vad nu anförts förordar jag sålunda att tillstånd till utminutering

må av polismyndigheten meddelas matvaruhandlare, tillverkare

av Öl, lättöl eller läskedrycker samt allmännyttiga maltdrycksföretag. Tillstånden

bör gälla tills vidare utan tidsbegränsning.

Någon anledning till erinran föreligger inte från min sida mot utredningens

förslag att utminutering i princip inte skall få förekomma i rörelser som

har rätt till öppethållande efter den vanliga affärstidens slut eller till utskänkning

av rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker. Det av utredningen

föreslagna förbudet för tillverkare att bedriva utminutering från särskilt inrättad

butik anser jag mig också kunna tillstyrka.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

77

VI. Det kommunala inflytandet på utminuteringen

■Gällande ordning

Kommunen äger i motsats till vad tidigare varit fallet inte vetorätt när

det gäller utminutering men kan i stället med bindande verkan påfordra, att

länsstyrelsen föreskriver att tillståndsinnehavares eller försäljningsföreståndares

ekonomiska fördel göres oberoende av de sålda kvantiteterna. En förutsättning

är dock att kommunen härvidlag föreslår sådana grunder som av

länsstyrelsen kan finnas lämpliga. Även om en anordning av här åsyftat slag

inte föreslagits från kommunens sida, kan emellertid viss hänsyn tagas till

dess önskemål, såtillvida att enligt motivuttalanden till 1954 års ölförsäljningsförordning

en ansökning rörande avhämtningsförsäljning bör avslås,

■°™ en. synnerli§en stark kommunal opinion motsätter sig, att avhämtningsforsaljning

anordnas. I praxis har härvidlag krävts, att ca 4/5 av fullmäktiges

röstande ledamöter motsätter sig att tillstånd lämnas.

Utredningen

Bryggeriutredningen har i stort sett inte funnit anledning att rubba principerna

för det nuvarande kommunala inflytandet beträffande ölförsäljningen.

Utredningens förut återgivna förslag att man skall slopa skillnaden mellan

fast och rörlig försäljning har emellertid föranlett vissa smärre ändringar

härvidlag. Utredningen föreslår sålunda, att fullmäktiges möjlighet

att motsätta sig ölförsäljning skall gälla all utminutering, såväl fast som

rörlig, som bedrives av livsmedelshandlare, inte som nu endast butiksförsäljning.

Å andra sidan förordas, att kommunen inte skall kunna hindra

den försäljning som bedrives av tillverkare av drycker, d. v. s. ölbryggerier,

lättölsbryggerier och läskedrycksfabriker. I förhållande till gällande ordning

innebär detta den ändringen, att kommunens medbestämmanderätt bortfaller

beträffande sådan fast försäljning (avhämtningsförsäljning), som bedrives

från ölbryggerier, lättölsbryggerier, läskedrycksfabriker och kringföringsnederlag.

Då utredningen emellertid förutsätter att den fasta försäljningen i

dessa fall förblir relativt begränsad samt att inga nya ölbutiker inrättas och

då kommunens medinflytande i praktiken synes vara ganska betydelselöst

anses förslaget inte kunna möta några allvarligare invändningar.

Liksom hittills kommer kommunens fullmäktige enligt utredningsförslaget

att kunna besluta om inrättande av allmännyttigt maltdrycksföretag. Ett sådant

företags verksamhet kommer därvid i fråga om utminuteringen att omfatta

den försäljning, som annars skulle ske genom livsmedelshandlare.

Varje kommun bör enligt utredningen beredas tillfälle att begagna sitt

medinflytande i fråga om livsmedelshandlarnas ölförsäljning eller att inrätta

allmännyttigt maltdrycksföretag, dels vid en övergång till den nu föreslagna

ordningen, dels senare på kommunens eget initiativ. Tillika föreslås,

att den nu i praxis på grundval av tidigare nämnda motivuttalanden erkända

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

möjligheten för kommunen att hindra ölförsäljning genom livsmedelshandlare

uttryckligen regleras i den nya ölförsäljningsförordningen och sålunda

förvandlas till en formlig vetorätt.

De nu framlagda förslagen innebär sammanfattningsvis, att kommunernas

nuvarande medbestämmanderätt i fråga om utminuteringen av Öl i

huvudsak bibehålies och även utvidgas att omfatta försäljning från hemköpsföretag,

livsmedelsbussar o. d. Däremot inbegripes inte dryckestillverkarnas

relativt begränsade fasta försäljning i denna rätt. Har sålunda kommunen

hindrat försäljning genom livsmedelshandlare eller inrättat allmännyttigt

maltdrycksföretag, kan — förutom sådant företag — endast tillverkare

utminutera Öl inom kommunen.

Beträffande den gällande kommunala medbestämmanderätten — med möjlighet

för kommunalfullmäktige att förhindra avhämtningsförsäljning inom

kommunen — erinrar utredningen om att denna har begagnats i allt mindre

utsträckning. Numera gäller på grund av kommunens inställning hinder mot

avhämtningsförsäljning endast i ett 50-tal av landets kommuner, huvudsakligen

inom Jönköpings, Kopparbergs och Västerbottens län. Inalles är antalet

butikstillstånd nu uppe i ett antal över 25 000 mot 8 000 år 1955.

Som ett komplement till annan övervakning av utminuteringen av Öl förordar

bryggeriutredningen att en samarbetsnämnd i ölfrågor inrättas i varje

kommun bestående av en representant för kommunen, en för polismyndigheten,

en för nykterhetsnämnden och i allmänhet en eller två av kommunen

i samråd med ortens ölförsäljare utsedda representanter för dessa. Nämnden

föreslås inom sig utse ordförande. Kommunerna skulle härigenom, framhålles

det, erhålla en god kontakt med och insyn i ölhandelns förhållanden.

I sin motivering till förslaget anför utredningen bl. a. följande.

Samarbete mellan myndigheterna och maltdrycksbranschen bör naturligtvis

i första hand ske genom direkt kontakt mellan vederbörande myndighet

och ölhandlare. En förtroendefull sådan samverkan är självfallet av stort

värde. Härutöver bör emellertid tillkomma samverkan på ett mera allmänt

plan. I sådant syfte bör enligt vår mening skapas särskilda lokala samarbetsnämnder

i malfdrycksfrågan, vilka väsentligen bör bli organ för informella

överläggningar, för information och diskussion i frågor rörande maltdryckerna,

organ där de berörda parterna kan fritt och otvunget komma till tals

med varandra. Till denna nämnd skulle i första hand myndigheter, nykterhetsintresserade

och ölhandlare kunna vända sig med uppkomna problem

och på ett tidigt stadium få dessa smidigt lösta på frivillighetens väg. I

varje fall skall nämnden höras, därest förhållandena påkallar administrativa

åtgärder.

Utredningen framhåller, att den direkta övervakningen av ölförsäljningen

bör handhas av samma myndigheter, som enligt utredningens förslag har

att i allmänhet befatta sig med meddelande och återkallelse av försäljningsrättigheter,

nämligen länsstyrelsen, polismyndigheten och den kommunala

nykterhetsnämnden. Vid sitt arbete med tillsynen över ölförsäljningen bör

dessa myndigheter med anlitande av den lokala samarbetsnämnden i första

hand söka lösa uppkommande frågor på frivillighetens väg.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

Vad beträffar Stockholm har utredningen övervägt, om inte ifrågavarande

uPPgifter skulle kunna lösas inom ramen för den rådgivande nämnden för

utskänkningsärenden eller stadens egen utskänkningskommitté efter den

komplettering i sammansättningen, som erfordras för att tillgodose förevarande

särskilda ändamål. Utredningen har emellertid stannat för att inte förorda

en annan ordning för Stockholms del än som avses gälla för landet i

övrigt.

Representanter för myndigheterna skulle såsom ett tjänsteuppdrag delta

i sammanträdena och erhålla ev. reseersättning från sina huvudmän, ölhandelns

organisationer förutsättes i eget intresse bekosta utgifterna för sina

ombud vid sammanträdena. Kostnaderna för det allmänna skulle härigenom

bli obetydliga.

Samarbetsnämnden skall enligt förslaget sammanträda så snart någon representant

så önskar och efter kallelse av ordföranden, dock minst en gång

årligen. Den skall vid sina sammanträden kunna begära upplysningar av

ölförsäljare och dennes personal, experter och representanter för i nämnden

icke företrädda parter. Nämndens ledamöter skall ha tystnadsplikt.

Remissyttrandena

När det gäller kommunens möjligheter att förhindra butiksförs

ä I j n i n g har meningarna vid remissbehandlingen varit delade. Bryggeriutredningens

ståndpunkt lämnas utan erinran av kontrollstyrelsen, länsstyrelserna

i Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län, länsnykterhetsnämnderna

i Stockholms, Jönköpings och Västerbottens län, Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nykterhetsrörelse

samt några lokala instanser.

Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län anser att kravet på 80 procents

majoritet är för högt, IOGT att två tredjedelars majoritet är tillräcklig. Länsnykterhetsnämnden

i Skaraborgs län motsätter sig att kommunernas medbestämmanderätt

inskränkes.

Ett stort antal remissinstanser har emellertid motsatt sig att kommun skall

äga vetorätt i någon form. Detta gäller socialstyrelsen, kommerskollegium,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Västernorrlands

och Norrbottens län, länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län,

Svenska landskommunernas förbund, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Nya

systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Svenska br3rggeriindustriarbetareförbundet,

Malt- och läskedrycksförbundet, Föreningen Skattepliktiga

bryggeiier, Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

speceri- och lanthandlareförbund, handelskamrarna och några lokala myndigheter,

bl. a. stadsfullmäktige i Göteborg.

Statskontoret ifrågasätter om — med hänsyn till förefintliga liberaliseringssträvanden

och utredningens bedömning av ölets roll _ den kommu
nala

medbestämmanderätten bör utvidgas så som utredningen förordat.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

De remissinstanser, som anslutit sig till utredningens ståndpunkt, har inte

anfört några mera ingående synpunkter på den föreliggande frågan.

IOGT uttalar, att man bör sträva efter att åstadkomma en så enkel ordning

som möjligt när det gäller ölförsäljningen. Samtidigt måste samhället

emellertid slå vakt om kommunernas möjligheter till inflytande och forsoka

förebygga alkoholmissbruk. Från dessa utgångspunkter kan organisationen

i stort sett godta den av utredningen föreslagna ordningen. På vissa punkter

önskar man dock modifiera de föreslagna bestämmelserna.

Det framhålles sålunda, att de i motiven till nu gällande förordning angivna

reglerna för det kommunala medinflytandet har tolkats så, att 80 procent

eller därutöver av fullmäktiges ledamöter skall motsätta sig att livsmedelshandlare

bedriver utminutering av Öl för att länsstyrelsen skall förordna

att sådan utminutering ej får förekomma inom kommunen. I andra kommunala

sammanhang har man allt mer kommit att övergå till ordningen med

enkel majoritet. Om man vid behandling av här avsedda ärenden vill förhindra,

att en relativt liten majoritet skall bestämma, anser IOGT det lämpligt

att här kräva två tredjedels majoritet.

De remissinstanser som motsätter sig kommunal vetorätt har i allmänhet

betonat att en sådan rätt numera synes betydelselös och att några bärande

skäl för förslaget i denna del inte anförts av utredningen.

Svenska landskommunernas förbund anför följande.

I förslaget till ny ölförsäljningsförordning har intagits en bestämmelse om

kommunalt veto i fråga om utminutering av Öl. Någon motsvarande bestämmelse

finns inte i nu gällande ölförsäljningsförordning och av utredningen

framgår att den vetorätt på området som ändock tillämpas med stöd av uttalanden

i förarbetena till förordningen begagnas av ett allt färre antal^ kommuner,

numera närmare bestämt ett 50-tal. Ett av syftena med 1954 års

nykterhetsreform var att främja en övergång från kringföringshandel till

avhämtningsförsäljning i fasta butiker, vilket man ansåg var att föredraga

ur nykterhetspolitisk synpunkt. Eftersom erfarenheterna av en sådan ändrad

inriktning av försäljningen under senare år varit i stort sett goda, torde

anledning saknas att längre bibehålla här berörda vetorätt, som endast motverkar

en fortsatt utveckling i samma gynnsamma riktning.

Länsstyrelsen i Stockholms län betonar, att ett system, som betager invånarna

i en viss kommun möjligheten att begagna sig av rättigheter, som

måhända står befolkningen i grannkommunen till buds, rent principiellt

ter sig otillfredsställande och föga ägnat att skapa tillbörlig respekt för myndigheter

och förordningar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anmärker, att det i många av de fall,

då kommuner begagnat sig av möjligheten att hindra butiksförsäljning, kan

ifrågasättas om detta skett på sakliga grunder. Kommerskollegium anser att

upprätthållandet av förbud av förevarande slag icke synes tjäna något ändamål

ur nykterhetssynpunkt men däremot kan vara ägnat att fördyra och

försvåra distributionen.

överståthållarämbetet, som anser att någon invändning inte bör kunna

göras mot att en anvisning om hänsynstagande till den kommunala opinio
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

81

nen ges i form av ett motivuttalande — såsom nu är fallet — finner det

olämpligt att i författningen intaga en föreskrift härom med den vaga avfatlning

som här föreslagits. Ämbetet ifrågasätter för övrigt behovet av generella

inskränkningar som de nu ifrågavarande.

Den föreslagna bestämmelsen om allmännyttiga maltdrycksföretag

har berörts endast i några yttranden. Landskommunernas förbund

uttalar, att gällande bestämmelser om dylika företag bör kvarstå. I

andra yttranden förordas eller ifrågasättes att den slopas. Uttalanden i sådan

riktning göres av kommerskollegium, länsstyrelsen i Västernorrlands

län, Nya systemaktiebolaget, Svenska bryggareföreningen, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet,

Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges speceri- och lanlhandlareförbund samt några handelskammare,

bl. a. i Stockholm och Göteborg. Mer ingående behandlas frågan av

Kooperativa förbundet samt Sveriges köpmannaförbund och Sveriges speceri-

och lanthandlareförbund.

Enligt Kooperativa förbundet är bibehållandet av den ifrågavarande bestämmelsen

ägnat att väcka starka betänkligheter. Förbundet anför.

