Sök i Ratio Lex

Angående riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap framtida organisation och verksamhet, m. m

1961-03-10 · 64 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 64 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:84, Angående riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap framtida organisation och verksamhet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1961

1

Nr 84

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riksnämndens

för ekonomisk försvarsberedskap framtida organisation

och verksamhet, m. m.; given Stockholms slott

den 10 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

från och med den 1 januari 1962 omorganiseras till en överstyrelse för

ekonomisk försvarsberedskap med kollegial beslutsform. I styrelsen skall

ingå ett antal lekmannarepresentanter företrädande näringsliv och andra

berörda samhällsintressen. Enligt förslaget ersättes riksnämndens nuvarande

avdelningssystem med en byråorganisation. — I propositionen begäres anslag

för riksnämnden för tiden 1 juli—31 december 1961 och för överstyrelsen

för återstoden av nästa budgetår. Kostnadsmässigt innebär omorganisationen,

att myndighetens verksamhet kommer att bedrivas inom en i

huvudsak oförändrad medelsram.

Det förordas, att överstyrelsen — liksom hittills riksnämnden — intar

ställning som centralorgan inom det ekonomiska försvaret. Samtidigt bör decentraliseringslinjen

vidhållas innebärande att beredskapsuppgifter, där så

lämpligen kan ske, pålägges myndigheter med motsvarande fredsmässiga

uppgifter. I enlighet härmed föreslås, att vissa riksnämnden nu åvilande

beredskapsuppgifter — närmast på transportområdet — överflyttas till

andra myndigheter och organ.

I fråga om ansvarsfördelningen i förhållandet mellan centralorganet och

övriga bercdskapsplanerande myndigheter inom det ekonomiska försvaret

uttalas önskvärdheten av en klarare bestämning av planeringsansvaret i

resp. fall. Ur denna synpunkt avses en översyn av vederbörande myndigheters

instruktioner komma till stånd.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 84

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen å Stockholms slott den 10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om riksnämndens

för ekonomisk försvarsberedskap framtida organisation och verksamhet,

m. m., och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (X ht p. 97) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1961/62

beräkna

a) till Riksnåmnden för ekonomisk försvarsberedskap: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1 352 000 kronor;

b) till Riksnåmnden för ekonomisk försvarsberedskap: Omkostnader ett

förslagsanslag av 204 000 kronor.

Hithörande frågor torde nu få upptagas till fortsatt behandling.

I. Inledning

Utredningsuppdraget m. m.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 december 1957 tillkallade

chefen för handelsdepartementet samma dag regeringsrådet G. T. Hedborg

som utredningsman med uppdrag att företaga en översyn rörande riksnämndens

för ekonomisk försvarsberedskap verksamhet och organisation.

Utredningsmannen avgav den 21 juni 1960 betänkande (stencilerat) med

förslag i ämnet.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av överbefälhavaren,

arméintendenturförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, försvarets förvaltningsdirektion, försvarets fabriksstyrelse,

arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd,

civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,

generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statens biltrafiknämnd,

statskontoret, bank- och fondinspektionen, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, sjöfartssty
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

relsen, försäkringsinspektionen, riksnäninden för ekonomisk förs\arsbei edskap,

statens lönenämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Norrbottens, Västernorrlands,

Värmlands och Västmanlands län, civilbefälhavarna i andra och fjärde

civilområdena, 1953 års trafikutredning, fullmäktige i riksbanken, Sveriges

industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening,

Landsorganisationen i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation samt

Tjänstemännens centralorganisation. — överbefälhavaren har i sitt yttrande

åberopat utlåtanden från cheferna för armén, marinen och flygvapnet. Vidare

har fogats till yttrandet från kommerskollegium utlåtanden från Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg

och handelskammaren i Gävle, till yttrandet från sjöfartsstyrelsen

utlåtande från Svenska sjöfolksförbundet samt till yttrandet från Tjänstemännens

centralorganisation utlåtande från Statstjänstemannaförbundet.

I anslutning till betänkandet behandlas riksnämndens för ekonomisk

försvarsberedskap framställning den 24 augusti 1960 med anslagsäskanden

för budgetåret 1961/62.

Riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap nuvarande arbetsuppgifter

och organisation

I betänkandet har på s. 7—66 lämnats en historik samt en redogörelse för

riksnämndens nuvarande arbetsuppgifter och organisation. Här torde följande

böra återges.

Samordningen av den ekonomiska försvarsberedskap

e n. Riksnämnden trädde i verksamhet den 1 januari 1947. Efter en kortare

försöksperiod fastställdes dess uppgifter, befogenheter och organisation

mera definitivt fr. o. m. den 1 juli 1948. Enligt gällande instruktion av den

26 juni 1948 (nr 552) är riksnämnden under Kungl. Maj :t centralorgan

för landets ekonomiska försvarsberedskap och har i denna sin egenskap att

leda, övervaka och samordna landets försvarsförberedelser på det ekonomiska

området i syfte att vid krig, vari riket kan komma att befinna sig, eller

eljest under utomordentliga, av krig eller krigsfara föranledda förhållanden

försvarets behov av förnödenheter må kunna tillgodoses och folkförsörjningen

tryggas. Behovet av ett centralorgan sammanhänger med förhållandet alt

de ekonomiska beredskapsuppgifterna är fördelade på ett flertal myndigheter

och organ — såsom arbetsmarknadsstyrelsen, statens jordbruksnämnd,

kommunikationsverken, försvarets förvaltningsmyndigheter etc. — och att

en samordning därför måste ske av det arbete som bedrives av dessa. Vad

angår den närmare innebörden av riksnämndens samordningsuppgift har

denna allmänt angetts vara att bedöma i vad mån viss arbetsuppgift tillhör

det ekonomiska försvarsberedskapsområdet och att svara för att försvarsförberedelserna

på delta område är samordnade sinsemellan och med förberedelserna

inom andra delar av totalförsvaret, då närmast det militära

försvaret och civilförsvaret. I samordningsuppgiften ingår även atl tillse att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

erforderliga försvarsförberedelser inom det ekonomiska området vidtages på

alla delområden av betydelse.

Enligt instruktionen skall vidare riksnämnden, i den mån detta icke enligt

Kungl. Maj :ts bestämmande ankommer på annan myndighet, inom ramen

för tillgängliga medel själv ombesörja, att erforderliga förberedelser i nyss

angivet syfte blir vidtagna. Riksnämnden har därjämte att fullgöra de uppgifter

i avseende å försvarsberedskapen i övrigt, som Kungl. Maj :t i särskild

ordning bestämmer.

För att fullfölja sin uppgift skall riksnämnden med civila och militära

myndigheter, vilka handhar uppgifter på den ekonomiska försvarsberedskapens

område, samråda om den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan riksnämnden och sådan myndighet. För uppnående av planmässighet

i beredskapsarbetet äger riksnämnden meddela myndighet anvisningar

rörande arbetets bedrivande. Därest myndigheten icke anser sig böra följa

anvisningarna, har den att utan dröjsmål bringa frågan under Kungl. Maj:ts

prövning samt lämna riksnämnden besked därom.

Det samarbete med andra myndigheter och organ, som riksnämndens

samordnande och planerande verksamhet kräver, har man sökt säkra genom

att i olika civila och militära myndigheters instruktioner intaga föreskrifter

om samråd med nämnden. Vad angår riksnämndens egen instruktion, har

i denna betonats angelägenheten av nära samarbete med »andra civila

och militära myndigheter samt med allmänna och enskilda institutioner,

sammanslutningar och företag». Samrådssynpunkten har också beaktats genom

riksnämndens sammansättning och genom möjligheten för vissa verkschefer

in. fl. att närvara vid nämndens sammanträden.

Riksnämndens planläggningsarbete på det ekonomiska

försvarsberedskapsområdet. Enligt instruktionen åligger

det riksnämnden att med uppmärksamhet följa den allmänna utvecklingen

inom och utom landet på de områden som är föremål för nämndens

verksamhet samt skaffa sig fullständigast möjliga kännedom om landets

näringsliv samt om tillgångar på bränslen och kraft, råvaror och andra förnödenheter,

arbetskraft och trafikmedel. En sådan överblick över det ekonomiska

fältet är nödvändig såväl med hänsyn till den samordnande verksamhet

som riksnämnden har att utöva beträffande det ekonomiska beredskapsarbetet

i stort som med hänsyn till det planläggningsarbete som

riksnämnden själv utför.

Vad angår det förberedelse- och planläggningsarbete, som riksnämnden

själv bedriver på centrala delar av det ekonomiska beredskapsoinrådet —

framför allt i fråga om produktion och handel, lagring, bränsleförsörjning

och transportverksamhet — har i betänkandet lämnats en närmare redogörelse.

Här må följande nämnas.

Beträffande nämndens produktionsplanering — som i likhet med dess

varuförsörjningsplanering överhuvud icke omfattar livsmedels- och fodermedelsområdena

— gäller enligt instruktionen, att där beträffande särskilt

viktiga varor försörjningen icke anses böra tryggas genom lagerhåll
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1961

ning nämnden har att vidtaga åtgärder för alt så långt möjligt säkerställa

erforderlig produktion i ett krisläge. I sådant syfte har inom nämnden upprättats

ett register över företag, vilkas verksamhet befunnits vara av särskild

betydelse. I anslutning till registret har för särskilda kategorier av

företag — genom ett system med produktionsbesked och industritablåer

— detaljerade planer uppgjorts för verksamheten i krig. — Även i fråga

om handeln pågår planläggningsarbete. Detta omfattar vissa större handelsföretag,

vilka ur olika synpunkter anses lämpliga att utgöra en stomme

för distributionen vid krig eller krigsfara. Annan icke-industriell verksamhet,

som gjorts till föremål för planering, är bank- och försäkringsrörelse.

I fråga om beredskapslagringen har riksnämnden ålagts — i den mån det

ej ankommer på annan myndighet — att, där tillgång inom landet av vissa

varor i händelse av krig eller avspärrning i varutillförseln är av vikt för

försvaret eller för landets försörjning i övrigt, upprätta planer för lagring

av varorna ävensom i samband därmed handha frågor rörande statens inköp

och lagerhållning. Till grund för nämndens beredskapslagring, som i

första hand avser råvaror och halvfabrikat, ligger planer uppgjorda i samråd

med olika berörda myndigheter och näringslivet. Beträffande lagringsverksamheten,

som har en betydande omfattning, ges närmare bestämmelser

i instruktionen.

På bränsleförsörjningens område är lagringen av särskild betydelse i beredskapshänseende.

Detta gäller såväl fasta som flytande bränslen. Vad de

senare angår är riksnämnden tillsynsmyndighet i fråga om det oljelagringsprogram,

som antogs vid 1957 års riksdag och som avser att genom ökad

lagringsskyldighet för enskilda få till stånd en bättre lagringsberedskap. Fortlöpande

uppmärksamhet ägnas distributionsproblemen i samband med flytande

bränslen. Beträffande planeringen i övrigt på bränsleområdet inriktas

förberedelsearbetet på att stärka beredskapen i fråga om inhemska bränslen.

Detta sker genom produktions- och avverkningsplanering, genom initiativ

till forsknings- och försöksverksamhet etc.

I fråga om transportplaneringen skall enligt beslut av Kungl. Maj:t utgångspunkten

för planläggningen av det civila transportväsendet under krig

eller krigsfara vara, att riksnämnden blir central trafikregleringsmyndighet

i krig. Vad angår det fredstida förberedelsearbetet handhas detta på landsvägstransporternas

och sjöfartens område i central instans av riksnämnden

själv, som regionalt biträdes av länsstyrelserna.

Nämnas må slutligen det förberedelsearbete av juridisk och organisatorisk

art, som enligt instruktionen åvilar riksnämnden och som bl. a. innebär

skyldighet att utarbeta förslag till olika beredskaps- och regleringsförfattningar,

uppgöra organisationsplaner för krismyndigheter etc.

Riks nämndens organisation. Riksnämnden utgöres av en generaldirektör

och chef, tillika ordförande i nämnden, samt fyra ledamöter,

vilka enligt instruktionen skall med generaldirektören dela ansvaret för

nämndens förvaltning. Vilka som skall utses till ledamöter anges icke närmare

i instruktionen. I den proposition, som låg till grund för myndighe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 196t

tens inrättande, uttalades endast att det borde vara personer, vilkas meriter

låg däri att de på olika samhälleliga områden och särskilt inom näringslivet

visat sig allmänt kunniga, omdömesgilla och initiativrika. För att

vid behandlingen av förekommande ärenden säkra erforderligt samråd med

andra myndigheter har i instruktionen intagits föreskrift om rätt för vissa

verkschefer m. fl. att deltaga i nämndens sammanträden. Sålunda skall chefen

för försvarsstaben, chefen för civilförsvarsstyrelsen, chefen för arbetsmarknadsstyrelsen

och ordföranden i statens livsmedelskommission (numera

chefen för statens jordbruksnämnd) vid handläggningen av ärenden av

större vikt eller mera allmän betydelse eller som berör vederbörandes verksamhetsområde

äga närvara och yttra sig, dock utan rätt att deltaga i beslutet.

Även i övrigt må representant för centralt ämbetsverk närvara vid

och deltaga i överläggningar rörande ärende, som berör verkets område.

Beträffande organisationen i övrigt skall enligt instruktionen inom riksnämnden

finnas tre avdelningar, benämnda allmänna avdelningen, särskilda

planeringsavdelningen och affärsavdelningen. Avdelningarna skall förestås

av resp. en kanslichef, en överingenjör och en direktör.

Allmänna avdelningen skall handlägga följande frågor och ärenden, nämligen

anslagsfrågor, ärenden angående riksnämndens organisation och personal,

frågor rörande organisationen i övrigt av den ekonomiska försvarsberedskapen,

frågor rörande tillsynen av olika myndigheters försvarsförberedelser

på det ekonomiska området, frågor rörande utfärdande, upphävande

och ändring av allmän lag eller författning ävensom juridiska och

administrativa frågor i allmänhet. Avdelningen skall också utarbeta organisationsplaner

för särskilda förvaltningsmyndigheter, som erfordras i händelse

av krig eller avspärrning.

Särskilda planeringsavdelningen skall enligt instruktionen handlägga frågor

rörande den beredskapsplanläggning, som det åligger riksnämnden att

själv ombesörja. Denna omfattar som förut nämnts främst planering av

krigsproduktion — jämte viss annan krigstida verksamhet — samt allmän

varuplanering, bränsleplanering och transportplanering. — Det bör framhållas,

att den faktiska organisationen här icke motsvarar vad som förutsättes

i instruktionen. Avdelningen torde sålunda — såsom närmare utvecklas

i det följande -— aldrig fullt ut ha fungerat i sin ursprungligen tänkta

form och kan i allt fall nu icke längre anses existera som organisatorisk

enhet.

På affärsavdelningen slutligen ankommer enligt instruktionen att handlägga

frågor rörande uppköp, lagring och försäljning av varor samt anskaffande

av lagringsutrymmen ävensom andra med nämndens affärsverksamhet

sammanhängande spörsmål.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

7

II. Samordningen och ansvarsfördelningen inom den ekonomiska

försvarsberedskapens område

Utredningen

Decentraliseringslinjen i beredskapsarbetet vidhål1

e s. Utredningen förordar, att man fasthåller vid den s. k. decentraliseringslinjen.

Det direkta ansvaret för de ekonomiska försvarsförberedelserna bör

således så långt möjligt åvila myndigheter, som har motsvarande fredstida

uppgifter eller eljest besitter särskilda insikter på området i fråga. Därigenom

skapas de bästa garantierna för att den sakkunskap, som förvärvats

av de på området i fråga fredsmässigt sysselsatta myndigheterna, kommer

beredskapsplanläggningen till godo. Därtill kommer att vid en krigsorganisation

den från fredsarbetet sakkunniga personalen i betydande utsträckning

måste tagas i anspråk för uppgifterna i fråga, och omställningen till

en sådan organisation underlättas, därest vederbörande personal redan under

fredstid blivit nära förtrogen med planläggningen.

I den mån lämplig fredstida myndighet icke finnes att tillgå för en beredskapsuppgift

bör det liksom hittills ankomma på riksnämnden att ombesörja

densamma. Det är emellertid angeläget tillse, att omfånget av egna

planeringsuppgifter får den begränsning, som en följdriktig tillämpning av

decentraliseringsprincipen medför. Med hänsyn härtill bör gälla, att riksnämnden

utifrån under hand vunna erfarenheter fortlöpande uppmärksammar

möjligheterna till och framför förslag om överförande av särskilda arbetsuppgifter

till härför lämpade myndigheter. Utredningen har vid sin genomgång

av riksnämndens arbetsfält funnit skäl föreligga att redan nu föreslå

en överflyttning till andra myndigheter av visst planeringsansvar,

närmast då på transportområdet. Med hänsyn till denna frågas vikt och

omfattning behandlas densamma i ett särskilt avsnitt.

Riksnämndens anvisningsrätt föreslås upphöra. Utredningen

konstaterar, att med den angivna uppdelningen av det ekonomiska

beredskapsarbetet på olika myndigheter särskilda garantier ansetts

böra skapas för att detta arbete blir effektivt samordnat och bedrivet med

utgångspunkt från gemensamma målsättningar. Riksnämnden har sålunda

fått ställning av centralorgan för landets ekonomiska försvarsberedskap

med uppgift att »leda, övervaka och samordna landets försvarsförberedelser

på det ekonomiska området». Det samarbete med andra myndigheter och

organ, som riksnämndens verksamhet kräver, har man sökt säkra genom

att i nämndens egen och andra myndigheters instruktioner intaga föreskrifter

om samråd. Riksnämndens samordnande ställning har också ansetts

kräva, att nämnden har befogenhet att lämna i det ekonomiska försvarsberedskapsarbetet

deltagande myndigheter anvisningar rörande arbetets bedrivande.

Utredningen har ställt frågan om man genom de vidtagna anordningarna

verkligen tillskapat de erforderliga förutsättningarna för en faktisk och ef
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år VJ61

fektiv samordning av den ekonomiska försvarsberedskapen. Uppenbart är

enligt utredningen, att meddelade föreskrifter möjliggör för riksnämnden

att såsom centralorgan hålla sig underrättad om hur beredskapsplaneringen

på olika områden fullföljes samt att taga initiativ till samråd och överläggningar

i syfte att åstadkomma samordning. Man kan dock icke bortse från

det läge som uppstår, då av något skäl de berörda myndigheterna icke åstadkommer

den erforderliga samordningen av planeringsarbetet. Orsakerna till

en sådan situation kan vara skiftande. De kan bottna i olika uppfattning om

målsättningen i stort, om väsentliga detaljer däri, om hur utförandet skall

ske, om på vem en viss uppgift skall falla o. s. v. Det är i sådana fall, som riksnämndens

anvisningsrätt tänkts fylla en uppgift. Mot denna lösning av samordningsproblemet

har utredningen särskilt vänt sig. Den har uppenbara

svagheter, som utredningen funnit icke sakna sina praktiska verkningar.

Rent principiellt ter det sig mindre tilltalande med en ordning, som bygger

på att en myndighet skall lämna en sidoordnad sådan föreskrifter om

vad på den ankommer eller hur den skall lösa sina uppgifter. Ett sådant

förfarande synes i själva verket mindre väl förenligt med den hävdvunna

uppfattningen om de centrala verkens och myndigheternas ställning såsom

självständigt verksamma och för sina åtgöranden ansvariga organ. Man

kommer enligt utredningen icke förbi denna invändning med en hänvisning

till möjligheten för den anvisningsmottagande att i förekommande fall bringa

frågan under Kungl. Maj:ts prövning. Föreskriften härom utgör närmast ett

belägg för att systemet med anvisningar redan från början bedömts såsom

icke invändningsfritt.

Den avgörande svagheten i detta system ligger emellertid däri att i ett

läge, då samstämmighet i uppfattning och samordning av planering icke

utan vidare kommer till stånd, möjligheten att tillgripa formliga anvisningar

faktiskt ej utnyttjas. Skälet är därvid enligt utredningen helt enkelt det, att

en sådan metod — förutom att den strider mot vedertagna former för en

myndighets sätt att agera gentemot en annan myndighet — ter sig till sin

innebörd brysk och kanske bedömes såsom för framtiden ägnad att ytterligare

försvåra möjligheterna till samförstånd.

Som resultat av sina överväganden föreslår utredningen, att riksnämndens

anvisningsrätt avskaffas.

En ökad reell ansvarsfördelning i förhållandet mellan

de beredska psplanerande myndigheterna. Utredningens

förslag om borttagande av anvisningsrätten följer av dess uppfattning,

att riksnämnden bör befrias från sitt — åtminstone formellt vittgående

—- ansvar för genomförandet av en samordning inom det ekonomiska

beredskapsfältet.

Vid sina överväganden av detta spörsmål har utredningen bl. a. beaktat

det förhållandet, att de faktiska förutsättningarna för en över hela det ekonomiska

försvarsområdet samordnad planering icke synes vara i allo helt

tillfredsställande. Det bör även bemärkas, att läget numera är delvis annor
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1961

lunda än på den tid, då folkhushållningsdepartementet fanns och inom

Kungl. Maj :ts kansli svarade för samordningen i ekonomiska beredskapsfrågor.

Den omständigheten att ett särskilt departement, varunder åtskilliga

beredskapsvårdande myndigheter sorterade, framstod som den naturlige

huvudmannen på ifrågavarande område torde ha inneburit gynnsammare

förutsättningar än de nu föreliggande för beredskapsplaneringens samordning

även på verksplanet. Bilden är numera betydligt mer splittrad med de

viktigare beredskapsplanerande verken lydande under en rad olika departement,

såsom handels-, social-, jordbruks-, inrikes- och kommunikationsdepartementen.

Vad angår riksnämndens nuvarande ansvarsställning som centralorgan

påtalar utredningen den oklarhet, som f. n. råder i fråga om fördelningen

av det både formella och reella ansvaret för beredskapsplaneringen. Enligt

utredningen borde det rimligen förhalla sig sa att om en viss beredskapsuppgift

instruktionsmässigt eller eljest ankommer på en myndighet och

om denna uppgift kan lösas separat, endast denna myndighet bör ha ansvaret

för vad som göres eller låtes. Jämlikt sin instruktion åligger det emellertid

riksnämnden »att leda, övervaka och samordna» försvarsförberedelserna

på det ekonomiska området, och något avkall från denna uppgift göres

ej för det fall, där själva utförandet av sådana förberedelser ålagts annan

myndighet. På i huvudsak samma sätt ter sig läget, där planeringen av försvarsberedskapen

i något särskilt hänseende gemensamt ankommer på flera

myndigheter och av dessa måste lösas i intimt samarbete. Riksnämndens

medverkan kan därvid betingas av att planeringen även berör områden, för

vilka nämnden är omedelbart ansvarig. Vad instruktionen ålägger riksnämnden

för ansvar i sådana fall är oklart. Skyldigheten att »leda, ö\er\aka och

samordna» kan enligt utredningen ge rum för en mycket vidsträckt tolkning.

Utredningen har mot bakgrund av sina överväganden i ämnet framlagt

vissa synpunkter och förslag på hur samarbetet inom det ekonomiska beredskapsområdet

bör ordnas. Förslagen syftar till en ökad reell ansvarsfördelning

mellan de i beredskapsarbetet deltagande myndigheterna samtidigt

som samordningsaspekten beaktas genom att förbättrade former skapas för

ett kontinuerligt samråd mellan berörda myndigheter. Utredningens förslag

i sistnämnda hänseende — som avser inrättandet av en särskild samordningsdelegation

för civila beredskapsfrågor -— redovisas i närmast följande

avsnitt.

