Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket

1961-03-03 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:89, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1961

1

Nr 89

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om

polisväsendet i riket; given Stockholms slott den 3 mars

1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni

1925 (nr 170) om polisväsendet i riket.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i polislagens bestämmelser om

tillsättning och entledigande av polismän samt disciplinära åtgärder mot

polispersonal. Genom ändringarna avskaffas valförfarandet vid tillsättning

av polismän i landsbygdsdistrikt, varjämte ett enhetligt förfarande vid

tillsättning och entledigande av polismän åstadkommes för samtliga polisdistrikt.

Förslaget innebär vidare att poliskollegierna avskaffas.

Därjämte föreslås vissa ändringar i polislagen som påkallas av ett till

riksdagen samtidigt avlämnat förslag till åtgärder för förbättring av rekryteringen

till polisväsendet m. m.

Ändringarna avses skola träda i kraft den 1 januari 1962.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 89

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

Förslag

till

Lag

angaende ändring i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet

i riket skall upphöra att gälla samt att 2 §, 7 § 1 mom., 8 §, 11 §, 13 § 2

mom., 15 § 1 och 2 mom., 17 § och 20 § samma lag* skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2 §•

I polisdistrikt skola polismän finnas

anställda i den omfattning, som

erfordras för polisverksamhetens

ombesörjande inom distriktet.

Viss polisman

Erfordras å —

(Föreslagen lydelse)

2 §.

I polisdistrikt skola polismän finnas

anställda i den omfattning, som

erfordras för polisverksamhetens

ombesörjande inom distriktet. Efter

Konungens förordnande skall därjämte

i vissa polisdistrikt anställas

polispersonal för att tillgodose rekryteringsbehovet

i de polisdistrikt,

Konungen bestämmer.

- — andra stycke,

ordningsmän tillsättas.

7 §.

1. Jämväl annan -

Uppkommer i visst fall särskilt behov

av tillfällig polisförstärkning

och kan detta behov icke utan synnerlig

olägenhet tillgodoses på an
-

7 §.

understödd polisskola.

Rekryteringspersonal som avses i

2 § första stycket må användas för

polisverksamhet utanför de polisdistrikt,

för vilka den är anställd.

Uppkommer i visst fall särskilt

behov av tillfällig polisförstärkning

och kan detta behov icke utan synnerlig

olägenhet tillgodoses på annat

1 Senaste lydelse av 2 §, 7 § 1 mom., 11 § 2—5 mom., 15 § 2 mom. och 20 §, se SFS 1953- 442,

fV iJf iSL!F!„o1955i.266’ av 11 § 1 mom'' och 13 § 2 mom- se SFS 1954: 223, av 12 § 2 mom.,

se SFS 1945: 763, och av 15 § 1 mom., se SFS 1932: 447.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kiingl. Maj.ts proposition nr 89 år 1961

(Nuvarande lydelse)

nät sätt, äger länsstyrelsen förordna,

att även annan befattningshavare vid

polisväsendet än som avses i första

stycket må inom länet användas för

polisverksamhet utom det område,

för vilket han är anställd. Då utomordentliga

omständigheter därtill föranleda,

äger Konungen förordna att

befattningshavare som nyss sagts

jämväl eljest må användas för polisverksamhet

utom anställningsområdet.

(Föreslagen lydelse)

sätt, äger länsstyrelsen förordna, att

även annan befattningshavare vid

polisväsendet än som avses i första

och andra styckena må inom länet

användas för polisverksamhet utom

det område, för vilket han är anställd.

Då utomordentliga omständigheter

därtill föranleda, äger Konungen

förordna att befattningshavare

som nyss sagts jämväl eljest må

användas för polisverksamhet utom

anställningsområdet.

8 §. 8 §.

Det åligger---- -----skäligt familj eunderstöd.

Polisdistrikt åligger — —--— — av statsverket.

För särskilda-----— draga försorg.

Har landsting-------å landstinget.

Det åligger annat polisdistrikt än

sådant, varom i 1 § 1 mom. tredje

stycket förmäles, att deltaga i kostnader

för arvoden till elever vid statens

polisskola enligt de grunder,

som av Konungen fastställas.

Angående polisdistrikts----

11 §•

1. I polisdistrikt, som helt eller

delvis består av stad, tillkommer det

länsstyrelsen att tillsätta ordinarie

och extra ordinarie befattningshavare

vid polisväsendet samt att i fall,

då sådant enligt gällade bestämmelser

må ske, från tjänsten på grund

av visad olämplighet skilja dylika

befattningshavare eller annan befattningshavare,

som varit anställd vid

polisväsendet i minst två år i följd.

Det åligger polisdistrikt att enligt

de grunder Konungen fastställer deltaga

i kostnader för avlöning och

övriga kostnader som åsamkas polisdistrikt

i samband med utbildning

av rekryteringspersonal, som avses

i 2 § första stycket.

--i 15 §.

11 §•

1. Det tillkommer länsstyrelsen att

tillsätta ordinarie och extra ordinarie

befattningshavare vid polisväsendet

ävensom att meddela förordnande

att uppehålla ordinarie eller extra

ordinarie befattning eller bestrida

med sådan befattning förenade göromål

i de fall, då tjänstgöringen

kan förutses vara minst sex månader

i följd, samt att, då det enligt

gällande bestämmelser må ske, från

tjänsten eller förordnandet på grund

av visad olämplighet skilja dylika

befattningshavare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1961

(Nuvarande lydelse)

2. Befogenhet att i polisdistrikt,

som i 1 mom. sägs, tillsätta och entlediga

befattningshavare i andra än

där avsedda fall så ock att, där så

erfordras, bestämma den ort, där befattningshavare

skall vara bosatt

tillkommer vederbörande polischef.

3. Då i polisdistrikt, vilket ej omfattar

stad eller köping eller del därav,

skall tillsättas innehavare av polismansbefattning,

som icke är

befälstjänst ( fjärdingsmansbefattning),

har landsfiskalen att avgiva

yttrande angående de sökande med

uttryckligt angivande beträffande

varje sökande, huruvida landsfiskalen

anser honom fullt lämplig för

befattningen eller icke. Därefter skall

i polisdistrikt, som består av en kommun

eller del av sådan, kommunen

förrätta val av sådan polisman. Den

sålunda valde skall av länsstyrelsen

förordnas till innehavare av befattningen,

där icke särskilda skäl annat

föranleda. Består polisdistrikt av

mer än en kommun och har för polisverksamhetens

upprätthållande

bildats kommunalförbund, tillkommer

valrätt, som nyss sagts, förbundets

direktion. Har kommunalförbund

icke bildats, skola samtliga till

polisdistriktet hörande kommuner

var för sig företaga val. Enas kommunerna

om valet, skall vad ovan stadgats

om val i polisdistrikt, som består

av en kommun, äga tillämpning.

Falla kommunernas val å olika personer,

skall en av de av kommunerna

(Föreslagen lydelse)

2. Befogenhet att i andra fall än

som avses i 1 mom. tillsätta och entlediga

befattningshavare samt meddela

förordnande att uppehålla befattning

eller bestrida göromål så

ock att, då så erfordras, bestämma

den ort där befattningshavare skall

vara bosatt tillkommer polischefen

eller, i den mån Konungen medgivit

det, annan högre befattningshavare

inom polisväsendet.

3. Rekryteringspersonal som avses

i 2 § första stycket antages och

entledigas av landsfogden eller, i stad

som är undantagen från området

för landsfogdens polisverksamhet,

polismästaren.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

(Nuvarande lydelse)

valde av länsstyrelsen förordnas till

innehavare av befattningen, där icke

särskilda skäl annat föranleda.

4. Med den inskränkning, som följer

av stadgandet i 3 mom., utövas

i andra polisdistrikt än dem som avses

i 1 mom. de i 1 och 2 mom. nämnda

befogenheterna av länsstyrelsen.

Befogenheten att tillsätta och entlediga

vikarie för befattningshavare

skall dock tillkomma polischefen.

5. Vad i denna paragraf stadgats

om befattningshavare vid polisväsendet

skall icke äga tillämpning å de

vid polisväsendet anställda statstjänstemännen,

polismästare, andra

ledamöter av poliskammare, polisdomare,

polisintendenter, stadsfiskaler,

polisassessorer, polissekreterare eller

polisnotarier.

13 §.

2. Innan annan ordinarie eller

extra ordinarie befattningshavare än

sådan som avses i 11 § 3 mom. tillsättes,

skall, efter det polischefen yttrat

sig angående de sökande, tillfälle

att avgiva yttrande hava beretts polisnämnd,

där sådan finnes, och eljest

vederbörande drätselkammare,

kommunalnämnd eller kommunalförbundsdirektion.

(Föreslagen lydelse)

4. Vad i denna paragraf stadgats

om befattningshavare vid polisväsendet

skall icke äga tillämpning beträffande

tillsättning och entledigande

av de vid polisväsendet anställda

statstjänstemännen, polismästare,

andra ledamöter av poliskammare,

polisdomare, polisintendenter, stadsfiskaler,

polisassessorer, polissekreterare

eller polisnotarier.

13 §.

2. Innan ordinarie eller extra ordinarie

befattningshavare tillsättes

eller förordnande som avses i 11 §

1 mom. meddelas, skall, efter det polischefen

yttrat sig angående de sökande,

tillfälle att avgiva yttrande

hava beretts polisnämnd, där sådan

finnes, och eljest vederbörande drätselkammare,

kommunalnämnd eller

kommunal förbundsstyrelse.

15 §. 15 §•

1. Polisdistrikts kostnader -------av statsmedel.

Stad, som-------av statsmedel.

Kostnaden för poliskollegiernas

verksamhet bestrides av statsmedel.

2. Till kostnaden------av kostnaden.

Efter motsvarande------åsamkats honom.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Till kostnaden för avlöning av den,

som i polisdistrikt, varom i 1 § 1

mom. tredje stycket förmäles, innehar

eller uppehåller icke ordinarie

befattning, bidrager statsverket med

en femtedel.

17 §.