Som ersättning för det kommunala vetots slopande beträffande butiksförsäljningen

infördes en möjlighet för kommunen att anordna avhämtningsförsäljningen

genom företag utan enskilt vinstintresse. I de fall, då kafébolaget

inte själv bedriver försäljning utan överlåter denna åt livsmedelsbutiker,

anses föreståndaren eller innehavaren som det kommunala företagets

försäljare. Inom de orter, där företag av denna typ är verksamma, varierar

ersättningen för det utförda försäljningsarbetet inom vidsträckta gränser

och utgår efter vitt skilda normer. Det har från åtskilliga konsumtionsföreningar,

där livsmedelsbutikerna tjänstgör som försäljare, ibland anförts,

att den utgående ersättningen inte täcker kostnaderna för försäljningsarbelet.

I sådana fall måste givetvis felande kostnadstäckning sökas genom ökade

pålägg på andra butikens varor och därigenom, i högre eller mindre grad,

medföra nackdelar för köparna, även för dem, som inte själva gör inköp av

maltdrycker. Ifråga om konsumtionsföreningarna är det vidare enligt styrelsens

mening principiellt helt oriktigt att gentemot dem tillämpa riktlinjen

om avveckling av det enskilda vinstintresset, eftersom dylikt vinstintresse

icke förekommer inom konsumentkooperationen med dess speciella karaktär

av konsumentägd företagsamhet. Den ersättning för försäljningsarbetet

beträffande ölminuteringen, som formellt utgår till en godkänd buliksföreståndare,

tillfaller ju inte denne utan föreningen och dess medlemmar.

Företagsekonomiskt sett är det givetvis också oriktigt att överhuvud taget

tillämpa principen att göra ersättningen för försäljningen oberoende av »den

försålda myckenheten», vilken i en del fall t. o. m. torde ha tillämpats så,

att ersättningen utgått med schematiskt lika storlek till alla de kommunala

maltdrycksföretagens återförsäljare helt utan samband med försäljningens

högst varierande storlek och de likaledes högst varierande försäljningskostnaderna.

Styrelsen vill därför starkt förorda, att de 14 kommunala maltdrycksföretag

(inalles 411), vilka för närvarande bedriver utminutering (enbart

eller i förening med utskänkning), beredes tillfälle att avveckla sin

verksamhet eller, alternativt, vidtaga sådana anordningar, att ersättningen

åt återförsäljarna utgår efter kostnadsekonomiskt rikliga principer.

(> Ilihang till riksdagens protokoll 1961. t samt. Nr 8

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges speceri- och lanthandlareförbund

hävdar att möjligheten att anordna företag av ifrågavarande typ ovedersägligt

innebär ett intrång i näringsfriheten. Förbunden anför följande.

I bilaga 3 till utredningens betänkande meddelas uppgifter om förekommande

allmännyttiga kaféföretag, deras verksamhetsgrenar, ölförsäljningen

— varvid redogöres bl. a. för olika förekommande system beträffande

regleringen av de privata affärsidkarnas ersättning för handhavande av ölförsäljningen

— kapital- och vinstförhållanden in. m. I promemorian framhålles

att de allmännyttiga kaféföretagen uppkommit och utvecklats i nära

anslutning till de idéer, som drivit fram desintresseringen inom rusdryckshandeln.

Mot bakgrunden av det faktiska material rörande »ölfrågans» ringa

betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt, som genom utredningens arbete

framkommit, och med hänsyn jämväl till utredningens rekommendationer i

övrigt synes det, som om tiden nu vore mogen att gå vidare i riktning mot

en liberalisering och förenkling i fråga om ölförsäljningen i landet i dess

helhet. Lika litet som den centrala prövningen beträffande upptagande av

tillverkning av Öl skall omfatta frågan, huruvida ett bryggeri må inrättas,

lika litet borde det finnas anledning att på det kommunala planet bibehålla

en motsvarande prövning beträffande försäljning av Öl. På samma sätt synes

det, som om man nu skulle kunna avveckla förekommande möjlighet

till kommunal reglering av affärsidkarnas ersättning för handhavande av

ölförsäljningen. En fortsatt sådan reglering står inte i överensstämmelse

med de liberaliserande och rationaliserande tendenser, som i övrigt präglar

utredningens förslag, och det har icke kunnat göras gällande, att en dylik

reglering har någon betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt eller att ölmissbruk

skulle förekomma särskilt på platser, där försäljningen nu är förenad

med ett visst enskilt vinstintresse.

Stockholms handelskammare anser att de allmännyttiga maltdrycksföretagen

haft en benägenhet att åstadkomma obehörigt hinder i såväl maltdrycksproducenternas

som livsmedelshandelns näringsutövning, och att de ofta nog

representerar ett distributionsekonomiskt slöseri.

Delade meningar bär vid remissbehandlingen framförts också när det gäller

förslaget att inrätta särskilda lokala samarbets nämnder.

Förslaget har tillstyrkts eller i huvudsak lämnats utan erinran av socialstyrelsen,

länsstyrelsen i Malmöhus län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms,

Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens län, Föreningen Sveriges

landsfiskaler, Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet, Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, IOGT, De kristna samfundens nykterhetsrörelse,

några handelskammare och flertalet lokala instanser. Länsnykterhetsnämnden

i Kronobergs län anser dock att verksamhetsområdet bör omfatta helt

län, Föreningen Sveriges landsfiskaler att det bör omfatta ett polisdistrikt.

Att lokala samarbetsnämnder möjliggöres utan att ges obligatorisk karaktär

förordas av statskontoret, kommerskollegium och länsnykterhetsnämnden

i Kristianstads län.

I en rad yttranden avstyrkes emellertid nämndernas inrättande eller ifrågasättes

deras värde. Detta gäller yttrandena från statens organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs,

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

83

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Västernorrlands län, länsnykterhetsnämnderna

i Jönköpings, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Nya systemaktiebolaget,

Svenska bryggareföreningen, Kooperativa förbundet, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges speceri- och lanlhandlareförbund, Sveriges

centrala restaurangaktiebolag, Nationaltemplarorden, några handelskammare

och lokala instanser, däribland stadsfullmäktige i Stockholm.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner utredningens förslag värdefullt.

Uppenbarligen skulle, anser länsstyrelsen, skapas möjligheter till ökad

samverkan mellan myndigheterna och ölbranschens olika företrädare, samtidigt

som myndigheterna vid sitt arbete med tillsynen över ölförsäljningen

kan antagas erhålla möjlighet att med anlitande av nämnden på ett smidigt

sätt lösa uppkommande tvistefrågor på frivillighetens väg.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse uttalar att det av utredningens

förslag om nya kontrollorgan tydligt framgår att ölhanteringen innebär

risker även enligt utredningens liberaliserande förslag. Skall sådana organ

inrättas, bör de enligt organisationen få vidare befogenheter än utredningen

föreslagit och bli kontrollorgan för all ölhandel och därtill ha fortlöpande

kontakt med resp. nykterhetsnämnd, som dock är närmast ansvarig för länens

och kommunernas nykterhetstillstånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår beträffande nämndens sammansättning

att ölförsäljningarnas representanter i nämnden utses av ölförsäljarna

själva genom deras egna organisationer. 10GT anser att representanterna

för kommunen, d. v. s. för fullmäktige och nykterhetsnämnd, bör författningsmässigt

garanteras majoritet i nämnden. Likaså bör fullmäktige

utse ordförande och vice ordförande bland de av fullmäktige valda ledamöterna.

Förslaget om lokala samarbetsnämnder för att främja nykterhet och ordning

i samband med utminutering av Öl bör enligt socialstyrelsens mening

förverkligas endast under den förutsättningen, att de kommunala nykterhetsnämndernas

uppgift av motsvarande art icke inskränkes. Denna socialstyrelsens

uppfattning har självfallet kommit styrelsen att hysa tvekan

om behovet av de föreslagna samarbetsnämnderna men föranleder dock ej

styrelsen att motsätta sig deras inrättande. Lokal samarbetsnämnd synes

då böra ägna uppmärksamhet åt ölhandeln i stort och sålunda icke — som

utredningen tänkt sig — endast åt utminuteringen av Öl.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hävdar att det naturliga vore

att nykterhetsnämnden blir det organ som behandlar de problem som kan

uppkomma på området. Om en samarbetsnämnd inrättas bör den ha ett vidare

verksamhetsområde än som föreslagits. Förbundet anför.

Om den kommunala samarbetsnämnd, som utredningen föreslår, är alt

betrakta som ett korrektiv till den ytterligare liberalisering av ölhandeln,

som föreslås av utredningen, vill landsförbundet tillstyrka att denna nämnd

inrättas — om alltså landsförbundets allvarliga erinringar mot förändringar

i nu gällande öllörsäljningsförordning icke skulle vinna beaktande. Det

naturliga är väl emellertid, att nykterhetsnämnden förblir det organ, som

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

har att pröva uppkomna problem, då det gäller försäljningen av den alkoholdryck,

som dock ölet är. Det förefaller som om utredningen genom förslaget

om det nya kommunala organets inrättande icke vore lika säker på

ölets relativa ofarlighet som utredningen i andra delar av betänkandet synes

vara. Utredningen räknar med att företrädare för kommunens fullmäktige,

nykterhetsnämnden, polismyndigheten och ölförsäljarna själva skall

ingå i denna »ölnämnd». Till denna skulle enligt utredningen »nykterhetsintresserade»

ha att vända sig, om något skulle finnas att påtala beträffande

utminuteringen av Öl inom kommunen. Om en sådan nämnd inrättas,

måste det enligt landsförbundets mening föreskrivas, att nämnden skall ägna

sig åt all ölförsäljning inom kommunen, att den skall kontinuerligt samarbeta

med nykterhetsnämnden, att den skall hålla tillräckligt täta sammanträden

och att det särskilda nykterhetsintresset, för vilket nykterhetsrörelsen

är ett uttryck, skall representeras i nämnden i analogi med vad

som förutsattes för den samarbetsnämnd på riksplanet, som utredningen

också föreslagit.

När det gäller samarbetsfrågorna på det lokala kommunala planet vill

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätta, om man verkligen

skall behöva tillskapa ett helt nytt organ, en helt ny nämnd för denna uppgift.

De problem, som ölförsäljningen och ölmissbruket föranleder, ligger

redan med nuvarande lagstiftning inom de kommunala nykterhetsnämndernas

område. Enligt länsstyrelsens uppfattning vore det därför en fullt

naturlig lösning om del ökade samarbetet beträffande ölfrågor på det

kommunala planet i fortsättningen lades på nykterhetsnämnderna. Man

torde kunna räkna med att en sådan lösning blir avsevärt mera praktisk, än

om en helt ny nämnd skulle tillskapas. Särskilt i många kommuner på

landsbygden torde en särskild nämnd för enbart samarbetsfrågorna innebära

en onödig överorganisation.

Kontrollstyrelsen ställer sig något tveksam till utredningens förslag på

förevarande område. Maltdryckshanteringen torde i många kommuner icke

erbjuda några problem. Inrättandet av särskilda samarbetsnämnder synes

därför kunna inskränkas till de större städerna och göras beroende av att

åtminstone en viss minoritet av kommunens fullmäktige framställt yrkande

därom.

Även enligt statskontorets mening bör det få ankomma på vederbörande

kommun att själv avgöra huruvida någon samarbetsnämnd i frågor rörande

utminuteringens handhavande bör inrättas. Ämbetsverket gör i sammanhanget

bl. a. följande erinringar.

För att främja nykterhet och ordning i samband med utminuteringen

av Öl skulle enligt de sakkunniga i varje kommun inrättas en lokal samarbetsnämnd

bestående av representanter för olika kommunala organ och

för ölförsäljare. Statskontoret vill framhålla, att det enligt gällande kommunallag

lärer vara kommun obetaget att tillskapa en dylik nämnd, om

behov härav anses föreligga. Vid anmälan av proposition nr 210/1953 med

förslag till kommunallag in. m. uttalade föredragande departementschefen

bl. a., att kommunerna bäst fyllde sina många uppgifter som lokala samhällsorgan,

om de åtnjöte relativ frihet på det organisatoriska området. En

alltför ingående reglering från statsmakternas sida av kommunernas för
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungi. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

hållanden skulle dessutom kringskära den kommunala självstyrelsen och

minska medborgarnas intresse för kommunala åtgärder och initiativ, ansåg

departementschefen.

De remissinstanser som motsätter sig inrättandet av lokala samarbetsnämnder

anser i allmänhet att befintliga organ är tillräckliga för de föreliggande

uppgifterna. Statens organisationsnämnd uttalar sålunda att den

kommunala kontrollen av ölförsäljningen torde kunna utövas på ett tillfredsställande

sätt med redan nu verksamma organ. Nämnden förutsätter att nykterhetsnämnderna

uppmärksamt följer försäljningen av Öl och i kraft av

sina befogenheter vidtager av utvecklingen betingade åtgärder.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det visserligen inte otänkbart att

frågor kan uppkomma för vars lösande en samarbetsnämnd skulle kunna

vara till nytta, men detta synes knappast utgöra en hållbar motivering för

ifrågavarande förslag. Länsstyrelsens egna erfarenheter på området ger

icke heller belägg för antagandet att sådana nämnder skulle ha någon väsentlig

funktion att fylla. Då därtill kommer, framhåller länsstyrelsen, att

det icke saknas möjligheter att inom ramen för redan tillgängliga resurser

komma till rätta med lokala ölförsäljningsproblem, om och i den mån sådana

skulle uppstå, kan länsstyrelsen icke förorda att förslaget realiseras.

Svenska stadsförbundet ställer sig tveksamt till förslaget att en lokal

samarbetsnämnd skall finnas i varje kommun för behandling av frågor

rörande utminutering av Öl och ifrågasätter om behovet av sådana nämnder

är sa stort att inrättandet härav bör göras obligatoriskt inom kommunerna.

Förbundet anför.

Med de i huvudsak endast informativa uppgifter, som enligt förslaget

skall tillkomma dessa organ, anser sig styrelsen ej helt övertygad om att

nämnderna i praktiken kommer att fylla någon större funktion vid sidan

av de myndigheter, som har hand om den direkta övervakningen av ölförsäljningen.

Enligt styrelsens uppfattning bör man i största möjliga mån

undvika att tillskapa obligatoriska organ med så begränsade uppgifter och

befogenheter, som det här är fråga om. Vidare synes förslaget i denna de!

knappast stå i överensstämmelse med de av utredningen förordade förenklingsåtgärderna

eller med de arbets- och kostnadsbesparingar utredningen

eljest eftersträvat. Enligt styrelsens mening synes erforderlig samverkan

på detta område bäst kunna åstadkommas genom direkta kontakter mellan

ölhandlarna och de övervakande myndigheter, som har befattning med ölförsälj

ningsrättigheterna.

