Sök i Ratio Lex

Angående ändring av vissa postavgifter m. m

1961-03-03 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:90, Angående ändring av vissa postavgifter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1961

1

Nr 90

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring av

vissa postavgifter m. m.; given Stockholms slott den

3 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående villkoren

för postbefordran av tidningar (postal tidningsförordning), dels bifalla de övriga

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

1. Ny tidningsförordning. I fråga om organisationen av postverkets tidningsrörelse

föreslås, att de nuvarande postabonnemangen avvecklas och

ersättes med oadresserade utgivarkorsband. Postverket skall emellertid åtaga

sig att beträffande vissa tidningar tills vidare ombesörja abonnemangsbokföringen.

Förslag framlägges om ett nytt avgiftssystem, grundat på fyra

komponenter. En taxehöjning av ca 13 % föreslås för att kompensera kostnadsökningar.

Vid utformningen av taxeförslaget har eftersträvats, att taxehöjningen

skall åläggas olika kategorier av tidningar så jämnt som möjligt.

Ett genomförande av förslaget beräknas — inklusive en rationaliserings*

vinst av ca 5 mkr — förbättra postverkets driftresultat med ca 10,5 mkr för

helt år. En icke obetydlig förlust kommer dock alltjämt att kvarstå för post

verkets tidningsrörelse. Den nya förordningen avses skola träda i kraft den

1 januari 1962.

2. Höjning av paketportona. I syfte att förbättra postverkets driftresultat

och att samordna paketavgifterna med statens järnvägars motsvarande taxor

föreslås en höjning av paketportona med i genomsnitt ca 20 %.

3. Rabatt å postavgifter. Generalpoststyrelsen föreslås få rätt att medge

nedsättning i postavgifter i fall då överenskommelse kan träffas med avsändare

om särskilda anordningar för att underlätta försändelsernas postbehandling.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 90

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

Förslag

till

Förordning

angående villkoren för postbefordran av tidningar (postal tidnings
förordning)
Härigenom

förordnas som följer:

1 §

Denna förordning äger tillämpning vid postbefordran inom riket av sådan

i Sverige tryckt och utgiven periodisk skrift, som äger karaktär av tidning

eller tidskrift.

Om särskilda omständigheter föreligga, äger Kungl. Maj :t medgiva, att

förordningen må tillämpas jämväl å periodisk skrift, som tryckes utom

riket.

Periodisk skrift, varå denna förordning äger tillämpning, benämnes i det

följande tidning.

2 §

Tidning, som skall befordras enligt denna förordning, skall införas i en

tidningstaxa, som årligen utgives av generalpoststyrelsen.

För införande i tidningstaxan erlägges årlig grundavgift. Storleken av

denna avgift framgår av bilaga till denna förordning.

3 §

Tidning må befordras enligt denna förordning antingen såsom utgivarkorsband

eller såsom kommissionärskorsband.

Tidning, som utkommer oftare än en gång i veckan, må ej sändas såsom

utgivarkorsband till mottagare, vilken bor eller vistas å tidningens utgivningsort

och vars post utdelas av brevbärare inom ortens sammanhängande

bebyggelse; generalpoststyrelsen dock obetaget att i särskilt fall annorlunda

bestämma.

Kommissionärskorsband må användas endast vid försändning till återförsäljare

av eller ombud för sådan tidning, som utkommer minst tolv gånger

om året; generalpoststyrelsen dock obetaget att i särskilt fall medgiva undantag

härifrån. Kommissionärskorsband skall avhämtas av mottagaren på

adressorten.

4 §

Vikten av utgivarkorsband eller kommissionärskorsband må ei överstiga

20 kilogram.

5 §

Befordringsavgift för utgivarkorsband och kommissionärskorsband beräknas

på sätt framgår av bilaga till denna förordning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1961

6 §

Utgivarkorsband eller kommissionärskorsband, som blir obeställbart, är

postverket icke skyldigt att återbefordra till avsändaren med mindre denne

för återbefordringen erlägger avgift såsom för korsband i allmänhet innehållande

trycksaker.

1 §

Hava generalpoststyrelsen och tidningsföretag överenskommit, att postverket

skall vidtaga speciell åtgärd för tidningens postbehandling eller utgiva

särskilt tilläggstryck till den i 2 § omförmälda tidningstaxan, har tidningsföretaget

att till postverket erlägga den avgift, som generalpoststyrelsen

med hänsyn till uppkommande ökning av postverkets kostnader bestämmer

för åtgärden.

8 §

Villkoren för befordran av tidningsbilaga i utgivarkorsband och kommissionärskorsband

fastställas av Kungl. Maj :t.

9 §

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning utfärdas

av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av generalpoststyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962, då förordningen den

22 april 1932 (nr 75) angående villkoren för postbefordran av tidningar och

andra periodiska skrifter upphör att gälla.

Avgifterna enligt den nya förordningen skola jämväl under år 1961 tilllämpas

i fråga om anmälningar till tidningstaxan samt utdelnings- och

indragningskort, som avse år 1962.

Beträffande tidning, som utkommer med minst två nummer i veckan och

vars postabonnerade upplaga under första halvåret 1961 uppgår till minst

1 000 exemplar, skola tills vidare gälla följande särskilda bestämmelser.

Abonnemangsbokföring beträffande oadresserade utgivarkorsband må efter

överenskommelse mellan generalpoststyrelsen och tidningsföretaget tills

vidare ombesörjas av postverket. Har inslagning av tidningen under år 1961

ombesörjts av postverket, må mellan generalpoststyrelsen och tidningsföretaget

träffas överenskommelse, att inslagning alltjämt skall tills vidare ombesörjas

av postverket. För befordran av sådana oadresserade utgivarkorsband,

som här avses, gälla de avgifter, som intagits i bilaga till denna förordning,

punkt V.

Om särskilda skäl föreligga, må bestämmelserna i tredje stycket tillämpas

jämväl å annan tidning än där sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

Periodicitet

minst 2 nr

per vecka

öre

Bilaga

Periodicitet

mindre än 2

nr per vecka

öre

I Grundavgiften utgör, oavsett tidningens periodicitet, 125

kronor per edition och är.

II Befordringsavgiften för adresserat utgivarkorsband utgör:

a) för varje tidningsexemplar............................ 1;6

b) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda

vikten av på en gång avlämnade försändelser...... 39

III Befordringsavgiften för utgivarkorsband, som avlämnas till

postbefordran utan att vara försett med mottagarens namn

och adress och för vilket abonnemangsbokföringen icke ombesörjes

av postverket, utgör:

a) för varje utdelnings- eller indragningskort, som av tidningsföretaget

överlämnas till postverket, inbegripet avgift

för kortets befordran.................................... 20

b) för varje tidningsexemplar............................ 2,1

c) för varje helt eller påbörjat kilogram av den samman
I,

lagda vikten av på en gång avlämnade försändelser...... 39

d) för varje tidningsexemplar, som inslås av postverket, en

särskild avgift, som framgår av tabellen under punkt V d)

IV Befordringsavgiften för kommissionärskorsband utgör:

a) för varje försändelse.................................. 7

b) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda

vikten av på en gång avlämnade försändelser...... 39

V Befordringsavgiften för utgivarkorsband, som avlämnas till

postbefordran utan att vara försett med mottagarens namn

och adress, och för vilket abonnemangsbokföring och i förekommande

fall inslagning ombesörjes av postverket, utgör:

a) för varje utdelningskort, som av tidningsföretaget över
-

lämnas till postverket .................................. 65

b) för varje tidningsexemplar............................ 2,4

c) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda

vikten av på en gång avlämnade försändelser...... 39

d) för varje tidningsexemplar, som inslås av postverket, en

särskild avgift, som beräknas på sätt framgår av nedanstående

tabell:

2,6

48

20

3,1

48

7

39

65

3,4

48

Medelvikt

per nummer

Medeltal

exemplar per postanstalt

gram

ej över

2

öre/ex

över 2

men ej

över 3,5

ör e/ex

över 3,5

men ej

över 5

öre/ex

över 5

men ej

över 10

ör e/ex

över 10

men ej

över 25

öre/ex

över 25

men ej

över 50

öre/ex

över 50

men ej

över 100

ör e/ex

över

100

ör e/ex

Inslagning på dagtid

(kl 6—19)

ej över 100 ..........

3,3

2,9

2,6

2,1

1,9

1,5

1,1

0,7

över 100 men ej över 250

3,7

3,3

3,0

2,3

2,0

1,6

1,2

0,8

över 250..............

4,1

3,7

3,4

2,4

2,1

1,7

1,4

0,9

Inslagning på nattid

(kl 19—6)

ej över 100 ..........

4,1

3,6

3,3

2,7

2.4

1,8

1,5

0,9

över 100 men ej över 250

4,5

4,1

3,7

2,8

26

2,0

1,6

1,0

över 250..............

