Sök i Ratio Lex

Angående tillägg till investeringsplanen för statens järnvägar

1961-03-10 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:96, Angående tillägg till investeringsplanen för statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1961

1

Nr 96

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillägg till investeringsplanen

för statens järnvägar; given Stockholms

slott den 10 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att möjliggöra transporterna av malm från ett nytt gruvfält, som

LKAB beslutat öppna vid Svappavaara i Norrbottens län, föreslås att en

godsjärnväg skall anläggas på sträckan Malmbanan—Svappavaara. Anläggningskostnaden

för den 38 km långa järnvägen beräknas för statens järnvägars

del till ca 40 mkr.

I propositionen föreslås vidare, att järnvägsstyrelsen skall erhålla bemyndigande

att beställa en ny tågfärja. Denna avses i första hand för trafiken

på sträckan Trelleborg—Sassnitz men skall även kunna tjänstgöra som

reserv på linjen Malmö—Köpenhamn. Kostnaden anges till ca 25 mkr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 96

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1961

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om

tillägg till investeringsplanen för statens järnvägar samt anför därvid följande.

1. Anläggande av järnväg mellan Malmbanan och Svappavaara

Planerad malmbrytning

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) har under senare år undersökt

möjligheterna att vidga bolagets bas för brytning av järnmalm i Norrbotten.

Härvid har avsevärda järnmalmstillgångar konstaterats inom det

s. k. Svappavaaraområdet. Området, som är beläget ca 40 km ostsydost om

Kiruna, omfattar fyra jämmalmsfyndigheter vid Leveäniemi, Gruvberget,

Mertainen och Painirova. Med hänsyn till fyndigheternas storlek har bolaget

nyligen beslutat öppna ett nytt gruvfält inom området. Bolaget beräknar

att brytningen, som skall ske i dagbrott, kommer att koncentreras

till i första hand Leveäniemi, men även Gruvbergets norra del kan komma

i fråga. Under första året av den nya gruvans existens beräknas produktionen

komma att uppgå till ca 500 000 ton, och brytningskapaciteten kan

ökas till 3 milj. ton år 1967 eller 1968. Malmreserverna vid enbart Leveäniemi

och Gruvberget uppskattas till över 300 milj. ton. Malmtillgångarna

är således i och för sig tillräckliga för brytning under många generationer,

varför kostnadsfrågan får avgörande betydelse för driftens utveckling.

Förberedelser för brytningen kommer att successivt ökas. Omkring år

1965 beräknas ca 400 personer vara anställda vid gruvan. Hur stora investeringarna

blir inom området beror av produktionens inriktning, vilken ännu

ej är fastställd. Investeringarna för gruvdriften kommer emellertid under

de fem första åren att överstiga 100 mkr. Därtill kommer beräknade investeringar

för bl. a. bostäder och andra samhällsändamål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1961

I fråga om produktionens storlek beräknas gruvan i Leveäniemi komma

att bli Sveriges tredje gruva efter gruvorna i Kiruna och Malmberget. Vid

nuvarande prisläge skulle exporten från gruvan i Leveäniemi vid full produktion,

d. v. s. 3 milj. ton per år, komma att uppgå till ett värde av omkring

175 mkr per år. Gruvorna i Kiruna och Malmberget beräknas senast

år 1965 uppnå en kapacitet av 15 milj. ton respektive 6 milj. ton per år.

Tillskottet från Svappavaara-området under 1960-talets andra hälft skulle

därför medföra att LKAB:s totala årliga brytningskapacitet skulle komma

att uppgå till ca 24 milj. ton.

Järnvägsstyrelsens framställning

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 7 februari 1961, under åberopande

av LKAB:s planer på malmbrytning i Svappavaara-området, föreslagit att

en godsjärnväg skall anläggas mellan Malmbanan och Svappavaara. Styrelsen

anför i skrivelsen bl. a. följande.