Konungen äger meddela närmare

bestämmelser angående

1) chefskapet över polispersonal;

2) polisskola;

3) tillsättning och entledigande av

befattningshavare vid polisväsendet;

4) polispersonalens tjänstedräkt,

tjänstetecken och beväpning;

5) befattningshavares skyldigheter;
6)

befattningshavares disciplinära

bestraffning;

7) poliskollegiums tjänstgöring

och förfarandet inför poliskollegium;

samt

8) utbetalning av statsbidrag till

polisdistrikt och landsting.

Till kostnaden för avlöning av den,

som i polisdistrikt, varom i 1 § 1

mom. tredje stycket förmäles, innehar

eller uppehåller icke ordinarie

befattning, samt till sådant polisdistrikts

andel jämlikt 8 § femte

stycket i kostnader för avlöning av

rekryteringspersonal bidrager statsverket

med en femtedel.

17 §.

Konungen äger meddela närmare

bestämmelser angående

1) chefskapet över polispersonal;

2) polisskola;

3) tillsättning och entledigande av

befattningshavare vid polisväsendet;

4) polispersonalens tjänstedräkt,

tjänstetecken och beväpning;

5) befattningshavares skyldigheter;
6)

befattningshavares disciplinära

bestraffning; samt

7) utbetalning av statsbidrag till

polisdistrikt och landsting.

20 §. 20 §.

Klagan över-------är bestämd.

Klagan över beslut, som enligt den- Klagan över beslut, som enligt denna

lag meddelas av länsstyrelse eller na lag meddelas av länsstyrelse, må

poliskollegium, må föras hos Ko- föras hos Konungen i vederbörande

nungen i vederbörande statsdeparte- statsdepartement i den ordning, som

ment i den ordning, som nyss sagts, nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1962.

Har före lagens ikraftträdande

kungörelse utfärdats om ledig polismanstjänst

eller om förordnande att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

uppehålla polismanstjänst eller att

bestrida därmed förenade göromål

eller har fråga väckts om entledigande

av befattningshavare som avses

i lagen, skola hittills gällande

bestämmelser alltjämt äga tillämpning

å tillsättningen, förordnandet

eller entledigandet.

Ärenden rörande disciplinär bestraffning,

vilka hänskjutits till poliskollegium

före lagens ikraftträdande,

skola behandlas enligt äldre

lag. Tjänstgöringstiden för dem,

som den 31 december 1961 äro ledamöter

och suppleanter i poliskollegium,

skall utlöpa när samtliga av

kollegiet handlagda ärenden slutligt

avgjorts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga angående ändring

i lagen om polisväsendet i riket samt anför.

I. Inledning

Utvecklingen på samhällslivets olika områden under senare tid har ställt

polisväsendet och dess befattningshavare inför nya uppgifter och problem

av skiftande beskaffenhet. I anslutning härtill har behovet av polisverksamhetens

effektivisering och därför erforderliga åtgärder av organisatorisk

och annan art kommit till uttryck i ett livligt reformarbete. Sålunda

har möjligheter skapats för en mera ändamålsenlig polisdistriktsindelning,

polisskoleväsendet har byggts ut och polisutbildningen förbättrats, polispersonalens

löne- och anställningsvillkor har reglerats och polisens personella

och tekniska resurser har förstärkts. Betydelsefulla reformfrågor befinner

sig på utredningsstadiet. Härvid är i första hand att nämna frågan

om polisväsendets förstatligande, som utredes av 1957 års polisutredning.

Polisverksamhetsutredningen har i ett nyligen avgivet betänkande (stencil,

september 1960) lagt fram förslag angående förbättrad grundläggande utbildning

av polispersonal och polisrekrytering. Till vissa av dessa förslag

återkommer jag senare.

Nämnda reformer och utredningar har främst syftat till att ernå en rationell

organisation av polisväsendet och stärka polisens resurser för att den

skall kunna fullgöra sina uppgifter. Efter hand har det emellertid visat sig

nödvändigt att ägna uppmärksamhet också åt polispersonalens speciella

arbetsvillkor och den inre sidan av polisarbetet. Med stöd av Kungl. Maj :ts

bemyndigande den 25 april 1958 tillkallade jag därför särskilda sakkunniga

för att verkställa utredning rörande arbetsförhållanden och arbetsvillkor

inom polisorganisationen jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Utredningen hade som främsta uppgift att söka klarlägga de för arbets
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

trivseln inom polisväsendet bestämmande faktorerna samt att lägga fram

förslag till åtgärder som kunde vara ägnade att avhjälpa förefintliga brister

och befordra bättre förhållanden inom polisens verksamhetsområde.

De sakkunniga1 — 1958 års utredning angående arbetsförhållandena vid

polisväsendet, i fortsättningen kallad trivselutredningen — har den 8 mars

1960 avlämnat betänkande i ämnet (stencilerat). Utredningen har funnit

att nuvarande arbetsförhållanden inom polisväsendet inte kan betecknas

såsom otillfredsställande rent allmänt sett men att det på sina håll

föreligger brister som förorsakat irritation och missnöje. Det har inte varit

möjligt för utredningen att urskilja någon viss faktor såsom speciellt avgörande

för goda inre förhållanden inom polisväsendet överhuvudtaget.

Förbättringar av de materiella förmånerna, skapande av normer för samarbete

och information, reformer i fråga om utbildning och befordringsmöjligheter

m. m. har självfallet ansetts spela en betydande roll. Det mest

väsentliga för tillfredsställelsen och trivseln i arbetet torde dock enligt

utredningens uppfattning vara i vad mån de i arbetet engagerade individerna

själva besjälas av en önskan att samverka kring syftet att nå så

goda och lugna arbetsförhållanden som möjligt. Utredningen har därför

i första hand sökt belysa vad som kan anses utgöra fundamentala förutsättningar

för dylika förhållanden. Beträffande de omständigheter som

befunnits särskilt betydelsefulla för en förbättring av de inre förhållandena

inom polisväsendet har utredningen fört fram vissa synpunkter och

förslag. Bl. a. må nämnas förslag till ändring i vissa hänseenden av utbildningskurserna

vid statens polisskola, tjänstgöringsplanering för att motverka

enformigheten vid bevakningstjänst, reglering av arbetstiden, bättre

arbetslokaler och utrustning, utbyggd samrådsverksamhet och intern personalinformation,

avskaffande av vissa kommuners rätt att välja polismän

och införande av ett enhetligt tjänstetillsättningsförfarande samt ändrade

bestämmelser om den disciplinära bestraffningsrätten. I allmänhet föranleder

ett godtagande av förslagen inga åtgärder, som kräver riksdagens

medverkan. För att genomföra förslagen angående tjänstetillsättningen och

den disciplinära bestraffningsrätten måste dock ändringar vidtagas i lagen

den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket (polislagen).

Över trivselutredningens förslag har efter remiss yttranden avgivils av

överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län. överståthållarämbetet

har bifogat yttranden från Stockholms rätts- och polisdirektion,

polismästaren i Stockholm, Stockholms poliskommissariesällskap, Stockholms

överkonstapelsförening, Stockholms kriminalpolisförening, Stockholms

poliskonstapelsförening och Kamraterna, förening för Stockholms polismän.

Vid länsstyrelsernas remissvar har fogats särskilda yttranden från

samtliga landsfogdar utom landsfogdarna i Uppsala, Jönköpings, Kalmar,

1 Förre landshövdingen Ruben Wagnsson, ordförande, civilingenjören Bo Ekelund och

folkskoleinspektören rektorn Gösta Vestlund.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

Malmöhus, Värmlands, Jämtlands och Västerbottens län. Vid länsstyrelsernas

yttranden har även fogats yttranden från ett antal poliskammare

och polismästare, stadsfiskaler, landsfiskaler och länsavdelningar av föreningen

Sveriges landsfiskaler ävensom från fyra poliskommissarier, två

kriminalkommissarier och en ordförande i poliskollegium samt från polisföreningen

Kamraterna i Västerås. Vidare har yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, statspolisintendenten, statens polisskola,

polisväsendets organisationsnämnd, polisverksamhetsutredningen, 1957

års polisutredning, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges

polismästare, föreningen Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges landsfiskaler,

svenska polisförbundet, riksförbundet Sveriges polismän, tjänstemännens

centralorganisation, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund och Sveriges juristförbund.

Förut denna dag har på min hemställan beslutats proposition till riksdagen

(nr 88) med förslag till åtgärder för förbättring av rekryteringen

till polisväsendet m. m. Förslaget, som grundar sig på polisverksamhetsutredningens

tidigare nämnda betänkande och i huvudsak innebär en

centralisering länsvis av aspirantutbildningen, föranleder vissa ändringar

i polislagen, vilka lämpligen behandlas i förevarande sammanhang.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga dessa lagstiftningsfrågor.

Jag kommer därvid att först behandla trivselutredningens förslag

för att därefter övergå till de av polisverksamhetsutredningens förslag

föranledda lagändringarna.

II. Av trivselutredningen väckta förslag

Tjänstetillsättning och entledigande av polispersonal

Gällande bestämmelser

De bestämmelser för vilka redogöres i det följande avser polismän som

tillhör högst kommissaries tjänstegrad. Däremot förbigås de föreskrifter

som i förevarande hänseende gäller för de vid polisväsendet anställda statstjänstemännen

samt polismästare, polisintendenter, polisassessorer, polissekreterare

m. fl.

Regler för tillsättning och entledigande av polismän av högst kommissaries

tjänstegrad återfinnes i polislagen, polisreglementet den 4 juni 1948

(nr 332) och polislönereglementet den 14 maj 1954 (nr 226).

Polismän skall enligt 1 § 2 mom. polislönereglementet anställas som innehavare

av ordinarie eller extra ordinarie tjänst, aspiranttjänst, extra tjänst

eller arvodesbefattning. Därutöver förekommer jämlikt 15 § vissa förord
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

nanden att som vikarie uppehålla polismanstjänst och att bestrida göromål

som ankommer på annan befattningshavare. Dylika förordnanden får

endast givas polisman som innehar lönegradsplacerad tjänst. Sålunda må

polisman som innehar sådan tjänst meddelas vikariatsförordnande på ordinarie,

extra ordinarie eller extra tjänst (15 § 1 inom.). Med förordnandet

följer rätt till vikariatsersättning, i regel dock endast om förordnandet omfattar

mer än sju dagar i följd (15 § 4 inom.). Vikariatslöneförordnande

skall i allmänhet meddelas då ordinarie eller extra ordinarie tjänst kan

förutses komma att uppehållas på förordnande med full tjänstgöring under

minst sex månader i följd (15 § 3 inom.). Om någon som inte har lönegradsplacerad

tjänst kommer ifråga till förordnandet, skall han i stället

för att få vikariatslöneförordnande anställas som extra polisman. Slutligen

finnes möjlighet att förordna polisman att bestrida göromål som eljest

ankommer på polismän i högre lönegrad (15 § 2 mom.). Beträffande sådant

förordnande gäller motsvarande regler som för vikariatsförordnande

respektive vikariatslöneförordnande.