Beträffande ansvarsfördelningen innebär den föreslagna ordningen, att den

decentralisering av beredskapsuppgifter, som utredningen i det föregående

förordat, åtföljes av en motsvarande decentralisering av ansvaret för att berörda

uppgifter blir tillfredsställande genomförda och samordnade med annan

beredskapsplanering. Vad angår riksnämnden själv skall den — vid

sidan om sin egen beredskapsplanerande verksamhet — bibehålla sin ställning

som centralorgan inom det ekonomiska försvaret. Nämnden skall vis
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

serligen icke längre vara direktivgivande och i sista hand ansvarig för att

en samordning av beredskapsplaneringen verkligen kommer till stånd. Den

skall emellertid ha skyldighet att följa upp beredskapsverksamheten på hela

det ekonomiska fältet, taga initiativ där så är påkallat, vid behov stå till

de beredskapsplanerande myndigheternas förfogande för samråd samt allmänt

verka för samordning såväl inom det ekonomiska försvaret som i dettas

förhållande till andra totalförsvarsgrenar. Utredningen föreslår — som

strax skall närmare utvecklas — en särskild delegation för samordningsfrågor

och anser, att ett sådant organ bör kunna ge verksamt stöd åt riksnämnden

i dess arbetsuppgifter som centralorgan.

Med en ökad reell ansvarsfördelning är det angeläget, att en klarare gränsdragning

sker i vederbörande instruktioner av de beredskapsuppgifter, som

åvilar riksnämnden resp. andra myndigheter. Utredningen åsyftar härvidlag

främst beredskapsuppgifter, vilka uppenbarligen bör ankomma på andra

myndigheter än riksnämnden men beträffande vilka uppgifter det saknas

instruktionsmässig föreskrift om att ansvaret för dem verkligen också åvilar

dessa andra myndigheter. Klarare riktlinjer bör i sådana fall ges genom att

det i vederbörliga instruktioner i möjligaste mån angives vad som i förevarande

hänseenden ankommer på de olika verken och myndigheterna. Utredningen

vill alltså förorda en översyn av instruktionerna från denna utgångspunkt.

Utredningen uppehåller sig i sammanhanget vid vissa mindre beredskapsuppgifter,

där nuvarande regler synes ägnade att skapa oklarhet om vem

som har det direkta ansvaret för beredskapsplanläggningen. Det gäller försäkrings-,

bank- och penningväsendet. I avsaknad av uttryckliga bestämmelser

i vederbörliga instruktioner torde emellertid det direkta ansvaret

nu få anses åvila riksnämnden. Mot bakgrund av vad utredningen förut

mera allmänt framhållit beträffande decentraliseringen, framstår det som

naturligt, att ansvaret anknytes till de myndigheter (försäkringsinspektionen,

bank- och fondinspektionen etc.), som genom sin fredsmässiga verksamhet

besitter den särskilda sakkunskapen.

Delegationen för civila försvarsberedskapsfrågor.

För att skapa bättre betingelser för en kontinuerligt verkande effektiv samordning

har utredningen efter ingående överväganden ansett sig böra förorda

inrättandet av en »chefsnämnd», innefattande en representation för

de beredskapsplanerande myndigheterna och med uppgift att till gemensamma

överläggningar upptaga beredskapsfrågor, som är av kontroversiell

karaktär eller som med hänsyn till sin särskilda vikt eller omfattning bör

avhandlas inom delegationen.

Utredningen förklarar sig medveten om att de samordningsproblem den

haft att överväga närmast avser den ekonomiska försvarsberedskapen. Den

har emellertid icke kunnat bortse från det förhållandet, att samordningsfrågorna

i vidsträckta hänseenden är ett odelbart helt och att det icke

skulle innebära en rationell lösning att för samrådsförfarande tillsätta en

chefsnämnd, vars uppgift begränsades till det ekonomiska beredskapsfältet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 84 år 1961

Sådana väsentliga frågor som t. ex. de vilka avser transportväsendet, arbetskraftsfördelningen,

industriproduktionen och livsmedelsförsörjningen måste

sålunda dryftas och lösas under beaktande jämväl av anspråk som ställts

från företrädare för andra grenar av totalförsvaret. Särskilt gör sig då enligt

utredningen behovet av en samordning av den civila försvarsberedskapen

gällande. Med hänsyn härtill bör nämndens uppgift avse hela detta beredskapsfält.

Benämningen föreslås bli delegationen för civila beredskapsfrågor. I fråga

•om sammansättningen bör enligt utredningen i delegationen i första hand

vara representerade myndigheter och organ med mera centrala uppgifter

inom det civila beredskapsområdet. Som permanenta ledamöter föreslås ingå

cheferna för civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

arbetsmarknadsstyrelsen, jordbruksnämnden och medicinalstyrelsen

samt ordföranden i den centrala civila transportkommitté (CCT), som

utredningen föreslår tillsatt (se härom i det följande). Till denna delegation

bör även i förekommande fall adjungeras chefer för andra myndigheter

med uppgifter inom det berörda beredskapsområdet eller med uppgifter

som har anknytning till detta. Jämväl företrädare för närings- och intresseorganisationer

bör kunna beredas tilfälle närvara.

Delegationens uppgift är att verka för samordning, överläggningarna inom

densamma bör sålunda syfta till att skapa förutsättningar för en gemensam

grundsyn och ett samordnat handlingsprogram. Den bör emellertid icke tillläggas

någon beslutanderätt, vilket för övrigt skulle vara oförenligt med de

olika verkens självständiga ställning. Utredningen understryker i sammanhanget,

alt delegationens tillskapande icke innebär någon minskning i de

beredskapsvårdande myndigheternas skyldighet att själva i görlig mån samordna

sina resp. beredskapsuppgifter och icke heller någon principiell förändring

för riksnämnden i dess ställning som centralorgan på det ekonomiska

beredskapsfältet.

Vad angår ordförandeskapet har utredningen angivit de alternativa möjligheterna

att till ordförande utse antingen någon av de berörda verkscheferna

eller ett statsråd, närmast då det konsultativa statsråd som på regeringsplanet

har till uppgift att svara för samordningen av de civila beredskapsfrågorna.

De skäl som kan anföras för resp. mot ett vart av alternativen

har närmare utvecklats i betänkandet.

Utredningen erinrar om alt chefen för försvarsdepartementet numera tillkallat

särskilda sakkunniga för utredning rörande totalförsvarets ledningsoch

samordningsproblem och förutsätter, att dessa frågor härigenom kan

bringas till en mera definitiv lösning. Från beredskapssynpunkt kan det

emellertid enligt utredningen icke vara tillrådligt att i avbidan härpå låta

samordningsproblemen inom det civila försvarsberedskapsområdet förbli i

det för dagen rådande läget. Utredningen anser det tvärtom angeläget, att

den föreslagna delegationen för civila beredskapsfrågor snarast inrättas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 8i år 1961

Yttranden

Vad utredningen anfört om önskvärdheten av decentralisering sprincipens

fortsatta tillämpning inom det ekonomiska beredskapsarbetet

har av remissinstanserna allmänt tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Från ett par remissinstansers sida frainhålles dock de olägenheter,

som en alltför långt driven decentralisering kan innebära med hänsyn

till samordningsaspekten och riksnämndens ställning som centralorgan.

Civilförsvarssiyrelsen framhåller, att man genom en horisontell decentralisering

till sådana myndigheter, som genom sina fredsuppgifter äger särskild

sakkunskap på respektive områden, lättast åstadkommer den önskvärda

smidigheten i beredskapsarbetet. Styrelsen vill dock starkt understryka

behovet av samordning vid genomförd decentralisering.

Överbefälhavaren — liksom statens jordbruksnämnd — anser, att en utgångspunkt

vid decentralisering av beredskapsuppgifter bör vara, att de

tredstida myndigheter vilka tilläggas sådana även får ansvaret för den planerade

verksamhetens bedrivande under krig. All verksamhet på det ekonomiska

försvarets område bör enligt överbefälhavaren författningsmässigt

regleras efter denna grundprincip.

Enligt överståthållarämbetet medför de ekonomiska beredskapsuppgifternas

svårighetsgrad och deras utsträckning till väsentliga delar av samhällslivet,

att man säkerligen icke enbart genom organisationsförändringar

löser riksnämndens nuvarande svårigheter. En ytterligare decentralisering

av beredskapsuppgifter torde ur denna synpunkt vara nödvändig. — En

ökad decentralisering förordas även av generalposlstijrelsen, som anser att

en sådan skulle innebära en väsentlig rationalisering av planläggningsarbetet

och möjliggöra för riksnämnden att i större utsträckning ägna sig åt de

särskilda för landets försvar synnerligen betydelsefulla funktioner, som

alltjämt avses skola åvila nämnden.

Försvarets fabriksstgrelse säger sig i princip ansluta sig till decentraliseringslinjen

men vill dock understryka, att frågan om anknytning av en

planläggningsuppgift till viss myndighet noga måste prövas med beaktande

av huruvida myndigheten med hänsyn till arten av sina fredsmässiga arbetsuppgifter

verkligen kan anses äga de bästa förutsättningarna för att även

sörja för krigsplanläggning.

Marinförvaltningen anser, att en viss restriktivitet bör iakttagas vid tillJämpningen

av decentraliseringsprincipen. Ytterligare decentralisering synes

sålunda kunna medföra, att riksnämndens ställning som samordnande

organ kommer att försvagas.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap slutligen uppehåller sig

särskilt vid samordningsaspekten i samband med decentraliseringen. Ett

ställningstagande för eller mot en viss decentralisering är enligt nämnden i

första hand en avvägning mellan å ena sidan fördelarna att lägga uppgifterna

hos ett fackorgan och å andra sidan de nackdelar detta medför ur

samordningssynpunkt. Endast då fördelarna klart överväger, bör decentralisering

ifrågakomma.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

Behovet av ett särskilt centralorgan med samordnande funktioner inom

det ekonomiska försvaret har icke ifrågasatts av någon remissinstans och

icke heller riksnämndens ställning som sådant centralorgan.

överbefälhavaren framhåller, att det ur militär synpunkt är fördelaktigt

om samarbetet med civila myndigheter på det ekonomiska försvarets område

i frågor, som kräver samordning mellan flera civila myndigheters

''verksamhet, kan ske med ett enda civilt centralorgan. Värdet av ett sådant

har bestyrkts under de gångna åren, och riksnämnden bör därför bibehållas

vid sina hittillsvarande samordnande funktioner.

Kommerskollegium understryker vikten av att planeringen inom det ekonomiska

området hålles samman under en stark enhetlig ledning och att

för uppgiften finnes ett särskilt gemensamt organ. Endast härigenom skapas

förutsättning för erforderlig samordning av olika berörda myndigheters

verksamhet samt lämnas möjlighet att i olika lägen med erforderlig

kraft hävda de materiella behov, som föreligger på sektorer av samhällslivet,

vilka ligger utanför det militära försvaret och civilförsvaret. Av vikt

är även att ett sådant centralt organ med sin ingående kännedom om näringslivet

kan medverka till en utformning av planeringen, som tager vederbörlig

hänsyn till den ekonomiska verksamhetens arbetssätt och övriga

förutsättningar.

Liknande synpunkter framföres av olika remissinstanser inom näringslivet.

Nämnas må i sammanhanget, att Sveriges grossistförbund och Sveriges

köpmannaförbund i sina yttranden bl. a. uppehåller sig vid den betydelse

som ett centralorgan får vid övergången från fredsförhållanden till

ett krisläge. I en dylik situation krävs sålunda ett handlingskraftigt organ,

som är berett att omedelbart taga hand om de regleringar, vilka är påkallade

inom näringslivet, och därefter medverka vid upprättandet av särskilda

krisorgan.

I fråga om riksnämndens befogenheter som centralorgan

är det främst utredningens förslag om anvisningsrättens

slopande, som föranlett kritiska erinringar. De remissinstanser, som

avstyrkt eller ställt sig tveksamma till utredningens förslag i denna del, är

närmast överbefälhavaren, marinförvaltningen, försvarets fabriksstgrelse,

statskontoret, statens organisationsnämnd, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, lähsstyrel-0

sen i Malmöhus län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbnnd, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen, Sveriges akademikers centralorganisation samt vissa

handelskammare. Övriga remissinstanser har — utan att närmare utveckla

sin ståndpunkt — lämnat utredningens förslag utan erinran.

överbefälhavaren, försvarets förvaltningsdirektion och marinförvaltningen

anser, att riksnämnden för att kunna genomföra den erforderliga samordningen

bör ha befogenhet att ge sidoordnade myndigheter bindande anvisningar.

Nämnda remissinstanser anser också, att riksnämndens ställning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 8A år 1961

som anvisningsgivande myndighet lämpligen borde stärkas genom att de

myndigheter, som f. n. äger rätt att vara representerade vid nämndens sammanträden,

i fortsättningen ålägges skyldighet att vara företrädda. — Marinförvaltningen

erinrar i sammanhanget, att utredningen för att ge riksnämnden

ett stöd i dess samordningssträvanden förordat inrättandet av en

särskild samrådsdelegation. Det med delegationen avsedda ändamålet kan

enligt marinförvaltningen uppnås på ett enklare sätt, nämligen genom att

de verkschefer (ställföreträdare), som ifrågasatts ha skyldighet att efter

kallelse närvara vid sammanträden i delegationen, i stället får ingå i riksnämndens

ledning vid avgörandet av ärenden, där anvisningar ifrågakommer.

Med en dylik ordning synes man undvika olägenheterna med anvisningsrätten,

då de anvisningsmottagande myndigheterna då har möjlighet att

genom sina chefer deltaga i anvisningsärendenas behandling. — Vad angår

försvarets förvaltningsdirektion bör framhållas, att kanslidirektören i direktionen

anfört reservation mot dennas yttrande. I reservationen anföres,

att formen med direktivrätt gentemot sidoordnade myndigheter inom deras

förvaltningsområden är främmande för den civila statsförvaltningen.

Direktivrätten innefattar vidare icke några klara regler för ansvarsfördelningen

myndigheterna emellan och blir verkningslös, därest direktiven icke

är förknippade med skyldighet att vidtaga åtgärd inom viss tid.

Enligt försvarets fabriksstyrelse förefaller ej de skäl fullt bärande, som

utredningen anfört för att en viss myndighet icke skall kunna ha direktivrätt

gentemot andra jämställda myndigheter. Enligt styrelsen torde behovet

av anvisningsrätt inom här ifrågavarande område böra bedömas ur praktiska

synpunkter och med hänsyn till vad effektiviteten i den allmänna

försvarsplanläggningen kräver.

Kommerskollegium anför liknande synpunkter och framhåller, att möjligheten

för centralorganet att ge bindande anvisningar säkrar de formella

förutsättningarna för en fast samordning inom beredskapsområdet. En sådan

ordning synes kollegium vara att föredraga framför det av utredningen

föreslagna samrådsförfarande!, där de olika berörda myndigheternas

representanter skulle på ett mera oklart sätt »känna sig bundna» av vad

som överenskommits vid överläggningarna inom den särskilda samrådsdelegationen.

Enligt kollegium har systemet med bindande anvisningar, som

vid behov kan bringas under Kungl. Maj :ts prövning, bestämda fördelar

även ur de anvisningsmottagande myndigheternas synpunkt med tanke på

frågan om ansvarsfördelningen.

Sveriges industriförbund framhåller, att de av utredningsmannen anförda

skälen mot ett bibehållande av riksnämndens anvisningsrätt synes

taga sikte på utnyttjandet av anvisningar som ett medel att lösa kontroversiella

frågor. Utredningen har däremot förbigått, att i nämndens samordnande

verksamhet behov kan finnas av exempelvis allmänna, till ett

flertal myndigheter riktade anvisningar om beredskapsplaneringens utformning

ulan att några som helst kontroversiella uppfattningar mellan

myndigheterna föreligger. Föreskriften om anvisningsrätten i nämndens

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

instruktion synes därför böra kvarstå. Industriförbundet — liksom för övrigt

Sveriges köpmannaförbund ■— ställer sig dock tveksamt till lämpligheten

av att riksnämnden under normala fredliga förhållanden utnyttjar sin

befogenhet att meddela formliga anvisningar för alt lösa verkligt kontroversiella

samordningsfrågor. Den bästa lösningen synes de båda förbunden

i sådana fall vara att underställa frågorna Kungl. Maj :ts prövning.

Riksnämnden själv anför i sammanhanget såsom sin uppfattning, att

hänsynen till andra myndigheters självbestämmanderätt icke bör få hindra

en rationell ordning för samordning på detta synnerligen viktiga beredskapsområde.

Nämnden kan icke heller ansluta sig till den uppfattningen,

att anvisningsrätten i själva verket skulle sakna effekt. Tvärtom utgör

denna rätt en förutsättning för att nämnden skall kunna utöva central ledning

och samordning. Enbart den omständigheten att anvisningsrätten

finns verkar befrämjande för att nå samförståndslösningar. Nämnden är

således av den uppfattningen, att den anvisningsrätt som tillagts nämnden

är naturlig och nödvändig för att nämnden skall kunna fungera som central

myndighet. De skäl för dess borttagande som utredningen anfört kan

icke anses bärande.

Utredningens uppfattning att o k 1 a r h e t för närvarande råder i fråga

om fördelningen av ansvaret för beredskapsplaneringen

delas av åtskilliga remissinstanser, och angelägenheten understrykes

av att ansvarsfördelningen får en i både formellt och praktiskt hänseende

tillfredsställande lösning. Uttalanden i sådan riktning göres av bl. a.

överbefälhavaren, försvarets förvaltningsdirektion, telestyrelsen, generalpoststyrelsen,

statens jordbruksnämnd, länsstyrelserna i Kronobergs samt

Göteborgs och Bohus län, vidare av Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund

och Stockholms handelskammare. Nyssnämnda länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län påtalar i sammanhanget, att oklarheten i ansvarsfördelningen

på det centrala planet icke har kunnat undgå att i sin

tur menligt inverka på verksamheten på det regionala planet.

Vissa remissinstanser har behandlat de ansvarsfördelningsproblem, som

möter på särskilda beredskapsområden.

Telestyrelsen framhåller, att telekommunikationerna är av utslagsgivande

betydelse för näringslivet och att de med hänsyn härtill i skilda sammanhang

bedömes tillhöra det ekonomiska beredskapsområdet. I enlighet

härmed skulle sålunda telekommunikationsväsendet stå under riksnämndens

ledning, övervakning och samordning. Telestyrelsens egen instruktion

ger dock icke stöd för en sådan uppfattning. I instruktionen nämns sålunda

som likaberättigade samrådsmyndigheter riksnämnden, försvarsstaben,

civilförsvarsstyrelsen och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Ifrågavarande

samrådsföreskrift torde ha tillkommit bl. a. som ett uttryck för

att telekommunikationerna är av betydelse i lika hög grad för totalförsvarets

alla grenar.

Vattenfallsstyrelsen erinrar om att enligt uttalande i proposition till 1948

års riksdag ansvaret för beredskapsarbetet på kraftförsörjningens område

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

i sista hand förutsattes åvila riksnämnden. I fråga om detaljplaneringen på

kraftområdet verkar emellertid Centrala driftledningen (CDL), vilket är

ett samarbetsorgan mellan den statliga och enskilda kraftindustrin. Med

hänsyn till beredskapsuppgiftens nära anknytning till vattenfallsstyrelsens

ämbetsområde — ordförande i CDL är styrelsens generaldirektör och CDL:s

arbetande och utredande organ, riksdriftbyrån, består av personal från

styrelsen — ligger det nära till hands att låta denna myndighet påtaga

sig huvudansvaret för nämnda uppgift.

Vad angår utredningens förslag, att ansvaret för beredskapsplaneringen

på försäkrings-, bank- och penningväsendets område närmare klarlägges

och därvid ålägges de myndigheter (försäkringsinspektionen, bank- och

fondinspektionen etc.), som genom sin fredsmässiga verksamhet besitter

den särskilda sakkunskapen, har detta tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av statens organisationsnämnd, kommerskollegium, försäkringsinspeklionen,

överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kronobergs län samt vissa

handelskammare. För ett bibehållet huvudansvar hos riksnämnden uttalar

sig däremot bank- och fondinspektionen, fullmäktige i riksbanken samt vissa

andra handelskammare. — Av de av utredningens förslag berörda myndigheterna

framhåller försäkringsinspektionen, att dess kontakter med

riksnämnden såvitt rör beredskapsplaneringen på försäkringsområdet förlöpt

friktionsfritt och icke ställt frågan om det reella eller formella ansvaret

på sin spets. Inspektionen tillstyrker emellertid, att i klarhetens intresse

berörda planeringsansvar instruktionsmässigt ålägges densamma. —

Bank- och fondinspeklionen ifrågasätter emellertid, om ansvaret på försäkrings-

och bankområdet bör decentraliseras till vederbörande fredsmyndigheter,

detta främst med hänsyn till behovet av samordning mellan dessa

myndigheters planering. Huvudansvaret synes böra kvarligga hos riksnämnden,

som givetvis skall utföra planeringen i intimt samråd med fackmyndigheterna.

En liknande uppfattning framföres av fullmäktige i riksbanken.

I anslutning till vad utredningen anfört om oklarheten i ansvarsfördelningen

säger sig riksnämnden icke vilja bestrida, att fall föreligger där

sådan oklarhet råder. Några praktiska problem av betydenhet synes dock

icke förekomma i detta avseende. Själv bedömer riksnämnden sitt ansvar —

emanerande från skyldigheten att »leda, övervaka och samordna försvarsförberedelserna

på det ekonomiska området» — såsom relativt vidsträckt,

vilket emellertid icke fritager andra planläggande myndigheter från det ansvar,

som rimligen kan åläggas dem i deras egenskap av sakkunniga myndigheter.

I viss mån torde här föreligga ett delat ansvar, vilket i och för sig

är förklarligt, då man till varje pris måste undvika, att område finnes, där

ingen känner ansvar. — Riksnämnden bedömer i princip ansvarsfördelningen

så, att de olika planerande myndigheterna var och en på sitt område

bör bära ansvaret dels för att planläggningen sker på ett sakförståndigt

sätt, dels för att den sker i enlighet med riksnämndens anvisningar där så
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1961

dana ansetts erforderliga. Härutöver bör riksnämnden verka dels för att

planläggning kommer till stånd på olika områden, dels för en gemensam

grundsyn, efter vilken de planläggande myndigheterna skall arbeta. — Vad

särskilt angår försäkrings-, bank- och penningväsendet framhåller nämnden,

att den tagit vissa initiativ samt verkat såsom allmänt samordnande

organ, medan planläggningsarbetet i detalj utförts eller avses utfört av resp.

fackmyndigheter. Enligt nämndens uppfattning är arbetsfördelningen sålunda

redan ordnad på det sätt som utredningen föreslår.

Utredningens förslag om inrättande av en delegation för

civila beredskapsfrågor har tillstyrkts eller lämnats i huvudsak

utan erinran av följande remissinstanser, nämligen arbetsmarknadsstyrelsen,

civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, sjöfartsstyrelsen,

försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet, samtliga åtta

hörda länsstyrelser och civilbefälhavaren i andra civilområdet. Av nämnda

remissinstanser har vissa anslutit sig till den alternativt föreslagna anordningen

med ett statsråd som ordförande, andra till anordningen med en

verkschef som ordförande. — Flertalet övriga remissinstanser har förordat,

att innan ställning tages till förevarande spörsmål resultatet av den pågående

utredningen om samordnings- och ledningsproblemen inom totalförsvaret

— 1960 års försvarsledningsutredning — avvaktas. Vissa remissinstanser

har gjort det utan att ange någon egentlig ståndpunkt till utredningens

förslag, såsom överbefälhavaren, försvarets förvaltningsdirektion,

statens organisationsnämnd, luftfartsstyrelsen och Sveriges akademikers

centralorganisation. Andra remissinstanser har förklarat sig positivt inställda

i princip. Till dessa torde närmast få räknas medicinalstyrelsens

sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,

järnvägsstyrelsen och statskontoret. Ett antal remissinstanser har emellertid

ställt sig kritiska till den av utredningen förordade ordningen eller åtminstone

förordat alternativa interimistiska lösningar av samordningsproblemen.

Till denna grupp hör arméintendentur-, marin- och flygförvaltningarna,

kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet och

Tjänstemännens centralorganisation.