5,1

4,5

4,2

2,9

2,7

2,1

1,7

1,2

Uppkommer brutet öretal vid beräkning enligt ovanstående tabeller av befordringsavgift för

försändelser, som på en gång avlämnas till befordran, skall summan höjas till närmaste hela

öretal.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

5

Utdrag av protokoll över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, fråga om

ändring av vissa postavgifter m. m. samt anför därvid följande.

Med skrivelse den 15 december 1960 har generalpoststyrelsen överlämnat

förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar

(tidningsförordning). Styrelsen har vidare i skrivelse den 10 januari

1961 föreslagit vissa höjningar av postbefordringsavgifterna för inrikes paket.

Slutligen har styrelsen i skrivelse sistnämnda dag hemställt om be-,

myndigande att i vissa fall medge rabatt på postavgifter.

Jag anhåller att få upptaga de i nämnda skrivelser aktualiserade spörsmålen

till behandling.

1. Tidningsförordningen ,

Gällande bestämmelser m. m.

Distributionen av tidningar faller i Sverige icke under postmonopolet,

utan den sker förutom genom postverket även genom andra distributionsorgan.

Ur postal synpunkt är tidningarna till sin natur trycksaker och kan försändas

på de villkor, som allmänt gäller för sådana, framför allt då i trycksakskorsband.

Detta försändningssätt användes vid lidningsförsändning

från privatpersoner. Sedan länge har det emellertid funnits särskilda förmånliga

villkor för tidningsförsändning från utgivarna. Dessa villkor är

fastställda av riksdagen och meddelas i en av Kungl. Maj :t i överensstämmelse

med riksdagens beslut utfärdad förordning, den s. k. tidningsförordningen.

Nu gällande tidningsförordning utfärdades den 22 april 1932 (SFS nr

75) och trädde i kraft den 1 januari 1933. I förordningen har sedermera

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

vidtagits ändringar den 28 mars 1941 (nr 166), den 9 maj 1947 (nr 176),

den 19 mars 1948 (nr 113), den 11 maj 1951 (nr 250), den 15 maj 1952

(nr 217), den 10 maj 1957 (nr 134) och den 5 juni 1959 (nr 305). I fråga

om den sistnämnda ändringen må här erinras om följande.

I ett den 10 november 1958 dagtecknat betänkande hade tidningsförordningsutredningen

framlagt bl. a. principförslag i fråga om tidningsrörelsens

organisation, avgiftssystemets konstruktion och avgifternas storlek

samt förslag till ny tidningsförordning. De av utredningen framlagda förslagen

hade godtagits av generalpoststyrelsen. Förslagen hade också godtagits

av Svenska tidningsutgivareföreningen och Föreningen Svensk fackpress

utom vad angick storleken av postavgifterna.

En på utredningens uppdrag företagen kostnadsundersökning utvisade,

att postverkets merkostnader för tidningsrörelsen vid 1955 års trafikvolym

och kostnadsnivån i mars 1958 uppgick till ca 60 mkr per år. De häremot

svarande intäkterna beräknades till ca 30 mkr per år. Bristen i fråga om

täckning av merkostnaderna utgjorde alltså 30 mkr årligen. Såväl postverkets

som tidningarnas representanter i utredningen var eniga om att

godtaga resultatet av kostnadsundersökningen som ett tillfredsställande

mått på postverkets kostnader för tidningsrörelsen.

Tidningsförordningsutredningens förslag till avgiftshöjningar innebar,

att postverkets årliga underskott på tidningsrörelsen under perioden 1960—

1962 skulle nedbringas med ca 18 mkr och under perioden 1963—1964 med

ca 25 mkr. Utredningen ansåg i likhet med postverket att målsättningen

på längre sikt för avgiftssättningen borde vara, att postverket skulle erhålla

täckning för sina merkostnader för tidningsrörelsen samt skäligt bidrag

till de gemensamma kostnaderna för poströrelsen.

Efter överläggningar mellan kommunikationsdepartementet och representanter

för tidningarna träffades en överenskommelse som innebar, att

avgifterna för tidningsbefordran skulle fastställas så, att postverkets underskott

på tidningsrörelsen under vart och ett av åren 1960—1964 skulle

nedbringas med 15 mkr. Sedan överenskommelsen godkänts av Svenska

tidningsutgivareföreningens styrelse, framlade Kungl. Maj :t för riksdagen

ett förslag till ny tidningsförordning, som i fråga om organisationen och avgiftssystemets

konstruktion överensstämde med vad tidningsförordningsutredningen

förordat (prop. 1959: 94).

Bevillningsutskottet (uti. nr 39) fann vid sin prövning av ärendet, att

en höjning av avgifterna i tidningsrörelsen var motiverad. Höjningen borde

emellertid enligt utskottet genomföras såsom ett provisorium medelst

en i huvudsak likformig procentuell uppräkning av avgifterna i den gällande

tidningsförordningen på sådant sätt, att postverket tillfördes ytterligare

inkomster å ca 10 mkr av tidningsdistributionen. Utskottet föreslog,

att avgifter av sådan storlek skulle tillämpas under åren 1960 och 1961.

Utskottet förutsatte att Kungl. Maj :t skulle med ledning av erfarenheterna

under denna tid ytterligare pröva frågan om vilket avgiftssystem, som kun
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

7

de anses skäligt och ändamålsenligt med hänsyn till tidningarnas intressen

och postverkets behov att få täckning för sina utgifter.

Riksdagen (skr. nr 270) beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Generalpoststyrelsen

Tidningsrörelsens organisation. Beträffande organisationen av postverkets

tidningsrörelse samt avgiftssystemets konstruktion har under år 1960

förekommit diskussioner och överläggningar mellan representanter för

postverket och Svenska tidningsutgivareföreningen. Från vissa tidningars

sida har därvid framförts önskemål om att postabonnemangen i sin nuvarande

form skulle få behållas för de tidningar, som så önskade, samt att det

av tidningsförordningsutredningen föreslagna systemet skulle införas för

de tidningar, som föredrog detta system. Från postverkets sida har emellertid

framförts, att man ej kan tillstyrka att postabonnemanget i sin nuvarande

form bibehålies för ett mindre antal tidningar under obegränsad tid

framåt. Ju mindre detta system utnyttjas av tidningarna, ju kostsammare

blir det relativt sett för postverket att behålla detsamma.

Vid överläggningarna har man sökt att komma fram till en kompromiss,

som i möjligaste mån tillgodoser såväl tidningarnas som postverkets önskemål.

Med utgångspunkt från de av tidningsförordningsutredningen framlagda

förslagen har följande förslag behandlats.

Postbefordran av tidningar skall i huvudsak ske i enlighet med tidningsförordningsutredningens

förslag som adresserade eller oadresserade utgivarkorsband

samt kommissionärskorsband. Abonnemangsavgifterna inbetalas

av abonnenterna själva direkt till tidningarna genom postgiro eller på annat

sätt. Bokföringen av abonnemangen utföres i princip av tidningarna

själva. Oadresserade utgivarkorsband medgives för alla tidningar, som utkommer

med minst två nummer per vecka och som har en postbefordrad

oadresserad upplaga av minst 1 000 exemplar. Efter prövning bör emellertid

användning av oadresserade utgivarkorsband få medges i enstaka andra

fall, när särskilda omständigheter föreligger. I de fall att tidningen får använda

sig av oadresserade utgivarkorsband, tillställer tidningen vid abonnemangets

början utdelningspostanstalten ett utdelningskort gällande tills

vidare. Inslagning av tidningsexemplaren skall i princip utföras av tidningarna

själva. Postabonnemangen i sin nuvarande form slopas omedelbart

vid det nya systemets ikraftträdande.

övergångsvis under en begränsad tid åtager sig postverket att mot en

särskild avgift omhänderha abonnemangsbokföringen och expedieringen

av oadresserade utgivarkorsband för de f. n. postabonnerade tidningar, som

så önskar. Vissa minimikrav i fråga om upplaga och pcriodicitet bör dock

uppfyllas även för alt detta system skall få tillämpas. De abonnemang, som

bokföres av postverket, skall löpa för viss angiven period till skillnad från

de abonnemang, som bokföres av tidningarna själva, vilka är fortlöpande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

Den här beskrivna utdelningsmetoden, som är avsedd att övergångsvis ersätta

de nuvarande postabonnemangen, är tänkt att fungera på i huvudsak

följande sätt:

1. Abonnenten inbetalar till tidningens postgirokonto ett belopp, som avser

abonnemang under viss tid. Blankett härtill skall finnas på alla postanstalter

(ersätter nuvarande gröna tidningsrekvisionsblakett). Denna blankett

kan användas för abonnemang på samtliga tidningar i tidningstaxan

(ca 2 000 st).

2. Genom tidningens försorg utskrives en beställning i form av ett utdelningskort

i 2 exemplar, som överlämnas till tidningens utgivningspostanstalt.

Beställningen upptager abonnentens namn och adress samt period under

vilken tidningen skall distribueras till abonnenten.

8. Utgivningspostanstalten behåller ett exemplar av utdelningskortet och

expedierar ett exemplar till vederbörande utdelningspostanstalt.