Liknande synpunkter anlägger Svenska landskommunernas förbund, som

finner förslaget beaktansvärt men ifrågasätter om behovet av sådana nämnder

är så stort att särskilda föreskrifter om inrättandet därav erfordras.

Förbundet fortsätter.

Samarbetsnämndernas uppgifter blir mycket begränsade och deras befogenheter

kommer att inskränka sig till informella överläggningar och avgivande

av yttranden i vissa ärenden. De får inga förvaltnings- eller verkställighetsuppgifter

i egentlig mening och blir inte hänförliga till »nämnder»

enligt 44 § kommunallagen, eftersom de kommer att stå utanför den kommunala

förvaltningen. Enligt styrelsens mening bör man undvika alt till
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

skapa obligatoriska organ med så begränsade uppgifter. Erforderligt samarbete

torde kunna åstadkommas genom direkt kontakt mellan ifrågavarande

myndigheter och ölhandlare. I övrigt vill styrelsen framhålla att de föreslagna

samarbetsnämnderna inte torde vara lämpade att anlitas såsom remissorgan

på det sätt utredningen tänkt sig. Slopas den i det föregående berörda

vetorätten finns heller ingen anledning att i samarbetsnämnd invälja

särskild representant för kommunens fullmäktige.

De kommunala myndigheterna i Stockholm anser för stadens del att utredningens

syftemål hör kunna tillgodoses utan inrättande av ytterligare

ett organ. Stadens utskänkningskommitté — som av stadsfullmäktige föreslås

fungera såsom samarbetsnämnd — anför följande.

Något behov för Stockholms del av ett organ med huvudsakligen informativa

uppgifter vid sidan av den rådgivande nämnden och utskänkningskommittén

torde icke föreligga. Inrättande av dylikt organ här i staden står för

övrigt knappast i överensstämmelse med den förenkling och de arbets- och

kostnadsbesparingar utredningen eljest eftersträvat. I varje fall torde i en

stad av Stockholms storlek det föreslagna antalet nämndledamöter behöva

väsentligt utökas, därest det av utredningen avsedda ändamålet med samarbetsnämnden

skall ernås, önskemålet att likställa Stockholm med övriga

kommuner på detta område torde icke få vara utslagsgivande. Kommittén

får i detta sammanhang framhålla, att Stockholm alltsedan år 1907 — det år

då kommittén tillkom — intar en viss särställning härvidlag. Kommittén

får därför avstyrka förslaget om samarbetsnämnd i ölfrågan för Stockholms

vidkommande.

Nykterhetsnämnden i Stockholm vill inte tillmäta förslaget om lokala

samarbetsnämnder för ölförsäljningen större betydelse för stävjande av

missbrukstendenser. Erfarenheterna från Stockholm har visat, att en dylik

institution har mycket begränsade möjligheter att påskynda utvecklingen för

sanering av ölförsäljningen. Möjligen kan enligt nämnden den i lagförslaget

angivna sammansättningen av nämnden gc ökade förutsättningar för ett aktivt

saneringsarbete.

I förevarande sammanhang erinrar poliskammaren i Hälsingborg om att

det i olika lagar och författningar lämnats föreskrifter om samarbete och

samverkan inom såväl nykterhetsvården som den övriga socialvården och att

Kungl. Maj :t i cirkulär till olika lokala myndigheter meddelat riktlinjer angående

samarbete. Poliskammaren fortsätter.

Dessa av Kungl. Maj:t sålunda utfärdade samarbetsföreskrifter ha dock

huvudsakligen aktualiserats av den oroande utvecklingen av ungdomskriminaliteten.

Men det torde vara uppenbart att ingenting hindrar, att vid dessa

informella överläggningar mellan berörda myndigheter jämväl diskuteras

såväl allmänna nykterhetsvårdsfrågor som speciella sådana, som exempelvis

närmast äro hänförliga till maltdrycksoinrådet. Det bör här omnämnas, att

ett samarbetsorgan redan varit inrättat i Hälsingborg sedan några år tillhaka

— alltså långt innan Kungl. Maj:t rekommenderat inrättandet av ett

sådant. Så gott som varje månad har representanter för polisen och stadens

olika socialvårdsorgan, arbetsförmedlingen m. fl. kommit samman. Därvid

har berörts gemensamma frågor av brottsförebyggande karaktär men ofta

har överlagts om rena nykterhetsvårds- och nykterhetspolitiska spörsmål.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

87

Svenska bryggareföreningen gör följande uttalande.

Vad beträffar den övervakning, som i övrigt skulle äga rum genom de

föreslagna samarbetsnämnderna i frågor som sammanhänger med missbruk

och missförhållanden vid försäljning, vill vi erinra om, att såväl vår organisation

som de lokala bryggeriföretagen sedan länge strävat efter och även

tagit initiativ till att få till stånd ett gott och förtroendefullt samarbete i

dylika frågor med redan befintliga nykterhetsvårdande organ, i första hand

de kommunala nykterhetsnämnderna och länsnykterhetsnämnderna. Efter

vad vi kunnat finna har därvid genom sakliga diskussioner föreliggande

missförstånd kunnat undanröjas och praktiska lösningar av uppkomna

problem vinnas. Inrättande av samarbetsnämnder för handläggning av ärenden

av nykterhetspolitisk art kan därför sägas ligga i linje med bryggeriindustrins

egna intentioner. Det kan emellertid ifrågasättas, om det eftersträvade

samarbetet bäst gagnas av tvingande bestämmelser. Vunna erfarenheter

synes oss närmast tala för att detta syfte skulle kunna tillgodoses genom

att bygga vidare på den inslagna vägen med samarbete på frivillig grund.

Departementschefen

Såvitt angår den nuvarande relativt begränsade möjligheten för kommunerna

att motsätta sig butiksförsäljning av Öl innebär bryggeriutredningens

förslag i princip ingen annan ändring än som föranledes av den förordade

omläggningen av tillståndsförfarandet för utminuteringen. Vid remissbehandlingen

har man i vissa yttranden understrukit värdet av den nu berörda

formen av kommunalt inflytande på ölförsäljningen. Ett stort antal

remissinstanser —- däribland Svenska landskommunernas förbund — har

emellertid, under hänvisning till att kommunerna numera begagnar sitt

inflytande på utminuteringen i mycket få fall, betecknat detta som betydelselöst

och därför förordat dess avskaffande. För egen del har jag, med beaktande

av de olika synpunkter som kan anläggas på frågan, kommit till

den uppfattningen att någon bestämmanderätt för kommunerna i angivna

hänseende inte längre är påkallad. Jag kan alltså icke biträda bryggeriutredningens

förslag på denna punkt utan anser att den ifrågavarande möjligheten

för kommunerna att hindra butiksförsäljning bör slopas.

I bryggeriutredningens förslag till ny ölförsäljningsförordning har gällande

stadgande om rätt för kommunen att inrätta allmännyttigt maltdrycksföretag

bibehållits oförändrat. Detta stadgande har i eu del yttranden utsatts

för kritik. Därvid har bl. a. påtalats, att de allmännyttiga företagen

på ett onödigt sätt fördyrar distributionen. Ehuru den framförda kritiken

icke kan frånkännas visst fog, anser jag inte att det framträtt sådana olägenheter,

att kommunerna bör berövas rätten att ordna butiksförsäljning

inom sitt område genom allmännyttigt maltdrycksföretag. .lag ansluter mig

alltså härutinnan till utredningens ståndpunkt.

Vad härefter angår bryggeriutredningens förslag om inrättande av särskilda

kommunala samarbetsnämnder i ölfrågan har detta vid remissbehandlingen

varit föremål för mycket delade meningar.

Syftet med bryggeriutredningens förslag på denna punkt har varit att

skapa möjligheter för de kommunala myndigheterna och de lokala ölför
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Knngl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

säljarna att gemensamt på ett tidigt stadium kunna angripa uppkommande

missförhållanden på frivillighetens väg. Såväl av utredningens undersökningar

rörande förekomsten av ölmissbruk och missförhållanden inom handeln

med Öl som av vad som framkommit vid remissbehandlingen synes

emellertid framgå att något allmänt behov av lokala samarbetsnämnder

inte föreligger. Med hänsyn härtill och då gällande kommunallag ger varje

kommun möjlighet att, när så anses påkallat, inrätta en särskild nämnd för

ölfrågor, bör enligt min mening föreskrifter i berörda hänseende inte intagas

i ölförsäljningsförordningen. Jag avstyrker därför bryggeriutredningens förslag

i denna de!.

VII. Utskänkning av Öl

Gällande ordning

De regler som gäller för utskänkning av Öl kan sammanfattas på följande

sätt.

Utan tillstånd eller anmälan får Öl utskänkas i sådana fall, då rätt föreligger

att utskänka rusdrycker. Tillstånd eller anmälan kräves inte heller för

utskänkning vid slutet bord då fråga är om utskänkning vid heminackordering,

vid kårhushåll eller i kollektivmatsal. Efter anmälan i viss ordning må

utskänkning ske vid slutet bord i personalmatsal. För övrig utskänkning

fordras särskilt tillstånd. Tillståndsgivande myndighet är vederbörande länsstyrelse

utom när fråga är om utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet

sällskap, då tillstånd lämnas av polismyndigheten. Utskänkningstillstånd

kan avse antingen årsutskänkning, varmed förstås utskänkning året runt

eller årligen under viss tidsperiod, eller tillfällig utskänkning, varmed avses

utskänkning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod. Tillstånd

till årsutskänkning meddelas för en tid av ett eller flera år dock högst fyra.

Särskilda oktrojperioder är inte föreskrivna, över ansökning om årsrättighet

skall, då ansökningen inte avser s. k. trafikutskänkning, yttranden inhämtas

från länsnykterhetsnämnden samt polismyndigheten och fullmäktige

i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Fullmäktige

skall i sin tur höra kommunens nykterhetsnämnd. Till årsutskänkning, som

avstyrkts av kommunens fullmäktige, må tillstånd inte meddelas. Har fullmäktige

föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsutskänkning, får

länsstyrelsen inte överskrida detta antal. Utan hinder av den kommunala

vetorätten må emellertid tillstånd meddelas, då det finnes vara ur allmän

synpunkt påkallat att årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat ä

någon för turistväsendet i riket betydelsefull ort. Den kommunala vetorätten

omfattar inte heller s. k. trafikutskänkning, d. v. s. utskänkning på passagerarfartyg

eller järnvägståg eller luftfartyg, som i linjefart befordrar

passagerare. I dylika fall är inte heller föreskrivet något särskilt remissförfarande.

Trafiktillstånd lämnas av länsstyrelsen i det län där vederbörande

trafikföretag har sitt säte.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961

Vid tillfällig utskänkning är förfarandet avsevärt förenklat. Utskänkning

vid enstaka tillfälle till slutet sällskap får — såsom förut nämnts —

äga rum efter tillstånd av polismyndigheten. Någon kommunal vetorätt

föreligger inte i avseende på tillfällig utskänkning.

ölförsäljningsförordningen meddelar liksom tidigare författningar i ämnet

särskilda ordningsföreskrifter och ansvarsbestämmelser. Stadgandena

härvidlag är emellertid numera avsevärt förenklade.

Utredningen

Beträffande ölutskänkningen hör enligt utredningens mening nuvarande

tillståndsprövning och vetobestämmelser alltjämt gälla. Utredningen föreslår

emellertid vissa ändringar dels i förfarandet, dels såtillvida att tillstånden

till årsutskänkning, som f. n. meddelas för en tid av ett eller flera, dock

högst fyra år, i regel skall meddelas att gälla tills vidare, om inte särskilda

skäl föranleder att de begränsas till viss tid. Motsvarande anses böra gälla

i fråga om rättigheter till utskänkning i personalmatsal. Då ett tillstånd gäller

tills vidare skall det ■— även om missförhållanden ej förekommit —

kunna återkallas, därest kommunen använder sin vetorätt.

Remissyttrandena

Bryggeriutredningens förslag i avseende på ölutskänkningen har i allmänhet

inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. De i ärendet

hörda nykterhetsorganisationerna utom IOGT motsätter sig dock, liksom

hl. a. länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län, ändringar i den gällande ordningen.

A andra sidan har från några håll yrkats att en liberalisering av

bestämmelserna genomföres beträffande utskänkningen likaväl som beträffande

utminuteringen.

Kooperativa förbundet finner behovet av friare anordningar lika framträdande

beträffande utskänkningen som beträffande utminuteringen eller

ännu mer framträdande. Utskänkningen, som nu stramt regleras huvudsakligen

genom tillståndsgivning åt enskilda kaféföretag och restauranger

och i något över 30 orter genom beslut om inrättande av kommunala maltdrycksutskänkningsföretag

med ett eller flera utskänkningsställen, har nu,

framhåller förbundet, mer och mer antagit sådan karaktär ur nykterhetspolitisk

synpunkt, att ett fortsatt strängt urval vid tillståndsgivningen kan

anses helt överflödigt. Där dåligt skötta ölkaféer förekommer, har dessa tillstånd

till utskänkning, medan nyupprättade moderna barer, matställen och

mindre restauranger ofta har svårigheter eller drabbas av dröjsmål vid erhållandet

av utskänkningsrättigheter, där behovsprövningsprincipen blir,

i högre eller mindre grad, tillämpad vid prövningsgången. Förbundet är av

den uppfattningen, att ett frisläppande av utskänkningsrätten genom kon
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

kurrensen från nyctablerade moderna utskänkningsställen relativt snart

skulle få den verkan, att de dåligt skötta och ofta ohygieniskt inredda ölkaféerna

skulle saneras och därmed spridda härdar för missbruk försvinna.

I anslutning härtill vill förbundet därför starkt förorda, att utskänkningen

av Öl medges samma principiella frihet som utminuteringen, givetvis inom

ramen för de nykterhetsvårdande bestämmelser beträffande allmän övervakning

och näringsdrivarens ansvar, som gäller för restaurangrörelsen i

dess helhet. De utskänkningsställen, där påtagligt missbruk förekommer,

bör kunna förbjudas utskänka Öl eller därmed jämförliga drycker genom

ingripande av behörig myndighet.

En liknande uppfattning framlägges av länsstyrelsen i Älvsborgs län och

Nya systemaktiebolaget. Enligt bolagets mening bör man även när det gäller

utskänkningen av Öl slopa alla sådana bestämmelser som icke längre kan

anses nykterhetspolitiskt motiverade. De missförhållanden som förekommit

inom utskänkningen och fortfarande •— ehuru i minskad omfattning -—

förekommer kan, framhålles det, lokaliseras till sådana speciella ölkaféer

som för sin existens i regel är beroende av en mycket restriktiv kommunal

nyetableringskontroll, baserad på nuvarande bestämmelser om tillståndsgivning.