Undersökningar har visat att vid de malmkvantiteter, som här kommer

i fråga, järnvägstransport fram till Malmbanan ställer sig fördelaktigare

än landsvägstransport. Den naturliga sträckningen för en godsjärnväg med

sådana transportuppgifter går från en punkt på Malmbanan ca sex km

söder om Kiruna till Svappavaara. Från anknytningspunkten på Malmbanan

blir den SJ tillhöriga delen av banan ca 38 km lång. Dessutom tillkommer

i Svappavaara på LKAB:s mark anslutningsspår och bangård,

vilka avses skola bekostas av bolaget. En godsjärnväg av den föreslagna

sträckningen kan framdeles eventuellt utsträckas till längre österut befintliga

järnmalmstillgångar. Möjlighet kommer också att finnas att anknyta

sidospår till framtida gruvor i Mertainen och Painirova.

Ehuru den föreslagna banan är avsedd för malmtransporter har styrelsen

dock ansett det lämpligt att banan hålles öppen även för allmän trafik

av gods i vagnslaster.

SJ:s kostnader för den 38 km långa järnvägen, som skulle komma att

ägas av SJ, beräknas till 40 mkr vid 1960 års penningvärde. I beloppet har

inräknats kostnader för elektrifiering, signalanordningar, telekommunikationer

och räntor under byggnadstiden. LKAB:s kostnader för spår och

bangård har uppskattats till 3 mkr. I sistnämnda belopp har icke medtagits

bolagets kostnader för gruvanslutnings- och gruvspår. Arbetena med den

nya järnvägen bör påbörjas sommaren 1961 och beräknas vara avslutade

hösten 1964. Medelsförbrukningen för SJ:s del under de berörda budgetåren

från och med budgetåret 1961/62 beräknas till 5, 10, 15 respektive

10 mkr.

Under budgetåret 1961/62 erfordras således 5 mkr. Någon höjning av

SJ:s investeringsram eller något särskilt investeringsanslag för ändamålet

under statens järnvägars fond erfordras dock icke under sagda budgetår.

1* — Ii i han g till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 96

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1961

Styrelsen avser att i stället minska medelsförbrukningen under investeringsanslaget

Bana och byggnader med motsvarande belopp. Därmed kan

enligt styrelsen 5 mkr överflyttas från detta anslag till investeringsanslaget

Nybyggnad och ombyggnad av järnvägslinjer, vilket anslag bör belastas med

kostnaderna för den nya järnvägen. Med hänsyn till utformningen av ett

preliminärt fraktavtal mellan SJ och LKAB bör hela investeringskostnaden

avskrivas i SJ:s bokföring med 10 % årligen.

Departementschefen

LKAB har beslutat anlägga ett nytt gruvfält inom det s. k. Svappavaaraområdet

ca 40 km ostsydost om Kiruna. Brytningen avses i första hand

skola koncentreras till järnmalmsfyndigheterna vid Leveäniemi. Den nya

gruvan, vilken kommer att bli en av de största i landet, innehåller malmtillgångar

vilka torde räcka flera generationer. Brytningen torde kunna

komma i gång under år 1964. Produktionen under första året beräknas

till ca 500 000 ton för att därefter successivt ökas till 3 milj. ton per år.

Investeringarna för gruvdriften uppskattas till minst 100 mkr under de

fem första åren.

En förutsättning för att den planerade brytningen skall komma till stånd

är att frågan om malmens transport från gruvområdet löses på ett tillfredsställande

sätt. Vid undersökningar har konstaterats att järnvägstransport

av malmen fram till Malmbanan ställer sig fördelaktigare än landsvägstransport.