4. Med ledning av utdelningskorten expedierar utgivningspostanstalten

ertorderligt antal exemplar av tidningen till de olika utdelningspostanstalterna

under de på utdelningskorten angivna perioderna. Inslagningen av tidningsexemplaren

skall i princip ske genom tidningens försorg men kan i

vissa fall mot särskild avgift övertagas av postverket. Själva försändningen

och utdelningen av tidningsexemplaren sker på samma sätt vare sig postverket

eller tidningen själv omhänderhar abonneinangsbokföringen. Detta innebär

att gentemot allmänheten inga väsentliga skillnader kommer att förefinnas

mellan de bägge systemen.

5. Sådana tidningar, som anser att utskrivandet av utdelningskort är förenat

med olägenheter, får som bilaga med tidningen utsända en med tidningens

namn och abonnemangspriser försedd specialblankett, som består

av ett inbetalningskort och två utdelningskort, avsedda att ifyllas av

abonnenten vid abonnemangstillfället. Dylika blanketter skall dock icke

tillhandahållas allmänheten genom postanstalternas försorg.

Avgiftssystemet. Beträffande avgiftssystemets konstruktion har vid de

diskussioner och överläggningar, som nu förekommit, från tidningarnas representanter

bl. a. anförts, att det av tidningsförordningsutredningen framlagda

förslaget är alltför komplicerat och att en minskning av antalet avgittsdelar

bör eftersträvas. Vidare har önskemål framförts om att eventuella

avgiftshöjningar vidtages på så sätt att de i möjligaste mån påverkar

tidningarnas postavgifter likformigt. Detta innebär bl. a. en önskan om att

tidningsexemplarens vikt ges större betydelse i avgiftssystemet än i utredningens

förslag. Från postverkets sida har framhållits, att det av tidningslörordningsutredningen

framlagda förslaget till avgiftssystem grundar sig

på postverkets kostnader för olika arbetsmoment och att tidningarna skulle

behöva betala endast för de prestationer, som postverket verkligen utför. Ett

starkt önskemål från postverkets sida är, att avgifterna för de olika formerna

för distribution av tidningar genom postverket står i samma förhållande

inbördes som kostnaderna för de olika distributionsmetoderna.

Ett för postverket billigare system bör alltså ha lägre avgift än ett för

postverket dyrare system. Med utgångspunkt härifrån har följande i jämförelse

med tidningsförordningsutredningens förslag något förenklade avgiftssystem

behandlats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

9

Kostnadsbärare

Oadresserade (kortutdelade) utgivarkorsband

Adresserade utgivar- korsband

Abonnemangsbok- föring hos post- verket

Abonnemangsbok- föring hos tidning- arna

125 kr/år

0,65 kr/kort

a kr/ex

b kr

125 kr/år

0,20 kr/kort

a—0,003 kr/ex

b kr

125 kr/år

a—0,010 kr/ex

b kr

Vikt....................

Till dessa postavgifter kommer dessutom kostnaderna för inslagningen av

tidningsexemplaren. Denna sker emellertid redan nu till största delen genom

tidningarnas egen försorg. I det fall att postverket omhänderhar inslagningen

av tidningsexemplaren utgår avgift i huvudsak enligt den inslagningstaxa,

som konstruerades av tidningsförordningsutredningen.

Detta avgiftssystem innebär, att den av tidningsförordningsutredningen föreslagna

buntavgiften inarbetats i viktavgiften. Bl. a. med anledning härav

har den av utredningen förordade zontaxan i fråga om viktavgiften ersatts

med en enhetstaxa. Tidningsförordningsutredningens förslag om införande

av zontaxa ansågs av vissa tidningar fördelaktigt, av andra mindre fördelaktigt.

Det torde vara uppenbart att en zontaxa i icke ringa mån skulle komplicera

tillämpningen av avgiftssystemet såväl för tidningarna som för postverket.

Dessutom uppstår för postverket vissa administrationskostnader om zontaxa

införes. Vid de nu företagna överläggningarna har inget önskemål om

zontaxa framförts från tidningsrepresentanterna.

Fördelar med den nya organisationen. Det nu beskrivna förslaget till ny

organisation av postverkets tidningsrörelse har enligt generalpoststyrelsens

mening avsevärda fördelar i jämförelse med det f. n. tillämpade systemet.

Samtidigt som det för postverket är mindre kostsamt än det nuvarande systemet,

medför det för stora grupper av tidningar fördelar, av vilka de viktigaste

kan sammanfattas på följande sätt.

1. Det nya systemet beräknas medföra en kostnadsminskning delvis i form

av en icke obetydlig rationaliseringsvinst för postverket i jämförelse med

nuvarande system. Avgifterna i tidningsrörelsen kan således — med bibehållande

av samma kvarstående förlust på rörelsen som med nuvarande

system — sättas i motsvarande mån lägre än om nuvarande system måste

behållas.

2. Allmänheten beröres ej nämnvärt av skillnaderna mellan de tre olika

distributionsformerna utan kan i samtliga fall använda samma abonnemangs-

och överflyttningsblankett vilken tidning och distributionsform det

än gäller. F. n. är det ofta svårt för abonnenterna att skilja mellan de olika

former för abonnemang och överflyttning, som förekommer. Vid det nya

systemet kan abonnenten inbetala avgiften genom girering, vilket icke är

möjligt f. n.

g. De nu postabonnerade tidningarna erhåller abonnemangsavgifterna

tidigare än f. n. och utan avdrag för postavgifter.

4. Postavgifterna betalas till postverket först i anslutning till att exemplaren

inlämnas till postbefordran och behöver ej förskotteras på det sätt som

f. n. sker vid s. k. självabonnemang.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

5. Det nya avgiftssystemet är så uppbyggt att postavgifterna för de olika

formerna för distribution av tidningar totalt sett i möjligaste mån står i samma

förhållande som postverkets kostnader för de olika distributionsformerna.

Härigenom kompenseras tidningarna i viss mån för egna prestationer.

6. I idningarna får tillgång till namn och adress för samtliga abonnenter,

som erhåller tidningen genom postverkets försorg, och kan själva styra

abonnemangen på det sätt som de önskar.

7. Den nuvarande koncentrationen av arbetet med förnyandet av abonnemang

vid års- och kvartalsskiften kan till stor del minskas för sådana tidningar,

som använder sig av utdelningskort gällande tills vidare.

8. De tidningar, som nu använder sig av s. k. självabonnemang, slipper de

i många fall omständliga penningtransaktionerna i samband med tecknandet

av abonnemangen.

9. Övergång till oadresserade utgivarkorsband med abonnemangsbokföring

hos tidningarna kan lätt ske utan att tidningen särskilt behöver införskaffa

namnuppgifter på abonnenterna, vilket blivit nödvändigt om tidningsförordningsutredningens

förslag om bibehållande av postabonnemangen övergångsvis

under tre år genomförts.

Avgiftsnivån. Postverkets merkostnader för tidningsrörelsen på basis av

1955 års rörelse och kostnadsläget i mars 1958 beräknades av tidningsförordningsutredningen

till 60 mkr. Postverkets kostnader för tidningsrörelsen

har emellertid ökat sedan år 1958 främst på grund av höjda personalkostnader.

Man kan räkna med att kostnaderna för tidningsrörelsen i dess helhet

ökar i samma proportion som statstjänstemännens generella löneförhöjningar.

Vid en sådan uppräkning stiger merkostnaderna till 67,5 miljoner

kronor under år 1961 om nuvarande organisation behålles.

Om förslaget till omorganisation av postverkets tidningsrörelse kommer

till stånd, medför detta en icke obetydlig kostnadsminskning för postverket.

Vid detta system för organisation av tidningsrörelsen beräknas merkostnaderna

under år 1962 nedgå till 62,5 mkr per år. Härvid har dock ingen hänsyn

tagits till eventuella kostnadsökningar fr. o. in. ingången av 1962. Kostnadsminskningen

beräknas således till ca 5 mkr per år.

Inkomsterna av tidningsrörelsen under åren 1960 och 1961 beräknas till

44,9 mkr per år. Förlusten på postverkets tidningsrörelse under år 1961 kan

således beräknas till 22,6 mkr.

Med hänsyn till de ökade kostnaderna för tidningsrörelsen samt till postverkets

ekonomiska läge fr. o. in. år 1962 är det högeligen angeläget att postverkets

underskott på tidningsrörelsen minskas. Därest kravet på poströrelsens

självbärighet skall upprätthållas och postverkets service skall kunna

bibehållas och vidareutvecklas är det enligt styrelsens mening nödvändigt

att eftersträva en från affärsmässig synpunkt tillfredsställande kostnadstäckning

beträffande tidningsrörelsen.

Om statsmakterna från postverket ovidkommande synpunkter skulle anse

det skäligt att stadigvarande lämna subventioner till de postbefordrade tidningarna

genom att sätta postavgifterna lägre än som är företagsekonomiskt

försvarligt, är det generalpoststyrelsens uppfattning, att en sådan

subvention särskilt med hänsyn till tidningsrörelsens storlek (ca 40 % av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

antalet postbefordrade försändelser) bör redovisas öppet och att subventioneringen

sker på sådant sätt, att icke andra postala rörelsegrenar belastas

härmed.

