Sök i Ratio Lex

Med förslag angående effektivisering av verksamheten på prisoch konkurrensområdet

1961-03-10 · 76 sidor, varav 73 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 73 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:86, Med förslag angående effektivisering av verksamheten på prisoch konkurrensområdet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

1

Nr S6

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag angående

effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet;

given Stockholms slott den 10 mars

1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1960 års prisövervakningskommittés betänkande »Effektivare

prisövervakning» (SOU 1961:3) föreslås i propositionen vissa åtgärder

i syfte att effektivisera den statliga verksamheten på pris- och konkurrensområdet,

i första hand genom förstärkning av personalresurserna

vid statens pris- och kartellnämnd och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor.

Mot bakgrunden av en förordad utvidgning och intensifiering av främst

undersöknings- och upplysningsverksamheten föreslås i fråga om pris- och

kartellnämnden, förutom smärre organisatoriska ändringar, inrättandet av

13 nya tjänster, höjning av expertanslaget, vissa lönegradsuppflyttningar

samt extraordinariesättning av elva extra tjänster.

För ombudsmannaämbetets del innebär förslaget, att två extra tjänster

inrättas och att ett anslag, avsett för anlitande av ekonomisk expertis, anvisas.

Vidare föreslås att ett reservationsanslag av engångsnatur får av statens

konsumentråd fördelas bland studie- och folkbildningsorganisationer för

en särskild upplysningskampanj i prisfrågor.

I Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 86

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

För budgetåret 1961/62 begäres följande anslag, nämligen till statens

pris- och kartellnämnd för avlöningar 2 526 000 kronor och för omkostnader

399 000 kronor, till ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor

för avlöningar 398 000 kronor och för omkostnader 36 000 kronor samt till

särskild konsumentupplysning i prisfrågor 150 000 kronor. Av de föreslagna

anslagsbeloppen avser 187 400 kronor kostnader av engångskaraktär.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 mars 1961.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om effektivisering

av verksamheten på pris- och konkurrensområdet samt anför därvid följande.

I årets statsverksproposition (X ht s. 135—136) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1961/62 beräkna såsom förslagsanslag till Statens pris- och kartellnämnd:

Avlöningar 2 146 000 kronor och till Omkostnader 324 000 kronor

samt till Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar 297 000

kronor och till Omkostnader 25 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till fortsatt behandling.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 april 1960 tillkallade

jag den 6 maj samma år filosofie doktorn Rudolf Meidner, ordförande, revisionssekreteraren

Åke Sundquist samt ledamoten av riksdagens andra kammare

fru Anna-Lisa Lewén-Eliasson såsom sakkunniga för att verkställa

utredning rörande lagstiftningen och administrationen på pris- och konkurrensområdet.

Utredningsmännen, som antog benämningen 1960 års prisövervakningskommitté,

avgav den 13 januari 1961 ett betänkande, benämnt Effektivare

prisövervakning (SOU 1961:3). Eftersom nuvarande lagregler enligt kommitténs

uppfattning ger utrymme för ett förverkligande av de för prisoch

konkurrenslagstiftningen uppställda syftena, har kommittén funnit den

i utredningsdirektiven angivna målsättningen — en skärpning av prisövervakningen,

en effektivisering av åtgärderna mot konkurrensbegränsning och

en förbättring av konsumenternas prismedvetande — bäst kunna nås, icke

genom ifrågasatta lagändringar inom ramen för nuvarande principer utan

genom ökade resurser åt de statliga organ, som handlägger pris- och kon
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

kurrensärendena, och då särskilt vad beträffar utrednings- och upplysningsverksamheten.

Mot bakgrunden av den väsentligt utvidgade verksamhet,

som i betänkandet förordas, framlägger kommittén sålunda förslag om förstärkning

av personalen vid statens pris- och kartellnämnd och ombudsmannaämbete!

för näringsfrihetsfrågor. Vid nämnden föreslås inrättandet

av femton nya tjänster samt en höjning av sakkunniganslaget; för ämbetets

del innebär förslaget, att två nya tjänster inrättas och ett särskilt sakkunniganslag

för anlitande av ekonomisk expertis anvisas. Härutöver förordar

kommittén vissa lönegradsuppflyttningar vid de båda myndigheterna. Vidare

föreslås att ett engångsanslag på 150 000 kronor ställs till statens konsumentråds

förfogande att användas för en upplysningskampanj rörande prisfrågor.

Den sammanlagda kostnadsökningen vid ett genomförande av kommitténs

förslag beräknas för budgetåret 1961/62 till 827 000 kronor, varav 193 000

kronor utgör kostnader av engångskaraktär.

Över kommitténs betänkande har yttranden avgivits av näringsfrihetsrådet,

ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor, styrelsen för statens

pris- och kartellnämnd, kommerskollegium — som ingivit yttranden från

samtliga handelskamrar — länsstyrelserna i Stockholms län, Älvsborgs län

— vilken bilagt yttrande av priskontorsföreståndaren i länet — Västmanlands

län och Norrbottens län, statskontoret, socialstyrelsen, bank- och

fondinspektionen, försäkringsinspektionen, statens jordbruksnämnd, statens

lönenämnd, konjunkturinstitutet, statens konsumentråd, statens institut för

konsumentfrågor, lantbruksstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för

yrkesutbildning, delegationen för statistikfrågor, Kooperativa förbundets styrelse,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund

och Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges hantverks- och

industriorganisation — vilken bifogat yttranden från Sveriges bageriidkareförening

och Motorbranschens riksförbund — Sveriges lantbruksförbund,

Inköpscentralernas aktiebolag ICA, Svensk industriförening, Svenska försäljnings-

och reklamförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation — som bilagt yttrande från Statstjänstemannaförbundet

— Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens

riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Sveriges radio aktiebolag, Varudeklarationsnämnden, Arbetarnas

bildningsförbund, Liberala studieförbundet, Studieförbundet Medborgarskolan,

Svenska landsbygdens studieförbund, Tjänstemännens bildningsverksamhet,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Svenska

landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,

Kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund

samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Då jag nu anmäler förevarande spörsmål, kommer jag att begränsa framställningen

till frågor, som har ett mera direkt samband med de konkreta

förslagen, varjämte jag ämnar beröra vissa av kommittén behandlade tilllämpningsfrågor

m. m. Vad åter angår i betänkandet intagna redogörelser för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

5

nuvarande ordning m. m. —- vilka ger en värdefull helhetsbild av verksamheten

på pris- och konkurrensområdet — tillåter jag mig att i huvudsak hänvisa

till betänkandet. Vidare vill jag framhålla, att omfattningen av remissyttrandena

gjort det nödvändigt att redovisa desamma i starkt koncentrerat

skick.

Gällande ordning m. m.

Efter den lagstiftning, som tillkom år 1953 (prop. nr 103 och andra lagutskottets

utlåtande nr 32) — då samtidigt näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet

för näringsfrihetsfrågor inrättades — och i samband

med den allmänna priskonlrollens upphävande år 1956 (prop. nr 97, 147 och

148, statsutskottets utlåtande nr 123 och andra lagutskottets utlåtanden nr

34 och 35) — då statens pris- och kartellnämnd kom till — kännetecknas

ordningen på pris- och konkurrensområdet av att prisbildningen i princip

skall ske på grundval av fri konkurrens och utan direkta statliga ingripanden.

Verksamheten är i stort sett begränsad till åtgärder, som skall motverka

konkurrensbegränsningar med skadlig verkan. Betecknande för denna verksamhet

är att den söker nå sitt mål, en effektiv konkurrens och en skälig

prisnivå, huvudsakligen genom förhandling och upplysning. Myndigheterna

utför prisövervakning samt undersökningar av pris- och konkurrensförhållanden

inom olika delar av näringslivet, och dessutom har från samhällets

sida vidtagits åtgärder för att öka konsumenternas insikter i pris- och kvalitetsfrågor

och därmed deras möjligheter att utnyttja fördelarna av en fri

konkurrens.

Lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning

inom näringslivet stadgar i princip förbud mot bruttopriser och

anbudskarteller. Beträffande konkurrensbegränsningar av annat slag -—

karteller, monopol, oligopol m. m. — skall näringsfrihetsrådet genom förhandling

söka undanröja skadliga verkningar av desamma. Med skadlig verkan

förstås, att konkurrensbegränsningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt

sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet

eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. Förhandling

inför näringsfrihetsrådet sker blott efter framställning, som det i första

hand ankommer på ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor att göra. Innan

sådan framställning göres, skall vederbörande näringsidkare beredas tillfälle

att yttra sig. Förfarandet inför rådet företer stora likheter med ett ordinärt

domslolsförfarande. Lagen saknar föreskrifter om åtgärder mot konkurrensbegränsning

för del fall alt förhandling icke leder till positivt resultat.

I sådant fall åligger det emellertid näringsfrihetsrådet att, där saken

finnes vara av större vikt, göra anmälan till Kungl. Maj :t. Om den skadliga

verkan innebär, att visst pris med hänsyn till kostnaderna och övriga

omständigheter är uppenbart för högt och saken finnes vara av allmän bo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

lydelse, må Kungl. Maj:t på hemställan av näringsfrihetsrådet förordna

om visst högsta pris, vilket icke får av företagare överskridas utan tillstånd

av rådet. Denna bestämmelse i 21 § lagen — som hittills icke tillämpats ■—

behandlas ingående i betänkandet.

Enligt lagen den 1 juni 1956 om uppgiftsskyldigliet rörande pris- och

konkurrensförhållanden åligger det företagare att till myndighet som

Kungl. Maj:t bestämmer — bank- och fondinspektionen i fråga om bankoch

fondväsendet, försäkringsinspektionen beträffande försäkringsväsendet

samt pris- och kartellnämnden såvitt rör näringslivet i övrigt — efter aninaning

lämna uppgift om sådan i anmaningen närmare angiven konkurrensbegränsning,

som berör hans verksamhet och har avseende på pris-,

produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden i riket, samt i övrigt

om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet

att inverka på prisbildningen. Myndigheten äger meddela närmare

föreskrifter om uppgiftspliktens omfattning samt om sättet och tiden

för dess fullgörande, över konkurrensbegränsande överenskommelser skall

föras särskilt kartellregister.

Allmänna prisregleringslagen den 1 juni 1956 är en beredskapslag, avsedd

att tillämpas i vissa extraordinära situationer, då en statlig prisreglering

anses erforderlig. Lagen träder automatiskt i tillämpning vid krig

och kan sättas i tillämpning vid krigsfara eller om av annan orsak betydande

fara uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom

landet. Lagen ger möjlighet till prisreglerande ingripanden av olika slag.

Av största vikt för verksamheten på pris- och konkuiTensområdet är att

publicitet om förhållandena åstadkounmes. Enligt 20 § lagen den 28 maj

1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen)

får emellertid en handling, i den mån den innehåller upplysningar

om viss företagares affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande

kan lända honom till men, icke i andra fall än Konungen bestämmer

utlämnas förrän tjugu år efter handlingens datum. Detta gäller dock

ej i fråga om kartellregistret, vilket i princip är offentligt även om däri

intagna uppgifter kan lända vederbörande till men.

De myndigheter, på vilka det ankommer att administrera pris- och konkurrenslagstiftningen,

är i första hand näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet

för näringsfrihetsfrågor samt statens pris- och kartellnämnd. Bankoch

fondinspektionen samt försäkringsinspektionen har hand om registrerings-

och övervakningsverksamheten inom sina områden. I förevarande sammanhang

skall intresset koncentreras på pris- och kartellnämnden samt ombudsmannaämbete!

för näringsfrihetsfrågor, vilka myndigheter i den tredelade

organisationen handhar den utredande respektive den bedömande

verksamheten, medan näringsfrihetsrådet är »dömande» instans.

s. 7 Kontrollera mot PDF

KuikjI. Muj:ts proposition nr 86 ar 1961 7

Pris- och kartellnämnden liar enligt sin instruktion till uppgift att följa

utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållandena

inom näringslivet. Med avseende på prisförhållandena åligger

det nämnden särskilt att insamla och registrera uppgifter om priser

för olika förnödenheter och tjänster inom landet, att genom bearbetning

och sammanställning av dylika uppgifter ävensom av prisuppgifter från

utlandet klarlägga prisutvecklingen samt att, där prisutvecklingen, konkurrensförhållandena

eller andra omständigheter ger anledning därtill, utföra

undersökning rörande prisbildningen inom visst område av näringslivet.

— I fråga om konkurrensförhållandena har nämnden bl. a. att föra

kartellregister, att, om anledning finns att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning

inom visst område av näringslivet eller eljest skäl därtill

förekommer, utföra undersökning beträffande förekomsten av sådan

begränsning obh därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings-

eller transportförhållanden inom riket samt att lämna näringsfrihetsrådet

och ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor biträde för utredning

i fråga, som kan vara av betydelse för förhandling enligt konkurrensbegränsningslagen.

— Nämnden skall bedriva upplysning rörande sin verksamhet

och därvid bl. a. lämna fortlöpande prisuppgifter samt redogörelser

för verkställda undersökningar i syfte att för allmänheten klargöra rådande

pris- och konkurrensförhållanden (5 §). Då nämnden finner anledning

därtill, skall den delge näringsfrihetsombudsmannen eller annan

myndighet sådant undersökningsresultat, som kan föranleda åtgärd från

myndighetens sida. Finner nämnden bestämmelse i allmänna prisregleringslagen

böra träda i tillämpning, skall anmälan därom ofördröjligen

göras till Kungl. Maj :t (6 §). Nämnden utger publikationen »Pris- och kartellfrågor»,

i vilken skall intagas, förutom uppgifter som nämnden finner

på detta sätt böra offentliggöras, redogörelser för sådana av näringsfrihetsrådet

och ombudsmannaämbete! fattade beslut, träffade uppgörelser, avgivna

utlåtanden och verkställda utredningar, som av rådet eller ämbetet

överlämnas för publicering. Samråd bör i erforderlig utsträckning äga

rum med ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor och statens institut för

konsumentfrågor.

Pris- och kartellnämndens styrelse — som förutom av chefen för nämnden

består av tolv ledamöter, av vilka ordföranden och vice ordföranden

utses bland personer, vilka icke kan anses företräda vare sig företagarinIressen

eller konsument- och löntagarintressen, och fem ledamöter utses

för vardera av do bägge nämnda intressegrupperna — skall behandla liagor

rörande 1) omfattningen av nämndens prisinsamlande verksamhet och

den utsträckning, i vilken denna verksamhet skall bedrivas genom inhämfande

av uppgifter från företagare; 2) igångsättande av mera omfattande

undersökning rörande prisbildning eller konkurrensbegränsning utom i fall

då framställning om sådan undersökning gjorts av näringsfrihetsrådet eller

ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor; 2) redogörelse, som avses i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kuncjl. Mnj:ls proposition nr 86 år 1061

5 § i den nyss återgivna instruktionen, och de allmänna riktlinjerna för upplysningsverksamheten

samt 4) tillämpning av 6 § instruktionen.

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor skall enligt instruktionen framför

andra ärenden behandla konkurrensbegränsningar, som är av betydelse

för större konsumentintressen eller påverkar konkurrensförhållandena inom

en hel näringsgren eller som på ett påtagligt och avgörande sätt försvårar

eller hindrar andra företagares näringsutövning. I sin verksamhet bör ombudsmannen

i erforderlig utsträckning samråda med bl. a. pris- och kartellnämnden.

I betänkandet (s. 46—61) lämnas en utförlig redogörelse för de olika

organens verksamhet och arbetsformer; av särskilt intresse är sammanställningarna

i Bilaga 2 rörande verksamhetens omfattning.

Pris- och konkurrenslagstiftningen och därmed sammanhängande spörsmål

har under de senaste åren varit föremål för stor uppmärksamhet, och

framställningar om reformer har vid skilda tillfällen gjorts. Under hänvisning

till kap. 3 i betänkandet (s. 22—36) tillåter jag mig att här erinra

om olika riksdagsmotioner i ämnet, om den personalförstärkning vid prisoch

kartellnämnden, som skedde i anslutning till den allmänna varuskattens

införande vid årsskiftet 1959/60 (prop. nr 183/1959), om min skrivelse

till nämnden den 5 april 1960, vari bl. a. framhölls, att jag fäste stor

vikt vid att varje möjlig åtgärd vidtogs för att effektivt och snabbt klarlägga

prisutvecklingen inom olika branschområden och bringa resultatet

av undersökningarna till allmänhetens kännedom samt om landsorganisationens

skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 april 1960 med vädjan om åtgärder

i syfte att bättre än dittills tillgodose det vid flera tillfällen från den fackliga

röi elsen framförda kravet pa en aktiv och effektiv prisövervakning

från samhällets sida.

I direktiven till prisövervakningskommittén framhöll jag att man i fråga

om lagstiftningen ännu icke syntes ha tillräcklig erfarenhet för att avgöra

om de grundläggande principerna skulle bibehållas eller om det vore

nödvändigt att införa befogenheter till direkta ingripanden. Jag förklarade

mig därför icke beredd att tillstyrka mera genomgripande ändringar i lagstiftningen

utan utredningen borde i stället ta sikte på en mera begränsad

översyn av lagreglerna inom ramen för de nuvarande principerna. Syftei

borde vara icke att skapa grundval för prisreglerande åtgärder utan att

föreslå sådana justeringar av lagstiftningen, som vore ägnade alt underlätta

den erforderliga skärpningen av prisövervakningen, en effektivisering

av åtgärderna mot konkurrensbegränsningar och en förbättring av

konsumenternas prismedvetande. Även i fråga om administrationen borde

utredningen i huvudsak bygga på den nuvarande ordningen. Kompetensfördelningen

mellan organen borde sålunda bibehållas, och av särskild vikt

vore att pris- och kartellnämndens ställning som objektiv, rent utredande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1!)61

9

myndighet vidmakthölles. Utredningens uppgift borde vara att söka förhöja

administrationens effektivitet med särskilt beaktande av möjligheterna

till snabba åtgärder. Bl. a. borde undersökas om nämnden disponerade

tillräcklig personal för den intensifierade prisövervakningen. Det syntes

också finnas anledning att överväga en utvidgning och effektivisering av

pris- och kartellnämndens publiceringsverksamhet, därvid fortlöpande information

till dagspressen och medverkan i studie- och folkbildningsarbetet

i större omfattning och i systematisk form torde förtjäna övervägas.

Även i fråga om ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor, vilket kommit

att öka i betydelse, kunde en översyn av de personella resurserna vara

påkallad. Det funnes därvid anledning undersöka, om icke ämbetet borde

förstärkas med särskild ekonomisk och förhandlingsmässig expertis.

Allmänna synpunkter på en effektivare prisövervakning

Kommittén

Då kommittén enligt utredningsdirektiven haft att överväga åtgärder för

bl. a. en skärpning av prisövervakningen, har den i och för sig ansett sig

sakna anledning att närmare beröra frågan, huruvida de gångna årens erfarenheter

varit sådana, att en dylik skärpning ter sig motiverad. Några

reflexioner av mera allmän natur rörande det fortsatta behovet av

prisövervakning har likväl synts vara på sin plats. Kommittén varnar

därvid för alltför optimistiska slutsatser av den anmärkningsvärda

prisstabiliteten under år 1960 och anser icke erfarenheterna utan vidare

kunna åberopas för ståndpunkten, att en skärpning av samhällets vaksamhet

mot prisstegringstendenser ens på kort sikt ter sig obehövlig. Av större

intresse är dock enligt kommittén frågan, om den ekonomiska utvecklingen

på längre sikt kommer att nödvändiggöra ökade insatser från samhällets

sida för att bevaka prisutvecklingen. I anslutning därtill framhålles all möjligheterna

för en lugn prisutveckling i hög grad beror av den ekonomiska

politik, som man ämnar föra. Oavsett medlen för en balansskapande stabiliseringspolitik

torde dock allt framgent huvudmålet för den ekonomiska

politiken vara att skapa full sysselsättning för landets produktionsresurser.

Efterfrågetrycket i en fullsysselsättningsekonomi kommer — även då

den totalt befinner sig i ett balanstillstånd — alltid att vara betydande och

inom stora områden av näringslivet ge möjlighet till »autonom» prissättning

i den meningen, att den fria konkurrensen gör sig gällande endast med

viss tröghet med avseende på både verkningssättet och tidsförloppet. I den

mån denna tröghet är betingad av påvisbara konkurrensinskränkningar erbjuder

konkurrenslagstiftningen möjligheter till korrektiv; i del långt större

antalet fall, där det inte är fråga om monopol, karteller eller andra former

av prisbindningar, har man att lila till en effektiv och aktiv prisövervakning.

Kommittén finner vissa skäl kunna anföras för antagandet, att behovet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1061

av prisövervakning i framtiden kan bli större, även om den ekonomiska politiken

i övrigt blir mera framgångsrik. Det visar sig nämligen, att olika åtgärder

och omständigheter, som i och för sig har eu balansskapande eller

konkurrensskärpande aspekt, samtidigt är av den beskaffenheten, att de

påfordrar ökad uppmärksamhet även ur prisövervakningssynpunkt. Bland

faktorer, som kan motivera en sådan uppmärksamhet, nämner kommittén

en mera flexibel indirekt beskattning, Sveriges anslutning till EFTA-området

med därav följande tullsänkningar och en mera svåröverskådlig varumarknad

samt ändringar i jordbrukets producentpriser.

Med hänsyn till att utredningsuppdraget såtillvida varit begränsat, att de

nuvarande principerna icke finge rubbas, har kommittén såsom redan

nämnts siktat till alt annorledes än genom lagändringar söka åstadkomma

den önskvärda effektiviseringen av verksamheten på pris- och konkurrensområdet.

Då de gångna årens erfarenheter visat, att verksamheten särskilt

på utrednings- och upplysningssidan starkt hämmats till följd av otillräckliga

resurser, har kommittén sett som sin huvuduppgift att föreslå åtgärder

för att rätta till dessa brister. En förstärkning av de personella

resurserna, som gör det möjligt att vidga undersökningsverksamheten

till att omfatta områden och förhållanden, vilka hittills icke kunnat tillräckligt

uppmärksammas, samt intensifiera verksamheten även i övrigt, anser

kommittén därvid främst vara av behovet påkallad. Inte minst viktig är

enligt kommittén en väsentlig utvidgning av den upplysningsverksamhet,

som bör bedrivas rörande pris- och konkurrensfrågor och vilken ansågs vara

en nödig förutsättning för priskontrollens slopande.

Kommittén erinrar om att hittillsvarande verksamhet på pris- och konkurrensområdet

vid olika tillfällen uppgivits vara av försökskaraktär och

utgår ifrån att — även om erfarenheterna väl icke kan sägas direkt tyda

på att lagstiftningen skulle vara otillräcklig eller eljest otillfredsställande

— en allmän och mera förutsättningslös översyn av

hela problemkomplexet förr eller senare kommer till stånd. Till en kommande

översyn bör hänskjutas bl. a. sådana principfrågor som lämpligheten av

den tredelade organisationen, de slutsatser som i lagstiftningshänseende bör

dras av en konstaterad mycket betydande riktprisfÖljsamhet och den harmonisering

av lagstiftningen, som Sveriges anslutning till EFTA på längre

sikt kan komma att påkalla.

Remissyttrandena

Kommitténs allmänna synpunkter på samt önskemål om en effektivisering

av verksamheten på pris- och konkurrensområdet biträdes i allt väsentligt

eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Till denna positivt

inställda grupp hör näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,

styrelsen för statens pris- och kartellnämnd, kommerskollegium,

länsstyrelserna i Stockholms, Västmanlands och Xorrbottens län,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 ur li)61

statskontoret, bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen, konjunkturinstitutet,

statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, statens konsumentråd,

Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers

centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundct samt

Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Det fortsatta behovet av prisövervakning vitsordas i

flera yttranden. Statskontoret anser sålunda i betänkandet redovisade omständigheter

göra det mera angeläget än tidigare att prisrörelserna följes

med uppmärksamhet. — Kooperativa förbundet delar helt kommitténs uppfattning

att myndigheterna, trots prisstabiliteten under år 1960 och den

f. n. hårda priskonkurrensen inom stora delar av detaljhandeln, även framdeles

bör ägna stor uppmärksamhet åt att följa prisbildningen och olika

konkurrensbegränsande företeelser. Gällande lagstiftning och administration

har obestridligen bidragit till den skärpning av konkurrensen som

kunnat iakttas under senare år, men enligt förbundets mening är det uppenbart

att en utvidgning och intensifiering av utrednings- och upplysningsverksamheten

skulle möjliggöra en ökad konkurrens på de områden, där

denna ännu inte kan betecknas såsom effektiv. — Statens jordbruksnämnd,

lantbruksförbundet och Riksförbundet landsbygdens folk omtattar i stort

kommitténs synpunkter på behovet av prisövervakning. Jordbruksnämnden

finner emellertid även andra och måhända starkare skäl än de av kommittén

anförda tala för ett ökat framtida övervakningsbehov. Sålunda påpekas,

att den fortgående produktivitetsökningen bl. a. i samband med rationaliseringar

kan vara mycket olika i skilda branscher och näringsgrenar och därför

medföra kostnadsförändringar av varierande storlek. Vid en likformig

lönestegring framtvingas följaktligen prisstegringar inom vissa områden,

men dessa måste motsvaras av prissänkningar inom andra, ifall en oförändrad

prisnivå skall kunna bevaras. Andra förhållanden är den allt intensivare

reklamen och dess tendens att ställa modesynpunkter i blickpunkten med

i motsvarande mån minskat intresse för kvalitetsfrågor samt överhuvud det

starkt ökade urvalet av konsumtionsvaror. — Tjänstemännens centralorganisation,

som helt tillstyrker de av kommittén framlagda förslagen och anser

dessa böra snarast genomföras, finner det väsentligt att konkurrens på

lika villkor främjas genom olika slags åtgärder. Löntagarna har som konsumenter

ett direkt intresse av att priserna står i skälig proportion till produktions-

och distributionskostnaderna. Enligt organisationen medför den

tekniska och ekonomiska utvecklingen bl. a. vissa tendenser till minskad

konkurrens och därför växel’ kraven successivt på konsumenternas pris- och

kvalitetsmedvetande, på konsumentupplysning och på samhällsåtgärder för

att garantera ett visst mått av konkurrens. Del kan ifrågasättas, om inte eu

ännu större utbyggnad av de prisövervakande myndigheternas resurser än

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

den föreslagna bör ske. — Statstjänstemannens riksförbund uttalar sin tillfredsställelse

över att kommittén funnit en utvidgad undersöknings- och

upplysningsverksamhet vara nödvändig och framhåller att särskilt i tider

av högkonjunktur faran för en ur löntagarnas synpunkt ogynnsam prisutveckling

är avsevärd. — Enligt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

är det i eif samhälle med varuöverflöd och stort urval av största intresse afl

de samhälleliga prisövervakande organen förstärkes och att ökad information

på området kommer konsumenterna till godo.

Till kommitténs uppfattning att en effektivisering av verksamheten hör

ske icke genom lagändringar utan genom ökade resurser

åt myndigheterna ansluter sig bl. a. ombudsmannaämbetet

för näringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens styrelse, länsstyrelsen

i Västmanlands län, försäkringsinspektioncn, konjunkturinstitutet,

Sveriges akademikers centralorganisation och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

— Ombudsmannaämbetet betonar att, enär lagstiftningen i princip

bygger på tankegången att ingripande skall ske endast i fall då konkurrensbegränsning

medför skadlig verkan, det är av stor vikt att tillräckliga

resurser ställes till myndigheternas förfogande för att dessa skall kunna

uppspåra, utreda och vidta åtgärder i fall, där missbruk förekommer. —

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

De nuvarande principerna har inte tillämpats tillräckligt länge för all

man skall ha grund för några mera bestämda slutsatser om hur långt man

kan nå med dem. De utgör grundvalen för en försöksverksamhet att med

hjälp av prisövervakning, konsumentupplysning och frivilliga förhandlingar

men utan priskontroll eller tvångsingrepp komma till rätta med skadliga

konkurrensbegränsningar och bereda väg för en framstegsfrämjande

konkurrens. Hittillsvarande erfarenheter är väl, som kommittén framhåller,

inte ogynnsamma och en jämförelse med vad som kunnat uppnås i

andra, eljest likartade länder med andra metoder torde snarast utfalla till

förmån för de vägar, som beträtts i vårt land. Endast den fortsatta erfarenheten

kan dock visa, huruvida dessa metoder på längre sikt skall visa

sig tillräckliga. Krav på förändringar kan även komma''att aktualiseras i

samband med de internationella, särskilt de europeiska strävandena till en

närmare handelspolitisk och allmän ekonomisk samverkan. I avvaktan på

en sådan mera omfattande och allmän översyn, som kommittén förutsatt,

framstår det som angeläget att nuvarande grundprinciper för det svenska

systemet på detta område ges en chans därigenom att alla rimliga ansträngningar

vidtages för att på dess grund nå bästa möjliga resultat. Av vikt

är därvid också att upplysning sprides om dess verkningar. Det förhållandet

att emellanåt en viss misstro gjort sig gällande inom vida kretsar, särskilt

av löntagare, understryker angelägenheten av en sådan upplysning.