Efter förhandlingar mellan SJ och LKAB har järnvägsstyrelsen

föreslagit anläggandet av en ca 38 km lång järnväg från det planerade

gruvområdet fram till Malmbanan. Järnvägen skulle för SJ :s del komma

att draga en kostnad av 40 mkr i 1960 års penningvärde. LKAB:s kostnader

för bangård m. m. i Svappavaara beräknas till ca 3 mkr. Under förutsättning

att arbetena med järnvägen påbörjas sommaren 1961 beräknas

järnvägen vara färdigställd då brytningen påbörjas hösten 1964. Kostnaderna

skulle fördela sig med 5, 10, 15 respektive 10 mkr på budgetåren

1961/62—1964/65. Den föreslagna järnvägen är med hänsyn till de intäkter,

som påräknas från malmtransporterna på sträckan, för SJ:s del företagsekonomiskt

fullt motiverad.

Jag tillstyrker, att en järnväg anlägges mellan Malmbanan och Svappavaara

i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag. Finansieringen

av projektet under budgetåret 1961/62 bör ske inom statens järnvägars

ordinarie investeringsram om 326 mkr. Därest riksdagen ej har

något att erinra däremot har jag för avsikt att senare föreslå Kungl. Maj:t

att ett belopp av 5 mkr överföres från investeringsanslaget Bana och byggnader

till investeringsanslaget Nybyggnad och ombyggnad av järnvägslinjer.

I enlighet med järnvägsstyrelsens förslag bör investeringsbeloppet avskrivas

med 10 % årligen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1961

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att en godsjärnväg må anläggas på sträckan Malmbanan—Svappavaara

i huvudsaklig överensstämmelse med

järnvägsstyrelsens föreliggande förslag.

2. Ny tågfärja

Järnvägsstyrelsens framställning

I skrivelse den 16 februari 1961 hemställer järnvägsstyrelsen om ett anslag

å 3 mkr för budgetåret 1961/62 till en ny tågfärja. Styrelsen anför i

huvudsak följande.

Statens järnvägar driver tillsammans med andra järnvägsförvaltningar

de tre tågfärjelinjerna Trelleborg—Sassnitz (TS), Malmö—Köpenhamn

(MK) och Hälsingborg—Helsingör (HH). Den första linjen drives tillsammans

med Deutsche Reichsbahn (DR), de två andra med de Danske Statsbaner

(DSB).

På HH-linjen går enbart DSB-färjor, på MK-linjen under senare år tills

vidare enbart svenska färjor och på TS-linjen SJ-färjor och en DR-färja.

Järnvägsstyrelsen redogör till en början för färjtrafiken över Öresund

och konstaterar därefter sammanfattningsvis, att där i första hand föreligger

ett nybyggnadsbehov av färjor och färjelägen för den kortaste överfarten,

nämligen den av DSB drivna HH-linjen. För MK-linjen föreligger samtidigt

ett behov av att hålla en tillräcklig och tillfredsställande reserv att utnyttjas,

då ordinarie färjan måste gå på varv, lVa—2 månader per år, samt

för plötsligt inträdande störningar av olika slag på HH-linjen och TS-linjen.

Detta behov växer, allteftersom den normala trafiken pa dessa leder

växer.

Dessa förhållanden äger giltighet intill den tidpunkt, då en fast förbindelse

med järnväg eventuellt kommer till över Öresund. Något behov av tågfärjor

kommer då knappast att föreligga för Öresund. Någon tidpunkt för

färdigställandet av en fast förbindelse över Öresund har hittills icke fixerats.

Det är knappast troligt, att årtalet 1970 kan betraktas som ett sannolikt

tidigaste årtal härvidlag, försåvitt en bro över Stora Bält först måste

färdigställas eller i varje fall byggena över Stora Bält och Öresund sa inbördes

placeras i tiden, att bron över Stora Bält kommer först och arbetena

förlägges så, att icke de årliga investeringarna har maximum samtidigt.

Skall dessa synpunkter tillgodoses, förefaller årtalet 1975 som tidigaste år

för en fast förbindelse över Öresund mera sannolikt.

Med tanke på möjligheterna av att en fast förbindelse kan komma till

stånd över Öresund, bör varje ny färja som helt eller delvis skall betjäna

öresundslederna nu om möjligt byggas så, att fartyget kan användas på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1961

annat håll, om en bro skulle komina till, innan fartygets normala ekonomiska

livstid är slut.