Befogenhet att tillsätta polismanstjänster tillkommer enligt 11 § pol islagen

antingen länsstyrelsen eller vederbörande kommunala organ eller

polischefen. Länsstyrelsen tillsätter ordinarie och extra ordinarie polismän

i polisdistrikt som helt eller delvis består av stad. Övriga polismän

i dessa distrikt tillsättes av polischefen (11 § 1 och 2 mom.). I polisdistrikt

som helt eller delvis omfattar köping tillsätter länsstyrelsen alla polismanstjänster

(11 § 4 mom.). I polisdistrikt som ej omfattar stad eller

köping eller del därav tillsättes befälstjänster av länsstyrelsen medan övriga

tjänster tillsättes genom val av vederbörande kommunala representation

(11 § 3 och 4 mom.). Polischefen äger i samtliga distrikt meddela

vikariatsförordnanden (11 § 4 inom.). Kan ordinarie eller extra ordinarie

tjänst förutses komma att uppehållas på förordnande med full tjänstgöring

under minst sex månader i följd skall enligt 42 § polisreglementet samma

förfarande tillämpas som är föreskrivet för tillsättning av tjänsten.

Som framgår av det anförda skall i rena landsbygdsdistrikt polismanstjänster

som inte är befälstjänster tillsättas genom val oavsett om fråga

är om ordinarie eller extra ordinarie tjänst, aspiranttjänst, extra tjänst

eller arvodesbefattning. Valrätten tillkommer kommunalfullmäktige eller,

då kommunalförbund bildats för polisiär samverkan mellan flera kommuner,

förbundsfulhnäktige. Regleras sådan samverkan mellan flera kommuner

genom avtal, förrättas val av varje kommun för sig. Länsstyrelsen har

att meddela förordnande för den som valts av den kommunala representationen,

om inte särskilda skäl föranleder annat. Har samverkande kommuner

vall olika personer utser länsstyrelsen, med nyss angiven begränsning,

en av de valda (11 § 3 inom. polislagen). När ordinarie eller extra

ordinarie polismanstjänst tillsättes av länsstyrelsen skall vederbörande

kommunala organ beredas tillfälle att avge yttrande angående de sökande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1961

(13 § 2 inom.). Polischefen skall yttra sig beträffande sökandenas lämplighet

såväl i nyssnämnda fall som då tillsättningen sker genom val (11 §

3 mom. och 13 § 2 mom.). I polisreglementet gives närmare föreskrifter

om vad som i övrigt åligger polischefen då polismanstjänst blir ledig.

Befogenhet att i administrativ ordning entlediga polispersonal — varunder

här inte inbegripes suspension eller avsättning såsom disciplinära påföljder

— tillkommer i de flesta fall länsstyrelsen. Länsstyrelsen har sålunda

denna befogenhet beträffande all personal i polisdistrikt som ej helt

eller delvis består av stad. Dock äger polischefen entlediga vikarie (11 §

4 mom. polislagen). I stadsdistrikten ankommer det på länsstyrelsen att

entlediga ordinarie och extra ordinarie befattningshavare samt befattningshavare

som varit anställd vid polisväsendet minst två år i följd. Förutsättning

för denna länsstyrelsens befogenhet är emellertid att entledigandet

sker på grund av att vederbörande visat sig olämplig för tjänsten (11 §

1 mom.). Entledigande av befattningshavare i stadsdistrikt i andra än nu

angivna fall ankommer på polischefen (11 § 2 mom.).

Trivselutredningen

Till en början anmärker utredningen beträffande bestämmelserna i 11 §

3 mom. polislagen angående tillsättning av polis in anstjänster

genom val att oklarhet synes råda om vilka tjänster som bör

anses som befälstjänster. Så råder t. ex. tvekan om huruvida samtliga kriminalpolismanstjänster

bör betraktas som befälstjänster. Hittills torde i

allmänhet alla tjänster för vilka krävs genomgång av statens polisskolas

assistentklass ha ansetts som befälstjänster, även om tjänstens innehavare

inte avsetts komma att utöva befäl. Dylika tjänster har alltså tillsatts av

länsstyrelsen utan föregående valförrättning.

Kritik har enligt utredningen riktats även mot själva valförfarandet. I

flera fall har nämligen hävdats att ovidkommande synpunkter påverkat utgången

av valet vid tjänstetillsättningar. Utredningen säger sig inte kunna

bedöma det berättigade i denna kritik. För sin del menar utredningen emellertid

att enbart den omständigheten att risk kan föreligga för obehöriga

hänsynstaganden vid valförrättningar i sig själv utgör tillräckligt skäl för

att avskaffa valförfarandet. Om så sker vinnes tillika enhetlighet beträffande

kommunernas inflytande vid behandling av tjänstetillsättningsfrågorna.

Polisväsendets huvudmän i de rena landsbygdsdistrikten skulle

sålunda, liksom nu är fallet i andra polisdistrikt, endast ha att avge yttrande

vid tillsättning av polismanstjänster. På grund av dessa överväganden

föreslår utredningen att valförfarandet vid tillsättning av polismanstjänster

helt avskaffas.

Utredningen finner det motiverat och lämpligt att man nu även i andra

avseenden undanröjer förefintliga skiljaktigheter i förfarandet vid tjänstetillsättningar

i olika slag av polisdistrikt. Enligt utredningens mening bör

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1961

det liksom hittills t i 11 k o in in a polischefen att meddela vikariatsförordnanden

jämlikt 15 § 1 mom. polislönereglementet. Vidare bör polischefen

äga befogenhet att med användande av den extra anställningsformen

eller mot arvode dels tillsätta vikarier på samtliga tjänster som finnes upptagna

i ett polisdistrikts personalstat och dels förordna om uppehållande

av tillfällig tjänst eller meddela förordnande enligt 15 § 2 mom. polislönereglementet

att bestrida göromål. Undantag från polischefens tillsättningsrätt

bör enligt utredningen emellertid göras då med förordnandet följer rätt

till vikariatslön.

Ytterligare föreslås polischefen få rätt att tillsätta innehavare av rekryteringstjänster

som upptagits i distriktets personalstat. Denna rätt bör

dock finnas endast då fråga är om att antaga polisaspirant, som blivit godkänd

för polismansanställning, eller därmed jämförlig extra polisman. Innan

polischefen antager befattningshavare för sådan varaktig anställning

skall han inhämta yttrande från vederbörande kommunala myndighet.

I alla övriga fall föreslås befogenheten att tillsätta polismanstjänstei

skola tillkomma länsstyrelsen. Denna skall alltså ha att tillsätta

ordinarie och extra ordinarie befattningshavare samt att meddela vikariatslöneförordnanden.

På länsstyrelsen skall således ankomma bl. a.

att liksom hittills befordra polisaspirant till extra ordinarie poliskonstapel

eller antaga den, som äger föreskrivna kvalifikationer, till extra ordinarie

polisman. Innan tillsättning eller antagning sker eller förordnande meddelas

skall polischefen yttra sig angående de sökande samt tillfälle ha beretts

vederbörande kommunala organ att avge yttrande.

Inte heller befogenheten att entlediga polispersonal är f. n. enhetligt

utformad i de olika polisdistrikten. Även härutinnan bör enligt utredningen

likformighet åstadkommas. Utredningen föreslår att rätten att entlediga

befattningshavare skall tillkomma polischefen beträffande all personal

som han enligt utredningens förslag skall äga rätt att anställa. Dessutom

föreslås polischefen få befogenhet att — liksom nu är fallet i stadsdistrikten

— entlediga ordinarie och extra ordinarie befattningshavare av

annan anledning än visad olämplighet för tjänsten.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att valförfarandet vid tillsättning av polismanstjänster

avskaffas vinner allmän anslutning i remissyttrandena. Förslaget

avstyrkes endast av statskontoret och landsfiskalen i örkelljunga

distrikt.

I och för sig finner statskontoret vissa motiv tala för att valförfarandet

bör slopas. Med hänsyn till det arbete som pågår inom 1957 års polisutredning

anser ämbetsverket emellertid att det är mindre välbetänkt alt nu

vidtaga den föreslagna reformen.

Det klagas så ofta på kommunala myndigheters ringa intresse för poli
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1961

sen, framhåller landsfiskalen i Örkelljunga distrikt. Situationen skulle enligt

hans mening ytterligare tillspetsas om landskommunernas gamla rätt

att välja sin polisman tages bort. På grund härav bör val förfarandet bibehållas.

Även de av utredningen framlagda förslagen om kompetensfördelningen

mellan länsstyrelse och polischef i fråga

om tillsättning och entledigande av polispersonal biträdes allmänt i remissyttrandena.

Några remissinstanser anmäler dock avvikande mening

i ett par hänseenden.

Den nu som regel tillämpade ordningen att extra ordinarie polismän

skall tillsättas av länsstyrelsen på förslag av polischefen, vilken ordning

bibehålies i utredningens förslag, finner föreningen Kamraterna i Stockholm

ha visat sig onödigt omständlig när det gäller befordran av polisaspirant

till extra ordinarie poliskonstapel. Föreningen har för sin del inte

kännedom om något fall då en aspirant, som förordats av polischefen, inte

erhållit sådan befordran. Förfarandet saknar alltså all praktisk betydelse.

Polischefen bör därför enligt föreningens uppfattning få befogenhet att själv

besluta om aspirants befordran till extra ordinarie poliskonstapel. Denna

åsikt delas av överståthållarämbetet, som ifrågasätter om inte befordran av

polismän å extra ordinarie tjänster inom den reglerade befordringsgången

skulle kunna ske genom beslut av polischefen.