Föreliggande betänkande och de utredningar som däri redovisas bör därvid

kunna spela en roll, eftersom det i flera avseenden ådagalägger, att

denna misstro varit grundlös eller överdriven.

Med tanke på det uppdrag som lämnats kommittén är, yttrar konjunkturinstitutet,

de föreslagna åtgärderna väl avvägda och helt i linje med

grundprinciperna för den förda prisövervakande och konkurrensfrämjande

politiken.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

13

Kommerskollegium saknar anledning att framföra några vägande invändningar

mot de av kommittén uppställda målen men anser det önskvärt, att

de uppnås inom ramen för nuvarande organisation, och ifrågasätter, om

icke detta borde vara möjligt.

De remissorgan, som avstyrker eller, i vissa fall, ställer sig ytterst tveksamma

till kommitténs förslag om en effektivisering av verksamheten,

grundar sin uppfattning väsentligen därpå att hittillsvarande ordning är

tillfredsställande och en utbyggnad således icke sakligt motiverad, att behovet

av prisövervakning för framtiden med hänsyn till den allt hårdare

konkurrensen — icke minst till följd av EFTA-anslutningen — snarast

torde komma att minska samt att en rationellare uppläggning och inriktning

av verksamheten synes möjliggöra en effektivisering inom den nuvarande

organisationens ram. Till de negativt inställda remissinstanserna hör

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund

och Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Inköpscentralernas aktiebolag ICA, Svensk industriförening,

Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Folkpartiets kvinnoförbund,

Högerns kvinnoförbund samt flertalet handelskamrar.

De synpunkter som mer eller mindre utförligt utvecklas i remissyttrandena

torde i största korthet kunna redovisas på det sätt som gjorts av Skånes

handelskammare:

Sin egen syn på frågan om den statliga prisövervakningen såsom sådan

skulle handelskammaren vilja uttrycka sålunda, att handelskammaren å

ena sidan visserligen finner det värdefullt, att statsmakterna genom särskilda

organ följer prisutvecklingen inom olika områden, detta icke minst

av det skälet, att mången missuppfattning av prisrörelsernas orsaker säkerligen

därigenom kan förebyggas och undanröjas. Å andra sidan framstår

emellertid enligt handelskammarens mening den föreslagna intensifieringen

av den statliga prisövervakande verksamheten såsom alldeles onödig

framförallt med tanke på den roll, som konkurrensen spelar och även

fortsättningsvis kommer att spela som prisregulator.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län — som anser att den skärpta konkurrensen

icke endast mellan utan också inom olika företagsformer utgjort en av

de omständigheter, vilka verksammast bidragit till alt några mera anmärkningsvärda

höjningar av prisnivån icke ägt rum — håller före, att

eu på fri konkurrens mellan olika företagsformer grundad prisbildning

under normala tider utgör tillräcklig garanti mot oskäliga prisstegringar.

Den statliga verksamheten på området bör därför väsentligen koncentreras

till åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar; endast frågan om

riktprissättning och riktprisföljsamhet torde på prisbildningens område behöva

ägnas mera ingående upmärksamhet. Då, såsom kommittén påvisat,

de resurser som den nuvarande lagstiftningen ger ännu ej till fullo behövt

utnyttjas, synes därför ytterligare erfarenheter böra vinnas av gällande

lagstiftning, innan åtgärder vidtages för utbyggande av organisationen

beträffande den samhälleliga prisövervakningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Handelskammaren i Gefle anför bl. a.:

Lagstiftningen om pris- och kartellövervakning är från början visserligen

en kompromiss, men den slutliga utformningen har tillkommit efter

något som kammaren vill beteckna som ett gentlemen’s agreement. Detta

innebär förpliktelser och förtroende från de avslutande parterna, i detta

fall staten och näringslivet. En osvikligt rättvis och objektiv bedömning i

stort och in casu från den statliga sektorns sida och lyhördhet för samt

följsamhet med lagstiftningens intentioner från näringslivets. I den mån

den hittillsvarande administrationen och de personella resurserna icke förmår

att, såsom lagstiftningen avsett, lösa angelägna utredningsuppgifter,

bör en upprustning av organisationen ske. Storleken av denna, som bör

kunna växla från tid till annan, är en bedömningsfråga. Avgörande härvidlag

är bl. a. behovet, kostnaderna och tillgången på lämplig arbetskraft.

Med nämnda bedömningsgrunder kommer handelskammaren sammanfattningsvis

fram till att den icke motsätter sig en begränsad effektivisering

av verksamheten men ser sig nödsakad anföra stora betänkligheter

mot vissa av de föreslagna åtgärderna liksom även mot den årliga kostnadsökning

förslagets genomförande kan väntas medföra.

Kommitténs uttalanden angående en kommande översyn av lagstiftningen

beröres av några remissinstanser.

Försäkringsinspektionen, som menar att det skulle ha varit ändamålsenligt

om kommittéuppdraget gjorts mera vittomfattande och förutsättningslöst,

anför:

Det föreligger nu så lång tids erfarenhet av gällande ordning, alt förutsättningar

torde vara för handen för en generell översyn av lagstiftningen

och administrationen på området. Inspektionen vill förorda att en sådan

översyn inom en snar framtid igångsättes. Även om man kan ha goda skäl

att icke vilja ha en direkt offentlig prisreglering kan det t. ex. övervägas»

huruvida icke näringsfrihetsrådet bör ha starkare maktmedel gentemot

skadlig privat prisreglering eller andra restriktioner. Vidare synes bl. a.

böra närmare undersökas, huruvida det är ändamålsenligt att, på sätt nu

är fallet, den ställningstagande och bedömande verksamheten är organisatoriskt

helt skild från den undersökande, analyserande och konsumentupplysande

verksamheten. En sammanslagning av i varje fall pris- och kartellnämnden

och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor synes böra

övervägas. En undersökning om en dylik strukturrationalisering blir ytterligare

motiverad, sedan det visat sig nödvändigt att kraftigt bygga ut de

två myndigheterna. I detta sammanhang vill försäkringsinspektionen erinra

om att enligt försäkringslagstiftningen inspektionen sedan gammalt är

både undersökande och bedömande organ och samtidigt bedriver upplysningsverksamhet.

Inspektionens erfarenheter av denna ordning är uteslutande

goda.

Landsorganisationen i Sverige understryker kommitténs uppfattning att

hela problemkomplexet småningom — sedan de genom kommitténs arbete

eventuellt föranledda förändringarna i övervakningsorganens verksamhet

och tillämpningen av gällande föreskrifter fått prövas i praktiken — bör

tas upp till en allsidig prövning. — Tjänstemännens centralorganisation

finner det angeläget att uppmärksamheten i högre grad än nu riktas mot

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

branschstrukturen och rationaliseringsutvecklingen samt att motåtgärder

vidtas i den mån skadliga effekter av ofullständig konkurrens observeras.

Ur denna synpunkt är det enligt organisationens mening viktigt att en

mer allsidig och genomgripande översyn av pris- och konkurrensövervakningen

än den nu vidtagna kommer till stånd. — Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund säger sig icke vara övertygat om att en fullt tillfredsställande

prisövervakning kan ske inom ramen för den nuvarande lagstiftningen

men instämmer med kommittén i att den första åtgärden bör vara

att väsentligt öka de nuvarande organens resurser. Så snart erfarenheter

vunnits av den vidgade verksamheten, bör emellertid en allsidig och förutsättningslös

översyn av hela systemet komma till stånd. — Även Statstjänstemannens

riksförbund uttalar sig för en översyn av lagstiftningen.

Näringsfrihetsrådet vidhåller sin vid tidigare tillfällen uttalade uppfattning,

att det ur skilda synpunkter vore bäst om den nuvarande förhandlingslagstiftningen

kunde bestå. Grundförutsättningen härför är dock självfallet,

att lagstiftningens regler och syften såsom hittills möts med förståelse

från näringslivet och dess organisationer. Brister det liärutinnan, kan

frågan uppenbarligen komma i ett annat läge. Skärpningar kan då behöva

övervägas. Om emellertid den angivna förutsättningen håller, bör en sådan

framtida översyn, som kommittén omnämnt, enligt näringsfrihetsrådets

mening icke ta sikte på någon mera djupgående omläggning eller på en

komplettering av lagstiftningen med tvingande regler på några områden

utan den bör snarast inriktas på en viss avslipning av lagstiftningen.

Handelskammaren i Göteborg ger uttryck för uppfattningen att i det väsentliga

intet finns att erinra mot den gällande lagstiftningens utformning

och mot organisationen. Administrationens fördelning på tre organ har åtminstone

hittills fungerat på ett sätt som utan större anmärkningar kunnat

godtagas även av näringslivet. Någon rimlig anledning att ändra den nuvarande

ordningen anser handelskammaren således icke föreligga. — Svensk

industriförening har samma uppfattning.

Industriförbundet och arbetsgivareföreningen finner det opåkallat av

kommittén att förutsätta, att en allmän och förutsättningslös översyn av

hela problemkomplexet förr eller senare måste komma till stånd.

Vissa tillämpningsfrågor m. m.

Kommittén

Efter en redogörelse för kartellregistreringen och förfarandet

kring denna — därvid bl. a. upplyses att registret den 15 oktober 1960 upptog

1 816 registernummer, av vilka 916 avsåg alltjämt gällande avtal ■—- behandlar

kommittén frågan om att helt eller delvis ersätta nuvarande uppgiftsskyldighet

efter anmaning med obligatorisk anmälningsplikt.

Då i lagen icke närmare angivits och ej heller torde kunna tillfredsställande

preciseras vad som avses med konkurrensbegränsande överenskom
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

melse samt då en obligatorisk uppgiftsskyldighet måste vara förenad med

straffpåföljd för den som försummar att fullgöra densamma, anser kommittén

en så allmän skyldighet ägnad att skapa en känsla av osäkerhet bland

företagarna, vilka ju i första hand har att avgöra, om deras avtal kan anses

konkurrensbegränsande och därmed anmälningspliktiga. En obligatorisk

uppgiftsskyldighet kan vidare leda till en betungande arbetsbörda för registreringsmyndigheten,

beroende därpå att företagare för att säkerställa sig

själva i tveksamma fall antingen vänder sig till myndigheten med förfrågningar,

huruvida överenskommelser är av den art att de skall anmälas, eller

också insänder uppgifter om samtliga överenskommelser även om de är helt

betydelselösa. Vid ett anmaningsförfarande kan myndigheten avgöra hur

långt registreringen skall sträckas och dessutom i sin anmaningsskrivelse

lämna närmare föreskrifter rörande uppgiftsskyldighetens omfattning och

fullgörande, med beaktande jämväl av de speciella förhållandena inom en

särskild bransch och i det enskilda fallet. Med ett anmaningssystem av hittills

tillämpat slag följer dock otvivelaktigt viss risk för att överenskommelser

kan existera under lång tid utan att komma till myndighetens kännedom,

men denna risk minskas genom att pris- och kartellnämnden till sitt

förfogande har en allmänt analyserande statistik över prisutvecklingen samt

utför specialundersökningar på olika områden, vartill kommer att flertalet

viktigare branscher efter hand blivit kartlagda.

Kommittén har i sammanhanget tagit del av erfarenheterna av de obligatoriska

anmälningssystem som tillämpas i Danmark och Norge, och därvid

har från såväl danskt som norskt håll upplysts att den tillämpade ordningen

fungerar tillfredsställande. Samma omdöme har emellertid också uttalats

beträffande det svenska systemet, något som det stora antalet registreringar

kan sägas ge belägg för. Helhetsintrycket har för kommitténs del blivit,

att de skilda metoderna i praktiken torde medföra i stort sett samma

effekt. Skäl kan sålunda enligt kommittén anföras såväl för som mot de

bägge diskuterade metoderna för uppgiftsskyldighetens genomförande. Vid

övervägande av de anförda skälen har kommittén icke blivit övertygad om

att en obligatorisk uppgiftsskyldighet skulle ur effektivitetssynpunkt vara

fördelaktigare än anmaningssystemet. Ej heller har berörda myndigheter,

främst pris- och kartellnämnden, vid överläggningar under utredningens

gång uttalat sig för en övergång till ett obligatoriskt system utan tvärtom

ansett ett sådant mindre eftersträvansvärt.

Nämnda bedömning innebär emellertid icke att kommittén anser anmaningssystemet

i dess nuvarande praktiska utformning vara helt ändamålsenligt.

En påtaglig svaghet utgör nämligen det förhållandet, att ej heller

uppgifter om inträffade ändringar i registrerade förhållanden automatiskt

inkommer till myndigheten. Följden blir att registeruppgifterna icke sällan

är inaktuella, vilket i sin tur nödvändiggör tidsödande revisioner. Under

beaktande av gjorda erfarenheter anser kommittén därför mycket stå att

vinna, om parterna i ett redan registrerat avtal utan särskild erinran därom

från fall till fall anmäler inträffade ändringar i de registrerade för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

hållandena, däri inbegripet även upphävandet av gamla och ingåendet av

nya överenskommelser på det ifrågavarande området. En sådan omgestaltning

av den hittills tillämpade metoden bör efter hand kunna leda till att

kartellregistret blir så fullständigt och aktuellt som gärna är möjligt.

Vid övervägande av frågan, huruvida en ändring av nuvarande ordning i

angiven riktning måste föranleda ett tillägg till bestämmelserna i uppgiftsskyldighetslagen,

har kommittén kommit till att redan gällande bestämmelser

får anses ge utrymme för det önskvärda förfarandet. Lagregelns ordalydelse

och olika motivuttalanden ger enligt kommitténs uppfattning stöd för

en mera vidsträckt tillämpning av anmaningsförfarandet än den som hittills

vanligen skett. Kommittén anser därför, att övervakningsmyndigheten

i mera generella anmaningar till företagare och organisationer bör kunna

föreskriva, att uppgifter i närmare angivna hänseenden skall utan vidare anfordran

lämnas viss tid framåt, exempelvis under en treårsperiod, att uppgifter

om inträffade ändringar i registrerade förhållanden skall omedelbart

inrapporteras o. s. v., varvid kommittén utgår ifrån, att en avvägning sker

med avseende på behov och angelägenhetsgrad i fråga om lämnandet av

olika uppgifter.

Förutom frågan om en ändring av bestämmelserna om uppgiftsskyldigheten

med tanke på kartellregistreringen har kommittén enligt direktiven också

tagit upp vissa andra spörsmål angående uppgiftsplikt

och registrering, främst angående skyldighet i vissa fall, exempelvis

i fråga om horisontella riktpriser, att göra anmälan viss tid innan rekommendationerna

avses skola tillämpas, registrering och publicering av

vertikala prisrekommendationer och därtill knutna försäljningsvillkor samt

ifrågasatt skyldighet att utan särskild anmaning i viss omfattning anmäla

prishöjningar.

Beträffande dessa spörsmål framhåller kommittén till en början, att övervakningsmyndigheten

med stöd av 3 § uppgiftsskyldighetslagen kan införskaffa

alla erforderliga uppgifter. Ett genomförande av kommitténs förslag

rörande anmaningssystemets tillämpning får förutsättas i hög grad underlätta

uppgift sinsamlingen. Det förekommer f. ö. redan nu, att många företag

och sammanslutningar efter anmaningar av mera generell karaktär eller

efter överenskommelse under hand fortlöpande delger pris- och kartellnämnden

prislistor m. in., s. k. abonnerat listmaterial. Med beaktande av

dessa omständigheter och då avsikten är att söka på allt sätt effektivisera

nämndens registrerings-, undersöknings- och upplysningsverksamhet, i

första hand genom en förstärkning av de personella resurserna, kan kommittén

allmänt sett icke finna några bärande motiv för en utvidgad obligatorisk

uppgiftsskyldighet.

Vad angår en förhandsanmälan av horisontella riktpriser torde

det i ett stort antal fall enligt uppgift vara i praktiken svårt eller rent av

ogenomförbart att i förväg hinna avisera kommande prisrekommendationer,

eftersom sådana inom de för konsumenterna kanske viktigaste branscherna

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 86

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

ofta bestämmes och genomföres med kort varsel. Bortsett från detta har

kommittén svårt att inse, att förhandsuppgifter skulle tjäna något väsentligt

ändamål.

Vertikal riktprissättning kan redan enligt gällande lagregler

bli föremål för ingripande, därest det visas, att den medför ur samhällets

synpunkter skadliga verkningar. Här åsyftas främst en så stark riktprisföljsamhet,

att effekten är att jämställa med verkan av fasta bruttopriser.

Den fråga kommittén haft att ta ställning till har sålunda varit, huruvida

vertikala riktpriser bör registreras i särskild ordning eller bli föremål för

speciell publiceringsverksamhet. Kommittén fastslår, att uppläggandet av

ett offentligt register över förevarande slag av riktpriser icke vore oförenligt

med bestämmelserna i 20 § sekretesslagen. Frågan har därför bedömts

uteslutande med utgångspunkt från ett dylikt registers lämplighet för en effektiv

prisövervakning. Kommittén finner det emellertid ytterligt tveksamt,

om ett offentligt register över vertikala riktpriser skulle tjäna syftet att

stärka konkurrensen och främja en sund prisbildning och anser sig icke

kunna förorda, att ett dylikt register upprättas.

Även när det gäller obligatorisk anmälan i viss omfattning av företagna

prishöjningar anses förut anförda allmänna synpunkter i stort sett

äga giltighet. Sålunda erinras om att 3 § uppgiftsskyldighetslagen medger

insamling av önskade prisuppgifter, att abonnerat prislistmaterial i stor utsträckning

fortlöpande inkommer samt att ett genomförande av framlagda

effektiviseringsförslag torde underlätta det hela. Kommittén anser det f. ö.

böra uppmärksammas, huruvida en obligatorisk anmälningsplikt rörande

prishöjningar verkligen skulle komma att tjäna det syfte att stimulera den

fria konkurrensen, som ligger till grund för hela vår pris- och kartellagstiftning.

Som följd av en alltför vid uppgiftsskyldighet kan nämligen en

icke önskvärd prisstelhet riskeras. Kommittén har därför icke funnit skäl

att förorda någon obligatorisk anmälningsskyldighet beträffande vidtagna

prishöjningar.

Sammanfattningsvis anser kommittén nuvarande lagregler ge utrymme för

ett förverkligande av de för pris- och konkurrenslagstiftningen uppställda

syftena. Effektiviseringsönskemålen kan därför bättre tillgodoses genom

ökade resurser för pris- och kartellnämndens registrerings-, undersökningsoch

upplysningsverksamhet än genom nya och vidgade former av obligatorisk

uppgiftsskyldighet.

I kapitlet om undersökningsverksamheten säges olika indexserier vara en

av de viktigaste upplysningskällorna när det gäller att följa prisutvecklingen.

En systematisering av de prisstatistiska undersökningarna utgör enligt

kommitténs uppfattning ett led i en ifrågasatt förstärkning av prisövervakningen.

Eftersom indexserierna icke utan vidare kan jämföras med varandra

torde dock ett samråd mellan de institutioner, som framställer olika serier

vara behövligt. Kommittén förordar, att hela frågan om jämförbarhe
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

ten mellan skilda prisindexserier eller vissa delgrupper därav,

och därmed om dessa seriers konstruktion, blir föremål för studier genom

en särskilt tillsatt expertgrupp, bestående av representanter för

närmast berörda statliga institutioner, i första hand socialstyrelsen, kommerskollegium,

konjunkturinstitutet, jordbruksnämnden samt pris- och

kartellnämnden.

Enligt direktiven har kommittén haft att undersöka möjligheterna till

åtgärder mot oskälig prissättning, varvid särskilt skolat beaktas

fall då avtalsmässig eller på monopol grundad konkurrensbegränsning

icke kan påvisas bakom prissättningen. Kommittén erinrar om att frågeställningen

skäligt eller oskäligt pris är ytterst komplicerad. Kan det icke

avgöras, vad som är skäligt pris, synes det dock fullt möjligt att konstatera,

när ett pris är uppenbart oskäligt och därmed kan påkalla åtgärder från

samhällets sida. I olika skeden av det ordinära förfarandet i pris- och konkurrensärenden

är det enligt kommittén ofta möjligt att åstadkomma rättelser,

och kommittén vågar utgå ifrån att dess olika önskemål och förslag

i syfte att effektivisera verksamheten skall ge resultat även i förevarande

sammanhang.

I de förmodligen relativt sällsynta fall av alltför hög prissättning, där rättelse

ej tidigare åstadkommits, kan den förut omnämnda högstaprisbestämmelsen

i 21 § konkurrensbegränsningslagen ha en funktion att fylla. Efter

en mot bakgrunden av stadgandets tillkomst, motiv och syfte gjord analys

av lagrummets innebörd och räckvidd har kommittén kommit fram till att

man under normala förhållanden i praktiken svårligen kan tänka sig en

uppenbart oskälig prissättning utan att samtidigt också en konkurrensbegränsningssituation

föreligger. Redan själva konstaterandet av den påtagligt

höga prissättningen är ett starkt indicium på en dylik situation; i flertalet

fall torde också en sådan situation lätt kunna konstateras. Till belysande

av detta berör kommittén de vanligare konkurrensbegränsningssituationer,

som kan bli aktuella — karteller, monopol, oligopol, prisledarskap

etc. För att komplettera bilden tar kommittén upp ytterligare ett par fall.

Det ena gäller det förhållandet, att prisstegringar föranletts av en bristsituation

för en viss vara. Ett motivuttalande i förarbetena till 1956 års lagändring,

enligt vilket ett sådant fall kunde komma under näringsfrilietsrådets

bedömande därest bristsituationen utnyttjades på ett ur samhällets synpunkt

otillbörligt sätt, anser kommittén här ge stöd för en rimlig användning av

högstaprisbestämmelsen. EU annat, av kommittén konstruerat fall, som icke

täcks av de tidigare behandlade situationerna och som måhända är av teoretisk

natur, beskrivs sålunda:

En grupp företagare, som tillsammans representerar den övervägande delen

av försäljningen av en vara i ett visst led eller inom ett visst geografiskt

område, tillämpar -— icke endast tillfälligt eller eljest kortvarigt — en påfallande

hög prissättning. Förhållandet kan ha uppstått exempelvis efter en

påtaglig tullsänkning, som icke åtföljts av någon prissänkning. Några så att

säga ackumulerade eller framdeles förväntade kostnadsstegringar eller andra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

liknande faktorer föreligger ej. Gruppen företagare är så pass stor, att en

typisk oligopolsituation icke kan sägas råda, något egentligt prisledarskap

är ej för handen och överenskommelser om priser eller gemensamma förfaranden

i fråga om prisrekommendationer eller kalkylationsnormer el. dyl.

har inte konstaterats. Slutligen rör det sig ej heller om en bristsituation.

Enligt kommitténs mening har man i ett dylikt fall ett utomordentligt

starkt indicium för att ett tyst samförstånd föreligger mellan de berörda

företagarna. Om man trots de omständigheter som tyder härpå, bl. a. en lika

prissättning både före och efter tullsänkningen, icke skulle våga säga att

samförstånd föreligger, anser kommittén starkt fog finnas för en sådan

tolkning av lagen att det likartade beteendet hos företagarna att — icke endast

tillfälligt — hålla samma priser även i det förändrade läge, då dessa

kommer att bli uppenbart för höga, just innefattar en sådan faktisk situation

av ofullständig eller begränsad konkurrens eller frånvaro av konkurrens,

som täcks av begreppet konkurrensbegränsning. En viss parallell till

ett sådant betraktelsesätt har kommittén ansett sig finna i ett uttalande av

näringsfrihetsrådet angående upptagande av förhandling i ett leveransvägransärende

och där vid bedömningen av verkningarna av den faktiska situationen

den konkurrensbegränsning, som innefattades i vederbörande företagares

likartade uppträdande tillsammantaget, trädde i förgrunden.

Kommitténs slutsatser av den företagna genomgången av olika konkurrensbegränsningar

blir, att högstaprisstadgandet — därest lagens förutsättningar

i övrigt föreligger — i praktiken torde kunna medge åtgärder i så gott

som samtliga fall. I den mån bevissvårigheter uppkommer, lär de i allmänhet

hänföra sig till annat än frågan om förekomsten av konkurrensbegränsning.

Bl. a. kan det naturligt nog vara vanskligt att visa att ett visst pris

är, såsom lagen uttrycker det, uppenbart för högt med hänsyn till kostnaderna

och övriga omständigheter.

En befogad fråga är måhända, huruvida proceduren genom tre instanser

och med Kungl. Maj :t som fjärde och avgörande instans är tillräckligt rationell

och snabb i fråga om ingripanden mot oskälig prissättning. Kommittén

svarar härpå, att den anser det vara av största vikt, att ett prisärende blir

allsidigt utrett och framförallt att avgörandet grundas på en rättslig bedömning.

Även om gällande ordning kan te sig omständlig, är kommittén således

icke benägen att förorda någon ändring i densamma. Emellertid uppställer

kommittén både förutsättningen och kravet, att uppenbara fall av oskälig

prissättning skall kunna tillräckligt snabbt avgöras och att ärenden av detta

slag behandlas med förtur.

Sammanfattningsvis anser sig kommittén kunna konstatera, att praktiskt

tagel alla fält av uppenbart oskälig prissättning kan bli föremål för åtgärder

inom ramen för nuvarande lagstiftning, i sista hand genom förordnande om

högsta pris. Varje ändring i skärpande riktning av gällande regler — genom

utvidgning av prisregleringslagen, genom införande av befogenhet för prisoch

kartellnämnden eller annan myndighet att ingripa i prissättningen eller

genom något slags permanent prislagstiftning med eftergivande av kravet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

på förekomsten av konkurrensbegränsning etc. — skulle, slutar kommittén,

otvivelaktigt innebära en återgång till direkt priskontroll. Att överväga något

sådant har fallit utanför kommitténs uppdrag.

Frågan om eventuella ändringar i sekretessreglerna anser kommittén

böra upptagas av offentlighetsutredningen, som har i uppdrag att

överse sekretesslagstiftningen i dess helhet i såväl sakligt som formellt hänseende.

Kommittén förmenar emellertid, att redan gällande lagstiftning ger

utrymme för ett tillgodoseende av önskemål om publicitet omkring prisoch

konkurrensfrågor. Till en redogörelse för sekretessfrågorna och deras

behandling i tidigare sammanhang fogar kommittén vissa synpunkter och

understryker därvid inledningsvis ett av priskontrollutredningen gjort uttalande,

att spörsmålet om publiciteten och dess omfattning i sista hand är en

omdömesfråga, för vars avgörande exakta lagregler ej kan utformas. Problemet

ligger självfallet i bedömningen av huruvida offentliggörande av

vissa uppgifter kan lända vederbörande företagare till men. Med anknytning

till ett uttalande i propositionen nr 148/1956 — där den meningen hävdades,

att återhållsamhet bör iakttagas när fråga är om att utlämna uppgifter''

rörande viss företagare i så måtto att prisuppgifter bör offentliggöras med

försiktighet och publicerande av uppgifter om marginaler, kostnader m. m.

bör ske endast undantagsvis — framhåller kommittén att försiktigheten

dock icke får överdrivas. Det synes sålunda enligt kommittén fullt försvarligt

att i fall, som bedömes vara mera uppseendeväckande eller betydelsefulla,

ge offentlighet åt aktuella uppgifter. Försiktigheten bör alltså icke gå

så långt att varje direkt eller indirekt form av olägenhet för företagaren i

fråga omöjliggör ett namngivande. Om så sker, lär nämligen den åsyftade

upplysningsverksamheten till stor del förfela sitt ändamål.