Vad härefter angår TS-linjen trafikeras den nu av två stora, moderna

färjor, SJ:s »Trelleborg» och DR:s »Sassnitz», vardera med en kapacitet,

mätt i godsvagnar av numera förekommande normalstorlek, av cirka 35

vagnar, SJ:s 29 år gamla godsfärja »Starke», cirka 23 vagnar, samt SJ:s

gamla färjor »Konung Gustaf V», 50 år, och »Drottning Victoria», 51 år,

vardera cirka 14 godsvagnar. DR har beslutat och torde nyligen ha påbörjat

att bygga en andra färja av »Sassnitz» storlek, här kallad »DR II».

Användningen av »DR II» är ännu icke helt fastlagd. »DR II» avses emellertid

bli under högtrafiktid insatt på linjen Warnemunde (Rostock)—Gedser.

Färjan bygges emellertid så, att den även skall kunna gå in i de stora

färjelägena i Sassnitz och Trelleborg. En minimianvändning av »DR II» på

TS-leden innebär, att den går in som reservfärja för »Sassnitz» och »Trelleborg»,

varigenom den blir upptagen 3—4 månader på denna led, möjligen

även som reservfärja för »Starke», varigenom tiden ökas till 4,5—6

månader. Den tid »DR II» i så fall skulle kunna gå på Gedser inskränkes

till högst 6, lägst 4 månader. Användningen av »DR II» kräver överenskommelser

DR—DSB och DR—SJ. Sådana överenskommelser har ännu icke

kunnat träffas.

Järnvägsstyrelsen går sedan in på frågan om fårjlägena för TS-leden och

anför därvid bl. a. följande.

I Trelleborg och Sassnitz finns för närvarande ett färjelägespar för

»Starke», »Konung Gustaf V» och »Drottning Victoria» samt ett färjelägespar

för »Trelleborg» och »Sassnitz», det senare med större bredd.

Nuvarande begränsade antal färjelägen i Trelleborg och Sassnitz med

två olika typer av lägen på vardera platsen är i och för sig icke tillfredsställande.

I Trelleborg ligger det gamla smala läget så till, att, även om färjeläget_kunde

byggas om för stora färjor, inseglingen med sådana färjor, om

den över huvud taget vore möjlig, skulle erbjuda synnerligen stora svårigheter.

En härför erforderlig ombyggnad av inseglingsrännan har icke undersökts.

Däremot har preliminärt undersökts att bygga ett helt nytt färjeläge

för stora färjor öster om de nuvarande lägena. Härför kräves att ny

Pir bygges in. m. I så fall bör utrymmet tagas till för två färjelägen, ehuru

till en början endast ett utbygges. Kostnaderna även för det första färjeläget

blir förhållandevis höga och kan uppskattas vara av samma storleksordning

som för en ny färja. I Sassnitz anses ett nytt färjeläge ej kunna

byggas på grund av den trånga och även för andra ändamål utnyttjade

hamnen. Läget för de gamla färjorna kan byggas om för större bredd,

eventuellt även med anordning för att kunna taga emot färjor med mindre

bredd. Hur man skall förfara med driften under ombyggnadstiden är ännu

icke närmare studerat.

Från svensk synpunkt skulle det vara ekonomiskt mycket förmånligt, om

man kunde i tiden skjuta på utbyggnaden av det tredje dyrbara tågfärjeläget

i Trelleborg och förlänga användningsmöjligheten av det gamla tågfärjeläget

för smalare färjor. Med hänsyn härtill borde även ombyggnaden

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 är 1961

i Sassnitz antingen anstå eller hellre utföras så, att de smalare färjorna

fortfarande kan anlöpa läget utan tidsförlust.

Bygges efter »DR II» en ny svensk färja med »Trelleborgs» bredd, kommer

kraven på nybyggnad av färjeläget i Trelleborg och ombyggnad i Sassnitz

att aktualiseras tidigare.