Genom bibehållande av en restriktiv lagstiftning ges här ett monopol

åt enskilda näringsidkare, som — då måltidstvång icke föreskrives och någon

begränsning av enskilt vinstintresse icke gäller — av ekonomiska skäl

i första hand inriktar sin rörelse på enbart servering av Öl, varmed följer en

viss förslumning av dessa utskänkningsställen. Saneringen på detta område,

stimulerad av den allmänna standardhöjningen, skulle enligt bolagets

mening säkerligen starkt påskyndas, om ölet —• med hänsyn tagen till de

mycket begränsade risker som denna dryck enligt de av Goldberg genomförda

undersökningarna visat sig ha ur nykterhetssynpunkt — i lagstiftningsliänseende

huvudsakligen behandlades som en alkoholfri dryck, varigenom

den fria konkurrensen finge verka. Detta innebär, framhåller bolaget,

att det kommunala vetot vid utskänkning av Öl icke kan bibehållas. Den

frihet som sålunda förordas bör vara förbunden med möjlighet för myndigheterna

att ingripa mot missförhållanden.

Enligt Svenska bryggareföreningens mening torde ett förfarande liknande

det som förordas för utminuteringen vara tillfyllest ur ordnings- och nykterhetssynpunkter.

Anledning finns sålunda inte, uttalar föreningen, att bibehålla

tillståndsprövningen för utskänkningen. Föreningen förordar också

att den kommunala vetorätten vid utskänkningen avskaffas. Också Svenska

bryggeriindustriarbetareförbundet förordar ett avskaffande av tillståndsprövningen.

Att det kommunala vetot inom utskänkningen slopas förordas — utom av

Kooperativa förbundet, Nya systemaktiebolaget och Svenska bryggareföreningen

— av kommerskollegium samt länsstyrelserna i Skaraborgs, Västernorrlands

och Norrbottens län. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län bör

även beträffande utskänkningen bedömandet av sökandens lämplighet och

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

91

rörelsens karaktär vara de avgörande faktorerna vid prövningen, ölförsäljningen

får icke framstå som den väsentliga inkomstkällan av rörelsen utan

dess förekomst i densamma skall endast vara av servicenatur.

Yrkanden om slopande av tillståndsprövningen eller av den kommunala

vetorätten framföres också i yttrandena från handelskamrarna.

Länsmjkterhetsnämnden i Stockholms lån hävdar att de nuvarande oktrojperioderna

bör kvarstå inom utskänkningen.

Departementschefen

Beträffande utskänkningen av Öl har bryggeriutredningen i huvudsak inte

ansett sig böra föreslå annan ändring i gällande bestämmelser än att utskänkningstillstånden

skall kunna gälla utan tidsbegränsning. Därjämte

har förordats den förenklingen i remissförfarandet beträffande utskänkningstillstånd

att länsnykterhetsnämndens hörande inte längre skall vara

obligatoriskt. Flertalet remissinstanser har anslutit sig till utredningens

ståndpunkt. I vissa yttranden har dock, bl. a. under hänvisning till vad som

framkommit vid utredningens olika specialundersökningar, hävdats att ytterligare

förenklingar bör kunna genomföras också i utskänkningsbestämmelserna.

Å andra sidan har röster höjts för att bibehålla nuvarande föreskrifter

om remissförfarandet.

Enligt min mening synes övervägande skäl tala för att den gällande utskänkningsregleringen

i varje fall för närvarande lämnas i stort sett orubbad.

Emellertid anser jag mig kunna tillstyrka, att de av utredningen föreslagna

förenklingarna genomföres i detta sammanhang. Jag kan alltså i huvudsak

godta utredningens förslag i hithörande delar. Till vissa detalj spörsmål,

bl. a. i fråga om tillstånd för tillfällig utskänkning, återkommer jag

i det följande.

VIII. Detalj motivering

I enlighet med de riktlinjer som angivits i det föregående har förslag

till ny ölförsäljningsförordning samt till vissa ändringar i förordningen om

tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker upprättats inom

finansdepartementet.

Beträffande motiveringen till författningsförslagen kan i huvudsak hänvisas

till det förut anförda.

Rörande bestämmelserna i den nya ölförsäljningsförordningen torde ytterligare

få anmärkas följande.

1 §•

Tillverkningsförordningens definition på Öl synes böra återgivas direkt i

försäljningsförordningcn i stället för såsom för närvarande genom hänvisning

till tillverkningsförordningen. Det synes dock icke erforderligt att

upprepa den där gjorda bestämningen av ordet »maltdryck».

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

2 §•

Första stycket motsvarar 4 § 2 mom. Öff. Beteckningen tjänsteavtal har

dock utbytts mot arbetsavtal. Definitionen i andra stycket på partihandel

motsvarar definitionen i 2 § första stycket öff. I övrigt må endast erinras

om att begreppet utminutering liksom för närvarande innefattar såväl butiksförsäljning

som rörlig försäljning (kringföring).

3 §•

Första stycket innebär endast en omformulering av stadgandet i 4 § 1

mom. öff.

Andra stycket innebär ingen ändring i gällande ordning. Stadganden på

flera håll i Öff har sammanförts till en punkt. Försäljningsstället skall självfallet

uppfylla de krav, som i livsmedelsstadgan föreskrives beträffande

livsmedelslokaler.

Gällande bestämmelser (9 § 2 mom., 19 §) innebär, att föreståndare för

ölförsälj ningen skall finnas då tillståndshavaren är annan än enskild person

ävensom för kringföringsnederlag. Enligt förslagets tredje stycke åter

skall föreståndare finnas även i det fall, då tillståndshavaren är enskild

person men denne inte själv handhar rörelsen. Motivet till ändringen är att

lägga ansvaret för försäljningen i främsta rummet på den som i realiteten

har hand om denna.

5 §.

Eftersom samtliga öltillverkare enligt förslaget får rätt till utminutering,

och partihandel må bedrivas av var och en som har sådan rätt, medför förslaget

ingen inskränkning i öltillverkarnas partihandelsrätt. Beträffande

partihandel, som nu är i fråga, krävs ingen särskild anmälan.

Beträffande partihandelsrätten i övrigt skulle enligt utredningens förslag

sådan rätt medgivas den som yrkesmässigt importerar Öl. [För närvarande

tillkommer sådan rätt endast den som importerar utländskt Öl (6 § öff).]

Departementsförslaget har på denna punkt utformats i enlighet med utredningens

förslag. Härutöver har i departementsförslaget införts rätt till partihandel

med Öl också för yrkesmässiga matvarugrossister. Med hänsyn till

den ståndpunkt jag i övrigt intagit i fråga om ölförsäljningen och då alla

detaljhandlare med matvaror avses erhålla rätt till partihandel med Öl, synes

nämligen anledning icke föreligga att upprätthålla några begränsningar

härvidlag beträffande partihandlare med matvaror. Bestämmelserna om

importörers och matvarugrossisters partihandelsrätt har upptagits i andra

stycket av förevarande paragraf. Liksom hittills bör krav på anmälan bibehållas.

Sådan anmälan bör dock ställas till konlrollstyrelsen och icke såsom

nu till länsstyrelse.

Tredje stycket motsvarar 43 § tredje stycket öff.

Bestämmelsen i 6 § tredje stycket öff har slopats. Gällande befogenhet för

Kungl. Maj :t att i mån av behov förordna att Öl endast skall få införas genom

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen har tillkommit för att möjliggöra

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

inskridanden i fall då de allmänna principerna för reklamen inte iakttas av

importören. Då de tidigare gällande reklambegränsningarna numera i huvudsak

slopats, saknas anledning att bibehålla nämnda bestämmelse.

6 §.

Innehållet i förevarande paragraf har i huvudsak behandlats redan i den

allmänna motiveringen. Det kan emellertid förtjäna erinras om att begreppet

matvaruhandlare endast avser dem som till en väsentlig del säljer matvaror

i detta ords egentliga bemärkelse och exempelvis inte renodlade kaffeaffärer,

frukt- och konfektyrbutiker o. dyl.

I fråga om de i tredje stycket meddelade bestämmelserna erinras om att

punkten 3 av övergångsbestämmelserna öppnar möjlighet för den som nu

bedriver utminuteringsrörelse av åsyftat slag att fortsätta denna rörelse. Är

rättighetsinnehavaren enskild person får han fortsätta utminuteringen så

länge han innehar rörelsen. Annan rättighetsinnehavare, t. ex. bolag eller

ekonomisk förening, bibehåller försäljningsrätten under en tid av fem år.

Vidare bör framhållas, att reglerna i tredje stycket inte innebär något

ovillkorligt förbud mot att meddela tillstånd till utminutering av åsyftat

slag. Anledning att bevilja sådant tillstånd kan föreligga när det är fråga

om en rörelse som kunnat fortsätta efter den 1 oktober 1961 med stöd av

de nyss nämnda övergångsbestämmelserna, exempelvis vid vissa gästgivargårdar.

Hinder föreligger emellertid inte att meddela tillstånd även för

andra rörelser, om starka skäl talar därför.

Bestämmelserna i fjärde stycket innebär att tillverkare inte kan erhålla

rättighet till utminutering från butik som särskilt inrättats för att sälja

drycker. Tillika innefattar dessa bestämmelser förbud för tillverkare, som

exempelvis erhållit tillstånd att bedriva utminutering från bryggeri, att inrätta

sådan butik i bryggeriet. Vidare kan hänvisas till punkten 4 i övergångsbestämmelserna.

7 §•

I anslutning till de i 3 § tredje stycket föreslagna bestämmelserna avser

lämplighetskravet i förevarande paragraf den som verkligen handhar försäljningen.

Enligt 9 § 1 mom. andra stycket öff må detaljhandel med Öl ej utövas

av den som är omyndig eller i konkurstillstånd. I fråga om utminutering

torde detta krav ej behöva särskilt föreskrivas, då det redan av näringsfrihetsforordningen

följer att vederbörande skall råda över sig själv och sin

egendom. Den ifrågavarande bestämmelsen i öff har därför slopats i vad

avser utminuteringen. Detta innebär den ändringen i gällande ordning, att

utminuteringsrätt efter förmyndares och överförmyndares tillstånd i vissa

fall kan innehas av omyndig, som fyllt sexton år (jfr näringsfrihetsförordningen

§ 6).

Gällande förbud att bedriva utminutering av Öl för den som till följd av

sin befattning kan komma att deltaga i beslut angående tillverkning eller

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

försäljning av maltdrycker eller att utöva tillsyn däröver har slopats såsom

obehövligt.

9 §.

I anslutning till omläggningen av tillståndsförfarandet har vissa jämkningar

företagits i bestämmelserna om rätt för kommunen att anlita allmännyttigt

maltdrycksföretag vid butiksförsälj ning av Öl inom kommunen.

De nya bestämmelserna överensstämmer med vad som i praktiken tillämpats

under Öffs giltighetstid. Påpekas kan dock, att något obligatoriskt remissförfarande

i tillståndsärendena icke föreskrives och att kommunens

begäran därför i fortsättningen inte som hittills kan anknytas till sådan

remiss.

1 0—1 6 § §.

Beträffande rättighetssystemet för utslcänkningen innebär utredningens

förslag inte någon ändring i gällande ordning utöver att tillstånden till årsutskänkning

skall kunna meddelas att gälla tills vidare. Så bör ske, om

inte länsstyrelsen med hänsyn till utskänkningsställets karaktär eller a^

liknande särskilda skäl finner, att en omprövning av tillståndet bör äga rum

efter några år. I departementsförslaget har emellertid därutöver vissa förenklingar

vidtagits.

Sålunda har kravet på anmälan slopats när det gäller utskänkning i personalmatsal

(25 § öff). Detta innebär att sådan utskänkning i fortsättningen

blir helt fri (10 § i departementsförslaget). I anslutning härtill har vissa

formella jämkningar vidtagits i författningstexten. Påpekas må att begreppet

utskänkning i personalmatsal även omfattar begreppet utskänkning vid

kårhushåll (24 § andra stycket b) Öff).

Förslagets 11 § första stycket har utformats i viss analogi med stadgandet

i 7 §.

Departementsförslaget (12 §) innebär vidare att — såsom även föreslagits

av någon remissmyndighet — alla tillstånd avseende tillfällig utskänkning,

inte såsom nu endast sådana som avser utskänkning vid enstaka tillfälle

till slutet sällskap, meddelas av polismyndigheten (31 § öff).

Även i övrigt har nu ifrågavarande bestämmelser i viss utsträckning omredigerats.

Härvid har bl. a. benämningarna turistutskänkning och trafikutskänkning

slopats.

Vad beträffar utskänkning på passagerarfartyg och luftfartyg kan nuvarande

bestämmelser tillämpas endast på svenska trafikmedel. Detta förhållande

har berörts av kontrollstyrelsen i en skrivelse den 24 november 1960

med förslag till vissa ändringar av rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

Styrelsen påpekar härvid att begränsningen av författningsrummets räckvidd

visat sig kunna medföra olägenheter i fråga om utländska passagerarfartyg

som går i kombinerad in- och utrikes trafik eller i ren inrikes trafik.

I dessa fall kan ingen utskänkning äga rum vid färd mellan svenska hamnar.

Beträffande luftfartyg är förhållandena i princip desamma. Styrelsen

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

föreslår, att de ifrågavarande bestämmelserna göres tillämpliga även på utskänkning

på utländska passagerarfartyg och luftfartyg. Från min sida

föreligger inte någon erinran häremot. Jag förordar sålunda att bestämmelserna

på förevarande punkt (14 § andra stycket) utformas i anslutning

till kontrollstyrelsens förslag. — Bestämmelserna synes böra omfatta samtliga

fartyg och icke som nu enbart passagerarfartyg.

Enligt departementsförslaget (15 §) kan utskänkning medgivas på någon

för turistväsendet betydelsefull ort när så finnes påkallat ur allmän synpunkt,

oavsett att utskänkningen avstyrkts av kommunens fullmäktige. Énligt

gällande ordning måste det vara fråga om en för turistväsendet inom riket

betydelsefull ort.

19 §.

Denna paragraf motsvaras av 10 § öff med den skillnaden att länsstyrelsens

möjlighet att meddela tillstånd till utminutering vid enstaka tillfälle

har slopats.