Särskild uppmärksamhet ägnar kommittén spörsmålet om brytande

av sekretesskyddet i fall, då men för vederbörande företagare kan

antagas uppkomma. Om en sådan ordning anses genomförbar — något som

med hänsyn till konstruktionen av 20 § sekretesslagen för kommittén framstår

såsom tveksamt — skulle det måhända underlätta myndigheternas publiceringsverksamhet,

om Kungl. Maj:t delegerade sin beslutanderätt genom

tillämpningsföreskrifter, en anordning som fördes på tal i 1956 års proposition.

Dylika föreskrifter skulle förslagsvis kunna vara av innebörd, att

myndigheten äger rätt att förordna att handling, även om den innehåller

upplysningar om viss företagares affärs- eller drift förhållanden, vilkas offentliggörande

kan lända honom till men, får utlämnas i den mån myndigheten

finner offentliggörandet vara ägnat att främja de allmänna syften som

ligger till grund för pris- och konkurrenslagstiftningen. Den begränsningen

kunde därvid göras, att utlämnande dock icke får ske i fall då det men, som

kan anses följa för företagaren, bedömes vara mera betydande än den nytta

som kan stå att vinna med offentliggörandet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Remissyttrandena

Kommitténs inställning till olika spörsmål rörande registrering

och uppgiftsskyldighet biträdes av samtliga remissorgan, som

särskilt yttrat sig häröver, eller näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbete

för nåringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens styrelse, för säkring sinspektionen,

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska

arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverksoch

industriorganisation, Svensk industriförening, Landsorganisationen i

Sverige, Statstjänstemännens riksförbund samt handelskammaren i Gefle.

Näringsfrihetsrådet anför bl. a.:

Ända sedan år 1946, då kartellregistreringen infördes, pågår en systematisk

genomgång och översyn av de branscher, där konkurrensbegränsande

avtal kan tänkas förekomma. Anmaningarna kompletteras ofta genom efterföljande

kontroll och granskning på motsvarande sätt som man i länder

med generell anmälningsplikt torde företaga åtgärder för att kontrollera

huruvida denna iakttagits. Med hänsyn till det systematiska sätt på vilket

sålunda den nuvarande ordningen i vårt land tillämpas och de erfarenheter

i övrigt som gjorts därav delar näringsfrihetsrådet kommitténs uppfattning,

att en obligatorisk uppgiftsskyldighet ej skulle ur effektivitetssynpunkt

vara fördelaktigare än det nuvarande anmaningssystemet. Tvärtom

synes det rådet sannolikt att vårt system, rätt tillämpat, har direkta företräden.

Det bör alltså enligt rådets mening i princip bibehållas.

Rådet tillstyrker en mera vidsträckt tillämpning av anmaningsförfarandet

än som hittills vanligen skett och anser vidare i likhet med kommittén

— vars uppfattning härutinnan delas även av ombudsmannaämbetet och

försäkringsinspektionen — att gällande lagregler icke lägger hinder i vägen

härför.

Pris- och kartellnämndens styrelse har icke något att erinra mot att anmaningsförfarandet

tillämpas i enlighet med den vida tolkning kommittén

givit gällande föreskrifter samt instämmer — liksom flera andra remissorgan

— i uppfattningen att förhandsanmälningar av riktpriser och prishöjningar

samt registrering av riktpriser icke skulle tjäna något praktiskt

ändamål.

Industriförbundet och arbetsgivareföreningen vill icke motsätta sig en sådan

tillämpning av anmaningsförfarandet, att skyldighet i vissa fall föreskrives

att anmäla ändringar i registrerade avtal. Pris- och kartellnämnden

bör givetvis avgöra om och i vilken utsträckning föreskrifter skall lämnas,

eftersom systemet eljest kan befaras bli onödigt arbetskrävande för

såväl nämnden som företagarna.

Förslaget om tillsättande av en expertgrupp för att utröna möjligheterna

att förbättra jämförbarheten mellan olika prisindexserier

hälsas med tillfredsställelse och tillstyrkes av pris- och

kartellnämndens styrelse, kommerskollegium, bank- och fondinspektionen,

jordbruksnämnden, grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriföreningen

— vilka sistnämnda fyra organ anser det önskvärt och värdefullt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

att i en expertgrupp även medverkar fackmän från olika branscher, exempelvis

från näringslivets utredningsinstitut — kooperativa förbandet, handelskammaren

i Gefle samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Konjunkturinstitutet, som starkt understryker behovet av en samordnande

verksamhet på området, föreslår att det överlåtes på den sittande statistikdelegationen

att organisera expertgruppen.

Även delegationen för statistikfrågor finner det föreslagna utredningsarbetet

vara angeläget men framhåller, att det med hänsyn till den beslutade

centraliseringen av den statliga statistikproduktionen måste ses i ett större

sammanhang. Delegationen avser att inom en snar framtid föranstalta om

en utredning rörande indexberäkningarna, därvid givetvis även pris- och

kartellnämndens behov och frågan om samordning av på området tillgängliga

resurser kommer att beaktas. Den av kommittén föreslagna expertgruppens

uppdrag måste inlemmas i ett sådant större projekt.

Socialstyrelsen anser likaså den föreslagna samordningen böra anstå i

avbidan på den ifrågavarande omorganisationen. Samordningsuppdraget

bör f. ö. utvidgas till att avse även möjligheterna att rationalisera prisinsamlingen

in. m.

Om kommitténs synpunkter på frågan om åtgärder mot oskälig

prissättning råder i viss mån delade meningar bland de remissinstanser,

som tagit upp spörsmålet. De närmast berörda myndigheterna

m. fl. biträder kommitténs uppfattning, medan flera näringsorganisationer

och handelskammare reagerar mot kommitténs tolkning av högstaprisbestämmelsen.

Näringsfrihetsrådet, som icke har något att erinra mot den av kommittén

gjorda analysen samt ansluter sig till slutsatserna, yttrar bl. a.:

I likhet med kommittén anser rådet att man i regel i praktiken under

normala förhållanden svårligen kan tänka sig en oskälig prissättning utan

att en konkurrensbegränsningssituation föreligger och rådet delar även

kommitténs uppfattning, att i flertalet praktiska fall en sådan situation

också lätt torde kunna konstateras. Såsom kommittén framhåller lär, i den

mån bevissvårigheter uppkommer på detta område, de i allmänhet vara att

hänföra till annat än frågan om förekomsten av konkurrensbegränsning. Det

kan som kommittén påpekat ibland vara vanskligt att visa att ett visst pris

är uppenbart för högt med hänsyn till kostnader och övriga omständigheter.

Härvid kan exempelvis problemet om de s. k. samkostnadernas fördelning

på olika varor vålla svårigheter. Självfallet kan också i många gränsfall"

delade meningar råda om vad som är ett oskäligt pris. Slutligen vill rådet

anföra, att rådet instämmer i kommitténs uttalande, att varje ändring

i skärpande riktning av gällande regler beträffande oskälig prissättning

skulle innebära en återgång till direkt priskontroll. Ett sådant steg skulle

enligt rådets uppfattning vara olyckligt för normala tider.

Ombudsmannaämbete t för näringsfrihetsf rågor anför väsentligen samma

synpunkter med understrykande av att i praktiken icke oväsentliga bevissvårigheter

kan uppkomma; styrelsen för pris- och kartellnämnden pekar

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

på de svårigheter som på grund av exempelvis kostnadsfördelningsproblemen

kan föreligga att tillhandahålla material för bedömningen av oskälig

prissättning. — Kommerskollegium anser 21 § konkurrensbegränsningslagen

möjliggöra ingripande i alla fall då ett uppenbart för högt pris visas

föreligga, självfallet under förutsättning att skadlig verkan är för handen.

— Tjänstemännens centralorganisation delar kommitténs uppfattning och

det gör även landsorganisationen, som emellertid samtidigt ifrågasätter, om

högstaprisbestämmelsen i sin nuvarande form erbjuder ett tillfredsställande

skydd för konsumenterna. Den största svårigheten vid lagtillämpningen

torde nämligen icke bestå i att fastställa, om en inskränkning i konkurrensen

föreligger eller ej, utan i att avgöra vad som i varje särskilt fall skall

anses vara ett »uppenbarligen oskäligt pris». Enligt landsorganisationen

måste det härvidlag bli fråga om en rent subjektiv värdering, om vilken det

måhända kan bli svårt att vinna enighet inom de organ, som har att utföra

bedömningen. I sammanhanget vill organisationen endast framhålla att det

enligt dess uppfattning ofta ej torde vara lämpligt att uteslutande eller ens i

första hand lägga kostnaderna vid det eller de berörda företagen till grund

för avgörandet. — Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund finner det

tillfredsställande att kommittén slagit fast att det även med nuvarande lagstiftning

finns möjligheter att ingripa mot oskälig prissättning och att högstaprisbestämmelsen

kan tillämpas i sådana fall. Även om det är en komplicerad

fråga att avgöra, när ett pris är uppenbart orimligt och innebär ett

utnyttjande av brister i konkurrensen, bör det enligt förbundets uppfattning

efter en ingående undersökning i varje särskilt fall gå att ange, huruvida

prissättningen är otillfredsställande.

Enligt handelskammaren i Göteborg har kommittén gentemot de i landsorganisationens

skrivelse till Kungl. Maj :t uttalade farhågorna på ett övertygande

sätt visat, att varje slag av oskälig prissättning kan påtalas inom

ramen för nuvarande lagstiftning, i sista hand genom förordnande om högsta

pris.

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges köpmannaförbund, Svensk industriförening samt

Stockholms handelskammare kan ej i allt acceptera kommitténs tolkning

av högstaprisstadgandet. Framförallt vänder man sig mot kommitténs uppfattning

att lagregeln skulle vara tillämplig även i fall, då konkurrensbegränsning

ej är direkt påvisbar. Mot bakgrunden av de erfarenheter som

vunnits av konkurrensen i dagens marknad torde det väl knappast vara

realistiskt att räkna med ett sådant »likartat beteende» som kommittén förutsatt

utan en bakomliggande konkurrensbegränsande åtgärd, framhåller

handelskammaren, men likväl måste en bestämd gensaga riktas mot den av

kommittén förordade tillämpningen av bestämmelsen. Utförligast behandlas

förevarande spörsmål i yttrandet av industriförbundet och arbetsgivareföreningen,

vilka organisationer anser att kommitténs tolkning i verkligheten

skulle innebära, att konkurrensbegränsningsbegreppet i viss utsträckning

förlorade självständig betydelse i sammanhanget, samt vidare anför:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Det väsentligaste är emellertid enligt organisationernas uppfattning, att

några rättspolitiska skäl för ifrågavarande utvidgning av lagens tillämpningsområde

icke föreligger. Organisationerna anser det fastmera synnerligen

betydelsefullt att fastslå, att prisbildningens naturliga och av samhället

eftersträvade funktion är att åvägabringa jämvikt mellan utbud och efterfrågan

på marknaderna. Härav följer emellertid att priset på vissa av

dessa marknader under kortare eller längre tid kan komma att ligga högt i

förhållande till kostnaderna, på andra lågt. Något »oskäligt» kan icke ligga

i detta, och någon anledning till samhällsingripande, i form av förhandlingar

eller på annat sätt, kan icke heller föreligga. Vad konkurrensbegränsningslagstiftningen

har att beakta är undantagsfall, då marknaden för en

viss vara eller tjänst på grund av skadlig konkurrensbegränsning icke kan

fungera på det förut angivna sättet. En på skälighetshänsyn baserad kostnadsprissättning

kan i dessa fall framstå såsom motiverad. I detta sammanhang

vill organisationerna emellertid erinra om att vid avgörande av

huruvida priset är uppenbart för högt hänsyn, såsom framgår av lagen, skall

tagas icke endast till kostnaderna utan även till andra omständigheter, såsom

risktagande och avsättningsbehov för rationaliserings- eller forskningsändamål.

Åtgärder mot oskälig prissättning får icke leda till att företagens

utveckling förhindras.

Flera remissinstanser finner i likhet med kommittén att frågan om eventuella

ändringar i sekretessreglerna bör upptagas av offentlighetsutredningen.

Vad kommittén uttalat angående tillämpningen av gällande

bestämmelser och en delegation av Kungl. Maj :ts rätt att bryta sekretesskyddet

föranleder emellertid en del kommentarer.

Försäkringsinspektionen anser det önskvärt att med hänsyn till sekretessfrågornas

stora betydelse i pris- och konkurrenssammanhang behovet av

lagändringar på området snarast möjligt prövas. Efter att ha understrukit

nödvändigheten vid en dylik lagrevision av ingående kunskaper om de bakomliggande

materiella förhållandena och om behoven, icke minst konsumentbehoven,

på delta särskilda men viktiga område, fortsätter inspektionen:
Spörsmålen

rörande omfattningen av publiciteten måste enligt försäkringsinspektionens

mening bedömas mot bakgrunden av de syften som prisoch

konkurrenslagstiftningen vill tjäna. Eftersom lagstiftningen till konsumenternas

fromma vill främja en fri konkurrens och en sådan i princip

måste förutsätta en utbredd kännedom om bl. a. förekommande priser, synes

kundkategorier av olika slag med rätta kunna hävda alt prisupplysningar

bör lämnas på ett så konkret och specificerat sätt att desamma utan

alltför stora svårigheter kan tillgodogöras. Försäkringsinspektionen vill

förorda att förekommande priser endast i sällsynta undantagsfall, där alldeles

speciella förhållanden föreligger, kringgärdas med sekretessskydd.

Även i övrigt synes en större öppenhet än hittills i fråga om ekonomiska

data vara befogad. Försäkringsinspektionen vill erinra om att enligt gällande

författningsbestämmelser praktiskt taget alla uppgifter rörande försäkringsbolags

ekonomiska förhållanden är offentliga.

Kooperation förbundet, som framhåller alt kommittén på synnerligen goda

grunder avvisat tanken på en mera omfattande publicering av vertikala

riktpriser, anser skäl icke föreligga till erinringar mot kommitténs förslag

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

med avseende på aktualiserade sekretessfrågor. Tjänstemännens centralorganisation

delar kommitténs uppfattning beträffande de prisövervalcande

myndigheternas befogenheter i fråga om publicering och Landsorganisationen

finner det naturligt, att offentliggörande av för konsumenterna intressanta

eller eljest anmärkningsvärda förhållanden rörande exempelvis

riktprissättning och riktprisfölj samhet bör ske samt att därvid även priser

och marginaler hos enskilda företag skall kunna publiceras, om den prisövervakande

verksamheten härigenom underlättas.

Eftersom bestämmanderätten rörande eventuell publicering av upplysningar

om viss företagares affärs- eller driftförhållanden, som kan lända

honom till men, ligger hos Kungl. Maj :t, offentliggör pris- och kartellnämnden,

heter det i yttrandet från nämndens styrelse, endast bearbetat material,

där primäruppgifter om enskilda företagare icke förekommer. Några egentliga

olägenheter härav har knappast förekommit, men styrelsen vill icke förneka

att det i vissa fall skulle kunna vara till fördel för upplysningsverksamheten,

om nämnden vore något mindre bunden. Mot bakgrunden av den

offentlighetsprincip, som gäller för kartellavtal, kan det förefalla egendomligt

att exempelvis konkurrensbegränsande samverkan, som icke är av natur

att kunna redovisas i kartellregistret, kommer under sekretesskyddet.

Denna olikhet i behandlingen kan enligt styrelsen komma att få större betydelse,

om konkurrensbegränsningar inom näringslivet i ökad omfattning

tar annan form än kartellavtal. Skyldigheten att underställa Kungl. Maj:t

eventuellt uppkommande frågor om undantag från sekretessen torde, fortsätter

styrelsen, f. n. icke kunna lättas på annat sätt än genom att Kungl.

Maj :t meddelar allmänna bestämmelser att tillämpas av nämnden i det särskilda

fallet. Styrelsen skulle finna det önskvärt, att sådana bestämmelser

utfärdades, men säger sig givetvis vara medveten om svårigheten att utforma

regler på området.

Näringsfrihetsrådet menar, att en delegering från Kungl. Maj :t till rådet

av rätten att bryta sekretesskyddet för handlingar i ärenden, som handlägges

hos rådet, skulle vara önskvärd. Med hänsyn till den offentlighet och

publicitet kring rådets sammanträden, som ansetts i och för sig önskvärd,

skulle det nämligen kunna stå i överensstämmelse med lagstiftningens principer

att sekretesskyddet i vissa fall jämkades. Självfallet skulle en sådan

möjlighet användas endast i undantagsfall och med iakttagande av att onödig

skada icke vållades. I betänkandet angivna principer för en delegation

borde enligt rådets mening kunna läggas till grund för ett stadgande i ämnet.

En delegation av beslutanderätten är för ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor

knappast av behovet påkallad, men ämbetet vill därmed

icke bestrida värdet av en sådan anordning för övriga myndigheter.

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening,

Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands

handelskammare samt Smalands och Blekinge handelskammare motsätter

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

27

sig att Kungl. Maj :t skulle utfärda allmänna anvisningar rörande myndigheternas

rätt att offentliggöra handlingar.

I industriförbundets och arbetsgivareföreningens yttrande betecknas nuvarande

ordning som tillfredsställande. Erfarenheten torde icke ha givit vid

handen att antalet ifrågavarande fall är så stort, att den betydelsefulla prövningen

icke utan olägenhet även i fortsättningen torde kunna utövas av

Kungl. Maj:t. Organisationerna anför vidare:

Det kan icke vara tillfredsställande, att samtliga näringsfrihetsvårdande

organ skall äga förordna om offentliggörande i de fall detta skulle lända

någon företagare till men. Ej heller kan det vara tillfredsställande, att ett sådant

brytande av sekretessen skall få äga rum så snart myndigheten finner

offentliggörandet vara ägnat att främja de allmänna syften som ligger till

grund för pris- och konkurrenslagstiftningen. En bestämmelse som den

sistnämnda framstår såsom alltför löslig. Mot en uppluckring av gällande

sekretessbestämmelser vill organisationerna slutligen framhålla, att det

skydd gällande sekretessbestämmelser bereder företagarna varit av största

betydelse för det friktionsfria samarbetet mellan dem och pris- och kartellnämnden

samt att en ändring på denna punkt kan befaras få olyckliga konsekvenser.

Grossistförbundet understryker, att frågor rörande sekretesslagstiftningen

och dess tolkning alltid måste behandlas med största insikt och varsamhet.

Ett brytande av sekretesskyddet i enskilda fall kan vålla vederbörande

företagare betydande skador.

Undersökningsverksamheten

Kommittén

Inledningsvis erinrar kommittén om att pris- och kartellnämndens prisövervakning

och undersökningsverksamhet syftar till att ge samhället full

insyn i företagens prissättnings- och konkurrensförhållanden. Initiativet till

undersökning tages i flertalet fall av nämnden, vars styrelse — vanligen i

arbetsplan för ett halvår i sänder — fastställer vilka områden som skall bli

föremål för olika slag av undersökningar. I många fall påkallar näringsfrihetsombudsmannen

utredning, exempelvis då ett kartellavtal eller en aninällan

från en företagare ger anledning till antagande att en konkurrensbegränsning

medför skadlig verkan. Det understryks att nämnden som objektivt,

rent utredande organ icke har att ingå på bedömningar av prisers och

handelsmarginalers skälighet eller av konkurrensbegränsningars skadeverkningar.

Undersökningsverksamheten bör enligt kommitténs uppfattning tjäna fyra

syften. En betydelsefull uppgift är att genom allmänna orienteringar klarlägga

prisutvecklingen inom landet. Detta sker främst genom utarbetande

av allmänna prisöversikter, vanligen halvårsvis, vilka baserar sig på uppgifter

från olika indexserier rörande importpriser och priserna inom landet

i olika liandelsled samt på sammanställningar från nämndens egen under
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

sökningsverksamhet. — En annan viktig uppgift är att lämna underlag för

en allmän medborgerlig skolning i pris- och konkurrensfrågor. Med denna

skolning avses bibringande av kunskaper om sådana frågor som varudistributionens

funktionssätt, olika distributionsformers prissättning och därmed

sammanhängande förhållanden, de allmänna sammanhangen mellan priser

och kostnader samt konkurrensförhållanden inom näringslivet. Avsikten

med skolningen är att skapa ett allmänt intresse för prisfrågorna och därmed

öka medborgarnas förmåga att göra ekonomiska inköp •— kort sagt att

göra konsumenterna prismedvetna. — Till denna mera brett upplagda upplysningsverksamhet

anknyter uppgiften att lämna aktuell prisinformation,

som på ett mera direkt sätt är avsedd att vägleda konsumenterna vid valet

av inköpskällor. Material för sådan vägledning bör lämnas i form av uppgifter

om riktprisunderskridanden, prisspridning in. in. för enskilda varor.

I förevarande hänseende framhålles att riksmedeltal icke torde ha något

större värde utan uppgifterna bör för att bli till verklig nytta för konsumenterna

avse geografiskt begränsade områden. — Utöver angivna syften, vilka

väsentligen hänför sig till prissidan, skall undersökningsverksamheten också

ha till ändamål att klarlägga konkurrensbegränsningars inverkan på

prissättning, effektiviteten hos företag m. m. Undersökningar av sådan typ

är främst avsedda för bedömning av huruvida skadlig verkan av konkurrensbegränsningar

föreligger. De förutsättes dessutom i viss mån kunna

lämna material till den mera allmänt inriktade konsumentupplysningen.

Kommittén anger därefter de krav som enligt dess mening bör ställas på

omfattningen och inriktningen av undersökningsverksamheten för att syftet

med denna i önskvärd utsträckning skall kunna uppnås. Därvid framhålles,

att den prisövervakande verksamheten bedrivs i flera former och att

dess mest extensiva form består i granskning av prislistor, som nämnden

anmodat ett antal företagare och organisationer inom olika handelsled att

insända och fortlöpande hålla aktuella. Jämförelser av ändringar i listorna

inom olika led av produktions- och distributionskedjorna i skiftande branscher

utgör ett av inslagen i prisbevakningen, varigenom det på vissa områden

ges möjlighet att uppmärksamma inträffade förändringar i förädlingsoch

distributionsmarginalerna. Även andra källor utnyttjas för att följa prisutvecklingen,

och en av de viktigaste härvidlag är olika indexserier, varvid

dock den svårigheten föreligger, att serierna inte utan vidare är sinsemellan

jämförbara och följaktligen endast i begränsad omfattning kan användas

för bedömningen av exempelvis frågan, huruvida en prissänkning på en

vara i producent- eller importled åtföljts av en motsvarande sänkning av

priset till förbrukarna. Kommittén anser det värdefullt, att analysverksamheten

på detta område fortsättes. Det framhålles, att man vid publiceringen

av indexserier bör eftersträva att jämförelserna avser samma varuområde,

■\arvid

enskilda varors prisförändringar i olika led av produktion och distribution.

Vidare är det önskvärt, att samtidigt med pris- och marginalförändringarna

även kostnadsutvecklingen studeras och redovisas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

De iakttagelser, som göres med ledning av prislist- och indexmaterialet,

ligger i stor utsträckning till grund för bestämmande av vilka branscher

eller varuområden som skall bli föremål för mera ingående undersökningar.

Dessa grundar sig på från företagen inhämtade uppgifter rörande inköpsoch

försäljningspriser, rabatter m. in. Sådan uppgiftsinsamling kan i fabrikant-

eller grossistledet vanligtvis få formen av totalundersökningar, medan

insamlingen i detaljhandeln som regel måste ske i form av stickprovsundersökningar,

som med hänsyn till kravet på representativitet dock blir ganska

omfattande. Redovisningen av de sammanställda uppgifterna utvisar prisoch

marginalutveckling och för detaljhandelns del vanligen också riktprisfölj

samhet.

Kommittén anför, att flera av detaljhandelsundersökningarna har belyst

riktprissåttningens omfattning och detaljhandelns följsamhet gentemot riktpriserna

inom olika branscher eller varuområden. Av dessa undersökningar

har framgått, att vissa varugrupper är helt eller praktiskt taget helt riktprissatta

samt att handelns följsamhet gentemot riktpriserna på flera områden

är mycket hög. Kommittén konstaterar också, att riktprissättningen

omfattar en mycket betydande del av omsättningen i konsumentledet och

därför i hög grad torde ha inverkat på förutsättningarna för prisutvecklingen.

Det anses vara synnerligen betydelsefullt, att den roll riktpriserna

spelar för prisnivån inom olika branscher blir föremål för fortsatta och fördjupade

undersökningar. Av stort intresse är härvid att genom systematiska

studier få klarlagt, huruvida skillnader i följsamhet föreligger mellan vertikal

och horisontell riktprissättning samt huruvida övergången från en

form av riktprissättning till en annan medför ändringar av detaljhandelns

marginaler. Dessutom anses det vara av intresse att undersöka och jämföra

olika distributionsformers riktprisföljsamhet. Kommittén framhåller vidare

som angeläget att branscher, inom vilka riktprisunderskridanden i stor omfattning

kunnat påvisas, efter relativt kort tid blir föremål för förnyade

riktprisundersökningar. Skulle dessa utvisa större riktprisfölj samhet än

tidigare, bör branschorganisationernas åtgöranden närmare undersökas och

ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor få tillfälle att ingripa. Flera varuområden

är endast delvis föremål för riktprissättning. I undersökningar

inom sådana områden har i vissa fall de effektiva handelsmarginalerna för

de riktprissatta och de icke riktprissatta varorna jämförts med varandra, varvid

det i en del fall kunnat konstateras, att betydligt högre marginaler tilllämpats

för de riktprissatta varorna. Enligt kommitténs mening är det av

synnerlig vikt att en intensifiering av undersökningsverksamheten här sker

så att fall av prisuppehållande verkningar av riktprissättningen i största

möjliga omfattning blir klarlagda och kan komma under prövning.

De (ivriga större undersökningar nämnden utför som ett led i den prisövervakande

verksamheten beträffande hela branscher eller varuområden

är vanligen upplagda så att de redovisade uppgifterna om prisändringar m. in.

i olika handelslcd avser riksmedeltal. Undersökningarna anses ha sitt största

värde däri, att de klarlägger graden av följ samhet inom de olika distribu
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

tionsleden till sådana inträffade förhållanden som ändringar i indirekt beskattning,

tullsatser, producentpriser på jordbrukets område m. m. Dessa

brett upplagda undersökningar är enligt kommittén värdefulla även för

den mera allmänt hållna konsumentupplysningen, men de har knappast

något värde som inköpsvägledning för konsumenterna. Härför erfordras

redovisningar, som inom mera snävt avgränsade geografiska områden visar

förekommande prisvariationer i detaljhandeln med beaktande av olika företagsformers

roll. Med en sådan typ av redovisningar kan det bli möjligt

att på ett mera direkt sätt rikta prisinformation till press och konsumentorganisationer

inom berörda lokala eller regionala områden. En så bedriven

upplysningsverksamhet anses i hög grad kunna tjäna syftet att ge allmänheten

inköpsvägledning, därvid dock effektiviteten av densamma väsentligen

är beroende av intresset från konsumenternas sida för detta slag av information.

Kommittén lägger stor vikt vid att dylika undersökningar, vilka

hittills utförts i endast ringa omfattning, bedrives i betydligt större utsträckning.

Kommittén uppger vidare, att näringsfrihetsombudsmannen föreslagit att

en form av undersökningar måtte prövas, som har en vertikal inriktning

och där sålunda en och samma vara följes från tillverkaren till konsumenten.