Järnvägsstyrelsen behandlar därefter trafikutvecklingen och kapaciteten

på tågfärjelederna TS, MK och HH. Styrelsen framhåller härvid, att trafiken

vuxit mycket snabbt på dessa leder. Den omfattade år 1938 sammanlagt

430 000 ton, 1950 1 000 000 ton och 1960 1 900 000 ton. Inräknas även gods

på bilar på dessa och andra lastbilsförande linjer över Öresund och Kattegatt,

blir totalsiffran år 1960 2 250 000 ton. Trafiken visar kontinuerligt

kraftig stegring och beräknas år 1970 ha nått 4 milj. ton, varav över 3

milj. ton på järnväg. Fördelningen av järnvägsgodset på TS, MIv och HH

var år 1960 860 000 ton, 200 000 ton och 840 000 ton. ökningstendensen är

särskilt påtaglig för TS, trots att stor försiktighet iakttages i trafikvärvningen,

beroende på att kapaciteten är för knapp för att en tillfredsställande

trafikstandard skall kunna hållas om trafikökningen blir för stor.

Den hittillsvarande utvecklingen av trafiken, år 1958 580 000 ton, 1959

690 000 ton och 1960 860 000 ton, och övriga omständigheter tyder på att

denna ökning skulle fortsätta vid oförändrade förutsättningar och om kapaciteten

ökades. Efter tillkomsten av den s. k. Fågelflyktsleden mellan

Rödby och Puttgarten, som f. n. utbygges gemensamt av DSB och Deutsche

Bundesbahn och som år 1963 avses skola ersätta den längre tågfärjelinjen

Gedser—Grossenbrode, kommer sannolikt viss trafik, som nu går över TS,

att flytta över till öresundslederna i den mån de sistnämndas kapacitet kan

ökas. I överensstämmelse härmed kan det förväntas, att trafiken över TS

kommer att utvecklas mindre snabbt vid mitten av 1960-talet. Efter några

år, då ett nytt jämviktsläge utbildat sig, förväntas trafiken ånyo komma

att stiga kraftigt på TS-linjen.

Tågfärjetrafiken över Öresund har förlöpt i stort sett utan störningar.

Däremot har trafiken över TS även efter tillkomsten av de bägge nya storfärjorna

(juli 1959) varit utsatt för vissa stockningar. På tysk sida har

stockningar av järnvägsvagnar endast inträffat i december 1959. På svensk

sida har vagnanhopningar varit vanligare, bl. a. beroende på att exporten

dominerar. Vagnanhopningen blev besvärande under maj—juli 1960, sammanhängande

bl. a. med att »Trelleborg» skadades vid kollision i södra

Östersjön samtidigt som »Sassnitz» var på varv. Även i oktober 1960 var

vagnanhopningen stor, trots en betydande färjeinsats.

Särskilt de perioder, under vilka en storfärja måste gå på varv, är således

redan nu bekymmersamma. Även med maximal insats av de övriga färjorna,

blir kapaciteten i medeltal per månad endast obetydligt större än

vad som i oktober 1960 bedömdes ha varit i underkant. I kapacitetshöjande

syfte kommer statens järnvägar och DR att pröva storfärjornas möjlighe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1961

ter att per dygn göra 5 enkelturer mot de äldre färjornas 4 enkelturer.

Denna åtgärd kan dock endast genomföras om två storfärjor samtidigt är

i drift. Bland andra åtgärder, som vidtagits, är att den av statens järnvägar

sedan 1953 drivna sommartrafiken med passagerare och personbilar Trelleborg—Travemunde

från och med sommaren 1961 ej längre får binda en

andra av de gamla färjorna för annonserade dubbleringsturer över lördag

och söndag. Genom den härigenom och på andra sätt signalerade kapacitetsbristen

har statens järnvägar nödgats undvika att ge städerna Trelleborg

och Lubeck garantier om att i önskad omfattning upprätthålla sommartrafiken

mellan städerna. Ett privat rederi kommer år 1962 att i konkurrens

med statens järnvägar sätta in modern fartygsmateriel på sommaren

men därutöver samt under hela året befordra bl. a. lastbilar mellan

Trelleborg och Travemunde.