Generalpoststyrelsen är emellertid — med hänsyn till att en avgiftshöjning

motsvarande en fullständig täckning av postverkets merkostnader i

tidningsrörelsen torde medföra svårigheter för en del tidningar — beredd

att för åren 1962—1965 tillstyrka en i jämförelse därmed lägre avgiftshöjning.

Styrelsen anser sålunda att avgifter och organisation bör fastställas så, att

postverkets årliga underskott på tidningsrörelsen nedgår från beräknat 22,6

mkr år 1961 till 11,8 mkr åren 1962—1963 och 5,5 mkr åren 1964—1965. Vid

beräkningen av dessa underskott har emellertid ingen hänsyn tagits till

eventuella kostnadsökningar fr. o. m. år 1962 varför det verkliga underskottet

torde bliva högre än som här angivits.

För att ernå den föreslagna minskningen av postverkets förlust på tidningsrörelsen

till 11,8 mkr per år erfordras, om det nya systemet skulle införas

fr. o. m. den 1 januari 1962, en ökning av inkomsterna från tidningsrörelsen

med 5,8 mkr per år (höjning 12,9 %).

Skulle den nuvarande organisationen av tidningsrörelsen behållas, uteblir

den beräknade kostnadsminskningen för postverket om ca 5 mkr per år

och en avgiftshöjning om 10,8 mkr (höjning 24,1 %) erfordras för att ernå

minskning av den kvarstående förlusten till 11,8 mkr per år. Avgifterna i

tidningsrörelsen måste alltså i sådant fall ökas i större omfattning än om

det nya systemet införes. Dessutom kvarstår de övriga olägenheterna med

det nuvarande systemet oförändrade och de tidigare angivna fördelarna med

den nya organisationen uteblir.

Styrelsen framhåller, att för en del tidningar tillkommer kostnader för

bokföring samt för tidningsexemplarens inslagning utöver de angivna höjningarna

av postavgiften om det nya systemet införes.

överläggningar med Svenska tidningsutgivareföreningen. Vid överläggningarna

med Svenska tidningsutgivareföreningen har det ej varit möjligt

att från föreningen erhålla något klarläggande uttalande ifråga om förslaget

till ny organisation av postverkets tidningsrörelse.

Generalpoststyrelsen har emellertid fått det intrycket att fördelarna med

den nya organisationen torde inses av så gott som alla 7-dagarstidningar, ett

stort antal 6-dagarstidningar samt de flesta veckotidningarna. Från representanter

för den grupp tidningar, som utkommer med 2—4 nummer per

vecka, har emellertid framhållits, att man inom denna grupp hyser tvekan

inför det föreslagna utskrivandet av ett utdelningskort genom tidningarnas

försorg i det fall att tidningen använder sig av den föreslagna ersättningsformen

för de nuvarande postabonnemangen. Genom användande av den tidigare

omnämnda specialblanketten för abonnemang, där utdelningskorlet utskrives

genom abonnentens försorg, torde emellertid denna olägenhet till

största delen kunna undanröjas. Den grupp tidningar det här gäller är för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

hållandevis liten; den omfattar f. n. 82 tidningar och ca 6 % av det totala

antalet postbefordrade tidningsexemplar. Utskrivandet av detta utdelningskort

samt kontroll av abonnemangsterminer och abonnemangspriser är det

enda mera väsentliga åtagande som utöver nuvarande göromål kommer att

belasta de tidningar, som f. n. torde anse den nuvarande postabonnemangsformen

lämpligast. I övrigt kommer den föreslagna övergångsformen i arbetshänseende

för tidningarna i stort sett att fungera på samma sätt som de

nuvarande postabonnemangen.

Beträffande avgiftssystemets konstruktion har som tidigare nämnts från

en del tidningars sida anförts, att eventuella avgiftsändringar bör drabba

de olika tidningarna så likformigt som möjligt. Från postverkets sida synes

emellertid anledning ej finnas att taga hänsyn till de olika tidningarnas inbördes

konkurrensförhållanden, utan avgiftssystemet bör vara så kostnadsföljsamt

som möjligt. Det kan i detta sammanhang framhållas att de flesta

nyhetstidningar, som ej utkommer under morgontimmarna, endast i obetydlig

omfattning har funnit det lämpligt att anlita postverket för distributionen,

och därför ej kan utnyttja den fördel, som de låga avgifterna i tidningsrörelsen

utgör. Stödet i form av låga postavgifter i tidningsrörelsen är

sålunda redan nu olika fördelat mellan olika tidningsgrupper.

Vid överläggningarna mellan generalpoststyrelsen och Svenska tidningsutgivareföreningens

postkommitté har från tidningarnas sida meddelats, att

man anser sig kunna tillstyrka användningen av de fyra föreslagna kompoenterna

i avgiftssystemet. Från tidningssidan har vidare meddelats, att man

så småningom torde vara beredd att övergå till en mer kostnadsföljsam taxa.

Trots att motsättningarna mellan olika intressegrupper inom Svenska tidningsutgivareföreningen

ifråga om tidningsrörelsens organisation uppenbarligen

ej kunnat överbryggas och föreningen som organisation betraktad därför

ej kunnat göra något definitivt uttalande i tidningsförordningsfrågan,

anser generalpoststyrelsen, att det nya systemet för organisation och avgiftssystem

beträffande postverkets tidningsrörelse bör genomföras. Enligt

generalpoststyrelsens mening är fördelarna med detta förslag såväl för tidningarna

och abonnenterna som för postverket av helt annan storleksordning

än de olägenheter, som huvudsakligen av vissa 2—4 dagarstidningar

anses uppstå vid abonnemangsbokföringen genom att i en del fall ett utdelningskort

måste utskrivas genom tidningens försorg. Det är helt enkelt inga

proportioner mellan för- och nackdelar, och det vore enligt generalpoststyrelsen

mening orimligt om de uppgivna, synnerligen begränsade olägenheterna

skulle få utgöra ett hinder för postverket att byta ut ett omodernt och

kostnadskrävande system för tidningsbefordran mot ett rationellt och kostnadsbesparande

system.

Den nya tidningsförordningen föreslås att gälla under åren 1962—1965.

Beträffande tidningsrörelsens utformning fr. o. in. år 1966 anser generalpoststyrelsen

att man med stöd av de erfarenheter, som vinnes under förordningens

giltighetstid, därefter bör vara beredd till de smärre ändringar

av systemet, som eventuellt anses erforderliga. Huvudlinjerna i organisatio
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1961

13

nen bör dock enligt styrelsens mening behållas även efter år 1965. Beträffande

avgiftssättningen i postverkets tidningsrörelse är det styrelsens uppfattning,

att målsättningen bör vara, att tidningsrörelsen skall bära sina

egna kostnader i postverkets organisation, vilket innebär, att merkostnaderna

samt skälig del av de gemensamma kostnaderna täckes av avgifterna i

rörelsen.

Departementschefen

Till 1959 års riksdag framlades förslag till ny tidningsförordning. Till

grund för detta förslag låg ett betänkande av den s. k. tidningsförordningsutredningen.

Enligt förslaget skulle postabonnemangen avvecklas under en

övergångsperiod fram till utgången av år 1962 och tidningsrörelsen i princip

baseras på utgivarkorsband. Avgifterna beräknades efter ett nytt system,

grundat på principen pris efter prestation och innebärande bl. a. en zontaxa

för transporterna. Efter förhandlingar mellan kommunikationsdepartementet

och representanter för tidningarna hade överenskommelse träffats med

Svenska tidningsutgivareföreningens styrelse om avgifternas storlek för femårsperioden

1960—1964. överenskommelsen gick ut på att postverkets årliga

driftresultat skulle förbättras med 15 mkr. Härigenom skulle postverkets

förlust på tidningsrörelsen nedbringas från 30 till 15 mkr.

Vid behandlingen av propositionen i riksdagen uttalade bevillningsutskottet,

att en höjning av avgifterna i tidningsrörelsen var motiverad. Denna

höjning borde emellertid enligt utskottets åsikt genomföras såsom ett provisorium

medelst en i huvudsak likformig procentuell uppräkning av avgifterna

i den gällande tidningsförordningen på sådant sätt, att postverket

tillfördes ytterligare inkomster å ca 10 mkr av tidningsdistributionen. Utskottet

föreslog att avgifter av sådan storlek skulle tillämpas under åren

1960 och 1961. Vid sitt ställningstagande till frågan om taxorna förutsatte

utskottet, att Kungl. Maj :t skulle med ledning av de erfarenheter som kunde

vinnas under denna tid ytterligare pröva frågan om vilket avgiftssystem,

som kunde anses skäligt och ändamålsenligt med hänsyn till tidningarnas

intressen och postverkets behov att få täckning för sina utgifter. Riksdagen

fattade beslut i enlighet med utskottets förslag.