Sådana undersökningar skulle tjäna som underlag för ett ställningstagande

till frågan, huruvida prisbildningen på området begränsas i en eller

annan form eller om förhållandena eljest ger anledning till uppmärksamhet

från de synpunkter ombudsmannen har att anlägga. Undersökningar av

detta slag har verkställts av nämnden och myndigheterna är ense om att,

i den mån resurserna medger, ytterligare undersökningar bör genomföras.

Kommittén anser det vara värdefullt att så sker.

Kommittén påpekar att det inom näringslivet i betydande utsträckning

förekommer olika konkurrensbegränsningar, som icke beror på konkurrensbegränsande

åtgärder, vidtagna av enskilda företagare, utan har sin grund

i ofullkomligheter i näringslivets struktur eller andra liknande förhållanden.

Det torde ofta vara svårt att ange omfattningen och karaktären av dessa

konkurrensbegränsningar. Emellertid kan det antagas, att de har en sådan

utbredning att produktionen och distributionen av ett stort antal varor beröres.

Främst är det härvidlag fråga om förefintligheten av ensamföretagare

eller eljest företagare med en inom sitt verksamhetsområde dominerande

ställning samt oligopol. Monopolliknande system kan också anses föreligga,

då ett område av näringslivet domineras av en eller flera väl inarbetade

märkesvaror. Dominansen på marknaden för ett eller flera företag kan

i här avsedda fall underbyggas genom konkurrensbegränsande åtgärder,

t. ex. selektiv försäljning och vertikal riktprissättning. Kommittén förordar,

att en inventering genom pris- och kartellnämndens försorg sker rörande

förekomsten av dylika konkurrensbegränsningar. Härigenom kan underlag

erhållas för en mera effektiv granskning av deras verkningar. För ombudsmannaämbetets

vidkommande anses en dylik genomgång medföra ökade

möjligheter till överblick över konkurrensbegränsningarna inom närings
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

31

livet och denna inventering skulle — även om avsikten icke är att tillskapa

någon form av officiellt register —• i viss mån kunna bli en motsvarighet

till uppgifter i kartellregistret. Det påpekas, att uppgifter om förekomsten

av konkurrensbegränsningar av ifrågavarande art i viss utsträckning erhålles

vid mera strukturbetonade undersökningar av särskilda branscher.

De olika slag av undersökningar, som kommittén sålunda behandlat, innefattar

betydelsefulla moment i den samhälleliga prisövervakningen och

utgör även det nödvändiga underlaget för konsumentupplysningen i prisfrågor.

Verksamheten säges vidare vara av väsentlig betydelse för bedömningen

av, inom vilka områden av näringslivet det i främsta rummet synes

motiverat att utföra särskilda undersökningar i syfte att klargöra verkningarna

av viss konkurrensbegränsning.

Kommittén berör även den del av undersökningsverksamheten, vari den

huvudsakliga arbetsuppgiften består i en ingående granskning av avtalsförhållanden

inom viss bransch eller för viss grupp av företag. Konkurrensbegränsningar,

som införts i kartellregistret blir, vanligen på hemställan

av ombudsmannaämbetet, föremål för ingående undersökningar, som

avser att belysa deras inverkan främst på prissättningen men också på andra

förhållanden, såsom effektiviteten hos företagen m. m. Det har emellertid

en längre tid varit ett önskemål att kunna utföra undersökningar också rörande

aktuella konkurrensförhållanden inom branscher, som tidigare varit

hårt kartellbundna men för vilka kartellavtalen hävts. Syftet härmed skulle

vara att klarlägga, huruvida upphävandet av avtal medfört ökad konkurrens

och vilka uttryck denna i så fall tagit sig beträffande bl. a. prisbildningen.

Härigenom skulle skapas förutsättningar för ett bedömande av den

nuvarande lagstiftningens effektivitet. På grund av bristande personalresurser

har dock sådana undersökningar hittills icke kunnat utföras. Vidare är

det ett önskemål att utöka antalet undersökningar av gällande kartellavtal

och deras ekonomiska verkningar. Kommittén finner det angeläget, att nu

nämnda undersökningar kommer till stånd.

Om de förut omnämnda pris- och marginalundersökningarna utvisar sådana

höjningar av priser eller marginaler, att dessa inte utan vidare låter

sig förklaras av kända faktorer, anser kommittén det nödvändigt med mera

djupgående undersökningar för att vinna klarhet om vilka orsaker som kan

ligga bakom höjningarna. Kommittén påpekar, att nämnden redan nu utför

företagsekonomiska undersökningar rörande vinstsituation och vinstutveckling,

s. k. lönsamhetsundcrsökningar, hos bransch eller viss grupp av

företag, vilka undersökningar också ofta utgör komplement till de särskilda

kartellundersökningarna. Vidare uppges, att lönsamhetsundersökningarna

i och för sig lämnar endast ringa upplysning om de bakomliggande faktorer,

som bidragit till rörelseresultatet, och därför vanligen kompletteras

med särskilda analyser av intäkter och kostnader, om möjligt med fördelning

på olika verksamhetsgrenar eller varugrupper, varjämte stundom också

speciella analyser göres beträffande effektiviteten (kapacitetsutnyttjande,

verkningsgrad m. m.) för att ytterligare belysa under vilka betingelser en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

bransch arbetar. Lönsamhetsundersökningarna med tillhörande analyser

torde ofta vara en nödvändig förutsättning för att man, med utgångspunkt

från prissättning och prisutveckling inom en bransch, skall kunna bedöma

huruvida skadlig verkan av konkurrensbegränsning föreligger och dessa

undersökningar får anses ha ett icke obetydligt värde även för den prisupplysande

verksamheten. Kommittén framhåller, att till följd av begränsade

personalresurser endast ett fåtal undersökningar av detta slag kunnat

utföras. Enligt kommitténs mening är det emellertid högst angeläget, att

ifrågavarande undersökningsverksamhet starkt utökas, främst för att ombudsmannen,

såsom förutsatts i förarbetena till 1956 års ändring i konkurrensbegränsningslagen,

skall ges möjlighet att i betydligt större utsträckning

än hittills bedöma konkurrensbegränsningarnas skadeverkningar med utgångspunkt

från gjorda prisanalyser. I sammanhanget understryks också

angelägenheten av att den förut nämnda inventeringen av monopol och oligopol

i tillräcklig omfattning åtföljs av lönsamhetsundersökningar och analyser

av intäkts- och kostnadsförhållanden m. m.

översynen av pris- och kartellnämndens undersökningsverksamhet har

enligt kommittén givit vid handen att denna måste väsentligt utökas för att

kunna uppfylla från samhällelig synpunkt rimliga krav. Kommitténs önskemål

och förslag innebär sammanfattningsvis att verksamheten vidgas genom

1) utökade och fördjupade undersökningar för att klarlägga den betydelse

riktpriserna har för prisnivån inom olika branscher;

2) klarläggande av genomslaget på prissättningen i distributionsleden av

sådana omständigheter som tullsänkningar, ändringar i jordbrukets producentpriser,

ändringar i indirekt beskattning m. in.;

3) geografiskt sett avgränsade undersökningar om prisvariationer i detaljhandeln;
4)

fortsatt arbete med undersökningar av vertikal karaktär;

5) inventering av konkurrensbegränsningar, som icke är grundade på

avtal och således icke kan införas i kartellregistret;

6) undersökningar av konkurrensförhållandena i dekartelliserade branscher;
7)

ökning av antalet undersökningar beträffande verkningarna i konkurrensbegränsningar

inom kartellbundna branscher; samt

8) betydande ökning av antalet lönsamhetsundersökningar.

Kommittén tillägger, att den vidgade undersökningsverksamhet, som föreslagits,

nödvändiggör en arbetsplanering på relativt lång

sikt och att en dylik planering bör möjliggöra en samordning av olika undersökningar.

I anslutning till översynen av undersökningsverksamheten har kommittén

prövat möjligheterna att i praktiska former ytterligare stärka samarbetet

i utredningsfrågor mellan nämnden och ombudsmannaämbete

t. Kommittén har därvid funnit, att rimliga anspråk

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

på samråd och samordning mellan de båda myndigheterna i vad gäller planeringen

och genomförandet av undersökningar torde vara uppfyllda och

att anledning att genom formella anordningar eller på annat sätt ytterligare

utveckla och befästa samarbetet således icke synes föreligga.

Remissyttrandena

Kommitténs uttalanden och förslag angående en utvidgad undersökningsverksamhet

omfattas i allt väsentligt eller lämnas utan

erinran av näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor,

pris- och kartellnämndens styrelse, kommerskollegium, länsstyrelserna

i Stockholms, Västmanlands och Norrbottens län, bank- och fondinspektionen,

försäkringsinspektionen, konjunkturinstitutet, Kooperativa förbundet,

Sveriges lantbruksförbund, Landsorganisationen i Sverige. Tjänstemännens

centralorganisation, Statstjänstemannens riksförbund, Riksförbundet

landsbygdens folk, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund och Kooperativa kvinnogillesförbundet.

Betydelsen av utökade och fördjupade riktprisundersökningar

understryks särskilt av näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet, pris- och

kartellnämndens styrelse, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen och

socialdemokratiska kvinnoförbundet. — Ombudsmannaämbetet betonar, att

riktprissättningen, som omfattar en mycket betydande del av omsättningen

i konsumentledet, i hög grad inverkar på prisutvecklingen. — Socialdemokratiska

kvinnoförbundet framhåller, att flera av pris- och kartellnämndens

detaljhandelsundersökningar givit vid handen, att vissa varugrupper är helt

eller praktiskt taget helt riktprissatta och följsamheten gentemot riktpriserna

på flera områden mycket hög. Det framstår därför som synnerligen

viktigt att riktprisernas roll för prisnivån blir föremål för fördjupade undersökningar

så att riktpriserna i realiteten icke blir ett slags fasta priser.

Pris- och kartellnämndens styrelse anför:

Styrelsen ansluter sig helt till kommitténs uppfattning om riktprissättningens

betydelse för prisnivån inom olika branscher. På grund härav bär

också riktprissättningen vid flertalet av nämndens prisundersökningar i

detaljhandeln varit föremål för stor uppmärksamhet. Sålunda ingår i nämndens

redovisningar av förevarande undersökningar regelmässigt uppgifter

om riktprissättningens omfattning och om handelns riktprisföljsamhet.

Styrelsen delar kommitténs uppfattning om önskvärdheten av fortsatta och

såvitt möjligt fördjupade undersökningar härvidlag. Hur långt den av kommittén

önskade intensifieringen av denna del av undersökningsverksamheten

kan drivas beror i hög grad på de personella resurser, som står till förfogande

för densamma. Dessa undersökningar är nämligen synnerligen arbetskrävande,

enär en fördjupad analys även måste omfatta marginalförhållandena

och sålunda förutsätter insamling och bearbetning av uppgifter

om handelns inköpspriser. Med hänsyn till den vikt, som kommittén lagt vid

ett fördjupande av dessa undersökningar, synes det särskilt angeläget att

tillräcklig personal beräknas för densamma.

3 Bilxang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 86

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Enligt Kooperativa förbundet bör vid fortsatta riktprisundersökningar

även beaktas vilken inverkan ett slopande av vertikala riktpriser har pa

prissättning och konkurrenssituationer i producentledet.

Undersökningar i prisövervakande syfte för att klarlägga

genomslaget på prissättningen i distributionsleden av sådana omständigheter

som tullsänkningar, ändringar i jordbrukets producentpriser m. m.

tillstyrkes av pris- och kartellnämndens styrelse, länsstyrelsen i Västmanlands

län, jordbruksnämnden och Kooperativa förbundet. — Styrelsen för

pris- och kartellnämnden instämmer i kommitténs bedömning av det framtida

behovet av dylika undersökningar och detta icke blott då någon direkt

påverkan av t. ex. tullsänkningar och jordbruksprisändringar kan ge anledning

till konsumentprisändringar. Sådana undersökningar är också betydelsefulla

som underlag för riktprisundersökningar samt för att klarlägga

de allmänna tendenserna till marginalförändringar inom olika branscher.

Geografiskt avgränsade prisundersökningar rekommenderas

av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens

styrelse och Kooperativa förbundet. — Ombudsmannaämbete

t uppger, att man vid handläggning av leveransvägransärenden upprepade

gånger förmärkt icke oväsentliga olikheter i prisbildningen beträffande olika

varuslag i skilda delar av landet. Dessa skiljaktigheter kan enligt ämbetet

icke enbart förklaras av olika fraktkostnader utan torde sannolikt sammanhänga

med skillnader i konkurrensförhållandena inom lokalt begränsade

områden. Ett klarläggande av prisvariationerna i detaljhandeln mellan

avgränsade geografiska områden torde därför i vissa fall kunna ge anledning

till en närmare undersökning av eventuellt förefintliga lokala konkurrensbegränsningar.

Härtill kommer givetvis att, såsom kommittén anfört,

redovisningar av ifrågavarande slag kan ge allmänheten en bättre inköpsvägledning

än mera brett upplagda undersökningar. — För att de lokala

undersökningarna skall tjäna till ledning för konsumenterna måste

dock enligt Kooperativa förbundets mening prisundersökningsområdena vara

starkt begränsade och antalet områden synnerligen stort. Då undersökningarna

följaktligen medför stor arbetsbelastning, måste de tekniska och organisatoriska

förutsättningarna för desamma klarläggas, varvid sakkunskapen

inom den privata detaljhandeln och kooperationen bör utnyttjas.

Den största vikt fästes vid undersökningar rörande konkurrensförhållandena.

Inventering av konkurrensbegränsningar, som icke är grundade på

avtal och således icke kan införas i kartellregistret, exempelvis monopol och

oligopol, förordas av näringsfrihetsrådct, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor,

pris- och kartellnämndens styrelse samt Kooperativa förbundet.

— Ombudsmannaämbetet finner förslaget i denna del särskilt beaktansvärt

och anför bl. a.:

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

En dylik kartläggning skulle för ämbetets vidkommande innebära ökade

möjligheter till en värdefull överblick över konkurrensbegränsningar inom

näringslivet och torde även utgöra en tillgång för nämnden vid dess planering

av såväl den prisövervakande som den utredande verksamheten. Nämnden

bör enligt ämbetets uppfattning nämligen i sin prisinsamlings- och prisanalyseringsverksamhet

i första hand söka systematiskt bevaka sådana områden,

där det av nyssnämnda inventering eller av kartellregistret framgår

eller eljest är känt, att det finns konkurrensbegränsningar. Nämndens prismaterial

skulle härigenom ge bättre möjlighet att följa prisutvecklingen

inom just de områden av näringslivet, där det icke råder en fri konkurrens

och det därför finns särskild anledning till vaksamhet från samhällets sida.

På dylika områden, där prisbildningen icke är fri, skulle ämbetet då få

ökade möjligheter att vid prisstegringar, som icke utan vidare kan förklaras

av faktiska kostnadsstegringar, eller i fall där ett pris icke sänkes på

ett sådant sätt, som borde äga rum med anledning av inträffade kostnadsminskningar,

vidtaga därav "betingade åtgärder och eventuellt, om anledning

därtill befinnes föreligga, föra saken inför näringsfrihetsrådet.

Uppgifter om förevarande slag av konkurrensbegränsningar har, framhåller

pris- och kartellnämndens styrelse, i viss utsträckning framkommit vid

branschundersökningar. För att göra en mera systematisk inventering krävs

en ganska betydande arbetsinsats, vartill nämndens resurser icke räckt.

Styrelsen finner, i likhet med kommittén, en sådan inventering värdefull

och anser att den successivt bör utföras.

Undersökningar av konkurrensförhållandena i dekartelliserade

branscher tillstyrkes av näringsfrihetsrådet, pris- och kartellnämndens

styrelse och Kooperativa förbundet. — Vissa sådana undersökningar

har enligt nämndens styrelse företagits och andra har en längre tid stått på

arbetsprogrammet men icke kunna påbörjas, enär tillgängliga undersökningsresurser

måst användas till av ombudsmannaämbete! aktualiserade

uppgifter, främst utredningar rörande fall av leveransvägran. Detta gäller

också i fråga om undersökningar rörande verkningar av gällande konkurrensbegränsningar.

Undersökningsverksamheten bör här utökas.

Ett ökat antal undersökningar beträffande verkningarna av konkurrensbegränsningar

inom kartellbundna branscher ser näringsfrihetsrådet,

ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, pris- och

kartellnämndens styrelse samt Kooperativa förbundet som en mycket betydelsefull

uppgift. — Ombudsmannaämbetet, som starkast understryker värdet

av sådana undersökningar, anför:

Av de omkring 900 i kraft varande registrerade konkurrensbegränsande

överenskommelserna är det visserligen endast en mindre del, som är av

omedelbart intresse ur allmän synpunkt. Blott ett förhållandevis begränsat

antal av avtalen kan karakteriseras såsom kartellavtal i egentlig mening.

Antalet överenskommelser av sådan natur, att de kan ifrågasättas medföra

skadlig verkan, torde dock — såsom kommittén anfört i annat sammanhang

— vara så stort att eu fullständig utredning och bedömning av dem

måste bli en uppgift på lång sikt. Då man endast undantagsvis kan redan på

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

texten i ett registrerat avtal bedöma om överenskommelsen medför sådan

skadlig verkan, som konkurrensbegränsningslagen avser att hindra, måste

i allmänhet — i främsta rummet genom pris- och kartellnämndens försorg

— verkställas en närmare, ofta omfattande utredning om avtalets tillämpning

och verkningar på prisbildningen, på effektiviteten inom näringslivet

eller för annan företagares näringsutövning. Enligt ämbetets uppfattning

har på grund av bristande personella resurser utredningar av detta slag icke

kunnat genomföras i den utsträckning som varit önskvärt. För att undvika

att prövningen av gällande kartellavtals eventuellt skadliga verkningar fördröj

es i alltför hög grad måste därför en utökning av undersökningsverksamheten

på nu ifrågavarande område hälsas med tillfredsställelse.

Kooperativa förbundet finner det synnerligen önskvärt att de arbetsuppgifter

som angivits rörande konkurrensbegränsningar ägnas en betydligt

ökad uppmärksamhet. Det framstår som en väsentlig brist hos det nuvarande

systemet för att motverka samhällsskadlig konkurrensbegränsning

att resurser uppenbarligen icke funnits disponibla för grundliga och fortlöpande

undersökningar på området.

Enligt pris- och karteltnämndens styrelse är det mycket angeläget att

lönsam hets Undersöknin gar utföres i tillräcklig omfattning. Det

är viktigt att vid övrig undersökningsverksamhet konstaterade pris- och

marginalhöjningar kan bli föremål för ingående analyser i såväl tillverknings-

som handelsleden så att orsakerna till höjningarna blir klarlagda.

Lönsamhetsundersökningarna blir emellertid oftast mycket arbetskrävande

eftersom uppgiftsmaterialet i stor utsträckning måste hämtas ur bokföring

och andra redovisningshandlingar vid personliga besök hos företagen. —

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor framhåller att det med

hänsyn till den inriktning lagstiftningen har i allmänhet torde saknas anledning

att utföra lönsamhetsundersökningar såsom fristående undersökningar.

De synes i stället i regel ha sin rätta plats som komplement till sådana

särskilda undersökningar beträffande konkurrensbegränsande företeelser,

där det gäller att klarlägga, huruvida skadlig verkan i lagens mening

föreligger. Det är därför enligt ämbetets mening i hög grad önskvärt att

pris- och kartellnämnden erhåller tillräckliga resurser för att i ökad utsträckning

utföra lönsamhetsundersökningar.

Styrelsen för pris- och kartellnämnden påpekar att inriktningen

av undersökningsverksamheten vid varje särskild tidpunkt

med nödvändighet måste bestämmas av karaktären av de problem, som är

aktuella på pris- och konkurrensområdet. På grund av olika omständigheter

— bl. a. förbudet mot fasta bruttopriser, riktprissättningen, framväxten av

nya företagsformer inom detaljhandeln samt senast införandet av den allmänna

varuskatten — har under de senaste åren pris- och konkurrensförhållandena

inom detaljhandeln i särskilt hög grad tilldragit sig uppmärksamhet.

Detta har också lett till att undersökningsverksamheten mer än annars

skulle ha varit motiverat måst inriktas på detaljhandeln. Härigenom

har undersökningar i produktionsledet och de tidigare handelsleden kom
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

mit att utföras i mindre omfattning än som varit önskvärt. Styrelsen anser

det angeläget, att antalet undersökningar omfattande de sistnämnda leden

inom näringslivet utökas.

En planering av undersökningsverksamheten på relativt

lång sikt finner nämndens styrelse vara nödvändig. Dock framhålles,

att icke förutsedda förhållanden snabbt kan inträffa — ett exempel härpå

var införandet av den allmänna varuskatten —- som nödvändiggör stor arbetsinsats

för vissa slag av undersökningar och därmed omdisponering av

personal och frångående av uppgjord arbetsplan. Enligt näringsfrihetsrådet

bör vid planeringen noga tillses att undersökningarna blir rationellt upplagda

samt inriktade på områden och företeelser som är av betydelse i sammanhanget;

de stort upplagda undersökningarna bör inriktas på väsentligheter.

För att ta några exempel vill rådet ifrågasätta, huruvida det i nuvarande

läge är av något större intresse ur de syften som nämnden har att

tillgodose att, såvida ej särskilda skäl föreligger, utföra detaljundersökningar

på sådana områden som textilbranschen och skobranschen, där konkurrensen

för närvarande synes vara särskilt hård. — Landsorganisationen,

som erinrar om att den vid flera tidigare tillfällen framfört åsikten att en

aktivisering av nämndens verksamhet vore högeligen önskvärd och anser att

ett genomförande av kommitténs förslag skulle utgöra en god grundval för

en allsidig och effektiv prisövervakning och ett nödvändigt underlag för

en för konsumenterna intressant prisinformation, betonar vad kommittén

anfört om arbetsplaneringen. Enligt organisationen synes härvidlag vissa

brister ha förekommit. Flera av nämnden utförda större undersökningar,

vilka varit ganska personal- och tidskrävande, har ur konsumentsynpunkt

varit föga givande. En mera rationell uppläggning av arbetet skulle ha gjort

det möjligt att frigöra krafter för uppgifter, som nu blivit eftersatta. Dessa

förhållanden bör givetvis i framtiden rättas till.

I betänkandet framlagda förslag om en utvidgning av undersökningsverksamheten

avvisas i stort sett av Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund

och Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening, Inköpscentralernas

aktiebolag ICA, Svenska försäljnings- och reklamförbundet,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund samt flertalet

handelskamrar. Såsom redan antytts anses en utbyggnad icke vara sakligt

motiverad.

Grossistförbundet framhåller att hittillsvarande verksamhet varit av värde

för uppnående av det med lagstiftningen avsedda syftet. Pris- och kartellnämndens

utredningar har i stort sett varit omsorgsfullt gjorda och fått

en objektiv prägel. Den redovisning som skett av nämndens arbete ger vid

banden, att man väl täckt in de områden som varit betydelsefulla för att

allmänt få en inblick i prisbildningen och för kartläggning av sådana avsnitt

inom näringslivet, där monopol, kartellavtal och andra konkurrensbindande

avtal förekommer. Att nämndens verksamhet — som i detta sam
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

manhang får ses parallellt med näringsfrihetsombudsmannens — även i

praktiken givit ett tillfredsställande resultat har vitsordats i olika sammanhang.

Förbundet menar icke att nämndens verksamhet skulle begränsas

utan den bör fullföljas på alla de områden, där den fria konkurrensen icke

gör sig fullt gällande. Självfallet är det också av betydelse, att nämnden liksom

hittills införskaffar och publicerar allmänna uppgifter om prisutvecklingen.

Såvitt förbundet kan finna bör dock nämnden ha möjligheter att

inom ramen för nuvarande organisation genomföra den undersökningsverksamhet,

som är erforderlig för en allmän bedömning av prisutvecklingen

och för de utredningar, som kan påkallas av näringsfrihetsombudsmannen

och näringsfrihetsrådet. Det förefaller för övrigt inte uteslutet att en närmare

undersökning av möjligheterna att skapa en ordning, enligt vilken

principiellt betydelselösa ärenden utan åsidosättande av rättssäkerheten

skulle kunna avföras på ett tidigare stadium av behandlingen, kunde ge

ett resultat, som komme att innebära en påtaglig ökning av nämndens kapacitet

för väsentliga frågor.

I yttrandet från industriförbundet och arbetsgivareföreningen påpekas bl.

a. att om undersökningsverksamheten skulle avse samtliga branscher inom

alla delar av näringslivet och om den därjämte skulle kunna angripa varje

undersökningsobjekt med viss regelbundenhet den givetvis skulle kräva en

mycket stor utredningsapparat. Såtillvida skulle nästan alltid kunna göras

gällande, att de existerande resurserna vore för knappt tilltagna. En sådan

syn på utredningsverksamhetens omfattning och inriktning är emellertid

uppenbarligen orealistisk. Vad det kommer an på är att garantera sådana

resurser, kvantitativt och icke minst kvalitativt, att det utredande organet

utan längre dröjsmål kan verkställa undersökningar, som avser ur allmän

synpunkt väsentliga områden, och utföra dem på ett vederhäftigt sätt. I

den mån undersökning icke påkallas av annan myndighet synes valet av undersökningsuppgifter

i första hand böra ske mot bakgrunden av utredningsorganets

kunskaper om förekomsten av ofullständig konkurrens i fråga om

mera centrala förnödenheter och tjänster. Utredningar på områden, som

notoriskt kännetecknas av stark konkurrens, bör sålunda som regel icke

komma till utförande, liksom ej heller utredningar rörande varor och annat

som har mindre betydelse för den allmänna prisutvecklingen. Även om

angivna synpunkter redan beaktats av pris- och kartellnämnden, förefaller

det sannolikt att en ytterligare koncentration på i antydd mening angelägna

utredningsuppgifter skulle i och för sig leda till en effektivisering av nämndens

verksamhet. Vidare anföres:

Rörande de konkreta önskemål kommittén anför i fråga om inriktningen

av undersökningarna må följande framhållas. På vissa områden med stark

konkurrens, t. ex. livsmedelsbranschen, sker i stor utsträckning snabba

prisförändringar. När resultatet av nämndens undersökningar på dylika

områden föreligger, kan ofta så lång tid ha förflutit, att de insamlade prisuppgifterna

är inaktuella. Visserligen kan undersökningsresultaten i sådana

fall äga intresse från andra synpunkter — de kan exempelvis bidraga till

att vederlägga ovederhäftig kritik av prisförhållandena i branschen —

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

men de torde knappast lämna konsumenterna någon prisinformation av

värde. Vissa andra av kommittén föreslagna undersökningar, t. ex. av konkurrensförhållandena

i dekartelliserade branscher, synes däremot i och

för sig vara av intresse icke minst med hänsyn till de alltjämt ofullständiga

kunskaperna om dessa förhållanden.

Köpmannaförbundet anmärker att undersökningsverksamheten hittills

väsentligen koncentrerats till detaljhandeln och menar att konkurrensförhållandena

inom de bakomliggande leden är minst lika väsentliga för prisbildningen

som motsvarande förhållanden inom detaljhandeln. Det synes

därför angeläget att undersökningsverksamheten ges en större spridning,

därvid olika faktorers inverkan på konkurrens- och prisförhållandena och

graden av denna inverkan blir utslagsgivande för undersökningarnas inriktning.

Svensk industriförening menar att de grundläggande uppgifterna i fråga

om prisövervakning och undersökningsverksamhet, vilka enligt kommittén

skall tjäna fyra syften, även i fortsättningen bör bilda hörnstolparna för

pris- och kartellnämndens verksamhet. Av de vidgade uppgifterna anser

föreningen för sin del, att tre ytterligare sådana —- geografiskt avgränsade

prisundersökningar, »vertikala» undersökningar samt inventering av icke

registrerade konkurrensbegränsningar — kan tas med på programmet men

att de övriga föreslagna uppgifterna icke kommer att ha så avgörande betydelse

för huvudmålet — en effektiv prisövervakning — att de extra kostnaderna

kan motiveras.