Med nuvarande tillväxttakt kommer kapacitetsfrågan att bereda mycket

stora bekymmer under de perioder storfärjorna måste gå på varv. År 1963

kan »DR II» beräknas vara färdig och då är kapaciteten under dessa varvsmånader

tillfredsställande. Kapacitetsbekymren inträder då i stället under

övrig tid.

Mot bakgrund av denna brist på kapacitet samt med tanke på föreliggande

haveririsker måste läget betecknas som otillfredsställande. Detta

gäller även om Fågelflyktslinjen skulle komma att dämpa tillväxten av trafiken

på TS-linjen. Närmast synes det ankomma på DR att utöka sin kapacitetsinsats

utöver den redan annonserade insatsen av »DR II» på TS-linjen

under ett par månader per år. Men detta blir ej heller tillfyllest. Ett

nybyggnadsprogram för statens järnvägar är därför också erforderligt. Nödvändigheten

härav blir än mera påtaglig med tanke på de äldsta färjornas

höga ålder och höga driftkostnader.

Frågan om nybyggnad måste även ses mot bakgrund av den svenska exportindustrins

berättigade krav på att statens järnvägar har tillräcklig kapacitet

på sina tågfärjeförbindelser med utlandet.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att färjetrafiken ur ekonomiska synpunkter

har synnerligen stor betydelse för statens järnvägar. Denna betydelse

växer år från år. Färjetrafiken svarade år 1960 för 7 % av allt gods, utom

lapplandsmalm. Medeltransportlängden till lands i Sverige är vidare mycket

hög för färjegodset — under januari—juni 1960: HH 393 km, MK 184

km, TS 522 km, eller i vägt medeltal 427 km, d. v. s. mer än 50 % högre

än för andra transporter inom landet — varigenom andelen av antalet tonkilometer

blir 10 %. Det torde stå klart att färjgodset både absolut och

relativt kommer att öka, om järnvägens transporter över vattnen skötes

på ett tillfredsställande sätt. I motsatt fall kommer den redan nu kraftigt

ökande internationella lastbilstrafiken att göra än snabbare framsteg än

nu. Detta skulle innebära ett betydande ekonomiskt avbräck för järnvägarna

och samtidigt kräva nya investeringar i färjlinjer för lastbilar. Dy
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1961

lika linjer har på senare år tillkommit i rask takt över Kattegatt och Öresund

och som förut nämnts kommer en ny linje år 1962 mellan Trelleborg

och Travemiinde.

Det ekonomiska värdet för statens järnvägar av färjlinjerna ligger till

väsentlig grad i den ökade trafik, som härigenom tillföres järnvägens landsträckor.

Sak samma gäller järnvägsförvaltningarna på den andra sidan.

Det är ingen tvekan om att den totala räntabiliteten är god, samtidigt som

trafikanterna i snabbt stigande omfattning uppskattar och nyttiggör dessa

kombinerade förbindelser. Dessa omständigheter har gett tågfärjetrafiken

en tillväxttakt, som är väsentligt snabbare än bruttonationalproduktens

tillväxt. Härigenom har denna järnvägstrafik en helt annan utvecklingstendens

och ekonomisk aspekt än den mera tvekande utvecklingen på åtskilliga

andra järnvägstrafikområden.

Sammanfattningsvis framhåller järnvägsstyrelsen, att den beskrivning

av färjesituationen på Öresund och Östersjön på kortare och längre sikt,

som styrelsen lämnat, klart talar för behovet av en kapacitetsförstärkning,

även sedan HH-linjens kapacitet ökats och TS-linjen fått förstärkning

under viss, ännu icke fixerad, tid av året genom tillkomsten av den nya

storfärjan »DR II». Möjligheten av en framtida fast förbindelse över Öresund

kan ännu icke anföras som skäl för att de intill dess ökande trafikbehoven

ej skall tillgodoses genom nya investeringar i färjor och färjelägen.