Generalpoststyrelsen har nu framlagt förslag till organisation och avgifter

för tidningsrörelsen efter utgången av år 1961. Förslaget avser i första hand

fyraårsperioden 1962—1965. I fråga om organisationen innebär förslaget,

att postabonnemangen i deras nuvarande form avskaffas och ersättes med

oadresserade, kortutdelade utgivarkorsband. Härvid överföres abonncmangsbokföring

och inslagning av tidningarna från postverket till tidningsföretagen.

Under fyraårsperioden skall emellertid enligt förslaget postabonnemangen

bibehållas i en rationaliserad form, vilken innebär att postverket

beträffande vissa tidningar tills vidare ombesörjer abonnemangsbokföring

och inslagning. I övrigt skall tidningarna liksom f. n. kunna befordras såsom

adresserade utgivarkorsband och kommissionärskorsband.

Vid utformningen av avgiftssystemet har eftersträvats en sådan taxekon
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1961

struktion, att avgifterna i görligaste mån kan anpassas till kostnaderna för

de olika distributionsformerna. Detta innebär bl. a., att för övergångsformen,

som för postverket medför större arbetsbelastning än de båda övriga

försändelseformerna, skall utgå de högsta avgifterna, medan avgifterna

skall vara lägst för adresserade utgivarkorsband, som åsamkar postverket

minst arbete. I jämförelse med 1959 års förslag innebär avgiftssystemet en

viss förenkling. Avgifterna föreslås bestå av fyra komponenter, en grundavgift,

en bokföringsavgift, en exemplaravgift och en viktavgift. Den tidigare

föreslagna buntavgiften har således slopats och likaså den zonindelade

transportavgiften.

Postverkets merkostnader för tidningsrörelsen beräknas under år 1961

uppgå till 67,5 mkr. Det förtjänar i detta sammanhang understrykas, att

denna beräkning bygger på av tidningsförordningsutredningen med hjälp

av kvalificerad företagsekonomisk expertis gjorda undersökningar. Vidare

bör framhållas att även tidningsrepresentanterna i utredningen var av den

uppfattningen att resultatet av dessa undersökningar borde godtagas såsom

ett tillfredsställande mått på postverkets kostnader för tidningsrörelsen. Intäkterna

för samma år har generalpoststyrelsen beräknat till 44,9 mkr. Underskottet

i postverkets tidningsrörelse skulle alltså utgöra ca 22,6 mkr,

bortsett från skäligt bidrag till de gemensamma kostnaderna för postverkets

samtliga rörelsegrenar. Vid övergången till en mera rationell organisationsform

för tidningsrörelsen i enlighet med generalpoststyrelsens förslag beräknas

kostnaderna i och för sig minska med ca 5 mkr. Styrelsen anser en

ytterligare förbättring av rörelseresultatet motiverad och föreslår därför en

taxehöjning med 5,8 mkr för åren 1962—63 och ytterligare 6,3 mkr för åren

1964—65. Den kvarstående bristen i merkostnadstäckning skulle då — vid

oförändrad kostnadsnivå — utgöra 11,8 mkr för de två förstnämnda och

5,5 mkr för de två sistnämnda åren. Den föreslagna taxehöjningen den 1

januari 1962 uppgår till i genomsnitt inemot 13 %. Om organisationen bibehålies

oförändrad skulle erfordras en taxehöjning av drygt 24 % för att

samma resultatförbättring för postverket skulle uppnås.

Vid ärendets beredning inom kommunikationsdepartementet har diskussioner

ägt rum med representanter för Svenska tidningsutgivareföreningen.

I fråga om organisationen av postverkets tidningsrörelse har därvid invändningar

gjorts endast i fråga om tekniska detaljer i utformningen av det

rationaliserade postabonnemanget, varjämte önskemål framförts att denna

försändelseform ej skall ges begränsad giltighetstid. Vad angår avgifterna

har — bortsett från att tidningarnas representanter icke velat godtaga avgiftshöjningar

— gentemot generalpoststyrelsens förslag kritik riktats särskilt

i det hänseendet, att avgiftshöjningen slår ojämnt för olika tidningar

eller kategorier av tidningar. Detta är en följd av att den nuvarande taxan

med viktfaktorn som dominerande komponent ersättes med en mera nyanserad

och kostnadsföljsam taxekonstruktion, vilket medför att lättare tidningar

får en förhållandevis större taxehöjning än tyngre tidningar. Som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

15

exempel kan nämnas, att för försändelseformen oadresserade utgivarkorsband

med abonnemangsbokföring hos tidningarna höjningen skulle uppgå

till i genomsnitt storleken 35 % för landsortstidningarna och 25 % för de

större stockholmstidningarna medan veckopressen skulle få en sänkning av

postavgifterna.

Tidningarnas representanter har vid överläggningarna framlagt ett taxeförslag,

vilket bygger på samma fyra komponenter som generalpoststyrelsens

förslag men med en annan inbördes avvägning, så att tidningarna icke

skulle få vidkännas någon taxehöjning utan i stället lägre postavgifter. För

postverkets del skulle ett genomförande av detta förslag ge ett ca 9 mkr

sämre driftresultat än generalpoststyrelsens förslag. Dessutom skulle avgifterna

bli högre för den för postverket billigaste försändelseformen, adresserade

utgivarkorsband, än för oadresserade försändelser. Förslaget är också

behäftat med den nackdelen, att exemplaravgiften betydligt understiger

vad som ur postmässiga synpunkter kan betraktas som ett absolut minimum.

Jag har med hänsyn till det anförda funnit det av tidningarnas representanter

framlagda förslaget helt oacceptabelt för statsverkets del.

Enligt min mening innebär generalpoststyrelsens förslag beträffande tidningsrörelsens

organisation betydande fördelar för det alldeles övervägande

antalet tidningar och för allmänheten samtidigt som det medför en icke oväsentlig

kostnadsbesparing för postverket. Detta förslag synes därför böra

godtagas. Dock bör tidningsrepresentanternas vid förenämnda överläggningar

framförda önskemål beaktas i det avseendet, att någon tidsbegränsning för

den rationaliserade postabonnemangsformen icke fastställes. Det torde få

prövas längre fram hur länge denna försändelseform skall bibehållas.

Vid avvägningen av de nya avgifternas generella höjd bör enligt min mening

beaktas, att taxan skall träda i tillämpning först från år 1962 och att

med största sannolikhet kostnadsökningar för postverkets tidningsrörelse

kommer att inträda under den tid taxan gäller. Ett oförändrat genomsnittligt

taxeuttag skulle därför -— även om den beräknade rationaliseringsvinsten

tages med i kalkylen — efter någon tid leda till en lägre kostnadstäckning

och ett försämrat driftresultat för postverkets tidningsrörelse. Generalpoststyrelsen

har visserligen föreslagit en indexreglering av taxorna,

men utformningen av indexklausulen med dess tröskeltal och anknytning

till konsumentprisindex innebär icke någon följsamhet till kostnadsutvecklingen

i postverkets tidningsrörelse. Då även mera principiella skäl kan anföras

mot en indexklausul av detta slag, anser jag någon automatisk indexreglering

av tidningstaxorna ej böra införas.

Med hänsyn till det sagda bör enligt min mening taxan avvägas så att den

ger en total inkomstförstärkning för postverket i stort sett av den storlek,

som generalpoststyrelsen förordat, d. v. s. med i genomsnitt inemot 13 %.

Jag bar därvid förutsatt, att några ytterligare höjningar i taxan ej bör företagas

under åren 1962-—-1964. Vid bifall till mitt förslag i denna del synes

taxeuttaget i procent av postverkets merkostnader för tidningsrörelsen icke

bli väsentligt mycket högre än f. n.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

I fråga om avgiftssystemet biträder jag generalpoststyrelsens förslag i vad

avser de fyra taxekomponenterna och de allmänna principerna i övrigt för

taxan. Vad sedan angår den närmare utformningen av taxan och avvägningen

mellan de olika taxekomponenterna, innebär onekligen generalpoststyrelsens

förslag rätt tvära kostnadsöverföringar mellan olika tidningar

och tidningskategorier. De vid förenämnda överläggningar av tidningarnas

representanter framförda önskemålen om en i förhållande till nuvarande

taxa mera utjämnad belastning på olika tidningar synes mig värda beaktande

med hänsyn till såväl postverkets kommersiella intresse som vissa

tidningars svaga ekonomi. Det synes därför motiverat att övergångsvis vidtaga

vissa modifikationer beträffande den eftersträvade kostnadsföljsamlieten

i taxekonstruktionen, så att den nya taxan icke medför alltför stora

avvikelser från de nuvarande kostnadsrelationerna mellan tidningarna. Jag

förutsätter därvid, att vid framtida taxejusteringar en successiv ökad anpassning

till kostnaderna äger rum.