20 § första stycket

I 5 § öff stadgas att all försäljning av Öl skall ordnas och handhas så att

ordning och nykterhet ej äventyras. I utredningens förslag har motsvarande

bestämmelse utformats så att var och en som har befattning med försäljning

av Öl därvid skall verka för att försäljningen sker på ett sådant sätt att nykterhet

och ordning främjas. I anslutning till förslaget betonar utredningen,

att försäljarens personliga ansvar för rörelsens bedrivande bör klart framhävas.

Förslaget innebär, framhålles det, att försäljarna bör vara positivt

verksamma för att tillgodose de sociala synpunkterna vid försäljningen. Jag

tillstyrker utredningens förslag.

20 § andra stycket

Förevarande bestämmelse innebär att försäljningsrätt endast får utövas av

rättighetshavaren själv med biträde av hos honom anställda. Försålt Öl må

dock på hans ansvar försändas genom annan till köpare som är känd för

honom. Någon motsvarande bestämmelse ingår inte i nuvarande ölförsäljningsförordning.

Enligt utredningen utgår emellertid gällande bestämmelser

från den förutsättningen att försäljningsrätt endast får utövas av rättighetshavaren

själv med hjälp av hos honom anställd personal. Betydelsen

härav framträder — understryker utredningen — ännu klarare vid en friare

reglering av ölförsäljningen. Härom anföres följande.

Om försäljningsrätt skall kunna erhållas av alla livsmedelshandlare och

förut angivna tillverkare och utövas med ett personligt ansvar, är det angeläget

att man inte får ett antal mellanhänder, som inte prövats i lämplighetshänseende

och som inte har något försäljningsansvar. Det är således viktigt

att försäljningsrätt utövas endast av rättighetshavaren själv och att denne

vid försäljningen endast får anlita hos honom anställda, inräknat familjemedlemmar,

vilka arbetar under hans eller föreståndares kontroll. All försäljning

skall vidare ske i rättighetshavarens namn direkt till konsument

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

eller dennes ombud (eller, vid partihandel, annan rättighetshavare). Några

mellanhänder vid försäljningen får således ej anlitas. Försäljning i kommission

är ej tillåten. Varan skall befinna sig i rättighetshavarens besittning

till dess att den överlämnas till konsumenten eller dennes ombud. Försålt

Öl må dock på ölförsäljarens ansvar försändas genom annan person eller

företagare till köpare, som är känd för ölförsäljaren.

Departementsförslaget har i huvudsak utformats i enlighet med utredningens

förslag.

21 § första stycket

I gällande bestämmelser ingår vissa föreskrifter om tillhandahållande av

alkoholfria drycker. Innehavare av kringföringstillstånd är sålunda skyldig

att vid försäljningen förutom Öl tillhandahålla alkoholfria och därmed jämförliga

drycker i tillfredsställande urval och omfattning (22 §). Vid utskänkning

av Öl skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande

urval (38 § 2 mom.). Utredningen föreslår att nämnda stadganden ersättes

med en generell föreskrift om skyldighet att tillhandahålla alkoholfria drycker

i tillfredsställande urval och omfattning vid all försäljning till allmänheten,

d. v. s. både utminutering och utskänkning. Detta innebär i motsats

till vad som nu gäller att innehavare av matvarubutik, där Öl tillhandahålles,

i fortsättningen skall vara skyldig att saluföra alkoholfria drycker.

Utredningen förutsätter, att också lättöl ingår i sortimentet.

Mot vad sålunda föreslagits har jag intet att erinra.

21 § andra stycket

Förevarande stadgande innebär att matvaruhandlare inte tillätes bedriva

försäljning av enbart drycker, exempelvis från fordon, utan kombination

med matvaruförsäljning.

22 §.

Utredningens förslag på förevarande punkt innebär i allt väsentligt ingen

ändring i gällande bestämmelser (43 § öff). Dock har i förslaget tillagts att

samråd bör ske med nykterhetsnämnd, då försäljare har särskild anledning

att misstänka att inköp av Öl sker i berusningssyfte eller för olovlig försäljning.

I anslutning till nu ifrågavarande föreskrifter uttalar utredningen följande.

Nuvarande bestämmelser om att Öl inte får utskänkas till minderåriga

eller utlämnas till alkoholpåverkade, missbrukare m. fl. är självfallet av

central betydelse i förevarande sammanhang. Vi har redan förut förordat

att försäljare skall vara skyldig att verka för att nykterhet och ordning

främjas. Härav följer uppenbarligen att han skall, så långt det står i hans

makt, verka för att missbruk av Öl inte må förekomma och tillse att akut

alkoholpåverkade eller ur nykterhetssynpunkt misskötsamma personer inte

erhåller tillgång till Öl. I detta syfte bör försäljare vara särskilt uppmärksam

på den öldistribution, som kan förekomma vid vissa arbetsplatser, ba
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

97

rackförläggningar, anstalter, ålderdomshem o. d. Här framträder vikten av

försäljarnas personliga ansvar och omdöme särskilt starkt. Av speciell vikt

är givetvis att försäljare inte genom att tillhandahålla Öl till kända alkoholmissbrukare

äventyrar av nykterhetsvårdsorganen vidtagna åtgärder. Behovet

av författningsmässig reglering i här ifrågakommande hänseende torde i

praktiken vara tillräckligt tillgodosett genom den nuvarande bestämmelsen,

att Öl inte får lämnas ut då det finns särskild anledning till misstanke

att varan är avsedd att användas i berusningssyfte. Det bör uppmärksammas

att bestämmelsen har större räckvidd än 69 § nykterhetsvårdslagen, som

stadgar straff endast då alkoholdryck lämnas till missbrukare som är föremål

för vissa stränga tvångsåtgärder.

Utredningsförslaget föranleder ej annan erinran från min sida än att rekommendationen

om samråd med nykterhetsnämnden icke synes ha sin

plats i författningstexten.

23 och 24 §§.

40 § i öff har genom 23 § i departementsförslaget lämnats i huvudsak

oförändrad. 24 § motsvaras av 41 § öff med en mindre omredigering. —

Vid fast handel får Öl som sålts under den vanliga affärstiden utlämnas eller

försändas efter denna tids slut. Däremot måste vid försäljning från fordon

alla kundbesök äga rum under vanlig affärstid.

26 §.

I andra stycket har, i syfte att främja en enhetlig tillämpning av den nya

förordningen, kontrollstyrelsen bemyndigats att utfärda erforderliga föreskrifter

och anvisningar i ämnet. Vidare har i första stycket, i överensstämmelse

med utredningens av flertalet remissinstanser tillstyrkta förslag, företagits

den ändringen att länsnykterhetsnämnderna inte längre skall behöva

taga befattning med övervakningen av ölförsäljningen.

27 § första stycket

I förevarande paragraf, som har sin motsvarighet i 49 § Öff, meddelas bestämmelser

om administrativa ingripanden mot missförhållanden inom ölförsäljningen.

Bortsett från vissa jämkningar sammanhängande med de

nya utminuteringsbestämmelserna innebär bryggeriutredningens förslag ändring

i gällande ordning i två hänseenden. Sålunda föreslås kraven i fråga om

nykterhet och ordning omfatta all försäljning av Öl inte såsom nu endast

utskänkning. Härjämte förordas införande av en uttrycklig bestämmelse

att de administrativa åtgärderna i första hand skall innebära varning till

ölförsäljare.

I fråga om förfarandet vid administrativa ingripanden gör utredningen

följande uttalanden.

Ett nödvändigt komplement till de hittills föreslagna anordningarna

måste vara att administrativa och rättsliga åtgärder vidtas, när överträdelse

av försäljningsbestämmelserna föreligger och rättelse inte åstadkommits

på ett tidigt stadium genom frivilliga överenskommelser. Det bör betonas,

7 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 8

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

att när vi här talar om överträdelse avser vi inte enstaka eller obetydliga

överträdelser ntan grava förseelser och särskilt då överträdelserna är av

sådan väsentlig betydelse att de kan sägas karakterisera rörelsens skötsel.

I sådana fall bör, oberoende av om förseelserna föranleder åtal och straff,

administrativa ingripanden övervägas av principiellt samma art som redan

nu föreskrivits beträffande den tillståndsbundna försäljningen. En viss

skärpning av de nuvarande bestämmelserna bör dock vidtas i syfte att effektivisera

de administrativa ingripandena.

Gången av det av oss tänkta förfarandet skulle bli i huvudsak följande.

Har det konstaterats att bestämmelserna i förordningen eller meddelade

föreskrifter inte iakttagits och rättelse inte på förut angivet sätt åvägabragts

skall polismyndigheten eller, när det gäller utskänkning, länsstyrelsen efter

samråd med nykterhetsnämnden och ev. ytterligare utredning, i allmänhet

inskränka sig till att meddela ölförsäljaren varning.

Sker likväl ej rättelse utan grava missförhållanden alltjämt konstateras

_t. ex. att Öl tillhandahålles åt alkoholpåverkade eller missbrukare — skall

polismyndigheten resp. länsstyrelsen ta upp frågan om att förbjuda försäljningen

eller återkalla tillståndet. Förbud eller återkallelse, vilken ju i

många fall med hänsyn till konkurrensförhållandena utgör ett allvarligt

ingrepp i rättighetshavarens rörelse, bör som regel ske för viss tid, t. ex. ett

halvt eller ett helt år från dagen för beslutet och endast i svårare fall meddelas

med verkan tills vidare. När det gäller tidsbestämd årsutskänkning,

bör beslutet kunna avse återkallelse för viss del av rättighetens giltighetstid

eller total återkallelse av tillståndet.

Finner de övervakande myndigheterna förekommande missförhållanden

ge anledning därtill, skall de självfallet oberoende av administrativa ingripanden

anmäla ärendet till åklagaren för prövning av åtalsfrågan.

Mot vad utredningen sålunda anfört och föreslagit har jag ingen väsentligare

erinran. I mycket grava fall bör dock enligt min mening möjlighet finnas

att stoppa försäljningen utan föregående varning. Vidare synes det

överflödigt att i författningtexten särskilt nämna att ingripande kan ske

om kraven på nykterhet och ordning åsidosättes. Detta framgår redan axen

jämförelse med 20 § första stycket. Det kan förtjäna tilläggas att bestämmelserna

är så utformade, att ingripande med varning eller annan åtgärd

kan grundas på att rättighetsinnehavare eller föreståndare visar sig

personligen olämplig (jfr 7 och It §§). I sammanhanget kan erinras om att

föreståndares lämplighet prövas i samband med erhållande av tillstånd

men att utbyte av föreståndare kan ske utan särskild prövning av myndighet.

27 § andra stycket

Om matvaruhandlare, som erhållit tillstånd till utminutering, till matvarubutiken

ansluter kiosk- eller utskänkningsrörelse, skall tillståndet indragas,

försåvitt inte polismyndigheten på grund av särskilda förhållanden medger

sådan kombination av rörelser.

27 § tredje stycket

I fråga om överträdelser vid försäljning från tillverkningsställe bör —

med hänsyn till de i första stycket nämnda åtgärdernas betydelse för tillverkningsrättens

utövande — yttrande inhämtas från kontrollstyrelsen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

99

30 §.

Hittillsvarande ordning som innebär (51 § öff) att tillståndsbeslut skall

kungöras i ortstidningarna synes — såsom framhållits av några remissmyndigheter

— kunna förenklas. I departementsförslaget stadgas att kungörelse

skall anslås hos tillståndsmyndigheten. Vidare bör kungörelseförfarandet,

såsom utredningen föreslagit, slopas i fråga om utminuteringen.

Det kan förtjäna påpekas, att besvär över polismyndighets beslut föres

enligt vad därom är särskilt stadgat hos länsstyrelse.

32 — 3 8 §§.

Ansvarsbestämmelserna överensstämmer med motsvarande bestämmelser

i öff, bortsett från några mindre jämkningar, företagna i anslutning till

1957 års ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen och 1960 års lag

om straff för varusmuggling.

Ikraftträdandebestämmelserna

För att bereda tillämpande myndigheter och enskilda tid till erforderligt

förberedelsearbete synes den nya ölförsäljningsförordningen lämpligen böra

träda i kraft den 1 oktober 1961. — Beträffande punkten 3 av övergångsbestämmelserna

kan förtjäna framhållas att försäljningsrätt, som enligt densamma

må bibehållas, skall utövas med iakttagande av reglerna i den nya

förordningen. Har särskilda föreskrifter meddelats före den nya förordningens

ikraftträdande (15, 34 och 49 §§ gällande förordning), behåller dessa

föreskrifter sin giltighet, dock endast i den mån de är förenliga med den nya

förordningen. Detta torde medföra, att inskränkningar som vid butiksförsäljning

meddelats i fråga om rätten att försända sålt Öl (49 § gällande förordning)

bortfaller.

IX. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredragande

departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå

1961 års riksdag att antaga de inom finansdepartementet upprättade förslagen

till

1) ölförsäljningsförordning; samt

2) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den

27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Bilaga 1

PM angående maltdryckernas verkan

De särskilda undersökningar rörande maltdryckernas verkan, som professor

L. Goldberg på bryggeriutredningens uppdrag verkställt, innebär ett fullföljande

av de undersökningar som gjordes för 1944 års nykterhetskommittés

räkning.

Härvid bär omfattande undersökningar företagits över blodalkoholkurvans

förlopp efter förtäring av olika spritdrycker, viner och maltdrycker.

Verkan av de olika dryckerna har studerats med hjälp av kvantitativa metoder,

graden av påverkan har beräknats och en jämförelse har gjorts mellan

verkningarna av olika slag av drycker.

För att kunna studera maltdryckernas verkningar närmare har, förutom

blodalkoholkurvans förlopp och graden av funktionsrubbning efter tillförsel

av varierande mängder maltdrycker, även dryckernas sammansättning

varit föremål för undersökning främst med avseende på alkoholhalt, extrakthalt,

stamvörtstyrka och förjäsningsgrad.

En närmare redogörelse för undersökningarnas metodik och resultat lämnas

i betänkandet i avsnitt IV Nga undersökningar rörande maltdryckernas

verkan (s. 97—124), vartill här hänvisas. Undersökningarnas resultat kan

sammanfattas på följande sätt.

För att mäta verkan av olika slag av drycker har man tidigare främst

jämfört de maximivärden, som uppnås i blod av blodalkoholkurvorna.