Handelskammaren i Göteborg betonar att det ur samhällsekonomisk synpunkt

är nödvändigt att en sträng gallring sker så att endast de mest produktiva

arbetena kommer till utförande. Pris- och kartellnämndens viktigaste

uppgift är att finnas till och att ha en sådan organisation alt den kan

genomföra och lägga fram resultatet av en och annan stickprovsundersökning.

Utökas verksamheten därutöver har enligt kammarens åsikt därmed

också den gräns passerats, som utgör skiljelinjen mellan produktiva och

improduktiva arbetsuppgifter. Handelskammaren — liksom även Östergötlands

och Södermanlands, Smålands och Blekinge samt Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare — pekar på möjligheterna alt inom

den befintliga organisationens ram åstadkomma en eventuellt erforderlig

effektivisering av verksamheten.

Pris- och kartellnämndens styrelse och ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor

delar kommitténs uppfattning att särskilda åtgärder i

syfte att främja samarbetet mellan nämnden och ämbetet icke är

påkallade.

U pplysnings verksamheten

Kommittén

Uppgiften att överväga åtgärder för en utvidgning och intensifiering av

upplysningsverksamheten har för kommittén framstått såsom ytterst väsentlig.

Kommittén delar helt den principiella syn på konsumentupplys
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

ningens betydelse, som kom till uttryck i priskontrollutredningens betänkande,

där det bl. a. framhölls att man för att åstadkomma en effektivare

konkurrens måste göra allt för att öka konsumenternas möjligheter att

överblicka marknaden genom ökad pris- och varukännedom. En konsumentupplysning

med detta dubbla syfte ansågs utgöra eu förutsättning för

priskontrollens avskaffande. Denna uppfattning, fortsätter kommittén, återspeglade

sig dock ej i utredningens, av statsmakterna härutinnan godtagna

förslag till personalorganisation för pris- och kartellnämnden. Det lär emellertid

ha varit tämligen svårt att vid denna tidpunkt överblicka personalbehovet,

eftersom man icke närmare gick in på hur upplysningsverksamhehen

skulle läggas upp eller försökte precisera vad den skulle avse utan snarast

betraktade det hela som ett slags försöksverksamhet. Efter fyra års

erfarenheter torde det numera föreligga betydligt större möjligheter att ange

vad konsumentupplysningen på prisområdet bör omfatta, hur den bör

läggas upp och vilket behov av personal som kan erfordras för att den skall

fylla den viktiga funktion i ett frikonkurrenssystem som statsmakterna

förutsatt.

Konsumentupplysningens uppgift i vid bemärkelse kan enligt kommittén

sägas vara att ge konsumenterna sådant underlag för deras ekonomiska

handlande, att de kan uppnå maximal behovstillfredsställelse till lägsta

möjliga kostnad eller uppoffring. Tillämpat på varumarknaden, som väger

tyngst i sammanhanget, innebär det att konsumenten skall ha tillgång till

sådana kunskaper om varorna, att han i det enskilda fallet skall kunna göra

det för honom ur olika synpunkter fördelaktigaste inköpet och därigenom

få största möjliga utbyte av de penningmedel som står till hans förfogande.

Upplysningar om varorna skall vara baserade på objektiva undersökningar

av priser, kvalitet och i förekommande fall service. Avvägningen

kan sedan göras utifrån de speciella behov av praktisk, social eller estetisk

art som konsumenten må ha.

Den konsumentupplysande verksamheten kan ha olika inriktning:

dels kan den, såsom inom skolan och folkbildningsarbetet, vara inriktad på

en mera allmän konsumentfostran och syfta till att få konsumenterna att

inta en självständigt analyserande attityd med avseende på såväl de egna

behoven som på varorna och reklamen omkring dessa, dels kan den vara

inriktad på att försöka ge konsumenterna aktuella upplysningar inför de

dagligen uppkommande köpsituationerna. Båda slagen av upplysning är

nödvändiga och kompletterar varandra.

När kommittén konstaterar, att det mesta ännu är ogjort på konsumentupplysningens

område, sker det i medvetande om arbetsuppgiftens väldiga

omfattning i förhållande till resurserna och den relativt korta tid som förflutit

sedan verksamheten kom i gång. Kommittén är också medveten om

svårigheterna av olika slag att nå ut till och påverka människorna med objektiv

upplysning om varor och priser, något som dock inte får hindra att

alla möjligheter att bistå konsumenterna tillvaratas. Icke minst viktig för

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

konsumenterna är enligt kommittén den effekt som aktivitet på hela upplysningsområdet

kan ha på företrädarna för produktion och distribution.

Efter en återblick på vad som hittills hänt på upplysningsområdet i dess

hdhet _• med tillkomsten av bl. a. varudeklarationsnämnden, konsument
rådet,

konsumentinstitutet samt pris- och kartellnämnden — behandlar

kommittén, utifrån sin allmänna syn på önskvärdheten av en samordning

av pris- och kvalitets upplysning, möjligheterna till

en sådan samordning. Under erinran om att statsmakterna tidigare avvisat

förslag om att ett organ skulle handha upplysningsverksamheten rörande

såväl kvalitets- som prisfrågor och i stället ansett verksamheten böra förläggas

till de organ, som framställer utredningarna, framför kommittén som

sin mening att ett väsentligt ökat samarbete måste komma till stånd. Samtidigt

anser kommittén så stora fördelar vara förknippade med att upplysningsmaterialet

framställs hos de utredande institutionerna, att den inte

ifrågasätter någon ändring i de organisatoriska förhållandena. Kommittén

hävdar, att det upplysningsmaterial som behövs för att ge konsumenterna

ökade möjligheter till en rationell avvägning av frågan pris-kvalitet-service

mycket väl kan komma till genom ett samarbete mellan de olika institutionerna.

Undersöknings- och upplysningsverksamheten vid skilda organ är

dock av sådan art och har sådan inriktning att den inte i alla delar kan eller

ens bör samordnas. Sålunda är det exempelvis inte alltid möjligt att i

tiden samordna kvalitetsundersökningar och prisundersökningar på enskilda

varor.

Den publiceringsverksamhet från pris- och kartellnämndens sida, som

hittills i huvudsak varit begränsad till utgivning av tidskriften »Pris- och

kartellfrågor» samt utsändande av pressmeddelanden om utredningar m. m.

anser kommittén vara otillräcklig. Enligt kommitténs uppfattning hör upplysningsåtgärderna

på prisområdet vara av två slag. Den

ena typen bör innefatta en mera redovisande och fortlöpande information

om den statliga verksamheten, d. v. s. i stort sett sådan upplysning som bedrives

i »Pris- och kartellfrågor» och som, ehuru den vänder sig till ett relativt

begränsat antal intresserade, är viktig och absolut nödvändig framförallt

därför att den ger grundmaterialet till den allmänna debatten på området

i tidningar och tidskrifter, radio och TV. Den andra typen av upplysning,

som hittills inte förekommit i systematiserad form men som kommittén

anser vara minst lika viktig, avser en direkt pa konsumenterna inriktad

upplysningsverksamhet, vilken bl. a. skall ta sikte pa att med material från

prissidan komplettera det upplysningsmaterial som komrnei fram genom

kvalitetsprovningar och varudeklarationer. Vilka former denna konsumentupplysning

än får — och den måste arbeta med flera former — så måste enligt

kommitténs mening ett gemensamt krav beaktas: upplysningen måste

presenteras på ett sådant sätt att den kan »säljas* till olika förmedlande instanser.

Kommittén nigår ifrån att alla kanaler att nå ut till konsumenterna

därvid skall utnyttjas och nämner särskilt konsumentinstitutet, studie-,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

löntagare- och kvinnoorganisationerna, dags- och tidskriftspressen, radion

och televisionen samt inte minst skolorna och konsulenterna på hushållsområdet.

Samarbete mellan pris- och kartellnämnden och konsumentinstitutet

anser kommittén nödvändigt med tanke på möjligheterna att få

fram ett gemensamt upplysningsmaterial, som belyser aspekterna priskvalitet-service.

Förekomsten av ett sådant material är av största betydelse

för olika förmedlande organ. Upplysningsmaterial från konsumentinstitutet

rörande en varas egenskaper bör kompletteras med avsnitt, där prisfrågan

mera utförligt behandlas, exempelvis med angivande av riktprisunderskridanden,

prisspridning, merkostnader vid avbetalningsköp, service m. m.

Det är nödvändigt att den prisupplysande delen av materialet ges en populär

och attraktiv utformning; ett kontinuerligt samråd mellan organen måste

äga rum.

Även med varudeklarationsnämnden bör samarbete komma

till stånd, ehuru på ett mera begränsat sätt med hänsyn till att varudeklarationerna

i varierande grad täcker varornas kvalitet.

Det behövs emellertid icke endast ett sakligt riktigt grundmaterial för

att samhällets konsumentupplysning i ständig tävlan med den kommersiella

reklamen skall få full effekt. En omsorgsfull utformning av materialet,

ett aktgivande på nya informationsmöjligheter och en oavlåtlig förnyelse

av studiemetoder erfordras därjämte. Om detta gäller för konsumentupplysning

i allmänhet torde det enligt kommittén särskilt gälla för upplysning

omkring prisfrågor, och spörsmålet härom bör fördenskull ägnas särskild

uppmärksamhet. Ytterst beror nämligen resultatet av upplysningsverksamheten

på den enskilde konsumentens vilja och förmåga att tillgodogöra

sig detsamma. En förmedling på olika vägar av upplysningsmaterialet till

konsumenterna måste alltså komma till.

Studie- och folkbildningsarbetet har härvidlag en mycket

viktig uppgift att fylla. Verksamheten måste bygga såväl på mera teoretiskt

studiematerial som på aktuellt och praktiskt material om både priser

och varor. Visserligen förekommer redan en på konsumentupplysning inriktad

studieverksamhet, låt vara av varierande omfattning inom olika organisationer,

men för kommittén har påtalats att bristen på lämpligt grundmaterial

starkt försvårat uppläggningen av kurser i ämnet. Kommittén betonar,

att det i stor utsträckning blir fråga om vilket material, som kan

erbjudas från de konsumentupplysande organens sida, och hur det erbjuds.

Det är därför betydelsefullt att mera material ställs till förfogande och att

en direkt och personlig service lämnas organisationerna vid uppläggning avkurser,

framställning av studiebrev och studiehandledningar etc. Konmiittén

lämnar vissa exempel på hur samarbetet mellan pris- och kartellnämnden

och olika organisationer praktiskt kan utföras samt uttalar därvid önskemål

om att organisationerna fortlöpande informeras om planerade undersökningar

av intresse för deras verksamhet, att nämnden står till tjänst i

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

samband med uppläggning av studiekurser samt framställer studieblad och

smärre broschyrer rörande aktuella skeenden på prisområdet, att nämndens

personal medverkar vid konferenser och kurser av upptaktskaraklär o. s. v.

På motsvarande sätt anser kommittén samarbete böra komma till stånd

mellan pris- och kartellnämnden och andra organisationer, som betraktar

konsumentupplysningen som en angelägen uppgift. En ökad medverkan

från löntagarorganisationerna är enligt kommitténs uppfattning

nödvändig för att det konsumentupplysande materialet på bred front

skall nå ut till konsumenterna och påverka dem. En väg går härvid över

organisationernas omfattande tidskriftspress; ett annat sätt är att konsumentupplysningen

ges ökad plats i organisationernas allmänna skolningsoch

upplysningsarbete. Det bör vara en viktig uppgift för pris- och kartellnämnden

att hålla kontakt med löntagarorganisationerna och stå till tjänst

med idéer, uppslag och material för att animera dem till att ge konsumentupplysningen

större plats i mötes- och skolningsverksamheten.

Också kvinnoorganisationerna har, anser kommittén, stort behov

av och intresse för olika slag av prisupplysande material. En del av

det material, som framställs i samarbete med studie- och löntagarorganisationer,

kan säkerligen användas även av kvinnoorganisationerna, men härutöver

erfordras material, vilket är anpassat till den speciella inriktning

som de olika kvinnoorganisationerna vill ge sin konsumentupplysande verksamhet.

överhuvudtaget måste samarbetet anpassas efter de olikartade förhållanden,

under vilka skilda organisationer arbetar, och med hänsyn till

vilka kategorier av befolkningen de representerar.

Dags- och tidskriftspressen utgör jämte radio och TV de

viktigaste direkta kanalerna för konsumentupplysning. Utöver upplysningsmaterial

av mera ekonomiskt fackinriktad karaktär — vilket är erforderligt

även för framtiden men måhända skulle kunna presenteras på annat sätt

än enbart genom utskickande av kortfattade presskommunikéer, i vissa fall

exempelvis vid presskonferenser — anser kommittén också ett mera populärt

pressmaterial önskvärt. Ett dylikt för konsumenternas behov av prisupplysning

om olika varor avsett material bör innehålla upplysningar om

riktprisföljsamhet och riktprisunderskridanden, om prisspridning, om

mängdrabatlernas betydelse, om olika former av varukrediter och avbetalningsköp

etc. Kommittén anser det viktigt, att en differentierad upplysningst

jänst äger rum beträffande olika slag av tidskrifter, såsom tack- och

branschtidskrifter, tidskrifter inriktade på hem- och konsumentområdet,

populära veckotidskrifter och organisationstidskrifter. Även om detta kan

förefalla arbetskrävande, understryker kommittén starkt betydelsen ur upplysningssynpunkt

av en individuell service till tidningar och journalister.

Önskemål om en särskild konsumenttidskrift med populärt

upplagt upplysningsmaterial, baserat på resultat och rön från de olika

institutioner som sysslar med varuprovningar, varudeklarationer och prisundersökningar

har vid skilda tillfällen framförts. Kommittén har inte när
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

mare undersökt förutsättningarna och kostnaderna för en dylik tidning

men menar att frågan, som berör hela konsumentupplysningsområdet, vid

tillfälle bör bli föremål för särskild prövning.

I vilken omfattning radio och TV används för konsumentupplysning

är enligt kommittén avhängigt av dels programproducenternas egna

initiativ och intresse för det upplysningsmaterial som finns, dels detta materials

konkurrenskraft vid jämförelse med annat programstoff. Kommittén

är emellertid övertygad om att det finns ett betydande fält för samarbete

mellan pris- och kartellnämnden och radio-TV när det gäller konsumentupplysning

i prisfrågor, först och främst i fall där pris-, kvalitets- och servicesynpunkter

kan ställas emot varandra i olika program om varor, men

också genom program med enbart prisupplysning, och kommittén vill i

högsta grad anbefalla ett sådant samarbete.

Skolornas betydelse, särskilt för sådan upplysning som syftar till

konsumentfostran, understryks starkt av kommittén. Undervisningen faller

naturligt in under ämnen som samhälls- och hemkunskap och slöjd; i

skolöverstyrelsens metodiska anvisningar för undervisningen i hemkunskap

har angivits, vart undervisningen bör syfta. Vissa undersökningar pågår

angående undervisningens beskaffenhet för att skapa goda konsumentattityder

hos barn och ungdom och kommittén anser det angeläget att vid liknande

undersökningar prisfrågan särskilt beaktas så att man har awägningsproblemet

pris-kvalitet-service i blickpunkten. Pris- och kartellnämnden

bör hålla fortlöpande kontakt med skolöverstyrelsen för diskussion

om utformningen av lämpligt undervisningsmaterial. Med tanke på hushållslärarnas

roll i sammanhanget bör samråd ske även med överstyrelsen

för yrkesutbildning och seminarierektorerna.

En mycket viktig förmedlande grupp, som i sin rådgivningsverksamhet

har direkt kontakt med konsumenterna, är hushållningssällskapens

hemkonsulenter i de olika länen och motsvarande i vissa

städer.

Kommittén har icke förutsatt att pris- och kartellnämnden skall utge

några skrifter för försäljning till allmänheten utan i stället medverka i konsumentinstitutets

skrifter och i olika studiekurser, varjämte malerial skall

ställas till förfogande för dagspress, tidskrifter, radio och TV. En del trycksaksmaterial

i form av smärre broschyrer och informationsblad bör dock

framställas av nämnden och tillhandahållas för studie- och upplysningsverksamhet.

Det omfattande program för pris- och kartellnämndens upplysningsverksamhet,

som sålunda skisserats, anser kommittén icke kunna förverkligas

utan en väsentlig personalförstärkning. Med hänsyn till de ansvarsfulla avgöranden

som verksamheten för med sig samt angelägenheten av snabba och

effektiva initiativ föreslår kommittén, att den nuvarande publiceringssektionen

omvandlas till en fristående upplysningssektion, vil
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

ken sorterar direkt under nämndens chef. Enligt kommitténs uppfattning

är det synnerligen viktigt att sektionen intar en självständig ställning inom

verket. Sektionen och dess chef måste kunna hävda sina intressen i olika

sammanhang, icke minst vid planläggning av utredningsverksamheten. Såsom

företrädare för konsumentintressena bör sektionen kunna framlägga

förslag om olika slags utredningar och från upplysningssynpunkt påverka

målsättningen. Den vikt som tillmäts den föreslagna upplysningsverksamheten

och det ansvar som kommer att åvila chefen för upplysningssektionen

anser kommittén motivera en relativt hög tjänsteplacering för denne.

Enligt praxis och i någon mån av den anledning, att instruktionen kan

tolkas så, har nämndens styrelse hittills alltid diskuterat och godkänt alla

pressmeddelanden innan de utsänts. Med den utformning och den

omfattning som upplysningsverksamheten föreslås få är det enligt kommittén

orimligt att materialet i dess helhet förhandsgranskas av styrelsen; och

därmed vill kommittén starkt ifrågasätta, om nuvarande ordning för behandlingen

av pressmeddelanden bör bibehållas. Vissa angivna ändringar i

instruktionen med tanke på nämndens kommande uppgifter på upplysningssidan

bör enligt kommittén övervägas.

Om den föreslagna personalförstärkningen genomföres har man, menar

kommittén, anledning utgå ifrån att nämnden kan tillgodose rimliga anspråk

från konsumenthåll på upplysningsmaterial och informationer. Några insatser

därutöver från samhällets sida torde normalt inte vara erforderliga

utan upplysningsarbetet torde bedrivas bäst och effektivast på det för varje

kommunikationsmedium och varje organisationsform lämpligaste sättet.

Kommittén föreslår därför inga speciella anslag eller andra arrangemang

av permanent karaktär till stöd för en vidgad konsumentupplysning i

prisfrågor. Denna verksamhet bör växa fram i takt med de förbättrade

resurserna och den ökade uppmärksamhet som prisfrågorna kan tillvinna

sig inom folkbildningsarbetet och bland allmänheten. I viss mån annorlunda

bedömer kommittén frågan om en engångsinsats från samhällets sida

som stöd för en tidsmässigt koncentrerad och brett upplagd upplysnings

kampanj kring prisbildningsfrågorna. Kommittén

anser det vara ett samhällsintresse, att en riksomfattande upplysningskampanj

i prisfrågor kommer till stånd och håller före, att denna bör bedrivas

genom folkbildningsorganisationerna, vilka visat ett betydande intresse fölen

samlad insats på området. En sådan kampanj skulle vara att uppfatta

som inledningen till en »ny giv» på prisupplysningsområdet och vara avsedd

att nå ett betydande antal personer, som efter ett studium av prisfrågorna

kan bli kärnan i en vaken konsumentopinion. Aktiviseringskampanjen

hör följas av en löpande allsidig upplysningsverksamhet, varvid de

enligt kommitténs förslag utbyggda resurserna inom pris- och kartellnämnden

kommer alt bli av värde och torde utgöra en garanti för att verkan av

en engångskampanj inte snabbt ebbar ut utan att resultaten kan nyttiggöras

för den permanenta verksamheten. Vid en undersökning av medelsbeho
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

vet har kommittén kommit fram till att ca 150 000 kronor erfordras i statsbidrag

för en kampanj av avsedd omfattning. Kommittén föreslår, att detta

engångsbelopp ställs till konsumentrådets förfogande att fördelas bland intresserade

bildningsorganisationer under studiesäsongen 1961/62.

Remissyttrandena

Avsnittet om upplysningsverksamheten har rönt särskilt intresse vid remissbehandlingen.

Så gott som undantagslöst understryks starkt behovet av

en intensifierad konsumentupplysning och kommitténs förslag hälsas med

stor tillfredsställelse, i all synnerhet av studieorganisationerna.

De remissorgan som i det väsentliga ansluter sig till i betänkandet framförda

synpunkter på konsumentupplysningen är i första hand näringsfrihetsrådet,

ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, pris- och kartellnämndens

styrelse, länsstyrelsen i Västmanlands län, statskontoret, försäkringsinspcktionen,

statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor,

Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstcmännens

riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Arbetarnas

bildningsförbund, Liberala studieförbundet, Studieförbundet Medborgarskolan,

Svenska landsbygdens studieförbund, Tjänstemännens bildning sv erksamhet,

Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund samt handelskamrarna

i Göteborg och Gefle. — Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

lantbruksstyrelsen och Sveriges radio uttalar sitt intresse för en utvidgad

konsumentupplysning i vad avser deras medverkan inom respektive

verksamhetsområden. — Från en del håll understrykes de svårigheter, som

en allsidig och objektiv konsumentupplysning möter.

Till belysande av den allmänna inställningen hos flertalet av ovannämnda

organ må här återges vad Landsorganisationen yttrar:

LO kan i allt väsentligt instämma i utredningens synpunkter och förslag

beträffande en vidgad konsumentupplysning. Det är av stor betydelse, när

det gäller att göra prisövervakningen mer effektiv, att de resultat, som

framkommer av pris- och kartellnämndens och övriga berörda institutioners

arbete, förs ut till den köpande allmänheten på ett sådant sätt, att

denna verkligen kan tillgodogöra sig detta. För konsumenterna framstår

det som i högsta grad önskvärt att i ett sammanhang kunna erhålla uppgifter

som belyser prisförhållandena, den tekniska kvaliteten och förekommande

service. Skall detta önskemål tillgodoses, måste en betydligt mera intensiv

och livlig kontakt än vad som för närvarande synes förekomma upprätthållas

mellan de olika institutioner, som handlägger pris- och konsumentfrågorna.

LO vill för sin del hoppas att de berörda organen vidtar lämpliga

åtgärder för att säkerställa ett sådant arbete.

Handelskammaren i Göteborg, som i övrigt nästan undantagslöst avstyrkt

framlagda förslag, instämmer helt med kommittén i vad denna anfört om

önskvärdheten av en ökad konsumentupplysning. En pris- och kvalitetsmed
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

veten allmänhet är enligt kammaren utan tvivel det mest effektiva remediet

för att komma till rätta med eventuella tendenser till oskälig prissättning.

Målsättningen bör därför vara att genom en objektiv och allsidig upplysning

om de varor, som finnes på marknaden, söka bibringa det stora flertalet

konsumenter de för en bedömning av treenigheten pris-kvalitet-service erforderliga

kunskaperna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför bl. a.:

Vad kommittén anför om behovet av en bättre samordning mellan upplysningsverksamheten

i pris- och konkurrensfrågor och övrig konsumentupplysning

vill länsstyrelsen i huvudsak understryka. Det ter sig onekligen

som en betydande brist att inte redan nu upplysningar rörande kvalitet och

service i större utsträckning förenats med upplysningar om priser, prisspridning

och olika inköpskällor. Att detta är en grannlaga uppgift och att

stor varsamhet måste iakttagas för att konsumenterna skall ges en rättvisande

bild av förhållandena måste givetvis understrykas. Men detta kan inte

få utgöra någon ursäkt för att en så viktig uppgift inte angripes med all den

intensitet den är värd. Man kan rentav säga, att en konsumentupplysning,

som inte tillräckligt innefattar just den förening av kvalitets- och prisuppgifter,

som här åsyftas, är både ofullständig och otillräcklig. Först genom

kombinationen får de enskilda elementen för konsumenternas del sitt fulla

värde. Det synes angeläget att ett närmare samarbete mellan de olika organen,

inte minst pris- och kartellnämnden och konsumentinstitutet, kommer

till stånd.

En avvisande hållning till kommitténs förslag intager Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen,

Svensk industriförening, Inköpscentralernas aktiebolag

ICA samt Stockholms, Östergötlands och Södermanlands och Skånes

handelskammare.

Stockholms handelskammare menar att kommittén icke tillfredsställande

preciserat vare sig innehåll eller former för en utvidgad prisupplysning. Betänkligheterna

mot verksamheten ökas inför den snabba omdaning av näringslivet

som pågår och där ständiga förskjutningar i relationerna mellan

pris, kvalitet och service äger rum. Överhuvudtaget innefattar en prisupplysningsverksamhet

sådana risker för felaktiga värderingar och vilseledanden,

att kammaren anser sig böra bestämt avstyrka kommitténs förslag på

denna punkt.

Skånes handelskammare säger sig självfallet icke ha något att erinra mot

en verksamhet, som inskränker sig till att lämna objektiv upplysning om

priser och varor och som rätt bedriven otvivelaktigt är nyttig och värdefull

och gagnar även näringslivet, men ställer sig ytterst kritisk mot den föreslagna

utvidgningen av verksamheten. Det är nämligen enligt kammarens

uppfattning fara värt, att en konsumentupplysning efter de uppdragna riktlinjerna

kommer in på områden, där stort utrymme finns för högst subjektiva

värderingar. Även om kommittén för sin del sannolikt icke medvetet

haft några tankegångar i den riktningen, vill handelskammaren uttala en

varning för alla tendenser till statsdirigerad propaganda, vilken kan influera

på konsumenternas efterfrågan och därmed på det fria konsumtionsvalet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Denna varning torde icke vara ur vägen med tanke på de starka krafter,

som av ideologiska skäl verkar för ökat statligt inflytande på varupriserna.

Även övriga här nämnda organ betonar visserligen det både principiella

och praktiska värdet av en informativ och objektiv konsumentupplysning

men pekar samtidigt på riskerna för felaktigheter och bristande objektivitet

med en upplysningsverksamhet i enlighet med kommitténs riktlinjer.

Några bärande skäl för en utvidgning av verksamheten anses icke förebragta

och det är ingalunda säkert att en konsumentupplysning i samhällelig regi

skulle vara det enda eller ens det bästa medlet för vederhäftig konsumentinformation.

Särskilt i fråga om ren prisinformation synes den största betydelsen

i verkligheten tillkomma företagarnas egna reklamåtgärder.

Vad kommittén anfört rörande upply sningssektionen vid prisoch

kartellnämnden och dess personal biträdes av konsumentrådet — vilket

finner det särskilt angeläget att sektionen får en självständig ställning men

anser kommittén ha överskattat den föreslagna personalens möjligheter att

utföra alla uppgifter -— Kooperativa förbundet — som anser den föreslagna

personalstyrkan vara ett absolut minimum om de väsentligaste av kommitténs

intentioner skall kunna förverkligas — Landsorganisationen, Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund, Arbetarnas bildningsförbund, Studieförbundet

Medborgarskolan och Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

För länsstyrelsen i Västmanlands län är det uppenbart att nämnden

behöver en förstärkning av personalen för upplysningsverksamheten.

Grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriförbundet och arbetsgivareföreningen,

hantverks- och industriorganisationen samt ICA vänder sig

bestämt mot kommitténs uttalanden, att chefen för upplysningssektionen

måste kunna hävda sina intressen i olika sammanhang, icke minst vid planläggning

av utredningsverksamheten, och att sektionen såsom företrädare

för konsumentintressena bör från upplysningssynpunkt kunna påverka målsättningen

för utredningsverksamheten. Enligt grossistförbundet måste sektionens

uppgift tvärtom vara att objektivt vidarebefordra det material som

framkommer vid utredningsarbetet. Subjektiva värderingar utifrån ett diffust

formulerat konsumentintresse hör icke hemma i en verksamhet av

detta slag.

Sistnämnda organisationer ävensom pris- och kartellnämndens styrelse

samt Stockholms och Skånes handelskammare menar att den nuvarande

ordningen för behandlingen av nämndens pressmeddelanden bör

bibehållas; också länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar sig i samma riktning,

varvid framhålles att nämndens styrelse har en viktig uppgift att tillrättalägga

redovisningarna på lämpligt sätt, garantera deras vederhäftighet

och förebygga onödig kritik.