Med hänsyn till det anförda har jag eftersträvat en taxa, vilken — samtidigt

som den ger i stort sett samma inkomstförstärkning som enligt generalpoststyrelsens

förslag — medför en så jämn höjning som möjligt för olika

tidningskategorier utan att grundprinciperna i det föreslagna taxesystemet

överges. Dessa strävanden har jag funnit kunna i allt väsentligt förverkligas

genom en ändrad inbördes avvägning mellan exemplar- och viktkomponenterna

i det att viktfaktorn ges ökad betydelse samt genom att en differentiering

av avgifterna göres mellan å ena sidan sådana tidningar, som utkommer

två till sju dagar i veckan (nyhetstidningar), och å andra sidan övriga

pressalster. En viss differentiering av nu nämnt slag finnes redan i den nuvarande

taxan och innefattades även i det förut berörda av tidningarnas

representanter framlagda taxeförslaget.

Storleken av de avgiftsbelopp, som jag sålunda förordar, framgår av förslag

till förordning om villkoren för postbefordran av tidningar (postal tidning

sförordning), som upprättats inom kommunikationsdepartementet. Den

nya taxan torde böra gälla tills vidare, dock att i enlighet med vad jag nyss

anfört avgifterna icke bör ändras före utgången av år 1964.

De föreslagna taxehöjningarna i förening med kostnaderna för de arbetsuppgifter,

som vid den nya organisationens genomförande överföres från

postverket till tidningarna, torde för tidningarna medföra en kostnadsökning,

som i jämförelse med tidningarnas totala omsättning endast uppgår

till någon procent.

Då de nya avgifterna, såsom framgår av det föregående, är avsedda att

träda i kraft den 1 januari 1962, innebär mitt förslag i vad avser budgetåret

1961/62 en inkomstförbättring för postverket om ungefär halva den årliga

resultatförbättringen eller drygt 5 mkr.

F örf attningstextens detalj utformning

Nyssnämnda förslag till ny tidningsförordning överensstämmer i stora delar

med det i propositionen 1959: 94 framlagda, på grundval av tidnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

förordningsutredningens betänkande utarbetade förslaget. I enlighet med

tidningsförordningsutredningens förslag har vissa bestämmelser av delvis

detaljartad karaktär, som finnes intagna i nu gällande förordning, ansetts

icke böra överföras till den nya tidningsförordningen utan i stället meddelas

i en av Kungl. Maj :t utfärdad tillämpningskungörelse.

Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för de olika bestämmelserna

i förslaget till förordning.

Rubriken

Det har ansetts lämpligt att i förordningens rubrik införa benämningen

»postal tidningsförordning». Vidare har det i nuvarande förordning använda

uttrycket »tidningar och andra periodiska skrifter» ersatts med termen »tidningar».

Innebörden av sistnämnda term förklaras närmare i 1 §.

1 §

Nuvarande förordnings giltighet är begränsad till tidningar, som tryckes

och utgives inom Sverige. Kungl. Maj :t äger dock medgiva, att förordningen

får tillämpas även på annan tidning. Någon anledning att frångå denna regel

har jag icke ansett föreligga.

Bestämmelsen att förordningen endast gäller postbefordran inom riket är

föranledd av att postavgifterna i internationell tidningsutväxling regleras

i särskilda internationella postavtal.

Nuvarande förordning innehåller vissa bestämmelser (§3) om de villkor,

som ett tryckalster bl. a. ifråga om innehållets beskaffenhet skall uppfylla

för att kunna befordras som tidning mot de i förordningen stadgade avgifterna.

Bakgrunden till dessa bestämmelser är att de i förordningen stadgade

förmånliga postavgifterna endast skall komma verkliga tidningar och tidskrifter

till godo och icke skall kunna utnyttjas för befordran av andra

slags trycksaker. Dessa bestämmelser är fortfarande nödvändiga så länge

postavgifterna för tidningar är lägre än för andra försändelseslag, som kan

komma ifråga vid befordran av trycksaker. Dessa bestämmelser är emellertid

av sådan art att de bör meddelas i den tillämpningskungörelse, som utfärdas

med stöd av 9 §.

2 §

Det har förutsatts, att generalpoststyrelsen även i fortsättningen skall utge

en tidningstaxa och att i denna taxa skall intagas uppgifter om de tidningar,

som kan befordras enligt tidningsförordningens bestämmelser. Detta bör

komma till uttryck i förordningen. Det är avsett att liksom hittills ett visst

antal ändringstillägg skall utges till tidningstaxan utan särskild kostnad för

tidningarna. Därest tidningsföretag önskar att härutöver särskilt tilläggstryck

till tidningstaxan utges, bör företaget erlägga ersättning härför; ett

stadgande härom har intagits i 7 §.

2 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 90

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

3 §

Postverket är f. n. icke skyldigt att distribuera postabonnerade tidningar

inom utgivningsorten till mottagare, som får sin post med brevbärare inom

ortens sammanhängande bebyggelse. De skäl, som föranlett begränsningen

ifråga om postabonnemangen är i princip tillämpliga även för utgivarkorsband.

Dessa skäl, som närmare utvecklats av generalpoststyrelsen i yttrande

över en motion (II: 396) till 1948 års riksdag (se BevU 17), äger fortfarande

giltighet. Det har därför ansetts nödvändigt att bibehålla ifrågavarande begränsning

och tillämpa den på utgivarkorsband, som i fortsättningen blir

den enda försändningsformen vid distribution till abonnenter. Generalpoststyrelsen

bör emellertid liksom hittills få befogenhet att i särskilt fall efter

prövning åtaga sig distributionen även på tidningarnas utgivningsorter.

Kommissionärskorsband utgör i nuvarande förordning en särskild kategori

av utgivarkorsband. I praktiken är emellertid utgivarkorsband och

kommissionärskorsband helt skilda försändningsformer, vilket ansetts böra

komma till uttryck i förordningen. För att en tidning skall kunna få befordras

som kommissionärskorsband bör det liksom hittills vara fråga om

en regelbunden försändning till återförsäljare eller ombud. Försändelserna

skall avhämtas utan anmaning från adresspostanstalten. Med ombud avses

i detta sammanhang prenumerantsamlare och personer, som är anställda

för lokal utdelning av tidningar.

Kravet på regelbunden försändning torde endast uppfyllas av tidningar,

som utkommer med minst tolv nummer per år. Av denna anledning har

rätten till försändning av kommissionärskorsband ansetts böra begränsas

till sådana tidningar, som utkommer med minst detta antal nummer per kalenderår.

Enär det emellertid kan förekomma, att försändning som kommissionärskorsband

bör kunna medges även i vissa andra fall, har generalpoststyrelsen

ansetts böra få befogenhet att efter prövning i särskilt fall

medge befordran som kommissionärskorsband jämväl av tidning, som utkommer

mindre ofta än tolv gånger om året.

Reglerna för användningen av oadresserade utgivarkorsband har ansetts

böra intagas i Kungl. Maj :ts tillämpningskungörelse.

4 §

Maximivikten för en som utgivarkorsband eller kommissionärskorsband

befordrad försändelse föreslås skola sänkas från 25 till 20 kg i överensstämmelse

med vad som numera gäller för inrikes paket.

5 §

Bestämmelserna om befordringsavgifternas storlek har av praktiska skäl

ansetts böra överföras till en bilaga. I jämförelse med det avgiftssystem,

som föreslogs av tidningsförordningsutredningen, torde det här föreslagna

avgiftssystemet bli avsevärt lättare att tillämpa såväl för tidningarna som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

för postanstalterna. De faktorer, som erfordras för att avgiften skall kunna

beräknas i de olika fallen, nämligen antal utdelningskort, antal tidningsexemplar

samt vikten av tidningsexemplaren, torde utan svårighet kunna

fastställas. Antalet utdelningskort och tidningsexemplar uppges av tidningsutgivaren

samt kontrolleras av inlämningspostanstalten; vikten av tidningsexemplaren

fastställes av inlämningspostanstalten genom vägning eller beräkning.

Av praktiska skäl har den i nuvarande förordning gällande bestämmelsen

om att avgift alltid skall utgå för minst 2 kg utgivarkorsband

slopats. Den föreslagna taxan för inslagning av tidningsexemplar överensstämmer

i huvudsak med tidningsförordningsutredningens förslag till övergångstaxa

för tidningsinslagning. Med hänsyn till kostnadsökningarna för

postverket under åren 1959—1961 har avgifterna i denna taxa i motsvarande

mån höjts.

6 §

Denna bestämmelse motsvarar § 11 mom. 3 i nuvarande förordning.

Bestämmelsen i den nuvarande förordningens 11 § mom. 5 har med hänsyn

till stadgande i 9 § ansetts kunna utgå.

7 §

I denna paragraf, som motsvaras av § 13 i den nuvarande förordningen,

lämnas generalpoststyrelsen ett generellt bemyndigande att i de fall då överenskommelse

träffas mellan postverket och tidningsföretag om speciella åtgärder

för tidnings postbehandling uttaga särskild ersättning för de sålunda

vidtagna åtgärderna. Denna ersättning är i första hand avsedd att

ifrågakomma i vissa fall, när tidning begär brådskande befordran, extra utdelning,

utdelning på söndagar, inlämning på nattid eller andra prestationer,

som avviker från det normala.