Beträffande dessa påpekas i betänkandet att skillnaderna i blodalkoholhalt

blir avsevärda vid förtäring av samma mängd alkohol med olika drycker. De

högsta blodalkoholkurvorna framkommer efter förtäring av sprit. Därnäst

kommer i tur och ordning kurvorna för starkviner och olika slag av lättviner

(röda och vita). De lägsta kurvorna framkommer efter förtäring av

maltdrycker. Lägst ligger kurvorna för Öl och lagrat lättöl. Beträffande maltdryckerna

lämnas bl. a. följande uppgifter.

Förtäring av t. ex. en flaska pilsner (1/3 liter) ger en maximal blodalkoholhalt

av 0,10—0,11 promille. Denna alkoholmängd har helt lämnat

blodet på 45—60 minuter. Organismen omsätter vid förtäring av

smärre alkoholmängder omkring en och en halv flaska Öl per timme.

Det behövs förtäring av avsevärda mängder för att leda till en påvisbar

alkoholpåverkan. En förtäring av fyra—sex flaskor inom loppet av en

halvtimme är nödvändig för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall

kunna uppnås, en vätskekvantitet som bereder flertalet måttliga alkoholförtärare

stora besvär, varför även för experimentella ändamål en

sådan förtäring ernås endast undantagsvis. Utsträcks förtäringen över

längre tid, t. ex. en timme, hinner så mycket alkohol förbrännas, att en

kvantitet av sex—åtta flaskor är nödvändig för att ge maximal alkoholhalt

av 0,5 promille. Härtill kommer liksom för lättöl, att alkoholförbränningen

av en maltdryck av klass II stiger med en ökning av den

förtärda mängden. En fördubbling av den förtärda mängden medför en

fördubbling av förbränningshastigheten.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

101

Förtäring av pilsneröl tillsammans med föda påverkar inte alkoholkurvans

förlopp. Denna har samma förlopp vare sig det intages på fastande

mage eller tillsammans med föda.

Vid försök med andra maltdrycker av samma alkoholhalt som pilsnerölet

har framgått, att hlodalkoholkurvan är avsevärt lägre efter förtäring av ett

extraktrikt Öl med låg förjäsningsgrad, omkring 40—44 procent, än efter

förtäring av pilsneröl med normal extrakthalt och normal förjäsningsgrad,

medan förtäring av ett Öl med relativt låg extrakthalt och hög förjäsningsgrad,

omkring 67 procent, leder till högsta hlodalkoholkurvan.

Dessa försök visar klart, att hlodalkoholkurvan får olika förlopp efter förtäring

av olika slag av maltdrycker, trots att såväl de totalt givna alkoholmängderna

som även alkoholhalten i de prövade dryckerna var densamma

varje gång.

Försök har också gjorts med olika sorters mellanöl (3,2—4,0 viktprocent

alkohol) med varierande sammansättning. För nykterhetskommitténs räkning

prövades sålunda en laboratoriemässigt framställd maltdryck innehållande

3,2 viktprocent alkohol. Det visade sig, att förtäring av en flaska av

detta Öl gav en maximal blodalkoholhalt av 0,16—0,18 promille. Karakteristiskt

var vidare, att alkoholkurvan blev omkring 10—20 procent lägre,

om denna maltdryck intogs tillsammans med föda. Sedermera har nya försök

med mellanöl genomförts. Härom lämnas bl. a. följande uppgifter.

När en analys av de 1951 framlagda resultaten visade, att maltdryckernas

sammansättning måste ha en avgörande betydelse för deras verkan,

framkom tanken att som ett viktigt komplement till de 1946/1951

utförda undersökningarna av det 3,2-procentiga laboratorieölet göra en

serie undersökningar av ett på bryggeri framställt mellanöl med 3,2

viktprocent och med en sammansättning, som bättre skulle motsvara

andra i handeln förekommande svenska maltdrycker.

Den maximala blodalkoholhalten efter förtäring av en flaska av detta

mellanöl visade sig bli endast 0,12—0,14 promille, således 20—30

procent lägre än efter förtäring av samma mängd 3,2-procentigt laboratorieöl.

Hela kurvan, ej blott maximum, visade sig förlöpa på en

lägre nivå. Fn väsentlig skillnad i förhållande till hlodalkoholkurvan

efter förtäring av det 3,2-procentiga laboratorieölet visade sig således

föreligga.

Skillnaden i verkan mellan de båda slagen av mellanöl visade sig vara

ännu större än skillnaden i blodalkoholhalt. Det hryggeritekniskt framställda

mellanölet hade en verkan, som var betydligt mindre än verkan

av det 3,2 -procentiga laboratorieölet 1946/1951, och överensstämde med

verkan av Öl med 2,8 viktprocent.

Slutligen visade det sig att alkoholkurvan efter förtäring av det brvggeriframställda

ölet tillsammans med föda inte förändrades, ävenledes

i motsats till laboratorieölet, vars kurva pressades ned 10—20 procent.

Tilläggas kan, att enligt undersökningsresultatet kurvan för det bryggerimässigt

framställda 3,2-procentiga ölet inte mer väsentligt avviker från kurvan

för det 2,8-procentiga. Skillnaden i påverkan mellan dessa drycker är

inte större än som motsvarar skillnaden i alkoholhalt. Däremot företer ett

mellanöl med en alkoholhalt av 3,6 viktprocent en kurva som närmare ansluter

sig till kurvorna för starköl.

Beträffande starköl anges bl. a. följande.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

Förtäring av en flaska (1/3 liter) med hög förjäsningsgrad leder till

en maximal blodalkoholhalt av 0,17—0,18 promille, och en förtäring av

tre—fyra flaskor inom loppet av en halvtimme — således mera än vad

den måttliga alkoholförtäraren i regel kan konsumera inom denna tidsrymd

— är nödvändig för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall kunna

uppnås.

Förtäring av starköl tillsammans med föda ger en nedpressning av

blodalkoholkurvan med omkring 20—25 procent i jämförelse med kurvförloppet

efter förtäring av starköl på fastande mage.

Vissa försök har även gjorts med utländska starkölssorter, bl. a. med

ett skandinaviskt Öl med hög extrakthalt och låg förjäsningsgrad. Blodalkoholkurvan

efter förtäring av detta Öl uppvisade en klar nedpressning

i förhållande till förloppet efter intagning av starköl med högre förjäsningsgrad.

Viktigare än blodalkoholkurvans förlopp är emellertid — framhålles i betänkandet

— de alkoholhaltiga dryckernas totala verkan. De allmänna förutsättningarna

för mätning av den totala verkan anges i huvudsak sålunda.

För att en kvantitativ bild av verkan av skilda slag av drycker skall

kunna erhållas måste ej blott uppträdandet av en eventuell påverkan

kunna fastställas med objektiva metoder, utan graden av påverkan

måste också kunna bestämmas kvantitativt. Detta kan ske på olika

sätt. Den metodik, som givit de säkraste resultaten, innebär att med ett

testbatteri med prövning av olika sinnesfunktioner, psykiska funktioner,

koordination etc., registrera och mäta graden av förändring i olika

funktioner. Genom att upprepa dessa prov med täta mellanrum erhålles

en kvantitativ bild av förändringarna i förloppet av alkoholpåverkan

och därmed en kvantitativ bild av alkoholverkans förlopp.

Försök utförda på nyssnämnda sätt har klarlagt, att ett samband

existerar mellan påverkan och blodalkoholhalt.

Vid en diskussion av detta samband mellan påverkan och alkoholhalt

är det främst två förhållanden som måste betonas, nämligen a) förekomsten

av ett tröskelvärde för effekten, och b) den snabba ökningen

av påverkan med en ökning i alkoholhalten.

En påverkan framkommer inte i samma ögonblick, som alkohol uppträder

i blodet, eller så snart som blodalkoholen börjat stiga, utan blodalkoholhalten

måste först nå en viss kritisk höjd, en tröskel, eller ett

gränsvärde innan någon påverkan kan iakttagas. Detta gränsvärde varierar

med olika slag av prov och är i genomsnitt 0,3—0,4 promille hos

måttliga alkoholförtärare, om kvantitativa och känsliga prov kommer

till användning.

Påverkan ökar inte i samma takt som blodalkoholhalten, när denna

överstiger det kritiska gränsvärdet. En liten ökning av blodalkoholhalten,

så länge denna ligger nära det kritiska gränsvärdet, ger en relativt

obetydlig ökning av påverkan, medan samma ökning av halten, när

denna är högre, medför en betydligt starkare påverkan. Påverkan ökar

således betydligt snabbare än blodalkoholhalten, och i stort sett kan

man säga att en ökning av blodalkoholhalten till det dubbla ger en

ökning av påverkan till det fyrdubbla.

Metoden att mäta verkan av olika slag av drycker med blodalkoholkurvans

maximivärden tar ej — framhålles det — hänsyn till att verkan först

framkommer, när kurvan överstiger det kritiska gränsvärdet. Men hänsyn

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungi. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

måste även tagas till tröskelvärdets höjd, vidare till det faktum alt sambandet

mellan verkan och blodalkoholhalt ej är rätlinjigt. Slutligen måste

hänsyn tagas till hela den verkan som en dryck utövar under den tid den

finns i organismen (den totala intoxikationsverkan), ej blott effekten vid en

viss tidpunkt.

Vidare måste beaktas en rad andra faktorer: kurvans hela förlopp, maximivärdet

och tidpunkten för maximums inträdande, dvs. till frågan huruvida

alkoholen uppsuges snabbt eller långsamt och slutligen till alkoholförbränningens

storlek, den hastighet varmed alkoholen lämnar blodet, och

till naturen och känsligheten av de prov, som ligger till grund för bestämningen

av verkan.

Den verkan som alkoholen utövar på organismen — alkoholens totala intoxikationseflekt

eller totala verkan, mätt enligt nu antydda principer —

åskådliggöres i betänkandet grafiskt med olika figurer. Härvid har den totala

intoxikationseffekten approximativt åskådliggjorts som en yta, begränsad

uppåt av blodalkoholkurvan och nedåt av den räta linje som representerar

det kritiska gränsvärdet för påverkan. Delta har förlagts till

0,35 promille, ett medeltal av ett stort antal kvantitativa prov.

Först jämföres verkan av 11 cl brännvin (35 g alkohol) med verkan av

samma alkoholmängd starköl, två och en halv flaska. Spriten har betydligt

kraftigare verkan. Verkan av starkölet är endast eu tredjedel av den verkan

som uppstår vid förtäring av sprit med samma mängd ren alkohol.

Vidare återges verkan av 11 cl sprit, jämförd med verkan av fyra flaskor

pilsner (Öl). Verkan av fyra flaskor pilsner är endast en sjättedel av verkan

av motsvarande mängd sprit.

Slutligen återges verkan av sprit, jämförd med verkan av lättöl. Sex flaskor

lättöl har endast åttondelen till tiondelen så stark verkan som samma

mängd alkohol, förtärd som sprit (11 cl).

Ytterligare framgår att av sprit redan en dos av 5—ö cl är tillräckligt för

att ge en begynnande påverkan, som sedan snabbt stiger med stigande

mängd.

hi ar det gäller starköl behövs en betydligt slörre mängd för att framkalla

en med sprit jämförbar verkan, ej blott på grund av skillnaden i alkoholhalt

mellan sprit och starköl, utan proportionellt mer än vad som motsvarar alkoholhalten.

Först två till två och eu halv flaska starköl ger en begynnande

verkan, emedan en viss de! av den alkohol, som finns i starkölet, inte upptages

lika snabbt som alkoholen i sprit och därför utövar en mindre verkan.

Av Öl behövs eu betydligt större mängd för att framkalla en påverkan än

av sprit eller av starköl. Först tre och en halv till fyra flaskor ger eu begynnande

verkan. Den här uppkommande verkan av större doser är enuast

omkring femtedelen—tiondelen av verkan av motsvarande mängd sprit.

Verkan av lättöl är betydligt mindre än av motsvarande mängd alkohol

från Öl. Omkring fem—sex flaskor är nödvändiga för att framkalla en begynnande

verkan. Effekten av större mängder är endast åttondelen—tiondelen

av den av motsvarande alkoholmängd sprit och av mindre doser

t. o. in. bara en tiondel—en femtonde! av verkan av sprit.

Av eu jämförelse mellan olika alkoholhaltiga drycker, där även vinerna

medtagits, framgår att spriten genomgående har den högsta verkan. Starkvinerna

kommer närmast sprit i verkan. Denna är här ungefär hälften av

spritens. Som nästa grupp följer lättvinerna. Rödvin i måttliga mängder har

eu verkan som är omkring fjärdedelen av verkan av samma alkoholmängd

sprit, och verkan av motsvarande mängd vin vin kan vara lägre, beroende

på vintypen.

Starkölets verkan är mindre än del röda lättvinets och är av samma stor
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

leksordning eller mindre än det vita lättvinets. Öl och lättöl har betydligt

mindre verkan än samtliga prövade viner.

Utredningen fastslår att undersökningarna klart visat att en viss mängd

alkohol, intagen som vin eller olika slag av maltdrycker, ger en lägre blodalkoholkurva

och därmed en mindre verkan än samma mängd alkohol, intagen

som sprit. Den dryck, i vilken alkoholen intages, spelar således — tillsammans

med den totala mängden alkohol — en avgörande roll för den

uppnådda alkoholhalten och därmed för alkoholens verkan.

Det har vidare klart visats — framhåller utredningen — att ett samband

föreligger mellan maltdryckernas sammansättning och deras verkan. Det är

inte alkoholhalten, extrakthalten eller stamvörtstyrkan var för sig som är

avgörande för verkan utan i stället den relativa extrakthalten (förhållandet

mellan alkoholhalt och extrakthalt) och därmed förjäsningsgraden. En hög

relativ extrakthalt, som motsvarar en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och

en låg förjäsningsgrad, medför en lägre blodalkoholkurva — och därmed

en mindre verkan —■ än en låg relativ extrakthalt, d. v. s. en hög kvot alkoholhalt/extrakthalt

och en hög förjäsningsgrad.

Den blodalkoholhalt, som råder i organismen under en längre tidrymd,

måste överstiga ett visst kritiskt gränsvärde för att kroniska skadeverkningar

skall framkomma. Detta innebär att risken för skadeverkningar efter

förtäring av maltdrycker, som leder till den lägsta blodalkoholhalten, måste

bli avsevärt mindre än efter förtäring av sprit, som snabbare leder till hög

blodalkoholhalt.

Sin bedömning av undersökningsresultaten sammanfattar bryggeriutredningen

sålunda.