Frågan om en särskild konsumenttidskrift bör enligt Landsorganisationen,

Kooperativa kvinnogillesförbundet och Sveriges husmodersföreningars

riksförbund bli föremål för prövning. — Grossistförbundet där
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

emot förmenar att en sådan tidning ej skulle tjäna något vettigt ändamål,

eftersom en mängd tidningar och tidskrifter samt konsumentinstitutets

skrifter väl kan täcka behovet av konsumentupplysning. Liknande uttalanden

göres av Stockholms handelskammare, Svenska försäljnings- och reklamförbundet

och Folkpartiets kvinnoförbund. Vårudeklarationsnämnden

anser möjligheter föreligga att, om så erfordras, utvidga konsumentinstitutets

tidskrift »Råd och Rön». — Konsumentrådet avser att ta upp frågan

om effektivisering av den nuvarande konsumentupplysningen och det blir

därvid naturligt att överväga även frågan om en särskild tidskrift.

Den föreslagna upplysnings kampanjen i prisfrågor tillstyrkes

av pris- och kartellnämndens styrelse, länsstyrelserna i Västmanlands

län och Norrbottens län, försäkringsinspektionen, konsumentrådet — som

är villigt att fördela ifrågavarande medel men anser önskvärt att kunna

disponera dem längre tid än den föreslagna — lantbruksstyrelsen, Kooperativa

förbundet, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund och samtliga studie- och bildningsförbund, vilka sistnämnda

uttalar sitt stora intresse för och sin beredvillighet att medverka i kampanjen.

På något håll ifrågasättes emellertid, om icke kampanjen bör anstå i

avvaktan på tillkomsten av ytterligare material och erfarenheter av den nya

upplysningsverksamheten.

Statskoidoret, socialstyrelsen, lantbruksförbundet, köpmannaförbundet,

grossist förbundet, ICA, Stockholms handelskammare, folkpartiets och högerns

kvinnoförbund samt försäljnings- och reklamförbundet avstyrker förslaget

eller ifrågasätter värdet av en kampanj av angivet slag. — Handelskammaren

i Gefle ställer sig tveksam till en riksomfattande upplysningskampanj

men förordar likväl ett anslag på 50 000 kronor för ändamålet.

Personalfrågor och kostnader

Kommittén

I sin redogörelse för pris- och kartellnämndens verksamhet

anger kommittén de olika byråernas huvudsakliga arbetsuppgifter. Första

utredningsbyrån handhar uppgiften att undersöka förekomsten av konkurrensbegränsningar

och verkningarna av dessa samt att biträda näringsfrihetsrådet

och ombudsmannaämbetet med vissa utredningar. Andra utredningsbyrån

svarar för allmänekonomiska remissärenden och liknande

spörsmål, studium av prisutvecklingen i stort, löpande prisövervakning

inom olika varuområden samt specialundersökningar av pris- och marginalförhållandena

inom särskilda branscher. Tredje utredningsbyrån är uppdelad

på eu utredningssektion, eu administrativ sektion och eu publiceringssektion,

vartill kommer eu för nämnden gemensam skrivcentral samt

expedition. Utredningssektionen är i sin tur uppdelad på en utrednings4

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr SO

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 80 år 1901

avdelning, som utför lönsamhetsundersökningar och analyser av intäktsoch

kostnadsförhållanden, samt en kartellregisteravdelning, som har till

llPPgift att uppspåra och i kartellregistret införa överenskommelser av konkurrensbegränsande

natur. Publiceringssektionen sköter upplysningsverksamheten.

Statistiska byrån är främst ett hjälporgan till utredningsbyråerna;

dess arbete består i att biträda vid planläggningen av de statistiska undersökningsmomenten,

detaljutforma blanketter och anvisningar för uppgiftsinsamlingarna,

göra urval, vanligen ur nämndens butiksregister, utföra

uppgift sinsamlingar genom fältorganisationen (nämndens kontrollsektion

och länsstyrelsernas priskontor), delta vid granskning och bearbetning

av inhämtat uppgiftsmaterial samt utarbeta redogörelser för urval och

uppgiftsinsamling. Byrån utför även registrering och sammanställningar

av internationella råvarupriser, av in- och utländska prisindexserier, av

särskilt insamlade uppgifter om priserna på vissa importvaror samt av

fältorganisationens rapporter angående iakttagna prisförändringar.

Den betydande utökning av nämndens verksamhet i olika hänseenden,

som kommittén funnit av behovet påkallad, förutsätter enligt kommitténs

mening en betydande förstärkning av de personella resurserna. Kommittén

framhåller, att den personalstyrka, som från början fastställdes, visade sig

vara alltför liten. Därvid erinras om, att priskontrollutredningen i sitt betänkande

»Konkurrens och priser» (SOU 1955:45) föreslog en personalstyrka

på 94 personer som ett absolut minimum, om övervakningen av prisoch

konkurrensförhållandena skulle göras någorlunda effektiv, men att

departementschefen — som dock i princip förklarade sig vara överens

med utredningen om alt nämnden borde erhålla tillräckliga arbetskraftsresurser

— med hänsyn till den återhållsamhet som borde iakttas vid inrättandet

av nya permanenta statliga organ fann en viss begränsning motiverad

och begränsade personalstyrkan till 79 befattningshavare, vilket

även blev riksdagens beslut. Vidare framhålles, att nämnden redan efter en

kort tids verksamhet fann det behövligt med vissa personalförstärkningar;

framställningar härom bifölls emellertid endast i mycket ringa omfattning.

Först i samband med den speciella prisövervakning, som ansågs erforderlig

vid införandet av den allmänna varuskatten vid årsskiftet 1959/60, förstärktes

personalen mera påtagligt. Nämnden tilldelades då en extra personal

om 13 befattningshavare, nämligen två förste aktuarier, den ene i Ag 23

och den andre i Ag 21, fyra assistenter i Ag 15, fyra distriktskontrollanter

i Ag 13, ett kanslibiträde i Ag'' 7 och tva biträden i reglerad befordringsgång.

Samtidigt inrättades en förste aktuarietjänst i Ae 23 för att möjliggöra en

utökning av lönsamhetsundersökningarna. Vissa tjänster uppflyttades i lönegrad

fr. o. m. den 1 juli 1960. Sålunda ersattes tre förste aktuarietjänster i

Ae 23 med tre byrådirektörstjänster i Ae 24 samt två amanuenstjänster med

två förste aktuarietjänster i Ae 21. I sammanhanget nämnes också, att

nämnden efter tillstånd av departementschefen bytt ut två amanuenstjänster

mot två assistenttjänster i Ae 17. Utökningen med nya tjänster, inklusive

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

51

extrapersonalen, har medfört att personalstyrkan för närvarande utgör 95

personer, d. v. s. praktiskt taget samma antal som priskontrollutredningen

föreslog som ett absolut minimum.

Kommittén hänvisar till nämndens petitaskrivelse för budgetåret 1961/62

där följande allmänna uttalande gjordes:

För att inte föregripa utredningen (1960 års prisövervakningskommitté)

har nämnden i denna petitaskrivelse ej upptagit några äskanden, som avse

vidgad prisövervakning eller annan utbyggnad av nämndens verksamhet.

Det bör emellertid framhållas, att nämndens nuvarande organisation

även vid oförändrad målsättning beträffande verksamheten är behäftad

med vissa brister, som det synes nämnden angeläget att häva. Tillgången

på tjänstemän med tillämpliga kvalifikationer för bland annat sådant arbete,

som gäller analyser av pris- och marginalutvecklingen inom olika

branscher, utarbetandet av allmänna prisöversikter, utförandet av lönsamhetsundersökningar

ävensom statistiskt arbete av olika slag, är sålunda

otillräcklig. Vidare har nämndens publiceringssektion icke den personal,

som kräves för att nämnden vid sidan av utgivandet av tidskriften »Prisoch

Kartellfrågor» skall kunna bedriva konsumentupplysning på bredare

bas. Nu nämnda och andra brister i organisationen skulle i och för sig ha

motiverat, att nämnden här begärt medel för inrättandet av vissa högre

tjänster. Med hänsyn till den översyn beträffande nämndens verksamhet,

som kan förväntas äga rum i samband med utredningen, har nämnden

emellertid avstått härifrån och har i detta sammanhang inskränkt sina

äskanden att avse vissa smärre justeringar i organisationen.

I anslutning härtill framställdes yrkanden om en ny amanuenstjänst och

om vissa lönegradsuppflyttningar, vilka yrkanden beaktats i kommitténs förslag

om personalförstärkningar.

Vad gäller nämndens undersökningsverksamhet har kommittén bl. a.

föreslagit utökade och fördjupade undersökningar rörande riktprisernas

verkningar, genomförande av geografiskt avgränsade prisundersökningar

och inventering av konkurrensbegränsningar, som icke kan införas i kartellregistret.

Eftersom kommittén förutsätter, att den allmänna prisövervakningen

fortgår i minst samma omfattning som hittills samt att också

undersökningar på prisområdet av hittillsvarande slag bedrives i erforderlig

utsträckning, anses det uppenbart, att viss personalförstärkning erfordras

för den utökade undersökningsverksamheten. Kommittén erinrar

om den förstärkning av nämndens personella resurser, som skedde genom

anställande av extra personal i samband med införandet av den allmänna

varuskatten. Härigenom möjliggjordes, att mycket omfattande prisundersökningar

omkring årsskiftet 1959/60 kunde utföras samtidigt på flera varuområden.

Sådan prisövervakning finner kommittén för närvarande icke

behöva bedrivas på samma intensiva sätt som för elt år sedan. Viss del av

personalen torde därför kunna användas för den av kommittén föreslagna

undersökningsverksamheten. Detta anses dock inte vara tillfyllest för att

verksamheten skall kunna bedrivas i tillfredsställande omfattning, och kommittén

föreslår att personalen förstärks genom inrättandet av en tjänst

•It Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 86

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Ma j. ts proposition nr 86 år 1961

som förste aktuarie i Ae 23, vilken närmast skulle få till uppgift att utföra

analyser av pris- och marginalutvecklingen. Då den omnämnda extrapersonalen

icke längre bör betraktas som en tillfällig personalförstärkning fölen

speciell arbetsuppgift, föreslår kommittén att de ifrågavarande tjänsterna

extraordinariesättes.

Enligt kommitténs förslag skall undersökningar ske rörande konkurrensförhållandena

i dekartelliserade branscher samt undersökningarna av avtalsbundna

branscher eller varuområden utökas. Det framhålles, att nuvarande

personalresurser icke räcker till för de nya uppgifterna och att erforderlig

personalförstärkning bör omfatta en särskild arbetsgrupp, bestående

av två förste aktuarietjänster, en i Ae 23 och en i Ae 21, samt en amanuen

stjänst.

Kommittén har vidare föreslagit, att lönsamhetsundersökningar samt intäkts-

och kostnadsanalyser skall utföras i betydligt större omfattning än

hittills. Nämndens personalresurser för detta slag av undersökningar framstår

såsom klart otillräckliga. Under de gångna åren har endast ett ringa

anta] sådana undersökningar utförts och de har, för att överhuvudtaget

kunna genomföras, krävt att personal lånats från andra undersökningsområden.

Avdelningen består av en förste aktuarie i Ae 21, en amanuens samt

två assistenter, varav en i Ae 17 och en i Ae 15. För att utredningar skall

kunna utföras i önskvärd omfattning -— utan att genom lån av personal

inkräkta på annan undersökningsverksamhet — anser kommittén en betydande

personalförstärkning erforderlig. Den bör vara av sådan omfattning

att avdelningen kan arbeta med två undersökningsgrupper och sålunda

utföra mer än en lönsamhetsundersökning samtidigt. Kommittén föreslår

inrättandet av följande nya tjänster, nämligen en byrådirektör i Ae 24

(alternativt en förste aktuarie i Ae 23), en förste aktuarie i Ae 23, en förste

aktuarie i Ae 21, två assistenter i Ae 17 samt ett kanslibiträde i Ae 7.

Vad gäller kartellregisteravdelningen föreslås en utökning av personalen

— som nu består av en förste aktuarie i Ae 23, en amanuens och en

assistent i Ae 15 — med en amanuenstjänst för att avdelningen skall bli i

stånd att utföra planerade arbetsuppgifter.

Kommittén har förordat en betydande utökning av upplysningsverksamheten.

Den nuvarande personalen vid sektionen — en förste byråsekreterare

och ett skrivbiträde — räcker endast till för en publiceringsverksamhet

och konsumentupplysning av den begränsade omfattning som hittills bedrivits.

Den målsättning kommittén uppställt för verksamheten förutsätter

helt andra personalresurser. Det anses uppenbart, att som chef för sektionen

erfordras en person med god journalistisk erfarenhet och med goda

insikter i ekonomiska förhållanden. Med hänsyn dels till löneläget inom

tidningsvärlden för personer med sådan meritering, dels till den ansvarsfulla

och självständiga ställning sektionschefen avses komma att erhålla,

bör från rekryteringssynpunkt tjänsten icke placeras lägre än såsom bvrådirektörst

jänst i Ae 26. För att upplysningsverksamheten skall få avsedd

omfattning måste ytterligare ett par personer — utöver den nuvarande

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år It)61

53

förste byråsekreteraren — knytas till sektionen. Det synes kommittén lämpligt,

att den ene av dessa blir en kunnig journalist med erfarenhet främst

av det slags konsumentupplysning, som riktar sig direkt till husmödrarna;

den andre bör erhålla en befattning i assistentgraden. Då arbetet med den

direkt på konsumenterna inriktade upplysningsverksamheten till en början

torde få försökskaraktär och det även kan vara lämpligt att olika personer

prövas för uppgifterna, finner kommittén att arvodesanställningar

för de båda sistnämnda tjänsterna tillsvidare är att föredra. Slutligen föreslås

inrättandet av en kansliskrivaretjänst i Ae 10, vars innehavare skall

biträda med granskning av korrektur samt med arbetet i biblioteket och

skötseln av tidningscirkulation och tidningsklipp.

Då den föreslagna ökningen av nämndens personal ytterligare kommer

att öka det administrativa arbetet, tillstyrker kommittén en i nämndens

petitaskrivelse begärd amanuenstjänst inom den administrativa sektionen.

Dessutom framhålles, att den utvidgade verksamheten kommer att ställa

ökade krav på skrivcentralen, som därför enligt kommitténs mening bör

förstärkas med en kanslibiträdestjänst i Ae 7.

Kommittén tillstyrker i princip önskemål från nämndens sida om utbyten

av vissa tjänster mot högre sådana och om en del lönegradsuppflytlningar.

Detta får anses vara en konsekvens av den föreslagna, betydligt

utvidgade verksamheten och ligger därför helt i linje med den eftersträvade

effektiviseringen. Det rör sig här om sammanlagt 15 tjänster, varav

tre på tredje utredningsbyrån, åtta på statistiska byrån samt fyra utan

angiven byrå. De tre tjänsterna på tredje byrån gäller utbyte av amanuenstjänsten

vid kartellregisteravdelningen mot en förste aktuarie i Ae 21, uppflyttning

av registratorstjänsten från Ae 9 till Ae 10 samt uppflyttning av en

kontor sbiträdestjänst vid publiceringssektionen till en kanslibiträdest jänst

i Ae 7. — Beträffande personalsituationen vid statistiska byrån har nämnden

i sin petitaskrivelse för budgetåret 1961/62 anfört följande;

Vad angår den statistiska byrån kämpar denna med alldeles speciella

svårigheter, när det gäller rekryteringen av personal med teoretisk och

praktisk statistikerutbildning. Antalet statistiker med erforderlig utbildning

är mycket begränsat och staten har här att konkurrera med försäkringsbolag,

banker, industrier m. fl., vilka genom att erbjuda bättre lönevillkor

ha övertaget. För pris- och karlellnämndcns del har även uppbyggnaden

av det statliga centrala statistikverket bidragit alt ytterligare öka

svårigheterna, enär de unga statistiker, som söka statstjänst, synas föredraga

detta verk med dessa större urval av befordringstjänster framför en

mindre institution av nämndens typ. Såsom exempel på nämndens rekryteringsbekymmer

på föreliggande område kan nämnas, att byrån sedan en

längre tid har två amanuenstjänster lediga, som nämnden trots alla bemödanden

icke lyckats besätta. Enligt nämndens uppfattning bör emellertid

frågan om statistikertjänsterna hos nämnden prövas i samband med kommittéarbetet.

Sannolikt torde det bli nödvändigt att föreslå vissa uppflyttningar

i högre lönegrader, om nämndens behov av arbetskraft av detta slag

skall kunna tillgodoses.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

Med anledning av vad sålunda anförts och de ökade krav på statistiskt

arbete, som den tilltänkta utvidgningen av de övriga byråernas verksamhet

kommer att ställa, har nämnden framfört följande önskemål om tjänsteutbyten

och lönegradsuppflyttningar vid statistiska byrån, nämligen dels utbyte

av två amanuenstjänster mot två förste aktuarietjänster i Ae 23 resp.

Ae 21, dels uppflyttning av byråinspektör stjänsten i Ae 19 till förste byråinspektörstjänst

i Ae 21, av en assistenttjänst i Ae 17 till byråinspektörstjänst

i Ae 19, av en kontoristtjänst i Ae 9 till kansliskrivaretjänst i Ae 10 samt

av tre kontorsbiträdestjänster till kanslibiträdestjänster i Ae 7. — Slutligen

har för byråerna gemensamt föreslagits lönegradsuppflyttning av fyra

assistenttjänster från Ae 15 till Ae 17.

Kommitténs förslag om nya tjänster samt de tillstyrkta utbytena av tjänster

och lönegradsuppflyttningar har för budgetåret 1961/62 beräknats medföra

en ökning av kostnaderna för avlöningar med 465 600 kr och för omkostnader

81 000 kr, varav 39 000 kr är kostnader av engångsnatur.

Vid om buds mannaämbetet för näringsfrihetsfrågor

är — förutom ombudsmannen — anställda en byråchef i Be 1, två byrådirektörer

i Ae 26 resp. Ae 24, en förste byråsekreterare i Ae 23, två amanuenser,

en kontorist i Ae 9 samt två kanslibiträden i Ae 7. Arbetsuppgifterna

är fördelade på tre rotlar. På byråchefens rotel faller i första hand

större och mera invecklade konkurrensbegränsningsärenden. Den ene byrådirektören

omhänderhar i huvudsak konkurrensbegränsningsärenden grundade

på anmälningar från enskilda företagare samt ämbetets administrativa

ärenden. På den andre byrådirektören ankommer att handlägga i första

hand sådana ärenden, som kan betecknas såsom prisärenden, och därmed

sammanhängande frågor. Förste byråsekreteraren anlitas främst på roteln

för prisärenden och amanuenserna biträder på de övriga båda rotlarna.

Den förordade utvidgningen av pris- och kartellnämndens undersökningsverksamhet

anses komma att medföra en ökning av arbetet vid ämbetet. Det

föreligger därför enligt kommitténs uppfattning behov av en förstärkning

på förste byråsekreterareplanet med två tjänster, i första hand avsedda

för befattningshavare med ekonomisk utbildning. En dylik förstärkning

skulle bidra till en önskvärd avlastning av vissa mindre ärenden från de

tre rotelinnehavarna, vilka därvid kunde erhålla bättre möjligheter att mera

koncentrerat ägna sig åt större och svårare ärenden, samt möjliggöra för

ämbetet att i större utsträckning än hittills utföra förberedande undersökningar

beträffande i kartellregistret redovisade eller eljest kända konkurrensbegränsningar.

Kommittén föreslår alltså att personalen vid ämbetet

förstärks med två förste byråsekreterare i Ae 23.

Enligt kommitténs mening framstår det som en brist att ombudsmannaämbete!

icke bar tillgång till tillräckligt kvalificerad företagsekonomisk expertis.

Det framhålls därför såsom önskvärt att förutsättningar skapas för

att till ämbetet knyta en företagsekonom med erfarenhet från exempelvis

något av de företagsekonomiska utredningsinstituten och med viss erfaren
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

het från praktisk verksamhet inom näringslivet. En dylik befattningshavare

skulle bl. a. kunna bidra med bedömning från företagsekonomisk synpunkt

av de hos ämbetet anhängiga ärendena, verkställa vissa förberedande utredningar

angående områden eller branscher, inom vilka konkurrensbegränsande

företeelser finnes eller kan förmodas förekomma, ävensom dra upp

de närmare riktlinjerna i fråga om större utredningar. För att en tillräckligt

kvalificerad kraft skall kunna förvärvas anses den åsyftade befattningen

böra inplaceras i byråchefslönegraden. Med hänsyn till att vissa

problem lär kunna möta beträffande det lämpligaste personvalet, anser

kommittén emellertid det vara en god lösning om ett särskilt expertanslag

på 43 000 kr beviljas, med rätt för ombudsmannen att utnyttja detta anslag

till avlöning av en eller eventuellt flera till ämbetet mera tillfälligt knutna

företagsekonomiska experter.

Även vid ombudsmannaämbetet föreslås vissa lönegradsuppflyttningar,

vilka bl. a. motiveras med att en utvidgning av undersökningsverksamheten

kommer att medföra en ökning av antalet ärenden hos ämbetet, som intar en

nyckelposition i den tredelade organisationen. Kommittén finner det sålunda

skäligt, att ombudsmannatjänsten höjes från Be 4 till Be 5 samt att byrådirektörstjänsten

i Ae 26 höjes till byråchefstjänst i Be 1; härvid hänvisas

också till priskontrollutredningens uttalanden och förslag i förevarande hänseenden.

Vidare föreslår kommittén uppflyttning av den andra byrådirektörstjänsten

från Ae 24 till Ae 26 samt uppflyttning av kontoristtjänsten i Ae

9 till kansliskrivaretjänst i Ae 10.

Vad kommittén sålunda föreslår i fråga om nya tjänster och lönegradsuppflyttningar

vid ombudsmannaämbetet beräknas för budgetåret 1961/62

medföra en ökning av lönekostnaderna med 118 900 kr och av omkostnaderna

med 10 900 kr, varav 4 400 kr är engångskostnader.

Slutligen tillstyrker kommittén av båda myndigheterna gjorda framställningar

om ordinariesättning av vissa tjänster.

Den totala kostnaden vid ett genomförande av kommitténs förslag

— inklusive det tidigare omnämnda anslaget till konsumentrådet —

anges för nästa budgetår till 827 000 kronor, varav drygt 193 000 kronor utgör

kostnader av engångskaraktär.

Remissyttrandena

I överensstämmelse med sin uppfattning om behovet av effektivare prisövervakning

och sättet för förverkligandet härav biträder främst flertalet

myndigheter och löntagarorganisationer i princip kommitténs förslag om

personell upprustning medan de flesta näringsorganisationer och handelskammare

ställer sig avvisande. Som de olika remissorganens allmänna inställning

tidigare redovisats, återges här endast särskilt angivna synpunkter

på föreslagna personalförstärkningar m. m.

I det av Tjänstemännens centralorganisation ingivna yttrandet av Stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5(3 Kungl. Majrls proposition nr 86 ur 1961

tjänstemannaförbundet förordas en kraftigare förstärkning av pris- och

k a r t e 11 n ä m n d e n än den av kommittén föreslagna. Statstjänstemannens

riksförbund uttalar sig likaså för en ytterligare förstärkning.

Kommitténs förslag biträdes helt av ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor

och av nämndens styrelse. Sveriges akademikers centralorganisation

har intet att erinra mot förslaget. — Ombudsmannaämbetet anser

det ofrånkomligt att de föreslagna och av ämbetet tillstyrkta effektivitetsfrämjande

åtgärderna måste föranleda en icke ringa utökning av personalen,

om de skall kunna förverkligas i avsedd utsträckning, och finner därför

de föreslagna förstärkningarna vara i hög grad önskvärda. — Pris- och

kartellnämndens styrelse understryker, att verksamheten på olika områden

starkt hämmats till följd av otillräckliga resurser, något som redan tidigt

stått klart för nämnden och föranlett framställningar om personalförstärkningar.

Flera till kommittéförslaget positivt inställda remissinstanser — hland

dem näringsfrihetsrådet, statskontoret, länsstyrelserna i Västmanlands och

Norrbottens län, försäkringsinspektionen, Kooperativa förbundet och Landsorganisationen

i Sverige — anser sig icke kunna i detalj bedöma kommitténs

konkreta förslag. — Försäkringsinspektionen betonar helt allmänt vikten

av att de på pris- och konkurrensområdet verksamma organen, vilka skall

tillvarata konsumenternas intressen, utrustas med tillräckliga resurser. Utredningar

av det slag det här gäller är enligt inspektionens erfarenheter

ofta synnerligen arbetskrävande och ställer stora anspråk på personalens

kvalifikationer. Kraven på arbetets kvalitet måste ställas desto högre, om

utredningsresultaten skall läggas till grund för en till allmänheten riktad

information. — Skall de uppdragna riktlinjerna för en intensifierad verksamhet

kunna följas, vilket synes nödvändigt om en effektiv prisövervakning

skall upprätthållas, måste enligt landsorganisationen de resurser som

erfordras för att utföra detta arbete ställas till nämndens förfogande. Även

om alla möjligheter till rationaliseringar tillvaratas och en lång tidsplan för

verksamheten kontinuerligt göres upp, synes ej den föreslagna aktiviseringen

kunna ske med bibehållande av nuvarande organisationsram utan en

viss personalökning torde vara oundviklig. — Då kommittén funnit organisationen

otillräcklig för den åsyftade intensifieringen av övervakningen, vill

statskontoret icke framställa någon erinran mot en förstärkning av densamma.

Nödvändigheten av eu förstärkning i avsedd omfattning undandrar sig

dock ämbetsverkets bedömande.

Konjunkturinstitutet framhåller, att möjligheterna att med nuvarande system

nå beaktansvärda resultat naturligtvis är mycket intimt knutna till

både inriktningen, kvaliteten och omfattningen av utredningsarbetet. Från

dessa synpunkter är alltså de föreslagna resursförstärkningarna motiverade

som ett led i politikens effektivisering. Institutet vill dock inte underlåta

att peka på den mycket stora knapphet som sedan länge råder och kan förväntas

fortsätta att råda i fråga om tillgången på personal, som är tillräckligt

skolad i ekonomisk och statistisk analys för att med framgång kunna

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

genomföra undersökningarna. Med hänsyn till rådande arbetskraftssituation

bör därför en utbyggnad komma till stånd endast i den mån det visas,

att den forsknings- och utredningsverksamhet på andra områden, som härigenom

skulle omöjliggöras, skulle vara mindre nyttig än verksamheten inom

pris- och kartellnämnden och ombudsmannaämbetet.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län, som väl finner det angeläget att

viktiga undersökningsbehov inte eftersättes på grund av brist på arbetskraft

med erforderliga kvalifikationer, påtalar den betydande knappheten på företagsekonomisk

expertis och anser att man med hänsyn härtill knappast

torde komma ifrån att göra en behovsavvägning. — Delegationen för statistikfrågor

— vars arbete med omorganisationen av den statliga statistikproduktionen

m. m. kan komma att få organisatoriska konsekvenser även

med avseende på pris- och kartellnämndens statistiska verksamhet — understryker

också betydelsen av en angelägenhetsavvägning mellan föreslagna

utvidgningar och andra statliga arbetsuppgifter, som kräver liknande arbetskraft.

Delegationen betonar därjämte vikten av att vid en eventuell utvidgning

av nämndens verksamhet organisationen icke bindes på ett sådant

sätt att en kommande omprövning av densamma försvåras.

Vid bedömningen av personalbehovet hos nämnden bör enligt näringsfrihetsrådet

även beaktas sådana synpunkter som en rationell inriktning av

undersökningarna och därmed en effektiv användning av de förefintliga

personalresurserna ävensom storleken och användningen av personalen vid

de lokala priskontoren.

Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig tveksam till huruvida så avsevärda

personalförstärkningar som de föreslagna kan vara oundgängligen erforderliga

i dagens läge. Såväl allmänna besparingssträvanden som bristen

på för ändamålet lämpad, kvalificerad arbetskraft talar för stark återhållsamhet

vid utökningen av personalstaterna.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och Svenska

landsbygdens kvinnoförbund delar visserligen i princip kommitténs uppfattning

om behovet av en effektivare prisövervakning, men har likväl intryck

av att förslaget om personalförstärkningar går utöver det rimliga.