Den nuvarande ordningen för meddelande av vikariatslöneförordnanden

kritiseras av landsfiskalen i Sollentuna distrikt, som menar att nu gällande

regler för landsbygdsdistrikten utgör en verklig anledning till missnöje

från såväl polischefens som polispersonalens sida. Sedan kungörande, yttrande,

val av kommunen samt ärendets behandling hos landsfogden och

länsstyrelsen avklarats återstår ofta endast några veckor av hela vikariatstiden.

Detta förhållande innebär osäkerhet för polismännen och svårighet

att få goda sökande från andra distrikt. Länsstgrelsen i Stockholms län

anser emellertid för sin del, att vikariatslöneförordnande enligt gällande

bestämmelser skall meddelas av polischefen.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna kan inte anses utgöra en

godtagbar lösning av frågan om tillsättande av polismansbefattning, vilken

förutses komma att med full tjänstgöring uppehållas under minst sex

månader i följd, framhåller landsfiskalen i Mölndals distrikt. Man kan befara

att dessa bestämmelser kommer att avsevärt begränsa rekryteringen

och möjligheterna att tillfälligt anställa extra personal. I de fall då vikariens

tjänstgöring kan beräknas vara minst sex månader utan att vikariatslöneförordnande

kan komma i fråga, kan man inte invänta den omgång

som tillsättningsförfarande genom länsstyrelsen innebär. Än mer fördröjd

blir tillsättningen om den kommunala myndigheten, såsom föreslagits, skall

beredas tillfälle att yttra sig i ärendet.

Den kommunala yttranderätten anser överståthållarämbetet knappast

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1961

befogad vid befordran av polismän å extra ordinarie tjänster inom den reglerade

befordringsgången.

Polismästaren i Stockholm finner det lämpligt att kommunal yttranderätt

stadgas vid antagning av polisaspiranter men anser att bestämmelserna

därom bör utformas med beaktande av angelägenheten att undvika fördröjningar

i handläggningen. I Stockholm tillämpas ett förfarande som

fungerar smidigt och föranleder minsta möjliga tidsutdräkt. Vissa av rättsoch

polisdirektionen inom sig utsedda ledamöter beredes tillfälle att samtidigt

med polispersonalens representanter yttra sig i rekryteringsärendena

vid sammanträde inför polisledningen. Polismästaren anser att författningsbestämmelserna

i ämnet bör utformas så att fortsatt tillämpning av

detta förfarande inte förhindras.

Disciplinär bestraffning

Gällande bestämmelser

Kommunalt anställd polispersonal av högst poliskommissaries tjänstegrad

är enligt polisreglementet underkastad disciplinär bestraffning för

vissa tjänstefel. Disciplinstraff kan sålunda förekomma då polisman i

tjänsten överskrider sin befogenhet, åsidosätter vad som åligger honom

eller eljest visar oförstånd eller oskicklighet samt då han i sin enskilda

vandel förhåller sig på sådant sätt att aktningen för polistjänsten sättes i

fara (31 §). Avgörandet av frågan om dylika tjänstefel skall bestraffas disciplinärt

eller föranleda åtal vid domstol är inom vida gränser överlämnat till

polischefens bedömande (31 § jämförd med 29 §).

Utredning rörande förfaranden som kan bestraffas disciplinärt skall i

regel omhänderhavas av polischefen personligen (34 §). Disciplinstraffen

är varning, förlust av lön i högst en månad, mistning av tjänsten (suspension)

under högst tre månader samt avsättning (31 §). Bestraffningsrätten

tillkommer polischefen eller poliskollegium. Polischefen äger ålägga

varning samt förlust av löneförmåner eller mistning av tjänsten under högst

sju dagar (33 §). Anser polischefen strängare straff böra tillämpas, skall

han hänskjuta frågan om bestraffningen till poliskollegium (12 § 1 mom.

polislagen). Detta är dessutom besvärsinstans i disciplinmål som avgjorts

av polischefen (47 § polisreglementet).

Poliskollegium, som är en administrativ disciplinmyndighet, skall enligt

12 § polislagen finnas i varje landstingsområde samt i stad som inte

deltager i landsting (1 mom.). Det består av fyra ledamöter, som tillsättes

för en tid av fyra år. Ordföranden tillsättes av Konungen och övriga ledamöter

genom val av landstinget respektive stadsfullmäktige. Ordföranden

skall vara borgmästare, lagfaren rådman eller häradshövding. Polischef

eller honom underställd befattningshavare vid polisväsendet får inte tillhöra

kollegiet (2 inom.).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

Förfarandet i disciplinmål regleras i polisreglementet. Vare sig handläggningen

sker inför polischef eller poliskollegium skall förhör hållas med den

polisman förfarandet avser och denne äger rätt att såsom biträde anlita person

som enligt rättegångsbalken är behörig att vara rättegångsombud

(35 §). Inför poliskollegium föres talan av distriktsåklagaren eller vederbörande

statsåklagare. Handläggningen är i princip offentlig (38 §). Parterna

har att sörja för utredningen men poliskollegium må även självmant

töranstalta därom. Till skillnad från vad som är fallet beträffande allmän

domstol äger poliskollegium inte höra personer på ed utan endast upplysningsvis.

Även i övrigt är poliskollegiums befogenheter inskränkta i förhållande

till allmän domstols. Sålunda kan poliskollegium ej utfärda vitesförelägganden,

besluta om hämtning av personer med vilka förhör påkallats,

upptaga frågor om skadestånd eller kostnadsersättningar eller besluta om

sinnesundersökning (37 §). Poliskollegiums befogenhet är helt begränsad

till bedömning av disciplinära förseelser och utmätande av straff för

dessa.

Klagan över poliskollegiums beslut må enligt 20 § andra stycket polislagen

föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement. Besvären prövas

av regeringsrätten.

Trivselutredningen

Utredningen uppehåller sig väsentligen vid poliskollegiums disciplinära

bestraffningsrätt. I förarbetena till gällande polislagstiftning ansågs det,

framhåller utredningen inledningsvis, att polispersonalen hade en vansklig

ställning som lätt utsatte den för klander och misstankar om felaktigt

förfarande i tjänsten. Därtill kom den omständigheten att klandervärt

leverne behandlades som tjänstefel i fråga om polispersonal. Angivna förhållanden

talade för att låta den allmänna medborgerliga uppfattningen

medverka vid bedömandet av polismäns förseelser i tjänsten. Enligt förarbetena

borde polismän därför undantagas från den eljest tillämpade regeln

att disciplinär bestraffningsrätt tillkom vederbörande chefsmyndighet.

Dessa uttalanden har inte stått oemotsagda i senare utredningar som

berört frågan om den disciplinära bestraffningen av polispersonal. Röster

har sålunda höjts för att bestraffningsrätten skulle ankomma på polisorganisationens

egna organ och att poliskollegierna därför inte borde bibehållas.

Ä andra sidan har man ej heller varit främmande för att överflytta

den disciplinära bestraffningsrätten på de allmänna domstolarna. Denna

fråga upptogs till övervägande av 1948 års polisutredning, som emellertid

avvisade en sådan lösning. Motiveringen var närmast att det särskilt med

hänsyn till polistjänstens krav på disciplin syntes nödvändigt att kunna

underkasta polisman disciplinära bestraffningsåtgärder utan att det mera

vidlyftiga domstolsförfarandet anlitades. I överensstämmelse härmed an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 89 år 1961 17

sågs det mera summariska förfarandet inför poliskollegium vara att föredraga.

Enligt vad trivselutredningen anser sig ha kunnat konstatera råder

numera bland polispersonalen allmänt den uppfattningen att en polisman

bör vara berättigad till samma förmån som medborgaren i gemen att få

sin sak prövad inför domstol, om hans förseelse är sådan att det inte ligger

inom polischefens befogenhet att ålägga disciplinstraff eller om polismannen

inte är tillfreds med polischefens straffmätning. Denna inställning hos

polispersonalen torde innebära att allmän domstol bör övertaga poliskollegiums

uppgifter både som omedelbart bestraffande myndighet och som

fullfölj dsinstans.

Med dessa önskemål från polispersonalens sida som utgångspunkt granskar

utredningen de skäl som kan anföras för och emot ett bibehållande av

poliskollegium som disciplinär bestraffningsmyndighet.

Utredningen finner för sin del det vara värdefullt att den disciplinära bestraffningsrätten

med avseende på polispersonal inte begränsas till att

ankomma uteslutande på polisiära organ utan att ett tjänstefel från en

polismans sida skall kunna bedömas under medverkan av den allmänna

medborgerliga uppfattningen. Från denna synpunkt skulle poliskollegium

alltså böra bibehållas. Emellertid ifrågasätter utredningen om poliskollegium

är den rätta formen för medverkan av den allmänna medborgerliga

uppfattningen. Det har erfarenhetsmässigt visat sig att relativt lång tid —

flera månader — kan förflyta innan ett ärende blir slutbehandlat i poliskollegium.

Ett av motiven för poliskollegiernas inrättande, nämligen att nå

ett mera summariskt och snabbt handläggningssätt, kan således inte åberopas

för att bibehålla kollegierna. Härtill kommer att antalet disciplinförseelser

som hänskjutes till poliskollegium är i så hög grad begränsat att det

från administrativa synpunkter inte torde motivera bibehållande av ett

särskilt prövningsinstitut. Utredningen finner sig därför böra stödja polispersonalens

önskemål att poliskollegierna avskaffas och att kollegiernas

funktioner överföres till de allmänna domstolarna. Utredningen lägger

emellertid inte fram något utformat förslag i detta hänseende, enär den anser

det ligga utanför utredningens kompetens att upptaga frågor rörande

erforderliga författningsändringar in. in.

Remissyttrandena

Så gott som alla remissinstanserna förklarar sig i princip dela utredningens

uppfattning att poliskollcgium inte längre bör bibehållas.

I ett par yttranden uttalas dock att avgörandet av frågan om poliskollegiernas

avskaffande måhända bör anstå ytterligare någon tid. Sålunda

anser statskontoret att avgörandet bör ske först sedan 1957 års polisutredning

slutfört sitt abete. Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner för sin

del de av utredningen presenterade uppgifterna om poliskollegiernas verk2

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 89

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1961

samhet inte utgöra tillräckligt underlag för frågans bedömande. Före avgörandet

kan det enligt länsstyrelsen vara skäl att närmare undersöka

mängden och arten av de förseelser, som brukar komma under poliskollegiernas

prövning, den tid som förflyter innan målen slutligen avgöres av

kollegierna och frekvensen av bevisning genom förhör med andra än den

felande.