Undersökningarna rörande maltdryckernas verkningar på den mänskliga

organismen utvisar, att blodalkoholhalt och alkoholpåverkan ligger

på en lägre nivå för maltdrycker — för det vanliga ölet avsevärt

lägre — än för starkare alkoholdrycker. Påverkan av vårt nuvarande

lågprocentiga vanliga Öl ligger endast obetydligt högre än verkan av

lagrat lättöl. Det är vid förtäring av det vanliga ölet svårt att under

normala omständigheter nå över tröskelvärdet för påverkan. Risken

för tillvänjning (alkoholism) och för kroniska skadeverkningar är,

även efter långvarig förtäring av avsevärda mängder, ringa. Dessa undersökningar

ger sålunda inte heller de något stöd för att behov skulle

finnas att ytterligare skärpa maltdrycksregleringen.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

105

Bilaga 2

PM angående bryggerinäringens lönsamhet

Den i bryggeriutredningens betänkande lämnade redogörelsen för bryggerinäringens

lönsamhet bygger på en särskild för ändamålet genomförd

gruppindelning av de undersökta företagen. Enligt denna avses med grupp

I företag med en ölproduktion av mer än 5 milj. liter, med grupp II företag

med en ölproduktion av 1,5—5 milj. liter och med grupp III företag med en

ölproduktion under 1,5 milj. liter. Grupperna II och III uppdelas i en a)- grupp och en b)-grupp, den förra omfattande företag inom Svenska Bryggareföreningen,

den senare utanför föreningen stående företag. Med eget kapital

1 resp. totalt kapital I förstås kapital med fastigheterna upptagna till

brandförsäkringsvärden, medan med eget kapital II resp. totalt kapital II förstås

kapital med fastigheterna upptagna till taxeringsvärden. Det vinstbegrepp,

som använts vid beräkningen av avkastningen på eget kapital, utgöres

av »verklig» vinst efter skatt, medan avkastningen på totalt kapital beräknats

utifrån »verklig» vinst före skatt jämte utgiftsräntor. Redogörelsen i betänkandet

innehåller beträffande lönsamheten i huvudsak följande.

En markant försämring av räntabiliteten för bryggeriindustrins tillverkning

av drycker har — inom samtliga urvalsgrupper — inträffat

under den undersökta treårsperioden. Med undantag för grupp II b inträffade

den huvudsakliga försämringen redan år 1955/56, medan det

därpå följande året närmast återspeglar en stagnation vid den lägre nivån.

Räntabilitetsutvecklingen sammanfaller ganska nära med den under

perioden vikande försäljningsvolymen för dessa grupper. För grupp

II b noteras en förbättrad lönsamhet för år 1955/56, som också kännetecknades

av en kraftig försäljningsuppgång. Trots fortsatt betydande

volymökning innebär emellertid år 1956/57 en avsevärt försämrad avkastning

för denna grupp. Avkastningen på eget kapital II sjönk detta

år med ca 50 procent från 17,3 till 9,4 procent. För de tre grupperna

av företag, anslutna till Svenska Bryggareföreningen -— grupperna I,

II a och III a — sjönk avkastningen på eget kapital II under perioden

från resp. 6,6, 8,0 och 6,5 procent till resp. 4,4, 4,8 och 2,4 procent — en

genomgående nedgång med 2 å 3 procentenheter. Vad slutligen grupp

III b beträffar kan en otillfredsställande lönsamhet konstateras.

Av det sagda framgår, att avkastningen på eget kapital II under perioden

legat väsentligt högre för grupp II b än för övriga grupper. Avkastningen

på eget kapital I är även den något högre för grupp II b.

Förhållandet förklaras väsentligen av att företagen i grupp II b i betydligt

högre grad än företagen i de övriga grupperna arbetar med

främmande, räntedragande kapital samt att fastigheternas taxeringsvärden

varit förhållandevis lägre än hos övriga grupper. Avkastningen

på det totala i rörelserna arbetande kapitalet utvisar således endast

smärre skiljaktigheter för grupperna I, Ila, II b och Illa, med undantag

för sistnämnda grupps avkastning år 1956/57, vilken var väsentligt

lägre än de övriga nämnda gruppernas. Även enligt denna beräkning

utvisar grupp III b eu otillfredsställande avkastning.

Under perioden var avkastningen i procent av eget kapital I lägre än

av eget kapital II — generellt sett mellan 1 och 3 procentenheter för

S Ilihurig till riksdagens protokoll 1961. i samt. Nr S

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

samtliga urvalsgrupper utom II b. För sistnämnda grupp var skillnaderna

i avkastning de två första åren över 10 procentenheter för att

sista året nedgå till ca 5 procentenheter, ett förhållande som sammanhänger

med förenämnda låga taxeringsvärden på fastigheter,

En jämförelse med vissa undersökningar av priskontrollnämnden ger vid

handen att maltdrycksindustrins lönsamhet under hela 1950-talet legat ungefärligen

vid den nivå, som den nu gjorda undersökningen utvisar.

Av särskilt stort intresse är, framhåller utredningen, en jämförelse med

den lönsamhet, som förelåg under början av 1930-talet enligt den av 1934

års maltdryckskommitté verkställda undersökningen. Härom anföres följande.

Denna utfördes på ett sätt som närmast är att jämställa med den nu

gjorda beräkningen av avkastningen på eget kapital II, d. v. s. de nyss

anförda procenttalen. Enligt kommitténs undersökning var avkastningen

högst för de större och medelstora företagen. Denna företagsgrupp

utvisade en räntabilitet om 21,2 procent år 1929/30. Avkastningen sjönk

sedan successivt under de följande åren och hade år 1933/34 nedgått

till 8,8 procent. De mindre företagen visade genomgående lägre räntabilitet

och avkastningsförmågan syntes sjunka med företagsstorleken.

För den minsta företagsgruppen, som även utvisade den lägsta lönsamheten,

uppgick avkastningen år 1929/30 till 13,5 procent för att sedan

successivt sjunka till 4,6 procent år 1933/34. Den i undersökningen

konstaterade utvecklingen torde få ses mot bakgrunden av att krisbetonade

ekonomiska konjunkturförhållanden rådde inom nästan hela

det svenska näringslivet under början av 1930-talet. Den konjunkturuppgång,

som därefter följde, synes även för maltdrycksindustrin ha

medfört förbättrade ekonomiska villkor. Detta konstaterades också av

1944 års nykterhetskommitté och bestyrkes också av de årliga undersökningar

av bruttovinstutvecklingen inom den svenska industrin, som

priskontrollnämnden verkställde. Enligt dessa undersökningar synes

maltdrycksindustrins vinstförhållanden ha varit goda omedelbart före

andra världskrigets utbrott. En viss avmattning inträffade därefter,

men bruttovinsternas andel av nettoförsäljningsvärdet höll sig på en

ganska hög nivå fram till slutet av 1940-talet. Då skedde en markant

nedgång, vilken sedan inte synes ha återhämtats. För åren 1948—

1954 noteras enligt undersökningarna endast smärre olikheter i bruttovinsternas

andel av nettoförsäljningsvärdet. Detta synes ge ytterligare

belägg för att den nu konstaterade lönsamheten inom maltdrycksindustrin

i stort sett gällt under hela 1950-talet.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

107

Bihang A

Bryggeriutredningens förslag till ny ölförsäljningsförordning

Inledande bestämmelser

1 §•

Med Öl förstås maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8

viktprocent.

2 §•

Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot ersättning.

Som försäljning skall dock icke anses att arbetsgivare på grund av

arbetsavtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller Öl åt anställd.

Till partihandel hänföres försäljning till återförsäljare i och för deras

rörelse samt försäljning för export. Försäljning till allmänheten sker genom

utminutering eller utskänkning. Med utskänkning förstås försäljning

till förtäring på stället.

3 §.

Öl må säljas endast av den som äger rätt därtill enligt denna förordning

(ölförsäljare). Hembryggt Öl må dock icke säljas.

Rätt att sälja Öl hänför sig till viss lokal (försäljningsställe).

Vid varje försäljningsställe skall, därest ölförsäljaren icke är enskild person

som själv handhar rörelsen, finnas särskilt utsedd person som har att

utöva tillsyn över försäljningen (föreståndare).

Om partihandel och import

4 §•

Partihandel må av den som äger rätt till utminutering utövas från försäljningsställe

för utminutering.

Därjämte må partihandel efter anmälan hos kontrollstyrelsen utövas av

den som yrkesmässigt inför Öl till riket.

Vid partihandel med Öl är säljaren skyldig förvissa sig om att köparen

äger rätt att återförsälja varan.

5 §.

Öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, om icke varan

antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhavarens försorg

under tillsyn av tullpersonal stämplats och försetts med etikett. Beträffande

flaska må stämplingen ske på kork, propp eller annan förslutning. Såväl

stämpel som etikett skola innehålla uppgift om namnet på det bryggeri där

tillverkningen skett samt sifferbeteckning (II) för varans klass.

Etikett må ej innehålla benämning, som är ägnad att giva maltdrycken

sken av att vara av annan klass än den till vilken den är hänförlig.

Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från bestämmelserna

i denna paragraf.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961

Om rätt till utminutering

6 §.

Efter anmälan och prövning som i 9 § sägs må Öl utminuteras av

a) detaljhandlare, som saluför bröd och annat bakverk, ägg och mjölk

samt andra mejerivaror, kött och andra köttvaror, fisk eller specerier (livsmedelshandlare),

b) yrkesmässig tillverkare av Öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare),

c) företag som i 8 § 2 mom. avses (allmännyttigt maltdrycksföretag).

Utminutering må, där särskilda förhållanden ej annat föranleda, icke förekomma

i förening med rörelse med rätt till försäljning efter den vanliga

affärstidens slut eller till utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria

drycker.

Tillverkare må icke bedriva utminutering från särskilt inrättad butik.

7 §•

ölförsäljare som är enskild person och själv handhar utminutering ävensom

föreståndare för utminutering skall med hänsyn till personliga förhållanden

vara lämplig att utöva rörelsen.

8 §.

1 mom. Då kommunens fullmäktige med synnerligen stark majoritet motsätta

sig att livsmedelshandlare bedriver utminutering, skall länsstyrelsen

förordna att sådan utminutering ej må förekomma inom kommunen.

2 mom. Föreslå kommunens fullmäktige den inskränkningen i fråga om

livsmedelshandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försäljningen

genom inrättande av särskilt företag göres oberoende av myckenheten

sålt Öl, och finnas därvid föreslagna grunder för försäljningens ordnande

i övrigt lämpliga, skall detta villkor fastställas av länsstyrelsen.

9 §•

Anmälan om utminutering inges till polismyndigheten i den ort där försäljningsstället

är beläget. Häröver skall kommunens nykterhetsnämnd

höras.

Om förutsättningar enligt 6—8 §§ finnas för utminuteringsrätt, skall anmälningsbevis

utfärdas, som gäller tills vidare.

10 §.

1 mom. Rätt till utminutering upphör, då i 6 § första stycket angivna

förutsättningar för sådan rätt icke längre föreligga och, där särskilda förhållanden

ej annat föranleda, då utminutering förenas med rörelse som i 6 §

andra stycket sägs.

2 mom. Meddelar länsstyrelsen förordnande som i 8 § 1 mom. sägs eller

fastställer länsstyrelsen i 8 § 2 mom. avsett villkor och allmännyttigt maltdrycksföretag

därefter inrättats, upphör livsmedelshandlares utminuteringsrätt

den dag länsstyrelsen förordnar.

Om rätt till utskänkning

11 §•

Utan tillstånd eller anmälan må Öl utskänkas i fall, då rätt att utskänka

rusdrycker föreligger.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

Öl må vidare utan tillstånd eller anmälan utskänkas vid slutet bord

a) till inackorderade gäster vid matservering i hem (utskänkning vid

heminackordering ),

b) till medlemmar av personalkår eller personalsammanslutning vid inackordering,

som kåren eller sammanslutningen anordnar för medlemmarna

i särskild matsal (utskänkning vid kårhushåll),

c) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal, vid servering i

denna (utskänkning i kollektivhusmatsal).

Rätt till utskänkning som avses i andra stycket b) eller c) tillkommer

den som förestår matsalen.

Konungen äger meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och under

vilka villkor militär mäss må hänföras till kårhushåll.

12 §.

I matsal eller därmed jämförlig lokal, som är avsedd för de anställda vid

institution eller företag, må den som där bedriver matservering, efter anmälan

och prövning som nedan sägs, utskänka Öl vid slutet bord till de anställda

(utskänkning i personalmatsal). Till personalmatsal hänföres även,

i den utsträckning Konungen förordnar, annan för fast anställd personal

inrättad militär mäss än i 11 § avses.

Anmälan göres hos länsstyrelsen. Vid denna fogas förklaring från institutionens

eller företagets ledning eller befälhavaren, att erinran icke göres

mot utskänkningen. Om förutsättningar finnas för utskänkningsrätt,

skall anmälningsbevis utfärdas, som gäller tills vidare.

13 §.

Tillstånd till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap må meddelas

av polismyndigheten.

14 §.

För rätt till annan utskänkning än som i 11—13 §§ sägs erfordras tillstånd

av länsstyrelsen. Detta skall avse årsutskänkning, vilken bedrives året

runt eller årligen under viss tidsperiod, eller tillfällig utskänkning, som äger

rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod.

15 §.

Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat, att på någon för turistväsendet

betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat,

må länsstyrelsen, utan hinder av vad i 19 § sägs, meddela sökanden tillstånd

till utskänkning (turistutskänkning).

16 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg eller järnvägståg eller på

luttfartyg, som i linjefart befordrar passagerare, (trafikntskänkning) meddelas,

efter den utredning som finnes erforderlig, av länsstyrelsen i det län

där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

17 §.

ölförsäljare som är enskild person och själv handhar utskänkning enligt

13 eller 14 § ävensom föreståndare för sådan utskänkning skall med hänsyn

till personliga förhållanden vara lämplig att utöva rörelsen.

Utskänkning av Öl må ej utövas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj;ts proposition nr 8 år 1961

18 §.

Ansökan om tillstånd till utskänkning enligt 14 § inges till länsstyrelsen.

Över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall, utom i fall som i

16 § avses, yttrande inhämtas från polismyndigheten och fullmäktige i den

kommun, där utskänkningen är avsedd att utövas. Fullmäktige skola höra

kommunens nykterhetsnämnd.

över ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skola, utom i fall

som i 16 § avses, polismyndigheten och nykterhetsnämnden höras.

19 §.

Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må tillstånd

ej meddelas.

Ha fullmäktige föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsutskänkning,

må nämnda antal ej överskridas.