Lantbruksstyrelscn uttalar liknande synpunkter.

Olika näringsorganisationer och handelskammare m. fl. — bland dem

grossistförbundet, köpmannaförbundet, industriförbundet och arbetsgivareföreningen,

hantverks- och industriorganisationen, ICA, försäljnings- och

reklamförbnndet, industriföreningen, högerns kvinnoförbund samt flertalet

handelskamrar — avvisar, såsom redan nämnts, kommitténs förslag icke

endast därför att de anser en utvidgad verksamhet omotiverad utan även

därför att de finner ramen för den nuvarande organisationen tillräcklig för

genomförandet av nödiga arbetsuppgifter. Behov av personalförstärkning

med därav föranledda dryga kostnader föreligger med andra ord icke.

De synpunkter, som i allmänhet anföres mot en personalförstärkning inom

pris- och kartellnämnden, kan sägas komma till uttryck i det av Skånes

handelskammare avgivna yttrandet, där det bl. a. heter:

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1661

Enligt handelskammarens åsikt borde pris- och kartellnämnden tills vidare

kunna klara sina arbetsuppgifter med de organisatoriska resurser som

står till förfogande. Att uppmärksamma är, att nämnden fick en betydande

personalförstärkning så sent som i fjor. Denna förstärkning motiverades

med de arbetsuppgifter, som omsättningsskattens ikraftträdande skapade.

Sedan dessa arbetsuppgifter numera i huvudsak slutförts borde den personal,

som varit sysselsatt med hithörande uppgifter, kunna tagas i anspråk

för den övriga verksamheten. En fortsatt utbyggnad av organisationen finner

handelskammaren icke vara motiverad. I nuvarande läge måste icke

minst omtanken om statens finanser och om skattebetalarna mana till återhållsamhet

när det gäller nya utgifter. Även med tanke på nödvändigheten

av att landets samlade arbetskraftresurser får bästa produktiva användning

är det angeläget att ansvällningen av den statliga administrationen på

mindre produktiva områden hålles tillbaka, när så utan olägenhet kan ske.

Om det möter svårigheter för pris- och kartellnämnden att fullgöra sina prisövervakande

uppgifter inom nuvarande organisationsram, borde övervägas

att begränsa verksamheten till väsentliga varuområden. I branscher där

stark konkurrens råder borde man lämpligen blott stickprovsvis följa utvecklingen

för att i stället koncentrera verksamheten till avsnitt, där konkurrensbegränsningar

förekommer, vilka motiverar en mera intensiv övervakning.

Mot handelskammarens negativa inställning i denna del kan invändas,

att den personalförstärkning som ifrågasatts dock är relativt obetydlig

och icke spelar någon roll i större administrativt sammanhang. Enligt

handelskammarens mening får frågan icke betraktas på detta sätt; den

har betydligt vidsträcktare principiella aspekter.

Några av de remissorgan, som i princip gått emot kommitténs allmänna

uttalanden och förslag, vill icke helt motsätta sig en viss förstärkning av

organisationen. Inköpscentralernas aktiebolag ICA framhåller sålunda, att

i den mån pris- och kartellnämnden delar kommitténs uppfattning att resurserna

är otillräckliga så förordas att tillräckliga resurser ställes till

nämndens förfogande för ett tillfredsställande bedrivande av verksamheten

i nuvarande former. Utbyggnaden bör emellertid på lämpligt sätt begränsas.

— Gotlands handelskammare vill ej motsätta sig en rimlig utökning av personalen

men anser förutsättningar saknas för någon större utbyggnad av

organisationen. — Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen

samt Stockholms handelskammare har intet att erinra mot att lönegradsuppflyttningar

och liknande åtgärder vidtas, om detta kan underlätta

för nämnden att förvärva och behålla kvalificerad personal.

En detaljgranskning av förslaget om nya tjänster in. in. vid pris- och kartellnämnden

har verkställts av nämndens stgrelse, statens lönenämnd och

Statstjänstcmannaförbandet.

Pris- och kartellnämndens stgrelse betonar inledningsvis vikten av att en

personalförstärkning avvägs så, att balans åstadkommes mellan tillgängliga

personalresurser för olika arbetsuppgifter. Styrelsen anser det uppenbart

att en betydande personalförstärkning krävs för den av kommittén föreslagna

väsentligt utvidgade undersökningsverksamhet som närmast rör prissättningen

— riktprisundersökningar, regionala undersökningar, inventering

av andra konkurrensbegränsningar än kartellavtal. I första hand torde

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungi. Maj.ts proposition nr 86 år 1961

den extra personal som nämnden tillfördes för ett år sedan böra tagas i anspråk

härför och knytas fastare till nämnden. I likhet med kommittén anser

styrelsen emellertid denna förstärkning otillräcklig. Hur stor förstärkningen

i övrigt behöver vara beror bl. a. på den takt och den omfattning, i

vilken de utvidgade undersökningarna anses böra drivas. Om samtliga uppgifter

skall på en gång upptagas av nämnden och bedrivas med av kommittén

antydd intensitet, torde den föreslagna förstärkningen med en tjänsteman

i 23 lönegraden vara otillräcklig. Vid sina överväganden av frågan,

huruvida ytterligare personalförstärkning är nödvändig, har styrelsen emellertid

även beaktat de möjligheter till förskjutningar inom verksamheten

och de omdispositioner av personalen, som kan göras. Bl. a. synes man, att

döma av erfarenheterna under den senaste tiden, kunna räkna med en viss

minskning av antalet utredningar rörande fall av leveransvägran. Vidare

torde man, såsom kommittén även antytt, kunna förvänta att en prisövervakning

av det slag, som aktualiserades i samband med införandet av den

allmänna varuskatten, i fortsättningen icke kommer att erfordras i samma

omfattning. Under dessa förutsättningar finnes vissa möjligheter till omdisponering

av den nuvarande personalen och med beaktande härav har styrelsen

icke ansett sig böra f. n. föreslå någon utökning utöver den av kommittén

föreslagna. Detta ställningstagande är emellertid, betonar styrelsen, betingat

av angivna förutsättningar beträffande frekvensen av leveransvägransfall

samt behovet av allmän prisövervakning av samma slag som varuskatteundersökningarna.

— Den byrå, som har att utföra undersökningar

rörande konkurrensbegränsningar, tages till större delen i anspråk för av

ombudsmannaämbetet begärda undersökningar. Den föreslagna förstärkningen

med en arbetsgrupp på tre personer, två förste aktuarier i Ae 23

resp. Ae 21 samt en amanuens, är därför angelägen. — Det är likaså angeläget

att den avdelning, som utför lönsamhetsundersökningar och som f. n.

utgöres endast av en arbetsgrupp på fyra personer, förstärkes. Med hänsyn

till att detta slags undersökningar är särskilt arbetskrävande framstår den

föreslagna förstärkningen med en byrådirektör i Ae 24 (alternativt en förste

aktuarie i Ae 23), två förste aktuarier i Ae 23 resp. Ae 21, två assistenter i

Ae 17 samt ett kanslibiträde i Ae 7 som nödvändig och styrelsen fäster stort

avseende vid att chefen för avdelningen får byrådirektörs tjänsteställning.

— Vad gäller kartellregisteravdelningen utfördes de arbetsuppgifter, som

åvilar denna och första utredningsbyrån, intill år 1957 av monopolutredningsbyrån,

vilken de senaste åren hade en personal på 23 personer. Kartellregisteravdelningen

och första byrån består nu av (3 -j- 15 =) 18 personer.

Den minskning med fem tjänster som sålunda skett har väsentligen drabbat

kartellregistreringen. Den av kommittén föreslagna förstärkningen av avdelningen

genom inrättandet av eu ny amanuenstjänst och uppflyttande av

den nuvarande amanuenstjänsten till en förste aktuarietjänst i Ae 21, vilket

sammantaget innebär endast inrättandet av en förste aktuarietjänst,

finner styrelsen vara blygsam. — Styrelsen understryker vikten av att chefen

för den föreslagna upplysningssektionen får en tillräckligt hög lönc
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

gradsplacering för att en verkligt kvalificerad kraft skall kunna förvärvas.

Verksamhetens utformning och dess betydelse för konsumenterna kommer

i hög grad att vara beroende av sektionschefens skicklighet och initiativkraft.

Lägre befattning än såsom byrådirektör i Ae 26 bör icke ifrågakomma.

Den föreslagna förstärkningen av sektionen med ytterligare tre personer

tillstyrkes, och styrelsen är ense med kommittén även om det lämpliga

i att två av befattningshavarna anställes mot arvode till dess närmare erfarenheter

erhållits av den utökade verksamheten. — Förstärkning av den administrativa

sektionen med en amanuenstjänst och en kanslibiträdestjänst

i Ae 7 är en följd av utökningen av personantalet vid nämnden och tillstyrkes.

— I fråga om lönegradsuppflyttningar m. in. anför styrelsen:
Utöver

den lönegradsuppflyttning, som behandlats i det föregående, rör

det sig här om 14 lönegradsuppflyttningar och utbyten av tjänster, varav

åtta på den statistiska byrån. Den föreslagna utvidgningen av nämndens

verksamhet i olika avseenden, främst i fråga om undersökningsverksamheten,

kommer att medföra betydligt ökade krav på statistiska byrån, som

huvudsakligen tjänstgör som serviceorgan åt utredningsbyråerna. Det är

av vikt, att statistiska byrån dimensioneras på ett sådant sätt, att där inte

bildas en flaskhals i nämndens utredningsverksamhet. Lönegradsuppflyttningarna

och tjänsteutbytena vid statistiska byrån syftar bl. a. till att stärka

byråns möjligheter att anskaffa och behålla kvalificerad personal och

därmed öka dess effektivitet. Styrelsen vill i sammanhanget understryka vad

nämnden anfört i sin petitaskrivelse, vilket återgives i betänkandet (s. 174),

beträffande svårigheterna att till tjänster på amanuensplanet rekrytera

personal med teoretisk och praktisk statistikerutbildning. Vad gäller den

nu föreslagna lönegradsuppflyttningen av fyra assistenttjänster är denna

föranledd av att utökningen av undersökningsverksamheten för med sig

kvalificerat arbete på assistentplanet. De återstående två uppflyttningarna

avser dels registratorsbefattningen, som med hänsyn till verkets storlek synes

böra höjas en lönegrad, dels en kontorsbiträdestjänst på upplysningssektionen.

Med stöd av vad ovan anförts vill styrelsen understryka det angelägna

i att förevarande lönegradsuppflyttningar och tjänsteutbyten kommer

till stånd. Det bör i sammanhanget påpekas, att två av uppflyttningarna

är upptagna i Bilaga 2 till statsverkspropositionen 1961 under X huvudtiteln.

Avslutningsvis uttalar styrelsen, att den förordade personalförstärkningen,

som helt överensstämmer med vad kommittén föreslagit, bör ge en bättre

balans åt den utvidgade verksamheten, en balans som är synnerligen angelägen

för att undvika snedbelastningar i nämndens fortsatta verksamhet.

Statens lönenämnd anser att vad kommittén anfört i fråga om inrättandet

av tjänster vid pris- och kartellnämnden i allmänhet icke utgör tillräckligt

underlag för ett någorlunda tillförlitligt bedömande i lönehänseende.

Sålunda kan lönenämnden icke avgöra, huruvida den tilltänkta löneställningen

för den tjänst — förste aktuarie i Ae 23 — som närmast avses för

analyser av pris- och marginalutvecklingen får anses acceptabel. Samma är

förhållandet beträffande arbetsgruppen för undersökning av konkurrensförhållanden.

Ej heller kan bedömas, huruvida ett genomförande av kommit
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1061

téns förslag i fråga om extrapersonal bör medföra några konsekvenser beträffande

lönegradsplaceringen. Lönenämnden kan icke tillstyrka högre lönegradsplacering

än A 23 (förste aktuarie) för den högsta föreslagna tjänsten

avsedd för lönsainhetsundersökningar men har ingen erinran mot inrättandet

av ytterligare två föreslagna tjänster såsom förste aktuarie i Ae 23

resp. Ae 21. Vad angår de båda föreslagna assistenttjänsterna i Ae 17 påpekas,

att vid nämndens tillkomst samtliga assistenttjänster placerades i A 15

utom en på kontrollsektionen, beträffande vilken särskilda förhållanden motiverade

lönegrad A 17. Utöver sistnämnda tjänst finnes f. n. ytterligare

två assistenttjänster i 17 lönegraden men dessa har inrättats genom ombildande

av två amanuenstjänster till assistenttjänster. Lönenämnden kan

icke finna, att kommittén förebragt några skäl för högre placering än A 15

för de föreslagna nya assistenttjänsterna. Nämnden finner det ytterst

vanskligt att bedöma frågan om löneställningen för chefen för upplysmngssektionen

men vill med hänsyn till i betänkandet anförda skäl icke motsätta

sig den föreslagna lönegradsplaceringen i Ae 26. Kansliskrivartjänsten

kan icke tillstyrkas utan lönenämnden anser kanslibiträdestjänst i lönegrad

7 tillräcklig för ifrågavarande arbetsuppgifter. I fråga om lönegradsuppflyttningarna

kan lönenämnden tillstyrka önskemålen om uppflyttning av

en byråinspektör stjänst i Ae 19 till förste byråinspektör i Ae 21 samt en

kontoristtjänst i Ae 9 till kansliskrivartjänst i Ae 10.

Såsom förut antytts anser Statstjänstemannaförbundet en personalförstärkning

utöver den av kommittén föreslagna vara erforderlig. Föibundcts

utförligt motiverade yttrande utmynnar i förslag om inrättande av ytterligare

sju tjänster på assistent- och kansliskrivarplanet samt lönegradsuppflyttning

av ytterligare tio tjänster.

Beträffande personalen vid ombudsmannaämbete! för

näringsfri hetsfrågor anför ämbetet:

I fråga om den av kommittén föreslagna utökningen av ombudsmannaämbetets

personal vill ämbetet starkt understryka behovet av den föreslagna

förstärkningen med två förste byråsekreterare i Ae 23 för befattningshavare

med ekonomisk utbildning. Med hänsyn till arten av ämbetets goromål

och det självständiga arbete, för vilket dessa befattningshavare avses,

är det enligt ämbetets uppfattning nödvändigt, att befattningshavarna i

fråga har goda ekonomiska kvalifikationer och viss kännedom om näringslivets

förhållanden. Den föreslagna löneställningen anser ämbetet vara

ofrånkomlig. Beträffande det av kommittén framlagda förslaget om ett särskilt

sakkunniganslag för ekonomisk expertis vill ämbetet helt instamma

i vad kommittén härutinnan anfört. Möjligheten för ämbetet att i ärenden

av större ekonomisk betydelse, som nödvändiggör ställningstagande till

olika, ofta svårbedömbara företagsekonomiska avgöranden kunna anlita

kvalificerad ekonomisk sakkunskap synes otvivelaktigt komma att medföra

en väsentlig fördel för ämbetets verksamhet. De av kommittén föreslagna

lönegradsuppflyftningarna beträffande vissa tjänster inom ämbetet anser

ämbetet vara väl motiverade och vill tillstyrka att de genomföres.

Med hänsyn lill den nyckelställning som ombudsmannaämbete! intar i

systemet för motverkande av samhällsskadlig konkurrensbegränsning för
5

liihamj till riksdagens protokoll 1961. I samt. Nr SO

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

ordar Kooperativa förbundet reservationslöst förslaget i syfte att slärka ämbetets

personella resurser. Ett accepterande härav är enligt förbundet av

väsentlig betydelse för den effektivisering av åtgärderna mot samhällsskadlig

konkurrensbegränsning, som kommittén jämlikt sina direktiv haft att

överväga. — Också landsorganisationen instämmer helt i kommitténs förslag

och betonar att en förstärkning speciellt ifråga om ekonomisk expertis

framstår som i hög grad behövlig.

Även en del remissorgan, som eljest är emot en utbyggnad av organisationen,

uttalar sig för kommitténs förslag på denna punkt. Skånes handelskammare,

som har det intrycket att ämbetet är underbemannat, vill varken

motsätta sig inrättandet av de två nya tjänster som föreslås eller de föreslagna

lönegradsuppflvttningarna. — Östergötlands och Södermanlands

handelskammare har intet att erinra mot att ämbetet tillföres företagsekonomisk

expertis i den mån brist härvidlag kan anses föreligga och menar

att ämbetets egen uppfattning i detta hänseende får tillmätas avgörande betydelse.

— Ej heller grossistförbundet, handelskammaren i Göteborg och

handelskammaren i Geflc har något att erinra mot att ämbetet ges möjlighet

att anlita företagsekonomisk expertis. — Sveriges hantverks- och industriorganisation

framställer ej någon erinran mot åtgärder, som syftar till

att garantera kvalificerade befattningshavare hos ämbetet, och mot en måttlig

förstärkning, därest uppgifterna i fortsättningen skulle motivera detta.

— Svensk industriförening, som anser de statliga pris- och konkurrensorganen

kunna klara sina arbetsuppgifter med tillgänglig personal, kan dock

möjligen tänka sig en viss förstärkning av ombudsmannaämbetets resurser.

Statskontoret framhåller, att vad som föreslagits beträffande oinbudsmannaämbetet

synes bereda personalen där en löneställning, som i jämförelse

med personalen hos pris- och kartellnämnden ter sig förhållandevis hög.

Enligt statens lönenåmnd bör för de arbetsuppgifter, som avses skola förknippas

med de föreslagna förste byråsekreterartjänsterna i Ae 23 ej inrättas

tjänster i högre lönegrad än A 21. Nämnden kan icke finna tillräckliga

skäl att tillstyrka uppflyttning i förevarande sammanhang av ombudsmannatjänsten,

byrådirektörstjänsterna och kontoristtjänsten.

Pris- och kartellnämndens stgrelse och ombudsmannaämbete understryker

starkt angelägenheten av ordinariesättning av personal i viss

utsträckning.

Departementschefen

Gällande ordning på pris- och konkurrensområdet bygger på uppfattningen

att under normala förhållanden en fri konkurrens bäst gagnar en

för konsumenterna och samhället fördelaktig prisutveckling. I enlighet

härmed har de statliga åtgärderna inriktats på en konkurrensfrämjande

verksamhet med möjligheter till ingripanden mot skadliga konkurrensbegränsningar

jämte prisövervakning och konsumentupplysning. Även om

konkurrensen mellan företagarna på de flesta områden torde vara tillfreds
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

ställande, saknas icke företeelser, vilka innebär att den fria prisbildningen

sättes ur spel och kan medföra oskäliga priser. .lag har i utredningsdirektiven

bl. a. pekat på olika fall av leveransvägran samt på riktprissystemet

och dess verkningar. Det är därför av vikt att de myndigheter som är verksamma

på detta område, kan arbeta effektivt. Den nu verkställda utredningen

har i och för sig icke givit vid handen, att erfarenheterna av del

nuvarande systemet skulle vara ogynnsamma. Däremot har klart framgått,

att till följd av otillräckliga resurser undersöknings- och upplysningsverksamheten

icke kunnat bedrivas i önskvärd omfattning. Rimliga ansträngningar

måste göras för att avhjälpa bristerna och bättre utnyttja de möjligheter,

som gällande lagstiftning och administrativa ordning erbjuder.

En personell upprustning bedömer jag i detta läge som det mest angelägna

för att underlätta en skärpning av prisövervakningen, för att effektivisera

åtgärderna mot konkurrensbegränsningar och för att öka konsumenternas

prismedvetande.

Innan jag behandlar olika önskemål och förslag rörande undersökningsoch

upplysningsverksamheten, skall jag beröra vissa av kommittén upptagna

och för verksamheten betydelsefulla tillämpningsfrågor in. m.

Kommittén bär — vilket vid remissbehandlingen noterats med tillfredsställelse

— • avvisat tanken på att genom lagändringar utsträcka företagarnas

upp giftsskyldighet samt registreringsverks

a in hete n, exempelvis genom obligatorisk skyldighet att lämna uppgifter

till kartellregistret, förhandsanmälan av horisontella riktpriser, registrering

av vertikala prisrekommendationer och skyldighet att utan anmaning

anmäla prishöjningar. Efter att närmare ha utvecklat sin syn på

dessa olika spörsmål konstaterar kommittén sammanfattningsvis, att effektiviseringsönskemålen

bättre kan tillgodoses genom ökade resurser för

pris- och kartellnämndens registrerings-, undersöknings- och upplysningsverksamhet

än genom nya och vidgade former av obligatorisk uppgiftsskyldighet.

Ehuru jag skulle kunna tänka mig en viss skärpning av uppgiftsskyldighetslagens

regler, anser jag mig i allt väsentligt kunna biträda

kommitténs synpunkter. Jag vill då särskilt betona angelägenheten av att

det i lagen stadgade anmaningsförfarandet i praktiken tillämpas mera vidsträckt

än vad hittills synes ha varit fallet. Redan i samband med lagens

tillkomst framhöll jag, att myndighetens befogenhet att bestämma omfattningen

av uppgiftsskyldigheten i varje särskilt fall och att meddela närmare

anvisningar om sättet och tiden för skyldighetens fullgörande borde

innefatta möjlighet att föreskriva icke blott att uppgift om visst förhållande

skulle lämnas inom angiven tid utan också exempelvis alt uppgifter

skulle lämnas vid bestämda tidpunkter under eu viss tidsperiod eller då

viss omständighet, t. ex. ändring av priset på angiven vara, inträffade. Det

av kommittén förordade förfaringssättet, vilket icke från något remisshåll

utsatts för kritik, synes ligga helt i linje med den av mig sålunda hävdade

meningen. Självfallet är det av vikt att eu avvägning sker från myndighetens

sida med avseende på behov och angelägenhctsgrad beträffande olika

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

uppgifter och med aktgivande på bestämmelsen att företagare vid fullgörande

av uppgiftsplikten icke onödigt betungas. Med ett så tillämpat anmaningsförfarande

som det av kommittén rekommenderade torde även

enligt min mening påtalade brister i det hittillsvarande systemet på ett tillfredsställande

sätt kunna avhjälpas. Vid sådant förhållande lär icke heller

i övriga ifrågasatta hänseenden något påtagligt behov av lagändringar

tillsvidare få anses föreligga.

Det av kommittén framförda förslaget om tillsättande av en expertg

rupp för att utröna möjligheterna att förbättra jämförbarheten mellan

skilda prisindexserier m. m. har vid remissbehandlingen livligt tillstyrkts.

Förslaget synes också mig välbetänkt, men då jag utgår ifrån att detta

samordningsspörsmål kommer att vederbörligen beaktas vid den pågående

omgestaltningen av det statliga statistikväsendet — vilket delegationen för

statistikfrågor i sitt yttrande förutskickat — torde något initiativ från

Kungl. Maj:ts sida f. n. icke erfordras.

Frågan om åtgärder mot oskälig prissättning har ingående

behandlats av kommittén, varvid med hänsyn till uttalanden i utredningsdirektiven

uppmärksamheten främst riktats på högstaprisstadgandet

i 21 § andra stycket konkurrensbegränsningslagen. En analys av lagbestämmelsen

—- vars tillämpning ännu icke varit aktuell -— och en genomgång

av i sammanhanget tänkbara konkurrensbegränsningssituationer har

enligt kommittén givit vid handen, att praktiskt taget alla fall av uppenbart

för hög prissättning kan bli föremål för åtgärder inom ramen för nuvarande

lagstiftning vid det ordinära förfarandet hos de näringsfrihetsvårdande

organen och i sista hand genom förordnande om högsta pris.

Dessa slutsatser har biträtts av i första hand de berörda myndigheterna,

näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor. Jag

vill för egen del understryka att i det övervägande antalet fall av oskälig prissättning

den bakomliggande orsaken torde vara att finna i konkurrensbegränsning

av något slag. Därigenom är en för tillämpningen av högstaprisregeln

väsentlig förutsättning uppfylld. Det ligger i sakens natur, att vid

ingripanden mot oskälig prissättning praktiska svårigheter av skilda slag

kan uppkomma redan vid bedömandet av om ett pris är oskäligt eller ej,

när det gäller att fastslå om konkurrensbegränsning förekommit och i

samband med bevisföringen överhuvud. Vissa hithörande spörsmål har behandlats

i lagmotiven (prop. nr 148/1956), vilka delvis redovisats i betänkandet

och till vilka jag här tillåter mig hänvisa.

I likhet med kommittén och de remissinstanser, som yttrat sig på den

punkten, anser jag att frågan om eventuella ändringar i sekretessreglerna

på pris- och konkurrensområdet bör upptagas av offentlighetskommittén.

Denna tillsattes efter det prisövervakningskommittén erhållit sitt

uppdrag och har till uppgift att överse sekretesslagstiftningen i dess helhet

i såväl sakligt som formellt hänseende. Vad angår spörsmålet om att inom

de nuvarande lagreglernas ram åstadkomma önskvärd publicitet omkring

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

pris- och konkurrensfrågor anknyter jag liksom kommittén till mitt uttalande

i propositionen nr 148/1956. Jag hävdade där bl. a., att en publicering

av rena prisuppgifter eller av mera allmänna uppgifter, rörande exempelvis

en hel bransch, om marginalsättning, kostnader, vinstei m. m. icke

kunde anses lända företagare till sådant men att den vore otillåten enligt

sekretesslagen. Samtidigt framhöll jag dock, att försiktighet borde iakttas

vid namngivande av företagare i samband med offentliggörande av prisuppgifter

och att endast undantagsvis publicering borde ske av övriga angivna

uppgifter rörande viss företagare. Jag är emellertid ense med kommittén

om att denna försiktighet icke får överdrivas. Även enligt min mening

kan det sålunda vara fullt försvarligt att i mera uppseendeväckande

eller betydelsefulla fall ge offentlighet åt aktuella uppgifter. Enbart risken

för en ur företagarsynpunkt ogynnsam reaktion från konsumenternas sida

torde i regel icke böra anses som men i lagens bemärkelse och ej heller vara

skäl nog att underlåta publicering i dylika fall. Därest ett offentliggörande

av upplysningar om viss företagares affärs- eller driftförhållanden

verkligen kan lända honom till men, får dock publicering icke ske därför

att den ur allmän synpunkt ändock är motiverad. Är myndigheten av den

åsikten, att men för företagaren kan uppkomma, skall enligt gällande lag

Kungl. Maj :t ge sitt tillstånd till offentliggörandet. Jag har icke blivit övertygad

om att behov f. n. föreligger att till vederbörande myndighet delegera

denna rätt att bryta sekretesskyddet. Om inga nya skäl yppas, torde också

härvidlag resultatet av offentlighetskommitténs utredningsarbete böra avvaktas.

Till grund för de förslag om personalförstärkningar m. m., vari betänkandet

utmynnar, ligger kommitténs önskemål och förslag om en utvidgad

undersöknings- och upplysningsverksamhet.

Vad gäller undersökningsverksamheten har den, såsom

redan nämnts, i olika avseenden hämmats till följd av bristande lesurser.

I och för sig angelägna önskemål från myndigheternas sida har därmed icke

kunnat förverkligas. Jag är beredd att instämma i kommitténs, av åtskilliga

remissorgan biträdda uppfattning, att utredningsverksamheten bör utsträckas

till områden och förhållanden, vilka hittills icke kunnat tillräckligt

uppmärksammas, och att den i andra hänseenden bör intensifieras.

Med utgångspunkt från syftet med pris- och kartellnämndens undersökningsverksamhet

vill jag lör min del betona vikten av utökade och fördjupade

riktprisundersökningar, geografiskt avgränsade prisundersökningar

vilka är av särskild betydelse från upplysningssynpunkt — ytterligare lönsamhetsundersökningar

samt, icke minst, förordade utredningar om konkurrensförhållanden

i skilda sammanhang. Jag åberopar bär kommitténs

utförliga motiveringar samt remissuttalanden från pris- och kartellnämndens

styrelse och ombudsinannaämbetct för näringsfrihetsfrågor. Såsom

nämndens st\Telse påpekat är del också önskvärt alt undersökningsverksamheten

mera än vad som kunnat ske inriktas på produktionsledct och de

tidigare handelslcden.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj. ts proposition nr 86 or 1961

Det är självfallet viktigt att eu noggrann planering av undersökningsverksamheten

på relativt lång sikt äger rum ävensom

att undersökningar i ärenden av stör aktualitet och betydelse fortast möjligt

utföres och redovisas. En val genomtänkt avvägning i fråga om verksamhetens

inriktning och former är nödvändig. Jag fäster stor vikt vid att

Undersökningarna i första hand tar sikte på ur allmän synpunkt betydelsefulla

områden och företeelser samt inriktas på väsentligheter. Såvida ej

särskilda skäl föreligger, torde anledning saknas att utföra detaljundersökningar

inom exempelvis områden, där en hård priskonkurrens är påtag
''ig
Kommittén

har funnit samordningen av pris- och kartellnämndens

o ch näri ngsfri hetso in buds mannens verksamhet

i vad gäller planering och genomförande av olika undersökningar

vara ändamålsenlig. Härvid gjorda uttalanden föranleder icke något

yttrande från min sida.

Upplysningsverksamheten på prisområdet har ägnats den

största uppmärksamhet såväl i betänkandet som i remissyttrandena. På

det hela taget råder enighet både om behovet av en intensifiering av verksamheten

och om den skisserade uppläggningen av denna. En omfattande

konsumentupplysning utgör ett viktigt led i en effektiv prisövervakning.

Jag biträder i princip de synpunkter på konsumentupplysningens innehåll

och former som kommittén anfört. Av väsentlig betydelse är atl åstadkomma

eu objektiv och allsidig upplysning om pris, kvalitet och service. Detta

förutsätter ett nära samarbete mellan de statliga organ, som handhar olika

undersökningsuppgifter. Vad sedan angår sättet för vidarebefordran av

upplysningsmateriälet till konsumenterna är den förordade kontakt- och

serviceverksamheten i hög grad önskvärd. Naturligt nog måste de av kommittén

uppdragna riktlinjerna — vilka får uppfattas som exempel på vad

som må kunna göras — i praktiken närmare utformas. Man måste härvidlag

pröva sig fram. En förutsättning för att det åsyftade resultatet av konsumentupplysningen

skall nås är, att de förmedlande instanserna visar intresse

och aktivitet på området. De statliga organens huvuduppgift bör vara

att lägga fram ett vederhäftigt och för olika ändamål lämpligt utformat

gi undmatei ial, medan det normalt torde få ankomma på organisationer

och andra förmedlingsorgan att bearbeta och på skilda vägar föra ut informationerna

till konsumenterna.

Förslaget om att upplysningsverksamheten skall handhas av eu fristående

upplysningssektion, direkt underställd chefen för pris- och

kartellnämnden, förefaller mig välmotiverat. Ett intimt samarbete mellan

upplysningssektionen och i första hand utredningsbyråerna erfordras för

uppnående av bästa möjliga resultat av verksamheten. Att sektionen skall

objektivt utforma det vid utredningsarbetet framkomna materialet ligger

i öppen dag.

Behandlingen av pressmeddelanden och annat npplysningsmaterial

anser jag vara ett internt spörsmål, vilket bör lösas på sätt nämndens

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

styrelse finner lämpligast. Uppläggningen av upplysningsverksamheten för

framtiden kan emellertid, såsom kommittén framhållit, föranleda vissa ändringar

i instruktionen för nämnden.

Frågan om eu k onsumenttids k r i f t kommer enligt vad som upplysts

att behandlas av konsumentrådet i samband med andra spörsmål, vilka

sammanhänger med konsumentupplysningen i dess helhet.

Meningarna på remisshåll går isär beträffande kommitténs förslag om en

riksomfattande upplysningskampanj i prisfrågo r, avsedd att

utgöra upptakten till en mera brett upplagd och kontinuerlig aktiv isei ing av

upplysningsarbetet på området. Flertalet av de remissorgan, som yttrat sig

häröver, är emellertid avgjort positivt inställda till förslaget. Synnerligt intresse

har uttalats av studie- och folkbildningsförbunden, i vilkas regi kampanjen

skulle bedrivas. Jag biträder i stort sett vad i betänkandet anföits

och ämnar därför föreslå ett särskilt reservationsanslag av engångsnatur

på 150 000 kronor, att av statens konsumentråd för ändamålet fördelas

bland intresserade organisationer. Vid fördelningen av dessa medel torde

dock beaktas, att den planerade verksamheten kan behöva utsträckas utöver

studiesäsongen 1961/62.

Den förordade effektiviseringen av verksamheten på pris- och konkurrensområdet

förutsätter — även med iakttagande av möjliga rationaliseringsåtgärder

och en ändamålsenlig planering av arbetsuppgifterna — en

icke oväsentlig personalförstärkning vid pris- och kartellnämndc

n. För ett konsekvent genomförande av det system, som

valts för den statliga verksamheten på området, måste erforderliga resurser

stå till förfogande. Vid inrättandet av pris- och kartellnämnden framhöll

jag också (prop. nr 97/1956), att nämnden borde erhålla tillräckliga arbetskraftsresurser,

ehuru jag då med hänsyn till den återhållsamhet, som borde

iakttas vid inrättandet av nya permanenta organ, fann eu viss begränsning

av organisationen åtminstone till en början motiverad. Sedermera har nämnden

erhållit viss personalförstärkning, iramförallt i samband med införandet

av den allmänna varuskatten vid årsskiftet 1959/60, då en ökad prisövervakning

befanns nödvändig.

För ett genomförande av utökade och fördjupade undersökningar på prisområdet

— samtidigt som verksamheten i övrigt på detta område förutsättes

ha samma omfattning som hittills — är det enligt kommittén uppenbart

att viss personalförstärkning krävs. 1 sammanhanget framhålles, alt den

omfattande prisövervakningsverksamhet, som bedrevs i anslutning till införandet

av varuskatten, f. n. icke synes behöva bedrivas på samma intensiva

sätt som för ett år sedan. Viss del av den lör delta ändamål erhållna

personalen torde därför kunna tagas i anspråk för den utökade verksamheten.

Kommittén menar vidare, att extrapersonalen icke längre bör betraktas

som eu tillfällig personalförstärkning utan genom extraordinariesättning ges

en fastare anknytning till nämnden. Därutöver föreslås inrättandet av en

förste aktuarietjänst i 25 lönegraden, vars innehavare närmast skulle få till

uppgift att utföra analyser av pris- och marginalutvecklingen. .lag biträder

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

kommitténs synpunkter och föreslår alltså dels att elva Ag-tjänster, vilka

tillfördes nämnden i början av år 1960 och vilka behövs för den fortsatta

verksamheten, extraordinariesättes, dels ock att för det ovan angivna ändamålet

inrättas en tjänst som förste aktuarie i Ae 23 vid andra utredningsbyrån.

En utvidgning av undersökningarna beträffande konkurrensförhållanden

motiverar enligt kommittén en förstärkning av första utredningsbyrån med

en arbetsgrupp, bestående av två förste aktuarier, en i 23 och eu i 21 lönegraden,

samt en amanuens. Ehuru jag fäster särskilt avseende vid förevarande

undersökningsverksamhet, anser jag det här vara tillfyllest med två

nya tjänster. Jag föreslår inrättande av en tjänst som förste aktuarie i Ae 23

och en tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång.

Den lönegradsuppflyttning av fyra assistenter från Ae 15 till Ae 17, som

kommittén enligt vad förut sagts tillstyrkt, har motiverats med att utökningen

av undersökningsverksamheten på nu nämnda områden för med sig

mera kvalificerat arbete på assistentplanet. Jag anser mig dock inte kunna

biträda framställningen i vidare mån än att jag föreslår lönegradsuppflyttning

av en assistenttjänst från Ae 15 till Ae 17.

Lönsamhelsundersökningar samt intäkts- och kostnadsanalyser bör bedrivas

i betydligt större omfattning än hittills. För att så skall kunna ske

föreslår kommittén sex nya tjänster, nämligen en byrådirektör i Ae 24 (alternativt

en förste aktuarie i Ae 23), en förste aktuarie i Ae 23, en förste

aktuarie i Ae 21, två assistenter i Ae 17 samt ett kanslibiträde. Enligt min

mening bör chefsskapet för den avdelning inom tredje utredningsbyrån,

som utför lönsamhetsundersökningar och i fortsättningen bör benämnas

utredningssektionen, utövas av en förste aktuarie i Ae 23. Utöver denna

tjänst föreslår jag, att ytterligare fyra tjänster inrättas vid sektionen, nämligen

en förste aktuarie i Ae 21, en assistent i Ag 17, en assistent i Ag 15 samt

ett kanslibiträde i Ag 7.

För karlellregisteravdelningen förordar kommittén eu förstärkning med

en amanuenstjänst, varjämte en av nämnden i den senaste petitaskrivelsen

yrkad uppflyttning av den nuvarande amanuenstjänsten till en förste aktuarietjänst

i Ae 21 tillstvrkes. Sammantaget innebär detta i realiteten förslag

om inrättande av en ny tjänst i 21 lönegraden. Med hänsyn härtill föreslår

jag att en tjänst som förste aktuarie i Ae 21 inrättas vid avdelningen,

vilken fortsättningsvis lämpligen bör benämnas kartellregistersektionen.

Den föreslagna utvidgningen av upplysningsverksamheten tarvar en betydande

personalförstärkning. Kommittén har föreslagit inrättandet av en

chefstjänst vid upplysningssektionen i lönegrad 26 samt en kansliskrivaretjänst

i lönegrad 10 ävensom ett anslag på 50 000 kr för arvodesanställning

av en redaktör ocli en assistent. Därjämte har tillstyrkts uppflyttning av en

tjänst som biträde i reglerad befordringsgång till kanslibiträde i Ae 7. Chefen

för sektionen bör, såsom kommittén framhållit, ha god journalistisk erfarenhet

och goda insikter i ekonomiska förhållanden samt även i övrigt uppfylla

högt ställda krav med tanke på den verksamhet det här är fråga om.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

Jag föreslår att för ändamålet inrättas en tjänst med placering som byrådirektör

i högst lönegrad Ag 26. Vidare tillstyrker jag kommitténs förslag,

att en kunnig journalist med erfarenhet av konsumentupplysning och en

assistent anställes mot arvoden. För att möjliggöra detta föreslår jag, att

expertanslaget till nämnden höjes med 50 000 kr. Förslaget om inrättande

av en kansliskrivaretjänst vid sektionen tillstyrker jag i så måtto att jag

föreslår inrättandet av en tjänst som kanslibiträde i Ag 7. Den förordade

lönegradsuppflvttningen kan jag ej tillstyrka. Den av kommittén föreslagna

organisatoriska ändringen, innebärande att den nuvarande publiceringssektionen

utgår ur tredje utredningsbyrån och omvandlas till en direkt under

överdirektören sorterande upplysningssektion, torde biträdas.

Framställningarna om en förstärkning av den administrativa sektionen

med en amanuenstjänst och av skrivcentralen med en kanslibiträdestjänst

anser jag mig inte kunna biträda i vidare mån än att jag föreslår inrättandet

av en tjänst som kanslist i reglerad befordringsgång vid administrativa sektionen

och en tjänst som biträde i reglerad befordringsgång vid skrivcentralen.

Förslaget om uppflyttning av registratorstjänsten från Ae 9 till

Ae 10 torde lämnas utan bifall.

I fråga om statistiska byrån har från nämndens sida framhållits, att denna

tjänstgör som serviceorgan åt utredningsbyråerna och att det med hänsyn

härtill är av vikt att byråns möjligheter att anskaffa och behålla kvalificerad

personal stärkes. På grund härav har nämnden föreslagit åtta lönegradsuppflyttningar

och utbyten av tjänster vid byrån, vilka förslag i princip

tillstyrkts av kommittén. I detta sammanhang får jag hänvisa till att

chefen för civildepartementet i Bilaga 2 till årets statsverksproposition föreslagit

lönegradsuppflyttning av två av här ifrågavarande tjänster, nämligen

av en tjänst som assistent i Ae 17 till byråinspektör i Ae 19 och av eu

tjänst som biträde i reglerad befordringsgång till kanslibiträde i Ae 7. Dessa

förslag har numera antagits av riksdagen. Härutöver föreslår jag, att en

amanuenstjänst indrages vid statistiska byrån och ersättes med en tjänst som

förste aktuarie i Ae 23 samt att en tjänst som kontorist i Ae 9 uppflyttas

till kansliskrivare i Ae 10. Övriga lönegradsuppflyttningar anser jag mig

däremot icke kunna tillstyrka. Jag föreslår vidare, att tjänstebenämningen

för byråns fem kontrollanter och fyra distriktskontrollanter ändras till

assistenter samt att den nuvarande byråinspektören i Ae 19 flyttas från

byråns kontrollsektion till byråns allmänna del.

Den gjorda framställningen om ordinariesättning av vissa befattningar

vid nämnden kan jag icke biträda.

Sammanfattningsvis innebär mina ovan framförda förslag, alt vid prisoch

kartellnämnden inrättas 13 nya tjänster, att cxpertanslaget höjs för att

möjliggöra arvodesanställning av två personer för upplysningsverksamheten,

att utbyte av eu tjänst samt två lönegradsuppflyttningar utöver de

båda som upptagits i Bilaga 2 till årets statsverksproposition sker, samt att

de elva Ag-tjänsler, som tillfördes nämnden vid ingången av år 1960, extraordinariesättes.

Av de föreslagna nya tjänsterna är tre placerade i Ae 23 och

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 196t

(vå i Ae 21, vilket bör göra det möjligt för nämnden att till utredningsbyråerna

knyta kvalificerade och för ändamålet lämpliga befattningshavare. —

För tredje utredningsbyrån förordas en ändring i organisatoriskt hänseende

av innebörd, att byrån i fortsättningen uppdelas på en utredningssektion,

en kartellregistersektion, en administrativ sektion samt skrivcentral och

expedition. Publiceringssektionen omvandlas till en fristående upplysningssektion.

Gentemot av mig nu förordade placeringar av tjänster i olika lönegrader

har vederbörande personalorganisationer inte haft något att erinra.

I en härvid fogad bilaga lämnas en översikt över nämndens nya organisation

med angivande av på vilka avdelningar de av mig föreslagna tjänsterna

f. n. synes böra placeras. Självfallet ankommer det på nämnden att flytta

personal mellan byråerna och att ändra organisationen inom byråerna i den

omfattning som finnes ägnad att öka effektiviteten eller eljest påkallad av

arbetsuppgifterna.

Förslagen innebär följande ökning av nämndens avlöningsanslag (grund
-

1. Nya tjänster

1 byrådirektör.............högst

3 förste aktuarier ..............

2 förste aktuarier ..............

1 amanuens ....................

1 assistent......................

1 assistent ......................

1 kanslist ... ...................

2 kanslibiträden ................

1 biträde ......................

Ag 26

Ae 23

Ae 21

Af 15—-Ae 19

Ag 17

Ag 15

Af 9—Ae 13

Ag 7

Af 1—Ae 5

2. Lönegradsuppflyttningar m. m.

1 amanuens till förste aktuarie i Ae 23.....

1 assistent i Ae 17 till byråinspektör i Ae 19

1 assistent i Ae 15 till assistent i Ae 17

1 kontorist i Ae 9 till kansliskrivare i Ae 10

1 biträde i rb till kanslibiträde i Ae 7

3. ökning av expertanslaget

28 320

72 756

43 752

16 044

17 796

16 044

12 396

21 240

8 628

9 792

900

1 836

648

1 104

251 256

50 000

Vad gäller ombudsmannaä in betet för närings fri hetsfrågor

föreslår kommittén inrättandet av två nya tjänster som förste

byråsekreterare i 23 lönegraden samt ett särskilt anslag på 43 000 kr för

att möjliggöra anlitande av företagsekonomisk sakkunskap. Vidare föreslås

lönegradsuppflyttning av fyra tjänster vid ämbetet samt ordinariesättning

i viss omfattning.

Jag delar kommitténs uppfattning om nödvändigheten av en personell

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

förstärkning vid ämbetet och föreslår inrättandet av två tjänster som förste

byråsekreterare, varav en i Ag 23 och en i Ag 21. Beträffande anslaget för

anlitande av företagsekonomisk expertis finner jag skäligt tillstyrka, att

40 000 kr ställes till förfogande härför. Förslagen om lönegradsuppflyttning

och ordinariesättning har jag i förevarande sammanhang icke ansett

mig kunna biträda.

Anslag till statens pris- och kartellnämnd

Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

kr kr

1959/60 ........... 1 649 500 1 677 200

1960/61 .......... 1 972 400

1961/62 (förslag)........: 2 526 000

Yrkanden

Nämnden anger (skr 31/8 1960) följande automatiska ändringar i fråga

om grundlönerna.

a) Merkostnader för av riksdagen (rskr 323/60) medgivna lönegrads
uppflyttningar:

7 400 kr.

b) Lönereglering 1/7 1960 för tjänstemän på löneplan B: -j- 9 300 kr.

c) Automatiska lönegrads- och löneklassförändringar: —5 200 kr.

d) Minskat behov av medel till icke-ordinarie personal: —26 300 kr.

Sammanlagt innebär detta en minskning med (7 400 -}- 9 300 — 5 200 —

26 300 =) 14 800 kr.

Departementschefen

Vad nämnden sålunda angivit föranleder ej erinran från min sida. Vid

bifall till de förslag jag framlagt i det föregående tillkommer 251 300 kr

i ökade grundlöner och 50 000 kr i ökning av nämndens expertanslag. Vidare

tillkommer ökning av rörligt tillägg med 75 300 kr — utöver ökningen

härför med 185 200 kr för nuvarande personal — samt ökning av beloppet

avseende kompensation för höjda folkpensionsavgifter med 6 600 kr.

Avlöningsanslaget för budgetåret 1961/62 beräknas sålunda till (1 972 400

— 14 800 + 251 300 + 50 000 + 75 300 + 185 200 + 6 600 ==) 2 526 000

kr.

Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader

Anslag

Ncttoutgift

kr

kr

1959/60 ..............

...... 266 300

267 700

1960/61 ...............

...... 353 100

1961/62 (förslag) ......

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Yrkanden

Nämnden föreslår (skr 31/8 1960) att anslaget för omkostnader minskas

med 28 600 kr enligt följande:

a) Reseersättningar: — 40 000 kr.

b) Expenser: — 3 600 kr.

c) Hålkortsbearbetning: 10 000 kr.

d) Publikationstryck: -(- 5 000 kr.

Departementschefen

Mot de minskade anslagen för reseersättningar och expenser har jag intet

att invända. Yrkandena om ökning av anslagen för hålkortsbearbetning och

för publikationstryck torde böra bifallas. Vid bifall till vad jag i det föregående

föreslagit torde viss ökning av omkostnadsanslaget vara erforderlig.

.lag föreslår sålunda ökning av anslagen för sjukvård med 1 500 kr, för

expenser med 20 000 kr, för hålkortsbearbetning med 10 000 kr och för

publikationstryck med 10 000 kr, alltså med sammanlagt 41 500 kr. För anskaffning

av inventarier, kontorsmaskiner, telefoner m. in. för de nya befattningshavarna

föreslår jag ett anslag om 33 000 kr.

Omkostnadsanslaget för budgetåret 1961/62 beräknas sålunda till (353 100

— 28 600 -f 41 500 -f 33 000 =) 399 000 kr.

Anslag till ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfirågor

Ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar

Anslag

Nettoutgift

kr

kr

1959/60 ..............

...... 276 100

260 400

1960/61 ..............

...... 262 100

1961/62 (förslag) .......

...... 398 000

Yrkanden

Ämbetet anmäler (skr 31/8 1960) följande automatiska ändringar i fråga

om grundlönerna:

a) Lönereglering 1/7 1960 av tjänsterna på löneplan B: 4 400 kr.

b) Automatiska lönegradsuppflyttningar: -f- 2 100 kr.

Vidare föreslås ett arvode om 600 kr till organisationsföredraganden samt

ökning av rörligt tillägg med 28 200 kr och ökning av anslaget för kompensation

för höjda folkpensionsavgifter med 100 kr.

Den sammanlagda ökningen utgör sålunda 35 400 kr.

Departementschefen

Ämbetets yrkanden föranleder icke någon erinran från min sida, dock att

jag ej anser behov föreligga av särskild organisationsföredragande. Vid

bifall till den av mig i det föregående föreslagna personalförstärkningen vid

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

ämbetet tillkommer för en tjänst i Ag 23: 25 och en tjänst i Ag 21: 23 46 100

kr i grundlön. Vidare tillkommer ökning av rörligt tillägg med 13 800 kr

och ökning av beloppet avseende kompensation för höjda folkpensionsavgifter

med 700 kr. Slutligen tillkommer det föreslagna expertanslaget på

40 000 kr.

Avlöningsanslaget för budgetåret 1961/62 beräknas sålunda till (262 100

-f- 34 800 + 46 100 + 13 800 + 700 + 40 000 =) avrundat 398 000 kr.

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader

Anslag

Nettoutgift

kr

kr

1959/60 ...............

....... 25 200

25 100

1960/61 ...............

....... 25 200

1961/62 (förslag) .......

....... 36 000

Yrkande

Ämbetet föreslår (skr 31/8 1960) oförändrat omkostnadsanslag.

Departementschefen

Vid bifall till mitt förslag om inrättande av två nya tjänster vid ämbetet

torde ämbetets anslag för omkostnader böra ökas. Jag föreslår därför följande

ökning av omkostnadsanslaget, nämligen för resor 2 000 kr och för

expenser 4 400 kr, alltså sammanlagt 6 400 kr. Vidare medför de nya tjänsterna

kostnader av engångsnatur för inventarier, telefoner m. m., vilka jag

beräknar till 4 400 kr.

Omkostnadsanslaget för budgetåret 1961/62 beräknas sålunda till (25 200

-f 6 400 + 4 400 =) 36 000 kr.

Anslag till särskild konsumentupplysning i prisfrågor

I enlighet med vad jag förut uttalat (s. 67) föreslår jag ett reservationsanslag

av engångsnatur på 150 000 kronor för den avsedda upplysningskampanjen

i prisfrågor.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att mot bakgrunden av den av mig förordade utvidgade

verksamheten på pris- och konkurrensområdet

I. godkänna de ändringar i statens pris- och kartellnämnds

organisation som jag i det föregående föreslagit;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med vad ovan

förordats, vidtaga ändringar i personalförteckningen för

statens pris- och kartellnämnd;

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

III. godkänna följande avlöningsstat för statens pris- och

kartellnämnd, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1961/62:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 84 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ................ 34 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 1 822 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 545 500

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 39 100

Summa kronor 2 526 000

IV. godkänna följande avlöningsstat för ombudsmannaämbetet

för näringsfrihetsfrågor, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1961/62:

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 311 000

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 81 800

3. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 5 200

Summa kronor 398 000

V. under riksstatens tionde huvudtitel för budgetåret

1961/62 anvisa till

a) Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar ett förslagsanslag

av 2 526 000 kronor;

b) Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader ett förslagsanslag

av 399 000 kronor;

c) Ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar

ett förslagsanslag av 398 000 kronor;

d) Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader

ett förslagsanslag av 36 000 kronor;

e) Särskild konsumentupplysning i prisfrågor ett reservationsanslag

av 150 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Barbro Blomberg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga

Pris- och kartellnämndens organisation

Styrelse: ordförande + 12 ledamörer

1 överdirektör Bp 5

Första utredningsbyrån

1 byråchef Bo 1

1 byrådirektör Ae 24

3 förste aktuarier1 Ae 23

3 förste aktuarier Ae 21

1 byråsekreterare Ae 19

3 amanuenser1

3 assistenter Ae 15

1 kanslibiträde Ae 7

1 biträde i rb

17 tjänstemän

Andra utredningsbyrån

1 byråchef

Tredje utredningsbyrån

Statistiska byrån

byrådirektör

förste aktuarier1

förste aktuarier

byråsekreterare

amanuens

assistenter2

assistenter

kanslibiträden

biträden i rb

24 tjänstemän

Be

i

1 byråchef

Be 1

1

byråchef

Bc

i

Ae

24

1 byrådirektör

Ae 24

1

byrådirektör

Ae

24

Ae

23

Utredningssektionen

Administrativa sektionen

1

förste aktuarie4

Ae

23

Ae

21

1

förste aktuarie3

Ae

23

1

förste byråsekr. Ae

23

1

förste aktuarie

Ae

21

Ae

19

2

förste aktuarier1 Ae

21

1

kanslist i rb3

1

byråsekreterare

Ae

19

1

amanuens

1

kassör Ae

10

1

byråinspektör

Ae

19

Ae

17

1

assistent

Ae

17

2

kontorister Ae

9

1

amanuens

Ae

15

1

assistent3

Ag

17

1

kanslibiträde Ae

7

1

assistent

Ae

15

Ae

7

1

assistent

Ae

15

1

biträde i rb

1

förste kansliskr.

Ae

12

1

assistent3

Ag

15

2

kansliskrivare2

Ae

10

1

kanslibiträde3

Ag

7

2

kontorister

Ae

9

Skrivcentralen

2

kanslibiträden2

Ae

7

1

kanslibiträde Ae

7

2

biträden i rb

5 biträden i rb1

Till byrån knutna tjänstemän

med särskilda uppdrag,

förordnade au

Kungl. Maj:t

1 byråchef Ae 26

1 byrådirektör Ae 24

1 förste byråsekr. Ae 21

Kart ellrcgist ersektionen

1 förste aktuarie Ae 23

1 förste aktuarie3 Ae 21

1 amanuens

1 assistent Ae 15

Expeditionen

1 förste expeditionsvakt

1 expeditionsvakt

1 expeditionsvakt

2 biträden i rb

(telefonister)

33 tjänstemän

Ae

Ao

Ae

Kontrollsektionen

1 byråinspektör5

1 assistent

g 9 assistenter

7 1 kanslibiträde

t 29 tjänstemän

Ae 19

Ae 15

Ae 13

Ae 7

1 Härav en ny tjänst

2 Härav en tjänst uppflyttad

3 Ny tjänst

4 Ny tjänst i utbyte mot en amanuenstjänst

5 Efter lönegradsuppflyttning

6 Härutöver avses en journalist och en assistent anställas mot arvoden

Upplysningssektionen

1 byrådirektör3 Ag 26

1 förste byråsekr. Ae 21

1 kanslibiträde3 Ag 7

1 biträde i rb

4 tjänstemän6

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1961

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1961

Innehållsförteckning

Inledning .................................................... 3

Gällande ordning m. m....................................... 5

Allmänna synpunkter på en effektivare prisövervakning ........ 9

Kommittén ................................................ 9

Remissyttrandena .......................................... 10

Vissa tillämpningsfrågor m. m................................. 15

Kommittén ................................................ 15

Remissyttrandena ........................................ 22

Undersökningsverksamheten .................................. 27

Kommittén ................................................ 27

Remissyttrandena ........................................ 33

Upplysningsverksamheten .................................... 39

Kommittén ................................................ 39

Remissyttrandena ........................................ 46

Personalfrågor och kostnader.................................. 49

Kommittén ................................................ 49

Remissyttrandena ........................................ 55

Departementschefen .......................................... 62

Anslag till statens pris- och kartellnämnd ...................... 71

Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar.................... 71

Statens pris- och kartellnämnd: Omkostnader ................ 71

Anslag till ombudsmannaämbete! för näringsfrihetsfrågor........ 72

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Avlöningar ...... 72

Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor: Omkostnader .... 73

Anslag till särskild konsumentupplysning i prisfrågor 73

Hemställan .................................................... 73

Bilaga........................................................ 75

610370 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1961:165 Utlåtande i anledning av väckta motioner om statlig konsumentupplysning och konsumentvaruforskning. s. 5 i texten
  2. Rskr. 1961:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag angående effektivisenng av verksamheten på prisoch konkurrensområdet. a1 i texten
  3. SU 1961:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag angående effektivisering av verksamheten på prisoch konkurrensområdet jämte i ämnet väckta motion s. 1 i texten