Vissa uppgifter i nyssnämnda hänseenden lämnas av poliskammaren i

Göteborg och ordföranden i poliskollegiet i Östergötlands läns landstingsområde.

Enligt poliskammarens yttrande hänsköt polischefen i Göteborg

under åren 1955—1959 endast sammanlagt sex disciplinmål till poliskollegium.

Vid poliskollegiet i Östergötlands läns landstingsområde handlades

enligt ordförandens yttrande under åren 1931—1960 tillhopa tio mål, nämligen

ett mål ettvart av åren 1931, 1935, 1941, 1943, 1945 och 1959 samt två

mål ettvart av åren 1942 och 1960. Övriga år, bl. a. åren 1946—1958, var

helt fria från mål.

Det berättigade i uppfattningen att det skulle vara en förmån för polismännen

att få tjänsteförseelser prövade inför allmän domstol betvivlas i

ett flertal remissyttranden. Så anser t. ex. landsfogden i Östergötlands län

att det innebär avsevärt mindre lidande för den enskilde polismannen att

få en disciplinär sak prövad inför poliskollegium än att bli utsatt för den

offentlighet som en rättegång vid allmän domstol medför.

Landsfogden i Västmanlands län påpekar att någon annan besvärsinstans

för klagan över polischefs beslut i disciplinmål måste sättas i poliskollegiums

ställe, om kollegiet avskaffas.

Ett avskaffande av poliskollegierna avstyrkes helt endast av den förut

nämnde ordföranden i poliskollegiet i Östergötlands läns landstingsområde.

Gentemot synpunkten om allmän domstols företräde framför poliskollegium

anföres i detta yttrande att den allmänna medborgerliga uppfattningen

är lika väl representerad i poliskollegium som i allmän domstol. Särskilt

har detta blivit fallet efter hand som nämndemännens antal minskats, en

utveckling som lärer fortsätta såvitt gäller de grövre brottmålen, över poliskollegium

finnes dessutom endast en besvärsinstans medan underrätterna

har två, varför polismannen via poliskollegium får en genväg till

högsta instans. Ej heller är handläggningen mindre noggrann vid kollegium

än vid domstolarna och väntetiden torde i varje fall ej vara längre vid de

förra än vid de senare. Till förmån för poliskollegiernas bibehållande talar

också att allmänheten synes vara föga intresserad av processerna inför kollegierna.

Det enda skäl som talar för överförandet av disciplinmålen till de

allmänna domstolarna anses i yttrandet vara den ringa målfrekvensen vid

poliskollegierna. Ytterligare framhålles att det allmänna inte från kostnadssynpunkt

lärer vinna något på den föreslagna överflyttningen.

Slutligen må nämnas att landsfogden i Älvsborgs län anser det mindre

lämpligt att polischef, som tillika är distriktsåklagare, utför åtal mot honom

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

underställd polispersonal. Ofta uppkommer vid ett brottmålsförfarande

skarpa, ej sällan personligt färgade motsättningar mellan parterna. Med

hänsyn härtill synes det landsfogden lämpligt att statsåklagare så gott som

undantagslöst handlägger ifrågavarande ärenden.

Departementschefen

Såsom jag inledningsvis anfört har det livliga utrednings- och reformarbete

som hittills bedrivits på polisväsendets område framför allt tagit

sikte på polisverksamhetens yttre och organisatoriska sida. Med hänsyn till

den betydelsefulla ställning som polisväsendet intager i det moderna samhället

är det emellertid ett allmänt intresse att även polispersonalens speciella

arbetsvillkor och den inre sidan av polisarbetet ägnas noggrann uppmärksamhet.

Vissa företeelser under senare år synes tyda på att det i synnerhet bland

polispersonalen i de större städerna finnes en brist på trivsel och tillfredsställelse

i arbetet. Detta förhållande torde inte undgå att menligt inverka

på tjänsteutövningen och rekryteringen, något som givetvis i sin tur återverkar

på samhällets förmåga att upprätthålla allmän ordning och säkerhet

och därmed den enskilde medborgarens möjligheter att få hjälp och

skydd från polisens sida. Jag anser det därför vara av största vikt att alla

rimliga åtgärder vidtages som är ägnade att befordra goda och lugna arbetsförhållanden

inom polisens verksamhetsområde. De förslag som i detta

syfte lagts fram av den s. k. trivselutredningen hänför sig till skilda förhållanden

som bedömts vara av betydelse från trivselsynpunkt. På två

punkter har utredningen väckt fråga om ändringar i polislagen. Det gäller

förfarandet vid tillsättning av polismän och den disciplinära bestraffningen

av polisväsendets befattningshavare. I förevarande sammanhang

kommer jag att uppehålla mig endast vid dessa frågor.

Beträffande polispersonalens tillsättning råder skillnad

mellan stad och landsbygd. Skillnaden är historiskt betingad. På landet

har sedan gammalt fjärdingsman valts av menigheten medan polismän i

städerna utsetts i annan ordning. Dessa förhållanden återspeglas i gällande

polislag enligt vilken polismanstjänst, som inte är befälstjänst, på landsbygden

tillsättes genom val av kommunalfullmäktige eller, då kommunalförbund

bildats för polisiär samverkan, av förbundsfullmäktige. Övriga

tjänster tillsättes i dessa distrikt liksom i stadsdistriktcn av länsstyrelsen

eller av polischefen, vilken även äger förordna vikarier. Efter den 1953

genomförda ändringen av bestämmelserna om indelningen i polisdistrikt

har gemensamma polisdistrikt uppkommit, som omfattar stad, köping och

landskommun i olika kombinationer. Med hänsyn härtill har jämväl bestämmelserna

i It § polislagen om tillsättning av polispersonal jämkats

något. Reglerna för stad skall sålunda gälla för hela polisdistriktet även

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr SO år 1961

om distriktet blott delvis består av stad. Består polisdistrikt helt eller delvis

av köping, tillsättes liksom i stadsdistrikten all personal ntan att kommunen

har något avgörande inflytande på tillsättningen. Bestämmelserna

om valförfarande i tillsättningsärenden avser alltså numera endast rena

landsbygdskommuner.

Frågan om införande av ett enhetligt tjänstetillsättningsförfarande inom

polisväsendet har tidigare varit föremål för överväganden. Bedan vid polislagens

tillkomst framlades förslag i sådan riktning, varvid man tänkte sig

att avskaffa den kommunala valrätten i tillsättningsärenden. Förslag härom

förelädes riksdagen, som emellertid ansåg valsystemet böra bibehållas i fråga

om utseende av fjärdingsman. Bakgrunden till detta ställningstagande torde

ha varit att polisgöromålen ofta nog inte gav fjärdingsmännen full sysselsättning.

Dessa befattningar innehades därför i många fall som en bisyssla

vid sidan av annan verksamhet. Läget är i detta avseende ett annat särskilt

efter kommunindelningsreformen och 1953 års lagstiftning rörande indelningen

i polisdistrikt. Distrikten är nu merendels av den omfattning att

varje distrikt bereder sysselsättning åt ett flertal polismän. En fortsatt

utveckling i denna riktning torde vara att förvänta. Det blir alltså för

landskommunerna inte längre fråga om val till en befattning, i mycket påminnande

om en förtroendesyssla, utan om befordran av en tjänsteman

inom polismanskarriären.

Trivselutredningen föreslår i sitt betänkande att kommunernas här berörda

valrätt avskaffas, vilket förslag vinner allmänt gillande av remissinstanserna.

Som jag nyss anfört torde de historiska skäl som tidigare talat för bibehållande

av landskommunernas rätt att välja polismän numera näppeligen

vara bärkraftiga. Det är enligt min mening också förståeligt att — som

utredningen anfört — viss olust yppats inom personalkåren i fråga om

valförfarandet, sedan polismanstillsättningarna även i landskommunerna

fått karaktären av befordran inom en på det hela taget enhetlig polismanskarriär.

Därtill kommer att avskaffande av valförfarandet i landskommunerna

såsom utredningen framhållit öppnar vägen för anordnande av ett

enhetligt tjänstetillsättningsförfarande för polisväsendet i dess helhet.

Jag kan inte dela den uppfattning, som kommit till uttryck i statskontorets

yttrande, att avgörandet av förevarande fråga bör anstå till dess 1957

års polisutredning framlagt resultatet av sitt arbete. Nämnda utredning har

till huvuduppgift att utreda frågan om polisväsendets förstatligande. Ett

avskaffande redan nu av valförfarandet anser jag inte kunna medföra några

olägenheter för den händelse huvudmannaskapet för polisen i framtiden

kommer att övertagas av staten. Inte heller synes erfarenheterna från andra

kommuner än rena landsbygdskommuner tala för att de senare, såsom en

remissinstans befarat, kommer att tappa intresset för polisverksamheten

om de inte längre får välja befattningshavare inom polisen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

Jag ansluter mig alltså till utredningens förslag och den allmänna meningen

bland remissinstanserna att den kommunala valrätten vid tillsättning

av polismän bör avskaffas.

Vad härefter angår rätten att tillsätta polismanstjänster i övrigt har

enligt nuvarande ordning länsstyrelsen denna befogenhet beträffande ordinarie

och extra ordinarie polismanstjänster i stadsdistrikten, befälstjänsterna

i de rena landsbygdsdistrikten och alla tjänster i övriga distrikt.

Andra än nyssnämnda tjänster i stadsdistrikten ävensom vikarier i samtliga

distrikt tillsättes av vederbörande polischef. Som torde framgå av vad

jag redan anfört anser jag i likhet med utredningen att det är lämpligt att

ett enhetligt tillsättningsförfarande nu anordnas för polisväsendets befattningshavare.