Motsätta sig fullmäktige i kommunen, där årsutskänkning av Öl förekommer,

att sådan utskänkning vidare äger rum inom kommunen, skall

länsstyrelsen förordna härom.

20 §.

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen i

samband med utskänkningstillståndet meddela föreskrifter rörande utskänkningen,

i den mån de icke

a) röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning,

b) innebära senare tidpunkt för utskänkningens början än i 29 § 1 mom.

sägs, eller

c) innefatta förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori

av personer.

21 §.

Om tillstånd till utskänkning skall utfärdas tillståndsbevis, som gäller

tills vidare, för bestämd tid eller för visst tillfälle.

22 §.

Besluta kommunens fullmäktige att årsutskänkning av Öl överhuvud icke

må förekomma eller fatta de beslut om visst högsta antal utskänkningsställen

för årsutskänkning, skola meddelade tillstånd till sådan utskänkning

upphöra att gälla den dag länsstyrelsen förordnar. I det senare fallet meddelar

länsstyrelsen efter ansökan som i 18 § sägs nya tillstånd till årsutskänkning.

Allmänna bestämmelser

23 §.

Var och en som har befattning med försäljning av Öl skall därvid verka

för att nykterhet och ordning främjas.

Försäljningsrätt må utövas endast av ölförsäljaren med biträde, under

hans eller föreståndares tillsyn, av hos honom anställda. Försålt Öl må dock

på ölförsäljarens ansvar försändas genom annan till köpare, som är känd för

ölförsäljaren.

24 §.

Vid utminutering och utskänkning skola alkoholfria drycker tillhandahållas

i tillfredsställande urval och omfattning.

Livsmedelshandlare må bedriva utminutering endast i anslutning till försäljning

av livsmedel.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

111

25 §.

Öl må icke utskänkas till den som kan antagas ej ha fyllt 16 år.

Öl må icke av ölförsäljare eller hos honom anställda utlämnas till den

som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel.

Sådan person må icke tillåtas uppehålla sig på försäljningsställe.

Ej heller må Öl av ölförsäljare eller hos honom anställda utlämnas, då

särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd att användas

i berusningssyfte eller till olovlig försäljning. I tveksamma fall bör samråd

förekomma med kommunens nykterhetsnämnd.

26 §.

1 mom. I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd enligt denna förordning.

är det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller

ersättningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel

förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant sätt att det kan befaras att

de förtäras av gästerna.

2 mom. Vid utminutering må, utom i fall då anställd tillhandahålles Öl

på sätt i 2 § sägs, Öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller

på annat därintill beläget område, varöver ölförsäljaren äger förfoga.

27 §.

Utminutering eller utskänkning må icke utövas inom läger, kasernområde

eller annat uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område i andra

tall än som avses i 11 och 12 §§. Dock må länsstyrelsen för enstaka tillfälle

meddela tillstånd till utskänkning inom sådant område, när särskilda

skäl därtill äro.

Ordningsföreskrifter m. m.

28 §.

Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butikstängningslagen är

stadgat. Under sön- eller helgdag må dock utminutering icke bedrivas från

fordon.

29 §.

1 mom. Utskänkning av Öl enligt 11 § första stycket samt 13 och 14 §§

må ej börja före klockan 7, där ej annat följer av vad nedan i 2 mom.

stadgas.

Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt

föreskrivits enligt 20 eller 37 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 mom.

eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 3 mom.

2 mom. Föreligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i

1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets

meddelande eller senare lämna medgivande därtill, över ansökan som göres

under tillståndstiden skall yttrande inhämtas från polismyndigheten och

kommunens nykterhetsnämnd.

Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest gällande

tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill.

3 mom. Då utskänkning av Öl bedrives på grund av rätt till utskänkning

av rusdrycker, må, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, Öl utskänkas

under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

4 mom. Under tid, då utskänkning ej är medgiven, är det förbjudet att

låta Öl förtäras på utskänkningsställe.

30 §.

På passagerar- och luftfartyg må Öl utskänkas endast till besättning och

passagerare.

31 §.

Återförsäljare må icke på försäljningsställe förvara Öl i annat kärl än det

vari drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må Öl, som är avsett för

försäljning, av återförsäljaren förändras.

Hembryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.

32 §.

1 mom. överlåter innehavare av utminuteringsrätt sin rörelse på annan,

ankommer det på denne att göra sådan anmälan som i 9 § sägs.

Har den som har rätt till utminutering av Öl avlidit, försatts i konkurs

eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren

fortsätta rörelsen, skall anmälan som i 9 § sägs göras därom inom två månader

från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen.

2 mom. Har den som erhållit tillstånd till utskänkning av Öl avlidit, försatts

i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet

eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall inom två månader från dödsfallet,

första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen göras anmälan

därom hos länsstyrelsen. Såvida länsstyrelsen icke finner skäl bestämma

kortare tid, må rörelsen fortsättas, om tillståndet avser bestämd tid,

intill utgången av samma tid, och utan tidsbegränsning om tillståndet gäller

tills vidare.

3 mom. Göres ej anmälan som i 1 inom. andra stycket eller 2 mom. sägs

inom föreskriven tid anses försäljningsrätten ha upphört att gälla den dag

då anmälningstiden utgick.

4 mom. Har innehavare av tillstånd till utskänkning avlidit, försatts i

konkurs eller förklarats omyndig eller föreligga eljest skäl därtill, må länsstyrelsen,

efter hörande av de myndigheter som yttrat sig över tillståndsansökningen,

överföra tillståndet på annan.

33 §.

Ombyte av försäljningsställe för utminutering må ske efter anmälan till

polismyndigheten, som efter erforderlig prövning utfärdar nytt anmälningsbevis.

Ombyte av försäljningsställe, där utskänkning av Öl bedrives efter tillstånd,

må ske efter medgivande av länsstyrelsen.

34 §.

Fullmäktige må uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda

personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden eller fatta beslut enligt

denna förordning. I Stockholm äger nykterhetsnämnden motsvarande befogenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

11»

Om tillsyn och besvär

35 §.

För behandling av frågor om utminuteringens handhavande skall i varje

kommun finnas en lokal samarbetsnämnd. Bestämmelser härom utfärdas

av Konungen.

36 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd

att övervaka att bestämmelserna i denna förordning och med

stöd därav meddelade föreskrifter iakttagas, övervakningen av utminuteringen

skall ske i samarbete med den lokala samarbetsnämnden.

2 mom. Kontrollstyrelsen åligger att, i samverkan med en särskild hos

styrelsen inrättad samarbetsnämnd, följa utvecklingen av ölförsäljningen,

ävensom att verka för att reklam och därmed jämförlig verksamhet bedrives

på ett sätt som icke uppenbarligen står i strid med det i 23 § första

stycket angivna syftet. Styrelsen åligger vidare att ha tillsyn över tillämpningen

av denna förordning och att utfärda erforderliga ‘föreskrifter och

anvisningar i sådant hänseende.

3 mom. Den som enligt 1 eller 2 mom. har att taga befattning med tillämpningen

av denna förordning är berättigad att erhålla tillträde till tillverknings-

eller försäljningsställe med tillhörande lokaler samt att taga del av

handelsböcker med tillhörande verifikationer.

37 §.

Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav

meddelade föreskrifter eller uppfyller försäljningsrörelse icke de särskilda

krav som med hänsyn till nykterhet och ordning böra uppställas på sådan

rörelse, skall i fråga om utminutering polismyndigheten och i fråga om

utskänkning länsstyrelsen, efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd

och lokal samarbetsnämnd, i första hand meddela ölförsäljaren varning.

Därest rättelse ej vinnes, skall försäljningen helt eller delvis förbjudas eller

tillståndet återkallas, med verkan för viss tid eller tills vidare. Om så finnes

lämpligt, må länsstyrelsen meddela föreskrifter som i 20 § sägs.

I ärende, som i första stycket avses, skall polismyndigheten, där fråga är

om försäljning från ölbryggeri, inhämta yttrande från kontrollstyrelsen.

38 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande,

må länsstyrelsen eller polismyndigheten förbjuda utminutering och utskänkning

av Öl eller föreskriva inskränkningar däri.

Då så prövas nödvändigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda utminutering och utskänkning

av Öl eller föreskriva inskränkningar däri.

39 §.

Då länsstyrelsen utfärdar bevis om tillstånd till annan årsutskänkning än

trafikutskänkning, skall beslutet kungöras i tidning inom orten där allmänna

påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för anförande av besvär

skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken skall angivas

i kungörelsen.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

40 §.

1 mom. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelsen,

må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning som

är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut.

2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt denna

förordning, med undantag för beslut enligt 10 § 2 mom. samt 22 §, länder

omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda särskilt förordnas.

Ansvarsbestämmelser

41 §.

1 mom. Den som säljer Öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning

eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med dagsböter.

I ringa fall må från straff frias.

Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av Öl förut genom

lagakraftvunnen dom fällts till ansvar för sådan förseelse, eller bedriver

den som icke äger rätt till försäljning av Öl sådan försäljning i större omfattning

eller yrkesmässigt, må till fängelse i högst sex månader dömas.

2 mom. Straffes enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av

Öl, vare de på försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga

eller eljest för försäljning avsedda förråd av Öl tillika med kärl och emballage

vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.

42 §.

Låter utskänkningshavare eller någon hos honom anställd rusdrycker eller

ersättningsmedel därför förtäras eller förvaras i strid mot det i 26 § 1 mom.

stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

43 §.

Bryter någon i annat fall än i 41 eller 42 § sägs mot vad i denna förordning

är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

44 §.

Vad som med stöd av denna förordning inhämtats vid granskning av handelsböcker

med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över ölförsäljningen

må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det

med kontrollen avsedda ändamålet. Ledamot av lokal samarbetsnämnd eller

den hos kontrollstyrelsen inrättade samarbetsnämnden må icke för obehöriga

yppa vad han inhämtat i samband med nämndens arbete. Bryter någon

mot vad här stadgas, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex

månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

45 §.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskild förseelse

anses vad han före varje åtal förbrutit. Gemensamt fängelsestraff för förseelserna

må ej överstiga ett år.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 år 1961

115

46 §.

Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl begås

av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen

begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,

att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om husbonde

skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla denne såvitt

angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken föreståndaren

har att utöva tillsyn.

47 §.

1 mom. Öl som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om beslaget

genast säljas till tillverkare.

1 övrigt gäller om beslag vad därom finnes särskilt stadgat.

2 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

48 §.

Har domstol avgjort mål mot någon som bedriver yrkesmässig ölförsäljning

eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående förseelse som

avses i 41—43 §§, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från domens

avkunnande översända avskrift av domen till den myndighet som utfärdat

tillståndsbevis eller anmälningsbevis och eljest till länsstyrelsen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 19 i den mån annat ej

följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphäves ölförsäljningsförordningen den 26 maj

1954 (nr 522), dock att sistnämnda författning alltjämt skall äga tillämpning

beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 19 .

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som

ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i

stället tillämpas.

4. Den som vid utgången av september 19 äger rätt att sälja Öl må

efter ikraftträdandet av denna förordning behålla sin rätt tills vidare, där

icke rätten avser utminutering och rättighetshavaren enligt förordningens

6 § icke kan erhålla ny försäljningsrätt. Dock må försäljningsrätten behållas,

därest rättighetshavaren är enskild person, så länge han innehar

rörelsen och i annat fall intill den 1 oktober 19 .

5. Tillverkare må oavsett vad i 6 § tredje stycket stadgas, bedriva utminutering

från särskilt inrättad butik, därest denna anordnats före den 1

januari 1960.

6. Länsstyrelsen skall före ikraftträdandet av denna förordning bereda

kommunerna tillfälle att besluta, huruvida livsmedelshandlare må bedriva

utminutering inom kommunen eller föreslå den inskränkningen i fråga om

livsmedelshandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försäljningen

genom inrättande av särskilt företag göres oberoende av myckenheten

sålt Öl.

7. I fråga om ansökan och anmälan enligt nya förordningen skola bestämmelserna

i förordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 19 .

Beslut enligt förordningen må meddelas även före sistnämnda dag dock

med verkan tidigast från och med denna dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1X6

Kungl. Maj. ts proposition nr 8 år 1961

Bihang B

Bryggeriutredningens förslag till kungörelse om lokala samarbetsnämnder för

frågor rörande utminutering av Öl

Med stöd av 35 § ölförsäljningsförordningen förordnas härigenom som

följer.

1 §•

Lokal samarbetsnämnd för frågor rörande utminutering av Öl skall bestå

av en representant för fullmäktige i kommunen, en för kommunens nykterhetsnämnd

och en för polismyndigheten i orten samt en eller två av polismyndigheten

utsedda representanter för dem som bedriver utminutering av

Öl inom kommunen.

För varje ledamot utses på samma sätt en suppleant.

2 §•

Ledamöter och suppleanter utses för fyra kalenderår. Avgår ledamot eller

suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses ersättare

för den tid, som skulle ha återstått för den avgångne.

3 §.

Nämnden utser ordförande inom sig.

4 §■

Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden, dock minst en gång

årligen. Ledamot av nämnden äger påfordra, att sammanträde hålles för

behandling av särskild fråga.

För behandling av till nämnden hörande frågor äger denna att till sammanträde

kalla ölförsäljare som bedriver utminutering av Öl inom kommunen

och andra personer som kunna lämna erforderliga upplysningar.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 19 .

Det åligger länsstyrelsen att medverka till att samarbetsnämnd i vederbörlig

ordning utses för varje kommun inom länet.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8 år 1961

117

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... 1

Förslag till ölförsäljningsförordning .......................... 3

Förslag till ändringar i maltdryckstillverkningsförordningen...... 11

I. Inledning .............................................. 12

II. Allmänna synpunkter .................................. 14

III. Kontrollen över bryggerinäringen ........................ 42

IV. Maltdryckernas alkoholhalt m. m......................... 55

V. Utminuteringsrättigheter ................................ 63

VI. Det kommunala inflytandet på utminuteringen ............ 77

VII. Utskänkning av Öl ...................................... 88

VIII. Detaljmotivering ...................................... 91

IX. Departementschefens hemställan ............ 99

Bilagor

PM ang. maltdryckernas verkan ............................ 100

PM ang. bryggerinäringens lönsamhet ...................... 105

Bihang. Bryggeriutredningens författningsförslag................ 107

601682 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny ölförsäljnings förordning, m. m. a1 i texten
  2. BevU 1961:10 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ny ölförsäljningsförordning, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2000 ref. 12 ur registret