Vid bedömningen av situationen måste beaktas behovet för Sveriges del

att vidmakthålla den rörliga kapacitetsreserv ifråga om förbindelser med

kontinenten, som representeras av en tågfärja, som kan gå både på TSoch

MK-linjerna, eventuellt även Trelleborg—Travemiinde. En modern sådan

färja skulle användas dels som reserv för »Malmöhus» på MK-linjen,

dels för att nedbringa antalet turer med »Starke» och de äldsta färjorna

på TS-linjen. Härigenom skulle de totala driftkostnaderna kunna väsentligt

nedbringas på grund av dels mera ekonomisk drift, större kapacitet

och möjlighet att vid behov segla fem turer per dygn, dels minskade beredskapshållningskostnader

på de gamla färjorna. Vidare skulle en sådan ny

färja kunna höja den fortfarande under vissa tider kritiserade transportstandarden

på TS-linjen. Denna kritik kan befaras få ökad styrka under

de närmaste åren och då särskilt om åtgärder ej ens planeras.

Utöver den ökning av trafiken, som möjliggöres genom redan beslutade

åtgärder av statens järnvägar och DR, skulle en sådan ny färja möjliggöra

för statens järnvägar att taga hand om ytterligare trafikökning på TS-leden.

För enbart TS-ledens vidkommande skulle en storfärja av eu modifierad

Trelleborgs-typ vara att föredraga från ekonomisk synpunkt, bortsett

från att den dyrbara nybyggnaden av nytt färjcläge i Trelleborg då kommer

att tidigareläggas.

Från allmän SJ-synpunkt synes däremot en mindre lärja vara att före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1961

draga. Denna skulle ha ungefär samma längd, bredd och djupgående som

»Starke» och liksom denna vara trespårig men med högre fart, så att den

kan gå 5 turer per dygn på TS-leden, d. v. s. tillföra denna en kapacitet, som

är ca 25 % större än »Starkes», ungefär dubbelt så stor som en av de

äldsta färjornas och två tredjedelar av en storfärjas kapacitet, samt på

MK-linjen, då behov härav föreligger, göra en insats som är ungefär dubbelt

så stor som en av de äldsta färjornas.

En storfärja av modifierad Trelleborgs-typ uppskattas nu kosta cirka

30 mkr. Den mindre färjan förutsättes kosta cirka 25 mkr. Den blir således

per kapacitetsenhet dyrare i såväl anskaffning som drift. Å andra sidan

har man möjlighet att använda färjan på såväl TS- som MK-linjen

och därigenom även större möjlighet att kunna eliminera de äldre och i

drift dyra färjorna. Dessutom kan byggandet av nytt färjläge i Trelleborg

med därav följande vidlyftiga spårändringar senareläggas.

Då numera bägge grannförvaltningarna genom årliga avgifter deltager i

kostnaderna för nya färjor, vilket icke var fallet då »Trelleborg» byggdes,

bör förhandlingar om kostnadsfördelningen vara i huvudsak avslutade,

innan en ny färja beställes. Vid dessa förhandlingar kan nya synpunkter

på färjematerielens beskaffenhet och på ekonomin komma fram.

Med hänsyn härtill kan det vara lämpligt, att färjetypen icke nu definitivt

fixeras. Däremot är det synnerligen angeläget att statens järnvägar får ett

investeringsanslag, vilket ger möjlighet för statens järnvägar att med en

enligt styrelsens uppfattning erforderlig bakgrund föra förhandlingar med

grannförvaltningarna.

Departementschefen

I sin framställning om investeringsanslag för budgetåret 1961/62 upptog

järnvägsstyrelsen ett belopp av 3 mkr för beställning av en ny tågfärja.

Vid anmälan av styrelsens äskanden i årets statsverksproposition

(bil. 28) uttalade jag, att jag inte var beredd att på grundval av det föreliggande

materialet ta ställning till förslaget om denna färja.

Järnvägsstyrelsen har numera inkommit med ytterligare material för

frågans bedömning. Behovet av en ny färja är i första hand föranlett av

att kapacitetsgränsen för överföring av godsvagnar på leden Trelleborg—

Sassnitz i stort sett är uppnådd, vilket tidvis lett till stockningar av järnvägsvagnar,

särskilt pa den svenska sidan. Deutsche Reichsbahn avser visserligen

att — sannolikt med början år 1963 — under viss del av året sätta

in en ny, stor färja på leden. Om den nu förutsebara trafikökningen på

leden fortsätter är dock detta kapacitetstillskott icke tillfyllest, utan ytterligare

överföringskapacitet måste tillkomma snarast möjligt för att

transportefterfrågan på denna färjled skall kunna tillgodoses.

Dessutom föreligger för den av SJ drivna färjeleden Malmö—Köpen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1961

hamn ett behov att hålla en tillfredsställande reserv för den tid den ordinarie

färjan är på varv och för inträdande störningar på linjerna Trelleborg—Sassnitz

och Hälsingborg—Helsingör. Detta reservbehov gör sig

starkare gällande allt eftersom trafiken ökar.

Järnvägsstyrelsen anser, att för enbart leden Trelleborg—Sassnitz en ny

storfärja av samma typ som »Trelleborg» skulle vara att föredra. Kostnaderna

för en sådan färja har uppskattats till 30 mkr. En sådan färja utlöser

emellertid behov av ett nytt och dyrbart färjläge i Trelleborg. Med

hänsyn härtill och till behovet av ökad kapacitetsreserv för linjen Malmö—

Köpenhamn är järnvägsstyrelsen närmast böjd för att förorda en något

mindre färja, som uppskattats kosta ca 25 mkr. Det slutliga ställningstagandet

till frågan om färjans storlek anser järnvägsstyrelsen böra bero på

utgången av förhandlingar, som styrelsen skall föra med de Danske Statsbaner

och Deutsche Reichsbahn.

För egen del vill jag framhålla, att färjtrafiken på ifrågavarande leder

tillgodoser för landets näringsliv viktiga transportbehov. Dessutom är det

för SJ:s ekonomi av stor betydelse att järnvägens färjtransporter kan skötas

på ett tillfredsställande sätt. Betydelsen ligger till väsentlig del i den

trafik, som färjrörelsen tillför järnvägens landsträckor. Enligt min mening

har järnvägsstyrelsen anfört bärande skäl för att en ny tågfärja bör anskaffas.

Jag tillstyrker därför, att styrelsen bemyndigas att lägga ut beställning

på en ny färja. Bemyndigandet bör omfatta en färja av den typ, för vilken

järnvägsstyrelsen angivit kostnaden till 25 mkr. Därest förhandlingarna

med grannförvaltningarna skulle leda till att en större färja bör byggas,

förutsätter jag att ärendet på nytt underställes Kungl. Maj :ts och riksdagens

prövning med hänsyn till de för dagen icke överblickbara investeringar i ett

nytt färjläge, som en sådan färja för med sig.

Någon ökning av investeringsramen för SJ under budgetåret 1961/62 i anledning

härav bör enligt min mening ej vidtagas, utan projektet torde för

nästa budgetår böra finansieras genom att anslaget Rullande materiel och

sjöfartsmateriel förstärkes med erforderligt belopp från dispositionsanslaget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att järnvägsstyrelsen må bemyndigas att utlägga beställning

å en ny tågfärja.

Till vad föredragande departementschefen under punkterna

1—2 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan Thyberg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående tillägg till investeringsplanen för statens järnvägar. a1 i texten
  2. SU 1961:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilllägg till investeringsplanen för statens järnvägar. s. 1 i texten