Det torde härvid ligga närmast till hands att överlämna åt

länsstyrelsen såsom högsta polismyndighet i länet att tillsätta alla ordinarie

och extra ordinarie polismanstjänster. Häremot har i ett par remissyttranden

invänts att det borde kunna ankomma på polischefen att befordra polismän

på extra ordinarie tjänster inom den reglerade befordringsgången,

d. v. s. att antaga polisaspirant till extra ordinarie poliskonstapel. Som jag

senare skall beröra föreslår jag i annat sammanhang att såväl teoretisk

som praktisk aspirantutbildning i fortsättningen skall ske centralt. Genomföres

en dylik aspirantorganisation kommer rekryteringstjänsterna att försvinna

i de flesta polisdistrikt. Antagande av polisaspirant till extra ordinarie

poliskonstapel i ett distrikt kommer således i regel inte längre att

innebära befordran av personal som redan har anställning i distriktet. Med

hänsyn härtill synes tillsättning även i dessa fall böra ankomma på länsstvrelsen.

Jag föreslår därför att länsstyrelsen får befogenheten att tillsätta

alla ordinarie och extra ordinarie polismanstjänster i samtliga polisdistrikt.

Tillsättningen av befattningshavare på extra tjänster och arvodesbefattningar

torde kunna ankomma på polischefen. Detta överensstämmer med

utredningens av så gott som alla remissinstanser godtagna förslag. Givetvis

är det endast tillsättningen av befattningshavaren som bör ingå i polischefens

åligganden, däremot inte exempelvis beslut om att en tjänst skall

inrättas eller att eu polisman tillfälligt får anställas som personalförstärkning.

Genomföres den föreslagna aspirantorganisationen torde antagning

av polisaspiranter till central utbildning böra göras av den myndighet som

prövar vederbörandes lämplighet för polisyrket, nämligen landsfogdarna

respektive polismästarna i de städer som är undantagna från området för

landsfogdes polisverksamhet.

Polischefen bör liksom hittills ha befogenhet att förordna polisman som

innehar lönegradsplacerad tjänst att uppehålla annan tjänst — vikariatsförordnande

— eller, efter vederbörligt bemyndigande, att bestrida göromål som

eljest ankommer på polismän i högre lönegrad — förordnande att bestrida

göromål. Eu annan ordning torde emellertid vara lämplig i fråga om dylika

förordnanden som är förenade med rätt till vikariatslön. Detta är i re
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

gel fallet då förordnandet kan förutses komma att vara minst sex månader

i följd. Vid sådant förordnande skall enligt 42 § polisreglementet

samma förfarande tillämpas som är föreskrivet för tjänstens tillsättande.

Innebörden härav är bl. a. att förordnandet skall kungöras på samma sätt

som vid tjänstens tillsättande. Att dylikt förfarande skall tillämpas torde

hänga samman med att förordnandet ofta får avgörande inverkan då vakant

tjänst sedermera skall tillsättas. Jag förordar därför att befogenheten att

meddela vikariatslöneförordnanden skall tillkomma länsstyrelsen.

Kommunernas inflytande vid tjänstetillsättningar inom polisväsendet bör,

liksom nu är fallet i andra distrikt än rena landsbygdsdistrikt, ha formen

av yttranderätt. Vederbörande kommun bör sålunda ha beretts tillfälle att

yttra sig innan ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare tillsättes.

Vad jag förut uttalat angående vikariatslöneförordnanden synes mig leda

till, att kommunerna bör få tillfälle att ge sin mening till känna också vid

sådana förordnanden. Däremot torde någon kommunal yttranderätt inte

böra komma i fråga då rekryteringsmyndigheten antager polisaspirant.

\ innes på nu angivet sätt enhetlighet vid tillsättning av polismanstjänster

synes enhetlighet även höra åstadkommas beträffande befogenheten att

entlediga polismän. Jag kan i detta hänseende helt biträda trivselutredningens

av remissinstanserna tillstyrkta förslag, som i huvudsak går ut på

att tillsättningsmyndigheten skall äga entlediga den personal myndigheten

tillsatt. Härvid finner jag i likhet med utredningen att länsstyrelsen dock

inte bör betungas med andra ärenden rörande entledigande än sådana, där

fråga är om entledigande på grund av visad olämplighet för tjänsten. Detta

överensstämmer med gällande regler. Däremot synes den nuvarande bestämmelsen,

att det ankommer på länsstyrelsen att på grund av visad

olämplighet entlediga även den som varit anställd vid polisväsendet minst

två år i följd, komma att sakna nämnvärd betydelse, sedan den föreslagna

aspirantorganisationen genomförts.

För att polischeferna i de större städerna inte skall belastas med samtliga

ärenden rörande tillsättning, vikariatsförordnanden och entlediganden, av

vilka många är av rutinmässig art, anser jag det lämpligt att möjlighet gives

Kungl. Maj:t att medge att dessa ärenden handlägges av annan högre befattningshavare

inom polisväsendet.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att länsstyrelsen skall äga tillsätta

ordinarie och extra ordinarie befattningshavare vid polisväsendet och meddela

vikariatslöneförordnanden samt, då det enligt gällande bestämmelser

må ske, på grund av visad olämplighet för tjänsten eller förordnandet entlediga

dessa befattningshavare. Polisaspirant skall antagas och entledigas

av rekryteringsmyndigheten. Befogenheten att i övrigt tillsätta och entlediga

befattningshavare och att förordna vikarie skall tillkomma polischefen

eller efter Kungl. Maj :ts medgivande annan högre befattningshavare

inom polisväsendet. Vederbörande kommunala organ skall beredas tillfälle

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

att yttra sig i de fall då tillsättning sker eller förordnande meddelas av länsstyrelsen.

I dessa fall skall polischefen liksom nu ha att yttra sig beträffande

de sökandes lämplighet.

Inom statsförvaltningen är den disciplinära bestraffningsrätten

över tjänstemännen i allmänhet överlämnad till närmast överordnade

myndighet. Så är inte fallet inom polisväsendet, såvitt angår befattningshavare

av högst kommissaries tjänstegrad. Polischefen äger visserligen

ålägga disciplinstraff för mindre allvarliga förseelser. Han kan sålunda

ålägga varning samt förlust av lön under högst sju dagar eller suspension

under högst lika lång tid. I övrigt tillkommer emellertid den disciplinära

bestraffningsrätten poliskollegium, som finnes i varje landstingskommun

och varje stad som inte tillhör landstingskommun. Poliskollegium inrättades

vid polislagens tillkomst på förslag av riksdagen. Det består av en av

Kungl. Maj :t utsedd ordförande, som skall vara ordinarie domare, samt tre

av landstinget eller stadsfullmäktige valda lekmän. Skälet för poliskollegiernas

inrättande var bl. a. att polispersonalen ansågs ha en synnerligen

vansklig ställning, som lätt utsatte den för klander och misstankar för felaktigt

förfarande. Den allmänna medborgerliga uppfattningen borde därför

medverka vid bedömandet av disciplinmål för att avlägsna varje fruktan

för godtycke och slapphet eller alltför stor stränghet. Som skäl åberopades

även den omständigheten att inte blott oförstånd och oskicklighet i

tjänsten utan även klandervärt leverne av polisman behandlas som tjänstefel.

Poliskollegium kan ålägga varning, förlust av högst en månadslön eller

suspension i högst tre månader samt i svara fall döma till avsättning från

tjänsten.

Numera har enligt vad utredningen framhåller en alltmer kritisk inställning

till poliskollegierna vunnit insteg bland polispersonalen. Med anledning

härav förordar utredningen att poliskollegierna avskaffas. Utredningens

ställningstagande biträdes med endast ett par undantag av remissinstanserna.

Förfarandet inför poliskollegium påminner i mycket om domstolsförfarandet.

Talan föres av distriktsåklagaren eller vederbörande statsåklagare,

den polisman förfarandet avser äger anlita biträde och förhandlingen

är offentlig. Även domstolsnämnden har sin motsvarighet inom kollegierna.

I vissa hänseenden har poliskollegium dock mindre befogenheter än domstol.

Sålunda äger kollegium inte höra personer under ed eller förordna

om sinnesundersökning. Det saknar också möjlighet att med tvång inställa

någon inför kollegiet. Avsaknaden av dessa möjligheter, särskilt att vittnesförhör

under ed ej kan ske, torde vara ett uttryck för att förfarandet

inför kollegiet avsetts skola vara mer summariskt än ett domstolsförfarande.

Fn annan skillnad i förhållande till domstolarna ligger däri att de

bestraffningsåtgärder som ådömes av kollegierna har karaktären av disciplinstraff.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 89 år 1901

Antalet disciplinärenden som hänskjutes till poliskollegium är mycket

begränsat. Sålunda har, enligt de arbetsredogörelser poliskollegierna årligen

sänder in till inrikesdepartementet, under de senaste fem åren handlagts

i genomsnitt sammanlagt 15 mål om året vid landets 31 poliskollegier.

Som jag nyss nämnt saknar poliskollegium möjlighet att åvägabringa en

fullständig utredning i de mål poliskollegium har att handlägga. Jag kan

i viss mån förstå att detta förhållande kan leda till att den som ställes till

svars inför poliskollegium för allvarligare förseelser måhända ibland får

uppfattningen att målet till hans nackdel avgöres på ett ofullständigt material.

Att nu ge poliskollegierna ökade möjligheter att föranstalta om och

upptaga bevisning synes dock mindre lämpligt med hänsyn till att kollegierna

därigenom skulle ges karaktären av specialdomstolar. Det synes

knappast försvarligt att inrätta sådana domstolar för det ringa antal mål

som handlägges av poliskollegierna. Det ringa antalet handlagda mål gör

ridare att det måste ifrågasättas om det från administrativa synpunkter är

befogat att bibehålla ett särskilt prövningsorgan för polisiära disciplinförseelser.

Med hänsyn till det anförda är jag beredd att ansluta mig till utredningens

mening att poliskollegierna bör avskaffas.

I och föi sig skulle det måhända ligga närmast till hands att överlämna

den disciplinära bestraffning av polispersonal som nu ankommer på poliskollegium

åt polischefen eller annan polisiär myndighet, i första hand

då länsstyrelsen. De skäl som i samband med tillkomsten av polislagen anfördes

till stöd för anordnandet av en särskild disciplinär myndighet för

polispersonalen finner jag emellertid alltjämt tala för att den allmänna

medborgerliga uppfattningen bör medverka vid bedömandet av en polismans

tjänsteförseelser av allvarligare art. Från denna synpunkt synes det

mig lämpligare att bestraffningsrätten beträffande angivna förseelser tillkommer

domstol än att den överlämnas åt polisiär myndighet.

Som jag tidigare antytt kan disciplinstraff åläggas polisman som i

tjänsten överskrider sin befogenhet eller åsidosätter vad honom åligger eller

eljest visar oförstånd eller oskicklighet eller som i sin enskilda vandel

förhåller sig på sådant sätt att aktningen för polistjänsten sättes i fara.

Dessa tjänstefel torde ha väsentligen samma innehåll som motsvarande

tjänstefel i 25 kap. strafflagen. Ett upphörande av poliskollegiernas bestraffningsrätt

utan att denna överlämnas till annat disciplinärt organ synes

därför inte medföra någon ändring i fråga om vilka förfaranden av

polisman som bör föranleda åtgärd mot honom. Dock finnes inte möjlighet

för domstol att såsom är fallet beträffande poliskollegium ålägga varning

eller mistning av lön. Denna omständighet torde emellertid vara av

linga betydelse. Jag anser salunda, att om polischef finner att svårare

straff bor utdömas än vad han själv äger ålägga, han bör vidtaga åtgärder

för anställande av åtal vid domstol.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

Klagan över polischefs beslut i disciplinärende får f. n. fullföljas till

poliskollegium och därifrån till regeringsrätten. Om poliskollegierna avskaffas

måste alltså klagan över polischefs ifrågavarande beslut ske i annan

ordning. Att härvid såsom föreslagits tillåta fullföljd till allmän domstol

synes mig från skilda synpunkter mindre lämpligt. Bl. a. skulle ett sådant

fullföljdsförfarande nödvändiggöra en omfattande processuell särlagstiftning.

Då här dessutom är fråga om smärre förseelser vill jag förorda

att fullföljd mot dessa beslut skall ske i samma ordning som fullföljd över

polischefs beslut i allmänhet, nämligen till länsstyrelsen.

En prövning av tjänstefel från polismans sida i enlighet med vad jag nu

förordat synes mig fylla de anspråk man bör ställa på de organ som har

att bedöma polismans åtgärder och samtidigt tillgodose polispersonalens

förut berörda önskemål. Jag föreslår därför att poliskollegierna avskaffas

och att de förfaranden från polismans sida, som polischefen finner förskylla

svårare påföljd än vad han äger ålägga, skall prövas av allmän domstol

i vanlig ordning. Förslaget föranleder — förutom ändringar i polisreglementet,

vilka sker i administrativ ordning — upphävande av bestämmelserna

i 12 § polislagen om poliskollegium. Vidare medför förslaget vissa

formella ändringar i 15 § 1 mom. samt 17 och 20 §§ polislagen.

De föreslagna ändringarna beträffande tjänstetillsättningsförfarandet

och den disciplinära bestraffningsrätten torde göra vissa övergångsbestämmelser

nödvändiga. Sålunda synes nuvarande regler böra

gälla vid tillsättning och entledigande av befattningshavare som avses i polislagen,

därest före ikraftträdandet av här föreslagna lagändringar kungörelse

utfärdats om ledig tjänst eller vikariatslöneförordnande eller fråga

väckts om entledigande, vare sig entledigandet begärts av befattningshavaren

själv eller initiativet därtill tagits av annan. Beträffande de föreslagna

nya reglerna om disciplinär bestraffning är att märka, att upphörandet av

poliskollegiums bestraffningsrätt inte innebär att motsvarande befogenhet

överflyttas på domstolen utan denna kommer hädanefter att efter åtal i

vanlig ordning pröva de förfaranden, som hittills prövats av poliskollegium.

De ärenden som vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna är

anhängiga hos poliskollegium torde därför böra slutbehandlas av kollegiet.

Jag föreslår att övergångsbestämmelser gives i enlighet med vad jag nu

anfört.

III. Polisaspirantorganisationen

Gällande bestämmelser

Kungl. Maj :t har den 3 april 1959 utfärdat anvisningar rörande rekrytering

och grundläggande utbildning av polispersonal. Enligt dessa skall en

rekryteringsmyndighet finnas i varje län samt i de fem städer som är undantagna

från landsfogdens polisverksamhet. Rekryteringsmyndighet är

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

landsfogden i länet respektive polismästaren i envar av angivna städer. Den

som söker inträde på polismannabanan skall undergå prövning inför rekryteringsmyndigheten.

Godkänd sökande kan antingen erhålla anställning

som polisaspirant eller som därmed jämförlig extra polisman eller också

få tjänstgöra vid polisväsendet som polisrekryt. Polisaspiranten erhåller

en i visst polisdistrikts personalstat upptagen lönegradsplacerad tjänst och

anlitas för vikariats- eller förstärkningstjänstgöring i detta distrikt. Polisrekryten

är däremot inte fast knuten till visst distrikt utan rekyteringsmyndigheten

har att sörja för att han i möjligaste mån beredes fortlöpande

sysselsättning som vikarie inom rekryteringsområdet. Finnes vikariat ej

tillgängligt kan polisrekryten under vissa förutsättningar anlitas för s. k.

särskild polistjänst, som i regel innebär övningstjänstgöring vid ordningsstatspolisavdelning.

Avlöning och andra förmåner åt polisaspirant och därmed jämförlig

extra polisman utges av vederbörande polisdistrikt. Polisrekryt som vikarierar

inom visst distrikt får i regel avlöning därför av distriktet. Anlitas

han för särskild polistjänst erhåller han avlöning eller arvode från visst

polisdistrikt. Under tiden för genomgående av konstapelsklassen vid statens

polisskola erhåller polisaspirant, som innehar i personalstat upptagen rekryteringstjänst,

oavkortad lön från distriktet. Polisrekryt erhåller av statsmedel

arvode under utbildningstiden.

Allmänt statsbidrag till kostnaden för avlöning av den som innehar eller

uppehåller icke ordinarie befattning — alltså bl. a. aspiranttjänst — utgår

enligt 15 § 2 mom. polislagen i allmänhet endast till annat polisdistrikt än

sådant som består av stad med minst 10 000 invånare. Bidragets storlek

motsvarar en femtedel av polisdistriktets berörda kostnader. Till övriga

polisdistrikt utgår inget statsbidrag för nyss angivna kostnader. Arvode

som polisdistrikt utger till polisrekryt som fullgör särskild polistjänst gottgöres

alltid distriktet av statsmedel (förenämnda anvisningar, avd. VI).

Jämlikt 8 § femte stycket polislagen skall polisdistrikt som utgöres av

stad med minst 10 000 invånare, och som alltså normalt ej får allmänt

statsbidrag, bidraga till kostnaden för sådana arvoden som enligt det förut

anförda utgår till vissa elever vid polisskolan. Närmare bestämmelser om

grunderna för bidragets bestämmande har fastställts i kungörelsen den 26

maj 1954 (nr 465) angående vissa polisdistrikts bidrag till kostnader för

arvoden till elever i statens polisskolas konstapelsklass. Enligt 1 § skall

bidraget motsvara den del av kostnaden som belöper på polisdistriktet enligt

förhållandet mellan å ena sidan antalet polismanstjänster som finnes

inrättade för distriktets eget behov samt å andra sidan antalet polismanst

jänster i riket.

Om man bortser från stats- och reservpolisen är polispersonalens tjänstgöring

regelmässigt begränsad till det polisdistrikt där den är anställd.

Sådan polispersonal till vars avlöning statsbidrag utgår har emellertid en
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

ligt 7 § 1 mom. första stycket polislagen en allmän skyldighet att vid behov

tjänstgöra utanför anställningsdistriktet. Detta är även förhållandet beträffande

den som är elev vid någon av staten bekostad eller understödd

polisskola. Vad gäller annan polispersonal —- i allmänhet polispersonal i

städer med minst 10 000 invånare — föreligger ingen motsvarande tjänstgöringsskyldighet.

Uppkommer i visst fall särskilt behov av tillfällig polisförstärkning

och kan behovet inte utan synnerlig olägenhet tillgodoses på

annat sätt, kan länsstyrelsen dock förordna att sistnämnda personal får

användas för polisverksamhet utanför anställningsområdet men endast

inom samma län. Även eljest kan denna personal efter Konungens förordnande

användas utanför anställningsområdet; dylikt förordnande kan givas

blott då utomordentliga förhållanden föranleder det (7 § 1 mom. andra

stycket).

Förslag till särskild aspirantorganisation

I den tidigare omnämnda propositionen nr 88 har — såsom där närmare

utvecklats — på grundval av polisverksamhetsutredningens betänkande

föreslagits inrättande av en särskild aspirantorganisation. Förslaget

innebär i huvudsak följande. Landsfogdarna och polismästarna i de

fem städer som är undantagna från området för landsfogdes polisverksamhet

skall alltjämt vara rekryteringsmyndigheter. Denna myndighet

prövar den sökande och antager godkänd sökande till polisaspirant, vilken

benämning skall användas på all rekryteringspersonal. Aspiranterna föres

samman i en särskild rekryterings- och utbildningssektion för varje län

respektive envar av nyssnämnda städer. Sektionen knytes i rekryteringsområde

som består av flera polisdistrikt till poliskåren i ett distrikt, regelmässigt

en större stad inom rekryteringsområdet. Aspiranterna skall under

den tid de tillhör sagda poliskår genomgå dels praktisk utbildning vid

kåren och dels teoretisk utbildning vid statens polisskola under sammanlagt

tio månader samt därefter tagas i anspråk för vikariats- eller förstärkningstjänstgöring

i andra polisdistrikt. Fördelning av tjänstgöringen på polisdistrikten

göres av rekryteringsmyndigheten. Färdigutbildad aspirant, som

inte erhåller fortlöpande sysselsättning genom dylik tjänstgöring, bör tagas

i anspråk för tjänstgöring vid statspolisavdelning. Aspirant som efter ett

års anställning vid polisväsendet ej erhållit anställning som extra ordinarie

poliskonstapel på en i personalstat upptagen tjänst skall med bibehållen

placering vid utbildningssektionen antagas till extra poliskonstapel. Tjänstgöringen

vid aspirantkadern förutsättes fortgå högst tre år.

I den mån polisaspirant eller i aspirantorganisationen kvarstående extra

poliskonstapel utnyttjas för vikariats- eller förstärkningstjänstgöring inom

visst polisdistrikt eller för tjänstgöring vid statspolisavdelning skall därav

föranledda avlönings- och andra kostnader betalas av vederbörande distrikt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 89 år 1961

respektive staten. Övriga kostnader för aspirantpersonalens avlöning och

tjänstedräkt samt kostnader för handledare under den praktiska utbildningen

och för administration kommer emellertid att belasta det polisdistrikt

till vars poliskår personalen är knuten. Enligt polisverksamhetsutredningens

förslag bör de icke statsbidragsberättigade polisdistrikten

inom rekryteringsområdet bidraga till nu berörda avlöningskostnader efter

samma grunder som f. n. gäller för dessa distrikts skyldighet att bidraga

till kostnaden för arvoden till polisrekryter. Staten bör enligt utredningens

mening ikläda sig den del av avlöningskostnaderna som hänför sig till statspolisen

och de statsbidragsberättigade distrikten samt hela kostnaden för

handledararvoden. Administrationskostnaderna anses böra stanna på utbildningsdistriktet.

Utredningens förslag har dock inte godtagits i den proposition

som jag förut omnämnt. Staten har där ansetts böra bidraga endast

med 20 procent av den del av avlöningskostnaden som hänför sig till statsbidragsberättigade

polisdistrikt liksom hittills varit fallet beträffande avlöning

till innehavare av aspiranttjänster i dessa distrikt samt inte i någon

mån till kostnaden för arvode till handledare.

Departementschefen

Den grundläggande fackutbildningen av rekryteringspersonal inom polisväsendet

äger f. n. rum i de olika polisdistrikten. Polisaspiranten erhåller

en lönegradsplacerad tjänst, som är upptagen i distriktets personalstat, och

anlitas för vikariats- och förstärkningstjänstgöring. För polisyrket godkänd

person, som inte erhåller en dylik aspiranttjänst men ställt sig till

förfogande för tjänstgöring inom polisväsendet, polisrekryt, utnyttjas för

vikariats- eller förstärkningstjänstgöring i polisdistrikten och får då ersättning

av vederbörande distrikt eller för tjänstgöring vid statspolisavdelning,

varvid ersättningen till honom slutligt gäldas av staten. Under tiden

för genomgång av konstapelsklassen i statens polisskola får polisaspirant

oavkortad lön från det polisdistrikt där han är anställd medan polisrekryt

erhåller dagarvode av statsmedel.

Generellt bidrag till avlöning av polispersonal, s. k. allmänt statsbidrag,

utgår regelmässigt endast till polisdistrikt som består av landsbygd eller

helt eller delvis av stad med mindre än 10 000 invånare eller köping. Bidraget

utgör enligt 15 § 2 mom. sista stycket polislagen en femtedel av avlöningskostnaden

såvitt gäller bl. a. aspiranttjänster. Övriga polisdistrikt

erhåller inget som helst bidrag till avlöningar till dessa befattningshavare.

Däremot är dessa polisdistrikt, men ej de statsbidragsberättigade, skyldiga

att bidraga till statens kostnader för arvoden till polisrekryter med

en på visst sätt bestämd kvotdel av kostnaden. Denna skyldighet är fastslagen

i 8 § femte stycket polislagen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kurigl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

Enligt vad som föreslås i proposition nr 88 skall utbildningen av polisaspiranter

för ett helt rekryteringsområdes behov i fortsättningen ske

centralt vid en poliskår, moderkår, inom varje område. Förslaget innebär

att alla aspiranter som erfordras för rekryteringsområdets behov skall anställas

vid moderkåren och under anställningen där genomgå 10 månaders

utbildning. Efter utbildningstidens slut avses aspiranterna komma att efter

hand anställas på ordinarie eller extra ordinarie tjänster i områdets polisdistrikt.

Den som ej genast får sådan anställning skall användas för vikariats-

och förstärkningstjänstgöring i distrikten eller för tjänstgöring vid

statspolisen, varvid han efter ett års anställning vid polisväsendet antages

som extra poliskonstapel i moderkåren. Av dylik tjänstgöring föranledda

avlönings- och andra kostnader skall självfallet vederbörande distrikt respektive

staten svara för. Moderkårens polisdistrikt kommer alltså att till

följd av centraliseringen av aspirantutbildningen belastas med kostnader

för avlöning och andra förmåner åt aspiranterna endast under de 10 månader

utbildningen varar. Detta distrikt kommer vidare att få svara för

arvoden till handledare för aspiranterna under den praktiska utbildningen

av dem och för administrationskostnader. Sist angivna avlönings*, handledar-

och administrationskostnader faller f. n. på de polisdistrikt där rekryteringstjänster

finnes inrättade. Med hänsyn härtill är det enligt min

mening rimligt att dessa distrikt i fortsättningen deltager i motsvarande

kostnader som kommer att belasta moderkårens polisdistrikt. Eftersom

aspirantorganisationen skall tillgodose rekryteringsbehovet och behovet av

personal för vikariats- och förstärkningstjänstgöring även i de distrikt

som f. n. inte har rekryteringstjänster bör också nyssnämnda distrikt bidraga

till kostnaderna. Fördelningen av kostnaderna på rekryteringsområdets

polisdistrikt, moderkårens distrikt inräknat, torde böra ske efter

förhållandet mellan å ena sidan antalet polismanstjänster i varje distrikt

och å andra sidan antalet polismanstjänster i hela området.

Till följd av det anförda bär i polislagen intagas föreskrifter om skyldighet

för polisdistrikt som Kungl. Maj :t bestämmer att anställa polisaspiranter

för rekryteringsområdets behov och för övriga distrikt inom området

att deltaga i de kostnader som på grund härav åsamkas förstnämnda

distrikt. Jag föreslår att sådana föreskrifter gives i 2 och 8 §§ polislagen.

Närmare bestämmelser om indelningen i rekryteringsområden samt fördelningen

av kostnaderna och regleringen av dem torde få utfärdas i administrativ

ordning.

Enligt den nya aspirantorganisationen kommer alla som antages till po1

ismannabanan att vinna anställning såsom polisaspiranter. Antagning av

polisrekryter skall alltså inte längre förekomma. Med hänsyn härtill torde

föreskriften i 8 § femte stycket polislagen böra utgå.

De polisdistrikt som för närvarande får allmänt statsbidrag till avlöning

av polisaspiranter avses bli bibehållna vid denna förmån. Statsbidra
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1961

get synes därvid böra utgå å den del av distriktets kostnader för den centrala

aspirantutbildningen som utgör avlöningar till aspiranterna. En sådan

ordning medför en formell ändring i 15 § 2 mom. sista stycket polislagen,

enligt vilken statsbidrag f. n. utgår till kostnaden för avlöning endast till

den som är anställd inom vederbörande polisdistrikt. Eftersom så inte blir

fallet beträffande andra polisdistrikt än moderkårens i fråga om polisaspiranter

som undergår utbildning bör i nyssnämnda stycke göras ett tilllägg

av innehåll att statsverket bidrager även till polisdistrikts andel i de

kostnader för avlöningar åt polisaspiranter som åsamkas moderkårens

polisdistrikt.

Polispersonal i polisdistrikt, som åtnjuter allmänt statsbidrag, får användas

för polisverksamhet även i andra polisdistrikt såväl inom som utanför

länet. Motsvarande gäller för elev vid polisskola som bekostas eller understöds

av staten. Annorlunda ställer det sig med polispersonal i distrikt

som inte får allmänt statsbidrag. Jag bortser här från stats- och reservpolispersonal.

Annan personal i dylikt distrikt får användas i annat distrikt

inom länet endast om särskilt behov av tillfällig polisförstärkning uppkommer

i visst fall och detta behov dessutom inte kan tillgodoses på annat

sätt utan synnerlig olägenhet. Om utomordentliga omständigheter föranleder

det får denna personal även eljest användas utanför anställningsområdet.

Härför fordras dock Kungl. Maj :ts förordnande.

Den föreslagna centrala aspirantutbildningen torde så gott som undantagslöst

komma att äga rum vid poliskåren i stad som inte får allmänt statsbidrag.

Som jag nyss sagt får polispersonalen i en sådan stad som regel

inte användas för tjänstgöring utanför anställningsområdet. Sedan polisaspiranterna

färdigutbildats skall de, med bibehållen placering vid aspirantkåren,

normalt användas för vikariats- eller förstärkningstjänstgöring

även i andra polisdistrikt inom rekryteringsområdet. Gällande bestämmelser

synes inte lägga hinder i vägen härför, då ju aspiranterna anställes för

hela rekryteringsområdets behov. Det torde emellertid vara lämpligt att

aspiranterna i likhet med polisskoleeleverna kan få användas för polisverksamhet

också utanför rekryteringsområdet. Sådant ianspråktagande torde

dock böra komma ifråga endast då behov föreligger av tillfällig polisförstärkning

i visst fall. För att polisaspiranterna skall kunna tagas i anspråk

i enlighet med vad jag sist anfört fordras ändring av gällande regler

rörande möjlighet att taga i anspråk polispersonalen i icke statsbidragsberättigade

distrikt för polisverksamhet utanför det egna distriktet.

Stadgande härom torde böra inflyta som ett andra stycke i 7 § 1 mom.

polislagen, som avhandlar ifrågavarande möjlighet såvitt angår annan

polispersonal än stats- och reservpolispersonal. Beslut om polisaspiranternas

tjänstgöring utanför rekryteringsområdet anser jag böra fattas av rekryteringsmyndigheten,

som i övrigt avses skola ha tillsynen över aspiranttjänstgöringen.

Det nuvarande andra stycket i 7 § 1 inom., i vilket gällande

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1961

bestämmelser i förevarande hänseende beträffande polispersonal i icke

statsbidragsberättigade polisdistrikt är intagna, bör efter en formell ändring

utgöra ett tredje stycke i momentet.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom inrikesdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1925 (nr

170) om polisväsendet i riket.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1962.

IV. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nyssnämnda inom

inrikesdepartementet upprättade förslag till lag angående ändring i lagen

den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Erik Andersson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:336 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majris ''proposition med förslag till förordning om förfarandet i anmärkning smål, m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1961:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den Ii juni 1925 s. 1 i texten