Civilförsvarsstyrelsen erinrar om att totalförsvarets ledning f. n. är föremål

för särskild utredning. I avbidan på resultatet härav ansluter sig

styrelsen till den av riksnämndsutredningen förordade lösningen med en

delegation för civila försvarsberedskapsfrågor. Delegationens verksamhet

bör dock avse icke enbart överläggningar i ärenden, som ankommer på de

för den civila försvarsberedskapen ansvariga myndigheterna, utan jämväl

inbördes information i större hithörande frågor. För att delegationen skall

fylla sin uppgift är det påkallat med en föreskrift, att den skall sammanträda

minst ett visst antal gånger om året. Vad angår posten som ordföran
2

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 84

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

de bör enligt styrelsen en verkschef utses till denna. Mot lösningen med

ett statsråd som ordförande talar förutom invändningar av politisk karaktär

den omständigheten, att verksamheten är begränsad till överläggningar

på verksplanet.

Statens jordbruksnämnd ansluter sig i sak till det föreslagna arrangemanget

med en särskild chefsnämnd. En sådan nämnd, vars avgöranden i

realiteten torde få karaktären av direktiv till de berörda myndigheterna, bör

kunna bli av stor betydelse som ett gemensamt organ för överväganden

angående skilda områden av ekonomisk försvarsberedskap. I fråga om ordförandeposten

förefaller det naturligt, att verkschefsalternativet väljes,

därvid chefen för riksnämnden närmast synes böra ifrågakomma. — Andra

tillstyrkande myndigheter, vilka i likhet med jordbruksnämnden och civilförsvarsstyrelsen

anser, att ordföranden bör vara en verkschef, är väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och riksräkenskapsverket.

Telestyrelsen och generalpoststyrelsen är likaledes införstådda med att

ett samverkansorgan sådant som den av utredningen föreslagna chefsnämnden

bör ha en viktig uppgift att fylla och anser sig därför böra tillstyrka

dess snara inrättande. Vad angår nämndens närmare organisation

har generalpoststyrelsen i princip icke något att erinra, medan telestyrelsen

anmäler tvekan i vissa hänseenden dock utan att närmare utveckla sin

ståndpunkt. Till ordförande vill de båda myndigheterna ha ett statsråd.

Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser, att tillkomsten av delegationen

icke minst skulle bidraga till att klarlägga såväl den reella som den

formella ansvarsfördelningen mellan de berörda beredskapsvårdande myndigheterna.

Han ifrågasätter dock, om icke den föreslagna delegationen

borde ingå såsom en särskild beredning inom Kungl. Maj :ts kansli. Härigenom

skulle bl. a. nära kontakt etableras med det samordnings- och planeringsarbete,

som bedrivs inom statsrådsberedningen och statsdepartementen.

Ordförandeposten synes i konsekvens härmed böra anförtros ett

statsråd. — Andra tillstyrkande myndigheter, vilka i likhet med tele- och

generalpoststyrelserna samt nämnde civilbefälhavare anser, att ett statsråd

bör vara ordförande, är vattenfallsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Västmanlands

län.

Överbefälhavaren anser visserligen liksom utredningen att en fastare

samordning är nödvändig men förordar att med ett ställningstagande till

utredningens förslag i denna del skall anstå i avvaktan på resultatet av

1960 års försvarsledningskommittés arbete. Han begränsar sig i övrigt till

att erinra om sitt eget tidigare framlagda förslag till förbättrad samordning

dels inom Kungl. Maj:ts kansli dels på verksplanet. I detta förslag ifrågasattes

lämpligheten av att ha i förra fallet ett försvarsberedskapsutskott

och i senare fallet någon form av chefsnämnd med ett samordnande kansli.

Utgångspunkten skulle emellertid vara, att ämbetsverkens nuvarande ställning

i förhållande till Kungl. Maj:t icke borde ändras. Helt allmänt vill

överbefälhavaren understryka angelägenheten av att lednings- och sam
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 8A år 1981 19

ordningsfrågorna inom den civila delen av totalförsvaret får en lösning utäii

onödig tidsutdräkt.

Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden för

psykologiskt försvar och järnvägsstyrelsen finner den av utredningen förordade

lösningen vara principiellt lämplig men anser trots detta, ätt man

bör avvakta pågående försvarsledningsutredning.

Kommerskollegium avstyrker inrättandet av delegationen. Det erinras i

sammanhanget om att denna till verksamhetsområde tänkes ha dels olika

grenar av den ekonomiska försvarsberedskapen, dels annan »civil» beredskapsverksamhet

och därvid främst civilförsvaret. Enligt kollegiums uppfattning

bör emellertid den ekonomiska beredskapen ses som ett från t. ex.

militärförsvaret och civilförsvaret skilt område med sitt särskilda behov

av samlad överblick, ledning och samordning. Erforderlig samverkan och

samordning måste givetvis säkras med beredskapen på civilförsvarets oinråde.

Detsamma gäller emellertid i lika mån i förhållande till det militära

försvaret. Att enligt utredningens förslag i ett särskilt system nu organisera

samordningen mellan civilförsvaret och det ekonomiska beredskapsområdet

skulle enligt kollegiets uppfattning också föregripa pågående utredning

om totalförsvarets ledningsproblem. Man bör därför i förevarande sammanhang

begränsa sig till samordningsuppgiften på det ekonomiska fältet.

Kollegium ställer sig därvid tveksamt till möjligheterna för en enligt utredningens

förslag utformad delegation — som saknar besluts- och anvisningsrätt

— att med erforderlig styrka leda och samordna det ekonomiska beredskapsarbetet.

Arméintendentiirförvaltningen ifrågasätter, om man icke i första hand

bör undersöka förutsättningarna att genom erforderliga organisationsförändringar

inom riksnämnden och eventuellt vidgade befogenheter för denna

åstadkomma önskad effektivisering av samordningen. Först om det

konstateras, att en sådan lösning ej är möjlig, bör frågan upptagas om inrättandet

av ett särskilt organ.

Sveriges industriförbund och Kooperativa förbundet, som likaledes erinrar

om pågående totalförsvarsutredning, anser det böra övervägas att till

riksnämnden knyta de tänkta ledamöterna i delegationen. En liknande lösning

förordas av Sveriges köpmannaförbund, marinförvaltningen och flygförvaltningen,

vilken sistnämnda myndighet dock endast uttalar sig om

en interimistisk lösning.

Enligt riksnämnden gäller det nu i första hand att lösa samordningsproblemen

på det ekonomiska området. Hur därefter samordningen skall

ske mellan ekonomiskt försvar, civilförsvar och militärt försvar och om det

är lämpligt att t. ex. ställa civilförsvar och ekonomiskt försvar under gemensam

ledning är frågor, som får övervägas i ett större sammanhang. —

Såvitt riksnämnden förstår, har utredningen eftersträvat alt få till stånd en

ordning, enligt vilken kontroversiella frågor inom det ekonomiska försvaret,

skall kunna hänskjutas till ett forum, där flera myndigheter än de direkt

berörda är representerade. Med denna utgångspunkt synes nämnden den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1961

närmast till hands liggande lösningen vara att föreskriva, att sådana frågor

skall kunna hänskjutas till riksnämnden i plenum samt att nämnden därvid

skall ha viss sammansättning, i huvudsak densamma som utredningen tänkt

sig i fråga om delegationen. Förutsättning för en sådan sammansättning av

riksnämnden finns i stort sett redan enligt gällande instruktion. Genom

några smärre jämkningar i instruktionen skulle ökade möjligheter kunna

ernås till smidig samordning på det ekonomiska området, varvid tillika

skulle undvikas de komplicerade ledningsförhållanden, som ett vid sidan

av de planerande myndigheterna stående rådgivande organ skulle innebära.

Departementschefen

Ett framgångsrikt försvar förutsätter bl. a., att de materiella behov av olika

slag, som uppkommer i ett krigs- eller avspärrningsläge, blir tillgodosedda i

rimlig utsträckning. För att så skall kunna ske måste redan i fredstid omfattande

förberedelser vidtagas och en planering av berörda verksamhetsområden

komina till stånd. Arbetet härmed blir en uppgift för den ekonomiska försvarsberedskapen,

som bör sikta icke endast på att tillgodose de krav som

från försvarets sida ställes på landets produktionsförmåga i ett krisläge

ulan även på att trygga folkförsörjningen överhuvud i en sådan situation.

Förberedelsearbetet inom det ekonomiska försvaret berör vitt skilda områden

av samhällslivet. Som exempel på ifrågakommande beredskapsuppgifter

kan nämnas planläggning av produktion och handel (jämte viss annan

icke-industriell verksamhet), planläggning av bränsle- och energiberedskapen,

lagring av försörjningsviktiga varor, planläggning för undanförsel

och förstöring, disposition av arbetskraft för olika ekonomiska ändamål,

planläggning för tillgodoseende av försörjningsviktiga transportbehov etc.

Beredskapsområdets omfattning och skiftande karaktär har skapat särskilda

organisatoriska problem, som icke har sin motsvarighet inom övriga totalförsvarsgrenar.

Det må i sammanhanget erinras om förhållandena inom

det militära försvaret och civilförsvaret, där beredskapsuppgifterna är ganska

väl avgränsade och till sin natur sådana att de möjliggör en relativt hög

grad av administrativ koncentration. — Det är mot bakgrund av angivna

förhållande man har att se den organisatoriska uppläggning av det ekonomiska

beredskapsarbetet, som för närvarande gäller och som antogs av 1947

och 1948 års riksdagar. I korthet innebär den, att samtidigt som beredskapsuppgifter

i betydande omfattning decentraliserats till olika fredstida myndigheter

särskilda garantier skapats för samordningen av dessas verksamhet

genom förekomsten av ett centralorgan för det ekonomiska försvaret,

nämligen riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Det är nu snart femton år sedan riksnämnden inrättades. Under der tid

som förflutit har förutsättningarna för dess verksamhet undergått väsentliga

ändringar. Den allmänna ekonomiska och tekniska utvecklingen har sålunda

icke kunnat undgå att påverka de ekonomiska beredskapsuppgifterna.

Behovet av insatser på vissa sektorer har ökat, medan i andra fall uppgif
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

terna arbetsmässigt minskat eller ändrat karaktär. Förutsättningarna för

beredskapsarbetet har också påverkats av det utrednings- och organisationsarbete,

som under de gångna åren bedrivits inom det militära försvaret och

civilförsvaret. Bl. a. de angivna förhållandena har föranlett en översyn av

riksnämndens verksamhet och organisation genom en särskilt tillkallad utredningsman.

En sådan översyn har också tett sig motiverad redan av det

skälet, att riksnämndens inrättande på sin tid innebar en i vissa hänseenden

ny organisatorisk lösning av samordningsproblemen inom det ekonomiska

försvaret och att en bedömning av nämndens verksamhet därför bör

ske mot bakgrund av de gångna årens erfarenheter, överhuvud gäller i fråga

om allt beredskapsarbete — civilt som militärt — att förutsättningarna

snabbt förändras och att med hänsyn härtill en omprövning av beredskapsorganisationen

måste ske tid efter annan.

I det följande kommer jag att redovisa mina överväganden och ställningstaganden

i anslutning till utredningens olika förslag och skall därvid inledningsvis

uppehålla mig vid vissa mera allmänna, av utredningen behandlade

samordnings- och ansvarsfördelningsspörsmål.

Utredningen förordar, att riksnämnden även framgent skall

vara centralorgan inom det ekonomiska försvaret samtidigt

som decentraliseringslinjen vidhålles i beredskapsarbetet.

I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig härvidlag helt till

utredningens uppfattning. En förhållandevis långt driven decentralisering

till fackmyndigheter av ansvaret för det tekniska genomförandet av olika

planläggningsuppgifter torde sålunda vara en förutsättning för att förberedelsearbetet

skall kunna bedrivas på ett effektivt och tillräckligt sakkunnigt

sätt. Jag vill dock i sammanhanget framhålla, att enbart den omständigheten

att det finns en myndighet med lämpliga fredstida uppgifter icke bör

vara avgörande för om decentralisering av en beredskapsuppgift bör komma

till stånd. Även andra förhållanden torde få beaktas, exempelvis om myndigheten

har förutsättningar för att handha den planerade verksamheten i

ett krigsläge, vidare om fördelarna att lägga uppgiften på ett fackorgan överväger

de nackdelar en sådan ordning kan innebära ur samordningssynpunkt.

Vad angår riksnämndens ställning förefaller det utan vidare klart, att med

en uppdelning av beredskapsarbetet på ett antal verk och myndigheter behovet

av en samordnande instans gör sig starkt gällande. Genom ett centralorgan

måste sålunda de olika myndigheter, som deltager i det ekonomiska

förberedelsearbetet, tillhandahållas de allmänna förutsättningarna och utgångspunkterna

för planläggningen så att denna blir samordnad inbördes

och i förhållande till annan totalförsvarsplanering. Icke minst relevant synes

den synpunkt vara som anförts av kommerskollegium i dess remissyttrande,

nämligen att genom ett centralorgan med ingående kännedom om

näringslivet få en viss garanti för att beredskapsplaneringen ges en utformning,

som tager vederbörlig hänsyn till den ekonomiska verksamhetens arbetssätt

och övriga förutsättningar. — Utöver vad sålunda angivits får det

ankomma på centralorganet att handha de direkta planeringsuppgiftcr, som

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 8i år 1961

av olika skäl icke ansetts böra decentraliseras. Det gäller härvidlag i första

hand de ur försörjningssynpunkt centrala beredskapsuppgifterna på den

allmänna varuplaneringens, krigsproduktions- och bränsleplaneringens områden,

vidare de beredskapsuppgifter i övrigt, för vilka lämpliga fredstida

myndigheter icke finns att tillgå.

Om sålunda utredningen i stort velat anknyta till den nuvarande uppläggningen

av beredskapsarbetet, vill den likväl få till stånd en ökad reell ansvarsfördelning

mellan de myndigheter, som deltager i planläggningen. I betänkandet

påtalas den oklarhet, som för närvarande råder i fråga om fördelningen

av både det reella och formella ansvaret för denna. Det erinras

om att riksnämnden enligt sin instruktion har att »leda, övervaka och samordna»

de ekonomiska försvarsförberedelserna och att något avkall icke göres

härpå för det fall där själva utförandet av sådana förberedelser ålagts

annan myndighet. Den ordning som utredningen vill se genomförd innebär,

att nämnden skall verka för samordning och enhetlig planläggning men icke

— som dess egen och även vissa andra myndigheters instruktioner kan

tyda på — ha något slutligt ansvar för att en decentraliserad planeringsnppgift

verkligen också blir genomförd på ett riktigt sätt. Detta ansvar skall

åvila vederbörande myndighet, som i sin instruktion eller eljest fått sig beredskapsarbetet

pålagt. Med en sådan ansvarsfördelning — som instruktionsmässigt

klart bör komma till uttryck — finns det icke längre något utrymme

för att bibehålla den riksnämnden tillkommande rätten att utfärda bindande

anvisningar till vederbörande myndigheter, vilken anvisningsrätt enligt

utredningen icke fyllt någon funktion.

Enligt min uppfattning torde icke kunna bestridas, att en formell oklarhet

för närvarande karakteriserar ansvarsfördelningen mellan

de beredskapsplanerande myndigheterna. I princip synes

det riktigt, att en viss myndighet som fått en beredskapsuppgift sig ålagd,

sjkall ha ett självständigt ansvar för att densamma blir genomförd på ett rikligt

sätt. Det gäller exempelvis här sådana myndigheter som arbetsmarknadsstyrelsen,

statens jordbruksnämnd och vissa kommunikationsverk. Den omständigheten

att uppgiften blivit decentraliserad till myndigheten är ju just

ett uttryck för att denna ansetts ha de största förutsättningarna att tekniskt

lösa frågan. Å andra sidan är det för mig lika klart, att säkerhet måste skapas

för att myndigheten vid det tekniska genomförandet av uppgiften i tillbörlig

utsträckning beaktar det underlag för planeringen som erhållits från riksnämnden

eller de synpunkter i samordnings- och liknande hänseenden som

apförts av denna. Det utrymme, som i ett antal remissyttranden ägnats

frågan om riksnämndens anvisningsrätt, synes mig ge vid handen den betydelse

man på olika håll tillmäter den angivna aspekten. Sainordningsintresset

torde bli tillgodosett, om man i vederbörande instruktioner -— samtidigt

som i. dessa fastslås myndigheternas ansvar för ifrågavarande uppgifter

— har en föreskrift om samråd med riksnämnden. I allmänhet torde

tillämpningen av en sådan föreskrift ej erbjuda några problem. Av intresSje

är emellertid vad den kan anses innebära i fall då i någon mera väsent
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

lig fråga riksnämndens ståndpunkt är oförenlig med de berörda myndigheternas

tekniska uppläggning av planeringen eller med de underlag och

ställningstaganden som i ämnet redovisats av andra totalförsvarsmyndigheter,

med vilka de planerande myndigheterna även har att samråda. I sådana

fall förutsätter jag, att frågan i lämplig form — genom riksnämndens

egen eller annan berörd myndighets försorg — underställes Kungl.

Maj:ts prövning. — I enlighet med det anförda är jag beredd medverka till

att en översyn sker av vederbörande myndigheters instruktioner i syfte att

få till stånd en klarare bestämning av ansvarsfördelningen.

För riksnämndens egen del kommer ställningen som centralorgan —

med den nyss angivna ansvarsfördelningen -— att innebära, att nämnden

skall vid sidan om sina egna planeringsuppgifter ha en instruktionsmässigt

fastlagd skyldighet att följa upp beredskapsarbetet på olika delar av det

ekonomiska fältet och att på olika sätt verka för samordning. Den senare

uppgiften, som främst siktar till att ge berörda myndigheter de allmänna

förutsättningarna och utgångspunkterna för planläggningen, tar sig uttryck

i att riksnämnden dels i förekommande fall tar initiativ där så är

påkallat, dels står till de planerande myndigheternas förfogande för samråd.

En förutsättning för att nämnden skall kunna fullgöra dessa funktioner

är att de olika berörda myndigheterna håller nämnden fortlöpande

underrättad om sin planläggning. En skyldighet i detta hänseende bör också

komma till uttryck i deras instruktioner. — Ett viktigt led i samordningsarbetet

är givetvis, att riksnämnden följer utvecklingen inom övriga

totalförsvarsgrenar och härvidlag verkar för en ömsesidig anpassning till

gemensamma målsättningar. I denna del av sin verksamhet förutsätter jag,

alt nämnden kommer att få ett stöd i de organisatoriska lösningar, som

kan bli ett resultat av den pågående utredningen om totalförsvarets samordnings-

och ledningsproblem.

Utöver vad utredningen mera allmänt anfört om decentraliseringsprincipen

och dess innebörd i ansvarshänseende har den även förordat decentralisering

av vissa riksnämnden nu åvilande beredskaps

uppgifter. I ett par fall är det fråga om en reell decentralisering,

d. v. s. överflyttning av beredskapsuppgifter för vilka riksnämnden arbetsmässigt

har ett primäransvar. I ett par andra fall gäller det en mera formell

decentralisering, d. v. s. inskrivning i andra myndigheters instruktioner

att viss beredskapsuppgift ankommer på dem, där uppgiften i praktiken redan

åvilar dem men där i avsaknad av varje instruktionsmässig föreskrift

det formella ansvaret kvarstår för riksnämnden. — Vad angår de förslag

som gjorts i förstnämnda hänseende avser dessa närmast riksnämndens uppgifter

på transportplaneringsområdet. Till ifrågavarande spörsmål återkommer

jag i ett senare sammanhang. — Beträffande den förordade formella

decentraliseringen är det närmast fråga om riksnämndens uppgifter på försäkrings-

samt bank- och betalningsväsendets områden. Härvidlag har jag

icke något att erinra mot att planeringsansvaret på försäkringsområdet instruktionsmässigt

pålägges försäkringsinspektionen, som själv tillstyrkt att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 81 år 1961

så sker. Såvitt gäller beredskapsplaneringen av bank- och betalningsväsendet

kommer enligt vad jag inhämtat chefen för finansdepartementet inom kort

att begära bemyndigande att igångsätta en särskild utredning i fråga om

bank- och betalningsväsendet i krig. I avvaktan på resultatet av denna utredning

torde någon ändring i nuvarande ordning tills vidare icke böra genomföras.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande har vattenfallsstyrelsen

tagit upp frågan om ansvaret för beredskapsplaneringen på kraftförsörjningsområdet.

Det konstateras i sammanhanget, att enligt uttalande

i proposition till 1948 års riksdag ansvaret för beredskapsarbetet på kraftområdet

i sista hand förutsättes åvila riksnämnden men att planeringsarbetet

organisatoriskt och arbetsmässigt mycket nära kommit att anknytas

till vattenfallsstyrelsen. Med hänsyn härtill borde rimligen huvudansvaret

kunna överföras på denna myndighet. Vid mina överväganden av frågan

har jag icke funnit några egentliga skäl, som talar häremot. Att så sker

skulle i stort sett endast innebära en formalisering av vad som i praktiken

redan gäller. Det skulle icke heller påverka riksnämndens möjligheter att

göra sina synpunkter gällande i fråga om det försörjningsmässiga underlaget

för planeringsarbetet. Jag vill här erinra om vad jag tidigare anfört

om innebörden av de beredskapsplanerande myndigheternas samrådsskyldighet

i förhållande till nämnden. Jag förordar sålunda, att huvudansvaret

för planeringen på kraftområdet överflyttas på vattenfallsstyrelsen.

Slutligen vill jag erinra om de förslag, som utredningen framlagt angående

en förstärkning av samordningen mellan de beredskapsplanerande

myndigheterna och då icke enbart inom det ekonomiska försvaret utan inom

det civila försvaret överhuvud. Förslagen går närmast ut på att inrätta

en chefsnämnd — delegationen för civila försvarsberedskapsfrågor — som

skulle ha till uppgift att behandla beredskapsspörsmål av gemensamt intresse

för de i nämnden representerade myndigheterna och som skulle stå

under ordförandeskap av någon av de ingående verkscheferna eller alternativt

av ett statsråd. — I anledning härav vill jag hänvisa till att chefen

för försvarsdepartementet i fjol jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t

tillkallade särskilda sakkunniga — 1960 års försvarsledningsutredning —

för att närmare överväga bl. a. frågan om totalförsvarets högsta ledning.

De större samordningsproblem, som riksnäinndsutredningen behandlat,

kommer därvid att tagas upp i ett vidare sammanhang. Med hänsyn härtill

och då nämnda sakkunnigas arbete förväntas bli slutfört inom något år, bör

några ställningstaganden icke nu göras som kan föregripa den fortsatta behandlingen

av totalförsvarets samordnings- och ledningsproblem. De lösningar

man därvid kommer fram till kan i sin tur påverka betingelserna för

samordningen inom det ekonomiska beredskapsområdet. I sådant fall kan

det givetvis bli anledning att upptaga härmed sammanhängande spörsmål

till förnyade överväganden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr år 1961

25

III. Beredskapsplanläggningen på transportområdet

Utredningen

Transportplaneringsuppgiften. För att i möjlig mån säkerställa

ett rationellt utnyttjande av landets transportresurser i krig fordras

ett omfattande fredstida planeringsarbete såväl i central som i regional

instans. I utredningens direktiv pekas också på att den växande trafiken

och beroendet av denna i olika lägen ökat uppgifterna för de transportplanläggande

organen. Utredningen har för sin del blivit övertygad om att nuvarande

organisation icke ger tillräckliga garantier för en ändamålsenlig planering

på detta område. Särskilt har en omprövning av riksnämndens ställning

i sammanhanget befunnits angelägen. En sådan omprövning har delvis

betingats av önskvärdheten att uppnå fördelarna med en mera konsekvent

tillämpning av decentraliseringsprincipen.

Vid sin genomgång av beredskapsuppgifterna inom transportområdet har

utredningen funnit, att dessa lämpligen bör indelas i två grupper. Å ena

sidan måste de totala transportresurserna fördelas på olika transportbehov.

Den planläggning, som erfordras härför, benämner utredningen transportreglering.

Å andra sidan måste — särskilt för olika transportmedel —

det rent tekniska genomförandet av transporterna förberedas. Ifrågavarande

planläggning benämner utredningen transportledning.

För närvarande gäller, att enligt ett år 1951 av Kungl. Maj :t fattat beslut

utgångspunkten för planläggningen av det civila transportväsendet under

krig eller krigsfara skall vara, att riksnämnden blir central trafikregleringsmyndighet

i krig. Beträffande det fredstida förberedelsearbetet på transportledningsområdet

handhas detta f. n. i central instans av riksnämnden

själv på landsvägstransporternas och sjöfartens område, av järnvägsstyrelsen

på järnvägstrafikens område och av luftfartsstyrelsen på luftfartens

område.

Planläggning för transportreglering; inrättandet

av en central civil transportkommitté. Under krisförhållanden

och i krig måste landets transportresurser kunna utnyttjas på ett rationellt

sätt så att väsentliga transportbehov blir tillgodosedda i riktig angelägenhetsordning.

Förutsättningar måste finnas att genom transportreglerande

åtgärder omdisponera transportresurser mellan olika delar av landet

eller mellan olika transportuppgifter, allteftersom läget gör det erforderligt.

Beroende på omfattningen och den principiella vikten av dessa transportreglerande

åtgärder fattas beslut härom i central eller regional instans.

Självfallet måste — framhåller utredningen — förutsättningarna för ifrågavarande

transportreglering i krig planläggas redan i fredstid.

Utan att gå närmare in på orsakerna härtill konstaterar utredningen, att

planläggningen i central instans för den transportreglerande verksamheten

endast i obetydlig omfattning kommit till stånd. Förberedelsearbetet har i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1961

huvudsak begränsat sig till vissa överväganden inom riksnämnden såvitt

gäller dennas krigstida organisation som central civil trafikregleringsmyndighet.

Enligt utredningens mening föreligger här en allvarlig brist, som

snarast bör tillrättas. Om så skall kunna ske, måste emellertid problemen

angripas från andra organisatoriska förutsättningar än som nu föreligger.

Det är nämligen väsentligt, att i denna planläggning hänsyn tages till

de olika anspråk på transportresurserna, som kommer att ställas i krig —

härvid är riksnämnden att betrakta som en beställande myndighet vid

sidan av andra, såsom civilförsvarsstyrelsen, jordbruksnämnden m. fl. — och

att en avvägning mellan anspråken kommer till stånd. Vidare måste i planläggningen

beaktas alla tillgängliga transportresurser, d. v. s. vad som finnes

att tillgå inom landsvägs-, järnvägs-, sjö- och lufttrafikens områden,

och en ändamålsenlig fördelning dem emellan eftersträvas.

Med hänsyn till de krav, som ifrågavarande planering ställer på samordning

och enhetlig bedömning, har utredningen funnit" det ofrånkomligt

att inrätta ett särskilt organ, som får till uppgift att i central instans draga

upp riktlinjerna för den transportreglerande verksamheten i krig. I enlighet

med det sagda bör härvid behovsintressena närmast representeras

av civilförsvarsstyrelsen, jordbruksnämnden och riksnämnden samt transportsidan

av järnvägsstyrelsen, biltrafiknämnden (jfr det följande), luftfartsstyrelsen

och sjöfartsstyrelsen. Med hänsyn till det civila transportväsendets

uppgift att även stödja den militära transportverksamheten samt

med hänsyn till nödvändigheten av en samordning mellan civila och militära

transporter bör jämväl försvarsstaben vara representerad i organet. Utredningen

utgår från att sakkunskap från andra områden skall kunna tillkallas

vid behov.

Enligt utredningens mening bör ett sådant fredstida planläggningsorgan

naturligt kunna bilda grunden för den centrala civila transportregleringsmyndigheten

i krig. Genom verksamheten i fred får det nämligen den kännedom

om och insikt i hithörande problem, som erfordras för en smidig

övergång till krigsorganisation. Utredningen anser, att härigenom en betydande

tördel står att vinna i förhållande till nuvarande läge, där övergången

till krigsorganisation föranleder sådana ändringar i den fredstida

organisationen, som ur beredskapssynpunkt framstår som mindre lämpliga.

Självfallet måste — anför utredningen vidare — ett planläggningsorgan

som det nu avsedda förses med ett arbetande sekretariat. Det kan synas

ligga nära till hands att anknyta organets ledning och sekretariat till

någon befintlig myndighet. Redan det förhållandet, att så många olika

intressen och synpunkter vid planläggningen måste brytas mot varandra

och samordnas i gemensamma lösningar, talar emellertid emot att så sker.

Skulle man likväl tänka sig en anknytning till en existerande myndighet,

torde man främst ha anledning överväga riksnämnden eller järnvägsstyrelsen.

För en anknytning till riksnämnden skulle enligt utredningen kunna anföras

den omständigheten, att ifrågavarande arbetsuppgifter f. n. formellt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1961

åvilar nämnden. Utredningen vill emellertid framhålla, att planläggning för

vad utredningen kallar transportreglering hittills endast förekommit i så

obetydlig omfattning, att skälet knappast kan anses bärande. Däremot kan

ett flertal omständigheter anföras mot en sådan lösning. Riksnämndens uppgift

i planläggningsarbetet blir att företräda de behovsintressen, som nämnden

med hänsyn till sin verksamhet i övrigt har att bevaka. Nämndens handhavande

av här ifrågavarande planeringsuppgift skulle under sådana förhållanden

strida mot önskemålet, att uppgiften ombesörjes av en i förhållande

till olika behovsintressen fullt fristående myndighet. Den avgörande

synpunkten är emellertid, att planläggningsarbetet beträffande transportregleringen

måste bedömas som omfattande och därjämte måste bedrivas

skyndsamt. Det torde därför, åtminstone i ett inledningsskede, kräva betydande

arbetsinsatser något som — om uppgiften förlädes till riksnämnden

— skulle innebära, att nämndens ledning och även annan dess personal på

ett mindre lyckligt sätt skulle tagas i anspåk till förfång för andra nämnden

åvilande uppgifter. — Vad angår järnvägsstyrelsen anför utredningen i lika

mån skäl, som talar mot att ifrågavarande planläggning anknytes dit.

Som resultat av sina sålunda gjorda överväganden förordar utredningen

att planeringen, åtminstone till en början, förlägges till ett särskilt för ändamålet

inrättat organ, som icke ges permanent karaktär och som arbetar under

ungefär samma förutsättningar som en kommitté. Härför talar framför

allt den nyss nämnda omständigheten att arbetet inledningsvis blir särskilt

omfattande, då problemställningarna skall klarläggas, principerna för prioriteringen

fastläggas och den grundläggande planläggningen utformas. Näi

arbetet kommit så långt, att det mera blir fråga om en uppföljning av planerna

och en anpassning av desamma till ändrade förhållanden, torde enligt

utredningen andra möjligheter än nu erbjuda sig att bedöma om huvudansvaret

för den fortsatta planeringen kan påläggas viss myndighet och i så

fall vilken. Det bör ingå i uppgiften för det tillfälligt inrättade organet, förslagsvis

benämnt centrala civila transportkommittén (CCT), att jämväl överväga

denna fråga och framlägga sin uppfattning härom. — Utredningen pekar

även på andra fördelar med »kommittélinjen». Det nya organet kan anknytas

till kommunikationsdepartementet och ställas under ledning av en

av Kungl. Maj:t särskilt förordnad ordförande med allmän insikt i hithörande

frågor. Det bör på så sätt också bli möjligt att smidigt tillgodose behovet

av sekreterare och annan arbetshjälp. Det behöver dock ej bli tal om att

uppbygga något större självständigt kansli, då de olika i organet representerade

myndigheterna bör kunna ställa personal till förfogande för bildande

av arbetsgrupper, sammanställning av uppgifter från de olika verken

etc. Det synes lämpligt, alt en för uppgiften lämpad person förordnas till huvudsekreterare

och att samtidigt var och en av de i CCT representerade

myndigheterna ålägges utse eu av sina tjänstemän att stå till CCrl :s sekretariats

förfogande för det biträde som erfordras. — Vad angår de berörda

myndigheternas representation i CCT, så synes det utredningen icke böra

på förhand fastläggas huruvida de bör vara företrädda av verkschef eller

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 8''r år 1961

annan högre befattningshavare. Denna fråga får i stället bli beroende av

vad som i olika skeden av arbetet finnes lämpligt.

Planläggning för transportledning. Utredningen framhåller,

att den krigstida transportledningen — som sålunda siktar till det tekniska

genomförandet av transporterna — måste ske särskilt för järnvägs-,

landsvägs-, sjö- och flygtransporter. Det är då — säger utredningen — naturligt,

att den centrala planeringen bedrives av olika myndigheter, var och

en svarande för sitt transportmedel. För närvarande är detta fallet beträffande

järnvägs- och flygtransporterna, där järnvägsstyrelsen resp. luftfartsstyrelsen

svarar för den centrala planeringen. I fråga om landsvägs- och

sjötransporterna handhas planeringen nu av riksnämnden.

Det riksnämnden åvilande planläggningsarbetet på landsvägstransporternas

område kan sägas i huvudsak avse dels sammanställning av anmälda

transportbehov under krig eller krigsfara ävensom av tillgången på transportmedel

och personal för behovens tillgodoseende, dels uppdragande

av riktlinjer för den trafikledande verksamheten i ett krigsläge, dels ock beräkning

av behoven av drivmedel, smörjmedel o. dyl. Länsstyrelserna är

verkställande organ i regional instans, och riksnämndens verksamhet är

därför i betydande utsträckning inriktad på att utfärda anvisningar o. dyl.

för länsstyrelsernas verksamhet samt att följa upp denna. — På sjöfartens

område består det fredstida planläggningsarbetet inom riksnämnden främst

i inventeringar av transportbehov och tonnagetillgång samt i förberedelser

för krigslossningsplatser och fraktlicensförfarande.

Beträffande nyss angivna planläggningar har sålunda decentraliseringslinjen

delvis följts, nämligen såtillvida att järnvägs- och luftfartsstyrelserna

själva svarar för sina resp. transportområden. I och för sig är det enligt

utredningens mening naturligt, att arbete som avser att förbereda transportledningen

i krig lägges i händerna på sådana myndigheter, som genom sin

fredstida verksamhet har goda insikter i den problematik som sammanhänger

med trafiken. Den splittrade bild, som planläggningsarbetet nu visar

i organisatoriskt hänseende, då riksnämnden som centralorgan anförtrotts

detaljplanläggningen i fråga om landsvägs- och sjötransporterna, medan

andra myndigheter svarar för övriga delar av transportområdet, torde delvis

sammanhänga med att en klar gräns mellan transportreglering och transportledning

tidigare icke dragits. Vid ett genomförande av utredningens förslag

att för den transportreglerande planläggningen skapa ett särskilt organ,

blir situationen en annan och bättre möjligheter erbjuder sig att för

ledningsplanläggningen mera konsekvent utnyttja sakkunniga kommunikationsmyndigheter.

Det blir en naturlig uppgift för dessa att efter de allmänna

riktlinjer, som i olika hänseenden uppdrages av det av utredningen

föreslagna transportregleringsorganet, i detalj förbereda det tekniska genomförandet

av transporterna.

Vad landsvägstransporterna angår, har utredningen närmare undersökt

möjligheterna att överföra ifrågavarande planläggningsuppgifter till statens

biltrafiknämnd. Efter en genomgång av nämndens fredstida uppgifter och

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

organisation uttalar utredningen, att det finns starka skäl som talar för att

man i beredskapsplaneringen söker nyttiggöra de erfarenheter nämnden

har om transportväsendet i allmänhet och om billranspor.tfrågor i synnerhet.

Det samarbete som nämnden redan i sin normala verksamhet har

med de övriga myndigheter vilka deltager i beredskapsarbetet på transportområdet

— närmast då länsstyrelserna och statens järnvägar — liksom samarbetet

med yrkessammanslutningarna på motorfordonstrafikens område

synes även vara en värdefull grund att bygga på i detta sammanhang. —

Om sålunda inom biltrafiknämnden den sakkunskap finnes, som är av särskilt

värde ur här ifrågavarande synpunkter, kan enligt utredningen detsamma

icke sägas beträffande riksnämnden. Väl kan — som f. n. är fallet

— dit knytas enskilda befattningshavare med i och för sig goda kunskaper

på området. Valet av verkschef liksom rekryteringen av de högre befattningshavarna

i övrigt inom riksnämnden torde dock även framdeles ske från

andra synpunkter än de kommunikationstekniska.

Biltrafiknämnden har under hand förklarat sig beredd för egen del tillstyrka

ett överförande till nämnden av detaljplaneringen, något som anses

kunna ske utan större organisatoriska svårigheter. Nämnden har också

förklarat sig dela utredningens uppfattning, att en sådan åtgärd är motiverad

även av det särskilda skälet, att enligt gällande bestämmelser nämndens

kansli i händelse av krig avses skola bilda kansli åt den högsta trafikreglerande

myndigheten. Det synes då naturligt, att nämnden i fredstid deltar

i planeringsarbetet och vinner förtrogenhet med den tilltänkta uppgiften.

Utredningen redovisar jämväl kontakter i frågan med 1953 års trafikutredning.

Denna har i en särskild promemoria bl. a. förklarat, att erinran

icke möter från trafikutredningens sida mot att de ifrågavarande planeringsuppgifterna

föreslås överförda till biltrafiknämnden samt att ett dylikt

förslag icke torde föregripa eller försvåra trafikutredningens överväganden

i fråga om riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken.

Som ett skäl mot den ifrågasatta överflyttningen har riksnämnden under

utredningsarbetet bl. a. åberopat sambandet mellan landsvägstransportplaneringen,

försörjningen med flytande bränslen och ransoneringsberedskapen

i sistnämnda hänseende. Vad angår planeringen för bränsleförsörjningen

hör denna enligt utredningen uppenbarligen till de uppgifter, som

även framdeles bör ankomma på riksnämnden. Att riksnämnden då underrättar

biltrafiknämnden om gällande bedömningar på bränsleområdet kan

inte anses märkligare än att — som f. n. är fallet — motsvarande uppgifter

lämnas från den ena till den andra sektionen inom riksnämnden. Utredningen

erinrar även om förhållandena under andra världskriget, då bränslekommissionen

hade ansvaret för bränsleförsörjningen i stort, medan det

ankom på trafikkommissionen att mera i detalj reglera den kvottilldelning,

som gjordes för transportapparaten. Nu gällande plan för en krigsorganisering

av vissa myndigheter på det ekonomiska försvarets område synes innebära,

att man har att räkna med en liknande organisation i händelse av

ett nytt krig. — Vad åter angår det arbete för en ransonering som nu utföres

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1961

inom riksnämnden parallellt med transportplaneringen, synes detta närmast

vara av tekniskt organisatoriskt slag. Det gäller sålunda att bygga

upp ett administrativt system för en ransonering, som snabbt skall kunna

tagas i bruk i ett kritiskt läge. Denna planläggning hänger intimt samman

med ifrågavarande transportplanering. Biltrafiknämnden är införstådd

med att övertaga även denna arbetsuppgift. Enligt utredningen kan

några olägenheter icke följa med en sådan åtgärd.

Vad angår sjötransporterna har utredningen övervägt en överflyttning

till sjöfartsstyrelsen. Denna myndighet har redan nu betydelsefulla beredskapsuppgifter,

bl. a. frågor rörande militär- och krigsleder, omläggning

av allmänna sjövägar vid beredskapstillstånd och krig, viss planläggning

inom civilförsvarets och den ekonomiska försvarsberedskapens område,

planläggning av sjöfartsverkets verksamhet samt disposition av dess

personal vid beredskapstillstånd och krig. Även i övrigt synes styrelsen ha

särskilda förutsättningar att handha de uppgifter på förevarande område,

som f. n. åvilar riksnämnden. I sammanhanget nämnes styrelsens fortlöpande

överblick över utvecklingen på sjöfartsområdet -— ekonomiskt och

tonnagemässigt — och dess nära samarbete med representanter för sjöfartsnäringen

och de marina myndigheterna.

Som resultat av sina sålunda gjorda överväganden föreslår utredningen,

att det riksnämnden nu åvilande planeringsarbetet avseende ledningen av

landsvägs- och sjötransporterna i krig överflyttas till resp. statens biltrafiknämnd

och sjöfartsstyrelsen. Utredningen förutsätter, att de befattningar

som inom riksnämnden finnes för berörda uppgifter i samband därmed

jämväl överföres till nämnda myndigheter.

Yttranden

Vad angår utredningens förslag beträffande planläggningen för

transportreglering och om inrättande av en central

civil transportkommitté tillstyrkes dessa eller lämnas utan erinran

av överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet, arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, civilförsvarsstyrelsen,

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, generalpoststyrelsen,

järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,

statens biltrafiknämnd, statens organisationsnämnd, statens jordbruksnämnd,

sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Norrbottens, Värmlands,

Västernorrlands och Västmanlands län samt civilbefälhavaren i andra

civilområdet. De remissinstanser, som avstyrkt utredningens förslag eller

ställt sig tveksamma, är arméintendenturförvaltningen, armétygförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets förvaltningsdirektion,

kommerskollegium, riksnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa

förbundet, vissa handelskammare, Tjänstemännens centralorganisation

och Sveriges akademikers centralorganisation.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

31

Enligt överbefälhavaren är en starkt bidragande orsak till de av utredningen

påvisade bristerna i den nuvarande planläggningen, att det hittills

icke funnits något allsidigt sammansatt organ med erforderliga resurser

för att planera för ett rationellt utnyttjande i krig av de totala transporttillgångarna.

Behovet av ett sådant organ har blivit alltmer framträdande

efter hand som de civila transportbehoven i krig klarlagts. Det kommer

sålunda med säkerhet att uppstå avvägningsproblem i förhållandet mellan

de olika militära och civila intressena redan vid planeringen i fred av transporter,

som skall utföras i samband med totalförsvarets omställning för

verksamhet i krig. Det är också uppenbart, att transportbehoven i krig är

så stora, att deras tillgodoseende kräver att varje transportmedel används

på lämpligaste sätt och att de olika behoven angelägenhetsgraderas inbördes.

I sammanhanget betonar överbefälhavaren nödvändigheten av att de

myndigheter vilka omfattas av planläggningen har en gemensam grundsyn

på hur transportapparaten i krig bör utformas och utnyttjas med hänsyn

till fiendens möjligheter till bekämpning, de olika behoven och de olika

transportmedlens möjligheter. En av de första och viktigaste uppgifterna

för ett transportreglerande organ blir att skapa en sådan grundsyn. — Det

synes överbefälhavaren riktigt att -— som utredningen föreslår — nu

koncentrera planläggningsarbetet på den civila sidan genom att inrätta

ett centralt civilt transportregleringsorgan. Med hänsyn till att svåra avvägningsfrågor

med operativ räckvidd kan uppstå och då transportregleringen

icke bör betraktas som en enbart ekonomisk beredskapsfråga är

det angeläget att organet förläggs utanför myndigheter, som själva är

transportbehövande. Den föreslagna kommittén (CCT) synes därför vara

en lämplig form för att övergångsvis svara för samordningsverksamheten

i stort. En tillstyrkan till dess inrättande sker dock under den förutsättningen,

att den erhåller erforderliga befogenheter och att dess ställning i

krig närmare överväges.

Civilförsvarsstyrelsen finner i likhet med utredningen det vara en allvarlig

brist, att planläggningen i central instans för den transportreglerande

verksamheten i krig hittills endast i begränsad utsträckning kommit

till stånd. Vad angår den lämpliga formen för en sådan planläggning anser

styrelsen, att den bör ske centralt. Härigenom ernås en samlad överblick

av behov och tillgångar. Det synes dock ej riktigt, att riksnämnden

handhar densamma, då nämnden själv är en transportbehövande myndighet.

Genom inrättandet av ett särskilt organ skapas emellertid förutsättningar

för en så vitt möjligt objektiv och riktig fördelning av de tillgängliga

transportresurserna.

Statens jordbruksnämnd framhåller, att skäl kan anföras både för och

mot inrättandet av en central civil transportkommitté. Nämnden har

emellertid stannat för att förorda utredningens förslag. I samband med tillskapandet

av kommittén bör det emellertid göras klart, var samordningsansvaret

skall ligga. Lämpligt synes vara att det kommer att åvila kommittén.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Mnj:ts proposition nr 8å år 1961

Enligt medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd är transportväsendet

för medicinalväsendets krigsorganisation liksom för totalförsvaret i

övrigt en faktor av allra största betydelse, låt vara att sjukvårdens behov rent

kvantitativt sett är förhållandevis små i jämförelse med försvarsorganisationens

i övrigt. — Vad angår det nuvarande läget i planeringshänseende kan det

enligt nämnden icke bestridas, att en eftersläpning föreligger. Nämnden håller

också för sannolikt, att med hänsyn dels till ifrågavarande planläggningsuppgifts

omfattning dels till riksnämndens betydande arbetsprogram under de

närmaste åren — bl. a. genom övertagandet av undanförselplaneringen — det

blir erforderligt att för transportuppgiften tillskapa ett organ av ungefär

den typ, som utredningen förordat. Nämnden vill alltså biträda detta förslag.

De myndigheter som enligt utredningens förslag tänkes representera den

trafikmedelstillhandahållande sidan i planläggningen ■—- järnvägsstyrelsen,

statens biltrafiknämnd, luf tf artsstyrelsen och sjöf artsstyrelsen — biträder

förslaget om inrättandet av en central civil transportkommitté. — Järnvägsstyrelsen

framhåller i sammanhanget bl. a., att planläggningen för

krigsmaktens järnvägstransporter i samband med krigsutbrott är genomförd

så långt detta torde vara möjligt. Inom den civila sektorn av totalförsvaret

är däremot i huvudsak endast planläggningen för snabbutrymning

genomförd. Styrelsen konstaterar, att järnvägarnas försvarsplanläggning

i hög grad är beroende av de transportkrav, som kommer att ställas på

dem i krig. Att härvidlag ge styrelsen underlag för dess förberedelsearbete

blir en uppgift för den föreslagna kommittén. — Luftfartsstyrelsen anser

det möjligt, att tillkomsten av kommittén kan underlätta ansträngningarna

att redan i fredstid avväga de olika transportintressena, så att en prioritetsreglerad

planläggning av transporterna på luftfartens område kan åstadkommas

åtminstone för ett mobiliseringsskede. Sin största betydelse kommer

emellertid kommittén att få för landsvägs- och järnvägstransporterna.

Den föreslagna kommitténs värde för den regionala planläggningen har

betonats av länsstyrelsen i Malmöhus län och civilbefälhavaren i andra

civilområdet. Nämnda länsstyrelse framhåller, att den bristande planläggningen

i central instans på transportregleringens område och avsaknaden av

erforderliga direktiv och anvisningar för planläggningsarbetet på civilbefälhavare-

och länsstyrelseplanet har varit och är särskilt kännbar för

Malmöhus län med dess stora utrymnings- och undanförselproblem. Behovet

av ett effektivt organ i central instans är därför utan tvekan stort,

och länsstyrelsen finner de anförda skälen för kommitténs inrättande bärande.

I flera av de tillstyrkande remissyttrandena understrykes behovet av

att kommitténs sekretariat kvantitativt och kvalitativt blir försett med erforderlig

personal. — I några fall ifrågasättes, om icke sekretariatet bör

anknytas till en befintlig myndighet. Överståthållarämbetet anger alternativt

riksnämnden eller järnvägsstyrelsen. Luftfartsstyrelsen och länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län anser, att i sådant fall närmast riksnämn
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år W61

den bör övervägas. — Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, gener

alposistyr elsen samt väg- och vattenbyggnadstyrelsen anser, att i kommittén

bör ingå representanter jämväl för sjukvården, postverket och vägväsendet.

Avstyrkande yttranden föreligger från de fyra försvarsgrensförvaltningarna,

d. v. s. arméintendentur-, armétyg-, marin- och flygförvaltningarna.

Arméintendenturförvaltningen, vars utlåtande kan anses representativt föi

de anförda synpunkterna, framhåller att det föreligger ett starkt behov av

planläggning för krig såväl i fråga om transportreglering som transportledning.

Det är av stor vikt att vid transportplanläggningen beakta den samordning,

som i krig krävs för att pa mest ändamålsenliga sätt kunna utnvttja

de samlade — både civila och militära —- transportresurserna. Därest

det förhåller sig så att med den nuvarande organisationen kravet på en

fullständigt genomförd civil transportplanläggning icke kunnat tillgodoses,

är det erforderligt att en effektivisering kommer till stånd. Härvidlag anser

dock förvaltningen, att i första hand bör undersökas möjligheterna att

åstadkomma förbättringar genom organisationsförändringar inom riksnämnden.

Det synes den nödvändigt att inom nämnden skapa ett organ,

som är i stånd att planlägga såväl transportreglering som transportledning.

_ [ anledning härav har överbefälhavaren i sitt yttrande särskilt anfört,

att det är naturligt, att de militära förvaltningarna önskar en fast ledning

i krig vad avser transporter som berör vederbörandes verksamhetsområden,

d. v. s. krigsmaterielproduktionen. Däremot kan förvaltningarna icke

ha sådan överblick över samtliga transportfrågor inom totalförsvaret, att

de har underlag för en bedömning av hur en fast ledningsorganisation bör

utformas. Överbefälhavaren anser, att förvaltningarnas önskemål kan tillgodoses

på det sätt som utredningen föreslagit och som överbefälhavaren

i princip tillstyrkt.

Försvarets förvaltningsdirektion har i sitt utlåtande framfört en liknande

uppfattning som de miltära förvaltningarna, överbefälhavaren, som vid

utlåtandets avgivande fungerade som ordförande, har emellertid för sin de!

åberopat del uttalande av honom, som nyss redovisats. Direktionens ordinarie

ordförande har framhållit, att han biträtt direktionens ståndpunkt

endast under förutsättning, att riksnämndens ställning och resurser förstärkes

så att garantier erhålles för en tillfredsställande beredskap. Direktionens

kanslidirektör har reserverat sig mot direktionens utlåtande och i

särskilt yttrande tillstyrkt utredningens förslag.

Kommerskollegium, som likaledes ställer sig avvisande till utredningens

förslag, anser att transportregleringsverksamheten såsom en av de viktigaste

samordnande funktionerna inom den ekonomiska försvarsberedskapen

bör åvila riksnämndcn. Enligt kollegiets uppfattning är betydande olägenheter

förenade med den av utredningen förordade lösningen. Behovet av stadga

vid övergången från freds- till krigsorganisation och därigenom möjligheten

att snabbt ingripa i reglerande syfte, som ligger bakom tanken på atl

samma organ är både planläggande i fred och reglerande i krig, skulle så
?,

Hihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 84

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 8i år 1!)61

lunda knappast tillgodoses, om fredsorganet får den tillfälliga karaktär som

utredningen tänkt sig. Kollegium medger, att tillfälliga organisatoriska anordningar

kan behöva träffas för att snarast genomföra erforderlig planläggning

på transportregleringsområdet. Utredningens förslag i frågan synes

emellertid icke vara utformat så att riksnämndens ställning som principiellt

ansvarig myndighet bevaras och torde även i övrigt möta invändningar.

Med hänsyn härtill avstyrkes detsamma.

Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund

anser, att planläggningen för transportreglering bör kvarligga hos

riksnämnden, därvid främst hänvisas till denna planläggnings nära samband

med nämndens övriga beredskapsuppgifter. — Sveriges industriförbund framhåller,

att ett fastare organiserat och mera kontinuerligt samarbete mellan

de beredskapsplanerande myndigheterna i förevarande hänseende torde vara

av värde. Det är också möjligt, att en kommitté med företrädare för de berörda

myndigheterna skulle underlätta ett sådant samarbete. Förbundet finner

emellertid de av utredningen anförda skälen för att organisera kommittén

som ett självständigt organ föga övertygande. I första hand synes böra

övervägas, om icke det önskade resultatet skulle kunna uppnås inom riksnämnden

genom att nämnden vid behandling av dessa frågor erhöll en särskild

med den föreslagna kommittén jämförbar sammansättning.

Riksnämnden själv anför slutligen i denna fråga, att den är medveten om

att många uppgifter återstår att lösa på transportplaneringsområdet. Den har

emellertid kommit till den uppfattningen, att utrymmet för planering beträffande

transportreglering i den mening utredningen synes åsyfta är tämligen

begränsat och att transportreglering i allmänhet sker i direkt samband

med övrig planering på det ekonomiska, militära eller civilförsvarsområdet.

Vid sådant förhållande är nämnden icke övertygad om nödvändigheten av att

inrätta ett nytt organ för trafikregleringsplanläggning. Utan en fast organisation

och ett eget permanent sekretariat synes för övrigt ett sådant organ

icke bli funktionsdugligt. — I övrigt säger sig riksnämnden i första hand

se trafiken såsom en serviceverksamhet, och i den män ändamålsenlig planering

för transportreglering kan ske, bör den bedrivas i samband med den

övriga försörjningsplanläggningen. Motsvarande torde gälla beträffande

planeringen inom civilförsvaret och på det militära området. Enligt nämndens

uppfattning synes det därför mindre lämpligt att i fredstid söka sammanföra

de verksamheter, som kan betecknas som planering för trafikreglering

i krig, till ett centralt organ. Däremot bör åtgärder vidtagas för att öka

möjligheterna till smidig samordning av ifrågavarande planläggning. Härvidlag

synes det böra ankomma på riksnämnden att svara för samordningen

på det ekonomiska området. För det ändamålet krävs emellertid en utbyggnad

av riksnämndens organisation. Vilka organisatoriska åtgärder som eventuellt

kan fordras för en samordnad transportregleringsplanläggning över

hela lotalförsvarsområdet torde det få ankomma på försvarsledningsutredningen

att överväga. Med hänsyn till det anförda kan riksnämnden icke tillstyrka

utredningens förslag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

Utredningens förslag såvitt gäller planläggningen för transportledning

och då närmast dess förslag om överföring av r i k snämndens

planeringsansvar för landsvägs- och sjötransporter

till statens biltrafiknämnd resp. sjöfartsstyrelsen

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av överbefälhavaren,

cheferna för armén, marinen och flygvapnet, arbetsmarknadsstyrelsen,

civilförsvarsstyreisen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, geneialpoststyrelsen,

järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens

biltrafiknämnd, sjöfartsstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,

Malmöhus, Norrbottens, Värmlands, Västernorrlands och Västmanlands län,

civilbefälhavaren i andra civilområdet samt Svenska sjöfolksförbundet. En

tveksam ståndpunkt intager försvarets fabriksstyrelse, marinförvaltningen

och statens jordbruksnämnd. Yttranden i avstyrkande riktning föreligger

från arméintendentur-, armétyg- och flygförvaltningarna, försvarets förvaltningsdirektion,

statens organisationsnämnd, kommerskollegium, läksnämnden,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening, vissa handelskammare

och Sveriges akademikers centralorganisation. Överståthållaråmbctet

tillstyrker överföringen av sjötransportplaneringen men avstyrker såvitt gäller

landsvägstransporterna.

överbefälhavaren finner, att övervägande skäl talar för utredningens förslag.

Mot ifrågavarande uppgifters överföring kan visserligen anföras, att

den nuvarande sammankopplingen av planläggningen för landsvägs- och sjötransporter

med bränsle- och drivmedelsförsörjningen därigenom upphör.

Detta problem har behandlats av utredningen, som funnit att några avgörande

skäl mot dess lösning ur denna synpunkt ej föreligger. Utöver vad utredningen

anfört kan framhållas, att en sådan sammankoppling nu endast gäller

för en del av transportverksamheten, nämligen den civila landsvägs- och

sjötrafiken, däremot icke för järnvägs- och flygtransporter samt militära

landsvägs- och sjötransporter.

De båda myndigheter, som enligt utredningen skall övertaga riksnäinndens

uppgifter på landsvägs- och sjötransportområdet —• statens biltrafiknämnd

och sjöf artsstyrelsen — tillstyrker överföringarna. Biltrafiknämnden

finner det sålunda riktigt, att då dess kansli avses i händelse av krig

fullgöra uppgifter som centralt trafikledande organ den också bör åläggas att

redan i fredstid utföra den härför erforderliga planläggningen. Enligt sjöfartsstyrelsen

berör planeringsverksamheten för sjötrafiken — förutom

den av styrelsen direkt hedrivna verksamheten — en rad olika grenar av

sjöfartsnäringen, såsom storsjöfarten, den inre sjöfarten, hamn-, sluverioch

bogserbåtsverksamheten etc. Det är självfallet, att eu beredskapsplanering

inom ett så skiftande område förutsätter ett mycket aktivt och nära samarbete

mellan den ansvariga myndigheten och företrädarna för de olika grenarna

av sjöfartsnäringen. Därvid är det givetvis en styrka för den planerande

myndigheten, om den såsom sjöfartsstyrelsen i sin frcdsmässiga verk
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år W61

samhet bär dels att taga direkt befattning med olika sjöfartsfrågor, dels att

i anledning härav hålla kontakt med organisationerna på sjöfartens område.

Samarbetet med de berörda parterna kan emellertid komma att kräva

särskilda former, vilka styrelsen är beredd att närmare överväga.

Järnvägsstyrelsen anser det vara en självklar princip, att den myndighet

som fredsmässigt har hand om transportmedlen även sköter den krigsmässiga

ledningen. Endast i fråga om landsvägstransporterna torde det vara

problematiskt vilken myndighet som är lämpligast. Biltrafiknämndens nära

anknytning till den yrkesmässiga landsvägstrafiken i fred talar dock för

nämnden. — Samma uppfattning uttalar bl. a. generalpoststyrelsen och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den förra myndigheten anger skäl för

att postverket bör deltaga i den centrala planeringen på trafikledningsområdet.

Styrelsen förklarar sig beredd att — om så befinnes lämpligt — i angivet

syfte låta representera sig i biltrafiknämnden. — Länsstyrelsen i Kronobergs

län anser att till biltrafiknämnden även bör kunna överföras arbetet

med tilldelningen av flytande bränslen, smörjmedel och bildäck såvitt

avser landsvägstransporterna.

Civilbefälhavaren i andra civilområdet framhåller, att även i detta fall

gäller att den föreslagna förstärkningen av beredskapen i central instans

med all sannolikhet kommer att medföra klarare riktlinjer och därmed

bättre möjligheter för de regionala myndigheterna att fullgöra ålagda uppgifter.

Statens jordbruksnämnd och försvarets fabriksstyrelse ställer sig tveksamma

till de föreslagna överföringarna. Enligt jordbruksnämnden kan

nämligen fråga resas om berörda båda myndigheter bär fredsmässiga uppgifter,

som har anknytning till beredskapsplanläggningen. — Marinförvaltningen

uttrycker tvivel såvitt gäller sjötransportplaneringen och ifrågasätter

om sjöfartsstyrelsen såsom ett övervägande tekniskt verk bär förutsättningar

att klara densamma. Om styrelsen likväl anses böra få ansvaret,

torde planeringsarbetet böra förläggas till styrelsens försvarskontor.

Övriga militära förvaltningar, d. v. s. arméintendentur-, armétyg- och

flygförvaltningarna, har liksom försvarets förvaltning sdirektion avstyrkt

utredningens förslag. Dessa remissmyndigheters ståndpunkt till transportplanläggningen

överhuvud — liksom överbefälhavarens uttalande i anslutning

därtill — har redovisats i det föregående.

Kommerskollegium kan icke heller ansluta sig till den föreslagna omläggningen.

Det framhålles, att för en sådan icke kan åberopas jämförelser

med förhållandena på järnvägsområdet. Järnvägsstyrelsen leder direkt ett

i fred uppbyggt transportföretag med erforderliga trafikledningsorgan. Varken

biltrafiknämnden eller sjöfartsstyrelsen har motsvarande ställning.

Sveriges industriförbund ifrågasätter berörda båda myndigheters kompetens

för det aktuella beredskapsarbetet, då de icke sysslar med problem

rörande det tekniska genomförandet av transporter. Med hänsyn till bl. a.

denna omständighet och då inom riksnämnden finnes en organisation för

planläggningen avstyrkes förslaget. — Liknande synpunkter framförs a v Sve
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 8''r år 1961

riges lantbruksförbund och Sveriges köpmannaförbund, av vilka det senare

betonar angelägenheten ur näringslivets synpunkt att frågor rörande

ekonomisk försvarsberedskap kan diskuteras med så få planeringsorgan

som möjligt.

Sveriges redareförening framhåller, att en detaljplanering i fred av handelsflottans

användning i krig icke kan ske, åtminstone icke i avseende å

den utgående delen därav. Möjligen kan en sådan planering verkställas beträffande

det tonnage, som användes i våra egna farvatten. Vad angår utredningens

förslag angående överföring av sjötransportplaneringen avstyrkes

detsamma. Den fredstida planläggningen bör även i fortsättningen ske

i samarbete mellan riksnämnden och rederinäringens representanter, varjämte

den krigstida verksamheten såväl i fråga om transportreglering som

transportledning bör — på sätt hittills förutsatts — handhas av »Sjöfartskommittén

1939» i samråd med riksnämnden.

Riksnämnden anför i sammanhanget, att den icke vill ifrågasätta biltrafiknämndens

möjligheter att handlägga krigsförberedelsearbetet beträffande

landsvägstrafiken. Det må likväl understrykas, att detta förberedelsearbete

har föga samband med biltrafiknämndens fredstida uppgifter, som f. n.

huvudsakligen gäller meddelande av trafiktillstånd, insamlande av driftsstatistik,

uppgörande av taxor etc. — Jämförelser med järnvägstrafiken synes

icke heller rättvisande. På järnvägsområdet har man redan ett centralt

statligt organ, som helt dirigerar trafiken. Beträffande landsvägstransporterna

ligger det annorlunda till. Där gäller det att vid omställning till

krigshushållning förskaffa sig ett sådant inflytande över alla de tiotusentals

självständiga transportidkarna i landet, att dessa regionalt och lokalt

kan dirigeras till de mest angelägna uppgifterna. Detta fordrar upprättande

av en särskild organisation, motsvarande den som för järnvägstrafiken finnes

redan i fred. — Beträffande de nackdelar som synes vara förenade med

en sådan överflyttning framhåller riksnämnden, att den själv f. n. måste

anses vara en liten myndighet. Att ytterligare skära ned nämndens verksamhet

för att i stället bygga ut en annan myndighet kan ur ekonomisk

synpunkt inge betänkligheter. Ett nära samband föreligger också mellan

transportplanering och annat beredskapsarbete på det ekonomiska området.

Ett av huvudskälen till att undanförselplaneringen överfördes från civilförsvarsstyrelsen

till riksnämnden var sålunda, att riksnämnden hade hand om

transportuppgiften. Vad angår ransoneringsberedskapen i fråga om flytande

bränslen — vilken enligt utredningen även bör övertagas av biltrafiknämnden

— gäller att den har ett så nära samband med riksnämndens

övriga planering på bränsleområdet, att ifrågavarande uppgifter icke bör

skiljas åt. De avvägningar, som vid knapphet på flytande bränslen måste

göras icke blott mellan olika försörjningsområden utan även med hänsyn

till olika transportmedel och deras användningsområden, påverkar i hög grad

transportreglering och transportledning. Det framstår därför som en väsentlig

fördel, att transportledningen i fred både vad gäller landsvägs- och

sjötrafik — vilka i stort sett är beroende av samma drivmedel — ligger hos

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 8 i år 1961

den myndighet som planerar på bränsleförsörjningsområdet. — I fråga om

sjötransporterna må ytterligare framhållas, att sjöfartsstyrelsen icke äger

de speciella insikter i transportproblemen, som skulle motivera en överflyttning.

— För det fall transportplaneringen — som riksnämnden förordat

— skulle kvarligga hos nämnden är det emellertid ofrånkomligt med en

utbyggnad av nämndens fasta organisation för uppgiften. Det synes även

böra övervägas att utöka antalet ledamöter i nämnden med representant

för transportväsendet, närmast då landsvägstrafiken.

Departementschefen

En effektiv transportorganisation är ett oeftergivligt villkor för vårt lands

uthållighet i ett krigsläge. Sålunda måste krigsmakten för genomförandet

av sina uppgifter kunna räkna med ett effektivt stöd av den allmänna

transportapparaten. Detta gäller såväl i ett inledande mobiliseringsskede som

under de följande krigsoperationerna. Synnerligen angeläget är emellertid

också alt tillräckliga transportinsatser göres med hänsyn till den civila

samhällsverksamheten. Härvidlag kan aktualiseras bl. a. omfattande utrymnings-

och undanförselåtgärder. Fortlöpande transportbehov följer med ansträngningarna

att trygga den allmänna folkförsörjningen och att i rimlig

utsträckning säkra näringslivets fortgång. De anspråk av olika slag, som

antytts i det föregående, kommer att innebära kraftiga påfrestningar för den

allmänna transportapparaten, vilken framför allt genom eu begränsad tillgång

på bränslen och drivmedel och genom fiendens kommunikationsbekämpning

kan förväntas få en starkt reducerad kapacitet. Det torde mot

denna bakgrund icke behöva närmare utvecklas, vilken betydelse det har

att man redan i fredstid verkställer planering och överhuvud vidtager förberedelser,

som möjliggör att vid ett inträdande krisläge vårt lands transportresurser

kan utnyttjas på ett så effektivt och samordnat sätt som möjligt.

Då jag i det följande skall behandla transportplaneringen och redovisa

mina överväganden angående möjligheterna att skapa bättre betingelser för

densamma, har jag ansett det praktiskt lämpligt att utgå från den bestämning

av planeringsuppgiften som utredningen gjort i sitt betänkande. Utredningen

skiljer sålunda på dels planering för transportreglering, dels planering

för transportledning. Den förra innefattar förberedelser, som avses

säkerställa att i ett krisläge landets transportresurser utnyttjas på sådant

sätt att väsentliga transportbehov blir tillgodosedda i riktig angelägenhetsordning.

Ifrågavarande planering berör i princip alla transportmedel

och alla transportbehov och får inriktas på att dels skapa de organisatoriska

förutsättningarna för den transportreglerande verksamheten i ett

krigsskede, dels skapa underlag för erforderlig prioritering. — Vad åter angår

planeringen för transportledning innefattar denna förberedelser, som

skall underlätta det tekniska genomförandet av transporter. I arbetet härmed

ingår att — särskilt för varje trafikslag — kartlägga föreliggande behov

av och tillgångar på resp. transportmedel och att genom tillskapandet av en

effektiv ledningsorganisation säkra trafikrörelsernas fortgång.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 8''r år 1961

Beträffande beredskapsarbetet på det civila transportområdet har utredningen

funnit, att de nuvarande organisatoriska betingelserna icke — vare

sig i fråga om transportregleringen eller transportledningen -- ger tillräckliga

garantier för en ändamålsenlig planläggning. Utredningen har ansett

motiverat, att riksnämndens ställning i sammanhanget omprövas. — Vad

angår transportledningen erinras om att planeringsansvaret beträffande

järnvägstrafiken och luftfarten redan är decentraliserat till järnvägs- och

luftfartsstyrelserna. Även i fråga om landsvägstrafiken och sjötransporterna,

där planeringsansvaret kvarligger hos riksnämnden, bör enligt utredningen

— av skäl som närmare utvecklas i betänkandet -— en decentralisering

komma till stånd och då lämpligen till statens biltrafiknämnd resp

sjöfartsstyrelsen.

För en överflyttning till biltrafiknämnden av planeringsansvaret

i fråga om landsvägstrafiken kan enligt min mening vägande

skäl anföras. Nämndens fredstida uppgifter hänför sig sålunda till en ur beredskapssynpunkt

betydelsefull fordonskategori, nämligen den yrkesmässiga

biltrafiken. Vidare gäller att nämnden för fullgörandet av sina uppgifter

måste hålla sig informerad icke enbart om trafik- och fordonsbehoven samt

transportarbetet på den yrkesmässiga biltrafikens område utan även om den

allmänna utvecklingen inom trafikväsendet överhuvud. Nämnden har i sin

verksamhet också fortlöpande kontakter med de övriga myndigheter som deltager

i transportberedskapsarbetet, samt med yrkessammanslutningarna på

motorfordonstrafikens område. Särskilt äger ett nära samarbete rum med

länsstyrelserna, vilka ju är de regionala myndigheter till vilka här ifrågavarande

planläggning direkt anknyter. I nämndsledningen är företrädd sakkunskap

för såväl biltransportverksamheten som andra transportgrenar.

Ett forum kommer härigenom att finnas för överläggningar om förekommande

transportberedskapsproblem, vilket är ägnat att befrämja en praktisk

och ändamålsenlig inriktning av planläggningen.

Jag vill alltså — efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet

— föreslå, att riksnämndens ansvar för transportledningsplaneringen

i fråga om landsvägstrafiken överföres på billrafiknämnden. Samtidigt

torde de befattningshavare, som för närvarande inom riksnämnden är sysselsatta

med berörda planläggning — en byrådirektör i Ag 24 och en förste

byråsekreterare i Ae 23 — överflyttas till biltrafiknämnden. Därvid bör

extra-ordinariesättning ske av förstnämnda befattning. Därest eventuellt ytterligare

arbetskraft skulle visa sig erforderlig för ett effektivt genomförande

av uppgifterna, torde denna fråga få prövas i ett senare sammanhang. — Beträffande

handläggningen av berörda beredskapsuppgifter inom biltrafiknämnden

torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser.

Dessa får bl. a. reglera i vilka former nämnden som sådan skall

medverka i handläggningen och i vad mån eu delegering av beslutanderätt

skall ske till nämndens ordförande och ansvariga befattningshavare inom

myndigheten.

Innan jag lämnar problemet angående landsvägstrafiken vill jag erinra

om de synpunkter som i vissa remissyttranden anförts beträffande sam
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 8i år 1961

bandet mellan landsvägstransportplaneringen, försörjningen med flytande

bränslen och ransoneringsberedskapen i fråga om drivmedel. I anslutning

härtill vill jag framhålla, att ansvaret för den tekniska ransoneringsberedskapen

på drivmedelsområdet för landsvägstrafiken fortsättningsvis bör åvila

biltrafiknämnden. Riksnämnden är emellertid den myndighet, som har

huvudansvaret för bränsle- och drivmedelsförsörjningen, och biltrafiknämndens

planläggning för ransonering får därför ske inom ramen för de bedömningar,

som riksnämnden gör angående bränsletillgångarna och deras fördelning

på olika ändamål. Jag vill i sammanhanget understryka, att ransoneringsberedskapen

måste utformas i nära och fortlöpande samarbete mellan

biltrafiknämnden och riksnämnden, och jag förutsätter, att lämpliga

anordningar kommer till stånd i sådant syfte.

Beträffande riksnämndens uppgifter i fråga om transportledning

splaneringen på sjötrafikens område, vilka är av

mera begränsad natur, har jag icke något att invända mot ett överförande till

sjöfartsstyrelsen. Denna myndighet har redan nu vissa betydelsefulla beredskapsuppgifter.

Den har därjämte en fortlöpande överblick över den ekonomiska

och tekniska utvecklingen på sjöfartsområdet och samarbetar nära

med olika sjöfartsintressen och de marina myndigheterna. Vid remissbehandlingen

har i detta fall ett par remissinstanser ifrågasatt sjöfartsstvrelsens

möjligheter att utöva trafikledning. I anledning härav vill jag

framhålla, att ledningsproblemen i ett krigsläge måste lösas i intimt samarbete

med sjöfartsnäringen och att ett genomförande av utredningens förslag

icke behöver påverka de uppgifter som tilldelats rederinäringens särskilda

samarbetsorgan i sammanhanget, den s. k. 1939 års sjöfartskommilté.

— I enlighet med det anförda föreslår jag sålunda, att ifrågavarande planeringsansvar

överflyttas på sjöfartsstyrelsen och att samtidigt den arvodesbefattning,

som inom riksnämnden är knuten till berörda beredskapsuppgift,

överföres till styrelsen.

Den förordade decentraliseringen av beredskapsplanläggningen på landsvägstrafikens

och sjötransporternas område torde — liksom den i det följande

föreslagna omorganisationen för riksnämndens egen del — genomföras

den 1 januari 1962.

Vad därefter angår transportregleringsuppgiften må erinras

om att utgångspunkten för planläggningen av det civila transportväseendet

under krig eller krigsfara för närvarande är, att riksnämnden blir central

trafikregleringsmyndighet i krig. Utredningen har konstaterat, att något

egentligt förberedelsearbete på detta område ännu icke kommit till stånd.

Detta betecknas som en allvarlig brist, vilken snarast bör tillrättas. Om så

med framgång skall kunna ske, måste emellertid enligt utredningen planeringsarbetet

bedrivas i andra former än de nuvarande, och det föreslås att

för ändamålet ett fristående organ inrättas, benämnt centrala civila transportkommittén.

Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

ett flertal remissinstanser. — För egen del är jag medveten om angelägenheten

av att en effektiv och ändamålsenlig planering kommer till stånd i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

nämnda hänseende. Garantier måste sålunda såvitt möjligt skapas för att i

ett krisläge de samlade transportresurserna utnyttjas på ett sätt som möjliggör

alt väsentliga transportbehov på olika områden blir tillgodosedda i en

riktig angelägenhetsordning.

Då det gäller att bedöma den lämpliga formen för planläggningsarbetet i

fråga om den civila transportregleringen ansluter jag mig till utredningens

uppfattning, att arbetet bör handhas av ett organ i vilket de myndigheter ingår

som representerar de olika trafikslagen och de olika väsentliga transportbehoven.

Därigenom skapas förutsättningar för en inbördes samordning

och en enhetlig bedömning. Även såtillvida delar jag utredningens uppfattning,

att det organ som tillskapas åtminstone icke under nuvarande förhållanden

bör anknytas till någon av de berörda beredskapsplanerande myndigheterna.

Härför talar, förutom planeringsuppgiftens omfattning framför allt

i ett inledningsskede, särskilt det skälet att planläggningen innefattar en

avvägning mellan olika konkurrerande behovsintressen.

Enligt min mening kan vägande skäl anföras för utredningens förslag att

konstruera organet som en kommitté lydande under kommunikationsdepartementet.

Härigenom erhålles nämligen en smidig form för olika myndigheters

medverkan i planeringsarbetet och möj liggöres en successiv anpassning

av arbetsinsatserna efter de krav som detta i olika lägen ställer. Kommittélinjen

är vidare en lösning, som är förhållandevis litet kostnadskrävande.

Om riksdagen icke har något att erinra mot den angivna lösningen av

transportregleringsfrågan avser chefen för kommunikationsdepartementet

att efter vederbörligt bemyndigande tillkalla en kommitté, förslagsvis benämnd

centrala civila transportkommittén, vari ingår företrädare för de

olika myndigheter som representerar transportmedlen och transportbehoven.

I förra fallet skulle det närmast vara fråga om järnvägs-, sjöfarts- och

luftfart sstyrelserna samt statens biltrafiknämnd och i senare fallet främst

civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden och statens jordbruksnämnd. Med hänsyn

till nödvändigheten att samordna det civila transportväsendet med den

militära transportverksamheten bör även överbefälhavaren vara representerad.

Kommittén bör givetvis förses med sekreterare, experter och annan erforderlig

arbetshjälp. — I fråga om kommitténs uppdrag synes detta allmänt

kunna anges så att en sammanställning i första hand bör ske av uppgiftsmaterial

från de berörda myndigheterna angående föreliggande transportbehov

och transportresurser. Därvid bör även prövas frågan om de ut lagningar

av transportmedel, som jämlikt särskilda bestämmelser sker i fredstid

för olika krigstida ändamål. Med utgångspunkt från denna kartläggning får

riktlinjer och planer utarbetas för den transportreglerande och prioriterande

verksamheten i ett krigsläge. Viktigt är givetvis i sammanhanget att de rent

organisatoriska betingelserna för denna verksamhet i ett sådant skede övervägs.

Det centrala planläggningsorganet bör i ett krisläge direkt kunna omorganiseras

till central civil transportregleringsmyndighet.

Sedan kommittén genomfört erforderliga utredningar och planeringar,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

torde resultatet få underställas Kungl. Maj :t. De planer, som i anslutning

härtill fastställes, bör därefter ligga till grund för beredskapsarbetet, därvid

de givetvis successivt får anpassas med hänsyn till efter hand ändrade förutsättningar

i olika hänseenden. — Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att närmare bestämma om formerna och betingelserna för kommitténs arbete.

— Utgångspunkten bör även i detta fall vara, att riksnämnden befrias

från sitt planeringsansvar från och med årsskiftet 1961/62.

IV. Riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap organisation

Utredningen

Valet av organisationsform. Utredningen anför inledningsvis

vissa principiella synpunkter på riksnämndens grundstruktur. Den

framhåller därvid, att den finner frågan huruvida centralorganet lämpligen

bör vara konstruerat som en nämnd i någon mån tveksam. Ur vissa synpunkter

skulle sålunda kunna göras gällande, att ordningen med en ensamt

beslutande verkschef vore att föredraga. Även ordningen med en styrelse,

där beslutanderätten i viktigare frågor är tillagd verkschefen och vissa

högre befattningshavare inom verket, skulle kunna anges som ett bättre

alternativ. Sådana lösningar skulle icke behöva utesluta, att former skapades

för lämplig anknytning av olika näringslivs- och samhällsintressen.

Utredningen hänvisar i sammanhanget bl. a. till den inom civilförsvarsstyrelsen

gällande ordningen med lekmannarepresentanter, som ingår som

ledamöter i styrelsen vid behandlingen av viktigare frågor. — Om utredningen

sålunda icke funnit nuvarande nämndskonstruktion invändningsfri,

så har den å andra sidan ej heller funnit, att det i praktiken förmärkts

några mer betydande olägenheter. Möjligheten för vissa verkschefer m. fl.

att närvara och yttra sig vid nämndssammanträdena kan även antagas ha

i sin mån medverkat till en ökad enhetlighet i målsättning och ståndpunktstaganden

i olika hänseenden, låt vara att kontakter av detta slag lika väl

kunnat etableras i annan ordning. Utredningen har därför funnit sig kunna

avstå från att framföra förslag till ändrad grundstruktur men har likväl

velat anmäla frågan för statsmakternas uppmärksamhet.

Vad därefter angår riksnämndens inre organisation, erinrar utredningen

om alt nämnden enligt sin instruktion f. n. är organiserad på tre avdelningar,

nämligen allmänna avdelningen, särskilda planeringsavdelningen och

affärsavdelningen. Genom indelningen i avdelningar ansågs vid nämndens tillkomst,

att man bäst skulle kunna tillgodose kraven på rörlighet och effektivitet

i arbetet. Kraven härpå betingades bl. a. av uppfattningen att de uppgifter,

som sammanhängde med nämndens allmänt samordnande funktioner,

skulle få en skiftande karaktär och att den detaljplanering, som kom

att åvila nämnden själv, i betydande utsträckning skulle utföras med tillfälligt

anställd personal och sakkunniga.

Vid sina överväganden i organisationsfrågan har utredningen bl. a. rest

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1961

spörsmålet, huruvida de särskilda omständigheter som på sin tid motiverade

införandet av ett avdelningssystem alltjämt gör sig gällande eller om

eventuellt någon annan organisationsform — närmast då ett byråsystem

— ter sig mera ändamålsenlig.

Helt allmänt konstaterar utredningen, att riksnämndens uppgifter schematiskt

kan indelas i tre huvudgrupper. Den första gruppen av uppgifter

sammanhänger med riksnämndens åliggande att vara det centrala och samordnande

organet på den ekonomiska försvarsberedskapens område. Den

andra gruppen innefattar sådana uppgifter, som sammanhänger med riksnämndens

skyldighet att — i fall då detta icke ankommer på annan myndighet

— själv vidtaga erforderliga ekonomiska försvarsförberedelser. En

tredje grupp slutligen utgör de administrativa och ekonomiska uppgifter,

som åvilar varje självständig myndighet, såsom budget- och anslagsfrågor,

personalärenden, interna organisationsfrågor etc.

Den första gruppen av uppgifter, nämligen den som sammanhänger med

riksnämndens funktion som centralt och samordnande organ på det ekonomiska

beredskapsområdet, torde helt allmänt kunna karakteriseras såsom

avseende planering av den ekonomiska beredskapen i stort under beaktande

av annan totalförsvarsplanering, samordning av de ekonomiska beredskapsåtgärderna

på olika områden och tillsyn över att erforderlig enhetlighet

vid frågornas avgörande upprätthålles. Arbetet med samordningsfrågorna

bedrives genom utförande i egen regi av grundläggande utredningar

och planeringar — något som bör skiljas från detaljplaneringsuppgifterna

— samt genom medverkan i mera betydelsefulla planeringsuppgifter inom

andra myndigheter, genom deltagande i civila och militära spel och övningar

etc. — Uppgifter som har ett nära samband med nämndens ställning som

centralorgan är vidare arbetet med beredskaps- och ransoneringsförfattningar

samt med organisationsplaner för de olika förvaltningsmyndigheter

som erfordras i ett krisläge. — Förenämnda frågor handläggs i huvudsak

inom riksnämndens allmänna avdelning, där även handläggning sker

av den nyssnämnda tredje huvudgruppen av ärenden, d. v. s. de som normalt

följer med ställningen som självständig myndighet, nämligen anslagsfrågor,

personalärenden etc. — Jämväl den statistiska verksamheten är

centraliserad till avdelningen.

Det är sålunda enligt utredningen omfattande arbetsuppgifter, som sammanförts

inom den allmunna avdelningen. Till sin karaktär är de av skiftande

slag — administrativa, organisatoriska, allmänt utredande, planerande

och samordnande. Ansvaret för deras behöriga fullgörande åvilar avdelningschefen

(kanslichefen), vilken genom karaktären av ifrågavarande

uppgifter och tillika genom sin ställning som ställföreträdare för generaldirektören

kommit att under denne intaga en allmänt samordnande och

ledande ställning inom myndigheten. I sitt arbete biträdes kanslichefen närmast

av två byrådirektörer. Någon klarare gränsdragning inom avdelningen

i fråga om deras eller den övriga personalens arbetsuppgifter synes icke

föreligga, vilket i viss mån torde sammanhänga med knappheten på per
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

sonal och nödvändigheten att disponera denna med hänsyn till aktuella

arbetsuppgifter.

Såväl anhopningen av olikartade uppgifter till allmänna avdelningen som

formerna för arbetets bedrivande inom denna synes ha inneburit olägenheter

ur olika synpunkter. En fördröjning i handläggningen av vissa ärenden

har blivit följden och verksamheten på samordningsplanet har icke heller

hunnit bedrivas i avsedd omfattning. Utredningen finner det under sådana

förhållanden ofrånkomligt, att förbättringar vidtages i organisationen så

att olägenheterna undanröjes. Införandet av en byråorganisation synes härvid

vara en lämplig väg. Genom en sådan blir det möjligt att skilja de mera

juridiskt administrativa göromålen från de allmänt utredande och planerande.

En dylik uppdelning framstår för utredningen såsom i hög grad

lämplig, bl. a. med hänsyn till att de båda grupperna av arbetsuppgifter

på det hela taget förutsätter olika kvalifikationer hos dem som handhar

dem. En avgränsning av de allmänt utredande och planerande uppgifterna

synes även ändamålsenlig ur den synpunkten, att de vid ett sammanförande

med andra mera aktuella och konkreta göromål lätt blir åsidosatta. En

särskild fördel med ett byråsystem skulle tillika vara, att det möjliggör en

smidigare handläggning genom ökade möjligheter till decentralisering av

befogenheter till de tjänstemän, som närmast har ansvaret för ärendenas

beredning.

Vad angår den återstående gruppen av uppgifter innefattar dessa dels

detaljplanläggning av försvarsförberedelser på olika behovsområden, dels

ombesörjande av beredskapslagring av olika försörjningsviktiga varor.

Detaljplanläggningsarbetet, som enligt instruktionen närmast åvilar den

särskilda planeringsavdelningen, har kommit att omfatta följande uppgifter,

nämligen planering av krigsproduktion — jämte viss annan krigstida

verksamhet inom näringslivet — samt allmän varuplanering, bränsleplanering

och transportplanering. Från den sistnämnda bortser utredningen i sammanhanget,

då riksnämndens verksamhet i denna del föreslås överförd till

andra myndigheter. Helt allmänt kan om ifrågavarande uppgifter sägas, att

de innebär ett uppföljande av uppgjorda beredskapsplaner och en successiv

anpassning av dessa med hänsyn till inträffade förändringar i behov och

tillgångar och med hänsyn till gällande allmänna målsättningar. Arbetet

härmed har sålunda en kontinuerlig karaktär och får — i avsaknad av andra

lämpliga myndigheter — anses utgöra en för framtiden bestående del av

riksnämndens verksamhet. Det utföres i huvudsak med anlitande av fast

anställd personal, som är specialiserad på sina respektive planeringsområ
den.

Något av planeringsarbetets växlande omfattning och karaktär betingat

behov av flexibilitet kan sålunda icke sägas föreligga i den meningen alt

arbetet bör bedrivas inom ramen för en avdelning snarare än på ett par

byråer. Utvecklingen torde också ha visat att ett sammanförande av uppgifterna

till en avdelning varit mindre ändamålsenligt. Redan från början

kom de tjänstemän — i allmänhet med byrådirektörs ställning — som i

första hand hade att svara för arbetet inom resp. planeringssektioner, att

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

45

intaga en förhållandevis självständig ställning. Avdelningschefen kom huvudsakligen

att engageras för särskilda uppdrag. Den omständigheten att

avdelningschefstjänsten sedermera vakantsatts får anses vara eit uttryck

för att den icke fyllt den uppgift som avsetts. — På förevarande område

har sålunda utvecklingen redan pekat hän mot en viss organisatorisk uppdelning

av arbetsuppgifterna.

Vad angår lagringsverksamheten handhas denna f. n. av af färsavdelningen.

Därmed sammanhängande arbetsuppgifter — uppköp, lagring och försäljning

av varor samt anskaffande av lagringsutrymmen — får enligt utredningen

anses ha en homogen och förhållandevis väl avgränsad karaktär.

Skälen för att organisera verksamheten på en avdelning torde ha varit

dels lagringens omfattning, dels även den omständigheten att man genom

en hög tjänsteställning velat förvärva för uppgiften tillräckligt kvalificerade

personer. Utredningen konstaterar dock, att arbetet med lagerhållningen

under senare år fått en mera begränsad omfattning. Med hänsyn härtill och

till vad i övrigt inhämtats om arbetsuppgifterna inom avdelningen torde

denna nu lämpligen kunna omvandlas till en byrå. Det erinras om att avdelningschefstjänsten

nyligen vakantsatts och att en befattningshavare inom

avdelningen förordnats att bestrida på densamma ankommande göromål

med avlöningsförmåner motsvarande byråchef.

De gjorda övervägandena liar lett utredningen till den uppfattningen

att avgörande fördelar står att vinna genom införandet av ett bgråsgstem.

Därvid har en uppdelning av arbetsuppgifterna på fem byråer befunnits

lämplig med den arbetsfördelning inbördes som framgår av utredningens i

det följande redovisade förslag.

Byråindelningen. Vid sina överväganden av en lämplig byråindelning

har utredningen funnit det i hög grad ändamålsenligt att inom

nämnden tillskapa en byrå av stabsorganskaraktär, vilken skulle ha till uppgift

att biträda nämndens ledning i utövandet av dess samordnande funktioner.

Utredningen erinrar i sammanhanget om likartade organisationslösningar

inom försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen och framhåller, att

de skäl som anförts för inrättande av ett stabsorgan inom särskilt den

sistnämnda myndigheten i allt väsentligt kan åberopas även för riksnämndens

del.

Arbetsmässigt skulle samordningsuppgifterna för här ifrågavarande stabsorgans

del innebära, att det håller sig informerat om beredskapsplanläggningen

inom olika delar av det ekonomiska försvaret liksom om det planläggningsarbete

som bedrives inom andra totalförsvarsgrenar och som återverkar

på eller eljest är av intresse för det ekonomiska beredskapsarbetet.

I organets uppgift skulle även ingå att — eventuellt i samverkan med företrädare

för andra myndigheter — utföra utredningar av mera principiell och

grundläggande karaktär ävensom att i förekommande fall deltaga i mera betydelsefulla

planeringsuppgifter inom andra myndigheter. — Vad angår

det planerings- och utredningsarbete, som aktualiseras inom nämnden och

som mera direkt hänför sig till dess egna beredskapsuppgifter, torde om ar
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

betsfördelningen mellan stabsorganet och övriga byråer allmänt kunna sägas,

att stabsorganet bör ha ansvaret för arbetet i den mån planeringsuppgiften

har en mera allmän räckvidd och t. ex. spänner över flera byråers

arbetsfält, vidare om det är ett nytt område som skall planeras.

Utredningen konstaterar, att det är omfattande arbetsuppgifter som skulle

komma att åvila stabsorganet, men framhåller, att det icke är nödvändigt

eller ens lämpligt att det berörda planläggnings- och utredningsarbetet

helt utföres inom organet. I många fall kan det visa sig vara en lämplig väg

att tillsätta arbetsgrupper, vari ingår företrädare för andra byråer inom

nämnden och eventuellt även för andra myndigheter. I andra fall kan särskilda

sakkunniga behöva tillkallas. Åt stabsorganet bör emellertid i sådana

fall kunna uppdragas att leda och övervaka arbetsgruppernas eller de sakkunnigas

arbete. — I sammanhanget understrykes vikten av att organet så

långt möjligt befrias från göromål av rutinmässig karaktär. När riktlinjerna

för en planläggning blivit fastlagda, bör det sålunda regelmässigt ankomma

på vederbörande byrå, där ärendet närmast hör hemma, att utföra

själva planläggningen.

Förutom den samordnande och allmänt planerande verksamheten bör

stabsorganet slutligen ha att svara för vissa andra mera speciella uppgifter,

för vilka det genom sitt arbete har särskilda förutsättningar. Hit hör exempelvis

medverkan i försvarshögskolans kurser samt ledningen och samordningen

av nämndens deltagande i civila och militära spel och övningar. Hit

hör också den statistiska verksamheten inom nämnden. — Stabsorganet

föreslås inrättat under benämningen allmänna planeringsbyrån, vilken sålunda

övertager en del av de arbetsuppgifter, som f. n. åvilar allmänna avdelningen.

För det fall en allmän planeringsbyrå inrättas inom riksnämnden, kommer

de byråer, som närmast får ansvaret för de nämnden åvilande detaljplaneringsuppgifterna,

att i huvudsak kunna inrikta sin verksamhet på att

i överensstämmelse med uppgjorda riktlinjer genomföra, tillämpa och följa

upp beredskapsplanerna så att de hålles fortlöpande aktuella. — Sammanfattningsvis

konstaterar utredningen, att de detaljplaneringsuppgifter som

enligt utredningen alltjämt bör kvarligga hos riksnämnden, hänför sig till

allmän varuplanering, planering av industri och handel samt bränsleplanering.

Då det gäller att organisatoriskt inpassa ifrågavarande uppgifter —

f. n. uppdelade på olika sektioner — i ett byråsystem, hänvisar utredningen

till det samband, som föreligger mellan planeringen på industri- och

handelsområdena samt den allmänna varuplaneringen. För ett sammanförande

av de båda förstnämnda talar sålunda såväl varumässiga som arbetstekniska

skäl. Vad angår den allmänna varuplaneringen är den i viss mån

att betrakta som serviceverksamhet åt de övriga båda planläggningarna.

Den har sålunda bl. a. att tillhandahålla behovsbedömningar som underlag

för dessas genomförande. — Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslår

utredningen, att en industri- och varuplaneringsbyrå inrättas för nämnda

uppgifter.

Beträffande bränsleplaneringen representerar denna en i förhållande till

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 84 dr 1961

47

annan försörjningsplanering inom nämnden väl avgränsad varusektor. I

uppgiften ingår att utarbeta försörjningsplaner i fråga om fasta och flytande

bränslen, att utöva tillsyn i fråga om genomförandet av det av 1957

års riksdag antagna oljelagringsprogrammet, att ägna uppmärksamhet åt

dislributionsproblemen på området, att vidtaga åtgärder för att öka beredskapen

i fråga om inhemska bränslen etc. Med hänsyn till de omfattande och

kvalificerade arbetsuppgifter, som verksamheten innefattar, bör enligt utredningen

inom nämnden inrättas en särskild bränsleplaneringsbyrå.

Till riksnämndens planerande beredskapsuppgifter kommer de verkställande,

vilka främst hänför sig till området för beredskapslagringen. Helt

allmänt torde enligt utredningen om nämndens verksamhet i detta hänseende

kunna sägas, att den arbetstekniskt har en förhållandevis homogen

karaktär. Utredningen erinrar dock om det samband, som lagringen har

med arbetet på de båda detalj planeringsbyråerna. De varubedömningar, som

lagerhållningen bygger på, utföres sålunda såvitt gäller bränslen och drivmedel

inom bränsleplaneringsbyrån och såvitt gäller andra varor inom industri-

och varuplaneringsbyrån. Mot bakgrund härav överväger utredningen

en uppdelning av lagringsuppgiften på nämnda båda byråer men

kommer fram till att den även framgent bör hållas samman organisatoriskt.

Den minskade omfattningen av lagringen och lagringsuppgiftens i

samband därmed i viss mån ändrade karaktär torde enligt utredningen

göra det möjligt att rymma verksamheten inom ramen för en byrå. Utredningen

förordar sålunda, att en sådan inrättas med benämningen affärsbijrå.

Till denna bör knytas den kamerala sektion, som f. n. ingår i affärsavdelningen.

Utöver de nu nämnda byråerna anses även erforderligt att inrätta eu

kanslibyrå. Dit bör i första hand hänföras de frågor, som normalt följer

med ställningen som självständig myndighet, såsom anslags- och budgetfrågor,

personalärenden etc. Därjämte bör byrån fungera som en lagbyrå

inom nämnden. En typisk uppgift i detta sammanhang utgör arbetet med

beredskaps- och ransoneringsförfattningar. över huvud bör byrån vara ett

rådgivande organ i juridiska och administrativa frågor. Med hänsyn till de

insikter som den genom denna sin verksamhet får i de ekonomiska beredskapsfrågorna

överhuvud ter det sig naturligt att också utnyttja den för sådana

administrativt och organisatoriskt betonade beredskapsuppgifter, som

genom sin karaktär icke har någon direkt anknytning till de övriga byråerna.

Hit hör exempelvis uppgiften att förbereda organisationsplaner och utarbeta

förslag till instruktioner för olika krigstida försörjningsmyndigheter, att

ombesörja nämnden åvilande uppgifter i fråga om fastighelsplanering etc.

Till byrån bör slutligen föras nämndens expedition, arkiv och skrivcentral.

Byråernas p e r sonal uppsättni n g. 1 fråga om den personaluppsättning,

som bedömes erforderlig för alt riksnämndens uppgifter skall

lösas på ett tillfredsställande sätt, har utredningen till att börja med föreslagil

inrättandet av fem byråchefstjänster i B 1, vilkas innehavare skall

leda arbetet inom resp. byråer. I samband därmed kan de tre avdelningschefsljänsterna

— en kanslichef och en överingenjör i Bp .''1 och en direktör

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr Sb år 1961

i Ep 4 — indragas. De båda sistnämnda av dessa — knutna till resp. särskilda

planeringsavdelningen och affärsavdelningen — är som nämnts redan

vakantsatta. I övrigt förordas följande i fråga om personalen på resp.

byråer. Förslagen avser därvid endast den kvalificerade personalen.

Kanslibyrån. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art bör innehavaren av

byråchefstjänsten vara en juridiskt utbildad person med god administrativ

erfarenhet. För att biträda denne torde inom byrån placeras den byrådirektör

i Ao 24 och den förste byråsekreterare i Ao 21, som f. n. inom allmänna

avdelningen biträder kanslichefen med göromål av här ifrågavarande slag.

Slutligen torde på byrån inrättas en ny amanuenstjänst i regi. befordrings
gång
Allmänna

planeringsbyrån. På byrån bör placeras två byrådirektörer i

A 24. Av dessa båda tjänster finnes redan nu på allmänna avdelningen en,

vars innehavare biträder kanslichefen med planeringsuppgifter av olika slag

och även har huvudansvaret för nämndens statistiska verksamhet. Den andra

byrådirektör stjänsten får nyinrättas. I samband därmed kan emellertid en

arvodesbefattning på allmänna avdelningen indragas (arv. motsvarande lkl.

28). För att biträda med sekreterargöromål bör inom byrån finnas två

amanuenstjänster i regi. befordringsgång. Fn av dessa kan redan nu sägas

vara knuten till planeringssidan på allmänna avdelningen. Löneutrymmet

för en amanuenstjänst disponeras nämligen för en arvodesanställd befattningshavare.

— Till byrån föres såsom nämnts även den statistiska sektionen.

Den där tjänstgörande aktuarien i Ae 19 synes med hänsyn till sin

förhållandevis självständiga ställning böra placeras i lönegrad A 21. —- En

vakantsatt tjänst på allmänna avdelningen som förste byråsekreterare i

Ae 23 föreslås indragen.

Industri- och varuplaneringsbyrån. I samband med att en byråchef stjänst

inrättas, kan en befattning som byrådirektör i Ao 26 inom nuvarande särskilda

planeringsavdelningen (varuplaneringssektionen) avföras. I byrån tänkes

i övrigt ingå de fyra befattningar, som är placerade på den nuvarande

industriplaneringssektionen, nämligen en byrådirektör i Ag 24, en byråingenjör

i Ae 19, en byråassistent i Ae 19 och en amanuens i regi. befordringsgång.

Till byrån bör jämväl föras den förste byråsekreterartjänst i Ae

21, som nu är knuten till varuplaneringssektionen. Sistnämnda båda tjänster

torde därvid omvandlas till befattningar som förste byråsekreterare i

A 23.

Bränsle planeringsbyrån. Arbetsuppgifterna inom denna motsvarar helt

vad som f. n. åvilar bränslesektionen inom särskilda planeringsavdelningen.

I samband med inrättandet av en byråchefstjänst kan den nuvarande byrådirektörst

jänsten i Ae 26 på sektionen indragas. De tjänster i övrigt, som är

knutna till denna, överföres till byrån.

Affärsbyrån. Det erinras om att ledningen av den nuvarande affärsavdelningen

åvilar befattningshavare med avlöningsförmåner motsvarande

lönegrad B 1. — Den byrådirektör stjänst, som är knuten till ifrågavarande

avdelning synes kunna indragas, då de arbetsuppgifter som ankommer på

innehavaren av densamma i den nya organisationen i huvudsak kommer

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1061

att hänföras till andra byråer. Vad angår de befattningshavare som i övrigt

tjänstgör inom af färsavdelningen — på förråds- och cisternförvaltningarna

— tänkes dessa ingå i affärsbyrån. Härvidlag förordas endast den ändringen,

att byråintendenten i Ae 23, som förestår förrådsförvaltningen (torrförråden),

med hänsyn till sina arbetsuppgifters i viss mån ändrade karaktär

får sin tjänst omvandlad till befattning som byrådirektör i A 24. — I den

till affärsavdelningen anslutna kamerala sektionen, som förutsättes ingå

i byrån, förordas inga personalmässiga förändringar.

Utredningens förslag, jämfört med nuvarande organisation och personaluppsättning,

framgår av här intagen sammanställning. Ekonomiskt innebär

förslaget en kostnadsökning av ca 76 000 kronor. Därvid har emellertid

bortsetts från vissa befattningar inom nämnden, vilka finnes upptagna

i personalförteckningen för denna men vilka av särskilda skäl tills

vidare vakantsatts.1 Då utredningen haft att beakta den i utredningsdirektiven

angivna riktpunkten, att verksamheten bör hållas inom nuvarande

kostnadsram, har det emellertid tett sig rimligt att få tillgodogöra sig det

löneutrymme, som ifrågavarande befattningar representerar. Om detta

sker, skulle förändringarna innebära, att den sålunda bestämda ramen underskreds

med ca 9 000 kronor. — Från tjänsterna på transportplaneringssektionen

bortses i detta sammanhang, då de föreslås överförda till andra

myndigheter och där medför ett ökat medelsbehov motsvarande kostnadsminskningen

hos riksnämnden.

Nuvarande organisation Utredningens förslag till organisation

Allmänna avdelningen

1 kanslichef

1 byrådirektör

1 förste byråsekr.

1 förste byråsekr.

1 befattningshavare

Bp 3

Ao 24

Ae 23 (vak.)

Ao 21

(arv. Hd. 28)

Statistiska sektionen

1 byrådirektör Ao 24

1 aktuarie Ae 19

1 befattningshavare (arv.)

Kanslibgrån

1 byråchef B 1

1 byrådirektör A 24

1 förste byråsekr. A 21

1 aman. i regi. befordr.

Allmänna planeringsbyrån

1 byråchef B 1

2 byrådirektörer A 24

1 aktuarie A 21

2 aman. i regi. befordr.

Särskilda planeringsavdelningen

1 överingenjör Bp 3 (vak.)

Industriplaner i ngssektion

e n

1 byrådirektör Ag 24

1 byråingenjör Ae 19

1 byråassistent Ae 19

1 aman. i regi. befordr.

Industri- och varuplaneringsbyrån

1 byråchef B 1

1 byrådirektör A 24

2 förste byråsekr. A 23

1 byråingenjör A 19

1 byråassistent A 19

1 De avsedda tjänsterna är de som överingenjör i Bp 3, direktör i Bp 4 (-arvode motsvarande

B 1) och förste byråsekreterare i Ae 23.

4 nihang till riksdagens protokoll 1901. 1 saml. Nr 84

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 8i år 1961

Nuvarande organisation

Varuplaneringssektionen

1 byrådirektör Ao 26

1 förste byråsekr. Ae 21

Bränsleplaneringssektio
nen
1

byrådirektör Ae 26

1 byrådirektör Ae 24

2 förste byråsekr. Ae 23

2 aman. i regi. befordr.

Transportplaneringssekt

i o n e n

1 byrådirektör Ag 24

1 förste byråsekr. Ae 23

1 befattningshavare (arv.)

A ffär savdelning en

1 direktör

1 befattningshavare

1 byrådirektör

Utredningens förslag till organisation

Bränsleplaneringsbyrån

1 byråchef B 1

1 byrådirektör A 24

2 förste byråsekr. A 23

2 aman. i regi. befordr.

(Befattningshavarna på transportplaneringssektionen

föreslås överförda

till andra myndigheter)

Affärsbyrån

Bp 4 (vak.) 1 byråchef B 1

(arv. Bl)

Ae 26

Förrådsförvalti ning en

1 byråintendent

Ae 23

1 förrådskontrollant

Ae 16

1 byråassistent

Ae 19

Cisternförvaltn

ingen

1 förrådschef

Ae 26

1 byråassistent

Ae 19

Kamerala sektionen

1 kamrerare Ae 21

1 assistent Ae 15

Förrådsförvaltningen

1 byrådirektör

A 24

1 förrådskontrollant

A 16

1 byråassistent

A 19

Cisternförvaltni

n g e n

1 förrådschef

A 26

1 byråassistent

A 19

Kamerala sektionen

1 kamrerare

A 21

1 assistent

A 15

Yttranden

Vad utredningen anfört om nämndskonstruktionen har endast

kommenterats i ett fåtal yttranden.

Enligt försvarets fabriksstyrelse är det möjligt, att riksnämndens arbete

skulle kunna underlättas och effektiviseras med en organisationsform,

där verkschefen gavs ensam beslutanderätt och där byråcheferna

ingick som ledamöter med reservationsrätt. För det fall det vid en organisationsform

av nu nämnd typ skulle befinnas önskvärt att till riksnämnden

knyta viss representation från näringslivet och andra samhällsintressen,

kunde en dylik representation anordnas i form av ett råd ställt vid

generaldirektörens sida och med uppgift att följa frågor av särskild vikt.

Ett sådant råd finnes inom fabriksstyrelsen och har där fungerat smidigt.

— Landsorganisationen och Sveriges lantbruksförbund ställer sig avvisan
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungi. Maj.ts proposition nr 8''r år 1061

de till en ändring av nämndskonstruktionen. — Riksnämnden själv framhåller

helt allmänt, att nämndens verksamhet är av den art att den i allra

högsta grad förutsätter medverkan från näringslivets sida i en krissituation.

Vid sådant förhållande torde betydelsen av att inom nämnden ha

representanter för olika samhälleliga områden icke böra underskattas.

I fråga om den lämpliga interna organisationsformen

— avdelnings- eller byråsystem — har utredningens förslag

om övergång till ett byråsystem tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

flertalet remissinstanser som yttrat sig om organisationen, dock i vissa

fall med kritiska synpunkter på enskildheter i förslaget vartill jag återkommer.

Ifrågavarande remissinstanser är överbefälhavaren, försvarets

fabriksstyrelse, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar, järnvägsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus och Västmanlands

län, civilbefälhavarna i andra och fjärde civilområdena samt Tjänstemännens

centralorganisation och Statstjänstemannaförbundet. Tveksamhet

rörande lämpligheten av en byråorganisation har uttalats av Sveriges

akademikers centralorganisation, och en avvisande ståndpunkt har inta
-

gits av kommerskollegium.

Sveriges akademikers centralorganisation anser, att önskvärd decentralisering

och delegering bör kunna ske även inom ramen för ett avdelningssystem.

De eventuella nackdelarna med den nuvarande allmänna avdelningen

anses sålunda kunna övervinnas, om inom denna inrättas en byråchefstjänst,

till vilken avdelningschefen kan delegera kvalificerade ärenden.

Skulle det emellertid visa sig, att en uppdelning av avdelningens arbetsuppgifter

bör komma till stånd, har organisationen intet att erinra

mot den som föreslagits av utredningen.

Kommerskollegium framhåller, att med de ständigt ändrade förutsättningarna

för beredskapsarbetet kravet på flexibilitet i den interna organisationen

blir starkt framträdande. Den nu gällande avdelningsindelningen

synes härvidlag vara att föredraga framför den föreslagna byråorganisationen,

som måste medföra en begränsning av rörligheten. En annan

synpunkt är att det med den föreslagna organisationen blir svårare att

från anställningar i näringslivet rekrytera lämpliga personer för chefsbe
-

fattningar inom nämnden.

Riksnämnden anför, att det inom nämnden redan genomförts en decentralisering

långt utöver gränserna för den byråindelning, som utredningen

föreslagit. Sålunda är f. n. tio av nämndens cirka trettio tjänstemän

i lönegraderna A 19—B 1 föredragande på olika områden. En sådan

ordning synes vara den mest ändamålsenliga, dels emedan nämndens arbetsområde

är så heterogent, dels på grund av ärendenas säregna natur.

Därest utredningen med byråindelningen åsyftar att koncentrera föredragningsskyldigheten

och ansvaret inför nämnden till fem byråchefer, så synes

detta vara eu mindre rationell ordning än den nuvarande. — beträffande

den nuvarande ordningen med avdelningschefer i jämförelsevis hog

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1961

löneställning och med flertalet föredragande i byrådirektörsgraden vill

nämnden erinra om att den infördes i syfte att i görligaste mån tillgodose

de stora anspråk på rörlighet och förmåga till initiativ, som måste ställas

på befattningshavarna. Bl. a. med hänsyn härtill ansågs de högre befattningshavarna

böra tillsättas på sådant sätt, att Kungl. Maj:t skulle ha

möjlighet att utan alltför stor omgång kunna låta en befattning byta ägare.

Innehavarna av byrådirektörstjänsterna åter förutsattes bli yngre personer,

som snabbt nådde denna grad och som under relativt begränsad tid

tjänstgjorde inom nämnden.

Utredningens förslag vad avser byråindelningen har av de remissinstanser,

som yttrat sig om organisationen, i allmänhet lämnats utan

erinran. I ett par fall har dock ifrågasatts om de uppgifter som tilldelats

allmänna planeringsbyrån och kanslibyrån icke snarare motiverat sektioner.

I fråga om lönegradsplaceringen av olika tjänster har

yttranden avgivits av statskontoret, statens lönenämnd, Sveriges akademikers

centralorganisation och Statstjänstemannaförbundet.

överbefälhavaren och civilförsvarsstgrelsen anser, att inrättandet av en

allmän planeringsbyrå med uppgifter av utredande och samordnande art

skulle underlätta samarbetet med andra beredskapsplanerande civila och

militära myndigheter. Det konstateras, att erfarenheter vid försvarsstaben,

försvarsgrensledningarna och civilförsvarsstyrelsen klart påvisat värdet av

att disponera ett stabsorgan av angiven karaktär.

Statens organisationsnämnd finner utredningens uppdelning av riksnämndens

arbetsuppgifter på olika sakorgan ändamålsenlig. Den vill understryka

lämpligheten av att — på sätt utredningen föreslagit — dela

upp den nuvarande allmänna avdelningens arbetsområde så att de ledningsbetonade

långsiktiga uppgifterna för beredskapsplaneringens allmänna

uppläggning och inriktning skiljes från sedvanliga administrativa löpande

göromål. Nämnden ifrågasätter dock, om det icke vore tillräckligt

med en sektion för stabsorganets uppgifter, detta bl. a. med hänsyn till

att de olika organisationsenheterna inom myndigheten praktiskt taget helt

är inriktade på planering. Det anses också böra övervägas, huruvida arbetsuppgifter

som hänförts till kanslibyrån motiverar en särskild byrå.

Statskontoret avstyrker inrättandet av en särskild kanslibyrå. De sedvanliga

administrativa uppgifterna bör i stället handläggas inom en sektion.

Vad angår de mera administrativt-juridiskt betonade beredskapsuppgifter,

som tänkts åvila byrån, synes dessa för det fall de kräver särskilda

kvalifikationer kunna utföras med anlitande av särskilda sakkunniga. Det

förordas, att kanslisektionen får en byrådirektör i A 24 som chef. Som

biträde bör denne ha en amanuens i regi. befordringsgång eller en förste

byråsekreterare i A 21. — Beträffande stabsorganet är statskontoret införstått

med att ledningen bör utövas av en kvalificerad befattningshavare.

Det kan emellertid ur vissa synpunkter — bl. a. önskvärdheten av ombyte

på tjänsten — vara motiverat att placera vederbörande i en byrådi
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1961

rektörstjänst i A 26 snarare än i en byråchefsbefattning, som lätt blir en

slutpost. Statskontoret vill dock för sin del ifrågasätta, om ståndpunkt

bör tagas nu till löneställningen och om icke övervägande skäl talar för

en arvodesanställning tills vidare. Frågan kan sedan upptagas, då närmare

erfarenhet vunnits i fråga om organisationen.

Enligt statens lönenämnd bör i stället för byrådirektörstjänsten på kanslibyrån

och en av byrådirektör stjänsterna på allmänna planeringsbyrån

inrättas befattningar som förste byråsekreterare i lönegrad A 23. En av

tjänsterna i lönegrad A 23 på vardera industri- och varuplaneringsbyrån

samt bränsleplaneringsbyrån synes böra utbytas mot befattningar i lönegrad

A 21. Nämnden ifrågasätter, huruvida icke vissa av de för amanuenspersonal

avsedda arbetsuppgifterna på allmänna planeringsbyrån och

bränslebyrån bör kunna utföras av kanslister.

Sveriges akademikers centralorganisation understryker vikten av att löneställningen

för personalen avvägs så att en tillfredsställande rekrytering

säkras. I sammanhanget vill organisationen främst fästa uppmärksamheten

på byrådirektörernas lönegradsplacering, vilken av utredningen med ett undantag

föreslagits till lönegrad A 24. Med hänsyn till ifrågavarande tjänsters

ställning i organisationen synes den högsta byrådirektörsgraden böra väljas.

Statstjänstemannaförbnndet anser, att i stället för den amanuenstjänst

som föreslås inrättad på kanslibyrån bör komma en kanslisttjänst. Av de

båda föreslagna amanuenstjänsterna på allmänna planeringsbyrån bör den

ena utbytas mot en kanslisttjänst och den andra mot en tjänst som förste

byråsekreterare i A 21. På industri- och varuplaneringsbyrån bör den ena

förste byråsekreterartjänsten placeras i A 21 i stället för A 23. En av de

båda amanuenstjänsterna på bränsleplaneringsbyrån bör omvandlas till

tjänst som förste byråsekreterare i A 21. Beträffande affärsbyrån finner

förbundet den förordade uppflyttningen av en byråintendent i A 23 till byrådirektör

i A 24 väl motiverad. Det föreslår vidare att tjänsten som förrådskontrollant

i A 16 omvandlas till befattning som förrådsförvaltare i A 19

och att tjänsten som assistent i A 15 omvandlas till tjänst som byråassistent

i A 17.

Riksnämnden har ställt sig helt avvisande till vad utredningen förordat

och framlagt ett eget organisationsförslag. Sammanfattningsvis må därom

följande redovisning lämnas (beträffande den nuvarande organisationen, se

sammanställningen).

Riksnämnden kan icke tillstyrka den föreslagna uppdelningen av allmänna

avdelningen. Denna bör även framgent organisatoriskt hållas samman.

Vad angår kanslichefens ställning, är vederbörande generaldirektörens ställföreträdare

och närmast under generaldirektören den som verkställer arbetsfördelningen

inom nämnden och samordnar den inre verksamheten. Redan

därmed sammanhängande arbetsuppgifter motiverar en högre löneställning

än byråchef. Därtill kommer att kanslichefen har betydelsefulla

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år VMM

uppgifter i fråga om samverkan med andra myndigheter. — Vad angår de

båda byråer som utredningen avsett skola träda i stället för avdelningen,

anför riksnämnden om den föreslagna allmänna planeringsbyrån, att dess

tänkta arbetsuppgifter nu i stor utsträckning ligger på sakavdelningarna

inom nämnden (industri-, varu-, bränsle- och transportplaneringssektionerna).

Dessa avdelningar fullgör både detaljplaneringsuppgifter och planeringsuppgifter

av långsiktig natur. En uppdelning av ifrågavarande uppgifter

inom varje sakområde på två olika organ måste te sig irrationell i

fråga om en så liten myndighet som riksnämnden. Mera omfattande utredningar

på det ekonomiska området skulle det tänkta planeringsorganet för

övrigt icke förmå genomföra. — Beträffande de ärenden som tänkts åvila

en kanslibyrå frainbålles, att den byrådirektör på allmänna avdelningen vilken

handlägger juridiska frågor ålagts att självständigt handha vissa arbetsuppgifter,

såsom personal-, organisations- och anslagsfrågor. Därtill har

han vissa beredskapsfunktioner. För att bereda kanslichefen ökade möjligheter

att ägna sig åt mera väsentliga frågor synes ytterligare befogenheter

och arbetsuppgifter böra överflyttas på byrådirektören. Därvid synes det motiverat

med en högre löneställning för denne, förslagsvis byråchef i lönegrad

Bl. — Förutom denna lönegradsuppflyttning förordas i personalhänseende

för allmänna avdelningens del, att en vakantsatt tjänst som förste byråsekreterare

i Ae 23 återbesättes. Hemställan härom har redan framförts i

petitaframställningen för nästa budgetår. Vidare synes aktuarietjänsten på

statistiska sektionen kunna uppflyttas till A 21.

Vad utredningen föreslagit om indragning av överingenjörstjänsten lämnas

utan erinran. Det har sålunda visat sig svårt att ställa de olika planeringssektionerna

under en gemensam och effektiv ledning inom ramen för

en särskild planering savdelning.

Beträffande förslaget att sammanföra industri- och varuplaneringssektionerna

till en byrå är nämnden tveksam om kärande motiv föreligger härför.

De problemställningar, som de båda sektionerna har att lösa, är i väsentliga

delar olika. Nämndens tveksamhet att nu förorda den ifrågasatta

sammanslagningen underbygges i viss mån också av att varuplaneringssektionens

uppgifter befinner sig i sådan utveckling, att det nu icke är möjligt

att bedöma hur arbetet kommer att gestalta sig om några år. Härvid kommer

främst den nyss igångsatta undanförselplanläggningen in i bilden.

Nämnden anser sålunda, att de båda sektionerna alltjämt bör hållas åtskilda.

— I personalhänseende förordas för industriplaneringssektionens del,

att byrådirektörstjänsten i Ag 24 uppflyttas i lönegrad A 26 och att en amanuenstjänst

i reglerad befordringsgång omvandlas till befattning som förste

byråsekreterare i A 23. På varuplaneringssektionen förordas tjänsten som

förste byråsekreterare i A 21 uppflyttad till A 23.

För bränsleplaneringssektionens del anser nämnden, att den byrådirektör

i Ae 26 som förestår sektionen bör få sin tjänst omvandlad till byråchefsbefattning

i B 1, dock utan att organets karaktär av sektion ändras.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

I fråga om transportplaneringssektionen, vars uppgifter bör kvarligga hos

nämnden, har föreslagits en väsentlig personalförstärkning. Det erinras om

att utredningen i flera sammanhang framhållit transportfrågornas stora

betydelse och vikten av att den organisation, som skall omhänderlia transportplaneringen,

får erforderlig kompetens. Nämnden är införstådd härmed

och förordar, att inom sektionen nyinrättas en befattning som byråchef i

B 1 och två tjänster som förste byråsekreterare i resp. A 23 och A 21.

Nämnden framhåller, att utredningen vad avser af färsavdelningen till

stor del grundat sin bedömning på att lagringsverksamheten under senare år

fått en successivt minskad omfattning. Nämnden finner emellertid olika —

i yttrandet närmare redovisade -— skäl för att en återupprustning i lagringshänseende

bär ske. Innan några mera definitiva beslut fattas i sådan riktning,

måste emellertid vissa utredningar verkställas. Angivna förhållande

motiverar emellertid, att några tjänster icke nu indrages på avdelningen. Direktörstjänsten

torde bibehållas men alltjämt hållas vakant. Ledningen bör

åvila en byråchef i B 1. En sådan tjänst bör inrättas, därvid det nuvarande

provisoriska arrangemanget med förordnande för en tjänsteman i byråchefsgraden

bör avvecklas. — Byråintendentstjänsten torde kunna omvandlas

till byrådirektörsbefattning i A 24.

Avslutningsvis anför nämnden, att den vid sina överväganden kommit

fram till att de olika sakorganen (industri-, varu-, bränsle- och transportplaneringssektionerna)

bör förestås av varierande byrådirektörer och byråchefer.

Enligt nämndens uppfattning innebär denna olikformighet ingen

olägenhet utan är berättigad med hänsyn till sektionernas storlek och arbetsuppgifter.

Benämningen sektion bör alltjämt bibehållas. Nämndens förslag

i övrigt innebär också, att benämningarna allmänna avdelningen och

affärsavdelningen bibehålies. — Kostnadsmässigt skulle den förordade organisationen

innebära en kostnadsökning av ca 92 000 kronor.

Departementschefen

Den interna organisationsform, som man vid riksnämndens inrättande

stannade för, var ett avdelningssystem. Valet av organisationsform betingades

främst av uppfattningen, att den samordnande och planerande verksamhet

som riksnämnden skulle bedriva ställde särskilda krav på flexibilitet

vilka bäst tillgodosågs inom ramen för större organisatoriska enheter.

Det slutliga ställningstagandet innebar inrättandet inom nämnden av tre

avdelningar, nämligen en allmän avdelning, en särskild planeringsavdelning

och en affärsavdelning.

Vid sina överväganden i organisationsfrågan har utredningen rest spörsmålet

om några särskilda skäl alltjämt föreligger som motiverar ett avdelningssystem

eller om med hänsyn till de gångna årens erfarenheter eventuellt

någon annan organisationsform — närmast då ett byråsystem — ter

sig mera ändamålsenlig.

Härvidlag har utredningen till att börja med kunnat konstatera, att or
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr H''i år 1961

ganisationsbilden sådan den faktiskt utvecklat sig i vissa hänseenden icke

längre motsvarar vad som förutsättes i riksnämndens instruktion. Särskilda

planeringsavdelningen — som enligt instruktionen skall svara för

de direkta planläggningsuppgifter, vilka av olika skäl icke ansetts böra

decentraliseras till andra fackmyndigheter — kan sålunda Icke längre anses

existera som en organisatorisk enhet. Arbetsområdet har visat sig alltför

vidsträckt för att kunna hållas samman av en person, och följden har

blivit att de befattningshavare — i allmänhet i byrådirektörs ställning -—- som inom avdelningen förestått resp. planeringssektioner, fått en förhållandevis

självständig ställning i förhållande till nämndsledningen. Utvecklingen

har också lett fram till att ifrågavarande avdelningschefstjänst vakantsatts.