Ersättningen för utgivande av sådant särskilt tillägg till tidningstaxan,

som generalpoststyrelsen enligt överenskommelse utger utöver de vanliga,

periodiskt utkommande tilläggen till taxan, har ansetts böra fastställas av

generalpoststyrelsen (jämför anm. till 2 §).

Enär de i förordningen stadgade viktavgifterna är enhetsavgifter, som

utgår med samma belopp oavsett befordringssträckans längd, är det icke

avsett att tidningarnas egna transportprestationer skall kunna påverka

storleken av dessa avgifter. Om exempelvis en tidning gör en deltransport

av en del av tidningens postbefordrade upplaga, kan den därför ej påräkna

motsvarande restitution av postavgifterna för dessa tidningsexemplar.

8 §

Avgiften för tidningsbilagor är av förhållandevis ringa ekonomisk betydelse.

Den inbringar omkring 0,5 mkr per år. Med hänsyn härtill torde beslutanderätten

ifråga om denna avgift kunna delegeras till Kungl. Maj :t.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 90

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

övergångsbestämmelserna

Den föreslagna övergångsanordningen är avsedd att tills vidare användasav

de tidningar, som f. n. har sin postdistribution i huvudsak baserad på

postabonnemang. Några nämnvärda omställningssvårigheter torde icke förekomma

för tidningar, som utkommer mindre ofta än två gånger i veckan,

eller vars postabonnerade upplaga understiger 1 000 exemplar. Efter prövning

i varje särskilt fall bör emellertid undantagsvis även sådana tidningar

få använda sig av övergångsanordningen om särskilt stora svårigheter

anses uppstå vid övergången från de nuvarande postabonnemangen.

Inslagning av tidningsexemplar genom postverkets försorg är avsedd att

få ske tills vidare för sådana tidningar, som nu nämnts och vilkas inslagning

under 1961 ombesörjts av postverket. Hinder möter ej att tidning av detta

slag under denna period själv ombesörjer abonnemangsbokföringen men

överlämnar inslagningen av tidningsexemplaren till postverket.

Det har ansetts, att inslagningen av tidningsexemplaren i princip skall

tillkomma tidningarna och endast övergångsvis ske genom postverkets försorg.

Det är ej avsett att tidning, vars inslagning under år 1961 icke ombesörjes

av postverket, sedermera skall kunna få inslagningen utförd genom

postverkets försorg.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att antaga förenämnda

förslag till postal tidningsförordning.

2. Paketportot

Generalpoststyrelsen

Järnvägsstyrelsen har informerat generalpoststyrelsen om att den haxför

avsikt att höja avgifterna för befordran av paketgods med statens järnvägar.

I samband därmed har järnvägsstyrelsen framhållit, att det är synnerligen

önskvärt att postverkets paketporton på lämpligt sätt anpassas

efter den avgiftsnivå, som kommer att gälla för statens järnvägars paketgods,

då i annat fall en icke önskvärd rubbning i förhållandet mellan paketgods

och postpaket skulle bli följden.

Generalpoststyrelsen är medveten om att det från allmän synpunkt kan

vara lämpligt, att eventuella ändringar av statens järnvägars och postverkets

motsvarande befordringsavgifter träder i kraft vid samma tidpunkt,

så att icke temporärt under en kortare tidsperiod av tillfälligt eftersläpande

anpassning till en ny kostnadsnivå från ettdera hållet en icke rationell överflyttning

av pakettrafik äger rum. Styrelsen vill därmed icke ha sagt att

nuvarande taxerelationer mellan postpaket och paketgods från allmän rationell

synpunkt är de lämpligaste utan anser, att denna fråga fordrar ytterligare

överväganden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1961

Postverkets transportapparat är organiserad för befordran och hantering

av i första hand mindre försändelser. Det är därför rationellt att postverket

.genom avgiftspolitiska och andra åtgärder tillföres främst lättare paket.

Den nu gällande avgiftsskalan har en konstruktion, som gynnar en sådan

utveckling. Sålunda är avgifterna för postpaket upp till 7 kg i förhållande

till statens järnvägars paketgodstaxa förmånligare för kunden än avgifterna

för postpaket i de högre viktgrupperna.

Vid en nyligen företagen undersökning av kostnader och intäkter i postpaketrörelsen

har det visat sig, att rörelsen med nuvarande avgifter ger

postverket intäkter, som icke oväsentligt överstiger de av rörelsen förorsakade

kostnaderna. Med hänsyn till postpaketrörelsens ekonomiska bärighet

finnes sålunda f. n. icke några direkta skäl att höja paketavgifterna.

För att icke de av järnvägsstyrelsen bebådade avgiftshöjningarna skall

medföra en sådan ändring av konkurrensförhållandet mellan paketgods och

postpaket, att den nuvarande fördelningen av lätta och tunga paket mellan

de båda trafikföretagen rubbas, är emellertid generalpoststyrelsen beredd

att föreslå vissa justeringar av befordringsavgifterna för postpaket vägande

över 3 kg. En höjning enligt angivna förslag torde kunna genomföras utan

större men för postverkets paketrörelse.

De av generalpoststyrelsen föreslagna höjningarna av befordringsavgifterna

för postpaket beräknas ge postverket en inkomstökning om ca 2 mkr

per år.

Innebörden av generalpoststyrelsens förslag rörande höjning av paketportot

framgår av följande sammanställning, vari även intagits nuvarande

portosatser samt de av departementschefen föreslagna nya avgifterna.

Vikt högst kg

Nuvarande

avgift

Generalpoststyrelsens

förslag

Departementschefens

förslag

kr

Avgift

kr

Höjning

kr

Avgift

kr

Höjning

kr

1........................

1,40

1,40

1,70

0,30

3........................

1,70

1,70

—

2,00

0,30

5 ......................

2,00

3,50

2,30

0,30

2,50

0,50

7........................

4,00

0,60

4,50

1,00

10.......................

5,00

6,00

1,00

6,00

1,00

15........................

7,50

8,50

1,00

8,50

1,00

2Ö........* ..............

10,00

11,00

1,00

11,00

1,00

Departementschefen

Vid anmälan i årets statsverksproposition av fråga om upptagande på riksstaten

för budgetåret 1961/62 av underskott å statens järnvägars fond (bil.

17) förutsatte jag, att järnvägsstyrelsen skulle genomföra vissa taxehöjningar

för paket-, express-, ilstycke- och fraktstyckegods i syfte alt nedbringa

underskottet. Jag uttalade vidare, alt en höjning av statens järnvägars

ifrågavarande taxor syntes böra samordnas med en höjning enligt vissa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

grunder av taxan för postpaket. En sådan höjning kunde beräknas tillföra

postverket en merintäkt av inemot 10 mkr. Frågan om postpakettaxan förutsattes

senare under vårsessionen skola underställas riksdagens prövning.

Järnvägsstyrelsen har anmält, att avgifterna för befordran av paketgods

med statens järnvägar avses skola höjas med 30 öre i de båda lägsta viktsklasserna,

med 50 öre i den följande viktsklassen samt med 1 kr i övriga

viktsklasser. Jag förordar — med frångående av generalpoststyrelsens förslag

-— att paketportot vid postverket höjes i motsvarande mån. Detta innebär

en ökning av paketportot med i genomsnitt ca 20 %. Inkomstökningen

för postverket genom dessa höjningar kan beräknas till inemot 10 mkr. De

nya avgifterna synes böra tillämpas från den 1 juni 1961, då även SJ:s taxehöjning

avses skola träda i kraft.

Med anledning av att generalpoststyrelsen såsom motiv mot en höjning av

paketavgifterna åberopat, att paketrörelsen f. n. bär sina kostnader, vill jag

framhålla, att så länge tidningsrörelsen ej täcker sina merkostnader och än

mindre lämnar något bidrag till postverkets gemensamma kostnader måste

av övriga rörelsegrenar — bl. a. paketrörelsen — uttagas mer än vad som

svarar mot en mera normal kostnadsfördelning.

Vad beträffar postverkets ekonomi vill jag framhålla att rörelseresultatet

i mycket hög grad påverkas av ökningar i lönekostnaderna. Varje procents

lönehöjning ökar sålunda postverkets löneutgifter med ca 3 mkr för helt år.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att besluta att postbefordringsavgifterna för paket skall

från och med den 1 juni 1961 utgå med belopp, som förordats

av mig i det föregående.

3. Rabatt å postavgifter

Generalpoststyrelsen

Generalpoststyrelsen föreslår att styrelsen bemyndigas att — när överenskommelse

kan träffas med avsändare om särskilda anordningar för att

underlätta försändelsernas postbehandling — medgiva sådan nedsättning

av postavgiften, som kan anses vara av behovet påkallad och förenlig med

postverkets ekonomiska intresse. Bemyndigandet bör meddelas i form av

ett tillägg till kungörelsen den 11 maj 1951 (nr 248) angående postavgifterna

m. m. Styrelsen anför i huvudsak följande.