-— I fråga om affärsavdelningen, som enligt instruktionen skall

svara för nämndens lagringsverksamhet, gäller att uppgifterna efter hand

ändrat karaktär. Detta har lett till att även här avdelningschef stjänsten

vakantsatts. I stället har ledningen av verksamheten kommit att åvila en

tjänsteman med avlöningsförmåner motsvarande byråchef. — Vad slutligen

angår allmänna avdelningen har till denna hänförts en rad betydelsefulla

och krävande uppgifter, som har samband med nämndens ställning

som centralorgan inom det ekonomiska försvaret. Härutöver har avdelningen

haft att svara för administrativa uppgifter, som inom andra myndigheter

normalt åvilar en kanslibyrå. Anhopningen av olikartade uppgifter

i förening med knappheten på personal har enligt utredningen inneburit

väsentliga olägenheter. — Som resultat av sina överväganden har utredningen

stannat för att föreslå införandet av en byråorganisation. Beträffande

särskilda planerings- och affärsavdelningarna konstateras, att utvecklingen

i praktiken redan naturligt pekat hän mot en sådan. I fråga

om den allmänna avdelningen anses erfarenheterna av den nuvarande ordningen

tala för en uppdelning byråvis av uppgifterna så att de mera juridiskt

och administrativt betonade skiljes från de allmänt utredande och

planerande.

För egen del vill jag i likhet med det helt övervägande flertalet av de

remissinstanser, som berört organisationsfrågan, ansluta mig till förslaget

om en byråorganisation. För en sådan talar, att arbetet i huvudsak

har en kontinuerlig karaktär och bedrives väsentligen med fast anställd

personal, som är specialiserad på sina resp. uppgifter. Vad angår de

mera allmänna och principiellt betonade utrednings- och planeringsuppgifter,

som följer med nämndens ställning som centralt och samordnande

organ inom det ekonomiska försvaret, är det visserligen sant att detta arbete

skiftar till omfång och karaktär. De särskilda krav som ifrågavarande

uppgifter ställer på organisationen kan emellertid, som utredningens

förslag visar, tillgodoses genom tillskapandet av ett särskilt stabsorgan.

Till frågan om ett sådant skall jag strax återkomma. Sammanfattningsvis

vill jag här framhålla, att jag finner avgörande skäl tala för ett byråsystem.

Därigenom skapas förutsättningar för större stadga i arbetet och för

en smidigare handläggning genom ökad decentralisering av befogenheter

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Si år 1961 57

till de tjänstemän, som närmast har ansvaret för resp. beredskapsuppgifter.

Vad angår frågan om den lämpliga byråindelningen må först

konstateras, att utredningen föreslagit en uppdelning av allmänna avdelningens

uppgifter på två byråer, nämligen en kanslibyrå och en allmän

planeringsbyrå, av vilka den senare skulle få karaktären av ett stabsorgan.

För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till detta förslag. Dock anser

jag, att stabsorganet icke bör få ställning som byrå utan som en självständig

sektion direkt underställd generaldirektören. Karaktären av stabsorgan

bör därvid renodlas genom att mera fortlöpande dch rutinmässiga

uppgifter i vidare mån än utredningen tänkt sig överflyttas till kanslibyrån.

Mera konkret uttryckt kommer de arbetsuppgifter, som sålunda bör

tilldelas kanslibyrån — hellre benämnd administrativa byrån — och allmänna

planeringssektionen, att bli följande.

Administrativa byrån skall i första hand svara för löpande administrativa

uppgifter av traditionell kanslibyråkaraktär. Den skall vidare handlägga

vissa direkta beredskapsuppgifter av administrativ och juridisk art.

Hit hör exempelvis arbetet med författningsberedskapen och förberedelserna

för olika ekonomiskt inriktade myndigheters omställning till krigsorganisation.

En betydelsefull uppgift blir vidare att utöva en allmänt samordnande

verksamhet i juridiskt och administrativt hänseende inom nämnden.

Detta innefattar främst en skyldighet att allmänt följa upp den planläggning,

som bedrives på de olika planeringsbyråerna så att denna blir

administrativt genomförbar och på lämpligt sätt kan bringas till berörda

myndigheters kännedom. Byråns arbete innefattar också ett fortlöpande

kontaktarbete med andra beredskapsplanerande myndigheter, medverkan i

försvarshögskolans kurser etc. — Vad den allmänna planeringssektionen angår

blir dess uppgifter som stabsorgan att i första hand hålla myndighetens

ledning orienterad om det utrednings- och planeringsarbete, som bedrives

på olika håll inom det ekonomiska beredskapsområdet och givetvis även inom

totalförsvaret i övrigt i den mån planläggningen där återverkar på de

ekonomiska beredskapsuppgifterna. Sektionen skall vidare vid behov initiera

utredningar av mera principiell och grundläggande natur och i samordnande

syfte medverka i de arbetsgrupper etc., som därvid kan komma att

tillsättas. Dess tjänstemän bör också i förekommande fall kunna utnyttjas

i mera betydelsefulla utredningar inom andra myndigheter då riksnämndens

medverkan är påkallad, överhuvud bör stabsorganet ha en rörlig karaktär

och dess insatser koncentreras på frågor av större räckvidd och mera

principiell natur. Det fortlöpande planeringsarbetet däremot bör åvila resp.

byråer. EU naturligt åliggande för stabsorganet blir slutligen att förbereda

och samordna myndighetens medverkan i civila och militära spel och övningar.

De uppgifter, som enligt gällande instruktion åvilar särskilda planeringsavdelningen,

hänför sig såsom tidigare nämnts främst till allmän varuplanering,

planering av industri och handel, bränsleplanering samt transport
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 8t år 1961

planering. Från den sistnämnda bortses i detta sammanhang, då en decentralisering

här föreslagits till andra fackmyndigheter. Beträffande övriga

ifrågavarande beredskapsuppgifter innebär utredningens förslag inrättandet

av en industri- och uarubyrå samt en bränslebyrå. Den förstnämnda

innefattar därvid i stort sett den planläggning, som för närvarande

bedrivs inom de särskilda industri- och varuplaneringssektionerna, varjämte

dit hänföres nämndens fortlöpande arbete i fråga om undanförsel.

Bränslebyrån övertager arbetet inom den nuvarande bränslesektionen. Mot

dessa förslag har jag icke något att erinra. För ett sammanförande av beredskapsuppgifterna

i fråga om produktion och handel med den allmänna

varuplaneringen kan sålunda såväl varumässiga som arbetstekniska skäl

anföras, och i fråga om bränsleberedskapen motiveras en byrå av arbetsuppgifternas

speciella natur och omfattning. Vad slutligen angår affärsavdelningen

har utredningen föreslagit, att densamma omvandlas till en affärsbyrå.

Med hänsyn till den karaktär, som lagringsuppgiften efter hand fått,

finns det enligt min mening goda skäl för att så sker.

Sammanfattningsvis vill jag alltså föreslå, att en byråorganisation genomföres,

därvid verksamheten fördelas på en administrativ byrå, en industrioch

varubyrå, en bränslebyrå samt en affärsbyrå. Härtill kommer en allmän

planeringssektion.

Jag har i detta sammanhang även funnit skäl överväga frågan om myndighetens

grundstruktur. Enligt gällande instruktion består myndighetens

ledning av en nämnd med generaldirektören som ordförande samt fyra ledamöter.

Vilka som skall utses till ledamöter anges icke närmare. I praktiken

har emellertid genom ledamöterna till nämnden knutits företrädare för näringslivet

och organisationsväsendet jämte viss militär sakkunskap.

Vid sina överväganden av riksnämndens organisation har utredningen för

sin del funnit det tveksamt, om myndigheten lämpligen bör vara konstruerad

som nämnd, men har avstått från att framlägga några konkreta förslag

till annan ordning. För egen del har jag ansett en omprövning av nämndskonstruktionen

motiverad närmast med hänsyn till önskvärdheten att knyta

cheferna för de olika byråerna närmare till verksledningen på så sätt att

de fortlöpande får deltaga i handläggningen och avgörandet av mera betydelsefulla

frågor. En dylik ordning ter sig särskilt angelägen med tanke

på karaktären hos de uppgifter som åvilar riksnämnden. I fråga om de direkta

planeringsuppgifter, som nämnden själv har att svara för, gäller sålunda,

att de har ett nära inbördes samband och därför icke kan lösas oberoende

av varandra. Det ter sig då också naturligt, att de berörda befattningshavarna

gemensamt delar ansvaret för de beslut som fattas. Ett skäl i detla

sammanhang är också, att beredskapsarbetets utåtriktade natur förutsätter,

att de ansvariga tjänstemännen i sina kontakter med andra myndigheter

kan handla på grundval av en gemensam grundsyn. Härvidlag skulle

en fortlöpande medverkan i verksledningen skapa naturliga förutsättningar

för ett samordnat handlande.

Jag vill här framhålla, att det vid en ändrad grundstruktur är angeläget,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1!)61

att det hittillsvarande lekmannainslaget i nämnden bibehålies. Sålunda finner

jag det naturligt och önskvärt med hänsyn till myndighetens arbetsuppgifter,

att till dennas ledning även framgent är knutna företrädare för näringsliv

och andra berörda samhällsintressen.

Som resultat av mina överväganden har jag funnit skäl föreslå, att riksnämnden

omvandlas till en styrelse med kollegial beslutsform.

Såsom ledamöter i styrelsen — förslagsvis benämnd överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap — skall förutom

generaldirektören som ordförande ingå de fyra byråcheferna samt ett

antal lekmannarepresentanter, vilka bör vara minst fyra. Jag vill i sammanhanget

erinra om att den angivna konstruktionen av myndigheten nära

överensstämmer med den utformning, som civilförsvarsstyrelsen fått.

Viktigt är givetvis att betingelser skapas för ett kontinuerligt samråd mellan

överstyrelsen och de olika beredskapsplanerande myndigheter, med vilka

den som centralorgan inom det ekonomiska försvaret har att samverka. Att

finna den lämpliga formen för ett sådant till styrelsen knutet samråd torde

få ankomma på Kungl. Maj :t i samband med utfärdandet av en ny instruktion

för styrelsen. Jag vill här ännu en gång erinra om de följder för samverkansformerna

inom det ekonomiska försvaret, som den vidare behandlingen

av totalförsvarets samordnings- och ledningsproblem eventuellt kan få.

Den här förordade omorganisationen synes lämpligen böra genomföras

vid årsskiftet 1961/6 2. Härigenom skapas möjligheter

att i god tid förbereda myndighetens organisatoriska omvandling och vidtaga

de åtgärder i olika hänseenden, som därvid blir pakallade. Ställningstagandet

innebär, att riksnämnden i dess nuvarande form fortsätter att verka

fram till den 1 januari 1962.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om styrelsens personal

och dennas lönesättning. Härmed sammanhängande spörsmål får

bedömas mot bakgrund av den av mig föreslagna nya organisationen. I ett

sammanhang prövas därför nu det totala behovet av tjänster inom styrelsen,

utan avseende vid om resp. tjänster har sin motsvarighet i gällande organisation

eller ej. I fråga om biträdes- och vaktpersonalen vill jag dock allmänt

framhålla, att beträffande löneställningen några förändringar i förhållande

till nuläget inom riksnämnden icke vidtagits utom såvitt avser ordinariesättning

resp. extra-ordinariesättning av ett par tjänster.

Vad angår överstyrelsens chef bör denne förordnas för viss tid och fa

tjänsteställning som generaldirektör i Bp 6. —- Jag har tidigare förordat,

att verksamheten vid myndigheten fortsättningsvis uppdelas på fyra byråer

och en fristående sektion (allmänna planeringssektionen). Varje byrå bör

förestås av en byråchef, därvid den som är knuten till administrativa byrån

torde få löneställningen Bo 1 och de övriga tre löneställningen Be 1. Chefen

för berörda sektion bör placeras i högst Bg 1 med tjänstebenämningen avdelningsdirektör.

Vad gäller personalen i övrigt förordar jag, alt vid administrativa byrån

skall finnas följande tjänster, nämligen en byrådirektör i Ao 24, två förste

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Knngl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

byråsekreterare — varav en i Ao 23 och en i Ao 21 — samt en amanuens

och en kanslist, båda i reglerad befordringsgång. Vidare bör där inplaceras

en förste kansliskrivare i Ao 12, en förste expeditionsvakt i Ao 8, en expeditionsvakt

i Ao 7, ett kanslibiträde i Ao 7 samt ett kontorsbiträde (telefonist)

i reglerad befordringsgång. Till byrån bör även knytas viss för byrån

och allmänna planeringssektionen gemensam skrivpersonal, nämligen två

kanslibiträden — varav det ena i Ao och det andra i Ae 7 — samt ett kontorsbiträde

i reglerad befordringsgång.

I allmänna planeringssektionen torde ingå en byrådirektör i Ao 24, en förste

aktuarie i Ae 21, en amanuens i reglerad befordringsgång samt en kansliskrivare

i Ao 10 med särskilda till den statistiska verksamheten knutna uppgifter.

Vad angår industri- och varubyrån förordar jag, att där inplaceras en

byrådirektör i Ag 24, två förste byråsekreterare — varav en i Ae 23 och

en i Ae 21 — en byråingenjör och en byråassistent, båda i Ae 19, ett kanslibiträde

i Ae 7 och ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

I bränslebyrån föreslår jag inplacerade en byrådirektör i Ae 24, två förste

byråsekreterare i Ae 23, en amanuens i reglerad befordringsgång och en

assistent i Ae 15, vidare en kontorist i Ae 9 och ett kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång.

Inom affärsbyrån bör i anslutning till förrådssektionen finnas en byråintendent

i Ae 23, en byråassistent i Ae 19, en förrådsförvaltare i Ae 17 och

en kansliskrivare i Ae 10. I cisternsektionen — från vilken ledningen av den

lokala cisternförvaltningen utövas — torde ingå en byrådirektör i Ae 26, en

byråassistent i Ae 19 och en kontorist i Ae 9. Vidare bör till den kamerala

sektionen vara knutna en kamrerare i Ae 21, en assistent i Ae 15, en kassör

i Ae 12, ett kanslibiträde i Ae 7 och ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

— Till byråledningens förfogande bör stå en kansliskrivare i Ae

10.

Beträffande vissa av de i det föregående angivna biträdestjänsterna, som

övertagits från den äldre organisationen, bör gälla att deras löneställning

framdeles skall omprövas, då i samband med nuvarande innehavares avgång

vakans uppstår. Det gäller följande tjänster, nämligen en förste kansliskrivare

i Ao 12 inom administrativa byrån, en kansliskrivare i Ao 10 inom

allmänna planeringssektionen, en kontorist i Ae 9 inom bränslebyrån, en

kassör i Ae 12, en kansliskrivare i Ae 10 (byråledningen) och en kontorist

i Ae 9 inom affärsbyrån.

Beträffande av mig föreslagna lönegradsplaceringar av tjänster vid överstyrelsen

har vederbörande personalorganisationer ej haft något att erinra.

— En samlad redovisning av vad jag förordat i fråga om personalen och

dess löneställning ges i en här intagen sammanställning.

Kungl. Maj :t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande att, därest i

samband med omorganisationen innehavare av ordinarie eller extra ordinarie

tjänst ej kan beredas motsvarande anställning, besluta om förande på

övergångsstat av vederbörande ordinarie tjänst och att medge det överskri
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 8b år 1961

dande av avlöningsanslag, som kan erfordras för att bibehålla extra ordinarie

tjänsteman, ävensom att i övrigt besluta om erforderliga övergångsanordningar.

Tj änstebenämning

Generaldirektör ..........................

Byråchef ................................

Avdelningsdirektör........................

Byrådirektör ............................

Byrådirektör ............................

Byråintendent............................

Förste byråsekreterare ....................

Förste byråsekreterare ....................

Förste aktuarie ..........................

Kamrerare ..............................

Byråingenjör ............................

Byråassistent ............................

Amanuens ..............................

Förrådsförvaltare ........................

Assistent ................................

Kanslist ................................

Kassör ..................................

Förste kansliskrivare......................

Kansliskrivare............................

Kontorist................................

Förste expeditionsvakt....................

Expeditionsvakt..........................

Kanslibiträde ............................

Kontorsbiträde ..........................

Summa antal

Lönegrad

Ord.

I. ord.

Summa

antal

Bp 6

1

1

B 1

1

3

4

lögst B 1

1

1

A 26

1

1

A 24

2

2

4

A 23

1

1

A 23

1

3

4

A 21

1

1

2

A 21

1

1

A 21

1

1

A 19

1

1

A 19

3

3

regi. befordr.

3

3

A 17

1

1

A 15

2

2

regi. befordr.

1

1

A 12

1

1

A 12

1

1

A 10

1

2

3

A 9

2

2

A 8

1

1

A 7

1

1

A 7

2

3

5

regi. befordr.

2

3

5

14

36

50

Kostnaderna för den angivna personalen blir för helår räknat

1 244 200 kronor. Härutöver bör överstyrelsen erhålla samma ekonomiska

möjligheter som riksnämnden att anta extra tjänstemän samt anlita experter

och sakkunniga. Härför beräknar jag ett medelsbehov av 162 200 kronor,

motsvarande vad riksnämnden för närvarande disponerar för ändamålet.

Till kompensation för höjda folkpensionsavgifter bör reserveras ett belopp

av 22 200 kronor. Vidare torde för vissa särskilda arvoden beräknas

ett belopp av 17 400 kronor, varav 6 000 kronor avser arvoden åt lekmannarepresentanterna

i styrelsen, 1 800 kronor arvode åt generaldirektörens ställföreträdare,

1 500 kronor arvode åt militärassistenten och 8 100 kronor visst

revisorsarvode. — Tillhopa skulle avlöningskostnaderna vid överstyrelsen

för helår räknat komma att uppgå till 1 446 000 kronor, därvid bör beaktas

att vissa befattningshavare representerande en lönekostnad av ca 74 000 kronor

överförts till andra myndigheter. Om vid en jämförelse med riksnämndens

avlöningsanslag för innevarande budgetår — upptaget med 1 352 000

kronor — hänsyn tages härtill, skulle alltså förslaget innebära en kostnadsökning

totalt sett av (1 446 000 + 74 000 — 1 352 000 =) 168 000 kronor.

Härav kan emellertid — som framgår av det följande — ca 135 000 kronor

anses motsvara en automatisk utgiftsökning. Innebörden av förslaget skulle

alltså vara en omorganisation inom en i huvudsak oförändrad medelsram. —

Då överstyrelsen enligt det föregående träder i verksamhet först med ingången

av år 1962 torde medelsanvisning under styrelsens avlöningsanslag för

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 84 år 1961

nästa budgetår böra begränsas till hälften av det ovan angivna årsbeloppet

å 1 446 000 kronor eller till 723 000 kronor. Beloppet bör fördelas på olika

anslagsposter i enlighet med vad som framgår av efterföljande hemställan.

Vad angår avlöningskostnaderna för riksnämndens verksamhet under

andra halvåret 1961 torde frågan härom bedömas i anslutning till nämndens

petitaskrivelse för budgetåret 1961/62. Vid beräkningen av anslagsbehovet

är min utgångspunkt, att en ökad medelsanvisning bör ske endast för

automatiska utgiftsförändringar. I enlighet härmed skulle för rörligt tillägg

och för kompensation för höjda folkpensionsavgifter samt för löneklassändringar

etc. en ökning av nämndens avlöningsanslag för helår räknat böra

ske med 135 000 kronor från 1 352 000 kronor till 1 487 000 kronor. Då

emellertid anslaget endast skall beräknas för halvår torde medelsanvisningen

för nästa budgetår böra bestämmas till hälften härav eller till avrundat

744 000 kronor. Beträffande fördelningen på anslagsposter hänvisas även här

till efterföljande hemställan.

Vad angår överstyrelsens resp. riksnämndens medelsbehov för omkostnader

för nästa budgetår har jag bedömt frågan härom med beaktande av

nämndens äskanden för ändamålet i dess petitaskrivelse för budgetåret 1961/

62. Med ledning härav och med hänsyn tagen till att vissa beredskapsuppgifter

vid ingången av år 1962 överflyttas till andra myndigheter föreslår jag,

att överstyrelsens omkostnadsanslag för nästa budgetår (avseende verksamheten

under första halvåret 1962) bestämmes till 87 000 kronor, därvid 2 500

kronor avser sjukvård, 23 000 kronor reseersättningar och 61 500 kronor

expenser. —- Riksnämndens omkostnadsanslag (avseende verksamheten under

andra halvåret 1961) föreslår jag anvisat med 90 000 kronor, därvid

2 500 kronor hänför sig till sjukvård, 27 000 kronor till reseersättningar och

60 500 kronor till expenser. Tillhopa innebär förslagen till medelsanvisning

en sänkning i förhållande till riksnämndens omkostnadsanslag för innevarande

budgetår med ca 27 000 kronor, därvid emellertid får beaktas att sistnämnda

anslag innefattar viss engångsanvisning om 29 000 kronor.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att såvitt gäller det ökade medelsbehov,

som uppstår hos statens biltrafiknämnd och sjöfartsstyrelsen till

följd av att de övertager vissa beredskapsuppgifter från riksnämnden, Kungl.

Maj :t i statsverkspropositionen under vederbörande anslag begärt bemyndigande

att medgiva erforderliga överskridanden.

V. Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna det av mig framlagda förslaget till omorganisation

av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

till en överstyrelse för ekonomisk försvarsberedskap samt de

åtgärder i övrigt, som jag i sammanhanget föreslagit vidtagna;
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 84 år 1961

63

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i det föregående

framlagda förslag, dels fastställa personalförteckning

för överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, dels

ock vidtaga ändringar i personalförteckningen för statens

biltrafiknämnd;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att i mån av behov föra ledigbliven

ordinarie personal vid riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap på övergångsstat och att i övrigt

vidta de övergångsanordningar som kan bli erforderliga i

anledning av omorganisationen;

IV. godkänna följande avlöningsstat för överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, att tillämpas under tiden

1 januari—30 juni 1962:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 130 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t .......................... 8 700

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal m. in.,

förslagsvis .............................. 422 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 149 900

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 11 100

Summa kronor 723 000

V. godkänna följande avlöningsstat för riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap, att tillämpas under tiden 1

juli—31 december 1961:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

vis ...................................... 149 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t .......................... 13 600

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal m. in.,

förslagsvis .............................. 420 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 148 900

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 11 500

Summa kronor 744 000

VI. å driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret

1961/62 anvisa till

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1961

a) överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap: Avlöningar

ett förslagsanslag av 723 000 kronor;

b) Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap: Omkostnader

ett förslagsanslag av 87 000 kronor;

c) Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap: Avlöningar

ett förslagsanslag av 744 000 kronor;

d) Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap: Omkostnader

ett förslagsanslag av 90 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Barbro Blomberg

Innehållsförteckning

I. Inledning ................................................

Utredningsuppdraget m. m...............................

Riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap nuvarande

arbetsuppgifter och organisation ........................ 3

II. Samordningen och ansvarsfördelningen inom den ekonomiska

försvarsberedskapens område .............................. 7

Utredningen ............................................ 7

Yttranden .............................................. 12

Departementschefen ...................................... 20

III. Beredskapsplanläggningen på transportområdet .............. 25

Utredningen ............................................ 25

Yttranden ................ 30

Departementschefen .................................... 38

IV. Riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap organisation 42

Utredningen ............................................ 42

Yttranden .............................................. 50

Departementschefen .................................... 55

V. Hemställan ................................................ 62

610319 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:301 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riksnämndens för ekonomisk försvarsberedslcap framtida organisation och verksamhet m. a1 i texten
  2. SU 1961:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap framtida organisation och verksamhet m. m. jämte i ämne s. 1 i texten