Postverkets allmänna ekonomiska målsättning är att verket skall ställa

sina tjänster till samhällets förfogande till det lägsta pris, som är förenligt

med verkets ställning som affärsverk. Ofrånkomliga utgiftsstegringar bör

enligt styrelsens mening i första hand mötas med andra åtgärder än portohöjningar,

och en stabil portonivå bör eftersträvas. De åtgärder, som därvid

har den största betydelsen, är dels rationaliseringsverksamheten, dels åtgärder

för att öka postverkets rörelseunderlag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

Vid sina strävanden att värva ny och lönande trafik till postverket har

styrelsen att med postverkets service och avgifter som argument tävla med

andra distributionsföretag och andra distributionsformer. Visserligen har

postverket lagfäst ensamrätt på befordran av tillslutna brev och öppna försändelser

innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden, men en mycket

stor sektor av det distributionsområde, inom vilket postverket erbjuder

sina tjänster, är fri för konkurrens. Således faller exempelvis varuprov, varukorsband

samt flertalet trycksaker och affärshandlingar utanför postmonopolet.

Vidare anses varje befordran som ombesörjes av avsändaren själv

eller genom en i hans tjänst anställd eller för visst tillfälle anlitad person

— även när fråga är om eljest monopolskyddade försändelser — vara tilllåten.

Särskilt i fråga om lokala försändelser, som distribueras i större mängd

och i stark koncentration inom utdelningsområdet, förekommer enskild utdelning.

Antingen sker detta i avsändarens egen regi eller också — när

fråga är om försändelser, som icke omfattas av postmonopolet — genom

anlitande av enskilda distributionsföretag, som inom sitt lokala verksamhetsområde

erbjuder avsändaren en lägre distributionsavgift än motsvarande

postavgift. Härvid har det konkurrerande företaget fördelen av att

behöva kalkylera endast med de lägre utdelningskostnader, som uppstår

vid utdelning inom ett tättbebyggt samhälle eller inom tättbebyggda delar

av ett samhälle. Ifråga om övriga distributionsområden deltar företaget ej

i konkurrensen. Postverket däremot åtar sig utdelning inom landets alla

delar och det mot ett enhetsporto, som är så konstruerat, att överskottet på

den lönande rörelsen i tätorterna skall bidra till täckandet av kostnaderna

för den många gånger icke självbärande rörelsen i glesbygden. Det skulle

givetvis få svåra återverkningar på postverkets ekonomi, om den observerade

tendensen att lämna den lönsamma distributionen till enskilda distributionsföretag

och den mindre lönsamma till postverket finge fortsätta

utan motåtgärder från postverkets sida. Av den anledningen gjorde generalpoststyrelsen

den 22 december 1954 framställning till Kungl. Maj :t om

rätt att medge avgiftsnedsättning beträffande korsband av lokal karaktär.

Framställningen bifölls av 1955 års riksdag (prop. 80, BevU 19, Rskr 131)

och styrelsens befogenhet att medge avgiftsnedsättning kom till uttryck

genom en ändring till 6 § i kungl. kungörelsen den 11 maj 1951 (nr 248)

angående postavgifterna m. m.

Utvecklingen inom den moderna kontorstekniken har på ett sätt gjort

storföretagen mer benägna att utnyttja postverkets tjänster. Genom tillkomsten

av nya rationella databehandlingsmaskiner med stor kapacitet har

kontorsarbetet inom riksomfattande företag utvecklats mot centralisering.

Detta innebär, att många handlingar, som hittills producerats lokalt och

ibland distribuerats genom det lokala företagets egen försorg, numera med

fördel skulle kunna produceras vid företagets huvudkontor och distribueras

därifrån direkt till mottagarna, förutsatt att distributionskostnaderna icke

gör eu dylik omläggning oekonomisk för vederbörande företag. När det

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Knngl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

gäller försändelser av här angivet slag kan lämpligt avvägda rabatter användas

icke blott för att tillföra postverket ny trafik, utan även för att åt

postverket vinna fördelar från arbetssynpunkt. Man behöver här bara erinra

om de möjligheter till att ersätta manuell bearbetning med maskinell

behandling, som den moderna kontorsautomatiseringen erbjuder och framgent

torde komma att erbjuda i allt större omfattning. Avsändare, som har

sitt adressmaterial samlat på hålkort, tape eller liknande media, kan i vissa

fall åta sig att koda adressuppgifterna på sådant sätt, att dessa före adresspåtryckningen

på försändelserna kan sorteras i postanstaltsordning eller

på annat för postbehandlingen lämpligt sätt, med stora arbetsbesparingar

för postverket som följd. Andra fördelar som på detta sätt kan erhållas är,

att avsändaren förbinder sig att avlämna massförsändelser på för postverket

lämpliga tider och medger, att försändelsernas postbehandling vid behov

får något uppskjutas. Avsändaren är givetvis icke villig att utföra de

arbetsmoment, som är önskvärda från postverkets synpunkt, eller rätta

sig efter postverkets speciella önskemål om inlämnings- och postbehandlingstider,

med mindre någon reducering av postavgifterna erhålles i gengäld.

Det kan här nämnas, att generalpoststyrelsen redan erhållit erbjudanden

från företag med långt driven kontorsautomatik och periodvis återkommande

stor postinlämning om viss försortering av företagets postförsändelser.

Då styrelsen emellertid f. n. saknar befogenhet att medge den

nedsättning av postavgifterna, som är en förutsättning för att överenskommelse

skall kunna träffas, har de lämnade erbjudandena hittills måst lämnas

obeaktade.

Vid tillämpningen av den begränsade befogenhet att lämna rabatt på

postavgifter, som generalpoststyrelsen redan har enligt nämnda kungörelse,

uppställer styrelsen som villkor för att rabatt skall erhållas, att ifrågavarande

försändelser erbjuder postverket särskilda förmåner från arbets- och

kostnadssynpunkt. Ett visst mått av sådana förmåner måste uppfyllas för

att rabatt överhuvudtaget skall komma ifråga. Om detta minimimått avsevärt

överskrides, lämnas en något högre nedsättning av postavgiften. Genom

en dylik anpassning till förhållandena i det enskilda fallet kan styrelsen

utnyttja rabatteringsinstrumentet på ett för postverket ekonomiskt

gynnsamt sätt. Befogenheten att lämna rabatt är emellertid f. n. i hög grad

begränsad, och avser endast korsbandsförsändelser och endast lokal utdelning.

Det har vid tillämpning av denna befogenhet visat sig, att motsvarande

fördelar för postverket av ekonomisk och praktisk art skulle kunna

vinnas även i fråga om andra försändelseslag än korsband och även vid annan

distribution än den rent lokala. För att postverket skall stå rustat att

på affärsmässig basis ta upp konkurrensen om bl. a. de massförsändelser

av olika slag, som tillkommer genom den moderna kontorstekniken, och

vara i stånd att träffa avtal med avsändare om bl. a. maskinell förarbetning

av försändelser i fråga om sortering och liknande åtgärder, anser generalpoststyrelsen

det angeläget att styrelsens befogenhet att från fall till fall

medge av förhållandena påkallad rabatt på postavgifter bör utvidgas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1961

Generalpoststyrelsen har från. Postutredningen 1956 inhämtat, att utredningen

för sin del icke har något att erinra mot styrelsens här redovisade

förslag till ökade befogenheter.

Departementschefen

Efter beslut av 1955 års riksdag erhöll generalpoststyrelsen bemyndigande

att i vissa fall medge nedsättning av postavgifter för korsband av lokal

karaktär. I nu föreliggande framställning begär styrelsen, att detta bemyndigande

skall utvidgas till att omfatta även andra försändelser än korsband

och även annan distribution än den rent lokala. Enligt förslaget skall sådan

nedsättning kunna tillämpas, när överenskommelse kan träffas med avsändaren

om särskilda anordningar för att underlätta försändelsernas postbehandling.

Styrelsen har härvidlag pekat på de möjligheter, som föreligger

för större företag med långt driven kontorsrationalisering att exempelvis

sortera försändelserna på olika postanstalter och därmed bereda postverket

arbetsbesparing.. Vidare har angivits möjligheter att utjämna variationer

i postverkets arbetsbelastning genom att avsändare av massförsändelser

förbinder sig att avlämna desamma på tider, som är lämpliga för

postverket, eller medger att postbehandlingen av försändelserna vid behov

får något uppskjutas. Enligt styrelsens uppfattning skulle möjligheter för

postverket att erbjuda rabatter i dylika fall även kunna tillföra verket ny

trafik.

Enligt min mening har generalpoststyrelsen anfört vägande skäl för sitt

förslag om vidgade rabatteringsmöjligheter. Jag tillstyrker därför detsamma

och hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med generalpoststyrelsens förslag utfärda bestämmelser

rörande rätt för styrelsen att medgiva nedsättning

av postavgifter.

Till vad föredragande departementschefen under punkterna

1—3 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämmer, behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Folke Görs

Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

610302

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1961:40 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring av vissa postavgifter m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten